Uppföljning av mina riksdagsmotioner och förslag

På denna sida kommer jag att samla blogginlägg som har koppling till förslag som jag motionerat om i riksdagen eller väckt på annat sätt. Helt enkelt en uppföljning av resultatet av mina motioner, förslag och olika utspel.


Riksdagen beslutade idag om förbud mot erkännande av barnäktenskap

 

2018-11-21

Våren 2017 beslutade riksdagen om ett tillkännagivande om att regeringen snarast möjligt bör återkomma till riksdagen med lagförslag som innebär att möjligheten att i undantagsfall erkänna barnäktenskap och tvångsäktenskap begränsas ytterligare. Våren 2018 uttalade riksdagen i ett nytt tillkännagivande att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag som innebär att ett äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag aldrig ska erkännas i Sverige, om någon av parterna var under 18 år när någon av dem kom till Sverige. Detta senare tillkä'nnagivande innebar också att riksdagen tillstyrkte bland annat min egen motion om samma sak.

Regeringen följde riksdagens uppmaning och presenterade ett lagförslag, och i dag tog riksdagen det slutliga beslutet som sammanfattas nedan.





60% av Sveriges kommuner har använt möljligheten till resultatutjämning

2018-10-23

I en av mina riksdagsmotioner under min första mandatperiod föreslog jag att man skulle ge svenska kommuner möjlighet att fondera överskott från ett år för att använda ett annat år när tiderna är sämre. Alltså lite som företagens möjligheter till resultatutjämning. Det tog några år innan mitt förslag blev verklighet, och förutom motionerna hade jag flera samtal om saken med både finansminister Anders Borg och finansmarknadsminister Peter Norman. Till slut tog Alliansregeringen fram ett förslag om detta som riksdagen röstade igenom. I ett blogginlägg oktober 2012 beskrev jag detta:

Regeringsförslag om resultatutjämningsfonder för kommunerna

Under flera år har jag motionerat i riksdagen om att kommunerna borde får möjlighet att spara överskott från goda år för att hantera underskott andra år. Bland annat motionerade jag om detta 2009 och 2010, och jag har också diskuterat frågan tidigare på bloggen.

Bakgrunden är att finanskrisen och den senaste lågkonjunkturen har medfört att många kommuner, trots en i grunden god och stabil ekonomi, tvingats till snabba besparingar på grund av tillfälligt minskade skatteintäkter. Detta har drabbat viktiga verksamheter som tvingats dra ned. När sedan tiderna blivit bättre har man tvingats bygga upp dessa verksmheter igen. Detta har aktualiserat kommunernas önskemål om att kunna använda överskott under goda år för att täcka underskott när tiderna blir sämre. Under min tid som kommunpolitiker fann jag dagens system mycket märkligt där varje enskilt år måste gå ihop ekonomiskt, oavsett vad som händer i omvärlden och oavset hur stora överskott man haft åren dessförinnan. Jag menade att Sverige behövde en mer långsiktig syn på kommunernas ekonomiska stabilitet.

I mina motioner föreslog jag därför att man skulle pröva möjligheten att låta varje kommun avsätta en del av ett års överskott till en resultatutjämningsfond som fritt kan användas kommande år. Möjligheten till avsättning skulle kunna begränsas till en viss andel av ett visst års överskott. Det skulle påminna om den möjlighet som finns för företag att i deklarationen skjuta upp beskattningen av en del av vinsten till kommande år.

Lösningen med en resultatutjämningsfond knuten till varje enskild kommun skulle göra hanteringen enkel och obyråkratisk och öka kommunpolitikernas möjlighet till långsiktig ekonomisk planering och att erbjuda en stabil och mindre konjunkturkänslig välfärd till invånarna.

Regeringen har nu överlämnat ett förslag till riksdagen med just denna innebörd, och där det även blir möjligt att tillämpa reglerna retroaktivt så att de omfattar överskott ända sedan år 2010. Så här skriver regeringen om den nya möjligheten i sitt pressmeddelande:

"Ökade möjligheter för kommuner och landsting att möta svängningar i konjunkturen

Kommuner och landsting ska få förstärkta möjligheter att själva kunna utjämna intäkter över tid och därigenom möta svängningar i konjunkturen. Det föreslår regeringen i en proposition som lämnats till riksdagen.

- Att ge kommuner och landsting ökade möjligheter att spara i goda tider är en del av det övergripande målet om god ekonomisk hushållning, säger finansmarknadsminister Peter Norman.

Förslaget innebär att kommuner och landsting får bygga upp resultatutjämningsreserver inom ramen för det egna kapitalet. Reserverna gör det möjligt att sätta av en del av eventuella överskott i goda tider. Därmed kan kommuner och landsting bygga upp en buffert som kan användas för att täcka underskott som uppstår till följd av en lågkonjunktur.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2013. En möjlighet införs att även reservera överskott upparbetade fr.o.m. räkenskapsåret 2010. För att göra en reservering för tidigare räkenskapsår krävs att kommun- respektive landstingsfullmäktige fattar beslut under räkenskapsåret 2013."


Jag är mycket nöjd med denna proposition. Det är något kommunpolitikerna sett fram emot, och som kan skapa ett minskat behov av ogenomtänkta kortsiktiga besparingar enstaka år. Jag kan dessutom konstatera att förslaget är nästan identiskt formulerat med mina egna motionsförslag, så jag var uppenbarligen inte helt fel ute.


Vid en föredragning av Riksrevisionen om kommunal redovisning på Finansutskottets möte idag ställde jag frågan om hur många kommuner som använder denna möjlighet till resultatutjämning mellan goda och dåliga år. Svaret var att ungefär 60% av kommunerna hittills vid något tillfälle använt möjligheten! Ett mycket glädjande resultat som rimligen medfört att man sluppit onödiga tillfälliga nedskärningar för att klara en ansträngd budget ett enskilt år, och då i stället kunnat använda överskott från tidigare år. Kanske ett av mina mest framgångsrika förslag under mina år i riksdagen, och ett förslag som haft stor betydelse i verkligheten för väldigt många människor.





Fullt rimligt att ålägga storbankerna begränsad kontanthantering

2018-06-12

Kontanter är fortfarande viktiga för en betydande del av Sveriges invånare, föreningar och småföretag. Riksdag och regering behöver i god demokratisk ordning och med tillräckligt beslutsunderlag ta aktiv ställning till kontanternas roll i ett längre tidsperspektiv. Kontanterna kan inte tillåtas avvecklas av privata aktörer innan ett sådant ställningstagande görs. Därför föreslår en enig Riksbankskommitté att de stora bankerna ska ges ett ansvar att säkerställa rimlig tillgång till tjänsterna kontantuttag och dagskassehantering i hela Sverige.

Utvecklingen mot minskad kontant­användning går fort i Sverige. I ett internationellt perspektiv är vi i det närmaste unika sett till hur lite kontanter som cirkulerar i samhället och den låga andelen kontanta betalningar i handeln. Tillgången till kontanttjänster, i form av möjligheten till insättning på och uttag från bankkonton, har försämrats de senaste fem åren, bland annat till följd av att antalet bankkontor med kontantservice har mer än halverats sedan 2011. Denna utveckling har främst drivits av de stora bankerna.

Omvandlingen av betalmarknaden går fort, med nya lösningar för att genomföra betalningar. Det finns fördelar med denna utveckling ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Vi ser positivt på teknisk utveckling, men kontanter är fortfarande ett viktigt betalningsmedel för en betydande del av befolkningen. Det finns i dag runt en miljon svenskar som står utanför det digitala samhället, bland annat vissa äldre, nyanlända och personer med funktionsvariationer. Kontanter kan också bidra till att minska samhällets sårbarhet vid kriser och kan ge ett bättre integritetsskydd.

Riksdagen beslutade 2007 att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser. Det gäller bland annat kontantuttag och hantering av dagskassor för föreningar och företag. Dessa tjänster är en nödvändig förutsättning för att kontanterna ska kunna cirkulera i samhället och fungera som betalningsmedel.

Tillgången till kontanttjänster är i dag sämst i glesbygdsområden. Berörda myndigheter, företag och experter som vi har träffat är eniga om att det finns en stor risk att kontantuttag, dagskassehantering, och kontanttransporter inom en snar framtid inte kommer att kunna upprätthållas på kommersiell grund i stora områden i Sverige. En fortsatt snabb avveckling av kontanttjänsterna skulle drabba vissa människor, föreningar och småföretagare hårt och underminera kontanternas ställning som betalningsmedel. I en nyligen genomförd undersökning ansåg en stor majoritet av svenskarna, 68 procent, att kontanter bör finnas kvar som betalningsmedel.

Den parlamentariska Riksbankskommittén har nu presenterat sin utredning. Man anser att den fortsatta utvecklingen av tillgången till kontanter i samhället bör ske under kontrollerade former så att allmänhetens och samhällets behov av kontanter tillgodoses. I sitt delbetänkande Tryggad tillgång till kontanter (SOU 2018:42) som publiceras i dag föreslår man att banker, som erbjuder betalkonton och har en inlåning från svensk allmänhet på över 70 miljarder kronor, ska vara skyldiga att tillhandahålla kontantuttag och dagskassehantering i en sådan utsträckning att det finns en rimlig tillgång till dessa tjänster i hela Sverige. 

Storleksgränsen innebär att endast banker med nationell täckning och som är systemviktiga för kontantkedjan omfattas av de föreslagna kraven. Rimlig tillgång innebär att runt 99 av 100 svenskar ska ha högst 25 kilometer till närmaste plats för såväl kontantuttag som dagskassehantering. Det innebär en viss ambitionshöjning jämfört med tillgången i dagsläget. Kraven tar inte hänsyn till hur tjänsterna erbjuds. Det står bankerna fritt att välja hur de vill erbjuda tjänsterna, över disk eller via uttagsautomater, och om de vill erbjuda tjänsterna i egen regi eller genom ombud. Öppettider och priser för tjänsterna måste också vara rimliga.

Riksbankskommittén anser att de stora bankerna har ett särskilt ansvar för tillgången till kontanter i samhället. De är helt centrala som förmedlare av betalningar och krediter. Det är därför inte rimligt att de helt kan frånsäga sig ansvaret att hantera kontanter, särskilt mot bakgrund av att det är ett lagligt betalningsmedel. Vidare måste bankkonton vara användbara för alla bankkunder, även för de personer, föreningar och företag som har behov av kontanter.

Bankföreningen är inte oväntat kritiska. Men jag tycker faktiskt inte de har anledning att vara det. Den begränsade kostnad som utredningen beräknar för begränsad kontanthantering (beräknas till 8–15 miljoner kronor per år sammanlagt för de sex banker som bedöms komma att omfattas av kraven) är närmast försumbar sett till bankernas samlade kostnader och resultat. Utredningens förslag ligger också nära min riksdagsmotion som jag skrev 2014.

Förslaget stöds dock av en enig kommitté med samtliga riksdagspartier och jag hoppas det också kommer att bli ett enhälligt föärslag i riksdagen om saken. Fast det kommer att kunna ske först när en ny regering tillträtt efter valet.



 

Riksdagen vill äntligen öppna för gårdsförsäljning av alkohol

2018-05-03



I går tog riksdagen ett historiskt beslut. Nämligen att möjliggöra för gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker i mindre omfattning. Detta är något många av oss riksdagsledamöter kämpat för under många år. Både för att gynna små alkoholproducenter och microbryggerier, och för att skapa förutsättningar för en växande turism.

Själv har jag motionerat om detta under ett antal år, senast med denna motion förra hösten:
2017/18:394 Gårdsförsäljning av livsmedel och alkohol

Det blev en bra dag på jobbet att se ännu ett av mina förslag bli verklighet.



 

Riksdagen biföll mina motioner mot barnäktenskap och månggifte

2018-03-21

Jag har många gånger genom åren beskrivit hur sällan det är att enskilda riksdagsledamöter får igenom enskilda motioner. Själv har jag knappt fått igenom en handfull under mina snart 12 år som riksdagsledamot. Men idag röstade riksdagen faktiskt för två av mina motionsförslag, vid samma votering. Det har aldrig hänt tidigare.

Den ena motionen handlar om åtgärder mot barnäktenskap, den andra om att Sverige inte ska godkänna polygama äktenskap som ingåtts utomlands. Jag anser att detta är två oerhört viktiga frågor att ta tag i, och en viktig del av svensk integrationspolitik. I Sverige ska vi inte acceptera vare sig barnäktenskap eller månggifte, och där måste lagstiftningen vara solklar.

I båda frågorna fanns ytterligare någon eller några enskilda motioner eller partimotioner med samma innebörd, och nu har vi  fått riksdagens stöd för våra förslag. De tre rödgröna partierna reserverade sig mot motionerna, helt kort med motiveringen att man redan arbetar med frågorna på olika sätt. Riksdagens majoritet anser tvärtom att regeringen inte agerar tillräckligt i frågorna och beslutade därför idag om nedanstående två tillkännagivanden i Civilutskottets betänkande CU8:








Äldre inlägg med uppföljning av motioner mm hittar du här!