Migrations och integrationsbloggen

På denna sida kommer jag att samla alla mina blogginlägg som rör migration/invandring, integration och flyktingpolitik. Dessutom inlägg som rör rasism och invandringsfientliga organisationer, samt ickedemokratiska eller hotfulla grupperingar bland invandrare. Blogginlägg som rör problemet med EU-medborgare från andra delar av Europa som ägnar sig åt tiggeri i Sverige finns samlade på en egen sida .


Några ytterligare reflektioner om efterlevandepensioner till nyanlända 

2019-10-13

Oj vilken uppståndelse det blev efter min och Rebecca Weidmo Uvells blogginlägg om hur efterlevandepensionerna till nyanlända fungerar och vad detta kostar skattebetalarna. Reaktionerna har varit många och upprörda över hur detta kan ha pågått så länge, år efter år, utan att någon reagerat. Mitt svar på det är att ansvariga myndigheter måste reagera och larma om misstänkta missförhållanden eller när våra system utnyttjas på ett sätt som knappast var tänkt när reglerna tillskapades. Det bör ligga i deras uppdrag. Om inte regering och riksdag får reaktioner från myndigheter som arbetar med frågorna kan man inte heller agera. Samtidigt borde även politiken reagerat oavsett - det är orimligt att man som nyanländ kan få sådana förmåner från det svenska välfärdssystemet, och detta dessutom utan någon som helst utredning.

Jag har också fått en del intressanta frågor och kommentarer som jag vill uppmärksamma lite extra.

En intressant fråga är om det verkligen räcker med tillfälligt uppehållstillstånd för att få rätt till efterlevandepension. Krävs det inte ett permanent? På Pensionsmyndighetens hemsida står det att "barn som har uppehållstillstånd i Sverige och antas komma att vistas här längre tid än ett år" har rätt till efterlevandestöd om en eller båda föräldrarna är avlidna eller försvunna. Detta tolkar jag som att det räcker med tillfälligt uppehållstillstånd, eftersom dessa alltid avser mer än ett år i taget. Normalt 13 månader (alternativt skyddsbehövande) eller tre år (flyktingar). Samtidigt ska man vara medveten om att de nya skärpta reglerna om tillfälligt uppehållstillstånd dessutom ofta hanteras annorlunda när det gäller barn - de kan på grund av sin ålder ofta i praktiken beviljas permanent uppehållstillstånd i stället på grund av "varaktigt nedsatt hälsotillstånd". Så oavsett hur man tolkar Migrationsverkets skrivning om "uppehållstillstånd" så spelar det i praktiken ingen större roll. Nyanlända barn kan få efterlevandepension oavsett.

Debattören Tino Sanandaji har också uppmärksammat vårt "gräv" i ett eget facebookinlägg. Han påpekar bland annat att efterlevandepension till ett barn/ungdom vanligtvis är 70.000 kronor som engångsbelopp "i handen" och sedan 3.000 kronor per månad fram tills man fyller 20 år. Jag är lite fundersam till det här med engångsbeloppet, min bild är att engångsbeloppet förutsätter att den avlidne föräldern arbetat i Sverige, och det är också så jag tolkar Pensionsmyndigheten. Men jag får gräva mer i detta.

Sanandaji påpekar också att det mesta av efterlevandepensionerna trots allt inte går till barn och unga som förlorat anhöriga i andra länder utan till vuxna utrikesfödda som levt här några år och där någon avlidit i Sverige. Och så är det ju, vilket syns i rapporten från RUT - totalt har det betalats ut ca 15 miljarder i efterlevandepensioner till utrikes födda under 10 år. Av detta har en knapp tiondel, 1,3 miljarder, gått till barn och unga. Bland de unga verkar dock en betydande del ha gått till ensamkommande från ett fåtal länder som alla har mist sina föräldrar i hemlandet, och den aktuella blanketten är ju utformad just för att hantera detta. 

En annan frågeställning är hur efterlevandepension samordnas med andra ersättningar. Om de som får efterlevandepension försörjer sig på denna i stället för på andra bidrag så kan det väl kvitta? Detta område är en ganska snårig djungel. Det ska ske en samordning med försörjningsstöd och vissa andra stöd, men avräkning sker på olika sätt mot olika typer av bidrag. Jag kan i vart fall definitivt inte hitta något stöd för att man alltid räknar av 100% av efterlevandepensionen mot andra bidrag. Exakt hur avräkningen görs och om det sker fullt ut eller bara delvis är dock svårt att få grepp om. Det verkar också ha betydelse om barnen/ungdomarna bor i familjehem eller är så gamla att de bor själva. Om inte full avräkning sker skapas en orättvisa mellan de unga som lyckats få ut efterlevandepension och de som inte fått det. Och även om avräkning sker blir det en väldigt byråkratisk omväg att först betala ut ersättningar och sedan helt eller delvis räkna av dem från andra ersättningar. Dessutom tas ju pengarna från olika kassor, stat respektive kommun vilket gör det hela ännu mera komplicerat. Ytterligare en märkig sak är att efterlevandestödet verkar fortsätta att betalas ut även om ungdomen lämnar landet. Och då sker ju definitivt ingen avräkning mot några andra ersättningar.

Den som kan kasta mer ljus över detta med avräkningar och vilka som får ut det engångsbelopp Sanandaji nämner får gärna höra av sig.





Orimliga efterlevandpensioner till nyanlända utrikesfödda barn 

2019-10-11

Att de svenska bidragssystemen är mycket generösa mot nyanlända är ingen hemlighet. Moderaterna vill åtgärda detta genom att införa stegvis kvalificering till våra trygghetssystem. Efterlevandepensionerna till nyanlända barn och unga är något som jag tycker man borde granska närmare i detta sammanhang. Det är ingen hemlighet att det är mycket svårt att styrka att en ensamkommande ung människa mist sina föräldrar i hemlandet, och ännu svårare att bevisa att det inte skett. 
 
När jag hörde att Rebecca Weidmo Uvell försökt få ut uppgifter från Pensionsmyndigheten om utbetalda efterlevandepensioner till utrikes födda barn blev jag nyfiken. Och när jag hörde att hon inte lyckats få ut uppgifterna blev jag faktiskt upprörd – det hade ju varit intressant information. Jag bestämde mig då för att i stället ställa egna frågor om saken via Riksdagens Utredningstjänst som jag har tillgång till som riksdagsledamot. Det tog inte särskilt lång tid innan jag fick ett utförligt svar (det finns också en omfattande bilaga med en massa detaljerade sifferunderlag).

I dag redovisar jag och Rebecca Weidmo Uvell dessa sffror samtidigt på våra bloggar och i sociala medier som ett litet "joint venture". Jag har tagit fram materialet och sammanfattat detta, medan Rebecca analyserat saken djupare på sin blogg där hon bland annat berättar om hur man söker dessa bidrag och hur lite som krävs för att styrka dödsfallen.

Här är min kortfattade sammanfattning av själva siffrorna i rapporten och några kommentarer:
 
Totalt har över 15 miljarder betalats ut i efterlevandepension till utrikes födda (vuxna och barn) under åren 2009-2018. Under samma period utbetalades över 1,3 miljarder i efterlevandepension till utrikes födda barn upp till 20 år. Utbetalningarna har fördubblats från 2013 till 2018, då nära 200 miljoner betalades ut.
 
År 2018 var det totalt ca 11.000 utrikes födda barn och ungdomar som fick efterlevandepension utbetald från svenska staten. För den som är utlandsfödd räcker det med tillfälligt uppehållstillstånd och att man har en utsedd vårdnadshavare i Sverige, vilket är kommunens ansvar att ordna.  

Av dessa kom 1.927 från Somalia, 1.460 från Afghanistan, 1.419 från Syrien, 704 från Irak och 431 från Iran. Det var de fem vanligaste länderna, och de sticker ut rejält i statistiken. Dessutom kom 1.187 från ”ingen uppgift om födelseland”. 
 
År 2018 betalade samhället ut 133 miljoner kronor i efterlevandepensioner till över 7.400 barn och ungdomar upp till 20 års ålder från dessa fem länder samt från "okänt födelseland.  

Av Rebecca Uvells blogg framgår att för den ungdom som är utlandsfödd räcker det med tillfälligt uppehållstillstånd och att man har en utsedd vårdnadshavare i Sverige (utses av kommunen) för att ha rätt till efterlevandepension efter en avliden förälder. Det knappast krävs någon utredning alls rörande dödsfallen utan att det i princip räcker med en skriftlig försäkran på heder och samvete. Självklart hade det oavsett varit oerhört svårt att utreda detta på ett tillförlitligt sätt när det gäller länder i krig och konflikt, utan tillförlitliga myndigheter, utan folkbokföring och utan tillförlitliga rättssystem. Men hur man så lättvindigt till och med kan betala ut efterlevandepension till någon från ”okänt land” för att denne mist sina föräldrar är minst sagt en gåta. Man vet alltså inte från vilket land någon kommer eller var dennes föräldrar bott, men litar ändå på en obekräftad uppgift från en ungdom att föräldrarna är avlidna?

Det är också slående att antalet barn och unga som begärt och fått efterlevandepension för påstått avlidna föräldrar ökat snabbt de senaste åren just när det gäller just de angivna fem länderna. Trots att krig och otrygghet faktiskt minskat över tid i alla fem länderna har alltså allt fler unga i Sverige mist sina föräldrar de senaste åren.

Det finns två stora problem med hanteringen av efterlevandepension till utrikes födda ungdomar:

1. För det första att det är så lättvindigt att kvittera ut efterlevandepension utan att någon som helst kontroll görs av om dödsfall verkligen inträffat. En svensk medborgare skulle aldrig få ut efterlevandepension utan att styrka dödsfallet. 

2. För det andra att en ung människa kan åka till Sverige och mer eller mindre direkt få utbetalt efterlevandepension för påstått avlidna föräldrar i hemlandet. Det är, alldeles oavsett möjligheten till kontroll, givetvis fullständigt orimligt. Detta har självklart aldrig varit syftet med vårt svenska system med efterlevandepensioner. Ensamkommande barn eller ungdomar från Somalia eller Afghanistan är inte beroende av föräldrarna i hemlandet för sin försörjning, utan försörjs redan av de svenska skattebetalarna. Det betyder rimligen att det också är helt oskäligt att betala ut efterlevandepension utöver alla andra ersättningar.
 

Jag anser att efterlevandepension är en sådan förmån som man normalt bara borde få som svensk medborgare, och då endast om man mist en förälder som stått för ens försörjning i Sverige. Dessutom ska såklart varje dödsfall kunna styrkas på ett tillförlitligt sätt för att efterlevandepension ska utgå. 

Självklart kommer jag att lyfta denna fråga i riksdagen.






Utvecklingen i Turkiet och Syrien kan bli "den perfekta stormen" 

2019-10-10USA, Turkiet, EU och Sverige håller just nu - på olika sätt och på olika nivåer - på att skapa den "perfekta stormen" som kan sluta precis hur illa som helst.

USA under ledning av president Trump sviker sina forna allierade i Syrien, kurderna, som fick göra grovjobbet när det gäller att besegra IS. Nu drar USA tillbaka sina trupper i norra Syrien och lämnar vägen öppen för Turkiet att angripa kurderna.  President Trumps beslut att överge en viktig partner i kampen mot IS skickar oroväckande signaler till allierade runt om i världen. De långsiktiga konsekvenserna av en förändrad amerikansk politik gentemot partners i regionen påverkar även oss i Europa.

Turkiet slog till direkt och invasionen av norra Syrien är redan igång. Turkarna samverkar med islamistiska syriska rebeller som till en del består av avhoppade al-quaida och IS-terrorister, och civilbefolkningen (både krista minoriteter och kurder) flyr återigen för sina liv. I dag komme ruppgifter om 60.000 människor på flykt. De hanteras som brickor i ett smutsigt stormaktsspel där både USA, Ryssland, Iran, Turkiet, Syrien och EU och kanske även andra krafter är inblandade på olika sätt. Vi har nu ytterligare en konflikt i regionen som leder till allvarliga lidanden för civilbefolkningen

Det turkiska agerandet hotar också de framsteg som gjorts i kampen mot IS och man riskerar nu att terrorgruppen återhämtar sig. Det finns även uppenbar risk att många tusen fängslade IS-terrorister friges eller tar sig ur den fångenskap man hittills levt i under kontroll av kurderna, eftersom de kurdiska styrkorna måste ägna sig åt att försvara sig mot Turkiet eller drivs på flykt bort från de områden där fånglägren finns. Om alla dessa IS-terrorister tar sig till Europa ökar risken dramatiskt för nya terrordåd. 

Samtidigt hotar Turkiet nu med att släppa iväg miljoner flyktingar till EU om vi kallar Turkiets invasion av nora Syrien för en invasion. Men det är det ju. Samtidigt har han hotat med detta många gånger förut, bland annat för för att försöka pressa mer pengar av EU. Gör Turkiet slag i saken och släpper iväg miljoner flyktingar till EU kommer detta att skapa ett stora problem inom EU - få kommer vilja ta hand om flyktingarna och många länder kommer stänga sina gränser. Kvar står framförallt Grekland med en helt ohållbar situation. Detta vet såklart Erdogan.

Moderaterna har idag meddelat att vi anser att Sverige nu måste agera genom EU för att kraftfullt markera mot Turkiets oansvariga agerande. Att invadera delar av ett grannland strider självklart mot folkrätten. Det krävs nu konkreta åtgärder. Sverige måste med likasinnade länder agera för att det leder till tydlig handling utan att det förhindras av andra medlemsstaters veto. När det gäller vapenembargo har vi en särskild lagstiftning, där Inspektionen för strategiska produkter (ISP) avgör. Turkiet har själva gått ut i strid. Ett land som går ut i krig ska i normalfallet inte vara mottagare av svenska vapen.

EU är ju samtidigt handlingsförlamat, den nya kommissionen har inte ens tillträtt, EU-länderna är djupt splittrade i synen på flyktingmottagande och att en (ännu inte) nytillträdd Ylva Johansson (S) dessutom ska vara huvudansvarig kommissionär för migrationsfrågorna känns ju inte direkt stabilt.  

För att göra den perfekta stormen komplett har vi samtidigt hemma i Sverige en helt handlingsförlamad regering som grälar öppet om vilken migrationspolitik vi ska ha, om vi ska begränsa asylmottagandet eller öka det, och där man samtidigt öppnat upp för ökad anhöriginvandring trots att de svenska kommunerna redan går på knäna tyngda av tidigare mottagande, och den sociala oron ökar. Samtidigt har tyvärr Sverige sämre muskler att hantera både otrygghet och terroristbrott än många andra länder.

Detta kan sluta precis hur illa som helst även för Sverige och resten av Europa. Vår framtid just nu styrs av Trump, Putin, Erdogan, Assad, EU-kommissionen, Ylva Johansson, Stefan Löfven och Isabella Lövin. Visst känns det tryggt? 





Missbruk av reglerna om arbetskraftsinvandring ÄR ett problem

2019-09-29

I samband med alla diskussioner kring de parlamentariska överläggningarna med regeringen om migrationspolitiken så aktualiseras allt mer en anna fråga som inte direkt handlar om asylinvandring och den typen av migration, och därmed ligger lite utanför diskussionen. Det gäller de uppenbara problemen som är kopplade till arbetskraftsinvandring. Jag har skrivit om detta tidigare, inte minst efter mina egna möten med gränspolis, fack och andra som ser de växande problemen på nära håll.
Den 19/4 2018 skrev jag följande på bloggen och jag ser ingen anledning att ändra åsikt.

Arbetskraftsinvandring är i grunden positiv och för många företag nödvändig, men reglerna borde ses över och arbetsmarknadspolitiken borde ställa större krav på arbetslösa att ta även den mindre kvalificerade jobb som finns. Då skulle arbetskraftsinvandring för enklare jobb inte längre vara lika omfattande och fokus skulle ligga på mer avancerade specialistjobb där det i princip alltid är en vinst för vårt samhälle att människor kommer hit och arbetar.

Vi måste klara att ha två tankar i huvudet samtidigt - att både vara för sådan arbetskraftsinvandring som gäller specialisttjänster och kvalificerade arbetsuppgifter och samtidigt ifrågasätta att vi tar hit utländsk arbetskraft för att utföra enklare arbetsuppgifter samtidigt som vi har mängder av arbetslösa nyanlända med låg utbildning. Samtidigt kan vi inte slå undan benen för företagen genom att skärpa upp reglerna för arbetskraftsinvandring utan att först se till att det blir lättare att rekrytera inhemsk arbetskraft för enklare jobb. 

Ytterligare ett problem är den mycket petiga tillämpningen av regelverk som ibland får den absurda konsekvensen att en viktig och uppskattad arbetskraftsinvandrare med god lön och ordnad tillvaro utvisas för att man fått några hundra för lite i lön någon månad för flera år sedan. Det måste givetvis gå att göra en rimlighetsbedömning ovh bortse från bagateller.  

Ett annat exempel på när det går rejält snett är missbruket av reglerna om LSS i förening med reglerna om arbetskraftsinvandring. Genom att kombinera dessa regler på ett mycket extremt sätt kan det bli de följder som beskrevs i Expressen igår. Krönikören skyller det på Alliansens lagstiftning om LSS respektive Arbetskraftsinvandringen. Fast i grunden är det ju reglerna om anhöriginvandring till arbetskraftsinvandrare som skapar problemet. Jag tror knappast någon förutsåg denna mycket märkliga tillämpning av reglerna i de två systemen, i vart fall hörde jag ingen framföra någon oro för detta, och det var definitivt inget jag själv förutsåg heller. Men självklart är det orimligt, och reglerna för anhöriginvandring till arbetskraftsinvandrare borde ses över. Kanske borde helt enkelt LSS-assistenter undantas helt från reglerna om arbetskraftsinvandring?

Sammantaget måste vi göra en ordentlig översyn och uppföljning av hela systemet kring arbetskraftsinvandring. I grunden är det en viktig och bra reform, men om den ska överleva måste avarterna försvinna!

 

 




När känsla och förnuft kommer i konflikt

2019-09-04

I går kväll sändes ett nyhetsinslag i TV där man uppmärksammade den påbörjade migrationsutredningen. En av de frågor där det råder särskilt stor politisk oenighet om är att i nföra "humanitära asylskäl". I inslaget illustrerades problemet väldigt väl av en ung familj från Kosovo som sökt asyl i Sverige för att deras svårt sjuka barn ska kunna få den permanenta vård (bland annat sondmatning) som man menar inte går att få i hemlandet. Just detta är ett exempel på det som brukar avses med humanitära asylskäl.

Rent spontant är det inte svårt att säga att en familj med ett sjukt barn självklart ska få stanna i Sverige. Men om man sedan tänker lite längre inser man att det i längden blir omöjligt att ha ett sådant system. Om Sverige blir det enda landet i Europa, eller kanske i hela världen, som inför rätt till asyl för alla med svåra sjukdomar som vi erbjuder en bättre behandling för än man kan få i hemlandet så skulle det snabbt lamslå hela den svenska sjukvården. Det finns såklart åtskilliga hundra miljoner  sjuka människor runt om i världen som inget hellre skulle vilja än att få vård inom Västeuropas välutvecklade sjukvård. Även om bara en mindre del av dessa har råd och möjlighet att ta sig till Sverige så vore det helt givervis omöjligt för både sjukvården och samhällsekonomin om Sverige ensamma öppnade denna dörr. Det skulle snabbt leda till en katastrof för den redan svårt ansträngda svenska sjukvården där redan människor ibland rent av dör i köerna. Humanitära asylskäl är helt enkelt en orimlig idé.

Sverige kan bidra på en mängd andra sätt för att hjälpa sjuka människor i andra länder. Via biståndet och stöd till ideellt engagemang, såsom läkare utan gränser, kan vi både ge akuthjälp och bidra till att bygga upp sjukvården i fattiga länder. Vi kan även bistå med utbildning av läkare och vårdpersonal i Sverige. Redan idag tar vi vad jag vet ibland emot personer som behöver ett komplicerat sjukvårdsingrepp om hemlandet betalar, och jag har också en bild av att vi även undantagsvis erbjuder personer gratis vård för ovanliga eller mycket komplicerade sjukdomar om denna vård inte går att få i hemlandet. Men det betyder ju inte att vi ska erbjuda patienten och dennes anhöriga asyl eller uppehållstillstånd - man får stanna här under pågående behandling och får sedan åka hem igen. Inom EU finns ju också ett sjukvårdssamarbete mellan länderna, men det bygger även där på att patientens hemland betalar.

Att i princip öppna dörren för alla människor med stora vårdbehov och låta dem bosätta sig här permanent och får försörjning av det svenska samhället skulle snabbt urholka hela den svenska välfärden. Det kan såklart uppfattas som humant i just det ögonblick beslutet tas, men när sedan sjukvården inte klarar av sitt åtagande och människor som redan bor i Sverige blir utan den vård de betalat för via skattsedeln, och samtidigt tvingas betala allt högre kostnader för vård och uppehälle till sjuka asylsökande så tappar vi humaniteten i andra änden. Det är en helt orimlig tanke att svensk sjukvård som finansieras av 10 miljoner svenskar plötligt ska vara fritt tillgänglig för alla världens sjuka som lyckas ta sig hit. Det går helt enkelt inte, oavsett hur stor humanist man än är. Förnuftet måste tillåtas styra om Sverige ska kunna förbli ett välfärdsland. Den som är av annan åsikt är välkommen att berätta hur denna nya asylgrund skulle bekostas och framförallt hanteras rent praktiskt.






Det bästa får inte bli det godas fiende i migrationsdebatten

2019-08-30

Inom kort går alltså den parlamentariska migrationsutredningen igång med sitt arbete, och i går presenterade moderaterna sina besked om vad vi tänker driva i utredningen (se bloggen igår). I dag utvecklar Ulf Kristersson våra förslag i en intervju i SVT.

Moderaternas besked om att vi vill ha ett årligt volymmål för omfattningen av migrationen, och vid behov anpassa lagar och regler så att vi ligger runt detta mål, har väckt många reaktioner.

Från ena sidan framförs att man minsann inte kan sätta upp volymmål alls eftersom asylrätten är absolut. Fel säger jag. Vi har inget förslag att inskränka rätten att söka asyl, men vi vill ta bort regler och förmåner som gör att det är mycket mer lockande att söka asyl i Sverige än i våra nordiska grannländer. Sverige skulle behöva minska volymerna dramatiskt för att nå samma nivå som Danmark, Norge och Finland. Och de har ju lyckats nå sina låga nivåer utan att avskaffa asylrätten. Det kan såklart även Sverige göra om vi anpassar våra regelverk så de ligger i linje med grannländerna, och inte kommer med nya undantagsregler som ger många tusen personer utan asylskäl möjlighet att få stanna ändå.

Från andra sidan framförs att volymmålet borde vara noll och inget annat. I princip håller jag med. Invändningen blir att man då skulle bryta mot de konventioner Sverige undertecknat, inklusive rätten att söka asyl. Vi skulle då också bryta vårt löfte till FN att ta emot 5.000 kvotflyktingar varje år. De volymmål vi diskuterar från moderat sida innebär att utöver kvotflyktingarna blir det väldigt få ytterligare asylsökande som ska komma till Sverige.

Det här med att respektera ingångna konventioner och avtal är en intressant fråga. Jag har som sagt själv argumenterat för att vi under överskådlig tid skulle behöva sätta en gräns på mycket nära noll (vissa undantag måste alltid kunna göras i speciella fall). Mitt förslag skulle innebära att vi i så fall (under begränsad tid) frånträder vissa konventioner. Jag tycker att detta måste kunna diskuteras när effekterna av att följa konventionerna så uppenbart är att vi inte längre kan kontrollera situationen i vårt eget land. Om man kan tillträda en konvention kan man såklart också frånträda den. Samma med avtalet med FN om att ta emot kvotflyktingar - det är klart att vi kan säga att under de närmaste fem åren tar vi inte emot några kvotflyktingar heller. Det sista tycker jag vore ett moraliskt svårare beslut att ta än att införa ett tillfälligt asylstopp, men båda sakerna är såklart möjliga om viljan finns. Avtal och konventioner gäller och följs såklart så länge båda parter tycker det fungerar. Om det inte längre fungerar kan såklart ena parten säga upp avtalet eller konventionen. Att det politiska priset kan bli högt och att många skulle reagera negativt mot Sverige är givet, men min åsikt är att Sveriges regering och riksdag i alla lägen måste tänka på sitt eget land först.

Jag tänker hålla denna fråga vid liv, men jag tycker det är fel att ställa detta mot det moderata förslaget att dramatiskt minska asylmottagandet genom att ha ett volymmål att arbeta mot. Moderaternas förslag är som jag ser det väl avvägt och genomförbart i närtid, och når vi dit är det en mycket stor förändring. Förslaget borde ha en hyfsad chans att få stöd i utredningen, vilket knappast ett förslag om totalt asylstopp skulle ha. Därför stödjer jag det liggande moderata förslaget fullt ut. Diskussionen om tillfälligt totalstopp är intressant, och jag tänker fortsätta delta i den debatten, men det bästa får inte bli det godas fiende. Nu gäller det att samla sig kring det bästa förslaget som har rimlig chans att få stöd i riksdagen.  
 





Moderaternas krav i den nya migrationsutredningen

2019-08-29

Innan sommaren tillsatte regeringen en parlamentarisk migrationsutredning i syfte att utforma Sveriges framtida migrationspolitik. Moderaternas inställning är att det är oroväckande att utredningen avser behandla så få frågor, och att direktiven är utformade på så sätt att utredningens slutsatser inte kan leda till annat än en ökad invandring till Sverige.
Samtidigt anges i direktiven att partierna själva kan lyfta frågor av relevans i utredningen. Moderaterna anser att svensk invandringspolitik måste vara mycket stram i många år framåt. Vi avser att driva följande frågor i utredningen: 

1) Ett volymmål för asylinvandringen
Sverige ska införa ett volymmål för asylmottagandet. Det måste innebära ett betydligt lägre mottagande än idag. Sveriges asylmottagande ska inte överstiga nivåerna i Norge, Finland och Danmark. I fråga om asylsökande innebär det i nuläget 5 000 till 8 000 asylsökande per år. Volymmålet är avsett att fungera som ett kraftfullt styrmedel som är vägledande för den svenska invandringspolitiken.  Om målet inte ser ut att uppnås krävs skärpande åtgärder i syfte att nå målet och därmed åstadkomma hållbara nivåer.

2) Tillfälliga uppehållstillstånd och ett stramt regelverk för familjeåterförening
För att hålla nere det svenska mottagandet krävs ett stramt regelverk. Det innebär tillfälliga uppehållstillstånd och ett stramt regelverk vad gäller familjeåterförening. Samtidigt ska det finnas starka drivkrafter till såväl permanent uppehållstillstånd som anhöriginvandring vid arbete och egen försörjning. Det finns inget utrymme för nya skyddsgrunder.

3) Ett kraftigt förstärkt återvändande – ett nej ska vara ett nej
I dag lever ett stort antal människor i Sverige utan tillstånd att vistas här. Det skapar skuggsamhällen, som inte sällan präglas av såväl social utsatthet som kriminalitet. Återvändande av de som fått nej i asylprocessen är ineffektivt och de inre utlänningskontrollerna har uppenbara brister. Bristen på förvarsplatser är akut.

4) Uppvärdera det svenska medborgarskapet
Vägen till medborgarskap måste bli en viktig del av vägen in i det svenska samhället. Det handlar om förlängda tider för att kunna bli svensk medborgare och om krav på kunskaper i svenska och om hur det svenska samhället fungerar. Det handlar även om möjlighet att i enlighet med folkrätten återkalla medborgarskap vid terroristbrottslighet samt då medborgarskapet har beviljats till följd av mutor eller oriktiga uppgifter.

5) Kvalificering in i välfärden för alla nyanlända
De som kommer till Sverige ska i högre grad stegvis få rätt till olika bidrag och sociala förmåner, i takt med att man jobbar, betalar skatt och blir svensk medborgare. Det är både rimligt och rättvist. Sverige ska vara ett samhälle där vi tar hand om varandra, men där alla också förväntas bidra.






Inte ofta jag försvarar en marxist

2019-08-28

I dag meddelar Vänsterpartiet att man vill utesluta sin riksdagsledamot Amineh Kakabaveh ur partiet. Det är inte ofta jag försvarar en öppet uttalad marxist offentligt, men i detta fall gör jag ett undantag. Kakabaveh är en stridbar kvinna som tagit tuff kamp mot hedersförtryck och islamism i våra förorter. För detta har hon fått bred respekt över partigränserna i riksdagen. Att Vänsterpartiet nu väljer att i stället ta förtryckarnas parti säger det mesta om det partiet. Mitt twitterinlägg om saken har fått spridning i media och en och annan undrar säkert varför jag försvarar en vänsterpartist. Men i detta fall tycxker jag det är högst befogat. Det betyder såklart inte att jag delar Kakabavehs politiska åsikter i övrigt.







Moderaterna vill utreda slöjförbud i skolan 

2019-08-23

Just nu behandlar moderaternas partistyrelse alla de motioner som lämnats in inför vår partistämma i höst. Partistyrelsen kommer med ett yttrande över varje motion, alltså hur man tycker att stämman ska hantera dem. Det är däremot partistämman som efter utskottsarbete och debatt tar beslut om varje motion. Partistyrelsens yttrande är inte bindande för stämman, och ibland blir stämmans beslut ett annat.

I dag meddelar patistyrelsen, som svar på motioner, att man föreslår partistämman att ta beslut om att tillsätta en statlig utredning om slöjförbud i förskola och grundskola. Att slöja på barn är ett uttryck för en syn på heder och en syn på flickor som måste motverkas är de allra flesta överens om. Det finns goda argument för att skolan ska vara en frizon där flickor och pojkar behandlas lika, säger Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer till DN. Enligt Gunnar Strömmer finns det samtidigt såväl praktiska som principiella svårigheter med att utforma ett förbud. Dels är det en avvägning mot religionsfriheten och föräldrars rätt att bestämma för sina barn. Dels handlar det om jämställdhet och likabehandling. Frågan om även andra religiösa symboler bör förbjudas i skolan är något som vi också föreslår ska tas upp i utredningen eftersom det är en av de intressanta gränsdragningsfrågorna. Går det att på ett tydligt sätt avgränsa det till slöjan eller får det vittgående konsekvenser och är vi i så fall beredda att ta de stegen? Gunnar Strömmer, som ju själv är jurist och expert på grundlagsfrågor, rättighetsfrågor och folkrättsfrågor menar att detta är några av skälen till att ett förbud inte kan stressas fram utan ordentlig utredning.

Jag tycker förslaget verkar utmärkt, och det känns rimligt att låta utreda frågan ordentligt. Moderaterna ska stå för rättssäkra förslag som är väl genomtänkta. Förslag om slöjförbud för både lärare och elever (liksom på arbetstid för alla anställda i offentlig tjänst) är något jag själv argumenterat för vid upprepade tillfällen, bland annat på bloggen och i sociala medier. För mig handlar det om att alla pojkar och flickor ska behandlas lika i skolan, ha samma förutsättningar oavsett bakgrund och att hedersförtryck och religiös tvång mot barn inte kan accepteras i den svenska skolan. Argumentet religionsfrihet anser jag inte är ett argument mot slöjförbud i skolan, den svenska skolan är sekulär och inte en plats för religiös utövning eller manifestation. Hur barnen sedan klär sig eller utövar religiösa eller kulturella sedvänjor utanför skoltid är däremot inte samhällets sak att lägga sig i. Det är föräldrarnas ansvar.






Orimligt att åka på skattefinansierad semester till det land man flytt från  

2019-08-10

Den norska tidningen Aftenposten har en intressant artikel om invandrade norrmäns semestervanor. Av artikeln framgår att 

•71% av dem som flytt från Irak semestrar i ursprungslandet.
•55% av dem som flytt från Iran.
•40% av dem som flytt från Afghanistan.
•24% av dem som flytt från Somalia och 12% av dem från Eritrea.

Detta är alltså Norge, men inget tyder på att situationen skulle vara annorlunda i Sverige. Här har ockdså uppmärksammats i media att man i vissa fall rent av kunnat få bidrag från försörjningsstöd för att bekosta semester i sitt gamla hemland. Exempelvis har Förvaltningsdomstolen beviljat unga ensamkommande försörjningsstöd för att kunna åka tillbaka till sitt gamla hemland och hälsa på sin familj. Alltså det land man just flytt ifrån för att slippa krig, otrygghet eller förföljelse.

Självklart kan man inte ha livstids återreseförbud till sitt gamla hemland om man är svensk medborgare eller har permanent uppehållstillstånd i Sverige. Många flyktingar som kom hit från Jugoslavien under kriget på 90-talet åker såklart hem på semester nu när det är fred, precis som vi svenskar gärna semestrar i exempelvis Kroatien. Att det efter decennier av krig och konflikter blivit lugnare i det land man flytt ifrån betyder såklart inte att människor som rotat sig i Sverige och blivit svenska medborgare ska tvingas lämna landet, och inte heller att man ska förhindras att på egen bekostnad besöka sitt tidigare hemland. Att svenska skattebetalare ska bekosta sådana semesterresor är däremot givetvis orimligt. 

Det är också helt orimligt att asylsökande, personer med tillfälliga uppehållstillstånd eller personer som bara vistats kort tid i Sverige åker på semester till det gamla hemland som man just flytt ifrån. Då saknar man rimligen asylskäl och rätt till tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige. Det är dessutom självklart orimligt att sådana resor bekostas helt eller delvis med svenska skattemedel. Allt ekonomiskt stöd till nyanlända för att bekosta semesterresor till det tidigare hemlandet borde omedelbart stoppas, och om man ändå reser tillbaka bör det tillfälliga uppehållstillståndet och alla ekonomiska förmåner i Sverige omedelbart förverkas. 

Politiken måste sätta ned foten och hitta en rimlig balansgång. Dagens system är helt orimligt. Detta blir en av de frågor jag kommer att lyfta i mina riksdagsmotioner i höst.





Låt inte rännstensjournalisterna sätta dagordningen!

2019-07-09


Dumheterna från medias sida staplas numera på hög. Den senaste veckan har några händelser uppmärksammats lite extra i både sociala medier och nyhetsmedia.

Dels var det SD-ledaren Jimmie Åkesson som tydligen läste en dikt av Wilhelm Moberg i sitt Almedalstal i söndags. I talet finns en strof som talar om "6,5 miljoner svenskar". Den illasinnade mediala tolkningen av bland annat Arbetets ledarskribent var att Jimme Åkesson med denna dikt alltså ansåg att övriga 3,5 miljoner som bor i Sverige inte är svenskar. Det var alltså inget Åkesson sa, och det var alltså inte han som talade om 6,5 miljoner svenskar utan Wilhelm Mobergs dikt. Det var väl helt enkelt så många som bodde i Sverige när han skrev sin text. Man kan ifrågasätta en del som Åkesson säger, men detta angrepp på honom var ju faktiskt rent trams.

Liknande bottennapp kom efter en intervju med Ebba Bush Thor i Almedalen. Hon talade om problemen med "mångkulturalism" och att människor som kommer hit och vill bo här också måste bli en del av det svenska samhället och respektera vår kultur. Som exempel nämnde hon problemet med "hederskultur". Reportern från DN ställde då den obegripliga frågan om hon "verkligen vill tvinga judar att fira jul". Märklig fråga eftersom hon inte sagt ett ord vare sig om judar eller om att tvinga någon att fira några högtider överhuvudtaget. Hennes svar var att "självklart måste var och en få förhålla sig till högtider och traditioner på olika sätt". Ändå blev den mediala bilden att Ebba Bush Thor vill tvinga judar att fira jul. Och politiska motståndare spelade med i tramset, till och med Centerpartiets pressekreterare. Tror verkligen någon på allvar att Ebba Bush Thor vill tvinga judar att fira jul? På riktigt?

Lika skruvat blev det när mediaföreträdare ifrågasatte Ulf Kristerssons tal om "svenska värderingar" i Almedalen tidigare under veckan i samband med våra moderata besked om hur vi vill stärka samhällsorienteringen för nyanlända. Återigen hängde man upp sig på ett begrepp i stället för att försöka förstå innebörden av förslaget. Helt enkelt att ställa tydliga krav på att nyanlända respekterar våra lagar och regler och lär sig hur det svenska samhället fungerar. En självklarhet i de flesta andra länder, men tydligen väldigt kontroversiellt i Sverige. I stället blev det en pseudodebatt på ledarsidorna om det finns svenska värderingar eller inte, och det klistrades en och annan ganska otrevlig etikett på Kristersson.

Denna typ av rännstensjournalistik eller gyttjeargumentation som jag kallar det på twitter idag är ovärdig svensk samhällsdebatt. Det finns ett betydande antal samhällsfrågor som nästan aldrig kan diskuteras på ett seriöst sätt, utan där journalister och debattörer gör medvetna felciteringar, plockar ord ur sitt sammanhang, drar orimliga slutsatser eller paralleller till sådant som inte alls har med saken att göra, eller bara rent allmänt försöker vantolka eller fultolka för att ställa någon i dålig dager.

    

Nyheter Idag uppmärksammade för övrigt både Mobergcitatet och min (ovan tv) och andras kritik mot Arbetets ledarskribent Lina Stenberg. De lade också ut en Wilhelm Mobergs text i sin helhet.

Frågor som hanteras på detta orimliga sätt är allt som rör flyktingar, migration, mångkultur samt debatt kring svenska värderingar och "svenskhet", men även exempelvis debatt kring kriminalpolitik, brottsstatistik, feminism och genusfrågor, identitetspolitik och "värdegrundsfrågor" och såklart hela klimatfrågan.   

Det sistnämnda har jag själv god erfarenhet av numera. Minsta lilla knyst om att man ifrågasätter den extrema klimathysterin så är man bums en illasinnad och ond "klimatförnekare" som inte tar jordens pågående undergång på allvar. Jag citerades i Aftonbladet nyligen för att jag ifrågasätter ordet "klimatkris" som jag tycker är ett exempel på domedagsretoriken kring klimatförändringarna, jämte ord som "klimatkatastrof" och "klimatnödläge". Detta tolkades av illasinnade journalister och politiska motståndare som att jag inte ansåg att det sker några klimatförändringar alls - trots att det stod tvärtom i direkta citat av mig i artikeln. Jag ifrågasatte också hur stor del av pågående klimatförändringar som människan står för. En ytterst relevant fråga som vetenskapen diskuterar för fullt. Men bara att ställa denna fråga tolkades som att jag inte ansåg att människan påverkar alls - trots att jag även i den frågan citeras tvärtemot i artikeln. Syftet från media var helt enkelt att ställa mig och mina åsikter i dålig dager och klista på mig etiketter som inte stämmer och ifrågasätta moderaternas samlade klimatpolitik på moderaternas dag i Almedalen. I detta fall skrämdes till och med min egen klimatansvarige riksdagskollega att "ta avstånd" från det jag sa (lite oklart från vad dock, vilket framkom när jag pratade med henne efteråt). Media har helt enkelt haussat upp klimatfrågan så mycket att det i en pressad situation med en mikrofon uppkörd i ansiktet är säkrast att ta avstånd från allting för säkerhets skull....

Här är förresten ett annat aktuellt exempel. Vänstertidningen ETC väljer att plocka en bisats i ett resonemang och göra det fristående. Allt jag påstår i citatet är i och för sig väl belagda fakta som inte ifrågasatts av någon forskare såvitt jag vet. Att det sedan finns en mycket större diskussion om aspekterna av koldioxidutsläpp var ju själva anledningen till Aftonbladets artikel. Vilket såklart ETC vet. Ändå plockar man ut en detalj och gör det till "min syn på koldioxidutsläpp". Och så slänger man såklart till "klimatförnekare" lite i förbigående för att kasta lite extra skit. Återigen exempel på gyttjejournalistik.

 

Det är dags att politiska partier och debattörer slutar springa efter rännstens- och gyttjejournalisterna och i stället sätter ned foten och står upp för en seriös och öppen samhällsdebatt om alla frågor. Där man inte fultolkar utan försöker ge en korrekt bild av det någon säger och uppenbarligen menar, och sedan utgår från det i en seriös debatt. 

Ska det verkligen vara så svårt?





Moderaterna vill stärka samhällsorientering för nyanlända

2019-07-02

Moderaterna föreslår en samhällsorientering i sju delar som ökar människors möjlighet att bli en del av det svenska samhället. Den måste hålla hög kvalitet och fokusera på grundläggande svenska värderingar.

Sverige har under lång tid kombinerat stor invandring med dålig integration. Det har skapat stora problem som kriminalitet, utanförskap, bidragsberoende och dåliga skolresultat. Den utvecklingen måste stoppas.

Moderaterna är redo att leda det arbetet. Det är för oss uppenbart att jobb och kunskaper i svenska är två nycklar till fungerande integration. Men det räcker inte. Den som kommer till Sverige måste också ta till sig av våra grundläggande värderingar. Moderaterna tror att alla människor kan bli en del av Sverige, men det förutsätter att den som invandrat hit snabbt får grundläggande förståelse för det svenska samhället.

Vi vill därför se obligatorisk samhällskunskap med fokus på svenska värderingar. Men så ser det inte ut i dag. Dagens utbildning fokuserar på det praktiska livet i Sverige – samtidigt som det saknas uppföljning och en nationell kursplan. Moderaterna föreslår nu en samhällsorientering i sju delar som ökar människors möjlighet att bli en del av det svenska samhället.

1. Obligatorisk samhällsorientering
Samhällsorientering ska vara obligatorisk från dag ett i Sverige för alla som är asylsökande. Den som inte deltar i de aktiviteter Migrationsverket arrangerar ska inte heller ha rätt till den dagsersättning som asylsökande annars får.

2. Utökad samhällsorientering för nyanlända
Moderaterna vill utöka samhällsorienteringen för nyanlända från 60 till 100 timmar och införa en examination, ett samhällstest. Krav på grundläggande samhällskunskaper ska också vara en förutsättning för att få medborgarskap.

3. Ökat fokus på värderingar
Fokus i samhällsorienteringen måste vara på grundläggande värderingar, rättigheter och skyldigheter i Sverige. Bland annat måste barns och ungdomars rättigheter klargöras, liksom kvinnors självklara rättigheter med fokus på bland annat jämställdhet och nolltolerans mot hedersförtryck. Förväntan på arbete och egen försörjning måste också lyftas tydligare.

4. Nationella kursplaner
I dag är varje kommun ansvarig för att ta fram ett ramverk för samhällsorientering. Det gör det svårt att följa upp och att kvalitetssäkra. Vi ser också stora skillnader i utförande och kvalitet över Sverige. Därför måste en nationell kursplan eller läroplan införas.

5. Skärpt tillsyn
Det behövs även bättre uppföljning. Länsstyrelserna har ett uppföljningsuppdrag, men det omfattar ingen granskning eller tillsyn av enskilda verksamheter utan är en mer övergripande rapportering om organisation och deltagande. I samband med att nationella kursplaner införs bör även tillsynen skärpas, för att säkerställa att verksamheterna följer det uppsatta innehållet och målen. 

6. Obligatorisk samhällsorientering för nyanlända elever
Barn måste känna till sina rättigheter för att kunna hävda dem. Därför vill Moderaterna att alla grund- och gymnasieskolor skolor ska ges i uppdrag att genomföra en kortare samhällsorientering – anpassad till elevens ålder. Det bör även innehålla praktisk information var man som barn kan vända sig för att ta tillvara sina rättigheter eller få stöd och hjälp.

7. Äldre bör omfattas av samhällsorienteringen
Även äldre över 65 år ska omfattas av krav på deltagande i samhällsorientering, såvida det inte är olämpligt med hänsyn till sjukdom och dålig hälsa. De äldre i familjen är ofta värderingsbärare och det är viktigt att information om samhällets rättigheter och skyldigheter även kommer dem till godo.

 





Moderaterna vill se en språkreform för nyanlända

2019-07-02

Svenska språket är en viktig del av vägen in i det svenska samhället. Omfattande forskning visar att språket är en förutsättning för lyckad integration. Det är nyckeln till att förstå varandra, och till att förstå vår kultur och våra värderingar. Språket är centralt för individens möjligheter till demokratisk delaktighet, och för att förstå vilka rättigheter och skyldigheter vi har i Sverige. Det gemensamma språket är grundläggande för sammanhållningen i vårt land. Det är viktigare än på länge att värna i en tid när många upplever att vi glider isär.

Goda svenskkunskaper påverkar dessutom praktiska saker som möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden och ordna sin egen försörjning. Sverige är ett av de länder inom OECD som har störst skillnad i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda. Tusentals människor riskerar att permanent hamna utanför samhället. Det blir inte bara dyrt för dem som jobbar, det skapar också parallella samhällen där människor med olika bakgrund aldrig möter varandra. Det är skadligt för sammanhållningen i Sverige.

Tyvärr har vi under många år förminskat värdet av vårt eget språk. Under lång tid har den samlade politiken skickat en signal att den som kommer till Sverige inte behöver lära sig svenska. Det har inte funnits krav på svenska för att få permanent uppehållstillstånd. Det har inte ens funnits krav på svenska för att bli svensk medborgare. Inte heller skolan har haft det fokus som krävs på svenska språket. Rätten till hemspråk har varit starkare än skyldigheten att lära sig svenska. Alla barn ska kunna lyckas i skolan och då är svenska språket en nyckel.

Moderaterna vill att språket ska gå som en röd tråd, från nyanländ, via nyanställd till ny svensk medborgare. Det ska vara ett krav för permanent uppehållstillstånd och medborgarskap.

Integrationen är vår tids ödesfråga. För att vända utvecklingen krävs en helt annan politik, och i det arbetet kommer svenska språket spela en avgörande roll. Därför föreslår Moderaterna nu den största språkreformen i modern tid. Inte för att förändra språket – utan för att ge fler möjligheten att lära sig det.

1. Skärp kraven på SFI
Fler måste klara svenska för invandrare (SFI) för att ta sig vidare till jobb eller utbildning. Skolverkets statistik från 2017 visar att fler än sex av tio inte klarade sin SFI-kurs inom ett år, och var femte deltagare avbröt studierna. Moderaterna vill därför ställa högre krav på deltagarna i SFI. Varje person som påbörjar SFI ska få en individuell prestationsplan som uppskattar tiden det kommer att ta att slutföra varje kurs och studieväg. Vid avbrutna studier eller studier som inte fullföljs med godkända resultat ska de ekonomiska ersättningarna reduceras eller stoppas.

2. Språkkrav för permanent uppehållstillstånd och medborgarskap
Grundläggande kunskaper i svenska har stor betydelse för integrationen. Vill man få permanent uppehållstillstånd och slutligen bli svensk medborgare är det därför rimligt att man också lär sig svenska. Moderaterna vill att godkända grundläggande kunskaper i svenska språket ska vara ett krav för att få såväl permanent uppehållstillstånd som medborgarskap.

3. Begränsad rätt till betald tolk
I dag är rätten till tolk för den som inte behärskar svenska i princip obegränsad vid kontakter med myndigheter. Det spelar ingen roll hur länge man har varit i Sverige. Tolktjänster och tolkningens infrastruktur kostar det offentliga ungefär 2 miljarder kronor årligen. Det här skickar helt fel signaler om det egna ansvaret att lära sig svenska, och värdet av det svenska språket. Moderaterna föreslår därför att rätten till betald tolk upphör för personer som har permanent uppehållstillstånd. Undantag ska göras vid brottmål eller utlänningsmål i de fall då det står klart att ett tolkbehov föreligger.

4. Obligatorisk språkförskola
För att nyanlända ska ha samma möjligheter som andra barn att klara skolan är det viktigt att de inte måste börja första klass med att lära sig svenska. Därför föreslår Moderaterna att alla nyanlända barn i förskoleåldern och barn till nyanlända föräldrar ska omfattas av en obligatorisk språkförskola om 15 timmar i veckan från tre års ålder.

5. Mer svenska för de elever som behöver det
För elever i lågstadiet som inte behärskar svenska språket ska tidig sommarskola och läxhjälp sättas in. Inga barn ska kunna börja i nästa klass utan tillräcklig svenska för att klara av undervisningen. Men det räcker inte. Nästan fyra av tio elever som läser ”svenska som andraspråk” lämnar nian utan godkänt betyg – samtidigt som 96 procent av eleverna som läser ordinarie svenska klarar godkänt. Målet måste vara att alla elever ska lämna grundskolan med behörighet till gymnasiet. Därför föreslår Moderaterna att ”elevens val” avskaffas i sin nuvarande form och att timmarna fördelas över de ämnen där eleven har störst behov.






Frontex släpper videofilm som visar hur flyktingsmuggling kan gå till

2019-06-27



Europeiska gränskontrollmyndigheten Frontex släppte häromdagen ovanstående film som visar hur en till synes vanlig fiskebåt släpar på en mindre båt på havet mellan Libyen och Italien. Plötsligt ute på havet fylls den lilla båten med ett 90-tal  "flyktingar" som gömt sig i fiskebåten, varefter fiskebåten drar iväg och lämnar den lilla båten ensam på havet i avvaktan på "räddning". Endast några få passagerare har flytväst. Italienska kustbevakningen griper senare 7 flyktingsmugglare.

Klicka på bilden för att komma till Frontex webbsida och se hela filmen.

Så här jobbar flyktingsmugglarna, och godtrogna EU-länder tar emot båtlast efter båtlast av ekonomiska flyktingar. Denna gång kom de enligt Frontex ifrån Bangladesh, Marocko och Libyen. Hur många av dem som verkligen har asylskäl är svårt att veta, men av länderna att döma lär det vara få. Vare sig Marocko eller Bangladesh är i vart fall i krig. FN-organet UNHCR har konstaterat att merparten av de "flyktingar" som kommer till EU är ekonomiska "flyktingar" som helt enkelt vill få ett bättre liv. Det är inte ett asylskäl (men däremot erbjuder en del länder möjlighet att arbetskraftsinvandra på ett ordnat sätt).

Samtidigt fortsätter EU att göda flyktingsmugglingen och Sverige har deltagit i detta genom att skicka "räddningsbåtar" till Medelhavet. Man tror man gör gott, men det man gör är att underlätta för fler cyniska flyktingsmsugglare att riskera människors liv för att tjäna grova pengar. Inte sällan räddas "flyktingarna" strax utanför Libyens kust och sedan fraktas de hela vägen till Italien eller andra EU-länder för att söka asyl. Nedanstående bild från New York Times  (tack till Hanif Bali som lade ut denna på twitter) visar var räddningsaktionerna skett åren 2014, 2015 och 2016. Från att 2014 mest handlat om att rädda människor ute på havet har man nu börjat plocka upp flyktingarna praktiskt taget på stranden i Libyen eller strax utanför stranden, för att sedan "rädda dem" tvärs över havet till säker hamn i EU.



Det enda rimliga vore att omedelbart transportera tillbaka dessa "flyktingar" till Libyens fastland, sätta upp ett EU-asylkontor i Libyen och där avgöra vilka som verkligen har asylskäl och erbjuda dem trygg resa till EU. Övriga får helt enkelt åka hem igen. Med denna lösning skulle mycket färre komma till EU, döden på Medelhavet skulle upphöra,  flyktingsmugglarna skulle bli arbetslösa och vi skulle slippa arbetet med att avvisa människor som gömmer sig efter avslag på sin asylansökan.

Men så blir det såklart inte. EU kan inte enas om hanteringen av detta, och under tiden fortsätter döden på Medelhavet och fattiga människor betalar för att riskera sina liv. Detta kan helt enkelt inte fortsätta, EU-fartygen gör idag i praktiken jobbet åt flyktingsmugglarna och det är verkligen hög tid att säga stopp. Det borde gjorts för tio år sedan. 






Moderaterna mycket kritiska mot regeringens migrationsutredning

2019-06-17

I förra veckan bjöds alla riksdagspartier in till en parlamentarisk utredning om hur den framtida invandringspolitiken ska se ut. Moderaterna tvekade då om partiet skulle medverka i kommittén. Efter sitt tal i Järva gav Ulf Kristersson dock beskedet att M kommer att gå med. "Vi brukar vara med i utredningar, även om de är dåliga. Den här är ett beställningsjobb för att öka anhöriginvandringen till Sverige. Vi tycker att det är fel väg att gå. Vi vill minska anhöriginvandringen."

I sitt anförande gick Moderatledaren till hårt angrepp mot regeringens migrationspolitik. "Det går bortom allt förstånd. Det är huvudlöst, vårdslöst och ansvarslöst. Regeringen håller på att förlora kontrollen över vad som händer i Sverige. De förstår inte allvaret i detta." Kristersson sa också att det saknas viktiga delar i Migrationsutredningen, exempelvis hur man ska få de som får avslag att lämna Sverige. Dessutom måste man vara tydlig med att asylinvandringen bör ligga nära det nordiska snittet, vilket skulle innebära en halvering mot idag.

Jag tycker det är rätt beslut att vi moderater deltar i utredningen, trots de svaga direktiven, jag var lite orolig för att vi skulle ställa oss utanför. Min åsikt är att det alltid är bäst att vara med i en utedning och syna arbetet och olika partiers inspel, och sedan markera tydligt mot det man tycker är fel. Att sätta sig på läktaren leder aldrig fframåt.






KD ger dubbla budskap i migrationspolitiken

2019-06-17



KD-ledaren Ebba Busch Thor skrev denna debattartikel häromdagen, där hon förespråkar uppstramad migration "till grnanländernas nivå". Det låter högst rimligt, men då måste man också visa ambitionen i politisk handling. Tyvärr agerar KD just nu precis tvärtom. Man ger nu stöd till regeringens förslag till uppluckrade regler för anhöriginvandring, som kommer att göra att Sverige får ännu mer generösa regler jämfört med både våra grannländer och resten av Europa. Endast M och SD säger nej till regeringens förslag. I längden kan inte ett parti ge dubbla budskap i migrationspolitiken. Det är dags för KD att välja sida.






Vilseleds vi av Brottsförebyggande Rådet? 

2019-05-30

I torsdags rapporterade Brå att det inte finns någon koppling alls mellan den ökande invandringen och ökningen av sexualbrott. Detta beskrevs som ett tydligt faktum och kändes trovärdigt. Det blev också en stor nyhet medialt. Två öppna artiklar om saken fanns i Expressen och Aftonbladet.

I går kom kommentarer från flera debattörer som granskat Brå:s rapport lite närmare. Bland annat forskaren och nationalekonomen Tnmo Sanandaji. Han avfärdar hela nyheten kring Brå-rapporten som i princip en ren bluff. Läs själv vad han skriver på facebook (nedan). Det rapporten säger är att Brå faktiskt inte granskat saken alls. Hur man då kan sprida sin "slutsats" till media är obegripligt. Det är mycket allvarligt om en statlig myndighet försöker föra medborgarna bakom ljuset. Myndigheter ska inte ägna sig åt desinformation.





 




Västsvenska moderater vill utreda slöjförbud för barn i skola/förskola

2019-05-12

Vid gårdagens förbundsstämma med Moderaterna i Västra Götaland antogs med mycket stor majoritet ett förslag om att utreda möjligheten att förbjuda slöja och heltäckande klädsel på flickor upp till 15 år i förskola och skola.
 
Jag gick själv upp i debatten och försvarade förslaget. Men jag föreslog samtidigt avslag på ett tilläggsförslag om att även utreda möjligheten att förbjuda slöja och heltäckande klädsel på vuxna på allmän plats.
 
Jag anser att det finns goda skäl att låta barn vara barn. Barn väljer inte fritt om de ska bära slöja eller inte, det avgör föräldrarna. Att vårt samhälle ska respektera detta förtryck av flickor är orimligt, skolan ska ge alla barn möjlighet att utvecklas och delta i alla aktiviteter. Ett förbud gör det också lättare för mer moderna och sekulära föräldrar att stå emot grupptrycket i sina kulturer när det gäller att tvinga flickor bära heltäckande klädsel.
 
Jag är inte främmande för att även diskutera slöjförbud för anställda i offentlig tjänst. Det är exempelvis lika viktigt att lärare är obeslöjade som att barnen är det. Samma sak inom sjukvård, äldreomsorg, men också hos myndigheter – den offentliga verksamheten ska vara sekulär och fri från religiösa symboler och klädsel. Däremot är jag helt avvisande till att politiker ska reglera hur vuxna klär sig på sin fritid – det har helt enkelt inte politiken med att göra. Samma sak gäller anställda i privata företag – där är det företagsledningen som avgör hur arbetsklädseln ska se ut. Som moderater måste vi veta var gränsen går för det politiken reglerar och det människor bestämmer själva.
 
Förslaget om att skydda barnen från religiöst förtryck och hedersförtryck är dock mycket bra, och jag är övertygad om att moderaterna kommer att ta till sig detta förslag och ta beslut om samma sak även på kommande partistämma. Men kanske kan vi också agera snabbare än så genom att driva frågan i riksdagen i närtid.





Ska vi "hämta hem" IS-barnen i Syrien?

2019-04-16

Diskussionen om de så kallade "IS-barnen" i Syrien är fullständigt onyanserad. De röster som tycker att "det bara är att åka ner och hämta barnen" skulle nog behöva tänka ett varv till. Faktum är att jag har ganska stor förståelse för regeringens något svajiga linje i frågan. Detta är oerhört komplicerat, och dessutom är det tveksamt var gränsen för Sveriges ansvar går.


En del av barnen i flyktinglägren som påstås ha någon form av svensk anknytning är inte svenska medborgare. De är rent av födda i Syrien i olika relationer mellan kvinnor och män, ofta av olika nationalitet och medborgarskap, men där någon av parterna har någon form av koppling till Sverige. Flertalet är tillresta jihadister. I vissa fall kan det såklart också finnas flera olika pappor till en kvinnas barn. I vissa fall lever båda föräldrarna, i andra fall bara den ena. I en del fall är båda döda, eller försvunna.


De som anser att det bara är att åka dit och hämta barnen måste först svara på frågan om vilka barn som ska hämtas? Hur vet man om barnet ifråga har koppling till Sverige överhuvudtaget? Vad gör man om de två föräldrarna har koppling till olika länder? Ska man då splittra familjerna? Ska de vuxna få följa med till Sverige? Är det i annat fall rimligt att ta ett barn från sin förälder?

Min kollega Hanif Bali beskrev saken väl i ett facebookinlägg häromdagen: "Med stöd av vilken lag och rätt ska man ta en tvååring från en sydamerikansk IS-morsa för att dess far misstänks ha haft ett svenskt uppehållstillstånd? Ska modern då åka med till Sverige? Ska enbart barn till medborgare hämtas? I flera fall har modern gift om sig, ska hennes nya barn också följa med? Har hennes nya man rätt att förenas med sina barn? Kommer vi få en följdinvandring av IS-terrorister pga detta? Hur ska man identifiera om barnen verkligen har en svensk förälder? Hur kan svenska byråkrater göra DNA-test i Norra Syrien mot en avliden förälder? Med vilket och hur mycket våld ska man separera barnen och dess föräldrar? Alla dessa frågor behöver besvaras innan man rycker ut för att ”hämta barnen”.

Jag skulle vilja lägga till frågan om barnens ålder. Att hämta hem småbarn må vara en sak, men var drar man gränsen? Ska vi även hämta hem 15-16-17-åriga pojkar som sannolikt stridit för IS, eller som använts för avskyvärda saker såsom att skära halsen av människor på kommando? Går det överhuvudtaget att återanpassa ett sådant barn till ett normalt liv? Hur vet man att dessa barn inte själva är radikaliserade på riktigt och vill ta ut sin hämnd på det svenska samhället? Skulle någon förälder vilja att ens egna barn går i samma klass som en sådan pojke?

Ytterligare en aspekt är att sannolikt kommer en del av dessa barn att komma till Sverige på olika sätt oavsett, antingen tillsammans med sina föräldrar eller med hjälp av andra. Då är det viktigt att agera snabbt, och kanske omhänderta barnen. Föräldrar som frivilligt rest till IS-kontrollerat område är uppenbart olämpliga som föräldrar och då bör barnen få växa upp i en lämpligare miljö. Alla svenska kommuner måste ha beredskap för att hantera situationen om man får kännedom om att det dyker upp återvändande IS-barn.

Frågan om "IS-barnen" är med andra ord oerhört komplicerad. Den som försöker göra det enkelt för sig har helt enkelt inte tänkt efter ordentligt eller inte satt sig in i frågan. För egen del erkänner jag att jag inte har något bra svar idag, mer än att varje ärende måste hanteras för sig. Vilket som sagt är lättare sagt än gjort...


Uppdatering 17/7: Strax efter att jag lagt ut detta presenterade moderaternas partiledare Ulf Kristersson sitt förslag att ta hem föräldralösa barn som bevisligen är svenska medborgare. Det känns som ett rimligt förslag, i vart fall så länge det bara gäller små barn som inte kan misstänkas ha deltagit i övergrepp eller utnyttjats av terroristerna på annat sätt. Mindre barn lär nog inte vara alltöfr traumatiserade och det viktigaste för dem lär vara ett tryggt hem att växa upp i.

 





BRÅ gör ny studie om brottslighet kopplat till migration  

2019-03-30

I går meddelade Brottsförebyggande Rådet att man kommer att göra en ny studie om kopplingen mellan migration och brottslighet, samt en ny studie om brott mot asylsökande. Så här skriver man på sin hemsida:

"Det är stor efterfrågan på ny kunskap om brottslighet bland personer med utrikes bakgrund. Därför har Brå beslutat att initiera två nya forskningsprojekt på området."//

"Brå kommer nu att genomföra en studie avseende registrerade misstankar om brott bland personer med inrikes respektive utrikes bakgrund. Studien kommer innehålla liknande frågor som i myndighetens studie från 2005, men dess utformning kommer att göra det möjligt att följa utvecklingen över tid och även belysa fler frågor än i den tidigare studien. Undersökningen kommer att avse olika typer av brott, exempelvis våldsbrott, sexualbrott, däribland våldtäkt samt olika typer av tillgreppsbrott. Brå menar att en ny studie behövs för att beslutsfattare ska ha tillgång till uppdaterade underlag. Resultaten är planerade att publiceras i början av 2021.

Utöver detta, ser Brå också andra gräns- och migrationsrelaterade kunskapsbehov på det kriminalpolitiska området, bland annat brott mot asylsökande. Därför kommer Brå att studera utsatthet för brott på asylboenden, svårigheter för rättsväsendet att upptäcka och utreda brott på dessa boenden och hur dessa brott kan förebyggas. Studien är planerad att publiceras 2020."

Redan för 2016 lämnade jag in en riksdagsmotion om ett tydligt uppdrag till Brå att ta fram en tydligare brottsstatistik, och jag följde upp det med liknande motioner både 2017 och 2018. I februari 2017 hade Expressen en lång artikel på fyra helsidor om behovet av en brottsstatistik som belyser frågan om utrikesföddas brottslighet. I artikeln nämner man min första riksdagsmotion om att ge Brå i uppdrag att ta fram aktuell sådan statistik. Den senaste statistiken är från 2005, och baseras på uppgifter från 1997-2001. Det gör att uppgifterna är nära 20 år gamla idag. Frånvaron av aktuell statistik gör att det går att påstå vad som helst i debatten eftersom ingen kan bemöta det med fakta.

Motståndarna till brottsstatistik uppdelad efter inrikes och utrikes födda menar att en sådan skulle kunna användas i rasistiska och främlingsfientliga syften. Förespråkarna för korrekt statistik, däribland jag själv, tror tvärtom att det är frånvaron av komplett och aktuell statistik gör att det sker mytbildning och kollektiv skuldbeläggning av alla invandrare. Bilden sätts att de allra flesta brott begås av utrikes födda och att en stor del av invandrarna är kriminella. Detta är såklart inte korrekt. Utrikes födda är visserligen överrepresenterade i brottsstatistiken i relation till sin andel av befolkningen, och utrikes födda av vissa nationaliteter verkar vara i majoritet när det gäller vissa brottstyper om man ska tro den senaste uppdelade Brå-statistiken från 2005 och de rapporter vi får från polisen. Men de allra flesta invandrare är självklart inte kriminella och fler brott begås totalt sett av svenskfödda än av invandrare. Men utan tydlig aktuell rikstäckande statistik går det inte att visa vad som är rätt eller fel i debatten. Och då riskerar myterna att vinna.

Vi för sedan länge statistik uppdelad på utrikesfödda och inrikesfödda bland annat när det gäller utbildningsnivå, arbetslöshet, nyföretagande, skolresultat och en massa andra saker. Helt enkelt för att få en korrekt bild och kunna anpassa politiken efter verkligheten. På samma sätt är det självklart viktigt med tydlig statistik när det gäller brottsligheten. Men allra viktigast är kanske statistiken just för att kunna bemöta mytbildning och fördomar. Korrekta fakta är grunden för all seriös samhällsdebatt.



 

S, MP, C och V bär ansvaret för fiaskot med gymnasielagen

2019-03-28

Regeringens och Centerpartiets hantering av den så kallade "gymnasielagen" har i det närmaste slutat med en katastrof. Precis som vi varnade för. Den märkliga idén att låta åtskilliga tusen vuxna män utan asylskäl få uppehållstillstpånd för gymnasiestudier var mycket ogenomtänkt, förutom att det var väldigt orättvist att just de som kommit under en viss tidsperuiod får större chans att stanna än de som kom strax före eller strax efter denna period. Inte heller tänkte man igenom hur dessa unga män skulle kunna klara av gymnasiestudier utan att ha tillräckliga förkunskaper. Jag får signaler från skolor och lärare runt om i landet att dessa gymnasieelever har kunskaper som högst motsvarar mellanstadienivå och aldrig kommer att kunna ta en godkänd gymnasieexamen. Politikerna löste inte frågan om boende och försörjning, och det betyder att ett antal gymnasiestuderande idag saknar bostad och i praktiken lever på gatan utan att ens ha pengar till mat. Rapporter från polisen tyder på att en del av dessa unga män i stället dras in i droghandel och annan kriminalitet. 

Man beslutade även att de unga männen efter gymnasietiden ska få sex månader på sig att skaffa arbete för att få stanna permanent i landet. I annat fall ska de utvisas. Ingen löste dock frågan om hur dessa personer ska ha någonstans att bo och hur de ska lösa sin försörjning medan de söker jobb. Många lär hänvisas till att leva på gatan medan de söker jobb. Hur de då ska kunna vara anställningsbara är svårt att se. 

Den senaste tiden har vi sett många debattartiklar om dessa frågor. Nedan två som är mycket läsvärda. Först ett debattinlägg av vår moderate migrationspolitiske talesperson Maria Malmer Stenergard. Därefter ett debattinlägg om skolans problem med att hantera allt fler nyanlända elever i skolan, elever som saknar nödvändiga förkunskaper.












Oansvarig migrationspolitik har orsakat skolsegregationen 

2019-03-11

Frågan om den växande skolsegregationen uppmärksammas allt mer. Och visst är det ett stort samhällsproblem. Vi vet att utrikesfödda barn och ungdomar som inte träffar och umgås med svensktalande har väldigt svårt att lära sig svenska språket. Och det är i sig en nyckel till allt annat - vidare studier, arbete, egen försörjning och att bli en del av samhället.

Det finns ett betydande antal skolor i våra förorter där endast en liten minoritet av eleverna talar svenska. Detta skylls nu på vänsterhåll på det fria skolvalet, dvs rätten för föräldrar att välja skola till sina barn. Man menar att engagerade föräldrar och högpresterande elever väljer bort vissa skolor, vilket ökar segregationen ytterligare.

Argumentationen har stora brister, vilket jag konstaterade på twitter igår kväll:

 

Aktiva och engagerade föräldrar kommer alltid att välja de skolor de tror är bäst för sina barn, och välja bort de dåliga skolorna. Förr gjorde man det genom att helt enkelt bosätta sig i ett upptagningsområde för en "bra skola". I dag gör man det i stället genom att använda det fria skolvalet. Effekten blir precis densamma., dock med en skillnad - även engagerade föräldrar i våra utanförskapsområden kan idag välja bort en dålig skola även om man inte har råd att flytta till ett mindre socialt segregerat område. På detta sätt motverkar faktiskt det fria skolvalet segregation genom att möjliggöra val av en bra skola även om föräldrarna tillhör mer ekonomiskt svaga grupper eller bor i "fel" område. 

Det ingen vågar prata om är som vanligt grundproblemet. Vi har tagit emot alldeles för många invandrare under decennier. Och många av dessa har samlats i vissa socialt utsatta förorter. Många barn har aldrig sett sina föräldrar gå till jobbet, många av föräldrarna är själva lågutbildade och kan inte ge sina barn det stöd i skolåren som de behöver. Många talar inte heller svenska. Problemen för skolor med många utrikesfödda (eller barn till utrikesfödda föräldrar) är att så stor andel av barnen har behov av stöd, samtidigt som resurserna är begränsade. Det finns inte hur många duktiga lärare som helst, det är stor brist på speciallärare, specialpedagoger, kuratorer och språklärare. Samtidigt är studiemiljön ofta dålig. Och som om detta inte skulle räcka fyller vi hela tiden på med fler nyanlända elever. Till och med barn som saknar rätt att vistas i landet har rätt till skola, och inte blir det bättre av att 9.000 unga ensamkommande män utan asylskäl också får stanna för att studera. Man kan helt enkelt inte stoppa in hur många utrikesfödda, icke svensktalande, barn som helst i den svenska skolan och tro att alla barn ska lyckas! 

Att inbilla sig att svenskfödda föräldrar frivilligt skulle ställa upp på att få sina barn "bussade" till förorten för att "blanda upp" eleverna med svensktalande barn är helt orimligt. Samma sak att inbilla sig att utrikesfödda välutbildade föräldrar frivilligt skulle avstå från att välja en annan skola till sina barn. Föräldrarna inser att det skulle missgynna deras barns chanser att skaffa sig en bra utbildning med goda betyg. Och varje förälder tänker främst på sina egna barn.

Politiken bär ett tungt ansvar för skolsegregationen, och det kan inte skyllas på det fria skolvalet. De viktigaste åtgärderna nu vore att stoppa i stort sett allt mottagande av asylsökande under överskådlig tid, strama upp anhöriginvandringen och se till att alla utan uppehållstillstånd lämnar landet. Samtidigt borde vi stoppa rätten till skola för dem som lever illegalt i landet - dessa barn ska gå i skola i hemlandet i stället. Det sistnämnda var något jag tog strid mot när lagen om rätt till skola för personer som lever illegalt i landet beslutades. Men få politiker, även i mitt eget parti, höll med.

Vi behöver också ge bättre betalt till duktiga lärare som väljer att arbeta i en skola i ett utanförskapsområde, stärka lärarna i deras roll som den som bestämmer i klassrummet, och avvisa elever som förstör för andra. Ett ökat samarbete mellan olika skolor i olika stadsdelar är också viktigt - att elever från olika kultur och bakgrund lär känna varandra, gör gemensamma aktiviteter och engagerar sig på olika sätt. Integration kan inte kommenderas fram utan bygger alltid på personlig kontakt mellan människor. Kanske kan en skola klass med stor del svensktalande elever ta en klass i en utanförskapsskola som fadderklass? Mer stöd till ideella krafter och idrottsföreningar som verkar för att erbjuda barn från olika bakgrund en meningsfull fritid gynnar också integrationen. 

Sverige har satt sig i en extremt svår sits, och många verkar fortfarande inte inse detta. Jag har såpass stor insyn i den svenska skolan att jag inte tror att ett det finns minsta chans att alla barn i våra förorter någonsin kommer att klara skolan eller ens lära sig svenska. Vår migrationspolitik kommer att döma många till permanent utanförskap, generation efter generation. Men med rätt politik kan i vart fall betydligt fler barn lyckas. Och vi måste göra allt vi kan för att det blir så många som möjligt.





Återvändande islamister är ett reellt hot mot Sverige

2019-02-18

De senaste dagarna har både svensk och utländsk press, i liket med USA:s president, uppmärksammat att många fd IS-terrorister vill återvända till sina forna hemländer. Ett antal av dem sitter i syriska eller irakiska fängelser, andra finns i flyktingläger, och ytterligare andra har redan återvänt till Sverige och andra länder.

Frågan är vad man ska göra åt terroristerna som återvänder till Sverige. Sveriges regering har verkligen sölat när det gäller att skärpa lagstiftningen för terrorbrott, och det gör att det är närmast omöjligt att döma någon i Sverige utan att kunna bevisa att man begått ett terrorbrott eller mord på plats i Syrien eller Irak. Med samma regler som i många andra länder hade det varit straffbart bara att resa ned till stridszonen eller att öppet sympatisera med eller engagera sig i IS.

Att Sverige inte ska hjälpa någon mördare eller terrorist att ta sig hem är en självklarhet. Att man noga ska bevaka dem som återvänder är lika självklart. Dessutom bör man såklart scanna igenom sociala medier och andra källor i jakt på bevis på brott, och döma dem man kan. Ännu bättre är det givetvis om dessa mördare och terrorister kan dömas på plats i Syrien eller Irak, och tvingas avtjäna sina straff där, men det är en komplicerad juridisk fråga.

Vad gäller myndiga unga flickor och kvinnor som frivilligt rest till IS-kontrollerat område, med eller utan barn, eller rent av fött barn på plats, gäller samma sak. Har man levt i detta samhälle och accepterat det som skett där förtjänar man ingen hjälp att ta sig tillbaka till Sverige. Många har bevisligen hyllat IS i sociala medier och då får man stå sitt kast. Ett aktuellt exempel är tydligen Lisa Andersson från Västsverige. Självklart är det i detta sammanhang skillnad om en omogen 15-åring lurats till Syrien eller om det som i Lisas fall handlar om en 24-årig myndig kvinna. Om man som vuxen kvinna uttalat stöd för IS grymheter i sociala medier, poserat med vapen eller rent av deltagit i  mördande ska man såklart bedömas på precis samma sätt om man är kvinna som om man är man. Att man har små barn är knappast en förmildrande omständighet. Om man ändå tar sig till Sverige och har med sig minderåriga barn bör sociala myndigheter rimligen utreda noga om moderns (eller båda föräldrarna) verkligen bör få behålla vårdnaden om sina barn. Enligt min åsikt har man tydligt bevisat att man är helt olämplig som förälder, och barnen borde snarare tas om hand och placeras i en annan familj.

Några särskilt läsvärda artiklar som illustrerar problemet finns i The Times och Sky News som berättar om en idag 19-årig kvinna som förväntar sig sympati och att få komma tillbaka till Storbritannien. Hon säger öppet i intervjun att hon accepterade avrättningar av alla "otrogna" eftersom det var i linje med islam, men att hon reagerade när IS avrättade andra muslimer. Då tog hon avstånd från IS och "insåg sitt misstag". Uppenbarligen reste hon till Syrien som omyndig och lika uppenbart är hon hjärntvättad av IS. Frågan är hur man ska hantera henne idag? Kan hon avprogrammeras? Vad händer om det inte lyckas? Jag förstår om inte britterna vill ha henne tillbaka.

Den svenska naiviteten inför islamistiska extremister är närmast förbluffande. Enligt uppgift i TV4 finns ett 20-tal återvändare bara i Malmö, en del aktiva i så kallade "källarmoskéer". Och oron över att de ska rekrytera unga människor till sina extremistiska nätverk är stor bland föräldrarna i området. Alla som återvänder till Europa är ett potentiellt hot mot våra samhällen. Vissa anses ha både intresse och kunskap att utföra terrordåd. Andra är i vart fall sannolikt i vart fall avtrubbade och allvarligt hjärntvättade under sin tid i IS-områden, och därmed lätta att rekrytera eller manipulera i extremistiska syften. 

(Uppdaterad 19 februari)



 

Svenskar oroliga för kriminalitet och migration - inte klimatförändringar

2019-02-13

Häromdagen kom en intressant internationell opinionsmätning från Ipsos där man frågat människor i 28 olika länder om vad de oroar sig mest för. Svaren varierar en hel del mellan olika länder, vilket är ganska naturligt. Här är hela mätningen.

När man summerar alla svar i samtliga länder är det arbetslöshet, fattigdom, brottslighet och korruption som oroar mest. Följt av Sjukvård, utbildning, skatter, migration, terrorism mm. Först på 13:e plats kommer klimatförändringar, som endast 10% nämner som en av de tre saker man oroar sig mest för (samma andel som i Sverige). Det är kanske inte den bild man får i media.

När det gäller Sverige kan man konstatera ett antal saker som sticker ut. Sverige är ett av de fem länder där de tillfrågade är mest negativa totalt sett till utvecklingen i landet. Hela 73% tycker det år åt fel håll. Bara de tillfrågade i Ungern, Sydafrika, Peru och Brasilien är mer negativa.

Här är de saker svenskarna oroar sig för mest, när man får ange tre olika saker::
1. Kriminalitet 50% (Här är endast invånarna i Peru, Mexico, Chile och Sydafrika mer oroliga) 
2. Migration 33% (endast invånarna i Tyskland och Italien är mer oroliga)
3. Sjukvården 31%
4. Ökad extremism 27% (Här är svenskarna klart mest oroliga av alla)
5. Fattigdom och social ojämlikhet 23%
6. Arbetslöshet 18%
7. Socialt utanförskap 18%
8. "Moralisk upplösning" 17%
9. Terrorism 14%
10. Skatter 12%
11. Miljöhot 11%
12. Klimatförändringar 10%
13. Utbildning 9% (Sverige en av de tre bästa)
14. Korruption 6% (Sverige bäst)
15. Inflation 6%
16. Övervikt hos barn 5%
17. Svårighet att få krediter 1%

De fyra viktigaste frågorna var väntade och stämmer med de politiska prioriteringar som inte minst moderaterna har. Det absolut mest intressanta måste vara att oron för klimatförändringar är så liten, och att den dessutoim minskat kraftigt.  Insatserna från regeringen på de fyra viktigaste områdena är inte imponerande. Däremot läggs enorma resurser på klimatfrågan trots att den inte oroar svenskarna särskilt mycket. Politiken verkar inte riktigt gå i talkt med väljarnas prioriteringar.



 

Mycket dyster bild av svensk ekonomi 

2019-02-12

I dag ger Dagens Industris analytiker Henrik Mittelman en mycket dyster bild av svensk ekonomi. Kronan faller stadigt mot både Euron och Dollarn, vilket gör alla svenskar lite fattigare hela tiden. Och tillväxten här nästan upphört - tillväxten per capita är snarast negativ.

Orsakerna är enligt Mittelman främst två. Dels riksbankens extrema lågräntepolitik, dels den omfattande migrationen till Sverige av människor med låg utbildningsnivå och produktivitet. "Valutamarknaden är jury och avkunnar sin dom varje sekund, året runt. Kronkollapsen säger något om tillståndet i nationen" skriver han.

Mittelman menar att det bara finns två vägar. "Antingen gör vi vårt yttersta för att utbilda nya och infödda invånare , eller så fortsätter vi att förneka och kallar problem för utmaningar."








 

Interpellationsdebatt med arbetsmarknadsministern

2019-02-07

I dag hade jag interpellaitonsdebatt med arbetsmarknadsministern om min interpellation rörande arbetslöshetsmålet. Här är mina huvudsakliga anföranden i omgång ett och två i debatten. Några nedslag i vår replikväxling i övrigt:

* Arbetsmarknadsministern berömde sig och regeringen för att arbetslösheten minskat och sysselsättningen ökat de senaste fyra åren. Jag påpekade att det snarare handlar om att hela Europa gått från den sjupaste krisen på nästan 100 år (finanskrisen) till en av de starkaste högkonjunkturerna på länge. Självklart har det betydelse för arbetslöshetren och sysselsättningen. De enda som ger regeringen äran är deras egen budgetproposition från i höstas där de själva skriver att halva förbättringen beror på regeringens politik. Få andra analytiker håller med. Ärligt talat ser jag inget i det regeringen gjort som förbättrat situationen, snarare är det så att arbetslösheten minskat trots regeringens politik. Skattehöjningar och ökad migration har försämrat läget.

* Arbetsmarknadsministern hävdade att det inte på 36 år varit så få som levt på olika bidrag, och åberopar SCB. Problemet är bara att  etableringsersättningen till nyanlända inte räknas som bidrag i statistiken. Och där finns runt 60.000-70.000 personer som lever på 100% bidrag från skattebetalarna. Tar man med dessa håller inte ministerns fina siffror, utan beidragsberoendet är fortsatt mycket stort.

* Arbetsmarknadsministern påstår att nyanlända snabbare kommer i arbete och egen försörjning  idag än tidigare. Jag menar att det är fel. Dels räknar hon som sagt in personer i extratjänster som anställda. Dels räknar hon etableringsersättningen som inkomst trots att det är ett bidrag. Om man gräver djupare i statistiken ser man snabbt att det knappast skett någon mätbar förbättring alls när det gäller hur snabbt nyanlända kommer i egen försörjning. Trots stark högkonjunktur. Som jag nämnde i debatten är det endast 7% som kommer i arbete utan subventioner efter två år i etableringsuppdraget! Detta är ett allvarligt misslyckande för Sverige som nation. 

* Arbetsmarknadsministern framhöll att färre nu finns i Fas 3. Det är såklart korrekt, eftrersom man avvecklar denna åtgärd. Men många av dem som tidigare fanns i Fas 3 blir nu antingen förtidspensionerade eller går hemma och gör ingenting alls. I vilken mån detta är bättre än att delta i Fas 3 vet jag inte. Fas 3 var för övrigt betydligt bättre än vad man kan tro av samhällsdebatten.

 



 

Många småkommuner blöder ekonomiskt - Vilhelmina ännu ett exempel 

2019-02-02

Jag ansvarar ju i finansutskottet för moderaternas räkning för frågor som rör kommunsektorns ekonomi. Min största oro idag är att ett flertal svenska kommuner mår ganska dåligt ekonomiskt - trots en rad år med högkonjunktur och goda skatteintäkter. Hur ska ska klara sig när konjunkturen vänder nedåt om de inte ens får ihop sin ekonomi nu?  




Ett nytt exempel är alltså Vilhelmina. Även Aftonbladet uppmärksammar detta. Visserligen är inte Vilhelminas ansträngda ekonomiska situation i sig en nyhet. Redan i höstas, före valet, larmade ett av Centerpartiets toppnamn för att kommunens ekonomi var mycket illa ute. "Värre än någonsin" skrev hon. Nu har alltså Vilhelmina kommun infört köpstopp för att försöka komma i balans. Men att för en liten kommun med 6.700 invånare spara bort ett underskott i storleksordningen 45 miljoner är givetvis omöjligt. Ett så stort underskott hade varit ett allvarligt problem för betydligt större kommuner än Vilhelmina.

Vad beror då underskottet på? Ja, det verkar ju vara flera saker. Ett så stort underskott i högkonjunktur kan man inte skylla på andra. Dett uppstår bara genom bristande ekonomisk kontroll från politikernas sida och att man inte bromsar i tid och anpassar kostnaderna efter intäkterna. Men samtidigt finns helt klart kopplingar till ett stort mottagande av nyanlända. Vilhelmina är en av de kommuner i landet som tagit emot betydligt fler än genomsnittet, räknat per capita. Och man ser också att just underskott i socialnämnden är en av huvudorsakerna till underskottet. Det är helt enligt förväntan. När statens försörjning av de nyanlända upphör, och de inte kommit i egen försörjning, tvingas kommunen försörja dem med försörjningsstöd. Sedan finns även stora underskott i skolan och tydligen även för ett HVB-boende för unga som kostar enorma pengar för en liten kommun. I vilken mån skolans och HVB-boendets kostnader också har en koppling till mottagande av nyanlända framgår inte, men det är inte orimligt att anta att det i vart fall påverkar i en så liten kommun. Att Migrationsverket inte betalt ut alla pengar till Vilhelmina som kommunen har rätt till gör såklart inte likviditeten i kommunen bättre.

Jag har inte tillräckligt på fötterna för att säga att migrationspolitiken är huvudorsaken till Vilhelminas problem. Men det är ingen tvekan om att små och i grunden kanske även dåligt ekonomiskt skötta glesbygdskommuner drabbas extra hårt av den förda migrationspolitiken. Man har små, eller inga, reserver och en liten befolkning som kan dela på kostnaderna. Och man har ofta i  redan i grunden en svag skattekraft, svag arbetsmarknad och svår demografisk situation med många äldre och mindre andel av befolkningen i arbetsför ålder. Att upprätthålla kommunal service, exempelvis skolor i mindre orter, är extremt svårt redan i utgångsläget. När man då också ska ta över ansvaret från staten för många nyanlända utan egen försörjning rasar snabbt kommunens ekonomi ihop. Det är, som jag brukar påpeka, inte särskilt vettigt att placera många nyanlända i tomma lägenheter på orter med svag arbetsmarknad. 

Jag tror att vi framöver kommer att se många kommuner som behöver akuta statliga ekonomiska stöd för att överleva. Inte minst den dag konjunkturen vänder nedåt. Den förda migrationspolitiken har ett ekonomiskt pris, och förr eller senare måste det betalas av hela svenska folket.



 

Den nya vänstermajoritetens migrationspolitik är mycket oroande

2019-01-30

Svensk migrationspolitik måste vara det mest oförutsägbara som finns. Först hade vi Europas mest geneösa regler för asyl och uppehållstillstånd. Och till följd av det fick vi en enorm tillströmning av asylsökande 2015-16. Då skärptes reglerna dramatiskt, och volymerna av asylsökande minskade snabbt (även om vi fortfarande tar emot betydligt fler asytsökande än våra nordiska grannländer och de flesta andra länder i EU). 

Men nu börjar regelverket återigen att luckras upp med allt fler nya undantag. I somras av det den nya gymnasielagen som plötsligt och mycket godtyckligt öppnade för att 9.000 vuxna afghanska män utan asylskäl ändå skulle få stanna i landet. Och nu har den nya vänstermajoriteten (S, C, MP och L, med stöd av V) kommit överens om att lindra reglerna om försörjningskrav vid anhöriginvandring. regeringen talar om att ca 8.000 personer kan komma att omfattas, men detta verkar bygga på gamla prognoser från Migrationsverket och det lär sannolikt bli fler. 

I januariöverenskommelsen mellan nämnda fyra partier finns också skrivningar om att "nya huymanitära grunder" i asylpolitiken ska införas. Dels ska personer med "allvarlig sjukdom" beviljas uyppehållstillstånd, dels vill man öppna upp för att ta emot "klimatflyktingar". Dessa två förändringar skulle vi bli ensamma om i EU och det skulle med all säkerhet medföra enorma strömmar av människor till Sverige. Att ha helt andra regler än omvä'rlden skickar en tydlig signal till alla flyktingsmugglare. Och hur definieras förresten en klimatflykting? Ska varje bonde i Afrika som drabbas av torka kunna flytta hot och försörjas av svenska folket om han hävdar att torkan beror på klimatförändringar? Ska alla offer för monsunregn, översvämningar eller orkaner runt om i världen också kunna flytta till Sverige om de hävdar att de är "klimatflyktingar"? Maken till godtyckliga regler får man nog leta efter. 

Jag har också reagerat starkt på att de gamla ihåliga argumenten om att vi behöver asylinvandring för att klara bemanningen inom vård och omsorg. Detta är ren och skär bluff. Mängden nya läkare och potentiella sjuksköterskor och annan vårdpersonal balnd de nyanlända är alltför liten i realtion till den stor amängden nyanlända med stora vårdbehov. Vad gäller bemanningen för vård och omsorg blir detta Ebberöds Bank. Om dessutom sjukdom görs till ny asylgrund ökar trycker ytterligare på vår svenska sjukvård.

Jag har de senaste dagarna twittrat en del om saken, dels i samband med söndagens SAgenda i SVT och sedan dagarna efteråt. Här några av mina mer lästa och delade inlägg. Frågan engagerar, med all rätt.


  

  

  






 

Borås Tidning har tänker ganska fel om orsaken till terrorism

2019-01-09

Den 15 december förra året skrev Borås Tidnings chefredaktör på ledarplats om "terrorns drivkrafter". Jag reagerade på artikeln, men hade mycket annat att ta tag i före jul så det har inte blivit av att kommentera ledartexten förrän nu.

Det jag vände mig mot var främst det avslutande stycket, som ser ut så här:

"Men drivkrafterna? Terroristen har alltid ett personligt ansvar för sina handlingar som inte kan pratas bort eller glömmas. Men när populistiska krafter idag, som exempelvis svenska SD, pekar ut världsreligionen islam som förklaring till de terrordåd som sker är det grunt och ovärdigt en seriös diskussion. Det är viktigt att våga prata om strukturer istället. De franska exemplen ovan visar på ett samhälle vars klyftor skapar social misär, kriminalitet och drogmissbruk. Ur de klyftorna föds förtvivlan och våld. Det är ett allvarligt problem att det utnyttjas av religiösa extremister, det ser vi exempel på även i Borås, vilket ni kan läsa om i ett reportage i dagens BT. Men det stora problemet är det samhälle som inte förmår ta hand om och integrera sina medborgare, oavsett ursprung och tro. Detta bör betraktas som ett politiskt misslyckande, inget annat."

Jag menar att BT:s chefredaktör har fel i sina slutsatser. Självklart kan man inte beskylla en religion i sig för terrorism, det är alltid den enskilde terroristen som bär det personliga ansvaret. Men samtidigt är det ett faktum att just de renläriga islamisternas syn på religionen som överordnad samhället i övrigt, deras åsikt att "otrogna" bör röjas ur vägen, samt den ganska våldsbejakande synen på hur man ska sprida sitt budskap och utöka sitt religiösa territorium har stor betydelse för att locka in personer i terroristkretsar. Detta är väl belagt i terrorforskning - djupt troende muslimer blir lättare offer för extremism än många andra.

Att sociala klyftor, arbetslöshet, fattigdom och missbruk är faktorer som gör att vissa personer blir lättare att locka in i dessa kretsar är också väl belagt. Men det stora felslutet som Borås Tidning gör är en annan sak. "Det stora problemet är det samhälle som inte förmår ta hand om och integrera sina medborgare, oavsett ursprung och tro" skriver man. Jag skulle vilja se hur Borås Tidning tänkt sig att lösa detta? Min egen bedömning är att det är närmast omöjligt för ett samhälle att klara att integrera så många som kommit till vårt land de senaste åren. Problemet är helt enkelt att det kommit för många från främmande kulturer och religioner. Det är ju just detta som i sig skapat den sociala misären, klyftorna och missbruket. Alltför hög invandring på kort tid skapar i sig grund för skuggsamhällen och parallella strukturer där vårt eget rättssystem sätts ur spel, och där starka och extrema religiösa ledare tar plats i stället.

Slutsatsen Borås Tidning borde dra är att det är dags för ett relativt långt uppehåll i mottagandet av nya asylsökande - det är dags för andra länder att ta sin del av ansvaret. Under tiden måste Sverige jobba på att förbättra integrationen, ta krafttag mot extremister och radikala religiösa ledare, och bli bättre på att lagföra individer som hotar vår demokrati och vår frihet. Det är där vi måste börja. Fortsätter vi som vi gjort kommer de sociala utanförskapsområdena att växa tills vi helt tappat kontrollen.





Barnbidraget bör begränsas

2019-01-02

I dag har Ekot ett inslag om olika förslag om att begränsa eller behovspröva barnbidraget. I samband med detta uppmärksammar man min motion om att begränsa barnbidraget för familjer med väldigt många barn, något jag blev intervjuad om före jul. Ekots inslag uppmärksammas även av andra medier idag, exempelvis TT, Expressen och Omni.
Flera journalister har också hört av sig under dagen, så det lär nog bli en del uppföljande artiklar och ledarkommentarer.

Här är min motion där jag alltså föreslår följande:

"Barnbidraget är ett välkommet ekonomiskt tillskott för många familjer. Samtidigt ger det, inklusive flerbarnstillägget, orimoigt höga summor för barnfamiljer med väldigt många barn. Att skaffa många barn är frivilligt. Det finns ingen anledning att ge barnbidrag till samma familj för hur många barn som helst. Den som skaffar många barn bör själv se till att ha ekonomiskt utrymme för att försörja sin familj. Det bör därför ses över hur barnbidraget och flerbarnstillägget kan begränsas."

Barnbidraget kostar årligen skattebetalarna över 30 miljarder per år. Ca 80% av alla familjer har 1-2 barn, men ca 30.000 familjer har idag fyra barn eller fler. Antalet ökar, inte minst till följd av migrationen. Familjer med många barn är ofta dessutom beroende av andra bidrag, exempelvis bostadsbidrag. Att se över barnbidrag och flerbarnstillägg är viktigt för att skicka en tydlig signal om att det är högst frivilligt att föda många barn, och att man i utgångsläget måste se till att klara av att försörja sin egen familj innan man skaffar fler barn.

Mitt förslag är viktigt både för samhällsekonomin och integrationen. Självklart vill vi att det ska födas många nya barn, men vi vill också att föräldrar i utgångsläget ska kunna försörja sig själva och sina familjer utan statliga eller kommunala bidrag. 

Parallellt med mitt förslag pågår ständigt en diskussion om ett behovspröva hela barnbidraget. Det skulle då bli mer av en socialförsäkring än ett generellt bidrag. Det finns argument både för och emot detta, och det är inget jag tar ställning till i min motion. Men det vore väl inte orimligt att göra en genomgripande översyn av hela barnbidragssystemet där alla delar kan diskuteras.  





Vi måste ta kravallerna i Frankrike på allvar!

2018-12-11


 

För fjärde helgen i rad drabbades Paris och andra orter i Frankrike av upplopp och demonstrationer. Från att mest ha varit en protest mot stigande bränsleskatter verkar det allt mer handla om en allmän och växande misstro mot politiken i allmänhet och president Macron i synnerhet. Deltagarna verkar vara en brokig skara, allt från vanliga fredliga demonstranter - uppretade landsortsbor, arbetslösa och människor som är allmänt missöjda - till extrema grupperingar både till höger och vänster, blandat med rent kriminella eller våldsamma grupper som plundrar butiker, bygger brinnande barrikader och förstör både allmän och privat egendom. Nu skanderar man slagord om en ny fransk revolution och kräver president Macrons avgång. Och Macron svarar med att skjuta upp höjda bränsleskatter och utlova höjda minimilöner och sänkta skatter för att försöka stävja oron.

Jag tycker man ska ta dessa protester på stort allvar. När ett samhälle går från fredliga demonstrationer och en debatt där vi använder ord till kravaller och upplopp är vi på ett sluttande plan.

Vi ser oroväckande tendenser i hela Europa och även i USA där misstron mot politik, media och "överhet" växer. Allt fler verkar uppleva att politiska beslut tas över deras huvuden, att demokratin inte fungerar och att yttrandefriheten är hotad. Missnöjespartier på båda ytterkanterna växer, inte sällan grupper med våld som kampanjmetod, och de traditionella partierna får det allt jobbigare. Samtidigt tar sociala och alternativa medier över mycket av samhälldebatten och nyhetsförmedlingen, varvid politikerna känner behov av att försöka reglera dessa genom olika åtgärder. Exempelvis att förmå Google, Facebook och andra företag att stänga ned obekväma nätsidor, och tillsätta offentligt finansierade "faktagranskare" som ska se till att endast "korrekt" information sprids. 

I Europa är det framförallt migrationsfrågan som skapat den ökande misstron. Samhällspåfrestningarna av en alltför godtrogen migrationspolitik blir allt tydligare i många europeiska länder och skapar en enorm grogrund för missnöje bland dem som tillhör de lägre inkomstgrupperna, eller dem som bor i regioner eller orter där arbetslösheten är hög. Man upplever att nyanlända får förmåner som inte kommer andra till del, och att den befintliga befolkningen diskrimineras. Om politikerna sedan samtidigt höjer skatter och avgifter växer ilskan.

Den senaste diskussionen om de två FN-fördraget om migration som undertecknades igår i Marocko är ett exempel. Även om dokumenten  inte är bindande så finns en utbredd oro för att de ändå ska få betydelse politiskt och påverka politiken i mer migrationsvänlig riktning. I bland annat Sverige litar många helt enkelt inte på att inte svenska politiker ska använda FN-resolutionerna/fördragen som vapen i debatten vid utformningen av framtida migrationspolitik, och andra litar inte på att fördraget inte är bindande - trots att det faktiskt är så.

Ovanpå detta finns ett EU som alltmer försöker ta över makten från nationella parlament och flytta besluten till överstatlig nivå. Även hos FN finns sådana tendenser, där IPCC är ett exempel på hur man försöker styra politiken i världen. Kraven från högljudda grupper om att införa ett direktvalt FN-parlament som ett slags blivande "världsregering" som kan "ta tag i klimatfrågan" är ett annat exempel.

Min tro är att just klimatfrågan är nästa sak som kan skapa stor social oro. Om politiken tar tveksamma och ogenomtänkta beslut "för att visa handlingskraft", men som allvarligt försämrar människors liv, höjer skatter och kostnader och hotar frihet och jobb och möjligheten att leva på landsbygden så kommer ilskan att ta över. Inte minst om förslagen slår mot människor med låga inkomster. Särskilt när politikerna och media samtidigt kväver all debatt om klimathotet och inte heller ens kan utlova att alla pålagor kommer att ha någon verklig betydelse för att påverka klimatförändringarna. 

Lägg ihop dagens breda utanförskap i stora delar av Europa i spåren av en misslyckad migrations- och integrationspolitik och en alltmer extrem och dyr "klimatpolitik" och stigande energipriser, med några andra tänkbara kommande händelser - exempelvis en ny lågkonjunktur i Europa, en bankkris, en ny migrationsvåg från Afrika eller kanske säkerhetspolitisk oro i Östeuropa. Då har vi en perfekt grogrund för en mycket omfattande social oro. Manniskor som inte känner tillit till politik, myndigheter och media, och som samtidigt upplever att man får det allt sämre ekonomiskt, inte känner att samhället sköter de mest grundläggande samhällsuppgifterna trots höga skatter, och som samtidigt upplever angrepp mot yttrandefriheten och allt längre avstånd till politiska beslut är väldigt lätta att manipulera. De är lätta att få ut på gatorna i omfattande protester och vi vet att höger- och vänsterextrema krafter är skickliga på att suga upp detta missnöje.

Om inte de nationella politikerna och media tar sitt ansvar för att skapa trygghet (både ekonomisk och fysisk) och tillit i sina länder, värnar öppen politisk debatt, yttrandefrihet och pressfrihet, står upp för demokratiska värden och står emot EU:s strävan efter överstalighet liksom extrema röster i klimatdebatten tror jag vi kan gå en mycket dyster framtid till mötes i Europa.

 




 

Dags för uppdatering av korrekta migrationsfakta

2018-12-11

I spåren om den högst rimliga debatten om undertecknande av FN:s migrationsavtal/fördrag/resolution förekommer en mängd osakliga faktauppgifter, inte minst om hur stor migrationen är till Sverige, och vad denna består av. Jag har därför tagit fram helt färsk statistik från Migrationsverket den den sista november.

Så här ser siffrorna ut för årets elva första månader när det gäller beviljade uppehållstillstånd:
Flykting/asylgrunder 22.254 st
Anknytning/anhöriga till personer med flykting/asylgrunder 33.119 st
Adoptioner och barn födda i Sverige till föräldrar med PUT 8.686 st
Arbetskraftsinvandrare, gästforskare och idrottsutövare 24.180 st
Anhöriga till arbetskraftsinvandrare mfl 14.141 st
Studerande 10.505 st
Anhöriga till studerande 2.483 st
EES-medborgare  och medborgare i Schweiz mm 7.042 st
Totalt 122.410 st

Om man lägger ihop alla med flykting/asylgrunder, samt deras anhöriga samt barn till dessa födda i Sverige blir det drygt 64.000 personer för årets elva första månader. På årsbasis medför det att totalen bör hamna på knappt 70.000 personer. Det är avsevärt lägre än den siffra som ofta används i debatten (där man gärna talar om 122.000 utan att ha analyserat siffran). Men det är samtidigt en mycket hög siffra och definitivt långt över vad våra grannländer tar emot, och långt mer än vad den av statsminister Löfven ofta åberopade "EU:s "miniminå" skulle innebära. 

Många svenska kommuner har stora problem i spåren av de senaste 4-5 årens migration. Bostadsbrist, arbetslöshet, utanförskap och ansträngd ekonomi. På sina håll är läget allvarligt. I längden kan inte Sverige fortsätta att ge uppehållstillstånd till 70.000 nya asylsökande och anhöriga per år, i vart fall inte innan vi hanterat situationen för dem som redan finns här.

Årets siffror gäller alltså trots dagens "tillfälliga lagstiftning" som kraftigt begränsar anhöriginvandringen. Många av de anhöriga som fått uppehållstillstånd i år har fått det med stöd av de gamla reglerna, de är alltså anhöriga till personer som kommit till Sverige före lagändringen. Skulle vi inte förlänga den tillfälliga lagen skulle antalet anhöriginvandrare fortsätta att ligga på höga eller ännu högre nivåer, och det skulle dessutom skilja oss från resten av EU, vilket skulle bli ett skäl för att en stor del av de asylsökande i framtiden söker sig till just Sverige.

Det finns alltså uppenbara och nödvändiga skäl att både förlänga den tillälliga lagen och att ta fram en ny långsiktigt hållbar migrationspolitik. Alla andra förslag är orimliga och naiva. 





 

I dag skriver Sveriges övegångsregering under FN:s migrationsresolution

2018-12-10

Lite i skuggan av alla budgetdiskussioner och regeringsförhandlingar kommer alltså idag migrationsministern i den svenska övergångsregeringen, Helene Fritzon (S), att underteckna FN:s migrationsresolution vid ett möte i Marocko. 

Jag skrev utförligt om frågan redan den 15/10 på min blogg:

"Den senaste veckan har en debatt rasat på sociala medier om en FN-resolution om migration och asylmottagande (Global compact for safe, orderly and regular migration) som Sverige tydligen planerar att underteckna i mitten av december. Även tidningen Metro har skrivit om saken. Hela resolutionen går att ta del av här. Den är mycket omfattande och inte alldeles enkel att läsa, och jag har bara skummat igenom texten. Resolutionen innehåller definitivt en del som ur svensk synpunkt känns märkligt och orealistiskt, exempelvis mer generösa asyl- och migrationsregler, generösare familjeåterförening, lättare för "papperslösa" att få uppehållstilsltånd och lite annat smått och gott. Mycket kontroversiellt är att det föreskrivs att offer för människosmuggling ska få lättare att stanna i landet, det skulle ju rent av uppmuntra smuggelverksamheten. (Objective 10, pt 26h). Det finns även en i mitt tycke kontroversiell text som kan tolkas som begränsning för media att skriva negativt om migration (Objective 17, pt 33c). Det talas också om "kampanjer" för att sprida en positiv bild av migration till befolkningen (Objective 17, pt 33f). Spontant känns det som om en hel del strider mot Sveriges gällande migrations- och annan lagstiftning, liksom grundlagsskyddade yttrande- och pressfrihet. Det är samtidigt svårt att bedöma i vilken mån förslagen skulle förändra svensk rätt, och hur mycket vi redan kan anses uppfylla - många punkter i resolutionstexten är ganska vaga, så som det tydligen ofta brukar vara i FN-resolutioner.

Jag har undersökt lite närmare vad som gäller för denna typ av resolutioner, både i samtal med personal på Utrikesutskottets kansli och kontroll med andra källor. Detta är det jag fått fram:

För det första finns det två typer av FN-resolutioner, resolutioner från Säkerhetsrådet respektive Generalförsamlingen. Säkerhetsrådets resolutioner är bindande för FN:s medlemsstater, medan Generalförsamlingens inte är juridiskt bindande (men däremot möjligen moraliskt bindande för de stater som skriver under). Generalförsamlingens resolutioner brukar betraktas som "rekommendationer" till medlemsstaterna.

Sverige undertecknar en mängd resolutioner i FN, många av dem leder aldrig till några politiska beslut i Sverige. När det gäller vissa viktigare resolutioner i exempelvis Säkerhetsrådet brukar den svenska regeringen samråda med andra partier, men när det gäller resolutioner i Generalförsamlingen verkar det oftast vara en ren regeringsfråga, eller rent av en fråga för ansvarigt departement. Riksdagen röstar inte om FN-resolutioner, det är först om/när en resolution ligger till grund för svensk lagstiftning som riksdagen röstar om den svenska lagändringen. Ett exempel är Barnkonventionen som antogs 1989, men som fram tills förra året inte i sin helhet intagits i svensk rätt (vilket det finns mycket kritik mot eftersom man befarar att det kommer att motverka sitt syfte). Det tog alltså 30 år för denna konvention att bli svenk lag. Det är Sveriges Riksdag som slutligen avgör vilka konventioner som eventuellt ska tas in i svensk lagstiftning och hur detta ska ske, eftersom Riksdagen är lagstiftare.

Den aktuella konventionen planeras att undertecknas i Marocko i början av december av "stats och regeringschefer". Jag konstaterar dock att det finns uppgifter om att både USA och Australien kommer att avstå från att underteckna eftersom de tycker resolutionen går för långt. Det borde få varningsklockor att ringa även i Sverige. Och även om resolutionen alltså inte är juridiskt bindande känns det märkligt att Sverige skulle underteckna en i vart fall delvis kontroversiell konvention om vi endast har en expeditionsregering. En ny borgerlig regering borde enligt min åsikt analysera resolutionen grundligt innan man eventuellt undertecknar den.

Samtidigt är det viktigt att alltså komma ihåg att resolutionen visserligen verkar vara kontroversiell och därmed enligt min mening känns olämplig att underteckna, men den tvingar inte Sverige att ändra sin migrations- och asylpolitik eller någon annan lagstiftning. Den saken råder vi över själva."

Jag kan fortfarande konstatera att det absolut finns en hel del vettigt i denna resolution, men också en del kontroversiellt. Inte minst skrivningarna som kan tolkas som ett försök att begränsa medias frihet att rapportera kritiskt om migrationsfrågor. Och även om inte avtalet formellt sett är bindande så kommer det såklart också att användas som tillhygge i migrationsdebatten från dem som vill se liberalare och generösare regler.

Till detta kommer att regeringen har varit mycket dåliga på att förankra sitt ställningstagande i riksdagen. Moderaterna begärde ju en dragning i utrikesutskottet nyligen, och före dess hade riksdagens knappt fått någon information alls. Moderaterna har också krävt en konsekvensanalys för svensk del om betydelsen av att underteckna avtalet. Detta har vi inte sett till ännu. Vår talesperson, Johan Forssell, har också offentligt kritiserat regeringens hantering av ärendet.

Jag står fast vid min åsikt att Sverige inte borde underteckna ett avtal/resolution om man inte politiskt står bakom hela innehållet. Men jag ifrågasätter dessutom regeringens agerande. Undertecknande av denna typ av avtal/resolutioner är visserligen en regeringsfråga och inte en riksdagsfråga, men jag anser att en övergångsregering definitivt inte bör underteckna något som det råder betydande åsiktsskillnad om i riksdagen. Kritik har kommit från flera partier, och i det läget borde en övergångsregering ligga lågt och avvakta med underskrift tills man har en ny riktig regering på plats. 





 

Moderaterna presenterar omfattande integrationsmotion

2018-12-05

Lite i skuggan av vår stora budgetmotion presenterade moderaterna i fredags också en omfattande integrationsmotion som förtjänar uppmärksamhet.  "Ett ja ska vara ett ja - Sverige måste ta tag i integrationen"

Motionen innehåller inte mindre än 29 konkreta förslag som påverkar integrationen. Det gäller boende, utbildning, snabbare egen försörjning, skärpta bidragsbestämmelser, skärpta straff för vissa brott, skärpta krav för medborgarskap mm:

  1. Fokus på jobb, språk och utbildning från dag ett

  2. Utveckla utbildningsplikten inom ramen för etableringsprogrammet
  3. Kommuner bör få ta ansvar för nyanländas etablering
  4. Ta ett helhetsgrepp om bostadspolitiken
  5. Värdigt boende under asyltiden
  6. Sänkt inkomstskatt med tonvikt på låga inkomster
  7. Införande av inträdesjobb
  8. Införande av bidragstak
  9. Ökade krav på motprestation i försörjningsstödet
  10. Full tillgång till svenska bidrag och förmåner enbart bör kunna erhållas genom arbete eller permanent och laglig bosättning i landet 
  11. Kvalificering genom arbete för full föräldrapenning
  12. Iindividuell prestationsplan och ökade kunskapskrav vid sfi-utbildningen
  13. Grundläggande kunskaper i svenska språket ska vara ett krav för permanent uppehållstillstånd
  14. Obligatorisk språkförskola
  15. Fortsätta bygga ut antalet karriärlärartjänster i skolor i utanförskapsområden
  16. Särskild satsning på lärarassistenter för att vända skolresultaten i utsatta områden
  17. Utöka rätten till förskola för barn vars föräldrar får långvarigt försörjningsstöd eller är arbetslösa
  18. Inrätta en tvåårig yrkesskola på gymnasial nivå, där fokus ligger på yrkesämnen och svenska för nyanlända
  19. Utöka samhällsorienteringen för nyanlända och införa en avslutande examination i samhällsorientering
  20. Införande av nationella kursplaner för samhällsorientering som tydligt anger utbildningens innehåll och mål
  21. Genomföra en kortare samhällsorientering vid mottagandet av en asylsökande eller nyanländ elev vid grund- och gymnasieskolor
  22. Införa en särskild brottsrubricering för hedersbrott
  23. Stärka skyddet för de som utsätts för oskuldskontroller
  24. Införa ett särskilt brott som förbjuder tvång och otillbörliga påtryckningar som syftar till att upprätthålla heder
  25. Ta fram informationsmaterial till nyanlända om mänskliga fri- och rättigheter, demokrati, jämställdhet samt hedersrelaterat våld och förtryck
  26. Ställa krav på grundläggande kunskaper i svenska och om det svenska samhället för att erhålla svenskt medborgarskap
  27. Utreda ett krav på egen försörjning för svenskt medborgarskap
  28. Förlänga kravet på hemvist för svenskt medborgarskap
  29. Införa en möjlighet att förvärva medborgarskap två år tidigare vid arbete och egen försörjning
Detta är en gedigen motion med en bred syn på integrationen. Jag tror inte någon har förhoppningar om att dessa förslag kommer att räcka, det behövs sannolikt mera. Men inget parti har en så genomtänkt integratiponspolitik som moderaterna har idag. Denna motion borde därför kunna ligga till grund för en bredare politisk samsyn i frågan.



 

Riksdagen beslutade idag om förbud mot erkännande av barnäktenskap

2018-11-21

Våren 2017 beslutade riksdagen om ett tillkännagivande om att regeringen snarast möjligt bör återkomma till riksdagen med lagförslag som innebär att möjligheten att i undantagsfall erkänna barnäktenskap och tvångsäktenskap begränsas ytterligare. Våren 2018 uttalade riksdagen i ett nytt tillkännagivande att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag som innebär att ett äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag aldrig ska erkännas i Sverige, om någon av parterna var under 18 år när någon av dem kom till Sverige. Detta senare tillkä'nnagivande innebar också att riksdagen tillstyrkte bland annat min egen motion om samma sak.

Regeringen följde riksdagens uppmaning och presenterade ett lagförslag, och i dag tog riksdagen det slutliga beslutet som sammanfattas nedan.




 

Skulle det vara förvånande att det är svårt för nyanlända att få bostad?

2018-11-06

I en ny rapport konstateras det självklara och det många av oss varnat för - det är ont om bostäder till nyanlända i storstadsområdena och även i många andra kommuner.

"Trots bosättningslagen som skulle underlätta integrationen tvingas många nyanlända lägga allt för stort fokus på bostadssökande. Det visar en ny kartläggning över hela landet.

I många kommuner erbjuds de nyanlända tillfälliga lösningar, som kan upphöra när de två åren efter anvisningen gått. Det har också blivit vanligare att nyanlända inte erbjuds permanenta bostäder.

Det framgår av den lägesbild som länsstyrelserna samlar in från landets kommuner och landsting för att kartlägga hur de nyanlända påverkar verksamheterna. I en rapport som nu lämnats till regeringen konstateras att intentionen med bosättningslagen, som innebär att alla kommuner är skyldiga att efter anvisning ta emot nyanlända, ofta motverkas idag.

– Har man ingen hållbar bostadssituation blir allt mycket svårare. Då går ju mycket av tiden åt att leta efter en bostad istället för att koncentrera sig på studier, lära sig svenska eller hitta ett arbete, säger Ciya Karim, utvecklingsledare på Länsstyrelsen i Stockholm."

Jag har ingen invändning i sak. Men hur kan detta förvåna någon? Det var väl närmast en självklarhet att det skulle bli så här när Sverige tog emot flest nyanlända per capita av alla länder i Europa, och samtidigt hade bostadsbrist redan innan. Att det är jobbigt att tvingas ha fokus på att hitta bostad i stället för att studera eller arbeta är dock inget som specifikt drabbar nyanlända. Många ungdomar i våra större städer kan intyga detta, så har det ju sett ut i decennier. 

Lösningen borde vara att bygga många mindre och billigare lägenheter med enklare standard för både nyanlända och ungdomar som ett första boende. Efterhand som man sedan får stabil inkomst kan man skaffa sig en större och bättre bostad. Men om detta ska bli möjligt måste man också tumma ordentligt på en hel del byggregler. Dessutom måste vi såklart minska inflödet av nyanlända till bostadsbristen är avhjälpt. De som tror att vi kan öka mottagandet igen lever med en helt verklighetsfrämmande världsbild.



 

Påståendet att "allt fler nyanlända får jobb" är starkt vilseledande

2018-11-02

I går presenterade Arbetsförmedlingen nya siffror över hur det går för de nyanlända som genomgått etableringsupdraget, alltså de två år hos arbetsförmedlingen som nyanlända i arbetsför ålder ska genomgå för att  rustas för den svenska arbetsmarknaden.

I dagsläget finns enligt Arbetsförmedlingens pressmeddelande runt 60.000 personer i etableringsuppdraget. Ungefär 3.000 personer lämnar etableringsuppdraget varje månad och Arbetsförmedlingen för statistik över hur personerna sedan går vidare - till utbildning, arbete eller arbetslöshet.

I pressmeddelandet igår hävdade Arbetsförmedlingen att "Allt fler nyanlända får jobb". Hela 44% har enligt Arbetsförmedlingen gått vidare till utbildning eller jobb, vilket är en ökning med 12% på ett år. Jag tycker det är ett mycket vilseledande påstående. I den figur Arbetsförmedlingen lagt ut på hemsidan kan man se flera intressanta saker:



Andelen som går vidare till utbildning, arbete, nystartsjobb och arbete med andra stöd är i princip helt oförändrat över tid och ligger runt 30-35% sedan flera år. Det som "lyfter resultatet" är extratjänsterna, som ökat sin andel med 11% (översta grå fältet). Extratjänster är helt skattefinansierade och tidsbegränsade anställningar i offentlig sektor, för arbetsupgifter som inte ens får konkurrera med "riktiga jobb", och där arbetsgivaren dessutom får en kontant bonus (!) av staten för varje person man anställer. Förhoppningen är ju att personer i extratjänster efterhand ska komma ut i riktiga arbeten. Det finns absolut exempel på att detta lyckats, och när det fungerar är det såklart glädjande, men i vilken omfattning detta sker finns det väldigt lite statistik på än, eftersom inte så många uppnått tidsgränsen för extratjänsterna än. Men att kalla en plats i denna helt skattefinansierade åtgärd för att den nyanlände "fått jobb" är verkligen att handskas ovarsamt med sanningen. I praktiken är det en arbetsmarknadsåtgärd, och de som finns i sådana åtgärder brukas normalt räknas som arbetslösa i statistiken. Men genom regeringens direktiv till ansvariga myndigheter har man helt enkelt bestämt att dessa personer ska räknas som anställda i stället för arbetslösa.

Nystartsjobben som Alliansen införde är betydligt bättre än extratjänsterna. De innebär i vart fall att den anställde har ett riktigt jobb med riktiga arbetsuppgifter, samt att arbetsgivaren i vart fall står för en del av lönekostnaden. Och resultaten av nystartsjobben går att följa upp, vi vet att många faktiskt får en vanlig osubventionerad anställning när nystartsjobbet upphör. 
Men det är fortfarande en subvnetionerad anställning. 

Det allvarliga med de nyanländas etablering är
1. Att 56% av de som gått igenom etableringsprogrammet inte överhuvudtaget går vidare till vare sig utbildning, arbete eller ens subventionerade extratjänster.
2. Att endast 7% går vidare till ett arbete utan subventioner. Trots stark högkonjunktur. Hur många av dem som har ett heltidsarbete som de kan försörja sig på framgår inte heller - alla former av jobb, även deltid med låg omfattning räknas in.
3. Att en statlig myndighet via direktiv från regeringen aktivt vilseleder medborgarna med att personer i en helt skattefinansierad arbetsmarknadsåtgärd räknas som "anställda".

I längden är det endast egen försörjning på ett arbete utan subventioner som duger. Och dit har vi en enormt lång väg. Att Arbetsförmedlingen försöker skönmåla läget hjälper inte - verkligheten är som den är oavsett.



 

Tidningen Dagen citerar mig från twitter

2018-10-31

Den religiösa tidningen Dagen skriver om de starka rösterna från olika religiösa grupper som föreslår amnesti för alla de ensamkommande ungdomarna som trots "gymnasielagen" inte beviljas uppehållstillstånd i Sverige. På twitter kritiserade jag dessa tankar, eftersom de är orättvisa och urholkar gällande asyllagstiftning, och dessutom låter mediagenomslaget eller vem som ropar högst avgöra vilka som ska gynnas eller missgynnas av den förda politiken. Det var så det såg ut förr, innan Alliansen införde rättslig prövning i migrationsdomstolen i stället för att regeringen skulle pröva överklaganden av asylärenden. Nu har vi ett rättligt system, lika för alla, där man har rätt till juridiskt ombud i varje instans. Den som trots detta får avslag på sin asylansökan ska också lämna landet.


(Klicka för större storlek)

Jag tror aldrig jag och de starkt religiösa grupperna kommer att bli överens i migrationsfrågan. För mig handlar humanism inte bara om att till varje pris låta precis alla få stanna i Sverige. Humanism handlar även om att de som får stanna ska ha en rimlig chans att få bostad och arbete, och det handlar inte minst om att samhället i övrigt måste fungera. Tar vi emot alltför många asylsökande som saknar asylskäl komer det direkt att slå emot alla andra grupper och individer som är beroende av samhällets stöd. 



 

Hård kritik från EU mot Sveriges bristfälliga gränskontroller

2018-10-22

EU-kommissionen riktar alltså i en (tidigare hemlig) rapport hård kritik mot Sverige för bristande gränskontroller, och man larmar om att återvändande jihadister riskerar att inte kännas igen på Arlanda. Bland annat saknas struktur och enhetlighet i polisens, Migrationsverkets, Tullens och kustbevakningens sätt att arbeta. Sverige anklagas också för att bryta mot Schengenavtalet på flera sätt, till exempel genom att personalen inte uppfyller kraven på kunskap och utbildning. Hela 95 punkter måste enligt rapporten åtgärdas av Sverige.

Att regeringen hemlighöll rapporten inför valet är givetvis allvarligt.

Och att Sverige inte lever upp till Schengenavtalet, samtidigt som vi kritiserar andra länder för slapp gränskontroll är faktiskt oerhört pinsamt. Detta måste vara högsta prioritet för nästa regering att åtgärda!





Många kommuner med stort asylmottagande har nu ekonomiska problem  

2018-10-16

Jag och många med mig har tidigare varnat för vad som händer med de kommuner som tagit emot väldigt många asylsökande de senaste 4-5 åren. Många har gjort detta frivilligt eftersom man sett en möjlighet att fylla tomma lägenheter med hyresgäster och samtidigt få kostnaderna betalda av staten de första åren. Men efterhand som statens ansvar upphör och de nyanlända inte får arbete utan tvingas leva på försörjningsstöd så urholkas dessa kommuners ekonomi i snabb takt.

Ett exempel bland många är Avesta, där kommunens ekonomichef beskriver läget så här i Avesta Tidning förra veckan. Nedan en del av en artikel från ett helt uppslag i tidningen med flera artiklar om situationen:


              
                      
                 




 

Nu har jag analyserat läget kring FN-resolutionen om migration  

2018-10-15

Den senaste veckan har en debatt rasat på sociala medier om en FN-resolution om migration och asylmottagande  (Global compact for safe, orderly and regular migration) som Sverige tydligen planerar att underteckna i mitten av december. Även tidningen Metro har skrivit om saken. Hela resolutionen går att ta del av här. Den är mycket omfattande och inte alldeles enkel att läsa, och jag har bara skummat igenom texten. Resolutionen innehåller definitivt en del som ur svensk synpunkt känns märkligt och orealistiskt, exempelvis mer generösa asyl- och migrationsregler, generösare familjeåterförening, lättare för "papperslösa" att få uppehållstilsltånd och lite annat smått och gott. Mycket kontroversiellt är att det föreskrivs att offer för människosmuggling ska få lättare att stanna i landet, det skulle ju rent av uppmuntra smuggelverksamheten. (Objective 10, pt 26h). Det finns även en i mitt tycke kontroversiell text som kan tolkas som begränsning för media att skriva negativt om migration (Objective 17, pt 33c). Det talas också om "kampanjer" för att sprida en positiv bild av migration till befolkningen (Objective 17, pt 33f). Spontant känns det som om en hel del strider mot Sveriges gällande migrations- och annan lagstiftning, liksom grundlagsskyddade yttrande- och pressfrihet. Det är samtidigt svårt att bedöma i vilken mån förslagen skulle förändra svensk rätt, och hur mycket vi redan kan anses uppfylla - många punkter i resolutionstexten är ganska vaga, så som det tydligen ofta brukar vara i FN-resolutioner.

Jag har undersökt lite närmare vad som gäller för denna typ av resolutioner, både i samtal med personal på Utrikesutskottets kansli och kontroll med andra källor. Detta är det jag fått fram:

För det första finns det två typer av FN-resolutioner, resolutioner från Säkerhetsrådet respektive Generalförsamlingen. Säkerhetsrådets resolutioner är bindande för FN:s medlemsstater, medan Generalförsamlingens inte är juridiskt bindande (men däremot möjligen moraliskt bindande för de stater som skriver under). Generalförsamlingens resolutioner brukar betraktas som "rekommendationer" till medlemsstaterna.

Sverige undertecknar en mängd resolutioner i FN, många av dem leder aldrig till några politiska beslut i Sverige. När det gäller vissa viktigare resolutioner i exempelvis Säkerhetsrådet brukar den svenska regeringen samråda med andra partier, men när det gäller resolutioner i Generalförsamlingen verkar det oftast vara en ren regeringsfråga, eller rent av en fråga för ansvarigt departement. Riksdagen röstar inte om FN-resolutioner, det är först om/när en resolution ligger till grund för svensk lagstiftning som riksdagen röstar om den svenska lagändringen. Ett exempel är Barnkonventionen som antogs 1989, men som fram tills förra året inte i sin helhet intagits i svensk rätt (vilket det finns mycket kritik mot eftersom man befarar att det kommer att motverka sitt syfte). Det tog alltså 30 år för denna konvention att bli svenk lag. Det är Sveriges Riksdag som slutligen avgör vilka konventioner som eventuellt ska tas in i svensk lagstiftning och hur detta ska ske, eftersom Riksdagen är lagstiftare.

Den aktuella konventionen planeras att undertecknas i Marocko i början av december av "stats och regeringschefer". Jag konstaterar dock att det finns uppgifter om att både USA och Australien kommer att avstå från att underteckna eftersom de tycker resolutionen går för långt. Det borde få varningsklockor att ringa även i Sverige. Och även om resolutionen alltså inte är juridiskt bindande känns det märkligt att Sverige skulle underteckna en i vart fall delvis kontroversiell konvention om vi endast har en expeditionsregering. En ny borgerlig regering borde enligt min åsikt analysera resolutionen grundligt innan man eventuellt undertecknar den.

Samtidigt är det viktigt att alltså komma ihåg att resolutionen visserligen verkar vara kontroversiell och därmed enligt min mening känns olämplig att underteckna, men den tvingar inte Sverige att ändra sin migrations- och asylpolitik eller någon annan lagstiftning. Den saken råder vi över själva.





Dagens citat i Borås Tidning

2018-10-03

Jag står för dagens citat i Borås Tidning. Det känns riktigt bra att detta publiceras eftersom det är en utveckling som skrämmer mig. Politiken måste ta sig samman nu, ha mer fokus på politikens innehåll än positionering om vem som tycker om eller inte tycker om vem. Man måste kunna hålla isär dessa saker. För Sveriges skull.


 


 


Migrationspolitiken är ingen lek utan helt avgörande för Sveriges framtid

2018-09-30

Redan när SD tog plats i Sveriges Riksdag 2010 påpekade jag här på bloggen och i andra sociala medier att detta i praktiken riskerade att motverka en behövlig debatt om migrationspolitiken, eftersom såväl övriga partier som media skulle komma att tävla om vem som kunde distransera sig mest från SD. Det blev exakt så - SD:s inträde i politiken lamslog debatten och ledde snarast till motsatt utveckling av politiken. Självklart inte SD:s "fel", men likväl effekten av att de tog plats i riksdagen.

När SD växte 2014 och Alliansen förlorade regeringsmakten varnade jag för samma sak. Risken för fortsatt naiv migrationspolitik var uppenbar, trots att det var uppenbart för alla att en stor våg av asylsökande börjat söka sig till Europa. Inte förrän asylkaoset var ett faktum hösten 2015 tog sig politiken äntligen samman och agerade. Hade inte SD funnits som ett "spöke" i debatten hade troligen politiken förändrats betydligt tidigare.

Efter årets val är SD ännu större och är med sina 62 riksdagsmandat en maktfaktor i svensk politik. Men risken finns att deras storlek ännu mera än tidigare kommer att motverka den viktiga långsiktiga förändring av migrationspolitiken som Sverige så väl behöver. Nu tävlar återigen många av partierna om att markera sitt avstånd mot SD, och tonen i media blir allt hårdare med ibland extrema överdrifter. Migrationsdebatten har polariserats på ett allvarligt sätt, där det idag verkar vara viktigare att vara för eller emot SD än att ta ansvar för en nödvändigt stram migrationspolitik. Jag känner stor oro för att det kommer att saknas kraft och vilja hos riksdagens majoritet att ta tag i denna för landet helt avgörande fråga. 

Den enda vägen framåt är den moderaterna förespråkat sedan Ulf Kristersson blev partiledare. Vi måste, oavsett regering, snarast tillsätta en bred parlamentarisk utredning om Sveriges långsiktiga migrationspolitik, en utredning där samtliga åtta riksdagspartier är representerade. Och det får inte bli en långbänk utan måste bli en effektiv och snabb utredning. Under tiden utredningen arbetar måste dagens tillfälliga lagstiftning förlängas. Det måste också vara slut med konstiga avsteg och undantag från gällande regler (exempelvis "gymnasielagen").

Tyvärr är jag inte säker på att övriga partier accepterar denna lösning. Det vore allvarligt, för i så fall kommer inget alls att hända i frågan. Tvärtom riskerar den tillfälliga lagen då att upphöra till våren med en återgång till det som var tidigare, och Sverige går då en riktigt allvarlig framtid till mötes. Det finns stor risk för nytt kaos om Sverige återigen får Europas mest generösa asylregler, och allt fler asylsökande söker sig till vårt land. Vi ser redan nu hur många mindre kommuner får kraftigt ökade kostnader för försörjningsstöd i takt med att de får ta över ansvaret för alla arbetslösa nyanlända. Jag är övertygad om att staten kommer att tvingas skjuta till mångmiljardbelopp kommande år för att dessa kommuner ska överleva. Att då samtidigt fylla på med nya asylinvandrare är helt enkelt ohållbart.

Migrationspolitiken och asylpolitiken är helt enkelt alldeles för viktiga saker för att användas som brickor i ett politiskt spel där partierna sätter sig i var sitt hörn och vägrar samtala om frågan. Det skulle bädda för en katastrofal situation för vårt land. Alla partier har ett ansvar - migrationsfrågan är ingen lek!





Religiös extremism stoppas inte av populistiska förslag

2018-09-06

Valrörelser brukar alltid innehålla en rejäl dos av populism och enkla lösningar på komplicerade problem. Årets är inget undantag, snarare tvärtom. Allt är digitalt, svart eller vitt, utan nyanser och utan att partierna erkänner att många problem är betydligt mer komplicerade än vad de låtsas om.

I dagens Borås Tidning skriver jag om detta, och konstaterar att religiös extremism inte stoppas av populistiska förslag utan av konkret och fungerande politik. Och det har moderaterna, vilket jag beskriver i artikeln. Jag berör också frågan om "förbud mot religiösa friskolor" som ett antal partier lagt fram. Problemet är bara att dessa förslag är orealistiska och lätt blir ett slag i luften. Om man förbjuder "religiösa friskolor" i lag kommer oseriösa skolor bara att bryta namn och ändra sina stadgar eller bolagsordningar och sedan fortsätta som förut. Det viktiga är löpande oanmälda kontroller av alla skolor och att man givetvis också agerar när man får kännedom om något som inte verkar vara som det ska. Att man även ska göra en grundlig granskning av skolors ägare och ledning är redan beslutat i lag av en närmast enig riksdag. Lärare eller huvudmän för en skola som bryter mot lagar och regler bör givetvis också gripas och dömas och sedan förbjudas att driva skolor.

Vi ska inte vara naiva utan ha kontroll över landets alla skolor. Men ett generellt förbud mot religiösa friskolor är ett slag i luften och riskerar snarare att kasta ut barnet med badvattnet.

 




Jag fick aldrig något svar om SD:s återvändarpolitik

2018-09-05

I somras ställde jag en fråga till SD:s migrationspolitiske talesperson, Paula Bieler. Jag fick inget svar och påminde henne vid ett av våra utskottsmöten i Arbetsmarknadsutskottet där hon var med. Hon kommenterade då min fråga på twitter och meddelade där att hon höll på att ställa samman ett svar till mig. Men trots påminnelser har svaret uteblivit.

Min fråga gällde SD:s "återvändarpolitik". Man vill ju göra Migrationsverket till ett "Återvandringsverk" i stället, och erbjuda mycket generösa bidrag till dem som frivilligt lämnar Sverige - trots att de beviljats uppehållstillstånd eller rent av medborgarskap. SD:s huvudlinje är att de är bättre att ge ett generöst bidrag för att en person ska lämna landet, än att man ska försörja personen livet ut med olika bidrag. Rent spontant kan man tycka att det låter vettigt. Men i verkligheten är det tvärtom ett mycket märkligt och farligt resonemang.

Ett begränsat återvändarstöd finns redan idag, men då främst för dem som får avslag på asylansökan, så att de har ett litet startkapital när de kommer tillbaka. Men om SD:s syfte är att få en person som "beviljats uppehållstillstånd och som lever på bidrag" att lämna landet frivilligt är det rent matematiskt så att det krävs oerhört stora återvändarbidrag. I annat fall tjänar personen självklart mer på att stanna kvar i Sverige och leva på bidrag livet ut. Ska man då få den önskade "volymen" av återvändande kommer detta att kosta enorma pengar. Om man inför mycket generösa bidrag finns dessutom risken att de som lämnar Sverige inte alls blir de som lever på bidrag utan i stället de som har arbete och en utbildning som är gångbar även i andra länder. Vem vill inte ha ett kraftfullt bidrag för att flytta till ett annat land och jobba dfär i stället, kanske till en högre lön än i Sverige?

Värst är dock de signaler ett så frikostigt bidrag skulle skicka. Det blir såklart en så kallad "pullfaktor" för asylsökande när det blir känt att Sverige betalar ut mycket generösa bidrag till den som vill återvända till hemlandet. Det kommer att göra att fler asylsökande söker sig till Sverige.

Så sammanfattningvis: SD:s återvändarpolitik kommer både att kosta enorma summor, riskerar att driva iväg personer med utbildning och jobb, och riskerar dessutom att locka hit många fler sylsökande. Det blir ett trippelfel.

Moderaterna föredrar att se till att de som har uppehållstillstånd också kommer i arbete. Då betalar de skatt och bidrar till vårt samhälle. Det är mycket bättre än att betala generösa bidrag som kostar stora summor, kan leda till att främst invandrare med jobb lämnar landet, och underminerar vår strävan efter att inte ha mer generösa regler än vår omvärld i migrationspolitiken.

Jag förstår ärligt inte hur SD tänker i denna fråga och hur man får ihop logiken. Är uppriktigt nyfiken, men misstänker att man inte riktigt själva kan förklara vad man menar och att det är därför svaret på min fråga uteblir.



 

Vi måste ta kampen mot islamistisk extremism på allvar

2018-09-02

Vi får allt fler bevis och tecken på att extrema islamistiska krafter i vårt samhälle leder utvecklingen åt alldeles fel håll. Inte minst har vi sett exempel på detta i Borås, något som uppmärksammats tidigare av lokala media, men nu även av Svenska Dagbladet. De skriver nu om salafistiska rörelser som vill avskilja människor från det sekulära samhället, från demokratin och av riksdagen beslutade lagar.

Från moderat sida har vi ett antal konkreta förslag för att motverka detta.

* Vi vill stoppa utländsk finansiering av moskeer och lön till imamer
* Vi vill strypa alla offentliga bidag till extrema samfund
* Vi vill stoppa utländska hatpredikanter från att besöka Sverige
* Vi vill säkerställa att de extremister som finns här illegalt tvingas lämna landet
* Vi vill stoppa "moralpoliser" i våra förorter
* Vi vill skärpa straffen för olika typer av terroristbrott
* Vi vill göra det olagligt att stödja eller delta i verksamheten i extremistiska organisationer
* Vi vill göra det möjligt att utvisa fler grova brottslingar

Med moderat politik skulle vi få en viktig förändring.

En annan fråga jag tycker vi måste lyfta är den om religiösa friskolor. I grunden är jag, som jag skrivit många gånger tidigare, positiv till friskolor med samtidigt kraftigt negativ till religiösa friskolor. Religionsutövning har inte i skolundervisningen att göra. Det finns dock ett problem med att "förbjuda religiösa friskolor". Det är nämligen omöjligt i praktiken. Skulle ett sådant beslut tas i riksdagen skulle alla religiösa friskolor snabbt byta namn och så finns det plötsligt inga religiösa friskolor. Det viktiga är inte vad friskolan heter eller hur deras dokument eller bolagsordning ser ut, utan det viktiga är hur den dagliga verksamheten bedrivs. Jag tycker det är hög tid för oregelbundna kontroller av Skolinspektionens kontrollanter, utan förvarning. Då skulle man snabbt upptäcka om saker inte är som de borde. Upptäcks detta bör skolan först få en varning och sedan kanske ett vitesföreläggande, och om det inte hjälper blir sista utvägen att dra in skolpengen.



 

Diskrimineringslagen motverkar integration på arbetsmarknaden

2018-08-16

Farah Alhajeh hade sökt jobb hos ett tolkföretag i Uppsala. Vid intervjun ville hon, som är muslim, inte ta en man i hand utan la i stället handen på sitt bröst som hälsning. Företaget avbröt då rekryteringen och ledde ut henne från kontoret.

Företaget hävdar att man inte kan acceptera andra sätt att hälsa än handskakning. Andra hälsningssätt som har sin grund i religion och gör skillnad mellan könen är kränkande och kan leda till konflikter på arbetsplatsen.

Kvinnan anmälde ärendet till DO (Diskrimineringsomvbudsmannen) som ansäg att diskriminering förelåg. Även en oenig AD (Arbetsdomstolen) beslutade med rösterna 3-2 att företagets agerande var fel – och går på DO:s linje. Domstolen konstaterar att för att Sverige ska leva upp till Europakonventionens krav måste diskrimineringslagen omfatta detta. Domstolen dömer det aktuella företaget att betala 40.000 kronor i diskrimineringsersättning till kvinnan.

Här är SVT:s nyhet om ärendet

Jag anser att domen är hårresande. Självklart måste ett företag (i detta falll alltså ett tolkföretag) kunna kräva att alla anställda hälsar på samma sätt på alla människor av båda könen. Att detta betraktas som diskriminering är fullständigt orimligt. AD:s dom går rimligen mycket längre än vad Europakonventionen kräver, jag har i vart fall inte hört talas om någon liknande dom från något annan europeiskt land.

Det är inte heller det första "handskakningsärendet" som behandlats i svensk domstol. Det har förekommit både friande och fällande domar, lite beroende på omständigheterna. Risken med dagens rättsläge är att personer med utländska namn inte ens kommer att kallas till anställningsintervju för att arbetsgivare inte vill riskera att göra sig skyldig till brott mot diskrimineringslagen om man känner vid intervjun att den arbetssökande inte passar in på arbetsplatsen. Dagens diskrimineringslag motverkar i praktiken integration av nyanlända på svensk arbetsmarknad. 

Min slutsats är att diskrimineringslagen måste ses över snarast och reglerna om diskrimineringsersättning ändras. Det är också något jag motionerat om i riksdagen flera gånger de senste åren, senast i denna motion förra hösten. Blir jag omvald till riksdagen kommer det vara en av de frågor jag kommer att fortsätta driva efter valet.



 

Veckans annons i Markbladet

2018-08-09

Denna vecka har min annons fokus på migrationsfrågan. Vad moderaterna gjort i frågan och vad vi vill göra framöver finns ju i denna sammanfattning som jag lagt ut på bloggen och sociala medier ett flertal gånger nu.





 

35 dagar kvar till valet - jag ger fyra nya personliga vallöften

2018-08-05

Frågorna om migration och integration är sannolikt väljarnas viktigaste frågor. Det är samtidigt frågor som påverkar i stort sett alla samhällsområden liksom samhällsekonomin. De politiker och partier som inte har realistiska svar på hur dessa frågor ska hanteras kommer inte att kunna göra anspråk på att vara med och styra landet. Jag har själv arbetat mycket med dessa frågor de senaste 4-5 åren och många av de förslag moderaterna presenterat är sådant jag tidigare debatterat, bloggat om eller motionerat om i riksdagen. Jag har också varit engagerad i flera moderata arbetsgrupper och vartit med och påverkat dagens moderata politik på olika sätt.

I slutet av juni presenterade jag en egen sammanfattning av moderaterna gjort på detta politikområde denna mandatperiod och hur vi vill förändra politiken framöver. Sammanfattningen innehåller:
1. Vad moderaterna uträttat i riksdagen och lyckats få igenom denna mandatperiod
2. Våra förslag inom migrationsområdet
3. Vad vi vill göra för att de som fått avslag eller vistas här utan tillstånd ska lämna landet
4. Vår integrationspolitik
5. Våra skärpta regler för medborgarskap
6. Vår övergripande strategi för att få igenom våra förslag efter valet

Utöver det moderaterna föreslår anser jag att ytterligare två saker behövs:

För det första måste vi fortsätta utveckla politiken. Jag anser att moderaterna har den absolut mest heltäckande politiken idag, men är övertygad om att det behövs mera för att hantera den situation Sverige är idag. Inte minst tror jag att det svenska asylmottagandet behöver ligga nära noll under ett antal år. Vi kan inte lita till vad EU gör på området utan måste ha en mer aktiv svensk politik. Samtliga våra nordiska grannländer har hanterat dessa frågor bättre än Sverige och har ett dramatiskt mindre asylmottagande än Sverige. Trots medlemskap i EU/EES och Schengen. 

För det andra tycker jag debatten om integration även borde innehålla frågan om rimlig assimilation. Integration innebär kortfattat att de som bor här och de som kommer hit som invandrare "möts på halva vägen" och anpassar sig till varandra. Assimilation i sin renaste form betyder att någon helt överger sin egen kultur. Inget av detta är optimalt. Jag anser inte att vi har någon skyldighet att förändra vår lagstiftning eller sätt att leva i någon större utsträckning bara för att människor från andra kulturer flyttar hit. Inget annat land i världen agerar så. Flyttar jag till ett annat land får jag anpassa mig till det som gäller där, och samma synsätt borde vi ha i Sverige. Fullständig assimilation är inte heller rimligt. Alla människor behöver kunna bevara sin egen kultur och sina traditioner i rimlig utsträckning för att må bra som människor. Det gör även en svensk som flyttar utomlands. Men när jag träffar framgångsrika invandrare ser jag att deras väg till framgång gått just genom att anpassa sig väl till Sverige och vårt samhälle, precis som framgångsrika svenskar i andra länder anpassat sig väl till lagar och sedvänjor i dessa länder för att lyckas. Det betyder självklart inte att man helt måste släppa egna traditioner, religion eller kultur. Men man måste inse att i ett land gäller både lagar och oskrivna regler, och att man möts med större respekt och får ett varmare mottagande om man anstränger sig för att leva upp till detta och även lär sig språket. Man får helt enkelt som ordspråket säger, "ta seden dit man kommer". Om svensk politik och svenska myndigheter var mycket tydligare med att vi förväntar oss detta av alla som flyttar hit tror jag att de mycket snabbare skulle komma in i samhället och att främlingsfientligheten samtidigt skulle minska.

För det tredje måste vi ta kampen mot åsikten om att "fri invandring" är ett rimligt mål. Fri invandring går aldrig att kombinera med ett välfärdssamhälle av svensk modell. Och i valet mellan fri invandring och rimlig välfärd till alla som bor i vårt land väljer jag det senare. Därmed behöver Sverige ha en reglerad invandring.

Mina fyra nya vallöften är att
1. Medverka aktivt för att försöka få igenom så mycket som möjligt av moderaternas nya migrationspolitik
2. Fortsätta driva på för en fortsatt utveckling av migrations- och integrationspolitiken
3. Verka för att diskussionen om integration även handlar om vad som är rimliga krav på assimilation
4. I alla lägen ta fajten mot dem som förespråkar en helt fri invandring


(Mina tidigare vallöften hittar du på denna sida) 



 

Så vill moderaterna skärpa reglerna för anhöriginvandring

2018-07-31

Migrationsverkets senaste prognos visar som jag skrev häromdagen att man räknar med betydande anhöriginvandring kommande år. Men det är samtidigt viktigt att peka på att politiken råder över frågan - det är vi som avgör hur villkoren ska se ut för familjeåterförening och anhöriginvandring.

För att möjliggöra familjeåterförening bör det krävas permanent uppehållstillstånd, en förmåga att försörja sig själv samt en möjlighet att stå för sina familjemedlemmars försörjning. Följande skärpningar av lagstiftningen skulle säkerställa att så blir fallet:

1. Nuvarande begränsningar ska förlängas. Sverige behöver en migrationspolitik som är långsiktig och utan de tvära kast som till exempel Socialdemokraternas och Miljöpartiets gymnasielag för ensamkommande har medfört. En permanent asyllagstiftning bör arbetas fram under nästa mandatperiod genom en parlamentarisk utredning med samtliga riksdagspartier. Hela den tillfälliga lagen som löper ut sommaren 2019, inklusive de begränsningar för anhöriginvandring som gäller idag för nyanlända med tillfälliga uppehållstillstånd, bör därför förlängas till dess att en långsiktig migrationspolitik kommer på plats.

2. Arbete och egen försörjning måste vara den huvudsakliga drivkraften för att kunna erhålla ett permanent uppehållstillstånd. Dagens prövning sker vid ett specifikt tillfälle utan att göra en tillräcklig bedömning av varaktigheten i inkomsten. Då ökar risken för att den försörjningsförmåga som kan framstå som tillräcklig, i själva verket är undermålig. För att säkerställa att inkomsten är stabil över tid ska ett nytt krav införas på arbete och egen försörjning under minst ett år innan permanent uppehållstillstånd kan beviljas. Det ska inte vara möjligt att nå upp till kravet genom inkomst från en subventionerad anställning. En sådan regel förhindrar dessutom förekomsten av missbruk genom exempelvis falska anställningar. Liknande regler finns redan i Norge och Danmark. 

3. Markera betydelsen av kunskaper i svenska språket. Att kunna behärska svenska språket är en nyckel till samhället – till arbete, social rörlighet och förståelse för våra institutioner. Krav ska därför införas på grundläggande kunskaper i svenska för att möjliggöra permanent uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap. Därigenom blir det även en förutsättning för anhöriginvandring.

4. Skärpt försörjningskrav vid anhöriginvandring. Grundregeln för anhöriginvandring ska vara att anknytningspersonen i Sverige har både en tillräcklig bostad och inkomst för att kunna stå för sina familjemedlemmars försörjning. I dag är det möjligt att uppnå försörjningskravet med olika former av bidrag. Det är orimligt. För att garantera en långvarighet i försörjningen måste det även krävas att den som ska stå för försörjningen, har haft en inkomst minst ett år innan ansökan om familjeåterförening kan göras. Även här ska det inte vara möjligt att möta kravet på försörjning genom inkomst från en subventionerad anställning. Personen ska heller inte ha varit beroende av bidrag för sin försörjning. Den exakta nivån på vilken inkomst som ska krävas måste utredas för att säkerställa försörjningsförmågan. 

Sverige behöver en samlad migrations- och integrationspolitik, från asylsökande till nyanländ och nyanställd. För oss moderater är det självklart att egna ansträngningar, flit och arbete alltid ska löna sig. Nästa regering har ett ansvar att reglerna för anhöriginvandring reformeras.



 

Att söka asyl och att beviljas uppehållstillstånd är två olika saker

2018-07-31

I debatten får jag ofta frågan hur många asylsökande Moderaterna anser att Sverige ska ta emot varje år. Själva tycker de som ställer frågan oftast att det ska vara noll. Jag försöker förklara att det inte går att styra exakt hur många som söker asyl. Däremot kan vi politiskt bestämma vilka krav som ska ställas för att beviljas asyl/uppehållstillstånd och vad som ska gälla för anhöriginvandring. Varje person som kommer som turist till Sverige kan rent teoretiskt ansöka om asyl. Samma sak med alla EU-medborgare som rör sig fritt inom EU. Sverige kan inte vägra någon att söka asyl. Men vi kan bestämma om de ska bevljas det. Därför tycker jag diskussionen ofta landar snett - det är inte antalet asylsökande i sig som är den viktigaste frågan utan vilka regler vi har för att bestämma om man ska beviljas asyl, vilka rutiner vi har för att avvisa dem som får nej, och vilka rutiner vi har inom EU för att efterleva Dublinkonventionen om asylansökan i första säkra land. 

Sedan är det givetvis så att vi till en del även kan påverka hur många som ansöker om asyl just i Sverige. Under flera decennier har vi haft mer generösa regler än de flesta andra länder, och det gör såklart att större andel sökt sig hit än vad det är med dagens regler. Sverige kan inte ha mer generösa regler än genomsnittet i EU när vi är en del av EU med gemensam yttre gräns. Detta måste rimligen vara en självklar grund för en långsiktigt hållbar migrationspolitik.



 

Politiken avgör framtida migration - inte Migrationsverkets prognoser

2018-07-29

Migrationsverket kom idag med en ny så kallad "planeringsprognos" över antalet asylsökande de kommande åren. Jag citerar från rapporten:

"Prognosens planeringsantagande för antalet asylsökande ligger oförändrat kvar på 23 000 för 2018 och 29 000 för 2019. Både planeringsantagandet och det högre scenariot för 2019 och framåt utgår fortsatt från gällande lagstiftning, där den tillfälliga lagen upphör i mitten av 2019. Det finns emellertid en osäkerhet kring vilken lagstiftning som kommer att gälla från mitten av 2019. Det stundande riksdagsvalet och dess politiska efterspel har en avgörande roll för den migrationspolitiska utvecklingen framåt, som också påverkas av utvecklingen inom EU. Om den tillfälliga lagen skulle förlängas eller ersättas av motsvarande bestämmelser så innebär det förändrade förutsättningar jämfört med prognosens planeringsantagande för de kommande åren."

Utöver dessa 23.000 respektive 29.000 asylsökande räknar man med ett ökat antal anhörigärenden, eftersom den tillfälliga lagen som föreskriver tillfälliga uppehållstillstånd och försörjningskrav vid anhöriginvandring upphör i mitten av nästa år.

Nu är det ju så att Migrationsverket gör prognoser i första hand för att planera för sin budget och bemanning. De måste ju anta något. I grunden är det givetvis helt omöjligt att idag förutse hur många som ska söka asyl i Sverige år 2021, det inser var och en. Det gör att siffrorna mer är exempel på en nivå som känns rimlig än något man kan ta fasta på. Det är inte Migrationsverkets prognoser som avgör hur omfattande asylinvandringen blir i Sverige. Det bestäms av politiska beslut. 

Jag ser även att bland annat SD använder dessa siffror som ett mått på hur stor invandringen blir kommande fem år. Man lägger ihop alla siffror i planeringsprognosen för antalet asylsökande och tillkommande anhöriga för åren 2018-2021 och summerar det till 300.000. Detta är rent vilseledande av två skäl:
1. Att människor söker asyl är alltså inte detsamma som att de beviljas asyl. Två helt olika saker. Runt hälften (40-60%) brukar få ja. Det är först när man får ett ja som man är "invandrare". De övriga asylsökande som fått nej ska avvisas. Och för dem som passerat annat säkert land och ska prövas där enligt Dublinkonventionen gäller samma sak. De ska avvisas. Alla de som inte beviljas asyl kommer ju inte heller att ta hit några anhöriga.
2. Migrationsverket skriver alltså själva att om den tillfälliga lagen permanentas så kommer anhöriginvandringen att bli avsevärt lägre än planeringsprognosen. (Då gäller tex försörjningskrav vid anhöriginvandring).

Den viktigaste slutsatsen är därför att dagens tillfälliga lagstiftning till att börja med måste permanentas, vilket är moderaternas tydliga krav. Sedan behövs en bred parlamentarisk utredning som tar fram ytterligare förslag som kan komplettera eller ersätta dagens denna lagstiftning. Om dagens regering (S-MP med stöd av V) får chansen att låta den tillfälliga lagen upphöra 2019 väntar med all sannolikhet ett ny asylkaos. Det är endast genom ett regeringsskifte och en ansvarsfull politik som vi kan förebygga detta.

Jag upprepar min sammanfattning av moderaternas samlade förslag inom migration och integration, liksom vad vi uträttat under denna mandatperiod i mitt eget upprättade PM.



 

Favorit i repris: Moderaternas migrations- och integrationspolitik 

2018-07-23

Jag presenterade detta blogginlägg för en knapp månad sedan, men får fortfarande frågor, så jag lägger ut det igen.
Alltför många är inte alls är särskilt insatta i vad moderaterna egentligen föreslår inom migrationsområdet. Massor av missförstånd förekommer i debatten. Jag har därför gjort en grundlig och lättläst sammanställning i punktform av hela vår politik för migraton och integration. Sammanfattningen togs mycket väl emot av dem som läste förra gången, och förhoppningsvis når jag ytterligare några nu.

1. Vad moderaterna uträttat i riksdagen och lyckats få igenom denna mandatperiod
2. Våra förslag inom migrationsområdet
3. Vad vi vill göra för att de som fått avslag eller vistas här utan tillstånd ska lämna landet
4. Vår integrationspolitik
5. Våra skärpta regler för medborgarskap
6. Vår övergripande strategi för att få igenom våra förslag efter valet

Länkar till sammanfattningen här.



 

Migrationsverket stoppar tillämpningen av "gymnasielagen" tills vidare 

2018-07-18

Migrationsverket meddelar idag att man tills vidare stoppar tillämpningen av den så kallade "gymnasielagen".

"Migrationsverket avvaktar med bifallsbeslut i ärenden där den nya gymnasielagen har åberopats. Ärenden där det är uppenbart att den sökande inte uppfyller grundkraven kommer fortsatt få avslagsbeslut. Detta efter att två migrationsdomstolar har bedömt att det inte går att tillämpa lagstiftningen i den del som avser sänkt beviskrav för identitet."

Migrationsverkets beslut att frysa ärendehanteringen ligger helt i linje med vad vi från moderat håll har efterlyst, senast i SVT häromdagen. Nu har också datum spikats för det extra sammanträdet med socialförsäkringsutskottet som moderaterna begärt. Migrationsministern har kallats till ett extra sammanträde i utskottet den 2 augusti klockan 09.



 

Moderaterna kräver att "gymnasielagen" ("amnestilagen") stoppas

2018-07-16

Moderaterna kritiserar den nya gymnasielagen som varit i kraft i två veckor. Två domstolar har oberoende av varandra sagt att lagen är så dålig att den inte går att använda, och i dag kom också ett första överklagande in till Migrationsöverdomstolen, och deras bedömning kommer att bli mycket intressant för fortsättningen.

I dag kräver Moderaternas migrationspolitiske talesperson Johan Forssell att Migrationsverket stoppar prövningarna tills Migrationsöverdomstolen prövat den nya lagen.

Migrationsverket säger till SVT att de nu analyserar läget efter den ytterligare dom som nyligen underkänner den nya lagen, men något tydligt besked om hur man tänker agera verkar inte finnas.

Redan förra veckan krävde Johan Forssell (M) att socialförsäkringsutskottet ska kallas in till extra möte med anledning av det inträffade.



 

Asylaktivisternas hat och förolämpningar slår det mesta

2018-07-14

I går kväll fick jag plötsligt ytterst otrevliga kommentarer från en asylaktivist som uppenbarligen har en afghansk pojke boende hos sig (aktivisten lade till och med ut en bild av pojken på twitter).

Här några av de hatiska twitterinläggen riktade mot mig som jag fick ta emot från denna person bara för att jag idag kritiserat och tidigare röstat nej till gymnasielagen (amnestilagen). Jag fick också ett antal bilder på afghanska pojkar som hon påstår att "jag dödat". Eftersom hon själv lagt ut alla inlägg under eget namn på twitter ser jag ingen anledning att maskera namnet. Av lite sökning framgår att hon bland annat är aktiv i nätverket #vistårinteut.






Lite fascinerande är även dessa kommentarer om ovanstående twitterinlägg från en kvinna som är programledare i Sveriges Radio. Hon kallar alltså ovanstående kommentarer för "interaktion". Undrar om det även är SR:s syn på interaktion? Även i detta fall har hon själv lagt ut twitterinläggen så jag lägger ut dem helt omaskerade.





Jag är ganska härdad och kan tåla det mesta, särskilt i sociala medier. Jag har inte ens blockerat kontot ovan. Men man kan konstatera att hatet på nätet inte bara kommer från rasister, nazister, anarkister, islamister och ytterkantskommunister. Det kommer ibland från helt oväntat håll. Dessa asylaktivister lägger hela sin själ på att underminera tilltron till svensk asyllagstiftning och åt att sprida hat och nedsättande omdömen om alla som tycker annolunda - trots att de själva tillhör en litne minoritet av svenska folket. De är inte ett dugg bättre än andra hatiska extremister. Och de känns inte som några speciellt trevliga eller goda människor.


 

Moderaterna begär extra utskottsmöte om den sågade "gymnasielagen"

2018-07-13

Efter att även den största och tyngsta Migrationsdomstolen, den i Stockholm, underkänt den nya så kallade "gymnasielagen" (eller "amntestilagen" som den ibland kallas) och påpekat att de "fastnade redan på första raden" i den nya lagen så kan man konstatera att två olika domstolar nu konstaterat att lagen inte går att tillämpa.

Vi moderater (liksom L, SD och KD) varnade för detta. det är en godtycklig och rättsosäker lag som totalt sågades av lagrådet som skrev att "man har passerat hränsen för vad som är acceptabelt i fråga omlagstiftning". Ändå drev S, V MP och C igenom lagen i riksdagen. Efter bara två veckor har nu alltså två domstolar underkänt lagen. Detta är så anmärkningsvärt att jag undrar om något liknande någonsin hänt i svensk politisk historia? Det är en politisk skandal att detta kan hända.

Moderaternas migrationspolitiske talesperson, Johan Forssell, begär nu att Socialförsäkringsutskottet extrainkallas redan nu i sommar för att få ansvarig ministers syn på saken och besked om vad hon avser att göra åt situationen. Det är riksdagen som stiftar lagar och i detta allvarliga läge måste riksdagen också agera. Från moderat sida anser vi att lagen måste dras tillbaka omedelbart. Och det är ett högst rimligt krav.

Det som hänt är ytterst allvarligt, både för rättssäkerheten i stort, tilliten till asylsystemet och för de inblandade individerna. De senare har lurats in i falska förhoppningar om att få stanna (trots att de ansetts sakna asylskäl), till följd av den undermåliga lagen som sätter rättssäkerheten ur spel. Och sedan visar det sig att lagen inte ens fungerar för det syfte den skulle fylla. Man förstår att de asylsökande som berörs kastas mellan hopp och förtvivlan. De partier och debattörer som förespråkade denna lag bär en stor skuld  för att dessa unga män idag mår väldigt dåligt. Det hade varit mycket rakare och ärligare att säga tydligt att den som saknar asylskäl också måste åka hem, och sedan hjälpa dem att ordna denna hemresa och återetablering på ett värdigt sätt.





 

Den sämst underbyggda lag riksdagen tagit beslut om i modern tid? 

2018-07-06


Att en ny lag redan efter sex dagar (!) underkänns av tillämpande domstol måste vara rekord i svensk politik och svenskt rättsväsende. Men detta är resultatet efter att Migrationsdomstolen i Malmö underkänt det nya "amnestilagen" eller  "gymnasielagen" som riksdagen beslutade om före sommaruppehållet. Jag kan bara konstatera att det var exakt detta vi varnade för, när riksdagens majoritet (S-V-C-MP) tog beslut om en lag som lagrådet underkänt och som förändrats flera gånger på vägen utan att remissinstanserna fått en chans att bedöma ändringarna. Jag är nöjd med att M, KD, SD och L gemensamt reserverade sig och röstade nej till lagen.

Moderaterna kräver idag att lagen rivs upp. Och det är något jag som jurist stödjer till 100%. Det absolut minsta man kan begära av de lagar riksdagens beslutar om är att de åtminstone ska gå att tillämpa - alldeles oavsett vad man tycker om dem i sak. "Gymnasielagen" är ett bottennapp för svensk politik och svensk lagstiftning. En skam för rättssäkerheten, förutsägbarheten och rättstillämpningen.

Så hätr skriver Expressen (klicka för att lösa hela artikeln, Aftonbladets artikel - klicka på rubriken ovan)::


 

 

Sammanfattning av moderaternas migrations- och integrationspolitik 

2018-06-30

Jag har den senaste tiden insett att många inte alls är särskilt insatta i vad moderaterna egentligen föreslår inom migrationsområdet. Massor av missförstånd förekommer i debatten, och jag får massor av frågor. Jag har därför gjort en grundlig och lättläst sammanställning i punktform av hela vår politik för migraton och integration.

1. Vad moderaterna uträttat i riksdagen och lyckats få igenom denna mandatperiod
2. Våra förslag inom migrationsområdet
3. Vad vi vill göra för att de som fått avslag eller vistas här utan tillstånd ska lämna landet
4. Vår integrationspolitik
5. Våra skärpta regler för medborgarskap
6. Vår övergripande strategi för att få igenom våra förslag efter valet

Länkar till sammanfattningen här.


 

Medan andra tramsar försöker Ulf Kristersson föra ett vuxet samtal

2018-06-29



I skuggan av dagens turer kring om man ska respektera väljarnas röster eller inte (märkligt i sig) har moderaternas partiledare Ulf Kristersson en mycket viktig debattartikel i Dagens Nyheter.

Han tar där tydligt avstånd från både decemberöverenskommelsen och Alliansens stundtals svaga oppositionspolitik den senaste mandatperioden. "Decemberöverenskommelsen blev förödande. En svag regering som inte klarat av att regera har mött en opposition som inte verkade vilja regera. Det har inte imponerat på väljarna."

Han ger sin syn på hur man ska kunna bilda en ny regering. "Min utgångspunkt är enkel: Jag går till val på Moderaternas politik. Jag kommer göra allt för att våra idéer ska få maximalt genomslag. Mitt mål är att bilda regering tillsammans med Alliansen. Jag inser att det kommer att bli en minoritetsregering. En minoritetsregering måste vara lyhörd och inse sina begränsningar och förstå att det ytterst är riksdagen som bestämmer, inte regeringen. Sverige har i praktiken en helt ny parlamentarisk situation. Det kräver ett vuxet ledarskap, som verkligen kan det politiska hantverket."

Ett av de viktigare beskeden i artikeln är att vissa frågor inte är förhandlingsbara - om de inte uppfylls kommer Moderaterna inte att delta i något regeringssamarbete:

Han kommer bara att bilda och leda en regering som driver en ansvarsfull ekonomisk politik. En politik för arbete, företagande och tillväxt i hela Sverige. Vi är på väg mot en lågkonjunktur och måste rusta för svårare tider. Det måste alltid löna sig bättre att jobba än att leva på bidrag och svenska företagare måste uppskattas mer än de beskattas.

Han kommer bara att bilda och leda en regering som driver en ansvarsfull svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige behöver ett starkare försvar och ska delta i det försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet med andra västliga demokratier. Sverige borde fullt ut bli medlem av Nato och vi ska självklart förbli medlem i EU. 75 procent av Sveriges handel sker inom EU:s inre marknad och varje tanke på ”Swexit” är utesluten.

Han kommer slutligen bara att bilda och leda en regering som driver en ansvarsfull migrationspolitik. Stefan Löfven hänvisar alltid till EU, men ytterst kan bara vi själva skapa en hållbar svensk migrationspolitik. Sverige kan inte än en gång tappa kontrollen över flyktingmottagandet. Dessutom har vi redan en väldig uppgift att integrera de flera hundra tusen människor som redan har kommit. Den uppgiften blir bara möjlig med en stram flyktingpolitik som begränsar antalet asylsökande under lång tid framöver.


Slutligen berättar han hur han tänker sig att vi ska kunna forma en långsiktigt hållbar migrationspolitik som håller under flera mandatperioder oavsett vem som sitter i regeringsställning. Grunden för en ny svensk migrations­politik skulle kunna se ut så här:

1. Moderaterna och Socialdemokraterna kommer före valet överens om att försöka bilda basen för en block­överskridande och långsiktig migrationspolitik, även efter valet.
2. Alla riksdagspartier bjuds in till en stor parlamentarisk utredning om migrationspolitiken. Det är samma princip som tillämpats i exempelvis Riksbanksutredningen och Försvars­beredningen.
3. Utredningens direktiv söker en samlad svensk migrationspolitik som är rättssäker, civiliserad och långsiktigt hållbar. Sverige ska ta internationellt ansvar som också är förenligt med våra välfärdssystem och vår egen förmåga till integration av nyanlända. Givet de stora integrationsproblemen måste politiken vara stram under överskådlig tid.
4. Svensk migrationspolitik ska vara förenlig med ingångna internationella konventioner och med EU:s politik på området. Framväxande skuggsamhällen måste stoppas.
5. Den nuvarande temporära lagen löper ut nästa sommar om inget nytt beslut fattas. Det skulle få allvarliga konsekvenser och därför förlängs den tills en ny permanent lagstiftning är på plats.

Görs detta finns historiska förutsättningar för en migrationspolitik med brett stöd både i riksdagen och hos svenska folket. Annars kommer migrationspolitiken fortsätta paralysera svensk politik under lång tid. Det vore förödande.

Klara och tydliga besked från en vuxen partiledare till vuxna väljare om Sveriges avgörande frågor efter valet.



 

Vänstertidningen ETC gillar mig... 

2018-06-28

Jag har tydligen lyckats bli en nagel i ögat på den extrema vänstertidningen ETC. Det känns helt okej. Även om man som alltid väljer att "skruva lite" på det man citerar. Det brukar ju bli så när argumenten tryter. Viss skillnad i att "bekämpa rasism" och att "begränsa grogrunden för rasism". Det borde även ETC inse. Mitt twitterinlägg i original till höger nedan.

 

Tidningen ETC är tydligen så marinerad i vänsteråsikter att man inte ens inser att en extrem migrationspolitik, som går långt över vad som gällt i andra länder och som skapar stora påfrestingar på vårt samhälle, i allra högsta grad påverkar opinonen i migrationsfrågor. Och därmed även skapar grogrund för rasistiska och främlingsfientliga åsikter. Det är så självklart att det knappt ens borde behöva sägas.



 

Nya projektpengar löser inte problemen i utanförskapsområdena 

2018-06-27

Gårdagens "nyhet" från regeringen att man vill ge mer pengar till kommuner som har stora problem med utanförskap och segregation. Projektpengarna kan "sökas" av ett antal utpekade kommuner, och exempelvis kan Göteborg få maximalt 33 miljoner om året och Malmö 22 miljoner. Man kan fundera över vilka underverk detta ska göra för Malmö som redan idag får 5.000 miljoner i utjämningsstöd från andra svenska kommuner. De nya 22 miljonerna ska alltså lösa det som de 5 miljarderna inte klarat?

Att regeringen kallar detta för "en långsktig strategi för att bryta segregationen i Sverige" är närmast en hån mot svenska folket. Det hade varit ärligare att säga att man inte har någon idé alls om vad man ska göra åt situationen, och att man därför gör som man brukar - duttar ut lite mer pengar från osss skattebetalare för att det ska framstå som att man visar handlingskraft. Man försöker helt enkelt köpa väljarnas röster med deras egna pengar.

Om det var brist på pengar i våra kommuner som orsakade utanförskap, sociala problem och kriminalitet i våra förorter hade problemen knappast funnits i landet med världens nästan högsta skatter. Alltså är det inte mer projektpengar till kommunerna som är lösningen. Lika lite som att man löser problemen genom att bygga ännu fler fritidsgårdar.

Ska man vända utvecklingen är det konkret politik som gäller. Tydlig migrationspolitik som bromsar tillflödet av fler människor utan arbete och försörjning, tydlig integrationspolitik som gör människor anställningsbara och där man ställer krav för att betala ut ersättningar, fler vägar in på arbetsmarknaden för dem med lägre utbildning, en skola som fungerar även i utanförskapsområdena, ett rättssamhälle som skapar trygghet med insatser mot hedersvåld och moralpoliser som begränsar människors frihet, fler synliga poliser som skapar trygghet och gör det möjligt att driva butiker och får människor att våga gå ut och inte minst krafttag mot kriminella gäng som försöker ta makten över bostadsområden. Allt detta är möjligt om man använder pengarna rätt. I den mån pengar behöver tillföras ska det vara permanenta pengar som inte behöver "sökas" utan som fördelas via statsbudgeten. 



 

Växande rasism, hat, hot och fixering vid hudfärg och etnisk bakgrund

2018-06-25

De senaste veckorna har något hänt. Rasismen har gjort en damatisk framryckning, inte minst i sociala medier. För mig som är mycket aktiv på både twitter och facebook är det helt uppenbart. Plötsligt uttalar personer man följt länge saker som man inte hade förväntat sig. Samtidigt växer hatet och hoten blir fler. Själv har jag haft som princip att sällan blockera personer i sociala medier. Hittills under mina år har jag nog bara blockat något dussintal, främst från avgrundsvänstern och några få uppenbara nazister. Men de senaste dagarna har jag haft anledning att både avfölja och blocka ett större antal konton som plötsligt blommat upp av hat och öppen rasism. Sådant vill jag inte ha i mitt flöde.

Jag tänker inte hänga ut en massa personer och konton här, men måste ändå peka på några exempel. Först dessa inlägg med uttalade dödshot mot Sveriges tidigare statsminister. Ett exempel av alltför många den senaste tiden från extremisterna/rasisterna som kräver "folkdomstolar" som ska döma "landsförrädarna" till dödsstraff... 



 

Det andra exemplet är hur både Vänstern och AfS använder fotbolls-vm som arena för sitt sorterande av människor efter hudfärg och bakgrund. Daniel Riazat menar alltså att Sverige har den "vitaste startelvan i modern tid". Han verkar mena att fotbollslandslaget bör kvoteras efter etnicitet. De sista två inläggen från AfS-företrädare lades ut direkt efter förlustmatchen mot Tyskland och är helt uppenbart riktat mot de två inhopparna Durmaz och Guidetti. Man skyller alltså Sveriges förlust på att två inhoppare hade "fel" etnisk bakgrund.

 

Daniel Riazat är alltså riksdagsledamot för vänsterpartiet. Viktor Södermark sitter i partistyrelsen för AfS. Gustav Kasselstrand är partiledare för AfS. Vi talar alltså inte om några anonyma trollkonton här. Utan om ledande politiker på båda ytterkanterna som är helt besatta av människors hudfärg och bakgrund. 

Alternativ för Sverige är ett intressant parti - om man vill granska Sverigedemokraterna. I stort sett hela AfS består nämligen av avhoppade eller uteslutna Sverigedemokrater. Bland annat den gamla ledningen för SD:s uteslutna ungdomsförbund och tre avhoppade riksdagsledamöter för SD. Gustaf Kasselstrand var även anställd på SD:s riksdagskansli under två år. Hans och de andra ungdomspolitikernas tydligt rasistiska åsikter och uttalanden var väl kända och var enligt SD:s ledning orsaken till att det så småningom blev uteslutning. Men hur kunde Kasselstrand få stanna kvar på SD:s riksdagskansli i två år? Tyckte man att han representerade SD:s politiska åsikter? Och alla dessa tidigare Sverigedemokrater på höga poster som nu är aktiva i AfS - hur kunde de få förtroendet i SD under åratal med dessa åsikter? SD:s Jimmie Åkesson konstaterar bara att det är bra att dessa extrema personer lämnat SD. Min fråga är hur de kunde bli riksdagsledamöter eller få jobb på SD:s riksdagskansli om de hade så extrema åsikter?

Jag känner en växande oro för vad som egentligen styr SD. Så många uteslutna, så många avhopp, så många tomma stolar i våra kommuner. Och 10% av SD:s riksdagsledamöter har försvunnit eller hoppat av de senaste åren. Så många öppna SD-sympatisörer på twitter och facebook uttrycker saker som känns helt främmande i en demokrati. Ofta från anonyma konton eller med falska namn som gör att man inte vet som de är medlemmar eller rent av aktiva SD-politiker eller kanske bara sympatisörer. Visst - ledningen för SD och de flesta av deras riksdagsledamöter är såklart vare sig rasister eller hotfulla. Jag känner flera av dem som är jättetrevliga och verkar vettiga. Men vilken press kommer mindre rumsrena lokalpolitiker och medlemmar/sympatisörer att sätta på SD efter valet? Hur långt kan en partistämma för SD driva partiet ut på kanten? Detta är något jag tycker väljarna borde fundera över. De flesta som sympatiserar med SD eller tänker rösta på dem är självklart inte rasister. De är mest upprörda över hur samhället ser ut och är besvikna på övriga partier. Jag har förståelse för det. Men för egen del skulle jag ändå inte vilja förekomma i samma sällskap som alla de hotfulla och rasistiska individerna som öppet stödjer SD. En varningsklocka borde ringa. 



 

Vad menar SD med "omfattande återvändande"?

2018-06-17

Den senaste tiden har jag haft ett betydande antal diskussioner både i sociala medier och i samtal om SD:s förslag att "repatriera" invandrare. Dvs förmå dem att lämna Sverige och återvända till sitt forna hemland. Många SD-anhängare verkar tro att om bara SD vinner valet så kommer en betydande del av invandrarna att lämna landet frivilligt. Det är  den bild SD just nu sätter bland sina sympatisörer.

När jag ställer frågor om hur många man vill skicka tillbaka, hur stort bidrag man vill ge och vad man gör om människor inte lämnar frivilligt blir det tyst. Ingen vet. Inte ens ledande SD-politiker. Jag har ställt frågan till SD:s migrationspolitiske talesperson Paula Bieler två gånger på twitter men hon svarar inte. Jag påminde henne personligen efter vårt senaste möte i abretsmarknadsutskottet förra veckan och hon sa då lite vagt till mig att hon skulle skriva något. Men än har inget synts till, hon verkar ducka i frågan. Det är ju i och för sig också ett svar.




Det enda som finns om detta i SD:s partiprogram är dessa två väldigt vaga meningar:

"Att av ekonomiska skäl tvingas stanna i ett land där man inte trivs och inte vill leva är destruktivt för såväl landet som för den enskilde individen. Ett aktivt och generöst stöd skall därför ges till de invandrare som önskar återvända till sina hemländer."

Redan idag finns vissa begränsade återvändarbidrag (främst reseersättning) för dem som får sin asylansökan avslagen, för återvändande till vissa länder. Detta kan vara rimligt för att förmå vissa personer att lämna landet i stället för att gå under jorden. Även för dem som beviljas tillfälligt uppehållstillstånd är ju tanken att man frivilligt ska återvända när det blir lugnt i hemlandet (om man inte till följd av eget arbete och försörjning beviljats permanent uppehållstillstånd). Även den med permanent uppehållstillstånd kan undantagsvis beviljas återvändandebidrag även om det är relativt ovanligt.

Men i SD:s fall gäller det alltså även att uppmuntra till återvändande i stora volymer av dem som beviljats permanent uppehållstillstånd, eller rent av medborgarskap. Det väcker många frågor.

Sanningen är ju den att om man införde detta system, generösa bidrag för att återvända, så skulle det för det första riskera att locka hit en mängd lycksökare utan asylskäl som bara vill försöka komma åt detta bidrag. Ju större det är desto mer lockande blir det. Det skulle säkert bli en ny lockande verksamhet för flyktingsmugglare.

Och vilka av de som fått uppehållstillstånd (eller medborgarskap) skulle vara intresserade av att återvända till hemlandet för en begränsad summa pengar? Knappast de som SD säger "inte vill arbeta utan vill leva på bidrag resten av livet". För att dessa ska tjäna på att lämna landet skulle man sannolikt behöva betala ut miljoner till varje enskild person. I annat fall blir det mer lönsamt att stanna kvar. Det mer troliga är väl i så fall att välutbildade och väletablerade personer med stark ställning på arbetsmarknaden skulle ta chansen att ta emot bidraget och lämna Sverige för sitt tidigare land eller kanske ett annat land där det är lätt att få jobb och skatterna är lägre. Effekten för Sverige blir då att välutbildade och etablerade invandrare lämnar landet och får med sig generösa bidrag, medan de som inte jobbar blir kvar och kostar pengar. Den samhällsekonomiska effekten skulle bli närmast katastrofal om det skulle handla om de stora volymer SD antyder. Och notan går till skattebetalarna. Jag känner för övrigt inte till att SD budgeterat för dessa enorma kostnader. Vill man exempelvis att 100.000 personer ska lämna landet och var och en ska ersättas med en halv miljon blir det en kostnad på 50 miljarder (!).

Vissa menar rent av att även personer med medborgarskap bör "skickas tillbaka". Och det är inte svårt att hitta röster bland SD:s anhängare som  talar om att det bör ske med tvång.  Att ta ifrån någon ett medborgarskap man fått på felaktig grund, eller utvisa någon som begått brott är en sak, det är sådant moderaterna också tycker bör övervägas. Men att tvinga någon (även medborgare) att lämna landet för att man inte arbetar utan lever på bidrag är ett direkt hot mot svenska rättsprinciper. Jag har inte hört någon från SD bemöta dessa förslag från sina sympatisörer.

Det förekommer även en debatt kring det olyckliga beslutet om de 9.000 vuxna männen som riksdagen förra veckan gav en ny chans att få stanna. Många frågar om moderaterna är beredda att ta tillbaka deras uppehållstillstånd om vi vinner valet. Jag försöker förklara att man absolut kan riva upp lagen och att det då stoppar nya uppehållstillstånd på denna grund. Men man kan däremot inte ta tillbaka uppehållstillstånd från dem som redan fått det. Det strider mot grundläggande rättsprinciper att ta retroaktiva beslut till den enskildes nackdel. Hur illa jag än tycker om den nya "amnestilagen" så är jag inte beredd att tumma på rättssäkerheten. Jag har även frågat Paula Bieler om detta, men inte heller det svarar hon på. Hon har däremot skrivit detta på twitter direkt efter omröstningen, som ju i vart fall antyder att hon vill dra in redan beviljade beslut. Och det uppskattas av 2.500 SD-följare. Jag tycker det är oroande.



Ytterligare en sak jag saknar svar på är om SD vill utvisa brottslingar till länder där de uppenbart riskerar tortyr eller dödsstraff, trots att det strider mot internationella konventioner. Många röster från SD-anhängare i sociala medier kräver detta, inte få förespråkar rent av dödsstraff i Sverige. Det vore klädsamt om SD var tydliga i denna fråga, men inga svar kommer från SD:s riksdagspolitiker.Och ingen säger emot i sociala medier.

SD använder ofta lite raljanta löften, tuffa populistiska utspel och vaga formuleringar om dramatiska åtgärder - men när man skrapar på ytan är det stor skillnad mellan det man verkligen föreslagit och budgeterat, och det man antyder att man vill göra.  Allt detta bör väljarna få besked om innan de röstar. De bör också få veta om SD respekterar rättssäkerhet för enskilda människor, eller om den är av underordnad betydelse för vissa människor i vårt land. I så fall har vi ett allvarligt problem.

Frågorna om SD:s politik är många. Den uppskruvade debatten om värdegrund, "brunsmetning" och nazistanklagelser är ett stickspår. Även om det finns mörka saker i SD:s historia är de allra flesta av SD:s politiker och sympatisörer vare sig nazister eller rasister. De är bara oroliga för migrationens samhällseffekter. Det är vi moderater också. Det viktiga nu är att jämföra partiernas förslag. Moderaterna har en genomtänkt och sammanhållen migrations- och integrationspolitik som vi finansierar fullt ut i vår budget med riktiga pengar. Det är nu dags att granska vad SD egentligen tycker och hur de finansierar sina förslag. Det är faktiskt inte särskilt tydligt.  



 

Det enda rimliga är att skicka tillbaka fartygen och pröva asyl på plats

2018-06-17

Situationen på Medelhavet är ohållbar. Det nu uppmärksammade fartyget med "migranter" (jag kallar dem inte flyktingar) har tillåtits att gå in i hamn i Valencia i Spanien, efter att ha nekats av Italien och Malta. Enligt Expressen som citerar flera olika källor är det alltså 629 personer på båten. De flesta från Afrika, men även från Pakistan, Bangladesh och Afghanistan. 80 kvinnor (varav sju gravida), samt 89 barn och "ungdomar" finns bland de 629. Resterande 460 är män, och av bilderna att döma unga och friska män i arbetsför ålder. Hur många av de 89 ungdomarna som i praktiken också är vuxna män framgår inte.

Man kan spekulera i hur många av dessa 629 som är flyktingar med asylskäl. Att en gravid eller nyförlöst kvinna eller ett ensamt minderårigt barn ändå lär få stanna av humanitära skäl är sannolikt, men huvuddelen av de som kommit har knappast asylskäl och lär skickas tillbaka efter asylprövning, om de inte gått under jorden under tiden. Det är så det fungerar i hela EU idag, inte bara i Sverige.

Tidigare har ju flera länder i EU diskuterat möjligheten att öppna asylcenter i Afrika och göra asylprövning på plats och endast ta emot dem som har asylskäl. Nu diskuterar även Frankrike och Spanien tydligen detta. Liknande tankar har funnits i den svenska debatten. Bland annat föreslår ju moderaterna att EU borde skapa ett gemensamt kvotflyktingsystem där asylprövning sker utanför EU, och där de som beviljas uppehållstillstånd sedan fördelas över EU. Problemet är ju bara att EU-länderna visat en beklämmande ovilja att enas kring allt som rör migration och asylmottagande. En gemensam EU-lösning ligger därmed troligen långt fram i tiden. Frågan är då om ett antal länder i EU gemensamt kan gå före?

Jag ser själv ingen annan väg än att flytta asylprövningen utanför EU och har återigen framfört det i sociala medier idag.



Vi måste ta krafttag mot flyktingsmugglare som utsätter människor för livsfara, och samtidigt minska strömmen av "icke-flyktingar" till EU. Det enda verkningsfulla sättet är att skicka tillbaka alla fartyg med flyktingar, att ta hand om dem som vill söka asyl i flyktingboenden i Afrika, och sedan göra asylprövningen där. De som sedan anses ha asylskäl kan sedan tas emot under ordnade former av de länder som är med i systemet. Att införa denna modell innebär inte att asylrätten inskränks. Det skulle bara göra att prövningen görs på annan plats. Och att avvisningen av dem som saknar asylskäl blir mycket enklare och utan kostnader. Och de som har asylskäl skulle få ett oerhört mycket bättre mottagande och säkrare resa.

En sådan lösning skulle kanske inte heller kräva att alla EU-länder deltar. Hoppet att få EU att enas i asyl och flyktingfrågan är just nu minimalt. Det räcker kanske att en grupp länder kommer överens om detta och enas om att sedan fördela dem med asylskäl mellan sig? För alla länder med gräns mot Medelhavet vore detta rimligen intressant, och kanske skulle även andra länder ansluta sig. Det vore ett bra sätt även för oss i norra Europa att förebygga nya asylkriser i EU i framtiden. Och med vetskap om hur få av de asylsökande som har riktiga asylskäl borde effekten bli stor.



 

Konstitutionsutskottet biföll min KU-anmälan av justitieministern

2018-06-13

Konstitutionsutskottet har nu redovisat årets så kallade gransningsrapport, alltså den kritik man riktat mot ministrar i regeringen. Ingen regering i modern tid har fått så många anmärkningar från KU som dagens regering fått denna mandatperiod. Hela 49 gånger. I särklass mest kritik har riktats mot statsministern och utrikesministern, båda har fått den mest omfattande kritiken genom tiderna som drabbat någon regering. Och detta från ett i stort sett enigt KU. 

KU riktade i år 11 anmärkningar mot ministrar i sittande regering och en mot en minister i den förra Alliansregeringen. I stort sett var KU enigt i sin kritik även i år. Den viktigaste kritiken rörde skandalen kring Transportstyrelsen där bland annat statsminister Löfven fick hård kritik, samt hanteringen av Sveriges kandidatur til FN:s säkerhetsråd där utrikesministern fick hård kritik.

Bland de övriga anmärkningarna finns den KU-anmälan jag gjorde av justitie- och migrationsminister Morgan Johansson för att han spred falska uppgifter om arbetslösheten. Ett enigt KU instämde i min kritik och skriver följande i sin granskningsrapport (ärendet behandlas på sidan 300-306, och slutsatsen redovisas på sidan 306):

"Det i granskningsärendet aktuella uttalandet av justitie- och migrations-ministern gjordes i ett Twittermeddelande. Utskottet konstaterar att det av utredningen i ärendet framgår att statsrådet i sitt uttalande om arbetslösheten bland utrikes födda redovisade statistik som inte mer än i möjligen begränsad utsträckning inkluderade den grupp uttalandet avsåg. Uttalandet gav därmed en missvisande bild. Justitie- och migrationsministern ansvarar för sina uttalanden och därmed även för att de uppgifter som han lämnar är korrekta. Att det aktuella uttalandet gjordes på hans personliga Twitterkonto saknar i sammanhanget betydelse."

Det känns bra att KU är tydliga med att en minister bör tala sanning.



 

Moderaterna föreslår reformer för att motverka fusk i asylprocessen

2018-06-10

Förtroendet för svensk migrationspolitik bygger på att fattade asylbeslut är rättssäkra och håller hög kvalitet. Att lämna felaktiga uppgifter ska aldrig löna sig. De senaste åren har Sverige tagit emot över 350 000 asylsökande. Det har skapat stora brister i vårt asylsystem med bland annat långa handläggningstider. Regeringen har de senaste åren styrt Migrationsverket mot att fokusera på att korta handläggningstiderna och öka antalet beslut. Det är viktigt att handläggningstiderna inte är längre än nödvändigt, men det är likaså centralt att besluten om asyl är korrekta. Flera saker pekar på att det finns kvalitetsproblem i dagens ärendehandläggning.

Migrationsverket har i en stickprovskontroll bedömt att fyra procent av alla asylbeslut är felaktiga. En tiondel av besluten bedöms som diskutabla. Vi har också nåtts av rapporter om systematisk försäljning av falska asylberättelser, där asylsökande kan köpa påhittade berättelser att använda vid asylutredningen. En stor del av besluten i asylärenden riskerar att bli felaktiga, till exempel genom att en person som uppgett falska uppgifter om sin identitet, ålder eller asylberättelse ändå beviljas uppehållstillstånd. Med tanke på det exceptionellt stora mottagande som Sverige har haft de senaste fem åren har sannolikt ett stort antal personer beviljats uppehållstillstånd i Sverige på felaktig grund.

Migrationsverkets statistik gällande återkallelse av uppehållstillstånd har brister. Det vittnar om att frågan inte är prioriterad av myndigheten. Det saknas också instruktioner från regeringen att Migrationsverket systematiskt ska arbeta med och följa upp återkallelseärenden. Vi har också fått bekräftat i enskilda samtal med beslutsfattare och teamledare på Migrationsverket att återkallelseärenden prioriteras bort och att information och tips där personer ljugit för att få uppehållstillstånd sällan följs upp. Detta på grund av andra prioriteringar som följer av regleringsbrevet, bland annat att korta handläggningstiderna. Att beslut fattas på felaktiga uppgifter ska inte få förekomma i asylprocessen. Den politiska ledningen och Migrationsverket måste börja prioritera ärenden gällande återkallelse av statusförklaring och uppehållstillstånd.
 

Moderaterna föreslår följande reformer av asylprocessen:

1. Skarpt uppdrag till Migrationsverket att prioritera återkallelseärenden. Utlänningslagen ger i dag möjlighet att återkalla uppehållstillstånd där en person medvetet lämnat oriktiga uppgifter eller förtigit om omständigheter som varit av betydelse för att få uppehållstillståndet. Enligt uppgifter från Migrationsverket prioriteras inte utredning och beslut i denna typ av ärenden. För att kunna upprätthålla den reglerade invandringen kan inte utredning och beslut gällande återkallelse av uppehållstillstånd och statusförklaring vänta. Det handlar i grunden om att bibehålla legitimiteten för vårt asylsystem. Migrationsverket konstaterar att man måste höja ambitionen när det gäller att avgöra ärenden där frågan om att återkalla ett uppehållstillstånd eller statusförklaring har aktualiseras. Ändå har regeringen inte gett Migrationsverket något uppdrag att arbeta med den här typen av ärenden. Det leder till att de inte prioriteras samt att statistiken och uppföljningen är bristfällig. Migrationsverket måste därför ges ett skarpt uppdrag i regleringsbrev att särskilt prioritera och driva ärenden gällande återkallelse av statusförklaring och uppehållstillstånd.

2. Skärp regelverket gällande återkallelse av uppehållstillstånd. Om en person vistats i Sverige längre än fyra år krävs synnerliga skäl för att ett uppehållstillstånd ska kunna återkallas. Det innebär att även den som lämnat felaktiga uppgifter och därigenom fått uppehållstillstånd i praktiken ges rätt att stanna i Sverige om de felaktiga uppgifterna inte upptäcks inom fyra år. Moderaterna anser att det måste göras en översyn av reglerna gällande återkallelse och att tidsfristen för när det ska krävas synnerliga skäl att återkalla ett uppehållstillstånd måste förlängas.

3. Asylsökande ska ha skyldigheter enligt lag. För att undvika att människor som söker asyl i Sverige ska lämna oriktiga uppgifter eller på annat sätt försvårar asylprocessen måste asylsökandes skyldigheter förtydligas i lag. Enligt EU:s asylprocedurdirektiv får medlemsstaterna införa regler om att asylsökande ska infinna sig personligen vid kallelser, överlämna handlingar de innehar som är av betydelse för prövning av ansökan och att den sökande ska informera de behöriga myndigheterna om sin aktuella bostadsort eller adress. Asylsökandes skyldigheter måste tydliggöras i lagstiftning. Det bör innebära bland annat en skyldighet att utan dröjsmål lämna in id-handlingar, att medverka till att identiteten utreds, inkomma vid kallelser och meddela adressändring under asyltiden. Om skyldigheterna inte följs ska det leda till konsekvenser för den enskilde, det kan röra sig om nedsatt ersättning eller beslag av till exempel mobiltelefon i syfte att utreda identiteten.

4. Krav på att avsevärt förbättra kvaliteten i handläggning av asylärenden. Var femte asylutredning har brister och anses inte vara tillräckligt omfattande i förhållande till ärendets beskaffenhet. Migrationsverket anser dessutom att skyddsskälen inte utreds i tillräcklig omfattning. Detta riskerar att åsidosätta rättssäkerheten i asylprocessen. Människor som inte haft asylskäl kan beviljas uppehållstillstånd på felaktiga grunder. Det är samtidigt allvarligt om människor som har skyddsskäl nekas uppehållstillstånd på grund av bristande handläggning. För att förbättra kvaliteten och rättssäkerheten i asylprocessen måste Migrationsverket få ett tydligt uppdrag i regleringsbrev förbättra kvaliteten jämfört med tidigare genomförda analyser. En mer gedigen utredning kommer leda till att fler felaktiga uppgifter kan vederläggas.



 

SD visade återigen att populism och konflikt är viktigast för dem

2018-06-08

Jag tillhör som bekant den del av moderaterna som anser det självklart att prata med alla partier när man har en samsyn i en fråga, försöka skriva ihop sig, och sedan rösta gemensamt. Det gäller självklart även samtal med SD. Sakpolitiken är alltid viktigast för mig, och jag vill ha igenom så mycket moderat politik som möjligt. Att det däremot är alldeles för mycket som skiljer M och SD åt för att regeringssamverkan skulle vara realistisk är en helt annan sak.

När det gäller den sk "gymnasielagen" om att låta 9.000 vuxna män utan asylskäl få uppehållstillstånd fanns det för en gångs skull en gemensam reservation mellan M, SD, L och KD där man enats om en gemensam linje:

I riksdagsomröstningen i torsdags röstade alla från M och SD nej. Det gjorde också de flesta från L och KD. Tyvärr räckte det inte, utan regeringens förslag vann med stöd av S, MP, C, V och 4-5 röster från L och KD.

Nu hade SD kunna välja att konstatera att man faktiskt agerat tillsammans med tre Allianspartier med en gemensam reservation och hållit samma linje i måndagens debatt (där jag också deltog). Man kunde rent av sagt något uppskattande om de övriga tre partier som tyckte lika. Men det gjorde man inte. I stället valde SD att lägga allt fokus på sitt förslag om återförvisning till ansvarigt utskott. Allt för att uppenbarligen försöka visa att man egentligen inte alls var överens med M, L och KD. Så här skrev migrationspolitiske talespersonen Paula Bieler på twitter efter omröstningen:

 

Paula Bieler vet såklart efter sina år i riksdagen vad återförvisning innebär. Det innebär att ärendet skickas tillbaka till samma utskott det kom ifrån och behandlas av samma majoritet som avgjorde frågan förra gången. I detta fall hade det skickats tillbaka till finansutskottet. Som på närmast följande möte (tisdag kommande vecka) hade skickat ärendet till kammaren igen med samma förslag eftersom S, V. MP och C tillsammans har majoritet i utskottet och har haft samma linje i flera månader. Kammaren hade sedan röstat om saken samma vecka. En återförvisning hade därmed maximalt fördröjt riksdagsbeslutet en vecka. Det hade inte stoppat lagen och det hade inte ens fördröjt lagens ikraftträdande med en enda dag. En helt meningslös åtgärd med andra ord.

Trots detta gör SD stor sak av att "moderaterna lät möjligheten till återförvisning rinna ut i sanden". Vi moderater såg det däremot inte som någon möjlighet att åstadkomma något alls, och därför röstade vi nej till återförvisning. Frågan är om SD tycker att man ska återförvisa alla ärenden där man riskerar att förlora en riksdagsomröstning? I så fall lär riksdagen få ett enormt merarbete utan någon som helst mening. Den enda möjligheten att verkligen förändra något i den nu aktuella frågan är att ändra riksdagsmajoriteten till hösten och sedan riva upp lagen.

Jag blir faktiskt uppriktigt besviken på SD. Detta att man hela tiden prioriterar att på krystade sätt försöka visa att man inte alls är överens med andra partier - trots att man röstar lika i sak och i detta fall även hade en gemensam reservartion - visar på omogen populism. Och det är inte första gången. De som i likhet med mig vill öppna för samtal om sakfrågor med SD upplever hur SD:s agerande underminerar denna tanke. Om man först agerar gemensamt med ett parti och sedan direkt efteråt kör en kniv i ryggen på samma parti i samma fråga så förstår nog var och en att det knappast gynnar ett fortsatt samarbete, oavsett form. SD har gång efter gång bevisat att populismen är mycket viktigare för dem än att försöka skapa ett klimat för samtal kring frågor där man har samma syn. Det kan säkert ge några extra röster, men det öppnar definitivt inte för förbättrat samarbete med andra partier. Och utan samarbete med andra kan man inte få igenom något alls av sin politik i Sveriges Riksdag.



 

Ett första steg mot stopp av missbruk av efterlevandestöd

2018-06-06

Förra veckan tog riksdagen ett litet, men enligt min och moderaternas åsikt otillräckligt, beslut om ett första steg mot stopp för missbruk av efterlevandestöd till nyanlända. Beslutet blev att efterlevandestöd ska få lämnas retroaktivt för högst sex månader före ansökningsmånaden, i stället för som med nuvarande regler för högst två år.

Samtidigt körde oppositionen i socialförsäkringsutskottet över regeringspartierna och krävde att regeringen dels ska stoppa retroaktiva efterlevandestöd så man aldrig kan få ersättning längre tillbaka än en månad före ansökningsdagen, dels att man ska utreda frågan om efterlevandestöd verkligen ska lämnas till barn som bor i hem för vård och boende, sk HVB-hem eller liknande. Det blev också riksdagens beslut.

Dagens regelverk är extremt snårigt, vilket man kan läsa i Socialförsäkringsutskottets betänkande:
 

Gällande ordning

Ett barn har rätt till barnpension eller efterlevandestöd om barnets ena förälder eller båda föräldrar har avlidit. Om någon har försvunnit och det kan antas att han eller hon har avlidit gäller samma rätt till ersättning som vid dödsfall.

För att ett barn ska få barnpension måste den avlidne föräldern ha tjänat in pensionsbehållning för inkomstpension. Efterlevandestöd lämnas som ett tillägg till eller i stället för barnpension. Efterlevandestöd har till syfte att tillförsäkra ett barn en viss lägsta nivå i händelse av en förälders död, dvs. att garantera en lägsta rimlig levnadsstandard.

Efterlevandestöd är en bosättningsbaserad förmån. Det innebär att den som är bosatt i Sverige är försäkrad för efterlevandestöd. Den som ska vara försäkrad för förmånen är i detta fall det efterlevande barnet. Även barn som är bosatta i EU/EES kan dock under vissa förutsättningar få efterlevandestöd.

Efterlevandestöd lämnas som huvudregel fr.o.m. den månad då dödsfallet inträffat.

Sedan 2012 får barnpension och efterlevandestöd lämnas utan ansökan. Om både barnet och den avlidna föräldern var bosatta i Sverige får Pensionsmyndigheten en avisering från Skatteverket om dödsfallet. En ansökan krävs dock när den efterlevande är ett barn som är bosatt i Sverige, men vars avlidna förälder inte var att anse som bosatt i Sverige vid tidpunkten för dödsfallet. En ansökan krävs också vid anspråk på efterlevandeförmån efter någon som har försvunnit och antas ha avlidit. Vidare krävs en ansökan om dödsfallet har inträffat före den 1 november 2012.

När en ansökan om efterlevandestöd krävs får efterlevandestöd inte lämnas för längre tid tillbaka än två år före ansökningsmånaden. I de fall efterlevandestöd lämnas utan ansökan finns ingen särskild bestämmelse som begränsar rätten att bevilja förmånen för förfluten tid.

Efterlevandestöd kan lämnas först när barnet är försäkrat i Sverige, dvs. när barnet anses bosatt i Sverige och har beviljats uppehållstillstånd, även om föräldern har avlidit tidigare.

Enligt 5 kap. 12 § socialförsäkringsbalken (SFB) finns en yttersta gräns för retroaktiva utbetalningar av bosättningsbaserade förmåner till en person som enligt utlänningslagen (2005:716) behöver ha uppehållstillstånd i Sverige. Den innebär att bosättningsbaserade förmåner får lämnas tidigast fr.o.m. den dag då uppehållstillståndet börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader före det att tillståndet beviljades. Om det finns synnerliga skäl får förmåner lämnas även om uppehållstillstånd inte har beviljats.
 

Med dagens regelverk finns alltså möjligheter för barn som tagit till sig Sverige som asylsökande och beviljats uppehållstillstånd att få retroaktivt efterlevandestöd för föräldrar som påstås ha avlidit i det forna hemlandet, något som dessutom ofta är mycket svårt att kontrollera. Det är i grunden ett orimligt regelverk som knappast var avsikten när lagen infördes. Min högst personliga åsikt är att sådant stöd aldrig borde lämnas till nyanlända barn vars föräldrar påstås ha avlidit i ett annat land. Stödet syftar ju till att trygga barnets försörjning, men barnen har ju ändå inte försörjts av sina föräldrar i hemlandet, utan av svenska skattebetalare. Särskilt om de bor på ett skattefinansierat boende. Den försörjningen lär ju fortsätta tills barnet blivit myndigt, och därmed behövs rimligen inte något särskilt efterlevandestöd. Förmånen är idag "bosättningsbaserad", men kanske i stället borde kopplas till medborgarskap, eller i vart fall permanent medborgarskap? Det är bra att riksdagen tvingar regeringen (eller snarare nästa regering) att utreda saken, men det är illa att dagens regelverk uppmuntrar till missbruk och lätt kan ge ersättning baserat på falska uppgifter.






Uppföljning av gårdagens debatt om "amnestilagen"

2018-06-05

Det var som väntat extremt stort medialt intresse för debatten igår om "amnestilagen". Redan före debatten hade Expressen en mycket läsvärd artikel om "kvinnorna som blev kvar i Iran" när de ensamkommande unga männen tog sig till Sverige. Ett intressant reportage om hur dessa afghaner trots allt lever ett hyfsat bra liv i Iran. Lägger även ut en länk till hela den debattartikel i Göteborgs-Posten som jag delvis citerade i riksdagsdebatten. Här är en länk till videoupptagning av hela debatten, och här är mina tre mest delade och gillade twitterinlägg som jag skrev under gårdagens drygt 2 timmar långa debatt.





Enligt en opinionsmätning av Demoskop är en betydande majoritet emot den nya "amnestilagen", 54% säger nej. Trots detta lär riksdagen besluta på torsdag om att införa den nya lagen. Jag tycker det är olyckligt.



 

I dag deltog jag i riksdagsdebatten om amnesti till 9000 ensamkommande

2018-06-04



I dag deltog jag i den flera timmarlånga riksdagsdebatten om undantagslagen om amnesti till 9.000 vuxna män som saknar asylskäl. Ingen minister deltoig i debatten, vilket är anmärkningsvärt med tanke på det stora samhällsintresset för frågan. Vare sig migrations- och justitieminister Morgan Johansson eller finansminister Magdalena Andersson (som undertecknat propositionen) orkade/ville/vågade delta i debatten.

För moderaterna var det Elisabeth Svantesson som var huvudtalare. Själv deltog jag med ett kortare inlägg på slutet, där jag bland annat citerade delar ur denna debattartikel i Göteborgs-Posten i lördags. Det var den afghanske modermålsläraren Zulmay Afzali som beskrev sin kritiska syn på lagen, hur orättvist den slår, och hur han och andra lärare utsätts för en enorm press efetrsom deras bedömning av elevernas prestationer kommer att avgöra deras möhjlighet att få stanna i landet.

I övrigt nämnde jag lagrådets yttrande om att ”Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas" Det är den i särklass hårdaste kritik som jag som jurist och riksdagsledamot någonsin sett Lagrådet framföra.
 
Sedan påpekade jag bland annat att samhällets resurser är begränsade. Politik handlar alltid om att ställa intressen och grupper mot varandra. I detta fall prioriterar förespråkarna för den nya lagen att satsa 2 miljarder per år på 9.000 vuxna män utan asylskäl. Detta med en bristfällig, godtycklig och rättsosäker lagstiftning.
 
Förutom att regeringen själva uppskattar en direkt kostnad för bland annat boende och försörjning på cirka 1 miljard per år tillkommer kostnad för gymnasieplatser som inte finns med i kalkylen. De billigaste gymnasieprogrammen kostar ungefär 110.000 kronor per år. Räknat på 9.000 elever blir det ytterligare en miljard per år. Totalkostnaden för att bevilja 9.000 personer uppehållstillstånd för studier blir därmed minst 6 miljarder för tre år. 
 
Dessa sex miljarder kunde gått till skola, polis eller sjukvård. De kunde gått till bättre integration eller sänkta skatter. Jag vill aldrig höra de partier och politiker som stödjer lagförslaget någon gång klaga på att det saknas resurser till välfärden eller att skatterna är för höga.

Men allt handlar som bekant inte om pengar. och det var därför jag citerade den afghanske läraren. Lagförslaget riskerar att skapa mer problem än det löser. Omröstningen om förslaget sker på torsdag. Än finns tid för de som tänker rösta ja att besinna sig. Att fundera ett varv till över vad de håller på att ställa till med. 



 

När man tappar verklighetsförankringen i migrationsdebatten

2018-06-03

Förra veckan presenterade nationalekonomen Joakim Ruist en uppmärksammad rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, som visade att flyktinginvandring är en nettokostnad för Sveriges offentliga finanser. Kanske inte särskilt förvånande för oss som är insatta i frågan, men uppståndelsen blev enorm och inte minst SVT höll en helt obegriplig och extremt vinklad intervju med Ruist där man ställde mycket märkliga frågor.

En av få kritiker var Sandro Scocco, LO-ekonom och en av dem som fortfarande - mot allt vetande - fortfarande hävdar att flyktingmottagande är lönsamt för samhället. Hans rapport om den enorma vinsten för Sandviken minns vi. Sandvikens politiker har upplevt raka motsatsen.

Hans kommentar till rapporten var att den är felaktig och att flyktingmottagande enligt Scocco inte är en kostnad. ”Det är bara en överföring mellan grupper”. Jag tyckte uttalandet var så löjeväckande dumt att jag skrev följande på twitter. Ett av mina mest delade och uppskattade inlägg på länge.


Rättelse: Jag har blivit uppmärksammad på att det inte var "Sandvikenrapporten" som Scocco var ansvarig för, utan en annan rapport för s-tankesmedjan Arena Idé som visade att invandringen skapat vinster på 900 miljader. Rätt ska vara rätt, även om slutsatserna är liknande och lika orimliga i båda rapporterna.



 

Klar och tydlig opposition mot regeringens orimliga amnestiförslag

2018-05-30

Finansutskottet behandlade igår propositionen "Extra ändringsbudget för 2018 – Ny möjlighet till uppehållstillstånd", alltså förslaget om att ge 9.000 vuxna män utan asylskäl en möjlighet att få uppehållstillstånd. Som väntat stöds förslaget av S, MP, C och V, medan M, SD, L och KD är emot. Så här ser den gemensamma reservationen ut:





 

Vårdkostnaden för "papperslösa" är orimlig

2018-05-30

Att lägga över 170 miljoner om året av skattebetalarnas pengar på sjukvård till personer som befinner sig i landet utan tillstånd känns minst sagt märkligt. Alldeles oavsett hur mycket det sedan också bidrar till att människor håller sig gömda i landet i stället för att frivilligt återvända hem efter avslag på asylansökan. 

Siffrorna i artikeln över uppskattat antal gömda eller som på annat sätt vistas illegalt i Sverige känns dessutom väldigt gamla. Redan för 5-6 år sedan uppskattades antalet till minst 50-60.000. I dag lär det vara betydligt fler, eftersom tiotusentals bevisligen avvikit de senaste åren efter avslag på asylansökan. Till detta kommer personer som rest hit och befinner sig här olagligt utan att söka asyl. När jag besökte Arbetsmiljöverket nyligen uppgav de att bara i Storstockholm finns minst 20.000 personer som arbetar illegalt och till närmast slavliknande villkor. En del av dessa har familjer med sig. Sedan finns ju en mängd människor som inte arbetar. Min gissning är att det totalt sett knappast är under 100.000 som lever illegalt i landet, snarare betydligt fler. Och alla dessa har rätt till omfattande sjukvård och skola till sina barn, samt i vissa kommune räven försörjningsstöd.

Grunden för ett rättssamhälle är att rättigheter till ett lands välfärdssystem bara tillkommer dem som har rätt att vistas i landet. Skola, sjukvård (bortsett från ren akutvård) och försörjningsstöd ska givetvis endast tillfalla dem som vistas här med tillstånd. Alla resurser är begränsade och vi har långa vårdköer och tandvårdsköer, skolan är hårt belastad med behov av specialresurser och tolkar och kommunernas budgetar är ansträngda. Landets legala invånare måste alltid prioriteras framför personer som vistas här utan tillstånd. 

Jag är missnöjd med att jag inte tog ännu tydligare strid för dessa värden när riksdagen röstade igenom utökad rätt till skola och sjukvård för dem som vistas här illegalt. Det var ett förslag moderaterna var emot, men som resten av Alliansen ville ha med. Men jag kritiserade det i vart fall offentligt, och tyvärr fick jag rätt. Här ett utdrag från mitt blogginlägg den 2 mars 2011, efter migrationsöverenskommelsen:

"Alla överenskommelser bygger dock på kompromisser, där alla partier får ge och ta, och det är väl inte så konstigt att jag inte gillar alla delar av överenskommelsen. Min stora invändning gäller skrivningarna om att asylsökande som fått avslag, och därefter går under jorden, liksom andra personer som vistas illegalt i landet, kan komma att få rätt till skolgång för sina barn och utökad rätt till subventionerad hälso- och sjukvård (utöver den rätt till akutvård som redan gäller). Dessa förslag strider mot både mina egna och Moderaternas tidigare ståndpunkter och värderingar. Jag befarar exempelvis att förslaget kommer att uppmuntra föräldrar att gå under jorden efter ett avvisningsbeslut, och därmed legitimera ett mycket ovärdigt liv för berörda barn. Är det exempelvis humant att tvinga sina barn att gå under jorden efter ett avvisningsbeslut, och låta barnen börja i en svensk skola och få nya kompisar, hela tiden med ett hot hängande över sig att polisen en dag kommer och hämtar familjen för att verkställa en avvisning, där man direkt tvingas bort från sina kompisar och sin skola? Visst kan förslagen om utökad rätt till skola och hälso- och sjukvård se humana ut vid första anblicken, men i stället riskerar de att leda till att vi får ett B-lag av gömda illegala invandrare som lever under oacceptabla förhållanden. Den som får ett avvisningsbeslut ska självklart inte uppmuntras att gå under jorden, utan uppmuntras att resa tillbaka till sitt hemland, vilket man dessutom kan få ekonomiskt stöd för. Tyvärr är Moderaterna ensamma om sin linje i frågan, medan resten av Alliansen och Miljöpartiet är av annan åsikt. Det är bara att konstatera att Moderaternas kloka linje i denna fråga verkar ha förlorats i kompromissen."

Några dagar senare följde jag upp med ett nytt blogginlägg, den 7/3 2011. Där skrev jag bland annat följande:

"Det tragiska i hela denna historia är att den kloka linjen att inte belöna den som bryter mot svensk lag länge varit en moderat ståndpunkt som jag med stolthet försvarat i debatten. För mig är det en förutsättning för svensk generositet mot flyktingar och asylsökande att de som efter en noggrann prövning och domstolsbeslut i flera instanser inte anses ha flyktingskäl också ska lämna landet. Annars faller hela systemet ihop, och svenska folklets acceptans för flyktingpolitiken urholkas. Nu har vi tyvärr träffat en uppgörelse där denna moderata linje inte kunnat försvaras, i vart fall när man läser målsättningen för vad överenskommelsen ska leda till."

Det sista citerades i Borås Tidning den 8 mars 2011:





 

Migrationsdebatt i Radio Sjuhärad

2018-05-28

För någon vecka sedan utmanade jag min riksdagskollega Petter Löberg (S) på migrationsdebatt i Radio Sjuhärad. Både Löberg och Radion nappade på idén, och idag hade vi en längre debatt i direktsändning. Tyvärr finns bara de sista knappt fyra minuterna att lyssna på i efterhand.

Jag började debatten med att konstatera att Moderaterna under flera år har utvecklat en hållbar, ansvarsfull och rättssäker migrationspolitik, och att vi samtidigt lägger stor kraft på att klara integrationen. Den nya moderata politiken antogs enhälligt på vår partistämma och det finns ett brett stöd i partiet för vår nya politik. Vi anser att Sverige ska vara med och ta vår rimliga del av ansvaret för världens människor på flykt, men att vårt huvudansvar alltid är att se till att vårt eget land fungerar väl för de människor som lever här. Därför måste vi ha en mycket stram migrationspolitik de närmaste åren, med ett betydligt lägre mottagande än idag.
 
Socialdemokraternas linje är däremot oklar. Statsministern och finansministern talar ofta om en hårdare migrationspolitik, och uppmenar rent av människor att söka sig till andra länder. Andra delar av Socialdemokraterna, exempelvis SSU och kvinnoförbundet, vill i stället gå åt andra hållet. Petter Löberg sade nyligen i Borås Tidning att beskeden från statsministern bara är valtaktik. Och samtidigt som Löfven talar om att ett ja är ett ja och ett nej är ett nej så vill man nu låta 9.000 vuxna män utan asylskäl få uppehållstillstånd genom en särskild lag. Totalt kaos råder. Jag började med att fråga Petter Löberg vad blir det för migrationspolitik om socialdemokraterna får bestämma?
 
Svaret visade att det finns en djup spricka i Socialdemokraterna i frågan, där exempelvis de lokala  partiföreträdarna och riksdagsledamöterna i Sjuhärad går på tvärs mot partilinjen. Man kan omöjligen veta vilken linje som kommer att vinna internt inom Socialdemokraterna efter valet. Detta var väl den viktigaste slutsatsen av dagens debatt. En röst på Socialdemokraterna är ett rent lotteri.

Under den sista delen av debatten tog jag upp frågorna om arbetsmarknadsläget, eftersom Petter Löberg tidigare under debatten skrutit om att det är så många nyanlända som kommer i arbete. Detta är helt enkelt inte sant, vilket jag berättat om tidigare.

* Arbetslösheten ligger enligt arbetsförmedlingen på 7,1%. Det är en historiskt mycket hög nivå för att vara mitt under en stark högkonjunktur.
* Alla arbetslösa syns inte i statistiken. Exempelvis ingår inte asylsökande som väntar på besked. De över 14.000 som finns i extratjänster ingår inte heller i statistiken, trots att de har en mycket dyr pågående arbetsmarknadsåtgärd. Regeringen betraktar nämligen en extratjänst som en ”riktig anställning” och därför syns dessa personer inte i arbetslöshetsstatistiken.
* Arbetslösheten sjunker alldeles för långsamt för att vara i en stark högkonjunktur. Senaste året har de öppet arbetslösa minskat med endast 14.000 personer, från 364.000 till 350.000. Utan extratjänsterna hade arbetslösheten inte minskat alls.
* Skillnaden i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda är chockerande stor. För inrikes födda är arbetslösheten 3,7 procent, bland utrikes födda 20,5 procent.  När regeringen säger att "allt fler nyanlända kommer i arbete" ger det en falsk bild. Knappt 2% av de utrikesfödda arbetslösa har fått ett arbete det senaste året, mot 6,4% av de inrikes födda.
* Integrationen går uselt. 4.700 personer har hittills i år gått vidare till arbete eller studier efter avslutat etableringsuppdrag för nyanlända. Av dessa har endast 742 personer gått till ett arbete utan stöd. Det motsvarar  1,2% av deltagarna i etableringsuppdraget.

Högkonjunkturen döljer just nu de underliggande problemen på svensk arbetsmarknad, inte minst problemet med att nyanlända inte kommer i arbete. När konjunkturen vänder nedåt väntar allvarliga problem, oavsett vilken regering som styr landet.



 

Moderaterna vill ta krafttag mot "moralpoliser" i våra förorter

2018-05-23

Sverige har utbredda problem med "hedersrelaterat" förtryck och våld som förekommer runtom i landet. Jag brukar sätta ordet "heder" inom citationstecken i dessa sammanhang, eftersom det absolut inte finns något hedervärt alls i detta. Men i resten av inlägget skriver jag bara hedersförtryck och hedersbrott eftersom det numera är vedertagna uttryck. 

År 2009 gjordes en kartläggning av Ungdomsstyrelsen där 70.000 ungdomar i åldern 16-25 år uppgav att föräldrarnas kultur och religion begränsade deras val av partner. Av dessa ungdomar var 8.500 i riskzonen att bli bortgifta mot sin vilja. I dag befaras var tredje elev med utländsk bakgrund leva under hedersförtryck, vilket motsvarar över 240.000 unga. Det finns samtidigt ett stort mörkertal, ingen vet säkert hur många barn och ungdomar som lever under hedersförtryck. Ingen vet heller hur många flickor som blir könsstympade.

I dag presenterade moderaterna ett antal nya förslag mot hedersförtryck. Hederskulturen blir alltmer utbredd och kryper långt ned i åldrarna. I vissa områden finns "moralpoliser" som ser till att kvinnor följer informella regler om beteende och klädsel. Man begränsar kvinnors val av klädsel, var man får röra sig och vilka man får umgås med. Kvinnor får kanske inte lov att handla utan sällskap av en man, inte äga en mobiltelefon och hindras från att rösta i allmänna val. Detta är givetvis oacceptabelt i ett demokratiskt och jämställt samhälle, hederskulturen ger uttryck för värderingar som inte hör hemma i Sverige. Vi kan aldrig acceptera att enskilda individer eller grupperingar tar sig rätten att begränsa andras frihet. Det drabbar främst kvinnor, men även män tar skada av hederskultur.  Det kan handla om allt från ovälkomna påpekanden till hot, trakasserier, våld och rent av mord.

Det behövs tydliga regler och hårda sanktioner för att förebygga, förhindra och straffa hedersrelaterad brottslighet och förtryck. Därför presenterar moderaterna idag ytterligare förslag utöver det vi tidigare lagt fram om en särskild brottsrubricering för hedersbrott.   

Sammanfattning av de nya förslagen:

  1. Gör en kartläggning av förekomsten av ”moralpoliser” som begränsar människors frihet genom påtryckningar och tvång att följa informella regler.
      
  2. Inför ett särskilt brott, olaga frihetsbegränsning, som förbjuder tvång och otillbörliga påtryckningar som syftar till att upprätthålla den egna, släktens eller en viss grupps heder. Ska kunna ge fängelse i upp till tre år.
     
  3. Inför möjlighet att meddela tillträdesförbud för personer som skapar otrygghet och begränsar andra personers rörelsefrihet i syfte att upprätthålla den egna, släktens eller en viss grupps heder.
           
Tidigare moderata förslag mot hedersförtryck:
  • Inför en särskild brottsrubricering för hedersbrott med grov fridskränkning som förebild, men där gärningsmannakretsen vidgas och där gärningar som begås av flera olika personer i samförstånd ska omfattas.
  • Inför hedersmotiv som en egen försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet. 
  • Utvisning på grund av brott ska användas i fler fall genom att en möjlighet att besluta om utvisning på grund av brott med straffvärden mellan sex till tolv månaders fängelse införs – oavsett om det föreligger återfallsrisk.


 

Kan man lita på Socialdemokraterna i migrationspolitiken?

2018-05-18

I går hade jag och några M-kolleger detta debattinlägg i Borås Tidning där vi dels berättar om moderaternas syn på migrationspolitiken, dels ifrågasätter hur Socialdemokraternas migrationspolitik egentligen ser ut? Olika delar av det Socialdemokratiska partiet har olika åsikt, vilket gör det svårt att veta vad man egentligen vill. När till och med en lokal s-riksdagsledamot säger offentligt att det "bara är valtaktik" börjar man ju undra på allvar vem man ska kunna lita på?





 

Jag pressade arbetsmarknadsministern om integrationen

2018-05-17

Vid dagens frågestund i riksdagen ställde jag en fråga till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S). Den lät ungefär så här:

Nyligen berömde sig regeringen för att allt fler nyanlända kommer i arbete. Exempelvis skrev arbetsmarknadsministern själv på twitter för två dagar sedan om en ”markant ökning av andelen nyanlända som kommer i arbete efter etableringen, dvs efter två år”.
 
De faktiska siffrorna är enligt Arbetsförmedlingen att 4.700 personer det senaste året gått vidare till arbete eller utbildning efter etableringsfasen. Jag begärde ut mer detaljerade siffror från Arbetsförmedlingen och fick igår beskedet att det är 742 (!) personer av dessa 4.700 som fått ett arbete utan stöd. 658 har gått vidare till studier, och resterande har arbete eller åtgärder som tex extratjänster med olika typer av stöd.
 
De senaste åren har ca 62.000 personer funnits i etableringsuppdraget. Av dessa fick alltså 742 personer ett arbete utan stöd. Det motsvarar 1,2%. Om man räknar alla 4.700 som gått vidare till arbete, åtgärder, extratjänster eller utbildning är det 7,5% som haft någon nytta av etableringsåren. 92,5% har alltså gått igenom två års etableringsuppdrag utan att det har lett till någonting alls.

Tycker verkligen arbetsmarknadsministern det är något att skryta om?


I andra rundan följde jag upp med detta:

Ännu värre blir det när man jämför utvecklingen för inrikes respektive utrikes födda. Arbetslösheten bland inrikes födda är 3,7%, medan den är 20,5% bland utrikesfödda. I april var 146.000 inrikes födda arbetslösa, och 204.000 utrikes födda. Av de inrikes födda är det 6,4% av de arbetslösa som fått jobb det senaste året. Av de utrikes födda är det endast 2%.
 
Tvärtom mot vad arbetsmarknadsministern och andra regeringsföreträdare hävdat de senaste dagarna förstärks ju skillnaden på arbetsmarknaden mellan inrikes och utrikes födda!


Ministerns svar var att de nyanländas etableringstid minskat kraftigt det senaste året. Det är ett svar som jag anser är kraftigt vilseledande. Dels räknar man alla personer i extratjänster som att de har ett arbete, dels räcker det att man jobbar en timme i veckan för att räknas som sysselsatt. Många av jobben är inte heltid, och de flesta är olika typer av subventionerade anställningar. Dessutom anmäler sig inte alla i arbetsför ålder till arbetsförmedlingen, och det är bara dessa som säknas som arbetssökande i statistiken. Om man räknar andelen av alla nyanlända som kommit i ett ickesubventionerat arbete och försörjer sig själv är siffrorna pinsamt låga.

Jag berättade också häromdagen att skillnaden i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda är chockerande stor. För inrikes födda är arbetslösheten 3,7 procent, bland utrikes födda är den 20,5 procent.  I april var 146 000 inrikes födda inskrivna som arbetslösa, en nedgång med 10 000 personer på ett år. Samtidigt minskade antalet inskrivna arbetslösa som är utrikes födda från 208 000 till 204 000 personer, alltså endast 4.000 på ett år. När Arbetsförmedlingen och regeringen skriver att "allt fler nyanlända kommer i arbete" är det en sanning med modifikation. Knappt 2% av de utrikes födda arbetslösa har alltså fått ett arbete det senaste året (4.000/208.000). För inrikes födda är det 6,4% av de arbetslösa som fått ett jobb (10.000/156.000). Klyftorna mellan inrikes och utrikes födda växer, tvärtemot vad ministern påstår.



 

Besök hos bussbolaget Keolis

2018-05-16

I dag besökte jag och mina moderata kolleger i Riksdagens arbetsmarknadsutskott bussbolaget Keolis i Stockholm. Keolis är ett mycket stort globalt bussföretag, ägt av franska staten, och bedriver busstrafik i alla delar av världen. I Sverige bland annat i Stockholm, Göteborg, Karlstad och för Dalatrafik.

 

Vi fick en intressant rundtur i bolagets nybyggda depå i Fredriksdal och fick en inblick i hur man arbetar med avancerad logistik och planering för att få busstrafiken att fungera. Vi fick också veta att man lägger 100 miljoner per år på bränsle till bussarna, en inte oansenlig summa. Alla Keolis bussar går på biogas, vilket kostar 40% mer än att köra på diesel, men som samtidigt ger en bättre miljö. 

 

 

Temat för vårt besök var främst att tala om rekryteringsbehov och integration. Behovet av både bussförare (och även mekaniker) är väldigt stort. Inte minst går många busschaufförer i pension. Men antalet sökande till lediga tjänster minskar. Keolis har därför startat en egen körskola för att utbilda busschaufförer som efter godkänt förarprov garanteras arbete hos Keolis. I dag är övert 70% av chaufförerna utrikes födda och man har därmed också en viktig roll för integrationen. Man kräver godtagbar svenska och B-körkort för att antas till bussförarutbildningen.

Andra utbildningsvägar till busschaufför är via Arbetsförmedlingen, men de utbildar alldeles för få. Man kan även utbilda sig privat vid en körskola, men det kostar väldigt mycket. Keolis erbjuder även sådana utbildningar, men då kostar det 45.000 för ett körkort. Kostnaderna för en bussförarutbildning kan på marknaden ligga uppemot 75-100.000 kronor. Det är mycket dyrt för Keolis att driva en egen körskola, men man har inga andra alternativ i dagens läge.

Vi kom även in på mitt förslag om studielån för alla typer av körkort. Det skulle ge lika spelregler för alla chaufförsyrken och det skulle bespara samhället stora kostnader för dagens arbetsmarknadsutbildningar till exempelvis busschaufför och lastbilschaufför. Det skulle också ta bort dagens orättvisor att vissa får sin utbildning betalt medan andra måste bekosta den själv. Jag är övrtygad om att studielån för körkort både skulle göra fler anställningsbara, lösa rekryteringsbehoven och samtidigt spara skattemedel. Keolis personalchef höll med mig, och jag tänker fortsätta argumentera för denna fråga internt i moderaterna så att en ny regering eventuellt kan ta tag i detta efter valet. 





 

Moderaternas förslag för att uppvärdera medborgarskapet

2018-05-11

Ett av seminarierna som jag deltog i idag handlade om hur mdoeraterna vill stärka medborgarskapet. Det är ju en fråga jag bloggat om tidigare och även motionerat om i riksdagen. Vi fick ett intressant föredrag av forskaren och professorn i historia, Lars Trägårdh, och därefter redovisade partisekreterare Gunnar Strömmer moderaternas konkreta förslag på området:



Jag tycker alla förslagen är bra. Men skulle äver vilja lägga till att man inte borde få full tillgång till de svenska bidragssystemen (tex barnbidrag, bostadsbidrag och andra bidrag som saknar koppling till att man arbetar och betalar skatt) förrän man blivit svensk medborgare. Jag tycker också att rösträtt även i kommunala val borde kopplas till medborgarskap (med undantag för EU-medborgare som enligt EU-reglerna har rösträtt i kommunala val i det EU-land där man vistas).



 

Hög tid för vuxet samtal om migrationspolitiken

2018-05-10

De senaste veckorna har varit ett nytt lågvattenmärke i svensk politik och mediabevakning. Både väljarna och allt fler politiker och partier inser att migrationsfrågan och integrationsfrågan är en av de absolut viktigaste samhällsfrågorna idag. Trots det har dagens samhällsdebatt fullständigt spårat ur.

I dagens läge kunde man förvänta sig att politik och media diskuterar vilka åtgärder som borde vidtas, och analyserar orsakerna till att Sverige fått ta emot en så orimligt stor andel av de asylsökande som sökt sig till EU. Kanske gjort jämförelser med andra länder och deras regelverk? Kanske skrivit artiklar om goda positiva exempel i Sverige där integrationen lyckats, skrivit om framgångsrika invandrare och om företag som startats av invandrare? Kanske uppmärksammat läget i de kommuner som redan nu börjar se baksidan av att ha tagit emot en så stor andel nyanlända att de inte kommer att ha råd att försörja dem, vilket de måste eftersom det inte finns någon arbetsmarknad på dessa orter (det var därför de hade tomma bostäder). Helt enkelt fört en bred och allsidig debatt om sakfrågan och beskrivit vad de olika partierna föreslår som lösning?

Men nej. Det enda som media och de flesta politiska partier idag ägnar sin kraft åt är att diskutera frågan om vem som kanske vill eller inte vill prata med Sverigedemokraterna. Det är tydligen den stora och mest intressanta samhällsfrågan. Det är en så infantil debattnivå att huvuddelen av väljarna måste börja undra vad politikerna och media håller på med.

I går skrev jag detta på twitter, vilket blev en av dagens mest delade politiska tweets:



I den andra ringhörnan sitter Sverigedemokraterna själva. "Ni tar våra förslag" säger de indignerat. Och "glömmer" att de faktiskt själva hämtade en del av sina förslag från exempelvis moderaterna när vi övergav vår gamla mer realistiska migrationspolitik någon gång under Alliansens andra mandatperiod. Nu har moderaterna äntligen återgått till en rimlig syn på frågan och har då också dammat av en del av vår tidigare politik och uppdaterat den med nya förslag.

Inget parti äger några förslag och alla partier borde vara nöjda om fler partier driver samma frågor som de själva - då finns det ju också en chans att få igenom politiken. Att kunna erkänna detta är också en del av det vuxna samtalet.

Jag blir glad när vår partiledare Ulf Kristersson visar en mer avslappnad inställning till frågan om vem som ska få vara med och diskutera framtidens långsiktiga migrationspolitik, och till skillnad mot andra inte börjar med att utesluta någon. I min värld låter man alla partier som valts in i riksdagen vara med och diskutera viktiga framtidsfrågor. Sedan får man ju se vart diskussionerna leder. Att man samtalar med alla behöver såklart inte betyda att det till slut blir en uppgörelse där alla åtta partier enas. I just migrationsfrågan inser nog de flesta att det är ytterst osannolikt att det skulle bli så. Det är inte en fråga där man kan kompromissa bort viktiga delar för att tillfredsställa små extrema partier. Men delta i diskussionerna och göra politiska inspel måste alla partier kunna göra utan att någon förfasar sig över det. 

Nu är det hög tid för ett vuxet samtal, både bland politiker och i media. Migrationsfrågan är helt enkelt för viktig för att politiker och media ska ha fokus på fel saker. 



 

Skrämmande fakta om exploatering av utländsk arbetskraft i Sverige 

2018-05-08

För en dryg vecka sedan träffade jag och ett par moderata tjänstemän Arbetsmiljöverket och Gränspolisen för att diskutera det samverkansprojekt mellan olika myndigheter som pågår för att motverka osund konkurrens, arbetskraftsexploatering och svartarbete. Förutom Arbetsmiljöverket och Polisen medverkar Migrationsverket, Ekobrottsmyndigheten, Jämställdhetsmyndigheten, Transportstyrelsen och Kustbevakningen. Vid vissa tillslag eller inspektioner deltar även Skatteverket. I Sverige finns fem nationella team som arbetar i olika regioner i landet.

Jag tillhör väl kanske dem som ansett mig ha en hyfsat bra bild av läget, och vet att det finns omfattande problem. Men faktum är att det vi fick höra var betydligt värre än vad jag trodde. Organiserat och mycket utstuderat utnyttjande av utländsk arbetskraft förekommer i mycket stor utsträckning.

Bara i Storstockholm uppskattar man att 40.000 personer (!) lever illegalt och av dessa arbetar kanske hälften utan tillstånd. Det handlar om personer som fått avslag på sin asylansökan, det handlar om personer som avvisats från landet men som sedan återvänt, och det handlar om personer som är helt okända för svenska myndigheter och som kommer via andra EU-länder där de ibland kan ha tillfälliga uppehållstillstånd som dock inte ger dem rätt att arbeta i annat EU-land. Exempelvis finns många ukrainare som har kommit via Polen där de har sådana tillfälliga uppehållstillstånd. Många tvingas betala stora pengar för olika handlingar som ger dem möjlighet att vistas inom EU, priser på uppemot EUR 3.000 för en visering är inte ovanligt. Även en del EU-medborgare förekommer i dessa sammanhang, även om fattiga EU-medborgare oftare enligt polisen ägnar sig åt tiggeri, prostitution och ibland ren kriminalitet.

Utöver dem som vistas och arbetar illegalt här förekommer omfattande utnyttjande av personer som har ett beviljat arbetstillstånd. Och det gäller i alla branscher, inte bara de med "enkla jobb" som diskuterats i debatten. Illegal arbetskraft förekommer exempelvis inom bygg, stenläggning, asfaltläggning, restaurang, bilverkstäder, bilrecond, billackeringar, transporter, gröna näringar, tvätterier, frisörer, skönhetsvård och massage.

Bland annat förekommer handel med arbetstillstånd och falska anställningsavtal. Ofta redovisas formella kollektivavtalsvillkor till Migrationsverket, men i verkligheten följs inte de arbetstider som anges och lönerna betalas visserligen till bankkonton, men dessa konton har ofta inte den anställde själv tillgång till utan de kontrolleras av den kriminelle arbetsgivaren, som sätter in lönen på kontot, för att sedan ta ut lönen med hjälp av bankomatkort. Sedan får en byggjobbare nöja sig med 35 kronor i timmen kontant i handen medan den kriminelle arbetsgivaren behåller resten. Löner för städare kan ligga så lågt som på 12 kronor i timmen. En stenläggare kan få 200 kronor om dagen.

Vi fick också veta att det finns "byggbussar" i Stockholm som kör runt på morgnarna och hämtar daglönare som körs till byggarbetsplatser där det saknas folk. Man får lön per timme och vet inte om man får jobba mer än en dag. De som vill ha daglönejobb ställer sig vid vissa busshållplatser och får hoppas att det kommer en buss som hämtar upp. 

Den illegala arbetskraften tvingas ofta sova i ouppvärmda lokaler, exempelvis byggbodar, tomma kontorslokaler och industrilokaler eller källarutrymmen. Nedan en "bostad" längst in i en bilverkstad (foto Arbetsmiljöverket). Det förekommer även tältläger och uttjänta husvagnar. Ibland får man betala stor del av lönen för boendet. Arbetsmiljön är ofta mycket dålig och arbetsplatsolyckorna många, även om de ofta tystas ned och aldrig rapporteras.

http://www.ericsoniubbhult.se/images/20180206/amv1.jpg http://www.ericsoniubbhult.se/images/20180206/amv2.jpg

Man menade att det nästan inte finns någon byggarbetsplats där det inte förekommer någon typ av fusk. De nya säkerhetssystemen där anställda måste visa särskilt ID-kort för att komma in fungerar inte heller. I Östeuropa förekommer omfattande tillverkning av falska id-kort, som sedan används för att illegala anställda ska kunna ta sig in på stora byggarbetsplatser. När Arbetsmiljöverket kommer ut på inspektion är det vanligt att en del av de som jobbar där plötsligt försvinner. Ovan th en bild från en sådan inspektion - när Arbetsmiljöverket kom sprang en grupp anställda över gatan och ställde sig i en busskur (foto Arbetsmiljöverket).

Omfattningen av fusket är närmast chockerande. Att ge sig på de legala arbetskraftsinvandrarna känns lite som att börja i fel ände, även om fusk som sagt förekommer i stor omfattning även inom det systemet. Jag är den förste att stödja tydligare kontroller från Migrationsverkets sida för att motverka fusk med arbetskraftsinvandring. Men det stora problemet är givetvis omfattande illegal arbetskraftsinvandring. Till stor del beror den på att Sverige inte har kontroll över vilka som passerar vår gräns. Detta är ett mycket svårlöst problem, men så länge vi har fri rörlighet inom EU måste Sverige möta problemen med fler kontroller och inspektioner av arbetsplatser och kraftfullare åtgärder mot upptäckt fusk. Myndigheterna får många tips både från privatpersoner, företag och fackliga organisationer, men man har alltför lite resurser för att hinna med allt. Om vi inte bekämpar denna typ av brottslighet slår vi i längden ut de seriösa företagen och lämnar över verksamheten till kriminella grupperingar.

Jag tror få svenskar inser hur stort detta problem är, och att vi behöver lägga betydligt större resurser på detta. Vi måste även fortsätta utveckla samarbetet mellan olika myndigheter. Självklart måste vi också bli bättre på att bekämpa skuggsamhället på andra sätt. Att se till att personer som saknar uppehållstillstånd avvisas, och dra in alla förmåner och rättigheter för dessa personer är en självklarhet. Att bekämpa organiserad brottslighet är en annan viktig sak - de kriminella nätverken arbetar ofta med alla typer av kriminalitet och driver även företag som sysselsätter svart eller illegal arbetskraft.

De öppna gränserna inom Schengenområdet är bra på många sätt, men det blir för mig allt mer uppenbart att baksidorna är enormt stora. Så stora att jag allt oftare funderar över den närmast hädiska tanken för en moderat om det verkligen är värt det. I vart fall krävs det mycket kraftfulla åtgärder på många olika plan om vi ska fortsätta vara med i detta system med öppna gränser inom EU. I  dag fungerar det uppenbarligen inte.



 

Alltför många fördummar debatten om våldtäkter

2018-05-07

Så var det dags igen. Efter gårdagens partiledardebatt går debattörer/sympatisörer från både SD och deras utbrytarparti Afs till angrepp i sociala medier mot Ulf Kristersson för att han inte skyllde alla våldtäkter på invandringen. I stället sa han att han inte vet säkert vad den kraftiga ökningen av anmälda våldtäkter beror på. Och det är väl den bild som även experterna ger. Frågan är komplex. Trots detta hävdar även ledande företrädare för SD att våldtäkterna beror på invandringen.

I dag har Aftonbladet en mycket intressant granskning av gruppvåldtäkterna i Sverige, som åberopas av dessa debattörer. Antalet gruppvåldtäktsdomar har mer än fördubblades på fyra år, visar granskningen, och man framför som en bidragande orsak att Alliansen ändrade lagen 2013 så att begreppet ”hjälplöst tillstånd” ersattes med det vidare begreppet ”särskilt utsatt situation”. Gruppvåldtäkterna sägs även ha en tydlig koppling till förövare med annan kultur och nationalitet. Hela 82 av 112 dömda för gruppvåldtäkt de senaste sex åren är födda i länder utanför Europa. Det är knappast en överraskning, gruppvåldtäkter är ju i huvudsak en ny företeelse i vårt land och de dömda förövarna är alltså till stor del utrikes födda unga pojkar och män. 

Saken är bara den att gruppvåldtäkterna bara utgör en mindre del av de anmälda våldtäkterna i Sverige. Av Aftonbladets artikel framgår exempelvis att endast 29 av 286 våldtäktsdömda 2016 fälldes för gruppvåldtäkt. För den stora majoriteten våldtäkter är bilden inte alls lika tydlig. Det finns en tydlig överrepresentation av utrikes födda, men en hel del av de dömda är också födda i Sverige och av svenskt ursprung.

Många experter har försökt förklara varför antalet anmälda våldtäkter ökat så mycket just i Sverige. Några av förklaringarna är som sagt lagtekniska - vi har utvidgat våldtäktsbegreppet så att fler övergrepp räknas som våldtäkt än tidigare, då de i stället betraktades som sexuellt ofredande och liknande. Vi vet också att fler idag vågar anmäla våldtäkter och att polisen trots all kritik ändå blivit bättre på att hantera sådana anmälningar på ett värdigt sätt (även om det sedan ofta brister mycket i utredningarna och alltför få våldtäktsmän döms).

Vi vet också av flera rapporter att ungdomars ökande droganvändning ökar risken för våldtäkter. Det medför ökad risk att bli både förövare och offer om man är kraftigt drogpåverkad (eller alkoholpåverkad). Detta gäller både gruppvåldtäkter och andra våldtäkter. 

Att ökad invandring av pojkar och män från kulturer med en annan syn på kvinnor och sex påverkar är högst troligt, precis som det i artikeln sägs förklara en stor del av gruppvåldtäkterna. Detta får vi absolut inte försöka dölja eller prata bort. Men att skylla all ökning av antalet anmälda våldtäkter på invandring är att göra det alldeles för lätt för sig. Därför är debattörerna fel ute när de angriper Ulf Kristersson och andra partiledare som inte köper deras enögda retorik. Den fördummar bara debatten om en extremt viktig samhällsfråga - flickors och kvinnors rätt till trygghet.

Jag har själv motionerat om ett utökat uppdrag för Brå när det gäller brottsstatistik efter gärningsmans och offers bakgrund. Detta är numera också moderaternas linje. Kunskap är viktigt om vi ska kunna agera på bästa sätt, men också för att vi ska kunna föra en seriös debatt.

Moderaterna lägger fokus på att bekämpa brott, oavsett vem som begår dem eller varför. Vi vill ha skärpta straff för grova sexualbrott, fler poliser som utreder brotten och fler som döms. Vi vill vara mycket tydliga mot dem som kommer till vårt land om vilka lagar och regler som gäller här. Men vi kräver också att alla pojkar och män respekterar en kvinnas nej. En våldtäkt är såklart lika hemsk för offret oavsett om gärningsmannen är invandrare eller infödd svensk.


 

M och S bör kunna göra upp om migrationspolitiken

2018-05-04

Socialdemokraternas besked idag om en kraftigt skärpt migrationspolitik är mycket välkommen. Förslagen ligger dessutom helt i linje med det Moderaterna drivit sedan vår senaste partistämma. Bland verkar S vilja att de tillfälliga reglerna från 2015 (tillfälliga uppehållstillstånd och försörjningskrav vid anhöriginvandring mm) ska permanentas, man vill avskaffa förmåner och rättigheter för dem som fått avslag, och i övrigt säger man att Sverige inte kan regler som väsentligt skiljer sig från andra länder i EU.

Beskeden ligger också helt i linje med de förslag som jag och 12 moderata riksdagskolleger presenterade redan hösten 2015,
Tio punkter för en mer balanserad migrationspolitik . De flesta av våra motionsförslag har därmed nu blivit både Moderaternas och Socialdemokraternas officiella politik. Hyfsad framgång får man säga.

Problemet för Socialdemokraterna är bara att deras budskap idag klingar lite falskt. För samtidigt slåss man ju med näbbar och klor för att få igenom en lagändring som ger 9.000 vuxna män utan asylskäl en chans att stanna i Sverige för en kostnad av sex miljarder under tre år. Att på detta sätt skicka så totalt olika signaler samtidigt gör det lite svårt att ta Socialdemokraternas beslut på allvar. De har mycket att bevisa.

Det bästa de kunde göra nu är att dra tillbaka det hårt kritiserade lagförslaget och i stället bjuda in till förhandling om en blocköverskridande överenskommelse kring migrationspolitiken. Förutsättningarna för en stor bred överenskommelse mellan M och S om en långsiktig migrationspolitik förefaller i sak mycket goda. Får en sådan stöd även av SD och kanske några av Allianspartierna blir det en mycket stark uppgörelse som ställer de mer extrema småpartierna (främst V, MP och C) vid sidan i denna fråga för många år framåt. Det vore mycket bra för Sverige och skulle spegla den stora folkmajoritetens vilja.

Frågan är - går det rent av att lösa detta redan före valet? Det skulle säkert välkomnas av många.


 

Politik handlar om att prioritera - jag skriver i Dagens Samhälle idag

2018-05-03

I dag har jag denna debattartikel i Dagens Samhälle:


Politik handlar just om att ställa grupper mot varandra

Nyligen kom regeringens proposition "En ny möjlighet till uppehållstillstånd" som i praktiken innebär att 9.000 vuxna (främst män) utan asylskäl beviljas uppehållstillstånd om de studerar eller "har för avsikt" att studera i Sverige.

Förslaget har mött extrem hård kritik. Exempelvis skriver Lagrådet att "gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas". Det är den i särklass hårdaste kritik som jag någonsin sett Lagrådet framföra. Förutom att lagförslaget är juridiskt och lagtekniskt undermåligt går det emot all form av logik och tydlighet i svensk migrationspolitik, samt medför godtycke och rättsosäkerhet.
 
Förslaget är dessutom dyrt. Förutom att regeringen själva uppskattar en direkt kostnad för bland annat boende och försörjning på cirka 1 miljard per år tillkommer kostnad för gymnasieplatser som inte finns med i kalkylen. De billigaste gymnasieprogrammen kostar ungefär 110.000 kronor per år. Räknat på 9.000 elever blir det i så fall ytterligare en miljard per år. Totalkostnaden för att bevilja dessa 9.000 personer uppehållstillstånd för studier blir därmed minst 6 miljarder för tre år
 
På första maj meddelade statsminister Löfven att Socialdemokraternas ”vill verka för" höjda pensioner för 1,2 miljoner pensionärer. I sina tal och pressmeddelanden uttryckte sig Socialdemokraterna så att svenska pensionärer fick bilden av att man vill ge en pensionshöjning med 600 kronor i månaden för 1,2 miljoner pensionärer. För detta är man villiga att satsa 4 miljarder per år. Problemet är bara att 4 miljarder inte räcker till 600 kronor i månaden för 1,2 miljoner pensionärer. Det räcker bara till 278 kronor.

Jag tror många pensionärer lyssnade intresserat på statsministerns högtravande tal på presskonferensen där han med darrande stämma talade sig varm för hur de pensionärer som slitit hela livet minsann förtjänar en dräglig pension. Det betyder alltså enligt Löfven och Socialdemokraterna 600 kronor extra per månad. Eller i verkligheten 278 kronor.
 
Samtidigt som Socialdemokraterna är villiga att satsa 4 miljarder per år på höjda pensioner för vissa grupper satsar man alltså 6 miljarder på tre år på att ge uppehållstillstånd för 9.000 vuxna män utan asylskäl från andra länder. Man lägger alltså  222.000 kronor per år på en utrikes född man som saknar asylskäl och 3.333 kronor per år på varje pensionär. En vuxen man utan asylskäl är alltså värd 66 gånger mer i regeringens budgetsatsningar än en genomsnittlig svensk pensionär.
 
”Nu ska vi inte ställa grupper mot varandra” säger någon med indignerad stämma. Men det ska vi visst göra! Politik handlar nämligen om exakt detta, att prioritera mellan olika saker och därmed även ställa grupper mot varandra.
 
De miljarder man lägger på meningslösa byggsubventioner kan man inte lägga på att korta vårdköerna. De pengar man lägger på att skattesubventionera elcyklar kan man inte satsa på äldreomsorgen. Och de pengar man lägger på en kamelfarm kan inte gå till skolan.
 
På samma sätt gäller att de 6 miljarder man lägger på att ge uppehållstillstånd för 9.000 vuxna män utan asylskäl inte kan användas för att höja pensioner eller sänka pensionärernas skatt. Konstigare än så är det inte.
 
Jag vill aldrig höra de partier som röstar för detta förslag klaga i framtiden på att det saknas pengar till angelägna saker eller att skatterna är för höga. Man har gjort sin prioritering och får stå för den. Vi moderater gör en helt annan prioritering.
 
 
Jan Ericson, Ubbhult
Riksdagsledamot (M)


 



S-MP-regeringens falska pensionslöften och orimliga prioriteringar

2018-05-02

Socialdemokraternas besked om att man vill "verka för" höjda pensioner för 1,2 miljoner pensionärer låter givetvis väldigt lockande för många. Men när man skrapar lite på ytan blir det väldigt uppenbart hur dagens regering försöker lura väljarna.

1. Man utlovar i media i princip en pensionshöjning för 1,2 miljoner pensionärer med 600 kronor i månaden. Och för detta är man villiga att satsa 4 miljarder per år. Problemet är bara att 4 miljarder inte räcker till 600 kronor i månaden för 1,2 miljoner pensionärer. Det räcker bara till 278 kronor. Före skatt.

2. Det andra problemet är att alla ändringar i de allmänna pensionerna beslutas av Pensionsgruppen, som innehåller representanter från M, S, C, L och KD. Det är denna grupp som beslutar om förslag till förändringar av pensionssystemet. Inget parti kan ensamt förändra pensionssystemet. I den mån förändringar sker är det ett gemensamt beslut av dessa fem partier.

3. Det tredje problemet är hyckleriet. Samtidigt som man är villiga att satsa 4 miljarder per år på höjda pensioner för vissa grupper satsar man 2 miljarder per år på att ge uppehållstillstånd för 9.000 vuxna män utan asylskäl från andra länder. Man lägger alltså  222.000 kronor per år på en utrikes född man som saknar asylskäl. Och 3.333 kronor per pensionär. En ensamkommande vuxen man utan asylskäl är alltså värd 66 gånger mer än en svensk pensionär. Det är helt oanständiga proportioner. Totalt för tre gymnasieår blir det hela 6 miljarder i kostnader för de unga männen. Pengar som givetvis kunde använts till något annat.

Sammantaget visar detta hur extremt skeva prioriteringar dagens regering gör. Jag kommenterade detta på twitter i ett inlägg som fått väldigt stor spridning det senaste dygnet:





Svenska folkets viktigaste valfrågor

2018-04-30

Nyligen presenterades SOM-institutet vid Göteborgs Universitet sin årliga analys över hur svenska folket ser på olika frågor. Här är "topplistan" över väljarnas viktigaste frågor. Svaren är inte "styrda" utan det är en öppen fråga om vilka frågor man tycker är viktigast i Sverige idag, och varje svarande får ange maximalt tre stycken:



Viktigaste frågan är alltså invandring och integration. Av undersökningen framgår att synen på om vi ska ha ökat eller minskat flyktingmottagande förändrats dramatiskt de senaste åren. Det är intressant att se att svenska folket ända sedan 1990 haft en övervikt för att minska flyktingmottagandet. Politiken har agerat precis tvärtom. Det är så man skapar misstro mot politiken och bäddar för framgångar för nya invandringskritiska partier. Idag är det hela 53% som vill minska flyktingmottagandet och endast 23% säger nej. Det är den mest negativa inställningen till flyktingmottagande på 20 år. Det är en ganska tydlig signal till oss politiker. Svenska folket börjar se baksidan av det stora asylmottagandet i sin egen vardag.



 

Kvällens debatt i Agenda

2018-04-29

Kvällens debatt i Svt Agenda var på ett sätt historisk. Det är, vad jag vet, första gången en moderat partiledare debatterar direkt med Sverigedemokraternas dito. Och när ämnet är migration och integration blir det givetvis extra laddat.

Nu blev väl debatten lite som förväntat. Jag tycker det var klädsamt av Ulf Kristersson (M) att ge Jimie Åkesson och SD ett erkännande att de var de enda som pratade om problemen kring migration och integration inför valet 2014. Samtidigt var det bra att Kristersson var tydlig med att det inte duger att bara problematisera och kritisera och säga att allt är nattsvart. Man måste också ha en linje om vad man vill göra åt saken. Att som SD utlova att 100.000-tals invandrare med uppehållstillstånd ska skickas tillbaka är knappast realistiskt. Inte heller att säga att gränsen för invandring omedelbart ska sättas till noll.

I övrigt var positionerna ganska låsta. Kristersson upprepade att han inte tänker förhandla eller regeringssamverka med SD, och Åkesson var uppenbart frustrerad över att ingen vill förhandla eller samverka med honom.

Personligen måste jag säga att efter den senaste veckans diskussion om lagförslaget om "gymnasieamnesti" känner jag tyvärr större förtroende för SD:s migrationspolitik än Centerpartiets. Samtidigt ligger jag närmare Centern än SD i de flesta andra frågor. Att bilda en regering handlar inte bara om att hantera migrationsfrågan, även om den är stor och central. Man måste även kunna enas kring andra viktiga frågor. Och där inser alla moderater att det blir svårt om man ska samarbeta organiserat med SD. Däremot tycker jag att en moderatledd regering ska uppträda mer vuxet än dagens regering och bjuda in även SD till alla breda politiska samtal. Ska vi kunna skapa en långsiktigt hållbar migrationspolitik krävs att alla de stora partierna står bakom den. Och då är det givetvis ett värde om den även får stöd av SD.

Viktigaste beskedet i kvällens debatt var att Ulf Kristersson var tydlig med att fjolårets asylmottagande på 26.000 personer plus anhöriga är alldeles för höga tal i det läge landet befinner sig. Och att vår migration måste kopplas till hur vi klarar integrationen. Båda dessa besked var välkomna. Och de ger mig stöd i min tanke att vi måste hamna ganska nära noll de närmaste åren när det gäller vårt mottagande utöver de 5.000 kvotflyktingar vi tar emot varje år. 

I övrigt tror jag inte att debatten fick vare sig Moderater eller Sverigedemokrater att byta parti. Vi har en skillnad i synsätt, det går inte att komma ifrån. Sverigedemokraterna ser invandrare som kollektiv som ett problem som man enklast löser genom  att stänga gränsen och skicka tillbaka 100.000-tals personer som tidigare beviljats uppehållstillstånd. Moderater ser arbetslösa invandrare som lever på bidrag som ett problem, liksom de som inte respekterar våra lagar och vår kultur. Vår lösning är att försöka få fler i arbete, ta krafttag mot lagbrott och införa bidragstak och utbildningsplikt i kunskaper om det svenska samhället och det svenska språket. Samtidigt har vi en tro på att alla som arbetar och betalar skatt bidrar till vårt samhälle, oavsett varifrån de kommer. M och SD har dock en stor samsyn i vissa frågor och i de fallen tycker jag personligen inte att det vore något problem att diskutera enskilda konkreta förslag även med SD. Vi har ju till och med skrivit ihop oss med Vänsterpartiet vd något tillfälle.

Hur valet går beror på många saker.

I den ena vågskålen finns frågan om hur många moderata väljare som i protest mot vår tidigare migrationspolitik röstar på SD för att "straffa oss". Samt hur många moderata väljare som skräms bort av vårt samarbete med Centerpartiet. Och givetvis hur stor chans man bedömer att vi har att få igenom vår migrationspolitik.

I den andra vågskålen finns regeringsfrågan. Alla vet att SD aldrig kommer att ta plats i någon regering och att de kommer att ha väldigt svårt att få igenom sin politik. Dessutom vill idag nästan alla prata eller förhandla med moderaterna. Ulf Krristersson är sannolikt den partiledare som har störst chans att skapa ett fungerande regeringsunderlag och därmed en annan politik än dagens. Han är också den mest populäre partiledaren hos svenska folket. Kristersson resonerande sätt och brist på tvärtsäkra uttalanden har redan börjat imponera på väljarna.

Valet kommer att bli väldigt spännande.  Det är lätt att underskatta den enorma frustration och oro som många känner över tillståndet i landet. Ju allvarligare läget blir desto fler proteströster kommer att gå till SD och andra ytterkantspartier. Samtidigt vet vi att människor gärna röstar på partier som ger hopp om en lösning på samhällsproblem. Där anser jag att vi moderater har mer att erbjuda än såväl SD som övriga partier. 

 

Helt orimligt att socialministern ger de äldre skulden för vårdkrisen

2018-04-29

Häromdagen kunde man läsa denna artikel i Aftonbladet, där socialminister Annika Strandhäll (S) med kraft förklarar att vårdkrisen minsann inte har något alls med det stora asylmottagandet att göra. I stället beror det på det ökande antalet äldre.

Jag tycker det är allvarligt att en minister så uppenbart försöker missleda befolkningen. Det finns hur mycket faktamaterial som helst som visar att det stora antalet nyanlända medför mycket stor belastning på både sjukvård och tandvård. Bland annat har Sveriges Kommuner och Landsting och Socialstyrelsen skrivit rapporter om detta. Det är också samma bild man får när man talar med anställda inom sjukvården och tandvården. Eller när man själv besöker en vårdcentral eller akutmottagning. Flera personer i min närhet att för övrigt förgäves försökt boka tid hos tandläkaren, som haft långa köer och själv sagt att det beror på att det är så många asylsökande som behöver omfattande tandvård.

Även media har skrivit om detta vid upprepade tillfällen. Exempelvis här, här, här, här, här och här. Och här är ett debattinlägg från 2017 från en specialistläkare i geriatrik.

Att ge vår åldrande befolkning skulden är inte lite fräckt. Särskilt som dagens regering själva bär stor del av skulden för ökande vårdköer genom att man avskaffade Alliansens kömiljard som bevisligen kortade köerna. Faktum är att de är våra äldre som drabbas allra värst av växande köer. Det gör Strandhälls missledande påhopp på vår åldrande befolkning extra motbjudande.

Kommenterade även på twitter:




 

Stefan Löfven har gått vilse i migrationspolitiken

2018-04-28

I dag skriver jag i Borås Tidning om hur statsminister Löfven och regeringen gått helt vilse i migrationspolitiken. Man vill alltså låta 9.000 vuxna icke arbetande män utan asylskäl få stanna i landet, samtidigt som man vill kasta ut arbetskraftsinvandrare som arbetar, betalar skatt och försörjer sig själva. Detta är inget annat än ett totalt sammanbrott för all logik i svensk migrationspolitik.




 

M, L och Kd ger besked om hur vi vill hantera "amnestilagen"

2018-04-27

I dag meddelade Moderaterna, Liberalerna och kristdemokraterna hur man avser att agera i den fortsatta hanteringen i riksdagen av den så kallade "amnestilagen", eller den lag som S, V, C ovch MP vill rösta igenom för att ge 9.000 unga män utan asylskäl en chans att ändå beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Till en kostnad av minst 2 miljarder per år.

Från moderat sida är den fortsatta hanteringen av frågan förankrad i riksdagsgruppen och jag utgår från att detsamma gäller för L och Kd. Här en kort sammanfattning:

  • Moderaterna är emot regeringens förslag till ny möjlighet till uppehållstillstånd vid studier på gymnasienivå (eller rent av bara "avsikt att studera").
  • Förslaget har kritiserats hårt av såväl remissinstanser som Lagrådet. Exempelvis skriver Lagrådet att "gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas". Det är den i särklass hårdaste kritik som Lagrådet någonsin framfört mot ett lagförslag i modern tid. Lagförslaget är inte bara helt orimligt och ologiskt i sak, väldigt kostsamt, och även utformat på ett sätt som gör det närmast obegripligt att tolka.Det är dåligt berett och dåligt utformat.
  • Det är finansutskottet som hanterar frågan, eftersom den presenterats i form av "ändringsbudget" av regeringen. Socialförsäkringsutskottet kommer att yttra sig i frågan eftersom den rör migration. Moderaterna anser att även konstitutionsutskottet ska beredas möjlighet att yttra sig över förslaget, inte minst mot bakgrund av den kritiserade beredningen och hur förslaget utformats vad gäller bland annat likabehandling.
  • Eftersom remissinstanserna endast fått tre veckors remisstid och vissa förslag inte ens remitterats behöver sannolikt flera myndigheter komma till tals under utskottets beredning. Personligen skulle jag gärna se yttranden över det slutliga lagförslaget och effekterna av detta från Migrationsverket och polisen, men kanske även från Sveriges Kommuner och Landsting som ju ska hantera bland annat dessa personers skolgång? Upplysningsvis finns vissa möjligheter även för en minoritet i finansutskottet att kräva kompletterande upplysningar och yttranden från exempelvis myndigheter.
  • Vår utgångspunkt är också att Lagrådet bör erbjudas möjlighet att lämna ytterligare synpunkter under utskottets beredning. Att regeringens beredning varit så bristfällig och att förslaget är mycket komplicerat och ändrat i vissa delar innebär att det finns skäl att skäl att låta Lagrådet granska regeringens proposition.
  • Om vi bedömer att utskottet inte har gjort ett tillräckligt bra jobb med att granska och analysera de negativa konsekvenserna av förslaget så är vi inte främmande för att återförvisa betänkandet till utskottet för ytterligare beredning.
  • Det ska dock noteras att bristerna i regeringens förslag inte kan kompenseras genom åtgärder i riksdagen. Förslaget är för dåligt för att ligga till grund för lag men verkar trots det vinna majoritet.

Vissa undrar varför vi inte bara stödjer Sverigedemokraternas utspel häromdagen. Det första problemet är att de gjort så många uttalanden (delvis motstridiga) och att det blir något förvirrat vad de vill. Det senaste beskedet man gått ut med i media är att man vill se en återförvisning till finansutskottet samt även hänvisning av äendet till konstitutionsutskottet.

Det sista går inte, eftersom det kräver majoritet i riksdagen att hänvisa en fråga till ett annat utskott än det som ansvarat för beredningen (och majoritet för det har vi ju inte eftersom C stödjer de rödgröna). Där har SD helt enkelt tolkat riksdagsordningen fel.

Vad gäller återremiss till finansutskottet är det möjligt med 1/3 majoritet i riksdagen (och det har vi eftersom ju SD i den frågan tycker likadant). Men det blir ändå en tämligen meningslös markering. Det kommer maximalt att fördröja beslutet några dagar, och därför ser vi det som en sista möjlig markering om inget annat fungerar.

Från M, L och Kd vill vi i stället försöka göra en grundlig hantering och med goda argument helt enkelt försöka övertyga övriga partier om det orimliga att rösta igenom detta förslag. Om det inte lyckas är det inte mycket att göra, men då har vi i vart fall gjort vad vi kan. Eftersom Sverigedemokraterna i grunden är lika kritiska som vi hoppas jag att SD stödjer vår linje när nu deras egen inte fungerar. Och om det till slut handlar om en sista återförvisning till finansutskottet vet vi ju att SD är av samma åsikt och då lär vi ju också rösta likadant. 

Det finns säkert olika åsikter inom M, L och Kd hur man ska hantera SD i denna fråga. För egen del vill jag vara tydlig med att jag tycker sakfrågan väger tyngst. Den är så allvarlig i sig att alla goda krafter som vill försöka stoppa detta i grunden orimliga lagförslag måste ta ansvar och arbeta mot samma mål. Jag tror väljarna förväntar sig det. Att SD lagt ett förslag som inte var genomförbart bör självklart inte hindra att samtliga fyra kritiska partier röstar lika i både utskott och riksdagsvotering. Sedan får vi se hur långt det räcker. En centerpartist (Staffan Danielsson) har redan sagt att han kommer att avstå vid voteringen. Om vi kan övertyga ytterligare en handfull kloka Centerpartister och Socialdemokrater att gå emot partilinjen eller lägga ned sina röster kan förslaget faktiskt falla.


 

Ännu en av mina motioner fick (oväntad) framgång i riksdagen 

2018-04-25

I dag röstade riksdagen om ett antal motioner i Kulturutskottet. Bland dem fanns min motion om översyn av statliga bidrag till organisationer, för att säkra att odemokratiska eller extremistiska rörelser inte kan få skattepengar till sin verksamhet:

2017/18:2273 Översyn av statens stöd till organisationer

Under utskottsbehandlingen föll samtliga motioner i frågan eftersom Alliansen respektive SD hade olika reservationer och därmed S, V och MP fick majoritet. Under riksdagens omröstning bytte plötsligt SD fot och röstade med Alliansen varvid majoriteten skiftade över och riksdagen stödde min och ett antal liknande motioner i frågan. Motiveringen blev den som Alliansen hade i sin reservation:



 

Även citerad i Dagens Industri 

2018-04-25

I går blev jag även citerad i Dagens Industri med anledning av Centerpartiets stöd till lagförslaget om "ny möjlighet till uppehållstilstånd" för ensamkommande utan asylskäl.





 

Mina kommentarer om det bristfälliga lagförslaget om "ensamkommande"

2018-04-25

I går stod det så klart att Centerpartiet stödjer regeringens förslag om "En ny möjlighet till uppehållstillstånd", som i praktiken innebär att vuxna (främst män) utan asylskäl beviljas uppehållstillstånd om de studerar eller "har för avsikt" att studera här. Hur Centern kunde komma fram till att detta undermåliga lagförslag som totalsågats av både lagrådet och andra experter är obegripligt. Själv har jag riktat hård kritik mot såväl regeringen som Centerpartiet det senaste dygnet. Samma sak har andra ledande moderater gjort, som exempåelvis vår partiledare Ulf Kristersson, vår gruppledare Tobias Billström och MUF:s ordförande Benjamin Dousa för att nämna några.

Här är en sammanställning av mina viktigaste argument i form av de twitterinlägg jag skrivit om saken, främst det senaste dygnet, men även några äldre inlägg. De nyaste överst. Totalt har dessa inlägg hittills medfört över 10.000 reaktioner.