Ekonomisk politik och finansutskottets område

På denna sida kommer jag att samla blogginlägg som rör statens finanser, statsbudgeten, övergripande frågor som utlandsskulden, skattetrycket, kommunernas och landstingens ekonomi och skatteutjämningssystemet. Dessutom blogginlägg som rör myndigheternas organisation och deras storlek. Jag kommer också att skriva om mitt uppdrag som vice ordförande i Riksdagens råd för Riksrevisionen.

Här finns också samlat alla blogginlägg som rör mitt eget arbete i Riksdagens Finansutskott och sådant som har koppling till Finansutskottets ansvarsområde, inklusive övergripande ekonomisk-politiska frågor och frågor som rör finanssektorn. Även kommentarer kring mina interpellationer och annan granskning av S/MP-regeringen 2014- samlar jag här.



Regeringen struntar i corona-drabbade småföretagare

2020-08-05

I dag har vi denna slutreplik i Borås Tidning om regeringens bristande intresse för att hjälpa de allra minsta småföretagen - de egenföretagare som driver enskild firma. Det finns hundratusentals av dessa som har det tufft just nu i corona-krisens spår. Samtidigt som storföretagen och vissa sektorer får miljardstöd tvingas många enskilda näringsidkare att genomleva en sommar under hotet av personlig konkurs. Men regeringen väljer att ha semester i stället för att följa riksdagens uppmaning före midsommar att återkomma med förslag. I artikeln berättar vi om moderaternas två förslag för att lösa en betydande del av problemet. Det är bara att kopiera (som regeringen glädjande nog gjort med ett antal andra av våra förslag till krispolitik).






EU:s nya budget och "återhämtningsfond" blir dyr för Sverige

2020-07-21

Efter fyra dagars förhandling i Bryssel och fem möten i EU-nämnden under helgen kan jag konstatera att det nu finns ett avtal mellan EU:s stats- och regeringschefer om dels en långtidsbudget för EU åren 2021-27, dels en så kallad "Återhämtningsfond" som ska hjälpa länder som man menar drabbats extra hårt av Corona-pandemin (vilket egentligen är en förskönande omskrivning för att dessa länder behöver stöd för att sanera sina sedan länge misskötta statsfinanser).

Några saker har förbättrats jämfört med det ursprungliga förslaget, och det märks att Sveriges samarbete med Danmark, Holland och Österrike – ”de fyra frugala” – ändå har gjort skillnad. Det är positivt att den svenska EU-avgiften i långtidsbudgeten inte ökar lika mycket som befarat, och att Sverige tillsammans med några andra nettobetalande länder behåller en märkbar rabatt på EU-avgiften. Om man däremot lägger till Sveriges kostnad för den gigantiska "Återhämtningsfonden" ökar den svenska avgiften under den kommande perioden kraftigt.

Än värre är att denna fond på 750 miljarder Euro till större delen ska bestå av bidrag till länder i främst södra Europa med vanskötta ekonomier, och betalas genom lån som tas upp av EU och som svenska skattebetalare sedan får vara med och betala tillbaka. Hela 390 miljarder av de 750 utgörs av bidrag och 360 blir lån. Det är något mindre bidragsdel än de första förslagen, men långt ifrån det ursprungliga svenska kravet på att det inte skulle finnas någon bidragsdel alls utan endast lån som skulle betalas tillbaka. 

Det är positivt att man är tydlig med att stöd från både EU-budgeten och Återhämtningsfonden till enskilda länder ska villkoras med att man göra egna ansträngningar för att rätta upp sin ekonomi och genomföra egna reformer, men det känns samtidigt väldigt osäkert hur detta kommer att kontrolleras och efterlevas i praktiken.

För oss moderater finns en annan fråga som är viktig, och det är att säga nej till alla former av beskattningsrätt för EU av medborgarna i medlemsstaterna. EU-kommissionen har föreslagit sådana skatter på exempelvis digitala tjänster, finansiella tjänster och en europeisk bolagsskatt mm. Man har också talat om koldioxidtullar vid internationell handel. Allt detta säger vi moderater blankt nej till. Överenskommelsens skrivningar om EU-skatter är fortsatt mycket dåliga och regeringen har i dessa delar inte lyckats förhandla fram några förbättringar alls. Här ges nu tydliga öppningar för EU-kommissionen att återkomma med skarpa skatteförslag på EU-nivå. Det betyder att Socialdemokraterna nu öppnar dörrar för EU-skatter. Om dessa förslag om några år kommer tillbaka i skarpt läge måste Sverige ha en regering som tydligt säger nej till beskattningsrätt för EU. Vi har tydliga moderata partistämmobeslut om att säga nej till varje förslag om beskattningsrätt för EU, och har hela tiden varit tydliga med vår ståndpunkt. 

EU-nämnden gav Stefan Löfven ett mandat att förhandla om en överenskommelse vars helhet skulle vara acceptabel för Sverige. För att nå dit insåg vi att man självklart måste kunna kompromissa. Man kan inte bakbinda regeringen och vägra den möjlighet att förhandla, det är dock regeringen som sköter förhandlingen och måste ta ansvar för resultatet som man sedan kommer tillbaka med till EU-nämnden. Det är också så riksdagen agerat vid tidigare budgetförhandlingar, tex under Alliansens regeringsperiod där man förhandlade 2013 - en förhandling som gav Sverige sänkt EU-avgift och rejäla rabatter. Även då gav en majoritet i EU-nämnden dåvarande statsminister Reinfeldt mandat att förhandla. 

När vi igår kväll kallades till helgens femte telefonmöte i EU-nämnden stod det dock klart att det fanns flera saker i den preliminära överenskommelsen som var oacceptabla för oss moderater. För det första var bidragsdelen i återhämtningsfonden inte alls "en mindre del" (det som förhandlingsmandatet medgav) utan mer än halva fonden. Det är för oss helt omöjligt att acceptera. För det andra finns det nu skrivningar om just att man vill införa beskattningsrätt för EU i framtiden och tänker återkomma om det. Även om ett sådant beslut måste godkännas av samtliga länders parlament så känner vi att det är helt fel att bana väg för sådana förslag. Av dessa skäl gav inte Moderaterna i EU-nämnden igår kväll vårt mandat till regeringen i de två delar som gäller nya skatter och själva nivån på EU-bidrag. Vi är också tydliga med att vi moderater kommer att rösta mot varje eventuellt förslag i Sveriges riksdag om att ge EU direkt beskattningsrätt av unionens medborgare.

Till detta kommer att Stefan Löfven under den gångna nattens sista timmar har accepterat urvattnade formuleringar om hur rätten till bidrag också ska förenas med tydliga krav på respekt för rättsstaten. Detta utan att i förväg ta upp saken och söka nytt mandat i riksdagens EU-nämnd. De skarpa skrivningar som fanns med i det underlag som EU-nämnden fick ta ställning till igår kväll har raderats i den slutliga överenskommelsen som presenterades för oss vid statsministerns återrapport med EU-nämnden klockan 06.05 i morse. Det är utomordentligt allvarligt, både sakligt och formellt. Statsministern har helt enkelt agerat utanför det mandat han fått. Det finns redan en KU-anmälan om saken från (V) och vi får se i övrigt hur ansvar för detta ska utkrävas av statsministern.

Även skrivningarna om kraven på att leva upp till EU:s klimatmål har lindrats rejält i överenskommelsen mot vad som stod i det förslag vi fick i går kväll. I sak är det inget som bekymrar mig, men att statsministern godkände denna ändring utan att förankra det i EU-nämnden är likväl fel.


Varför medverkade då inte moderaterna till ett svenskt veto mot hela överenskommelsen? Vissa menar att vi skulle röstat med SD och V och krävt att Sverige lade in sitt veto mot hela budgeten och återhämtningsfonden. Jag menar att det hade varit mycket riskabelt. Inte minst hade de svenska rabatterna på avgiften då upphört med automatik kommande årsskifte - enda sättet att behålla dem var att medverka till en ny långtidsbudget med nytt beslut om rabatter. Veto hade kunnat kosta ännu mer än dagens överenskommelse. Dessutom hade Sverige då uppfattats som det land som kastade in hela EU i en djup kris med oöverstigliga konsekvenser även för Sverige. Det skulle dramatiskt ha minskat våra möjligheter att påverka EU på andra områden i framtiden. Dessutom förklarade samtliga Sveriges samarbetsparter ("de övriga tre sparsamma") att de var beredda att godkänna överenskommelsen om långtidsbudget och återhämtningsfond. Sverige gick in i förhandlingarna tillsammans med dessa tre länder och att då bryta sig ur i slutet hade skadat förtroendet för Sverige och gjort det omöjligt för de andra tre att lita på oss vid de förhandlingar som då senare skulle startat om på nytt. Det kunde medfört ännu sämre utfall för Sverige som vi då skulle förhandlat ensamma. Av dessa skäl ville inte vi moderater medverka till att fälla hela överenskommelsen. Min krassa syn på saken är att så länge Sverige är medlemmar i EU får vi också acceptera de majoriteter som finns för olika beslut. Om vi inte gör det måste vi diskutera vår syn på hela medlemskapet. En medlem i en förening kan inte själv bestämma sina egna villkor.

Ansvaret för Sveriges förhandling och resultatet för Sverige ligger på regeringen och statsministern. Vi hade såklart hoppats på ett bättre utfall, men kan konstatera att det blev både dyrt och orättvist för Sverige att tvingas låna pengar för att betala bidrag till länderna i Sydeuropa. För egen del tycker jag vi borde ta dessa pengar från vår biståndsbudget, för det är faktiskt ett rent bistånd vi ger. 

Totalt sett tycker jag vi moderater agerat väl avvägt i EU-nämnden som största oppositionsparti, och våra beslut är förankrade hos både partiledning och riksdagsgrupp. Vi har insett att regeringen måste ha möjlighet att förhandla och vi har pressat på för att de ska stå stadigt i förhandlingarna och gett dem tydligt förhandlingsmandat. Men i de delar regeringen inte levt upp till det vi hoppats har vi också tagit tydligt avstånd från detta och vägrat delta i beslutet att godkänna dessa delar. Detta är så långt man kan komma om man vill vara ett ansvarstagande oppositionsparti som inte själv sitter vid förhandlingsbordet.

I sammanhanget kan nämnas att även KD och C i likhet med moderaterna ställde sig utanför delar av beslutet, medan alltså SD och V reserverade sig mot alltihop. Fullt stöd för överenskommelsen finns alltså bara från regeringspartierna S och MP samt från L. Ett mycket svagt stöd från en minoritet av riksdagen.

I ett längre perspektiv är jag djupt oroad över den väg EU nu valt och vad det kommer att få för följder för EU;s framtid. Jag återkommer med mina tankar kring detta.

 




Politisk jourtjänstgöring i EU-nämnden under det pågående toppmötet

2020-07-17

Från och med idag pågår EU:s toppmöte med stats och regeringschefer för att förhandla dels om EU:s långtidsbudget, dels om förslaget till "Återhämtningsfond efter Corona-krisen". Moderaterna står bakom den svenska ståndpunkten som i grunden är mycket kritisk. 

De två viktigaste sakerna är att EU:s budget är för stor, och att förslaget till "återhämtningsfond" är ett i grunden tveksamt projekt. För det första bygger det sistnämnda på att EU ska låna upp enorma summor (750 miljarder Euro) och därmed skuldsätta framtida generationer för att lösa dagens problem med ekonomiska obalanser i flera länder i södra Europa. För det andra bygger det på att Sverige och andra mer välskötta länder i norra och västra Europa ska finansiera kraftiga bidrag till i grunden ekonomiskt misskötta länder. Det är också missvisande att koppla detta till Corona-pandemin - Sverige har snart lika höga dödstal som Italien räknat per capita och tillhör ett av de hårdare corona-drabbade länderna i EU. Ändå ska vi alltså bekosta "krisstöd" till exempelvis Italien - motiverat av corona. Sverige agerar i dessa frågor gemensamt med tre andra länder, Danmark, Nederländerna och Österrike - våra fyra länder tillhör de mest generösa i EU när det gäller att bidra till EU:s budget, och vi vill därför att EU ska vara sparsamma med pengarna.

Läget i förhandlingarna är låst och det kommer sannolikt att bli extra möten i EU-nämnden för att förankra Sveriges inställning till nya förslag och inspel från olika länder under förhandlingarnas gång. Sveriges statsminister är ju formellt sett bunden av att varje förhandlingssteg som tas ska vara förankrat i riksdagens EU-nämnd. I går hade vi ett möte med statsministern inför toppmötet, och i eftermiddag planeras en första avstämning. Samtliga vi ledamöter i EU-nämnden har nu också jourberedskap så länge toppmötet pågår, sannolikt i vart fall hela helgen. Vi har 30 minuters framförhållning för extra telefonmöten med statsministern och hans medarbetare och vi ska vara beredda dygnet runt. Inte sällan drar nämligen denna typ av förhandlingar ut på tiden och förhandlingar pågår även nattetid. Min egen uppgift i moderaterna är att också vid behov ha kontakt med mina moderata kolleger i finansutskottet och vid behov stämma av även med dem.   






Moderaterna driver regeringen framför sig i krispolitiken

2020-07-15

Skriver i Borås Tidning idag.






När kommer regeringens krisstöd till enskilda näringsidkare?

2020-07-08

Regeringen ska enligt riksdagens beslut återkomma skyndsamt med förslag om krisstöd till enskilda näringsidkare. Detta kan inte vänta till efter semestrarna. Därför ställer jag denna fråga till näringsministern idag.
 





 

Regeringen kan inte ta semester mitt under en pågående kris!

2020-07-05

I fredags fanns en artikel i Dagens Industri med innebörden att regeringen nu anser att det är läge att ta semesterledigt "för att tjänstemännen på finansdepartementet är slutkörda". Det är de säkert, och våra tjänstemän i riksdagen, liksom riksdagsledamöterna i de tyngre "krisutskotten" är minst lika slutkörda. Men det kan omöjligen vara ett argument att stänga ned den politiska verksamheten.

          

          
 

I ett läge där vi måste ha beredskap för att förlänga krisstöd, samt där riksdagen faktiskt gett regeringen i uppdrag att "skyndsamt" återkomma med krisstöd även för enskilda näringsidkare, kan inte regeringen bara gå på semester!

Och om inte regeringspartierna upplever något "tryck" i någon fråga måste man vara helt tondöv. Jag vet exempelvis att både paketresebranschen och små enskilda näringsidkare i andra branscher är närmast desperata. Och jag får mail och kontakter även från företrädare för andra drabbade branscher. Arbetslösheten ökar dessutom snabbt och de fackliga organisationerna likväl som företag efterlyser snara besked om eventuell förlängning av permitteringsstödet för att slippa varsla fler om uppsägning.

I Riksdagen har vi i vart fall full beredskap hela tiden för att med kort varsel kalla in både finansutskottet och andra berörda utskott, och det finns också en tjänstemannabemanning på utskottskanslierna för detta. Även i den moderata riksdagsgruppen har vi bemanning på riksdagskansliet under sommaren för att kunna hantera viktiga frågor. Och EU-nämnden är i full aktivitet för att hantera både EU:s långtidsbudget och förslaget till återhämtningsfond (EU:s "krisstöd" till drabbade länder). På onsdag har vi nästa möte med EU-nämnden. 

Om inte nödvändiga krisbeslut kan fattas beror det i vart fall inte på riksdagen.  





 

Moderaterna drev igenom krisstöd till enskilda firmor

2020-06-27

Regeringens ekonomiska stöd till företag på grund av coronakrisen har missgynnat enskilda firmor. Moderaterna drev nyligen igenom i riksdagen att även dessa 600 000 enskilda firmor ska omfattas av stödpaketen.

Regeringen har under våren lagt fram ekonomiska stödpaket till företag – men i dessa stödpaket har landets 600 000 enskilda firmor mer eller mindre glömts bort. Coronakrisen slår mot hela samhället och det är inte företagsformen – om det är en enskild firma eller exempelvis ett aktiebolag – som ska avgöra om man ska få ekonomiskt stöd eller inte. Moderaterna menar att det var orimligt att behandla företagare olika på grund av vilken företagsform de valt – alla typer av företagare är i behov av stöd.

Moderaterna har därför, som enda parti, drivit på i riksdagen för att även de enskilda näringsidkarna ska omfattas av stödpaketen. Före midsommar beslutade riksdagen i enlighet med Moderaternas linje att regeringen skyndsamt ska återkomma med förslag som särskilt stärker de enskilda firmorna i krisen. Nu ska vi bevaka att regeringen följer riksdagens  beslut.






Samråd med statsministern inför möte om EU-budget och krisfond

2020-06-18

I morgon - på midsommarafton - håller EU:s stats och regeringschefer ett videomöte (man träffas fortfarande inte för fysiska möten på grund av Corona-pandemin). På detta möte ska man framförallt samtala kring EU:s långtidsbudget och förslaget från EU-kommissionen om en "återstartsfond" efter Corona-krisen.

Med anledning av detta möte hade EU-nämnden idag ett samrådsmöte med statsministern. Jag är moderaternas ansvarige för att samordna dessa frågor mellan finansutskottet och EU-nämnden och är därför ordinarie ledamot i båda dessa organ. Vid dagens möte hade jag och vår moderata EU-politiska talesperson Jessika Roswall delat upp arbetet lite. Jessika tog de frågor som rör EU:s långtidsbudget, medan jag hade ansvaret för de moderata inspelen till statsministern rörande "återstartsfonden".

Långtidsbudgeten (2021-27) har jag kommenterat flera gånger tidigare. Moderaternas åsikt är att den är alltför stor (förslaget är över 1.100 miljarder Euro), den har fokus på fel saker, och den svenska avgiften riskerar att bli orimligt hög. Dessutom finns obehagliga förslag om att införa nya typer av beskattning på EU-nivå, något vi moderater aldrig kan acceptera. I grunden måste EU fokusera på rätt saker och omfördela pengar i den redan mycket stora budgeten. Och när britterna nu lämnar EU måste budgeten givetvis anpassas efter detta - man kan inte bara fortsätta som om inget har hänt.

Återhämtningsfonden är alltså EU-kommissionens förslag om att EU, utöver den vanliga budgeten, ska låna upp den närmast ofattbart stora summan av 750 miljarder Euro (över 8.000 miljarder kronor), som sedan till 2/3 ska delas ut som bidrag och till 1/3 lån till 'änder i främst syd- och Östeuropa. Sverige tillhör som vanligt ett av de länder som tvingas betala kalaset. Att betala ut så stora summor i rena bidrag till länder med allvarligt misskötta ekonomier är enligt vår moderata syn på saken helt orimligt. Det hade varit rimligare med lån, och att dessa kombineras med tydliga villkor i form av krav på reformer för att skapa en långsiktigt stabil ekonomi i dessa länder. Att bara ösa in villkorslösa bidrag i dessa ekonomier är helt enkelt oansvarigt. Att man kallar det för ett krispaket till följd av Corona-krisen är dessutom missvisande - fördelningen av stödet mellan länderna har ingen koppling alls till hur hårt olika länder drabbats just av Corona-krisen. Bilden man får är att EU-kommissionen nu använder Corona-krisen som svepskäl för att kunna tvinga fram den mycket större EU-budget som man tidigare inte lyckats få stöd för.

I mitt anförande framförde jag att vi moderater konstaterar att det finns många uppenbara brister med återhämtningsfonden. För det första är volymen alldeles för stor. Stödet borde inte heller bestå av bidrag utan av lån under en begränsad tid, till de länder som drabbats hårdast av krisen. Stödet borde dessutom riktas mot de delar av ekonomin som påverkats allra mest av krisen. Det behövs också tydliga krav på de länder som tar del av stödet att man genomför reformer för bättre framtida tillväxt och därmed står bättre rustade för framtida kriser. Kriterierna för fördelning av stödet känns väldigt vaga och inte alls träffsäkra.

Men jag lyfte även två andra tankar kring förslaget.

Det första är att ekonomiska kriser kommer mer eller mindre regelbundet, och covid19-krisen är knappast den sista krisen före 2057 när de mycket stora upplånade medlen ska vara återbetalda. Faktum är att kriser historiskt dykt upp ungefär en gång per decennium. Risken är uppenbar att EU hinner drabbas av flera nya ekonomiska kriser, samtidigt som man kämpar med återbetalning av de pengar man nu vill låna upp. Den stora lånebördan kan försvåra EU:s motståndskraft när nästa kris slår mot Europas ekonomi.

Det andra problemet är att vi nu lånar enorma summor som ska förbrukas i närtid, och samtidigt skjuter återbetalningen av skulden långt på framtiden. Det känns väldigt märkligt att kalla detta för en satsning på ”Next Generation EU” när det man i praktiken gör är att låna pengar som dagens generation förbrukar medan det är våra barn och barnbarn som får betala tillbaka. Att skuldsätta kommande generation är knappast en insats för nästa generation.

Jag avslutade med att fråga statsministern om dessa två frågor är något som diskuterats mellan stats och regeringscheferna, och om det annars är något han ser värde i att lyfta som tydligare som ytterligare argument under diskussionerna? Hans svar var att han helt delade mina synpunkter och hade tagit upp liknande funderingar vid tidigare möten med andra stats- och regeringschefer. Han tyckte mina argument var bra och tänkte fortsätta driva dessa i förhandlingarna.

Jag återkommer med en djupare analys av läget i förhandlingarna och vad det är som står på spel för svensk del. Men först får vi avvakta morgondagens möte mellan stats- och regeringscheferna och se om frågan rört sig framåt eller om positionerna är låsta.

 





Riksdagens sommaravslutning blev inte som den brukar

2020-06-17



I dag höll talman Andreas Norlén sitt traditionella avslutningstal inför riksdagens sommaruppehåll. Men det blev inte som det brukar denna sista dag för "terminen". Normalt kännetecknas sista veckan i riksdagen av att partierna har sommarfester, utskotten brukar ha gemensam sommarfika och det brukar vara olika sociala aktiviteter och avtackningar. I dag blev det i stället en mycket nedtonad avslutningsdag som inleddes med en minnesstund för alla de nära 5.000 som avlidit i Covid 19. 

De flesta riksdagsledamöter får dock viss sommarvila om inget oförutsett inträffar. Det gäller dock inte ledamöterna i två av riksdagens utskott och nämnder - finansutskottet och EU-nämnden. Och eftersom jag är en av få som är ordinarie ledamot i båda dessa organ så lär det nog bli en ovanligt arbetsam sommar. Redan i morgon har både finansutskottet och EU-nämnden möte, och nästa vecka blir det ytterligare sådana. Under sommaren ska vi sedan hantera frågan om EU:s långtidsbudget och EU:s förslag till "återhämtningsfond" - två frågor som jag har som uppgift att samordna mellan finansutskottet och EU-nämnden för moderaternas räkning.

Finansutskottet har för övrigt redan haft 42 (!) sammanträden sedan årsskiftet, vilket är ovanligt många. Den viktigaste anledningen är såklart att alla krispaket och motioner rörande den pågående ekonomiska krisen passerar vårt utskott, och att vi haft löpande föredragningar av både ministrar och myndighetsföreträdare för att försöka ha kontroll över hur olika krisåtgärder fungerar i praktiken. Vi har också visat att riksdagen på bara några dagar kan ta ett regeringsförslag genom beslutsprocesserna fram till beslut i Kammaren, utan att bryta mot grundlagens regler om hur riksdagens ärenden ska beredas.






Många moderata bidrag till krispolitiken

2020-06-17

I dag höll finansutskottet debatt om det nionde krispaketet och nästa vecka följer debatt om det tionde. När det gäller den ekonomiska krispolitiken har huvuddelen haft ett brett politiskt stöd i riksdagen och moderaterna har varit varit pådrivande för många av förslagen.    

Här är en liten sammanställning av moderata förslag som regeringen tagit till sig. I går stod det även klart att ett enigt finansutskott ställde sig bakom moderaternas krav om att krisstöden även måste komma egenföretagare till del. De som inte driver aktiebolag har oftast mycket liten nytta av de krispaket som hittills beslutats, och från moderat sida tycker vi det är viktigt att inte bara större aktiebolag får stöd - de många små enskilda näringsidkarna som driver enskilda firmor får inte glömmas bort. Nu har regeringen i vart fall fått ett tydligt uppdrag att snarast återkomma om detta. Därmed kan ännu en punkt bockas av nedan. 

Moderaterna kommer att fortsätta att konstruktivt lägga fram förslag och komplettera regeringens politik. Det viktigaste för oss är att försöka bidra till att dämpa krisen för företagen och därmed rädda jobb och framtida skatteintäkter.



    






Vårens sista stora ekonomisk-politiska debatt i riksdagen

2020-06-16

 

I dag hölls ännu en ekonomiskpolitisk debatt i riksdagen, om riktlinjerna för den ekonomiska politiken och regeringens vårbudget och Elisabeth Svatesson (M) inledde. Även finansministern deltog i debatten. Hon påpekade bland annat att Sverige gick in i den nuvarande krisen med sämre förutsättningar än många andla länder. Vi var redan före krisen ett av de länder i EU som hade hlögst arbetslöshet, och vi är det enda land som de senaste åren (före corona-krisen) inte har minskat arbetslösheten utan ökat den. Dessutom gick vi in i den nuvarande krisen med EU:s lägsta tillväxt. 

De slutsatser vi moderater drar av detta är att det krävs en mycket starkare politik för tillväxt, företagande och jobb än den regeringen fört. Vi vill också göra betydligt tydligare prioriteringar i statens budget och prioritera jobb, företagande, sjukvård och kommunal välfärd,  polis och trygghet framför extrema kostnader för bistånd, migration, ineffektiv klimatpolitik och orimligt höga EU-avgifter. Det är hög tid att porioritera hur vi använder skattebetalarnas pengar.



 



Digitalt möte med nationalekonomen Lars Calmfors

2020-05-28



I dag på morgonen, före finansutskottets sammanträde, deltog jag i ett digitalt möte med Lars Calmfors om vilken politik han menar är lämpligast för att hantera coronakrisen och framförallt det som följer efter denna. I den moderata riksdagsgruppen har vi många digitala möten numera, ett antal varje vecka med olika intressenter och organisationer för att få en bild av de problem som drabbar olika samhällssektorer, men också med ekonomer och experter som ger sin syn på vilken politik som är lämpligast. Det var intressant att lyssna på ännu en ekonoms tankar kring hur vi går vidare efter krisen. Från moderat sida lägger vi mycket kraft på just detta, att tänka framåt, samtidigt som vi konstruktivt spelar in tankar och förslag för att hantera den akuta krisen.

Vid dagens möte deltog vi moderater i finansutskottet, samt några moderata talespersoner och tjänstemän som arbetar med ekonomi, statsbudget, arbetsmarknad och skatter.

Den första sak jag tycker stack ut mest var att Calmfors öppet ifrågasätter om den svenska strategin att inte stänga ned samhället verkligen varit den bästa för ekonomin. Han menade att det snarare kan vara bättre för samhällsekonomin med en kort total nedstängning och att sedan öppna upp igen. Risken är enligt honom att vi nu får en mycket lång period med delvis nedstängning och där människors beteende och konsumtion ändras mer än vad myndigheterna kräver, och att det sker för lång tid framåt. Det kommer slå hårdare mot svensk ekonomi än mot ekonomin i andra länder (förutom att det ju verkar ha medfört ett mycket stort antal avlidna).

Det andra var hans tankar om den ekonomiska politiken efter Corona. Det blir en balansgång mellan att å ena sidan driva en stram ekonomisk politik för att kunna börja betala av de pengar staten nu lånar upp under krisen (för att vara väl rustade inför nästa kris som kommer förr eller senare), och att samtidigt inte spara för hårt i samhällsekonomin eftersom det försvårar att få igång ekonomin. Den slutsats jag för egen del drog av detta är att staten rimligen främst måste spara på sådant som inte slår mot den ekonomiska aktiviteten i Sverige. Jag tänker då på kraftigt nedskuret bistånd, extremt stram migrationspolitik (i princip totalstopp för asylmottagande under 5 år vore en bra början enligt min åsikt), stopp för alla meningslösa klimatsatsningar både i Sverige och via pengar vi skickar till FN och EU, ifrågasättande av hur mycket pengar vi tillför FN i övrigt, och hård strid för att hålla nere den svenska EU-avgiften. Men även i Sverige finns pengar att spara på att avveckla ett antal myndigheter, strama upp bidrag till kultur och organisationer, banta kostnaderna för integration och bidragsförsörjning genom att ställa tydliga krav och mycket annat. Det är helt enkelt dags att prioritera hårt i statens budget.

Under mötet ställde jag själv en fråga till Calmfors och det gällde hans syn på EU:s roll i återstarten av ekonomin i Europa. Han höll en ganska låg profil i frågan och menade att mycket av detta handlar om politiska prioriteringar, men han sa samtidigt, något förvånande, att han inte tyckte Sverige skulle ha en alltför avvisande hållning till det stora krispaket som EU lanserade i går (även om han medgav att många av de grundläggande problem som Italien, Spanien mfl plågas av inte beror på Corona utan på gamla försyndelser). I denna fråga håller jag som sagt inte med honom, mer om detta i nästa inlägg där jag ska försöka sammanfatta EU-förslaget och förklara varför jag och mitt parti inte tycker det är någon bra idé.






Min syn på utdelningar och äganderätt

2020-05-27

Den senaste tiden har debatten om utdelningsbegränsningar för aktiebolag under corona-krisen blivit allt hätskare. Jag har skrivit om detta tidigare, men känner att det finnas anledning att ta det igen.

I ena ringhörnan i den senaste tidens debatt finns tunga näringslivsprofiler och lobbyister som menar att alla former av utdelningsbegränsningar är ett hot mot äganderätt, marknadsekonomi och rent av mänskliga rättigheter (!). I den andra ringhörnan finns regeringsföreträdare från S och MP, samt företrädare för V som menar att man rent av bör lagstifta mot utdelningar under krisen. Och riksbankschefen menar samtidigt att bankerna borde avstå från utdelningar.  

För min del är frågan ganska okomplicerad. Man måste skilja på två olika situationer.

Företag som begär krisstöd från skattebetalarna kan som jag sagt tidigare självklart inte samtidigt dela ut pengar till sina aktieägare. Då har man inte en så allvarlig ekonomisk kris att man har rätt till krisstöd. Jag tycker den linjen rent principiellt är väldigt enkel att försvara. Som politiker har jag ansvaret för skattebetalarnas pengar. Att staten sätter upp villkor när företag - helt frivilligt - ansöker om stöd är självklart inte heller något hot mot vare sig äganderätten eller marknadsekonomin. Ingen är ju tvingad att söka stöd om man inte vill. Att ställa villkor för att betala ut stöd eller bidrag gör vi i de flesta andra sammanhang (och borde göra det ännu mera). Det tycker jag är en självklarhet.

Att sedan en del regler i krispaketen är komplicerade och inte alldeles tydliga, särskilt om permitteringsstöden, är en brist. Tillväxtverket har ansvaret för att hantera detta på ett rimligt och balanserat sätt, och efterhand klarnar regelverken i takt med att Tillväxtverket analyserar frågor mer i detalj. Fortfarande finns frågetecken, både om utdelning inom koncerner och lön i form av utdelning till ägare av fåmansbolag. Om det behövs anser jag att riksdagen måste vara beredd att göra justeringar eller förtydliganden i lagen.  

Företag som inte begär krisstöd gör däremot precis som de vill. När ministrar och tunga politiker från S, MP och V går ut med hot om lagstiftning mot utdelningar rent generellt är man ute på en farlig väg. Företag som inte begär krisstöd gör såklart exakt vad de vill med sina pengar, och det gäller såväl börsbolag som banker. Det bör inte politiker eller myndigheter ha synpunkter på överhuvudtaget  - det är ett beslut som tas av företagens styrelser och bolagsstämmor. Det är illavarslande och anmärkningsvärt att de tre vänsterpartierna använder coronapandemin som skäl att återigen angripa näringslivet och marknadsekonomin. En lag som förbjuder utdelningar är självklart helt oacceptabel och lär stoppas i riksdagen.

Jag konstaterar återigen att politik handlar om att balansera viktiga intressen. Jag tror att vi moderater har lättare att klara av detta än många andra. Vi värnar både näringslivet, äganderätten, marknadsekonomin och skattebetalarnas pengar - samtidigt. Vi har detta i vårt moderata DNA, och klarar därför att dra de logiska och rimliga gränserna och stå upp för dem i debatten.






S och MP i EU-parlamentet sviker både Sverige och sin egen regering

2020-05-20

Europaportalen (Näringslivets och de fackliga organisationernas gemensamma EU-portal) redovisade häromdagen hur EU-parlamentarikerna röstade i fredags när det gällde EU-parlamentets syn på hur EU:s kommande långtidsbudget ska se ut. Europaparlamentet vill se en betydligt större EU-budget än idag och vill även skrota de rabatter som Sverige och tre andra nettobetalande länder har för att motverka en oskäligt hög avgift. Man vill också införa nya EU-skatter .En stor majoritet i EU-parlamentet röstade för detta, vilket skulle höja den svenska EU-avgiften oerhört mycket.

I riksdagen finns en bred samsyn om att Sverige bör agera kraftfullt mot en sådan höjning. Sedan även Liberalerna svängt i frågan finns en bred enighet mellan samtliga åtta partier att inte acceptera orimliga avgiftshöjningar och regeringen har ett starkt mandat från EU-nämnden att stå upp för denna  återhållsamma linje, där vi samarbetar främst med Danmark, Nederländerna och Österrike som alla hotas av samma sak. 

EU: långtidsbudget är en komplicerad fråga där medlemsstaterna, EU-kommissionen, Europeiska rådet (ministerrådet) och EU-parlamentet tillsammans tar beslut i olika steg. EU-.parlamentet har traditionellt alltid velat ha större budget än vad slutresultatet blivit, men att de förespråkar så kraftig höjning av inte minst Sveriges och tre andra länders avgift är oroväckande. 

Än mer anmärkningsvärt är att de tre svenska miljöpartisterna röstade för en kraftig ökning av den svenska avgiften och slopade rabatter, samt införande av nya EU-skatter. Samma sak gjorde en socialdemokrat, medan övriga socialdemokrater avstod. Samtliga övriga svenska EU-parlamentariker röstade däremot nej - M, KD, L, SD, C och V. I vissa fall gick de då också emot sina respektive partigrupper i EU-parlamentet (i vart fall gjorde M och KD detta) för att stå upp för Sveriges intressen. Jag är nöjd och glad över att våra fyra svenska moderater i EU-parlamentet hade ryggrad och stod upp för Sverige och svenska intressen. Mindre smickrande är det att de svenska miljöpartisterna och socialdemokraterna inte stod upp för sitt eget land - eller ens sin egen regering. Det blir ju inte lättare för EU-minister Hans Dahlgren (S) och finansminister Magdalena Andersson (S) att lyckas förhandla fram en lägre svensk EU-avgift när deras egna partivänner i EU-parlamentet driver motsatt linje (och nej, när socialdemokraten i artikeln säger att man står bakom regeringens linje är det ju tomma ord när man inte orkade gå emot EU-parlamentets rakt motsatta linje. Det är inte att stödja svenska intressen).

Återigen visar det sig att det spelar roll vilka svenska politiker man röstar in i EU-parlamentet.






Tillväxtverkets PM om utdelning och korttidspermittering

2020-05-19

Det har varit mycket diskussioner kring om företag ska kunna beviljas statligt stöd vid korttidspermittering samtidigt som man lämnar utdelning till aktieägarna. I grunden är det såklart en orimlig kombination. Stödet för korttidspermittering bygger på att företaget ifråga ska ha tillfälliga och allvarliga ekonomiska svårigheter som ligger utanför företagets kontroll och som inte varit möjliga att undvika eller lindra från företagets sida. Företaget ska först själv försöka hantera krisen, och om det inte går kan man begära statligt stöd. Om man kan lämna miljarder i utdelning till aktieägarna i ett börsbolag har man rimligen inte gjort allt man kan för att hantera en allvarlig ekonomisk kris innan man begär statligt stöd. Och då ska stödet inte heller beviljas. Detta är en självklar moderat ståndpunkt och det råder politisk enighet om detta i riksdagen.

Samtidigt finns det alltid en gråzon när det gäller lagstiftning som bygger på rimlighetsbedömningar från en myndighets sida. Det finns både gränsfall och svårbedömda fall. Några av dem som diskuterats innebär utdelningar inom en koncern samt de utdelningar som ofta görs i småbolag som ett alternativ till lön till ägaren. Det senare är en möjlighet som finns enligt skattelagstiftningen där en egenföretagare har rätt att ta ut en viss del av lönen som utdelning med lägre beskattning än vanlig lön enligt speciella beräkningar. Detta gör att man även slipper de vanliga arbetsgivareavgifterna på denna del av lönen. Utdelning blir ett sätt för företagaren att kunna få ut en rimlig lön till en lägre kostnad för bolaget än om man tagit ut vanlig lön. Detta borde rimligen göra att Tilkväxtverket i dessa fall inte begär att man ska ta ut vanlig lön i stället, eftersom det skulle försvaga bolaget.   

I går presenterade Tillväxtverket ett PM där man beskriver hur man avser att tolka regelverket, och det är en ganska strikt tolkning. Det innebär att man utgår från denna tolkning, men med möjlighet för det ansökande företaget att visa att man ändå bör ha rätt till stöd. Man skriver samtidigt att man kommer att göra en rimlighetsbedömning i varje enskilt fall. Jag tycker det borde finnas goda möjlighheter för ett sökande företag att argumentera för att just en mindre utdelning i  ett fåmansbolag faktiskt är till fördel för bolaget jämfört med att ta ut lön. Även en fåmansföretagare måste ju leva på något under en kris och rimligen borde Tillväxtverket i dessa fall inte begära att man ska ta ut vanlig lön i stället för utdelning, eftersom det skulle försvaga bolaget.   

Ett annat viktigt besked i gårdagens pm är att Tillväxtverket inte kommer att ha synpunkter på utdelningar som beslutats eller genomförts före den 16 mars. Ett viktigt besked för att motverka orimliga effekter för företag som i god tro beslutade eller lämnade utdelning före krisen och sedan ser hur ekonomin snabbt gått nedåt och nu behöver ansöka om stöd. 

Tillväxtverket sammanfattar sitt PM så här:

"En bedömning om förutsättningarna för stöd måste göras i varje enskilt fall. Utdelningar eller andra värdeöverföringar under stödperioden eller i nära samband med denna innebär att det föreligger en presumtion (antagande, min anm) för att det inte föreligger sådana allvarliga ekonomiska svårigheter hos företaget för att en stödåtgärde skulle vara berättigad. Det är då upp tillo bolaget att viosa att förutsättningar för stöd föreligger."   




 

Moderaterna kräver Corona-kommission före sommaren

2020-05-18

En oberoende kommission bör tillsättas före sommaren för att utvärdera hur Sverige har klarat coronakrisen. Moderaterna presenterar i dag vad vi anser ska ingå i kommissionens uppdrag, skriver Ulf Kristersson och Gunnar Strömmer på DN Debatt.

Utbrottet av covid-19 är den allvarligaste krisen vårt land har upplevt sedan andra världskriget. Hittills har ett antal tusen människor mist livet och över hundratusen människor har förlorat jobbet. Svenska myndigheter och andra beslutsfattare har tvingats arbeta under stor press.

För att utvärdera Sveriges samlade hantering av Coronakrisen behgölvs en oberoende kommission. Både för att analysera vad som har gjorts bra respektive mindre bra. Men också för att lära av det som varit och föreslår relevanta förslag framåt. Genom en opartisk och saklig utvärdering av insatserna under coronakrisen kan vi dra lärdomar och rusta Sverige starkare inför framtiden. Moderaterna välkomnar därför statsministerns besked i förra veckan om att en oberoende kommission ska tillsättas, och att direktiven ska utarbetas i samarbete med riksdagens alla partier.

Coronakrisen skiljer sig från tidigare kriser på så sätt att den äger rum under lång tid och saknar ett tydligt slut. Därför kan vi inte vänta med att tillsätta kommissionen tills krisen slutligen är över. Genom att omedelbart kunna börja inhämta information kommer Kommissionen få en mycket bättre bild av krisen. Vilket i sin tur utgör ett bättre underlag för relevanta förslag framåt.

För att bidra till den processen presenterar vi i dag Moderaternas ingångsvärden:

  1. Mandat och struktur. Kommissionen bör ha ett tydligt medborgarperspektiv. Det betyder att den inte enbart ska bedöma om åtgärderna följer gällande författningar och myndighetsinstruktioner, utan också värdera åtgärderna utifrån medborgarnas förväntningar på politiker och högre tjänstemän.
  2. Regeringens och de centrala statsorganens krishantering. Kommissionen bör särskilt utvärdera Regeringskansliets krisledande förmåga – hur den har organiserats och genomförts.
  3. Roller och ansvarsfördelning. Kommissionen bör utvärdera ansvarsfördelningen mellan olika aktörer: regeringen, departement och myndigheter, samt deras samverkan med regioner och kommuner.
  4. Den svenska krisberedskapen. Kommissionen bör analysera den svenska krisberedskapen ur ett historiskt perspektiv och belysa de politiska beslut som under de senaste årtiondena har format den samlade svenska civila krisberedskapen.
  5. Åtgärder för att begränsa smittspridningen. Kommissionen bör utvärdera den svenska strategin för att begränsa coronasmittan. Erfarenheter från andra länder bör inhämtas, i synnerhet från våra nordiska grannländer.
  6. Åtgärder för att testa fler. Kommissionen bör utvärdera den svenska regeringens och myndigheternas strategi och resultat gällande provtagning för smitta och antikropppar.
  7. Åtgärder för att tillvarata samhällets samlade kraft. Kommissionen bör utvärdera om Sverige förmått mobilisera och dra nytta av den samlade kraft som finns i näringslivet och civilsamhället.
  8. Åtgärder för att begränsa ekonomiska skadeverkningar. Har de åtgärder som har vidtagits för att stötta den svenska ekonomin varit tillräckliga, effektiva och träffsäkra?






Finansutskottet i nytt möte med finansministern

2020-05-12

I dag hade vi ett nytt möte mellan finansutskottet och finansminister Magdalena Andersson, där hon redogjorde för de ekonomiska krisåtgärder som hittills genomförts och det som kommer framöver. Vi har samsyn om mycket när det gäller krispolitiken, men vi moderater tror inte att utlovade stöd till kommuner och regioner räcker. 

Vid dagens möte var varannan stol avspärrad med band. Fast ärligt talat var vi väldigt skötsamma och följde reglerna om social distansering även förut. Här är mina två moderata kolleger Elisabeth Svantesson och Edward Riedl, som har hittat sittplatser vid bordet och även jag och kollega Mattias Karlsson fick var sin stol. Tur bordet är långt - vi har flyttat våra utskottsmöten till en lokal med uppkoppling till telefon så att ledamöter och ersättare som befinner sig i bostaden kan vara med på telefon och ta del av informationen. Men i övrigt är det endast finansutskottet som arbetar enligt normala rutiner och normal bemanning just nu, och det beror såklart på att vi hanterar alla frågor som rör de ekonomiska krispaketen. Men vi försöker hålla humöret uppe trots det allvarliga läget.


 

 




Tillväxtverket backade om krisstöd och aktieutdelningar

2020-05-07

Debatten om det orimliga i att framförallt stora börsföretag begär krisstöd (exempelvis stöd för korttidspermitteringar) samtidigt som man lämnar aktieutdelningar fortsätter. Vår moderata linje, där det nu verkar finnas bred politisk samsyn, är att vinster från tidigare år i första hand ska användas för att täcka förluster under den pågående krisen innan man begär statligt krisstöd. Detta gäller rimligen även bonusar till ledningsgrupper och liknande. Om man ändå betalar ut bonusar och utdelningar bör detta avräknas från krisstödet.

Stöd för korttidspermitteringar hanteras av Tillväxtverket, och beskeden från dem i frågan har varit väldigt svävande. Finansutskottet hade därför kallat till sig Tillväxtverket. I dag hade vi besök av Tillväxtverkets GD Gunilla Nordlöf och avdelningschefen Tim Brooks som är ansvarig för hanteringen av stöden för korttidspermittering. Det var ett bra möte och budskapen lät nu helt annorlunda mot det vi tidigare hört i intervjuer i media. 

Tillväxtverket redogjorde först för hur man arbetar med dessa stöd och hur man försöker motverka missbruk och fusk. Jag fick ett riktigt bra intryck av deras arbete och det kändes så gediget man kan begära i en sådan här situation. Allt form av omfattande krisstöd medför risk för fusk, och det kommer inte att gå att undvika helt, men vi måste göra allt för att minimera fusk och överutnyttjande.

Hittills har man fått ansökningar från över 55.000 företag och över 450.000 anställda omfattas. Företagen har begärt över 22 miljarder i permitteringsstöd. Hittills har 41.000 ansökningar beviljats, och drygt 18 miljarder har betalats ut i preliminära stöd. Ca 1.600 ansökningar har avslagits för att de uppenbarligen inte uppfyller kraven.

Hanteringen är sådan att man först gör en preliminär bedömning av om ansökan om stöd uppfyller villkoren och sedan betalar man ut preliminärt stöd. Sedan gör man avstämning i två steg där man kan göra återkrav eller betala ut resterande belopp.  

Tillväxtverket anser att de har juridiskt stöd för att neka företag stöd för korttidspermittering om företagen samtidigt ger utdelning till sina aktieägare. Man anser också att man har stöd för att i efterhand avräkna lämnade utdelningar från stödet och kräva tillbaka pengarna. Detta baseras på preliminär juridisk bedömning av de uttalanden som vi gjort i finansutskottet i samband med att lagen om stödet beslutades. Den juridiska bedömningen är preliminär, men  man verkade hyfsat säkra på att detta håller juridisk. Jag ställde en fråga om detta och påpekade samtidigt att det är viktigt att myndigheten återkommer om det visar sig att det krävs tydligare lagreglering.

Jag ställde även några an dra frågor och lämnade en del synpunkter:

För det första är det viktigt att småföretag behandlas med respekt för att man ofta tar ut en del av sin lön som utdelning (ger lite lägre skatt). Jag påpekade att sådan utdelning (som följer noggranna begränsningar i skattelagstiftningen) inte bör medföra att man nekas krisstöd. De handlar om att företagaren själv måste kunna ta ut en rimlig lön att leva på. Det vi i första hand reagerar på är när stora börsbolag missbrukar stöden genom att samtidigt ge utdelningar med mångmiljonbelopp till sina aktieägare. Tillväxtverket sa att man inser att småföretag har en annan situation är börsbolagen och att man inte vill försvåra för småföretagen utan har med detta i sin bedömning.

För det andra påpekade jag att det måste vara tydligt under vilka perioder utdelningsförbudet ska gälla. Det räcker rimligen inte med att förbjuda utdelning under den tid man uppbär krisstöd, utan även en tid därefter bör  rimligen utdelningsförbudet gälla. Jag tycker i vart fall det borde gälla för hela kalenderåret 2020. Det bör inte heller gå att lämna utdelning på måndagen och söka krisstöd på tisdagen samma vecka. Samtidigt kan inte utdelningar som lämnats innan krisen uppstod hindra företagen att få krisstöd. Tillväxtverkets bedömning måste regleras tydligt på hemsidan och i ansökningshandlingarna så det inte uppstår godtycke och oklarheter för företagen. Tillväxtverket svarade att man kommer att ta fram tydliga riktlinjer.

Jag lyfte även frågan om utbetalning av bonusar till företagsledningen.  Detta borde också enligt mig medföra avräkning mot lämnade krisstöd. Samtidigt får inte rörliga löner till vanlig personal förhindras, det finns många yrken som idag har rörliga lönedelar och det får naturligtvis inte medföra hinder för krisstöd. Tillväxtverket svarade att man även tittar på detta och ska ta fram tydliga gränsdragningar även för hantering av bonusar.

Sammanfattningsvis var dagens möte oväntat bra och svaren delvis annorlunda mot det som tidigare uttalats, när man nu gjort en djupare juridisk analys av lagstiftningen. Beskeden från  myndigheten ligger nu helt i linje med det jag och moderaterna tidigare krävt i frågan. Det gör att vi inte ser något behov av att agera vidare just nu. Från moderat sida kommer vi dock att följa detta noga, och om Tillväxtverket anser att lagstiftningen behöver kompletteras kommer vi att driva på för detta. Jag tänker också följa upp hur myndigheten redovisar förutsättningarna för stöd så att det blir tydligt och med rimliga och begripliga gränsdragningar.

Medieintresset efter utskottsmötet var stort, och här är en sammanfattning från SVT.






Aktieutdelningar är positivt - men inte om man tar emot statligt krisstöd

2020-05-04

Det är många som tycker att alla företag borde sluta med aktieutdelningar under corona-krisen. Det är oftast samma personer som ogillar vinster rent allmänt och som inte förstår att vinst är det som är drivkraften för att starta och driva företag - de företag som tillsammans med sina anställda står för hela finansieringen av den svenska välfärden och dessutom finansierar våra pensioner. Många missar exempelvis att en stor del av börsbolagens utdelningar går till AP-fonderna och olika pensionsfonder. Utan aktieutdelningar skulle pensionerna helt enkelt bli sämre. Utdelningar är positivt och välkommet, ju högre desto bättre. Varje utdelad krona ger dessutom skatteintäkter för staten.

Däremot är det givetvis helt orimligt att ett företag som beviljas krisstöd från staten samtidigt lämnar utdelningar till sina aktieägare eller betalar ut bonus eller löneförhöjningar till styrelse, ledningsgrupp eller VD. De företag som beviljas krisstöd borde tvingas att betala tillbaka detta med samma summa som används till utdelning, bonusar eller löneökningar till ledningen. Jag anser att detta rimligen borde gälla både för 2020 och 2021. Det är inte rimligt att skattebetalarna lämnar bidrag till aktiebolag som sedan använder pengarna till annat än att säkra driften och trygga de anställdas jobb. Självklart borde detta reglerats tydligt som villkor i lagstiftningen för aktuella krisstöd. 

 





 

Moderaternas ekonomiska strategi för att ta Sverige genom krisen  

2020-04-29

Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson presenterade idag Moderaternas vårbudget. Det är en ära för mig att få vara en av de fem moderater som undertecknat denna. Huvudbudskapet är att Sverige behöver byta ekonomisk strategi för att rädda jobben – och samtidigt måste vi förbereda för att återstarta ekonomin när coronakrisen är över.  

Stora delar av den svenska ekonomin har stannat till följd av coronapandemin. Men detta är en helt annan sorts kris än tidigare kriser. Det handlar inte om företag som har misskött sig, för höga skulder eller djupa obalanser i ekonomin. Därför måste den politiska strategin se annorlunda ut. När det som ingen kunde förutse händer ska staten agera som ett stort försäkringsbolag.

I Moderaternas vårbudget ligger fokus på att bekämpa pandemin och att rädda jobb och företag. Vi tror att Sverige har mycket goda möjligheter att klara krisen – om den politiska viljan verkligen finns. Men klockan tickar och Sverige har inte råd att vänta. April var den värsta konkursmånaden hittills under hela 2000-talet.

Den ekonomiska strategi som regeringen och stödpartierna har valt är uppenbart otillräcklig. IMF bedömer att Sverige med dagens politik kommer att få väsentligt högre arbetslöshet än exempelvis Finland och Danmark. Man bedömer att det kan handla om 100.000 fler arbetslösa med dagens politik jämfört med om man väljer en mer aktiv politik. Läget i Sverige är extra allvarligt eftersom vi hade en av EU:s högsta arbetslöshetsnivåer och den snabbast stigande arbetslösheten i hela EU redan före krisen.



Moderaternas ekonomiska politik för att ta Sverige ur krisen sker i två steg:

1. Byt ekonomisk strategi för att rädda jobben.

Mer måste göras. Det behövs fler direktstöd i stället för ett ensidigt fokus på ökade krediter till företagen. Sveriges insatser för att rädda jobben bör åtminstone matcha närliggande länders. Och de stöd som införs måste också bli begripliga och rimligt lätta att hantera. Krånglet måste minska och utformningen av stöden och vilka stöd som finns måste bli mer överskådligt.

 

Moderaterna vill se slopade arbetsgivaravgifter under en tid, korttidspermittering på heltid och ett kraftfullt stöd som täcker fasta kostnader i företag som har förlorat stora delar av sina intäkter. Detta summerar till 100 miljarder kronor per månad under krisens akuta fas. Det är mycket pengar, men alternativen kostar enligt vår bedömning och många ekonomers analyser ännu mera.

2. Förbered vägen tillbaka.

Det går inte att nu sätta ett datum då den akuta fasen är över. Men Sverige måste börja förbereda för att återstarta ekonomin. Exitstrategin bör bestå av flera delar:

1. Fastställ kriterier för vilken utveckling i viruset som gör det möjligt att börja återöppna ekonomin. Det kan till exempel handla om under hur lång tid antalet nya fall måste minska. Både WHO och EU har tydliga kriterier för när man kan öppna upp ekonomin igen, och Sverige borde använda dessa kriterier för att lägga fram en egen tydlig strategi som blir tydlig för alla i samhället.
2. Genomför provtagning i mycket större skala än idag. När ekonomin börjar öppna igen måste vi snabbt kunna mäta om smittspridningen tar fart eller inte. Vi sätter av sex miljarder kronor mer än regeringen för att utöka testningen ordentligt.
3. Bygg ut vården och omsorgen efter coronakrisen. Regeringen har avsatt 3 miljarder kronor för alla extraordinära kostnader kopplade till coronakrisen för hälso- och sjukvården samt den kommunala omsorgen. Det kommer inte att räcka! I den förordning som styr ersättning står också att ersättning endast delas ut i mån av medel. Det medför stor risk för att kostnader kopplade till covid-19 kommer finansieras genom nedskärningar i andra delar av välfärden. Kommuner och regioner kommer tvingas säga upp personal – eller höja kommunal­skatten – för att täcka kostnader. Moderaterna tillför 5 miljarder kronor utöver regeringen för att täcka kostnader kopplade till covid-19 plus 5 miljarder kronor utöver regeringen i generella statsbidrag vilket möjliggör också ett tillägg till personal som jobbar i frontlinjen.

Med Moderaternas förslag tillförs kommuner och regioner totalt 27,5 miljarder kronor i generella statsbidrag och 8 miljarder kronor i särskilda medel för att täcka extraordinära kostnader kopplade till covid-19 under 2020. 



Moderaterna leder den politiska verkstaden när det gäller ekonomisk krispolitik

Hittills har moderaterna varit partiet som fört krispolitiken framåt. Vi har presenterat förslag efter förslag och regeringen har efterhand tagit till sig dem helt eller delvis. Här några exempel:

         

Nu hoppas vi på fortsatt lyhördhet från regeringen, inte minst när det gäller direktstödet som jag berättade om i tidigare inlägg nedan och som vi lade fram i finansutskottet idag. Under nästa vecka fortsätter diskussionerna (tyvärr, vi borde tagit beslutet idag), och nu ska vi göra allt för att skapa majoritet för detta.


Moderaternas förslag innebär fortsatt låg svensk statsskuld 

Även med moderaternas förslag kommer den svenska statsskulden att ligga bland de lägsta i Europa, och lägre än regeringens eget "värstascenario". Moderaterna kommer alltid att värna statsfinanserna. Men nu är tid att öka den mycket låga statsskulden något för att  skydda i grunden stabila och lönsamma företag och deras anställda.

         





Finansutskottets majoritet sköt ytterligare krisstöd på framtiden  

2020-04-29

I måndags presenterade vi moderater vårt förslag om omsättningsbaserat krisstöd (se föregående blogginlägg) för vissa fasta kostnader till svårt coronakris-drabbade företag. Och i går lämnade även KD och SD in liknande förslag till finansutskottet.

I dag fanns alltså förslag på finansutskottets extrasammanträde från tre partier (M, KD, SD) att ge regeringen i uppdrag att återkomma snarast med ett omsättningsbaserat krisstöd till hårt drabbade företag enligt ”dansk modell”. S, MP, C, L o V vägrade dock avgöra frågan idag utan sköt den till nästa vecka...

Moderaterna valde alltså att redan i måndags offentliggöra vårt förslag just för att alla skulle hinna läsa i lugn och ro före dagens möte. Och för att vi skulle kunna ta beslut idag om detta brådskande uppdrag till regeringen. Men tydligen tycker inte jök-partierna S, MP, C och L samt V att frågan är så viktig.

Konkurserna och varslen står som spön i backen och regeringens krisstöd så här långt löser inte detta. Hyresstödet tex bygger på att hyresvärden går med på att sänka hyran, men många småföretag vittnar om att hyresvärden vägrar. Omsättningsbaserat stöd till vissa fasta kostnader vore bättre. Danmark har infört det och det är i princip bara att kopiera!

Men det är akut! Hade C och L stöttat vårt förslag hade detta blivit verklighet. Nu dröjer det ytterligare. Trots att C och L själva framhållit behovet av just denna åtgärd. Vad håller C och L på med? 





 

Moderaterna vill se omsättningsbaserat direktstöd till krisande företag  

2020-04-27

I dag lämnade vi moderater i finansutskottet in detta förslag till utskottsinitiativ som ska behandlas på Finansutskottets extra sammanträde på onsdag morgon. Bakgrunden är att konkurserna nu ökar lavinartat, liksom varslen om uppsägning på svensk arbetsmarknad. Och tillväxten beräknas i år bli kraftigt negativ.

I en så djup och snabb kris finns bara två alternativ. Antingen stöttar man företagen med ganska stora statliga insatser, lite som en statlig försäkring (som man gjort sig förtjänt av genom att betala skatt) eller så väljer man att i stället ta kostnaderna för allt fler konkurser och uppsägningar, som i en förlängning även kan slå mot den finansiella sektorn. Om man gör det senare valet riskerar vi att efter corona-krisen inte längre ha så mycket näringsliv kvar att starta igång.

Att lägga enorma summor på att stötta näringslivet, dessutom med lånade pengar, är inte ett självklart val för oss moderater. Men i det läge vi är nu är det ett val mellan två mycket oönskade alternativ. Från moderat sida har vi kommit fram till att samhällskostnaderna totalt sett rimligen bör bli mindre genom att stötta företagen på ett rimligt sätt och därmed förebygga uppsägningar. Det är samma väg som man valt i bland annat Danmark och Norge, och en linje som förespråkas av de flesta nationalekonomer. Stödet ska enligt vårt förslag baseras på styrkt minskning av företagets omsättning, och man kan då få stöd till vissa fasta kostnader. Vi föreslår att stödet ska villkoras med att företaget inte ger utdelning under 2020.

Här följer hela utskottsinitiativet i sin helhet, och jag är en av de fem moderater som undertecknat initiativet. Nu återstår att se om regeringen inser att en tydlig majoritet i riksdagen (samtliga partier utom S-V-MP) vill se en lösning i denna riktning, och om man tänker lägga fram ett liknande förslag under morgondagen, eller om man låter finansutskottet driva igenom detta i stället.

 





 

Debatt om kommunsektorns ekonomi  

2020-04-23



I dag debatterade jag kommunernas och regionernas ekonomi, med anledning av Riksrevisionens rapport om kommunal skatteutjämning. Här är hela mitt anförande.

Moderaterna tycker det är omöjligt att mitt under en kris diskutera i detalj hur man ska utforma den kommunala skatteutjämningen. Det får vi återkomma till när Corona-krisen är över och vi ser hur den slagit mot svensk samhällsekonomi. I dag är det viktigaste att staten tillför stora summor till kommunsektorn för att trygga välfärden när skatteintäkterna minskar - precis så som Alliansen gjorde under Finanskrisen.

I övrigt påpekade jag att Sverige går in i denna kris med mycket sämre förutsättningar än vi kunde gjort. Sverige hade redan före Corona-krisen lägst tillväxt i EU per capita och den snabbast stigande arbetslösheten i hela EU. När regeringen Löfven tillträdde låg Sverige på 12:e plats i EU när det gäller arbetslösheten. Redan före Corona-krisen hade vi halkat ned till en 22:a plats av EU:s 28 länder, och arbetslösheten i Sverige steg redan före krisen snabbast i hela EU. Vi går faktiskt in i Corona-krisen med den högsta arbetslöshet i högkonjunktur som Sverige upplevt i modern tid, och vi går in i den med ett mycket stort utanförskap. Samtidigt ser vi stora brister i viktiga samhällsfunktioner som sjukvård och rättsväsende, och många kommuner har det extremt tufft ekonomiskt. Det enda som fortfarande är till Sveriges fördel är den förhållandevis låga statsskulden som minskat under både borgerliga och socialdemokratiska regeringar.

Jag pratade också om prioriteringar i statens budget. Det har sällan varit viktigare att prioritera än det är idag. Med rätt prioriteringar kan vi motverka onödigt hög ökning av statsskulden, stärka sjukvården och den kommunala välfärden och återstarta ekonomin genom investeringar, stimulanser och sänkta skatter. Om vi prioriterar fel kommer Corona-krisen däremot att medföra långsiktigt allvarliga ekonomiska konsekvenser som är svåra att överblicka, både för statsfinanserna och för den svenska kommunsektorn. Men en dag är krisen över och då är det oerhört viktigt att svensk politik drar lärdomar. Det är helt uppenbart för de flesta att samhällsekonomins samlade resurser inte använts optimalt för att förbereda samhället för oväntade kriser. Vi prioriterar inte heller de saker som medborgarna tycker är viktigast – sjukvård, omsorg och trygghet. Ska vi bli bättre på detta framöver gäller det också att politiken orkar prioritera betydligt bättre än vad man gjort tidigare.

Prioritering handlar som bekant även om att prioritera bort. I mitt anförande nämnde jag några av de större poster moderaterna vill spara på i statsbudgeten för att få med pengar över till stärkt välfärd och lägre skatter. Vi moderater sa redan i höstas nej till friår och vi sa nej till det ineffektiva ingångsavdraget för nyanlända. Vi skar ned på biståndet som idag ligger långt högre än FN:s rekommendationer och vi sparade på ineffektiv klimatpolitik, alltför höga migrationskostnader och meningslösa byggsubventioner, och vi minskade eller avvecklade onödiga myndigheter. Så frigör man pengar till det som är viktigt.






Moderaterna fortsätter leverera genomtänkta förslag mot krisen 

2020-04-21

Moderaternas företrädare i riksdagen fortsätter leverera genomtänkta förslag i stort och smått, både för att underlätta kampen mot pandemin och för att dämpa de ekonomiska skadeverkningarna av corona-krisen. Bland de senaste förslagen kan nämnas:

* Förslag om att tillfälligt ändra reglerna om personligt betalningsansvar för skulder för företrädare för aktiebolag, för att motverka onödiga konkurser i företag som i grunden är välskötta och lönsamma.
* Förslag att införa en statlig fond för att rädda företagen i paketresebranschen - en lösning som branschen själv tagit fram och som kommer att med tiden vara självfinansierad genom en liten avgift på varje såld resa i framtiden.
* Förslag att ge alla äldre över 70 år anstånd med deklarationen - många äldre behöver hjälp och det är svårt att kombinera med social distansering.

* Mitt eget förslag i en skriftlig fråga till näringsministern om en "Corona-portal" där man kan läsa samlat om alla förslag mot den ekonomiska krisen och de stöd som beslutats fick tyvärr ett mer svävande svar, men man inser i vart fall behovet av bättre kommunikation.
* Mitt och Lars Beckmans förslag i vårt pressmeddelande den 12 mars om att bland annat tillfälligt slopa trängselskatten har nu stöd av moderaterna och har oväntat fått stöd även av Miljöpartiet i Stockholm. Moderaterna i Region Stockholm har samtidigt, med stöd av Vårdförbundet mfl, tillskrivit Skatteverket om att slopa förmånsbeskattningen för vårdpersonal som erbjuds gratis parkering för att kunna ta sig snabbare och säkrare till och från arbetet.






Slutreplik i Borås Tidning

2020-04-19

Ibland måste man försöka vara extra pedagogisk. Hoppas jag lyckades idag.



 

 



Det är nu moderat ekonomisk politik behövs som allra mest 

2020-04-15

Det var en dyster presskonferens som finansministern höll i morse. Hon varnade för extrmt hög arbetslöshet och dramatiskt fallande tillväxt. Jag påpekade på twitter att det är synd att Sverige går in i denna kris med EU:s svagaste tillväxt och den sjätte högsta arbetslösheten. Jag har upprepade gånger de senaste åren varnat i riksdagsdebatter för att det är illa om vi går in i en ny lågkonjunktur eller eventuell kommande kris med hög arbetslöshet och svag tillväxt. Och tyvärr blev det ju exakt så, fast ännu värre. Det vi ser nu är inte en "vanlig" lågkonjunktur eller finanskris, utan är väl snarfare till sin effekt mer att likställa med en plötslig naturkatastrof. Och då krävs genomtänkt politik. 

 

Det enda som är starkt i statens finanser just nu är den låga statsskulden. Den har sjunkit under varje regering efter Carl Bildts krispolitik under bankkrisen på 90-talet och vidare under Göran Persson, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven. Nu har Sverige en av de lägsta statsskulderna i andel av BNP/BNI i hela EU. I ett allvarligt krisläge är det inte orimligt att öka statsskulden för att motverka krisen, och där är vi moderater ganska överens med regeringen, även om vi inte vill öka skulden lika mycket som regeringen. Vi är dock inte överens om tempot i de krisåtgärder som behövs. Moderaterna har stöd av en i stort enig ekonomkår som menar att det är viktigare att sätta in krisåtgärder snabbt än att vänta - om man väntar blir det bara dyrare och fler företag och jobb hinner slås ut. Och då ökar statsskulden onödigt mycket. Detta var något Elisabeth Svantesson (M) framhöll på sin presskonferens i förmiddags.



Det är också nu som det blir allra viktigast att prioritera i statens budget. Ju mer av krisåtgärderna vi kan finansiera genom att spara på onödiga saker, desto mindre behöver statsskulden öka. I dagens kris är det exempelvis inte läge att fortsätta ösa ut 50 miljarder per år i biståndspengar utan kontroll, att lägga 8 miljarder i FN:s klimatfond (mest av alla länder i världen), att fortsätta ösa ut en massa miljarder på ineffektiv klimatpolitik i Sverige eller att fortsätta med ett omfattande asylmottagande. Självklart kan man inte heller lägga pengar på trams som elcykelpremier, jämställdhetsmyndighet, genusforskning, friår, "familjedagar", konstprojekt för maskar och skalbaggar (!) eller stöd till odemokratiska organisationer för att bara nämna något. Om bara viljan finns kan åtskilliga tiotals miljarder skäras bort ur statens budget på både stort och smått, och det gäller att samtidigt stå emot satsningar på nya dumheter. I stället kan pengar läggas på stöd för att skydda företag och jobb samt att stärka sjukvården och kommunerna - utan onödigt stor ökning av statsskulden. Moderat ekonomisk politik har aldrig behövts så mycket som idag.






Dags att inse varifrån pengarna til sjukvården kommer 

2020-04-12

I dag tröttnade jag. Tröttnade på att läsa alla arga och företagsfientliga inlägg i sociala medier, på insändarsidorna och i vissa media. Inlägg som hånar företagare för att de behöver samhällets stöd i en kris de inte själva kunnat påverka och inte heller kunnat förutse, utan som helt styrs av politiska beslut och myndighetsbeslut. Lade ut detta på twitter, och sällan har responsen blivit så snabb och stark. Långt över 2.000 reaktioner på bara ett knappt dygn. Och de flesta av mina följare verkar i vart fall förstå sambanden - men långtifrån alla.
 


 

Det vänstern har är något slags blockering som gör att man helt enkelt inte begriper vad som finansierar den svenska välfärden. Bristen på insikt att det är företagen och deras anställda som med sina skatter finansierar all offentlig verksamhet. Det är företagen och deras anställda som med sina skatter betalar all sjukvård, alla löner till läkare och sjuksköterskor, all hemtjänstpersonal och all äldreomsorg. Ja, varenda intensivvårdsplats, medicinförpackning och respirator!

Om man har den insikten inser man snabbt att det finns ett värde i att rädda i grunden lönsamma och välskötta seriösa företag så att de efter corona-krisen kan fortsätta tjäna pengar och betala skatt och behålla sin personal under krisen i stället för att varsla om uppsägning. 

Jag tror aldrig det går att få inbitna socialister att förstå. Jag lade ut mitt twitterinlägg i går eftermiddag och en del av de invändningar jag fick var helt otroliga. Invändningar som "de offentliganställda betalar väl också skatt och moms " visar bristerna i logiskt tänkande. Bristen på insikt att varenda krona som en offentliganställd person betalar i inkomstskatt, moms eller drivmedelsskatt kommer från den lön som den offentliganställde fått och som bekostas av företagen och deras anställda. Denna brist på insikt förklarar nog varför många socialister ser näringslivet och de privatanställda löntagarna som en outsinlig pengakälla som kan beskattas hur hårt som helst.

Jag får mitt arvode som riksdagsledamot just från de skatter som andra betalar in. Jag är stolt över mitt uppdrag och försöker göra skäl för arvodet. Och så är det nog med de flesta offentligt anställda. Diskussionen gäller inte om de offentliganställda gör ett bra eller viktigt jobb eller inte. Just nu ser vi exempelvis hur många anställda inom sjukvård och omsorg gör fantastiska insatser, och det gäller även många andra yrkesgrupper - allt från lärare och poliser till riksdagens ambitiösa tjänstemän. Diskussionen gäller hur allt detta viktiga finansieras - det är bra att tänka på det ibland. Utan företag och deras anställda finns det inga resurser alls till sjukvård, omsorg, skola, polis eller pensioner. Så enkelt är det.





 

Det krävs krafttag mot dem som missbrukar krisstöden

2020-04-07

Moderaterna har tidigt varit ute och markerat att företag som får del av olika krisåtgärder inte samtidigt kan göra utdelningar till ägarna eller betala ut bonusar och rörliga lönedelar till ledande befattningshavare. De företag som däremot inte tar emot krisstöd gör naturligtvis precis som de vill, oavsett om det är kris eller inte.

Det kommer nu även tråkiga signaler om missbruk av de krisstöd som hittills beslutats av riksdagen. Det är bedrövligt och rent skamligt att missbruka ett krisstöd som avser att rädda företag och jobb. Moderaterna vill bestraffa företag som fuskar och dessutom kräva tillbaka stödet. Vi vill utvidga bidragsbrottslagen för att även omfatta krisstöd till företag och juridiska personer. Vi upprepade detta så sent som på dagens presskonferens.
 





 

Utan kraftfulla åtgärder finns det kanske inget att återstarta efter krisen

2020-04-07

Regeringen för en ganska försiktig linje under den pågående krisen, man har mer fokus på lån och anstånd med skatter och mindre fokus på direkta stöd till näringslivet för att rädda jobb. Motivet är i sig rimligt - man säger att det också måste finnas resurser att återstarta ekonomin efter krisen och menar att det då kan finnas behov av kraftfulla stimulanser. 

Men med detta sagt - det måste också finnas något att återstarta. Om stora delar av företagen inom ett antal branscher redan gått i konkurs och sagt upp sin personal blir effekterna av krisen onödigt stora. Därför tycker moderaterna att det är befogat att öka de direkta stöden till de mest utsatta branscherna betydligt mera än vad regeringen gör. Dagens stöd räcker bevisligen inte för att motverka konkurser och uppsägningar - antalet varsel per vecka är nu redan större än rekorden under finanskrisen. I längden blir detta oerhört dyrt för staten. 

Den här krisen skiljer sig mot andra kriser då den inte beror på underliggande problem i ekonomin. Nu slås livskraftiga företag och jobb ut på grund av att ekonomin stänger för att bekämpa pandemin. Det finns därför ett akut behov av att minimera skadorna på ekonomin. Ju större del av ekonomin som slås ut desto svårare bli återstarten därför behövs ett större fokus på att rädda jobben. Moderaterna tycker därför det är hög tid att växla upp de statliga stöden för att rädda fler företag och jobb. Vi konstaterar också att många andra länder satsar mer än Sverige i andel av BNI för att rädda ekonomin

Moderaterna konstaterar fyra saker:

* Om huvuddelen av räddningspaketet är lån kommer återhämtningen hämmas på grund av alltför hög skuldsättning bland företagen.
* Om svenska företag får mindre stöd än företag i andra länder kommer svensk konkurrenskraft allvarligt urholkas.
* Svenska offentliga finanser skadas på sikt av en långsammare återhämtning och försvagad konkurrenskraft.
* Den samhällsekonomiska effekten av större stödpaket är troligen därmed positiv.

Idag upprepade moderaterna tre konkreta förslag som ännu inte fått regeringens stöd:
* Helt slopade arbetsgivaravgifter under april och maj
* Möjlighet till korttidspermittering på heltid, vilket innebär att staten kan ta upp till 75% av lönekostnaden
* Företag som tappat minst 30% av sin inkomst bör få stöd av staten under två månader för att täcka de fasta kostnaderna, främst hyreskostnader

Detta, tillsammans med övriga åtgärder som vi moderater delvis kommit med förslag till och varit med och beslutat i riksdagen, skulle kunna göra skillnad på riktigt. Moderaterna bedömer att det skulle behövas en beredskap för att satsa 100 miljarder per månad under april och maj. Det är enorma summor, men det är ändå realistiskt med tanke på den låga svenska statsskulden. Alternativet blir i längden sannolikt dyrare för samhällsekonomin.





 

Ytterligare beslut om krisstöd   

2020-04-06

I fredags tog riksdagen beslut om ett antal ytterligare krisåtgärder, denna gång på skatteområdet för att lindra de ekonomiska följderna för företag med anledning av coronaviruset. De allra flesta av de ändrade reglerna börjar gälla den 6 april 2020

  • Arbetsavgifterna och den allmänna löneavgiften minskas tillfälligt.
  • Egenavgifterna och den allmänna löneavgiften minskas tillfälligt för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag.
  • Enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag får möjligheten att öka avsättningen till periodiseringsfonder som gäller beskattningsåret 2019.
  • Om den ökade avsättningen till periodiseringsfonder för 2019 innebär att en för hög preliminärskatt har betalats kommer skatten att betalas tillbaka.
  • Det införs en möjlighet även för den som redovisar moms helårsvis att få anstånd med inbetalning av moms som ska deklareras under perioden 27 december 2019-17 januari 2021 (komplettering av tidigare beslut om anstånd med skatt).

Moderaterna är positiva till de flesta av förslagen, men anser att arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna för småföretagare borde slopas helt under två månader för att ge snabb direkt hjälp till företagen.

I dag hade Finansutskottet möte och tog ytterligare beslut som riksdagen kommer att ta slutligt beslut om på onsdag. Det gäller införande av mer generösa regler i arbetslöshetsförsäkringen - bland annat kortare kvalifikationstid, mer generösa regler för egenföretagare och höjd ersättning. Utskottet beslutade också att föreslå riksdagen att slopa fribeloppet för studerande så att studenter kan arbeta extra utan att riskera att få återkrav på studiemedlen - ett krav moderaterna tidigare fört fram för att underlätta rekryteringen av personal till exempelvis vård och omsorg under krisen. Finansutskottet var enigt och det finns inga reservationer så riksdagen kommer att ställa sig bakom förslagen.  





 

Jag uppmanar finansministern att inrätta en "Corona-portal"  

2020-04-02

Krispaketen kommer i strid ström nu, i går beslutades om ett, idag tog vi beslut om ett och i morgon ytterligare ett. Minst fem olika krispaket har nu sjösatts, plus en del andra separata beslut av regering, riksdag, riksbank, finansinspektion mm. Samtidigt får jag signaler från framförallt småföretagare som inte riktigt hänger med på vad det finns för möjligheter till krisstöd och hur man söker detta. Även media ställer frågor, och samma signaler kommer från privatpersoner - vad är det egentligen vi har beslutat och vad är "bara" förslag från olika partier eller förslag som ännu inte blivit någon proposition från regeringen? Och inte minst - hur gör man för att kunna ta del av de krisstöd som finns?

I dag har jag därför lämnat in en skriftlig fråga till finansministern om möjligheten att öppna upp en Corona-portal, exempelvis på regeringens eller någon myndighets hemsida där man kunde samla all information om politiska beslut om krisstöd, vad de innebär, vilka villkor som gäller samt hur man kan ta del av dem. Jag tror det skulle vara mycket välkommet. Hittills har ju regeringen tagit till sig det mesta av moderaternas förslag till krisåtgärder, så kanske även detta faller i god jord?

 






Moderata initiativ för att motverka antalet företagskonkurser  

2020-04-01

För många svenska företag har coronaviruset på mycket kort tid lett till att intäktskällorna helt eller delvis slagits ut. Då måste politiken bidra till att skapa uthållighet i väntan på att pandemin bekämpats. Det handlar inte minst om att se till att lagstiftning som i normalfallet är välavvägd inte skapar problem i tider av kris. Flera viktiga åtgärder är på plats. Men det finns ytterligare pusselbitar som är viktiga för att Sveriges ekonomi ska kunna återhämta sig snabbare när krisen väl är över. Moderaterna kommer lägga fram förslag i riksdagen för att företagare ska få bättre förutsättningar att kunna arbeta vidare i ett ansträngt läge, i stället för att tvingas gå i konkurs.

Konkurser medför, förutom personliga tragedier för företagare och deras anställda, även att staten får stigande kostnader för lönegarantier och uteblivna skattebetalningar. Att förebygga konkurser är därför ett sätt att även minska statens kostnader. Framförallt bör inte staten själv begära företag i konkurs eller genom olika regelverk medverka till onödigt många konkurser i spåren av corona-krisen.

Mot denna bakgrund ser Moderaterna anledning att ta initiativ i riksdagen för att regeringen snabbt ska återkomma med tillfällig lagstiftning och myndighetsinstruktioner i enlighet med följande inriktning:

  • Ett moratorium för staten att ansöka om konkurs och utmätning. I normalfallet står staten, i egenskap av fordringsägare, för cirka en tredjedel av alla konkursansökningar. Staten bör ta ett större ansvar under pågående kris och som huvudregel inte driva egna fordringar gentemot enskilda, om obeståndet uppkommit till följd av coronapandemin.
  • Ett moratorium för det personliga betalningsansvaret enligt aktiebolagslagen. Reglerna om personligt betalningsansvar riskerar i denna kris att skapa en situation där fler bolag än nödvändigt väljer att söka sig själva i konkurs, snarare än att försöka arbeta vidare, eftersom bolagsföreträdarna löper risk att annars göra sig personligt betalningsansvariga. Regeringen bör därför snarast ta fram förslag om hur regelverket om personligt betalningsansvar kan försättas i moratorium.
  • Ett moratorium avseende företrädaransvaret för skatteskulder. En stor andel av egna konkursansökningar sker till följd av risken för att i annat fall bli personligt betalningsansvarig för skatteskulder om inte avveckling av bolaget sker senast på skattefordringens förfallodag. Skatteverket har aviserat en förändrad praxis rörande företrädaransvaret under krisen, men regeringen bör tydliggöra att ett moratorium införs även för företrädaransvaret i skattelagstiftningen.

 




Flera beslut om krisåtgärder har nu passerat riksdagen  

2020-04-01

Det är många förslag om krisåtgärder för företagen och medborgarna i luften just nu, en del är sådant regeringen eller andra myndigheter kan genomföra själva och annat måste passera riksdagen för lagändringar. En del är förslag och en del är beslutat, och ofta gäller beslut retroaktivt vilket skapar oklarhet om både vilka beslut som tagits och hur man får information om hur man kan ta del av åtgärderna. Det behövs uppenbart en mer samlad information om detta. 

Jag ska i vart fall försöka sammanfatta lite efterhand, och då främst sådana förslag som passerar finansutskottet före riksdagsbeslut.

Förra veckan tog riksdagen beslut om att införa en tidsbegränsad möjlighet till anstånd med betalning av vissa skatter och avgifter för att stärka företagens likviditet under corona-krisen. En liknande möjlighet infördes av den moderatledda Alliansregeringen 2009 i spåren av finanskrisen, och i allt väsentligt är det beslut som nu tagits en kopia av 2009 års lag. Detta har gjort att det gått snabbare att ta fram lagförslaget.

Möjligheten till anstånd gäller inbetalning av personalens källskatter samt arbetsgivareavgifter och moms under perioden januari-september 2020. Anstånd kan beviljas för högst tre redovisningsperioder under denna tid, och skatter som redan betalts in återförs vid begäran till företagets skattekonto så man kan begära återbetalning. 

Moderaterna stod bakom förslaget, men var samtidigt kritiska till anståndsavgiften, som vi anser är alldeles för hög. Det handlar i praktiken om ca 6,6% i ränta vilket vi anser äör oskäligt i detta läge, inte minst som statens uppålåningsränta idag lkigger nära 0%. Moderaterna fick dock med sig finansutskottet på en skrivning om attutskottet kan komma att justera ned räntan om inte regeringen gör detta. Tyvärr var det inte möjligt att göra en direkt justering eftersom det hade förhalat ärendet och det är viktigt att det snabbt kommer på plats, men vi moderater tycker det är anmärkningsvärt att staten ska tjäna pengar på företag i kris.   

I dag debatterade riksdagen så ännu ett krisförslag, denna gång om statliga kreditgarantier för lån till företag som drabbats av ekonomiska problem till förjd av corona-krisen. Förslaget innebär att staten kan ge kreditgarantier på maximalt 100 miljarder för lån till i första hand små och medelstora företag. Beslut tas i riksdagen i dag. Förslaget är väldigt likt moderaternas förslag för några veckor sedan om en företagsakut och innebär att staten garanterar lån som bankerna ger till företag i kris. Kreditgarantierna villkoras med att företagen inte betalar ut bonusar eller liknande till företagets ledning under kredittiden.

Tyvärr finns det dock stora brister i regeringens förslag jämfört med moderaternas. För det första garanterar staten bara 70% av krediten till skillnad mot moderaternas förslag om 90%. För det andra tar staten ut full avgift för kreditrisken från bankerna, vilket bankerna i sin tur kommer att ta ut från företaget som lånar.  För ett företag som plötsligt och oväntat tappat nästan hela sin omsättning lär kreditrisken bli mycket stor och därmed avgiften mycket hög. Min övertygelse, som bankanställd rådgivare och kredithandläggare med erfarenhet från både bankkrisen på 1990-talet och politiker under finanskrisen 2008-09, är att få företag kommer att vilja ta risken att låna till dessa villkor. Man kommer att tveka att dra på sig stora avgifter och oroa sig för om man kommer att kunna betala tillbaka lånet och avgiften. I det läget kommer tyvärr många att välja att försätta företagtet i konkurs i stället. Vi moderater föreslår i ett särskilt yttrande att  kreditavgiften i vart fall borde halveras.  

 





Moderaterna vill höja lönen för dem som arbetar i frontlinjen mot Corona 

2020-03-30

Många öser beröm över personalen inom vård och omsorg just nu, särskild dem som sliter på intensivvårds- avdelningarna, med ambulanstransporterna och på äldreboenden med smittade boende. Initiativen är många, media uppmärksammar både de dagliga applåderna ute i samhället och att snälla människor bakar bullar till vårdpersonalen. Andra skriver omtänksamma debattinlägg i tidningarna. Allt sådant värmer såklart och jag vet att vårdpersonalen uppskattar detta mycket.

Men det räcker inte med omtanke, applåder och varma ord. Det finns två saker som personalen i frontlinjen mot Corona har rätt att förvänta sig. För det första en så säker arbetsplats om möjligt - att skyddsutrusning finns och att man inte tvingas slarva med detta på grund av tidspress, underbemanning eller materielbrist. För det andra ekonomisk kompensation för extra långa och hårda arbetspass, där inte minst den psykiska belastningen och personliga oron gör jobbet extra tungt. 

Under finanskrisen prioriterade den moderatledda Alliansregeringen vården och välfärden ute i kommunerna och fick stort beröm för detta från alla håll, inklusive från den svenska oppositionen. Och de senaste åren vi moderater i vår budgetmotion tillfört stora extra resurser till sjukvården och välfärden, vilket vi finansierat genom att spara på annat. Den svenska välfärden har varit under ekonomisk press en längre tid, och coronakrisen har nu ytterligare ökat behoven av resurser till vården och omsorgen. Regeringen har i en extra ändringsbudget skjutit till en miljard kronor. Det är ett välkommet tillskott, men långt ifrån tillräckligt.

Medarbetare inom vård och omsorg ska kunna lita på att det finns tillräckligt med ekonomiska resurser för att hantera coronakrisen. Därför föreslår Moderaterna idag ett tillskott på 15 miljarder kronor till vården och omsorgen. Halva summan skulle gå till extra lönepåslag för personalen, ett "coronatillägg" för den personal som står i frontlinjen. Satsningen skulle möljliggöra 5 000 kronor extra i månaden för den personal som kämpar i frontlinjen med coronavirusets effekter. 

Den andra halvan av vår satsning skulle regionerna och kommunerna kunna använda för till exempel:

  • Inköp av personlig skyddsutrustning
  • Inköp av nödvändig medicinsk utrustning och testkit
  • Ökning av antalet intensivvårdsplatser
  • Att ta in alla former av extra personal som går att anställa
  • Snabbutbildning av personal

Behövs ytterligare resurser för att säkerställa att vården och omsorgen klarar av coronakrisen är Moderaterna beredda att skjuta till detta.

 



 

Självklart är EU:s "Green new deal" helt orealistisk i detta läge 

2020-03-27

Jag läser i Europaportalens nyhetsbrev att Tjeckien och Polen anser att EU:s "Green new deal" bör skrotas med tanke på att EU nu har andra större och betydligt viktigare saker att lägga pengarna på. Arga kommentarer finns från bland annat Centerpartiet och Socialdemokraterna:
 


 

Men självklart har kritikerna från Polen och Tjeckien rätt.  Den Gröna Given ("Green new deal") är i praktiken helt orealistiskt och kommer aldrig kunna bli verklighet inom överskådlig tid. Planen är att detta EU-projekt under 10 års tid ska satsa 1.000 miljarder Euro (!) på miljö- och klimatåtgärder i EU. En betydande del av pengarna räknar man med ska komma från det privata näringslivet och resten från EU:s medlemsländer.

Jag skrev om "projektet" den 14/2 på bloggen, och redan före Corona-krisen kändes planen väldigt svajig och orealistisk,  och att näringslivet skulle stoppa in ofantliga summor i detta kändes väl inte särskilt troligt. Från moderat sida har vi hela tiden sagt att EU:s kostnader för detta i vart fall inte får läggas ovanpå EU:s befintliga budget för kommande år, utan måste inrymmas inom den framtida beslutade budgetramen när EU:s nya långtidsbudget från 2021 blir verklighet. Vill EU satsa på detta får helt enkelt andra saker prioriteras bort.

Frågan om den Gröna Given har alltså nära koppling till den större diskussionen kring EU:s långtidsbudget. Förhandlingarna om denna budget ligger nu nere helt till följd av krisen i samband med Corona-viruset, en kris som slår hårt mot hela EU och dess ekonomi. Jag sitter i riksdagens beredningsgrupp för EU:s långtidsbudget som representant för moderaterna och alla våra inplanerade möten är tills vidare inställda. Samma sak gäller alla möten om saken på EU-nivå. Att i detta läge ens fundera närmare över satsningarna i den Gröna Given är helt enkelt orimligt och oansvarigt. Frågan borde i vart fall tills vidare läggas åt sidan för en förnyad diskussion efter den akuta krisen, när vi vet hur hårt denna slagit mot EU:s ekonomi och vilka vägar som är bäst för att få igång den ekonomiska ekonomin och tillväxten igen.
 
Förra veckan behandlade finansutskottet frågan, som ett yttrande till Miljö- och Jordbruksutskottet. Från moderat sida var vi då fortsatt tydliga med att hela projektet måste inrymmas inom EU:s budgetram och att vi säger nej till extra pengar. I praktiken innebär vår linje såklart att projektet sannolikt faller. Det kommer rimligen nte att finnas något utrymme alls i EU:s budget för detta efter Corona-krisen, alla resurser som finns (och mer därtill) kommer att behövas för att hantera kriser i olika EU-länder och försöka återstarta EU-ländernas ekonomier. De privata företagen och investerarna kämpar samtidigt just nu för att undvika konkurs i Corona-krisens spår. Att EU och näringslivet skulle ha utrymme att satsa 1000 miljarder  på klimarpolitik inom överskådlig tid så verklighetsfrämmande att det är svårt att ta förespråkarna på allvar. 

Tyvärr ansåg en majoritet i finansutskottet att det räckte att uttala att kostnaderna för den Gröna given "bör" ligga inom ramen för EU:s budget. Jag tycker det är alldeles för vagt. Det är dags att visa medborgarna och skattebetalarna lite respekt och vara tydlig med att den Gröna given ligger mycket långt ned på prioriteringslistan i det krisläge EU-länderna just nu befinner sig. 





 

Skriver i Borås Tidning idag

2020-03-25





 

Moderaterna kräver riktat stöd för att rädda företag och jobb

2020-03-23


Sverige har idag två parallella problem. Det ena är medicinskt - att motverka snabb smittspridning och göra allt för att sjukvården ska kunna hantera allt fler sjukdomsfall. Det andra är samhällsekonomiskt - Sverige är av allt att döma på väg in i en djup lågkonjunktur med kraftigt stigande arbetslöshet. Vi moderater i finansutskottet har fokus på och ansvaret för den samhällsekonomiska delen.

I det allvarliga läge Sverige är nu är det viktigaste för samhällsekonomin att minimera antalet uppsägningar och konkurser samt att säkerställa att svenska folket har en god hushållsekonomi. I dag höll vi därför en presskonferens där vi presenterade ett omfattande paket för att rädda svenska företag och svenska jobb.

Regeringens förslag har varit bra men otillräckliga. Det krävs bredare åtgärder. Problemen ser olika ut för olika företag och därför behöver det finnas en bred palett av krisåtgärder. Det är också en stor brist i regeringens förslag att de mindre företagen - ofta familjeföretag och egenföretagare undantas från stora delar av krisstödet. 

Moderaterna presenterar idag ett antal konkreta förslag:

1. Räntan på skatteuppskoven är alldeles för hög och bör avskaffas helt eller sänkas kraftigt
2. Familjeföretag, bemanningsföretag och välfärdsföretag måste omfattas av systemet med korttidsarbete
3. Särskilt stöd för enmansföretag/egenföretagare bör tas fram
4. Uppskov med betalnings av bolagsskatter borde också införas
5. Slopa arbetsgivaravgifter och egenavgifter för april och maj (inbetalningarna till pensionssystemet tas då via statsbudgeten)
6. Hyreskostnaderna måste sänkas för utsatta branscher, särskilt besöksnäringen och sällanköpshandeln, i annat fall kommer konkurser att sprida sig till fastighetsbranschen och vidare till det finansiella systemet. Vi föreslår att för varje krona hyresvärden sänker hyran 
under april och maj bidrar staten med två kronor, upp till 50% av den totala hyreskostnaden.
7. En företagsakut inrättas för att hjälpa de företag som har svårt att få lån eftersom de just nu inte är kreditvärdiga. Vi vill införa statliga lånegarantier på 100 miljarder för små och medelstora företag. Staten tar då en större del av risken för de företag som är hårdast drabbade. Bankerna ska fortfarande göra kreditprövningen men staten går in och tar 90% av risken. Kreditgarantierna villkoras bland annat med att företaget inte hade ekonomiska svårigheter den 1/1 2020.
8. En statlig riskkapitalfond på 100 miljarder kronor inrättas. Fonden investerar i preferensaktier i krisdrabbade företag. Preferensaktierna innebär i denna modell att aktierna saknar rösträtt men ger företräde till utdelning, och en löpande ränta läggs till skulden. Möjligheten står öppen för alla företag med omsättning under 500 miljoner kronor att använda denna möjlighet, och företaget väljer själv hur mycket staten ska investera upp till ett visst tak. (Dock kan inte företag som startats efter den 1/1 2020 använda denna modell). Förslaget innebär i princip ett lån till företaget men med denna konstruktion blir det bokföringsmässigt ett kapitaltillskott och stärker företagets balansräkning. Företaget kan när som helst betala tillbaka pengarna och ta tillbaka aktierna.


Sammantaget omfattar moderaternas krispaket cirka 300 miljarder kronor utöver det regeringen redan presenterat. Åtgärderna skulle öka statens lånebehov med cirka 200 miljarder, vilket motsvarar 4% av BNP. Det är enligt ekonomiska bedömare en klart rimlig ökning av statens mycket låga skuld i detta krisläge.

När den akuta Corona-krisen är över vill moderaterna också se kraftfulla stimulanser för att stimulera och återstarta ekonomin:

1. Generella och permanenta statsbidrag till kommuner och regioner
2. Nytt jobbskatteavdrag med fokus på låga inkomster samt sänkt skatt på pensioner 
3. Tidigarelagda infrastrukturinvesteringar
4. Plan för fler utbildningsplatser
5. Väl genomtänka arbetsmarknadspolitiska åtgärder för snabb omställning
6. Reformer för att stärka Sveriges långsiktiga tillväxt

 




 

Orimligt att familjeföretag missgynnas av krisåtgärderna  

2020-03-19

Förslagen om korttidspermittering är i grunden kloka - det medför att företag kan slippa säga upp anställda, som i stället får gå hem med lite lägre lön samtidigt som företaget och staten delar på den resterande lönekostnaden. Både näringslivet och de fackliga organisationerna backar upp förslaget som hat brett stöd i riksdagen.

Men det finns ett stort problem. Familjeföretagen och egenföretagarna undantas. Så här ser förslaget ut (från Tillvästverkets hemsida, det är den myndighet som kommer att hantera detta stöd):

Med tanke på kravet för övriga företag att endast den som tagit ut lön de senaste tre månaderna omfattas av reglerna, borde det inte vara något problem att även låta egenföretagare och anställda familjemedlemmar omfattas. Risken för missbruk borde vara minimala. Ett stort antal svenska små familjeföretag finns i branscher som drabbas extra hårt av krisen, exempelvis restauranger, cafeer, butiker, små hotell, turism och upplevelseverksamhet och transportnäring. Och krisen slår såklart extra hårt om flera personer i samma familj är beroende av samma företag för sin försörjning. Det intressanta är att Tillväxtverket uttryckligen själva nämner problemet på sin informationssida - men ändå ser förslaget ut som det gör.

Småföretagen är basen för hela det svenska näringslivet och familjeföretagen får inte aktivt missgynnas i en kris!

 



 

M: Staten måste ta ökad kreditrisk för att rädda företag och jobb 

2020-03-18

Under gårdagen var det hög aktivitet i det moderata finansgänget - Elisabeth Svantesson, vi fyra övriga moderater i den moderata finanskommittén och våra skickliga tjänstemän.

Bakgrunden är att vi får allt fler rapporter om att läget snabbt blir allvarligt för massor av företag som på bara någon vecka tappat alla sina kunder. Som jag skrev igår känner vi samtidigt mycket stor oro för att alla de pengar Riksbanken och staten utlovar inte kommer att nå de mindre och medelstora företagen. Risken är att det inte hjälper att bankerna får enorma summor i räntefria lån från Riksbanken med avsikt att de ska låna ut dessa pengar vidare till krisdrabbade företag. Min egen erfarenhet efter 20 år i banksektorn, där jag bland annat upplevde 90-talets bankkris, är att banker i krislägen är livrädda för risk och i stället värnar bankens stabilitet i första hand. Att tro att banker ska ta ökade kreditrisker genom att låna ut till företag som saknar såväl kunder som intäkter och kreditvärdighet känns lite väl optimistiskt. Dessutom strider hela tanken mot de regelverk som gäller för bankerna och grundtanken om en noggrann kreditprövning.

Ska pengarna nå ut till mindre och medelstora företag - som i grunden är välskötta och lönsamma men som nu tappat alla kunder - måste staten avlasta bankerna genom att ta i en betydande del av kreditrisken. Systemet med lånegarantier finns redan och Finansutskottet hanterar just nu regeringens förslag om kreditgarantier till flygsektorn. Under finanskrisen tillämpades liknande regelverk på fordonssektorn. Nu är det tid att utvidga detta system till hela näringslivet för att krediterna ska nå alla små och medelstora välskötta företag som annars kommer att gå under. Vi måste överbrygga denna mörka tid och se till att alla i grunden livskraftiga företag får en chans att stå på egna ben och starta igång igen när Corona-krisen är över. På det sättet underviker vi också massor av varsel om uppsägningar som annars skulle ske. Visst finns risker för statliga kreditförluster med detta system, men alternativet riskerar att kosta ofantligt mycket mera.

I dag presenterar moderaterna det förslag vi arbetade med igår. Vi vill inrätta en "företagsakut" som ska kunna bevilja kreditgarantier för drabbade företag så att de kan få lån i sin bank när likviditeten sinar. Dessutom vill vi minska kostnaderna för dessa lånegarantier. 

* Lånegarantier bör även komma mindre och medelstora företag till del. Staten tar då en större del av risken för de företag som är hårdast drabbade. Lånegarantier är vanliga i många länder och liknande garantier gjordes under finanskrisen.

* Bankerna ska även fortsättningsvis göra prövningen men staten går in och tar en stor del av risken.

* Staten bör dessutom ta en del av kostnaden för garantiavgiften för små och medelstora företag. Dagens avgift är väldigt hög.

* Stödet bör villkoras mot att företaget ej hade svårigheter 1/1 2020. Tanken är inte att ösa in skattepengar i företag som inte är livskraftiga i grunden.

* Samtidigt måste staten nu maximera möjligheten till stöd från Europeiska Investeringsbanken.

Förslaget presenterades på en presskonferens i morse, och Dagens Industri har nu nedanstående artikel om saken. Vi vet att detta är en oerhört viktig fråga för många företag och deras anställda, och hoppas att regeringen ska vilja inleda samtal om saken så att vi snabbt kan få detta på plats. Om Corona-krisen inte blir alltför långvarig kan lånegarantier sannolikt rädda många företag. Blir krisen mer långvarig tror jag däremot att det kommer krävas rena statliga stöd till vissa branscher.
 



 



Rimliga förslag från regeringen så här långt 

2020-03-16

Regeringens besked idag om införande av möjlighet till korttidspermittering där företaget får halva lönekostnaden täckt av staten, samtidigt som den anställde får behålla 90% av lönen, var välkommet. Det var också en av de åtgärder jag förespråkade bland annat i gårdagens blogginlägg. Det kommer i vart fall att motverka uppsägningar i spåren av Corona-krisen och kan förhoppningsvis dämpa arbetslösheten något. Däremot är det ingen universallösning för att stoppa uppsägningar - ett företag som inte har någon efterfrågan alls på sina produkter eller tjänster kommer inte att ha råd att behålla personal ens för halva lönekostnaden någon längre tid. Vi lär få se stora uppsägningar oavsett - mest akut är läget sannolikt inom transportnäringen, besöksnäringen och kultursektorn.

Jag är också glad över att regeringen tagit till sig vårt moderata krav om att staten tillfälligt ska överta ansvaret för sjuklönekostnaderna tills vidare, samt att även momsinbetalningar ska omfattas av skattekrediten till staten. Dessa åtgärder kommer att hjälpa företagens likviditet.

På det stora hela alltså ett rimligt paket från regeringen, som också är förankrat hos Moderaterna. Sverige ligger dock efter våra grannländer i tiden när det gäller dessa beslut, jag tycker de borde kommit för flera veckor sedan. 

Jag är också övertygad om att vi även kommer att behöva direkta krisstöd till akut konkurshotade branscher, samt att vi behöver bygga upp en beredskap för kraftigt stigande arbetslöshet under våren och sommaren. I det läget måste man också ha åtgärder för att stärka hushållens ekonomiska motståndskraft.  




 

Vad f-n får vi för skattepengarna?  

2020-03-15

Jag konstaterade ju i förra inlägget att många samhällskriser genom decennierna har haft en sak gemensamt - de har oftast kommit ganska plötsligt och oväntat. Det märkliga är att vi alltid tror att allt bara ska rulla på i samhället, trots att vi vet att det kommer kriser och katastrofer hela tiden - oftast utan större förvarning. Den svenska krisberedskapen är enligt min åsikt katastrofalt dålig, och det spelar ingen roll vad kriserna beror på. Fortfarande lever vi på att varor, drivmedel och förnödenheter ska komma "just in time" trots att vi vet att de viktiga leveranserna plötsligt kan upphöra. Vi lever vidare i vår bubbla och tror vi år osårbara.

Nu får vi återigen ett bevis på att vi inte är det. Och denna gång är det dessutom en kris som man visst kunde förutsett - vi har länge vetat att allvarliga pandemier kan hota världens befolkning. Trots detta har vi inte alls byggt upp den krisberedskap inom vården som man borde gjort.

Ansvaret för detta faller på alla regeringar de senaste 25 åren, ingen får frikort, men kanske ligger ansvaret ändå tyngre på alla de tvärsäkra "experter" och utredningar som legat till underlag för politiska beslut. Enligt min åsikt visar detta att politiken måste bli mycket bättre på att ha en helhetssyn i viktiga frågor och inte bara lita på fackexperter som behärskar ett begränsat område. Politiken kan inte huka bakom experter, det är inte det väljarna har valt oss för. De vill att politiken ska ta ansvar.

Faktum är att vi betalar världens nästan högsta skatter och ändå har inte vårdansvariga ansett sig ha råd eller möjlighet att köpa in rejäla lager av skyddsutrustning och annan medicinteknisk utrustning till våra sjukhus? Och inte ansett sig behöva tillskapa en ordentlig reserv med intensivvårdsplatser vid behov? Några stora beredskapslager av mediciner verkar vi inte heller ha, vi är väldigt beroende av import. När Apoteket slapp ansvaret att beredskapshålla läkemedel mm gick detta ansvar över på regionerna. Alla verkar dock inte ha levt upp till kraven.

Nu får vi försöka hantera situationen så gott det går, jag ska medge att jag är djupt oroad över de signaler jag får från människor som arbetar i vården. Bara att hoppas att vi klarar av att ge den vård som kommer krävas för att rädda liv.

När Coronakrisen en dag är över måste vi stärka den svenska krisberedskapen betydligt. Politiken måste ta detta på riktigt stort allvar för första gången på kanske 30-40 år. Det handlar såklart om att ha mer inhemsk produktion av livsnödvändig medicinsk utrustning och materiel, eller att tillverkningen i vart fall finns i vårt närområde exempelvis i samarbete med grannländer. Alternativt att tillverkning kan startas upp i akuta lägen genom omställning av befintlig industri. Det handlar om bättre lagerhållning av både materiel och mediciner, vilket visserligen kostar pengar men som man inte kan pruta på om man tar ansvar för sitt land och dess invånare. Det handlar om att snabbt kunna öka bemanningen inom sjukvården i en kris, men det förutsätter samtidigt att man har en tillräcklig bemanning i normalläge. Att förlita sig på leveranser från Kina eller hjälp från EU har visat sig vara ganska aningslöst, och att ha en extremt slimmad sjukvård utan marginaler är katastrofalt i ett medicinskt krisläge. Att vården har en fantastisk personal hjälper föga när de inte har utrustningen och bemanningen som behövs för jobbet.

Jag upprepar envist mitt mantra om prioritering. Om Sverige skär ned på världens högsta bistånd per capita, minskar satsningarna på meningslösa klimatåtgärder, stryper asylmottagandet till ett minimum, lägger ned en massa onödiga myndigheter, skär i onödiga subventioner och slopar en massa statsbidrag till odemokratiska organisationer, genustrams, "värdegrundsarbete" och provocerande kultursatsningar så finns det högvis med miljarder för att rusta upp Sveriges tre största bristområden - sjukvården, kommunerna och polisen/rättsväsendet.

Det är bara att trycka på knappen och börja. Och detta kommer jag att slåss för så länge jag fortsätter som riksdagsledamot.




 

Corona slår stenhårt mot företag och jobb - nu krävs kraftfull politik 

2020-03-15

En fördel med att börja komma upp i åren är att man kan jämföra med tidigare erfarenheter i livet.

Jag var med den "svarta måndagen" på börsen 1987, då jag jobbade som placeringsrådgivare på bank. Jag jobbade som jurist på bank under bankkrisen på 1990-talet och försökte rädda kunder som hamnat i stora ekonomiska problem. Jag var med under 9/11 då jag arbetade som jurist på samma bank. Och finanskrisen 2008-09 upplevde jag som politiker i Sveriges riksdag, den gången i arbetsmarknadsutskottet och jag använde i stort sett all vaken tid åt att besöka företag, fackliga organisationer, kommuner och Arbetsförmedlingar för att tala med företagare och arbetslösa och andra som berördes. Och nu är det dags för Corona-krisen som jag upplever som riksdagsledamot i finansutskottet där vi tillsammans med regeringen och ett antal tunga aktörer (Riksbanken mfl) ska försöka bidra till att samhället ändå fungerar så bra som möjligt och att företag överlever och jobb räddas. 

Dessa kriser har alla haft helt olika orsaker, men de har haft en sak gemensamt - de har oftast kommit ganska plötsligt och oväntat. Det märkliga är att vi alltid tror att allt bara ska rulla på i samhället, trots att vi vet att det kommer kriser och katastrofer hela tiden - oftast utan större förvarning. Den svenska krisberedskapen är enligt min åsikt katastrofalt dålig, och det spelar ingen roll vad kriserna beror på. Och näringslivet är inte särskilt mycket bättre än den offentliga sektorn. Det har blivit lite bättre på senare år i takt med att omvärlden uppfattats som lite osäkrare, men fortfarande lever vi på att varor, drivmedel och förnödenheter ska komma "just in time" trots att vi vet att de viktiga leveranserna plötsligt kan upphöra. Hela samhället är dessutom uppbyggt på datakommunikation, elektronik och kortbetalningar  - trots att vi vet att allt detta kan slås ut. Höga skatter försvårar samtidigt möjligheten för både enskilda och företag att bygga buffertar för sämre tider. Och vi alla lever vidare i vår bubbla och tror vi år osårbara.


Läget just nu är akut - den snabbhet med vilken näringslivet och andra verksamheter just nu faller samman har jag bara upplevt en gång tidigare och det var under finanskrisen. Frågan är dock om inte det som händer nu är både snabbare och bredare. Alla branscher drabbas - industri, tjänstesektor, transportnäring, byggsektor, finanssektor, handel, besöksnäring, kultursektor, sport och idrott. Helt klart kommer många företag och verksamheter att slås ut, antalet konkurser kommer att öka snabbt och arbetslösheten likaså. Hur illa det går kan politiken dock påverka, och jag förväntar mig ett massivt paket av kloka beslut inom de närmaste dagarna både som stöd till näringslivet och hushållen.  

 

Några av de saker jag anser att man borde överväga:

* Reglerna om korttidsarbete kan inte vänta till 1 maj utan behövs omgående
* Regler om korttidspermittering där staten tar stor del av kostnaden måste införas i likhet med Danmark och Norge
* Riksbankens stora utlåning till bankerna av 500 miljarder räntefritt måste följas upp så de verkligen vidareutlånas till företag och andra aktörer som annars inte klarar krisen. Utlåning måste kunna ske utan att dagens krav på kreditvärdighet uppfylls, annars kommer inga krisföretag att kunna få några lån
* Politiken måste tydligt göra klart att bankerna kan slopa amorteringskravet på bostadslån för arbetslösa och permitterade. Då har man större chans att klara av räntebetalningarna
* Möjligheten att få anstånd med arbetsgivareavgifter och personalens källskatter bör utvidgas till att även omfatta momsinbetalningar


Åtgärderna kommer att bli mycket dyra för staten, och ryms såklart inte i en vanlig budget utan kommer medföra mångmiljardunderskott i statens budget som får lånas upp. Men med Sveriges låga statsskuld är det exakt detta vi måste göra för att motverka en djup ekonomisk kris. Samtidigt tycker jag man borde passa på att ställa krav på tydligare prioritering i statens budget. Snabb nedskärning av den extremt stora biståndsbudgeten, stopp för nya satsningar på "klimatpolitik" och totalt stopp för nya asylprövningar tills vidare är tre viktiga saker. Nu gäller det att omfördela pengar till krisbekämpning, både samhällsekonomiskt och för att stärka sjukvården.




 

Mycket angelägen debatt om kommunsektorns ekonomi  

2020-03-11


 

I dag inledde jag riksdagtens debatter med mitt inledande inlägg i riksdagens första dabatt i Finansutskottets ärende "Kommunala frågor". Jag valde att ägna mitt anförande åt kommunernas och regionernas ekonomi, vikten av att prioritera rätt saker som sjukvård, äldreomsorg och skola, och att detta kräver att man faktiskt också klarar att porioritera bort annat. Självklart fick de allvarliga hoten mot vårt samhälle och vår samhällsekonomi i form av Coronavirus, nya strömmar av asylsökande och en hotande lågkonjunktur stort utrymme. Det är i sådana situationer det är extra viktigt att satsa resurserna på rätt saker. 

Här är mitt ungefärliga manus för anförandet, en åtta minuters sammanfattning av läget och hur vi moderater vill stärka välfärden.


Efter mitt inlägg tog jag även repliker på Centerpartier och Socialdemokraterna. Deras representanter framhöll i sina anföranden hur viktigt det är att prioritera välfärden. Jag påminde dem om att i den budget riksdagen tog beslut om veckan före jul fanns ytterst lite tillskott ill välfärden och kommunerna. Men tre veckor senare - dagarna efter moderaternas initiativ i finansutskottet, upptäckte (?) plötsligt regeringen att välfärden behövde mer pengar och utlovade fem miljarder till. Varför fanns detta inte med i den budget riksdagen beslutade om i december om det nu var så viktigt?

Jag pressade dem också om vad man vill prioritera bort för att kunna ge välfärden oich rättssamhället mer resurser, särskilt i dagens läge när tillväxten revideras ned och skatteintäkterna minskar. Att prioritera innebär att något får mer och något annat mindre. Moderaternas har visat vad vi vill prioritera bort (jag nämnde det i mitt anförande), men både C och S svarade defensivt att de återkommer till detta i vårändringsbudgeten. Det ska bli spännande att se hur man ska lösa detta, jag befarar att det blir nya skattehöjningar som blir enda finansieringen, regeringspartierna kommer inte att klara att porioritera bort något alls.  

Hela debatten med mina repliker till C och S går att se på riksdagens videoupptagning ovan eller nedan.







Moderaterna kräver krispaket mot effekterna av Coronaviruset  

2020-03-10

I och med spridningen av coronaviruset ser vi en allvarlig utveckling. Allra värst är läget givetvis för de människor som drabbas. Men spridningen får också följdverkningar i världsekonomin. Sverige har en liten och öppen ekonomi, med stor export och ett högteknologiskt näringsliv. Det innebär att Sverige troligen kommer drabbas hårdare än många andra länder när ekonomin vänder ned. Och redan nu har vi den svagaste ekonomiska tillväxten i hela EU. Därför är det viktigt att vi nu snabbt rustar och förbereder Sverige inför en eventuell kommande kris.

Det är för situationer som denna som vi ska ha starka offentliga finanser. Sverige har stort utrymme att agera. Nu gäller det att vi är förberedda och att regeringen har tillräckligt med handlingskraft för att använda det utrymmet.
I morse gick moderaterna ut med inbjudan till pressträff klockan 10 där vi presenterade vårt förslag till ett krispaket för att stötta ekonomin och motverka uppsägningar i spåren av Coronaviruset. Vi förslår åtgärder både på kort och lite längre sikt. Ovan bildlänk till Expressens rapportering.

Överskottsmålet bör ligga kvar. Det är viktigt att behålla principen om att bygga upp överskott under goda tider. Normala reformer bör över tid fortsatt finansieras ansvarsfullt. Men när ekonomin nu viker ner bör den styrka som den låga skuldsättningen ger användas för att stötta Sveriges ekonomi. Detta är helt i linje med hur överskottsmålet är tänkt att fungera.

Regeringen fick bråttom efter att vårt pressmeddelande gick ut, och i all hast kallade finansministern till presskonferens och utlovade mer pengar till sjukvården. Det var i och för sig ett bra förslag som ryms väl inom det vi föreslog på vår pressträff, men vi anser att det behövs mycket mera än så. Vi har inte överlagt med regeringen om ett krispaket, men är självklart villiga att diskutera våra förslag med dem.

Våra moderata förslag:

1. Akuta krisåtgärder
:

*  Företag ges möjlighet att skjuta på inbetalningarna av arbetsgivaravgifter och preliminärskatt för löntagarna. På kort sikt är det viktigaste att stärka företagens likviditet - när ett företags orderingång snabbt minskar blir det snabbt risk för likviditetsbrist, man har helt enkelt inte pengar till löner och omkostnader. Risken är då att man antingen tvingas säga upp folk eller rent av går i konkurs - trots att företaget i grunden är välskött, lönsamt och har en bra verksamhet. Vi såg exempel på detta under finanskrisen, och en av de framgångsrika åtgärder som då gjordes var att staten lämnade "kredit" på skatteinbetalningar genom att göra betalningstiderna längre. Det kostar ganska lite för staten i dagens ränteläge, men betyder oerhört mycket för ett drabbat företag. 
*  Få systemet för korttidsarbete på plats skyndsamt. 
*  Ge Svensk Exportkredit och Exportkreditnämnden uppdrag att aktivt verka för att mildra effekterna av den nedgång som orsakas av Corona-viruset.
*  Gör reglerna för Almi mer generösa i enlighet med de åtgärder som genomfördes 2009
*  Regeringen bör driva på för att Europeiska investeringsbanken ska möjliggöra kreditgarantier till drabbade branscher. 
*  Snabb utbetalning av de 2,5 miljarder extra till kommunsektorn som vi lyckades få majoritet för i riksdagen, samt att dessa tillskott inte bara blir tillfälligt utan permanentas. I ett krisläge är det kommunerna som står för den sista försörjningslinjen när människor lämnar olika statliga bidragssystem, och vi ser dessutom ökande kostnader inom sjukvården i spåren av Coronaviruset. Sjukvården måste fungera och får inte inskränkas på grund av brist på pengar.
*  Avskaffa flygskatten för att i vart fall inte straffbeskatta den redan hårt ansatta rese- och flygbranschen
*  Höj bolånetaket till 90 procent för att stimulera byggsektorn

2. Långsiktigt stimulanspaket på 30 miljarder kronor:
Ett sådant paket bör förberedas nu, och moderaterna är beredda att diskutera utformningen med regeringen för att kunna genomföra detta i bred parlamentarisk enighet. Bland de förslag vi moderater tycker man bör diskutera finns:
* 10 miljarder i generella, permanenta statsbidrag till kommuner och regioner
*  Höjt ROT-avdrag från 30 till 50 procent
*  Tidigarelägga infrastrukturinvesteringar
*  Ett retroaktivt jobbskatteavdrag på 10 miljarder kronor riktat till låga inkomster
*  En retroaktivt sänkt skatt på pensioner på 3 miljarder kronor
*  Plan för fler utbildningsplatser
*  Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för snabb omställning

3. Säkra den finansiella stabiliteten:
* Ge Riksgäldskontoret och Finansinspektionen i uppdrag att förbereda åtgärder för att värna den finansiella stabiliteten
* Banksektorn kan drabbas av den finansiella turbulensen i Coronavirusets spår. Centrala betalningsfunktioner och finansmarknadernas funktion ska alltid upprätthållas. Ramverket finns på plats sedan finanskrisen, men om problem uppstår måste myndigheterna kunna agera skyndsamt. Säkerställ att tillräckliga resurser och befogenheter finns på plats
• Ökad koordination inom EU krävs.






Dagens Citat i Borås Tidning

2020-02-23

I dag står jag för dagens citat på debattsidan i Borås Tidning. Syftar såklart på riksdagsbeslutet i onsdags där oppositionen röstade igenom en extra ändringsbudget med mer pengar till välfärden.





 

Då var det klart - riksdagen antog vår extra ändringsbudget 

2020-02-19

Twitter i eftermiddags:

 






Ny ledningsstruktur för Riksrevisionen stärker myndigheten

2020-02-19

I dag tog riksdagen beslut om en ny ledningsstruktur för Riksrevisionen. Beslutet blev så som vi förslog i den  utredning där jag själv ingick. Alltså att man går från en oklar ledning av myndigheten med tre jämställda riksrevisorer till en myndighet med ett tydligt chefsskap. Ända sedan Riksrevisionens tillkomst 2003 har frågan om dess ledningsstruktur diskuterats. Totalt har två utredningar identifierat att bristerna med ett tredelat ledarskap överstiger fördelarna. Framförallt har det delade ledarskapet resulterat i ett otydligt ansvarstagande och otydligt beslutsfattande och tidvis svårt att komma överens. Personalen har via de fackliga organisationerna också efterfrågat ett tydligare chefsskap och personalansvar.

Förslaget, som samtliga partier utom V står bakom, innebär följande: 

  • Riksrevisionen kommer ledas av en riksrevisor (istället för dagens tre) som är chef för myndigheten och som ansvarar för dess verksamhet inför Riksdagen. 
  • Riksrevisorn kommer ha en ställföreträdare som går under titeln Riksrevisionsdirektör.  Denne ska primärt ha hand om den på dagliga administrativa ledningen av myndigheten och det är Riksrevisorn som är dennes chef. 
  • Riksrevisorn får delegera till riksrevisionsdirektören att genomföra granskningsärenden och denne kan även i de fall en Riksrevisor förklarat sig jävig självständigt fatta beslut om att inleda en granskning. För dessa granskningar ansvarar i sådant fall riksrevisionsdirektören inför riksdagen, på samma sätt som riksrevisorn annars gör. 

Jag har fått frågor och synpunkter på att den nya ledningsstrukturen skulle göra Riksrevisionen mer politiskt styrd. Det är en felaktig beskrivning anser jag. Det är inte regeringen som utser Riksrevisionens ledning, Riksrevisionen är en myndighet som i likhet med Riksbanken och JO ligger direkt under riksdagen. Regeringen kan inte påverka vem som utses till riksrevisor, utan detta gör konstitutionsutskottet i riksdagen och man brukar vara enig i dessa beslut.

Dessutom finns Riksdsagens Råd för Riksrevisionen som ger riksdagen insyn i verksamheten. I dagsläget är jag själv vice ordförande för detta råd som träffas regelbundet för att följa Riksrevisionens verksamhet och ta del av deras granskningsrapporter. Jag är övertygad om att Riksrevisionen nu blir en ännu vassare myndighet med en tydligt ansvarig myndighetschef. 






Öppet samråd med statsministern inför förhandlingarna om EU-budgeten 

2020-02-19

I dag hade EU-nämnden öppet samråd med statsminister Stefan Löfvén och EU-minister Hans Dahlgren inför stats- och regeringschefernas förhandling om EU_s långtidsbudget i slutet av denna vecka. Det senaste förhandlingsförslaget betyder fortsattmycket stora avgiftshöjningar för Sverige och avvisas av regeringen. EU-nämnden gav fortsatt stöd till regeringen att hålla denna linje. Mest uppseendeväckande idag var att Liberalerna, som tidigare varit de enda som inte vill att Sverige ska motsätta sig en kraftigt ökad EU-avgift idag bytte fot och följde den linje övriga partier haft sedan länge. Nu har regeringen en enig riksdag bakom sig för att hålla en fortsatt restriktiv linje kring EU:s budget och den svenska EU-avgiften.

Från torsdag och hela helgen har jag och mina tre moderata ordinarie kolleger i EU-nämnden ständig jour och beredskap för att med kort varsel hålla telefonkonferenser med statsministern för att ta ställning till nya förhandlingsutspel. Regeringen får nämligen inte ta några beslut i dessa frågor utan godkännande av en majoritet i EU-nämnden. Det kommer att bli en spännande helg - om nu inte förhandlingarna kör fast direkt och skjuts på framtiden. Personligen tror jag det kommer bli mycket svårt för EU-ländernas ledare att enas. Min egen sammanfattning av det som väntar lade jag just ut på twitter:
 


 

 




Moderaterna gästades av SEB:s chefsekonom 

2020-02-19

I dag gästades moderaterna i finansutskottet och skatteutskottet av banken SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist, som gav sin syn på världsekonomin och den globala konjunkturen. Bergqvist är alltid intressant att lyssna på, min första kontakt med honom var när jag själv arbetade på SEB och han deltog som föredragshållare på interna konferenser.

Om man ska sammanfatta hans budskap idag så är han optimistisk om både världskonjunkturen och utvecklingen på de finansiella marknaderna, men samtidigt konstaterar han att den globala ekonomin är omtålig och måste hanteras varsamt. Positivt är att osäkerheten kring Brexit nu är borta samt att handleskriget mellan USA och Kina lugnat ned sig. Faktum är att detta att Trump tog strid mot Kina och vann en delseger kan gynna frihandeln i världen på längre sikt. Bergqvist tror på fortsatt låga räntor och starka aktiemarknader och stigande bostadspriser. Saker kan samtidigt hända som får utvecklingen att gå i en helt annan riktning än man hoppas, men sannolikheten bedömer han som ganska liten.

Bergqvist påpekade att hushållen sparar allt mer och konsumerar allt mindre. Han menade att detta beror på ökad oro hos hushållen, både för ökad arbetslöshet och svagare konjunktur, men också en allmän oro där han särskilt framhöll otryggheten i samhället med ökande kriminalitet och social oro. Sådant har historiskt fått människor att bli mer försiktiga att konsumera och investera och i stället spara sina pengar. 

Bergqvist visade en figur över den globala arbetslösheten som är stadigt fallande. Sverige utmärker sig här med stigande arbertslöshet, som idag ligger långt över genomsnittet i OECD. Mycket beror på ökat utbud av arbetssökande (läs nyanlända) och på längre sikt behöver det enligt Bergqvist inte vara negativt under förutsättning att dessa personer kan matchas till jobb. På kortare sikt kan det dock skapa påfrestningar på samhällsekonomin.

När det gäller stigande bostadspriser menade Bergqvist att politiken inte kan göra så mycket för att bromsa detta - i grunden beror det på att behopvet av bostäder är större än tillgången. Statliga subventioner för byggande var inget han rekommenderade, men han menade att en sak politiken borde göra är att sänka skatterna vid försäljning av bostäder vilket skulle frigöra många stora bostäder där det idag bor äldre människor som gärna vill byta till ett mindre boende men inte vill sälja idag på grund av de höga skatterna på vinsten. Han förutspådde samtidigt att byggande nu återigen kommer att vända uppåt efter en period med fallande byggande.

I övrigt menade Bergqvist att svensk ekonomi totalt sett står ganska stark och att politisk turbulens ofta inte betyder så mycket för den ekonomiska utvecklingen och omvärldens förtroende som man kan tro. Dessutom är det politiska läget ganska oroligt även i många andra länder i omvärlden.

 






Debatt om extra ändringsbudget med pengar till välfärden 

2020-02-19

I dag debatterade riksdagen den extra ändringsbudgeten som M, KD, V och SD kommer att rösta igenom i riksdagen idag. Elisabeth Svantesson företrädde givetvis oss moderater och hon hade en tacksam uppgift - att försvara en politik som hänger ihop. Regeringsunderlaget (S, C, MP och L) hade det jobbigare. De stod i talarstolen och beskrev i målande ord alla behov som finns i välfärden - men ändå kommer de inte att rösta för mer pengar till samma välfärd i riksdagen idag. De använde alla slags krystade argument för att förklara varför de inte vill tillföra mer pengar nu utan sedan, och de lyckades aldrig förklara varför de inte såg behovet av mer pengar när vi röstade om årets budget i december, men att de plötsligt tre veckor senare, och bara fyra dagar efter moderaternas initivativ i finansutskottet, plötsligt insåg att det nog ändå behövs mer pengar. Sanningen är ju att utan moderaternas initiativ i januari hade aldrig välfärden fått de 7,5 miljarder som nu utlovats.
 


Centerpartiet upprepade sitt slitna mantra om att moderaterna nu "driver igenom skattehöjninghar för företagen", vilket också är deras budskap i en helsidesannons i Dagens Industri idag. Jag hävdar att det helt enkelt är oseriöst trams. Att inte genomföra en ifrågasatt skattesänkning är såklart inte en skattehöjning. Med den retoriken röstade ju Centerpartiet i så fall för höjd skatt för både löntagare och pensionärer när man röstade nej till våra moderata skattesänkningar i vår budgetmotion i höstas. Och man röstade även för höjd skatt på drivmedel med en krona när man röstade nej till vårt moderata förslag om sänkt drivmedelsskatt med en krona. Så kan man ju inte resonera, och det inser var och en.

Flera debattörer påstod att vår extrabudget "gör hål i statsfinanserna". Det är helt enkelt lögn. Varenda krona vi tillför välfärden i denna extrabudget är finansierad till sista kronan, främst genom slopat friår och slopat ingångsavdrag för nyanlända mfl. Man klagade också på att vi med "hoppande majoriteter" skjuter hela riksdagens regelverk i sank. Helt fel det med. Det är ingen "hoppande majoritet" utan en stabil riksdagsmajoritet som driver igenom detta förslag, det sker helt enligt riksdagens regelverk som tillåter att man lägger en extra ändringsbudget när det finns särskilda skäl. Den akuta situationen i Sveriges kommuner är ett självklart rimligt sådant skäl.

Liberalerna beklagade att vi inte tillför pengar till rättsväsendet i tilläggsbudgeten. Det beklagar vi också, men Vänsterpartiet var inte intresserade av den delen i vårt initiativ och då fick den delen utgå. I den moderata budgeten i höstas tillförde vi rättsväsendet fyra gånger mer än regeringsunderlaget. Om Liberalerna är så bekymrade över rättsväsendets ekonomi kunde man ju röstat för vår budgetmotion i december.

Alla fyra regeringspartierna utlovade 5 miljarder mer till välfärden i vårbudgeten. Det finns bara ett problem . man har ju inte enats om hur det ska betalas. Moderaterna kommer att möta varje krona i denna satsning, och till skillnad från regeringspartierna har vi redan vår finansiering klar. Vi skär ned på biståndet, byggsubventionerna, migrationspolitiken och den ineffektiva klimatpolitiken och då finns det många mijarder till annat som är viktigare.

En mycket bra och klargörandfe debatt som främst visade ytterst dåligt humör och stor frustration hos alla de fyra regeringspartierna. Jag tyckte lite synd om mina två goda utskottsvänner Mats Persson (L) och Emil Källström (C) som tvingades försvara en politik som de egentligen inte tror på. De gjorde vad de kunde, men trivdes uppenbarligen inte i situationen. Men så blir ju resultatet av januariavtalet.

 





Slutreplik i Borås Tidning idag - friår är inte borgerlig politik

2020-02-13

Efter min debattartikel i Borås Tidning om moderaternas initiativ till extra ändringsbudget kom ett svar från tre centerpartisterpå  De hade två huvudsakliga angreppspunkter som jag bemöter i nedanstående slutreplik idag.

Dels påstod de att moderaterna har "hakat på" vänsterpartiets politik. Det är givetvis helt fel - den extra ändringsbudgeten var ett väl underbyggt och finansierat moderat initiativ. När vi presenterade detta sade SD direkt ja till förslaget, medan V och KD ville diskutera förslagen. Efter bra diskussioner kunde vi enas om att genomföra delar av vårt förslag, vilket sedan även SD återigen ställde sig bakom. Så måste man agera när man bara har en femtedel av riksdagen bakom sig - man måste samla majoritet för sina förslag för att försöka få igenom så mycket som möjligt.

Dels invände man att vi moderater nu stoppar "en högerreform". Men att införa friår och satsa massor av pengar på redan på förhand utdämd arbetsmarknadspolitik är inte "högerpolitik". Det är det däremot att satsa på välfärden, vilket vi tydligt bevisade med moderat finansminister under Alliansens regeringstid. 


 




Finansutskottet godkände den extra ändringsbudgeten

2020-02-13

 

I dag tog Finansutskottet beslut om att tillstyrka den extra ändringsbudget moderaterna tog initiativ till för att stärka kommunerna. Redan när förslaget presenterades ställde sig SD bakom vårt förslag i sin helhet, medan KD och V ville diskutera förslaget. Efter lite förhandlingar enades M, V och KD om ett slutligt förslag, och även detta ställde sig SD bakom. Det gör att det finns majoritet i både finansutskottet och i riksdagen för den extra ändringsbudgeten.

Regeringsunderlaget (S, MP, C och L) har kritiserat vårt initiativ, men trots detta röstade man inte nej till förslaget i finansutskottet. Om det var så illa att vi ändrar i regeringens budget och stoppar ingångsavdraget och friåret så kunde man ju röstat nej till vårt förslag i utskottet. Men det gjorde man alltså inte. Man inser väl troligen att vi gör rätt bedömning och att pengarna behövs för att trygga välfärden i ekonomiskt svårt pressade kommuner. Nästa vecka på onsdag blir det debatt i riksdagen och sedan avgör riksdagen frågan. De extra pengarna kommer att kunna betalas ut tämligen snabbt efter att riksdagen fattat sitt beslut.

Stort pressuppbåd utanför finansutskottet efter vårt sammanträde. Vår vice partiledare och ekonomisk-politiske talesperson Elisabeth Svantesson var ett jagat intervjuobjekt. Nedan den nya knapp vi nu kommer att bära fram till den slutliga voteringen nästa vecka.

 






Hotar klimatförändringar den finansiella stabiliteten?

2020-01-28



I dag hade finansutskottet utfrågning med Riksbanken, Finansinspektionen och Riksgälden om hot mot den finansiella stabiliteten. Mycket är återkommande vid dessa utfrågningar, exempelvis stabiliteten i banksektorn, hushållens skuldsättning, utvecklingen på bostadsmarknaden, kreditgivning till näringslivet, ränteläget och andra viktiga parametrar. Alltid intressant.

Men vid utfrågningen deltog även finansmarknadsminister Per Bolund (MP) och han kunde såklart inte låta bli att ägna det mesta av sin talartid åt det hot han och andra menar finns mot finansmarknaderna till följd av klimatförändringar. Och så är det möjligen - om det blir  dramatiska förändringar av klimatet så påverkar det såklart både hushåll och företag. Vissa kommer att tjäna på det och andra förlora. Sådant kan skapa obalanser på de fiansiella marknaderna.

Men Bolund gjorde några påståenden som jag starkt ifrågasätter. Det första var att han förutspådde mycket kraftigt ökade försäkringskostnader till följd av klimatförändringar. Detta är något många hotar med i debatten, översvämningar, skogsbränder, stormar osv påstås bli fler och värre om klimatet blir varmare.

Hittills syns dock inget av detta, statistiken visar tvärtom att stormar och oväder ligger ganska stabilt över åren,. havsnivåerna stiger ungefär som tidigare och arealerna mark som brinner globalt blir mindre över tid, inte minst i USA. Och hittills syns faktiskt inget av några stigande samhällskostnader heller. Här är statistik från världens största återförsäkringsboilag Munich RE, hämtat från en rapport man presenterade 2017 över världens försäkringskolstnader för väderkatastrofer, relaterade till total BNP åren 1990-2017. Det är en tydlig trend mot minskade kostnader, även om det varierar mellan åren. Per Bolunds hotfulla påståenden om stigande kostnader känns därmed mer som osäkra framtidsprognoser.


 

Bolund framförde också åsikten att vissa placeringar efter hand "kommer bli värdelösa", och uppenbarligen syftade han på investering i verksamheter som medför koldioxidutskläpp. Han nämnde särskilt cementindustrin. Mycket märkligt tycker jag med tanke på att han och MP stenhårt driver byggande av höghastighetsjärnväg. Denna järnväg byggs på tjocka gjutna betongblock för att skapa stabilitet, till skillnad från vanlig järnväg som byggs på syllar. Om vi ska bygga höghastighetsjärnväg i Sverige kommer cement och betongindustrin att få ett enormt uppsving och tjäna massor av pengar, trots att det är den verksamhet som kanske släpper ut mest koldioxid av alla industriprocesser.






"Vad f*n får jag för pengarna?"

2020-01-27

En viss företagsledare myntade detta uttryck, och det blir allt mer använt i samhällsdebatten som reaktion mot allt högre skatter på allt mer, samtidigt som välfärden går kräftgång på många områden. I längden är det såklart orimligt att ständigt plocka av medborgarna allt mer skatt, samtidigt som samhället inte levererar den välfärd och samhällsservice människor förväntar sig. Sverige är ett av de 2-3 länderna i världen med högst skattetryck. Men människor upplever allt oftare att vi inte är ett av de 2-3 länder i världen som erbjuder bäst välfärd.  

I grunden handlar allt om prioritering. Om vi använde alla dessa skattepengar till rätt saker skulle det med råge räcka till världens bästa sjukvård, skola, äldreomsorg och sociala omsorg. Och det skulle räcka till en betydligt starkare och effektivare polis och ett bättre fungerande rättsväsende. Och till ett större försvar. 

Men Sverige har valt annorlunda. Vi är ett av 3 länder i världen som ger störst andel av BNI till bistånd (som vi ofta inte har koll på alls). Vi är ett av de länder i världen som satsar mest av skattepengarna på klimatåtgärder (med ytterst tveksam effekt dessutom). Vi är det land i EU som tagit emot flest antal asylsökande per capita (och sannolikt dessutom gett dem de mest generösa ekonomiska ersättningarna i Europa eller rent av världen). Och nu riskerar vi också att bli ett av de länder i EU som betalar allra högst medlemsavgift till EU. 

I det lilla behöver jag knappast nämna elcykelpremier, ny jämställdhetsmyndighet, genusforskning, friår, "familjedagar", konstprojekt för maskar och skalbaggar (!), byggsubventioner och ineffektiva arbetsmarknadsåtgärder och mycket annat. Allt enligt regeringen viktigare än skola, sjukvård, äldreomsorg och polis.

Frågan är hur mycket av skattepengarna som blir kvar till välfärden för alla dem som bor i vårt land? Jag ställde frågan på twitter och har fått nära 3.000 reaktioner på bara tre dagar. Det är ovanligt mycket och visar att frågan engagerar.

För mig är det viktiga att prioritera. Det är mitt mantra även i interna diskussioner. Och i dag är moderaterna det parti som prioriterar tydligast i statens finanser. Vår extra ändringsbudget var ett bra exempel på det, vår budgetmotion i höstas likaså. Vi omfördelar pengar från det som är mindre viktigt till det som är centralt för vårt samhälle - välfärden i kommunerna, sjukvården och polis/rättsväsende. I den kommande vårbudgeten kommer vi att fortsätta på denna väg.

Med en moderat budget skulle färre fråga sig vad f'n får jag för pengarna.




 

Intervjuad i Morgonekot om M-nej till att ge EU nya inkomstkällor 

2020-01-24

Jag är ju ordinarie ledamot i både Finansutskottet och EU-nämnden och har fått partiets uppdrag att vara en "förbindelselänk" mellan utskotten när det gäller EU:s långtidsbudget och förhandlingarna om den svenska avgiften. Jag är därför med på alla möten i EU-nämnden där viktigare frågor rörande EU:s budget och den svenska avgiften behandlas. Jag sitter också med i Rksdagens särskilda beredningsgrupp som består av ledamöter från samtliga partier. EU-frågorna tar allt mer av min tid, och det är minst sagt ett snårigt politikområde - men också viktigt. Det handlar om mycket stora pengar för svensk del om vi lyckas bra eller dåligt i förhandlingarna.

I går blev jag intervjuad av Dagens Eko och idag sänds delar av detta i Morgonekot. Ämnet är Moderaternas syn på de pågående diskussionerna och förhandlingarna om EU:s nya långtidsbudget, den framtida svenska EU-avgiften och vår syn på att EU ska få ta in pengar på nya sätt.

Fokus i intervjun var om EU ska få ta in nya "egna medel" (något missvisande begrepp eftersom det inte handlar om att ge EU direkt beskattningsrätt, utan bara nya sätt att beräkna medlemsstaernas avgifter). Bland annat har det diskuterats en avgiftsgrund som gäller försäljning av utsläppsrätter och en om en avgift baserad på mängden plastavfall. Moderaterna avvisar detta av preincipiella skäl. Båda dessa nya beräkningsmodeller kan i och för sig innebära att Sverige kommer bättre ut än andra länder, men det innebär ingen garanti alls för att dessa nya sätt att beräkna EU-avgiften gör att den totala svenska avgiften blir lägre. Det kan lika gärna bli så att dessa nya pengar bara läggs ovanpå de övriga EU-avgifter man vill ta in. Det kan också bli ett sätt för EU att motivera att Sverige får avstå från vissa av tidigare framförhandlade reabatter på den svenska avgiften. Vi tycker det är ett vågspel från svensk sida att öppna upp för detta.

Det finns samtidigt en risk för Sverige att säga ja till nya sätt att ta in pengar till en ständigt växande EU-budget. Om vi säger ja till dessa nya sätt att ta in avgifter öppnar vi också upp för framtida nya kreativa förslag till nya intäkter från dem som vill se en snabbt växande EU-budget. Regeringen har tidigare framhållit att dagens system att beräkna EU-avgifterna efter varje lands BNI till viss del verkar återhållande på EU:s utgifter, och det är en linje vi tidigare varit ganska överens om i riksdagen. Nu har en majoritet av partierna bytt fot och öppnar i vart fall för en diskussion om nya avgftsbaser.

Moderaterna har reserverat sig mot detta i EU nämnden. Vi har inte sett något skäl att byta åsikt. Även KD och V har reserverat sig med lite olika motivering. Alla övriga partier sa ja till att öppna upp för nya intäktskällor för EU.

I den längre intervjun framhöll jag också att Moderaterna står fast vid vår tydliga linje, som vi även drev i EU-valrörelsen. Den svenska EU-avgiften i andel av BNI ska inte öka. Vi har både i höstas och nu senast härom veckan fått stöd i EU-nämnden för två olika moderata initiativ som värnar den strikta svenska linjen.

Det första initiativet var en tydligare skrivning om att regeringen ska verka för att den svenska EU-avgiften inte ska öka. Denna tydliga linje har bekräftats av statsministern i EU-nämnden och det är nu Sveriges officiella linje.
 
Den andra initiativet var att vi fick stöd av EU-nämnden när det gäller EU:s planer på att inrätta en ny klimatfond. Moderaternas initiativ innebär att EU i så fall får finansiera denna fond inom ramen för befintlig budget och inte genom högre EU-avgifter. Finansministern bekräftade häromdagen att detta är den svenska linjen.
 
Det är också viktigt att inte glömma att det alltid är EU:s medborgare som betalar EU:s kostnader, oavsett hur avgifterna beräknas och fördelas mellan länderna. Vi moderater lovade i EU-valet att vara en stark och tydlig röst för en återhållsam EU-budget som prioriterar rätt saker. Och att vi vill hålla nere den svenska EU-avgiften. Vi håller vårt löfte. För oss är det lika viktigt att värna skattebetalarnas pengar i EU som i den svenska statsbudgeten, och lika viktigt att prioritera vad man använder pengarna till.

 




 

Oppositionen har enats om förslag till extra ändringsbudget 

2020-01-22

Moderaterna har nu lyckats ena oppositionen i Sveriges Riksdag om en extra ändringsbudget. M, KD, V har förhandlat klart om innehållet och finansieringen. SD sa redan från början att de köpte Moderaternas första förslag rakt av, medan V och KD ville förhandla om saken. SD har idag upprepat att de ställer sig bakom det nya förhandlade förslaget.

Den extra ändringsbudgeten innebär att vi, utöver regeringsunderlagets nya förslag i helgen om fem miljarder extra till välfärden, ger ytterligare 2,5 miljarder till välfärdens kärna. Totalt blir det alltså ett tillskott på 7,5 miljarder till kommuner, regioner och rättsväsende i år om regeringsunderlaget står fast vid sina löften i helgen om 5 miljarder extra i vårbudgeten.

De nya 2,5 miljarder som nu tillförs finansieras i huvudsak genom slopat friår och att det så kallade ingångsavdraget (lägre arbetsgivareavgifter för främst nyanlända) inte införs. Att oppositionen på detta sätt stoppar två dåliga förslag i regeringsunderlagets 73-punktprogram är givetvis välkommet i sig.

Moderaternas initiativ till räddningspaket blev alltså till slut hela 7.5 miljarder extra till välfärdens kärna, till följd av att vårt förslag pressade regeringsunderlaget att själva utlova mer pengar i vårbudgeten. 

Vi moderater har nu lyckats få igenom att skattebetalarnas pengar kan gå till exempelvis lärare och undersköterskor i stället för till friår och andra tveksamma satsningar. Vi hade såklart gärna sett besparingar även på biståndet, men detta accepterades inte av V och KD, så den frågan får vi återkomma till.

 

 

 

Skriver i Borås Tidning idag 

2020-01-22

I dag skriver jag i Borås Tidning om moderaternas försök att skapa en majoritet i riksdagen för en extra ändringsbudget för att tillföra kommunerna och rättsväsendet mer pengar. Att regeringsunderlaget vill tillföra mer pengar i vårbudgeten är positivt, men det förändrar inget när det gäller vår syn på extra ändringsbudget. Vårbudgeten behöver satsa mer på välfärden alldeles oavsett.

I artikeln berättar jag att vårt moderata förslag skulle ge Borås kommun 23 extra miljoner, Mark 7 miljoner, Ulricehamn 5 miljoner och för Vårgårda, Herrljunga, Bollebygd, Svenljunga och Tranemo handlar det om ca 2-2,5 miljoner extra per år. Västra Götalandsregionen skulle dessutom få 150 miljoner extra.


 

 




Moderat krav skärpte upp Sveriges linje kring EU:s nya klimatfond

2020-01-21     

När EU-nämnden hade sammanträde med finansministern nyligen lyfte vi moderater frågan om EU:s planer på att inrätta en ny gigantisk "klimatfond". Tanken är att planen totalt, inklusive nationella och privata investeringar ska omfatta 10.000 miljarder kronor. Gigantiska pengar.

Oron vi moderater hyser är att EU ska försöka lägga kostnaderna för denna "klimatfond" utanför EU-budgeten, vilket skulle öka medlemsstaternas kostnader. Från moderat sida menar vi att om EU ska bygga upp en sådan fond får man samtidigt finansiera det genom att minska kostnaderna för något annat. Detta var också det besked vår moderate andre vice ordförande i EU-nämnden, Jessika Roswall, framförde vid mötet. Från övriga partier var intresset för frågan svalt, men den moderata linjen fick stöd av EU-nämnden.

I dag kan jag konstatera att finansministern uttalar sig helt i enlighet med denna moderata linje i en intervju i Aftonbladet.

Moderaterna kommer fortsätta att noga bevaka frågan om EU:s budget och den svenska EU-avgiften. Det handlar om mycket stora pengar. Som moderaternas ansvarige för frågan i Finansutskottet kommer jag att har stort fokus på detta. I höstas fick vi igenom skärpta skrivningar kring den svenska inställningen till EU-avgiften, och finansministerns tydliga besked om Sveriges inställning till klimatfonden var ännu en seger för en restriktiv linje kring den svenska EU-budgeten. Moderaterna har en viktig uppgift att värna de svenska skattebetalarnas pengar.






Regeringsunderlaget pressat - underkänner sin egen budget

2020-01-20     

Regeringsunderlaget ("jökpartierna" S, C, MP och L) höll i förmiddags en gemensam presskonferens där man meddelade att man nu går på oppositionens linje och säger sig se behoven av mer resurser till kommunerna, sjukvården och rättsväsendet. Presskonferensen väckte dock en mängd frågor, och det blev uppenbart att de fyra partierna endast var ense om att det behövs mer pengar och att man "ska återkomma" om detta i vårbudgeten, men att man inte hade några besked om hur man ska finansiera det hela.

En fråga man direkt ställde sig var om det man utlovar verkligen är helt nya pengar eller om man bara omfördelar statsbidrag mellan åren? Är det kanske de utlovade förstärkningarna 2021 som tidigareläggs till 2020 och blir det i så fall mindre tillskott 2021?

Finansieringen är också ett frågetecken. Moderaternas förslag, som vi redan fått stöd för i sin helhet från SD och nu förhandlar om med V och KD, är ju fullt ut finansierat. Vi sparar på biståndet, säger nej till fler extratjänster, skrotar friåret, stopp för det nya ingångsavdraget för nyanlända och reducering av byggsubventionerna. Allt är saker som kan genomföras omedelbart. Regeringsunderlaget däremot har ju redan spenderat hela budgetutrymmet på annat, vlket gör att man inte har några pengar till sina nu utlovade satsningar i vårbudgeten. Än värre är det att konjunkturen nu viker och skatteunderlaget minskar, vilket gör utrymmet för ofinansierade satsningar ännu mindre. Är det skattehöjningar som ska finansiera det hela, eller vad tänker man spara på i stället? 

Den viktigaste frågan är dock den jag ställt i tidigare inlägg. Hur kommer det sig att de fyra "JÖK-partierna" nu plötsligt inser att välfärden behöver mer resurser? Detta påpekade alltså vi moderater redan i höstas och vi har med det i vår budgetmotion. JÖK-partierna däremot röstade igenom sin budget så sent som veckan före jul (!) med alldeles för lite till välfärden. Nu efter jul, bara ett par veckor in på det nya året inser de att välfärden behöver mycket mer resurser. Vad är det som fått dem att ändra sig under bara några veckors julledighet? Förklaringen är såklart  att oppositionens samlade tryck tvingar dem att agera. Och då måste de ju medge att de gjorde för lite i höstens budget.

I dag har vår ekonomisk-politiske talesperson Elisabeth Svantesson meddelat media att oppositionen fortsätter diskussionerna trots dagens besked från regeringsunderlaget. Det är alldeles för mycket frågetecken och vi anser att kommunerna, sjukvården och rättsväsendet behöver tillskott nu och inte till sommaren eller hösten, samt att det måste bli tydligt hur mycket som tillfaller varje kommun så att man kan planera sin ekonomi. Vi vill också se hur de fyra "jök-partierna" ska finansiera sina tillskott.





 

Läget i svensk ekonomi försvagas

2020-01-16

I dag höll finansminister Magdalena Andersson en presskonferens där hon meddelar att regeringen justerar ned prognosen för tillväxten och justerar upp prognosen för arbetslösheten kommande år. Sammantaget innebär detta att skatteintäkterna sjunker samtidigt som statens kostnader för ersättningssystemen ökar. Vid tisdagens presskonferens om vårt moderata Räddningspaket för välfärd och trygghet gjorde moderaterna samma bedömning och visade bland annat dessa bilder. De första två visar siffror över arbetslöshet och tillväxt, de kommande visar antalet anställda inom kommunsektorn, samt hur kommunernas skattekraft väntas öka kommande år - långt under det som krävs för att klara löneökningarna.:Sjölvklart är det viktigt att kommunerna alltid effektiviserar och att personalen minskar behöver inte vara fel - om det inte går ut över välfärden vilket vi tyvärr ser mnga tecken på idag. Att säga upp personal inom älderomsorg och sjukvård är orimligt i ett läge där man redan är hårt pressade.








Självklart har kommunerna samtidigt ett stort ansvar för att själva hålla i pengarna och prioritera klokt. Kanske behöver man inte bygga den där nya rondellen eller den nya ishallen just nu? Kanske kan man skjuta på renoveringen av kommunhuset? Det är också viktigt att ställa tydliga krav i bidragssystemen, exempelvis att villkora försörjningsstödet med att personer i arbetsför ålder också anstränger sig för att söka jobb eller bli anställningsbara, att man arbetar förebyggande för att unga inte ska bli långtidsarbetslösa. Samtidigt är det viktigt att staten tar ansvar för de uppgifter man lägger på kommunerna, exempelvis för mottagandet av nyanlända. Idag ersätts kostnader bara de två första åren och vi tycker detta borde förlängas. Det känns också märkligt att statens budget går med stora överskott samtidigt som kommunerna och sjukvården går på knäna ekonomiskt och tvingas säga upp folk. Detta är sammantaget bakgrunden till det Räddningspaket som vi tog initiativ till denna vecka (se föregående inlägg)






Varför vaknar JÖK-partierna så sent när det gäller resursbrist i välfärden?

2020-01-16

I dag presenterade vi moderater vårt Räddningspaket för välfärd och trygghet för finansutskottet. Det är ett grundligt utarbetat dokument med full finansiering av de stora snabba tillskott vi vill göra till kommunerna, sjukvården, polisen och rättsväsendet.  Här är en sammanfattning. Allt finansieras genom omprioriteringar, och vi höjer såklart inga skatter (i vår stora budgetmotion föreslår vi tvärtom större skattesänkningar än något annat parti).

Förslaget är formellt sett oproblematiskt att väcka och det är utformat efter alla konstens regler för att riksdagen ska kunna ta beslut om det utan problem.  Nu får partierna lite tid att fundera och eventuellt återkomma till oss för diskussioner om eventuella ändringar eller tillägg i vårt förslag. Med lite tur kommer vi att kunna samla en majoritet för ett bra slutresultat där M, KD, SD och V gemensamt röstar lika.

Efter utskottsmötet var det stort intresse från medias sida utanför finansutskottets sessionssal. Här intervjuas samtidigt Elisabeth Svantensson (M ) och Ulla Andersson (V).

Man kan konstatera att även "jök-partierna", alltså S, C, MP och L, nu i media meddelar att man delar övriga partiers bedömning om att framförallt välfärden behöver mer pengar. Alla fyra säger också att man kommer att återkomma till detta i de traditionella budgetarna - alltså vårändringsbudgeten eller den stora budgetpropositionen nästa höst. Från moderat sida tycker vi detta är helt oacceptabelt långsam hantering. Uppsägningarna inom sjukvård och omsorg pågår för fullt, och även inom rättsväsendet hotar uppsägningar om man inte får mer pengar. Tillskotten till dessa områden behöver komma nu, och med våra förslag är det inte orimligt att det kan ske redan den 1 mars. Om vi ger detta besked nu skulle många uppsägningar kunna dras tillbaka och planerade uppsägningar stoppas.

Det är också konstigt att de fyra JÖK-partierna plötsligt nu inser att det behövs mer resurser. Detta sa vi moderater redan i höstas och vi tillförde det i vår budgetmotion. JÖK-partierna däremot röstade igenom sin budget så sent som veckan före jul (!) med alldeles för lite till välfärden. Nu efter jul, bara 16 dagar in på det nya året inser de att välfärden behöver mycket mer resurser. Vad är det som fått dem att ändra sig på mycket under bara några veckors julledighet?

Det stora problemet för JÖK-partierna är också att de redan förbrukat hela budgetutrymmet till bland annat ökat bistånd, införande av friår, utökning av de kritiserade extratjänsterna, fler ineffektiva klimatsatsningar och nya tveksamma arbetsmarknadssubventioner, Detta är saker vi moderater skär ned på för att få mer pengar till välfärden och tryggheten. JÖK-partierna vill behålla detta och samtidigt varnar nu finansministern för sämre tider, lägre tillväxt och högre arbetslöshet (mer om detta i nästa inlägg). Det betyder att skattintäkterna minskar och kostnaderna för ersättningssystemen ökar. Frågan är hur JÖK-partierna ska kunna finansiera mer pengar till välfärden? Kommer man kunna enas om besparingar eller väntar stora skattehöjningar? Risken är stor att det bara kommer dras i långbänk och att inget händer, samtidigt som välfärden och rättssystemet tvingas göra sig av med personal när de egentligen skulle behöva anställa fler.  






Moderaterna kräver ett räddningspaket för välfärd och trygghet

2020-01-14

I dag presenterade Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson ett räddningspaket om 5,6 miljarder kronor. Det behövs för att stärka välfärden och öka tryggheten. Regeringens budget för 2020 är otillräcklig. 

Bakgrunden är att det inte går så bra för Sverige. Resurserna till lag och ordning samt välfärden är beroende av en stark svensk ekonomi där skattepengarna användas effektivt. Tyvärr har regeringen misslyckats med sitt mål om EU:s lägsta arbetslöshet och deras politik har istället resulterat i att Sverige har EU:s lägsta tillväxt och att vi nu tillhör de länder i EU som har högst arbetslöshet. En svagare ekonomisk utveckling leder till lägre intäkter, vilket tillsammans med ökade kostnader till följd av den demografiska utvecklingen och bristande integrationspolitik, nu gör att de grundläggande samhällsuppgifterna – rättsväsendet och välfärden – är satta under hård press.

Inom välfärden pekar SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) på att de förslag som återfinns i budgetpropositionen i huvudsak handlar om omflyttningar av redan intecknade eller tidigare aviserade medel. Tillskotten till skola och omsorg täcker inte inflation och befolkningsökningen och vården får inga generella tillskott alls.eriges kommuner och regioner. SKR har varnat för att 2019 var ett tufft år, och ett 90-tal kommuner och sju regioner riskerade att gå med underskott. Var femte region och var tionde kommun höjer skatten 2020.

Det grova våldet har samtidigt nått rekordnivåer. Under förra året skedde 334 skjutningar och 236 sprängningar i Sverige. Gängen blir allt aggressivare och mer våldsbenägna. Utsatthet för sexualbrott och personrån ökar, inte minst mot unga. Sedan år 2014 har rån mot unga mer än fördubblats. Polisnärvaron är för låg och samtidigt har andra delar av rättsväsendet inte fått de pengar de anser sig behöva för att klara sitt uppdrag. Exempelvis har domstolarna flaggat för att de kan behöva säga upp anställda och i budgetpropositionen saknas också förslag för att öka polisens kapacitet i närtid. Inom välfärden pekar SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) på att de förslag som återfinns i budgetpropositionen i huvudsak handlar om omflyttningar av redan intecknade eller tidigare aviserade medel. Tillskotten till skola och omsorg täcker inte inflation och befolkningsökningen och vården får inga generella tillskott alls.

På torsdag kommer vi moderater därför i finansutskottet att föreslå ett s.k. utskottsinitiativ med förslag till en extra ändringsbudget. Räddningspaketet innehåller följande delar:

Stärk välfärden 
  • 2,1 miljarder kronor till skola och omsorg. Det motsvarar exempelvis 3 400 lärare eller 4 200 undersköterskor.
  • 900 miljoner kronor till vården. Det motsvarar kostnaden för 1 300 sjuksköterskor.
Öka tryggheten 
  • 1,5 miljarder kronor för fler poliser i hela landet.
  • 400 miljoner kronor för att öka polisens förmåga att klara upp brott, bland annat för fler övervakningskameror. 
  • 655 miljoner kronor i ökade anslag till Säpo, Åklagarmyndigheten och domstolarna. 
För att finansiera räddningspaketet prioriterar Moderaterna bort regeringens dyra och ineffektiva satsningar. Det handlar om att skrota friåret och ingångsavdraget (en mycket kritiserad arbetsmarknadsåtgärd/skattesubvention), samt att minska på bistånd och byggsubventioner. Våra förslag i räddningspaketet är fullt finansierade genom dessa besparingar.






Debattartikel: Riksdagen bör rösta igenom en ändringsbudget

2020-01-11

I onsdags hade jag denna debattartikel i Borås Tidning, där jag berättar om att Moderaterna vill att riksdagen röstar igenom en ändringsbudget med tydlkiga satsningar på polis, rättsväsende, kommuner och välfärd. I stället bör vi spara på friår, bistånd, meningslösa byggsubventioner och ineffektiv klimatpolitik..Läget är allvarligt på många områden i vårt samhälle och då måste politiken prioritera bätytre än i den av riksdagen beslutade budgeten för 2020. (Klicka för läsbar storlek).

 





 

Förslag om förändrat reseavdrag slår hårt mot landsbygden 

2020-01-02

Det är ingen hejd på hetsjakten på svenska bilister. Höjda "trängselskatter", extrema parkeringsavgifter, höjd bensinskatt, höjd fordonsskatt på många fordon - och nu ett förslag om kraftigt försämrat reseavdrag. Detta kommer att bli en tydlig politisk strid under våren, och jag startade med denna artikel i Ulricehamns Tidning på nyårsafton (klicka för läsbar storlek). Fler liknande artiklar kommer förhoppningsvis i andra tidningar inom kort. 
 





 

Förslag om förändrat reseavdrag slår hårt mot landsbygden 

2020-01-11

Det är ingen hejd på hetsjakten på svenska bilister. Höjda "trängselskatter", extrema parkeringsavgifter, höjd bensinskatt, höjd fordonsskatt på många fordon - och nu ett förslag om kraftigt försämrat reseavdrag. Detta kommer att bli en tydlig politisk strid under våren, och jag startade med denna artikel i Ulricehamns Tidning på nyårsafton (klicka för läsbar storlek). Fler liknande artiklar kommer förhoppningsvis i andra tidningar inom kort. 
 





 

Förslag om förändrat reseavdrag slår hårt mot landsbygden 

2020-01-02

Det är ingen hejd på hetsjakten på svenska bilister. Höjda "trängselskatter", extrema parkeringsavgifter, höjd bensinskatt, höjd fordonsskatt på många fordon - och nu ett förslag om kraftigt försämrat reseavdrag. Detta kommer att bli en tydlig politisk strid under våren, och jag startade med denna artikel i Ulricehamns Tidning på nyårsafton (klicka för läsbar storlek). Fler liknande artiklar kommer förhoppningsvis i andra tidningar inom kort. 
 





 

Debatt om statsbudgetens tillskott till kommunerna 

2019-12-18

I dag representerade jag moderaterna i riksdagsdebatten om kommunsektorns ekonomi och statsbidragen i budgeten. En av årets viktigaste debatter enligt mig, med tanke på att kommuner ochg regioner/landsting står för huvuddelen av välfärden i människors vardag, och kommunsektorn samtidigt har en mycket ansträngd ekonomi.  Här är mitt anförande (på ett ungefär). Replikerna jag tog i debatten finns inte med, men går att se i nedanstående video från Riksdagens upptagning.

Huvudlinjen i mitt anförande var att de fyra jök-partierna (S, MP, C och L) talar varmt om hur viktig välfärden är, men i deras budget används nästan hela reformutrymmet till annat än kommunerna. Moderaterna satsar 50% mer än regeringsunderlaget på ökade statsbidrag till kommunerna. Utöver detta kompenserar vi kommunerna fullt ut för våra skattesänkningar på löner och pensioner. Totalt tillför vi kommunerna över 16 miljarder kronor nästa år, vilket vi frigör genom att prioritera bort annat. Vi tycker helt enkelt man ska prioritera det som är viktigast. I övrigt hänvisar jag till mitt anförande och debatten nedan.






Debatt om Sveriges EU-avgift

2019-12-18

I dag representerade jag moderaterna även i riksdagsdebatten om beslutet om Sveriges EU-avgift i statens budget för nästa år. För 2020 är det inte så mycket vi politiker kan göra angående EU-avgiften eftersom den tas ut grundat på redan utlovade åtaganden från EU. Men jag gjorde däremot en lite djupare analys av läget när det gäller EU:s långtidsbudget där jag är moderaternas ansvarige i både Finansutskottet och EU-nämnden. Grunden för vår linje är restriktivitet, att EU:s budget ska hållas nere och att den svenska avgiften i andel av BNI inte ska öka. Här är mitt anförande, och det går även att se debatten på Riksdagens videoupptagning nedan.






Debatt med civilministern och kommunernas ansträngda ekonomi 

2019-12-10

I dag hölls interpellationsdebatten mellan mig och Civil och kommunminister Lena Micko (S). Här är mitt anförande i sin helhet, och nedan finns hela videoupptagningen av debatten.
 


En kort sammanfattning är att Civilministern uttryckte hur viktigt det är att kommunerna och välfärden prioriteras. I det skriftliga svaret till mig skriver hon till och med astt "I de kommande årens statsbudgetar behöver alla utgiftsökningar prövas mot mer resurser till välfärden och tryggheten". Det märkliga är att regeringen ju gör precis tvärtom. Allt annat verkar viktigare än kommunernas ekonomi.

Moderaterna tillför 50% mer i nya pengar till kommunerna jämfört med regeringen. Vi minskar också detaljstyrningen av de statsbidrag som redan betalas ut. Vi lägger också mer kraft än regeringen på att se till att staten tar sitt ansvar för migrationskostnader, polis och trygghetsfårgor, arbetsförmedling och mycket annat. Och redan under Alliansåren visade vi att vi är bäst på att värna om kommunerna - under våra år rådde balans mellan intäkter och kostnader, medan obalanserna idag bara växer. 

Nästa vecka, på onsdag, har vi budgetdebatt i finansutskottet om just anslagen till kommunsektorn. Jag bjöd in civilministern att delta i denna debatt, men misstänker att hon knappast vågar komma dit...






Jag ställer en interpellation om kommunsektorns ansträngda ekonomi 

2019-12-02

Med anledning av kommunsektorns mycket ansträngda ekonomi och regeringens uppenbarliga prioritering av helt andra saker har jag ställt denna interpellation till ansvarigt statsråd, Lena Micko. Datum för interpellationsdebatt är ännu inte fastställd.
 



 



Riksdagsbeslut om skyldighet för banker att erbjuda kontanthantering

2019-11-28

Jag har ju under ett antal år engagerat mig i frågan om kontanthanteringen i samhället. Frågan rör möjligheten för företag, organisationer, föreningar och enskilda att kunna ta emot kontant betalning, sätta in och ta ut kontanter. Men det handlar också om en beredskapsfråga, att i ett krisläge när teknik eller elförsörjning slås ut ändå kunna ha ett samhälle som fungerar och där man kan betala med kontanter. Enligt lag är kontanter ett lagligt betalningsmedel och då måste det också finnas en struktur för att distribuera sedlar och att hantera dessa i banksystemet.

I dag tog riksdagen beslut om att säga ja till regeringens förslag om att banker och andra kreditinstitut ska säkra tillgången till bankomater och platser för dagskasseinsättning över hela landet. Syftet är att bevara möjligheten att kunna betala med kontanter, särskilt för grupper som har svårt att använda andra betalningssätt.

Förslaget gäller banker och bankfilialer med en inlåning från allmänheten på över 70 miljarder kronor. Post-och telestyrelsen ska enligt regeringens förslag övervaka att bankerna uppfyller kraven om att erbjuda kontanttjänsterna. Det handlar bland annat om antal, placering, öppettider och avgifter. Om en bank inte uppfyller sina skyldigheter ska Finansinspektionen kunna ingripa genom att besluta om en sanktionsavgift.  

Frågan har aktualiserats många gånger genom åren i Finansutskottet, och jag motionerade själv om saken både 2013 och 2014. Flera partier har också agerat i frågan, bland annat Moderaterna, och nu finns en bred samsyn om att det nya lagen är en rimlig lösning. Den är kanske inte helt optimal, och kan upplevas som lite orättvis mot de större bankerna med tanke på att de mindre inte omfattas. Men det är svårt att reglera saken på annat sätt. De större bankerna tvingas nu ta ett samhällsansvar för kontanthanteringen, vilket känns rimligt. Men jag tycker samtidigt man bör räkna bankerna detta tillgodo när man diskuterar nya former av ökad beskattning av banksektorn.

 


 

Staten måste stärka kommunernas ekonomi

2019-11-25

Centrala delar av de grundläggande samhällsuppgifterna – rättsväsendet och välfärden – är satta under hård press. Samtidigt är de förslag som regeringen för fram i budgetpropositionen inte tillräckliga för att möta detta. Moderaterna kräver därför att finansministern, så fort det är möjligt, lägger fram en extra ändringsbudget för 2020 med fokus på att återupprätta lag och ordning samt stärka välfärden.

Det finns stora skillnader mellan riksdagens partier när det gäller vilken politisk inriktning som skulle tjäna Sverige bäst. Men samtidigt finns en grundläggande gemensam uppfattning om att rättsstaten och välfärden ska fungera i hela Sverige. När centrala delar av de grundläggande samhällsuppgifterna är satta under hård press är det nödvändigt att säkerställa att såväl rättsväsendet som välfärden har de resurser som behövs för att klara av sitt uppdrag under de kommande åren.

Sveriges kommuner och regioner är under ett allt större tryck till följd av förändringar i demografin med fler barn och äldre, samt att kommunerna nu i stor utsträckning får bära kostnaderna för en misslyckad integration. Dessutom förväntas ekonomin vända nedåt. Sammantaget riskerar den här utvecklingen att resultera i sämre välfärd och högre skatter. För att hålla uppe kvaliteten i välfärden och pressa tillbaka behovet av skattehöjningar bör staten tillföra resurser, inte minst för att hantera de kostnader som uppstår till följd av den bristande integrationen. Därför bör de generella statsbidragen till Sveriges kommuner och regioner öka, och riktade statsbidrag bör göras om till generella.

I budgetpropositionen görs ett visst tillskott till rättsväsendet och den höjning av statsbidragen som lades fast i Moderaternas och Kristdemokraternas budget genomförs. Det är välkomna steg men under hösten har det stått klart att dessa tillskott inte är tillräckliga. Inom rättsväsendets område har exempelvis domstolarna flaggat för att de kan behöva säga upp anställda och i budgetpropositionen saknas också förslag för att öka polisens kapacitet. Hela rättsväsendet är under stark press med tanke på det tilltagande grova våldet.

Det borde finnas en bred enighet i Sveriges Riksdags om behovet av att förstärka rättsväsendet och välfärden. Givet den situation som nu råder inom dessa områden bör finansministern därför återkomma med ett förslag till extra ändringsbudget för att göra ytterligare förstärkningar av såväl rättsväsendet som välfärden. Sammantaget krävs enligt moderaterna ökade anslag på minst fem miljarder kronor fördelad enligt nedan.

 
Anslagsökningar (miljoner kronor)  
Öka polisens kapacitet i närtid 1 500
Bättre möjligheter att klara upp brott 400
Ökat anslag SÄPO 115
Ökat anslag Åklagarmyndigheten 60
Ökat anslag Sveriges domstolar 300
Ökat anslag till migrationsdomstolarna 180
Ökade generella statsbidrag till välfärden 2 500
SUMMA 5 055
 
Anslagsökningen för att öka polisens kapacitet i närtid skulle göra det möjligt för Polisen att i högre utsträckning använda sig av ordningsvakter för avlastning, återrekrytera poliser som slutat eller gått i pension samt rekrytera administrativ personal som kan avlasta poliserna i utredningsverksamheten. Anslagsökningen för att ge polisen bättre möjligheter att klara upp brott skulle exempelvis göra det möjligt att sätta upp fler övervakningskameror, stärka det kriminaltekniska arbetet, stärka gränspolisen samt förstärka polisens hundresurs med fler bomb-, narkotika- och vapenhundar. Anslagsökningen till Säkerhetspolisen skulle exempelvis förstärka myndighetens kapacitet att bekämpa terrorism med mer utredningsresurser och stärka förmågan att punktmarkera individer som utgör hot mot Sveriges säkerhet. Anslagsökningen till Åklagarmyndigheten möjliggör att antalet åklagare kan bli fler. Den totala resursökningen, inklusive det som görs i BP20, till Åklagarmyndigheten kommer ligga i linje med Åklagarmyndighetens budgetunderlag samt även ge möjlighet för en ambitionsökning. Anslagsökningen till Sveriges domstolar och migrationsdomstolarna ligger i linje med domstolarnas ekonomiska behov och undanröjer risken för dels uppsägningar och dels att mål samlas på hög. Ökningen av de generella statsbidragen underlättar kommuner och regioners ekonomi och minskar risken för nedskärningar i välfärden.

Moderaterna anser att dessa extra satsningar (som vi föreslog redan i vår budgetmotion) ska finansieras genom andra besparingar, med tanke på att vi närmar oss en lågkonjunktur och att det då är extra viktigt med stabila statsfinanser. Bland de förslag som återfinns i vår budgetmotion kan regeringen bland annat se över följande utgifter som snabbt kan minskas, och som med god marginal skulle kunna bekosta vårt förslag till extra stsningar (bara nedanstående besparingar i vår moderata budgetmotion omfattar drygt 10 miljarder, alltså dubbelt så mycket som våra extra satsningar enligt ovan):

  • Sänkt biståndsram i linje med Moderaternas förslag
  • Ändra riktade statsbidrag gällande exempelvis segregation och lärarassistenter till generella statsbidrag
  • Avstå från att införa friår, utöka extratjänsterna eller andra ineffektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder
  • Stoppa utökningen av byggsubventionerna
  • Ändra ikraftträdande eller helt avstå från att införa ingångsavdraget
  • Avskaffa klimatklivet

Några av dagens twitterinlägg om saken:







Video från dagens riksdagsdebatt om kommunal kostnadsutjämning

2019-11-20

Nu finns videoupptagningen av dagens riksdagsdebatt på Riksdagens hemsida. Klicka på bilden för att se hela debatten, inklusive mina replikskiften på S respektive MP.




Jag tog repliker på både Socialdemokraterna och Miljöpartiet. 

När det gäller Socialdemokraterna inledde jag med detta:


Socialdemokraterna talar mycket om behovet av mer pengar till kommunerna, men deras politik prioriterar annat. I den så kallade jök-budgeten fick kommunsektorn stå tillbaka. Vi moderater gör tvärtom och tillför kommunsektorn 50% mera i nya pengar än vad regeringen gör.

Vi moderater effektiviserar och lägger ned myndigheter och justerar ned biståndet till FN:s rekommenderade mål. Vi slopar meningslösa byggsubventioner, ineffektiv klimatpolitik, meningslös arbetsmarknadspolitik, friår, "familjevecka" och elcykelpremier. Vi stramar upp migrations och integrationspolitiken, inför bidragstak, kvalificering för nyanlända i bidragssystemen och inför villkor i försörjningsstödet. Vi avskaffar även ränteavdragen för lån utan säkerhet, exempelvis kreditkort och sms-lån. Allt detta ger oss utrymme att satsa mycket mer på välfärden och kommunerna, polisen och rättsväsendet, att sänka skatter för både löntagare och pensionärer och att samtidigt ha större överskott i statsfinanserna än regeringen och stödpartierna. 

Med vår moderata politik blir det mer pengar till välfärden. Med S-politik får kommuner och landsting stå tillbaka. Jag vill fråga Ingemar Nilsson hur han ser att Socialodemokraterna ska klara att tillföra kommunsektorn mer pengar när man prioriterar helt andra saker i sin budget?

I sista repliken avslutade jag med dessa slutord:

Faktum är att Socialdemokraterna satsar mindre på kommunerna och välfärden än moderaterna. Det är säkert en obehaglig sanning för Socialdmokraterna, men det är likväl en sanning.


När det gäller Miljöpartiet inledde jag med detta:

När man lyssnar på Karolina Skog slås man av att Miljöpartiet numera är ett parti som har fokus på plakatpolitik och är helt tondöva för verkligheten för människor på den svenska landsbygden. Trots att Karolina Skog talar om ett land med stora avstånd.

Man talar varmt om de gröna näringarna, skogen, livsmedelsproduktionen, lokal energiförsörjning och en massa andra saker. Men glömmer att den egna politikn på ett effektivt sätt slår undan benen på dem som försöker bo och leva på den svenska landsbygden och driva dessa gröna näringar.

Miljöpartiets egen miljö- och klimatminister är den som flyger mest utrikes av alla regeringens ministrar, och dessutom ofta dyra biljetter i business class. Samktidigt skuldbelägger hennes parti de människor som är helt beroende av inrikesflyget, de som måste ta bilen till allt för att killektivtrafik saknas och driver verksamheter som är helt beroende av lastbilstransporter. Till detta kommer stigande bränsleskatter, höjda elskatter och nätkostnader, undermålig kapacitet i elförsörjningen och hot om nedläggning av små lokala flygplatser. Man kan också nämna att miljöpartiet stpår bakom klåfingriga regler om skogsbruk, boende, jagkt, vapenregler och en massa annat som försvårar livet på landsbygden.

Jag vill fråga Karolina Skog om hon inte inser att Miljöpartiets politik, förutom hyckleriet, allvarligt skadar möjligheten att bo på den svenska landsbygden och driva de gröna näringarna?


I sista repliken avslutade jag med dessa slutord:

Miljöpartiets politik innebär samlat ett dråpslag mot den svenska landsbygden, och det kan aldrig kompenseras med aldrig så stor kostnadsutjämning mellan kommunerna. 






 

Debatt om kommunal kostnadsutjämning

2019-11-20

I dag hade Finansutskottet en lång debatt om ett nytt system för kommunal kostandsutjämning, och jag företrädde moderaterna. Här är en väldigt kort sammanfatning av moderaternas linje

  • Vi är positiva till förbättringen för alla de kommuner och landsting som tjänar på förändringen, men vill att staten kompenserar dem som förlorar genom höjda generella statsbidrag. Kostnaden för detta täcks med god marginal i vår moderata budget.
  • Vi vill införa det nya systemet ett år senare än regeringen föreslår, alltså den 1/1 2021, eftersom det är svårt för kommunerna att anpassa sig med bara några månaders varsel till helt nya förutsättningar.
  • Vi anser att regeringen ska återkomma med justeringar av förslaget så att kostnadsutjämningssystemet inte försämrar förutsättningarna för kommuner med snabb befolkningstillväxt.
  • Vi anser att man samtidigt borde ta ett större grepp och även se över inkomstutjämningssystemet som är den stora delen i utjämningssystemet. Det gäller inte minst hur systemet påverkar kommunernas tillväxtförutsättningar. 

Här följer hela mitt anförande i debatten. Senare kommer jag även att lägga ut Riksdagens videoupptagning av debatten samt lite kommentarer till de repliker jag begärde på S och MP. 

 

FiU18 Anförande 20 november 2019, Jan Ericson (M)

 

Fru talman,

De svenska kommunerna är alltid den sista försvarslinjen mot samhällsproblemen när staten sviker.
Det är kommuner med redan stor bostadsbrist som tvingas försöka lösa boende till nyanlända med mycket kort framförhållning och tvingas hantera den misslyckade migrations- och integrationspolitiken och försörja nyanlända med försörjningsstöd när de inte kommer i arbete. Det är kommuner som får ta över ansvaret för de arbetslösa när regeringen panikslaktar Arbetsförmedlingen utan att ha något alternativ att erbjuda de arbetslösa. Och det är kommuner som får försöka skapa trygghet med ordningsvakter och andra kommunala åtgärder när det statliga rättssamhället sviker. 

Listan kan göras längre – kommunerna är alltid de som står för den grundläggande välfärden och garanterar tryggheten för sina invånare. Det är också de som med olika stöd försöker bevara en viss omfattning av samhällsservice när mindre orter avfolkas och urbaniseringen går i en rasande fart. Detta ansvar tvingas man ta alldeles oavsett om staten är med och betalar eller inte. För många kommuner är idag situationen helt ohållbar.

Och situationen har försämrats dramatiskt sedan 2015 när dagens regering tog över ansvaret. SKL, Sveriges kommuner och landsting, redovisade i en rapport 2016 hur det under Alliansens regeringstid rådde balans mellan skatteintäkter och utgifter för kommunsektorn och att kommunsektorn då också redovisade stabila överskott, även under krisåren. Men de senaste åren har obalanserna ökat.

I dag debatterar vi en förändring av kostnadsutjämningssystemet mellan kommunerna. Det är en viktig fråga. Men i längden löser vi inte kommunernas ekonomiska problem bara genom att flytta runt Svarte Petter mellan kommunerna och lindra en kommuns ekonomiska problem genom att försämra ekonomin för en annan kommun. Det finns bara en långsiktigt hållbar väg – att vi har en god tillväxt i hela landet, att vi får fler företag och fler jobb i privat sektor. Staten måste samtidigt sköta sina åtaganden, och dessutom tillföra kommunerna mer pengar för att de ska kunna hantera den ökande belastning på ekonomin som tidigare statliga beslut medfört, bland annat när det gäller migrationen.
 
Vi moderater har lyssnat på SKL och vi har lyssnat på landets kommunpolitiker – oavsett politisk färg. I vår budgetmotion tillför vi betydligt mer pengar till kommunsektorn än vad regeringen och samarbetspartierna gör, hela 7,5 miljarder mot regeringens 5 miljarder nästa år, och åren därefter ökar vi tillskotten ytterligare. Vi minskar också detaljstyrningen av hur kommuner och regioner får använda pengarna genom att minska andelen riktade statsbidrag till mer generella sådana. Detta frigör ytterligare resurser.
 
Låt oss samtidigt konstatera att det inte räcker att bara tillföra mer pengar. De lokala kommun- och regionpolitikerna har också ett stort ansvar att tydligt prioritera det som är viktigast.

Ytterligare en fråga är effektiviteten. Det är en myt att kvalitén i välfärden endast avgörs av hur mycket pengar man förbrukar. I en analys av tidningen Dagens Samhälle för några år sedan visade man att kvalitén och nöjdheten inom äldreomsorg och hemtjänst helt saknade koppling till kostnadsnivån. Det var minst lika högt betyg till den verksamhet som bedrevs av de kommuner som hade lägst kostnad som i dem med högst kostnad. Här finns mycket kommunerna kan lära av varandra.


Fru talman,

Sverige är ett till ytan stort land med mycket varierande förutsättningar. Det gäller även våra kommuner, som ser helt olika ut. I dag skiljer exempelvis kommunalskatten upp till sex kronor per hundralapp mellan den kommun med lägst skatt och den med högst. Att det sker viss omfördelning av resurser mellan kommunerna är därför högst rimligt. Det viktiga är att detta görs på ett sätt som skapar förtroende och legitimitet både hos de kommuner som bidrar till utjämningssystemet och de som gynnas av detta, och att effekterna av utjämningssystemen inte slår mot landets samlade tillväxt.
 
Förslaget till ändringar i lagen om kommunalekonomisk utjämning avser den del av utjämningssystemet som rör kostnadsutjämning. Detta är den mindre delen av    utjämningssystemet vars viktigaste del är inkomstutjämningen. Men det är ändå viktigt att uppdatera systemet för kostnadsutjämning för att även i framtiden jämna ut de ekonomiska förutsättningarna mellan kommunerna och mellan landstingen. Det nya systemet bygger i allt väsentligt på det gamla men med en del justeringar i beräkningsmodellerna för att systemet i högre grad ska fylla sitt syfte.
 
Vi moderater anser att regeringens förslag om förändring av kostnadsutjämningssystemet innehåller relevanta uppdateringar. Men vi är kritiska till regeringens förslag på i huvudsak fyra punkter.
 
För det första finns det delar i förslaget som påverkar förutsättningarna för tillväxt i hela landet negativt. Det är positivt att utredningen tar hänsyn till de speciella behov som kommuner i glesbygden har. Däremot beaktar utredningen inte storstädernas och tillväxtkommunernas speciella utmaningar.

För det andra är Moderaterna kritiska till att kommunerna ges så kort tid för att anpassa sig till förändringarna. Lagändringarna, som ännu inte är beslutade, föreslås träda i kraft den 1 januari 2020, om bara en dryg månad. De fulla effekterna av förslaget blev känt först i september i år och innebar i många fall stora förändringar jämfört med de siffror som finns i utredningen som ligger till grund för regeringens förslag. Detta ger kommunerna svåra planeringsförutsättningar eftersom budgetprocessen för 2020 är långt framskriden. Många remissinstanser har också påpekat att tiden för anpassning blir för kort. Exempelvis bedömer regeringens egen myndighet SCB att införandet redan vid 1 januari 2020 inte kan ske på ett kvalitetssäkrat sätt.

För det tredje ges kommuner och landsting inte tillräcklig kompensation för de försämringar som ett stort antal kommuner drabbas av till följd av förslagen i propositionen. Förslagen innebär att omfördelningen i systemet ökar avsevärt och effekterna är stora och slår mycket ojämnt, trots att regeringen har föreslagit ett särskilt införandebidrag för att begränsa den årliga negativa effekten för enskilda kommuner och landsting. Men detta införandebidrag finansieras helt av kommunerna själva och innebär inte några tillkommande statliga medel.

För det fjärde har regeringen valt att inte ta ett helhetsgrepp på utjämningssystemet utan utelämnar helt inkomstutjämningen, den klart viktigaste delen och den del där de skadliga tillväxteffekterna av utjämningssystemet är som störst. Vidare ger systemet idag oönskade marginaleffekter exempelvis för kommuner som lyckas få människor från bidrag till arbete. Även detta behöver ses över.


Fru talman,

Vi moderater har fyra konkreta förslag till förändringar och tillägg till regeringens liggande förslag:
 
För det första anser vi att den nya lagstiftningen ska träda i kraft ett år senare än i propositionen, den 1 januari 2021. Detta för att kommunerna redan lagt sina budgetar för nästa år och inte har en rimlig chans att anpassa sin ekonomi med bara någon månads varsel.

För det andra måste regeringen under tiden fram till ikraftträdandet justera lagförslaget så att kostnadsutjämningssystemet inte försämrar förutsättningarna för kommuner och landsting med snabb befolkningstillväxt.

För det tredje måste statens ekonomiska stöd till kommunerna öka. Staten måste skjuta till mer pengar så att ingen kommun eller landsting sammanlagt får mindre resurser till följd av den nya kostnadsutjämningen. Moderaternas linje är kortfattat att vi accepterar förbättringen för alla kommuner och landsting som tjänar på förändringen, men vill att staten kompenserar dem som förlorar genom höjda generella statsbidrag, och vi har satt av pengar i vår budget för detta.

För det fjärde behövs en översyn av hela utjämningsystemet. Det gäller inte minst hur systemet påverkar kommunernas tillväxtförutsättningar. Kostnadsutjämningen som vi debatterar nu är den lilla delen i systemet, inkomstutjämningen är den stora viktiga delen, och även detta system måste utformas på ett sätt som skapar legitimitet i både bidragande och mottagande kommuner, och där betydelsen för landets samlade tillväxt också beaktas.  

 
Fru talman,
 
Med anledning av att vi i grunden är positiva till att många kommuner får en förbättring av det liggande lagförslaget, men samtidigt konstaterar att våra fyra avgörande moderata krav inte beaktats kommer vi att avstå vid voteringen i punkt ett. Samtidigt yrkar jag härmed bifall till reservation 2 som avser våra moderata förslag till förändringar av liggande lagförslag.
 
Vi står självklart också bakom reservation 3 om den framtida utformningen av det kommunala utjämningssystemet, som vi har tillsammans med kristdemokraterna. Men för att inte dra ut på voteringen alltför mycket så yrkar vi inte bifall på denna reservation.
 
 
Fru talman.

Avslutningsvis vill jag upprepa det jag inledde detta anförande med.
 
De svenska kommunerna och vår välfärd kommer aldrig att kunna tryggas bara genom att omfördela kostnader mellan kommunerna och landstingen. Ett rimligt och legitimt utjämningssystem behövs, men att bara flytta runt Svarte Petter mellan kommunerna löser i grunden inga problem. Det helt avgörande är att vi får fler företag och fler jobb i privat sektor i hela landet. Det är den privata sektorn som med sina skattemedel skapar alla resurser till välfärd och annan offentlig verksamhet. Detta tillsammans med kloka kommunpolitiker som prioriterar det som är viktigast är nyckeln till starka och framgångsrika kommuner med ett rimligt skatteuttag.

Samtidigt har staten ett stort och viktigt ansvar att sköta sina uppgifter och inte lägga över ansvaret på kommunerna, i stället behöver statsbidragen öka mer än i regeringens budget. Regeringen måste också se hela landets behov och inte med sin politik vare sig försvåra livet för boende på landsbygden och i glesbygd, eller sätta käppar i hjulen för våra tillväxtkommuner. Förutom behov av en mycket mer tillväxtfrämjande politik totalt sett är det viktigt med ett kommunalt utjämningssystem som utformas på ett sätt som skapar legitimitet hos både de kommuner som bidrar till systemet och de som får del av detta.
 
Vi moderater driver på riktigt en politik för alla delar av vårt land och vill inte ställa kommuner mot varandra. Vi är alla en del av Sverige!






Debattartikel idag - Moderaterna prioriterar det som är viktigt! 


2019-10-15

Sammanfattar moderaternas budgetalternativ i Borås Tidning idag.

(klicka för läsbar storlek)






M: Ny kommunal utjämning måste kombineras med ökade statsbidrag 

2019-10-09

Nyligen presenterade regeringen sin proposition om ett nytt kostnadsutjämningssystem för kommuner och regioner. I sig en viktig fråga. Vi vet att många landsbygds - och glesbygdskommuner har stora ekonomiska problem, både till följd av stor mottagande av nyanlända och en demografisk utveckling där många i arbetsför ålder flyttar till större städer och de äldre blir kvar. Samtidigt har många tillväxtorter kraftigt stigande kostnader.

Vi moderater tror dock inte att man löser några problem för ekonomiskt tyngda kommuner och regioner genom att bara skyffla runt Svarte Petter - det behövs mer pengar i hela kommunsektorn. Mycket mer pengar! Dessutom behöver kommunerna färre riktade och styrande statsbidrag och mer generella som de förfogar fritt över.

Regeringens proposition om ett nytt kostnadsutjämningssystem mellan de svenska kommunerna och regionerna är dessutom en slarvig och ogenomtänkt produkt, och beslutet kommer att tas i riksdagen bara några månader innan det träder ikraft den 1 januari 2020. Redan idag har många kommuner lagt sina budgetar för nästa år, och nu måste man med kort varsel göra om dessa helt. Så kan inte riksdag och regering hantera våra kommuner! 

Vi moderater har idag lämnat in vår följdmotion. Vi säger nej till regeringens förslag om nytt system för kostnadsutjämning om det inte förändras på flera punkter. 

För det första bör lagstiftningen införas ett år senare, 1/1 2021 för att ge berörda kommuner och regioner en chans att förebereda sig. Vi anser också att man innan dess behöver återkomma med fler justeringar i förslaget så att inte kommuner med snabb befolkningstillväxt drabbas orimligt hårt.

För det andra måste hela utjämningssystemet tillföras mer pengar. Staten måste kompensera kommuner och landsting med höjda generella statsbidrag så att ingen kommun får mindre resurser till följd av förslaget. Moderaterna tillför i vår budgetmotion 50% mer i nya pengar (7,5 miljarder i stället för regeringens 5 miljarder) redan nästa år, och sedan ytterligare mer kommande år. Vårt förslag tillför alla kommuner kraftigt ökade resurser.

Vi anser också att regeringen måste tillsätta en översyn av hela det kommunala utjämningssystemet, inklusive inkomstutjämningen som är den stora delen. Man måste ta ett helhetsgrepp på både kostnads- och inkomstutjämning så att det både stödjer små glesbygdskommuner med låg skattekraft och värnar tillväxtkommunernas ekonomi. Den samlade tillväxten för Sverige måste vara i fokus.

Sammanfattningsvis: Att ställa kommuner och regioner mot varandra löser inga problem, utan flyttar bara runt dem. Det som behövs är mer pengar från staten. 





Moderaternas budget stärker kommunerna och välfärdens kärna 

2019-10-04

En viktig del i moderaternas budgetmotion (=vårt förslag till statsbudget kommande år) är en storsatsning på kommunerna för att trygga välfärdens kärna. Det är viktigt att prioritera rätt när vi nu går mot sämre tider med lägre tillväxt, stigande arbetslöshet och stigande kostnader för nyanlända. Moderaterna vill återupprätta samhällskontraktet och stärka tryggheten och välfärden. Våra prioriteringar är helt andra än dem vi ser i S-C-L-MP-budgeten.
 
En av våra viktigaste prioriteringar är välfärden. Många kommuner har mycket ansträngd ekonomi, inte minst till följd av stort mottagande av nyanlända, och kostnaderna för försörjningsstöd och boende ökar oroväckande snabbt i många kommuner. Det är orimligt att kommuner tvingas skära ned på skola och äldreomsorg eller kraftigt höja kommunalskatten för att bekosta stöd till nyanlända. Bilden nedan tv visar hur antalet anställda i kommunsektorn minskat dramatiskt det senaste året samtidigt som befolkningen ökar kraftigt. Högra figuren visar samtidigt hur statens ekonomi blivit allt starkare medan kommunsektorn går på knäna. Mottagandet av nyanlända är ett statligt beslut och då måste också staten i detta läge stärka upp kommunernas ekonomi för att trygga välfärden. Statens budget är stark och med rätt prioriteringar kan vi stärka både kommunerna och reguionerna (sjukvården).



Nästa år tillför vi moderater 7,5 miljarder extra till kommuner och landsting (regioner), vilket är 50% mer än regeringen med stödpartier gör. Åren därefter tillför vi ännu mera. Vi frigör dessutom stora summor för kommunerna genom att ta bort detaljregler för riktade statsbidrag vilket ger kommunerna friare händer att använda statsbidragen på det sätt som är bäst för respektive kommun:



Parallellt med detta pågår en diskussion om hur vi moderater ska ställa oss till förslaget om förändrad kostnadsutjämning mellan kommunerna, där regeringen vill ta pengar från vissa kommuner och ge till andra, men utan att tillföra några nya pengar i systemet. Det finns en hel del invändningar mot det liggande förslaget, och inom kort kommer moderaterna att presentera vår följdmotion till regeringens proposition.

Med allt detta sagt kvarstår min vanliga förmaning som moderaternas ansvarige i finansutskottet för kommunsektorns ekonomi. Staten måste ta sitt ansvar, men det måste även kommunpolitikerna. När vi nu av allt att döma går in i svagare konjunktur finns det verkligen inget utrymme för slöseri ute i kommunerna. Om man inte har pengar till en värdig äldreomsorg eller fungerande skola kan man inte lägga pengar på ännu fler ishallar, simhallar och idrottshallar, nya rondeller, dyra kultursatsningar eller fler inspektörer och tjänstemän i kommunhuset. Och man kan inte bara betala ut försörjningsstöd utan noggrann kontroll och krav på motprestationer. Även kommunpolitiker måste prioritera det som är viktigast. 






Moderaterna sänker skatten dubbelt så mycket för pensionärerna

2019-10-01



I går berättade jag om moderaternas stora skattesänkningar för löntagarna. Men vi gör också stora skattesänkningar för pensionärerna. Vi sänker skatten för alla pensionärer, inte bara för dem med lite högre pension som regeringen prioriterar. Vi lägger också dubbelt så mycket på skattesänkningar för pensionärerna som regeringen, vi satsar nära nio miljarder på detta, vilket är den största satsning på pensionärerna vi någonsin gjort. Figuren ovan visar moderaternas skattesänkningar vid olika pensionsnivåer (blå staplar) och regeringens/stödpartiernas (röd staplar).

För pensionärer med högre pension tillkommer den sänkta nivån på den statliga skatten och slopad värnskatt. Alla pensionärer med bil får ju också del av skattesänkningen på drivmedel på 1 krona per liter. 

Samtidigt förbättrar vi grundskyddet för pensionärer med lägre pension i enlighet med pensionsöverenskommelsen. Där gör vi alltså exakt samma satsningar som regeringen och dess stödpartier. Vi har också samma mål som regeringen, nämnligen att helt ta bort skatteskillnaden mellan lön och pension. 





Moderaterna sänker skatten för många fler

2019-09-30

I regeringens budget, som stöds av S, C, L och MP, sänks skatten för pensionärerna. För löntagare blir det bara skattesänkning för de med allra högst inkomst när värnskatten sänks. Övriga löntagare får inga skattesänkningar alls, utan bara skattehöjningar på allt från bensin till plastpåsar.

I dag berättade Ulf Kristersson mer om moderaternas skattesänkningar. I vår kommande budget sänker vi inkomstskatten för vanliga löntagare och vi trappar ned den statliga inkomstskatten från 20% till 17% över tre år. Dessutom avskaffar vi värnskatten. För pensionärer gör vi minst lika stora skattesänkningar som regeringen. Dessutom sänker vi som vi tidigare meddelat skatten på bensin och diesel med en krona per liter

Vi moderater prioriterar hårt i statens utgifter. Vi effektiviserar eller lägger ned myndigheter, justerar ned biståndet till FN:s rekommenderade mål och slopar meningslösa byggsubventioner, ineffektiv klimatpolitik och meningslös arbetsmarknadspolitik, friår, "familjevecka" och elcykelpremier, och stramar upp migrations och integrationspolitiken. Därför har vi utrymme att satsa mer på både välfärden, polisen och rättsväsendet och att samtidigt sänka skatter för fler. Helheten kommer vi att presentera i vår budgetmotion senare denna vecka.





Moderaterna satsar fyra gånger mer än regeringen på polis och rättsväsende

2019-09-27



I dag presnterade moderaterna vår storsatsning på polis och rättsväsende. Förutom 2 miljarder extra till polisen satsar vi 115 miljoner på åklagarmyndigheten, 550 miljoner på domstolsverket, 280 miljoner på kriminalvården, 150 miljoner på SÄPO och 145 miljoner poå övriga rättsväsendet. Totalt blir det alltså en satsning nästa år på hela 3,2 miljarder. Regeringen och stödpartierna C och L satsar endast 0,7 miljarder, vilket vi anser är helt otillräckligt.

Moderaternas satsningar gäller inte heller bara för nästa år, utan vi ser långsiktigt på att rusta upp rättsväsendet och polisen. I figuren syns våra extra satsningar på området även 2021 och 2022, jämfört med de tillskott regeringen ger.

Vi moderater prioriterar hårt i statens utgifter. Effektiviserar eller lägger ned myndigheter, justerar ned biståndet till FN:s rekommenderade mål och slopar meningslösa byggsubventioner, ineffektiv klimatpolitik och meningslös arbetsmarknadspolitik, friår, "familjevecka" och elcykelpremier, och stramar upp migrations och integrationspolitiken. Därför har vi utrymme att satsa mer på både välfärden, polisen, rättsväsendet och att sänka skatter. Helheten kommer vi att presentera i vår budgetmotion inom kort.






Studiebesök på slottet och möte med Hovstaterna

2019-09-26

I dag var finansutskottet inbjudna till Kungliga Slottet för möte med Hovstaterna (slottets förvaltningar) och ett studiebesök på slottet. Mycket fokus på Hovets ekonomi och hur kostnader och intäkter fördelas mellan Hovet, Staten/Fastighetsverket, Kungliga familjen, olika stiftelser och förvaltningar. En ganska snårig fördelning, byggd på mycket gamla handlingar och överenskommelser ända från 1809 och framåt.

 

Kortfattat får Kungafamiljen och Hovstaterna ungefär 140 miljoner per år från statsbudgeten och har egna intäkter (främst från ca 1,7 miljoner besökare på de kungliga slotten) på ca 250 miljoner. Hovet bekostar med dessa pengar driften av 11 slott, alla personalkostnader, kungafamiljens verksamhet och försörjning, alla Hovets utåtriktade aktiviteter samt vården av allt lösöre och alla värdefulla föremål som finns i slotten, medan staten via Fastighetsverket äger alla slott och bekostar allt underhåll och renovering av dessa. Samtidigt disponerar Hovet 11 slott i Mellansverige som staten äger och ansvarar för att de är tillgängliga för besökare. Totalt omfattar dessa 11 slott en yta på 160.000 kvadratmeter, och till detta kommer 1.800 hektar mark.

 

Efter föredragen fick vi en lite annorlunda rundvandring i slottet, bakom kulisserna - vi besökte bland annat slottets kök (ovan), förråd, och slutligen fatburen, Hovets tvätteri och linneförråd. Nedan tv den över 100 år gamla kallmangeln som fortfarande används för att pressa dukar och linneservetter. Nedan th visar förste fatbursjungfrun (vilken titel!) delar av linneförrådet.

 
  




Riksrevisionen avslöjar stora brister hos våra myndigheter

2019-09-25

Som vice ordförande i Riksdagens råd för Riksrevisionen läser jag kanske Riksrevisionens rapporter med lite extra stort intresse, även när det inte berör mitt eget utskott, finansutskottet.

Två intressanta rapporter har den senaste tiden landat på riksdagens bord, både med koppling till trafik och miljö.

I den ena rapporten ifrågasätts myndigheternas arbete med långsiktiga scenarier inom bland annat miljö- och transportpolitiken. Man konstaterar att olika myndigheter gör helt olika bedömningar i sina långsiktiga scenarier, och att dessa därför kommer till helt olika resultat om samma sak. Ett exempel som uttryckligen nämns är att Statens Energimyndighet och Trafikverket gör helt olika bedömningar av trafikmängdens utveckling på lång sikt. Riksrevisionen konstaterar också att olika hantering av politiskt uppställda mål i scenarierna minskar möjligheterna till välgrundade avvägningar och prioriteringar inom och mellan olika områden. "Flera av myndigheterna kvalitetssäkrar inte sina scenarier på ett systematiskt sätt och ambitionsnivån skiljer sig åt" skriver Riksrevisionen.

Uttryckt på ett enklare sätt - olika statliga myndigheter gör helt olika prognoser vilket gör att det blir väldigt svårt att politiskt ta rätt beslut om framtiden. Å ena sidan vill en myndighet gärna verka för minskad bilism och minskad trafik för att nå olika miljö och "klimatmål" och därför gör en "önskeprognos". Samtidigt bedömer en annan myndighet att trafiken kommer att öka och planerar för detta. I längden är det givetvis orimligt att två myndigheter gör helt olika prognoser om samma sak.

En annan intressant rapport med koppling till Trafikfrågan är en rejäl sågning av Trafikverkets upphandling av kontrakt för drift och underhåll av vägar. Riksrevisionen har granskat slutförda uppdrag åren 2017 och 2018. Av rapporten framgår att kostnadskillnaden mellan upphandlade och slutförda kontrakt är stora, drygt 40 procent. Det blir alltså 40% dyrare än beräknat att bekosta drift och underhåll av våga vägar! Det är en oerhört stor skillnad som självklart inte är acceptabel om man vill hushålla med skattemedlen och få dem att räcka till alla de underhållsbehov som finns.

Båda rapporterna visar på allvarliga brister hos våra myndigheter, och visar att en effektiv och djupgranskande Riksrevision är oerhört viktig. Men lika viktigt är det såklart att regering och riksdag drar kloka slutsatser av rapporterna.





Oroväckande med den svenska valutans dramatiska fall

2019-09-23

I morgon förmiddag har finansutskottet en utfrågning av Riksbankens ledning. Inför denna utfrågning hade vi besök i Finansutskottet förra veckan av flera expertrer som kommenterade valuta och ränteläget, inflationssiffrorna med mera. En av gästerna var professor Pär Österholm från Handelshögskolan vid Örebro Universitet, och han visade dessa intressanta bilder angående den mycket svaga svenska kronkursen. 

Kronförsvagningen skylls ofta på den mycket låga räntan (riksbankens historiska minusränta). Men när man jämför med exempelvis Schweiz så har man där ännu lägre ränta. Samtidigt har Schweizerfrancen försvagats mindre mot US-dollarn än den svenska kronan:




Växelkursen handlar enligt Österholm om mycket mer än Riksbankens låga reporänta. Han menar att det mer handlar om omvärldens syn på svensk ekonomi. Och den är i så fall tydligen inte särskilt positiv. 






Budgetdebatt om plockepinnbudgeten

2019-09-18

Budgetdebatten idag innebar kortfattat att S, C, L och MP tog åt sig äran för de delar de gillade i statsbudgeten och tog avstånd från det andra med orden "om vi hade styrt själva hade vi aldrig lagt fram just det förslaget". Så spretig är budgeten. Ingen helhet och inget gemensamt mål. Vi kallar den "plockepinnbudgeten".

Här tar Elisabeth Svantesson (M) replik på finansministern.


Det värsta i debatten var nog ändå finansministerns uppenbara försök att vilseleda och luras i debatten om polisens resurser. Dels påstår hon att regeringen satsar 2,4 miljarder på polisen. Då räknar hon in det tillskott polisen fick i år till följd av M/KD-budgeten som riksdagen tog beslut om i december förra året. De NYA pengar regeringen tillför är 120 miljoner. Vilket tydligt framgår av tabellen i regeringens egen budgetproposition:

Sedan hävdade finansministern att dagens regering "byggt upp polisen" efter Alliansens "nedskärningar". Det är faktiskt en ren grov lögn och inget annat. Under Alliansens åtta regeringsår ökade antalet poliser från 17.000 till 20.000. Efter några år med s/mp-regering hade antalet poliser minskat igen, men nu är man efter att fler gått ut polisutbildningarna tillbaka strax över 20.000. Detta är fakta och lätt att kontrollera för den som så önskar.

Överhuvudtaget andades debatten ganska mycket desperation från de fyra "regeringspartierna" som gjorde allt för att försvara en budget som de bara delvis står bakom. M och KD var däremot tydliga i sin kritik och vi har en annan syn som till stora delar sammanfaller. Även SD verkar i mycket ha en samsyn med oss. Faktum är att även Vänsterpartiet hade många poänger, inte minst när det gäller behoven i välfärden. Jag ställer upp på det mesta i deras syn på kommunsektorns problem och bristerna i välfärden. Problemet är ju bara att Vänsterpartiet indirekt stödjer sittande regering eftersom man inte vill rösta bort den. Kritiken faller därför platt.

Det ska bli kul när vi presenterar vår budget. Just nu stämmer vi av mot regeringens statsbudgetproposition eftersom basen för en budgetmotion är den föreslagna statsbudgeten, där vi sedan gör våra förändringar. I stora drag är våra förslag klara sedan en tid och jag har varit engagerad en hel del i det arbetet. Men det dröjer lite innan vi presenterar hela vår kompletta budgetmotion.






En statsbudget utan mening eller mål 

2019-09-18

Regeringens budget fokuserar inte på att lösa Sveriges problem, utan verkar i stället gå ut på att bocka av olika partiers önskeförslag i 73-punktsprogrammet. Det gör budgeten väldigt spretig och det finns ingen linje i vad man vill åstadkomma.

Sverige har allvarliga problem som måste lösas. Här finns kommuner som går på knäna ekonomiskt. Gängkriminaliteten har kopplat ett fast grepp om vissa områden, och såväl skjutningar som sprängningar har blivit vardag. Arbetslösheten ökar samtidigt som vi står inför en lågkonjunktur. Arbetslösheten bland utrikes födda är idag högre än under finanskrisen. Dessa problem borde budgeten utgått ifrån. Men i stället lägger regeringen fram en budget där det inte är behoven som styr, utan snarare fyra partiers egna önskelistor. Det förlorar hela Sverige på. S-C-L-MP lägger exempelvis mer nya pengar på friår än på Polisen. Budgeten borde fokuserat på att återupprätta samhällskontraktet, att prioritera sammanhållning och att rusta oss för lågkonjunktur.

Dessutom saknar budgeten helt en ambition om att brett göra det lönsamt att arbeta. Hela fyra miljoner svenskar får inte mer pengar kvar i plånboken genom de skattesänkningar som föreslås. Själv får jag och andra riksdagsledamöter en kraftig skattesänkning när värnskatten avskaffas. Det är trevligt såklart. Men för alla de löntagare som inte betalar värnskatt blir det inga skattesänkningar alls. Det man får är höjd bensinskatt och skatt på plastpåsar...

Samma reformer som tidigare puttat ner Sverige till plats 22 av 28 i EU:s arbetslöshetsranking ska nu byggas ut genom en ökad budget för "arbetsmarknadsåtgärden" extratjänster. Syftet är uppenbarligen att dölja den växande arbetslösheten bland nyanlända, och genom att man räkna personer i extratjänster som att de är i arbete fuskar Sverige med statistiken och får arbetslösheten att se mindre ut än den är. Dessutom återinförs friåret som gör att friska människor med jobb ska få betalt för att inte arbeta. De positiva effekter för tillväxten som följer av exempelvis avskaffad värnskatt kommer att utraderas av  åtgärder som i praktiken handlar om att betala människor för att inte jobba.

Man fortsätter också slösa bort skattebetalarnas pengar på meningslös klimatpolitik som tidigare sågats av både Riksrevisionen och Konjunkturinstitutet. Och man fortsätter ge över 1% av BNP i bistånd (mest i världen), samtidigt som behoven i de svenska kommunerna är skriande efter det stora mottagandet av nyanlända. Om man ska kunna satsa på det som är viktigt (kommunerna, polisen, välfärden, jobben) måste man prioritera och spara på annat. Exempelvis behövs en  kraftfull bamntning och nedläggning av en del myndigheter, uppstramning av bidragssystemen i integrationspolitiken och en massa annat.  

Regeringen och stödpartierna tar inte chansen att på riktigt genomföra reformer för att ekonomin ska växa, och man prioriterar inte de verkliga samhällsproblemen i Sverige. Det kommer stå Sverige dyrt i lågkonjunkturen.

Jag återkommer med moderaternas budgetmotion som kommer att presenteras inom kort. Den kommer att ha en helt annan inriktning än den statsbudget som presenteras idag.





Svensk ekonomi är inte så lysande som regeringen påstår

2019-09-08

Regeringen med finansministern i spetsen upprepar ständigt att svensk ekonomi är urstark. Det går definitivt att diskutera. Att statsskulden är låg är ett faktum, men när det gäller den ekonomiska tillväxten är läget inte lika lysande. Nyligen kom EU:s statsistik-kontor Eurostats siffror för andra kvartalet i år. Det var inga smickrande siffror för svensk del, utan placerar oss tvärtom i botten i EU, och vi är ett av tre länder med negativ tillväxt. 



 




Moderaterna vill minska biståndet från dagens extremt höga nivå

2019-09-06

Beskedet om att Moderaterna nu vill minska biståndet från dagens internationellt sett extremt höga nivåer till en mer rimlig nivå är välkommet. Det är något jag själv argumenterat för länge, och ett av de förslag jag spelat in till partiet under de pågående budgetdiskussionerna. Moderaterna vill skrota det svenska enprocentsmålet för biståndet. Vårt förslag innebär att det svenska biståndet stegvis ska minskas, och 2024 kommer det att vara 16 miljarder lägre än det skulle varit med dagens sätt att räkna.  Moderaterna vill ha en utgiftsram för biståndet som sträcker sig över fyra år, på liknande sätt som gäller för försvaret, infrastruktur och forskning.

Bakgrunden är att Sverige idag lägger 1% av BNP till bistånd. Detta betyder att biståndet med automatik räknas upp varje år, till skillnad mot alla andra utgiftsposter i statens budget. På 20 år har biståndet tredubblats. För 20 år sedan var försvarsbudgeten tre gånger så stor som biståndsbudgeten. Nu är de ungefär lika stora. I år är biståndet 50 miljarder kronor. Det innebär att Sverige satsar dubbelt så mycket på bistånd som på polisen!

Ytterligare ett problem är att den svenska biståndsbudgeten nu är så stor att det är svårt att hitta vettiga projekt att satsa pengarna på. En stor del pengarna fördelas därför via FN. Det gör det ännu svårare för Sverige att följa vart pengarna tar vägen. Inom FN finns dessutom alltför mycket korruption. Att varje år lägga 50 miljarder till bistånd, utan att det ens finns vettiga projekt att satsa dem på, och där vi vet att mycket försvinner i korruption är helt orimligt. Regeringen vill nu införa en bankskatt för att få råd med försvarsbudgeten, samtidigt som biståndet fortsätter öka varje år utan någon som helst prövning. Det visar hur skev politiken är.

Med vårt förslag blir genomsnittet för de kommande  fyra åren i genomsnitt 42,5 miljarder per år. Vi föreslår en utgiftsram för biståndet på 170 miljarder under åren 2021-2024, vilket skulle motsvara 0,73 procent av bruttonationalinkomsten (BNI). Alltså en bra bit under det nuvarande enprocentsmålet, men väl i linje FN:s millenniemål på 0,7%. Sverige och Norge är idag de enda länderna i OECD som har ett enprocentsmål för biståndet. Sverige är i dag den största biståndsgivaren inom OECD och skulle med vårt nya förslag fortfarande vara den tredje största, efter Norge och Luxemburg. Det är en nivå som dessutom blir lättare att omsätta i vettiga projekt. Allt handlar om att prioritera. Vi ska hjälpa människor i världen, men vi behöver också se till att vi kan prioritera de behov vi har i Sverige. 

Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson utvecklar vår moderata syn på biståndet i denna intervju i Dagens Nyheter igår.

Sverige kan inte vara mest generösa i världen när det gäller bistånd samtidigt som vi är mest generösa i EU när det gäller att ta emot nyanlända. Någon gång måste politikerna våga prioritera den egna befolkningens behov. Fortsätter vi så här finns till slut inga pengar kvar till den välfärd som svenska skattebetalare har rätt att förvänta sig. Moderaternas mycket försiktiga minskning av biståndet är enligt min mining egentligen för litet. Det hade inte varit orimligt att i vart fall för en tid minska biståndet ytterligare och använda pengarna för att klara kommunernas kostnader för de nyanlända. Men detta är ett rimligt steg som borde kunna samla en majoritet i riksdagen.


En fråga som också bör aktualiseras är en rejäl bantning av SIDA. En myndighet som inte verkar ha någon vidare koll på de svenska biståndspengarna.  

 




Kohandeln i budgetarbetet skadar landet

2019-08-31

I går kom ett efterlängtat besked - Socialdemokraterna ger sig och går med på de förstärkningar av Försvaret som M, KD, C, L och SD krävt i riksdagen. Det är utmärkt.

Mindre bra är att C och L accepterat att som kompensation godta införandet av en ny bankskatt för att kunna finansiera bland annat ökad migration/anhöriginvandring, friår, nya ledighetsreformer och fortsatt satsning på klimatåtgärder som Riksrevisionen dömt ut som ineffektiva.

Bankskatt har diskuterats tidigare, men då var C och L starka motståndare. Så här skrev Centerns Annie Lööf på twitter i februari 2017 när Alliansen tillsammans lyckades stoppa den då föreslagna nya bankskatten:

Vi har som sagt inte sett hur regeringen tänkt sig denna nya skatt, så den är svår att kommentera. Det är i vart fall inte alldeles enkelt att införa en sådan skatt utan att bankerna flyttar sina huvudkontor till andra länder. Förra gången bankskatten diskuterades flyttade som bekant Nordea sitt huvudkontor till Finland. Det medförde att man nu betalar stora delar av sin skatt i Finland i stället för i Sverige. Effekterna av de nya förslagen kan bli liknande. Men värst är att man ständigt försöker höja skatter för att bekosta allt mer onödiga saker. Och att Centern och Liberalerna spelar med i detta spel, trots att de egentligen är emot.

Vi går nu in i en svagare konjunktur, och i ett läge med högt belånade hushåll och kraftigt uppdrivna fastighetspriser. Bankerna skulle behöva använda sina vinster till att stärka balansräkningen och öka motståndskraften mot framtida kreditförluster när vi går mot tuffare tider. Att i det läget införa en ny bankskatt är feltänkt. Man glömmer också att bankerna självklart kommer att försöka plocka in kostnaden från kunderna. Nya avgifter, lite högre låneräntor och fler nedlagda kontor blir resultatet. Det är alltid vi som kunder som får betala.

Om S, C, L och MP stryker friår och familjevecka behöver de inte höja skatten "för att finansiera försvaret".






Resultatet av mitt lilla upprop på twitter

2019-08-14

För en vecka sedan lade jag ut detta upprop på twitter och facebook:



Gensvaret överträffade alla förväntningar och förhoppningar. Bara på twitter fick jag 898 svar, och många svar innehöll flera förslag. På facebook och messenger kom ett 100-tal. Dessutom fick jag ett drygt 100-tal förslag till min riksdagsmail och ytterligare ett antal via kommentarsfunktionen här på bloggen. Jag överdriver inte om jag säger att det kommit i vart fall en bra bit över 1.000 förslag på besparingar och effektiviseringar, kanske rentav uppemot 1.200. På en vecka! Det visar att det finns ett enormt engagemang bland människor att vilja påverka politiken. När jag berättar om gensvaret för partikolleger blir de riktigt imponerade, och flera säger spontant att detta måste vi dra slutsatser av, att fortsätta ta vara på människors engagemang. 

Jag skrev redan några dagar efter uppropet att jag inte kommer att ha möjlighet att svara alla dem som svarat, och uttryckte mitt tack till alla i en ny tweet. Och det angenäma problemet har växt - och jag väljer därför att inte svara några alls, eftersom det känns mest rättvist. I stället uttrycker jag nu återigen mitt tack för engagemanget, och tänkte ge en första preliminär bild av de vanligaste förslagen. Den som vill kan själv ta del av förslagen i twittertråden där de flesta finns.

I grova drag kan man dela in förslagen i några större grupper:
* Slöseri i själva statsförvaltningen och myndigheterna. Minskning av antalet myndigheter, nedläggning av onödiga myndigheter, prioritering av vad myndigheter ska ägna sig åt, besparingar på politiken, färre riksdagsledamöter, sänkt partistöd mm. 
Återinfört tjänstemannaansvar vid myndigheterna kan medverka till att man håller bättre i pengarna. Vissa påpekar också att myndigheter inte borde få lägga pengar på ren opinionsbildning. Andra påpekar att en del mydighetsverksamhet innebär onödigt krångel och kostnader i människors vardag och att en nedläggning både skulle spara pengar och uppskattas av medborgarna 
* Avveckling av landstingen och uppdelning av sjukvården i statliga universitetssjukhus och kommunala vårdcentraler och primärvård, begränsning av rätt till vård och tandvård för personer som befinner sig här utan tillsåtånd, skärpta gränser för vilken vård som erbjuds via skattefinansiering och vad man får betala själv (ren skönhetsvård, omskärelse av pojkar och andra onödiga ingrepp bör inte skattefinansieras) mm
* Digitalisering och tydligare samordning mellan myndigheter skulle både spara pengar och förbättra servicen till medborgarna, samkörning av register för att motverka fusk och överutnyttjande av trygghetssystemen, tydligare kontroller och motverkande av möjligheten till dubbla identiteter genom biomarkörer i ID-handlingar och b
ättre kontroller av utbetalning av bidrag generellt
* Uppstramning av kulturbudgeten och striktare regler för bidrag till organisationer, kultur, samfund mm. Ett vanligt förslag är skärpta krav på demokratiska värderingar hos organisationer som ska få bidrag. Många tycker bidrag till religiösa samfund ska upphöra helt eller delvis. Besparing på Public Service lyfts av många, liksom sänkt eller avskaffat presstöd. Många vill återinföra avgiften för inträde på statliga museer.
* Minskad invandring, skärpta asylregler, stramare anhöriginvandring, uppstramade bidrag för nyanlända, skärpta krav för medborgarskap och permanent uppehållstillstånd, tidsbegränsning för tolkstöd, uppföljning av tidigare asylbeslut/beslut om uppehållstillstånd där personer som ljugit eller fuskas ska kunna få sina uppehållstillstånd indragna
* Skattefrågor: slopat ränteavdrag, effektivisering av 
jakt på skattebrottslingar
* Rättssystemet: uppstramade regler för ersättning till advokater och ombud i rättsprocesser, översyn av regler för tolkhjälp

Sänkt bistånd och neddragningar på SIDA. FN:s krav är 0,7% av BNI, och det tycker många vore en rimligare nivå än dagens 1%. Detta skulle frigöra stora pengar. SIDA vill många spara på, och förslag finns om slopat bistånd till länder som man menar använder biståndet till fel saker. Palestina är en mottagare som särskilt pekas ut.
* Slopad eller kraftigt bantad klimatpolitik. Många pekar på att riksrevisionen mfl menar att regeringens klimatsatsningar är improduktiva och ger mycket liten effekt. 
Några föreslår att Sverige drar in stödet till FN:s klimatfond.
* Effektivare och mer kompetenta statliga upphandlingar efterfrågas av många som påpekar att dessa upphandlingar omfattar massor av miljarder varje år.
* Slopa alla byggsubventioner som bara snedvrider marknaden
* Familjepolitik mm. Minskat eller avskaffat flerbarnstillägg och begränsning av antalet barnbidrag, förändringar av VAB, återinfört VAB-intyg, minskning av tiden på förskola för "15-timmarsbarn", slopand eav den just införda tredagars "familjeveckan" mm
* Tydligare krav på samhällsekonomisk nytta för satsning på infrastruktur. Både Västlänken i Göteborg, Bottniabanan och diskussionen om höghastighetståg nämns som exempel på olönsamma projekt som kostar massor

En hel del av förslagen stämmer väl med den politik moderaterna redan för och återfinns helt eller delvis i vår senaste budgetmotion. Desa lär även återkomma i höstens budget. Andra förslag är mer långsiktiga och kräver ibland rent av grundlagsändringar om de ska bli verklighet. Det gör att det är omöjligt att lyfta dem som besparingspost redan i årets budgetarbete. Vissa förslag sympatiserar jag inte alls med, och andra kräver sannolikt ordentlig utredning om man ska kunna genomföra dem.

Men en hel del av det som föreslås kommer jag att spela in i de moderata budgetdiskussionerna och en del förslag kommer jag att använda som underlag för egna riksdagsmotioner i höst. Håll utkik på bloggen och twitter där jag berättar mer under hösten om mina riksdagsmotioner och det moderata budgetarbetet.

Återigen stort tack alla som hört av sig och visat engagemang! Jag kommer sannolikt att återkomma med fler liknande upprop till mina följare! 







Mörka moln över världsekonomin kräver ansvarsfull ekonomisk politik  

2019-08-07

Efter ett antal år med mycket stark världskonjunktur hopar sig nu de mörka molnen äver världsekonomin. Både det svenska Konjunkturinstitutet och ett betydande antal svenska och internationella analytiker, nationalekonomer och centralbanker varnar för att konjunkturen försvagas snabbare än väntat. Orderingången och efterfrågan minskar också för många av våra exportföretag, trots en mycket svag krona till följd av den extrema lågräntepolitiken. 

Internationellt är det bland annat oro för hur Brexit ska hanteras och oro för handelskriget mellan USA och Kina som stör konjunkturen. I Sverige handlar det främst om en regering som satsar på fel saker och driver upp skattetrycket.

Min största oro är situationen i de svenska kommunerna. Redan idag har vi ett antal kommuner som krisar ekonomiskt i spåren av migrationen, och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) varnar för att kostnaderna för ekonomiskt bistånd kan komma att nästan fördubblas fram till 2025, bland annat på grund av flyktingmottagandet. 40 kommuner beräknas behöva höja skatten nästa år. Trots detta vill regeringspartierna och C-L-V göra migrationsreglerna ännu mer generösa vilket kommer att öka anhöriginvandringen och orsaka ytterligare stigande samhällskostnader. Någon plan syns inte för hur man ska komma till rätta med ett växande utanförskap i många kommuner och förorter, med många som står långt från arbetsmarknaden och behöver ekonomiskt stöd för att klara sig, Bostadsbristen är också akut och situationen inom både skola och sjukvård är ansträngd på många håll.

Regeringen och budget-samarbetspartierna C och L (och kanske även V) diskuterar sannolikt redan statsbudgeten inför 2020. Det är nog ingen vild gissning att det är tuffa diskussioner. Alla de fyra partierna bakom januariöverenskommelsen har sina önskelistor på utgifter, och sedan måste man ju som vanligt ge lite till V ochså för att få deras stöd. Men någon gemensam plan för en helhet i politiken finns inte. Att uppfylla önskelistor när konjunkturen försvagas riskerar att leda till en stor svekdebatt. Min gissning är att finansministern kommer att avfärda ett stort antal tidigare löften til C och L med motiveringen att statens finanser försvagas och att världskonjunkturen försämrats. Risken för nya skattehöjningar för vanligt folk ska inte heller underskattas.

Parallellt med dessa diskussioner arbetar moderaterna med vår budgetmotion som vi tänker göra bättre och starkare än regeringens budget. För oss moderater bör det enligt mig handla om en enda stor sak - att prioritera! Om vi ska kunna satsa på viktiga delar av välfärden (sjukvård, äldre osv), stärka polis, rättsväsende, tull och försvar, stötta kommuner som riskerar ekonomisk kris till följd av migrationskostnaderna och samtidigt kunna sänka en del skatter så måste vi samtidigt prioritera bort sådant som är mindre viktigt eller angeläget. Konjunkturen kommer inta att ge några gratispengar, det blir tvärtom viktigt att ha marginaler i budgeten om tiderna blir sämre.

Som ledamot i den moderata finanskommittén har jag en bra plattform för egna inspel i budgetdiskussionerna, och jag har många förslag som jag delvis berättat om här på bloggen tidigare. Men jag tog igår också ett nytt grepp på twitter för att få ytterligare inspel:  

Gensvaret är helt galet stort! Jag trodde möjligen att jag skulle få några dussin förslag, men hittills har jag alltså fått 864 svar på twitter med ett eller flera förslagh, och till detta kommer ett knappt hundratal mail och en del direktmeddelanden via twitter. Totalt är det en långt över tusen konkreta förslag till besparingar som hittills kommit in.

Jag har ingen möjlighet att svara alla förslagsställare personligen, men jag kommer att läsa precis allt. Lite senare tänkte jag ställa samman förslagen lite mer överskådligt - vilka ämnesområden det gäller, vilka förslag som är vanligast och kanske en del andra reflektioner. Jag avvaktar lite eftersom förslagen fortsätter strömma in. 

Tills vidare tackar jag bara för den fantastiska responsen!  





Moderaterna vill spara 10 miljarder på myndigheter och statlig förvaltning

2019-07-02

På Moderaternas ekonomiska seminarium i Almedalen i dag presenterade Elisabeth Svantesson, ekonomisk-politisk talesperson, en ny utgiftsreform: Moderaterna vill spara 10 miljarder kronor genom en effektivare statlig förvaltning – med mindre detaljstyrning, färre regler, ökad digitalisering samt sammanslagning och avveckling av myndigheter.

Hela vårt PM finns här.


Jag blev minst sagt nöjd. Detta är något vi pratat mycket om i den moderata gruppen i finansutskottet, och själv har jag ofta framfört att vi skulle kunna avveckla ett antal statliga myndigheter, slå ihop andra och effektivisera, förenkla och skära ned på byråkrati och myndighetsraseri för att få loss pengar till viktiga välfärdssatsningar, polis, försvar och skattesänkningar. Inte nog med att det skulle spara stora pengar, det skulle dessutom bli populärt hos medborgarna om krångel och byråkrati minskade. 

Jag tycker förslaget i vårt PM är väl avvägt. Visserligen tror jag det kan finnas betydligt större besparingspotential, men det är bättre att sätta upp ett rimligt mål som man vet att man kan nå. Sedan får vi väl se om det går att göra ännu större effektiviseringar och besparingar efterhand.






Riksrevisionen totalsågar stöd till bostadsbyggande i ny granskning

2019-06-28

I statsbudgeten 2016 beslutade riksdagen om nya stöd till byggandet, bland annat ett stöd till kommunerna för att stimulera ökat bostadsbyggande. Stödet har omfattat 1,4-1,8 miljarder per år, och är en del av det mångmiljartdstöd som dagens regering öst ut över byggföretagen.

Riksrevisionens granskning ger minst sagt svidande kritik. "Riksrevisionens övergripande slutsats är att stödet inte på ett effekltivt sätt har stimulerat ett ökat bostadsbyggande generellt eller i kommuner som tar emot nyanlända. Regeringen har inte utformat stödet så att det tydligt styr mot syftet. Utformningen har inte heller gett kommunerna goda förutsättningar för att planera och använda stödet effektivt i verksamhet för bostadsbyggande. Det saknas även förutsättningar för att följa upp användningen och resultatet av stödet"

Så här jobbar dina skattepengar. Just detta stöd avskaffades i M/KD-budgeten som riksdagen beslutade om för 2019. Men fortfarande finns omfattande ineffektiva stöd till bostadsbyggande som av allt att döma gör minimal nytta men kostar enorma summor. Jag anser att alltihop borde avskaffas omgående.






Dagens budgetdebatt visar att fartyget Sverige guppar omkring utan kapten

2019-06-18

Dagens riksdagsdebatt om vårbudgeten blev en skrämmande uppvisning i aningslöshet, oförmåga och brist på ansvarstagande från de fyra "regeringspartierna" S. MP, C och L.

Samtliga debattörer använde delar av talartiden åt att tydligt förklara att "egentligen" ville man inte göra det ena eller det andra i januariöverenskommelsen, men "i en kompromiss får alla ge och ta". Problemet är att ingen verkar vilja ta ansvaret för helheten i kompromissen. Detta är som jag ser det största hotet mot landet i dagsläget. Ett land måste ha en regering som har en helhet i politiken och som tar ansvar för den. Inte fyra partier som fått igenom olika saker i en budget som saknar samband eller rent av strider mot varandra, och som kritiserar varandra för olika delar.

Det andra problemet är den totala bristen på förmåga att prioritera. Vårändringsbudgeten tar bort pengar till välfärd och lägger mer pengar till andra saker. Man sparar på äldreomsorg och sjukvård och polis och satsar på gratis inträde på museer i Stockholm, bevarande av en meningslös jämställdhetsmyndighet, satsar på ökad migration och meningslösa klimatåtgärder. Om vi fortsätter så här kommer välfärden fortsätta att urholkas och fler människor kommer att bli fattiga. Karolina Skog från Miljöpartiet sa till och med i sitt anförande att antalet fattiga i landet har ökat de senaste åren. Mitt i en högkonjunktur! Hur är det möjligt? Och alltså med just MP i regeringen!

Det tredje problemet är att regeringen saknar politik och visar en total oförmåga att ta itu med samhällsproblemen. I brist på heltäckande och genomtänkta förslag blir retoriken viktigare. Man försöker skylla alla problem på andra, man använder som vanligt välsmort munläder och deklarerar högtidligt hur viktigt det är att värna välfärden (samtidigt som vårdköerna ökar och skolresultaten sjunker och svårt sjuka barn nekas assistans), att fattigdomen ska utrotas (samtidigt som den alltså ökat under regeringens fem år, trots högkonjunktur), att välfärden är viktigare än att privata vårdgivare skickar pengar till skatteparadis och att moderaterna bara bryr sig om att sänka skatten för de rika (samtidigt som man själva vill avskaffa värnskatten). Tom retorik i brist på egen politik. 

Det fjärde är att i brist på konkret politik blir pengarna det enda man kan mätas på. Det blir därför en central sak för regeringspartierna att tävla om vem som förbrukar mest pengar till det ena eller det andra. Om pengarna kan användas eller om de gör nytta spelar mindre roll. "Klimatpolitiken" är ett exempel. M/KD-budgeten satsar mer pengar utomlands där det leder till större utsläppsminskningar per satsad krona (då lämnar jag därhän om detta överhuvudtaget påverkar klimatförändringarna), och mindre av den politik som dömts ut av både konjunkturinstitutet och riksrevisionen. Mer nytta för mindre pengar. Men för S/MP är det viktigast att visa vem som gör slut på mest av de svenska skattebetalarnas pengar. Om det gör nytta eller inte är uppenbarligen ovidkommande (koldioxidutsläppen har som bekant ÖKAT under S/MP-regeringens fem år, trots dessa enorma tillskott av skattepengar. Under Alliansåren sjönk utsläppen...). 

Det femte är aningslösheten. Trots det extremt allvarliga läget i våra kommuner tänker samtliga partier utom M och SD idag driva igenom mer generösa regler för anhöriginvandring. Man undrar om ledamöterna från S, V, MP, C, L och KD inte drar några slutsatser alls av det som skapat det totala kaos som rådde 2015, och som idag får ett stort antal kommuner att gå på knäna ekonomiskt? Och om man inte inser att påfrestningarna på välfärden har direkt koppling till det omfattande asylmottagandet i Sverige? 

Min slutsats är att jag är orolig. Regeringen tar inte ansvar för landet och det är allvarligt att ingen verkar vilja ta ansvar utan bara låter allt rulla på utan att ta tag i problemen. Här några av mina inlägg på twitter under dagens debatt.

     

    






En nästan enig utredning föreslår ny ledningsstruktur för Riksrevisionen

2019-06-17

Att sitta med i en parlamentarisk utredning om Riksrevisionens ledningsstruktur är knappast en medial kioskvältare. Men det gör jag som bekant, och i dag undertecknade vi utredningens slutbetänkande. Samtliga partier utom V är eniga om att göra om dagens system med tre likvärdiga riksrevisorer som tillsammans styr Riksrevisionen. Detta system har skapat stor otydlighet om vem som ansvarar för myndigheten, både gentemot Riksdagen och den egna personalen. Inga andra myndigheter har en sådan ledningsstruktur, utan det finns alltid en person som är myndighetschef. Både från fackliga organisationer och från politiken har det funnits en önskan att göra om systemet. Och eftersom Riksrevisionen är en av Riksdagens egna myndigheter är det vi som också måste lösa problemet. 

Utredningens förslag innebär nu att Riksdagen ska välja en person att ensam vara riksrevisor och därmed myndighetschef och ansvarig för myndighetens verksamhet inför riksdagen. Dessutom ska Riksdagen välja en riksrevisionsdirektör att vara riksrevisorns ställföreträdare. Riksrevisionsdirektören är tänkt att både vara administrativt ansvarig och att kunna utföra sådana uppgifter som annars ankommer på riksrevisorn. I fråga om vissa typer av granskningar ska riksrevisorn ha en skyldighet att samråda med riksrevisionsdirektören.

Jag är övertygad om att Riksrevisionen nu kommer att bli en ännu skarpare myndighet med en tydlig ledning. Och det är viktigt - Riksrevisionen har en central roll för att kontrollera verksamheten vid de svenska myndigheterna och bidra till att att motverka slöseri med skattemedel och ineffektiv verksamhet. Genom min roll som vice ordförande för Riksdagens råd för Riksrevisionen kommer jag fortsätta att engagera mig i riksrevisionens verksamhet.






Varför har Sverige sämre välfärd är våra grannländer?  

2019-06-08

Min tidigare arbetsgivare, banken SEB, ger sedan många år ut en årlig välfärdsbarometer där man mäter människors förtroende för olika delar av välfärden och även jämför med förtroendet i våra nordiska grannländer Danmark, Norge och Finland. Det är en väldigt grundligt gjord undersökning som länge gjorts på samma sätt och därmed också går att jämföra över tid.



Årets välfärdsbarometer visar att svenskarnas nöjdhet med välfärden är fortsatt klart lägst i Norden. Danmark har högst välfärdsindex, tätt följt av Norge och Finland. Att Sverige ligger sämst till är inget nytt, så har det sett ut oavsett regering och oavsett konjunktur, så länge jag kan minnas. Orsaken är inte nödvändigtvis vara att välfärden är så mycket sämre i Sverige. Problemen med brister i sjukvård och äldreomsorg, svaga skolresultat och missnöje med pensionerna finns ju i många länder, och vi har fortfarande bland världens mest generösa regler vad gäller exempelvis föräldraförsäkring och barnbidrag.  Men kanske är det helt enkelt så att vi med våra mycket högre skatter helt enkelt förväntar oss att också ha en välfärd på toppnivå på alla områden? För egen del tycker jag det är högst rimligt. I stället är vi exempelvis ett av de länder i Europa som har minst vårdplatser per capita, vårdköerna ökar och vi klarar inte ens att ge de allra mest utsatta personlig assistans för livsviktiga insatser.

Jag återkommer till det jag brukar säga. Om vi prioriterade bättre skulle våra pengar räcka till både en välfärd i absolut topp i världen, ett pensionssystem som vi kunde vara stolta över och ett samhälle som var tryggt både vad gäller kampen mot brottslighet och ett starkt försvar (Polis och Försvar ingår dock inte i SEB-rapportens välfärdsbegrepp). Samtidigt skulle skatterna kunna sänkas.

Men Sverige prioriterar annat. Vi lägger idag hellre massor av miljarder på meningslösa byggsubventioner som bara hamnar i byggbolagens fickor. Vi satsar mångmiljardbelopp på meningslösa "klimatåtgärder" som dömts ut som ineffektiva av Riksrevisionen och Konjunkturinstitutet och som inte kommer att påverka jordens klimat överhuvudtaget. Vi prioriterar jämställdhetsmyndighet, genusforskning, elcykelsubventioner, vi öser ut föreningsstöd till odemokratiska eller rent av valdsbejakande organisationer, vi satsar massor på "kulturstöd" till konstiga saker som ingen efterfrågar mer än "konstnärerna" själva. Vi tvingar medborgharna betala 8-9 miljarder om året till Public Service oavsett om de vill använda tjänsterna eller inte, och vi håller konkursmässiga tidningar som ingen vill läsa under armarna med ett frikostigt presstöd. Dessutom försörjer vi de politiska partierna med allt högre partistöd i stället för att våra partier tvingas jobba för att jaga nya medlemmar som betalar medlemsavgift. Som om det inte räckte bygger vi hela tiden för stora pengar ut vår byråkrati, våra myndigheter och våra kontrollinstanser som dessutom plågar både privatpersoner och företag med nya kostnader och pålagor. Ute i våra kommuner ser vi hur man fullständigt frossar i att bygga nya ishallar, simhallar och idrottshallar, samtidigt som man skär ned på äldreomsorg och skola. Ovanpå allt detta anser vi oss ha råd med ett väldigt mycket större mottagande av asylsökande än våra grannländer. Kostnaderna är enorma och det är ytterligare något som slår mot både statens och kommunernas budget.

I längden tror jag inte att svenska folket kommer att acceptera politikernas prioriteringar. Fortsätter vi så här kommer välfärden att stadigt försämras trots att skatterna stiger.

Då kommer fler att ställa frågan "vad fan får jag för pengarna".

Det jag envist kommer fortsätta kämpa för så länge jag är riksdagsledamot är att få mitt eget parti att gå i spetsen för tydliga prioriteringar i statens budget där vi modigt tar striden, skär bort alla onödiga utgifter och tydligt prioriterar mer pengar till välfärden. Jag är övrtygad om att en sådan politik även kommer att ge utrymme att sänka skatterna ytterligare. Dagens slöseri är så enormt och jag tror få inser hur skattepengarna rullar idag. Det är ingen brist på pengar!





En kommunsektor som plågas allt värre av dålig ekonomi 

2019-05-09

Vid Finansutskottets utfrågning idag lyfte jag frågan om kommunsektorns ekonomi. Det kommer hela tiden nya rapporter om landsbygds och glesbygdskommuner som inte klarar sin budget, och även en del stora städer har problem, liksom flera av våra Regioner/Landsting. Senast idag var det Hedemora kommun som larmade om att man har skenande kostnader för stöd till barn och unga, ökande missbruksproblem och stigande kostnader för försörjningsstöd. Även demografisk förändring brukar framhållas som orsak till kommunsektorns problem, även om det inte var argumentet just i Hedemoras fall.

När man skrapar lite på ytan ser man en gemensam nämnare för alla kommunsektorns problem. Det handlar om det omfattande mottagandet av nyanlända. Det är en viktig orsak till att så väldigt många fler barn och unga behöver extra stöd i skolan och det är orsaken till att kostnaderna för försörjningsstöd ökar. Det finns också tecken på att det även kan förklara i vart fall en del av ökningen av missbruksproblematiken, inte minst om man kopplar missbruk till utanförskap, arbetslöshet och växande psykisk ohälsa.

Jag konstaterade i min fråga till Finanspolitiska Rådets ordförande Harry Flam att skillnaderna i kommunalskatt mellan kommuner med lägst och högst skatt ligger runt 6 kronor. Från drygt 29% till över 35%. Detta gör att människor i många landsbygdskommuner betalar mycket större del av sin inkomst i skatt, samtidigt som de tjänar mindre och har sämre kommunal service. På sikt hotar det hela sammanhållningen i landet.

Svaret var att Finanspolitiska Rådet ser detta mer som en fördelningsfråga inom landet än en fråga för ekonomin som helhet, även om man är medvetna om problemen och konstaterar att dagens skatteutjämning mellan kommunerna uppenbarligen inte räcker för att hantera problemet.

Min egen slutsats är att detta problem inte går att lösa genom omfördelning, det är ett fåtal kommuner som kan bidra till systemet med omfördelning, de flesta kommuner är mottagare. I längden kommer staten att tvingas skjuta till betydande summor för att rädda ekonomiskt krisande kommuner, samtidigt som kommunerna själva måste lära sig att prioritera det som är viktigt.






Finanspolitiska Rådet ger beröm till den M/KD-budget riksdagen antog 

2019-05-09

I dag hade Finansutskottet en utfrågning med anledning av Finanspolitiska Rådets rapport om svensk finanspolitik 2019.
Efter ett antal år där Finanspolitiska Rådet riktat en hel del kritik mot sittande regerings budgetar så är årets bedömning mer positiv. Den gällande M/KD-budgeten som riksdagen antog får gott betyg. Den anses välbalanserad, uppfyller det finanspolitiska ramverket och uppfyller överskottsmålet. Det känns bra. (Tänk vad en "servettskiss" kan åstadkomma...) Finansministern såg mindre road ut, och det kan man ju förstå med tanke på den kritik hennes egna budgetar fått de senaste åren.






Debatt om vårändringsbudgeten 

2019-05-08

I går hade jag uppdraget att representera moderaterna i debatten om regeringens vårändringsbudget. De partiskiljande frågorna gäller i princip endast vår föreslagna nedläggning av Jämställdhetsmyndigheten och Delegationen mot segregation, som regeringen stoppar. Här är mitt anförande:


Fru talman,

Budgetprocessen för innevarande år kan nog upplevas som ganska obegriplig för många. Det kan därför vara på sin plats att markera vad det är vi debatterar idag. Den budget som Sverige styrs på idag är den budget Moderaterna och Kristdemokraterna presenterade för riksdagen och fick stöd för i slutet av förra året. Det vi diskuterar nu är en ändringsbudget för innevarande år, där regeringsunderlaget S, MP, C och L föreslår ett antal förändringar i den budget som riksdagen beslutade om i höstas.

De flesta förslagen i denna ändringsbudget är marginella, men två frågor sticker ut. Det gäller anslagen till Jämställdhetsmyndigheten och Delegationen mot segregation. Förslagen innebär att dessa anslag inte längre ska användas för avveckling av dessa myndigheter utan i stället för fortsatt verksamhet. Från Moderat sida reserverar vi oss, tillsammans med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, mot detta beslut, och jag yrkar därmed bifall till reservation 1.
 
Fru talman,

2008 slog Alliansen ihop ett antal myndigheter, bland annat Jämställdhetsombudsmannen, till en ny Diskrimineringsmyndighet. Det räcker med en myndighet som arbetar med alla typer av likabehandlings och diskrimineringsfrågor vid sidan av ansvarigt departement. I stort sett alla myndigheter har redan arbete för jämställdhet som ett uttryckligt mål i sina direktiv.

Från reservanternas sida menar vi att ett aktivt jämställdhetsarbete måste bedrivas inom alla relevanta myndigheter för att få genomslag. Att inrätta en särskild myndighet för jämställdhetsfrågor kan få motsatt effekt genom att arbetet inom andra myndigheter och hos andra aktörer sidoordnas och nedprioriteras. Vi motsätter oss den flytt av väl fungerande verksamheter som skett till den nya myndigheten, eftersom det riskerar att kraftigt försvaga den sakkunskap som byggts upp på området och att det kan ta lång tid innan motsvarande verksamhet är fullt återuppbyggd. Därför anser vi att myndigheten bör läggas ned och att de angelägna verksamheterna bör återgå till att bedrivas inom ramen för befintliga myndigheter.
För att nå ökad jämställdhet behövs reformer och insatser inom alla områden. Att fler kvinnor kan försörja sig själva, att kvinnors trygghet tas på allvar, och att de senaste årens ökning av sexualbrotten möts med kraftfulla åtgärder. Att  pojkar kan lyckas lika bra i skolan som flickor, att sjukvården bemöter män och kvinnor på likvärdigt sätt, att företag och fackliga organisationer motverkar osakliga löneskillnader och inte minst att offentliga arbetsgivare skapar rimliga arbetsvillkor och arbetstider inom vård och omsorgsyrkena. 

I den nu gällande statsbudgeten har Moderaterna och Kristdemokraterna gjort ett antal viktiga saker för jämställdheten i stället för att starta nya symboliska myndigheter. Vi gjorde en storsatsning på rättsväsendet med fler poliser och hårdare insatser och straff för hedersbrott. Vi använde också en del av pengarna som frigjordes vid nedläggning av jämställdhetsmyndigheten för att stärka arbetet mot hedersbrott. Vi sänkte till skillnad mot S-MP skatten även för de pensionärer som har allra lägst pension, ofta kvinnor som arbetat deltid inom offentlig sektor. Vi sänkte skatten även för låginkomsttagare. Vi satsade dessutom fem miljarder extra på kommuner och landsting - välkomna tillskott som kan göra det möjligt att anställa fler inom exempelvis sjukvård och äldreomsorg. Det är yrken där många kvinnor vittnar om slitsam arbetsmiljö och utbrändhet på grund av för lite personal. Denna typ av konkreta åtgärder betyder mer än att starta nya myndigheter.
 
Fru talman,

Segregation löser man inte heller genom delegationer. Segregation motverkas genom reformer som gör att fler går till jobbet, att fler lär sig svenska och att fler går ut skolan med fullständiga betyg.

Precis som när det gäller jämställdhetsfrågor är integrationsfrågorna enligt vår mening så viktiga att de inte kan delegeras till en enda myndighet. Risken med det är att andra delar av samhället då blir mindre ambitiösa i sitt arbete att motverka segregation. Vi anser därför att Delegationen mot segregation bör avvecklas.


Jag tog replik på socialdemokraternas Gunilla Carlsson och påpekade att dagens regering väldigt ofta skapar nya myndigheter, tillsätter kommissioner, samordningsmän och utredningar i brist på politisk handlingskraft. Men det är bara riktig politik som löser samhällsproblem, inte mer byråkrati och utredningar. Hon blev lite arg och kontrade med en helt verklighetsbefriad beskrivning av orsakerna till Arbetsförmedlingens stora varsel, nämligen att det skulle bero på vår budget. Jag har tidigare förklarat att Arbetsförmedlingens Generaldirektör tydligt sagt att orsakerna är t vå - dels en omfattande digitalisering av Arbetsförmedlinfgen, dels att han vill anpassa sig till Januariavtalet mellan S, MP, C och L som föreskriver att Arbetsförmedlingen i princip ska läggas ned. Att socialdemokraterna är pressade av detta är begripligt, men det är fegt att inte stå för sin egen politkk utan skylkla det på andra. 





Utfrågning om Riksbankens penningpolitik 2018

2019-05-02

I dag ordnade finansutskottet en öppen utfrågninbg med anbledning av Riksbankens rapport om penningpolitiken 2018. Huvudfrågor var Riksbankens inflationsmål, minusräntan och försvagningen av den svenska valutan. SEB:s chefsekonom Roberg Bergqvist tillhörde en av dem som oroade sig mycket för den kraftiga försvagningen av den svenska kronan, hur det leder till att vi idag "rear" ut svenska företag och fastigheter, hur det skickar en dålig signal om svensk ekonomi, samt att det såklart urholkar hushållens köpkraft. 

Min egen slutsats är att allt fler ekonomiska bedömare verkar se med oro på att vi har minusränta i högkonjunktur, och vilka negativa effekter detta har för svensk ekonomi. Riksbankens direktion är dessutom oenig, flera medlemmar har velat höja räntan snabbare än majoriteten.


 





Sex viktiga utgångspunkter för en moderat skattereform

2019-04-29

I dag skriver Ulf kristersson, Elisabeth Svantesson och Niklas Wykman på DN Debatt om vikten av att återupprätta samhällskontraktet och att människor måste känna att de får valuta för skattepengarna. Dessutom berättar man om vilka utgångspunkter moderaterna har för en ny genomgripande svensk skattereform.
 






Jag krävde svar från statsministern om kommunernas ansträngda ekonomi

2019-04-25

I dag på riksdagens frågestund ställde jag en fråga till statsministern om kommunsektorns ansträngda ekonomiska läge, inte minst till följd av de snabbt ökade kostnaderna för försörjningsstöd till nyanlända. Moderaterna och Kristdemokraterna tillförde kommunsektorn 4,1 miljarder mer än regeringen i den budget för 2019 som riksdagen beslutade om. Men i vårändringsbudgeten som S-MP-C-L står bakom drar man nu tillbaka en hel del av dessa pengar. Tyvärr hade statsministern inga nya besked att komma med, så frågan lär återkomma. 




Herr talman,
 
Larmrapporterna duggar tätt från de svenska kommunerna just nu när det gäller det ekonomiska läget. Inte minst har många  mindre kommuner på landsbygden stora bekymmer, men även en del av våra större städer har uppenbara problem. Prognoserna framåt ser inte heller bra ut, och om konjunkturen försvagas och skatteintäkterna minskar kan vi stå inför ett mycket allvarligt läge för hela kommunsektorn.
 
Det finns många orsaker till att vissa kommuner har särskilt stora problem, men en som ofta nämns är att allt fler nyanlända lämnat etableringsuppdraget utan att komma i arbete, och därmed hänvisas till kommunalt försörjningsstöd.
 
Många mindre kommuner i glesbygd har tagit emot stora grupper nyanlända för att man velat fylla sina tomma bostäder. De tomma bostäderna har i sin tur ofta ett samband med att arbetsmarknaden är svag och att unga välutbildade människor har flyttat till områden där arbetsmarknaden är starkare. Kvar har främst blivit äldre människor som gått i pension. När nu stora grupper av nyanlända misslyckas att få arbete på orter med svag arbetsmarknad och i stället tvingas leva på försörjningsstöd blir situationen ohållbar för kommunerna.
 
Jag vill därför fråga statsministern på vilket sätt han avser att hjälpa de svenska kommunerna så att de slipper skära ned på välfärden och kraftigt höja kommunalskatten?  






En helt obegriplig vårbudget från S-MP-C-L

2019-04-10

S-MP-regeringen är nu inne på sitt femte år, utan att man har löst några av de samhällsproblem som man sa sig vilja lösa i valrörelsen 2014. Tvärtom har mycket gått åt fel håll - trots högkonjunktur och starka skatteintäkter.
Den vårbudget som regeringen presenterat i dag saknar fortfarande reformer för att ta tag i Sveriges problem. Man drar tillbaka pengar som den av riksdagen beslutade M/KD-budgeten satsade på äldreomsorg, psykiatri och polis och lägger i stället mer pengar på ineffektiva klimatåtgärder som dömts ut av Riksrevisionen.

Ovan presskonferensen där Elisabeth Svantesson (M) förklarade att januariöverenskommelsen och vårbudgeten inte löser Sveriges problem. 

I strid med alla partiers vallöften saknar de fyra partierna ambitioner när det gäller att öka resurserna till polisen. I vårbudgeten skär S-C-L-MP bort var fjärde ny krona som tillfördes polisen i Moderaternas och Kristdemokraternas budget. 

• Man dröjer med att återinföra kömiljarden och man skär bort delar av våra satsningar på äldreomsorgen och psykiatrin

 • Man satsar i stället på att åerinföra klimatåtgärder, framförallt "Klimatklivet" som riksrevisionen tidigare dömt ut som ineffektiva 

• Det är välkommet att man vill avskaffa värnskatten, men man har inga förslag om att sänka skatten för alla som arbetar.

• Skattehöjningar i form av bibehållen flygskatt (utan den utlovade kompensationen till mindre flygplatser), höjd kemikalieskatt som höjer priset på elektronik och vitvaror, samt den aviserade höjda skatten på bensin och diesel från kommande årsskifte. Detta ökar kostnaden för hushållen och slår extra hårt mot landsbygden. Några skattesänkningar för hushållen finns inte, varför det är helt fel att kalla det grön skatteväxling. 

• Om man ska hitta något positivt så är det att regeringen inte kan backa tillbaka de skattesänkningar som M/KD-budgeten medförde för löntagare och pensionärer. Det är tur för hushållen att vi sänkte deras skatt så de har bättre råd med alla nya pålagor som dagens regering, med stöd av C och L, lägger på samma hushåll.


• Det allvarliga är att pengarna är slut! Alla de olika partiernas löften i Januariöverenskommelsen intecknar allt reformutrymme för de kommande åren. Samtidigt ser vi nu hur det ekonomiska läget redan blir allt kärvare, tillväxten och överskotten i statens budget justeras ned. Det finns därför inget utrymme för några viktiga reformer eller åtgärder som kan rusta Sverige för sämre tider eller ta tag i viktiga samhällsproblem som brottslighet eller integration. Detta riskerar att leda till en skattechock om man trots svagare samhällsekonomi ska kunna genomföra allt man lovat. Risken är uppenbar att vi kommer att få se höjd fastighetsskatt och försämrade ränteavdrag, samtidigt som de avsierade stora årliga skattehöjningarna på bensin och diesel kommer att slå igenom. Samtidigt tänker regeringen lägga pengar på friår och en tredagars "familjevecka". 

• Det allra allvarligaste är att de fyra partierna bakom budgeten nu tävlar om att ta åt sig äran för de satsningar som varje parti tycker är deras hjärtefrågor. Samtidigt vill inget parti ta ansvar för andra delar. Den helt ogenomtänkta raseringen av Arbetsförmedlingen är ett exempel - det finns en majoritet i riksdagen för att avveckla Arbetsförmedlingen i nuvarande form, men den snabbavveckling som nu sker, utan att några alternativ finns på plats, är oansvarig. En så stor och viktig reform borde tänkas över ordentligt och göras stegvis så att man kan bibehålla servicen till de arbetslösa och ta vara på personalens kompetens genom att de kan gå över till andra aktörer. Nu blir i stället ett stort antal kommuner utan arbetsförmedlingskontor, och många anställda blir uppsagda utan att ha några alternativa aktörer att gå över till. Detta är ett exempel på hur regeringen tappat kontrollen och hur samarbetspartierna C och L inte bryr sig.

Nedan från den just nu pågående budgetdebatten i riksdagen:



 





Överläggningar om EU:s långtidsbudget

2019-04-04

Vid finansutskottets möte idag diskuterades Sveriges hållning när det gäller EU:s långtidsbudget (2021-27), MFF (Multiannual Financial Framework). Sverige har en ganska stor politisk enighet när det gäller att driva en restriktiv linje när det gäller EU:s budget. Kommissionens förslag till budget innebär en utökning från 1,04% till 1,14% av EU:s samlade BNI. Denna ökning sker alltså trots att ett av de stor aländerna lämnnar EU i och med Brexit. Det naturliga vore såklart att krympa EU:s budget i motsvarande mån.

Sveriges EU-avgift är idag 38 miljarder per år. Risken finns att denna ökar med 15-17 miljarder. Dels till följd av att BNI ökar, men också för att EU:s budget utökas, samt att Sverige riskerar att förlora en del tidigare framförhandlade reduceringar. En ny EU-avgift runt 55 miljarder känns orimligt hög.

Regeringens förslag är att den svenska avgiften "ska hållas så låg som möjligt". Moderaterna hade idag, med stöd av kristdemokraterna, en mer restriktiv skrivning där vi vill att den svenska avgiften inte ska öka mer än vad som motsvarar ökningen av vår BNI. Eftersom vi inte nådde enighet har vi lämnat en avvikande mening som vi kommer att driva i EU-nämnden när frågan kommer upp där.



 

Besök hos Finansinspektionen  

2019-03-27



I kväll var Finansutskottet på ett sedan länge inplanerat besök hos Finansinspektionen. Vi besöker regelbundet de myndigheter som verkar inom utskottets område, såsom Finansinspektionen, Riksbanken mfl. I kväll blev det extra intressant eftersom vi bland annat fick djupare information om hur man arbetar för att förebygga penningstätt, och samtidigt nåddes av löpande nyheter i media under kvällen om nya turer kring Swedbank. Sällan har ett besök hos en myndighet varit så vältajmat.

Sedan blev det såklart också ett antal andra frågor som behandlades under mötet, bland annat om effekterna av bolånetak och amorteringskrav och en del annat.







Debattartikel inför dagens interpellationsdebatt med finansministern

2019-03-26

I eftermiddag debatterar jag tillväxt och arbetsmarknad i en interpellationsdebatt med finansminister Magdalena Andersson (S). Inför debatten hade jag häromdagen denna debattartikel i nättidningen Altinget: 
 

Högkonjunkturen döljer bara tillfälligt Sveriges problem

I valrörelsen 2014 lovade Socialdemokraterna att Sverige år 2020 skulle ha den lägsta arbetslösheten av EU:s 28 medlemsländer. Sedan dess har utvecklingen gått åt rakt motsatt håll. Från september 2014 till september 2018 hade Sverige tappat från 12:e till 18:e plats i EU när det gäller lägst arbetslöshet. 

I SCB:s statistik för februari var 358 000 personer arbetslösa, vilket motsvarar en arbetslöshet på 6,6 procent. Antalet arbetslösa ökade med 21 000 personer jämfört med samma månad 2018. Samtidigt fanns 19 000 personer i extratjänster, de 100 procent skattefinansierade tillfälliga anställningar som inte får konkurrera med riktiga jobb.

I statistiken räknas extratjänsterna som ett vanligt arbete. I verkligheten är det dock frågan om en ren arbetsmarknadsåtgärd. I alla andra sammanhang räknas människor i åtgärder som arbetslösa i statistiken. Om man på samma sätt räknar dessa 19 000 som arbetslösa så har alltså arbetslösheten ökat med hela 40 000 personer på ett år. Och arbetslösheten är historiskt hög för att vara i en högkonjunktur.

Antalet arbetslösa ungdomar i åldern 15–24 år har på ett år samtidigt ökat med 23 000 till 118 000. Ungdomsarbetslösheten uppgick till  hela 19,7 procent i februari. Regeringens nya mantra att ungdomsarbetslösheten inte längre är ett problem är minst sagt vilseledande. 

Det är inte bara när det gäller arbetslöshet Sverige tappar mark. Vi hamnar även nära botten i EU:s nya konjunkturprognos. Bara Tyskland och Italien väntas få sämre BNP-tillväxt 2019. Samtidigt är Sveriges BNP-tillväxt per capita bland de lägsta i hela EU.

Sverige har i många avseenden goda förutsättningar för tillväxt och ännu starkare sysselsättning. Befolkningen är välutbildad och tar snabbt till sig ny teknik. Näringslivet är innovativt med omfattande forsknings- och utvecklingsverksamhet, och möjligheten till finansiering är god. Vi borde kunna vara bäst i klassen i EU. I stället sladdar vi både när det gäller arbetslöshet och tillväxt.

Att Socialdemokraterna tillsammans med stödpartierna MP, C och L i detta läge går fram med förslag som friår och familjevecka riskerar att försätta Sverige i en än sämre situation, inte minst när konjunkturen försvagas.

Tillväxten är helt avgörande för att välfärden ska kunna få mer pengar, vilket kommer att behövas framöver med en växande andel äldre i befolkningen. Ska vi öka tillväxten behöver vi arbeta mer, inte mindre. Vi behöver även en mer jobbskapande politik, reformerade bidragssystem, sänkta skatter, stramare migrationspolitik och en bättre integrationspolitik.

Just nu döljer högkonjunkturen hjälpligt problemen på svensk arbetsmarknad och i svensk ekonomi. Men problemen kommer att blossa upp på allvar när konjunkturen försvagas.

Tisdagen den 26 mars debatterar jag frågan om den svenska tillväxten med finansminister Magdalena Andersson i en interpellationsdebatt i riksdagen. Jag vill veta vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att Sverige på allvar ska kunna konkurrera med resten av Europa när det gäller tillväxt.

Jan Ericson (M)
riksdagsledamot finansutskottet







Möte med Riksbanken och Finansinspektionen

2019-03-07

I dag hade Finansutskottet först en öppen utfrågning av Riksbankens ledning rörande penningpolitik och räntepolitik, konjunktur, inflation och skuldsättning. Därefter ett slutet möte med Finansinspektionens ledning rörande misstänkt penningtvätt i flera svenska banker. En intressant förmiddag.




 

Min riksdagsdebatt idag om kommunala frågor

2019-03-06

I dag debatterade jag kommunfrågor i riksdagen. Hela debatten går att se här.

I mitt anförande hade jag fokus på tre frågor. Dels två moderata partimotioner, den ena om skärpta kvalitetskrav i verksamhet inom välfärden, oavsett om den drivs av offentliga eller privata aktörer, den andra om att vi måste stoppa det orimliga att kommuner idag tar betalt för tillsyn som aldrig utförs. Den tredje frågan rörde kommunsektorns ekonomiska läge.

I går kom en rapport från Sveriges kommuner och landsting rörande kommunsektorns preliminära bokslut för 2018. Det är, trots högkonjunkturen och de goda skatteintäkterna, ingen upplyftande läsning. Kommunerna redovisar ett överskott på drygt 14 miljarder kronor för år 2018, medan regionerna landar på 0,5 miljard. Det är nästan en halvering jämfört med föregående år.72 av 290 kommuner och 6 av 20 regioner har ett underskott. Det är en kraftig försämring jämfört med föregående år.

År 2018 når endast en region och 36 procent av kommunerna målet på ett resultat på 2 procent eller mer av skatter och bidrag. Detta trots kraftigt förstärkta tillfälliga intäkter från riktade statsbidrag och starka skatteintäkter. Verksamheternas nettokostnader ökar fortsatt snabbt, med 4,7 procent, långt mer än inflationen. Till följd av detta har skulderna växt med 51 miljarder det senaste året, vilket är en skuldökning med hela 9%.  

Att kommunsektorns resultat halverats, skuldsättningen ökat och att färre kommuner och regioner klarar det finansiella målet trots stark högkonjunktur,  goda skatteintäkter och stora extra statsbidrag är mycket oroväckande.  

I en tidigare rapport från SKL som jag kommenterade i en riksdagsdebatt i höstas, redovisade man orsakerna till att kommunsektorns ekonomi kommer att försvagas kommande år.

För det första ökar kostnaderna för ekonomiskt bistånd. Huvudskälet är att alltfler nyanlända blir beroende av bidragsförsörjning när de lämnar etableringsuppdraget utan att komma vidare till arbete. När statens försörjning av den nyanlände upphör går kostnaderna över på kommunerna.
För det andra ökar kommunernas kostnader till följd av bostadsbrist. När det saknas vanliga bostäder för olika utsatta målgrupper måste socialtjänsten ta till dyra kortsiktiga bostadslösningar. Orsakerna till bostadsbristen är flera, men två skäl sticker ut – fler ungdomar som vill flytta hemifrån och ett stort antal nyanlända som behöver bostad.
För det tredje sänkte regeringen ersättningen till kommunerna för ensamkommande barn och ungdomar från halvårsskiftet 2017. Detta har sammantaget medfört årliga underskott i miljardklassen för kommunerna.
För det fjärde larmar man om ökade kostnader inom individ och familjeomsorgen. Det handlar om ökade missbruksproblem bland unga vuxna, fler orosanmälningar rörande större syskonskaror, fler fall av hedersrelaterat våld och våld i nära relationer och fler komplicerade placeringar av barn och unga.
För det femte har kommunerna ett stort demografiskt tryck där både gruppen unga och äldre ökar. Vissa kommuner brottas samtidigt med stora och växande pensionsskulder.
 
De kommande åren finns absolut inget utrymme för slöseri med skattemedel, vare sig i kommuner, regioner eller hos staten. Det är hög tid att börja prioritera vad som är viktigast om man ska kunna trygga en god välfärd utan skattehöjningar. Moderaterna och Kristdemokraternas statsbudget som riksdagen tagit beslut om är ett bra exempel på hur man kan prioritera. Vi prioriterade bort mindre viktiga saker och kunde i stället göra en extra satsning i år på 3,5 miljarder till kommunerna och 1,5 miljard till landsting och regioner. Det är viktiga tillskott för att stärka välfärden. Samtidigt fanns det utrymme att sänka skatten för både löntagare och pensionärer. Skattesänkningar som nu syns i lönekuvertet och vid pensionsutbetalningen för åtskilliga miljoner svenskar.

Med en ansvarsfull politik kan man både stärka välfärden och samtidigt sänka skattetrycket. Valet är faktiskt politikernas. Man kan inte skylla på någon annan.

 
 

 

"Cash is king"

2019-03-06

Jag har ju förflutet i bankvärlden, 20 år jobbade jag som bland annat jurist och placeringsrådgivare innan jag blev riksdagsledamot. Jag såg förändringen i människors beteende när det gäller betalningar, från kontanter via checkar och bankomatkort till dagens betalkort. Och sedan jag låmnade bankvärlden har utvecklingen fortsatt i allt snabbare hastighet. I dag är Sverige det land i världen där kontanter används minst. Kortbetalningar och swish har tagit över. Normalt är det utmärkt, jag betalar själv 99% av alla mina köp på detta sätt. Jag välkomnar den tekniska utvecklingen, där Sverige ligger i spetsen.

Men det finns en baksida. Förutom att alla inte kan använda alla tekniska system (barn, äldre, funktionshindrade osv), så är det begränsade antalet kontanter ett problem ur beredskapssynpunkt. I ett krisläge där inte tekniken fungerar och elen är utslagen kommer inga elektroniska betalningssystem att fungera. Det är dä'rför viktigt att samhället har en beredskap för att kunna distribuera kontanter över landet vid behov, och detta är en fråga som diskuteras mycket politiskt idag.

Men även  i dagens vardag uppstår emellanåt problem. Ibland fungerar inte tekniken och då är det bra att ha lite kontanter i plånboken, vilke tjag alltid själv har. I dag påmindes hela riksdagen om detta. Vi möttes av denna skylt när kortläsaren i riksdagsrestaurangen var utslagen. Kanske en utmärkt påminnelse till riksdagens ledamöter om att kontanter faktiskt har en funktion de också?






 

Jag ställer en interpellation till finansminister Magdalena Andersson (S)

2019-02-24

Jag har ställt denna interpellation till finansminister Magdalena Andersson, och den 26 mars möter jag henne i debatt med anlending av hennes kommande svar.




 



 

Mycket dyster bild av svensk ekonomi 

2019-02-12

I dag ger Dagens Industris analytiker Henrik Mittelman en mycket dyster bild av svensk ekonomi. Kronan faller stadigt mot både Euron och Dollarn, vilket gör alla svenskar lite fattigare hela tiden. Och tillväxten här nästan upphört - tillväxten per capita är snarast negativ.

Orsakerna är enligt Mittelman främst två. Dels riksbankens extrema lågräntepolitik, dels den omfattande migrationen till Sverige av människor med låg utbildningsnivå och produktivitet. "Valutamarknaden är jury och avkunnar sin dom varje sekund, året runt. Kronkollapsen säger något om tillståndet i nationen" skriver han.

Mittelman menar att det bara finns två vägar. "Antingen gör vi vårt yttersta för att utbilda nya och infödda invånare , eller så fortsätter vi att förneka och kallar problem för utmaningar."










 

Sverige halkar efter även när det gäller ekonomisk tillväxt

2019-02-10

EU-kommissionens senaste prognos för tillväxten i EU-länderna 2019 är ingen rolig läsning för Sverige. Vi ligger i absoluta botten av listan, tillsammans med Tyskland, Storbritannien och Italien. Och Sverige ligger nu även under EU-snittet. Både Finland och Danmark förväntas få högre tillväxt än Sverige. Man ser också tydligt att de flesta tillväxtländerna numera finns i östra Europa. 

Detta är dessutom tillväxten i procent, inte tillväxten per capita. Där lär Sverige och Tyskland sladda ännu mera med tanke på att dessa två länder tagit emot så stora mängder nyanlända de senaste åren, varav alltför många inte bidrar till tillväxten utan tvärtom kostar. Det slår stenhårt mot BNP/Capita.





Många småkommuner blöder ekonomiskt - Vilhelmina ännu ett exempel 

2019-02-02

Jag ansvarar ju i finansutskottet för moderaternas räkning för frågor som rör kommunsektorns ekonomi. Min största oro idag är att ett flertal svenska kommuner mår ganska dåligt ekonomiskt - trots en rad år med högkonjunktur och goda skatteintäkter. Hur ska ska klara sig när konjunkturen vänder nedåt om de inte ens får ihop sin ekonomi nu?  




Ett nytt exempel är alltså Vilhelmina. Även Aftonbladet uppmärksammar detta. Visserligen är inte Vilhelminas ansträngda ekonomiska situation i sig en nyhet. Redan i höstas, före valet, larmade ett av Centerpartiets toppnamn för att kommunens ekonomi var mycket illa ute. "Värre än någonsin" skrev hon. Nu har alltså Vilhelmina kommun infört köpstopp för att försöka komma i balans. Men att för en liten kommun med 6.700 invånare spara bort ett underskott i storleksordningen 45 miljoner är givetvis omöjligt. Ett så stort underskott hade varit ett allvarligt problem för betydligt större kommuner än Vilhelmina.

Vad beror då underskottet på? Ja, det verkar ju vara flera saker. Ett så stort underskott i högkonjunktur kan man inte skylla på andra. Dett uppstår bara genom bristande ekonomisk kontroll från politikernas sida och att man inte bromsar i tid och anpassar kostnaderna efter intäkterna. Men samtidigt finns helt klart kopplingar till ett stort mottagande av nyanlända. Vilhelmina är en av de kommuner i landet som tagit emot betydligt fler än genomsnittet, räknat per capita. Och man ser också att just underskott i socialnämnden är en av huvudorsakerna till underskottet. Det är helt enligt förväntan. När statens försörjning av de nyanlända upphör, och de inte kommit i egen försörjning, tvingas kommunen försörja dem med försörjningsstöd. Sedan finns även stora underskott i skolan och tydligen även för ett HVB-boende för unga som kostar enorma pengar för en liten kommun. I vilken mån skolans och HVB-boendets kostnader också har en koppling till mottagande av nyanlända framgår inte, men det är inte orimligt att anta att det i vart fall påverkar i en så liten kommun. Att Migrationsverket inte betalt ut alla pengar till Vilhelmina som kommunen har rätt till gör såklart inte likviditeten i kommunen bättre.

Jag har inte tillräckligt på fötterna för att säga att migrationspolitiken är huvudorsaken till Vilhelminas problem. Men det är ingen tvekan om att små och i grunden kanske även dåligt ekonomiskt skötta glesbygdskommuner drabbas extra hårt av den förda migrationspolitiken. Man har små, eller inga, reserver och en liten befolkning som kan dela på kostnaderna. Och man har ofta i  redan i grunden en svag skattekraft, svag arbetsmarknad och svår demografisk situation med många äldre och mindre andel av befolkningen i arbetsför ålder. Att upprätthålla kommunal service, exempelvis skolor i mindre orter, är extremt svårt redan i utgångsläget. När man då också ska ta över ansvaret från staten för många nyanlända utan egen försörjning rasar snabbt kommunens ekonomi ihop. Det är, som jag brukar påpeka, inte särskilt vettigt att placera många nyanlända i tomma lägenheter på orter med svag arbetsmarknad. 

Jag tror att vi framöver kommer att se många kommuner som behöver akuta statliga ekonomiska stöd för att överleva. Inte minst den dag konjunkturen vänder nedåt. Den förda migrationspolitiken har ett ekonomiskt pris, och förr eller senare måste det betalas av hela svenska folket.



 

Nordisk riksrevisionskonferens i Helsingfors 

2019-02-01



Torsdag och fredag denna vecka har jag tillbringat i Helsingfors, där företrädare för parlamenten i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island, Grönland och Färöarna samlats för att diskutrera riksrevision. Vi samlas vartannat år för att jämföra hur riksrevisionerna arbetar i de olika länderna, hur man använder resultaten av revisionen och hur man kan utveckla verksamheten. Vid denna konferens diskuterades även hur de olika ländernas riksrevisioner kan samverka för att göra gemensamma parallella granskningar av samma verksamheter i samtliga länder för att sedan jämföra resultaten.

Från Sverige var vi tre deltagare på konferensen, två riksdagsledamöter från finansutskottet (M och S) och en av våra tjänstemän. Innan vi åkte hemåt fick vi också en trevlig rundtur i Finlands imponerande riksdagshus.



Finlands pampiga riksdagshus färdigställdes 1931. Konstigt nog klarade sig riksdagshuset oskadat under kriget, trots att Sovjet bombade Helsingfors ganska intensivt. Finlands riksdag har 200 ledamöter, och parlamentet verkar vara uppbyggt och arbetar väldigt likt den svenska riksdagen.

 

Plenisalen, men talmannens podie. Nedan th den unika hisskonstruktionen där hissen rör sig sakta uppåt och nedåt hela tiden och man hoppar in i hissen i farten och kliver av när man vill. Det ser ganska farligt ut, men ingen verkar ha skadats genom åren...

 

Slutligen en bild från riksdagshusets övre våningar ut över Helsingfors, som var snöigt och kallt.





Nytt utredningsuppdrag 

2019-01-30

Jag har nu fått ett nytt utredningsuppdrag, denna gång som ledamot i "Kommitten för översyn av Riksrevisionens ledningsstruktur". Vi ska helt enkelt ta fram ett förslag till hur Riksrevisionen ska styras och ledas framöver. Det är viktig fråga med tanke på det kaos som uppstod för några år sedan när samtliga riksrevisorer avgick under dramatiska former under en ganska kort tidsrymd.

Vår utredning ska gå relativt snabbt, redan i maj ska vi presentera vårt slutbetänkande. I dag hade vi vårt första möte.

Det blir mycket riksrevision för mig nu. Dels ansvarar jag för frågorna för moderaternas räkning i Finansutskottet, dels är jag vice ordförande i Riksrevisionens parlamentariska råd, och nu detta utredningsuppdrag. Jag tycker detta område är intressant och mycket viktigt. Inte minst med  tanke på diskussionen om minskat förtroende för samhällsfunktioner och myndigheter. En väl fungerande Riksrevision behövs för ökad insyn och transparens.





 

Idag finns vår debattartikel om statsbudgeten i Borås Tidning

2018-12-26

(Klicka för läsbar storlek)
 





Här är hela fredagens debatt i repris

2018-12-22

Fredagens debatt med finansutskottet om kommunsektorns ekonomi blev en stundtals ganska hård tillställning där jag som moderat representant i likhet med Kristdemokraternas Jacob Forssmed fick ta emot ganska mycket osakliga påhopp från vänster. Värst var väl angreppet från Vänsterpartiets ledamot som kallade oss för "oansvariga kuppmakare" för att vi lagt fram vår egen politik i riksdagen. Det är ett ganska anmärkningsvärt angrepp från en annan riksdagsledamot. Men jag tycker vi gav ganska bra svar på tal.

Här är hela debatten för den som vill titta igen. I listan till höger kan man klicka på önskade repliker eller anföranden. Mitt eget längre anförande är det som kommer näst sist. Mina andra tidigare inlägg är repliker på andra talare.






 

Mitt anförande i dagens riksdagsdebatt

2018-12-21


Fru talman,
 
Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets betänkande.
 
Hösten 2018 kommer att bli ihågkommen för en utdragen och hittills misslyckad regeringsbildning. Men många människor bekymrar sig mer för otrygghet, polisbrist och dåliga skolresultat än för vem som ska bli statsminister. De kriminella gängen har inte tagit paus för att Sverige saknar regering och vårdköerna har inte försvunnit.
 
Sverige har inte råd att vänta på viktiga förändringar av politiken. Vi har en övergångsregering, men ingen övergångsriksdag. Riksdagen har ansvaret för att besluta om statens budget, och nu har Moderaternas och Kristdemokraternas statsbudget antagits.

Den rödgröna regeringen har varit pokrönta mästare på att slösa med skattemedel. Men framgång mäts inte i antalet förbrukade kronor utan i resultat. Nu tar vi bort meningslösa och ineffektiva utgifter och prioriterar om!
 
Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att den beslutade statsbudgeten bygger på den övergångsbudget som presenterades tidigare i höst, med ett antal förändringar som föreslagits av Moderaterna och Kristdemokraterna. I en budgetmotion på knappt 30 sidor som korrigerar den stora övergångsbudgeten på 3.000 sidor kan man inte ha med allt. Vi kan i dagens politiska läge endast göra de besparingar och satsningar som går att göra utan lagändringar och som våra myndigheter kan hantera.

Det vi gjort i vår budgetmotion är alltså att föreslå sådant som går att genomföra med kort varsel. Trots detta har vi lyckats få med imponerande mycket. Skattesänkningar för pensionärer och löntagare, satsningar för att stärka välfärden i kommunerna, mer resurser för kortare vårdköer och ökad trygghet för dem som behöver personlig assistans. Dessutom ökade resurser till polis, tull och försvar.
 
Samtidigt finns en mängd skrivningar och avsiktsförklaringar i vår budgetmotion, saker vi vill ta tag i så snart vi förhoppningsvis kan bilda regering. Först då kan alla våra vallöften bli verklighet.

 
Fru talman,
 
En viktig del i vår budget är våra satsningar på välfärden.
 
För de flesta människor är välfärden i praktiken ofta just den verksamhet man möter dagligen hemma i sin kommun eller i sitt landsting. Kommunsektorns ekonomiska situation är därför en av våra viktigaste politiska frågor.
 
När Alliansen tillträdde 2006 var det efter ett antal år där kommunsektorn visat stora underskott. Under Alliansens regeringstid 2006-2014 rådde balans i kommunsektorn mellan kostnader och intäkter. Detta trots den djupa finanskrisen, vilket vi klarade genom att skjuta till stora extra pengar till välfärden. De senaste fyra åren under S-regering har vi haft en stark högkonjunktur. Trots detta har vi haft flera år med nya obalanser för kommunerna, där skatteintäkterna inte räckt för behoven. I dagsläget är situationen under kontroll, för 2017 lyckades de flesta kommuner till och med redovisa överskott. Men då ska man komma ihåg att vi haft en stark högkonjunktur med goda skatteintäkter, och att tillfälliga pengar för mottagande av nyanlända tillfälligt stärkt ekonomin.
 
 
Fru talman,
 
Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, presenterade nyligen sin ekonomirapport. Varningssignalerna är tydliga. Kostnaderna i kommunerna spås öka betydligt snabbare än intäkterna. Orsakerna är i huvudsak fem:
 
För det första ökar kostnaderna för ekonomiskt bistånd. Huvudskälet är att alltfler nyanlända blir beroende av bidragsförsörjning när de lämnar etableringsuppdraget utan att komma vidare till arbete. När statens försörjning av den nyanlände upphör går kostnaderna över på kommunerna.
 
För det andra ökar kommunernas kostnader till följd av bostadsbrist. När det saknas vanliga bostäder för olika utsatta målgrupper måste socialtjänsten ta till dyra kortsiktiga bostadslösningar. Orsakerna till bostadsbristen är flera, men två skäl sticker ut – fler ungdomar som vill flytta hemifrån och ett stort antal nyanlända som behöver bostad.
 
För det tredje sänkte regeringen ersättningen till kommunerna för ensamkommande barn och ungdomar från halvårsskiftet 2017. Detta har sammantaget medfört årliga underskott i miljardklassen för kommunerna.
 
För det fjärde larmar man om ökade kostnader inom individ och familjeomsorgen. Det handlar om ökade missbruksproblem bland unga vuxna, fler orosanmälningar rörande större syskonskaror, fler fall av hedersrelaterat våld och våld i nära relationer och fler komplicerade placeringar av barn och unga.
 
För det femte har kommunerna ett stort demografiskt tryck där både gruppen unga och äldre ökar. Vissa kommuner brottas samtidigt med stora och växande pensionsskulder.
 
Landstingen och Regionerna har ett ännu mer ansträngt läge. Kostnaderna fortsätter öka i snabb takt, medan skatteunderlagets utveckling bromsar in. Trots högkonjunktur redovisade fem landsting och regioner underskott 2017, och i andra landsting har man tvingats höja skatten.
 
 
Fru talman,
 
Sammantaget är situationen oroväckande för Sveriges kommuner och landsting.
Moderaterna och Kristdemokraternas statsbudget som riksdagen tagit beslut om innebär en extra satsning nästa år på 3,5 miljarder till kommunerna och 1,5 miljard till landsting och regioner. Det är helt avgörande tillskott för att stärka välfärden.
 
Det handlar bland annat om satsningar på mindre barngrupper i förskolan, mer undervisningstid i lågstadiet, en tioårig grundskola, byggande av fler äldreboenden, satsningar på demensvård och kvalitetsutveckling av hemtjänsten, en ny kömiljard för att korta vårdköerna, satsningar på cancervården och inte minst återinförd värdighet i LSS där personer med behov av andningshjälp och sondmatning självklart ska få den hjälp de behöver.
 
Våra reformer och satsningar är oerhört viktiga och ett steg mot en bättre välfärd och bättre prioriteringar. Samtidigt är det viktigt att påpeka att det inte går att rädda välfärden i kommuner och landsting bara genom skattehöjningar eller ökade statsbidrag. Det krävs reformer för fler i arbete, minskat bidragsberoende och en betydligt bättre kostnadskontroll och prioritering så att man får mer välfärd för varje skattekrona. En del av detta kräver nya lagar och regler från regering och riksdag, annat ligger på kommunal nivå och kräver modiga och tydliga kommunpolitiker.  
 
Om det är något konkret jag skulle vilja slå ett slag för i detta anförande är det personalförsörjningen inom vård och omsorg. Vi vet att personalen blir allt äldre och att det är svårt med nyrekrytering. Ska vi klara bemanningen i framtiden måste vi förbättra arbetsvillkor, arbetsmiljö, schemaläggningar, personaltäthet, löner och OB-ersättningar. Moderaternas och Kristdemokraternas budget ger kommuner och landsting möjlighet att ta viktiga steg i denna riktning.
 
Man kan också konstatera att en betydande del av orsakerna till den ansträngda situationen i våra kommuner är direkt kopplade till det omfattande mottagandet av nyanlända på senare år. Det visar hur viktigt det är att inte gå tillbaka till den tidigare ohållbara migrationspolitiken. De partier som driver på för detta tar inte ansvar för välfärden. Det måste vi vara mycket tydliga med i debatten.
 
 
Fru talman,
 
När jag kom in i riksdagen 2006 var en av de första frågor jag engagerade mig i att införa en möjlighet till resultatutjämningsreserv för kommuner och landsting, där man kunde spara överskott från goda år för att täcka kostnader när tiderna är sämre.
 
Jag fick till slut se mitt förslag bli verklighet. Sedan 2013 finns denna möjlighet och SKL berättar i sin rapport att det idag är 139 kommuner som har sammanlagt 13 miljarder i resultatutjämningsreserv. Dessa reserver kan bli mycket värdefulla för att trygga välfärden och motverka panikbesparingar när tiderna blir sämre.
 
Med en klok politik finns möjlighet att fler kommuner kan avsätta mer pengar nästa år och därmed klara kommande lågkonjunktur bättre än man annars skulle ha gjort. Vår budget lägger en god grund för detta.
 
  
Fru talman,
 
med dessa ord tackar jag för ordet och önskar talmansstaben, finansutskottets fantastiska personal och mina utskottskolleger en riktigt god jul och ett  gott nytt år!

 




 

Ansträngd ekonomi i kommuner och Landsting

2018-12-21

I dag representerar jag moderaterna i höstens sista riksdagsdebatt, Finansutskottets debatt om kommunsektorns ekonomi.  För de flesta människor är välfärden i praktiken oftaidentisk med den verksamhet man möter dagligen hemma i sin kommun och sitt landsting. Kommunsektorns ekonomiska situation är därför en av våra viktigaste politiska frågor.

När Alliansen tillträdde 2006 var det efter ett antal år där kommunsektorn visat stora underskott. Under Alliansens regeringstid 2006-2014 rådde balans i kommunsektorn mellan kostnader och intäkter. Detta trots den djupa finanskrisen, vilket vi klarade genom att skjuta till stora extra pengar till välfärden. De senaste fyra åren under S-regering har vi haft en stark högkonjunktur. Trots detta har vi haft flera år med nya obalanser för kommunerna, där skatteintäkterna inte räckt för behoven. I dagsläget är situationen under kontroll, för 2017 lyckades de flesta kommuner redovisa överskott, men då ska man komma ihåg att vi både haft en stark högkonjunktur och att tillfälliga pengar för mottagande av nyanlända tillfälligt stärkt kommunerna.

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, kom nyligen med sin ekonomirapport. Varningssignalerna är tydliga. Kostnaderna i kommunerna spås kommande år öka betydligt snabbare än intäkterna. Orsakerna är i huvudsak fem: 

För det första ökar kostnaderna för ekonomiskt bistånd. Huvudskälet är att alltfler nyanlända blir beroende av bidragsförsörjning när de lämnar etableringsuppdraget utan att komma vidare till arbete. När statens försörjning av den nyanlände upphör går kostnaderna över på kommunerna. Detta är ett stort och växande problem i många kommuner som tagit emot många nyanlända för att fylla tomma lägenheter, men där samtidigt arbetsmarknaden är svag. 

För det andra ökar kommunernas kostnader till följd av bostadsbrist. När det saknas vanliga bostäder för olika utsatta målgrupper måste socialtjänsten ta till dyra kortsiktiga bostadslösningar. Orsakerna till bostadsbristen är flera, men två skäl sticker ut – fler ungdomar som vill flytta hemifrån och ett stort antal nyanlända som behöver bostad.  

För det tredje sänkte regeringen ersättningen till kommunerna för ensamkommande barn och ungdomar från halvårsskiftet 2017. Detta har sammantaget medför årliga underskott i miljardklassen för de svenska kommunerna. 

För det fjärde larmar man om ökade kostnader inom individ och familjeomsorgen. Det handlar om ökade missbruksproblem bland unga vuxna, fler orosanmälningar rörande större syskonskaror, fler fall av hedersrelaterat våld och våld i nära relationer och fler komplicerade placeringar av barn och unga.  

För det femte har kommunerna ett stort demografiskt tryck där både gruppen unga och äldre ökar. Vissa kommuner brottas samtidigt med stora och växande pensionsskulder.

Man kan konstatera att en stor del av orsakerna till den ansträngda situationen är direkt kopplade till det omfattande mottagandet av nyanlända. Det illustrerar hur viktigt det är att inte gå tillbaka till den tidigare helt ohållbara migrationspolitiken. De partier som driver på för detta tar inte ansvar för välfärden, och det måste vi vara mycket tydliga med i debatten. 

Landstingen och Regionerna har ett ännu mer ansträngt läge. Kostnaderna fortsätter öka i snabb takt, medan skatteunderlagets utveckling bromsar in – trots högkonjunktur redovisade fem landsting och regioner underskott 2017, och i andra landsting har man tvingats höja skatten för att få ekonomin att gå ihop.  

Sammantaget är situationen oroväckande för Sveriges kommuner, landsting och regioner. Och detta är något jag kommer att varna för i morgondagens debatt. Jag kommer också att påpeka att Moderaterna och Kristdemokraterna tillför fem miljarder extra till kommuner och landsting nästa år i den beslutade statsbudgeten. Men jag kommer också att påpeka att det inte går att rädda välfärden i kommuner och landsting bara genom skattehöjningar eller ökade statsbidrag. Det krävs reformer för fler i arbete, minskat bidragsberoende och en betydligt bättre kostnadskontroll och prioritering så att man får mer välfärd för varje skattekrona. En del av detta kräver nya lagar och regler från regering och riksdag, annat ligger på kommunal nivå och kräver modiga och tydliga kommunpolitiker.  



 

Lite fler fakta om M-KD-budgeten som beslutades av riksdagen

2018-12-20

Det pågår nu en kampanj från vänster om den så kallade "katastrofbudgeten" som enligt vänsterdebattörerna närmast verkar ödelägga Sverige, krossa välfärden och gynna de rika på de fattigas bekostnad. Det är ganska magstarka påståenden.

Jag har tidigare visat hur skattesänkningarna gynnar dem med lägst inkomst (12/12), och gått igenom hur moderaternas miljöpolitik faktiskt är den bästa i riksdagen om man ser till effekter och inte satsade kronor (15/12).  

Hela bakgrunden till vår budget, hur den förhåller sig till regeringens budget, samt budgeten i sin helhet redovisade jag i ett blogginlägg den 13/12. Den av riksdagen antagna M-KD-budgeten bygger till störta delen på övergångsregeringens budget. Sedan har vi gjort ett antal ändringar i denna. Vi finansierar alla våra förslag inom ramen för den finanspolitiska ramverket och redovisar överskott i vår budget.

Här följer en kort sammanfattning av ändringarna och hur vi finansierar detta:

Skattesänkningar:
- utökat jobbskatteavdrag för alla löntagare
- höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt så att färre tvingas betala statlig skatt
- avskaffad särskild löneskatt för pensionärer som fortsätter arbeta
- sänkt skatt för alla pensionärer (även de med lägst pension)
- enklare regler för entreprenörers generationsskiften 
Läs mer om skattesänkningarna i mitt blogginlägg den 12 december

Arbetsmarknadspolitik:
- utöka taket och utvidga RUT till fler tjänster för att skapa fler enkla jobb
- sänkt skatt på arbete och höjd brytpunkt för statlig skatt
- avskaffad löneskatt för äldre som arbetar
- avskaffande av bonusen till kommunerna för inrättande av extratjänster och översyn av målgrupperna för extratjänster
- avskaffande av meningslösa beredskapsjobb 
- bättre matchning genom att förändra Arbetsförmedlingen i grunden 


Välfärdssatsningar:
3,5 miljarder mer till kommunerna och 1,5 miljarder mer till landstingen (4,1 miljarder mer än regeringen föreslagit)
Sjukvård:
- ny uppdaterad kömiljard för att korta vårdköerna
- nationell primärvårdsreform
- särskild satsning på cancervården med regionala cancercenter och en ny cancerstrategi
- nationell strategi för jämlik sjukvård och standardiserade vårdförlopp för vanliga sjukdomar
- betald vidareutbildning till specialistsjuksköterska
LSS:
- skärpt lagstiftning som garanterar LSS för dem som behöver andningshjälp och sondmatning och översyn av hela lagstiftningen
kring LSS för att trygga stöd till dem som behöver hjälp
- 350 miljoner extra till LSS 2019 och sedan 700 miljoner per år för att säkra stödet till dem som behöver hjälp
(Läs mer i föregående blogginlägg)
Äldre:
- höjt bostadstillägg för pensionärer från den 1 juli 2019
- äldreboendegaranti som garanterar alla över 85 år med beviljad hemtjänst plats i anpassat boende
- äldreboendemiljard för att stimulera byggande av äldrebostäder och trygghetsboenden
- särskilda satsningar på utveckling av hemtjänst och demensvård
- satsning på fysisk aktivitet och träning för äldre
- ökat stöd till föreningar och organisationer för att motverka äldres ensamhet
Skola:
- utökad undervisningstid i skolan, till att börja med en extra timme per dag i lågstadiet
- tioårig grundskola med skolstart från sex års ålder från och med 2020
- skyldighet för kommunerna att erbjuda lovskola i åk 6-9 för de elever som inte når målen
- fler karriärlärare
Familjer och barn:
- mindre barngrupper i förskolan
- stärkt föräldrastöd till familjer som behöver stöd
- fritidspeng som garanterar alla barn möjlighet att delta i fritidsaktiviteter

Stöd till civilsamhället:
- återinförande av skatteavdraget för gåvor till välgörande ändamål

Migrations och integrationspolitik:
Moderaterna och Kristdemokraterna är överens om att Sverige behöver en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Det måste vara slut med de tvära politiska kasten. Den tillfälliga lagen bör, när den löper ut, ersättas av en ny permanent lag som har bred politisk förankring. Tills dess en sådan ny lag finns på plats kommer den tillfälliga lagen att behöva fortsätta gälla. Samtidigt vill vi göra ett antal åtgärder för att förbättra integrationen:
- utöka taket och utvidga RUT till fler tjänster för att skapa fler enkla jobb
- obligatorisk språkförskola 15 timmar per vecka för nyanlända barn 
- fler förvarsplatser för att säkerställa att den som nekas uppehållstillstånd också återvänder till sitt hemland
- mer pengar till tullen och kustbevakningen för stärkt gränsskydd 
- besparingar på migrationsverket med en dryg miljard genom effektiviseringar och minskade volymer


Lag och ordning:
- Drygt 1,5 miljarder extra till polisen med målet om 10.000 fler polisanställda fram till 2024
- höjda polislöner med i genomsnitt 3.000 per månad under mandatperioden
- 450 miljoner extra till åklagare, domstolar och kriminalvård
- 90 miljoner till tullen för stärkt gränsskydd och 500 fler tulltjänstemän under mandatperioden

Utrikes-, säkerhets och försvarspolitik:
- ökade försvarsanslag 2019-21 med 18 miljarder, i linje med det försvarsmakten själva kräver för att klara sitt uppdrag
- långsiktigt mål om försvarsanslag motsvarande två procent av BNP

Miljö och klimat: 
- ökad satsning på miljöforskning
- ökad satsning på laddstolpar och annan infrastruktur för miljövänliga transporter
- mer pengar till klimatbistånd och klimatinvesteringar utomlands för bättre effekt per satsad krona
- extra satsningar på havsmiljö och marina ekosystem
Läs mer om moderaternas miljöpolitik i mitt blogginlägg den 15 december

Tillväxt i hela landet: 
- avskaffad flygskatt
- avskaffad överindexering av bensin- och dieselskatter
- ökad skattenedsättning för lantbruksdiesel
- säkerställa att stödet till lantbrukare efter sommarens torka verkligen betalas ut som utlovat

Finansiering:
Vi använder främst det överskott som finns i övergångsregeringens budget till följd av att den inte innehåller några nya reformer eller satsningar. Dessutom gör vi följande större besparingar:
- effektivisering av arbetsmarknadspolitiken och minskade anslag till arbetsförmedlingen
- slopande av bonusen till kommunerna för inrättande av extratjänster
- slopade byggsubventioner
- effektivisering av miljö- och klimatpolitiken, tex avskaffade subventioner för elcyklar
- nedläggning av jämställdhetsmyndigheten och delegationen mot segregation
- avskaffad skattereduktion för fackföreningsavgift (Läs mer om detta i mitt blogginlägg den 13/12)
- minskat anslag till Migrationsverket

 

 

Debattartikel i Markbladet idag

2018-12-19






Naturligt att många är besvikna på vår statsbudget

2018-12-18

Moderaternas och Kristdemokraternas vinnande budgetförslag har fått mycket beröm. Samtidigt är det många som uttrycker missnöje - "varför satsar ni inte på XXX" som ni lovade före valet?

Svaret är enkelt, och jag har påpekat det tidigare. Tidspressen har varit stor, övergångsregeringens budget presenterades extremt sent denna höst, och sedan har partierna två veckor på sig att reagera på den. I en budgetmotion på 28 sidor som korrigerar den stora övergångsbudgeten på 3.000 sidor kan man inte ha med allt. Vi kan i dagens politiska läge endast göra de besparingar och satsningar som går att göra med kort varsel och utan lagändringar som måste beredas. Vi kan inte heller ta beslut som gör det omöjligt för myndigheterna att genomföra våra beslut. Exempelvis behövde Skatteverket ha alla beslut i skattefrågor på plats allra senast den 12 december. 

Många av våra vallöften och viktigare reformer kräver omtattande lagändringar, och dessa måste på sedvanligt sätt utredas, beredas och hanteras av riksdatgen först. Detta tar tid, och förutsätter i de flesta fall att vi först kan bilda regering. Det vi gjort i vår budgetmotion är alltså att föreslå sådana saker som går att genomföra med kort varsel. Trots detta har vi lyckats få med imponerande många viktiga saker. Våra skattesänkningar för pensionärer och löntagare, våra satsningar för att stärka välfärden i kommuner och landsting, och våra ökade resurser till polis, tull och försvar har varit välkomna. Samtidigt finns en mängd skrivningar och avsiktsförklaringar i vår budgetmotion, saker vi vill ta tag i så snart vi förhoppningsvis kan bilda regering. Först då kan alla våra vallöften bli verklighet.

Att många är besvikna över att våra vallöften inte kan uppfyllas i dagsläget får vi väl främst ta som en bekräftelse på att många längtar efter en ny politik och klokare politiska prioriteringar. Vi är beredda om riksdagen ger Ulf Kristersson i uppdrag att bilda regering.

 




Moderat politik bäst även för miljö och klimat

2018-12-15

Vänstersidan beskyller moderaterna och kristdemokraterna för att "inte satsa tillräckligt på klimatet". Man talar rent av om att vi "slaktar miljö- och klimatpolitiken". Det man vänder sig mot är att vi minskar anslagen i budgeten till miljö- och klimatområdet med två miljarder. Det är korrekt - men samtidigt ökar vi anslagen till de gröna näringarna med en miljard och klimatbiståndet till andra länder med en miljard. Totalt handlar det alltså om samma pengar. Trots våra neddragningar av den direkta miljöbudgeten ligger vi dessutom drygt två miljarder över regeringens budget för bara två år sedan, 2016. Att påstå att det rör sig om en ”slakt” är alltså inte särskilt trovärdigt.

När de rödgröna skryter om sin "klimatpolitik" kan det ju också vara intressant att påminna om att CO2-utsläppen minskade under Alliansen, men att de enligt SCB har ökat de senaste 4 åren med en S-MP-regering - trots enormt mycket pengar till" klimatpolitik". Konjunkturinstitutet har dessutom konstaterat att 7 av 8 klimatsatsningar som den rödgröna regeringen sjösatte brister i effektivitet. Så hur man nu än ser på klimatpolitiken så kan man i vart fall konstatera att den rödgröna regeringen har misslyckats. Det enda man lyckats med är att göra slut på en massa skattepengar.

Vi stoppar nu regeringens ineffektiva symbolpolitik och därför avskaffar vi bland annat regeringens elcykelpremie. Vi tar också bort flygskatten eftersom denna skatt har minimal miljönytta, men flyttar flygresor till andra länder, exempelvis från Sturup i Skåne till Kastrup i Danmark. Vi minskar också anslagen för "tvångsinköp" av skog från privata skogsägare. Att staten köper upp en massa skyddsvärd skog från motvilliga skogsägare är ett angrepp på äganderätten. Bättre då att träffa frivilliga avtal med skogsägarna om att skydda värdefulla skogsområden och ersätta skogsägaren för dennes arbete.

M-KD-budgeten slopar även överindexeringen av bensinskatten, alltså den uppräkning av bensinskatten - utöver inflationen - som den rödgröna regeringen införde. Orsaken är uppnbar - skenande bensinkostnader slår stenhårt mot landsbygden, och det är där människorna finns som driver våra gröna näringar, inklusive all vår livsmedelsförsörjning och allt vårt skogsbruk. Om man skattar ihjäl de gröna näringarna slår det direkt mot miljön. Vi sänker också dieselskatten för jordbruket av samma skäl.

Moderaterna satsar på andra saker. Exempelvis på att stötta basindustrins omställning, på havs- och vattenmiljö, på forskning och på ett utökat "klimatbistånd", och på att fler ska välja elbil. Vi vill på sikt se mer inblandning av biodrivmedel för flyget, miljöanpassade start- och landningsavgifter på flygplatserna och arbete för att kunna beskatta flygbränslets utsläpp på EU-nivå i stället för nationellt för att få lika villkor för flyget i hela Europa.

Moderaterna har för övrigt den bästa klimatpolitiken enligt denna rapport från Timbro. Intressant med tanke på att andra partier ofta slår sig för bröstet med hur bra klimatpolitik de har. Bland annat skriver Timbro att

"Regeringen och Vänsterpartiet har en stor klimatbudget men med svagt fokus på effektiva åtgärder. De har dubbelt så stor budget för klimatpolitik som Moderaterna, men enligt beräkningen skulle Moderaterna ändå minska utsläppen mer. I dessa beräkningar utgår vi från Naturvårdsverkets bedömning av kostnaderna för utsläpps­minskningar i Klimatklivet och från Energimyndighetens bedömning för att beräkna kostnaderna för utsläppsminskningar internationellt. Moderaternas höga placering beror på att de är positiva till inter­nationellt klimat­samarbete och tillsätter pengar till internationella klimatinvesteringar, som är erkänt verksamma åtgärder enligt bland andra Konjunkturinstitutet."

Det är alltså precis som med biståendet - vänstersidan räknar bara hur mycket kronor man gör slut på av skattebetalarnas pengar. Man är mindre intresserade av resultaten. Moderaterna satsar mindre pengar, men de pengar vi satsar gör mer miljönytta än de pengar övergångsregeringen har i sin budget. Vi tittar mer på resultatet och vill inte slösa med skattepengar på meningslösa åtgärder.

Man kan som bekant ha olika syn på klimatfrågan, men ett förändrat klimat har flera gånger i jordens historia fått dramatiska konsekvenser. Det kommer hända igen och vi bör ta frågan på allvar. Däremot kan man ha olika åsikt om hur man ska tolka de vetenskapliga underlagen och vilka politiska slutsatser man ska dra av dessa. Självklart bör man också diskutera och forska vidare om hur mycket av klimatförändringarna människan står för och hur mycket som kan bero på annat. Inte minst bör vi fundera över i vilken mån vi verkligen kan stoppa eller kraftigt bromsa klimatförändringarna, och vad vi gör om det visar sig att det bara på marginalen hjälper att minska våra utsläpp av koldioxid. En diskussion om vilka åtgärder som är mest effektiva pågår också. Vi bör även bredda miljödiskussionen och lyfta även andra viktiga miljöfrågor som ofta får stå tillbaka för klimatfrågan.

Men med detta sagt - att människans sätt att leva påverkar vår miljö är helt uppenbart. Det är därför viktigt att politiken tar väl avvägda beslut och gör rimliga ekonomiska satsningar som gynnar teknisk utveckling, forskning, och en i övrigt genomtänkt politik. Inte minst är det rimligt med en del satsningar i mindre utvecklade länder där effekten per satsad krona blir mångdubbelt större än om vi lägger dem på åtgärder i Sverige. Ska man få trovärdighet i politiken måste man samtidigt sätta stopp för meningslösa symbolåtgärder, och det är det vi gör i vår budget. Så även om jag ifrågasätter en del i "klimatdebatten" är det lätt för mig att försvara den moderata politiken i årets budget. I den mån man ska satsa på klimatpolitik är moderaternas åtgärder väl avvägda, och vi breddar samtidigt miljöpolitiken genom att satsa på andra viktiga områden.





 

Sveriges nya statsbudget

2018-12-13

Jag får många frågor om detaljer i den nya, av riksdagens igår beslutade, statsbudgeten för 2019. Jag lägger ut vår M-KD-reservation här, samt övriga underlag rörande M-KD-budgeten. Efterhand kommer jag att återkomma till en mer detaljerad beskrivning av olika politikområden, exempelvis effekten för pensionärerna, miljöpolitiken, vårdsatsningar, polis, försvar osv.

Från oppositionen kommer beskyllning om att vår budgetmotion är en "servettskiss". En ganska tramsig kommentar som givetvis kommer i affekt efter att man förlorat budgetomröstningen. Självklart vet Socialdemokraterna och de andra partierna mycket väl hur det fungerar, alltså precis som det brukar: 

Vår budget baseras på regeringens övergångsbudget på över 3.000 sidor. Mycket i detta material är det ingen politisk strid om. Men vi har i vår vinnande budgetmotion gjort ett antal viktiga förändringar av både satsningar, besparingar och skatter, och det är de ändringarna tillsammans med den ursprungliga övergångsbudgeten som blir den samlade statsbudgeten för kommande år. Det är alltså inte alls så att moderaternas budgetmotion på 28 sidor ersätter hela den omfattande budgetpropositionen på över 3.000 sidor som finansdepartementet arbetat fram. Vår budgetmotion är en korrigering av vissa poster som vi tycker är viktiga, samt en beskrivning av vad vi i övrigt tycker är viktigat att förändra i politiken.

Vi moderater har gjort egna budgetmotioner varje år sedan 2014, och det var självklart att göra det även denna gång. Skillnaden är att vi nu har förhandlat fram ett slutligt förslag med KD, det förslag som till slut vann i riksdagens omröstning. Det samlade riksdagsbeslutet är så väl underbyggt att det ska gå utmärkt att regera på detta. 

 

M-KD-reservationen i finansutskottet (som sedan vann i riksdagens omröstning)

Utförligare beskrivning av budgeten med satsningar och besparingar

Sammanställning av utgifter och inkomster i statens budget med beskrivning av skillnader mot S-MP-budgeten

 



 

Märklig kritik mot slopad skattereduktion för fackföreningsavgift

2018-12-13

Fram till 2007 fanns rätt till skattereduktion för inbetald fackföreningsavgift. Alliansen avskaffade denna rätt samtidigt som vi införde jobbskatteavdraget, som ju gav mångdubbelt större skattesänkningar till alla löntagare. För en normal löntagare blev det sammanlagt över en hel extra månadslön (!) i handen efter Alliansens fem jobbskatteavdrag.

Inför valet 2014 lovade Socialdemokraterna att återinföra rätten till skattereduktion för fackföreningsavgift. Detta påstods vara centralt för att försvara den svenska modellen och underlätta för facket att rekrytera nya medlemmar. Konstigt nog var frågan inte mer angelägen än att S-MP-regeringen väntade ända till halvårsskiftet 2018 för att återinföra skattereduktionen - alltså drygt två månader före årets val. Ingen löntagare har alltså än så länge upplevt någon skattereduktion för den inbetalda fackföreningsavgiften enligt det nya systemet, det syns först i deklarationen till våren.

I samband med att Moderaterna och Kristdemokraterna nu ger löntagarna ytterligare skattesänkningar tar vi bort skattereduktionen för inbetald fackföreningsavgift. Den skattesänkning löntagarna samtidigt får kompenserar detta med god marginal. 

Vi gör också andra saker som minskar löntagarnas skatt, exempelvis tar vi bort överindexeringen av bensinskatten som annars hade ökat bensinpriset kraftigt kommande årsskifte. Nu kommer bensinskatten "bara" att följa inflationen. För alla som pendlar med bil till jobbet kommer detta att medföra lägre kostnader än om S-MP-regeringens budget hade fått gälla.

Det viktigaste när det gäller skattereduktionen för fackföreningsavgift är att de fackliga organisationerna rimligen borde ha bättre argument för att rekrytera nya medlemmar än att man får en skattereduktion på 25% av fackföreningsavgiften. Har man inget bättre att locka med lär man knappast kunna rekrytera några medlemmar ändå. 




 

Inkomstskattesänkningarna i den nya M-KD-budgeten

2018-12-12

Många frågar mig hur stora inkomstskattesänkningarna blir för löntagare och pensionärer med den nya M-KD-budgeten. Skattesänkningarna består av tre delar.

1. Förstärkt jobbskatteavdrag för alla som arbetar. Ger från drygt hundra kronot upp till 210 kronor i skattesänkning per månad, beroende på inkomst.

2. Höjd inkomstgräns för uttag av statlig skatt. Innebär att gränsen höjs från drygt 41.000 till 43.000 kronor. Betyder en skattesänkning på upp till 282 kronor per månad för den som tjänar över 42.000 kronor.

3. Sänkt skatt för alla pensionärer. En pensionär med 13.000 i pension får en dryg hundralapp, har man 15.000 får man 150 kronor i skattesänkning. Har man 25.000 i pension blir skattesänkningen 345 kronor per månad.

Till skillnad mot övergångsregeringen sänker vi skatten för alla pensionärer, även dem med lägre pensioner (som fick sänkt skatt häromåret). Många pensionärer får större skattesänkningar än löntagare med motsvarande inkomst, eftersom vi vill ta bort hela skillnaden i skatt mellan lön och pension. Pensionärer med allra lägst inkomst kommer att betala mindre skatt jämfört med en löntagare med samma inkomst.

Här finns en utförlig tabell som visar skattesänkningen vid olika inkomster för löntagare och pensionär. Dessutom två kolumner som visar hur mycket större skattesänkningarna blir med vår budget jämfört med övergångsregeringens.





   

Bra med många servetter när Löfven ska torka alla tårar

2018-12-12

Häromdagen gick övergångsstatsminister Löfven till angrepp mot Moderaterna och Kristdemokraterna och kallade vår budgetmotion för en "servettskiss". Det har han sedan fått äta upp, både hans egen finansdepartement och Skatteverket har granskat motionen och vi har fått tydliga besked om att våra förslag går att genomföra.

Jag förstår att Stefan Löfven är frustrerad nu när riksdagen just tagit beslut om att M-KD-motionen är den ekonomiska politik som ska gälla kommande år. Och jag inser att det inte räckte med en servett när han skulle torka tårarna.






 

Budgetdebatt

2018-12-12

I dag hölls den viktiga budgetdebatten och i eftermiddag klockan 16 röstar riksdagen om budgeten. Moderaterna och Kristdemokraterna hoppas såklart att vår gemensamma budgetmotion ska vinna.  Mediauppbådet utanför kammaren var stort idag, och Elisabeth Svantesson (M) inledde debatten.

  

Debatten kan kort sammanfattas med att vänstersidan kritiserar oss för att vi lägger fram en egen budget, samt påstår att den är "en servettskiss" (Löfven igår). Vi invänder att det är en självklarhet för ett ansvarstagande parti att presentera en egen budgetmotion - det är det normala att man redovisar sin politik. Samhällsproblemen har inte tagit paus bara för att Sverige har en övergångsregering, och vi har inte en övergångsriksdag. Riksdagen beslutar om budgeten, det gör inte regeringen, och nu gör vi det vi lovade väljarna, lägger fram en budget för att börja ta tag i samhällsproblemen i stället för att ingenting alls kommer att hända under lång tid.

Vår budgetmotion utgår från regeringens övergångsbudget, och vi har gjort ett antal ändringar i denna. Vår budgetmotion och effekterna av denna har ganskats av både Finansutskottets kansli, Finansdepartementet och Skatteverket, och vi har haft särskilda möten med de två sistnämnda. Vår budgetmotion går att regera på och har hanterats på sedvanligt sätt i riksdagens beredning.

I debatten fick vi också kritik frå¨n vänster för att vi "sänker skatten för de rika". Det man syftar på är att vi höjer gränsen för när man ska behöva betala statlig skatt. Detta för att färre med normala inkomster, OB-tillägg och övertidsersättning inte ska tvingas betala statlig skatt. Att kritiken kommer från S och V blir faktiskt en smula roande, eftersom de själva för bara ett par dagar sedan var beredda att helt slopa värnskatten för dem som tjänar allra mest, allt för att kunna behålla regeringsmakten. I sak tycker även vi moderater att det är rimligt att avskaffa värnskatten, men vi prioriterar att börja med att höja brytpunkten för statlig skatt. Men hyckleriet från S och V är anmärkningsvärt,  de kan nu aldrig mer med trovärdighet kritisera oss för att vilja sänka skatten för de med högst inkomst.

Nedan alla de fyra ekonomisk-politiska talespersonerna från de fyra Allianspartierna, L, M, KD och C. Samlade inför debatten, precis som det ska vara.

 



 




 

Stort mediauppbåd utanför Finansutskottets sessionssal

2018-12-10

Finansutskottet hade två möten idag, klockan 09 och klockan 13. Vid båda mötena var det stort uppbåd från media utanför sessionssalen. Riksdagen hade flera vakter på plats för att hålla ordning på det hela. På nedre bilden förklarar en något dämpad vice ordförande i Finansutskottet, Fredrik Olovsson (S) varför regeringens övergångsbudget inte lär vinna i kammaren vid den slutliga omröstningen på onsdag.  







 

Positiva besked om både budget och regeringsbildning

2018-12-10

Vid morgonens första korta beredningsmöte med Finansutskottet framkom att alla partier står fast vid sina tidigare besked, vilket innebär att C och L lägger ned sina röster i budgetomröstningen och att M-KD-budgeten kommer att vinna vid riksdagsomröstningen på onsdag.



Det är såklart ett mycket glädjande besked och gör bland annat att både löntagare och pensionärer kommer att få betydande skattesänkningar redan från årsskiftet, mer än vad någon annan budget skulle erbjuda. Vi tar också ett antal betydande steg för att stärka upp polis, försvar, sjukvård, skola och integration. Finansutskottet tar slutligt beslut om budgeten vid justeringen klockan 13 idag, och sedan röstar riksdagen formellt om saken på onsdag.

  

På dagens presskonferens meddelade också Centerpartiet att man kommer att rösta nej till en ny Löfven-regering. Det var för min del väntat. De politiska skillnaderna mellan Centerpartiet och Liberalerna å ena sidan och Socialdemokraterna och Väsnterpartiet på den andra är så enormt stora att det aldrig känts realistiskt att partierna ska kunna komma överens politiskt. I vissa frågor ligger Centern långt till höger om moderaterna, exempelvis när det gäller arbetsmarknadslagstiftningen. I andra frågor är det Liberalerna som ligger längst till höger, exempelvis när det gäller snabbt avskaffande av värnskatten. Att tro att detta är frågor som S och V ska ställa upp på, och sedan få sanktionerade av LO, har aldrig känts ralistiskt för min del. Det enda S skulle kunna erbjuda är långdragna utredningar där dessa frågor göms undan tills vidare. Detta verkar också vara Annie Lööfs tolkning, och idag gav hon alltså det välkomna beskedet att Centerpartiet röstar nej till en ny Löfven-regering.

Jag hoppas att dagens två besked ska bana vägen framåt för en borgerlig regering i någon form. Det är det Sverige behöver, och det var det väljarna ville ha. Det är lång väg kvar mot ett slutligt besked om regeringsbildning, men utan tvekan har saken rört sig ordentligt i rätt riktning idag.





 

Moderaterna presenterar sin budgetmotion och integrationsmotion

2018-11-30

Samtidigt som den politiska röran tilltar, med olika och helt oförenliga ultimatum från såväl V, MP, C och L, presenterade moderaterna idag två viktiga motioner. Dels vår stora budgetmotion som ett stort antal personer arbetat hårt med under lång tid, för att den också ska vara möjlig att regera på. Dels en omfattande och genomarbetad motion om integration och migrationspolitik. Den senare återkommer jag till i eget blogginlägg.



Vår budgetmotion är förankrad i den gemensamma reformagenda som Alliansens partier gick till val på. Det är en budget som tar tag i våra svenska samhällsproblem här och nu. Sverige har en övergångsregering, men ingen övergångsriksdag. Viktiga beslut kan inte vänta. Svensk ekonomi har under flera år gått på högvarv samtidigt som det politiska reformarbetet i princip stått helt still. Enligt Konjunkturinstitutet når den svenska konjunkturen sin topp i år och BNP-tillväxten bromsar in nästa år. Sverige står sämre rustat än vi borde. Med vår budget ger vi Sverige en ny riktning, som bryter med de senaste årens reformtrötthet och politiska vänstervridning.

1. Reformer för jobb och tillväxt. 
De kommande åren förväntas Sverige ha lägre tillväxt per invånare än så gott som alla andra EU-länder. Detta trots att många faktorer talar för Sverige: en välutbildad och teknikvan befolkning, ett innovativt näringsliv och betydande investeringar i forskning och utveckling. Kostnaderna för en politik som straffar företagande och arbete, utbildning och ansträngning blir samtidigt allt högre när den internationella konkurrensen skärps. Sverige behöver politik som underlättar för företagande och entreprenörskap. Det är en långsiktig uppgift där senare års stora skattehöjningar och attacker på hela branscher måste få ett slut.

Sveriges långsiktiga tillväxtförmåga bygger inte minst på att vi är ett land där det lönar sig att arbeta och att välja de mest krävande utbildningarna. Dagens höga marginalskatter straffar dem som gör det och därför föreslår vi höjd inkomstgräns för uttag av statlig inkomstskatt. Vi vill också under mandatperioden ta steg för att avskaffa värnskatten - principen om ”hälften kvar” hade brett stöd för trettio år sedan och det borde den ha även i dag. Vi sänker också skatten ytterligare för pensionärer som arbetar.

De som kan och vill jobba ska också göra det. Så är det inte i dag. Bidragsförsörjning leder till utanförskap, men också till lägre tillväxt och högre skatter. Vi utökar därför jobbskatteavdraget så att det lönar sig bättre för fler att gå från bidrag till arbete. Ett tredubblat RUT-avdrag bidrar till att skapa fler enklare jobb.

Det ska också löna sig att ha arbetat. I vår budget får alla pensionärer sänkt skatt, inklusive den miljon pensionärer som har lägst pension. Vår skattesänkning för pensionärer uppgår till 5,8 miljarder kronor 2019 och vi vill sänka skatten ytterligare för Sveriges pensionärer under mandatperioden.

2. Återupprätta samhällskontraktet.
Det grundläggande samhällskontraktet mellan stat och medborgare bygger på ömsesidighet. Medborgarna betalar skatt, och förväntar sig att det offentliga upprätthåller lag, ordning och trygghet i samhället. Ser till att det finns bra välfärdstjänster inom vård och skola, och pålitliga ekonomiska trygghetssystem när man inte kan jobba. Det finns allt fler tecken på att samhällskontraktet sviktar. Polistätheten har sjunkit till den lägsta på tio år. Vårdköerna har fördubblats. Var sjätte elev lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. Den utvecklingen måste nu brytas. Staten måste klara sina grundläggande uppgifter. Så länge den inte gör det måste annat prioriteras ned eller bort.
* Vi satsar sammanlagt 18 miljarder kronor på försvaret under perioden 2019–2021, varav tre miljarder kronor tillförs redan 2019. Upptrappningen till försvarsinvesteringar på 2 procent av bnp inleds.
* Vi förstärker Polismyndigheten för att öka antalet polisanställda med 10 000 till 2024. Viktiga delar i detta är höjda polislöner och betald polisutbildning.
* Våra förslag ökar tillgängligheten till sjukvården oavsett var man bor. Vi stärker kunskapsfokus i skolan, med fler skoltimmar och fler lärarassistenter.
* 2019 ökar vi resurserna till välfärden med fem miljarder kronor till Sveriges kommuner och landsting. När det gäller tillskott efter 2019, så kommer de att villkoras så att alla kommuner använder pengarna effektivt och arbetar för minskade bidragskostnader och bättre integration.

3. Sverige ska hålla ihop.
Sverige ska vara ett jämlikt samhälle med god sammanhållning. Vi accepterar inte utanförskap och segregation. Arbetslinjen ska gälla alla, skolan ska bli den språngbräda för social rörlighet som göra att alla barn får sina egna chanser, och de som är nyanlända ska lära sig svenska språket och komma in i vårt samhälle. Sverige är också ett land med långa avstånd. Den tidigare regeringens skattehöjningar på drivmedel slår hårt. Vi vill avskaffa överindexeringen av drivmedelsskatter och tar nu steg i den riktningen. Vi stoppar den rödgröna regeringens dieselskattehöjning på lantbruket. Vi tar nya steg för en god infrastruktur i hela landet, med ökade resurser till väg- och järnvägsunderhåll och satsningar på bredbandsutbyggnad.

4. En fungerande och långsiktig migrations- och integrationspolitik.
Vi moderater vill ha en parlamentarisk utredning för att skapa en långsiktigt hållbar och brett respekterad migrationspolitik. Till dess en ny permanent lagstiftning finns på plats behöver den tillfälliga lagen, som löper ut i juli nästa år, förlängas. Detta kan inte vänta. Migrationspolitiken är också en viktig del av integrationspolitiken. Hur nyanlända integreras i det svenska samhället kommer att prägla Sverige under lång tid. Det är en ödesfråga. Jobben och språket är helt avgörande delar i detta. Vi vill ha en särskild språkförskola för de barn som växer upp i familjer som inte talar svenska.

5. Besparingar på myndigheter och onödiga utgifter
I vår budgetmotion föreslår vi nedläggning av Jämställdhetsmyndigheten och "Delegationen mot segregation". Vi skär ned regeringens byggsubventioner kraftigt och ökar biståndet långsammare än regeringen. Vi skär ned anslagen till Migrationsverket, avskaffar en del dåligt fungerande arbetsmarkandspolitiska insatser och drar ned satsningarna på extratjänster. Vi slopar skattereduktionen för fackföreningsavgifter, trappar ned stödet till elcyklar och subventioner av solceller, och avskaffar rätten till gratis entré på museer för vuxna och subvention av gratis kollektivtrafik för unga. Totalt innebär moderaternas budget besparingar på 25-27 miljarder per år jämfört med övergångsregeringens budget. Pengar vi använder för satsningar på välfärden och sänkt skatt för pensionärer och löntagare.  

Med vår budgetmotion kan Sverige lägga grunden för det reformprogram som kommer att behövas de kommande åren. Det måste bli ett långsiktigt och uthålligt arbete. Det finns inga enkla och snabba lösningar för att långsiktigt öka tillväxten eller återupprätta samhällskontraktet. Vi har ett antal ytterligare reformer som inte finns med i denna budget och som inte kan inte genomföras från årsskiftet på grund av att det i en del fall även krävs annan lagstiftning som inte hinner komma på plats till följd av den korta tiden fram till årsskiftet och det röriga politiska läget. Men Moderaternas budgetmotion förverkligar ändå en hel del av den borgerliga politik som kan ge Sverige en ny riktning. 



 

AP-fonderna får strängare placeringsregler - men inga förbud

2018-11-25

I går hade jag detta debattsvar i Borås Tidning till en skribent som, i direkt uppmaning till mig som ledamot av finansutskottet, efterlyste strängare placeringsregler för AP-fonderna, där man rent av skulle förbjuda alla placeringar i "fossila företag". Mitt svar kopplar jag till de nya regler som riksdagen inom kort beslutar om, där hållbara placeringar blir ett nytt mål vid sidan av exempelvis socialt ansvarstagande.  

Att däremot förbjuda alla placeringar i fossila tillgångar eller företag som arbetar med detta vore orimligt. Utan fossila bränslen skulle ingen ambulans komma när vi är sjuka. Inte någon brandbil eller polis heller när vi behöver dem. De flesta varor skulle inte heller komma till butikerna utan lastbilar som går på fossila bränslen. Och de flesta fordon i landet går fortfarande på fossila bränslen för att det helt enkelt inte är realistiskt med något annat. Så länge fossila bränslen är nödvändiga i vårt samhälle måste det också vara legitimt och rimligt att placera pengar i företag som levererar dessa bränslen. Den som påstår annat är en hycklare.





 

Märklig och unik budgetdebatt

2018-11-15

I dag höll riksdagen en helt unik och mycket märklig budgetdebatt. Alkdrig tidigare i svensk politisk historia har en övergångsregering presenterat en statsbudget. Först redovisade övergångsregeringens s-finansminister sin övergångsbudget, utan nya politiska reformer eller förslag. Därefter höll Socialdemokraternas företrädare sitt anförande av Socialdemokraternas politiska förslag. Efter det var det dags för övriga partiers företrädare, och Elisabeth Svantesson beskrev inriktningen för moderaternas budgetarbete och vår politik som vi kommer att presentera i vår följdmotion om några veckor. Vårt fokus är dagens samhällsproblem och sakpolitiken, och vi kommer att lägga en budget med våra vallöften. Allt kommer såklart inte att kunna genomföras eftersom vi dels inte har någon regering och dels har ovanligt ont om tid att presentera en budget. Mne vi ska försöka få med så mycket som möjligt. För varje dag som går utan ny regering tappar vi dock tid. Och det finns massor av saker en regering behöver ta intu med omgående. Regeringsfrågan lamslår de politiska reformerna och det är mycket allvarligt för landet. Jag sammanfattade dagens debatt i två twitterinlägg:







 

Första mötet med Riksrevisionens parlamentariska råd

2018-09-25

I dag var första sammanträdet med Riksrevisonens parlamentariska råd, där jag blikvit invald som vice ordförande. I rådet ingår en representant för vart och ett av de åtta riksdagspartierna.

Riksrevisionen är en av de viktigaste myndigheterna under Riksdagen och har som uppgift att följa upp och granska vad statens pengar går till, hur de redovisas och hur effektivt de används. Myndigheten har 330 anställda och tre kontor, i Stockholm, Jönköping och Uppsala. Man har en budget på 320 miljoner, plus ytterligare 50 miljoner i biståndspengar som går till att hjälpa andra länder att bygga upp en bra revision som kan motverka korruption och slarv med skattepengar.

I Sverige granskar Riksrevisonen alla årsredovisningar för 230 myndigheter och gör dessutom 30-40 fördjupade rapporter varje år där man granskar andra saker som man anser vara särskilt intressanta.

Genom att utföra oberoende revision ska Riksrevisionen "bidra till att stärka den demokratiska insynen, en god resursanvändning och en effektiv förvaltning i staten" som man skriver på sin hemsida. Det parlamentariska rådet ska ha en dialog med Riksrevisionen och för riksdagens räkning ha insyn i Riksrevisionens arbete. Vi kan också ge förslag till sådant som Riksrevisionen skulle kunna granska mer utförligt.

Riksrevisionens arbete är kanske inte det som uppmärksammas mest i media, men det är en viktig pusselbit för att granska regeringens styrning av myndigheterna, och myndigheternas verksamhet. I en tid när mycket handlar om bristande förtroende för politik och myndigheter, där media allt oftare upptäcker vänskapskorruption, mygel, slarv och slöseri med skattepengar, och där våra höga skatter inte alltid upplevs gå till rätt saker så känner jag ett behov av att lyfta fram Riksrevisionens betydelse. Och jag ska också försöka sprida mer kunskap om vad Riksrevisionen gör och uppmärksamma en del av deras granskningsrapporter lite extra.

 



Kommunerna rekordinvesterar på grund av kraftigt växande befolkning

2018-10-23

Dagens Samhälle varnar i sitt senaste nummer för att de svenska kommunerna rekordinvesterar i bostäder, skolor, förskolor och äldreboeenden till följd av kraftig befolkningstillväxt. Och av SCB:s statistik vet vi att huvuddelen av denna tillväxt beror på asylmottagande. 

Förra året tvingades kommuner och landsting investera över 165 miljarder, att jämföra med ungefär hälften för 10 år sedan. Det mesta går till verksamhetsfastigheter, förljt av bostäder och infrastruktur. Investeringarna ökar skuldsättningen, och när räntorna stiger kan kostnaderna öka ordentligt. Det stora problemet är dock inte investeringskostnaderna i sig, eftersom kommunsektorn totalt sett inte är så hårt skuldsatt. Problemet är i stället att man drar på sig stora driftskostnader, samt att det är svårt att hitta kompetent arbetskraft för att driva verksamheten.

Annika Wallenskog, chefsekonom hos Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) varnar för att kommunerna måste fundera på hur mycket pengar de får in och hur mycket de gör av med. Troits extremt starka resultat de senaste åren till följd av högkonjunkturen räcker inte överskotten för att finansiera investeringarna. SKL varnar för att resultaten int ekommer att bli lika starka framöver.

Jag kan bara understryka det jag sa i min riksdagsdebatt förra veckan - det finns inget utrymme för lättsinne i migrationspolitiken. Det omfattande asylmottagandet kräver mycket stora resurser, och om inte majoriteten av de nyanlända kommer i egen försörjning kommer detta inte att sluta väl. Om kommunerna både måste investera stort i mer välfärd till alla nyanlända, och samtidigt försörja merparten av de nyanlända med försörjningsstöd kommer de snabbt att tvingas spara på annat. Läget är allvarligt, och ett i princip totalt stopp för allt mottagande av asylsökande börjar alltmer framstå som en nödvändighet. Att lätta på reglerna i  migrationspolitiken riskerar i vart fall att bli en katastrof för den svenska välfärden.  

En observation är också att Göteborgs kommun har den största låneskulden av alla svenska kommuner. Högre än Stockholm som kommer tvåa - fast Stockholm är betydligt större. Göteborg är en stad som känns allt mer beymmersam på allt fler områden. 

 



60% av Sveriges kommuner har använt möljligheten till resultatutjämning

2018-10-23

I en av mina riksdagsmotioner under min första mandatperiod föreslog jag att man skulle ge svenska kommuner möjlighet att fondera överskott från ett år för att använda ett annat år när tiderna är sämre. Alltså lite som företagens möjligheter till resultatutjämning. Det tog några år innan mitt förslag blev verklighet, och förutom motionerna hade jag flera samtal om saken med både finansminister Anders Borg och finansmarknadsminister Peter Norman. Till slut tog Alliansregeringen fram ett förslag om detta som riksdagen röstade igenom. I ett blogginlägg oktober 2012 beskrev jag detta:

Regeringsförslag om resultatutjämningsfonder för kommunerna

Under flera år har jag motionerat i riksdagen om att kommunerna borde får möjlighet att spara överskott från goda år för att hantera underskott andra år. Bland annat motionerade jag om detta 2009 och 2010, och jag har också diskuterat frågan tidigare på bloggen.

Bakgrunden är att finanskrisen och den senaste lågkonjunkturen har medfört att många kommuner, trots en i grunden god och stabil ekonomi, tvingats till snabba besparingar på grund av tillfälligt minskade skatteintäkter. Detta har drabbat viktiga verksamheter som tvingats dra ned. När sedan tiderna blivit bättre har man tvingats bygga upp dessa verksmheter igen. Detta har aktualiserat kommunernas önskemål om att kunna använda överskott under goda år för att täcka underskott när tiderna blir sämre. Under min tid som kommunpolitiker fann jag dagens system mycket märkligt där varje enskilt år måste gå ihop ekonomiskt, oavsett vad som händer i omvärlden och oavset hur stora överskott man haft åren dessförinnan. Jag menade att Sverige behövde en mer långsiktig syn på kommunernas ekonomiska stabilitet.

I mina motioner föreslog jag därför att man skulle pröva möjligheten att låta varje kommun avsätta en del av ett års överskott till en resultatutjämningsfond som fritt kan användas kommande år. Möjligheten till avsättning skulle kunna begränsas till en viss andel av ett visst års överskott. Det skulle påminna om den möjlighet som finns för företag att i deklarationen skjuta upp beskattningen av en del av vinsten till kommande år.

Lösningen med en resultatutjämningsfond knuten till varje enskild kommun skulle göra hanteringen enkel och obyråkratisk och öka kommunpolitikernas möjlighet till långsiktig ekonomisk planering och att erbjuda en stabil och mindre konjunkturkänslig välfärd till invånarna.

Regeringen har nu överlämnat ett förslag till riksdagen med just denna innebörd, och där det även blir möjligt att tillämpa reglerna retroaktivt så att de omfattar överskott ända sedan år 2010. Så här skriver regeringen om den nya möjligheten i sitt pressmeddelande:

"Ökade möjligheter för kommuner och landsting att möta svängningar i konjunkturen

Kommuner och landsting ska få förstärkta möjligheter att själva kunna utjämna intäkter över tid och därigenom möta svängningar i konjunkturen. Det föreslår regeringen i en proposition som lämnats till riksdagen.

- Att ge kommuner och landsting ökade möjligheter att spara i goda tider är en del av det övergripande målet om god ekonomisk hushållning, säger finansmarknadsminister Peter Norman.

Förslaget innebär att kommuner och landsting får bygga upp resultatutjämningsreserver inom ramen för det egna kapitalet. Reserverna gör det möjligt att sätta av en del av eventuella överskott i goda tider. Därmed kan kommuner och landsting bygga upp en buffert som kan användas för att täcka underskott som uppstår till följd av en lågkonjunktur.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2013. En möjlighet införs att även reservera överskott upparbetade fr.o.m. räkenskapsåret 2010. För att göra en reservering för tidigare räkenskapsår krävs att kommun- respektive landstingsfullmäktige fattar beslut under räkenskapsåret 2013."


Jag är mycket nöjd med denna proposition. Det är något kommunpolitikerna sett fram emot, och som kan skapa ett minskat behov av ogenomtänkta kortsiktiga besparingar enstaka år. Jag kan dessutom konstatera att förslaget är nästan identiskt formulerat med mina egna motionsförslag, så jag var uppenbarligen inte helt fel ute.


Vid en föredragning av Riksrevisionen om kommunal redovisning på Finansutskottets möte idag ställde jag frågan om hur många kommuner som använder denna möjlighet till resultatutjämning mellan goda och dåliga år. Svaret var att ungefär 60% av kommunerna hittills vid något tillfälle använt möjligheten! Ett mycket glädjande resultat som rimligen medfört att man sluppit onödiga tillfälliga nedskärningar för att klara en ansträngd budget ett enskilt år, och då i stället kunnat använda överskott från tidigare år. Kanske ett av mina mest framgångsrika förslag under mina år i riksdagen, och ett förslag som haft stor betydelse i verkligheten för väldigt många människor.





Mitt anförande i dagens allmänpolitiska debatt i Riksdagen  

2018-10-16

I dag höll jag detta anförande i den allmänpolitiska debatten. Som moderaternas ansvarige för frågor som rör kommunsektorns ekonomi blev det det självklara ämnet.


Herr talman,
 
Varningssignalerna från den svenska kommunsektorn kommer i en strid ström. Inte bara från den gemensamma organisationen SKL, utan även från allt fler enskilda kommuner, ekonomer och experter som ser stora ekonomiska svårigheter framöver för många svenska kommuner.
 
Det finns flera orsaker. En växande andel äldre och barn och unga i befolkningen ökar behovet av kommunal service, samtidigt som andelen yrkesverksamma i befolkningen minskar. För många landsbygdskommuner förstärks detta ytterligare av att unga arbetsföra lämnar kommunerna och flyttar till större städer. Kvar blir de äldre och yngre – men alltför få skattebetalare.
 
Problemen förstärks för kommuner som tagit emot väldigt många nyanlända de senaste 5-6 åren. Många kommuner har gjort det frivilligt eftersom man sett en möjlighet att fylla tomma lägenheter med hyresgäster och samtidigt fått kostnaderna betalda av staten de första åren. Men efterhand som statens ekonomiska ansvar upphör och alltför få av de nyanlända kommit i arbete, och i stället tvingas leva på försörjningsstöd, så urholkas kommunernas ekonomi i snabb takt. Att det fanns många tomma lägenheter berodde oftast på att arbetstillfällena blivit färre. Nu finns i stället en massa nyanlända på orter där det inte finns några jobb.
 
De kommuner som till följd av asylpolitiken hamnat i ett mycket svårt läge är många. Ett exempel är Avesta.
 
I en artikel i Avesta Tidning nyligen beskriver kommunchefen Siw Karlsson läget som väldigt ansträngt. Om det inte kommer nya statliga pengar väntar uppsägning av personal. Hon säger vidare i artikeln rakt ut att de ekonomiska problemen till stor del har att göra med att Avesta är en av de kommuner i Dalarna som tagit emot flest nyanlända. När statens ersättningar upphör finns kostnaderna kvar.
 
En kommun med stora ekonomiska påfrestningar tvingas förr eller senare skära i välfärden, säga upp personal och höja kommunalskatten. Alla dessa saker riskerar att skapa en ond cirkel där ännu fler förvärvsarbetande lämnar kommunen för mer attraktiva orter, varvid situationen försämras ytterligare.
 
 
Herr talman,
 
SKL, Sveriges kommuner och landsting, har i flera rapporter visat att det under Alliansens regeringstid rådde balans mellan skatteintäkter och utgifter för kommunsektorn och att man redovisade stabila överskott. Detta gällde även under finanskrisen. Den senaste mandatperioden ser det betydligt sämre ut och utgifterna överstiger skatteintäkterna. Utan extra tillfälliga statsbidrag skulle många kommuner redovisa stora underskott.
 
Så här illa ser det alltså ut idag, mitt i en stark högkonjunktur där skatteintäkterna är goda och arbetslösheten i vart fall hyfsat låg. Nu vänder konjunkturen sannolikt nedåt, tecknen på det är många. Det gör att skatteintäkterna sannolikt minskar betydligt och att arbetslösheten ökar. Samtidigt upphör statens ekonomiska ansvar för allt fler nyanlända. Om allt detta händer samtidigt väntar ett stålbad för många kommuner.  
 
Jag är övertygad om att vissa kommuner inte kommer att klara sig utan hjälp. Här måste staten prioritera för att vid behov kunna stötta kommunerna och trygga välfärden. Man samtidigt kan inte staten lösa alla kommunernas problem. Varje kommun måste noga prioritera vad man lägger skattepengarna på. Samtidigt måste man se mer långsiktigt på den egna kommunens utveckling. Att frivilligt ta emot mycket stora mängder nyanlända för att fylla tomma hyreshus på mindre orter med svag arbetsmarknad var kanske inte så genomtänkt?
 
  
Herr talman,
 
Läget i kommunsektorn är oroväckande och måste tas på allvar av nästa regering. En viktig lärdom är att det stora asylmottagandet nu börjar bli en riktigt tung post ekonomiskt för Sverige. Vi måste föra en mycket stram migrationspolitik under överskådlig tid för att inte förvärra situationen ytterligare. Det finns inget utrymme för lättsinne i migrationspolitiken.
 
Grunden för en stark kommunal ekonomi är samtidigt att vi får fler företag och fler jobb i privat sektor över hela landet. Det är det som skapar alla resurser till välfärd och annan kommunal verksamhet. Ett bra företagsklimat är grunden för hela den svenska välfärden. Höjd skatt på företagande, arbete, energi och transporter är definitivt helt fel väg om man vill stärka kommuner på landsbygden.




 

Många kommuner med stort asylmottagande har nu ekonomiska problem  

2018-10-16

Jag och många med mig har tidigare varnat för vad som händer med de kommuner som tagit emot väldigt många asylsökande de senaste 4-5 åren. Många har gjort detta frivilligt eftersom man sett en möjlighet att fylla tomma lägenheter med hyresgäster och samtidigt få kostnaderna betalda av staten de första åren. Men efterhand som statens ansvar upphör och de nyanlända inte får arbete utan tvingas leva på försörjningsstöd så urholkas dessa kommuners ekonomi i snabb takt.

Ett exempel bland många är Avesta, där kommunens ekonomichef beskriver läget så här i Avesta Tidning förra veckan. Nedan en del av en artikel från ett helt uppslag i tidningen med flera artiklar om situationen:


              
                      
                 




 

Den svenska bnp-tillväxten per capita nu lägst i Europa  

2018-10-11

Denna vecka har vi fått prognoser från IMF över bnp-tillväxten per capita i de europeiska länderna. Sverige hamnar sist med en förväntad tillväxt på 0,7%. Konjunkturinstitutet publicerade också en prognos där Sverige hamnar aningen högre, och även denna siffra har lagts in i figuren som i övrigt visar IMF:s siffror. Även konjunkturinstitutets prognos placerar Sverige i botten av listan. Det är ingen tvekan om att Sverige hamnat långt efter när det gäller ekonomisk tillväxt per capita. En stor del av orsaken är givetvis det mycket stora aylmottagandet som gör att den samlade ekonomiska tillväxten i Sverige fördelas på betydligt fler individer. Men det är också tydligt att andra länder med stort asylmottagande som exempelvis Tyskland lyckats betydligt bättre. Det svenska resultatet är därmed också ett lågt betyg åt den nu avsatta S-MP-regeringen.

Uppdatering 14/10: Uppgifter framkommer i media om att IMF använt felaktig befolkningsstatistik för sina siffror och att KI:s siffror är mer korrekta. Men oavsett vilket ligger Sverige i bottenskitet i Europa när det gäller tillväxt per capita, även om vi sannolikt inte är allra sämst.




Mina tre huvuduppgifter i finansutskottet  

2018-10-10

Den centrala uppgiften för oss i finansutskottet är ju att ha koll på statsbudgeten och ha helhetsbilden på den samlade politiken. För oss moderater är givetvis även ansvaret att ansvara för den moderata budgeten och samordna politiken med övriga Alliansen. Förhoppningen är såklart att dessa saker ska bli samma sak förr eller senare. Detta beror ju på hur regeringsförhandlingarna slutar. 

Men utöver budgeten har finansutskottet en mängd andra uppgifter. Exempelvis frågor som rör kommunsektorns ekonomi, finansmarknaderna, offentlig upphandling, Riksbanken, penningpolitiken, Riksrevisionen, Finansinspektionens verksamhet mm. Samt en mängd EU-frågor, internationella relationer via OECD och IMF mm. Mina tre personliga ansvarsområden blir följande:


För det första är jag nu moderaternas ansvarige för frågor som rör kommunsektorns ekonomiska situation.

Detta är frågor som jag arbetade mycket med även förra mandatperioden, och som är mitt absolut största intresse när det gäller Finansutskottets område. Nu har jag alltså fått huvudansvaret för detta politikområde. Kommunernas och landstingens/regionernas ekonomiska läge är helt centralt för att värna välfärden och samhällsservicen och det finns mycket stora orosmoln på detta område. En mycket stor belastning av stort asylmottagande, en demografisk utveckling med allt fler äldre, och en urbanisering som slår hårt mot glesbygdskommunerna där alltför många flyttar till större städer och orter för att studera eller för att få bättre betalda arbeten. Utöver detta är en del kommuner svårt skuldsatta och andra har stora pensionsskulder som ligger som tickande bomber utanför bokföringen. Om man lägger ihop allt detta får man faktiskt en ganska skrämmande bild av läget. 

Högkonjunkturen har tillfälligt maskerat problemen genom att skatteintäkterna ökat, och en hel del kommuner har dessutom höjt kommunalskatten. Samtidigt har staten skjutit till en del extra riktade pengar. I längden måste varje kommun bygga upp sin egen skattekraft och skapa sina egna resurser, staten kan självklart inte hålla alla kommuner under armarna med obegränsade tillskott samtidigt som man ska klara statens egna uppgifter på ett bra sätt. Samtidigt kommer en del kommuner inte att klara sig utan hjälp från staten, det är bara att inse.

Ytterligare frågetecken gäller skatteutjämningssystemet som upplevs som orättvist av både de kommuner som betalar till systemet och de som får pengar från systemet. Där finns nu en färsk utredning om detta som är det första jag kommer att börja med att sätta mig in i inför det fortsatta arbetet.


För det andra är jag invald som moderaternas representant och vice ordförande för Riksrevisionens parlamentariska råd.

Riksrevisionen är en av de viktigaste myndigheterna under Riksdagen och har som uppgift att följa upp och granska vad statens pengar går till, hur de redovisas och hur effektivt de används. Genom att utföra oberoende revision ska Riksrevisionen "bidra till att stärka den demokratiska insynen, en god resursanvändning och en effektiv förvaltning i staten" som man skriver på sin hemsida. Det parlamentariska rådet ska ha en dialog med Riksrevisionen och för riksdagens räkning ha insyn i Riksrevisionens arbete.

Jag blir nu vice ordförande i det parlamentariska rådet, och tillsammans med ordföranden Jörgen Hellman (S) kommer jag att lägga ganska mycket arbete på detta uppdrag. Vi ska tillsammans leda rådets arbete, ansvara för kontakterna med Riksrevisionens ledning och planera den löpande verksamheten.


För det tredje ska jag tillsammans med Elisabeth Svantesson ha huvudansvaret för de övergripande budgetfrågorna för moderaternas räkning.

Vår ekonomisk-politiska talesperson och vice partiledare Elisabeth Svantesson har givetvis huvudansvaret för alla frågor som rör helheten i den moderata ekonomiska politiken. Jag blir nu hennes "back-up" i finansutskottet i dessa frågor, och det gör givetvis att jag behöver vara extra väl uppdaterad på moderaternas politik på alla politikområden. Jobbigt men kul! 





Mandatperiodens första möte med Finansutskottet

2018-10-02

I dag valdes formellt ledamöterna in i riksdagens olika utskott, och själv valdes jag alltså till ordninarie i Finansutskottet och ersättare i Utbildningsutskottet. Vid dagens konstituerande första möte i Finansutskottet valde vi sedan enhälligt Elisabeth Svantesson (M) till ordförande och Fredrik Olovsson (S) som vice ordförande.

 


 




Detta talas det för lite om - Sverige har sämst tillväxt per capita i hela EU 

2018-08-24

Regeringen skryter mycket om den starka tillväxten. Men den tillväxt man mäter är den totala för landet. Nedbruten per invånare, det man brukar kalla BNP/Capita, är tillväxten betydligt mera blygsam. Sanningen är att Sverige både 2017 och hittills under 2018 har haft den lägsta BNP-tillväxten per invånare av alla länder i hela EU. Orsaken är uppenbar - det stora tillflödet av nyanlända som inte bidrar till tillväxten men ökar befolkningen har minskat den ekonomiska tillväxten per invånare dramatiskt. Ovanpå detta har den svenska lågräntepolitiken försvagat vår valuta kraftigt. Det gör att importpriserna går upp och att det är dyrare att resa utomlands. Dessa två saker får alldeles för lite utrymme i den svenska valdebatten. Svenska folket har relativt omvårlden blivit fattigare under dagens regering.

 



 

Moderaterna presenterade sin ekonomiska politik för kommande fyra år

2018-08-11



I veckan presenterade moderaterna Inriktningen för sin ekonomiska politik den kommande mandatperioden. I fyra korta punkter ser den ut så här:

  1. Starka offentliga finanser. En ansvarsfull ekonomisk politik är en förutsättning för ett sammanhållet Sverige. Det budgetpolitiska ramverket ska följas och överenskommelsen om ett reformerat överskottsmål ligger fast. Stabila offentliga finanser möjliggör hög sysselsättning och god tillväxt – som ska komma alla till del. 
  2. Återupprätta samhällskontraktet genom ökad kvalitet i vården och skolan samt en stark polis och ett starkt försvar. Samhällets resurser måste prioriteras till grundläggande samhällsfunktioner så det offentliga kan uppfylla sin del av samhällskontraktet. Välfärd måste gå före bidrag och subventioner och vi måste prioritera det som är viktigast. Moderaterna satsar på 10 000 fler polisanställda och ökade försvarsutgifterna för att inom tio år gå mot två procent av BNP. Totalt lovar Moderaterna 17 miljarder kronor ytterligare till polis, övriga rättsväsendet och försvar under nästa mandatperiod. För att upprätthålla kvaliteten i vård, skola och omsorg och undvika skattehöjningar kommer Moderaterna att tillföra minst 20 miljarder kronor i statsbidrag nästa mandatperiod. Kommunerna styr själva över hur dessa används, men 10 miljarder kronor villkoras mot att respektive kommun genomför åtgärder för att även kommunernas utgifter ska prioriteras till kärnuppgifterna. Till detta ska läggas ytterligare cirka 14 miljarder kronor i riktade välfärdsreformer för att korta vårdköerna, förbättra psykiatrin, utöka undervisningstiden i skolan och införa en tioårig grundskola enligt de förslag moderaterna tidigare presenterat.
  3. Fullt finansierade strukturreformer för fler i jobb. För att ge alla människor en chans att komma in på arbetsmarknaden och kunna försörja sig själva och sina familjer krävs en kombination av lägre skatt på arbete och bidragsreformer. Moderaternas löfte är att det alltid ska löna sig att gå från bidrag till arbete. Det uppnås delvis genom ett jobbskatteavdrag på 22 miljarder kronor, främst riktat mot låga inkomster. Detta kombineras med reformering av a-kassan, aktivitetsstödet, sjukpenningen och försörjningsstödet – tillsammans med ett bidragstak som stoppar möjligheten att stapla bidrag på varandra. Sammantaget gör kombinationen av sänkta skatter, lägre bidrag och lägre anställningskostnader att vi räknar med att i storleksordningen 70 000 nya jobb kan tillkomma.
  4. Stärk den långsiktiga tillväxten. Sedan 2014 har välståndet, BNP per capita, utvecklats svagare än i andra liknande länder. Ska vi långsiktigt klara välfärdsutmaningar och förbättra livsvillkoren för alla behöver denna utveckling brytas. Resurserna till infrastruktur och forskning kommer att behöva stärkas. En skattereform bör genomföras för att få ett skattesystem som i högre utsträckning belönar ansträngning, minimerar särbehandling och kryphål och gör att fler investeringar hamnar i Sverige. Det ska bli enklare och mer lönsamt att driva företag och det behövs en blocköverskridande bostadsreform och en "produktivitetskommission".  

En längre redovisning av våra förslag och bakgrunden till dem finns i detta pm.



 

Fullt rimligt att ålägga storbankerna begränsad kontanthantering

2018-06-12

Kontanter är fortfarande viktiga för en betydande del av Sveriges invånare, föreningar och småföretag. Riksdag och regering behöver i god demokratisk ordning och med tillräckligt beslutsunderlag ta aktiv ställning till kontanternas roll i ett längre tidsperspektiv. Kontanterna kan inte tillåtas avvecklas av privata aktörer innan ett sådant ställningstagande görs. Därför föreslår en enig Riksbankskommitté att de stora bankerna ska ges ett ansvar att säkerställa rimlig tillgång till tjänsterna kontantuttag och dagskassehantering i hela Sverige.

Utvecklingen mot minskad kontant­användning går fort i Sverige. I ett internationellt perspektiv är vi i det närmaste unika sett till hur lite kontanter som cirkulerar i samhället och den låga andelen kontanta betalningar i handeln. Tillgången till kontanttjänster, i form av möjligheten till insättning på och uttag från bankkonton, har försämrats de senaste fem åren, bland annat till följd av att antalet bankkontor med kontantservice har mer än halverats sedan 2011. Denna utveckling har främst drivits av de stora bankerna.

Omvandlingen av betalmarknaden går fort, med nya lösningar för att genomföra betalningar. Det finns fördelar med denna utveckling ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Vi ser positivt på teknisk utveckling, men kontanter är fortfarande ett viktigt betalningsmedel för en betydande del av befolkningen. Det finns i dag runt en miljon svenskar som står utanför det digitala samhället, bland annat vissa äldre, nyanlända och personer med funktionsvariationer. Kontanter kan också bidra till att minska samhällets sårbarhet vid kriser och kan ge ett bättre integritetsskydd.

Riksdagen beslutade 2007 att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser. Det gäller bland annat kontantuttag och hantering av dagskassor för föreningar och företag. Dessa tjänster är en nödvändig förutsättning för att kontanterna ska kunna cirkulera i samhället och fungera som betalningsmedel.

Tillgången till kontanttjänster är i dag sämst i glesbygdsområden. Berörda myndigheter, företag och experter som vi har träffat är eniga om att det finns en stor risk att kontantuttag, dagskassehantering, och kontanttransporter inom en snar framtid inte kommer att kunna upprätthållas på kommersiell grund i stora områden i Sverige. En fortsatt snabb avveckling av kontanttjänsterna skulle drabba vissa människor, föreningar och småföretagare hårt och underminera kontanternas ställning som betalningsmedel. I en nyligen genomförd undersökning ansåg en stor majoritet av svenskarna, 68 procent, att kontanter bör finnas kvar som betalningsmedel.

Den parlamentariska Riksbankskommittén har nu presenterat sin utredning. Man anser att den fortsatta utvecklingen av tillgången till kontanter i samhället bör ske under kontrollerade former så att allmänhetens och samhällets behov av kontanter tillgodoses. I sitt delbetänkande Tryggad tillgång till kontanter (SOU 2018:42) som publiceras i dag föreslår man att banker, som erbjuder betalkonton och har en inlåning från svensk allmänhet på över 70 miljarder kronor, ska vara skyldiga att tillhandahålla kontantuttag och dagskassehantering i en sådan utsträckning att det finns en rimlig tillgång till dessa tjänster i hela Sverige. 

Storleksgränsen innebär att endast banker med nationell täckning och som är systemviktiga för kontantkedjan omfattas av de föreslagna kraven. Rimlig tillgång innebär att runt 99 av 100 svenskar ska ha högst 25 kilometer till närmaste plats för såväl kontantuttag som dagskassehantering. Det innebär en viss ambitionshöjning jämfört med tillgången i dagsläget. Kraven tar inte hänsyn till hur tjänsterna erbjuds. Det står bankerna fritt att välja hur de vill erbjuda tjänsterna, över disk eller via uttagsautomater, och om de vill erbjuda tjänsterna i egen regi eller genom ombud. Öppettider och priser för tjänsterna måste också vara rimliga.

Riksbankskommittén anser att de stora bankerna har ett särskilt ansvar för tillgången till kontanter i samhället. De är helt centrala som förmedlare av betalningar och krediter. Det är därför inte rimligt att de helt kan frånsäga sig ansvaret att hantera kontanter, särskilt mot bakgrund av att det är ett lagligt betalningsmedel. Vidare måste bankkonton vara användbara för alla bankkunder, även för de personer, föreningar och företag som har behov av kontanter.

Bankföreningen är inte oväntat kritiska. Men jag tycker faktiskt inte de har anledning att vara det. Den begränsade kostnad som utredningen beräknar för begränsad kontanthantering (beräknas till 8–15 miljoner kronor per år sammanlagt för de sex banker som bedöms komma att omfattas av kraven) är närmast försumbar sett till bankernas samlade kostnader och resultat. Utredningens förslag ligger också nära min riksdagsmotion som jag skrev 2014.

Förslaget stöds dock av en enig kommitté med samtliga riksdagspartier och jag hoppas det också kommer att bli ett enhälligt föärslag i riksdagen om saken. Fast det kommer att kunna ske först när en ny regering tillträtt efter valet.



 

Nej till vinstförbud i välfärden - ja till skärpta tillstånds och kvalitetskrav

2018-06-07

I dag röstade riksdagen nej till regeringens förslag om vinstförbud/vintsbegränsning för välfärdsföretag. M, SD, L, C och KD röstade ned regeringens förslag. Förslaget skulle försvåra för många mindre välfärdsföretag att överleva, särskilt som underlaget för vinstuttag skulle beräkas på ett sätt som kraftigt missgynnat företag där personalen är den viktigaste tillgången men där man i övrigt arbetar i hyrda lokaler och med hyrd utrustning och inte har så stort kapitalunderlag att beräkna utdelning på.

För oss moderater är inte vinst något problem. Verksamhet som bedrivs i annan regi än den offentliga får samma pengar per elev/partient/boende som kommunens eller landstingets enheter. Om man lyckas driva en god verksamhet och får pengaröver är det inte pengar som "tas från välfärden" som regeringen påstår. Verksamheten kostar lika mycket som kommunens eller landstingens egen. Det centrala är att verksamheten håller god kvalitet. Det är därför som vi idag också stod bakom ett tillkännagivande från Allianspartierna (som även SD stödde) till regeringen om att införa nationella kvalitetskrav för de verksamheter som bedrivs inom välfärdens områden. Det blir därmed en fråga för nästa regering. 

I dag beslutade riksdagen även om ökade tillståndkrav och regler för upphandlingar inom välfärden. Det är ursprungligen ett krav från oppositionen genom ett tidigare tillkännagivande som lett fram till dagens beslut. Beslutet innebär att det införs nya tillståndkrav för verksamheter inom LSS, Socialtjänstlagen och skollagen. Tillstånd ska, lite förenklat, endast ges om den som driver verksamheten har insikt och kunskap om de föreskrifter som gäller för verksamheten och i övrigt är lämplig att bedriva sådan verksamhet (bland annat att man inte är straffad för allvarliga brott eller ekonomiska oegentligheter), samt att man har ekonomiska förutsättningar att bedriva verksamheten.

Syftet är att säkerställa att privata utförare har tillräckliga förutsättningar att bedriva verksamhet med god kvalitet och därmed stärka allmänhetens tilltro till välfärdssektorn. Alliansen anser att även offentlig verksamhet borde omfattas av liknande krav och kräver att regeringen återkommer till riksdagen med kompletterande lagstiftning som ställer likvärdiga krav på offentlig och privat verksamhet. Det blev också riksdagens beslut.

En fråga som särskilt diskuterats är den om hur den nya lagen påverkar kooperativ (exempelvis föräldrakooperativa förskolor). Avsikten är inte att försvåra för dessa. De krav som ställs gäller styrelsen som helhet, inte vare enskild styrelseledamot. Just för fristående förskolor finns detta delvis redan reglerat i skollagen 2 kap 5§. Och riksdagen beslutade därför även om ett krav på regeringen att återkomma med förslag som säkerställer att tillståndskrav samt ägar- och ledningsprövning inte medför otillbrliga hinder att etablera sig eller verka på välfärdsområdet för små aktörer, inklusive kooperativ. Den oro som funnits hos vissa kooperativ och deras intresseorganisationer känns överdriven och verkar delvis bero på missförstånd. Det är inte orimligt i sig att ställa samma krav på en styrelse i ett föräldrakooperativ som på ett företag eller en organisation som driver en förskola. Vi vill ju att all verksamhet håller hög kvalitet. Men det finns all anledning att följa tillämpningen av lagen noga så att inte kommuner missbrukar regelverken för att av ideologiska skäl missgynna verksamhet som drivas av kooperativ och små enskilda aktörer. 


 

Mark har den åttonde starkaste ekonomin av alla landets kommuner

2018-05-22

I förra veckans nummer av Dagens Samhälle finns en omfattande granskning av det ekonomiska läget hos landets kommuner. Man konstaterar att kommunerna är under hård ekonomisk press. Låneskulderna ökar, soliditeten försämras och resultaten är för svaga för att vara mitt under en högkonjunktur. Till detta kommer ökade kostnader till följd av både demografisk utveckling (fler barn och äldre) och stort mottagande av nyanlända. 

Det är samtidigt trevlig läsning att se att Marks kommun är den åttonde ekonomiskt starkaste av alla landets 290 kommuner, och den ekonomiskt starkaste i hela Västra Götaland. Kommunen har under många år haft en stark ekonomi, och under de senaste 12 åren med moderat kommunledning har ekonomin stärkts ytterligare. Utan skattehöjningar! 

    

Den högra figuren är inte lika trevlig, och jag har visat den tidigare. Den visar relationen mellan skatteunderlaget (linjen) och kommunernas kostnader (staplarna) från år 2002 fram tills idag, samt en uppskttning av åren fram till 2020. Man ser hur kommunerna intäkter och kostnader var i balans under Alliansregeringens åtta år, trots finanskrisen. Däremot var kostnaderna  betydligt högre än intäkterna åren före 2006 och har även varit det efter regeringsskiftet 2014.

Orsaken till dagens situation är att regeringen vältrar över allt större kostnader på kommunerna, vilket i sin tur skapar obalans mellan intäkter och kostnader. Skatteunderlaget ökar helt enkelt inte så mycket att det täcker bristen. En viktig uppgift för en ny moderatled Alliansregering är att försöka återgå till det balansläge som rådde 2006-14. Moderat ledning är lika viktig för Sverige som för Marks kommun. 



 

Moderaternas vårbudgetmotion i sammandrag

2018-05-11

Jag har tidigare berört olika delar av den moderata vårbudgetmotionen, men känner att det kan vara bra att presentera en helhet. 

Grunderna för vår politik är att styrkan i svensk ekonomi behöver användas bättre. Vi fokuserar på statens kärnuppgifter, rustar Sverige för nästa lågkonjunktur och genomför riktiga reformer för fler jobb och minskat utanförskap – för att ersätta hopplöshet med framtidstro. Den stora frågan i höstens val kommer inte att vara vem som säger sig satsa mest på välfärden, utan hur satsningarna blir möjliga. Under sina fyra år har regeringen höjt skatterna med 60 miljarder kronor och ökat statens utgifter med 100 miljarder kronor. Samtidigt har vårdköerna fördubblats, polistätheten minskat och jobbklyftan mellan svenskfödda och utlandsfödda vidgats.

Det är uppenbart att höjda skatter inte är en hållbar väg för att öka välfärdens resurser. Vi måste i stället prioritera hårdare hur pengarna ska användas. I Moderaternas vårbudget visar vi att det går att göra riktiga prioriteringar. Välfärden och statens kärnuppgifter som lag och ordning och ett starkt försvar ska gå före bidrag, slöseri med skattemedel och ogenomtänkta utgifter. Samtidigt ser vi till att det lönar sig bättre att arbeta, vilket leder till fler i arbete, vilket i sin tur ökar skatteintäkterna. Vi visade 2006-14 att detta fungerade, till och med i djup lågkonjunktur, och nu är det hög tid att gå tillbaka till klokt och genomtänkt jobbpolitik.

Grunden för moderaternas ekonomiska politik är att
* vi prioriterar välfärdens kärna och statens kärnuppgifter
* vi vill att det lönar sig bättre att jobba
* vi väljer välfärd före bidrag
* vi värnar statens finanser

Varje krona som går till bidrag till den som kan jobba är en krona som hade kunnat gå till polisen, skolan eller sjukvården. 
För att kunna öka resurserna till välfärden behövs tre viktiga åtgärder:
* De samlade bidragskostnaderna måste minska.
* Kostnaderna för asyl- och anhöriginvandring måste minska.
* Överskottsmålet måste uppfyllas. 

Här följer våra viktigaste konkreta förslag 
Vi satsar sammanlagt nära 28 miljarder kronor direkt på vård, skola och statens kärnuppgifter. Dessutom håller vi regeringens tidigare löfte om 10 miljarder mer till välfärden/kommunerna.
• Vi satsar 6 miljarder kronor mer än regeringen på polisen. Det betyder att Moderaterna, till skillnad från regeringen, tillför de resurser som faktiskt krävs för att nå målet om 10 000 fler polisanställda till år 2024, samt att det skapas utrymme för betydande höjning av polisernas löner, samt betald polisutbildning. 
• Vi avsätter 3 miljarder kronor för nya och utvecklade kömiljarder som ska korta väntetiderna i vården. Denna modell var framgångsrik under alliansregeringen, och nu vill vi göra den ännu bättre. 
•  Vi satsar 3 miljarder mer än regeringen på att förbättra förlossningsvården och cancervården.
• Vi utökar undervisningstiden med en timme per dag för elever i lågstadiet, och genomför ett antal andra skolreformer motsvarande 6,5 miljarder mer än regeringen. 
• Vi satsar mer på infrastruktur än regeringen, inte minst upprustning av det finmaskiga vägnätet
• Vi inleder en bana för att Sverige ska nå målet om försvarsanslag motsvarande 2 procent av BNP. År 2021 satsar vi 10 miljarder kronor mer på försvaret än regeringen.
• Sverige behöver sänkt skatt på arbete, inom ramen för ansvarsfulla offentliga finanser. Vi föreslår ett nytt jobbskatteavdrag som ger en normallöntagare 500 kronor sänkt skatt varje månad, och ett utökat jobbskatteavdrag för äldre som jobbar.
• Vi sänker skatten på pension lika mycket som regeringen föreslår.
• Alltför många lärare och sjuksköterskor får betala mer än hälften av en löneökning i skatt. Vi höjer därför brytpunkten för statlig skatt för att inte utbildning ska straffbeskattas.
• Aktuella expertrapporter har konstaterat att nyanlända till och med kan förlora ekonomiskt på att ta ett jobb. Det är helt orimligt – särskilt om vi ska klara integrationen. Vi föreslår därför den största bidragsreformen sedan 1980 med bland annat bidragstak, tydligare krav på den som har socialbidrag och successiv kvalificering in i välfärden och bidragssystemen för den som är ny i Sverige.
• Vi inför inträdesjobb för nyanlända och långtidsarbetslösa som innebär att man "lär sig jobbet på jobbet" och får avtalsenlig lön för den tid man arbetar.
• Vi vill utveckla RUT-avdraget till att omfatta fler tjänster.

Finansiering av våra förslag sker bland annat genom besparingar till följd av vår bidragstak och besparing på de olika bidragssystemen (främst för nyanlända), sänkta migrationskostnader, effektivisering av arbetsmarknadspolitiken, effektivisering av klimatpolitiken, avskaffade byggsubventioner, minskning av vissa myndighetsanslag, höjning av dagens reducerade 12%-moms till 14%, avskaffad skattereduktion för fackföreningsavgifter och en del omfördelningar inom regeringens budget på olika områden.



 

Allt mer kritik mot Riksbanken för högt spel med svensk ekonomi

2018-05-05

Kritik kommer från allt fler håll när det gäller Riksbankens extrema lågräntelinje mitt i en stark högkonjunktur. Effekterna har blivit en kraftig försvagning av den svenska valutan de senaste 3-4 åren som gjort oss alla fattigare, kombinerat med skenande fastighetspriser och kraftigt ökad skuldsättning. Oron växer för vad man ska göra i en framtida lågkonjunktur när räntevapnet inte längre finns. Dessutom finns givetvis risken att en höga skuldsättningen och de höga fastighetspriserna kan vändas i ett prisras och svårighet att betala räntorna på bolånen, vilket kan fördjupa en kommande lågkonjunktur. 

Jag har berört frågan tidigare, och häromdagen kom en ny oroväckande rapport, denna gång från min tidigare arbetsgivare, banken SEB. Även Dagens Industri skriver om saken via samma länk ovan. Båda konstaterar att den svenska kronan sjunkit till krisnivåer trots stark konjunktur. Detta har självklart gjort oss alla fattigare, eftersom exportprodukter blir dyrare, liksom utlandsresor och investeringar utomlands. Samtidigt dopar vi vår exportindustri. Den svenska ekonomin är i kraftig och onaturlig obalans och det kan få ett högt pris i framtiden.   




 

Moderat vårbudget för den som jobbar, vill jobba eller har jobbat

2018-04-18

Moderaterna lovar att både sänka skatten på vanliga inkomster och se till att vårdköerna blir kortare, poliserna fler och resultatetn i skolan bättre. Det kan vi göra genom att prioritera dessa reformer framför bidragskostnader, byggsubventioner och inneffektiv arbetsmarknadspolitik.

I vårbudgeten föreslår moderaterna både skattesänkningar och reformer:

* Skattesänkning på arbete som för vanliga löntagare innebär ca 500 kronor sänkt skatt varje månad
* Brytpunkten för statlig skatt höjs från 40.500 till 41.500 per månad för att färre ska behöva betala statlig skatt och för att utbildning ska löna sig
* Vi fortsätter sänka skatten för pensionärer, och för många innebär det en skattesänkning på 1.000 kronor per månad. Samtidigt höjer vi garantipensionerna och förstärker jobbskatteavdraget för pensionärer som arbetar. Detta avdrag tidigareläggs dessutom så att det gäller redan från 64 års ålder.


 

Regeringen bäddar för riktigt svåra problem för Sverige

2018-04-16

I dag presenterade regeringen sin sista budget, vårbudgeten. Det blev ännu en märklig helhet där man trots fallade skolresultat satsar mer på subvention av elmotorer till båtar än vad man satsar på skolan. Man kan konstatera att trots fyra år med mycket stark global högkonjunktur, minusränta och skattehöjningar på 60 miljarder så har ändå vårdköerna blivit längre, antalet poliser färre, andelen gymnasiebehöriga elever har minskat, och Sverige har rasat från 12:e till 17:e plats i EU när det gäller arbetslösheten. Integrationen har misslyckats och otryggheten har ökat. Regeringen har misslyckats med både välfärden och tryggheten för att man både fört fel politik och prioriterat fel saker.




Samtidigt sätter regeringen sprätt på skattepengar i en förfärande takt och ökar på bidragssystemen och höjer skatter på arbete, företagande, energi och transporter i stället för att stimulera tillväxten av riktiga jobb. Man har slösat bort högkonjunturen och avstått från att göra viktiga reformer för framtiden. I stället har man byggt upp allt mer frikostiga bidragssystem som kommer att bli svåra att behålla när tiderna blir sämre.



Det är också anmärkningsvärt att regeringen kallar betalningen av en skuld på över 5 miljarder till kommunerna för mottagandet av nyanlända som en satsning i budgeten. Att betala en skuld baserat på tidigare överenskommelse är INTE en satsning. Dessa 5 miljarder är för övrigt dubbelt så stor summa som de samlade övriga satsningarna i vårbudgeten. Detta påminner oss om att om man inte agerar NU och stramar åt bidragssystem, inför bidragstak, ställer tydliga krav på egen försörjning, skärper försörjningskraven vid anhöriginvandring och stramar åt asylpolitiken ordentligt så kommer en allt större del av statens resurser att gå till försörjning av nyanlända i framtiden. och allt mindre del blir kvar till övrig välfärd. Regeringens politik på detta område finns överhuvudtaget inte.

Jag är allvarligt bekymrad för hur Sverige ska klara sig den dag konjunkturen vänder nedåt och kommunerna samtidigt ska försörja allt fler arbetslösa nyanlända, kombinerat med att vi redan har en minusränta som förhindrar Riksbanken att stimulera ekonomin, och en arbetslöshet som faktiskt är ovanligt hög för att vara mitt i en högkonjunktur. 

Njut av högkonjunkturen så länge den varar - sedan väntar riktigt riktigt tuffa tider!


 

Stenhård kritik mot Riksbankens extrema räntepolitik

2018-03-28

"Religiös Riksbank ökar våra risker"
"Extremism på Brunkebergstorg"
"Vi får betala ett högt pris för centrabankens fanatism"

Detta är tre citat från ett helt uppslag i gårdagens nummer av Dagens Industri, där finansanalytikern Henrik
Mittelman riktar stenhård kritik mot Riksbankens minusränta. Faktum är att det är en riktigt rejäl sågning.

I artikeln riktas hård kritik mot att Sverige har det största gapet mellan den nominella tillväxten oich styrräntan blanbd jämförbara länder, och Mittelman kallar det för en extrem penningpolitik för att uppfylla ett förlegat inflationsmål. Minusräntan och den nya strategin att sänka kronan rättfärdigas med ett heligt mål. Vi får betala ett högt pris för centralbankens fanatism" skriver Mittelman.

Mittelman beskriver också hur inflationsmålet kom till. Sverige tittade på hur tyska bundesbank resonerade. Chefen där gav Sverige rådet att satsa på "max 2 procents inflation". De ansvariga i Sverige tyckte det var lite väl ambitiöst att ha en inflation under 2 procent. Därför sattes målet till 2%. Men Mittelman menar att det aldrig var meningen att göra åtgärder för att höja inflationen till 2% om den var lägre än så. Det var knappast avsikten från början att 2% inflation skulle vara ett nedre golv. 

"Man kan undra vad som skulle skett om Riksbanken i stället valt den Europeiska Centralbankens målsättning om inflation under 2 procent. Med dagens inflation på 1,7% och prognoser om högre prisökningstakt - skulle Riksbanken då haft styrräntan på minus 0,5 procent? Sjä'lvklart inte. Verkligheten skulle vara densamma men kartan hade varit en annan" skriver Mittelman.

Med andra ord - dagens extrema lågräntepolitik, som bidrar till snabbt stigande bostadspriser och en hotande bolånebubbla och andra obalanser på finansmarknaderna, beror alltså på hur det svenska inflationsmålet formulerades i mitten av 1990-talet, och på att Riksbanken för en fanatisk kamp för ett mål som kanske inte ens var avsikten när det beslutades.

Jag har under fyra års tid i finansutskottet, vid samtliga möten med Riksbanken, fått höra riksbankschefen efterfråga att politiken kraftfullt ska motverka de negativa effekterna av Riksbankens egen lågräntepolitik. Det har talats om införande av ny fastighetsskatt och försämrade ränteavdrag, vi har skärpt regelverken för banker och kreditinstitut, och vi har infört både amorteringskrav och bolånetak. Många av åtgärderna drabbar svenska konsumenter och bostadsägare - till följd av att Riksbanken dopar svensk ekonomi med extrema lågräntor mitt i en högkonjunktur. Vad händer i nästa lågkonjunktur? Då är möjligheterna att motverka sämre tider genom sänka räntor omöjliga eftersom räntan redan är negativ. Riksbanken har spelat bort ett av verktygen som finns för att hantera nästa lågkonjunktur. Kritiken mot Riksbankens politik växer och jag tycker det är helt naturligt.


 

Årsstämma i Sparbanksstiftelsen Sjuhärad

2018-03-21

I går kväll deltog jag som politiskt vald huvudman från Marks kommun vid Sparbankstiftelsens årsstämma i Borås. Sparbanksstiftelsen är majoritetsägare till Sparbanken Sjuhärad, med sina 50,5%. resterande del ägs av börsnoterade Swedbank. Stiftelsens uppgift, förutom att vara en stark ägare, är att årligen dela ut en del av vinsten till olika lokala ändamål.
Stiftelsen har en förmögenhet på dryfgt en halv miljar kronor, och delade förra året ur 10 miljoner av de dryga 30 miljoner man fick i utdelning från Sparbanken. Resterande del läggs till kapitalet.

På stämman fick vi föredragningar både om bankens och stiftelsens ekonomi. Sparbanken Sjuhärad var även 2017 en av landets två mest lönsamma sparbanker, det brukar stå mellan Orust Sparbank och Sparbanken Sjuhärad, dess två banker ligger i topp år efter år. Kreditförlusterna är oerhört små och man har en imponerande marknadsandel både bland privatpersoner och företag. Som tidigare bankanställd måste jag säga att jag är imponerad, Sparbanken Sjuhärad är en extremt välskött bank.



Bankens VD Bosse Johansson höll också ett anförande där han varnade för obalanser i ekonomin till följd av av den negativa räntan. Han påpekade att detta är ett ekonomiskt experiment, världen har aldrig haft negativa räntor tidigare sedan "Balyloniernas tid", och att ha negativa räntor i en stark högkonjunktur innebär risker. Jag delar hans oro, och vi fick tillfälle att tala mer om detta under den efterföljande middagen där jag hade äran att sitta bredvid Bosse. Vi pratade såklart inte bara om bank och makroekonomi, utan rätt mycket fotboll med. Bosse har ju just lämnat sitt mångåriga ordförandeskap för IF Elfsborg och är nu klubbens förste hedersordförande. Och så blev det förstås en del politik.


 

Moderaterna vill kunna stoppa riskabla utländska direktinvesteringar

2018-03-20

I dag finns ingen möjlighet för svenska staten att stoppa oönskade utländska direktinvsteringar på områden som kan vara riskabla för landet. Det kan exempelvis handla om att utländska investerare eller bolag ägda av utländska stater köper upp svenska hamnar, telenät och fibetnät, förvärvar större teknologiföretag eller telekomföretag, eller vill bygga och äga svenska järnvägar. Säpo har exempelvis varnat för att utländska intressen köper in sig i data-, tele- och kraftföretag som är vitala för att Sverige ska fungera. 

Moderaterna menar att vi inte kan vara aningslösa i detta. Exempelvis innebär stora kinesiska förvärv med statligt kapital i ryggen något annat än när vanliga demokratiska länder handlar med varandra. Vi måste diskutera vilka säkerhetsrisker och vilket långsiktigt inflytande som följer med dessa investeringar.

I många andra länder finns det krav på tillstånd för denna typ av investeringar. Exempelvis har tolv andra europeiska länder sådan lagstiftning, inklusive Danmark, Norge och Finland. Även USA, Kanada och Australien har sådana lagar.

Moderaterna menar att även Sverige borde införa en lagstiftning som innebär att vi på allvar kan göra säkerhetsbedömningar av om det finns risker vid denna typ av investeringar. Ett av våra moderata vallöften är därför att starta en utredning om hur direktinvesteringar ska kunna granskas, förses med villkor och ytterst kunna stoppas.

Samtidigt arbetar EU på ett ramverk som gör det möjligt att utbyta information mellan EU-länderna om denna typ av investeringar. Moderaterna menar att Sverige ska stödja denna process. "Frihandel kan inte gränsa till naivitet och aningslöshet" säger Ulf Kristersson i denna DN-artikel.
 




Äldre inlägg om ekonomisk politik hittar du här!