Ekonomisk politik och finansutskottets område

På denna sida kommer jag att samla blogginlägg som rör statens finanser, statsbudgeten, övergripande frågor som utlandsskulden, skattetrycket, kommunernas och landstingens ekonomi och skatteutjämningssystemet. Dessutom blogginlägg som rör myndigheternas organisation och deras storlek. Jag kommer också att skriva om mitt uppdrag som vice ordförande i Riksdagens råd för Riksrevisionen.

Här finns också samlat alla blogginlägg som rör mitt eget arbete i Riksdagens Finansutskott och sådant som har koppling till Finansutskottets ansvarsområde, inklusive övergripande ekonomisk-politiska frågor och frågor som rör finanssektorn. Även kommentarer kring mina interpellationer och annan granskning av S/MP-regeringen 2014- samlar jag här.



Debattartikel idag - Moderaterna prioriterar det som är viktigt! 

2019-10-15

Sammanfattar moderaternas budgetalternativ i Borås Tidning idag.

(klicka för läsbar storlek)






M: Ny kommunal utjämning måste kombineras med ökade statsbidrag 

2019-10-09

Nyligen presenterade regeringen sin proposition om ett nytt kostnadsutjämningssystem för kommuner och regioner. I sig en viktig fråga. Vi vet att många landsbygds - och glesbygdskommuner har stora ekonomiska problem, både till följd av stor mottagande av nyanlända och en demografisk utveckling där många i arbetsför ålder flyttar till större städer och de äldre blir kvar. Samtidigt har många tillväxtorter kraftigt stigande kostnader.

Vi moderater tror dock inte att man löser några problem för ekonomiskt tyngda kommuner och regioner genom att bara skyffla runt Svarte Petter - det behövs mer pengar i hela kommunsektorn. Mycket mer pengar! Dessutom behöver kommunerna färre riktade och styrande statsbidrag och mer generella som de förfogar fritt över.

Regeringens proposition om ett nytt kostnadsutjämningssystem mellan de svenska kommunerna och regionerna är dessutom en slarvig och ogenomtänkt produkt, och beslutet kommer att tas i riksdagen bara några månader innan det träder ikraft den 1 januari 2020. Redan idag har många kommuner lagt sina budgetar för nästa år, och nu måste man med kort varsel göra om dessa helt. Så kan inte riksdag och regering hantera våra kommuner! 

Vi moderater har idag lämnat in vår följdmotion. Vi säger nej till regeringens förslag om nytt system för kostnadsutjämning om det inte förändras på flera punkter. 

För det första bör lagstiftningen införas ett år senare, 1/1 2021 för att ge berörda kommuner och regioner en chans att förebereda sig. Vi anser också att man innan dess behöver återkomma med fler justeringar i förslaget så att inte kommuner med snabb befolkningstillväxt drabbas orimligt hårt.

För det andra måste hela utjämningssystemet tillföras mer pengar. Staten måste kompensera kommuner och landsting med höjda generella statsbidrag så att ingen kommun får mindre resurser till följd av förslaget. Moderaterna tillför i vår budgetmotion 50% mer i nya pengar (7,5 miljarder i stället för regeringens 5 miljarder) redan nästa år, och sedan ytterligare mer kommande år. Vårt förslag tillför alla kommuner kraftigt ökade resurser.

Vi anser också att regeringen måste tillsätta en översyn av hela det kommunala utjämningssystemet, inklusive inkomstutjämningen som är den stora delen. Man måste ta ett helhetsgrepp på både kostnads- och inkomstutjämning så att det både stödjer små glesbygdskommuner med låg skattekraft och värnar tillväxtkommunernas ekonomi. Den samlade tillväxten för Sverige måste vara i fokus.

Sammanfattningsvis: Att ställa kommuner och regioner mot varandra löser inga problem, utan flyttar bara runt dem. Det som behövs är mer pengar från staten. 





Moderaternas budget stärker kommunerna och välfärdens kärna 

2019-10-04

En viktig del i moderaternas budgetmotion (=vårt förslag till statsbudget kommande år) är en storsatsning på kommunerna för att trygga välfärdens kärna. Det är viktigt att prioritera rätt när vi nu går mot sämre tider med lägre tillväxt, stigande arbetslöshet och stigande kostnader för nyanlända. Moderaterna vill återupprätta samhällskontraktet och stärka tryggheten och välfärden. Våra prioriteringar är helt andra än dem vi ser i S-C-L-MP-budgeten.
 
En av våra viktigaste prioriteringar är välfärden. Många kommuner har mycket ansträngd ekonomi, inte minst till följd av stort mottagande av nyanlända, och kostnaderna för försörjningsstöd och boende ökar oroväckande snabbt i många kommuner. Det är orimligt att kommuner tvingas skära ned på skola och äldreomsorg eller kraftigt höja kommunalskatten för att bekosta stöd till nyanlända. Bilden nedan tv visar hur antalet anställda i kommunsektorn minskat dramatiskt det senaste året samtidigt som befolkningen ökar kraftigt. Högra figuren visar samtidigt hur statens ekonomi blivit allt starkare medan kommunsektorn går på knäna. Mottagandet av nyanlända är ett statligt beslut och då måste också staten i detta läge stärka upp kommunernas ekonomi för att trygga välfärden. Statens budget är stark och med rätt prioriteringar kan vi stärka både kommunerna och reguionerna (sjukvården).



Nästa år tillför vi moderater 7,5 miljarder extra till kommuner och landsting (regioner), vilket är 50% mer än regeringen med stödpartier gör. Åren därefter tillför vi ännu mera. Vi frigör dessutom stora summor för kommunerna genom att ta bort detaljregler för riktade statsbidrag vilket ger kommunerna friare händer att använda statsbidragen på det sätt som är bäst för respektive kommun:



Parallellt med detta pågår en diskussion om hur vi moderater ska ställa oss till förslaget om förändrad kostnadsutjämning mellan kommunerna, där regeringen vill ta pengar från vissa kommuner och ge till andra, men utan att tillföra några nya pengar i systemet. Det finns en hel del invändningar mot det liggande förslaget, och inom kort kommer moderaterna att presentera vår följdmotion till regeringens proposition.

Med allt detta sagt kvarstår min vanliga förmaning som moderaternas ansvarige i finansutskottet för kommunsektorns ekonomi. Staten måste ta sitt ansvar, men det måste även kommunpolitikerna. När vi nu av allt att döma går in i svagare konjunktur finns det verkligen inget utrymme för slöseri ute i kommunerna. Om man inte har pengar till en värdig äldreomsorg eller fungerande skola kan man inte lägga pengar på ännu fler ishallar, simhallar och idrottshallar, nya rondeller, dyra kultursatsningar eller fler inspektörer och tjänstemän i kommunhuset. Och man kan inte bara betala ut försörjningsstöd utan noggrann kontroll och krav på motprestationer. Även kommunpolitiker måste prioritera det som är viktigast. 






Moderaterna sänker skatten dubbelt så mycket för pensionärerna

2019-10-01



I går berättade jag om moderaternas stora skattesänkningar för löntagarna. Men vi gör också stora skattesänkningar för pensionärerna. Vi sänker skatten för alla pensionärer, inte bara för dem med lite högre pension som regeringen prioriterar. Vi lägger också dubbelt så mycket på skattesänkningar för pensionärerna som regeringen, vi satsar nära nio miljarder på detta, vilket är den största satsning på pensionärerna vi någonsin gjort. Figuren ovan visar moderaternas skattesänkningar vid olika pensionsnivåer (blå staplar) och regeringens/stödpartiernas (röd staplar).

För pensionärer med högre pension tillkommer den sänkta nivån på den statliga skatten och slopad värnskatt. Alla pensionärer med bil får ju också del av skattesänkningen på drivmedel på 1 krona per liter. 

Samtidigt förbättrar vi grundskyddet för pensionärer med lägre pension i enlighet med pensionsöverenskommelsen. Där gör vi alltså exakt samma satsningar som regeringen och dess stödpartier. Vi har också samma mål som regeringen, nämnligen att helt ta bort skatteskillnaden mellan lön och pension. 





Moderaterna sänker skatten för många fler

2019-09-30

I regeringens budget, som stöds av S, C, L och MP, sänks skatten för pensionärerna. För löntagare blir det bara skattesänkning för de med allra högst inkomst när värnskatten sänks. Övriga löntagare får inga skattesänkningar alls, utan bara skattehöjningar på allt från bensin till plastpåsar.

I dag berättade Ulf Kristersson mer om moderaternas skattesänkningar. I vår kommande budget sänker vi inkomstskatten för vanliga löntagare och vi trappar ned den statliga inkomstskatten från 20% till 17% över tre år. Dessutom avskaffar vi värnskatten. För pensionärer gör vi minst lika stora skattesänkningar som regeringen. Dessutom sänker vi som vi tidigare meddelat skatten på bensin och diesel med en krona per liter

Vi moderater prioriterar hårt i statens utgifter. Vi effektiviserar eller lägger ned myndigheter, justerar ned biståndet till FN:s rekommenderade mål och slopar meningslösa byggsubventioner, ineffektiv klimatpolitik och meningslös arbetsmarknadspolitik, friår, "familjevecka" och elcykelpremier, och stramar upp migrations och integrationspolitiken. Därför har vi utrymme att satsa mer på både välfärden, polisen och rättsväsendet och att samtidigt sänka skatter för fler. Helheten kommer vi att presentera i vår budgetmotion senare denna vecka.





Moderaterna satsar fyra gånger mer än regeringen på polis och rättsväsende

2019-09-27



I dag presnterade moderaterna vår storsatsning på polis och rättsväsende. Förutom 2 miljarder extra till polisen satsar vi 115 miljoner på åklagarmyndigheten, 550 miljoner på domstolsverket, 280 miljoner på kriminalvården, 150 miljoner på SÄPO och 145 miljoner poå övriga rättsväsendet. Totalt blir det alltså en satsning nästa år på hela 3,2 miljarder. Regeringen och stödpartierna C och L satsar endast 0,7 miljarder, vilket vi anser är helt otillräckligt.

Moderaternas satsningar gäller inte heller bara för nästa år, utan vi ser långsiktigt på att rusta upp rättsväsendet och polisen. I figuren syns våra extra satsningar på området även 2021 och 2022, jämfört med de tillskott regeringen ger.

Vi moderater prioriterar hårt i statens utgifter. Effektiviserar eller lägger ned myndigheter, justerar ned biståndet till FN:s rekommenderade mål och slopar meningslösa byggsubventioner, ineffektiv klimatpolitik och meningslös arbetsmarknadspolitik, friår, "familjevecka" och elcykelpremier, och stramar upp migrations och integrationspolitiken. Därför har vi utrymme att satsa mer på både välfärden, polisen, rättsväsendet och att sänka skatter. Helheten kommer vi att presentera i vår budgetmotion inom kort.






Studiebesök på slottet och möte med Hovstaterna

2019-09-26

I dag var finansutskottet inbjudna till Kungliga Slottet för möte med Hovstaterna (slottets förvaltningar) och ett studiebesök på slottet. Mycket fokus på Hovets ekonomi och hur kostnader och intäkter fördelas mellan Hovet, Staten/Fastighetsverket, Kungliga familjen, olika stiftelser och förvaltningar. En ganska snårig fördelning, byggd på mycket gamla handlingar och överenskommelser ända från 1809 och framåt.

 

Kortfattat får Kungafamiljen och Hovstaterna ungefär 140 miljoner per år från statsbudgeten och har egna intäkter (främst från ca 1,7 miljoner besökare på de kungliga slotten) på ca 250 miljoner. Hovet bekostar med dessa pengar driften av 11 slott, alla personalkostnader, kungafamiljens verksamhet och försörjning, alla Hovets utåtriktade aktiviteter samt vården av allt lösöre och alla värdefulla föremål som finns i slotten, medan staten via Fastighetsverket äger alla slott och bekostar allt underhåll och renovering av dessa. Samtidigt disponerar Hovet 11 slott i Mellansverige som staten äger och ansvarar för att de är tillgängliga för besökare. Totalt omfattar dessa 11 slott en yta på 160.000 kvadratmeter, och till detta kommer 1.800 hektar mark.

 

Efter föredragen fick vi en lite annorlunda rundvandring i slottet, bakom kulisserna - vi besökte bland annat slottets kök (ovan), förråd, och slutligen fatburen, Hovets tvätteri och linneförråd. Nedan tv den över 100 år gamla kallmangeln som fortfarande används för att pressa dukar och linneservetter. Nedan th visar förste fatbursjungfrun (vilken titel!) delar av linneförrådet.

 
  




Riksrevisionen avslöjar stora brister hos våra myndigheter

2019-09-25

Som vice ordförande i Riksdagens råd för Riksrevisionen läser jag kanske Riksrevisionens rapporter med lite extra stort intresse, även när det inte berör mitt eget utskott, finansutskottet.

Två intressanta rapporter har den senaste tiden landat på riksdagens bord, både med koppling till trafik och miljö.

I den ena rapporten ifrågasätts myndigheternas arbete med långsiktiga scenarier inom bland annat miljö- och transportpolitiken. Man konstaterar att olika myndigheter gör helt olika bedömningar i sina långsiktiga scenarier, och att dessa därför kommer till helt olika resultat om samma sak. Ett exempel som uttryckligen nämns är att Statens Energimyndighet och Trafikverket gör helt olika bedömningar av trafikmängdens utveckling på lång sikt. Riksrevisionen konstaterar också att olika hantering av politiskt uppställda mål i scenarierna minskar möjligheterna till välgrundade avvägningar och prioriteringar inom och mellan olika områden. "Flera av myndigheterna kvalitetssäkrar inte sina scenarier på ett systematiskt sätt och ambitionsnivån skiljer sig åt" skriver Riksrevisionen.

Uttryckt på ett enklare sätt - olika statliga myndigheter gör helt olika prognoser vilket gör att det blir väldigt svårt att politiskt ta rätt beslut om framtiden. Å ena sidan vill en myndighet gärna verka för minskad bilism och minskad trafik för att nå olika miljö och "klimatmål" och därför gör en "önskeprognos". Samtidigt bedömer en annan myndighet att trafiken kommer att öka och planerar för detta. I längden är det givetvis orimligt att två myndigheter gör helt olika prognoser om samma sak.

En annan intressant rapport med koppling till Trafikfrågan är en rejäl sågning av Trafikverkets upphandling av kontrakt för drift och underhåll av vägar. Riksrevisionen har granskat slutförda uppdrag åren 2017 och 2018. Av rapporten framgår att kostnadskillnaden mellan upphandlade och slutförda kontrakt är stora, drygt 40 procent. Det blir alltså 40% dyrare än beräknat att bekosta drift och underhåll av våga vägar! Det är en oerhört stor skillnad som självklart inte är acceptabel om man vill hushålla med skattemedlen och få dem att räcka till alla de underhållsbehov som finns.

Båda rapporterna visar på allvarliga brister hos våra myndigheter, och visar att en effektiv och djupgranskande Riksrevision är oerhört viktig. Men lika viktigt är det såklart att regering och riksdag drar kloka slutsatser av rapporterna.





Oroväckande med den svenska valutans dramatiska fall

2019-09-23

I morgon förmiddag har finansutskottet en utfrågning av Riksbankens ledning. Inför denna utfrågning hade vi besök i Finansutskottet förra veckan av flera expertrer som kommenterade valuta och ränteläget, inflationssiffrorna med mera. En av gästerna var professor Pär Österholm från Handelshögskolan vid Örebro Universitet, och han visade dessa intressanta bilder angående den mycket svaga svenska kronkursen. 

Kronförsvagningen skylls ofta på den mycket låga räntan (riksbankens historiska minusränta). Men när man jämför med exempelvis Schweiz så har man där ännu lägre ränta. Samtidigt har Schweizerfrancen försvagats mindre mot US-dollarn än den svenska kronan:




Växelkursen handlar enligt Österholm om mycket mer än Riksbankens låga reporänta. Han menar att det mer handlar om omvärldens syn på svensk ekonomi. Och den är i så fall tydligen inte särskilt positiv. 






Budgetdebatt om plockepinnbudgeten

2019-09-18

Budgetdebatten idag innebar kortfattat att S, C, L och MP tog åt sig äran för de delar de gillade i statsbudgeten och tog avstånd från det andra med orden "om vi hade styrt själva hade vi aldrig lagt fram just det förslaget". Så spretig är budgeten. Ingen helhet och inget gemensamt mål. Vi kallar den "plockepinnbudgeten".

Här tar Elisabeth Svantesson (M) replik på finansministern.


Det värsta i debatten var nog ändå finansministerns uppenbara försök att vilseleda och luras i debatten om polisens resurser. Dels påstår hon att regeringen satsar 2,4 miljarder på polisen. Då räknar hon in det tillskott polisen fick i år till följd av M/KD-budgeten som riksdagen tog beslut om i december förra året. De NYA pengar regeringen tillför är 120 miljoner. Vilket tydligt framgår av tabellen i regeringens egen budgetproposition:

Sedan hävdade finansministern att dagens regering "byggt upp polisen" efter Alliansens "nedskärningar". Det är faktiskt en ren grov lögn och inget annat. Under Alliansens åtta regeringsår ökade antalet poliser från 17.000 till 20.000. Efter några år med s/mp-regering hade antalet poliser minskat igen, men nu är man efter att fler gått ut polisutbildningarna tillbaka strax över 20.000. Detta är fakta och lätt att kontrollera för den som så önskar.

Överhuvudtaget andades debatten ganska mycket desperation från de fyra "regeringspartierna" som gjorde allt för att försvara en budget som de bara delvis står bakom. M och KD var däremot tydliga i sin kritik och vi har en annan syn som till stora delar sammanfaller. Även SD verkar i mycket ha en samsyn med oss. Faktum är att även Vänsterpartiet hade många poänger, inte minst när det gäller behoven i välfärden. Jag ställer upp på det mesta i deras syn på kommunsektorns problem och bristerna i välfärden. Problemet är ju bara att Vänsterpartiet indirekt stödjer sittande regering eftersom man inte vill rösta bort den. Kritiken faller därför platt.

Det ska bli kul när vi presenterar vår budget. Just nu stämmer vi av mot regeringens statsbudgetproposition eftersom basen för en budgetmotion är den föreslagna statsbudgeten, där vi sedan gör våra förändringar. I stora drag är våra förslag klara sedan en tid och jag har varit engagerad en hel del i det arbetet. Men det dröjer lite innan vi presenterar hela vår kompletta budgetmotion.






En statsbudget utan mening eller mål 

2019-09-18

Regeringens budget fokuserar inte på att lösa Sveriges problem, utan verkar i stället gå ut på att bocka av olika partiers önskeförslag i 73-punktsprogrammet. Det gör budgeten väldigt spretig och det finns ingen linje i vad man vill åstadkomma.

Sverige har allvarliga problem som måste lösas. Här finns kommuner som går på knäna ekonomiskt. Gängkriminaliteten har kopplat ett fast grepp om vissa områden, och såväl skjutningar som sprängningar har blivit vardag. Arbetslösheten ökar samtidigt som vi står inför en lågkonjunktur. Arbetslösheten bland utrikes födda är idag högre än under finanskrisen. Dessa problem borde budgeten utgått ifrån. Men i stället lägger regeringen fram en budget där det inte är behoven som styr, utan snarare fyra partiers egna önskelistor. Det förlorar hela Sverige på. S-C-L-MP lägger exempelvis mer nya pengar på friår än på Polisen. Budgeten borde fokuserat på att återupprätta samhällskontraktet, att prioritera sammanhållning och att rusta oss för lågkonjunktur.

Dessutom saknar budgeten helt en ambition om att brett göra det lönsamt att arbeta. Hela fyra miljoner svenskar får inte mer pengar kvar i plånboken genom de skattesänkningar som föreslås. Själv får jag och andra riksdagsledamöter en kraftig skattesänkning när värnskatten avskaffas. Det är trevligt såklart. Men för alla de löntagare som inte betalar värnskatt blir det inga skattesänkningar alls. Det man får är höjd bensinskatt och skatt på plastpåsar...

Samma reformer som tidigare puttat ner Sverige till plats 22 av 28 i EU:s arbetslöshetsranking ska nu byggas ut genom en ökad budget för "arbetsmarknadsåtgärden" extratjänster. Syftet är uppenbarligen att dölja den växande arbetslösheten bland nyanlända, och genom att man räkna personer i extratjänster som att de är i arbete fuskar Sverige med statistiken och får arbetslösheten att se mindre ut än den är. Dessutom återinförs friåret som gör att friska människor med jobb ska få betalt för att inte arbeta. De positiva effekter för tillväxten som följer av exempelvis avskaffad värnskatt kommer att utraderas av  åtgärder som i praktiken handlar om att betala människor för att inte jobba.

Man fortsätter också slösa bort skattebetalarnas pengar på meningslös klimatpolitik som tidigare sågats av både Riksrevisionen och Konjunkturinstitutet. Och man fortsätter ge över 1% av BNP i bistånd (mest i världen), samtidigt som behoven i de svenska kommunerna är skriande efter det stora mottagandet av nyanlända. Om man ska kunna satsa på det som är viktigt (kommunerna, polisen, välfärden, jobben) måste man prioritera och spara på annat. Exempelvis behövs en  kraftfull bamntning och nedläggning av en del myndigheter, uppstramning av bidragssystemen i integrationspolitiken och en massa annat.  

Regeringen och stödpartierna tar inte chansen att på riktigt genomföra reformer för att ekonomin ska växa, och man prioriterar inte de verkliga samhällsproblemen i Sverige. Det kommer stå Sverige dyrt i lågkonjunkturen.

Jag återkommer med moderaternas budgetmotion som kommer att presenteras inom kort. Den kommer att ha en helt annan inriktning än den statsbudget som presenteras idag.





Svensk ekonomi är inte så lysande som regeringen påstår

2019-09-08

Regeringen med finansministern i spetsen upprepar ständigt att svensk ekonomi är urstark. Det går definitivt att diskutera. Att statsskulden är låg är ett faktum, men när det gäller den ekonomiska tillväxten är läget inte lika lysande. Nyligen kom EU:s statsistik-kontor Eurostats siffror för andra kvartalet i år. Det var inga smickrande siffror för svensk del, utan placerar oss tvärtom i botten i EU, och vi är ett av tre länder med negativ tillväxt. 



 




Moderaterna vill minska biståndet från dagens extremt höga nivå

2019-09-06

Beskedet om att Moderaterna nu vill minska biståndet från dagens internationellt sett extremt höga nivåer till en mer rimlig nivå är välkommet. Det är något jag själv argumenterat för länge, och ett av de förslag jag spelat in till partiet under de pågående budgetdiskussionerna. Moderaterna vill skrota det svenska enprocentsmålet för biståndet. Vårt förslag innebär att det svenska biståndet stegvis ska minskas, och 2024 kommer det att vara 16 miljarder lägre än det skulle varit med dagens sätt att räkna.  Moderaterna vill ha en utgiftsram för biståndet som sträcker sig över fyra år, på liknande sätt som gäller för försvaret, infrastruktur och forskning.

Bakgrunden är att Sverige idag lägger 1% av BNP till bistånd. Detta betyder att biståndet med automatik räknas upp varje år, till skillnad mot alla andra utgiftsposter i statens budget. På 20 år har biståndet tredubblats. För 20 år sedan var försvarsbudgeten tre gånger så stor som biståndsbudgeten. Nu är de ungefär lika stora. I år är biståndet 50 miljarder kronor. Det innebär att Sverige satsar dubbelt så mycket på bistånd som på polisen!

Ytterligare ett problem är att den svenska biståndsbudgeten nu är så stor att det är svårt att hitta vettiga projekt att satsa pengarna på. En stor del pengarna fördelas därför via FN. Det gör det ännu svårare för Sverige att följa vart pengarna tar vägen. Inom FN finns dessutom alltför mycket korruption. Att varje år lägga 50 miljarder till bistånd, utan att det ens finns vettiga projekt att satsa dem på, och där vi vet att mycket försvinner i korruption är helt orimligt. Regeringen vill nu införa en bankskatt för att få råd med försvarsbudgeten, samtidigt som biståndet fortsätter öka varje år utan någon som helst prövning. Det visar hur skev politiken är.

Med vårt förslag blir genomsnittet för de kommande  fyra åren i genomsnitt 42,5 miljarder per år. Vi föreslår en utgiftsram för biståndet på 170 miljarder under åren 2021-2024, vilket skulle motsvara 0,73 procent av bruttonationalinkomsten (BNI). Alltså en bra bit under det nuvarande enprocentsmålet, men väl i linje FN:s millenniemål på 0,7%. Sverige och Norge är idag de enda länderna i OECD som har ett enprocentsmål för biståndet. Sverige är i dag den största biståndsgivaren inom OECD och skulle med vårt nya förslag fortfarande vara den tredje största, efter Norge och Luxemburg. Det är en nivå som dessutom blir lättare att omsätta i vettiga projekt. Allt handlar om att prioritera. Vi ska hjälpa människor i världen, men vi behöver också se till att vi kan prioritera de behov vi har i Sverige. 

Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson utvecklar vår moderata syn på biståndet i denna intervju i Dagens Nyheter igår.

Sverige kan inte vara mest generösa i världen när det gäller bistånd samtidigt som vi är mest generösa i EU när det gäller att ta emot nyanlända. Någon gång måste politikerna våga prioritera den egna befolkningens behov. Fortsätter vi så här finns till slut inga pengar kvar till den välfärd som svenska skattebetalare har rätt att förvänta sig. Moderaternas mycket försiktiga minskning av biståndet är enligt min mining egentligen för litet. Det hade inte varit orimligt att i vart fall för en tid minska biståndet ytterligare och använda pengarna för att klara kommunernas kostnader för de nyanlända. Men detta är ett rimligt steg som borde kunna samla en majoritet i riksdagen.


En fråga som också bör aktualiseras är en rejäl bantning av SIDA. En myndighet som inte verkar ha någon vidare koll på de svenska biståndspengarna.  

 




Kohandeln i budgetarbetet skadar landet

2019-08-31

I går kom ett efterlängtat besked - Socialdemokraterna ger sig och går med på de förstärkningar av Försvaret som M, KD, C, L och SD krävt i riksdagen. Det är utmärkt.

Mindre bra är att C och L accepterat att som kompensation godta införandet av en ny bankskatt för att kunna finansiera bland annat ökad migration/anhöriginvandring, friår, nya ledighetsreformer och fortsatt satsning på klimatåtgärder som Riksrevisionen dömt ut som ineffektiva.

Bankskatt har diskuterats tidigare, men då var C och L starka motståndare. Så här skrev Centerns Annie Lööf på twitter i februari 2017 när Alliansen tillsammans lyckades stoppa den då föreslagna nya bankskatten:

Vi har som sagt inte sett hur regeringen tänkt sig denna nya skatt, så den är svår att kommentera. Det är i vart fall inte alldeles enkelt att införa en sådan skatt utan att bankerna flyttar sina huvudkontor till andra länder. Förra gången bankskatten diskuterades flyttade som bekant Nordea sitt huvudkontor till Finland. Det medförde att man nu betalar stora delar av sin skatt i Finland i stället för i Sverige. Effekterna av de nya förslagen kan bli liknande. Men värst är att man ständigt försöker höja skatter för att bekosta allt mer onödiga saker. Och att Centern och Liberalerna spelar med i detta spel, trots att de egentligen är emot.

Vi går nu in i en svagare konjunktur, och i ett läge med högt belånade hushåll och kraftigt uppdrivna fastighetspriser. Bankerna skulle behöva använda sina vinster till att stärka balansräkningen och öka motståndskraften mot framtida kreditförluster när vi går mot tuffare tider. Att i det läget införa en ny bankskatt är feltänkt. Man glömmer också att bankerna självklart kommer att försöka plocka in kostnaden från kunderna. Nya avgifter, lite högre låneräntor och fler nedlagda kontor blir resultatet. Det är alltid vi som kunder som får betala.

Om S, C, L och MP stryker friår och familjevecka behöver de inte höja skatten "för att finansiera försvaret".






Resultatet av mitt lilla upprop på twitter

2019-08-14

För en vecka sedan lade jag ut detta upprop på twitter och facebook:



Gensvaret överträffade alla förväntningar och förhoppningar. Bara på twitter fick jag 898 svar, och många svar innehöll flera förslag. På facebook och messenger kom ett 100-tal. Dessutom fick jag ett drygt 100-tal förslag till min riksdagsmail och ytterligare ett antal via kommentarsfunktionen här på bloggen. Jag överdriver inte om jag säger att det kommit i vart fall en bra bit över 1.000 förslag på besparingar och effektiviseringar, kanske rentav uppemot 1.200. På en vecka! Det visar att det finns ett enormt engagemang bland människor att vilja påverka politiken. När jag berättar om gensvaret för partikolleger blir de riktigt imponerade, och flera säger spontant att detta måste vi dra slutsatser av, att fortsätta ta vara på människors engagemang. 

Jag skrev redan några dagar efter uppropet att jag inte kommer att ha möjlighet att svara alla dem som svarat, och uttryckte mitt tack till alla i en ny tweet. Och det angenäma problemet har växt - och jag väljer därför att inte svara några alls, eftersom det känns mest rättvist. I stället uttrycker jag nu återigen mitt tack för engagemanget, och tänkte ge en första preliminär bild av de vanligaste förslagen. Den som vill kan själv ta del av förslagen i twittertråden där de flesta finns.

I grova drag kan man dela in förslagen i några större grupper:
* Slöseri i själva statsförvaltningen och myndigheterna. Minskning av antalet myndigheter, nedläggning av onödiga myndigheter, prioritering av vad myndigheter ska ägna sig åt, besparingar på politiken, färre riksdagsledamöter, sänkt partistöd mm. 
Återinfört tjänstemannaansvar vid myndigheterna kan medverka till att man håller bättre i pengarna. Vissa påpekar också att myndigheter inte borde få lägga pengar på ren opinionsbildning. Andra påpekar att en del mydighetsverksamhet innebär onödigt krångel och kostnader i människors vardag och att en nedläggning både skulle spara pengar och uppskattas av medborgarna 
* Avveckling av landstingen och uppdelning av sjukvården i statliga universitetssjukhus och kommunala vårdcentraler och primärvård, begränsning av rätt till vård och tandvård för personer som befinner sig här utan tillsåtånd, skärpta gränser för vilken vård som erbjuds via skattefinansiering och vad man får betala själv (ren skönhetsvård, omskärelse av pojkar och andra onödiga ingrepp bör inte skattefinansieras) mm
* Digitalisering och tydligare samordning mellan myndigheter skulle både spara pengar och förbättra servicen till medborgarna, samkörning av register för att motverka fusk och överutnyttjande av trygghetssystemen, tydligare kontroller och motverkande av möjligheten till dubbla identiteter genom biomarkörer i ID-handlingar och b
ättre kontroller av utbetalning av bidrag generellt
* Uppstramning av kulturbudgeten och striktare regler för bidrag till organisationer, kultur, samfund mm. Ett vanligt förslag är skärpta krav på demokratiska värderingar hos organisationer som ska få bidrag. Många tycker bidrag till religiösa samfund ska upphöra helt eller delvis. Besparing på Public Service lyfts av många, liksom sänkt eller avskaffat presstöd. Många vill återinföra avgiften för inträde på statliga museer.
* Minskad invandring, skärpta asylregler, stramare anhöriginvandring, uppstramade bidrag för nyanlända, skärpta krav för medborgarskap och permanent uppehållstillstånd, tidsbegränsning för tolkstöd, uppföljning av tidigare asylbeslut/beslut om uppehållstillstånd där personer som ljugit eller fuskas ska kunna få sina uppehållstillstånd indragna
* Skattefrågor: slopat ränteavdrag, effektivisering av 
jakt på skattebrottslingar
* Rättssystemet: uppstramade regler för ersättning till advokater och ombud i rättsprocesser, översyn av regler för tolkhjälp

Sänkt bistånd och neddragningar på SIDA. FN:s krav är 0,7% av BNI, och det tycker många vore en rimligare nivå än dagens 1%. Detta skulle frigöra stora pengar. SIDA vill många spara på, och förslag finns om slopat bistånd till länder som man menar använder biståndet till fel saker. Palestina är en mottagare som särskilt pekas ut.
* Slopad eller kraftigt bantad klimatpolitik. Många pekar på att riksrevisionen mfl menar att regeringens klimatsatsningar är improduktiva och ger mycket liten effekt. 
Några föreslår att Sverige drar in stödet till FN:s klimatfond.
* Effektivare och mer kompetenta statliga upphandlingar efterfrågas av många som påpekar att dessa upphandlingar omfattar massor av miljarder varje år.
* Slopa alla byggsubventioner som bara snedvrider marknaden
* Familjepolitik mm. Minskat eller avskaffat flerbarnstillägg och begränsning av antalet barnbidrag, förändringar av VAB, återinfört VAB-intyg, minskning av tiden på förskola för "15-timmarsbarn", slopand eav den just införda tredagars "familjeveckan" mm
* Tydligare krav på samhällsekonomisk nytta för satsning på infrastruktur. Både Västlänken i Göteborg, Bottniabanan och diskussionen om höghastighetståg nämns som exempel på olönsamma projekt som kostar massor

En hel del av förslagen stämmer väl med den politik moderaterna redan för och återfinns helt eller delvis i vår senaste budgetmotion. Desa lär även återkomma i höstens budget. Andra förslag är mer långsiktiga och kräver ibland rent av grundlagsändringar om de ska bli verklighet. Det gör att det är omöjligt att lyfta dem som besparingspost redan i årets budgetarbete. Vissa förslag sympatiserar jag inte alls med, och andra kräver sannolikt ordentlig utredning om man ska kunna genomföra dem.

Men en hel del av det som föreslås kommer jag att spela in i de moderata budgetdiskussionerna och en del förslag kommer jag att använda som underlag för egna riksdagsmotioner i höst. Håll utkik på bloggen och twitter där jag berättar mer under hösten om mina riksdagsmotioner och det moderata budgetarbetet.

Återigen stort tack alla som hört av sig och visat engagemang! Jag kommer sannolikt att återkomma med fler liknande upprop till mina följare! 







Mörka moln över världsekonomin kräver ansvarsfull ekonomisk politik  

2019-08-07

Efter ett antal år med mycket stark världskonjunktur hopar sig nu de mörka molnen äver världsekonomin. Både det svenska Konjunkturinstitutet och ett betydande antal svenska och internationella analytiker, nationalekonomer och centralbanker varnar för att konjunkturen försvagas snabbare än väntat. Orderingången och efterfrågan minskar också för många av våra exportföretag, trots en mycket svag krona till följd av den extrema lågräntepolitiken. 

Internationellt är det bland annat oro för hur Brexit ska hanteras och oro för handelskriget mellan USA och Kina som stör konjunkturen. I Sverige handlar det främst om en regering som satsar på fel saker och driver upp skattetrycket.

Min största oro är situationen i de svenska kommunerna. Redan idag har vi ett antal kommuner som krisar ekonomiskt i spåren av migrationen, och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) varnar för att kostnaderna för ekonomiskt bistånd kan komma att nästan fördubblas fram till 2025, bland annat på grund av flyktingmottagandet. 40 kommuner beräknas behöva höja skatten nästa år. Trots detta vill regeringspartierna och C-L-V göra migrationsreglerna ännu mer generösa vilket kommer att öka anhöriginvandringen och orsaka ytterligare stigande samhällskostnader. Någon plan syns inte för hur man ska komma till rätta med ett växande utanförskap i många kommuner och förorter, med många som står långt från arbetsmarknaden och behöver ekonomiskt stöd för att klara sig, Bostadsbristen är också akut och situationen inom både skola och sjukvård är ansträngd på många håll.

Regeringen och budget-samarbetspartierna C och L (och kanske även V) diskuterar sannolikt redan statsbudgeten inför 2020. Det är nog ingen vild gissning att det är tuffa diskussioner. Alla de fyra partierna bakom januariöverenskommelsen har sina önskelistor på utgifter, och sedan måste man ju som vanligt ge lite till V ochså för att få deras stöd. Men någon gemensam plan för en helhet i politiken finns inte. Att uppfylla önskelistor när konjunkturen försvagas riskerar att leda till en stor svekdebatt. Min gissning är att finansministern kommer att avfärda ett stort antal tidigare löften til C och L med motiveringen att statens finanser försvagas och att världskonjunkturen försämrats. Risken för nya skattehöjningar för vanligt folk ska inte heller underskattas.

Parallellt med dessa diskussioner arbetar moderaterna med vår budgetmotion som vi tänker göra bättre och starkare än regeringens budget. För oss moderater bör det enligt mig handla om en enda stor sak - att prioritera! Om vi ska kunna satsa på viktiga delar av välfärden (sjukvård, äldre osv), stärka polis, rättsväsende, tull och försvar, stötta kommuner som riskerar ekonomisk kris till följd av migrationskostnaderna och samtidigt kunna sänka en del skatter så måste vi samtidigt prioritera bort sådant som är mindre viktigt eller angeläget. Konjunkturen kommer inta att ge några gratispengar, det blir tvärtom viktigt att ha marginaler i budgeten om tiderna blir sämre.

Som ledamot i den moderata finanskommittén har jag en bra plattform för egna inspel i budgetdiskussionerna, och jag har många förslag som jag delvis berättat om här på bloggen tidigare. Men jag tog igår också ett nytt grepp på twitter för att få ytterligare inspel:  

Gensvaret är helt galet stort! Jag trodde möjligen att jag skulle få några dussin förslag, men hittills har jag alltså fått 864 svar på twitter med ett eller flera förslagh, och till detta kommer ett knappt hundratal mail och en del direktmeddelanden via twitter. Totalt är det en långt över tusen konkreta förslag till besparingar som hittills kommit in.

Jag har ingen möjlighet att svara alla förslagsställare personligen, men jag kommer att läsa precis allt. Lite senare tänkte jag ställa samman förslagen lite mer överskådligt - vilka ämnesområden det gäller, vilka förslag som är vanligast och kanske en del andra reflektioner. Jag avvaktar lite eftersom förslagen fortsätter strömma in. 

Tills vidare tackar jag bara för den fantastiska responsen!  





Moderaterna vill spara 10 miljarder på myndigheter och statlig förvaltning

2019-07-02

På Moderaternas ekonomiska seminarium i Almedalen i dag presenterade Elisabeth Svantesson, ekonomisk-politisk talesperson, en ny utgiftsreform: Moderaterna vill spara 10 miljarder kronor genom en effektivare statlig förvaltning – med mindre detaljstyrning, färre regler, ökad digitalisering samt sammanslagning och avveckling av myndigheter.

Hela vårt PM finns här.


Jag blev minst sagt nöjd. Detta är något vi pratat mycket om i den moderata gruppen i finansutskottet, och själv har jag ofta framfört att vi skulle kunna avveckla ett antal statliga myndigheter, slå ihop andra och effektivisera, förenkla och skära ned på byråkrati och myndighetsraseri för att få loss pengar till viktiga välfärdssatsningar, polis, försvar och skattesänkningar. Inte nog med att det skulle spara stora pengar, det skulle dessutom bli populärt hos medborgarna om krångel och byråkrati minskade. 

Jag tycker förslaget i vårt PM är väl avvägt. Visserligen tror jag det kan finnas betydligt större besparingspotential, men det är bättre att sätta upp ett rimligt mål som man vet att man kan nå. Sedan får vi väl se om det går att göra ännu större effektiviseringar och besparingar efterhand.






Riksrevisionen totalsågar stöd till bostadsbyggande i ny granskning

2019-06-28

I statsbudgeten 2016 beslutade riksdagen om nya stöd till byggandet, bland annat ett stöd till kommunerna för att stimulera ökat bostadsbyggande. Stödet har omfattat 1,4-1,8 miljarder per år, och är en del av det mångmiljartdstöd som dagens regering öst ut över byggföretagen.

Riksrevisionens granskning ger minst sagt svidande kritik. "Riksrevisionens övergripande slutsats är att stödet inte på ett effekltivt sätt har stimulerat ett ökat bostadsbyggande generellt eller i kommuner som tar emot nyanlända. Regeringen har inte utformat stödet så att det tydligt styr mot syftet. Utformningen har inte heller gett kommunerna goda förutsättningar för att planera och använda stödet effektivt i verksamhet för bostadsbyggande. Det saknas även förutsättningar för att följa upp användningen och resultatet av stödet"

Så här jobbar dina skattepengar. Just detta stöd avskaffades i M/KD-budgeten som riksdagen beslutade om för 2019. Men fortfarande finns omfattande ineffektiva stöd till bostadsbyggande som av allt att döma gör minimal nytta men kostar enorma summor. Jag anser att alltihop borde avskaffas omgående.






Dagens budgetdebatt visar att fartyget Sverige guppar omkring utan kapten

2019-06-18

Dagens riksdagsdebatt om vårbudgeten blev en skrämmande uppvisning i aningslöshet, oförmåga och brist på ansvarstagande från de fyra "regeringspartierna" S. MP, C och L.

Samtliga debattörer använde delar av talartiden åt att tydligt förklara att "egentligen" ville man inte göra det ena eller det andra i januariöverenskommelsen, men "i en kompromiss får alla ge och ta". Problemet är att ingen verkar vilja ta ansvaret för helheten i kompromissen. Detta är som jag ser det största hotet mot landet i dagsläget. Ett land måste ha en regering som har en helhet i politiken och som tar ansvar för den. Inte fyra partier som fått igenom olika saker i en budget som saknar samband eller rent av strider mot varandra, och som kritiserar varandra för olika delar.

Det andra problemet är den totala bristen på förmåga att prioritera. Vårändringsbudgeten tar bort pengar till välfärd och lägger mer pengar till andra saker. Man sparar på äldreomsorg och sjukvård och polis och satsar på gratis inträde på museer i Stockholm, bevarande av en meningslös jämställdhetsmyndighet, satsar på ökad migration och meningslösa klimatåtgärder. Om vi fortsätter så här kommer välfärden fortsätta att urholkas och fler människor kommer att bli fattiga. Karolina Skog från Miljöpartiet sa till och med i sitt anförande att antalet fattiga i landet har ökat de senaste åren. Mitt i en högkonjunktur! Hur är det möjligt? Och alltså med just MP i regeringen!

Det tredje problemet är att regeringen saknar politik och visar en total oförmåga att ta itu med samhällsproblemen. I brist på heltäckande och genomtänkta förslag blir retoriken viktigare. Man försöker skylla alla problem på andra, man använder som vanligt välsmort munläder och deklarerar högtidligt hur viktigt det är att värna välfärden (samtidigt som vårdköerna ökar och skolresultaten sjunker och svårt sjuka barn nekas assistans), att fattigdomen ska utrotas (samtidigt som den alltså ökat under regeringens fem år, trots högkonjunktur), att välfärden är viktigare än att privata vårdgivare skickar pengar till skatteparadis och att moderaterna bara bryr sig om att sänka skatten för de rika (samtidigt som man själva vill avskaffa värnskatten). Tom retorik i brist på egen politik. 

Det fjärde är att i brist på konkret politik blir pengarna det enda man kan mätas på. Det blir därför en central sak för regeringspartierna att tävla om vem som förbrukar mest pengar till det ena eller det andra. Om pengarna kan användas eller om de gör nytta spelar mindre roll. "Klimatpolitiken" är ett exempel. M/KD-budgeten satsar mer pengar utomlands där det leder till större utsläppsminskningar per satsad krona (då lämnar jag därhän om detta överhuvudtaget påverkar klimatförändringarna), och mindre av den politik som dömts ut av både konjunkturinstitutet och riksrevisionen. Mer nytta för mindre pengar. Men för S/MP är det viktigast att visa vem som gör slut på mest av de svenska skattebetalarnas pengar. Om det gör nytta eller inte är uppenbarligen ovidkommande (koldioxidutsläppen har som bekant ÖKAT under S/MP-regeringens fem år, trots dessa enorma tillskott av skattepengar. Under Alliansåren sjönk utsläppen...). 

Det femte är aningslösheten. Trots det extremt allvarliga läget i våra kommuner tänker samtliga partier utom M och SD idag driva igenom mer generösa regler för anhöriginvandring. Man undrar om ledamöterna från S, V, MP, C, L och KD inte drar några slutsatser alls av det som skapat det totala kaos som rådde 2015, och som idag får ett stort antal kommuner att gå på knäna ekonomiskt? Och om man inte inser att påfrestningarna på välfärden har direkt koppling till det omfattande asylmottagandet i Sverige? 

Min slutsats är att jag är orolig. Regeringen tar inte ansvar för landet och det är allvarligt att ingen verkar vilja ta ansvar utan bara låter allt rulla på utan att ta tag i problemen. Här några av mina inlägg på twitter under dagens debatt.

     

    






En nästan enig utredning föreslår ny ledningsstruktur för Riksrevisionen

2019-06-17

Att sitta med i en parlamentarisk utredning om Riksrevisionens ledningsstruktur är knappast en medial kioskvältare. Men det gör jag som bekant, och i dag undertecknade vi utredningens slutbetänkande. Samtliga partier utom V är eniga om att göra om dagens system med tre likvärdiga riksrevisorer som tillsammans styr Riksrevisionen. Detta system har skapat stor otydlighet om vem som ansvarar för myndigheten, både gentemot Riksdagen och den egna personalen. Inga andra myndigheter har en sådan ledningsstruktur, utan det finns alltid en person som är myndighetschef. Både från fackliga organisationer och från politiken har det funnits en önskan att göra om systemet. Och eftersom Riksrevisionen är en av Riksdagens egna myndigheter är det vi som också måste lösa problemet. 

Utredningens förslag innebär nu att Riksdagen ska välja en person att ensam vara riksrevisor och därmed myndighetschef och ansvarig för myndighetens verksamhet inför riksdagen. Dessutom ska Riksdagen välja en riksrevisionsdirektör att vara riksrevisorns ställföreträdare. Riksrevisionsdirektören är tänkt att både vara administrativt ansvarig och att kunna utföra sådana uppgifter som annars ankommer på riksrevisorn. I fråga om vissa typer av granskningar ska riksrevisorn ha en skyldighet att samråda med riksrevisionsdirektören.

Jag är övertygad om att Riksrevisionen nu kommer att bli en ännu skarpare myndighet med en tydlig ledning. Och det är viktigt - Riksrevisionen har en central roll för att kontrollera verksamheten vid de svenska myndigheterna och bidra till att att motverka slöseri med skattemedel och ineffektiv verksamhet. Genom min roll som vice ordförande för Riksdagens råd för Riksrevisionen kommer jag fortsätta att engagera mig i riksrevisionens verksamhet.






Varför har Sverige sämre välfärd är våra grannländer?  

2019-06-08

Min tidigare arbetsgivare, banken SEB, ger sedan många år ut en årlig välfärdsbarometer där man mäter människors förtroende för olika delar av välfärden och även jämför med förtroendet i våra nordiska grannländer Danmark, Norge och Finland. Det är en väldigt grundligt gjord undersökning som länge gjorts på samma sätt och därmed också går att jämföra över tid.



Årets välfärdsbarometer visar att svenskarnas nöjdhet med välfärden är fortsatt klart lägst i Norden. Danmark har högst välfärdsindex, tätt följt av Norge och Finland. Att Sverige ligger sämst till är inget nytt, så har det sett ut oavsett regering och oavsett konjunktur, så länge jag kan minnas. Orsaken är inte nödvändigtvis vara att välfärden är så mycket sämre i Sverige. Problemen med brister i sjukvård och äldreomsorg, svaga skolresultat och missnöje med pensionerna finns ju i många länder, och vi har fortfarande bland världens mest generösa regler vad gäller exempelvis föräldraförsäkring och barnbidrag.  Men kanske är det helt enkelt så att vi med våra mycket högre skatter helt enkelt förväntar oss att också ha en välfärd på toppnivå på alla områden? För egen del tycker jag det är högst rimligt. I stället är vi exempelvis ett av de länder i Europa som har minst vårdplatser per capita, vårdköerna ökar och vi klarar inte ens att ge de allra mest utsatta personlig assistans för livsviktiga insatser.

Jag återkommer till det jag brukar säga. Om vi prioriterade bättre skulle våra pengar räcka till både en välfärd i absolut topp i världen, ett pensionssystem som vi kunde vara stolta över och ett samhälle som var tryggt både vad gäller kampen mot brottslighet och ett starkt försvar (Polis och Försvar ingår dock inte i SEB-rapportens välfärdsbegrepp). Samtidigt skulle skatterna kunna sänkas.

Men Sverige prioriterar annat. Vi lägger idag hellre massor av miljarder på meningslösa byggsubventioner som bara hamnar i byggbolagens fickor. Vi satsar mångmiljardbelopp på meningslösa "klimatåtgärder" som dömts ut som ineffektiva av Riksrevisionen och Konjunkturinstitutet och som inte kommer att påverka jordens klimat överhuvudtaget. Vi prioriterar jämställdhetsmyndighet, genusforskning, elcykelsubventioner, vi öser ut föreningsstöd till odemokratiska eller rent av valdsbejakande organisationer, vi satsar massor på "kulturstöd" till konstiga saker som ingen efterfrågar mer än "konstnärerna" själva. Vi tvingar medborgharna betala 8-9 miljarder om året till Public Service oavsett om de vill använda tjänsterna eller inte, och vi håller konkursmässiga tidningar som ingen vill läsa under armarna med ett frikostigt presstöd. Dessutom försörjer vi de politiska partierna med allt högre partistöd i stället för att våra partier tvingas jobba för att jaga nya medlemmar som betalar medlemsavgift. Som om det inte räckte bygger vi hela tiden för stora pengar ut vår byråkrati, våra myndigheter och våra kontrollinstanser som dessutom plågar både privatpersoner och företag med nya kostnader och pålagor. Ute i våra kommuner ser vi hur man fullständigt frossar i att bygga nya ishallar, simhallar och idrottshallar, samtidigt som man skär ned på äldreomsorg och skola. Ovanpå allt detta anser vi oss ha råd med ett väldigt mycket större mottagande av asylsökande än våra grannländer. Kostnaderna är enorma och det är ytterligare något som slår mot både statens och kommunernas budget.

I längden tror jag inte att svenska folket kommer att acceptera politikernas prioriteringar. Fortsätter vi så här kommer välfärden att stadigt försämras trots att skatterna stiger.

Då kommer fler att ställa frågan "vad fan får jag för pengarna".

Det jag envist kommer fortsätta kämpa för så länge jag är riksdagsledamot är att få mitt eget parti att gå i spetsen för tydliga prioriteringar i statens budget där vi modigt tar striden, skär bort alla onödiga utgifter och tydligt prioriterar mer pengar till välfärden. Jag är övrtygad om att en sådan politik även kommer att ge utrymme att sänka skatterna ytterligare. Dagens slöseri är så enormt och jag tror få inser hur skattepengarna rullar idag. Det är ingen brist på pengar!





En kommunsektor som plågas allt värre av dålig ekonomi 

2019-05-09

Vid Finansutskottets utfrågning idag lyfte jag frågan om kommunsektorns ekonomi. Det kommer hela tiden nya rapporter om landsbygds och glesbygdskommuner som inte klarar sin budget, och även en del stora städer har problem, liksom flera av våra Regioner/Landsting. Senast idag var det Hedemora kommun som larmade om att man har skenande kostnader för stöd till barn och unga, ökande missbruksproblem och stigande kostnader för försörjningsstöd. Även demografisk förändring brukar framhållas som orsak till kommunsektorns problem, även om det inte var argumentet just i Hedemoras fall.

När man skrapar lite på ytan ser man en gemensam nämnare för alla kommunsektorns problem. Det handlar om det omfattande mottagandet av nyanlända. Det är en viktig orsak till att så väldigt många fler barn och unga behöver extra stöd i skolan och det är orsaken till att kostnaderna för försörjningsstöd ökar. Det finns också tecken på att det även kan förklara i vart fall en del av ökningen av missbruksproblematiken, inte minst om man kopplar missbruk till utanförskap, arbetslöshet och växande psykisk ohälsa.

Jag konstaterade i min fråga till Finanspolitiska Rådets ordförande Harry Flam att skillnaderna i kommunalskatt mellan kommuner med lägst och högst skatt ligger runt 6 kronor. Från drygt 29% till över 35%. Detta gör att människor i många landsbygdskommuner betalar mycket större del av sin inkomst i skatt, samtidigt som de tjänar mindre och har sämre kommunal service. På sikt hotar det hela sammanhållningen i landet.

Svaret var att Finanspolitiska Rådet ser detta mer som en fördelningsfråga inom landet än en fråga för ekonomin som helhet, även om man är medvetna om problemen och konstaterar att dagens skatteutjämning mellan kommunerna uppenbarligen inte räcker för att hantera problemet.

Min egen slutsats är att detta problem inte går att lösa genom omfördelning, det är ett fåtal kommuner som kan bidra till systemet med omfördelning, de flesta kommuner är mottagare. I längden kommer staten att tvingas skjuta till betydande summor för att rädda ekonomiskt krisande kommuner, samtidigt som kommunerna själva måste lära sig att prioritera det som är viktigt.






Finanspolitiska Rådet ger beröm till den M/KD-budget riksdagen antog 

2019-05-09

I dag hade Finansutskottet en utfrågning med anledning av Finanspolitiska Rådets rapport om svensk finanspolitik 2019.
Efter ett antal år där Finanspolitiska Rådet riktat en hel del kritik mot sittande regerings budgetar så är årets bedömning mer positiv. Den gällande M/KD-budgeten som riksdagen antog får gott betyg. Den anses välbalanserad, uppfyller det finanspolitiska ramverket och uppfyller överskottsmålet. Det känns bra. (Tänk vad en "servettskiss" kan åstadkomma...) Finansministern såg mindre road ut, och det kan man ju förstå med tanke på den kritik hennes egna budgetar fått de senaste åren.






Debatt om vårändringsbudgeten 

2019-05-08

I går hade jag uppdraget att representera moderaterna i debatten om regeringens vårändringsbudget. De partiskiljande frågorna gäller i princip endast vår föreslagna nedläggning av Jämställdhetsmyndigheten och Delegationen mot segregation, som regeringen stoppar. Här är mitt anförande:


Fru talman,

Budgetprocessen för innevarande år kan nog upplevas som ganska obegriplig för många. Det kan därför vara på sin plats att markera vad det är vi debatterar idag. Den budget som Sverige styrs på idag är den budget Moderaterna och Kristdemokraterna presenterade för riksdagen och fick stöd för i slutet av förra året. Det vi diskuterar nu är en ändringsbudget för innevarande år, där regeringsunderlaget S, MP, C och L föreslår ett antal förändringar i den budget som riksdagen beslutade om i höstas.

De flesta förslagen i denna ändringsbudget är marginella, men två frågor sticker ut. Det gäller anslagen till Jämställdhetsmyndigheten och Delegationen mot segregation. Förslagen innebär att dessa anslag inte längre ska användas för avveckling av dessa myndigheter utan i stället för fortsatt verksamhet. Från Moderat sida reserverar vi oss, tillsammans med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, mot detta beslut, och jag yrkar därmed bifall till reservation 1.
 
Fru talman,

2008 slog Alliansen ihop ett antal myndigheter, bland annat Jämställdhetsombudsmannen, till en ny Diskrimineringsmyndighet. Det räcker med en myndighet som arbetar med alla typer av likabehandlings och diskrimineringsfrågor vid sidan av ansvarigt departement. I stort sett alla myndigheter har redan arbete för jämställdhet som ett uttryckligt mål i sina direktiv.

Från reservanternas sida menar vi att ett aktivt jämställdhetsarbete måste bedrivas inom alla relevanta myndigheter för att få genomslag. Att inrätta en särskild myndighet för jämställdhetsfrågor kan få motsatt effekt genom att arbetet inom andra myndigheter och hos andra aktörer sidoordnas och nedprioriteras. Vi motsätter oss den flytt av väl fungerande verksamheter som skett till den nya myndigheten, eftersom det riskerar att kraftigt försvaga den sakkunskap som byggts upp på området och att det kan ta lång tid innan motsvarande verksamhet är fullt återuppbyggd. Därför anser vi att myndigheten bör läggas ned och att de angelägna verksamheterna bör återgå till att bedrivas inom ramen för befintliga myndigheter.
För att nå ökad jämställdhet behövs reformer och insatser inom alla områden. Att fler kvinnor kan försörja sig själva, att kvinnors trygghet tas på allvar, och att de senaste årens ökning av sexualbrotten möts med kraftfulla åtgärder. Att  pojkar kan lyckas lika bra i skolan som flickor, att sjukvården bemöter män och kvinnor på likvärdigt sätt, att företag och fackliga organisationer motverkar osakliga löneskillnader och inte minst att offentliga arbetsgivare skapar rimliga arbetsvillkor och arbetstider inom vård och omsorgsyrkena. 

I den nu gällande statsbudgeten har Moderaterna och Kristdemokraterna gjort ett antal viktiga saker för jämställdheten i stället för att starta nya symboliska myndigheter. Vi gjorde en storsatsning på rättsväsendet med fler poliser och hårdare insatser och straff för hedersbrott. Vi använde också en del av pengarna som frigjordes vid nedläggning av jämställdhetsmyndigheten för att stärka arbetet mot hedersbrott. Vi sänkte till skillnad mot S-MP skatten även för de pensionärer som har allra lägst pension, ofta kvinnor som arbetat deltid inom offentlig sektor. Vi sänkte skatten även för låginkomsttagare. Vi satsade dessutom fem miljarder extra på kommuner och landsting - välkomna tillskott som kan göra det möjligt att anställa fler inom exempelvis sjukvård och äldreomsorg. Det är yrken där många kvinnor vittnar om slitsam arbetsmiljö och utbrändhet på grund av för lite personal. Denna typ av konkreta åtgärder betyder mer än att starta nya myndigheter.
 
Fru talman,

Segregation löser man inte heller genom delegationer. Segregation motverkas genom reformer som gör att fler går till jobbet, att fler lär sig svenska och att fler går ut skolan med fullständiga betyg.

Precis som när det gäller jämställdhetsfrågor är integrationsfrågorna enligt vår mening så viktiga att de inte kan delegeras till en enda myndighet. Risken med det är att andra delar av samhället då blir mindre ambitiösa i sitt arbete att motverka segregation. Vi anser därför att Delegationen mot segregation bör avvecklas.


Jag tog replik på socialdemokraternas Gunilla Carlsson och påpekade att dagens regering väldigt ofta skapar nya myndigheter, tillsätter kommissioner, samordningsmän och utredningar i brist på politisk handlingskraft. Men det är bara riktig politik som löser samhällsproblem, inte mer byråkrati och utredningar. Hon blev lite arg och kontrade med en helt verklighetsbefriad beskrivning av orsakerna till Arbetsförmedlingens stora varsel, nämligen att det skulle bero på vår budget. Jag har tidigare förklarat att Arbetsförmedlingens Generaldirektör tydligt sagt att orsakerna är t vå - dels en omfattande digitalisering av Arbetsförmedlinfgen, dels att han vill anpassa sig till Januariavtalet mellan S, MP, C och L som föreskriver att Arbetsförmedlingen i princip ska läggas ned. Att socialdemokraterna är pressade av detta är begripligt, men det är fegt att inte stå för sin egen politkk utan skylkla det på andra. 





Utfrågning om Riksbankens penningpolitik 2018

2019-05-02

I dag ordnade finansutskottet en öppen utfrågninbg med anbledning av Riksbankens rapport om penningpolitiken 2018. Huvudfrågor var Riksbankens inflationsmål, minusräntan och försvagningen av den svenska valutan. SEB:s chefsekonom Roberg Bergqvist tillhörde en av dem som oroade sig mycket för den kraftiga försvagningen av den svenska kronan, hur det leder till att vi idag "rear" ut svenska företag och fastigheter, hur det skickar en dålig signal om svensk ekonomi, samt att det såklart urholkar hushållens köpkraft. 

Min egen slutsats är att allt fler ekonomiska bedömare verkar se med oro på att vi har minusränta i högkonjunktur, och vilka negativa effekter detta har för svensk ekonomi. Riksbankens direktion är dessutom oenig, flera medlemmar har velat höja räntan snabbare än majoriteten.


 





Sex viktiga utgångspunkter för en moderat skattereform

2019-04-29

I dag skriver Ulf kristersson, Elisabeth Svantesson och Niklas Wykman på DN Debatt om vikten av att återupprätta samhällskontraktet och att människor måste känna att de får valuta för skattepengarna. Dessutom berättar man om vilka utgångspunkter moderaterna har för en ny genomgripande svensk skattereform.
 






Jag krävde svar från statsministern om kommunernas ansträngda ekonomi

2019-04-25

I dag på riksdagens frågestund ställde jag en fråga till statsministern om kommunsektorns ansträngda ekonomiska läge, inte minst till följd av de snabbt ökade kostnaderna för försörjningsstöd till nyanlända. Moderaterna och Kristdemokraterna tillförde kommunsektorn 4,1 miljarder mer än regeringen i den budget för 2019 som riksdagen beslutade om. Men i vårändringsbudgeten som S-MP-C-L står bakom drar man nu tillbaka en hel del av dessa pengar. Tyvärr hade statsministern inga nya besked att komma med, så frågan lär återkomma. 




Herr talman,
 
Larmrapporterna duggar tätt från de svenska kommunerna just nu när det gäller det ekonomiska läget. Inte minst har många  mindre kommuner på landsbygden stora bekymmer, men även en del av våra större städer har uppenbara problem. Prognoserna framåt ser inte heller bra ut, och om konjunkturen försvagas och skatteintäkterna minskar kan vi stå inför ett mycket allvarligt läge för hela kommunsektorn.
 
Det finns många orsaker till att vissa kommuner har särskilt stora problem, men en som ofta nämns är att allt fler nyanlända lämnat etableringsuppdraget utan att komma i arbete, och därmed hänvisas till kommunalt försörjningsstöd.
 
Många mindre kommuner i glesbygd har tagit emot stora grupper nyanlända för att man velat fylla sina tomma bostäder. De tomma bostäderna har i sin tur ofta ett samband med att arbetsmarknaden är svag och att unga välutbildade människor har flyttat till områden där arbetsmarknaden är starkare. Kvar har främst blivit äldre människor som gått i pension. När nu stora grupper av nyanlända misslyckas att få arbete på orter med svag arbetsmarknad och i stället tvingas leva på försörjningsstöd blir situationen ohållbar för kommunerna.
 
Jag vill därför fråga statsministern på vilket sätt han avser att hjälpa de svenska kommunerna så att de slipper skära ned på välfärden och kraftigt höja kommunalskatten?  






En helt obegriplig vårbudget från S-MP-C-L

2019-04-10

S-MP-regeringen är nu inne på sitt femte år, utan att man har löst några av de samhällsproblem som man sa sig vilja lösa i valrörelsen 2014. Tvärtom har mycket gått åt fel håll - trots högkonjunktur och starka skatteintäkter.
Den vårbudget som regeringen presenterat i dag saknar fortfarande reformer för att ta tag i Sveriges problem. Man drar tillbaka pengar som den av riksdagen beslutade M/KD-budgeten satsade på äldreomsorg, psykiatri och polis och lägger i stället mer pengar på ineffektiva klimatåtgärder som dömts ut av Riksrevisionen.

Ovan presskonferensen där Elisabeth Svantesson (M) förklarade att januariöverenskommelsen och vårbudgeten inte löser Sveriges problem. 

I strid med alla partiers vallöften saknar de fyra partierna ambitioner när det gäller att öka resurserna till polisen. I vårbudgeten skär S-C-L-MP bort var fjärde ny krona som tillfördes polisen i Moderaternas och Kristdemokraternas budget. 

• Man dröjer med att återinföra kömiljarden och man skär bort delar av våra satsningar på äldreomsorgen och psykiatrin

 • Man satsar i stället på att åerinföra klimatåtgärder, framförallt "Klimatklivet" som riksrevisionen tidigare dömt ut som ineffektiva 

• Det är välkommet att man vill avskaffa värnskatten, men man har inga förslag om att sänka skatten för alla som arbetar.

• Skattehöjningar i form av bibehållen flygskatt (utan den utlovade kompensationen till mindre flygplatser), höjd kemikalieskatt som höjer priset på elektronik och vitvaror, samt den aviserade höjda skatten på bensin och diesel från kommande årsskifte. Detta ökar kostnaden för hushållen och slår extra hårt mot landsbygden. Några skattesänkningar för hushållen finns inte, varför det är helt fel att kalla det grön skatteväxling. 

• Om man ska hitta något positivt så är det att regeringen inte kan backa tillbaka de skattesänkningar som M/KD-budgeten medförde för löntagare och pensionärer. Det är tur för hushållen att vi sänkte deras skatt så de har bättre råd med alla nya pålagor som dagens regering, med stöd av C och L, lägger på samma hushåll.


• Det allvarliga är att pengarna är slut! Alla de olika partiernas löften i Januariöverenskommelsen intecknar allt reformutrymme för de kommande åren. Samtidigt ser vi nu hur det ekonomiska läget redan blir allt kärvare, tillväxten och överskotten i statens budget justeras ned. Det finns därför inget utrymme för några viktiga reformer eller åtgärder som kan rusta Sverige för sämre tider eller ta tag i viktiga samhällsproblem som brottslighet eller integration. Detta riskerar att leda till en skattechock om man trots svagare samhällsekonomi ska kunna genomföra allt man lovat. Risken är uppenbar att vi kommer att få se höjd fastighetsskatt och försämrade ränteavdrag, samtidigt som de avsierade stora årliga skattehöjningarna på bensin och diesel kommer att slå igenom. Samtidigt tänker regeringen lägga pengar på friår och en tredagars "familjevecka". 

• Det allra allvarligaste är att de fyra partierna bakom budgeten nu tävlar om att ta åt sig äran för de satsningar som varje parti tycker är deras hjärtefrågor. Samtidigt vill inget parti ta ansvar för andra delar. Den helt ogenomtänkta raseringen av Arbetsförmedlingen är ett exempel - det finns en majoritet i riksdagen för att avveckla Arbetsförmedlingen i nuvarande form, men den snabbavveckling som nu sker, utan att några alternativ finns på plats, är oansvarig. En så stor och viktig reform borde tänkas över ordentligt och göras stegvis så att man kan bibehålla servicen till de arbetslösa och ta vara på personalens kompetens genom att de kan gå över till andra aktörer. Nu blir i stället ett stort antal kommuner utan arbetsförmedlingskontor, och många anställda blir uppsagda utan att ha några alternativa aktörer att gå över till. Detta är ett exempel på hur regeringen tappat kontrollen och hur samarbetspartierna C och L inte bryr sig.

Nedan från den just nu pågående budgetdebatten i riksdagen:



 





Överläggningar om EU:s långtidsbudget

2019-04-04

Vid finansutskottets möte idag diskuterades Sveriges hållning när det gäller EU:s långtidsbudget (2021-27), MFF (Multiannual Financial Framework). Sverige har en ganska stor politisk enighet när det gäller att driva en restriktiv linje när det gäller EU:s budget. Kommissionens förslag till budget innebär en utökning från 1,04% till 1,14% av EU:s samlade BNI. Denna ökning sker alltså trots att ett av de stor aländerna lämnnar EU i och med Brexit. Det naturliga vore såklart att krympa EU:s budget i motsvarande mån.

Sveriges EU-avgift är idag 38 miljarder per år. Risken finns att denna ökar med 15-17 miljarder. Dels till följd av att BNI ökar, men också för att EU:s budget utökas, samt att Sverige riskerar att förlora en del tidigare framförhandlade reduceringar. En ny EU-avgift runt 55 miljarder känns orimligt hög.

Regeringens förslag är att den svenska avgiften "ska hållas så låg som möjligt". Moderaterna hade idag, med stöd av kristdemokraterna, en mer restriktiv skrivning där vi vill att den svenska avgiften inte ska öka mer än vad som motsvarar ökningen av vår BNI. Eftersom vi inte nådde enighet har vi lämnat en avvikande mening som vi kommer att driva i EU-nämnden när frågan kommer upp där.



 

Besök hos Finansinspektionen  

2019-03-27



I kväll var Finansutskottet på ett sedan länge inplanerat besök hos Finansinspektionen. Vi besöker regelbundet de myndigheter som verkar inom utskottets område, såsom Finansinspektionen, Riksbanken mfl. I kväll blev det extra intressant eftersom vi bland annat fick djupare information om hur man arbetar för att förebygga penningstätt, och samtidigt nåddes av löpande nyheter i media under kvällen om nya turer kring Swedbank. Sällan har ett besök hos en myndighet varit så vältajmat.

Sedan blev det såklart också ett antal andra frågor som behandlades under mötet, bland annat om effekterna av bolånetak och amorteringskrav och en del annat.







Debattartikel inför dagens interpellationsdebatt med finansministern

2019-03-26

I eftermiddag debatterar jag tillväxt och arbetsmarknad i en interpellationsdebatt med finansminister Magdalena Andersson (S). Inför debatten hade jag häromdagen denna debattartikel i nättidningen Altinget: 
 

Högkonjunkturen döljer bara tillfälligt Sveriges problem

I valrörelsen 2014 lovade Socialdemokraterna att Sverige år 2020 skulle ha den lägsta arbetslösheten av EU:s 28 medlemsländer. Sedan dess har utvecklingen gått åt rakt motsatt håll. Från september 2014 till september 2018 hade Sverige tappat från 12:e till 18:e plats i EU när det gäller lägst arbetslöshet. 

I SCB:s statistik för februari var 358 000 personer arbetslösa, vilket motsvarar en arbetslöshet på 6,6 procent. Antalet arbetslösa ökade med 21 000 personer jämfört med samma månad 2018. Samtidigt fanns 19 000 personer i extratjänster, de 100 procent skattefinansierade tillfälliga anställningar som inte får konkurrera med riktiga jobb.

I statistiken räknas extratjänsterna som ett vanligt arbete. I verkligheten är det dock frågan om en ren arbetsmarknadsåtgärd. I alla andra sammanhang räknas människor i åtgärder som arbetslösa i statistiken. Om man på samma sätt räknar dessa 19 000 som arbetslösa så har alltså arbetslösheten ökat med hela 40 000 personer på ett år. Och arbetslösheten är historiskt hög för att vara i en högkonjunktur.

Antalet arbetslösa ungdomar i åldern 15–24 år har på ett år samtidigt ökat med 23 000 till 118 000. Ungdomsarbetslösheten uppgick till  hela 19,7 procent i februari. Regeringens nya mantra att ungdomsarbetslösheten inte längre är ett problem är minst sagt vilseledande. 

Det är inte bara när det gäller arbetslöshet Sverige tappar mark. Vi hamnar även nära botten i EU:s nya konjunkturprognos. Bara Tyskland och Italien väntas få sämre BNP-tillväxt 2019. Samtidigt är Sveriges BNP-tillväxt per capita bland de lägsta i hela EU.

Sverige har i många avseenden goda förutsättningar för tillväxt och ännu starkare sysselsättning. Befolkningen är välutbildad och tar snabbt till sig ny teknik. Näringslivet är innovativt med omfattande forsknings- och utvecklingsverksamhet, och möjligheten till finansiering är god. Vi borde kunna vara bäst i klassen i EU. I stället sladdar vi både när det gäller arbetslöshet och tillväxt.

Att Socialdemokraterna tillsammans med stödpartierna MP, C och L i detta läge går fram med förslag som friår och familjevecka riskerar att försätta Sverige i en än sämre situation, inte minst när konjunkturen försvagas.

Tillväxten är helt avgörande för att välfärden ska kunna få mer pengar, vilket kommer att behövas framöver med en växande andel äldre i befolkningen. Ska vi öka tillväxten behöver vi arbeta mer, inte mindre. Vi behöver även en mer jobbskapande politik, reformerade bidragssystem, sänkta skatter, stramare migrationspolitik och en bättre integrationspolitik.

Just nu döljer högkonjunkturen hjälpligt problemen på svensk arbetsmarknad och i svensk ekonomi. Men problemen kommer att blossa upp på allvar när konjunkturen försvagas.

Tisdagen den 26 mars debatterar jag frågan om den svenska tillväxten med finansminister Magdalena Andersson i en interpellationsdebatt i riksdagen. Jag vill veta vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att Sverige på allvar ska kunna konkurrera med resten av Europa när det gäller tillväxt.

Jan Ericson (M)
riksdagsledamot finansutskottet







Möte med Riksbanken och Finansinspektionen

2019-03-07

I dag hade Finansutskottet först en öppen utfrågning av Riksbankens ledning rörande penningpolitik och räntepolitik, konjunktur, inflation och skuldsättning. Därefter ett slutet möte med Finansinspektionens ledning rörande misstänkt penningtvätt i flera svenska banker. En intressant förmiddag.




 

Min riksdagsdebatt idag om kommunala frågor

2019-03-06

I dag debatterade jag kommunfrågor i riksdagen. Hela debatten går att se här.

I mitt anförande hade jag fokus på tre frågor. Dels två moderata partimotioner, den ena om skärpta kvalitetskrav i verksamhet inom välfärden, oavsett om den drivs av offentliga eller privata aktörer, den andra om att vi måste stoppa det orimliga att kommuner idag tar betalt för tillsyn som aldrig utförs. Den tredje frågan rörde kommunsektorns ekonomiska läge.

I går kom en rapport från Sveriges kommuner och landsting rörande kommunsektorns preliminära bokslut för 2018. Det är, trots högkonjunkturen och de goda skatteintäkterna, ingen upplyftande läsning. Kommunerna redovisar ett överskott på drygt 14 miljarder kronor för år 2018, medan regionerna landar på 0,5 miljard. Det är nästan en halvering jämfört med föregående år.72 av 290 kommuner och 6 av 20 regioner har ett underskott. Det är en kraftig försämring jämfört med föregående år.

År 2018 når endast en region och 36 procent av kommunerna målet på ett resultat på 2 procent eller mer av skatter och bidrag. Detta trots kraftigt förstärkta tillfälliga intäkter från riktade statsbidrag och starka skatteintäkter. Verksamheternas nettokostnader ökar fortsatt snabbt, med 4,7 procent, långt mer än inflationen. Till följd av detta har skulderna växt med 51 miljarder det senaste året, vilket är en skuldökning med hela 9%.  

Att kommunsektorns resultat halverats, skuldsättningen ökat och att färre kommuner och regioner klarar det finansiella målet trots stark högkonjunktur,  goda skatteintäkter och stora extra statsbidrag är mycket oroväckande.  

I en tidigare rapport från SKL som jag kommenterade i en riksdagsdebatt i höstas, redovisade man orsakerna till att kommunsektorns ekonomi kommer att försvagas kommande år.

För det första ökar kostnaderna för ekonomiskt bistånd. Huvudskälet är att alltfler nyanlända blir beroende av bidragsförsörjning när de lämnar etableringsuppdraget utan att komma vidare till arbete. När statens försörjning av den nyanlände upphör går kostnaderna över på kommunerna.
För det andra ökar kommunernas kostnader till följd av bostadsbrist. När det saknas vanliga bostäder för olika utsatta målgrupper måste socialtjänsten ta till dyra kortsiktiga bostadslösningar. Orsakerna till bostadsbristen är flera, men två skäl sticker ut – fler ungdomar som vill flytta hemifrån och ett stort antal nyanlända som behöver bostad.
För det tredje sänkte regeringen ersättningen till kommunerna för ensamkommande barn och ungdomar från halvårsskiftet 2017. Detta har sammantaget medfört årliga underskott i miljardklassen för kommunerna.
För det fjärde larmar man om ökade kostnader inom individ och familjeomsorgen. Det handlar om ökade missbruksproblem bland unga vuxna, fler orosanmälningar rörande större syskonskaror, fler fall av hedersrelaterat våld och våld i nära relationer och fler komplicerade placeringar av barn och unga.
För det femte har kommunerna ett stort demografiskt tryck där både gruppen unga och äldre ökar. Vissa kommuner brottas samtidigt med stora och växande pensionsskulder.
 
De kommande åren finns absolut inget utrymme för slöseri med skattemedel, vare sig i kommuner, regioner eller hos staten. Det är hög tid att börja prioritera vad som är viktigast om man ska kunna trygga en god välfärd utan skattehöjningar. Moderaterna och Kristdemokraternas statsbudget som riksdagen tagit beslut om är ett bra exempel på hur man kan prioritera. Vi prioriterade bort mindre viktiga saker och kunde i stället göra en extra satsning i år på 3,5 miljarder till kommunerna och 1,5 miljard till landsting och regioner. Det är viktiga tillskott för att stärka välfärden. Samtidigt fanns det utrymme att sänka skatten för både löntagare och pensionärer. Skattesänkningar som nu syns i lönekuvertet och vid pensionsutbetalningen för åtskilliga miljoner svenskar.

Med en ansvarsfull politik kan man både stärka välfärden och samtidigt sänka skattetrycket. Valet är faktiskt politikernas. Man kan inte skylla på någon annan.

 
 

 

"Cash is king"

2019-03-06

Jag har ju förflutet i bankvärlden, 20 år jobbade jag som bland annat jurist och placeringsrådgivare innan jag blev riksdagsledamot. Jag såg förändringen i människors beteende när det gäller betalningar, från kontanter via checkar och bankomatkort till dagens betalkort. Och sedan jag låmnade bankvärlden har utvecklingen fortsatt i allt snabbare hastighet. I dag är Sverige det land i världen där kontanter används minst. Kortbetalningar och swish har tagit över. Normalt är det utmärkt, jag betalar själv 99% av alla mina köp på detta sätt. Jag välkomnar den tekniska utvecklingen, där Sverige ligger i spetsen.

Men det finns en baksida. Förutom att alla inte kan använda alla tekniska system (barn, äldre, funktionshindrade osv), så är det begränsade antalet kontanter ett problem ur beredskapssynpunkt. I ett krisläge där inte tekniken fungerar och elen är utslagen kommer inga elektroniska betalningssystem att fungera. Det är dä'rför viktigt att samhället har en beredskap för att kunna distribuera kontanter över landet vid behov, och detta är en fråga som diskuteras mycket politiskt idag.

Men även  i dagens vardag uppstår emellanåt problem. Ibland fungerar inte tekniken och då är det bra att ha lite kontanter i plånboken, vilke tjag alltid själv har. I dag påmindes hela riksdagen om detta. Vi möttes av denna skylt när kortläsaren i riksdagsrestaurangen var utslagen. Kanske en utmärkt påminnelse till riksdagens ledamöter om att kontanter faktiskt har en funktion de också?






 

Jag ställer en interpellation till finansminister Magdalena Andersson (S)

2019-02-24

Jag har ställt denna interpellation till finansminister Magdalena Andersson, och den 26 mars möter jag henne i debatt med anlending av hennes kommande svar.




 



 

Mycket dyster bild av svensk ekonomi 

2019-02-12

I dag ger Dagens Industris analytiker Henrik Mittelman en mycket dyster bild av svensk ekonomi. Kronan faller stadigt mot både Euron och Dollarn, vilket gör alla svenskar lite fattigare hela tiden. Och tillväxten här nästan upphört - tillväxten per capita är snarast negativ.

Orsakerna är enligt Mittelman främst två. Dels riksbankens extrema lågräntepolitik, dels den omfattande migrationen till Sverige av människor med låg utbildningsnivå och produktivitet. "Valutamarknaden är jury och avkunnar sin dom varje sekund, året runt. Kronkollapsen säger något om tillståndet i nationen" skriver han.

Mittelman menar att det bara finns två vägar. "Antingen gör vi vårt yttersta för att utbilda nya och infödda invånare , eller så fortsätter vi att förneka och kallar problem för utmaningar."










 

Sverige halkar efter även när det gäller ekonomisk tillväxt

2019-02-10

EU-kommissionens senaste prognos för tillväxten i EU-länderna 2019 är ingen rolig läsning för Sverige. Vi ligger i absoluta botten av listan, tillsammans med Tyskland, Storbritannien och Italien. Och Sverige ligger nu även under EU-snittet. Både Finland och Danmark förväntas få högre tillväxt än Sverige. Man ser också tydligt att de flesta tillväxtländerna numera finns i östra Europa. 

Detta är dessutom tillväxten i procent, inte tillväxten per capita. Där lär Sverige och Tyskland sladda ännu mera med tanke på att dessa två länder tagit emot så stora mängder nyanlända de senaste åren, varav alltför många inte bidrar till tillväxten utan tvärtom kostar. Det slår stenhårt mot BNP/Capita.





Många småkommuner blöder ekonomiskt - Vilhelmina ännu ett exempel 

2019-02-02

Jag ansvarar ju i finansutskottet för moderaternas räkning för frågor som rör kommunsektorns ekonomi. Min största oro idag är att ett flertal svenska kommuner mår ganska dåligt ekonomiskt - trots en rad år med högkonjunktur och goda skatteintäkter. Hur ska ska klara sig när konjunkturen vänder nedåt om de inte ens får ihop sin ekonomi nu?  




Ett nytt exempel är alltså Vilhelmina. Även Aftonbladet uppmärksammar detta. Visserligen är inte Vilhelminas ansträngda ekonomiska situation i sig en nyhet. Redan i höstas, före valet, larmade ett av Centerpartiets toppnamn för att kommunens ekonomi var mycket illa ute. "Värre än någonsin" skrev hon. Nu har alltså Vilhelmina kommun infört köpstopp för att försöka komma i balans. Men att för en liten kommun med 6.700 invånare spara bort ett underskott i storleksordningen 45 miljoner är givetvis omöjligt. Ett så stort underskott hade varit ett allvarligt problem för betydligt större kommuner än Vilhelmina.

Vad beror då underskottet på? Ja, det verkar ju vara flera saker. Ett så stort underskott i högkonjunktur kan man inte skylla på andra. Dett uppstår bara genom bristande ekonomisk kontroll från politikernas sida och att man inte bromsar i tid och anpassar kostnaderna efter intäkterna. Men samtidigt finns helt klart kopplingar till ett stort mottagande av nyanlända. Vilhelmina är en av de kommuner i landet som tagit emot betydligt fler än genomsnittet, räknat per capita. Och man ser också att just underskott i socialnämnden är en av huvudorsakerna till underskottet. Det är helt enligt förväntan. När statens försörjning av de nyanlända upphör, och de inte kommit i egen försörjning, tvingas kommunen försörja dem med försörjningsstöd. Sedan finns även stora underskott i skolan och tydligen även för ett HVB-boende för unga som kostar enorma pengar för en liten kommun. I vilken mån skolans och HVB-boendets kostnader också har en koppling till mottagande av nyanlända framgår inte, men det är inte orimligt att anta att det i vart fall påverkar i en så liten kommun. Att Migrationsverket inte betalt ut alla pengar till Vilhelmina som kommunen har rätt till gör såklart inte likviditeten i kommunen bättre.

Jag har inte tillräckligt på fötterna för att säga att migrationspolitiken är huvudorsaken till Vilhelminas problem. Men det är ingen tvekan om att små och i grunden kanske även dåligt ekonomiskt skötta glesbygdskommuner drabbas extra hårt av den förda migrationspolitiken. Man har små, eller inga, reserver och en liten befolkning som kan dela på kostnaderna. Och man har ofta i  redan i grunden en svag skattekraft, svag arbetsmarknad och svår demografisk situation med många äldre och mindre andel av befolkningen i arbetsför ålder. Att upprätthålla kommunal service, exempelvis skolor i mindre orter, är extremt svårt redan i utgångsläget. När man då också ska ta över ansvaret från staten för många nyanlända utan egen försörjning rasar snabbt kommunens ekonomi ihop. Det är, som jag brukar påpeka, inte särskilt vettigt att placera många nyanlända i tomma lägenheter på orter med svag arbetsmarknad. 

Jag tror att vi framöver kommer att se många kommuner som behöver akuta statliga ekonomiska stöd för att överleva. Inte minst den dag konjunkturen vänder nedåt. Den förda migrationspolitiken har ett ekonomiskt pris, och förr eller senare måste det betalas av hela svenska folket.



 

Nordisk riksrevisionskonferens i Helsingfors 

2019-02-01



Torsdag och fredag denna vecka har jag tillbringat i Helsingfors, där företrädare för parlamenten i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island, Grönland och Färöarna samlats för att diskutrera riksrevision. Vi samlas vartannat år för att jämföra hur riksrevisionerna arbetar i de olika länderna, hur man använder resultaten av revisionen och hur man kan utveckla verksamheten. Vid denna konferens diskuterades även hur de olika ländernas riksrevisioner kan samverka för att göra gemensamma parallella granskningar av samma verksamheter i samtliga länder för att sedan jämföra resultaten.

Från Sverige var vi tre deltagare på konferensen, två riksdagsledamöter från finansutskottet (M och S) och en av våra tjänstemän. Innan vi åkte hemåt fick vi också en trevlig rundtur i Finlands imponerande riksdagshus.



Finlands pampiga riksdagshus färdigställdes 1931. Konstigt nog klarade sig riksdagshuset oskadat under kriget, trots att Sovjet bombade Helsingfors ganska intensivt. Finlands riksdag har 200 ledamöter, och parlamentet verkar vara uppbyggt och arbetar väldigt likt den svenska riksdagen.

 

Plenisalen, men talmannens podie. Nedan th den unika hisskonstruktionen där hissen rör sig sakta uppåt och nedåt hela tiden och man hoppar in i hissen i farten och kliver av när man vill. Det ser ganska farligt ut, men ingen verkar ha skadats genom åren...

 

Slutligen en bild från riksdagshusets övre våningar ut över Helsingfors, som var snöigt och kallt.





Nytt utredningsuppdrag 

2019-01-30

Jag har nu fått ett nytt utredningsuppdrag, denna gång som ledamot i "Kommitten för översyn av Riksrevisionens ledningsstruktur". Vi ska helt enkelt ta fram ett förslag till hur Riksrevisionen ska styras och ledas framöver. Det är viktig fråga med tanke på det kaos som uppstod för några år sedan när samtliga riksrevisorer avgick under dramatiska former under en ganska kort tidsrymd.

Vår utredning ska gå relativt snabbt, redan i maj ska vi presentera vårt slutbetänkande. I dag hade vi vårt första möte.

Det blir mycket riksrevision för mig nu. Dels ansvarar jag för frågorna för moderaternas räkning i Finansutskottet, dels är jag vice ordförande i Riksrevisionens parlamentariska råd, och nu detta utredningsuppdrag. Jag tycker detta område är intressant och mycket viktigt. Inte minst med  tanke på diskussionen om minskat förtroende för samhällsfunktioner och myndigheter. En väl fungerande Riksrevision behövs för ökad insyn och transparens.





 

Idag finns vår debattartikel om statsbudgeten i Borås Tidning

2018-12-26

(Klicka för läsbar storlek)
 





Här är hela fredagens debatt i repris

2018-12-22

Fredagens debatt med finansutskottet om kommunsektorns ekonomi blev en stundtals ganska hård tillställning där jag som moderat representant i likhet med Kristdemokraternas Jacob Forssmed fick ta emot ganska mycket osakliga påhopp från vänster. Värst var väl angreppet från Vänsterpartiets ledamot som kallade oss för "oansvariga kuppmakare" för att vi lagt fram vår egen politik i riksdagen. Det är ett ganska anmärkningsvärt angrepp från en annan riksdagsledamot. Men jag tycker vi gav ganska bra svar på tal.

Här är hela debatten för den som vill titta igen. I listan till höger kan man klicka på önskade repliker eller anföranden. Mitt eget längre anförande är det som kommer näst sist. Mina andra tidigare inlägg är repliker på andra talare.






 

Mitt anförande i dagens riksdagsdebatt

2018-12-21


Fru talman,
 
Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets betänkande.
 
Hösten 2018 kommer att bli ihågkommen för en utdragen och hittills misslyckad regeringsbildning. Men många människor bekymrar sig mer för otrygghet, polisbrist och dåliga skolresultat än för vem som ska bli statsminister. De kriminella gängen har inte tagit paus för att Sverige saknar regering och vårdköerna har inte försvunnit.
 
Sverige har inte råd att vänta på viktiga förändringar av politiken. Vi har en övergångsregering, men ingen övergångsriksdag. Riksdagen har ansvaret för att besluta om statens budget, och nu har Moderaternas och Kristdemokraternas statsbudget antagits.

Den rödgröna regeringen har varit pokrönta mästare på att slösa med skattemedel. Men framgång mäts inte i antalet förbrukade kronor utan i resultat. Nu tar vi bort meningslösa och ineffektiva utgifter och prioriterar om!
 
Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att den beslutade statsbudgeten bygger på den övergångsbudget som presenterades tidigare i höst, med ett antal förändringar som föreslagits av Moderaterna och Kristdemokraterna. I en budgetmotion på knappt 30 sidor som korrigerar den stora övergångsbudgeten på 3.000 sidor kan man inte ha med allt. Vi kan i dagens politiska läge endast göra de besparingar och satsningar som går att göra utan lagändringar och som våra myndigheter kan hantera.

Det vi gjort i vår budgetmotion är alltså att föreslå sådant som går att genomföra med kort varsel. Trots detta har vi lyckats få med imponerande mycket. Skattesänkningar för pensionärer och löntagare, satsningar för att stärka välfärden i kommunerna, mer resurser för kortare vårdköer och ökad trygghet för dem som behöver personlig assistans. Dessutom ökade resurser till polis, tull och försvar.
 
Samtidigt finns en mängd skrivningar och avsiktsförklaringar i vår budgetmotion, saker vi vill ta tag i så snart vi förhoppningsvis kan bilda regering. Först då kan alla våra vallöften bli verklighet.

 
Fru talman,
 
En viktig del i vår budget är våra satsningar på välfärden.
 
För de flesta människor är välfärden i praktiken ofta just den verksamhet man möter dagligen hemma i sin kommun eller i sitt landsting. Kommunsektorns ekonomiska situation är därför en av våra viktigaste politiska frågor.
 
När Alliansen tillträdde 2006 var det efter ett antal år där kommunsektorn visat stora underskott. Under Alliansens regeringstid 2006-2014 rådde balans i kommunsektorn mellan kostnader och intäkter. Detta trots den djupa finanskrisen, vilket vi klarade genom att skjuta till stora extra pengar till välfärden. De senaste fyra åren under S-regering har vi haft en stark högkonjunktur. Trots detta har vi haft flera år med nya obalanser för kommunerna, där skatteintäkterna inte räckt för behoven. I dagsläget är situationen under kontroll, för 2017 lyckades de flesta kommuner till och med redovisa överskott. Men då ska man komma ihåg att vi haft en stark högkonjunktur med goda skatteintäkter, och att tillfälliga pengar för mottagande av nyanlända tillfälligt stärkt ekonomin.
 
 
Fru talman,
 
Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, presenterade nyligen sin ekonomirapport. Varningssignalerna är tydliga. Kostnaderna i kommunerna spås öka betydligt snabbare än intäkterna. Orsakerna är i huvudsak fem:
 
För det första ökar kostnaderna för ekonomiskt bistånd. Huvudskälet är att alltfler nyanlända blir beroende av bidragsförsörjning när de lämnar etableringsuppdraget utan att komma vidare till arbete. När statens försörjning av den nyanlände upphör går kostnaderna över på kommunerna.
 
För det andra ökar kommunernas kostnader till följd av bostadsbrist. När det saknas vanliga bostäder för olika utsatta målgrupper måste socialtjänsten ta till dyra kortsiktiga bostadslösningar. Orsakerna till bostadsbristen är flera, men två skäl sticker ut – fler ungdomar som vill flytta hemifrån och ett stort antal nyanlända som behöver bostad.
 
För det tredje sänkte regeringen ersättningen till kommunerna för ensamkommande barn och ungdomar från halvårsskiftet 2017. Detta har sammantaget medfört årliga underskott i miljardklassen för kommunerna.
 
För det fjärde larmar man om ökade kostnader inom individ och familjeomsorgen. Det handlar om ökade missbruksproblem bland unga vuxna, fler orosanmälningar rörande större syskonskaror, fler fall av hedersrelaterat våld och våld i nära relationer och fler komplicerade placeringar av barn och unga.
 
För det femte har kommunerna ett stort demografiskt tryck där både gruppen unga och äldre ökar. Vissa kommuner brottas samtidigt med stora och växande pensionsskulder.
 
Landstingen och Regionerna har ett ännu mer ansträngt läge. Kostnaderna fortsätter öka i snabb takt, medan skatteunderlagets utveckling bromsar in. Trots högkonjunktur redovisade fem landsting och regioner underskott 2017, och i andra landsting har man tvingats höja skatten.
 
 
Fru talman,
 
Sammantaget är situationen oroväckande för Sveriges kommuner och landsting.
Moderaterna och Kristdemokraternas statsbudget som riksdagen tagit beslut om innebär en extra satsning nästa år på 3,5 miljarder till kommunerna och 1,5 miljard till landsting och regioner. Det är helt avgörande tillskott för att stärka välfärden.
 
Det handlar bland annat om satsningar på mindre barngrupper i förskolan, mer undervisningstid i lågstadiet, en tioårig grundskola, byggande av fler äldreboenden, satsningar på demensvård och kvalitetsutveckling av hemtjänsten, en ny kömiljard för att korta vårdköerna, satsningar på cancervården och inte minst återinförd värdighet i LSS där personer med behov av andningshjälp och sondmatning självklart ska få den hjälp de behöver.
 
Våra reformer och satsningar är oerhört viktiga och ett steg mot en bättre välfärd och bättre prioriteringar. Samtidigt är det viktigt att påpeka att det inte går att rädda välfärden i kommuner och landsting bara genom skattehöjningar eller ökade statsbidrag. Det krävs reformer för fler i arbete, minskat bidragsberoende och en betydligt bättre kostnadskontroll och prioritering så att man får mer välfärd för varje skattekrona. En del av detta kräver nya lagar och regler från regering och riksdag, annat ligger på kommunal nivå och kräver modiga och tydliga kommunpolitiker.  
 
Om det är något konkret jag skulle vilja slå ett slag för i detta anförande är det personalförsörjningen inom vård och omsorg. Vi vet att personalen blir allt äldre och att det är svårt med nyrekrytering. Ska vi klara bemanningen i framtiden måste vi förbättra arbetsvillkor, arbetsmiljö, schemaläggningar, personaltäthet, löner och OB-ersättningar. Moderaternas och Kristdemokraternas budget ger kommuner och landsting möjlighet att ta viktiga steg i denna riktning.
 
Man kan också konstatera att en betydande del av orsakerna till den ansträngda situationen i våra kommuner är direkt kopplade till det omfattande mottagandet av nyanlända på senare år. Det visar hur viktigt det är att inte gå tillbaka till den tidigare ohållbara migrationspolitiken. De partier som driver på för detta tar inte ansvar för välfärden. Det måste vi vara mycket tydliga med i debatten.
 
 
Fru talman,
 
När jag kom in i riksdagen 2006 var en av de första frågor jag engagerade mig i att införa en möjlighet till resultatutjämningsreserv för kommuner och landsting, där man kunde spara överskott från goda år för att täcka kostnader när tiderna är sämre.
 
Jag fick till slut se mitt förslag bli verklighet. Sedan 2013 finns denna möjlighet och SKL berättar i sin rapport att det idag är 139 kommuner som har sammanlagt 13 miljarder i resultatutjämningsreserv. Dessa reserver kan bli mycket värdefulla för att trygga välfärden och motverka panikbesparingar när tiderna blir sämre.
 
Med en klok politik finns möjlighet att fler kommuner kan avsätta mer pengar nästa år och därmed klara kommande lågkonjunktur bättre än man annars skulle ha gjort. Vår budget lägger en god grund för detta.
 
  
Fru talman,
 
med dessa ord tackar jag för ordet och önskar talmansstaben, finansutskottets fantastiska personal och mina utskottskolleger en riktigt god jul och ett  gott nytt år!

 




 

Ansträngd ekonomi i kommuner och Landsting

2018-12-21

I dag representerar jag moderaterna i höstens sista riksdagsdebatt, Finansutskottets debatt om kommunsektorns ekonomi.  För de flesta människor är välfärden i praktiken oftaidentisk med den verksamhet man möter dagligen hemma i sin kommun och sitt landsting. Kommunsektorns ekonomiska situation är därför en av våra viktigaste politiska frågor.

När Alliansen tillträdde 2006 var det efter ett antal år där kommunsektorn visat stora underskott. Under Alliansens regeringstid 2006-2014 rådde balans i kommunsektorn mellan kostnader och intäkter. Detta trots den djupa finanskrisen, vilket vi klarade genom att skjuta till stora extra pengar till välfärden. De senaste fyra åren under S-regering har vi haft en stark högkonjunktur. Trots detta har vi haft flera år med nya obalanser för kommunerna, där skatteintäkterna inte räckt för behoven. I dagsläget är situationen under kontroll, för 2017 lyckades de flesta kommuner redovisa överskott, men då ska man komma ihåg att vi både haft en stark högkonjunktur och att tillfälliga pengar för mottagande av nyanlända tillfälligt stärkt kommunerna.

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, kom nyligen med sin ekonomirapport. Varningssignalerna är tydliga. Kostnaderna i kommunerna spås kommande år öka betydligt snabbare än intäkterna. Orsakerna är i huvudsak fem: 

För det första ökar kostnaderna för ekonomiskt bistånd. Huvudskälet är att alltfler nyanlända blir beroende av bidragsförsörjning när de lämnar etableringsuppdraget utan att komma vidare till arbete. När statens försörjning av den nyanlände upphör går kostnaderna över på kommunerna. Detta är ett stort och växande problem i många kommuner som tagit emot många nyanlända för att fylla tomma lägenheter, men där samtidigt arbetsmarknaden är svag. 

För det andra ökar kommunernas kostnader till följd av bostadsbrist. När det saknas vanliga bostäder för olika utsatta målgrupper måste socialtjänsten ta till dyra kortsiktiga bostadslösningar. Orsakerna till bostadsbristen är flera, men två skäl sticker ut – fler ungdomar som vill flytta hemifrån och ett stort antal nyanlända som behöver bostad.  

För det tredje sänkte regeringen ersättningen till kommunerna för ensamkommande barn och ungdomar från halvårsskiftet 2017. Detta har sammantaget medför årliga underskott i miljardklassen för de svenska kommunerna. 

För det fjärde larmar man om ökade kostnader inom individ och familjeomsorgen. Det handlar om ökade missbruksproblem bland unga vuxna, fler orosanmälningar rörande större syskonskaror, fler fall av hedersrelaterat våld och våld i nära relationer och fler komplicerade placeringar av barn och unga.  

För det femte har kommunerna ett stort demografiskt tryck där både gruppen unga och äldre ökar. Vissa kommuner brottas samtidigt med stora och växande pensionsskulder.

Man kan konstatera att en stor del av orsakerna till den ansträngda situationen är direkt kopplade till det omfattande mottagandet av nyanlända. Det illustrerar hur viktigt det är att inte gå tillbaka till den tidigare helt ohållbara migrationspolitiken. De partier som driver på för detta tar inte ansvar för välfärden, och det måste vi vara mycket tydliga med i debatten. 

Landstingen och Regionerna har ett ännu mer ansträngt läge. Kostnaderna fortsätter öka i snabb takt, medan skatteunderlagets utveckling bromsar in – trots högkonjunktur redovisade fem landsting och regioner underskott 2017, och i andra landsting har man tvingats höja skatten för att få ekonomin att gå ihop.  

Sammantaget är situationen oroväckande för Sveriges kommuner, landsting och regioner. Och detta är något jag kommer att varna för i morgondagens debatt. Jag kommer också att påpeka att Moderaterna och Kristdemokraterna tillför fem miljarder extra till kommuner och landsting nästa år i den beslutade statsbudgeten. Men jag kommer också att påpeka att det inte går att rädda välfärden i kommuner och landsting bara genom skattehöjningar eller ökade statsbidrag. Det krävs reformer för fler i arbete, minskat bidragsberoende och en betydligt bättre kostnadskontroll och prioritering så att man får mer välfärd för varje skattekrona. En del av detta kräver nya lagar och regler från regering och riksdag, annat ligger på kommunal nivå och kräver modiga och tydliga kommunpolitiker.  



 

Lite fler fakta om M-KD-budgeten som beslutades av riksdagen

2018-12-20

Det pågår nu en kampanj från vänster om den så kallade "katastrofbudgeten" som enligt vänsterdebattörerna närmast verkar ödelägga Sverige, krossa välfärden och gynna de rika på de fattigas bekostnad. Det är ganska magstarka påståenden.

Jag har tidigare visat hur skattesänkningarna gynnar dem med lägst inkomst (12/12), och gått igenom hur moderaternas miljöpolitik faktiskt är den bästa i riksdagen om man ser till effekter och inte satsade kronor (15/12).  

Hela bakgrunden till vår budget, hur den förhåller sig till regeringens budget, samt budgeten i sin helhet redovisade jag i ett blogginlägg den 13/12. Den av riksdagen antagna M-KD-budgeten bygger till störta delen på övergångsregeringens budget. Sedan har vi gjort ett antal ändringar i denna. Vi finansierar alla våra förslag inom ramen för den finanspolitiska ramverket och redovisar överskott i vår budget.

Här följer en kort sammanfattning av ändringarna och hur vi finansierar detta:

Skattesänkningar:
- utökat jobbskatteavdrag för alla löntagare
- höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt så att färre tvingas betala statlig skatt
- avskaffad särskild löneskatt för pensionärer som fortsätter arbeta
- sänkt skatt för alla pensionärer (även de med lägst pension)
- enklare regler för entreprenörers generationsskiften 
Läs mer om skattesänkningarna i mitt blogginlägg den 12 december

Arbetsmarknadspolitik:
- utöka taket och utvidga RUT till fler tjänster för att skapa fler enkla jobb
- sänkt skatt på arbete och höjd brytpunkt för statlig skatt
- avskaffad löneskatt för äldre som arbetar
- avskaffande av bonusen till kommunerna för inrättande av extratjänster och översyn av målgrupperna för extratjänster
- avskaffande av meningslösa beredskapsjobb 
- bättre matchning genom att förändra Arbetsförmedlingen i grunden 


Välfärdssatsningar:
3,5 miljarder mer till kommunerna och 1,5 miljarder mer till landstingen (4,1 miljarder mer än regeringen föreslagit)
Sjukvård:
- ny uppdaterad kömiljard för att korta vårdköerna
- nationell primärvårdsreform
- särskild satsning på cancervården med regionala cancercenter och en ny cancerstrategi
- nationell strategi för jämlik sjukvård och standardiserade vårdförlopp för vanliga sjukdomar
- betald vidareutbildning till specialistsjuksköterska
LSS:
- skärpt lagstiftning som garanterar LSS för dem som behöver andningshjälp och sondmatning och översyn av hela lagstiftningen
kring LSS för att trygga stöd till dem som behöver hjälp
- 350 miljoner extra till LSS 2019 och sedan 700 miljoner per år för att säkra stödet till dem som behöver hjälp
(Läs mer i föregående blogginlägg)
Äldre:
- höjt bostadstillägg för pensionärer från den 1 juli 2019
- äldreboendegaranti som garanterar alla över 85 år med beviljad hemtjänst plats i anpassat boende
- äldreboendemiljard för att stimulera byggande av äldrebostäder och trygghetsboenden
- särskilda satsningar på utveckling av hemtjänst och demensvård
- satsning på fysisk aktivitet och träning för äldre
- ökat stöd till föreningar och organisationer för att motverka äldres ensamhet
Skola:
- utökad undervisningstid i skolan, till att börja med en extra timme per dag i lågstadiet
- tioårig grundskola med skolstart från sex års ålder från och med 2020
- skyldighet för kommunerna att erbjuda lovskola i åk 6-9 för de elever som inte når målen
- fler karriärlärare
Familjer och barn:
- mindre barngrupper i förskolan
- stärkt föräldrastöd till familjer som behöver stöd
- fritidspeng som garanterar alla barn möjlighet att delta i fritidsaktiviteter

Stöd till civilsamhället:
- återinförande av skatteavdraget för gåvor till välgörande ändamål

Migrations och integrationspolitik:
Moderaterna och Kristdemokraterna är överens om att Sverige behöver en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Det måste vara slut med de tvära politiska kasten. Den tillfälliga lagen bör, när den löper ut, ersättas av en ny permanent lag som har bred politisk förankring. Tills dess en sådan ny lag finns på plats kommer den tillfälliga lagen att behöva fortsätta gälla. Samtidigt vill vi göra ett antal åtgärder för att förbättra integrationen:
- utöka taket och utvidga RUT till fler tjänster för att skapa fler enkla jobb
- obligatorisk språkförskola 15 timmar per vecka för nyanlända barn 
- fler förvarsplatser för att säkerställa att den som nekas uppehållstillstånd också återvänder till sitt hemland
- mer pengar till tullen och kustbevakningen för stärkt gränsskydd 
- besparingar på migrationsverket med en dryg miljard genom effektiviseringar och minskade volymer


Lag och ordning:
- Drygt 1,5 miljarder extra till polisen med målet om 10.000 fler polisanställda fram till 2024
- höjda polislöner med i genomsnitt 3.000 per månad under mandatperioden
- 450 miljoner extra till åklagare, domstolar och kriminalvård
- 90 miljoner till tullen för stärkt gränsskydd och 500 fler tulltjänstemän under mandatperioden

Utrikes-, säkerhets och försvarspolitik:
- ökade försvarsanslag 2019-21 med 18 miljarder, i linje med det försvarsmakten själva kräver för att klara sitt uppdrag
- långsiktigt mål om försvarsanslag motsvarande två procent av BNP

Miljö och klimat: 
- ökad satsning på miljöforskning
- ökad satsning på laddstolpar och annan infrastruktur för miljövänliga transporter
- mer pengar till klimatbistånd och klimatinvesteringar utomlands för bättre effekt per satsad krona
- extra satsningar på havsmiljö och marina ekosystem
Läs mer om moderaternas miljöpolitik i mitt blogginlägg den 15 december

Tillväxt i hela landet: 
- avskaffad flygskatt
- avskaffad överindexering av bensin- och dieselskatter
- ökad skattenedsättning för lantbruksdiesel
- säkerställa att stödet till lantbrukare efter sommarens torka verkligen betalas ut som utlovat

Finansiering:
Vi använder främst det överskott som finns i övergångsregeringens budget till följd av att den inte innehåller några nya reformer eller satsningar. Dessutom gör vi följande större besparingar:
- effektivisering av arbetsmarknadspolitiken och minskade anslag till arbetsförmedlingen
- slopande av bonusen till kommunerna för inrättande av extratjänster
- slopade byggsubventioner
- effektivisering av miljö- och klimatpolitiken, tex avskaffade subventioner för elcyklar
- nedläggning av jämställdhetsmyndigheten och delegationen mot segregation
- avskaffad skattereduktion för fackföreningsavgift (Läs mer om detta i mitt blogginlägg den 13/12)
- minskat anslag till Migrationsverket

 

 

Debattartikel i Markbladet idag

2018-12-19






Naturligt att många är besvikna på vår statsbudget

2018-12-18

Moderaternas och Kristdemokraternas vinnande budgetförslag har fått mycket beröm. Samtidigt är det många som uttrycker missnöje - "varför satsar ni inte på XXX" som ni lovade före valet?

Svaret är enkelt, och jag har påpekat det tidigare. Tidspressen har varit stor, övergångsregeringens budget presenterades extremt sent denna höst, och sedan har partierna två veckor på sig att reagera på den. I en budgetmotion på 28 sidor som korrigerar den stora övergångsbudgeten på 3.000 sidor kan man inte ha med allt. Vi kan i dagens politiska läge endast göra de besparingar och satsningar som går att göra med kort varsel och utan lagändringar som måste beredas. Vi kan inte heller ta beslut som gör det omöjligt för myndigheterna att genomföra våra beslut. Exempelvis behövde Skatteverket ha alla beslut i skattefrågor på plats allra senast den 12 december. 

Många av våra vallöften och viktigare reformer kräver omtattande lagändringar, och dessa måste på sedvanligt sätt utredas, beredas och hanteras av riksdatgen först. Detta tar tid, och förutsätter i de flesta fall att vi först kan bilda regering. Det vi gjort i vår budgetmotion är alltså att föreslå sådana saker som går att genomföra med kort varsel. Trots detta har vi lyckats få med imponerande många viktiga saker. Våra skattesänkningar för pensionärer och löntagare, våra satsningar för att stärka välfärden i kommuner och landsting, och våra ökade resurser till polis, tull och försvar har varit välkomna. Samtidigt finns en mängd skrivningar och avsiktsförklaringar i vår budgetmotion, saker vi vill ta tag i så snart vi förhoppningsvis kan bilda regering. Först då kan alla våra vallöften bli verklighet.

Att många är besvikna över att våra vallöften inte kan uppfyllas i dagsläget får vi väl främst ta som en bekräftelse på att många längtar efter en ny politik och klokare politiska prioriteringar. Vi är beredda om riksdagen ger Ulf Kristersson i uppdrag att bilda regering.

 




Moderat politik bäst även för miljö och klimat

2018-12-15

Vänstersidan beskyller moderaterna och kristdemokraterna för att "inte satsa tillräckligt på klimatet". Man talar rent av om att vi "slaktar miljö- och klimatpolitiken". Det man vänder sig mot är att vi minskar anslagen i budgeten till miljö- och klimatområdet med två miljarder. Det är korrekt - men samtidigt ökar vi anslagen till de gröna näringarna med en miljard och klimatbiståndet till andra länder med en miljard. Totalt handlar det alltså om samma pengar. Trots våra neddragningar av den direkta miljöbudgeten ligger vi dessutom drygt två miljarder över regeringens budget för bara två år sedan, 2016. Att påstå att det rör sig om en ”slakt” är alltså inte särskilt trovärdigt.

När de rödgröna skryter om sin "klimatpolitik" kan det ju också vara intressant att påminna om att CO2-utsläppen minskade under Alliansen, men att de enligt SCB har ökat de senaste 4 åren med en S-MP-regering - trots enormt mycket pengar till" klimatpolitik". Konjunkturinstitutet har dessutom konstaterat att 7 av 8 klimatsatsningar som den rödgröna regeringen sjösatte brister i effektivitet. Så hur man nu än ser på klimatpolitiken så kan man i vart fall konstatera att den rödgröna regeringen har misslyckats. Det enda man lyckats med är att göra slut på en massa skattepengar.

Vi stoppar nu regeringens ineffektiva symbolpolitik och därför avskaffar vi bland annat regeringens elcykelpremie. Vi tar också bort flygskatten eftersom denna skatt har minimal miljönytta, men flyttar flygresor till andra länder, exempelvis från Sturup i Skåne till Kastrup i Danmark. Vi minskar också anslagen för "tvångsinköp" av skog från privata skogsägare. Att staten köper upp en massa skyddsvärd skog från motvilliga skogsägare är ett angrepp på äganderätten. Bättre då att träffa frivilliga avtal med skogsägarna om att skydda värdefulla skogsområden och ersätta skogsägaren för dennes arbete.

M-KD-budgeten slopar även överindexeringen av bensinskatten, alltså den uppräkning av bensinskatten - utöver inflationen - som den rödgröna regeringen införde. Orsaken är uppnbar - skenande bensinkostnader slår stenhårt mot landsbygden, och det är där människorna finns som driver våra gröna näringar, inklusive all vår livsmedelsförsörjning och allt vårt skogsbruk. Om man skattar ihjäl de gröna näringarna slår det direkt mot miljön. Vi sänker också dieselskatten för jordbruket av samma skäl.

Moderaterna satsar på andra saker. Exempelvis på att stötta basindustrins omställning, på havs- och vattenmiljö, på forskning och på ett utökat "klimatbistånd", och på att fler ska välja elbil. Vi vill på sikt se mer inblandning av biodrivmedel för flyget, miljöanpassade start- och landningsavgifter på flygplatserna och arbete för att kunna beskatta flygbränslets utsläpp på EU-nivå i stället för nationellt för att få lika villkor för flyget i hela Europa.

Moderaterna har för övrigt den bästa klimatpolitiken enligt denna rapport från Timbro. Intressant med tanke på att andra partier ofta slår sig för bröstet med hur bra klimatpolitik de har. Bland annat skriver Timbro att

"Regeringen och Vänsterpartiet har en stor klimatbudget men med svagt fokus på effektiva åtgärder. De har dubbelt så stor budget för klimatpolitik som Moderaterna, men enligt beräkningen skulle Moderaterna ändå minska utsläppen mer. I dessa beräkningar utgår vi från Naturvårdsverkets bedömning av kostnaderna för utsläpps­minskningar i Klimatklivet och från Energimyndighetens bedömning för att beräkna kostnaderna för utsläppsminskningar internationellt. Moderaternas höga placering beror på att de är positiva till inter­nationellt klimat­samarbete och tillsätter pengar till internationella klimatinvesteringar, som är erkänt verksamma åtgärder enligt bland andra Konjunkturinstitutet."

Det är alltså precis som med biståendet - vänstersidan räknar bara hur mycket kronor man gör slut på av skattebetalarnas pengar. Man är mindre intresserade av resultaten. Moderaterna satsar mindre pengar, men de pengar vi satsar gör mer miljönytta än de pengar övergångsregeringen har i sin budget. Vi tittar mer på resultatet och vill inte slösa med skattepengar på meningslösa åtgärder.

Man kan som bekant ha olika syn på klimatfrågan, men ett förändrat klimat har flera gånger i jordens historia fått dramatiska konsekvenser. Det kommer hända igen och vi bör ta frågan på allvar. Däremot kan man ha olika åsikt om hur man ska tolka de vetenskapliga underlagen och vilka politiska slutsatser man ska dra av dessa. Självklart bör man också diskutera och forska vidare om hur mycket av klimatförändringarna människan står för och hur mycket som kan bero på annat. Inte minst bör vi fundera över i vilken mån vi verkligen kan stoppa eller kraftigt bromsa klimatförändringarna, och vad vi gör om det visar sig att det bara på marginalen hjälper att minska våra utsläpp av koldioxid. En diskussion om vilka åtgärder som är mest effektiva pågår också. Vi bör även bredda miljödiskussionen och lyfta även andra viktiga miljöfrågor som ofta får stå tillbaka för klimatfrågan.

Men med detta sagt - att människans sätt att leva påverkar vår miljö är helt uppenbart. Det är därför viktigt att politiken tar väl avvägda beslut och gör rimliga ekonomiska satsningar som gynnar teknisk utveckling, forskning, och en i övrigt genomtänkt politik. Inte minst är det rimligt med en del satsningar i mindre utvecklade länder där effekten per satsad krona blir mångdubbelt större än om vi lägger dem på åtgärder i Sverige. Ska man få trovärdighet i politiken måste man samtidigt sätta stopp för meningslösa symbolåtgärder, och det är det vi gör i vår budget. Så även om jag ifrågasätter en del i "klimatdebatten" är det lätt för mig att försvara den moderata politiken i årets budget. I den mån man ska satsa på klimatpolitik är moderaternas åtgärder väl avvägda, och vi breddar samtidigt miljöpolitiken genom att satsa på andra viktiga områden.





 

Sveriges nya statsbudget

2018-12-13

Jag får många frågor om detaljer i den nya, av riksdagens igår beslutade, statsbudgeten för 2019. Jag lägger ut vår M-KD-reservation här, samt övriga underlag rörande M-KD-budgeten. Efterhand kommer jag att återkomma till en mer detaljerad beskrivning av olika politikområden, exempelvis effekten för pensionärerna, miljöpolitiken, vårdsatsningar, polis, försvar osv.

Från oppositionen kommer beskyllning om att vår budgetmotion är en "servettskiss". En ganska tramsig kommentar som givetvis kommer i affekt efter att man förlorat budgetomröstningen. Självklart vet Socialdemokraterna och de andra partierna mycket väl hur det fungerar, alltså precis som det brukar: 

Vår budget baseras på regeringens övergångsbudget på över 3.000 sidor. Mycket i detta material är det ingen politisk strid om. Men vi har i vår vinnande budgetmotion gjort ett antal viktiga förändringar av både satsningar, besparingar och skatter, och det är de ändringarna tillsammans med den ursprungliga övergångsbudgeten som blir den samlade statsbudgeten för kommande år. Det är alltså inte alls så att moderaternas budgetmotion på 28 sidor ersätter hela den omfattande budgetpropositionen på över 3.000 sidor som finansdepartementet arbetat fram. Vår budgetmotion är en korrigering av vissa poster som vi tycker är viktiga, samt en beskrivning av vad vi i övrigt tycker är viktigat att förändra i politiken.

Vi moderater har gjort egna budgetmotioner varje år sedan 2014, och det var självklart att göra det även denna gång. Skillnaden är att vi nu har förhandlat fram ett slutligt förslag med KD, det förslag som till slut vann i riksdagens omröstning. Det samlade riksdagsbeslutet är så väl underbyggt att det ska gå utmärkt att regera på detta. 

 

M-KD-reservationen i finansutskottet (som sedan vann i riksdagens omröstning)

Utförligare beskrivning av budgeten med satsningar och besparingar

Sammanställning av utgifter och inkomster i statens budget med beskrivning av skillnader mot S-MP-budgeten

 



 

Märklig kritik mot slopad skattereduktion för fackföreningsavgift

2018-12-13

Fram till 2007 fanns rätt till skattereduktion för inbetald fackföreningsavgift. Alliansen avskaffade denna rätt samtidigt som vi införde jobbskatteavdraget, som ju gav mångdubbelt större skattesänkningar till alla löntagare. För en normal löntagare blev det sammanlagt över en hel extra månadslön (!) i handen efter Alliansens fem jobbskatteavdrag.

Inför valet 2014 lovade Socialdemokraterna att återinföra rätten till skattereduktion för fackföreningsavgift. Detta påstods vara centralt för att försvara den svenska modellen och underlätta för facket att rekrytera nya medlemmar. Konstigt nog var frågan inte mer angelägen än att S-MP-regeringen väntade ända till halvårsskiftet 2018 för att återinföra skattereduktionen - alltså drygt två månader före årets val. Ingen löntagare har alltså än så länge upplevt någon skattereduktion för den inbetalda fackföreningsavgiften enligt det nya systemet, det syns först i deklarationen till våren.

I samband med att Moderaterna och Kristdemokraterna nu ger löntagarna ytterligare skattesänkningar tar vi bort skattereduktionen för inbetald fackföreningsavgift. Den skattesänkning löntagarna samtidigt får kompenserar detta med god marginal. 

Vi gör också andra saker som minskar löntagarnas skatt, exempelvis tar vi bort överindexeringen av bensinskatten som annars hade ökat bensinpriset kraftigt kommande årsskifte. Nu kommer bensinskatten "bara" att följa inflationen. För alla som pendlar med bil till jobbet kommer detta att medföra lägre kostnader än om S-MP-regeringens budget hade fått gälla.

Det viktigaste när det gäller skattereduktionen för fackföreningsavgift är att de fackliga organisationerna rimligen borde ha bättre argument för att rekrytera nya medlemmar än att man får en skattereduktion på 25% av fackföreningsavgiften. Har man inget bättre att locka med lär man knappast kunna rekrytera några medlemmar ändå. 




 

Inkomstskattesänkningarna i den nya M-KD-budgeten

2018-12-12

Många frågar mig hur stora inkomstskattesänkningarna blir för löntagare och pensionärer med den nya M-KD-budgeten. Skattesänkningarna består av tre delar.

1. Förstärkt jobbskatteavdrag för alla som arbetar. Ger från drygt hundra kronot upp till 210 kronor i skattesänkning per månad, beroende på inkomst.

2. Höjd inkomstgräns för uttag av statlig skatt. Innebär att gränsen höjs från drygt 41.000 till 43.000 kronor. Betyder en skattesänkning på upp till 282 kronor per månad för den som tjänar över 42.000 kronor.

3. Sänkt skatt för alla pensionärer. En pensionär med 13.000 i pension får en dryg hundralapp, har man 15.000 får man 150 kronor i skattesänkning. Har man 25.000 i pension blir skattesänkningen 345 kronor per månad.

Till skillnad mot övergångsregeringen sänker vi skatten för alla pensionärer, även dem med lägre pensioner (som fick sänkt skatt häromåret). Många pensionärer får större skattesänkningar än löntagare med motsvarande inkomst, eftersom vi vill ta bort hela skillnaden i skatt mellan lön och pension. Pensionärer med allra lägst inkomst kommer att betala mindre skatt jämfört med en löntagare med samma inkomst.

Här finns en utförlig tabell som visar skattesänkningen vid olika inkomster för löntagare och pensionär. Dessutom två kolumner som visar hur mycket större skattesänkningarna blir med vår budget jämfört med övergångsregeringens.





   

Bra med många servetter när Löfven ska torka alla tårar

2018-12-12

Häromdagen gick övergångsstatsminister Löfven till angrepp mot Moderaterna och Kristdemokraterna och kallade vår budgetmotion för en "servettskiss". Det har han sedan fått äta upp, både hans egen finansdepartement och Skatteverket har granskat motionen och vi har fått tydliga besked om att våra förslag går att genomföra.

Jag förstår att Stefan Löfven är frustrerad nu när riksdagen just tagit beslut om att M-KD-motionen är den ekonomiska politik som ska gälla kommande år. Och jag inser att det inte räckte med en servett när han skulle torka tårarna.






 

Budgetdebatt

2018-12-12

I dag hölls den viktiga budgetdebatten och i eftermiddag klockan 16 röstar riksdagen om budgeten. Moderaterna och Kristdemokraterna hoppas såklart att vår gemensamma budgetmotion ska vinna.  Mediauppbådet utanför kammaren var stort idag, och Elisabeth Svantesson (M) inledde debatten.

  

Debatten kan kort sammanfattas med att vänstersidan kritiserar oss för att vi lägger fram en egen budget, samt påstår att den är "en servettskiss" (Löfven igår). Vi invänder att det är en självklarhet för ett ansvarstagande parti att presentera en egen budgetmotion - det är det normala att man redovisar sin politik. Samhällsproblemen har inte tagit paus bara för att Sverige har en övergångsregering, och vi har inte en övergångsriksdag. Riksdagen beslutar om budgeten, det gör inte regeringen, och nu gör vi det vi lovade väljarna, lägger fram en budget för att börja ta tag i samhällsproblemen i stället för att ingenting alls kommer att hända under lång tid.

Vår budgetmotion utgår från regeringens övergångsbudget, och vi har gjort ett antal ändringar i denna. Vår budgetmotion och effekterna av denna har ganskats av både Finansutskottets kansli, Finansdepartementet och Skatteverket, och vi har haft särskilda möten med de två sistnämnda. Vår budgetmotion går att regera på och har hanterats på sedvanligt sätt i riksdagens beredning.

I debatten fick vi också kritik frå¨n vänster för att vi "sänker skatten för de rika". Det man syftar på är att vi höjer gränsen för när man ska behöva betala statlig skatt. Detta för att färre med normala inkomster, OB-tillägg och övertidsersättning inte ska tvingas betala statlig skatt. Att kritiken kommer från S och V blir faktiskt en smula roande, eftersom de själva för bara ett par dagar sedan var beredda att helt slopa värnskatten för dem som tjänar allra mest, allt för att kunna behålla regeringsmakten. I sak tycker även vi moderater att det är rimligt att avskaffa värnskatten, men vi prioriterar att börja med att höja brytpunkten för statlig skatt. Men hyckleriet från S och V är anmärkningsvärt,  de kan nu aldrig mer med trovärdighet kritisera oss för att vilja sänka skatten för de med högst inkomst.

Nedan alla de fyra ekonomisk-politiska talespersonerna från de fyra Allianspartierna, L, M, KD och C. Samlade inför debatten, precis som det ska vara.

 



 




 

Stort mediauppbåd utanför Finansutskottets sessionssal

2018-12-10

Finansutskottet hade två möten idag, klockan 09 och klockan 13. Vid båda mötena var det stort uppbåd från media utanför sessionssalen. Riksdagen hade flera vakter på plats för att hålla ordning på det hela. På nedre bilden förklarar en något dämpad vice ordförande i Finansutskottet, Fredrik Olovsson (S) varför regeringens övergångsbudget inte lär vinna i kammaren vid den slutliga omröstningen på onsdag.  







 

Positiva besked om både budget och regeringsbildning

2018-12-10

Vid morgonens första korta beredningsmöte med Finansutskottet framkom att alla partier står fast vid sina tidigare besked, vilket innebär att C och L lägger ned sina röster i budgetomröstningen och att M-KD-budgeten kommer att vinna vid riksdagsomröstningen på onsdag.



Det är såklart ett mycket glädjande besked och gör bland annat att både löntagare och pensionärer kommer att få betydande skattesänkningar redan från årsskiftet, mer än vad någon annan budget skulle erbjuda. Vi tar också ett antal betydande steg för att stärka upp polis, försvar, sjukvård, skola och integration. Finansutskottet tar slutligt beslut om budgeten vid justeringen klockan 13 idag, och sedan röstar riksdagen formellt om saken på onsdag.

  

På dagens presskonferens meddelade också Centerpartiet att man kommer att rösta nej till en ny Löfven-regering. Det var för min del väntat. De politiska skillnaderna mellan Centerpartiet och Liberalerna å ena sidan och Socialdemokraterna och Väsnterpartiet på den andra är så enormt stora att det aldrig känts realistiskt att partierna ska kunna komma överens politiskt. I vissa frågor ligger Centern långt till höger om moderaterna, exempelvis när det gäller arbetsmarknadslagstiftningen. I andra frågor är det Liberalerna som ligger längst till höger, exempelvis när det gäller snabbt avskaffande av värnskatten. Att tro att detta är frågor som S och V ska ställa upp på, och sedan få sanktionerade av LO, har aldrig känts ralistiskt för min del. Det enda S skulle kunna erbjuda är långdragna utredningar där dessa frågor göms undan tills vidare. Detta verkar också vara Annie Lööfs tolkning, och idag gav hon alltså det välkomna beskedet att Centerpartiet röstar nej till en ny Löfven-regering.

Jag hoppas att dagens två besked ska bana vägen framåt för en borgerlig regering i någon form. Det är det Sverige behöver, och det var det väljarna ville ha. Det är lång väg kvar mot ett slutligt besked om regeringsbildning, men utan tvekan har saken rört sig ordentligt i rätt riktning idag.





 

Moderaterna presenterar sin budgetmotion och integrationsmotion

2018-11-30

Samtidigt som den politiska röran tilltar, med olika och helt oförenliga ultimatum från såväl V, MP, C och L, presenterade moderaterna idag två viktiga motioner. Dels vår stora budgetmotion som ett stort antal personer arbetat hårt med under lång tid, för att den också ska vara möjlig att regera på. Dels en omfattande och genomarbetad motion om integration och migrationspolitik. Den senare återkommer jag till i eget blogginlägg.



Vår budgetmotion är förankrad i den gemensamma reformagenda som Alliansens partier gick till val på. Det är en budget som tar tag i våra svenska samhällsproblem här och nu. Sverige har en övergångsregering, men ingen övergångsriksdag. Viktiga beslut kan inte vänta. Svensk ekonomi har under flera år gått på högvarv samtidigt som det politiska reformarbetet i princip stått helt still. Enligt Konjunkturinstitutet når den svenska konjunkturen sin topp i år och BNP-tillväxten bromsar in nästa år. Sverige står sämre rustat än vi borde. Med vår budget ger vi Sverige en ny riktning, som bryter med de senaste årens reformtrötthet och politiska vänstervridning.

1. Reformer för jobb och tillväxt. 
De kommande åren förväntas Sverige ha lägre tillväxt per invånare än så gott som alla andra EU-länder. Detta trots att många faktorer talar för Sverige: en välutbildad och teknikvan befolkning, ett innovativt näringsliv och betydande investeringar i forskning och utveckling. Kostnaderna för en politik som straffar företagande och arbete, utbildning och ansträngning blir samtidigt allt högre när den internationella konkurrensen skärps. Sverige behöver politik som underlättar för företagande och entreprenörskap. Det är en långsiktig uppgift där senare års stora skattehöjningar och attacker på hela branscher måste få ett slut.

Sveriges långsiktiga tillväxtförmåga bygger inte minst på att vi är ett land där det lönar sig att arbeta och att välja de mest krävande utbildningarna. Dagens höga marginalskatter straffar dem som gör det och därför föreslår vi höjd inkomstgräns för uttag av statlig inkomstskatt. Vi vill också under mandatperioden ta steg för att avskaffa värnskatten - principen om ”hälften kvar” hade brett stöd för trettio år sedan och det borde den ha även i dag. Vi sänker också skatten ytterligare för pensionärer som arbetar.

De som kan och vill jobba ska också göra det. Så är det inte i dag. Bidragsförsörjning leder till utanförskap, men också till lägre tillväxt och högre skatter. Vi utökar därför jobbskatteavdraget så att det lönar sig bättre för fler att gå från bidrag till arbete. Ett tredubblat RUT-avdrag bidrar till att skapa fler enklare jobb.

Det ska också löna sig att ha arbetat. I vår budget får alla pensionärer sänkt skatt, inklusive den miljon pensionärer som har lägst pension. Vår skattesänkning för pensionärer uppgår till 5,8 miljarder kronor 2019 och vi vill sänka skatten ytterligare för Sveriges pensionärer under mandatperioden.

2. Återupprätta samhällskontraktet.
Det grundläggande samhällskontraktet mellan stat och medborgare bygger på ömsesidighet. Medborgarna betalar skatt, och förväntar sig att det offentliga upprätthåller lag, ordning och trygghet i samhället. Ser till att det finns bra välfärdstjänster inom vård och skola, och pålitliga ekonomiska trygghetssystem när man inte kan jobba. Det finns allt fler tecken på att samhällskontraktet sviktar. Polistätheten har sjunkit till den lägsta på tio år. Vårdköerna har fördubblats. Var sjätte elev lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. Den utvecklingen måste nu brytas. Staten måste klara sina grundläggande uppgifter. Så länge den inte gör det måste annat prioriteras ned eller bort.
* Vi satsar sammanlagt 18 miljarder kronor på försvaret under perioden 2019–2021, varav tre miljarder kronor tillförs redan 2019. Upptrappningen till försvarsinvesteringar på 2 procent av bnp inleds.
* Vi förstärker Polismyndigheten för att öka antalet polisanställda med 10 000 till 2024. Viktiga delar i detta är höjda polislöner och betald polisutbildning.
* Våra förslag ökar tillgängligheten till sjukvården oavsett var man bor. Vi stärker kunskapsfokus i skolan, med fler skoltimmar och fler lärarassistenter.
* 2019 ökar vi resurserna till välfärden med fem miljarder kronor till Sveriges kommuner och landsting. När det gäller tillskott efter 2019, så kommer de att villkoras så att alla kommuner använder pengarna effektivt och arbetar för minskade bidragskostnader och bättre integration.

3. Sverige ska hålla ihop.
Sverige ska vara ett jämlikt samhälle med god sammanhållning. Vi accepterar inte utanförskap och segregation. Arbetslinjen ska gälla alla, skolan ska bli den språngbräda för social rörlighet som göra att alla barn får sina egna chanser, och de som är nyanlända ska lära sig svenska språket och komma in i vårt samhälle. Sverige är också ett land med långa avstånd. Den tidigare regeringens skattehöjningar på drivmedel slår hårt. Vi vill avskaffa överindexeringen av drivmedelsskatter och tar nu steg i den riktningen. Vi stoppar den rödgröna regeringens dieselskattehöjning på lantbruket. Vi tar nya steg för en god infrastruktur i hela landet, med ökade resurser till väg- och järnvägsunderhåll och satsningar på bredbandsutbyggnad.

4. En fungerande och långsiktig migrations- och integrationspolitik.
Vi moderater vill ha en parlamentarisk utredning för att skapa en långsiktigt hållbar och brett respekterad migrationspolitik. Till dess en ny permanent lagstiftning finns på plats behöver den tillfälliga lagen, som löper ut i juli nästa år, förlängas. Detta kan inte vänta. Migrationspolitiken är också en viktig del av integrationspolitiken. Hur nyanlända integreras i det svenska samhället kommer att prägla Sverige under lång tid. Det är en ödesfråga. Jobben och språket är helt avgörande delar i detta. Vi vill ha en särskild språkförskola för de barn som växer upp i familjer som inte talar svenska.

5. Besparingar på myndigheter och onödiga utgifter
I vår budgetmotion föreslår vi nedläggning av Jämställdhetsmyndigheten och "Delegationen mot segregation". Vi skär ned regeringens byggsubventioner kraftigt och ökar biståndet långsammare än regeringen. Vi skär ned anslagen till Migrationsverket, avskaffar en del dåligt fungerande arbetsmarkandspolitiska insatser och drar ned satsningarna på extratjänster. Vi slopar skattereduktionen för fackföreningsavgifter, trappar ned stödet till elcyklar och subventioner av solceller, och avskaffar rätten till gratis entré på museer för vuxna och subvention av gratis kollektivtrafik för unga. Totalt innebär moderaternas budget besparingar på 25-27 miljarder per år jämfört med övergångsregeringens budget. Pengar vi använder för satsningar på välfärden och sänkt skatt för pensionärer och löntagare.  

Med vår budgetmotion kan Sverige lägga grunden för det reformprogram som kommer att behövas de kommande åren. Det måste bli ett långsiktigt och uthålligt arbete. Det finns inga enkla och snabba lösningar för att långsiktigt öka tillväxten eller återupprätta samhällskontraktet. Vi har ett antal ytterligare reformer som inte finns med i denna budget och som inte kan inte genomföras från årsskiftet på grund av att det i en del fall även krävs annan lagstiftning som inte hinner komma på plats till följd av den korta tiden fram till årsskiftet och det röriga politiska läget. Men Moderaternas budgetmotion förverkligar ändå en hel del av den borgerliga politik som kan ge Sverige en ny riktning. 



 

AP-fonderna får strängare placeringsregler - men inga förbud

2018-11-25

I går hade jag detta debattsvar i Borås Tidning till en skribent som, i direkt uppmaning till mig som ledamot av finansutskottet, efterlyste strängare placeringsregler för AP-fonderna, där man rent av skulle förbjuda alla placeringar i "fossila företag". Mitt svar kopplar jag till de nya regler som riksdagen inom kort beslutar om, där hållbara placeringar blir ett nytt mål vid sidan av exempelvis socialt ansvarstagande.  

Att däremot förbjuda alla placeringar i fossila tillgångar eller företag som arbetar med detta vore orimligt. Utan fossila bränslen skulle ingen ambulans komma när vi är sjuka. Inte någon brandbil eller polis heller när vi behöver dem. De flesta varor skulle inte heller komma till butikerna utan lastbilar som går på fossila bränslen. Och de flesta fordon i landet går fortfarande på fossila bränslen för att det helt enkelt inte är realistiskt med något annat. Så länge fossila bränslen är nödvändiga i vårt samhälle måste det också vara legitimt och rimligt att placera pengar i företag som levererar dessa bränslen. Den som påstår annat är en hycklare.





 

Märklig och unik budgetdebatt

2018-11-15

I dag höll riksdagen en helt unik och mycket märklig budgetdebatt. Alkdrig tidigare i svensk politisk historia har en övergångsregering presenterat en statsbudget. Först redovisade övergångsregeringens s-finansminister sin övergångsbudget, utan nya politiska reformer eller förslag. Därefter höll Socialdemokraternas företrädare sitt anförande av Socialdemokraternas politiska förslag. Efter det var det dags för övriga partiers företrädare, och Elisabeth Svantesson beskrev inriktningen för moderaternas budgetarbete och vår politik som vi kommer att presentera i vår följdmotion om några veckor. Vårt fokus är dagens samhällsproblem och sakpolitiken, och vi kommer att lägga en budget med våra vallöften. Allt kommer såklart inte att kunna genomföras eftersom vi dels inte har någon regering och dels har ovanligt ont om tid att presentera en budget. Mne vi ska försöka få med så mycket som möjligt. För varje dag som går utan ny regering tappar vi dock tid. Och det finns massor av saker en regering behöver ta intu med omgående. Regeringsfrågan lamslår de politiska reformerna och det är mycket allvarligt för landet. Jag sammanfattade dagens debatt i två twitterinlägg:







 

Första mötet med Riksrevisionens parlamentariska råd

2018-09-25

I dag var första sammanträdet med Riksrevisonens parlamentariska råd, där jag blikvit invald som vice ordförande. I rådet ingår en representant för vart och ett av de åtta riksdagspartierna.

Riksrevisionen är en av de viktigaste myndigheterna under Riksdagen och har som uppgift att följa upp och granska vad statens pengar går till, hur de redovisas och hur effektivt de används. Myndigheten har 330 anställda och tre kontor, i Stockholm, Jönköping och Uppsala. Man har en budget på 320 miljoner, plus ytterligare 50 miljoner i biståndspengar som går till att hjälpa andra länder att bygga upp en bra revision som kan motverka korruption och slarv med skattepengar.

I Sverige granskar Riksrevisonen alla årsredovisningar för 230 myndigheter och gör dessutom 30-40 fördjupade rapporter varje år där man granskar andra saker som man anser vara särskilt intressanta.

Genom att utföra oberoende revision ska Riksrevisionen "bidra till att stärka den demokratiska insynen, en god resursanvändning och en effektiv förvaltning i staten" som man skriver på sin hemsida. Det parlamentariska rådet ska ha en dialog med Riksrevisionen och för riksdagens räkning ha insyn i Riksrevisionens arbete. Vi kan också ge förslag till sådant som Riksrevisionen skulle kunna granska mer utförligt.

Riksrevisionens arbete är kanske inte det som uppmärksammas mest i media, men det är en viktig pusselbit för att granska regeringens styrning av myndigheterna, och myndigheternas verksamhet. I en tid när mycket handlar om bristande förtroende för politik och myndigheter, där media allt oftare upptäcker vänskapskorruption, mygel, slarv och slöseri med skattepengar, och där våra höga skatter inte alltid upplevs gå till rätt saker så känner jag ett behov av att lyfta fram Riksrevisionens betydelse. Och jag ska också försöka sprida mer kunskap om vad Riksrevisionen gör och uppmärksamma en del av deras granskningsrapporter lite extra.

 



Kommunerna rekordinvesterar på grund av kraftigt växande befolkning

2018-10-23

Dagens Samhälle varnar i sitt senaste nummer för att de svenska kommunerna rekordinvesterar i bostäder, skolor, förskolor och äldreboeenden till följd av kraftig befolkningstillväxt. Och av SCB:s statistik vet vi att huvuddelen av denna tillväxt beror på asylmottagande. 

Förra året tvingades kommuner och landsting investera över 165 miljarder, att jämföra med ungefär hälften för 10 år sedan. Det mesta går till verksamhetsfastigheter, förljt av bostäder och infrastruktur. Investeringarna ökar skuldsättningen, och när räntorna stiger kan kostnaderna öka ordentligt. Det stora problemet är dock inte investeringskostnaderna i sig, eftersom kommunsektorn totalt sett inte är så hårt skuldsatt. Problemet är i stället att man drar på sig stora driftskostnader, samt att det är svårt att hitta kompetent arbetskraft för att driva verksamheten.

Annika Wallenskog, chefsekonom hos Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) varnar för att kommunerna måste fundera på hur mycket pengar de får in och hur mycket de gör av med. Troits extremt starka resultat de senaste åren till följd av högkonjunkturen räcker inte överskotten för att finansiera investeringarna. SKL varnar för att resultaten int ekommer att bli lika starka framöver.

Jag kan bara understryka det jag sa i min riksdagsdebatt förra veckan - det finns inget utrymme för lättsinne i migrationspolitiken. Det omfattande asylmottagandet kräver mycket stora resurser, och om inte majoriteten av de nyanlända kommer i egen försörjning kommer detta inte att sluta väl. Om kommunerna både måste investera stort i mer välfärd till alla nyanlända, och samtidigt försörja merparten av de nyanlända med försörjningsstöd kommer de snabbt att tvingas spara på annat. Läget är allvarligt, och ett i princip totalt stopp för allt mottagande av asylsökande börjar alltmer framstå som en nödvändighet. Att lätta på reglerna i  migrationspolitiken riskerar i vart fall att bli en katastrof för den svenska välfärden.  

En observation är också att Göteborgs kommun har den största låneskulden av alla svenska kommuner. Högre än Stockholm som kommer tvåa - fast Stockholm är betydligt större. Göteborg är en stad som känns allt mer beymmersam på allt fler områden. 

 



60% av Sveriges kommuner har använt möljligheten till resultatutjämning

2018-10-23

I en av mina riksdagsmotioner under min första mandatperiod föreslog jag att man skulle ge svenska kommuner möjlighet att fondera överskott från ett år för att använda ett annat år när tiderna är sämre. Alltså lite som företagens möjligheter till resultatutjämning. Det tog några år innan mitt förslag blev verklighet, och förutom motionerna hade jag flera samtal om saken med både finansminister Anders Borg och finansmarknadsminister Peter Norman. Till slut tog Alliansregeringen fram ett förslag om detta som riksdagen röstade igenom. I ett blogginlägg oktober 2012 beskrev jag detta:

Regeringsförslag om resultatutjämningsfonder för kommunerna

Under flera år har jag motionerat i riksdagen om att kommunerna borde får möjlighet att spara överskott från goda år för att hantera underskott andra år. Bland annat motionerade jag om detta 2009 och 2010, och jag har också diskuterat frågan tidigare på bloggen.

Bakgrunden är att finanskrisen och den senaste lågkonjunkturen har medfört att många kommuner, trots en i grunden god och stabil ekonomi, tvingats till snabba besparingar på grund av tillfälligt minskade skatteintäkter. Detta har drabbat viktiga verksamheter som tvingats dra ned. När sedan tiderna blivit bättre har man tvingats bygga upp dessa verksmheter igen. Detta har aktualiserat kommunernas önskemål om att kunna använda överskott under goda år för att täcka underskott när tiderna blir sämre. Under min tid som kommunpolitiker fann jag dagens system mycket märkligt där varje enskilt år måste gå ihop ekonomiskt, oavsett vad som händer i omvärlden och oavset hur stora överskott man haft åren dessförinnan. Jag menade att Sverige behövde en mer långsiktig syn på kommunernas ekonomiska stabilitet.

I mina motioner föreslog jag därför att man skulle pröva möjligheten att låta varje kommun avsätta en del av ett års överskott till en resultatutjämningsfond som fritt kan användas kommande år. Möjligheten till avsättning skulle kunna begränsas till en viss andel av ett visst års överskott. Det skulle påminna om den möjlighet som finns för företag att i deklarationen skjuta upp beskattningen av en del av vinsten till kommande år.

Lösningen med en resultatutjämningsfond knuten till varje enskild kommun skulle göra hanteringen enkel och obyråkratisk och öka kommunpolitikernas möjlighet till långsiktig ekonomisk planering och att erbjuda en stabil och mindre konjunkturkänslig välfärd till invånarna.

Regeringen har nu överlämnat ett förslag till riksdagen med just denna innebörd, och där det även blir möjligt att tillämpa reglerna retroaktivt så att de omfattar överskott ända sedan år 2010. Så här skriver regeringen om den nya möjligheten i sitt pressmeddelande:

"Ökade möjligheter för kommuner och landsting att möta svängningar i konjunkturen

Kommuner och landsting ska få förstärkta möjligheter att själva kunna utjämna intäkter över tid och därigenom möta svängningar i konjunkturen. Det föreslår regeringen i en proposition som lämnats till riksdagen.

- Att ge kommuner och landsting ökade möjligheter att spara i goda tider är en del av det övergripande målet om god ekonomisk hushållning, säger finansmarknadsminister Peter Norman.

Förslaget innebär att kommuner och landsting får bygga upp resultatutjämningsreserver inom ramen för det egna kapitalet. Reserverna gör det möjligt att sätta av en del av eventuella överskott i goda tider. Därmed kan kommuner och landsting bygga upp en buffert som kan användas för att täcka underskott som uppstår till följd av en lågkonjunktur.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2013. En möjlighet införs att även reservera överskott upparbetade fr.o.m. räkenskapsåret 2010. För att göra en reservering för tidigare räkenskapsår krävs att kommun- respektive landstingsfullmäktige fattar beslut under räkenskapsåret 2013."


Jag är mycket nöjd med denna proposition. Det är något kommunpolitikerna sett fram emot, och som kan skapa ett minskat behov av ogenomtänkta kortsiktiga besparingar enstaka år. Jag kan dessutom konstatera att förslaget är nästan identiskt formulerat med mina egna motionsförslag, så jag var uppenbarligen inte helt fel ute.


Vid en föredragning av Riksrevisionen om kommunal redovisning på Finansutskottets möte idag ställde jag frågan om hur många kommuner som använder denna möjlighet till resultatutjämning mellan goda och dåliga år. Svaret var att ungefär 60% av kommunerna hittills vid något tillfälle använt möjligheten! Ett mycket glädjande resultat som rimligen medfört att man sluppit onödiga tillfälliga nedskärningar för att klara en ansträngd budget ett enskilt år, och då i stället kunnat använda överskott från tidigare år. Kanske ett av mina mest framgångsrika förslag under mina år i riksdagen, och ett förslag som haft stor betydelse i verkligheten för väldigt många människor.





Mitt anförande i dagens allmänpolitiska debatt i Riksdagen  

2018-10-16

I dag höll jag detta anförande i den allmänpolitiska debatten. Som moderaternas ansvarige för frågor som rör kommunsektorns ekonomi blev det det självklara ämnet.


Herr talman,
 
Varningssignalerna från den svenska kommunsektorn kommer i en strid ström. Inte bara från den gemensamma organisationen SKL, utan även från allt fler enskilda kommuner, ekonomer och experter som ser stora ekonomiska svårigheter framöver för många svenska kommuner.
 
Det finns flera orsaker. En växande andel äldre och barn och unga i befolkningen ökar behovet av kommunal service, samtidigt som andelen yrkesverksamma i befolkningen minskar. För många landsbygdskommuner förstärks detta ytterligare av att unga arbetsföra lämnar kommunerna och flyttar till större städer. Kvar blir de äldre och yngre – men alltför få skattebetalare.
 
Problemen förstärks för kommuner som tagit emot väldigt många nyanlända de senaste 5-6 åren. Många kommuner har gjort det frivilligt eftersom man sett en möjlighet att fylla tomma lägenheter med hyresgäster och samtidigt fått kostnaderna betalda av staten de första åren. Men efterhand som statens ekonomiska ansvar upphör och alltför få av de nyanlända kommit i arbete, och i stället tvingas leva på försörjningsstöd, så urholkas kommunernas ekonomi i snabb takt. Att det fanns många tomma lägenheter berodde oftast på att arbetstillfällena blivit färre. Nu finns i stället en massa nyanlända på orter där det inte finns några jobb.
 
De kommuner som till följd av asylpolitiken hamnat i ett mycket svårt läge är många. Ett exempel är Avesta.
 
I en artikel i Avesta Tidning nyligen beskriver kommunchefen Siw Karlsson läget som väldigt ansträngt. Om det inte kommer nya statliga pengar väntar uppsägning av personal. Hon säger vidare i artikeln rakt ut att de ekonomiska problemen till stor del har att göra med att Avesta är en av de kommuner i Dalarna som tagit emot flest nyanlända. När statens ersättningar upphör finns kostnaderna kvar.
 
En kommun med stora ekonomiska påfrestningar tvingas förr eller senare skära i välfärden, säga upp personal och höja kommunalskatten. Alla dessa saker riskerar att skapa en ond cirkel där ännu fler förvärvsarbetande lämnar kommunen för mer attraktiva orter, varvid situationen försämras ytterligare.
 
 
Herr talman,
 
SKL, Sveriges kommuner och landsting, har i flera rapporter visat att det under Alliansens regeringstid rådde balans mellan skatteintäkter och utgifter för kommunsektorn och att man redovisade stabila överskott. Detta gällde även under finanskrisen. Den senaste mandatperioden ser det betydligt sämre ut och utgifterna överstiger skatteintäkterna. Utan extra tillfälliga statsbidrag skulle många kommuner redovisa stora underskott.
 
Så här illa ser det alltså ut idag, mitt i en stark högkonjunktur där skatteintäkterna är goda och arbetslösheten i vart fall hyfsat låg. Nu vänder konjunkturen sannolikt nedåt, tecknen på det är många. Det gör att skatteintäkterna sannolikt minskar betydligt och att arbetslösheten ökar. Samtidigt upphör statens ekonomiska ansvar för allt fler nyanlända. Om allt detta händer samtidigt väntar ett stålbad för många kommuner.  
 
Jag är övertygad om att vissa kommuner inte kommer att klara sig utan hjälp. Här måste staten prioritera för att vid behov kunna stötta kommunerna och trygga välfärden. Man samtidigt kan inte staten lösa alla kommunernas problem. Varje kommun måste noga prioritera vad man lägger skattepengarna på. Samtidigt måste man se mer långsiktigt på den egna kommunens utveckling. Att frivilligt ta emot mycket stora mängder nyanlända för att fylla tomma hyreshus på mindre orter med svag arbetsmarknad var kanske inte så genomtänkt?
 
  
Herr talman,
 
Läget i kommunsektorn är oroväckande och måste tas på allvar av nästa regering. En viktig lärdom är att det stora asylmottagandet nu börjar bli en riktigt tung post ekonomiskt för Sverige. Vi måste föra en mycket stram migrationspolitik under överskådlig tid för att inte förvärra situationen ytterligare. Det finns inget utrymme för lättsinne i migrationspolitiken.
 
Grunden för en stark kommunal ekonomi är samtidigt att vi får fler företag och fler jobb i privat sektor över hela landet. Det är det som skapar alla resurser till välfärd och annan kommunal verksamhet. Ett bra företagsklimat är grunden för hela den svenska välfärden. Höjd skatt på företagande, arbete, energi och transporter är definitivt helt fel väg om man vill stärka kommuner på landsbygden.




 

Många kommuner med stort asylmottagande har nu ekonomiska problem  

2018-10-16

Jag och många med mig har tidigare varnat för vad som händer med de kommuner som tagit emot väldigt många asylsökande de senaste 4-5 åren. Många har gjort detta frivilligt eftersom man sett en möjlighet att fylla tomma lägenheter med hyresgäster och samtidigt få kostnaderna betalda av staten de första åren. Men efterhand som statens ansvar upphör och de nyanlända inte får arbete utan tvingas leva på försörjningsstöd så urholkas dessa kommuners ekonomi i snabb takt.

Ett exempel bland många är Avesta, där kommunens ekonomichef beskriver läget så här i Avesta Tidning förra veckan. Nedan en del av en artikel från ett helt uppslag i tidningen med flera artiklar om situationen:


              
                      
                 




 

Den svenska bnp-tillväxten per capita nu lägst i Europa  

2018-10-11

Denna vecka har vi fått prognoser från IMF över bnp-tillväxten per capita i de europeiska länderna. Sverige hamnar sist med en förväntad tillväxt på 0,7%. Konjunkturinstitutet publicerade också en prognos där Sverige hamnar aningen högre, och även denna siffra har lagts in i figuren som i övrigt visar IMF:s siffror. Även konjunkturinstitutets prognos placerar Sverige i botten av listan. Det är ingen tvekan om att Sverige hamnat långt efter när det gäller ekonomisk tillväxt per capita. En stor del av orsaken är givetvis det mycket stora aylmottagandet som gör att den samlade ekonomiska tillväxten i Sverige fördelas på betydligt fler individer. Men det är också tydligt att andra länder med stort asylmottagande som exempelvis Tyskland lyckats betydligt bättre. Det svenska resultatet är därmed också ett lågt betyg åt den nu avsatta S-MP-regeringen.

Uppdatering 14/10: Uppgifter framkommer i media om att IMF använt felaktig befolkningsstatistik för sina siffror och att KI:s siffror är mer korrekta. Men oavsett vilket ligger Sverige i bottenskitet i Europa när det gäller tillväxt per capita, även om vi sannolikt inte är allra sämst.




Mina tre huvuduppgifter i finansutskottet  

2018-10-10

Den centrala uppgiften för oss i finansutskottet är ju att ha koll på statsbudgeten och ha helhetsbilden på den samlade politiken. För oss moderater är givetvis även ansvaret att ansvara för den moderata budgeten och samordna politiken med övriga Alliansen. Förhoppningen är såklart att dessa saker ska bli samma sak förr eller senare. Detta beror ju på hur regeringsförhandlingarna slutar. 

Men utöver budgeten har finansutskottet en mängd andra uppgifter. Exempelvis frågor som rör kommunsektorns ekonomi, finansmarknaderna, offentlig upphandling, Riksbanken, penningpolitiken, Riksrevisionen, Finansinspektionens verksamhet mm. Samt en mängd EU-frågor, internationella relationer via OECD och IMF mm. Mina tre personliga ansvarsområden blir följande:


För det första är jag nu moderaternas ansvarige för frågor som rör kommunsektorns ekonomiska situation.

Detta är frågor som jag arbetade mycket med även förra mandatperioden, och som är mitt absolut största intresse när det gäller Finansutskottets område. Nu har jag alltså fått huvudansvaret för detta politikområde. Kommunernas och landstingens/regionernas ekonomiska läge är helt centralt för att värna välfärden och samhällsservicen och det finns mycket stora orosmoln på detta område. En mycket stor belastning av stort asylmottagande, en demografisk utveckling med allt fler äldre, och en urbanisering som slår hårt mot glesbygdskommunerna där alltför många flyttar till större städer och orter för att studera eller för att få bättre betalda arbeten. Utöver detta är en del kommuner svårt skuldsatta och andra har stora pensionsskulder som ligger som tickande bomber utanför bokföringen. Om man lägger ihop allt detta får man faktiskt en ganska skrämmande bild av läget. 

Högkonjunkturen har tillfälligt maskerat problemen genom att skatteintäkterna ökat, och en hel del kommuner har dessutom höjt kommunalskatten. Samtidigt har staten skjutit till en del extra riktade pengar. I längden måste varje kommun bygga upp sin egen skattekraft och skapa sina egna resurser, staten kan självklart inte hålla alla kommuner under armarna med obegränsade tillskott samtidigt som man ska klara statens egna uppgifter på ett bra sätt. Samtidigt kommer en del kommuner inte att klara sig utan hjälp från staten, det är bara att inse.

Ytterligare frågetecken gäller skatteutjämningssystemet som upplevs som orättvist av både de kommuner som betalar till systemet och de som får pengar från systemet. Där finns nu en färsk utredning om detta som är det första jag kommer att börja med att sätta mig in i inför det fortsatta arbetet.


För det andra är jag invald som moderaternas representant och vice ordförande för Riksrevisionens parlamentariska råd.

Riksrevisionen är en av de viktigaste myndigheterna under Riksdagen och har som uppgift att följa upp och granska vad statens pengar går till, hur de redovisas och hur effektivt de används. Genom att utföra oberoende revision ska Riksrevisionen "bidra till att stärka den demokratiska insynen, en god resursanvändning och en effektiv förvaltning i staten" som man skriver på sin hemsida. Det parlamentariska rådet ska ha en dialog med Riksrevisionen och för riksdagens räkning ha insyn i Riksrevisionens arbete.

Jag blir nu vice ordförande i det parlamentariska rådet, och tillsammans med ordföranden Jörgen Hellman (S) kommer jag att lägga ganska mycket arbete på detta uppdrag. Vi ska tillsammans leda rådets arbete, ansvara för kontakterna med Riksrevisionens ledning och planera den löpande verksamheten.


För det tredje ska jag tillsammans med Elisabeth Svantesson ha huvudansvaret för de övergripande budgetfrågorna för moderaternas räkning.

Vår ekonomisk-politiska talesperson och vice partiledare Elisabeth Svantesson har givetvis huvudansvaret för alla frågor som rör helheten i den moderata ekonomiska politiken. Jag blir nu hennes "back-up" i finansutskottet i dessa frågor, och det gör givetvis att jag behöver vara extra väl uppdaterad på moderaternas politik på alla politikområden. Jobbigt men kul! 





Mandatperiodens första möte med Finansutskottet

2018-10-02

I dag valdes formellt ledamöterna in i riksdagens olika utskott, och själv valdes jag alltså till ordninarie i Finansutskottet och ersättare i Utbildningsutskottet. Vid dagens konstituerande första möte i Finansutskottet valde vi sedan enhälligt Elisabeth Svantesson (M) till ordförande och Fredrik Olovsson (S) som vice ordförande.

 


 




Detta talas det för lite om - Sverige har sämst tillväxt per capita i hela EU 

2018-08-24

Regeringen skryter mycket om den starka tillväxten. Men den tillväxt man mäter är den totala för landet. Nedbruten per invånare, det man brukar kalla BNP/Capita, är tillväxten betydligt mera blygsam. Sanningen är att Sverige både 2017 och hittills under 2018 har haft den lägsta BNP-tillväxten per invånare av alla länder i hela EU. Orsaken är uppenbar - det stora tillflödet av nyanlända som inte bidrar till tillväxten men ökar befolkningen har minskat den ekonomiska tillväxten per invånare dramatiskt. Ovanpå detta har den svenska lågräntepolitiken försvagat vår valuta kraftigt. Det gör att importpriserna går upp och att det är dyrare att resa utomlands. Dessa två saker får alldeles för lite utrymme i den svenska valdebatten. Svenska folket har relativt omvårlden blivit fattigare under dagens regering.

 



 

Moderaterna presenterade sin ekonomiska politik för kommande fyra år

2018-08-11



I veckan presenterade moderaterna Inriktningen för sin ekonomiska politik den kommande mandatperioden. I fyra korta punkter ser den ut så här:

  1. Starka offentliga finanser. En ansvarsfull ekonomisk politik är en förutsättning för ett sammanhållet Sverige. Det budgetpolitiska ramverket ska följas och överenskommelsen om ett reformerat överskottsmål ligger fast. Stabila offentliga finanser möjliggör hög sysselsättning och god tillväxt – som ska komma alla till del. 
  2. Återupprätta samhällskontraktet genom ökad kvalitet i vården och skolan samt en stark polis och ett starkt försvar. Samhällets resurser måste prioriteras till grundläggande samhällsfunktioner så det offentliga kan uppfylla sin del av samhällskontraktet. Välfärd måste gå före bidrag och subventioner och vi måste prioritera det som är viktigast. Moderaterna satsar på 10 000 fler polisanställda och ökade försvarsutgifterna för att inom tio år gå mot två procent av BNP. Totalt lovar Moderaterna 17 miljarder kronor ytterligare till polis, övriga rättsväsendet och försvar under nästa mandatperiod. För att upprätthålla kvaliteten i vård, skola och omsorg och undvika skattehöjningar kommer Moderaterna att tillföra minst 20 miljarder kronor i statsbidrag nästa mandatperiod. Kommunerna styr själva över hur dessa används, men 10 miljarder kronor villkoras mot att respektive kommun genomför åtgärder för att även kommunernas utgifter ska prioriteras till kärnuppgifterna. Till detta ska läggas ytterligare cirka 14 miljarder kronor i riktade välfärdsreformer för att korta vårdköerna, förbättra psykiatrin, utöka undervisningstiden i skolan och införa en tioårig grundskola enligt de förslag moderaterna tidigare presenterat.
  3. Fullt finansierade strukturreformer för fler i jobb. För att ge alla människor en chans att komma in på arbetsmarknaden och kunna försörja sig själva och sina familjer krävs en kombination av lägre skatt på arbete och bidragsreformer. Moderaternas löfte är att det alltid ska löna sig att gå från bidrag till arbete. Det uppnås delvis genom ett jobbskatteavdrag på 22 miljarder kronor, främst riktat mot låga inkomster. Detta kombineras med reformering av a-kassan, aktivitetsstödet, sjukpenningen och försörjningsstödet – tillsammans med ett bidragstak som stoppar möjligheten att stapla bidrag på varandra. Sammantaget gör kombinationen av sänkta skatter, lägre bidrag och lägre anställningskostnader att vi räknar med att i storleksordningen 70 000 nya jobb kan tillkomma.
  4. Stärk den långsiktiga tillväxten. Sedan 2014 har välståndet, BNP per capita, utvecklats svagare än i andra liknande länder. Ska vi långsiktigt klara välfärdsutmaningar och förbättra livsvillkoren för alla behöver denna utveckling brytas. Resurserna till infrastruktur och forskning kommer att behöva stärkas. En skattereform bör genomföras för att få ett skattesystem som i högre utsträckning belönar ansträngning, minimerar särbehandling och kryphål och gör att fler investeringar hamnar i Sverige. Det ska bli enklare och mer lönsamt att driva företag och det behövs en blocköverskridande bostadsreform och en "produktivitetskommission".  

En längre redovisning av våra förslag och bakgrunden till dem finns i detta pm.



 

Fullt rimligt att ålägga storbankerna begränsad kontanthantering

2018-06-12

Kontanter är fortfarande viktiga för en betydande del av Sveriges invånare, föreningar och småföretag. Riksdag och regering behöver i god demokratisk ordning och med tillräckligt beslutsunderlag ta aktiv ställning till kontanternas roll i ett längre tidsperspektiv. Kontanterna kan inte tillåtas avvecklas av privata aktörer innan ett sådant ställningstagande görs. Därför föreslår en enig Riksbankskommitté att de stora bankerna ska ges ett ansvar att säkerställa rimlig tillgång till tjänsterna kontantuttag och dagskassehantering i hela Sverige.

Utvecklingen mot minskad kontant­användning går fort i Sverige. I ett internationellt perspektiv är vi i det närmaste unika sett till hur lite kontanter som cirkulerar i samhället och den låga andelen kontanta betalningar i handeln. Tillgången till kontanttjänster, i form av möjligheten till insättning på och uttag från bankkonton, har försämrats de senaste fem åren, bland annat till följd av att antalet bankkontor med kontantservice har mer än halverats sedan 2011. Denna utveckling har främst drivits av de stora bankerna.

Omvandlingen av betalmarknaden går fort, med nya lösningar för att genomföra betalningar. Det finns fördelar med denna utveckling ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Vi ser positivt på teknisk utveckling, men kontanter är fortfarande ett viktigt betalningsmedel för en betydande del av befolkningen. Det finns i dag runt en miljon svenskar som står utanför det digitala samhället, bland annat vissa äldre, nyanlända och personer med funktionsvariationer. Kontanter kan också bidra till att minska samhällets sårbarhet vid kriser och kan ge ett bättre integritetsskydd.

Riksdagen beslutade 2007 att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser. Det gäller bland annat kontantuttag och hantering av dagskassor för föreningar och företag. Dessa tjänster är en nödvändig förutsättning för att kontanterna ska kunna cirkulera i samhället och fungera som betalningsmedel.

Tillgången till kontanttjänster är i dag sämst i glesbygdsområden. Berörda myndigheter, företag och experter som vi har träffat är eniga om att det finns en stor risk att kontantuttag, dagskassehantering, och kontanttransporter inom en snar framtid inte kommer att kunna upprätthållas på kommersiell grund i stora områden i Sverige. En fortsatt snabb avveckling av kontanttjänsterna skulle drabba vissa människor, föreningar och småföretagare hårt och underminera kontanternas ställning som betalningsmedel. I en nyligen genomförd undersökning ansåg en stor majoritet av svenskarna, 68 procent, att kontanter bör finnas kvar som betalningsmedel.

Den parlamentariska Riksbankskommittén har nu presenterat sin utredning. Man anser att den fortsatta utvecklingen av tillgången till kontanter i samhället bör ske under kontrollerade former så att allmänhetens och samhällets behov av kontanter tillgodoses. I sitt delbetänkande Tryggad tillgång till kontanter (SOU 2018:42) som publiceras i dag föreslår man att banker, som erbjuder betalkonton och har en inlåning från svensk allmänhet på över 70 miljarder kronor, ska vara skyldiga att tillhandahålla kontantuttag och dagskassehantering i en sådan utsträckning att det finns en rimlig tillgång till dessa tjänster i hela Sverige. 

Storleksgränsen innebär att endast banker med nationell täckning och som är systemviktiga för kontantkedjan omfattas av de föreslagna kraven. Rimlig tillgång innebär att runt 99 av 100 svenskar ska ha högst 25 kilometer till närmaste plats för såväl kontantuttag som dagskassehantering. Det innebär en viss ambitionshöjning jämfört med tillgången i dagsläget. Kraven tar inte hänsyn till hur tjänsterna erbjuds. Det står bankerna fritt att välja hur de vill erbjuda tjänsterna, över disk eller via uttagsautomater, och om de vill erbjuda tjänsterna i egen regi eller genom ombud. Öppettider och priser för tjänsterna måste också vara rimliga.

Riksbankskommittén anser att de stora bankerna har ett särskilt ansvar för tillgången till kontanter i samhället. De är helt centrala som förmedlare av betalningar och krediter. Det är därför inte rimligt att de helt kan frånsäga sig ansvaret att hantera kontanter, särskilt mot bakgrund av att det är ett lagligt betalningsmedel. Vidare måste bankkonton vara användbara för alla bankkunder, även för de personer, föreningar och företag som har behov av kontanter.

Bankföreningen är inte oväntat kritiska. Men jag tycker faktiskt inte de har anledning att vara det. Den begränsade kostnad som utredningen beräknar för begränsad kontanthantering (beräknas till 8–15 miljoner kronor per år sammanlagt för de sex banker som bedöms komma att omfattas av kraven) är närmast försumbar sett till bankernas samlade kostnader och resultat. Utredningens förslag ligger också nära min riksdagsmotion som jag skrev 2014.

Förslaget stöds dock av en enig kommitté med samtliga riksdagspartier och jag hoppas det också kommer att bli ett enhälligt föärslag i riksdagen om saken. Fast det kommer att kunna ske först när en ny regering tillträtt efter valet.



 

Nej till vinstförbud i välfärden - ja till skärpta tillstånds och kvalitetskrav

2018-06-07

I dag röstade riksdagen nej till regeringens förslag om vinstförbud/vintsbegränsning för välfärdsföretag. M, SD, L, C och KD röstade ned regeringens förslag. Förslaget skulle försvåra för många mindre välfärdsföretag att överleva, särskilt som underlaget för vinstuttag skulle beräkas på ett sätt som kraftigt missgynnat företag där personalen är den viktigaste tillgången men där man i övrigt arbetar i hyrda lokaler och med hyrd utrustning och inte har så stort kapitalunderlag att beräkna utdelning på.

För oss moderater är inte vinst något problem. Verksamhet som bedrivs i annan regi än den offentliga får samma pengar per elev/partient/boende som kommunens eller landstingets enheter. Om man lyckas driva en god verksamhet och får pengaröver är det inte pengar som "tas från välfärden" som regeringen påstår. Verksamheten kostar lika mycket som kommunens eller landstingens egen. Det centrala är att verksamheten håller god kvalitet. Det är därför som vi idag också stod bakom ett tillkännagivande från Allianspartierna (som även SD stödde) till regeringen om att införa nationella kvalitetskrav för de verksamheter som bedrivs inom välfärdens områden. Det blir därmed en fråga för nästa regering. 

I dag beslutade riksdagen även om ökade tillståndkrav och regler för upphandlingar inom välfärden. Det är ursprungligen ett krav från oppositionen genom ett tidigare tillkännagivande som lett fram till dagens beslut. Beslutet innebär att det införs nya tillståndkrav för verksamheter inom LSS, Socialtjänstlagen och skollagen. Tillstånd ska, lite förenklat, endast ges om den som driver verksamheten har insikt och kunskap om de föreskrifter som gäller för verksamheten och i övrigt är lämplig att bedriva sådan verksamhet (bland annat att man inte är straffad för allvarliga brott eller ekonomiska oegentligheter), samt att man har ekonomiska förutsättningar att bedriva verksamheten.

Syftet är att säkerställa att privata utförare har tillräckliga förutsättningar att bedriva verksamhet med god kvalitet och därmed stärka allmänhetens tilltro till välfärdssektorn. Alliansen anser att även offentlig verksamhet borde omfattas av liknande krav och kräver att regeringen återkommer till riksdagen med kompletterande lagstiftning som ställer likvärdiga krav på offentlig och privat verksamhet. Det blev också riksdagens beslut.

En fråga som särskilt diskuterats är den om hur den nya lagen påverkar kooperativ (exempelvis föräldrakooperativa förskolor). Avsikten är inte att försvåra för dessa. De krav som ställs gäller styrelsen som helhet, inte vare enskild styrelseledamot. Just för fristående förskolor finns detta delvis redan reglerat i skollagen 2 kap 5§. Och riksdagen beslutade därför även om ett krav på regeringen att återkomma med förslag som säkerställer att tillståndskrav samt ägar- och ledningsprövning inte medför otillbrliga hinder att etablera sig eller verka på välfärdsområdet för små aktörer, inklusive kooperativ. Den oro som funnits hos vissa kooperativ och deras intresseorganisationer känns överdriven och verkar delvis bero på missförstånd. Det är inte orimligt i sig att ställa samma krav på en styrelse i ett föräldrakooperativ som på ett företag eller en organisation som driver en förskola. Vi vill ju att all verksamhet håller hög kvalitet. Men det finns all anledning att följa tillämpningen av lagen noga så att inte kommuner missbrukar regelverken för att av ideologiska skäl missgynna verksamhet som drivas av kooperativ och små enskilda aktörer. 


 

Mark har den åttonde starkaste ekonomin av alla landets kommuner

2018-05-22

I förra veckans nummer av Dagens Samhälle finns en omfattande granskning av det ekonomiska läget hos landets kommuner. Man konstaterar att kommunerna är under hård ekonomisk press. Låneskulderna ökar, soliditeten försämras och resultaten är för svaga för att vara mitt under en högkonjunktur. Till detta kommer ökade kostnader till följd av både demografisk utveckling (fler barn och äldre) och stort mottagande av nyanlända. 

Det är samtidigt trevlig läsning att se att Marks kommun är den åttonde ekonomiskt starkaste av alla landets 290 kommuner, och den ekonomiskt starkaste i hela Västra Götaland. Kommunen har under många år haft en stark ekonomi, och under de senaste 12 åren med moderat kommunledning har ekonomin stärkts ytterligare. Utan skattehöjningar! 

    

Den högra figuren är inte lika trevlig, och jag har visat den tidigare. Den visar relationen mellan skatteunderlaget (linjen) och kommunernas kostnader (staplarna) från år 2002 fram tills idag, samt en uppskttning av åren fram till 2020. Man ser hur kommunerna intäkter och kostnader var i balans under Alliansregeringens åtta år, trots finanskrisen. Däremot var kostnaderna  betydligt högre än intäkterna åren före 2006 och har även varit det efter regeringsskiftet 2014.

Orsaken till dagens situation är att regeringen vältrar över allt större kostnader på kommunerna, vilket i sin tur skapar obalans mellan intäkter och kostnader. Skatteunderlaget ökar helt enkelt inte så mycket att det täcker bristen. En viktig uppgift för en ny moderatled Alliansregering är att försöka återgå till det balansläge som rådde 2006-14. Moderat ledning är lika viktig för Sverige som för Marks kommun. 



 

Moderaternas vårbudgetmotion i sammandrag

2018-05-11

Jag har tidigare berört olika delar av den moderata vårbudgetmotionen, men känner att det kan vara bra att presentera en helhet. 

Grunderna för vår politik är att styrkan i svensk ekonomi behöver användas bättre. Vi fokuserar på statens kärnuppgifter, rustar Sverige för nästa lågkonjunktur och genomför riktiga reformer för fler jobb och minskat utanförskap – för att ersätta hopplöshet med framtidstro. Den stora frågan i höstens val kommer inte att vara vem som säger sig satsa mest på välfärden, utan hur satsningarna blir möjliga. Under sina fyra år har regeringen höjt skatterna med 60 miljarder kronor och ökat statens utgifter med 100 miljarder kronor. Samtidigt har vårdköerna fördubblats, polistätheten minskat och jobbklyftan mellan svenskfödda och utlandsfödda vidgats.

Det är uppenbart att höjda skatter inte är en hållbar väg för att öka välfärdens resurser. Vi måste i stället prioritera hårdare hur pengarna ska användas. I Moderaternas vårbudget visar vi att det går att göra riktiga prioriteringar. Välfärden och statens kärnuppgifter som lag och ordning och ett starkt försvar ska gå före bidrag, slöseri med skattemedel och ogenomtänkta utgifter. Samtidigt ser vi till att det lönar sig bättre att arbeta, vilket leder till fler i arbete, vilket i sin tur ökar skatteintäkterna. Vi visade 2006-14 att detta fungerade, till och med i djup lågkonjunktur, och nu är det hög tid att gå tillbaka till klokt och genomtänkt jobbpolitik.

Grunden för moderaternas ekonomiska politik är att
* vi prioriterar välfärdens kärna och statens kärnuppgifter
* vi vill att det lönar sig bättre att jobba
* vi väljer välfärd före bidrag
* vi värnar statens finanser

Varje krona som går till bidrag till den som kan jobba är en krona som hade kunnat gå till polisen, skolan eller sjukvården. 
För att kunna öka resurserna till välfärden behövs tre viktiga åtgärder:
* De samlade bidragskostnaderna måste minska.
* Kostnaderna för asyl- och anhöriginvandring måste minska.
* Överskottsmålet måste uppfyllas. 

Här följer våra viktigaste konkreta förslag 
Vi satsar sammanlagt nära 28 miljarder kronor direkt på vård, skola och statens kärnuppgifter. Dessutom håller vi regeringens tidigare löfte om 10 miljarder mer till välfärden/kommunerna.
• Vi satsar 6 miljarder kronor mer än regeringen på polisen. Det betyder att Moderaterna, till skillnad från regeringen, tillför de resurser som faktiskt krävs för att nå målet om 10 000 fler polisanställda till år 2024, samt att det skapas utrymme för betydande höjning av polisernas löner, samt betald polisutbildning. 
• Vi avsätter 3 miljarder kronor för nya och utvecklade kömiljarder som ska korta väntetiderna i vården. Denna modell var framgångsrik under alliansregeringen, och nu vill vi göra den ännu bättre. 
•  Vi satsar 3 miljarder mer än regeringen på att förbättra förlossningsvården och cancervården.
• Vi utökar undervisningstiden med en timme per dag för elever i lågstadiet, och genomför ett antal andra skolreformer motsvarande 6,5 miljarder mer än regeringen. 
• Vi satsar mer på infrastruktur än regeringen, inte minst upprustning av det finmaskiga vägnätet
• Vi inleder en bana för att Sverige ska nå målet om försvarsanslag motsvarande 2 procent av BNP. År 2021 satsar vi 10 miljarder kronor mer på försvaret än regeringen.
• Sverige behöver sänkt skatt på arbete, inom ramen för ansvarsfulla offentliga finanser. Vi föreslår ett nytt jobbskatteavdrag som ger en normallöntagare 500 kronor sänkt skatt varje månad, och ett utökat jobbskatteavdrag för äldre som jobbar.
• Vi sänker skatten på pension lika mycket som regeringen föreslår.
• Alltför många lärare och sjuksköterskor får betala mer än hälften av en löneökning i skatt. Vi höjer därför brytpunkten för statlig skatt för att inte utbildning ska straffbeskattas.
• Aktuella expertrapporter har konstaterat att nyanlända till och med kan förlora ekonomiskt på att ta ett jobb. Det är helt orimligt – särskilt om vi ska klara integrationen. Vi föreslår därför den största bidragsreformen sedan 1980 med bland annat bidragstak, tydligare krav på den som har socialbidrag och successiv kvalificering in i välfärden och bidragssystemen för den som är ny i Sverige.
• Vi inför inträdesjobb för nyanlända och långtidsarbetslösa som innebär att man "lär sig jobbet på jobbet" och får avtalsenlig lön för den tid man arbetar.
• Vi vill utveckla RUT-avdraget till att omfatta fler tjänster.

Finansiering av våra förslag sker bland annat genom besparingar till följd av vår bidragstak och besparing på de olika bidragssystemen (främst för nyanlända), sänkta migrationskostnader, effektivisering av arbetsmarknadspolitiken, effektivisering av klimatpolitiken, avskaffade byggsubventioner, minskning av vissa myndighetsanslag, höjning av dagens reducerade 12%-moms till 14%, avskaffad skattereduktion för fackföreningsavgifter och en del omfördelningar inom regeringens budget på olika områden.



 

Allt mer kritik mot Riksbanken för högt spel med svensk ekonomi

2018-05-05

Kritik kommer från allt fler håll när det gäller Riksbankens extrema lågräntelinje mitt i en stark högkonjunktur. Effekterna har blivit en kraftig försvagning av den svenska valutan de senaste 3-4 åren som gjort oss alla fattigare, kombinerat med skenande fastighetspriser och kraftigt ökad skuldsättning. Oron växer för vad man ska göra i en framtida lågkonjunktur när räntevapnet inte längre finns. Dessutom finns givetvis risken att en höga skuldsättningen och de höga fastighetspriserna kan vändas i ett prisras och svårighet att betala räntorna på bolånen, vilket kan fördjupa en kommande lågkonjunktur. 

Jag har berört frågan tidigare, och häromdagen kom en ny oroväckande rapport, denna gång från min tidigare arbetsgivare, banken SEB. Även Dagens Industri skriver om saken via samma länk ovan. Båda konstaterar att den svenska kronan sjunkit till krisnivåer trots stark konjunktur. Detta har självklart gjort oss alla fattigare, eftersom exportprodukter blir dyrare, liksom utlandsresor och investeringar utomlands. Samtidigt dopar vi vår exportindustri. Den svenska ekonomin är i kraftig och onaturlig obalans och det kan få ett högt pris i framtiden.   




 

Moderat vårbudget för den som jobbar, vill jobba eller har jobbat

2018-04-18

Moderaterna lovar att både sänka skatten på vanliga inkomster och se till att vårdköerna blir kortare, poliserna fler och resultatetn i skolan bättre. Det kan vi göra genom att prioritera dessa reformer framför bidragskostnader, byggsubventioner och inneffektiv arbetsmarknadspolitik.

I vårbudgeten föreslår moderaterna både skattesänkningar och reformer:

* Skattesänkning på arbete som för vanliga löntagare innebär ca 500 kronor sänkt skatt varje månad
* Brytpunkten för statlig skatt höjs från 40.500 till 41.500 per månad för att färre ska behöva betala statlig skatt och för att utbildning ska löna sig
* Vi fortsätter sänka skatten för pensionärer, och för många innebär det en skattesänkning på 1.000 kronor per månad. Samtidigt höjer vi garantipensionerna och förstärker jobbskatteavdraget för pensionärer som arbetar. Detta avdrag tidigareläggs dessutom så att det gäller redan från 64 års ålder.


 

Regeringen bäddar för riktigt svåra problem för Sverige

2018-04-16

I dag presenterade regeringen sin sista budget, vårbudgeten. Det blev ännu en märklig helhet där man trots fallade skolresultat satsar mer på subvention av elmotorer till båtar än vad man satsar på skolan. Man kan konstatera att trots fyra år med mycket stark global högkonjunktur, minusränta och skattehöjningar på 60 miljarder så har ändå vårdköerna blivit längre, antalet poliser färre, andelen gymnasiebehöriga elever har minskat, och Sverige har rasat från 12:e till 17:e plats i EU när det gäller arbetslösheten. Integrationen har misslyckats och otryggheten har ökat. Regeringen har misslyckats med både välfärden och tryggheten för att man både fört fel politik och prioriterat fel saker.




Samtidigt sätter regeringen sprätt på skattepengar i en förfärande takt och ökar på bidragssystemen och höjer skatter på arbete, företagande, energi och transporter i stället för att stimulera tillväxten av riktiga jobb. Man har slösat bort högkonjunturen och avstått från att göra viktiga reformer för framtiden. I stället har man byggt upp allt mer frikostiga bidragssystem som kommer att bli svåra att behålla när tiderna blir sämre.



Det är också anmärkningsvärt att regeringen kallar betalningen av en skuld på över 5 miljarder till kommunerna för mottagandet av nyanlända som en satsning i budgeten. Att betala en skuld baserat på tidigare överenskommelse är INTE en satsning. Dessa 5 miljarder är för övrigt dubbelt så stor summa som de samlade övriga satsningarna i vårbudgeten. Detta påminner oss om att om man inte agerar NU och stramar åt bidragssystem, inför bidragstak, ställer tydliga krav på egen försörjning, skärper försörjningskraven vid anhöriginvandring och stramar åt asylpolitiken ordentligt så kommer en allt större del av statens resurser att gå till försörjning av nyanlända i framtiden. och allt mindre del blir kvar till övrig välfärd. Regeringens politik på detta område finns överhuvudtaget inte.

Jag är allvarligt bekymrad för hur Sverige ska klara sig den dag konjunkturen vänder nedåt och kommunerna samtidigt ska försörja allt fler arbetslösa nyanlända, kombinerat med att vi redan har en minusränta som förhindrar Riksbanken att stimulera ekonomin, och en arbetslöshet som faktiskt är ovanligt hög för att vara mitt i en högkonjunktur. 

Njut av högkonjunkturen så länge den varar - sedan väntar riktigt riktigt tuffa tider!


 

Stenhård kritik mot Riksbankens extrema räntepolitik

2018-03-28

"Religiös Riksbank ökar våra risker"
"Extremism på Brunkebergstorg"
"Vi får betala ett högt pris för centrabankens fanatism"

Detta är tre citat från ett helt uppslag i gårdagens nummer av Dagens Industri, där finansanalytikern Henrik
Mittelman riktar stenhård kritik mot Riksbankens minusränta. Faktum är att det är en riktigt rejäl sågning.

I artikeln riktas hård kritik mot att Sverige har det största gapet mellan den nominella tillväxten oich styrräntan blanbd jämförbara länder, och Mittelman kallar det för en extrem penningpolitik för att uppfylla ett förlegat inflationsmål. Minusräntan och den nya strategin att sänka kronan rättfärdigas med ett heligt mål. Vi får betala ett högt pris för centralbankens fanatism" skriver Mittelman.

Mittelman beskriver också hur inflationsmålet kom till. Sverige tittade på hur tyska bundesbank resonerade. Chefen där gav Sverige rådet att satsa på "max 2 procents inflation". De ansvariga i Sverige tyckte det var lite väl ambitiöst att ha en inflation under 2 procent. Därför sattes målet till 2%. Men Mittelman menar att det aldrig var meningen att göra åtgärder för att höja inflationen till 2% om den var lägre än så. Det var knappast avsikten från början att 2% inflation skulle vara ett nedre golv. 

"Man kan undra vad som skulle skett om Riksbanken i stället valt den Europeiska Centralbankens målsättning om inflation under 2 procent. Med dagens inflation på 1,7% och prognoser om högre prisökningstakt - skulle Riksbanken då haft styrräntan på minus 0,5 procent? Sjä'lvklart inte. Verkligheten skulle vara densamma men kartan hade varit en annan" skriver Mittelman.

Med andra ord - dagens extrema lågräntepolitik, som bidrar till snabbt stigande bostadspriser och en hotande bolånebubbla och andra obalanser på finansmarknaderna, beror alltså på hur det svenska inflationsmålet formulerades i mitten av 1990-talet, och på att Riksbanken för en fanatisk kamp för ett mål som kanske inte ens var avsikten när det beslutades.

Jag har under fyra års tid i finansutskottet, vid samtliga möten med Riksbanken, fått höra riksbankschefen efterfråga att politiken kraftfullt ska motverka de negativa effekterna av Riksbankens egen lågräntepolitik. Det har talats om införande av ny fastighetsskatt och försämrade ränteavdrag, vi har skärpt regelverken för banker och kreditinstitut, och vi har infört både amorteringskrav och bolånetak. Många av åtgärderna drabbar svenska konsumenter och bostadsägare - till följd av att Riksbanken dopar svensk ekonomi med extrema lågräntor mitt i en högkonjunktur. Vad händer i nästa lågkonjunktur? Då är möjligheterna att motverka sämre tider genom sänka räntor omöjliga eftersom räntan redan är negativ. Riksbanken har spelat bort ett av verktygen som finns för att hantera nästa lågkonjunktur. Kritiken mot Riksbankens politik växer och jag tycker det är helt naturligt.


 

Årsstämma i Sparbanksstiftelsen Sjuhärad

2018-03-21

I går kväll deltog jag som politiskt vald huvudman från Marks kommun vid Sparbankstiftelsens årsstämma i Borås. Sparbanksstiftelsen är majoritetsägare till Sparbanken Sjuhärad, med sina 50,5%. resterande del ägs av börsnoterade Swedbank. Stiftelsens uppgift, förutom att vara en stark ägare, är att årligen dela ut en del av vinsten till olika lokala ändamål.
Stiftelsen har en förmögenhet på dryfgt en halv miljar kronor, och delade förra året ur 10 miljoner av de dryga 30 miljoner man fick i utdelning från Sparbanken. Resterande del läggs till kapitalet.

På stämman fick vi föredragningar både om bankens och stiftelsens ekonomi. Sparbanken Sjuhärad var även 2017 en av landets två mest lönsamma sparbanker, det brukar stå mellan Orust Sparbank och Sparbanken Sjuhärad, dess två banker ligger i topp år efter år. Kreditförlusterna är oerhört små och man har en imponerande marknadsandel både bland privatpersoner och företag. Som tidigare bankanställd måste jag säga att jag är imponerad, Sparbanken Sjuhärad är en extremt välskött bank.



Bankens VD Bosse Johansson höll också ett anförande där han varnade för obalanser i ekonomin till följd av av den negativa räntan. Han påpekade att detta är ett ekonomiskt experiment, världen har aldrig haft negativa räntor tidigare sedan "Balyloniernas tid", och att ha negativa räntor i en stark högkonjunktur innebär risker. Jag delar hans oro, och vi fick tillfälle att tala mer om detta under den efterföljande middagen där jag hade äran att sitta bredvid Bosse. Vi pratade såklart inte bara om bank och makroekonomi, utan rätt mycket fotboll med. Bosse har ju just lämnat sitt mångåriga ordförandeskap för IF Elfsborg och är nu klubbens förste hedersordförande. Och så blev det förstås en del politik.


 

Moderaterna vill kunna stoppa riskabla utländska direktinvesteringar

2018-03-20

I dag finns ingen möjlighet för svenska staten att stoppa oönskade utländska direktinvsteringar på områden som kan vara riskabla för landet. Det kan exempelvis handla om att utländska investerare eller bolag ägda av utländska stater köper upp svenska hamnar, telenät och fibetnät, förvärvar större teknologiföretag eller telekomföretag, eller vill bygga och äga svenska järnvägar. Säpo har exempelvis varnat för att utländska intressen köper in sig i data-, tele- och kraftföretag som är vitala för att Sverige ska fungera. 

Moderaterna menar att vi inte kan vara aningslösa i detta. Exempelvis innebär stora kinesiska förvärv med statligt kapital i ryggen något annat än när vanliga demokratiska länder handlar med varandra. Vi måste diskutera vilka säkerhetsrisker och vilket långsiktigt inflytande som följer med dessa investeringar.

I många andra länder finns det krav på tillstånd för denna typ av investeringar. Exempelvis har tolv andra europeiska länder sådan lagstiftning, inklusive Danmark, Norge och Finland. Även USA, Kanada och Australien har sådana lagar.

Moderaterna menar att även Sverige borde införa en lagstiftning som innebär att vi på allvar kan göra säkerhetsbedömningar av om det finns risker vid denna typ av investeringar. Ett av våra moderata vallöften är därför att starta en utredning om hur direktinvesteringar ska kunna granskas, förses med villkor och ytterst kunna stoppas.

Samtidigt arbetar EU på ett ramverk som gör det möjligt att utbyta information mellan EU-länderna om denna typ av investeringar. Moderaterna menar att Sverige ska stödja denna process. "Frihandel kan inte gränsa till naivitet och aningslöshet" säger Ulf Kristersson i denna DN-artikel.
 




Äldre inlägg om ekonomisk politik hittar du här!