Migrations och integrationsbloggen

På denna sida kommer jag att samla alla mina blogginlägg som rör migration/invandring, integration och flyktingpolitik. Dessutom inlägg som rör rasism och invandringsfientliga organisationer, samt ickedemokratiska eller hotfulla grupperingar bland invandrare. Blogginlägg som rör problemet med EU-medborgare från andra delar av Europa som ägnar sig åt tiggeri i Sverige finns samlade på en egen sida .

Många kommuner med stort asylmottagande har nu ekonomiska problem  

2018-10-16

Jag och många med mig har tidigare varnat för vad som händer med de kommuner som tagit emot väldigt många asylsökande de senaste 4-5 åren. Många har gjort detta frivilligt eftersom man sett en möjlighet att fylla tomma lägenheter med hyresgäster och samtidigt få kostnaderna betalda av staten de första åren. Men efterhand som statens ansvar upphör och de nyanlända inte får arbete utan tvingas leva på försörjningsstöd så urholkas dessa kommuners ekonomi i snabb takt.

Ett exempel bland många är Avesta, där kommunens ekonomichef beskriver läget så här i Avesta Tidning förra veckan. Nedan en del av en artikel från ett helt uppslag i tidningen med flera artiklar om situationen:


              
                      
                 




 

Nu har jag analyserat läget kring FN-resolutionen om migration  

2018-10-15

Den senaste veckan har en debatt rasat på sociala medier om en FN-resolution om migration och asylmottagande  (Global compact for safe, orderly and regular migration) som Sverige tydligen planerar att underteckna i mitten av december. Även tidningen Metro har skrivit om saken. Hela resolutionen går att ta del av här. Den är mycket omfattande och inte alldeles enkel att läsa, och jag har bara skummat igenom texten. Resolutionen innehåller definitivt en del som ur svensk synpunkt känns märkligt och orealistiskt, exempelvis mer generösa asyl- och migrationsregler, generösare familjeåterförening, lättare för "papperslösa" att få uppehållstilsltånd och lite annat smått och gott. Mycket kontroversiellt är att det föreskrivs att offer för människosmuggling ska få lättare att stanna i landet, det skulle ju rent av uppmuntra smuggelverksamheten. (Objective 10, pt 26h). Det finns även en i mitt tycke kontroversiell text som kan tolkas som begränsning för media att skriva negativt om migration (Objective 17, pt 33c). Det talas också om "kampanjer" för att sprida en positiv bild av migration till befolkningen (Objective 17, pt 33f). Spontant känns det som om en hel del strider mot Sveriges gällande migrations- och annan lagstiftning, liksom grundlagsskyddade yttrande- och pressfrihet. Det är samtidigt svårt att bedöma i vilken mån förslagen skulle förändra svensk rätt, och hur mycket vi redan kan anses uppfylla - många punkter i resolutionstexten är ganska vaga, så som det tydligen ofta brukar vara i FN-resolutioner.

Jag har undersökt lite närmare vad som gäller för denna typ av resolutioner, både i samtal med personal på Utrikesutskottets kansli och kontroll med andra källor. Detta är det jag fått fram:

För det första finns det två typer av FN-resolutioner, resolutioner från Säkerhetsrådet respektive Generalförsamlingen. Säkerhetsrådets resolutioner är bindande för FN:s medlemsstater, medan Generalförsamlingens inte är juridiskt bindande (men däremot möjligen moraliskt bindande för de stater som skriver under). Generalförsamlingens resolutioner brukar betraktas som "rekommendationer" till medlemsstaterna.

Sverige undertecknar en mängd resolutioner i FN, många av dem leder aldrig till några politiska beslut i Sverige. När det gäller vissa viktigare resolutioner i exempelvis Säkerhetsrådet brukar den svenska regeringen samråda med andra partier, men när det gäller resolutioner i Generalförsamlingen verkar det oftast vara en ren regeringsfråga, eller rent av en fråga för ansvarigt departement. Riksdagen röstar inte om FN-resolutioner, det är först om/när en resolution ligger till grund för svensk lagstiftning som riksdagen röstar om den svenska lagändringen. Ett exempel är Barnkonventionen som antogs 1989, men som fram tills förra året inte i sin helhet intagits i svensk rätt (vilket det finns mycket kritik mot eftersom man befarar att det kommer att motverka sitt syfte). Det tog alltså 30 år för denna konvention att bli svenk lag. Det är Sveriges Riksdag som slutligen avgör vilka konventioner som eventuellt ska tas in i svensk lagstiftning och hur detta ska ske, eftersom Riksdagen är lagstiftare.

Den aktuella konventionen planeras att undertecknas i Marocko i början av december av "stats och regeringschefer". Jag konstaterar dock att det finns uppgifter om att både USA och Australien kommer att avstå från att underteckna eftersom de tycker resolutionen går för långt. Det borde få varningsklockor att ringa även i Sverige. Och även om resolutionen alltså inte är juridiskt bindande känns det märkligt att Sverige skulle underteckna en i vart fall delvis kontroversiell konvention om vi endast har en expeditionsregering. En ny borgerlig regering borde enligt min åsikt analysera resolutionen grundligt innan man eventuellt undertecknar den.

Samtidigt är det viktigt att alltså komma ihåg att resolutionen visserligen verkar vara kontroversiell och därmed enligt min mening känns olämplig att underteckna, men den tvingar inte Sverige att ändra sin migrations- och asylpolitik eller någon annan lagstiftning. Den saken råder vi över själva.





Dagens citat i Borås Tidning

2018-10-03

Jag står för dagens citat i Borås Tidning. Det känns riktigt bra att detta publiceras eftersom det är en utveckling som skrämmer mig. Politiken måste ta sig samman nu, ha mer fokus på politikens innehåll än positionering om vem som tycker om eller inte tycker om vem. Man måste kunna hålla isär dessa saker. För Sveriges skull.


 


 


Migrationspolitiken är ingen lek utan helt avgörande för Sveriges framtid

2018-09-30

Redan när SD tog plats i Sveriges Riksdag 2010 påpekade jag här på bloggen och i andra sociala medier att detta i praktiken riskerade att motverka en behövlig debatt om migrationspolitiken, eftersom såväl övriga partier som media skulle komma att tävla om vem som kunde distransera sig mest från SD. Det blev exakt så - SD:s inträde i politiken lamslog debatten och ledde snarast till motsatt utveckling av politiken. Självklart inte SD:s "fel", men likväl effekten av att de tog plats i riksdagen.

När SD växte 2014 och Alliansen förlorade regeringsmakten varnade jag för samma sak. Risken för fortsatt naiv migrationspolitik var uppenbar, trots att det var uppenbart för alla att en stor våg av asylsökande börjat söka sig till Europa. Inte förrän asylkaoset var ett faktum hösten 2015 tog sig politiken äntligen samman och agerade. Hade inte SD funnits som ett "spöke" i debatten hade troligen politiken förändrats betydligt tidigare.

Efter årets val är SD ännu större och är med sina 62 riksdagsmandat en maktfaktor i svensk politik. Men risken finns att deras storlek ännu mera än tidigare kommer att motverka den viktiga långsiktiga förändring av migrationspolitiken som Sverige så väl behöver. Nu tävlar återigen många av partierna om att markera sitt avstånd mot SD, och tonen i media blir allt hårdare med ibland extrema överdrifter. Migrationsdebatten har polariserats på ett allvarligt sätt, där det idag verkar vara viktigare att vara för eller emot SD än att ta ansvar för en nödvändigt stram migrationspolitik. Jag känner stor oro för att det kommer att saknas kraft och vilja hos riksdagens majoritet att ta tag i denna för landet helt avgörande fråga. 

Den enda vägen framåt är den moderaterna förespråkat sedan Ulf Kristersson blev partiledare. Vi måste, oavsett regering, snarast tillsätta en bred parlamentarisk utredning om Sveriges långsiktiga migrationspolitik, en utredning där samtliga åtta riksdagspartier är representerade. Och det får inte bli en långbänk utan måste bli en effektiv och snabb utredning. Under tiden utredningen arbetar måste dagens tillfälliga lagstiftning förlängas. Det måste också vara slut med konstiga avsteg och undantag från gällande regler (exempelvis "gymnasielagen").

Tyvärr är jag inte säker på att övriga partier accepterar denna lösning. Det vore allvarligt, för i så fall kommer inget alls att hända i frågan. Tvärtom riskerar den tillfälliga lagen då att upphöra till våren med en återgång till det som var tidigare, och Sverige går då en riktigt allvarlig framtid till mötes. Det finns stor risk för nytt kaos om Sverige återigen får Europas mest generösa asylregler, och allt fler asylsökande söker sig till vårt land. Vi ser redan nu hur många mindre kommuner får kraftigt ökade kostnader för försörjningsstöd i takt med att de får ta över ansvaret för alla arbetslösa nyanlända. Jag är övertygad om att staten kommer att tvingas skjuta till mångmiljardbelopp kommande år för att dessa kommuner ska överleva. Att då samtidigt fylla på med nya asylinvandrare är helt enkelt ohållbart.

Migrationspolitiken och asylpolitiken är helt enkelt alldeles för viktiga saker för att användas som brickor i ett politiskt spel där partierna sätter sig i var sitt hörn och vägrar samtala om frågan. Det skulle bädda för en katastrofal situation för vårt land. Alla partier har ett ansvar - migrationsfrågan är ingen lek!





Religiös extremism stoppas inte av populistiska förslag

2018-09-06

Valrörelser brukar alltid innehålla en rejäl dos av populism och enkla lösningar på komplicerade problem. Årets är inget undantag, snarare tvärtom. Allt är digitalt, svart eller vitt, utan nyanser och utan att partierna erkänner att många problem är betydligt mer komplicerade än vad de låtsas om.

I dagens Borås Tidning skriver jag om detta, och konstaterar att religiös extremism inte stoppas av populistiska förslag utan av konkret och fungerande politik. Och det har moderaterna, vilket jag beskriver i artikeln. Jag berör också frågan om "förbud mot religiösa friskolor" som ett antal partier lagt fram. Problemet är bara att dessa förslag är orealistiska och lätt blir ett slag i luften. Om man förbjuder "religiösa friskolor" i lag kommer oseriösa skolor bara att bryta namn och ändra sina stadgar eller bolagsordningar och sedan fortsätta som förut. Det viktiga är löpande oanmälda kontroller av alla skolor och att man givetvis också agerar när man får kännedom om något som inte verkar vara som det ska. Att man även ska göra en grundlig granskning av skolors ägare och ledning är redan beslutat i lag av en närmast enig riksdag. Lärare eller huvudmän för en skola som bryter mot lagar och regler bör givetvis också gripas och dömas och sedan förbjudas att driva skolor.

Vi ska inte vara naiva utan ha kontroll över landets alla skolor. Men ett generellt förbud mot religiösa friskolor är ett slag i luften och riskerar snarare att kasta ut barnet med badvattnet.

 




Jag fick aldrig något svar om SD:s återvändarpolitik

2018-09-05

I somras ställde jag en fråga till SD:s migrationspolitiske talesperson, Paula Bieler. Jag fick inget svar och påminde henne vid ett av våra utskottsmöten i Arbetsmarknadsutskottet där hon var med. Hon kommenterade då min fråga på twitter och meddelade där att hon höll på att ställa samman ett svar till mig. Men trots påminnelser har svaret uteblivit.

Min fråga gällde SD:s "återvändarpolitik". Man vill ju göra Migrationsverket till ett "Återvandringsverk" i stället, och erbjuda mycket generösa bidrag till dem som frivilligt lämnar Sverige - trots att de beviljats uppehållstillstånd eller rent av medborgarskap. SD:s huvudlinje är att de är bättre att ge ett generöst bidrag för att en person ska lämna landet, än att man ska försörja personen livet ut med olika bidrag. Rent spontant kan man tycka att det låter vettigt. Men i verkligheten är det tvärtom ett mycket märkligt och farligt resonemang.

Ett begränsat återvändarstöd finns redan idag, men då främst för dem som får avslag på asylansökan, så att de har ett litet startkapital när de kommer tillbaka. Men om SD:s syfte är att få en person som "beviljats uppehållstillstånd och som lever på bidrag" att lämna landet frivilligt är det rent matematiskt så att det krävs oerhört stora återvändarbidrag. I annat fall tjänar personen självklart mer på att stanna kvar i Sverige och leva på bidrag livet ut. Ska man då få den önskade "volymen" av återvändande kommer detta att kosta enorma pengar. Om man inför mycket generösa bidrag finns dessutom risken att de som lämnar Sverige inte alls blir de som lever på bidrag utan i stället de som har arbete och en utbildning som är gångbar även i andra länder. Vem vill inte ha ett kraftfullt bidrag för att flytta till ett annat land och jobba dfär i stället, kanske till en högre lön än i Sverige?

Värst är dock de signaler ett så frikostigt bidrag skulle skicka. Det blir såklart en så kallad "pullfaktor" för asylsökande när det blir känt att Sverige betalar ut mycket generösa bidrag till den som vill återvända till hemlandet. Det kommer att göra att fler asylsökande söker sig till Sverige.

Så sammanfattningvis: SD:s återvändarpolitik kommer både att kosta enorma summor, riskerar att driva iväg personer med utbildning och jobb, och riskerar dessutom att locka hit många fler sylsökande. Det blir ett trippelfel.

Moderaterna föredrar att se till att de som har uppehållstillstånd också kommer i arbete. Då betalar de skatt och bidrar till vårt samhälle. Det är mycket bättre än att betala generösa bidrag som kostar stora summor, kan leda till att främst invandrare med jobb lämnar landet, och underminerar vår strävan efter att inte ha mer generösa regler än vår omvärld i migrationspolitiken.

Jag förstår ärligt inte hur SD tänker i denna fråga och hur man får ihop logiken. Är uppriktigt nyfiken, men misstänker att man inte riktigt själva kan förklara vad man menar och att det är därför svaret på min fråga uteblir.



 

Vi måste ta kampen mot islamistisk extremism på allvar

2018-09-02

Vi får allt fler bevis och tecken på att extrema islamistiska krafter i vårt samhälle leder utvecklingen åt alldeles fel håll. Inte minst har vi sett exempel på detta i Borås, något som uppmärksammats tidigare av lokala media, men nu även av Svenska Dagbladet. De skriver nu om salafistiska rörelser som vill avskilja människor från det sekulära samhället, från demokratin och av riksdagen beslutade lagar.

Från moderat sida har vi ett antal konkreta förslag för att motverka detta.

* Vi vill stoppa utländsk finansiering av moskeer och lön till imamer
* Vi vill strypa alla offentliga bidag till extrema samfund
* Vi vill stoppa utländska hatpredikanter från att besöka Sverige
* Vi vill säkerställa att de extremister som finns här illegalt tvingas lämna landet
* Vi vill stoppa "moralpoliser" i våra förorter
* Vi vill skärpa straffen för olika typer av terroristbrott
* Vi vill göra det olagligt att stödja eller delta i verksamheten i extremistiska organisationer
* Vi vill göra det möjligt att utvisa fler grova brottslingar

Med moderat politik skulle vi få en viktig förändring.

En annan fråga jag tycker vi måste lyfta är den om religiösa friskolor. I grunden är jag, som jag skrivit många gånger tidigare, positiv till friskolor med samtidigt kraftigt negativ till religiösa friskolor. Religionsutövning har inte i skolundervisningen att göra. Det finns dock ett problem med att "förbjuda religiösa friskolor". Det är nämligen omöjligt i praktiken. Skulle ett sådant beslut tas i riksdagen skulle alla religiösa friskolor snabbt byta namn och så finns det plötsligt inga religiösa friskolor. Det viktiga är inte vad friskolan heter eller hur deras dokument eller bolagsordning ser ut, utan det viktiga är hur den dagliga verksamheten bedrivs. Jag tycker det är hög tid för oregelbundna kontroller av Skolinspektionens kontrollanter, utan förvarning. Då skulle man snabbt upptäcka om saker inte är som de borde. Upptäcks detta bör skolan först få en varning och sedan kanske ett vitesföreläggande, och om det inte hjälper blir sista utvägen att dra in skolpengen.



 

Diskrimineringslagen motverkar integration på arbetsmarknaden

2018-08-16

Farah Alhajeh hade sökt jobb hos ett tolkföretag i Uppsala. Vid intervjun ville hon, som är muslim, inte ta en man i hand utan la i stället handen på sitt bröst som hälsning. Företaget avbröt då rekryteringen och ledde ut henne från kontoret.

Företaget hävdar att man inte kan acceptera andra sätt att hälsa än handskakning. Andra hälsningssätt som har sin grund i religion och gör skillnad mellan könen är kränkande och kan leda till konflikter på arbetsplatsen.

Kvinnan anmälde ärendet till DO (Diskrimineringsomvbudsmannen) som ansäg att diskriminering förelåg. Även en oenig AD (Arbetsdomstolen) beslutade med rösterna 3-2 att företagets agerande var fel – och går på DO:s linje. Domstolen konstaterar att för att Sverige ska leva upp till Europakonventionens krav måste diskrimineringslagen omfatta detta. Domstolen dömer det aktuella företaget att betala 40.000 kronor i diskrimineringsersättning till kvinnan.

Här är SVT:s nyhet om ärendet

Jag anser att domen är hårresande. Självklart måste ett företag (i detta falll alltså ett tolkföretag) kunna kräva att alla anställda hälsar på samma sätt på alla människor av båda könen. Att detta betraktas som diskriminering är fullständigt orimligt. AD:s dom går rimligen mycket längre än vad Europakonventionen kräver, jag har i vart fall inte hört talas om någon liknande dom från något annan europeiskt land.

Det är inte heller det första "handskakningsärendet" som behandlats i svensk domstol. Det har förekommit både friande och fällande domar, lite beroende på omständigheterna. Risken med dagens rättsläge är att personer med utländska namn inte ens kommer att kallas till anställningsintervju för att arbetsgivare inte vill riskera att göra sig skyldig till brott mot diskrimineringslagen om man känner vid intervjun att den arbetssökande inte passar in på arbetsplatsen. Dagens diskrimineringslag motverkar i praktiken integration av nyanlända på svensk arbetsmarknad. 

Min slutsats är att diskrimineringslagen måste ses över snarast och reglerna om diskrimineringsersättning ändras. Det är också något jag motionerat om i riksdagen flera gånger de senste åren, senast i denna motion förra hösten. Blir jag omvald till riksdagen kommer det vara en av de frågor jag kommer att fortsätta driva efter valet.



 

Veckans annons i Markbladet

2018-08-09

Denna vecka har min annons fokus på migrationsfrågan. Vad moderaterna gjort i frågan och vad vi vill göra framöver finns ju i denna sammanfattning som jag lagt ut på bloggen och sociala medier ett flertal gånger nu.





 

35 dagar kvar till valet - jag ger fyra nya personliga vallöften

2018-08-05

Frågorna om migration och integration är sannolikt väljarnas viktigaste frågor. Det är samtidigt frågor som påverkar i stort sett alla samhällsområden liksom samhällsekonomin. De politiker och partier som inte har realistiska svar på hur dessa frågor ska hanteras kommer inte att kunna göra anspråk på att vara med och styra landet. Jag har själv arbetat mycket med dessa frågor de senaste 4-5 åren och många av de förslag moderaterna presenterat är sådant jag tidigare debatterat, bloggat om eller motionerat om i riksdagen. Jag har också varit engagerad i flera moderata arbetsgrupper och vartit med och påverkat dagens moderata politik på olika sätt.

I slutet av juni presenterade jag en egen sammanfattning av moderaterna gjort på detta politikområde denna mandatperiod och hur vi vill förändra politiken framöver. Sammanfattningen innehåller:
1. Vad moderaterna uträttat i riksdagen och lyckats få igenom denna mandatperiod
2. Våra förslag inom migrationsområdet
3. Vad vi vill göra för att de som fått avslag eller vistas här utan tillstånd ska lämna landet
4. Vår integrationspolitik
5. Våra skärpta regler för medborgarskap
6. Vår övergripande strategi för att få igenom våra förslag efter valet

Utöver det moderaterna föreslår anser jag att ytterligare två saker behövs:

För det första måste vi fortsätta utveckla politiken. Jag anser att moderaterna har den absolut mest heltäckande politiken idag, men är övertygad om att det behövs mera för att hantera den situation Sverige är idag. Inte minst tror jag att det svenska asylmottagandet behöver ligga nära noll under ett antal år. Vi kan inte lita till vad EU gör på området utan måste ha en mer aktiv svensk politik. Samtliga våra nordiska grannländer har hanterat dessa frågor bättre än Sverige och har ett dramatiskt mindre asylmottagande än Sverige. Trots medlemskap i EU/EES och Schengen. 

För det andra tycker jag debatten om integration även borde innehålla frågan om rimlig assimilation. Integration innebär kortfattat att de som bor här och de som kommer hit som invandrare "möts på halva vägen" och anpassar sig till varandra. Assimilation i sin renaste form betyder att någon helt överger sin egen kultur. Inget av detta är optimalt. Jag anser inte att vi har någon skyldighet att förändra vår lagstiftning eller sätt att leva i någon större utsträckning bara för att människor från andra kulturer flyttar hit. Inget annat land i världen agerar så. Flyttar jag till ett annat land får jag anpassa mig till det som gäller där, och samma synsätt borde vi ha i Sverige. Fullständig assimilation är inte heller rimligt. Alla människor behöver kunna bevara sin egen kultur och sina traditioner i rimlig utsträckning för att må bra som människor. Det gör även en svensk som flyttar utomlands. Men när jag träffar framgångsrika invandrare ser jag att deras väg till framgång gått just genom att anpassa sig väl till Sverige och vårt samhälle, precis som framgångsrika svenskar i andra länder anpassat sig väl till lagar och sedvänjor i dessa länder för att lyckas. Det betyder självklart inte att man helt måste släppa egna traditioner, religion eller kultur. Men man måste inse att i ett land gäller både lagar och oskrivna regler, och att man möts med större respekt och får ett varmare mottagande om man anstränger sig för att leva upp till detta och även lär sig språket. Man får helt enkelt som ordspråket säger, "ta seden dit man kommer". Om svensk politik och svenska myndigheter var mycket tydligare med att vi förväntar oss detta av alla som flyttar hit tror jag att de mycket snabbare skulle komma in i samhället och att främlingsfientligheten samtidigt skulle minska.

För det tredje måste vi ta kampen mot åsikten om att "fri invandring" är ett rimligt mål. Fri invandring går aldrig att kombinera med ett välfärdssamhälle av svensk modell. Och i valet mellan fri invandring och rimlig välfärd till alla som bor i vårt land väljer jag det senare. Därmed behöver Sverige ha en reglerad invandring.

Mina fyra nya vallöften är att
1. Medverka aktivt för att försöka få igenom så mycket som möjligt av moderaternas nya migrationspolitik
2. Fortsätta driva på för en fortsatt utveckling av migrations- och integrationspolitiken
3. Verka för att diskussionen om integration även handlar om vad som är rimliga krav på assimilation
4. I alla lägen ta fajten mot dem som förespråkar en helt fri invandring


(Mina tidigare vallöften hittar du på denna sida) 



 

Så vill moderaterna skärpa reglerna för anhöriginvandring

2018-07-31

Migrationsverkets senaste prognos visar som jag skrev häromdagen att man räknar med betydande anhöriginvandring kommande år. Men det är samtidigt viktigt att peka på att politiken råder över frågan - det är vi som avgör hur villkoren ska se ut för familjeåterförening och anhöriginvandring.

För att möjliggöra familjeåterförening bör det krävas permanent uppehållstillstånd, en förmåga att försörja sig själv samt en möjlighet att stå för sina familjemedlemmars försörjning. Följande skärpningar av lagstiftningen skulle säkerställa att så blir fallet:

1. Nuvarande begränsningar ska förlängas. Sverige behöver en migrationspolitik som är långsiktig och utan de tvära kast som till exempel Socialdemokraternas och Miljöpartiets gymnasielag för ensamkommande har medfört. En permanent asyllagstiftning bör arbetas fram under nästa mandatperiod genom en parlamentarisk utredning med samtliga riksdagspartier. Hela den tillfälliga lagen som löper ut sommaren 2019, inklusive de begränsningar för anhöriginvandring som gäller idag för nyanlända med tillfälliga uppehållstillstånd, bör därför förlängas till dess att en långsiktig migrationspolitik kommer på plats.

2. Arbete och egen försörjning måste vara den huvudsakliga drivkraften för att kunna erhålla ett permanent uppehållstillstånd. Dagens prövning sker vid ett specifikt tillfälle utan att göra en tillräcklig bedömning av varaktigheten i inkomsten. Då ökar risken för att den försörjningsförmåga som kan framstå som tillräcklig, i själva verket är undermålig. För att säkerställa att inkomsten är stabil över tid ska ett nytt krav införas på arbete och egen försörjning under minst ett år innan permanent uppehållstillstånd kan beviljas. Det ska inte vara möjligt att nå upp till kravet genom inkomst från en subventionerad anställning. En sådan regel förhindrar dessutom förekomsten av missbruk genom exempelvis falska anställningar. Liknande regler finns redan i Norge och Danmark. 

3. Markera betydelsen av kunskaper i svenska språket. Att kunna behärska svenska språket är en nyckel till samhället – till arbete, social rörlighet och förståelse för våra institutioner. Krav ska därför införas på grundläggande kunskaper i svenska för att möjliggöra permanent uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap. Därigenom blir det även en förutsättning för anhöriginvandring.

4. Skärpt försörjningskrav vid anhöriginvandring. Grundregeln för anhöriginvandring ska vara att anknytningspersonen i Sverige har både en tillräcklig bostad och inkomst för att kunna stå för sina familjemedlemmars försörjning. I dag är det möjligt att uppnå försörjningskravet med olika former av bidrag. Det är orimligt. För att garantera en långvarighet i försörjningen måste det även krävas att den som ska stå för försörjningen, har haft en inkomst minst ett år innan ansökan om familjeåterförening kan göras. Även här ska det inte vara möjligt att möta kravet på försörjning genom inkomst från en subventionerad anställning. Personen ska heller inte ha varit beroende av bidrag för sin försörjning. Den exakta nivån på vilken inkomst som ska krävas måste utredas för att säkerställa försörjningsförmågan. 

Sverige behöver en samlad migrations- och integrationspolitik, från asylsökande till nyanländ och nyanställd. För oss moderater är det självklart att egna ansträngningar, flit och arbete alltid ska löna sig. Nästa regering har ett ansvar att reglerna för anhöriginvandring reformeras.



 

Att söka asyl och att beviljas uppehållstillstånd är två olika saker

2018-07-31

I debatten får jag ofta frågan hur många asylsökande Moderaterna anser att Sverige ska ta emot varje år. Själva tycker de som ställer frågan oftast att det ska vara noll. Jag försöker förklara att det inte går att styra exakt hur många som söker asyl. Däremot kan vi politiskt bestämma vilka krav som ska ställas för att beviljas asyl/uppehållstillstånd och vad som ska gälla för anhöriginvandring. Varje person som kommer som turist till Sverige kan rent teoretiskt ansöka om asyl. Samma sak med alla EU-medborgare som rör sig fritt inom EU. Sverige kan inte vägra någon att söka asyl. Men vi kan bestämma om de ska bevljas det. Därför tycker jag diskussionen ofta landar snett - det är inte antalet asylsökande i sig som är den viktigaste frågan utan vilka regler vi har för att bestämma om man ska beviljas asyl, vilka rutiner vi har för att avvisa dem som får nej, och vilka rutiner vi har inom EU för att efterleva Dublinkonventionen om asylansökan i första säkra land. 

Sedan är det givetvis så att vi till en del även kan påverka hur många som ansöker om asyl just i Sverige. Under flera decennier har vi haft mer generösa regler än de flesta andra länder, och det gör såklart att större andel sökt sig hit än vad det är med dagens regler. Sverige kan inte ha mer generösa regler än genomsnittet i EU när vi är en del av EU med gemensam yttre gräns. Detta måste rimligen vara en självklar grund för en långsiktigt hållbar migrationspolitik.



 

Politiken avgör framtida migration - inte Migrationsverkets prognoser

2018-07-29

Migrationsverket kom idag med en ny så kallad "planeringsprognos" över antalet asylsökande de kommande åren. Jag citerar från rapporten:

"Prognosens planeringsantagande för antalet asylsökande ligger oförändrat kvar på 23 000 för 2018 och 29 000 för 2019. Både planeringsantagandet och det högre scenariot för 2019 och framåt utgår fortsatt från gällande lagstiftning, där den tillfälliga lagen upphör i mitten av 2019. Det finns emellertid en osäkerhet kring vilken lagstiftning som kommer att gälla från mitten av 2019. Det stundande riksdagsvalet och dess politiska efterspel har en avgörande roll för den migrationspolitiska utvecklingen framåt, som också påverkas av utvecklingen inom EU. Om den tillfälliga lagen skulle förlängas eller ersättas av motsvarande bestämmelser så innebär det förändrade förutsättningar jämfört med prognosens planeringsantagande för de kommande åren."

Utöver dessa 23.000 respektive 29.000 asylsökande räknar man med ett ökat antal anhörigärenden, eftersom den tillfälliga lagen som föreskriver tillfälliga uppehållstillstånd och försörjningskrav vid anhöriginvandring upphör i mitten av nästa år.

Nu är det ju så att Migrationsverket gör prognoser i första hand för att planera för sin budget och bemanning. De måste ju anta något. I grunden är det givetvis helt omöjligt att idag förutse hur många som ska söka asyl i Sverige år 2021, det inser var och en. Det gör att siffrorna mer är exempel på en nivå som känns rimlig än något man kan ta fasta på. Det är inte Migrationsverkets prognoser som avgör hur omfattande asylinvandringen blir i Sverige. Det bestäms av politiska beslut. 

Jag ser även att bland annat SD använder dessa siffror som ett mått på hur stor invandringen blir kommande fem år. Man lägger ihop alla siffror i planeringsprognosen för antalet asylsökande och tillkommande anhöriga för åren 2018-2021 och summerar det till 300.000. Detta är rent vilseledande av två skäl:
1. Att människor söker asyl är alltså inte detsamma som att de beviljas asyl. Två helt olika saker. Runt hälften (40-60%) brukar få ja. Det är först när man får ett ja som man är "invandrare". De övriga asylsökande som fått nej ska avvisas. Och för dem som passerat annat säkert land och ska prövas där enligt Dublinkonventionen gäller samma sak. De ska avvisas. Alla de som inte beviljas asyl kommer ju inte heller att ta hit några anhöriga.
2. Migrationsverket skriver alltså själva att om den tillfälliga lagen permanentas så kommer anhöriginvandringen att bli avsevärt lägre än planeringsprognosen. (Då gäller tex försörjningskrav vid anhöriginvandring).

Den viktigaste slutsatsen är därför att dagens tillfälliga lagstiftning till att börja med måste permanentas, vilket är moderaternas tydliga krav. Sedan behövs en bred parlamentarisk utredning som tar fram ytterligare förslag som kan komplettera eller ersätta dagens denna lagstiftning. Om dagens regering (S-MP med stöd av V) får chansen att låta den tillfälliga lagen upphöra 2019 väntar med all sannolikhet ett ny asylkaos. Det är endast genom ett regeringsskifte och en ansvarsfull politik som vi kan förebygga detta.

Jag upprepar min sammanfattning av moderaternas samlade förslag inom migration och integration, liksom vad vi uträttat under denna mandatperiod i mitt eget upprättade PM.



 

Favorit i repris: Moderaternas migrations- och integrationspolitik 

2018-07-23

Jag presenterade detta blogginlägg för en knapp månad sedan, men får fortfarande frågor, så jag lägger ut det igen.
Alltför många är inte alls är särskilt insatta i vad moderaterna egentligen föreslår inom migrationsområdet. Massor av missförstånd förekommer i debatten. Jag har därför gjort en grundlig och lättläst sammanställning i punktform av hela vår politik för migraton och integration. Sammanfattningen togs mycket väl emot av dem som läste förra gången, och förhoppningsvis når jag ytterligare några nu.

1. Vad moderaterna uträttat i riksdagen och lyckats få igenom denna mandatperiod
2. Våra förslag inom migrationsområdet
3. Vad vi vill göra för att de som fått avslag eller vistas här utan tillstånd ska lämna landet
4. Vår integrationspolitik
5. Våra skärpta regler för medborgarskap
6. Vår övergripande strategi för att få igenom våra förslag efter valet

Länkar till sammanfattningen här.



 

Migrationsverket stoppar tillämpningen av "gymnasielagen" tills vidare 

2018-07-18

Migrationsverket meddelar idag att man tills vidare stoppar tillämpningen av den så kallade "gymnasielagen".

"Migrationsverket avvaktar med bifallsbeslut i ärenden där den nya gymnasielagen har åberopats. Ärenden där det är uppenbart att den sökande inte uppfyller grundkraven kommer fortsatt få avslagsbeslut. Detta efter att två migrationsdomstolar har bedömt att det inte går att tillämpa lagstiftningen i den del som avser sänkt beviskrav för identitet."

Migrationsverkets beslut att frysa ärendehanteringen ligger helt i linje med vad vi från moderat håll har efterlyst, senast i SVT häromdagen. Nu har också datum spikats för det extra sammanträdet med socialförsäkringsutskottet som moderaterna begärt. Migrationsministern har kallats till ett extra sammanträde i utskottet den 2 augusti klockan 09.



 

Moderaterna kräver att "gymnasielagen" ("amnestilagen") stoppas

2018-07-16

Moderaterna kritiserar den nya gymnasielagen som varit i kraft i två veckor. Två domstolar har oberoende av varandra sagt att lagen är så dålig att den inte går att använda, och i dag kom också ett första överklagande in till Migrationsöverdomstolen, och deras bedömning kommer att bli mycket intressant för fortsättningen.

I dag kräver Moderaternas migrationspolitiske talesperson Johan Forssell att Migrationsverket stoppar prövningarna tills Migrationsöverdomstolen prövat den nya lagen.

Migrationsverket säger till SVT att de nu analyserar läget efter den ytterligare dom som nyligen underkänner den nya lagen, men något tydligt besked om hur man tänker agera verkar inte finnas.

Redan förra veckan krävde Johan Forssell (M) att socialförsäkringsutskottet ska kallas in till extra möte med anledning av det inträffade.



 

Asylaktivisternas hat och förolämpningar slår det mesta

2018-07-14

I går kväll fick jag plötsligt ytterst otrevliga kommentarer från en asylaktivist som uppenbarligen har en afghansk pojke boende hos sig (aktivisten lade till och med ut en bild av pojken på twitter).

Här några av de hatiska twitterinläggen riktade mot mig som jag fick ta emot från denna person bara för att jag idag kritiserat och tidigare röstat nej till gymnasielagen (amnestilagen). Jag fick också ett antal bilder på afghanska pojkar som hon påstår att "jag dödat". Eftersom hon själv lagt ut alla inlägg under eget namn på twitter ser jag ingen anledning att maskera namnet. Av lite sökning framgår att hon bland annat är aktiv i nätverket #vistårinteut.






Lite fascinerande är även dessa kommentarer om ovanstående twitterinlägg från en kvinna som är programledare i Sveriges Radio. Hon kallar alltså ovanstående kommentarer för "interaktion". Undrar om det även är SR:s syn på interaktion? Även i detta fall har hon själv lagt ut twitterinläggen så jag lägger ut dem helt omaskerade.





Jag är ganska härdad och kan tåla det mesta, särskilt i sociala medier. Jag har inte ens blockerat kontot ovan. Men man kan konstatera att hatet på nätet inte bara kommer från rasister, nazister, anarkister, islamister och ytterkantskommunister. Det kommer ibland från helt oväntat håll. Dessa asylaktivister lägger hela sin själ på att underminera tilltron till svensk asyllagstiftning och åt att sprida hat och nedsättande omdömen om alla som tycker annolunda - trots att de själva tillhör en litne minoritet av svenska folket. De är inte ett dugg bättre än andra hatiska extremister. Och de känns inte som några speciellt trevliga eller goda människor.


 

Moderaterna begär extra utskottsmöte om den sågade "gymnasielagen"

2018-07-13

Efter att även den största och tyngsta Migrationsdomstolen, den i Stockholm, underkänt den nya så kallade "gymnasielagen" (eller "amntestilagen" som den ibland kallas) och påpekat att de "fastnade redan på första raden" i den nya lagen så kan man konstatera att två olika domstolar nu konstaterat att lagen inte går att tillämpa.

Vi moderater (liksom L, SD och KD) varnade för detta. det är en godtycklig och rättsosäker lag som totalt sågades av lagrådet som skrev att "man har passerat hränsen för vad som är acceptabelt i fråga omlagstiftning". Ändå drev S, V MP och C igenom lagen i riksdagen. Efter bara två veckor har nu alltså två domstolar underkänt lagen. Detta är så anmärkningsvärt att jag undrar om något liknande någonsin hänt i svensk politisk historia? Det är en politisk skandal att detta kan hända.

Moderaternas migrationspolitiske talesperson, Johan Forssell, begär nu att Socialförsäkringsutskottet extrainkallas redan nu i sommar för att få ansvarig ministers syn på saken och besked om vad hon avser att göra åt situationen. Det är riksdagen som stiftar lagar och i detta allvarliga läge måste riksdagen också agera. Från moderat sida anser vi att lagen måste dras tillbaka omedelbart. Och det är ett högst rimligt krav.

Det som hänt är ytterst allvarligt, både för rättssäkerheten i stort, tilliten till asylsystemet och för de inblandade individerna. De senare har lurats in i falska förhoppningar om att få stanna (trots att de ansetts sakna asylskäl), till följd av den undermåliga lagen som sätter rättssäkerheten ur spel. Och sedan visar det sig att lagen inte ens fungerar för det syfte den skulle fylla. Man förstår att de asylsökande som berörs kastas mellan hopp och förtvivlan. De partier och debattörer som förespråkade denna lag bär en stor skuld  för att dessa unga män idag mår väldigt dåligt. Det hade varit mycket rakare och ärligare att säga tydligt att den som saknar asylskäl också måste åka hem, och sedan hjälpa dem att ordna denna hemresa och återetablering på ett värdigt sätt.





 

Den sämst underbyggda lag riksdagen tagit beslut om i modern tid? 

2018-07-06


Att en ny lag redan efter sex dagar (!) underkänns av tillämpande domstol måste vara rekord i svensk politik och svenskt rättsväsende. Men detta är resultatet efter att Migrationsdomstolen i Malmö underkänt det nya "amnestilagen" eller  "gymnasielagen" som riksdagen beslutade om före sommaruppehållet. Jag kan bara konstatera att det var exakt detta vi varnade för, när riksdagens majoritet (S-V-C-MP) tog beslut om en lag som lagrådet underkänt och som förändrats flera gånger på vägen utan att remissinstanserna fått en chans att bedöma ändringarna. Jag är nöjd med att M, KD, SD och L gemensamt reserverade sig och röstade nej till lagen.

Moderaterna kräver idag att lagen rivs upp. Och det är något jag som jurist stödjer till 100%. Det absolut minsta man kan begära av de lagar riksdagens beslutar om är att de åtminstone ska gå att tillämpa - alldeles oavsett vad man tycker om dem i sak. "Gymnasielagen" är ett bottennapp för svensk politik och svensk lagstiftning. En skam för rättssäkerheten, förutsägbarheten och rättstillämpningen.

Så hätr skriver Expressen (klicka för att lösa hela artikeln, Aftonbladets artikel - klicka på rubriken ovan)::


 

 

Sammanfattning av moderaternas migrations- och integrationspolitik 

2018-06-30

Jag har den senaste tiden insett att många inte alls är särskilt insatta i vad moderaterna egentligen föreslår inom migrationsområdet. Massor av missförstånd förekommer i debatten, och jag får massor av frågor. Jag har därför gjort en grundlig och lättläst sammanställning i punktform av hela vår politik för migraton och integration.

1. Vad moderaterna uträttat i riksdagen och lyckats få igenom denna mandatperiod
2. Våra förslag inom migrationsområdet
3. Vad vi vill göra för att de som fått avslag eller vistas här utan tillstånd ska lämna landet
4. Vår integrationspolitik
5. Våra skärpta regler för medborgarskap
6. Vår övergripande strategi för att få igenom våra förslag efter valet

Länkar till sammanfattningen här.


 

Medan andra tramsar försöker Ulf Kristersson föra ett vuxet samtal

2018-06-29



I skuggan av dagens turer kring om man ska respektera väljarnas röster eller inte (märkligt i sig) har moderaternas partiledare Ulf Kristersson en mycket viktig debattartikel i Dagens Nyheter.

Han tar där tydligt avstånd från både decemberöverenskommelsen och Alliansens stundtals svaga oppositionspolitik den senaste mandatperioden. "Decemberöverenskommelsen blev förödande. En svag regering som inte klarat av att regera har mött en opposition som inte verkade vilja regera. Det har inte imponerat på väljarna."

Han ger sin syn på hur man ska kunna bilda en ny regering. "Min utgångspunkt är enkel: Jag går till val på Moderaternas politik. Jag kommer göra allt för att våra idéer ska få maximalt genomslag. Mitt mål är att bilda regering tillsammans med Alliansen. Jag inser att det kommer att bli en minoritetsregering. En minoritetsregering måste vara lyhörd och inse sina begränsningar och förstå att det ytterst är riksdagen som bestämmer, inte regeringen. Sverige har i praktiken en helt ny parlamentarisk situation. Det kräver ett vuxet ledarskap, som verkligen kan det politiska hantverket."

Ett av de viktigare beskeden i artikeln är att vissa frågor inte är förhandlingsbara - om de inte uppfylls kommer Moderaterna inte att delta i något regeringssamarbete:

Han kommer bara att bilda och leda en regering som driver en ansvarsfull ekonomisk politik. En politik för arbete, företagande och tillväxt i hela Sverige. Vi är på väg mot en lågkonjunktur och måste rusta för svårare tider. Det måste alltid löna sig bättre att jobba än att leva på bidrag och svenska företagare måste uppskattas mer än de beskattas.

Han kommer bara att bilda och leda en regering som driver en ansvarsfull svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige behöver ett starkare försvar och ska delta i det försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet med andra västliga demokratier. Sverige borde fullt ut bli medlem av Nato och vi ska självklart förbli medlem i EU. 75 procent av Sveriges handel sker inom EU:s inre marknad och varje tanke på ”Swexit” är utesluten.

Han kommer slutligen bara att bilda och leda en regering som driver en ansvarsfull migrationspolitik. Stefan Löfven hänvisar alltid till EU, men ytterst kan bara vi själva skapa en hållbar svensk migrationspolitik. Sverige kan inte än en gång tappa kontrollen över flyktingmottagandet. Dessutom har vi redan en väldig uppgift att integrera de flera hundra tusen människor som redan har kommit. Den uppgiften blir bara möjlig med en stram flyktingpolitik som begränsar antalet asylsökande under lång tid framöver.


Slutligen berättar han hur han tänker sig att vi ska kunna forma en långsiktigt hållbar migrationspolitik som håller under flera mandatperioder oavsett vem som sitter i regeringsställning. Grunden för en ny svensk migrations­politik skulle kunna se ut så här:

1. Moderaterna och Socialdemokraterna kommer före valet överens om att försöka bilda basen för en block­överskridande och långsiktig migrationspolitik, även efter valet.
2. Alla riksdagspartier bjuds in till en stor parlamentarisk utredning om migrationspolitiken. Det är samma princip som tillämpats i exempelvis Riksbanksutredningen och Försvars­beredningen.
3. Utredningens direktiv söker en samlad svensk migrationspolitik som är rättssäker, civiliserad och långsiktigt hållbar. Sverige ska ta internationellt ansvar som också är förenligt med våra välfärdssystem och vår egen förmåga till integration av nyanlända. Givet de stora integrationsproblemen måste politiken vara stram under överskådlig tid.
4. Svensk migrationspolitik ska vara förenlig med ingångna internationella konventioner och med EU:s politik på området. Framväxande skuggsamhällen måste stoppas.
5. Den nuvarande temporära lagen löper ut nästa sommar om inget nytt beslut fattas. Det skulle få allvarliga konsekvenser och därför förlängs den tills en ny permanent lagstiftning är på plats.

Görs detta finns historiska förutsättningar för en migrationspolitik med brett stöd både i riksdagen och hos svenska folket. Annars kommer migrationspolitiken fortsätta paralysera svensk politik under lång tid. Det vore förödande.

Klara och tydliga besked från en vuxen partiledare till vuxna väljare om Sveriges avgörande frågor efter valet.



 

Vänstertidningen ETC gillar mig... 

2018-06-28

Jag har tydligen lyckats bli en nagel i ögat på den extrema vänstertidningen ETC. Det känns helt okej. Även om man som alltid väljer att "skruva lite" på det man citerar. Det brukar ju bli så när argumenten tryter. Viss skillnad i att "bekämpa rasism" och att "begränsa grogrunden för rasism". Det borde även ETC inse. Mitt twitterinlägg i original till höger nedan.

 

Tidningen ETC är tydligen så marinerad i vänsteråsikter att man inte ens inser att en extrem migrationspolitik, som går långt över vad som gällt i andra länder och som skapar stora påfrestingar på vårt samhälle, i allra högsta grad påverkar opinonen i migrationsfrågor. Och därmed även skapar grogrund för rasistiska och främlingsfientliga åsikter. Det är så självklart att det knappt ens borde behöva sägas.



 

Nya projektpengar löser inte problemen i utanförskapsområdena 

2018-06-27

Gårdagens "nyhet" från regeringen att man vill ge mer pengar till kommuner som har stora problem med utanförskap och segregation. Projektpengarna kan "sökas" av ett antal utpekade kommuner, och exempelvis kan Göteborg få maximalt 33 miljoner om året och Malmö 22 miljoner. Man kan fundera över vilka underverk detta ska göra för Malmö som redan idag får 5.000 miljoner i utjämningsstöd från andra svenska kommuner. De nya 22 miljonerna ska alltså lösa det som de 5 miljarderna inte klarat?

Att regeringen kallar detta för "en långsktig strategi för att bryta segregationen i Sverige" är närmast en hån mot svenska folket. Det hade varit ärligare att säga att man inte har någon idé alls om vad man ska göra åt situationen, och att man därför gör som man brukar - duttar ut lite mer pengar från osss skattebetalare för att det ska framstå som att man visar handlingskraft. Man försöker helt enkelt köpa väljarnas röster med deras egna pengar.

Om det var brist på pengar i våra kommuner som orsakade utanförskap, sociala problem och kriminalitet i våra förorter hade problemen knappast funnits i landet med världens nästan högsta skatter. Alltså är det inte mer projektpengar till kommunerna som är lösningen. Lika lite som att man löser problemen genom att bygga ännu fler fritidsgårdar.

Ska man vända utvecklingen är det konkret politik som gäller. Tydlig migrationspolitik som bromsar tillflödet av fler människor utan arbete och försörjning, tydlig integrationspolitik som gör människor anställningsbara och där man ställer krav för att betala ut ersättningar, fler vägar in på arbetsmarknaden för dem med lägre utbildning, en skola som fungerar även i utanförskapsområdena, ett rättssamhälle som skapar trygghet med insatser mot hedersvåld och moralpoliser som begränsar människors frihet, fler synliga poliser som skapar trygghet och gör det möjligt att driva butiker och får människor att våga gå ut och inte minst krafttag mot kriminella gäng som försöker ta makten över bostadsområden. Allt detta är möjligt om man använder pengarna rätt. I den mån pengar behöver tillföras ska det vara permanenta pengar som inte behöver "sökas" utan som fördelas via statsbudgeten. 



 

Växande rasism, hat, hot och fixering vid hudfärg och etnisk bakgrund

2018-06-25

De senaste veckorna har något hänt. Rasismen har gjort en damatisk framryckning, inte minst i sociala medier. För mig som är mycket aktiv på både twitter och facebook är det helt uppenbart. Plötsligt uttalar personer man följt länge saker som man inte hade förväntat sig. Samtidigt växer hatet och hoten blir fler. Själv har jag haft som princip att sällan blockera personer i sociala medier. Hittills under mina år har jag nog bara blockat något dussintal, främst från avgrundsvänstern och några få uppenbara nazister. Men de senaste dagarna har jag haft anledning att både avfölja och blocka ett större antal konton som plötsligt blommat upp av hat och öppen rasism. Sådant vill jag inte ha i mitt flöde.

Jag tänker inte hänga ut en massa personer och konton här, men måste ändå peka på några exempel. Först dessa inlägg med uttalade dödshot mot Sveriges tidigare statsminister. Ett exempel av alltför många den senaste tiden från extremisterna/rasisterna som kräver "folkdomstolar" som ska döma "landsförrädarna" till dödsstraff... 



 

Det andra exemplet är hur både Vänstern och AfS använder fotbolls-vm som arena för sitt sorterande av människor efter hudfärg och bakgrund. Daniel Riazat menar alltså att Sverige har den "vitaste startelvan i modern tid". Han verkar mena att fotbollslandslaget bör kvoteras efter etnicitet. De sista två inläggen från AfS-företrädare lades ut direkt efter förlustmatchen mot Tyskland och är helt uppenbart riktat mot de två inhopparna Durmaz och Guidetti. Man skyller alltså Sveriges förlust på att två inhoppare hade "fel" etnisk bakgrund.

 

Daniel Riazat är alltså riksdagsledamot för vänsterpartiet. Viktor Södermark sitter i partistyrelsen för AfS. Gustav Kasselstrand är partiledare för AfS. Vi talar alltså inte om några anonyma trollkonton här. Utan om ledande politiker på båda ytterkanterna som är helt besatta av människors hudfärg och bakgrund. 

Alternativ för Sverige är ett intressant parti - om man vill granska Sverigedemokraterna. I stort sett hela AfS består nämligen av avhoppade eller uteslutna Sverigedemokrater. Bland annat den gamla ledningen för SD:s uteslutna ungdomsförbund och tre avhoppade riksdagsledamöter för SD. Gustaf Kasselstrand var även anställd på SD:s riksdagskansli under två år. Hans och de andra ungdomspolitikernas tydligt rasistiska åsikter och uttalanden var väl kända och var enligt SD:s ledning orsaken till att det så småningom blev uteslutning. Men hur kunde Kasselstrand få stanna kvar på SD:s riksdagskansli i två år? Tyckte man att han representerade SD:s politiska åsikter? Och alla dessa tidigare Sverigedemokrater på höga poster som nu är aktiva i AfS - hur kunde de få förtroendet i SD under åratal med dessa åsikter? SD:s Jimmie Åkesson konstaterar bara att det är bra att dessa extrema personer lämnat SD. Min fråga är hur de kunde bli riksdagsledamöter eller få jobb på SD:s riksdagskansli om de hade så extrema åsikter?

Jag känner en växande oro för vad som egentligen styr SD. Så många uteslutna, så många avhopp, så många tomma stolar i våra kommuner. Och 10% av SD:s riksdagsledamöter har försvunnit eller hoppat av de senaste åren. Så många öppna SD-sympatisörer på twitter och facebook uttrycker saker som känns helt främmande i en demokrati. Ofta från anonyma konton eller med falska namn som gör att man inte vet som de är medlemmar eller rent av aktiva SD-politiker eller kanske bara sympatisörer. Visst - ledningen för SD och de flesta av deras riksdagsledamöter är såklart vare sig rasister eller hotfulla. Jag känner flera av dem som är jättetrevliga och verkar vettiga. Men vilken press kommer mindre rumsrena lokalpolitiker och medlemmar/sympatisörer att sätta på SD efter valet? Hur långt kan en partistämma för SD driva partiet ut på kanten? Detta är något jag tycker väljarna borde fundera över. De flesta som sympatiserar med SD eller tänker rösta på dem är självklart inte rasister. De är mest upprörda över hur samhället ser ut och är besvikna på övriga partier. Jag har förståelse för det. Men för egen del skulle jag ändå inte vilja förekomma i samma sällskap som alla de hotfulla och rasistiska individerna som öppet stödjer SD. En varningsklocka borde ringa. 



 

Vad menar SD med "omfattande återvändande"?

2018-06-17

Den senaste tiden har jag haft ett betydande antal diskussioner både i sociala medier och i samtal om SD:s förslag att "repatriera" invandrare. Dvs förmå dem att lämna Sverige och återvända till sitt forna hemland. Många SD-anhängare verkar tro att om bara SD vinner valet så kommer en betydande del av invandrarna att lämna landet frivilligt. Det är  den bild SD just nu sätter bland sina sympatisörer.

När jag ställer frågor om hur många man vill skicka tillbaka, hur stort bidrag man vill ge och vad man gör om människor inte lämnar frivilligt blir det tyst. Ingen vet. Inte ens ledande SD-politiker. Jag har ställt frågan till SD:s migrationspolitiske talesperson Paula Bieler två gånger på twitter men hon svarar inte. Jag påminde henne personligen efter vårt senaste möte i abretsmarknadsutskottet förra veckan och hon sa då lite vagt till mig att hon skulle skriva något. Men än har inget synts till, hon verkar ducka i frågan. Det är ju i och för sig också ett svar.




Det enda som finns om detta i SD:s partiprogram är dessa två väldigt vaga meningar:

"Att av ekonomiska skäl tvingas stanna i ett land där man inte trivs och inte vill leva är destruktivt för såväl landet som för den enskilde individen. Ett aktivt och generöst stöd skall därför ges till de invandrare som önskar återvända till sina hemländer."

Redan idag finns vissa begränsade återvändarbidrag (främst reseersättning) för dem som får sin asylansökan avslagen, för återvändande till vissa länder. Detta kan vara rimligt för att förmå vissa personer att lämna landet i stället för att gå under jorden. Även för dem som beviljas tillfälligt uppehållstillstånd är ju tanken att man frivilligt ska återvända när det blir lugnt i hemlandet (om man inte till följd av eget arbete och försörjning beviljats permanent uppehållstillstånd). Även den med permanent uppehållstillstånd kan undantagsvis beviljas återvändandebidrag även om det är relativt ovanligt.

Men i SD:s fall gäller det alltså även att uppmuntra till återvändande i stora volymer av dem som beviljats permanent uppehållstillstånd, eller rent av medborgarskap. Det väcker många frågor.

Sanningen är ju den att om man införde detta system, generösa bidrag för att återvända, så skulle det för det första riskera att locka hit en mängd lycksökare utan asylskäl som bara vill försöka komma åt detta bidrag. Ju större det är desto mer lockande blir det. Det skulle säkert bli en ny lockande verksamhet för flyktingsmugglare.

Och vilka av de som fått uppehållstillstånd (eller medborgarskap) skulle vara intresserade av att återvända till hemlandet för en begränsad summa pengar? Knappast de som SD säger "inte vill arbeta utan vill leva på bidrag resten av livet". För att dessa ska tjäna på att lämna landet skulle man sannolikt behöva betala ut miljoner till varje enskild person. I annat fall blir det mer lönsamt att stanna kvar. Det mer troliga är väl i så fall att välutbildade och väletablerade personer med stark ställning på arbetsmarknaden skulle ta chansen att ta emot bidraget och lämna Sverige för sitt tidigare land eller kanske ett annat land där det är lätt att få jobb och skatterna är lägre. Effekten för Sverige blir då att välutbildade och etablerade invandrare lämnar landet och får med sig generösa bidrag, medan de som inte jobbar blir kvar och kostar pengar. Den samhällsekonomiska effekten skulle bli närmast katastrofal om det skulle handla om de stora volymer SD antyder. Och notan går till skattebetalarna. Jag känner för övrigt inte till att SD budgeterat för dessa enorma kostnader. Vill man exempelvis att 100.000 personer ska lämna landet och var och en ska ersättas med en halv miljon blir det en kostnad på 50 miljarder (!).

Vissa menar rent av att även personer med medborgarskap bör "skickas tillbaka". Och det är inte svårt att hitta röster bland SD:s anhängare som  talar om att det bör ske med tvång.  Att ta ifrån någon ett medborgarskap man fått på felaktig grund, eller utvisa någon som begått brott är en sak, det är sådant moderaterna också tycker bör övervägas. Men att tvinga någon (även medborgare) att lämna landet för att man inte arbetar utan lever på bidrag är ett direkt hot mot svenska rättsprinciper. Jag har inte hört någon från SD bemöta dessa förslag från sina sympatisörer.

Det förekommer även en debatt kring det olyckliga beslutet om de 9.000 vuxna männen som riksdagen förra veckan gav en ny chans att få stanna. Många frågar om moderaterna är beredda att ta tillbaka deras uppehållstillstånd om vi vinner valet. Jag försöker förklara att man absolut kan riva upp lagen och att det då stoppar nya uppehållstillstånd på denna grund. Men man kan däremot inte ta tillbaka uppehållstillstånd från dem som redan fått det. Det strider mot grundläggande rättsprinciper att ta retroaktiva beslut till den enskildes nackdel. Hur illa jag än tycker om den nya "amnestilagen" så är jag inte beredd att tumma på rättssäkerheten. Jag har även frågat Paula Bieler om detta, men inte heller det svarar hon på. Hon har däremot skrivit detta på twitter direkt efter omröstningen, som ju i vart fall antyder att hon vill dra in redan beviljade beslut. Och det uppskattas av 2.500 SD-följare. Jag tycker det är oroande.



Ytterligare en sak jag saknar svar på är om SD vill utvisa brottslingar till länder där de uppenbart riskerar tortyr eller dödsstraff, trots att det strider mot internationella konventioner. Många röster från SD-anhängare i sociala medier kräver detta, inte få förespråkar rent av dödsstraff i Sverige. Det vore klädsamt om SD var tydliga i denna fråga, men inga svar kommer från SD:s riksdagspolitiker.Och ingen säger emot i sociala medier.

SD använder ofta lite raljanta löften, tuffa populistiska utspel och vaga formuleringar om dramatiska åtgärder - men när man skrapar på ytan är det stor skillnad mellan det man verkligen föreslagit och budgeterat, och det man antyder att man vill göra.  Allt detta bör väljarna få besked om innan de röstar. De bör också få veta om SD respekterar rättssäkerhet för enskilda människor, eller om den är av underordnad betydelse för vissa människor i vårt land. I så fall har vi ett allvarligt problem.

Frågorna om SD:s politik är många. Den uppskruvade debatten om värdegrund, "brunsmetning" och nazistanklagelser är ett stickspår. Även om det finns mörka saker i SD:s historia är de allra flesta av SD:s politiker och sympatisörer vare sig nazister eller rasister. De är bara oroliga för migrationens samhällseffekter. Det är vi moderater också. Det viktiga nu är att jämföra partiernas förslag. Moderaterna har en genomtänkt och sammanhållen migrations- och integrationspolitik som vi finansierar fullt ut i vår budget med riktiga pengar. Det är nu dags att granska vad SD egentligen tycker och hur de finansierar sina förslag. Det är faktiskt inte särskilt tydligt.  



 

Det enda rimliga är att skicka tillbaka fartygen och pröva asyl på plats

2018-06-17

Situationen på Medelhavet är ohållbar. Det nu uppmärksammade fartyget med "migranter" (jag kallar dem inte flyktingar) har tillåtits att gå in i hamn i Valencia i Spanien, efter att ha nekats av Italien och Malta. Enligt Expressen som citerar flera olika källor är det alltså 629 personer på båten. De flesta från Afrika, men även från Pakistan, Bangladesh och Afghanistan. 80 kvinnor (varav sju gravida), samt 89 barn och "ungdomar" finns bland de 629. Resterande 460 är män, och av bilderna att döma unga och friska män i arbetsför ålder. Hur många av de 89 ungdomarna som i praktiken också är vuxna män framgår inte.

Man kan spekulera i hur många av dessa 629 som är flyktingar med asylskäl. Att en gravid eller nyförlöst kvinna eller ett ensamt minderårigt barn ändå lär få stanna av humanitära skäl är sannolikt, men huvuddelen av de som kommit har knappast asylskäl och lär skickas tillbaka efter asylprövning, om de inte gått under jorden under tiden. Det är så det fungerar i hela EU idag, inte bara i Sverige.

Tidigare har ju flera länder i EU diskuterat möjligheten att öppna asylcenter i Afrika och göra asylprövning på plats och endast ta emot dem som har asylskäl. Nu diskuterar även Frankrike och Spanien tydligen detta. Liknande tankar har funnits i den svenska debatten. Bland annat föreslår ju moderaterna att EU borde skapa ett gemensamt kvotflyktingsystem där asylprövning sker utanför EU, och där de som beviljas uppehållstillstånd sedan fördelas över EU. Problemet är ju bara att EU-länderna visat en beklämmande ovilja att enas kring allt som rör migration och asylmottagande. En gemensam EU-lösning ligger därmed troligen långt fram i tiden. Frågan är då om ett antal länder i EU gemensamt kan gå före?

Jag ser själv ingen annan väg än att flytta asylprövningen utanför EU och har återigen framfört det i sociala medier idag.



Vi måste ta krafttag mot flyktingsmugglare som utsätter människor för livsfara, och samtidigt minska strömmen av "icke-flyktingar" till EU. Det enda verkningsfulla sättet är att skicka tillbaka alla fartyg med flyktingar, att ta hand om dem som vill söka asyl i flyktingboenden i Afrika, och sedan göra asylprövningen där. De som sedan anses ha asylskäl kan sedan tas emot under ordnade former av de länder som är med i systemet. Att införa denna modell innebär inte att asylrätten inskränks. Det skulle bara göra att prövningen görs på annan plats. Och att avvisningen av dem som saknar asylskäl blir mycket enklare och utan kostnader. Och de som har asylskäl skulle få ett oerhört mycket bättre mottagande och säkrare resa.

En sådan lösning skulle kanske inte heller kräva att alla EU-länder deltar. Hoppet att få EU att enas i asyl och flyktingfrågan är just nu minimalt. Det räcker kanske att en grupp länder kommer överens om detta och enas om att sedan fördela dem med asylskäl mellan sig? För alla länder med gräns mot Medelhavet vore detta rimligen intressant, och kanske skulle även andra länder ansluta sig. Det vore ett bra sätt även för oss i norra Europa att förebygga nya asylkriser i EU i framtiden. Och med vetskap om hur få av de asylsökande som har riktiga asylskäl borde effekten bli stor.



 

Konstitutionsutskottet biföll min KU-anmälan av justitieministern

2018-06-13

Konstitutionsutskottet har nu redovisat årets så kallade gransningsrapport, alltså den kritik man riktat mot ministrar i regeringen. Ingen regering i modern tid har fått så många anmärkningar från KU som dagens regering fått denna mandatperiod. Hela 49 gånger. I särklass mest kritik har riktats mot statsministern och utrikesministern, båda har fått den mest omfattande kritiken genom tiderna som drabbat någon regering. Och detta från ett i stort sett enigt KU. 

KU riktade i år 11 anmärkningar mot ministrar i sittande regering och en mot en minister i den förra Alliansregeringen. I stort sett var KU enigt i sin kritik även i år. Den viktigaste kritiken rörde skandalen kring Transportstyrelsen där bland annat statsminister Löfven fick hård kritik, samt hanteringen av Sveriges kandidatur til FN:s säkerhetsråd där utrikesministern fick hård kritik.

Bland de övriga anmärkningarna finns den KU-anmälan jag gjorde av justitie- och migrationsminister Morgan Johansson för att han spred falska uppgifter om arbetslösheten. Ett enigt KU instämde i min kritik och skriver följande i sin granskningsrapport (ärendet behandlas på sidan 300-306, och slutsatsen redovisas på sidan 306):

"Det i granskningsärendet aktuella uttalandet av justitie- och migrations-ministern gjordes i ett Twittermeddelande. Utskottet konstaterar att det av utredningen i ärendet framgår att statsrådet i sitt uttalande om arbetslösheten bland utrikes födda redovisade statistik som inte mer än i möjligen begränsad utsträckning inkluderade den grupp uttalandet avsåg. Uttalandet gav därmed en missvisande bild. Justitie- och migrationsministern ansvarar för sina uttalanden och därmed även för att de uppgifter som han lämnar är korrekta. Att det aktuella uttalandet gjordes på hans personliga Twitterkonto saknar i sammanhanget betydelse."

Det känns bra att KU är tydliga med att en minister bör tala sanning.



 

Moderaterna föreslår reformer för att motverka fusk i asylprocessen

2018-06-10

Förtroendet för svensk migrationspolitik bygger på att fattade asylbeslut är rättssäkra och håller hög kvalitet. Att lämna felaktiga uppgifter ska aldrig löna sig. De senaste åren har Sverige tagit emot över 350 000 asylsökande. Det har skapat stora brister i vårt asylsystem med bland annat långa handläggningstider. Regeringen har de senaste åren styrt Migrationsverket mot att fokusera på att korta handläggningstiderna och öka antalet beslut. Det är viktigt att handläggningstiderna inte är längre än nödvändigt, men det är likaså centralt att besluten om asyl är korrekta. Flera saker pekar på att det finns kvalitetsproblem i dagens ärendehandläggning.

Migrationsverket har i en stickprovskontroll bedömt att fyra procent av alla asylbeslut är felaktiga. En tiondel av besluten bedöms som diskutabla. Vi har också nåtts av rapporter om systematisk försäljning av falska asylberättelser, där asylsökande kan köpa påhittade berättelser att använda vid asylutredningen. En stor del av besluten i asylärenden riskerar att bli felaktiga, till exempel genom att en person som uppgett falska uppgifter om sin identitet, ålder eller asylberättelse ändå beviljas uppehållstillstånd. Med tanke på det exceptionellt stora mottagande som Sverige har haft de senaste fem åren har sannolikt ett stort antal personer beviljats uppehållstillstånd i Sverige på felaktig grund.

Migrationsverkets statistik gällande återkallelse av uppehållstillstånd har brister. Det vittnar om att frågan inte är prioriterad av myndigheten. Det saknas också instruktioner från regeringen att Migrationsverket systematiskt ska arbeta med och följa upp återkallelseärenden. Vi har också fått bekräftat i enskilda samtal med beslutsfattare och teamledare på Migrationsverket att återkallelseärenden prioriteras bort och att information och tips där personer ljugit för att få uppehållstillstånd sällan följs upp. Detta på grund av andra prioriteringar som följer av regleringsbrevet, bland annat att korta handläggningstiderna. Att beslut fattas på felaktiga uppgifter ska inte få förekomma i asylprocessen. Den politiska ledningen och Migrationsverket måste börja prioritera ärenden gällande återkallelse av statusförklaring och uppehållstillstånd.
 

Moderaterna föreslår följande reformer av asylprocessen:

1. Skarpt uppdrag till Migrationsverket att prioritera återkallelseärenden. Utlänningslagen ger i dag möjlighet att återkalla uppehållstillstånd där en person medvetet lämnat oriktiga uppgifter eller förtigit om omständigheter som varit av betydelse för att få uppehållstillståndet. Enligt uppgifter från Migrationsverket prioriteras inte utredning och beslut i denna typ av ärenden. För att kunna upprätthålla den reglerade invandringen kan inte utredning och beslut gällande återkallelse av uppehållstillstånd och statusförklaring vänta. Det handlar i grunden om att bibehålla legitimiteten för vårt asylsystem. Migrationsverket konstaterar att man måste höja ambitionen när det gäller att avgöra ärenden där frågan om att återkalla ett uppehållstillstånd eller statusförklaring har aktualiseras. Ändå har regeringen inte gett Migrationsverket något uppdrag att arbeta med den här typen av ärenden. Det leder till att de inte prioriteras samt att statistiken och uppföljningen är bristfällig. Migrationsverket måste därför ges ett skarpt uppdrag i regleringsbrev att särskilt prioritera och driva ärenden gällande återkallelse av statusförklaring och uppehållstillstånd.

2. Skärp regelverket gällande återkallelse av uppehållstillstånd. Om en person vistats i Sverige längre än fyra år krävs synnerliga skäl för att ett uppehållstillstånd ska kunna återkallas. Det innebär att även den som lämnat felaktiga uppgifter och därigenom fått uppehållstillstånd i praktiken ges rätt att stanna i Sverige om de felaktiga uppgifterna inte upptäcks inom fyra år. Moderaterna anser att det måste göras en översyn av reglerna gällande återkallelse och att tidsfristen för när det ska krävas synnerliga skäl att återkalla ett uppehållstillstånd måste förlängas.

3. Asylsökande ska ha skyldigheter enligt lag. För att undvika att människor som söker asyl i Sverige ska lämna oriktiga uppgifter eller på annat sätt försvårar asylprocessen måste asylsökandes skyldigheter förtydligas i lag. Enligt EU:s asylprocedurdirektiv får medlemsstaterna införa regler om att asylsökande ska infinna sig personligen vid kallelser, överlämna handlingar de innehar som är av betydelse för prövning av ansökan och att den sökande ska informera de behöriga myndigheterna om sin aktuella bostadsort eller adress. Asylsökandes skyldigheter måste tydliggöras i lagstiftning. Det bör innebära bland annat en skyldighet att utan dröjsmål lämna in id-handlingar, att medverka till att identiteten utreds, inkomma vid kallelser och meddela adressändring under asyltiden. Om skyldigheterna inte följs ska det leda till konsekvenser för den enskilde, det kan röra sig om nedsatt ersättning eller beslag av till exempel mobiltelefon i syfte att utreda identiteten.

4. Krav på att avsevärt förbättra kvaliteten i handläggning av asylärenden. Var femte asylutredning har brister och anses inte vara tillräckligt omfattande i förhållande till ärendets beskaffenhet. Migrationsverket anser dessutom att skyddsskälen inte utreds i tillräcklig omfattning. Detta riskerar att åsidosätta rättssäkerheten i asylprocessen. Människor som inte haft asylskäl kan beviljas uppehållstillstånd på felaktiga grunder. Det är samtidigt allvarligt om människor som har skyddsskäl nekas uppehållstillstånd på grund av bristande handläggning. För att förbättra kvaliteten och rättssäkerheten i asylprocessen måste Migrationsverket få ett tydligt uppdrag i regleringsbrev förbättra kvaliteten jämfört med tidigare genomförda analyser. En mer gedigen utredning kommer leda till att fler felaktiga uppgifter kan vederläggas.



 

SD visade återigen att populism och konflikt är viktigast för dem

2018-06-08

Jag tillhör som bekant den del av moderaterna som anser det självklart att prata med alla partier när man har en samsyn i en fråga, försöka skriva ihop sig, och sedan rösta gemensamt. Det gäller självklart även samtal med SD. Sakpolitiken är alltid viktigast för mig, och jag vill ha igenom så mycket moderat politik som möjligt. Att det däremot är alldeles för mycket som skiljer M och SD åt för att regeringssamverkan skulle vara realistisk är en helt annan sak.

När det gäller den sk "gymnasielagen" om att låta 9.000 vuxna män utan asylskäl få uppehållstillstånd fanns det för en gångs skull en gemensam reservation mellan M, SD, L och KD där man enats om en gemensam linje:

I riksdagsomröstningen i torsdags röstade alla från M och SD nej. Det gjorde också de flesta från L och KD. Tyvärr räckte det inte, utan regeringens förslag vann med stöd av S, MP, C, V och 4-5 röster från L och KD.

Nu hade SD kunna välja att konstatera att man faktiskt agerat tillsammans med tre Allianspartier med en gemensam reservation och hållit samma linje i måndagens debatt (där jag också deltog). Man kunde rent av sagt något uppskattande om de övriga tre partier som tyckte lika. Men det gjorde man inte. I stället valde SD att lägga allt fokus på sitt förslag om återförvisning till ansvarigt utskott. Allt för att uppenbarligen försöka visa att man egentligen inte alls var överens med M, L och KD. Så här skrev migrationspolitiske talespersonen Paula Bieler på twitter efter omröstningen:

  

Paula Bieler vet såklart efter sina år i riksdagen vad återförvisning innebär. Det innebär att ärendet skickas tillbaka till samma utskott det kom ifrån och behandlas av samma majoritet som avgjorde frågan förra gången. I detta fall hade det skickats tillbaka till finansutskottet. Som på närmast följande möte (tisdag kommande vecka) hade skickat ärendet till kammaren igen med samma förslag eftersom S, V. MP och C tillsammans har majoritet i utskottet och har haft samma linje i flera månader. Kammaren hade sedan röstat om saken samma vecka. En återförvisning hade därmed maximalt fördröjt riksdagsbeslutet en vecka. Det hade inte stoppat lagen och det hade inte ens fördröjt lagens ikraftträdande med en enda dag. En helt meningslös åtgärd med andra ord.

Trots detta gör SD stor sak av att "moderaterna lät möjligheten till återförvisning rinna ut i sanden". Vi moderater såg det däremot inte som någon möjlighet att åstadkomma något alls, och därför röstade vi nej till återförvisning. Frågan är om SD tycker att man ska återförvisa alla ärenden där man riskerar att förlora en riksdagsomröstning? I så fall lär riksdagen få ett enormt merarbete utan någon som helst mening. Den enda möjligheten att verkligen förändra något i den nu aktuella frågan är att ändra riksdagsmajoriteten till hösten och sedan riva upp lagen.

Jag blir faktiskt uppriktigt besviken på SD. Detta att man hela tiden prioriterar att på krystade sätt försöka visa att man inte alls är överens med andra partier - trots att man röstar lika i sak och i detta fall även hade en gemensam reservartion - visar på omogen populism. Och det är inte första gången. De som i likhet med mig vill öppna för samtal om sakfrågor med SD upplever hur SD:s agerande underminerar denna tanke. Om man först agerar gemensamt med ett parti och sedan direkt efteråt kör en kniv i ryggen på samma parti i samma fråga så förstår nog var och en att det knappast gynnar ett fortsatt samarbete, oavsett form. SD har gång efter gång bevisat att populismen är mycket viktigare för dem än att försöka skapa ett klimat för samtal kring frågor där man har samma syn. Det kan säkert ge några extra röster, men det öppnar definitivt inte för förbättrat samarbete med andra partier. Och utan samarbete med andra kan man inte få igenom något alls av sin politik i Sveriges Riksdag.



 

Ett första steg mot stopp av missbruk av efterlevandestöd

2018-06-06

Förra veckan tog riksdagen ett litet, men enligt min och moderaternas åsikt otillräckligt, beslut om ett första steg mot stopp för missbruk av efterlevandestöd till nyanlända. Beslutet blev att efterlevandestöd ska få lämnas retroaktivt för högst sex månader före ansökningsmånaden, i stället för som med nuvarande regler för högst två år.

Samtidigt körde oppositionen i socialförsäkringsutskottet över regeringspartierna och krävde att regeringen dels ska stoppa retroaktiva efterlevandestöd så man aldrig kan få ersättning längre tillbaka än en månad före ansökningsdagen, dels att man ska utreda frågan om efterlevandestöd verkligen ska lämnas till barn som bor i hem för vård och boende, sk HVB-hem eller liknande. Det blev också riksdagens beslut.

Dagens regelverk är extremt snårigt, vilket man kan läsa i Socialförsäkringsutskottets betänkande:
 

Gällande ordning

Ett barn har rätt till barnpension eller efterlevandestöd om barnets ena förälder eller båda föräldrar har avlidit. Om någon har försvunnit och det kan antas att han eller hon har avlidit gäller samma rätt till ersättning som vid dödsfall.

För att ett barn ska få barnpension måste den avlidne föräldern ha tjänat in pensionsbehållning för inkomstpension. Efterlevandestöd lämnas som ett tillägg till eller i stället för barnpension. Efterlevandestöd har till syfte att tillförsäkra ett barn en viss lägsta nivå i händelse av en förälders död, dvs. att garantera en lägsta rimlig levnadsstandard.

Efterlevandestöd är en bosättningsbaserad förmån. Det innebär att den som är bosatt i Sverige är försäkrad för efterlevandestöd. Den som ska vara försäkrad för förmånen är i detta fall det efterlevande barnet. Även barn som är bosatta i EU/EES kan dock under vissa förutsättningar få efterlevandestöd.

Efterlevandestöd lämnas som huvudregel fr.o.m. den månad då dödsfallet inträffat.

Sedan 2012 får barnpension och efterlevandestöd lämnas utan ansökan. Om både barnet och den avlidna föräldern var bosatta i Sverige får Pensionsmyndigheten en avisering från Skatteverket om dödsfallet. En ansökan krävs dock när den efterlevande är ett barn som är bosatt i Sverige, men vars avlidna förälder inte var att anse som bosatt i Sverige vid tidpunkten för dödsfallet. En ansökan krävs också vid anspråk på efterlevandeförmån efter någon som har försvunnit och antas ha avlidit. Vidare krävs en ansökan om dödsfallet har inträffat före den 1 november 2012.

När en ansökan om efterlevandestöd krävs får efterlevandestöd inte lämnas för längre tid tillbaka än två år före ansökningsmånaden. I de fall efterlevandestöd lämnas utan ansökan finns ingen särskild bestämmelse som begränsar rätten att bevilja förmånen för förfluten tid.

Efterlevandestöd kan lämnas först när barnet är försäkrat i Sverige, dvs. när barnet anses bosatt i Sverige och har beviljats uppehållstillstånd, även om föräldern har avlidit tidigare.

Enligt 5 kap. 12 § socialförsäkringsbalken (SFB) finns en yttersta gräns för retroaktiva utbetalningar av bosättningsbaserade förmåner till en person som enligt utlänningslagen (2005:716) behöver ha uppehållstillstånd i Sverige. Den innebär att bosättningsbaserade förmåner får lämnas tidigast fr.o.m. den dag då uppehållstillståndet börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader före det att tillståndet beviljades. Om det finns synnerliga skäl får förmåner lämnas även om uppehållstillstånd inte har beviljats.
 

Med dagens regelverk finns alltså möjligheter för barn som tagit till sig Sverige som asylsökande och beviljats uppehållstillstånd att få retroaktivt efterlevandestöd för föräldrar som påstås ha avlidit i det forna hemlandet, något som dessutom ofta är mycket svårt att kontrollera. Det är i grunden ett orimligt regelverk som knappast var avsikten när lagen infördes. Min högst personliga åsikt är att sådant stöd aldrig borde lämnas till nyanlända barn vars föräldrar påstås ha avlidit i ett annat land. Stödet syftar ju till att trygga barnets försörjning, men barnen har ju ändå inte försörjts av sina föräldrar i hemlandet, utan av svenska skattebetalare. Särskilt om de bor på ett skattefinansierat boende. Den försörjningen lär ju fortsätta tills barnet blivit myndigt, och därmed behövs rimligen inte något särskilt efterlevandestöd. Förmånen är idag "bosättningsbaserad", men kanske i stället borde kopplas till medborgarskap, eller i vart fall permanent medborgarskap? Det är bra att riksdagen tvingar regeringen (eller snarare nästa regering) att utreda saken, men det är illa att dagens regelverk uppmuntrar till missbruk och lätt kan ge ersättning baserat på falska uppgifter.






Uppföljning av gårdagens debatt om "amnestilagen"

2018-06-05

Det var som väntat extremt stort medialt intresse för debatten igår om "amnestilagen". Redan före debatten hade Expressen en mycket läsvärd artikel om "kvinnorna som blev kvar i Iran" när de ensamkommande unga männen tog sig till Sverige. Ett intressant reportage om hur dessa afghaner trots allt lever ett hyfsat bra liv i Iran. Lägger även ut en länk till hela den debattartikel i Göteborgs-Posten som jag delvis citerade i riksdagsdebatten. Här är en länk till videoupptagning av hela debatten, och här är mina tre mest delade och gillade twitterinlägg som jag skrev under gårdagens drygt 2 timmar långa debatt.





Enligt en opinionsmätning av Demoskop är en betydande majoritet emot den nya "amnestilagen", 54% säger nej. Trots detta lär riksdagen besluta på torsdag om att införa den nya lagen. Jag tycker det är olyckligt.



 

I dag deltog jag i riksdagsdebatten om amnesti till 9000 ensamkommande

2018-06-04



I dag deltog jag i den flera timmarlånga riksdagsdebatten om undantagslagen om amnesti till 9.000 vuxna män som saknar asylskäl. Ingen minister deltoig i debatten, vilket är anmärkningsvärt med tanke på det stora samhällsintresset för frågan. Vare sig migrations- och justitieminister Morgan Johansson eller finansminister Magdalena Andersson (som undertecknat propositionen) orkade/ville/vågade delta i debatten.

För moderaterna var det Elisabeth Svantesson som var huvudtalare. Själv deltog jag med ett kortare inlägg på slutet, där jag bland annat citerade delar ur denna debattartikel i Göteborgs-Posten i lördags. Det var den afghanske modermålsläraren Zulmay Afzali som beskrev sin kritiska syn på lagen, hur orättvist den slår, och hur han och andra lärare utsätts för en enorm press efetrsom deras bedömning av elevernas prestationer kommer att avgöra deras möhjlighet att få stanna i landet.

I övrigt nämnde jag lagrådets yttrande om att ”Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas" Det är den i särklass hårdaste kritik som jag som jurist och riksdagsledamot någonsin sett Lagrådet framföra.
 
Sedan påpekade jag bland annat att samhällets resurser är begränsade. Politik handlar alltid om att ställa intressen och grupper mot varandra. I detta fall prioriterar förespråkarna för den nya lagen att satsa 2 miljarder per år på 9.000 vuxna män utan asylskäl. Detta med en bristfällig, godtycklig och rättsosäker lagstiftning.
 
Förutom att regeringen själva uppskattar en direkt kostnad för bland annat boende och försörjning på cirka 1 miljard per år tillkommer kostnad för gymnasieplatser som inte finns med i kalkylen. De billigaste gymnasieprogrammen kostar ungefär 110.000 kronor per år. Räknat på 9.000 elever blir det ytterligare en miljard per år. Totalkostnaden för att bevilja 9.000 personer uppehållstillstånd för studier blir därmed minst 6 miljarder för tre år. 
 
Dessa sex miljarder kunde gått till skola, polis eller sjukvård. De kunde gått till bättre integration eller sänkta skatter. Jag vill aldrig höra de partier och politiker som stödjer lagförslaget någon gång klaga på att det saknas resurser till välfärden eller att skatterna är för höga.

Men allt handlar som bekant inte om pengar. och det var därför jag citerade den afghanske läraren. Lagförslaget riskerar att skapa mer problem än det löser. Omröstningen om förslaget sker på torsdag. Än finns tid för de som tänker rösta ja att besinna sig. Att fundera ett varv till över vad de håller på att ställa till med. 



 

När man tappar verklighetsförankringen i migrationsdebatten

2018-06-03

Förra veckan presenterade nationalekonomen Joakim Ruist en uppmärksammad rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, som visade att flyktinginvandring är en nettokostnad för Sveriges offentliga finanser. Kanske inte särskilt förvånande för oss som är insatta i frågan, men uppståndelsen blev enorm och inte minst SVT höll en helt obegriplig och extremt vinklad intervju med Ruist där man ställde mycket märkliga frågor.

En av få kritiker var Sandro Scocco, LO-ekonom och en av dem som fortfarande - mot allt vetande - fortfarande hävdar att flyktingmottagande är lönsamt för samhället. Hans rapport om den enorma vinsten för Sandviken minns vi. Sandvikens politiker har upplevt raka motsatsen.

Hans kommentar till rapporten var att den är felaktig och att flyktingmottagande enligt Scocco inte är en kostnad. ”Det är bara en överföring mellan grupper”. Jag tyckte uttalandet var så löjeväckande dumt att jag skrev följande på twitter. Ett av mina mest delade och uppskattade inlägg på länge.


Rättelse: Jag har blivit uppmärksammad på att det inte var "Sandvikenrapporten" som Scocco var ansvarig för, utan en annan rapport för s-tankesmedjan Arena Idé som visade att invandringen skapat vinster på 900 miljader. Rätt ska vara rätt, även om slutsatserna är liknande och lika orimliga i båda rapporterna.



 

Klar och tydlig opposition mot regeringens orimliga amnestiförslag

2018-05-30

Finansutskottet behandlade igår propositionen "Extra ändringsbudget för 2018 – Ny möjlighet till uppehållstillstånd", alltså förslaget om att ge 9.000 vuxna män utan asylskäl en möjlighet att få uppehållstillstånd. Som väntat stöds förslaget av S, MP, C och V, medan M, SD, L och KD är emot. Så här ser den gemensamma reservationen ut:





 

Vårdkostnaden för "papperslösa" är orimlig

2018-05-30

Att lägga över 170 miljoner om året av skattebetalarnas pengar på sjukvård till personer som befinner sig i landet utan tillstånd känns minst sagt märkligt. Alldeles oavsett hur mycket det sedan också bidrar till att människor håller sig gömda i landet i stället för att frivilligt återvända hem efter avslag på asylansökan. 

Siffrorna i artikeln över uppskattat antal gömda eller som på annat sätt vistas illegalt i Sverige känns dessutom väldigt gamla. Redan för 5-6 år sedan uppskattades antalet till minst 50-60.000. I dag lär det vara betydligt fler, eftersom tiotusentals bevisligen avvikit de senaste åren efter avslag på asylansökan. Till detta kommer personer som rest hit och befinner sig här olagligt utan att söka asyl. När jag besökte Arbetsmiljöverket nyligen uppgav de att bara i Storstockholm finns minst 20.000 personer som arbetar illegalt och till närmast slavliknande villkor. En del av dessa har familjer med sig. Sedan finns ju en mängd människor som inte arbetar. Min gissning är att det totalt sett knappast är under 100.000 som lever illegalt i landet, snarare betydligt fler. Och alla dessa har rätt till omfattande sjukvård och skola till sina barn, samt i vissa kommune räven försörjningsstöd.

Grunden för ett rättssamhälle är att rättigheter till ett lands välfärdssystem bara tillkommer dem som har rätt att vistas i landet. Skola, sjukvård (bortsett från ren akutvård) och försörjningsstöd ska givetvis endast tillfalla dem som vistas här med tillstånd. Alla resurser är begränsade och vi har långa vårdköer och tandvårdsköer, skolan är hårt belastad med behov av specialresurser och tolkar och kommunernas budgetar är ansträngda. Landets legala invånare måste alltid prioriteras framför personer som vistas här utan tillstånd. 

Jag är missnöjd med att jag inte tog ännu tydligare strid för dessa värden när riksdagen röstade igenom utökad rätt till skola och sjukvård för dem som vistas här illegalt. Det var ett förslag moderaterna var emot, men som resten av Alliansen ville ha med. Men jag kritiserade det i vart fall offentligt, och tyvärr fick jag rätt. Här ett utdrag från mitt blogginlägg den 2 mars 2011, efter migrationsöverenskommelsen:

"Alla överenskommelser bygger dock på kompromisser, där alla partier får ge och ta, och det är väl inte så konstigt att jag inte gillar alla delar av överenskommelsen. Min stora invändning gäller skrivningarna om att asylsökande som fått avslag, och därefter går under jorden, liksom andra personer som vistas illegalt i landet, kan komma att få rätt till skolgång för sina barn och utökad rätt till subventionerad hälso- och sjukvård (utöver den rätt till akutvård som redan gäller). Dessa förslag strider mot både mina egna och Moderaternas tidigare ståndpunkter och värderingar. Jag befarar exempelvis att förslaget kommer att uppmuntra föräldrar att gå under jorden efter ett avvisningsbeslut, och därmed legitimera ett mycket ovärdigt liv för berörda barn. Är det exempelvis humant att tvinga sina barn att gå under jorden efter ett avvisningsbeslut, och låta barnen börja i en svensk skola och få nya kompisar, hela tiden med ett hot hängande över sig att polisen en dag kommer och hämtar familjen för att verkställa en avvisning, där man direkt tvingas bort från sina kompisar och sin skola? Visst kan förslagen om utökad rätt till skola och hälso- och sjukvård se humana ut vid första anblicken, men i stället riskerar de att leda till att vi får ett B-lag av gömda illegala invandrare som lever under oacceptabla förhållanden. Den som får ett avvisningsbeslut ska självklart inte uppmuntras att gå under jorden, utan uppmuntras att resa tillbaka till sitt hemland, vilket man dessutom kan få ekonomiskt stöd för. Tyvärr är Moderaterna ensamma om sin linje i frågan, medan resten av Alliansen och Miljöpartiet är av annan åsikt. Det är bara att konstatera att Moderaternas kloka linje i denna fråga verkar ha förlorats i kompromissen."

Några dagar senare följde jag upp med ett nytt blogginlägg, den 7/3 2011. Där skrev jag bland annat följande:

"Det tragiska i hela denna historia är att den kloka linjen att inte belöna den som bryter mot svensk lag länge varit en moderat ståndpunkt som jag med stolthet försvarat i debatten. För mig är det en förutsättning för svensk generositet mot flyktingar och asylsökande att de som efter en noggrann prövning och domstolsbeslut i flera instanser inte anses ha flyktingskäl också ska lämna landet. Annars faller hela systemet ihop, och svenska folklets acceptans för flyktingpolitiken urholkas. Nu har vi tyvärr träffat en uppgörelse där denna moderata linje inte kunnat försvaras, i vart fall när man läser målsättningen för vad överenskommelsen ska leda till."

Det sista citerades i Borås Tidning den 8 mars 2011:





 

Migrationsdebatt i Radio Sjuhärad

2018-05-28

För någon vecka sedan utmanade jag min riksdagskollega Petter Löberg (S) på migrationsdebatt i Radio Sjuhärad. Både Löberg och Radion nappade på idén, och idag hade vi en längre debatt i direktsändning. Tyvärr finns bara de sista knappt fyra minuterna att lyssna på i efterhand.

Jag började debatten med att konstatera att Moderaterna under flera år har utvecklat en hållbar, ansvarsfull och rättssäker migrationspolitik, och att vi samtidigt lägger stor kraft på att klara integrationen. Den nya moderata politiken antogs enhälligt på vår partistämma och det finns ett brett stöd i partiet för vår nya politik. Vi anser att Sverige ska vara med och ta vår rimliga del av ansvaret för världens människor på flykt, men att vårt huvudansvar alltid är att se till att vårt eget land fungerar väl för de människor som lever här. Därför måste vi ha en mycket stram migrationspolitik de närmaste åren, med ett betydligt lägre mottagande än idag.
 
Socialdemokraternas linje är däremot oklar. Statsministern och finansministern talar ofta om en hårdare migrationspolitik, och uppmenar rent av människor att söka sig till andra länder. Andra delar av Socialdemokraterna, exempelvis SSU och kvinnoförbundet, vill i stället gå åt andra hållet. Petter Löberg sade nyligen i Borås Tidning att beskeden från statsministern bara är valtaktik. Och samtidigt som Löfven talar om att ett ja är ett ja och ett nej är ett nej så vill man nu låta 9.000 vuxna män utan asylskäl få uppehållstillstånd genom en särskild lag. Totalt kaos råder. Jag började med att fråga Petter Löberg vad blir det för migrationspolitik om socialdemokraterna får bestämma?
 
Svaret visade att det finns en djup spricka i Socialdemokraterna i frågan, där exempelvis de lokala  partiföreträdarna och riksdagsledamöterna i Sjuhärad går på tvärs mot partilinjen. Man kan omöjligen veta vilken linje som kommer att vinna internt inom Socialdemokraterna efter valet. Detta var väl den viktigaste slutsatsen av dagens debatt. En röst på Socialdemokraterna är ett rent lotteri.

Under den sista delen av debatten tog jag upp frågorna om arbetsmarknadsläget, eftersom Petter Löberg tidigare under debatten skrutit om att det är så många nyanlända som kommer i arbete. Detta är helt enkelt inte sant, vilket jag berättat om tidigare.

* Arbetslösheten ligger enligt arbetsförmedlingen på 7,1%. Det är en historiskt mycket hög nivå för att vara mitt under en stark högkonjunktur.
* Alla arbetslösa syns inte i statistiken. Exempelvis ingår inte asylsökande som väntar på besked. De över 14.000 som finns i extratjänster ingår inte heller i statistiken, trots att de har en mycket dyr pågående arbetsmarknadsåtgärd. Regeringen betraktar nämligen en extratjänst som en ”riktig anställning” och därför syns dessa personer inte i arbetslöshetsstatistiken.
* Arbetslösheten sjunker alldeles för långsamt för att vara i en stark högkonjunktur. Senaste året har de öppet arbetslösa minskat med endast 14.000 personer, från 364.000 till 350.000. Utan extratjänsterna hade arbetslösheten inte minskat alls.
* Skillnaden i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda är chockerande stor. För inrikes födda är arbetslösheten 3,7 procent, bland utrikes födda 20,5 procent.  När regeringen säger att "allt fler nyanlända kommer i arbete" ger det en falsk bild. Knappt 2% av de utrikesfödda arbetslösa har fått ett arbete det senaste året, mot 6,4% av de inrikes födda.
* Integrationen går uselt. 4.700 personer har hittills i år gått vidare till arbete eller studier efter avslutat etableringsuppdrag för nyanlända. Av dessa har endast 742 personer gått till ett arbete utan stöd. Det motsvarar  1,2% av deltagarna i etableringsuppdraget.

Högkonjunkturen döljer just nu de underliggande problemen på svensk arbetsmarknad, inte minst problemet med att nyanlända inte kommer i arbete. När konjunkturen vänder nedåt väntar allvarliga problem, oavsett vilken regering som styr landet.



 

Moderaterna vill ta krafttag mot "moralpoliser" i våra förorter

2018-05-23

Sverige har utbredda problem med "hedersrelaterat" förtryck och våld som förekommer runtom i landet. Jag brukar sätta ordet "heder" inom citationstecken i dessa sammanhang, eftersom det absolut inte finns något hedervärt alls i detta. Men i resten av inlägget skriver jag bara hedersförtryck och hedersbrott eftersom det numera är vedertagna uttryck. 

År 2009 gjordes en kartläggning av Ungdomsstyrelsen där 70.000 ungdomar i åldern 16-25 år uppgav att föräldrarnas kultur och religion begränsade deras val av partner. Av dessa ungdomar var 8.500 i riskzonen att bli bortgifta mot sin vilja. I dag befaras var tredje elev med utländsk bakgrund leva under hedersförtryck, vilket motsvarar över 240.000 unga. Det finns samtidigt ett stort mörkertal, ingen vet säkert hur många barn och ungdomar som lever under hedersförtryck. Ingen vet heller hur många flickor som blir könsstympade.

I dag presenterade moderaterna ett antal nya förslag mot hedersförtryck. Hederskulturen blir alltmer utbredd och kryper långt ned i åldrarna. I vissa områden finns "moralpoliser" som ser till att kvinnor följer informella regler om beteende och klädsel. Man begränsar kvinnors val av klädsel, var man får röra sig och vilka man får umgås med. Kvinnor får kanske inte lov att handla utan sällskap av en man, inte äga en mobiltelefon och hindras från att rösta i allmänna val. Detta är givetvis oacceptabelt i ett demokratiskt och jämställt samhälle, hederskulturen ger uttryck för värderingar som inte hör hemma i Sverige. Vi kan aldrig acceptera att enskilda individer eller grupperingar tar sig rätten att begränsa andras frihet. Det drabbar främst kvinnor, men även män tar skada av hederskultur.  Det kan handla om allt från ovälkomna påpekanden till hot, trakasserier, våld och rent av mord.

Det behövs tydliga regler och hårda sanktioner för att förebygga, förhindra och straffa hedersrelaterad brottslighet och förtryck. Därför presenterar moderaterna idag ytterligare förslag utöver det vi tidigare lagt fram om en särskild brottsrubricering för hedersbrott.   

Sammanfattning av de nya förslagen:

  1. Gör en kartläggning av förekomsten av ”moralpoliser” som begränsar människors frihet genom påtryckningar och tvång att följa informella regler.
      
  2. Inför ett särskilt brott, olaga frihetsbegränsning, som förbjuder tvång och otillbörliga påtryckningar som syftar till att upprätthålla den egna, släktens eller en viss grupps heder. Ska kunna ge fängelse i upp till tre år.
     
  3. Inför möjlighet att meddela tillträdesförbud för personer som skapar otrygghet och begränsar andra personers rörelsefrihet i syfte att upprätthålla den egna, släktens eller en viss grupps heder.
           
Tidigare moderata förslag mot hedersförtryck:
  • Inför en särskild brottsrubricering för hedersbrott med grov fridskränkning som förebild, men där gärningsmannakretsen vidgas och där gärningar som begås av flera olika personer i samförstånd ska omfattas.
  • Inför hedersmotiv som en egen försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet. 
  • Utvisning på grund av brott ska användas i fler fall genom att en möjlighet att besluta om utvisning på grund av brott med straffvärden mellan sex till tolv månaders fängelse införs – oavsett om det föreligger återfallsrisk.


 

Kan man lita på Socialdemokraterna i migrationspolitiken?

2018-05-18

I går hade jag och några M-kolleger detta debattinlägg i Borås Tidning där vi dels berättar om moderaternas syn på migrationspolitiken, dels ifrågasätter hur Socialdemokraternas migrationspolitik egentligen ser ut? Olika delar av det Socialdemokratiska partiet har olika åsikt, vilket gör det svårt att veta vad man egentligen vill. När till och med en lokal s-riksdagsledamot säger offentligt att det "bara är valtaktik" börjar man ju undra på allvar vem man ska kunna lita på?





 

Jag pressade arbetsmarknadsministern om integrationen

2018-05-17

Vid dagens frågestund i riksdagen ställde jag en fråga till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S). Den lät ungefär så här:

Nyligen berömde sig regeringen för att allt fler nyanlända kommer i arbete. Exempelvis skrev arbetsmarknadsministern själv på twitter för två dagar sedan om en ”markant ökning av andelen nyanlända som kommer i arbete efter etableringen, dvs efter två år”.
 
De faktiska siffrorna är enligt Arbetsförmedlingen att 4.700 personer det senaste året gått vidare till arbete eller utbildning efter etableringsfasen. Jag begärde ut mer detaljerade siffror från Arbetsförmedlingen och fick igår beskedet att det är 742 (!) personer av dessa 4.700 som fått ett arbete utan stöd. 658 har gått vidare till studier, och resterande har arbete eller åtgärder som tex extratjänster med olika typer av stöd.
 
De senaste åren har ca 62.000 personer funnits i etableringsuppdraget. Av dessa fick alltså 742 personer ett arbete utan stöd. Det motsvarar 1,2%. Om man räknar alla 4.700 som gått vidare till arbete, åtgärder, extratjänster eller utbildning är det 7,5% som haft någon nytta av etableringsåren. 92,5% har alltså gått igenom två års etableringsuppdrag utan att det har lett till någonting alls.

Tycker verkligen arbetsmarknadsministern det är något att skryta om?


I andra rundan följde jag upp med detta:

Ännu värre blir det när man jämför utvecklingen för inrikes respektive utrikes födda. Arbetslösheten bland inrikes födda är 3,7%, medan den är 20,5% bland utrikesfödda. I april var 146.000 inrikes födda arbetslösa, och 204.000 utrikes födda. Av de inrikes födda är det 6,4% av de arbetslösa som fått jobb det senaste året. Av de utrikes födda är det endast 2%.
 
Tvärtom mot vad arbetsmarknadsministern och andra regeringsföreträdare hävdat de senaste dagarna förstärks ju skillnaden på arbetsmarknaden mellan inrikes och utrikes födda!


Ministerns svar var att de nyanländas etableringstid minskat kraftigt det senaste året. Det är ett svar som jag anser är kraftigt vilseledande. Dels räknar man alla personer i extratjänster som att de har ett arbete, dels räcker det att man jobbar en timme i veckan för att räknas som sysselsatt. Många av jobben är inte heltid, och de flesta är olika typer av subventionerade anställningar. Dessutom anmäler sig inte alla i arbetsför ålder till arbetsförmedlingen, och det är bara dessa som säknas som arbetssökande i statistiken. Om man räknar andelen av alla nyanlända som kommit i ett ickesubventionerat arbete och försörjer sig själv är siffrorna pinsamt låga.

Jag berättade också häromdagen att skillnaden i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda är chockerande stor. För inrikes födda är arbetslösheten 3,7 procent, bland utrikes födda är den 20,5 procent.  I april var 146 000 inrikes födda inskrivna som arbetslösa, en nedgång med 10 000 personer på ett år. Samtidigt minskade antalet inskrivna arbetslösa som är utrikes födda från 208 000 till 204 000 personer, alltså endast 4.000 på ett år. När Arbetsförmedlingen och regeringen skriver att "allt fler nyanlända kommer i arbete" är det en sanning med modifikation. Knappt 2% av de utrikes födda arbetslösa har alltså fått ett arbete det senaste året (4.000/208.000). För inrikes födda är det 6,4% av de arbetslösa som fått ett jobb (10.000/156.000). Klyftorna mellan inrikes och utrikes födda växer, tvärtemot vad ministern påstår.



 

Besök hos bussbolaget Keolis

2018-05-16

I dag besökte jag och mina moderata kolleger i Riksdagens arbetsmarknadsutskott bussbolaget Keolis i Stockholm. Keolis är ett mycket stort globalt bussföretag, ägt av franska staten, och bedriver busstrafik i alla delar av världen. I Sverige bland annat i Stockholm, Göteborg, Karlstad och för Dalatrafik.

 

Vi fick en intressant rundtur i bolagets nybyggda depå i Fredriksdal och fick en inblick i hur man arbetar med avancerad logistik och planering för att få busstrafiken att fungera. Vi fick också veta att man lägger 100 miljoner per år på bränsle till bussarna, en inte oansenlig summa. Alla Keolis bussar går på biogas, vilket kostar 40% mer än att köra på diesel, men som samtidigt ger en bättre miljö. 

 

 

Temat för vårt besök var främst att tala om rekryteringsbehov och integration. Behovet av både bussförare (och även mekaniker) är väldigt stort. Inte minst går många busschaufförer i pension. Men antalet sökande till lediga tjänster minskar. Keolis har därför startat en egen körskola för att utbilda busschaufförer som efter godkänt förarprov garanteras arbete hos Keolis. I dag är övert 70% av chaufförerna utrikes födda och man har därmed också en viktig roll för integrationen. Man kräver godtagbar svenska och B-körkort för att antas till bussförarutbildningen.

Andra utbildningsvägar till busschaufför är via Arbetsförmedlingen, men de utbildar alldeles för få. Man kan även utbilda sig privat vid en körskola, men det kostar väldigt mycket. Keolis erbjuder även sådana utbildningar, men då kostar det 45.000 för ett körkort. Kostnaderna för en bussförarutbildning kan på marknaden ligga uppemot 75-100.000 kronor. Det är mycket dyrt för Keolis att driva en egen körskola, men man har inga andra alternativ i dagens läge.

Vi kom även in på mitt förslag om studielån för alla typer av körkort. Det skulle ge lika spelregler för alla chaufförsyrken och det skulle bespara samhället stora kostnader för dagens arbetsmarknadsutbildningar till exempelvis busschaufför och lastbilschaufför. Det skulle också ta bort dagens orättvisor att vissa får sin utbildning betalt medan andra måste bekosta den själv. Jag är övrtygad om att studielån för körkort både skulle göra fler anställningsbara, lösa rekryteringsbehoven och samtidigt spara skattemedel. Keolis personalchef höll med mig, och jag tänker fortsätta argumentera för denna fråga internt i moderaterna så att en ny regering eventuellt kan ta tag i detta efter valet. 





 

Moderaternas förslag för att uppvärdera medborgarskapet

2018-05-11

Ett av seminarierna som jag deltog i idag handlade om hur mdoeraterna vill stärka medborgarskapet. Det är ju en fråga jag bloggat om tidigare och även motionerat om i riksdagen. Vi fick ett intressant föredrag av forskaren och professorn i historia, Lars Trägårdh, och därefter redovisade partisekreterare Gunnar Strömmer moderaternas konkreta förslag på området:



Jag tycker alla förslagen är bra. Men skulle äver vilja lägga till att man inte borde få full tillgång till de svenska bidragssystemen (tex barnbidrag, bostadsbidrag och andra bidrag som saknar koppling till att man arbetar och betalar skatt) förrän man blivit svensk medborgare. Jag tycker också att rösträtt även i kommunala val borde kopplas till medborgarskap (med undantag för EU-medborgare som enligt EU-reglerna har rösträtt i kommunala val i det EU-land där man vistas).



 

Hög tid för vuxet samtal om migrationspolitiken

2018-05-10

De senaste veckorna har varit ett nytt lågvattenmärke i svensk politik och mediabevakning. Både väljarna och allt fler politiker och partier inser att migrationsfrågan och integrationsfrågan är en av de absolut viktigaste samhällsfrågorna idag. Trots det har dagens samhällsdebatt fullständigt spårat ur.

I dagens läge kunde man förvänta sig att politik och media diskuterar vilka åtgärder som borde vidtas, och analyserar orsakerna till att Sverige fått ta emot en så orimligt stor andel av de asylsökande som sökt sig till EU. Kanske gjort jämförelser med andra länder och deras regelverk? Kanske skrivit artiklar om goda positiva exempel i Sverige där integrationen lyckats, skrivit om framgångsrika invandrare och om företag som startats av invandrare? Kanske uppmärksammat läget i de kommuner som redan nu börjar se baksidan av att ha tagit emot en så stor andel nyanlända att de inte kommer att ha råd att försörja dem, vilket de måste eftersom det inte finns någon arbetsmarknad på dessa orter (det var därför de hade tomma bostäder). Helt enkelt fört en bred och allsidig debatt om sakfrågan och beskrivit vad de olika partierna föreslår som lösning?

Men nej. Det enda som media och de flesta politiska partier idag ägnar sin kraft åt är att diskutera frågan om vem som kanske vill eller inte vill prata med Sverigedemokraterna. Det är tydligen den stora och mest intressanta samhällsfrågan. Det är en så infantil debattnivå att huvuddelen av väljarna måste börja undra vad politikerna och media håller på med.

I går skrev jag detta på twitter, vilket blev en av dagens mest delade politiska tweets:



I den andra ringhörnan sitter Sverigedemokraterna själva. "Ni tar våra förslag" säger de indignerat. Och "glömmer" att de faktiskt själva hämtade en del av sina förslag från exempelvis moderaterna när vi övergav vår gamla mer realistiska migrationspolitik någon gång under Alliansens andra mandatperiod. Nu har moderaterna äntligen återgått till en rimlig syn på frågan och har då också dammat av en del av vår tidigare politik och uppdaterat den med nya förslag.

Inget parti äger några förslag och alla partier borde vara nöjda om fler partier driver samma frågor som de själva - då finns det ju också en chans att få igenom politiken. Att kunna erkänna detta är också en del av det vuxna samtalet.

Jag blir glad när vår partiledare Ulf Kristersson visar en mer avslappnad inställning till frågan om vem som ska få vara med och diskutera framtidens långsiktiga migrationspolitik, och till skillnad mot andra inte börjar med att utesluta någon. I min värld låter man alla partier som valts in i riksdagen vara med och diskutera viktiga framtidsfrågor. Sedan får man ju se vart diskussionerna leder. Att man samtalar med alla behöver såklart inte betyda att det till slut blir en uppgörelse där alla åtta partier enas. I just migrationsfrågan inser nog de flesta att det är ytterst osannolikt att det skulle bli så. Det är inte en fråga där man kan kompromissa bort viktiga delar för att tillfredsställa små extrema partier. Men delta i diskussionerna och göra politiska inspel måste alla partier kunna göra utan att någon förfasar sig över det. 

Nu är det hög tid för ett vuxet samtal, både bland politiker och i media. Migrationsfrågan är helt enkelt för viktig för att politiker och media ska ha fokus på fel saker. 



 

Skrämmande fakta om exploatering av utländsk arbetskraft i Sverige 

2018-05-08

För en dryg vecka sedan träffade jag och ett par moderata tjänstemän Arbetsmiljöverket och Gränspolisen för att diskutera det samverkansprojekt mellan olika myndigheter som pågår för att motverka osund konkurrens, arbetskraftsexploatering och svartarbete. Förutom Arbetsmiljöverket och Polisen medverkar Migrationsverket, Ekobrottsmyndigheten, Jämställdhetsmyndigheten, Transportstyrelsen och Kustbevakningen. Vid vissa tillslag eller inspektioner deltar även Skatteverket. I Sverige finns fem nationella team som arbetar i olika regioner i landet.

Jag tillhör väl kanske dem som ansett mig ha en hyfsat bra bild av läget, och vet att det finns omfattande problem. Men faktum är att det vi fick höra var betydligt värre än vad jag trodde. Organiserat och mycket utstuderat utnyttjande av utländsk arbetskraft förekommer i mycket stor utsträckning.

Bara i Storstockholm uppskattar man att 40.000 personer (!) lever illegalt och av dessa arbetar kanske hälften utan tillstånd. Det handlar om personer som fått avslag på sin asylansökan, det handlar om personer som avvisats från landet men som sedan återvänt, och det handlar om personer som är helt okända för svenska myndigheter och som kommer via andra EU-länder där de ibland kan ha tillfälliga uppehållstillstånd som dock inte ger dem rätt att arbeta i annat EU-land. Exempelvis finns många ukrainare som har kommit via Polen där de har sådana tillfälliga uppehållstillstånd. Många tvingas betala stora pengar för olika handlingar som ger dem möjlighet att vistas inom EU, priser på uppemot EUR 3.000 för en visering är inte ovanligt. Även en del EU-medborgare förekommer i dessa sammanhang, även om fattiga EU-medborgare oftare enligt polisen ägnar sig åt tiggeri, prostitution och ibland ren kriminalitet.

Utöver dem som vistas och arbetar illegalt här förekommer omfattande utnyttjande av personer som har ett beviljat arbetstillstånd. Och det gäller i alla branscher, inte bara de med "enkla jobb" som diskuterats i debatten. Illegal arbetskraft förekommer exempelvis inom bygg, stenläggning, asfaltläggning, restaurang, bilverkstäder, bilrecond, billackeringar, transporter, gröna näringar, tvätterier, frisörer, skönhetsvård och massage.

Bland annat förekommer handel med arbetstillstånd och falska anställningsavtal. Ofta redovisas formella kollektivavtalsvillkor till Migrationsverket, men i verkligheten följs inte de arbetstider som anges och lönerna betalas visserligen till bankkonton, men dessa konton har ofta inte den anställde själv tillgång till utan de kontrolleras av den kriminelle arbetsgivaren, som sätter in lönen på kontot, för att sedan ta ut lönen med hjälp av bankomatkort. Sedan får en byggjobbare nöja sig med 35 kronor i timmen kontant i handen medan den kriminelle arbetsgivaren behåller resten. Löner för städare kan ligga så lågt som på 12 kronor i timmen. En stenläggare kan få 200 kronor om dagen.

Vi fick också veta att det finns "byggbussar" i Stockholm som kör runt på morgnarna och hämtar daglönare som körs till byggarbetsplatser där det saknas folk. Man får lön per timme och vet inte om man får jobba mer än en dag. De som vill ha daglönejobb ställer sig vid vissa busshållplatser och får hoppas att det kommer en buss som hämtar upp. 

Den illegala arbetskraften tvingas ofta sova i ouppvärmda lokaler, exempelvis byggbodar, tomma kontorslokaler och industrilokaler eller källarutrymmen. Nedan en "bostad" längst in i en bilverkstad (foto Arbetsmiljöverket). Det förekommer även tältläger och uttjänta husvagnar. Ibland får man betala stor del av lönen för boendet. Arbetsmiljön är ofta mycket dålig och arbetsplatsolyckorna många, även om de ofta tystas ned och aldrig rapporteras.

http://www.ericsoniubbhult.se/images/20180206/amv1.jpg http://www.ericsoniubbhult.se/images/20180206/amv2.jpg

Man menade att det nästan inte finns någon byggarbetsplats där det inte förekommer någon typ av fusk. De nya säkerhetssystemen där anställda måste visa särskilt ID-kort för att komma in fungerar inte heller. I Östeuropa förekommer omfattande tillverkning av falska id-kort, som sedan används för att illegala anställda ska kunna ta sig in på stora byggarbetsplatser. När Arbetsmiljöverket kommer ut på inspektion är det vanligt att en del av de som jobbar där plötsligt försvinner. Ovan th en bild från en sådan inspektion - när Arbetsmiljöverket kom sprang en grupp anställda över gatan och ställde sig i en busskur (foto Arbetsmiljöverket).

Omfattningen av fusket är närmast chockerande. Att ge sig på de legala arbetskraftsinvandrarna känns lite som att börja i fel ände, även om fusk som sagt förekommer i stor omfattning även inom det systemet. Jag är den förste att stödja tydligare kontroller från Migrationsverkets sida för att motverka fusk med arbetskraftsinvandring. Men det stora problemet är givetvis omfattande illegal arbetskraftsinvandring. Till stor del beror den på att Sverige inte har kontroll över vilka som passerar vår gräns. Detta är ett mycket svårlöst problem, men så länge vi har fri rörlighet inom EU måste Sverige möta problemen med fler kontroller och inspektioner av arbetsplatser och kraftfullare åtgärder mot upptäckt fusk. Myndigheterna får många tips både från privatpersoner, företag och fackliga organisationer, men man har alltför lite resurser för att hinna med allt. Om vi inte bekämpar denna typ av brottslighet slår vi i längden ut de seriösa företagen och lämnar över verksamheten till kriminella grupperingar.

Jag tror få svenskar inser hur stort detta problem är, och att vi behöver lägga betydligt större resurser på detta. Vi måste även fortsätta utveckla samarbetet mellan olika myndigheter. Självklart måste vi också bli bättre på att bekämpa skuggsamhället på andra sätt. Att se till att personer som saknar uppehållstillstånd avvisas, och dra in alla förmåner och rättigheter för dessa personer är en självklarhet. Att bekämpa organiserad brottslighet är en annan viktig sak - de kriminella nätverken arbetar ofta med alla typer av kriminalitet och driver även företag som sysselsätter svart eller illegal arbetskraft.

De öppna gränserna inom Schengenområdet är bra på många sätt, men det blir för mig allt mer uppenbart att baksidorna är enormt stora. Så stora att jag allt oftare funderar över den närmast hädiska tanken för en moderat om det verkligen är värt det. I vart fall krävs det mycket kraftfulla åtgärder på många olika plan om vi ska fortsätta vara med i detta system med öppna gränser inom EU. I  dag fungerar det uppenbarligen inte.



 

Alltför många fördummar debatten om våldtäkter

2018-05-07

Så var det dags igen. Efter gårdagens partiledardebatt går debattörer/sympatisörer från både SD och deras utbrytarparti Afs till angrepp i sociala medier mot Ulf Kristersson för att han inte skyllde alla våldtäkter på invandringen. I stället sa han att han inte vet säkert vad den kraftiga ökningen av anmälda våldtäkter beror på. Och det är väl den bild som även experterna ger. Frågan är komplex. Trots detta hävdar även ledande företrädare för SD att våldtäkterna beror på invandringen.

I dag har Aftonbladet en mycket intressant granskning av gruppvåldtäkterna i Sverige, som åberopas av dessa debattörer. Antalet gruppvåldtäktsdomar har mer än fördubblades på fyra år, visar granskningen, och man framför som en bidragande orsak att Alliansen ändrade lagen 2013 så att begreppet ”hjälplöst tillstånd” ersattes med det vidare begreppet ”särskilt utsatt situation”. Gruppvåldtäkterna sägs även ha en tydlig koppling till förövare med annan kultur och nationalitet. Hela 82 av 112 dömda för gruppvåldtäkt de senaste sex åren är födda i länder utanför Europa. Det är knappast en överraskning, gruppvåldtäkter är ju i huvudsak en ny företeelse i vårt land och de dömda förövarna är alltså till stor del utrikes födda unga pojkar och män. 

Saken är bara den att gruppvåldtäkterna bara utgör en mindre del av de anmälda våldtäkterna i Sverige. Av Aftonbladets artikel framgår exempelvis att endast 29 av 286 våldtäktsdömda 2016 fälldes för gruppvåldtäkt. För den stora majoriteten våldtäkter är bilden inte alls lika tydlig. Det finns en tydlig överrepresentation av utrikes födda, men en hel del av de dömda är också födda i Sverige och av svenskt ursprung.

Många experter har försökt förklara varför antalet anmälda våldtäkter ökat så mycket just i Sverige. Några av förklaringarna är som sagt lagtekniska - vi har utvidgat våldtäktsbegreppet så att fler övergrepp räknas som våldtäkt än tidigare, då de i stället betraktades som sexuellt ofredande och liknande. Vi vet också att fler idag vågar anmäla våldtäkter och att polisen trots all kritik ändå blivit bättre på att hantera sådana anmälningar på ett värdigt sätt (även om det sedan ofta brister mycket i utredningarna och alltför få våldtäktsmän döms).

Vi vet också av flera rapporter att ungdomars ökande droganvändning ökar risken för våldtäkter. Det medför ökad risk att bli både förövare och offer om man är kraftigt drogpåverkad (eller alkoholpåverkad). Detta gäller både gruppvåldtäkter och andra våldtäkter. 

Att ökad invandring av pojkar och män från kulturer med en annan syn på kvinnor och sex påverkar är högst troligt, precis som det i artikeln sägs förklara en stor del av gruppvåldtäkterna. Detta får vi absolut inte försöka dölja eller prata bort. Men att skylla all ökning av antalet anmälda våldtäkter på invandring är att göra det alldeles för lätt för sig. Därför är debattörerna fel ute när de angriper Ulf Kristersson och andra partiledare som inte köper deras enögda retorik. Den fördummar bara debatten om en extremt viktig samhällsfråga - flickors och kvinnors rätt till trygghet.

Jag har själv motionerat om ett utökat uppdrag för Brå när det gäller brottsstatistik efter gärningsmans och offers bakgrund. Detta är numera också moderaternas linje. Kunskap är viktigt om vi ska kunna agera på bästa sätt, men också för att vi ska kunna föra en seriös debatt.

Moderaterna lägger fokus på att bekämpa brott, oavsett vem som begår dem eller varför. Vi vill ha skärpta straff för grova sexualbrott, fler poliser som utreder brotten och fler som döms. Vi vill vara mycket tydliga mot dem som kommer till vårt land om vilka lagar och regler som gäller här. Men vi kräver också att alla pojkar och män respekterar en kvinnas nej. En våldtäkt är såklart lika hemsk för offret oavsett om gärningsmannen är invandrare eller infödd svensk.


 

M och S bör kunna göra upp om migrationspolitiken

2018-05-04

Socialdemokraternas besked idag om en kraftigt skärpt migrationspolitik är mycket välkommen. Förslagen ligger dessutom helt i linje med det Moderaterna drivit sedan vår senaste partistämma. Bland verkar S vilja att de tillfälliga reglerna från 2015 (tillfälliga uppehållstillstånd och försörjningskrav vid anhöriginvandring mm) ska permanentas, man vill avskaffa förmåner och rättigheter för dem som fått avslag, och i övrigt säger man att Sverige inte kan regler som väsentligt skiljer sig från andra länder i EU.

Beskeden ligger också helt i linje med de förslag som jag och 12 moderata riksdagskolleger presenterade redan hösten 2015,
Tio punkter för en mer balanserad migrationspolitik . De flesta av våra motionsförslag har därmed nu blivit både Moderaternas och Socialdemokraternas officiella politik. Hyfsad framgång får man säga.

Problemet för Socialdemokraterna är bara att deras budskap idag klingar lite falskt. För samtidigt slåss man ju med näbbar och klor för att få igenom en lagändring som ger 9.000 vuxna män utan asylskäl en chans att stanna i Sverige för en kostnad av sex miljarder under tre år. Att på detta sätt skicka så totalt olika signaler samtidigt gör det lite svårt att ta Socialdemokraternas beslut på allvar. De har mycket att bevisa.

Det bästa de kunde göra nu är att dra tillbaka det hårt kritiserade lagförslaget och i stället bjuda in till förhandling om en blocköverskridande överenskommelse kring migrationspolitiken. Förutsättningarna för en stor bred överenskommelse mellan M och S om en långsiktig migrationspolitik förefaller i sak mycket goda. Får en sådan stöd även av SD och kanske några av Allianspartierna blir det en mycket stark uppgörelse som ställer de mer extrema småpartierna (främst V, MP och C) vid sidan i denna fråga för många år framåt. Det vore mycket bra för Sverige och skulle spegla den stora folkmajoritetens vilja.

Frågan är - går det rent av att lösa detta redan före valet? Det skulle säkert välkomnas av många.


 

Politik handlar om att prioritera - jag skriver i Dagens Samhälle idag

2018-05-03

I dag har jag denna debattartikel i Dagens Samhälle:


Politik handlar just om att ställa grupper mot varandra

Nyligen kom regeringens proposition "En ny möjlighet till uppehållstillstånd" som i praktiken innebär att 9.000 vuxna (främst män) utan asylskäl beviljas uppehållstillstånd om de studerar eller "har för avsikt" att studera i Sverige.

Förslaget har mött extrem hård kritik. Exempelvis skriver Lagrådet att "gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas". Det är den i särklass hårdaste kritik som jag någonsin sett Lagrådet framföra. Förutom att lagförslaget är juridiskt och lagtekniskt undermåligt går det emot all form av logik och tydlighet i svensk migrationspolitik, samt medför godtycke och rättsosäkerhet.
 
Förslaget är dessutom dyrt. Förutom att regeringen själva uppskattar en direkt kostnad för bland annat boende och försörjning på cirka 1 miljard per år tillkommer kostnad för gymnasieplatser som inte finns med i kalkylen. De billigaste gymnasieprogrammen kostar ungefär 110.000 kronor per år. Räknat på 9.000 elever blir det i så fall ytterligare en miljard per år. Totalkostnaden för att bevilja dessa 9.000 personer uppehållstillstånd för studier blir därmed minst 6 miljarder för tre år
 
På första maj meddelade statsminister Löfven att Socialdemokraternas ”vill verka för" höjda pensioner för 1,2 miljoner pensionärer. I sina tal och pressmeddelanden uttryckte sig Socialdemokraterna så att svenska pensionärer fick bilden av att man vill ge en pensionshöjning med 600 kronor i månaden för 1,2 miljoner pensionärer. För detta är man villiga att satsa 4 miljarder per år. Problemet är bara att 4 miljarder inte räcker till 600 kronor i månaden för 1,2 miljoner pensionärer. Det räcker bara till 278 kronor.

Jag tror många pensionärer lyssnade intresserat på statsministerns högtravande tal på presskonferensen där han med darrande stämma talade sig varm för hur de pensionärer som slitit hela livet minsann förtjänar en dräglig pension. Det betyder alltså enligt Löfven och Socialdemokraterna 600 kronor extra per månad. Eller i verkligheten 278 kronor.
 
Samtidigt som Socialdemokraterna är villiga att satsa 4 miljarder per år på höjda pensioner för vissa grupper satsar man alltså 6 miljarder på tre år på att ge uppehållstillstånd för 9.000 vuxna män utan asylskäl från andra länder. Man lägger alltså  222.000 kronor per år på en utrikes född man som saknar asylskäl och 3.333 kronor per år på varje pensionär. En vuxen man utan asylskäl är alltså värd 66 gånger mer i regeringens budgetsatsningar än en genomsnittlig svensk pensionär.
 
”Nu ska vi inte ställa grupper mot varandra” säger någon med indignerad stämma. Men det ska vi visst göra! Politik handlar nämligen om exakt detta, att prioritera mellan olika saker och därmed även ställa grupper mot varandra.
 
De miljarder man lägger på meningslösa byggsubventioner kan man inte lägga på att korta vårdköerna. De pengar man lägger på att skattesubventionera elcyklar kan man inte satsa på äldreomsorgen. Och de pengar man lägger på en kamelfarm kan inte gå till skolan.
 
På samma sätt gäller att de 6 miljarder man lägger på att ge uppehållstillstånd för 9.000 vuxna män utan asylskäl inte kan användas för att höja pensioner eller sänka pensionärernas skatt. Konstigare än så är det inte.
 
Jag vill aldrig höra de partier som röstar för detta förslag klaga i framtiden på att det saknas pengar till angelägna saker eller att skatterna är för höga. Man har gjort sin prioritering och får stå för den. Vi moderater gör en helt annan prioritering.
 
 
Jan Ericson, Ubbhult
Riksdagsledamot (M)


 



S-MP-regeringens falska pensionslöften och orimliga prioriteringar

2018-05-02

Socialdemokraternas besked om att man vill "verka för" höjda pensioner för 1,2 miljoner pensionärer låter givetvis väldigt lockande för många. Men när man skrapar lite på ytan blir det väldigt uppenbart hur dagens regering försöker lura väljarna.

1. Man utlovar i media i princip en pensionshöjning för 1,2 miljoner pensionärer med 600 kronor i månaden. Och för detta är man villiga att satsa 4 miljarder per år. Problemet är bara att 4 miljarder inte räcker till 600 kronor i månaden för 1,2 miljoner pensionärer. Det räcker bara till 278 kronor. Före skatt.

2. Det andra problemet är att alla ändringar i de allmänna pensionerna beslutas av Pensionsgruppen, som innehåller representanter från M, S, C, L och KD. Det är denna grupp som beslutar om förslag till förändringar av pensionssystemet. Inget parti kan ensamt förändra pensionssystemet. I den mån förändringar sker är det ett gemensamt beslut av dessa fem partier.

3. Det tredje problemet är hyckleriet. Samtidigt som man är villiga att satsa 4 miljarder per år på höjda pensioner för vissa grupper satsar man 2 miljarder per år på att ge uppehållstillstånd för 9.000 vuxna män utan asylskäl från andra länder. Man lägger alltså  222.000 kronor per år på en utrikes född man som saknar asylskäl. Och 3.333 kronor per pensionär. En ensamkommande vuxen man utan asylskäl är alltså värd 66 gånger mer än en svensk pensionär. Det är helt oanständiga proportioner. Totalt för tre gymnasieår blir det hela 6 miljarder i kostnader för de unga männen. Pengar som givetvis kunde använts till något annat.

Sammantaget visar detta hur extremt skeva prioriteringar dagens regering gör. Jag kommenterade detta på twitter i ett inlägg som fått väldigt stor spridning det senaste dygnet:





Svenska folkets viktigaste valfrågor

2018-04-30

Nyligen presenterades SOM-institutet vid Göteborgs Universitet sin årliga analys över hur svenska folket ser på olika frågor. Här är "topplistan" över väljarnas viktigaste frågor. Svaren är inte "styrda" utan det är en öppen fråga om vilka frågor man tycker är viktigast i Sverige idag, och varje svarande får ange maximalt tre stycken:



Viktigaste frågan är alltså invandring och integration. Av undersökningen framgår att synen på om vi ska ha ökat eller minskat flyktingmottagande förändrats dramatiskt de senaste åren. Det är intressant att se att svenska folket ända sedan 1990 haft en övervikt för att minska flyktingmottagandet. Politiken har agerat precis tvärtom. Det är så man skapar misstro mot politiken och bäddar för framgångar för nya invandringskritiska partier. Idag är det hela 53% som vill minska flyktingmottagandet och endast 23% säger nej. Det är den mest negativa inställningen till flyktingmottagande på 20 år. Det är en ganska tydlig signal till oss politiker. Svenska folket börjar se baksidan av det stora asylmottagandet i sin egen vardag.



 

Kvällens debatt i Agenda

2018-04-29

Kvällens debatt i Svt Agenda var på ett sätt historisk. Det är, vad jag vet, första gången en moderat partiledare debatterar direkt med Sverigedemokraternas dito. Och när ämnet är migration och integration blir det givetvis extra laddat.

Nu blev väl debatten lite som förväntat. Jag tycker det var klädsamt av Ulf Kristersson (M) att ge Jimie Åkesson och SD ett erkännande att de var de enda som pratade om problemen kring migration och integration inför valet 2014. Samtidigt var det bra att Kristersson var tydlig med att det inte duger att bara problematisera och kritisera och säga att allt är nattsvart. Man måste också ha en linje om vad man vill göra åt saken. Att som SD utlova att 100.000-tals invandrare med uppehållstillstånd ska skickas tillbaka är knappast realistiskt. Inte heller att säga att gränsen för invandring omedelbart ska sättas till noll.

I övrigt var positionerna ganska låsta. Kristersson upprepade att han inte tänker förhandla eller regeringssamverka med SD, och Åkesson var uppenbart frustrerad över att ingen vill förhandla eller samverka med honom.

Personligen måste jag säga att efter den senaste veckans diskussion om lagförslaget om "gymnasieamnesti" känner jag tyvärr större förtroende för SD:s migrationspolitik än Centerpartiets. Samtidigt ligger jag närmare Centern än SD i de flesta andra frågor. Att bilda en regering handlar inte bara om att hantera migrationsfrågan, även om den är stor och central. Man måste även kunna enas kring andra viktiga frågor. Och där inser alla moderater att det blir svårt om man ska samarbeta organiserat med SD. Däremot tycker jag att en moderatledd regering ska uppträda mer vuxet än dagens regering och bjuda in även SD till alla breda politiska samtal. Ska vi kunna skapa en långsiktigt hållbar migrationspolitik krävs att alla de stora partierna står bakom den. Och då är det givetvis ett värde om den även får stöd av SD.

Viktigaste beskedet i kvällens debatt var att Ulf Kristersson var tydlig med att fjolårets asylmottagande på 26.000 personer plus anhöriga är alldeles för höga tal i det läge landet befinner sig. Och att vår migration måste kopplas till hur vi klarar integrationen. Båda dessa besked var välkomna. Och de ger mig stöd i min tanke att vi måste hamna ganska nära noll de närmaste åren när det gäller vårt mottagande utöver de 5.000 kvotflyktingar vi tar emot varje år. 

I övrigt tror jag inte att debatten fick vare sig Moderater eller Sverigedemokrater att byta parti. Vi har en skillnad i synsätt, det går inte att komma ifrån. Sverigedemokraterna ser invandrare som kollektiv som ett problem som man enklast löser genom  att stänga gränsen och skicka tillbaka 100.000-tals personer som tidigare beviljats uppehållstillstånd. Moderater ser arbetslösa invandrare som lever på bidrag som ett problem, liksom de som inte respekterar våra lagar och vår kultur. Vår lösning är att försöka få fler i arbete, ta krafttag mot lagbrott och införa bidragstak och utbildningsplikt i kunskaper om det svenska samhället och det svenska språket. Samtidigt har vi en tro på att alla som arbetar och betalar skatt bidrar till vårt samhälle, oavsett varifrån de kommer. M och SD har dock en stor samsyn i vissa frågor och i de fallen tycker jag personligen inte att det vore något problem att diskutera enskilda konkreta förslag även med SD. Vi har ju till och med skrivit ihop oss med Vänsterpartiet vd något tillfälle.

Hur valet går beror på många saker.

I den ena vågskålen finns frågan om hur många moderata väljare som i protest mot vår tidigare migrationspolitik röstar på SD för att "straffa oss". Samt hur många moderata väljare som skräms bort av vårt samarbete med Centerpartiet. Och givetvis hur stor chans man bedömer att vi har att få igenom vår migrationspolitik.

I den andra vågskålen finns regeringsfrågan. Alla vet att SD aldrig kommer att ta plats i någon regering och att de kommer att ha väldigt svårt att få igenom sin politik. Dessutom vill idag nästan alla prata eller förhandla med moderaterna. Ulf Krristersson är sannolikt den partiledare som har störst chans att skapa ett fungerande regeringsunderlag och därmed en annan politik än dagens. Han är också den mest populäre partiledaren hos svenska folket. Kristersson resonerande sätt och brist på tvärtsäkra uttalanden har redan börjat imponera på väljarna.

Valet kommer att bli väldigt spännande.  Det är lätt att underskatta den enorma frustration och oro som många känner över tillståndet i landet. Ju allvarligare läget blir desto fler proteströster kommer att gå till SD och andra ytterkantspartier. Samtidigt vet vi att människor gärna röstar på partier som ger hopp om en lösning på samhällsproblem. Där anser jag att vi moderater har mer att erbjuda än såväl SD som övriga partier. 

 

Helt orimligt att socialministern ger de äldre skulden för vårdkrisen

2018-04-29

Häromdagen kunde man läsa denna artikel i Aftonbladet, där socialminister Annika Strandhäll (S) med kraft förklarar att vårdkrisen minsann inte har något alls med det stora asylmottagandet att göra. I stället beror det på det ökande antalet äldre.

Jag tycker det är allvarligt att en minister så uppenbart försöker missleda befolkningen. Det finns hur mycket faktamaterial som helst som visar att det stora antalet nyanlända medför mycket stor belastning på både sjukvård och tandvård. Bland annat har Sveriges Kommuner och Landsting och Socialstyrelsen skrivit rapporter om detta. Det är också samma bild man får när man talar med anställda inom sjukvården och tandvården. Eller när man själv besöker en vårdcentral eller akutmottagning. Flera personer i min närhet att för övrigt förgäves försökt boka tid hos tandläkaren, som haft långa köer och själv sagt att det beror på att det är så många asylsökande som behöver omfattande tandvård.

Även media har skrivit om detta vid upprepade tillfällen. Exempelvis här, här, här, här, här och här. Och här är ett debattinlägg från 2017 från en specialistläkare i geriatrik.

Att ge vår åldrande befolkning skulden är inte lite fräckt. Särskilt som dagens regering själva bär stor del av skulden för ökande vårdköer genom att man avskaffade Alliansens kömiljard som bevisligen kortade köerna. Faktum är att de är våra äldre som drabbas allra värst av växande köer. Det gör Strandhälls missledande påhopp på vår åldrande befolkning extra motbjudande.

Kommenterade även på twitter:




 

Stefan Löfven har gått vilse i migrationspolitiken

2018-04-28

I dag skriver jag i Borås Tidning om hur statsminister Löfven och regeringen gått helt vilse i migrationspolitiken. Man vill alltså låta 9.000 vuxna icke arbetande män utan asylskäl få stanna i landet, samtidigt som man vill kasta ut arbetskraftsinvandrare som arbetar, betalar skatt och försörjer sig själva. Detta är inget annat än ett totalt sammanbrott för all logik i svensk migrationspolitik.




 

M, L och Kd ger besked om hur vi vill hantera "amnestilagen"

2018-04-27

I dag meddelade Moderaterna, Liberalerna och kristdemokraterna hur man avser att agera i den fortsatta hanteringen i riksdagen av den så kallade "amnestilagen", eller den lag som S, V, C ovch MP vill rösta igenom för att ge 9.000 unga män utan asylskäl en chans att ändå beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Till en kostnad av minst 2 miljarder per år.

Från moderat sida är den fortsatta hanteringen av frågan förankrad i riksdagsgruppen och jag utgår från att detsamma gäller för L och Kd. Här en kort sammanfattning:

  • Moderaterna är emot regeringens förslag till ny möjlighet till uppehållstillstånd vid studier på gymnasienivå (eller rent av bara "avsikt att studera").
  • Förslaget har kritiserats hårt av såväl remissinstanser som Lagrådet. Exempelvis skriver Lagrådet att "gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas". Det är den i särklass hårdaste kritik som Lagrådet någonsin framfört mot ett lagförslag i modern tid. Lagförslaget är inte bara helt orimligt och ologiskt i sak, väldigt kostsamt, och även utformat på ett sätt som gör det närmast obegripligt att tolka.Det är dåligt berett och dåligt utformat.
  • Det är finansutskottet som hanterar frågan, eftersom den presenterats i form av "ändringsbudget" av regeringen. Socialförsäkringsutskottet kommer att yttra sig i frågan eftersom den rör migration. Moderaterna anser att även konstitutionsutskottet ska beredas möjlighet att yttra sig över förslaget, inte minst mot bakgrund av den kritiserade beredningen och hur förslaget utformats vad gäller bland annat likabehandling.
  • Eftersom remissinstanserna endast fått tre veckors remisstid och vissa förslag inte ens remitterats behöver sannolikt flera myndigheter komma till tals under utskottets beredning. Personligen skulle jag gärna se yttranden över det slutliga lagförslaget och effekterna av detta från Migrationsverket och polisen, men kanske även från Sveriges Kommuner och Landsting som ju ska hantera bland annat dessa personers skolgång? Upplysningsvis finns vissa möjligheter även för en minoritet i finansutskottet att kräva kompletterande upplysningar och yttranden från exempelvis myndigheter.
  • Vår utgångspunkt är också att Lagrådet bör erbjudas möjlighet att lämna ytterligare synpunkter under utskottets beredning. Att regeringens beredning varit så bristfällig och att förslaget är mycket komplicerat och ändrat i vissa delar innebär att det finns skäl att skäl att låta Lagrådet granska regeringens proposition.
  • Om vi bedömer att utskottet inte har gjort ett tillräckligt bra jobb med att granska och analysera de negativa konsekvenserna av förslaget så är vi inte främmande för att återförvisa betänkandet till utskottet för ytterligare beredning.
  • Det ska dock noteras att bristerna i regeringens förslag inte kan kompenseras genom åtgärder i riksdagen. Förslaget är för dåligt för att ligga till grund för lag men verkar trots det vinna majoritet.

Vissa undrar varför vi inte bara stödjer Sverigedemokraternas utspel häromdagen. Det första problemet är att de gjort så många uttalanden (delvis motstridiga) och att det blir något förvirrat vad de vill. Det senaste beskedet man gått ut med i media är att man vill se en återförvisning till finansutskottet samt även hänvisning av äendet till konstitutionsutskottet.

Det sista går inte, eftersom det kräver majoritet i riksdagen att hänvisa en fråga till ett annat utskott än det som ansvarat för beredningen (och majoritet för det har vi ju inte eftersom C stödjer de rödgröna). Där har SD helt enkelt tolkat riksdagsordningen fel.

Vad gäller återremiss till finansutskottet är det möjligt med 1/3 majoritet i riksdagen (och det har vi eftersom ju SD i den frågan tycker likadant). Men det blir ändå en tämligen meningslös markering. Det kommer maximalt att fördröja beslutet några dagar, och därför ser vi det som en sista möjlig markering om inget annat fungerar.

Från M, L och Kd vill vi i stället försöka göra en grundlig hantering och med goda argument helt enkelt försöka övertyga övriga partier om det orimliga att rösta igenom detta förslag. Om det inte lyckas är det inte mycket att göra, men då har vi i vart fall gjort vad vi kan. Eftersom Sverigedemokraterna i grunden är lika kritiska som vi hoppas jag att SD stödjer vår linje när nu deras egen inte fungerar. Och om det till slut handlar om en sista återförvisning till finansutskottet vet vi ju att SD är av samma åsikt och då lär vi ju också rösta likadant. 

Det finns säkert olika åsikter inom M, L och Kd hur man ska hantera SD i denna fråga. För egen del vill jag vara tydlig med att jag tycker sakfrågan väger tyngst. Den är så allvarlig i sig att alla goda krafter som vill försöka stoppa detta i grunden orimliga lagförslag måste ta ansvar och arbeta mot samma mål. Jag tror väljarna förväntar sig det. Att SD lagt ett förslag som inte var genomförbart bör självklart inte hindra att samtliga fyra kritiska partier röstar lika i både utskott och riksdagsvotering. Sedan får vi se hur långt det räcker. En centerpartist (Staffan Danielsson) har redan sagt att han kommer att avstå vid voteringen. Om vi kan övertyga ytterligare en handfull kloka Centerpartister och Socialdemokrater att gå emot partilinjen eller lägga ned sina röster kan förslaget faktiskt falla.


 

Ännu en av mina motioner fick (oväntad) framgång i riksdagen 

2018-04-25

I dag röstade riksdagen om ett antal motioner i Kulturutskottet. Bland dem fanns min motion om översyn av statliga bidrag till organisationer, för att säkra att odemokratiska eller extremistiska rörelser inte kan få skattepengar till sin verksamhet:

2017/18:2273 Översyn av statens stöd till organisationer

Under utskottsbehandlingen föll samtliga motioner i frågan eftersom Alliansen respektive SD hade olika reservationer och därmed S, V och MP fick majoritet. Under riksdagens omröstning bytte plötsligt SD fot och röstade med Alliansen varvid majoriteten skiftade över och riksdagen stödde min och ett antal liknande motioner i frågan. Motiveringen blev den som Alliansen hade i sin reservation:



 

Även citerad i Dagens Industri 

2018-04-25

I går blev jag även citerad i Dagens Industri med anledning av Centerpartiets stöd till lagförslaget om "ny möjlighet till uppehållstilstånd" för ensamkommande utan asylskäl.





 

Mina kommentarer om det bristfälliga lagförslaget om "ensamkommande"

2018-04-25

I går stod det så klart att Centerpartiet stödjer regeringens förslag om "En ny möjlighet till uppehållstillstånd", som i praktiken innebär att vuxna (främst män) utan asylskäl beviljas uppehållstillstånd om de studerar eller "har för avsikt" att studera här. Hur Centern kunde komma fram till att detta undermåliga lagförslag som totalsågats av både lagrådet och andra experter är obegripligt. Själv har jag riktat hård kritik mot såväl regeringen som Centerpartiet det senaste dygnet. Samma sak har andra ledande moderater gjort, som exempåelvis vår partiledare Ulf Kristersson, vår gruppledare Tobias Billström och MUF:s ordförande Benjamin Dousa för att nämna några.

Här är en sammanställning av mina viktigaste argument i form av de twitterinlägg jag skrivit om saken, främst det senaste dygnet, men även några äldre inlägg. De nyaste överst. Totalt har dessa inlägg hittills medfört över 10.000 reaktioner.












 

Centerpartiet spelar ett mycket högt politiskt spel

2018-04-24

Förra veckan kom S-MP-regeringens proposition "En ny möjlighet till uppehållstillstånd" som i praktiken innebär att 9.000 vuxna (främst män) utan asylskäl beviljas uppehållstillstånd om de studerar eller "har för avsikt" att studera här.

Förslaget har mött extremt hård kritik. Exempelvis skriver Lagrådet att "gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas". Det är den i särklass hårdaste kritik som Lagrådet någonsin framfört mot ett lagförslag i modern tid. Lagförslaget är nämligen inte bara helt orimligt och ologiskt i sak utan även utformat på ett sätt som gör det närmast obegripligt att tolka.

Detta lagförslag stöds alltså av S-MP-V och idag kom så beskedet att även Centerpartiet ställer sig bakom det. Det är enligt min åsikt ett fullständigt obegripligt ställningstagande av ett Alliansparti som vill vara med och ta ansvar för Sverige. Mina invändningar är tre:

1. Man stödjer ett juridiskt och lagtekniskt totalt bristfälligt lagförslag
2. Man går emot all form av logik och tydlighet i svensk migrationspolitik
3. Man äventyrar samarbetet inom Alliansen genom att gå emot övriga Allianspartier

Vilka följerna politiskt blir av detta är svårt att överblicka. Men helt klart spelar Centerpartiet ett högt politiskt spel idag. Jag är inte övertygad om att väljarna kommer att uppskatta den position Centern nu visar i denna fråga. Dessutom är jag extremt förvånad över att Centerns partiledare Annie Lööf, som själv är jurist, anser sig kunna stödja ett så bristfälligt utformat lagförslag. Det är i sig närmast förbluffande.


 

Regeringen börjar i fel ände om arbetskraftsinvandringen

2018-04-19

Regeringens besked igår om att motarbeta arbetskraftsinvandring för enklare jobb och bara godkänna den när det gäller nyckelkompetens riskerar att slå väldigt fel.

Jag har själv vid upprepade tillfällen funderat kring det orimliga i att vi behöver rekrytera utomnordisk arbetskraft för städjobb, enklare restaurangjobb, bärplockning, skogsplantering och enklare jobb inom jordbruket, samtidigt som vi har massor av människor med låg utbildning som behöver ett arbete. I denna del gör regeringen självklart rätt analys, det är mycket märkligt att inte alla dessa lågutbildade arbetslösa söker dessa jobb. 

För företag i dessa branscher är det helt hopplöst att uppleva att man inte får några sökande till utannonserade jobb. Jag har under åren fått väldigt många konkreta vittnesmål på detta. Det som då återstår är att försöka rekrytera utomlands. I annat fall finns det ingen som kan utföra jobben. Det kan medföra att man tvingas begränsa sin verksamhet eller rent av avveckla den, vilket in sin tur gör andra anställda arbetslösa. Om ingen plockar bären eller planterar skogen blir helt enkelt inte dessa jobb gjorda. Och då blir det också färre som får jobb på syltfabriken eller plantskolan som driver upp granplantor. Om man inte har tillräckligt många diskare för att hålla restaurangen öppen både dagtid och kvällstid måste man minska öppethållandet, och skapar då färre jobb åt andra restauranganställda. Om ingen vill ta ett ledigt städjobb så blir det någon annan arbetsplats som inte får städat och då inte heller kan hålla öppet. Den grönsaksodlare som inte får hjälp med skörden när det är säsong för det kan helt enkelt inte fortsätta sin verksamhet. Så här kan man fortsätta - jobb som inte kräver så hög utbildning kan samtidigt vara "nyckeltjänster" på andra sätt, eftersom de är en viktig kugge för det aktuella företaget. 

Problemet är inte att regeringen ser problemet. Man börjar i fel ände. Om nyanlända och ungdomar med låg utbildning avstår från att söka de jobb som finns har vi ett strukturellt problem. Uppenbarligen lönar det sig bättre att leva på olika bidrag och ersättningar än att arbeta. I vart fall är inte den ekonomiska skillnaden att ta ett arbete med avtalsenlig lön tillräckligt stor för att man ska tycka det är meningsfullt. I den situationen borde regeringen se över bidragssystemen och regelverken i övrigt. Man borde exempelvis inte kunna fortsätta leva på bidrag om man vägrar söka de lediga jobb som finns. Och man borde ta till sig moderaternas förslag om bidragstak som gör att det för en nyanländ exempelvis alltid lönar sig att ta ett arbete framför att leva på bidrag. Om man genomför dessa saker kommer behovet att rekrytera lågutbildad arbetskraft från utlandet rimligen att i det närmaste upphöra av sig själv. 

I stället för att göra reformer av bidragssystem och regelverk ger sig Socialdemokraterna på den enda möjlighet företagen ibland har att rekrytera, ivrigt påhejade av Sverigedemokraterna. Och detta på ett byråkratiskt sätt där en myndighet ska pröva om det finns ett särskilt behov på arbetsmarknaden och där man dessutom ska ställa ett krav på viss utbildningsnivå på den som vill arbetskraftsinvandra. Reglerna kommer till och med att bli ännu hårdare än de var innan 2008 när Alliansen införde dagens regelverk. Företagen kommer inte längre att själva få bedöma behovet av en utländsk rekrytering. Det är helt enkelt ett helt oacceptabelt förslag. 

Enligt Stefan Löfvén är det idag endast 6.000 personer i hela landet som har denna typ av "enklare jobb" som arbetskraftsinvandrare. Och vi har jämförelsevis runt 5 miljoner förvärvsarbetande i Sverige. Oavsett hur man ser på frågan är det med andra ord knappast ett stort samhällsproblem. Att hundratusentals arbetslösa avstår från att söka de enklare jobb som annonseras ut och hellre lever på ersättningar och bidrag är däremot ett väldigt stort samhällsproblem.

Jag kommenterade saken på twitter i morse:





Intressant artikel om kostnaden för flyktingmottagandet

2018-04-11

I dag finns denna intressanta artikel i Göteborgs-Posten. Det är forskaren Joakim Ruist som kommenterar sin egen forskning kring kostnaderna för flyktingmottagandet. Han menar att det uppgår till minst 40 miljarder per år eller ca 1% av BNP. Han menar att det knappast äventyrar statsfinanserna, men att det självklart skulle gjort skillnad om dessa 40 miljarder använts till andra saker.

Läs hela artikeln nedan genom att klicka på miniatyrbilderna.

 





Orimligt att betala ut socialbidrag till dem som befinner sig här illegalt

2018-03-30

Jag har tidigare kritiserat att svenska kommuner betalar ut försörjningsstöd till personer som vistas illegalt i landet. Det kan handla om personer som bara rest hit utan att ge sig till känna, eller personer som gått under jorden efter avvisningsbeslut eller utvisningsbeslut. I den omfattande riksdagsmotion om migration i tio punkter som jag och 13 andra moderater skrev 2015 var en av punkterna just att se över dessa regler:

Motion 2015/16:1757 av Jan Ericson mfl (M) Migration (Tio punkter för en mer balanserad migrationspolitik)

Jag har också argumenterat för att man helt enkelt borde förbjuda kommunerna att betala ut ekonomiskt stöd till personer som befinner sig illegalt i landet, i vart fall allt utöver akut nödhjälp som alla personer som vistas i landet anses ha rätt till.

Nu uppmärksammar SVT att hela 23 kommuner betalade ut denna typ av stöd förra året, och det har då inte bara handlat om akut nödhjälp utan om mer långvariga stöd.



Moderaternas partiledare Ulf Kristersson är kritisk och vill sätta stopp för den här typen av bidrag. "Ja, jag tycker att det är ett problem att vi inte är tydliga i Sverige. Det kan inte vara så att man ger socialbidrag under en längre tid, som om man hade rätt att stanna", säger Kristersson till SVT. 

Detta besked är mycket välkommet och kan läggas till våra övriga moderata vallöften på migrations och integrationsområdet. Vi behöver helt enkelt en ändring i lagen som uttryckligen förbjuder denna typ av stöd. Skattebetalarnas pengar ska självklart inte gå till personer som saknar rätt att vistas i landet. 


 

Den värsta sågning av ett lagförslag jag upplevt under 12 år

2018-03-29

Lagrådet har som uppgift att granska nya lagar innan de lämnas över till riksdagen för beslut. Lagrådet består av tunga jurister och de brukar normalt uttrycka sig väldigt balanserat och juridiskt "torrt". Det är inte ovantligt att de framför kritik mot lagförslag, men det vi upplever nu när det gäller regeringens förslag om rätt till uppehållstillstånd för "ensamkommande" som studerar är nog det värsta jag sett under mina snart 12 år som riksdagsledamot. 

"Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas" skriver man.

Efter en sådan totalsågning av den bristfälliga juridiken och rättssäkerheten i förslaget, ovanpå det moraliskt förkastliga i att plötsligt ge 9.000 ensamkommande utan asylskäl (även vuxna män) rätt att få uppehållstillstånd, borde rimligen inget parti i riksdagen kunna rösta för detta förslag.





 

Detta är helt orimligt

2018-03-29

Socialstyrelsens och Migrationsverkets folder "Information till dig som är gift med ett barn" väcker med rätta stor ilska. Inte bara för att man talar om att det är "olämpligt" att ha sex med en minderårig (man kunde ju nämnt att det medför fängelsestraff), utan för broschyrens allmänt glättiga utformning, ungefär som en information om vilken samhällsfråga som helst. Broschyren är ingen gammal produkt utan delvis framtagen i år! Det är verkligen hög tid att riksdagen fattar beslut om tydligt förbud mot barnäktenskap och att våra myndigheter agerar efter detta.




 

En bättre start i livet - m-förslag till insatser för socialt utsatta barn 

2018-03-27

I dag presenterade Ulf Kristersson ett samlat paket för att fler barn i Sverige ska få en bättre start i livet. Det handlar bland annat om utökad rätt till förskola, mer undervisningstid i skolan, ökade resurser till barn- och ungdomspsykiatrinstärkt socialtjänst samt insatser för unga som hamnat i kriminalitet. Jag blev glad när jag fick veta att detta var på gång, för här talar vi om oerhört viktiga frågor, både för den enskilde och dennes familj, men också för samhället i stort.  

"Varje barn ska kunna känna hopp om sitt eget livs möjligheter. Här får politiken inte svika. Sverige är ett fantastiskt land att växa upp i för de flesta barn, men även här finns det barn som har det svårt. Det kan handla om att växa upp med föräldrar som aldrig lyckas försörja sig själva, att man på grund av problem hemma misslyckas i skolan eller att psykisk ohälsa hindrar en från att leva det liv man vill. Samhället måste fånga upp och stötta dessa barn, säger Ulf Kristersson. 

- När problemen dessutom går i arv till nästa generation är det ett dubbelt misslyckande för samhället. Inte ett enda barn borde känna hopplöshet redan innan livet tagit fart på allvar. Därför presenterar Moderaterna ett reformpaket för att både förebygga problem och hjälpa redan utsatta barn. Det handlar om satsningar på skolan, socialtjänsten och ungdomspsykiatrin, men också om att unga kriminella ska fångas upp tidigt av rätt instanser så att de inte fortsätter sin brottsliga bana och skadar andra."

Här är en kort sammanfattning av de olika förslagen:

Skola och förskola 
• Utökad rätt till förskola till 30 timmar per vecka för barn vars föräldrar får försörjningsstöd eller är arbetslösa. 
• Bättre tillsyn av fristående förskolor. 
• En timme mer i undervisningstid – varje dag. 
• Obligatorisk lovskola och läxhjälp för barn som riskerar att halka efter. 
• Fler karriärtjänster i utanförskapsområden. 

Psykisk ohälsa 
• Korta väntetiderna i vården för barn och unga med psykisk ohälsa. 
• Fördubbla anslagen till den nationella expertfunktionen för suicidprevention. 
• Bättre tillgång till elevhälsan.

Familjehem och socialtjänst 
• Professionalisera familjehemmen och jourhemmen. 
• Möjliggör fler vårdnadsöverflyttningar och fler nationella adoptioner. 
• En ny socialtjänstlag och stor bidragsreform. 
• Bättre villkor för socialtjänstens medarbetare – på väg mot legitimation. 

Unga som begår brott 
• En särskild enhet inom Kriminalvården ska ansvara för unga som begått våldsbrott och andra grova brott. 
• Förbättra möjligheten till snabba åtgärder för unga lagöverträdare. 
• Inför särskilda ungdomsdomstolar. 
• Fler sociala insatsgrupper. 
• Sekretessbrytande bestämmelser för bättre informationsutbyte mellan socialtjänst och polis. 



 

Dagens citat i Borås Tidning

2018-03-26



I dag citerar Borås Tidning mig från twitter där jag kritiserade Sverigedemokraterna för Jimmie Åkessons uttalande om att SD är beredda att strunta i de konventioner Sverige undertecknat och utvisa dömda brottslingar även om de riskerar tortyr eller dödsstraff i sitt tidigare hemland.  Jag utvecklade saken på bloggen den 19/3.

Jag fick väldigt många reaktioner på mitt twitterinlägg. Majoriteten av reaktionerna var negativa, och de kom givetvis främst från SD-sympatisörer. De menade att dessa grova brottslingar i princip får skylla sig själva och att om man kommer till Sverige och vet att man riskrerar dödsstraff i sitt hemland så borde man tänka sig för innan man begår brott här. Jag kan absolut förstå resonemanget, men man missar en viktig sak. 

Vi har faktiskt vare sig kroppsstraff eller dödsstraff i Sverige. Inte ens för de allra allvarligaste brotten. Och vi har i likhet med de flesta västerländska demokratier undertecknat konventioner där vi förbinder oss att inte utvisa människor när det fnns uppenbar risk att de kan drabbas av tortyr eller dödsstraff. Jag tycker man ska efterleva dessa konventioner och anser att dödsstraff och tortyr inte hör hemma i en demokratisk civiliserad stat.

Samtidigt finns det problem med tillämpningen av dessa konventionsregler. Inte sällan används en "befarad risk" för dödsstraff som argument i en domstolsprövning om utvisning. Den tilltalades advokat använder emellanåt detta argument även om det inte alls är sannolikt att dödsstraff faktiskt skulle tillämpas. Vissa länder har exempelvis dödsstraff i straffskalan, men använder det inte, eller använder det endast för exempelvis mord. Det finns all anledning att bli mer noggrann när man tillämpar konventionerna och inte mer "slentrianmässigt" avvisa alla utvisningar bara för att det finns dödsstraff i straffskalan i hemlandet.

Moderaterna vill som sagt öka mängden utvisningar till följd av brott, och det ska gälla alla som inte är svenska medborgare. Men vi vill självklart göra det med respekt för de konventioner Sverige undertecknat. Den som tycker att vi ska strunta i uppenbar risk för dödsstraff och utvisa ändå säger faktiskt i princip att det är acceptabelt med dödsstraff. Det vänder jag mig mycket starkt emot.


 

Möte med SACO om integration av nyanlända akademiker

2018-03-22

I dag träffade jag och några moderata kolleger SACO för att diskutera integrationen av nyanlända akademiker. Lite kortfattat kan jag sammanfatta detta med att man inte tycker Arbetsförmedlingen är någon speciellt effektiv aktör för att förmedla arbete till akademiker överhuvudtaget, och när det gäller invandrade akademiker fungerar det inte heller särskilt bra.

Valideringen av nyanländas kunskaper fungerar inte heller som den borde. Delvis beror detta säklart på det stora antalet asylsökande som kommit, man  har helt enkelt inte hunnit med. Man måste tidigt intervjua och kartlägga asylsökandes kompetenser, och det behövs också tydligare rutiner för regelmässig valdiering av nyanländas kunskaper så att de snabbt kan komplettera med det som behövs för att kunna börja arbeta i Sverige. Yrkeshögskolan ses som ett bra alternativ för den som behöver komplettera sin utbildning, men även de vanliga högskolorna bör kunna erbjuda kortare utbildningar.

SACO efterlyser även fler snabbspår inom SFI så att akademiker snabbt kan lära sig både vanlig svenska och svenska som fackspråk för sitt yrke. 

Det stod också klart att det råder begereppsförvirring om vem som egentligen är "nyanländ akademiker". SACO använder arbetsförmedlingens siffror, men de får i sin tur oftast uppgifterna muntligt från den nyanlände. Det är inte alltid det finns tydlig dokumentation över vilka utbildningar man har, även om det ändå är en handling de flesta tagit med sig från hemlandet. SACO-förbunden anser oftast att det krävs minst tre års akademiska studier plus examen för att räknas som akademiker. En del av de nyanlända har bara två års utbildning, eller ibland inte ens det, men kallar sig själva ändå för akademiker. Det är inte heller alltid lätt att översätta innehållet i en utländsk utbildning till svenska förhållanden. Det är inte så enkelt som många verkar tro att snabbt få nyanlända med längre utbildning i arbete, det är inte alltid utbildningen är gångbar i Sverige och utan god svenska kan man kanske inte utföra sitt arbete.

 

Riksdagen biföll mina motioner mot barnäktenskap och mångifte

2018-03-21

Jag har många gånger genom åren beskrivit hur sällan det är att enskilda riksdagsledamöter får igenom enskilda motioner. Själv har jag knappt fått igenom en handfull under mina snart 12 år som riksdagsledamot. Men idag röstade riksdagen faktiskt för två av mina motionsförslag, vid samma votering. Det har aldrig hänt tidigare.

Den ena motionen handlar om åtgärder mot barnäktenskap, den andra om att Sverige inte ska godkänna polygama äktenskap som ingåtts utomlands. Jag anser att detta är två oerhört viktiga frågor att ta tag i, och en viktig del av svensk integrationspolitik. I Sverige ska vi inte acceptera vare sig barnäktenskap eller månggifte, och där måste lagstiftningen vara solklar.

I båda frågorna fanns ytterligare någon eller några enskilda motioner eller partimotioner med samma innebörd, och nu har vi  fått riksdagens stöd för våra förslag. De tre rödgröna partierna reserverade sig mot motionerna, helt kort med motiveringen att man redan arbetar med frågorna på olika sätt. Riksdagens majoritet anser tvärtom att regeringen inte agerar tillräckligt i frågorna och beslutade därför idag om nedanstående två tillkännagivanden i Civilutskottets betänkande CU8:




 

Fasansfulla kommentarer om synen på dödsstraff

2018-03-19

I går lyssnade jag på SD:s partiledare Jimmie Åkesson i nyheterna, där han sa något som förvånade mig. Nämligen att Sverige bör utvisa dömda grova brottslingar, alldeles oavsett om det strider mot internationella konventioner eller inte, och oavsett om den utvisade riskerar tortyr eller dödsstraff i sitt hemland. Åkesson sa att han vill omförhandla dessa konventioner, men om det inte går sa han rent ut att Sverige borde bortse från dem.

Moderaterna har ju nyligen föreslagit att fler som dömts för mycket allvarliga brott ska kunna utvisas efter avtjänat straff, men vi har självklart ingen tanke på att utvisa människor till tortyr eller dödsstraff. Detta är en viktig princip i bland annat Europarådets konvention om mänskliga rättigheter, och även en bärande princip i de flesta civiliserade västliga demokratier. 

Jag reagerade starkt på Åkessons utspel, och skrev nedanstående mycket hovsamma inlägg på twitter:



Resultatet blev en storm av hat som jag inte upplevt på länge. Av de 243 kommentarerna ligger ett betydande antal långt över gränsen för det rimliga. Några exempel (Citat från olika svar, jag har skrivit av dem ordagrant, alla finns på twitter som svar på mitt inlägg och är därmed redan offentliga. Har dock avstått från några av de mest rasistiska):

"Tycker du mördare och väldtäktsmän förtjänar mänskliga rättigheter?"
"Du för ett idiotresonemang för du vill tydligen skydda brottslingar"
"Jag är emot dödsstraff generellt, men i dessa fall..."
"Jag anser att de får skylla sig själva om de utvisas till ett dödsstraff"
"Det är deras eget val så det är bara att ta konsekvenserna"
"Ni i m tänker alltså mer på brottslingarna än säkerheten för svenska folket"
"Tycker det låter som ett utmärkt förfarande. Bra signalpolitik också"
"Jag ser personligen inget problem med att dessa grova brottslingar riskerar till och med döden om de skickas hem"
"Måste bli ett slut på detta djävla daltande med brottsligt patrask"
"Skaffa dödsstraff i Sverige istället"
"Ska det aldrig sluta, daltandet med grova brottslingar"
"Det är självklart att de ska utvisas oavsett vilket straff de riskerar i hemlandet"
"Det kommer hit smuts som inte egentligen har rätt att vara här"
"Finns inget att fundera över. Ut med skiten, rätt av bara"
"Jag offrar lätt 100 brottslingar för att skydda 100 hederliga"
"Alla är inte lika värda. Så enkelt är det"
"Helt rätt! Ut med dom."
"Skicka hem de bara//Här ska svinen inte vara"
"Självklart ska dödsstraff införas" 
"Jag bryr mig inte om en mördare eller våldtäktsman riskerar dödsstraff"
"Dödsstraff är inte främmande för mig längre"
"Vi skiter i om de får dödsstraff i sitt hemland"

I ärlighetens namn ska jag påpeka att jag fått ett stort antal motsatta kommentarer med och dryga hundratalet gillanden. Men en oroväckande stor andel av kommentarerna var skrämmande att läsa. Jag konstaterar att den släpphänta migrationspolitiken tillsammans med ökande brottslighet och uppmärksammade våldtäkter och skjutningar har skapat en fullt begriplig växande ilska hos delar av svenska folket. De uttrycker sin frustration på detta sätt och jag klandrar dem inte för att de är arga och upprörda. Men det måste väl rimligen finnas något utrymme mellan en släpphänt kriminalpolitik och att diskutera dödsstraff? Att inte skicka människor i döden innebär inte att man "daltar" med dem.

Det finns en mängd argument mot dödsstraff, både etiska och rättsliga. Två av dem räcker långt. Ett är såklart att ett samhälle inte dödar sina egna medborgare. Ett annat är att vi vet att det tas felaktiga beslut i vissa domar, det finns flera uppmärksammade domar på senare tid, även morddomar. Ett verkställt dödsstraff till följd av en felaktig dom går aldrig att rätta till. 

Jag känner en stor sorg över att vi idag, 2018, har så många människor i vårt land som inte bara tycker det är helt acceptabelt att skicka människor till tortyr och död, utan rent av förespråkar att vi ska införa dödsstraff i Sverige. Det är faktiskt helt fasansfullt. Jag tycker detta är ett mycket viktigt skäl att avstå från att rösta på SD.


 

Att "förbjuda religiösa friskolor" löser inte problemet

2018-03-15

Jag tillhör dem som tycker det är viktigt att alla svenska barn och ungdomar får i grunden samma utbildning i grundskolan och är därför skeptisk till friskolor med alltför starka religiösa eller ideologiska inslag. Alla skolor i Sverige är skyldiga att följa läroplanen och detta får vi aldrig tumma på. Extrema åsikter eller religion ska inte tvingas på våra barn under skoltid.

Även om jag vet att de flesta religiösa friskolor hanterar avgränsningen mellan skola och religionsutövning på ett balanserat sätt och driver utmärkta skolor så förstår jag att det finns ett opinionsstöd för att "stoppa religiösa friskolor". Det är bara en hake - det löser inte problemet.

Att en skola har ordet "kristna" eller "muslimska" eller judiska" i skolans namn säger egentligen inte så mycket. Skolan kan lika gärna heta "Storstads friskola" och ändå ha starka inslag av religion i anslutning till undervisningen. Och motsatt - en "kristen skola" kan bygga på en gemensam värdegrund men ändå kan de religiösa inslagen vara minimala eller kanske inga alls. Och även om man skulle lyckas med konststycket att förbjuda alla religiösa inslag under skoltid finns ju inget som hindrar att skolan erbjuder "frivillig" religionsutövning i direkt anslutning till skoltiden, efter att eleverna formellt har slutat för dagen. Detta förekommer även i anslutning till undervisningen i en del kommunala skolor, där en församling exempelvis kan erbjuda eleverna verksamhet som kyrkans barntimmar direkt efter skoldagens slut.

Att "förbjuda religiösa skolor" blir därför bara ett populistiskt slag i luften, även om det vid en första anblick kan låta intressant. Det mest troliga är ju att skolan bara byter namn och tonar ned den religiösa kopplingen officiellt, men i övrigt driver skolan vidare som förut. De som vill driva starkt konfessionella skolor med stark koppling till religiös skolning kommer att hitta vägar att lösa detta helt utanför politikens kontroll, i huvudsak utanför skoltid. Även om deltagandet då formellt sett är frivilligt lär det knappast vara det i praktiken.

Faktum är att vi i dagens läge som jag ser det egentligen bara har två alternativ. Antingen att förbjuda alla friskolor, eller att tillåta alla friskolor som följer lagen och läroplanen. Att förbjuda alla friskolor skulle ställa många hundratusen elever utan skolplats, och kraftigt begränsa valfriheten. Och även om vi förbjuder friskolor kommer kyrkor och samfund som sagt att kunna erbjuda religionsutövning och religiös skolning av barnen i anslutningen till skolan om de så önskar. Den enda lösning jag ser i dag är helt enkelt att vara tuffare mot de skolor som inte följer reglerna. I stället för förbud mot religiösa friskolor vill moderaterna öka insyn och kontroll från skolinspektionen samt kunna lägga ner skolor (både friskolor och kommunala) som inte efterlever svensk skollag och inte står för de värderingar som enligt skollagen ska gäller alla skolor i Sverige.

Förslaget från flera partier att "stänga religiösa friskolor" är i grunden ren populism. Å andra sidan skulle det som sagt knappast tvinga någon skola att stänga, så jag tycker faktiskt inte förslaget är så mycket att uppröras över heller. Möjligen skulle ett förbud bli en politisk markering att skollagen och läroplanerna ska följas. Men i allt väsentligt skulle beslutet bli ett slag i luften. Själv skulle jag hellre se fler och tätare besök av skolinspektionen, gärna oanmälda, för att verkligen se till att skollagen och läroplanerna följs och att skolan i övrigt följer de lagar och regler som gäller, exempelvis när det gäller att behandla pojkar och flickor lika. Och ett kännbart sanktionssystem för den skola som bryter mot reglerna. Vi finansierar friskolorna med skattemedel och då har vi också en skyldighet att ställa rimliga krav på verksamheten. 


 

Lunchseminarium om integration

2013-03-14

   

Dagens andra möte blev ett lunchseminarium om jobbskapande som grund för integration. Vi fick träffa ett antal sociala entreprenörer och företagare med utländsk bakgrund som på olika sätt lyckats skapa arbete och en framtid för många andra.
Det blev många spännande berättelser från mycket driftiga och enagegerade personer. Några saker tog jag med mig från seminariet och från lite samtal med några av gästerna efteråt:

1. Om man ska bryta utanförskap, social oro och kriminalitet i utanförskapsområdena är arbete den enda vägen. Och kan man få människor i arbete i närområdet kommer fler att bo kvar, omflyttningen bli mindre och tryggheten ökar.

2. Drivkrafter att ta ett arbete är viktiga. Men det är inte bara bidrag som behöver stramas åt, även kriminalitet är ibland ett hinder mot att ta arbete. Vi fick berättelser om personer som tjänar 15-20.000 svart i veckan på kriminell verksamhet. I det läget är det svårt att locka människor till ett vanligt arbete med normal inkomst. Viktigast därför att ta tag i ungdomarna innan de hamnar i kriminalitet.

3. Minskad byråkrati och krångel står alltid högt på agendan för alla företagare. För den som anställer nyanlända eller asylsökande blir det extra komplicerat att ha kontakt med olika myndigheter som ibland ger motstridiga besked om vad som gäller.

3. Kostnaderna fär att anställa är viktiga, inte minst i tjänstesektorn där just löner är den huvudsakliga kostnaden. Lägre  kostnader för nyanställda med liten erfarenhet påverkar absolut viljan att anställa. Även möjligheten att prova en nyanställd länge innan dennne får fast tjänst framhölls som viktig. Många röster höjdes för längre provanställningar än idag.

4. Att kunna få vissa stöd och skatterabatter har betydelse i ett inledningsskede, men vi var nog ganska överens om att när en person efter en tid blir fullt presterande på en arbetsplats måste också stöd och skatterabatter dras ned eller upphöra. Vi kan inte ha fullt arbetsföra människor i permanenta bidragsanställningar.

5. Kunskaper i svenska är viktigt i många yrken där man har med andra människor att göra. I en del andra yrken är det inte lika viktigt. Vi måste bli flexiblare och kunna erbjuda kombinationer av utbildning, arbete och svenskastudier. Att kräva att alla ska sitta på skolbänken och lära sig svenska innan man kan söka jobb fördröjer tiden att komma i egen försörjning. Man lär sig dessutom svenska snabbare om man träffar andra svensktalande på en arbetsplats.

6. Positiva förebilder från utanförskapsområden syns inte särksilt ofta i media. Det är mer rapporter om bilbränder och skjutningar. Vill man att den unga generationen ska få motivation att skapa sig ett bra liv och egen försörjning måste positiva förebilder från förorterna hållas fram mycket oftare än idag.

7. Det finns diskriminering även av småföretagare. En aldrig så driftig företagare kan ha stora problem att få ett affärsavtal på grund av sitt namn, utseende eller brytning.

8. Det var tänkvärt att påminnas om att kriminella nätverk ofta leds av mycket driftiga personer med starkt ledarskap. Om man kunde få dessa personer att lägga sin energi på en laglig verksamhet i stället kan man rädda många andra undan utanförskap och kriminalitet och samtidigt skapa något bra. Att tidigt se personer med ledaregenskaper och ge dem rätt utmaningar och möjligheter är en viktig väg mot tryggare förorter.

9. Arbetsförmedlingen har spelat ut sin roll som statligt styrd aktör. Att låta fler aktörer bedriva arbetsförmedling och nischa dessa mot olika målgrupper skulle ge mycket större chans att få exempelvis nyanlända i arbete.


 

Statsminister Löfvens historieförfalskning om svensk migrationspolitik

2018-03-13

I dag har vår gruppledare och fd migrationsminister Tobias Billström denna debattartikel i Expressen där han avslöjar statsminister Löfvens och Socialdemokraternas historieförfalskning om svensk migrationspolitik, som han bland annat framförde till USA:s president Donald Trump vid besöket förra veckan. Artikeln är en utmärkt historisk sammanfattning av svensk migrationspolitik det senaste decenniet, och därför lägger jag ut den i sin helhet här:

Stefan Löfvens historieförfalskning i flyktingpolitiken 

Stefan Löfven har vid flera tillfällen – senast på presskonferensen med USA:s president Donald Trump – återkommit till att regeringen ärvde en ohållbar migrationspolitik och att man tog ansvar för att ändra den. Det finns två stora problem med den bild Stefan Löfven försöker sätta. Dels är migrationspolitiken förvisso stramare än vad den var 2015, men under 2017 kom över 25 000 asylsökande till Sverige. Det statsministern beskriver som en stram flyktingpolitik är fortfarande ett mycket omfattande åtagande. Men framför allt ägnar sig statsministern och regeringen åt en historierevisionism som är djupt oärlig och som försvårar en seriös diskussion om framtiden för svensk migrationspolitik.

Vi moderater har lagt om vår migrationspolitik. Vi har tydligt sagt att vi hade fel på viktiga punkter, inte minst för att kunna föra en fullständigt öppen diskussion om migrations- och integrationspolitikens verkligt svåra frågor. Vilket ansvar ska vi ta i en värld med stora flyktingströmmar, om vi samtidigt ska ta det ansvar för Sverige som bara vi kan ta själva?

Vår omläggning påbörjades strax efter valet 2014 och från hösten 2015 drev vi frågan om tillfälliga gränskontroller, tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel och skärpta försörjningskrav vid anhöriginvandring. Vi borde agerat tidigare och tydligare, men när vi lade om vår politik så höll Stefan Löfven fast vid den linje som han nu ensidigt skyller på Alliansen. Det Stefan Löfven säger är helt enkelt en helt ogenerad historieförfalskning. Det är respektlöst mot väljarna och det ökar naturligtvis risken för att han begår nya misstag. 

Fredrik Reinfeldt har i efterhand fått mycket kritik för sitt "öppna era hjärtan"-tal i valrörelsen 2014, men man ska komma ihåg att Stefan Löfven valde att angripa Fredrik Reinfeldt för att denne pekade på att Migrationsverkets kostnader pressade statsfinanserna. "Det var väldigt ovärdigt av Fredrik Reinfeldt att ställa den kostnaden mot att vi ska ha råd med framtiden. Ökade kostnader för flyktingmottagande betyder inte att vi inte har råd med investeringar i välfärden."

När jag i 2013 öppnade upp för en volymdiskussion så fick jag kritik från många olika håll – inklusive från företrädare för mitt eget parti. Men Stefan Löfven var den som kanske gick allra längst. På Facebook skrev han: "De gör det med ett avhumaniserande språk, där människor på flykt från krig beskrivs som 'flöden' och 'volymer'. Det är oanständigt." Den som beskriver motståndarens försök att nyansera en svår fråga som "ovärdigt" eller "oanständigt" kan naturligtvis inte fyra-fem år senare agera som om inget har hänt. Det är möjligen inte ovärdigt eller oanständigt, men det är helt klart oansvarigt.

När Socialdemokraterna kom till makten hösten 2014 gjordes ingenting för att lägga om migrationspolitiken. Tvärtom. Alla minns hur Stefan Löfven stod på Medborgarplatsen i Stockholm i september 2015 och deklarerade att "mitt Europa bygger inga murar". 

All politik och all retorik fram till den punkt där regeringen vände 180 grader gick i en helt annan riktning än den som Stefan Löfven nu ansluter sig till. Nu vill regeringen genom införandet av den så kallade gymnasielagen bevilja uppehållstillstånd till grupper som saknar skyddsskäl. Personer med utvisningsbeslut ska ges möjlighet att stanna i Sverige. Retorik och politik glider återigen isär. Stefan Löfven måste ta sitt ansvar. En början är att sluta med historierevisionismen och tala ärligt med medborgarna. Den respekten förtjänar de. 

Tobias Billström (M) 
Tidigare migrationsminister,  
Gruppledare i riksdagen




Orsak och verkan är visst inte vänstersidans starkaste gren

2018-03-09

Regeringen satsar alltså 120 miljoner kronor per år i tre år i bidrag till organisationer som ordnar bostad till bland annat personer som befinner sig illegalt i landet efter avvisningsbeslut. Man tror inte det är sant. Vi vet även att de rödgrönrosa styrena i Malmö och Stockholm ger försörjningsstöd till personer som befinner sig illegalt i landet.

Samtidigt klagar ansvarig minister över att så många gått under jorden i stället för att lämna landet efter avvisningsbeslut. Det här med orsak och verkan verkar inte vara vänstersidans starkaste gren.



 

"Vårt bästa resultat någonsin"

2018-03-09

60% av de nyanlända kommer varken i arbete eller studier överhuvudtaget efter etableringsperioden. Av de resterande 40% kommer ”en mycket liten del” i arbete utan statligt stöd. ”Vårt bästa resultat någonsin” säger Arbetsförmedlingen...

Någon mer som tycker arbetsförmedlingen behöver göras om i grunden? Och att integrationspolitiken behöver vässas ordentligt? Och att vi behöver införa utbildningsplikt för nyanlända? Och att bidragstak behövs så att det lönar sig mer att ta ett arbete än att fortsätta leva på bidrag? Bra, då är det bara att se till att lägga sin röst på Moderaterna.


 

De flesta av Moderaternas integrationsförslag nedröstade i riksdagen

2018-03-07

I dag röstade riksdagen om partiernas och riksdagsledamöternas olika motioner kring integrationsfrågorna. På en punkt blev det en framgång för Alliansen, vi fick igenom detta gemensamma tillkännagivande till regeringen med stöd av SD. Men  S, V och MP röstade märkligt nog nej.

I övrigt gick det sämre. Moderaterna hade ett stort antral integrationsförslag, framförallt i vår partimotion som jag och mina tre m-kolleger i arbetsmarknadsutskottet undertecknat. Alla våra förslag röstades ned. Det handlade bland annat om:

* Tidigare insatser under asyltiden (svenskundervisning och samhällsorientering)
* Tidigare kompetenskartläggning av nyanlända
* Möjlighet för kommuner med ansträngd boendesituation ska kunna betala Migrationsverket för att hyra tomma platser på deras boenden
* Krav att Migrationsverket ska bromsa in utflyttningen från sina boenden till de kommuner som har störst problem att ordna lämpliga bostäder för nyanläda   
* Bättre utnyttjande av etableringstiden, genom att de kommuner som så önskar ska kunna ta över etableringsansvaret från Arbetsförmedlingen
* Bättre introduktion och vägledning för nyanlända som vill starta egna företag
* Insatser för att få större andel nyanlända kvinnor i arbete
* Förslag för hur samhällsinformation och samhällsorientering ska utvecklas

Vi återkommer såklart med alla dessa - och många andra - förslag i den kommande valrörelsen. Och även om de fyra Allianspartierna lagt var sin partimotion på integrationsområdet så finns det en mycket stor samsyn inom Alliansen när det gäller integrationen, till skillnad mot läget är när det gäller migrationen (asylmottagandet).

 


Regeringen ger sig på företagen i stället för regelverket

2018-03-07

Dagens Nyheter skriver idag om att regeringen äntligen tar till sig riksdagens krav på att åtgärda problemet att arbetskraftsinvandrare utvisas på grund av bagatellfel från arbetsgivare. Detta är något Alkliansen krävs länge, och jag bloggade om det den 15 november 2017:

Riksdagen vill lindra regler för utvisning av arbetskraftsinvandrare

Vi har de senaste åren sett flera exempel på hur kompetenta och kvalificerade arbetskraftsinvandrare utvisats på grund av små försummelser från arbetstsgivarens sida. Ofta så små detaljer att ingen ens varit medveten om dem. Att utvisa kompetent arbetskraft för sådana bagateller är oskäligt.

Regeringen har nu äntligen föreslagit ändringar i utlänningslagen som innebär att Migrationsverket inte behöver återkalla ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete om arbetsgivaren har åtgärdat den brist som annars skulle ha lett till återkallelse. Riksdagen sa idag ja till detta förslag, som börjar gälla den 1 december 2017.

Riksdagen vill också att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett lagförslag om att en arbetskraftsinvandrare inte heller ska behöva utvisas om en arbetsgivare omedvetet har begått mindre fel som gäller villkoren för arbetstillståndet. Detta gäller även om felet upptäcks efter det att tillståndstiden har gått ut eller om det är Migrationsverket som upptäckt felet. Migrationsverket bör få möjlighet att göra en bedömning i varje enskilt fall. Riksdagen riktade därför en uppmaning, ett så kallat tillkännagivande, till regeringen om detta. Lagändringen bör börja gälla så fort som möjligt, men senast den 1 juli 2018.

Alliansen ville att denna ändring skulle träda i kraft tidigare, vi ser ingen anledning till att regeringen ska behöva över ett halvår på sig att göra denna lilla lagkorrigering. Tyvärr blev vi nedröstade av S, V MP och SD.


En märklig sak i DN-artikeln är dock detta med att arbetsgivare ska kunna bli skadeståndsskyldiga om en person utvisas på grund av ett mindre misstag. Det är helt orimligt att lägga ett sådant ansvar på arbetsgivarna. Mindre misstag kan ske helt oavsiktligt och rättas då oftast till i efterhand. Det viktiga är att ändra regelverket så att inte bagateller som rättats i efterhand leder till utvisning. Att i stället ge sig på arbetsgivarna är så typiskt för Socialdemokraterna. Ett skadeståndskrav skulle självklart minska intresset att anställa arbetskraftsinvandrare, eftersom inget företag vågar ta risken att det aldrig kommer att bli något fel på ett lönebesked. Kanske är det just detta regeringen vill?


 

Vad vill Sverigedemokraterna när det gäller arbetskraftsinvandring?

2018-03-07

Jag har haft en del diskussioner på twitter med SD-sympatisörer om synen på arbetskraftsinvandring. De framhåller, och hänvisar även till SD:s partiprogram, att SD är positiva till arbetskraftsinvandring av högkvalificerad arbetskraft, men däremot inte av arbetskraft till enkla jobb eller för jobb där det "saknar behov". Så här skriver man i sitt partiprogram:

"Med kvalificerad arbetskraft menar vi i första hand personer med högre utbildning, men också de som på godtagbart sätt kan arbeta i yrken som kräver så lång utbildning eller erfarenhet akuta behov på den svenska arbetsmarknaden inte kan tillgodoses. Arbetskraftsinvandring till andra yrken, där behovet av arbetskraft relativt snabbt går att tillfredsställa genom utbildning och praktik av lågutbildade arbetslösa som redan bor i landet, ska inte tillåtas." 

I grunden delar jag SD:s grundsyn i frågan, och detta har jag bloggat om tidigare. Självklart är det orimligt att arbetslösa människor inte söker de enkla lediga jobb som finns, och att företag tvingas gå utomlands för att anställa människor till exempelvis enklare restaurangjobb, städtjänster, skogsplantering och bärplockning. Arbetslösa, exempelvis ungdomar och nyanlända, borde självklart ta dessa jobb. Problemet är att man får så bra ekonomisk ersättning från bidragssystemen att det inte är tillräckligt lösnsamt och lockande att ta enkla jobb. Ska man minska behovet av arbetskrafstinvandring för enklare jobb måste man först åtgärda bidragssystemen och tydligare ställa krav på att ta lediga jobb för att inte mista sina bidrag. Detta är moderaternas linje, medan SD snarare stödjer regeringen i höjda bidrag på olika sätt. Moderaternas förslag till bidragstak för nyanlända skulle exempelvis sannolikt minska behovet av arbetskraftsinvandring för enklare jobb. 

Men så länge dagens system gäller undrar jag vad ett företag ska göra med SD:s politik om man inte lyckas anställa en städare eller en diskare från den befintliga befolkningen till restaurangen? Ska man stänga då? Och vem ska avgöra vad som är ett tillräckligt kvalificerat jobb, och om det föreligger ett "akut behov" av arbetskraft?

Jag har ställt två frågor till SD på twitter:
1. Vem anser SD ska avgöra om behov av arbetskraftsinvandring finns?
2. Vad är SD:s lösning för företag som behöver arbetskraft till "enklare jobb", men där ingen inom landet söker?

Vi får se om det kommer något svar.


 

Två islamister tilläts påverka dom vid svensk domstol

2018-03-05

Två Centerpartistiska nämndemän i Stockholmsområdet har alltså tilåtits påverka en dom vid svensk domstol, genom att anföra islamistiska sharia-liknande argument. Eftersom båda två samtidigt deltog i samma rättsliga prövning medförde deras agerande att den åtalade mannen frikändes. Detta är fullständgt oacceptabelt och ytterst allvarligt för den svenska rättssäkerheten. 

Centerpartiet i stockholmsområdet har alltså lyckats med konststycket att få in två (!) islamistiska representanter som nämndemän. (Att de sedan råkat hamna samtidigt i samma rättegång är självklart inte partiets fel). Borde man inte som parti noga förvissa sig om en persons syn på det svenska rättssamhället innan man nominerar någon till nämndeman? I min egen kommunförening är vi exempelvis mycket noga med vilka vi från moderat sida utser till denna typ av uppdrag. Att en av de två centerpartisterna dessutom sitter som ledamot i Socialnämnden i Solna ger mig kalla kårar. Har hon påverkat känsliga frågor även i denna nämnd genom sina värderingar?


Centerpartiet tar kraftfullt avstånd från det inträffade och har inlett uteslutningsärenden mot de båda, varav den ene tydligen kandiderar till riksdagen. "Dessa värderingar har ingen plats i vårt parti", skriver partiledaren Annie Lööf på Twitter. Och det är ju en självklarhet. Det är bra med ett tydligt agerande, men det kommer alldeles för sent. Partiledningen har sannolikt inte, lika lite som i andra partier, full insyn i vilka kandidater som förekommer på lokal nivå runt om i landet till olika politiska poster, men i just detta fall kan det knappast ha varit någon nyhet, i vart fall inte när det gäller den utpekade kvinnan Ebitsam Aldebe. 

Hur är det möjligt att de fått vara kvar som medlemmar med tunga uppdrag i Centerpartiet trots att deras extrema åsikter  varit väl kända under mycket lång tid? Redan 2008 ska exempelvis den aktuella kvinnan, Ebitsam Aldebe, i SVT (!) ha uttalat denna typ av extrema åsikter. Hon satt redan 2006 i styrelsen för Centerpartiet i Solna och var tredjenamn på Centerns riksdagslista  2006. Hon har bland annat framfört åsikter om ”särlagstiftning” för muslimer och krävt att svenska lagar ska anpassas för muslimer som lever i Sverige, till exempel gällande skilsmässa. Hon ville även att den svenska arvsrätten skulle anpassas efter muslimsk sed.

Det är för övrigt inte första gången hon är i blåsväder för extrema islamistiska uttalanden. Hon har tidigare kritiserats i den kristna tidningen Världen Idag för att hon som nämndeman i Migrationsdomstolen verkat för att utvisa kristna asylsökande, eftersom de "konverterat från islam utan övertygelse". Hon är dessutom gift med Mahmoud Abele som är en inflytelserik islamist i Sverige och som enligt tidningen Dagen lämnade Centerpartiet 2010 i protest mot att han påstods ha bristande demokratisyn. Han har bland annat föreslagit att införa islamsk lag i Sverige. För detta fick han hård kritik redan 2009 från personer med koppling till Centerpartiet. Makarna Aldebe borde med andra ord vara ytterst välkända i Centerpartiet.

Personer som öppet argumenterar för att ersätta svensk lagstiftning med sharialagar borde inte ha något alls att hämta i något seriöst riksdagsparti. Och definitivt inte utses till nämndemän. Alla partier har föreningsstyrelser och valberedningar som ska ta fram kandidater till olika uppdrag. Hur kunde dessa två utses? Vem utsåg dem, och varför? Tyckte man att deras åsikter var i linje med partiets? Och hur kunde detta dessutom inträffa samtidigt i två olika kommunföreningar? Centerpartiet har nu en mycket svår uppgift att förklara hur detta kunnat hända.

Domen bör för övrigt självklart överklagas så att den frikände mannen får sitt rättmätiga straff.

En annan följd detta bör få är en grundlig diskussion om nämndemannasystemet. Är detta verkligen en rättssäker konstruktion? Att personer helt utan juridisk skolning ska kunna avgöra våra domar?


 

Självklart behöver vi ha koll på vad asylmottagandet kostar

2018-02-09

Moderaternas ekonomisk-politiske talesperson, Elisabeth Svantesson, har de senaste dagarna fått viss kritik för att hon säger det självklara - att dagens asylinvandring av till stor del lågutbildade knappast är samhällsekonomiskt lönsam, samt att vi måste ha koll på vad invandring och asylmottagande faktiskt kostar.

Enligt en beräkning som Moderaterna gjort med utgångspunkt i en tidigare forskningsrapport kommer kostnaderna för invandringen att uppgå till 40 miljarder kronor netto år 2018.

"Under lång tid har vi bara pratat om invandringens möjligheter, inte om problemen. Jag tycker att man ska göra både och. Väldigt många som har kommit till Sverige går till jobbet varje dag och bidrar, men vi har också stora integrationsproblem. Den diskussionen och diskussionen om kostnader måste man också ta. Det finns också positiva effekter av invandringen som vi måste prata om. Det tycker jag att vi gör. Men vi måste prata om kostnader också" säger Elisabeth Svantesson i en intervju i Dagens Nyheter. "Väljarna förstår att det både finns kostnader och intäkter men då ska man också vara ärlig och säga att den invandring som vi har just nu inte är lönsam".

Jag tycker det är uppenbart att huvudskälet att ta emot människor på flykt såklart inte kan vara att det ska vara ekonomiskt lönsamt. Men med rätt politik kan det bli betydligt mindre kostsamt än idag. Och att veta de faktiska kostnaderna är nödvändigt om man ska kunna ta rätt politiska beslut. Att beräkna kostnader för asylmottagande är inte konstigare än att vi ständigt har koll på kostnader för andra angelägna saker såsom äldreomsorg, stöd till funktionshindrade, cancervård, transplantationskirurgi eller livsviktiga läkemedel. Allt viktigt och angeläget i samhället kostar pengar, pengarna är inte obegränsade och alla kostnader ställs alltid mot varandra. Att påstå något annat är rent hyckleri.

 

OECD om migration, integration och arbetsmarknad

2018-02-09




Ett av de områden som intresserar mig mest är självklart migration/integration/arbetsmarknad. Dessa frågor är stora i hela Europa, men även i en del andra OECD-länder. Men allra störst är de nog just nu i Sverige och Tyskland, av naturliga skäl. Tyskland är ju det land i EU som tagit emot flest asylsökande, över en miljon människor, medan Sverige, räknat per capita, har tagit emot dubbelt så många som Tyskland och i särklass flest av alla länder i EU.

Under de bilaterala samtalen på tisdagen fick vi som sagt ta del av erfarenheter från den tyska integrationspolitiken. Tyskland har precis som Sverige lång erfarenhet av arbetskraftsinvandring, och det har, precis som i Sverige, genom decennierna varit viktigt och fungerat väl. Utan arbetskraftsinvandring från exempelvis Finland och Jugoslavien hade vare sig svensk texilindustri eller vår fordonsindustri kunnat växa som de gjorde på 1960- och 1970-talet.

Att ta emot asylsökande med utbildningar som inte passar för arbetsmarknaden är en helt annan sak. Sverige och Tyskland har det gemensamt att vår arbetsmarknad i hög grad bygger på högteknologi, hög förädlingsnivå och välutbildad arbetskraft. När man då tar emot stora grupper lågutbildade räcker helt enkelt inte de lite mindre kvalificerade jobben till.

I en rapport om tyska integration finns ett stort antal exempel på "challenges" ("utmaningar"). Det var slående att dessa är betydligt fler än de positiva effekter och goda exempel som räknas upp.

Att ordna bostad till en miljon människor är exempelvis inte enkelt, och när man lyssnar på tyska politiker inser man att Tyskland har samma problem som Sverige. Växande utanförskapsområden, motsättningar i samhället, växande kriminalitet, tilltagande rasism och främlingsfientlighet, hård belastning på välfärden (sjukvård, skola osv) och stigande kostnader. Det är inte förvånande att Tyskland, precis som Sverige, gjort helt om i migrationspolitiken. Verkligheten har kommit ifatt. Och OECD:s experter har ingen patentlösning att erbjuda. Faktum är väl att ingen har det. Både Sverige och Tyskland har en lång, jobbig och dyr resa framför sig.

OECD har däremot givit ut en liten skrift med 10 råd för bättre integration. Det mesta görs redan i Sverige, även om det av praktiska skäl blivit urholkat och sämre genomfört i vårt land till följd av det ovanligt stora asylmottagandet 2015 och 2016.

1. Tidig aktivering och integration redan under den tid man väntar på besked, för dem man vet har hög sannolikhet att få stanna (görs redan i Sverige, i vart fall viss svenskutbildning, men givetvis mycket svårt att klara med så stort mottagande som vi haft på senare år)
2. Ge asylsökande med hög sannolikhet att få stanna rätt att arbeta redan under väntetiden (är redan tillåtet i Sverige)
3. Undvik att placera asylsökande och nyanlända på orter där det inte finns några lediga jobb (lätt att säga, det är ju där de lediga bostäderna finns)
4. Kartläggning och validering av asylsökandes respektive nyanländas kunskaper och utbildning (lätt att säga, men med så stort asylmottagande som Sverige hade 2015/16 var det helt omöjligt att hinna med att kartlägga alla redan som asylsökande. Fokus måste ligga på dem som beviljas uppehållstillstånd)
5. Skräddarsydda språkutbildningar och yrkesinriktade utbildningar och praktik på olika nivåer beroende på de nyanländas förkunskaper och utbildningsnivå. (Gäller redan i Sverige)
6. Tidig kartläggning av nyanländas fysiska och psykiska hälsa (sker redan i viss mån i Sverige, men bör kunna utvecklas om volymerna av asylsökande går ner till hanterbara nivåer)
7. Utveckling av utbildning och stöd till ensamkommande barn och unga (här lär väl Sverige ha bäst kunskaper och erfarenheter med tanke på att vi tagit emot så stor andel av de "ensamkommande" nyanlända som kommit till EU, men alltför få verkar inse hur enormt resurskrävande detta mottagande är)
8. Samverkan med civilsamhället för en bättre integration (detta sker redan i stor utsträckning i Sverige, men kan utvecklas betydligt)
9. Verka för likvärdiga förutsättning för migranter, oavsett vare i landet de befinner sig. (Ett helt omöjligt råd med tanke på punkten tre ovan. Självklart skiljer sig förutsättningarna enormt, både beroende på om man som nyanländ hamnat på en ort med stark eller svag arbetsmarknad, eller om man hamnar i ett av våra utanförskapsområden eller i ett bostadsområde med mer blandad befolkning. I praktiken går det inte att undvika att förutsättningarna för en god integration varierar när asylmottagandet är så stort som det var 2015/16).
10. Särskilt fokus på långvarigt stöd, träning och utbildning av lågutbildade nyanlända (delvis redan ett faktum i Sverige, vi ligger bra till jämfört med de flesta andra länder, men vi moderater vill utöka detta till obligatorisk integrations- och utbildningsplikt som villkor för ersättning)

Råden är säkert bra för länder som saknar större erfarenhet av asylmottagande. Men det är knappast några revolutionerande råd till Sverige och Tyskland när det gäller vår situation. Jag kan inte säga att konferensen gjorde mig mer positiv när det gäller Sveriges möjlighet att hantera vår egen situation. Det saknas helt enkelt förslag till hållbara lösningar.

Men jag styrktes i några av mina tidigare uppfattningar, som har starkt stöd i OECD:s rekommendationer:

1. Utan begriplig svenska är man sällan anställningsbar, och utan kunskap om det land man kommer till är det svårt att bli en del av samhället. Vi måste bli bättre än idag på svenskundervisning och samhällsorientering för alla nyanlända, samt införa utbildningsplikt som villkor för bidrag.
2. Vi måste ha mycket mer fokus på riktiga jobb och mindre på åtgärder eller kraftigt skattesubventionerade jobb. Ett generellt bra näringslivsklimat, rimliga skatter och enklare regelverk behöver för att skapa fler riktiga jobb. I den mån subventioner ingår måste dessa vara tidsbegränsade och riktas mot rätt målgrupper. Om vi ska försörja alltför många i skattefinansierade åtgärder och låtsasjobb kommer vi inte att få ihop ekonomin.
3. Vi måste se till att offentlig sektor (främst vård och omsorgssektorerna) tar vara på lämpliga nyanlända, hitta praktiska sätt att validera eller utbilda dessa och involvera arbetsplatserna för praktik och handledning. Vård- och omsorgssektorn har svårt att hitta arbetskraft och dessa yrken kan passa i vart fall en del av de nyanlända. Det får vi inte slarva bort.
4. Vi måste bli mycket bättre på att ta vara på de välutbildade nyanlända. Om en stor andel av de nyanlända kommer att leva på bidrag fram till pension är det viktigt att andra nyanlända med god utbildning samtidigt får kvalificerade jobb och betalar skatt. I annat fall kommer samhällsekonomin att urholkas på ett oroväckande sätt.

 

Moderat politik för ökat återvändande av dem som nekas asyl

2018-02-06

I dag på DN Debatt meddelar moderaternas partiledare Ulf Kristersson och partisekreterare Gunnar Strömmer hur moderaterna nu skärper politiken för att fler som nekas asyl ska återvända till sitt hemland och inte leva illegalt i Sverige.

I Sverige finns en bred uppslutning kring den reglerade invandringspolitiken. Individuell prövning av den enskildes skyddsskäl utgör grunden för en rättssäker asylprocess, samtidigt som var och en kan överklaga upp till två instanser. Det ger legitimitet till enskilda beslut, där ett bifall innebär rätt att stanna i Sverige, medan ett avslag innebär skyldighet att lämna landet. Det är skyddsskälen som avgör rätten till asyl. Om ett utvisningsbeslut i praktiken inte efterlevs, så undergrävs trovärdigheten i hela invandringspolitiken. Ett ja är ett ja och ett nej är ett nej.

Sverige saknar idag kontroll över hur många som vistas illegalt i landet, men uppgifter pekar på att det kan handla om upp till 50 000 personer. Antalet asylsökande som stannar kvar, trots att de fått avslag, väntas dessutom öka kraftigt de kommande åren, kanske med uppemot 40.000 personer på fyra år. Om inte detta stoppas kommer det att leda till ett permanent skuggsamhälle, präglat av utsatthet, utnyttjande och kriminalitet. I stället för att återvända till sina hemländer väljer många att leva ett liv vid sidan av det svenska samhället. För dem kommer inkomsterna ofta från illegalt arbete och kriminalitet. Det är inte värdigt ett land som Sverige att låta människor etablera sig i ett laglöst parallellsamhälle.

Moderaterna vill därför radikalt öka antalet återvändande bland dem som fått avslag och nu vistas illegalt i Sverige. Ett förstärkt återvändande kräver reformer på två områden: Dels ökad kontroll och verkställighet. Dels svagare drivkrafter att stanna och leva illegalt i Sverige. Förslagen ser i korthet ut så här:

• Öka antalet verkställda utvisningar från Sverige.
Sveriges flyktingmottagande har ökat kraftigt, medan antalet verkställda utvisningar fortfarande är lågt. Dessutom väntas antalet utvisningsärenden som överlämnas till Polisen nu öka kraftigt. Vi vill därför ge Migrationsverket, Polisen och Kriminalvården i uppdrag att påtagligt öka antalet verkställda beslut om utvisning. Det kräver att myndigheterna får ett helhjärtat stöd från politiskt håll. Det stödet var inte tillräckligt i samband med den så kallade REVA-debatten 2012-2013. Moderaterna vill ge Polisen i uppdrag att kraftigt öka antalet inre utlänningskontroller och särskilda resurser måste öronmärkas för detta. Inre utlänningskontroll måste dessutom utgöra en integrerad del av Polisens verksamhet så att det görs regelmässigt. Vidare bör Polisen förbättra utbildningen gällande inre utlänningskontroller.

• Ge Polisen effektivare verktyg.
I Polisens arbete med inre utlänningskontroll och verkställighet av utvisningar är det avgörande att kunna utreda en persons identitet. Polisen måste få tillräckliga verktyg för detta, och har också efterfrågat ökade befogenheter. Utöver de lagförslag som nu förbereds om fotografering och fingeravtryck vid inre utlänningskontroll, vill Moderaterna ge Polisen möjlighet att vid grundade skäl omhänderta till exempel mobiltelefoner för att klarlägga en persons identitet. Att placera den som fått avslag i förvar ökar också chansen till återvändande och därför bör resurser riktas för att öka antalet förvarsplatser.

• Förläng preskriptionstiden.
Preskriptionstiden för asylärenden bör förlängas från fyra år till tio, så att man inte kan gå under jorden i några år och sedan söka asyl på nytt.

• Avskaffa rätten att betala ut ekonomiskt bistånd.
Kommuner ska inte - som till exempel Malmö och Stockholm gör idag - tillåtas ge ekonomiskt bistånd till dem som vistas här illegalt. Socialbidrag ska bara få betalas ut som nödbistånd.

• Begränsa rätten till sjukvård.
Reglerna för rätt till sjukvård för människor som vistas här illegalt bör återgå till det som gällde före 2013, när rättigheterna utökades. Det innebär att regioner och landsting endast ska erbjuda akut (omedelbar) vård och behandling till vuxna som vistas här illegalt. Barn som saknar rätt att vistas här måste dock fortsatt ha rätt till sjukvård som andra barn. Den principen bygger på att det inte vore rimligt att barn blir utan sjukvård på grund av föräldrarnas agerande.

• Avskaffa rätten till skolgång.
Idag har barn som vistas olagligt i Sverige rätt även till skolgång, från förskoleklass till gymnasiet. Före 2013 fanns ingen sådan generell rätt till skolgång (men kommuner fick själva avgöra från fall till fall). Vill man hindra framväxten av skuggsamhällen är det naturligtvis problematiskt att samtidigt ge rätt till skolgång. Vår utgångspunkt är att dessa regler bör återgå till det som gällde före lagändringen 2013.


Mina kommentarer:

Detta är förslag som jag själv under lång tid framfört vid upprepade tillfällen, och även delvis motionerat om i riksdagen. När rätten till skolgång och utökad vård för dem som befinner sig illegalt i Sverige blev en del av migrationsöverenskommelsen 2011 var jag, vad jag vet, den ende moderaten som kritiserade detta skarpt offentligt. Det uppmärksammades bland annat i detta numera välkända citat i Borås Tidning den 8/3 2011:



Tyvärr var jag väldigt ensam då, men idag kan jag konstatera att hela partiet svängt tillbaka till den linje vi hade före migrationsöverenskommelsen 2011, och det känns bra. Man kan inte både säga att man vill att de som nekas uppehållstillstånd ska åka hem, och samtidigt acceptera att de får en mängd förmåner i Sverige.

Det enda jag möjligen skulle vilja diskutera ett varv till är det här att fortsätta erbjuda barn komplett sjukvård. Jag tycker den borde begränsas till akutvård och annan mer brådskande nödvändig vård. Vården är redan hårt ansträngd på grund av många nyanlända. Att då exempelvis erbjuda komplett tandreglering eller mycket omfattande psykologhjälp för ett barn som saknar rätt att vistas i landet skapar ännu längre köer för de barn som har uppehållstillstånd i landet. Rätt till omfattande sjukvård kan sannolikt i enskilda fall dessutom fortfarande vara en faktor som håller kvar människor i Sverige som inte har rätt att vara här. Men detta är trots allt bara en anmärkning på marginalen, och det finns ju möjlighet att justera omfattningen av den vård barn ska ha rätt till när ett lagförslag formuleras.

Jag skrev ju så sent som igår om det återstående jag tycker vi borde ta tag i från moderat sida när det gäller detta politikområde. Den som granskar listan från gårdagens blogginlägg ser nu att ytterligare några punkter kan bockas av (punkt 2 och 3). Det mesta av integrations och migrationspolitiken har därmed nu gått i den riktning jag drivit på för under ett antal år, och det känns bra att ha varit en av dem som medverkat till att äntligen få partiet på en rimlig linje i dessa frågor. Fortfarande återstår några saker, och kanske kommer de också i mål. Men oavsett vilket känner jag mig redo att gå till val på moderaternas politik på detta område. Det går att förklara hur allt hänger ihop och politiken ligger i linje med vad jag uppfattar att en stor majoritet av svenska folket numera håller med om.

 

Svensk migrationspolitik måste bli betydligt stramare än idag

2018-02-05

Förra veckan presenterade Moderaterna sin valstrategi, och i samband med detta gav partisekreterare Gunnar Strömmer ett tydligt besked när det gäller migrationspolitiken, ett citat som fått god spridning via TT:
 
"Vi klarar inte integrationen om vi inte har stramhet, den politik vi har i dag räcker inte, säger han och flaggar för fler förslag som ska skärpa politiken ytterligare"

De (oftast sverigedemokrater) som av politiska skäl försöker sätta en bild av att moderaterna vill öka asylmottagandet har fel. Gunnar Strömmers tydliga besked bekräftar detta. Förhoppningsvis kan vi nu ägna valrörelsen åt att diskutera HUR vi ska minska problemen kopplade till migration och integration, i stället för att diskutera vad moderaterna anser om storleken på asylinvandringen. Moderaterna vill skärpa dagens politik, inte lindra den.

Jag har ju de senaste 3-4 åren skrivit flera framgångsrika riksdagsmotioner tillsammans med moderata kolleger med förslag om skärpt migrations och integrationspolitik. Det mesta av det vi föreslagit har nu blivit moderat politik.

Det jag nu lägger min energi på är dessa återstående kompletteringar som är det jag i dagsläget tycker skulle behöva tillföras vår politik:

1. Vårt moderata besked att vi tror det behövs ett tak för asylmottagandet bör bli verklighet, och detta alldeles oavsett vad som händer i Tyskland (som planerar samma sak). Taket måste dessutom bli mycket lågt, nära noll, de närmaste åren.
2. Rätten till skola och sjukvård för personer som befinner sig illegalt i landet bör avskaffas och begränsas till en rätt till akutvård. Barnkonventionen brukar anges som ett hinder för avskaffande av barnens rätt till skola, men att på detta sätt bidra till att hålla barn gömda är enligt min åsikt värre än att ta bort rätten till skola i Sverige. Dessa barn - som alltså saknar asylskäl - ska gå i skolan i sitt hemland.
3. Kommuner bör förbjudas i lag att betala ut försörjningsstöd till personer som saknar rätt att vistas i landet.
4. Översyn av rätten till garantipension för nyanlända, denna rättighet bör inte få baseras på tid före ankomst till Sverige.
5. Barnbidrag till nyanlända bör läggas in under moderaternas förslag till bidragstak. Dessutom bör man diskutera flerbarnstilläget. Kanske borde barnbidrag också generellt begränsas till max tre eller fyra barn? Att skaffa ännu fler barn är ju högst frivilligt, men ger enormt stora samlade barnbidrag som i sig blir ett hinder för en nyanländ att söka sig ut på arbetsmarknaden.
6. Försörjningskrav vid anhöriginvandring borde gälla även för dem som kom före beslutet hösten 2015. Att ta hit anhöriga är en "ny handling", och därmed handlar det inte om retroaktiv lagstiftning.
7. Se över återvändarbidraget för personer som får avvisningsbeslut. Rätt hanterat kan detta bidrag underlätta för fler att lämna landet frivilligt, fel använt kan det tvärtom bli en faktor som gör att fler söker sig hit för att få snabba lättförtjänta pengar efter avvisningsbeslut.
8. Dra in bistånd till de länder som inte tar tillbaka sina medborgare efter avvisnings- eller utvisningsbeslut i Sverige.

Dessutom har jag tillsammans med ett antal moderata kolleger motionerat i riksdagen om att svenskt medborgarskap ska styra rösträtten i samtliga val.

 

Regeringen vilseleder om nyanländas arbetsmarknadsetablering

2018-02-01

I går hade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) pressträff i Rosenbad. På denna framhöll hon att "nyanländas etablering på arbetsmarknaden går allt snabbare". Här citat från regeringens hemsida:



Till stöd för sitt påstående hade regeringen själva, med stöd av siffror från SCB:s "RAMS-statistik" ("registerbaserad arbetsmarknadsstatistik"), gjort denna figur:


Det finns tre saker att säga om figuren:

1. Den visar inte hur snabbt nyanlända "etablerar sig på arbetsmarknaden". Siffrorna bygger på SCB:s "RAMS-statistik", där det räcker att "förvärvsarbeta" en timme per vecka i november det aktuella året för att räknas som förvärvsarbetande i statistiken. Det ska vara ett inkomstbringande arbete, men även vissa arbetsmarknadsåtgärder ingår. Det är med andra ord inte ens säkert att man har ett riktigt arbete för att man ingår i statistiken, det kan även vara någon form av åtgärd.
2. Siffrorna säger definitivt inget om hur snabbt en nyanländ "kommer i egen försörjning", vilket är det vi brukar diskutera i debatten, och som är mest relevant när man diskuterar integration. I statistiken sätts inte en inkomstgräns som gör att man verkligen kan försörja sig själv.
3. Siffrorna visar inget alls om hur den nuvarande regeringens politik påverkat situationen. De tydliga förändringarna i statistiken gäller ju åren 2007-2015. Alltså Alliansens regeringstid.

Det enda man säkert kan säga är att under Alliansens regeringstid fick nyanlända sin allra första kontakt med svensk arbetsmarknad lite snabbare för vare år som gick. Sannolikt tack vare Alliansens reformer, inte minst etableringsreformen. En första fot in på arbetsmarknaden är givetvis viktig eftersom det är första steget att komma i egen försörjning. Det är ju trevligt att regeringen uppmärksammar detta på en presskonferens, men det säger absolut inget alls om resultatet av regeringens egen politik.


 

Moderaterna vill att fler grova brottslingar utvisas

2018-01-22

Dagens regelverk för utvisning på grund av brott har i huvudsak sett likadant ut sedan 1994. Moderaterna anser att det finns skäl till en översyn och skärpningar när det gäller utvisning till följd av brott. Det skulle vara en tydlig markering från samhället både att brott inte accepteras om man vill bosätta sig här, och att vi med kraft motverkar internationella brottsligor som är verksamma i landet.

Det måste samtidigt finnas en balans mellan att Sverige inte ska godta ett brottsligt beteende och grundläggande humanitära krav och rättssäkerhetsgarantier för den enskilde. En helhetsbedömning av samtliga omständigheter ska göras i varje fall. Alltför lindrig brottslighet ska inte kunna leda till utvisning. Hänsyn måste också tas till den anknytning till Sverige som personen har. Utvisning får aldrig ske då det råder verkställighetshinder t.ex. på grund av att den dömde riskerar tortyr eller annan omänsklig behandling i sitt hemland. I detta ligger risk för att dödsstraff eller att bli dödad i hemlandet. Moderaternas förslag till skärpta regler är genom dessa begränsningar helt i enlighet med internationellt regelverk.

I dag krävs för att utvisning ska kunna ske bl.a. att det finns risk för återfall i brott eller att brottet man döms för är av allvarligt slag. Utvisning på den senare grunden förutsätter normalt att brottet har ett straffvärde på minst ett års fängelse. Vi vill skärpa reglerna så att även att brott som leder till ett straff på sex till tolv månaders fängelse ska kunna leda till utvisning. Detta även då det inte föreligger återfallsrisk. Brott som i dag kan innebära ett straff på mellan sex till tolv månaders fängelse är exempelvis vissa former av grövre misshandel samt bostadsinbrott och grov kvinnofridskränkning.

Vi vill dessutom säkerställa att åklagare alltid yrkar på utvisning då förutsättningarna i lagstiftningen för detta är uppfyllda. Vi vill också att frågan om eventuellt verkställighetshinder ska avgöras i nära anslutning till straffets avtjänande, d.v.s. vid den tidpunkt en eventuell utvisning kan bli aktuell, och inte som idag redan i samband med brottmålsdomen. Frågan om verkställighetshinder bör avgöras av migrationsdomstol.

Vi anser även att de utländska medborgare som dömts till fängelsestraff i högre omfattning bör avtjäna straffen i sina hemmländer. Detta gäller framförallt för dömda personer som är EU-medborgare. Detta skapar bättre förutsättningar för utslussning och återanpassning av den frihetsberövade personen när straffet väl är avtjänat. På så sätt kan den frihetsberövade personen även hålla kontakt med familj och anhöriga vilket underlättar den sociala anpassningen. Regeringen bör därför se till så att andra länder tar sitt ansvar och tar hem sina brottslingar.

Moderaternas förslag till skärpningar när det gäller utvisning ska gälla både asylsökande och den som har uppehållstillstånd, liksom den som vistas här som EU-medborgare, befinner sig här utan tillstånd eller som turist. Enbart den som är svensk medborgare har en ovillkorlig rätt att vistas i landet och avtjäna sitt straff här.

 

Borås Tidning citerar mig angående min åsikt om tillfälligt asylstopp

2018-01-21

I dag har Borås Tidning detta citat från min blogg där jag häromdagen kommenterade moderaternas förslag om ett "tak" för asylmottagandet som bör kopplas till vår möjlighet att klara integrationen av dem vi tar emot. Det är ett självklart förslag om man är beredd att ta ansvar för vårt land, och något som borde genomförts för länge sedan. Det viktigaste är just själva diskussionen om vad vi faktiskt klarar vi av utan allvarliga negativa effekter på vårt samhälle i övrigt och för alla de som redan bor här. Den diskussionen hade vi behövt föra för länge sedan.



Läget i många av våra kommuner är idag oerhört allvarligt. Inte minst kommer det stora asylmottagandet att påverka skolan och elevernas möjlighet att få extra stöd. Jag befarar stora tapp i skolresultaten de kommande 5-10 åren. Bostadsbristen är samtidigt alarmerande, arbetslösheten bland nyanlända mycket hög, problemen med kriminalitet och "hedersvåld" i utanförskapsområdena växer, belastningen på vården är på sina håll extrem och kostnaderna för kommunerna kommer att växa dramatiskt när statens tvååriga kostnadsansvar för nyanlända efterhand upphör.

I dagsläget anser jag därför att taket för asylmottagande under flera år framöver borde sättas till noll, eller i vart fall nära noll. Undantag kan möjligen göras för kvotflyktingar och enskilda speciella ärenden av individuell natur. Parallellt med detta måste bland annat försörjningskrav vid anhöriginvandring tillämpas strikt, bidragstak införas, och kvalifikation till våra socialförsäkringssystem ske stegvis. På längre sikt måste vi ha en politik som leder till stabila långsiktiga förutsättningar för en ordnad svensk asylpolitik med rimligt mottagande.

 

Nätverket #vistårinteut försökte "kidnappa" Elfsborgs varumärke

2018-01-20

Nätverket #vistårinteut är flitiga avsändare i riksdagsledamöternas mailboxar. Deras krav på allmän "amnesti" för alla ensamkommande asylsökande är välkänt numera. Om än lika orimligt och ogenomtänkt som det alltid varit. Ska man ha ett asylsystem måste det bygga på att den som har asylskäl får stanna och att de övriga inte får det. Det måste rimligen även gälla ungdomar som är över 18 år när beslut tas.

I början av månaden fick jag ett mail med ett pressmeddelande som stolt meddelade att ytterligare kända idrottsmän sällat sig till nätverkets krav via underavdelningen #fairplay. Och man skröt i mailet om alla de idrottsklubbar som delar nätverkets krav på amnesti, som noga anges i slutet av pressmeddelandet. Bland de uppräknade klubbarna fanns IF Elfsborg, som enda allsvenska fotbollsklubb. Uppgifterna i pressmeddelandet publicerades på många ställen, bland annat här.



Jag blev minst sagt misstänksam. På Elfsborgs hemsida räknar man upp alla de många sociala projekt (CSR) man stödjer. Elfsborg är ett föredöme och väldigt aktiv i ett antal olika sociala sammanhang, och gör en mycket god insats i Borås, ofta i samarbete med kommunen. Det är något jag som medlem i föreningen är mycket stolt över, och det betyder mycket för Borås och Sjuhärad. Men något om samarbete med #vistårinteut eller #fairplay kunde jag inte finna på hemsidan. Min misstänksamhet ökade.

Jag skickade ett mail till klubbens ordförande Bosse Johansson, som sa sig inte känna till något samarbete med nätverket. Men han hänvisade mig vidare och till slut fick jag kontakt med den ansvarige för CSR-verksamhet i Elfsborg. Han skrev ett långt mail till mig, och vi talades även vid per telefon. Det visade sig att Elfsborg aldrig tagit något beslut om att stödja nätverket. Klubben har som princip att kräva ett skriftligt avtal med dem man samarbetar med. Man vill noga läsa igenom vad man förbinder sig till och vad man stödjer samt i vilka sammanhang klubbnamnet skall användas innan man ingår någon slags överenskommelse med andra organisationer. Man hade inte fått någon dokumentation eller gått igenom vad det aktuella nätverket drev för frågor, och visste inte från Elfsborgs sida att nätverket ändå använde klubbens namn i sina mail i marknadsföringssyfte. Efter mitt mail ringde man omedelbart upp nätverket och krävde att IF Elfsborgs namn skulle tas bort.

Vid vårt samtal stod det klart att Elfsborg aldrig tar politisk ställning eller agerar utomparlamentariskt, utan endast agerar inom de lagar och regler som gäller. Vilket är en självklar linje för alla seriösa aktörer.

Att ett utomparlamentariskt nätverk i politiskt syfte försöker "kidnappa" en svensk storklubbs namn i propagandasyfte utan att man har någon överenskommelse med den aktuella klubben, och påstår att klubben stödjer deras politiska krav, är uppseendeväckande. Frågan är hur många av de andra klubbar och enskilda idrottsmän som nämns i pressmeddelandet som verkligen aktivt ställt sig bakom nätverkets politiska krav?

 

Ytterligare ett antal kloka moderata integrationsförslag

2018-01-16



Moderaternas partiledare Ulf Kristersson presenterade idag ett antal nya förslag för bättre integration av nyanlända. Det handlar om tydligare koppling mellan deltagande i språkstudier och rätten till ekonomisk ersättning, men också om ökade krav för permanent uppehållstillstånd och för svenskt medborgarskap.

1. Svenska för invandrare, sfi: minskad eller indragen etableringsersättning för den som inte klarar kunskapsmålen i svenska

Moderaterna vill utöka den nu gällande utbildningsplikten för nyanlända och föreslår att Sverige, likt flera andra europeiska länder, inför ett prestationskrav inom sfi-utbildningen för bibehållen ersättningsnivå under etableringen.

Varje person som påbörjar sfi ska få en individuell prestationsplan som uppskattar tiden det kommer att ta för att slutföra varje kurs och studieväg. Prestationsplanen ska utformas med hänsyn till den studerandes förkunskaper, såsom tidigare utbildning. Vid avbrutna studier eller studier som inte fullföljs med godkända studieresultat inom den angivna tidsramen aktualiseras ett åtgärdssystem som innebär att individer kan få en varning och ytterst delvis eller helt indragen etableringsersättning.

2. Krav på kunskaper i svenska för att få permanent uppehållstillstånd

I dag finns inga krav på kunskaper i svenska kopplade till möjligheten att få permanent uppehållstillstånd. Moderaterna vill att godkända kunskaper i svenska ska vara ett krav för att kunna få permanent uppehållstillstånd. Dispens från bör finnas för den som på grund av ålder, hälsa eller funktionsnedsätrtning inte rimligen kan uppfylla kraven.

3. Krav på kunskaper i svenska och om det svenska samhället, samt krav på egen försörjning för att bli svensk medborgare

Vill man bli svensk medborgare och en del av vårt samhälle är det rimligt att man också lär sig grundläggande svenska. Vi föreslår att det införs ett krav på grundläggande kunskaper i svenska språket för medborgarskap. Ett sådant krav saknas i Sverige i dag. Det skiljer oss från länder som Tyskland, Norge, Danmark och Finland. Ett sådant krav är även ägnat att höja medborgarskapets status.

Utöver svenskkunskaper ska grundläggande kunskaper om det svenska samhället vara krav för medborgarskap. Detta ska kunna visas genom ett godkänt kunskapsprov.

För medborgarskap ska även krävas egen försörjning. Det innebär försörjning genom eget arbete eller näringsverksamhet. Även studiemedel, sjukpenning, sjukersättning, a-kasseersättning, pension eller motsvarande ska vara godtagbart. Likaså att man försörjs av sin make, maka eller sambo. Däremot uppfyller försörjningsstöd som regel inte kravet på egen försörjning.

Dispens från språkkrav och kunskapskrav bör finnas för den som på grund av ålder, hälsa eller funktionsnedsätrtning inte rimligen kan uppfylla kraven. Försörjningskravet ska inte gälla för den som är under 18 år.

4. Högre aktivitetskrav i försörjningsstödet

Den höga arbetslösheten bland framför allt utomeuropeiskt födda kvinnor är ett stort problem. För att underlätta för dem att ta steget in på arbetsmarknaden bör aktivitetskravet i försörjningsstödet skärpas.

För att underlätta deltagande i språkundervisning föreslår vi samtidigt en rätt till utökad förskola för barn till föräldrar som lever på försörjningsstöd.

Ta gärna del av detta utförliga PM om förslagen och bakgrunden till dessa

 

M-förslag för effektivare återvändande efter avvisningsbeslut

2018-01-16

Härodagen hade moderaternas mirgationspolitiske talesperson, Johan Forssell, detta debattinlägg i Svenska Dagbladet där han ger moderaternas syn på hur vi ska få färre personer som går under jorden och lever gömda efter avvisningsbeslut.

I spåren av det höga flyktingmottagandet och ett återvändande som inte fungerar skapas ett omfattande skuggsamhälle. Människor som undanhåller sig utvisningsbeslut lever ett liv vid sidan av samhällets grundläggande skyddsnät med social utsatthet, kriminalitet och illegalt arbete som följd. Idag finns uppskattningsvis uppemot 50.000 personer som lever gömda i Sverige, och alltså befinner sig här illegalt.

Bland förslagen i artikeln finns följande:

* Polisen måste genomföra fler inre kontroller i syfte att hitta dem som vistas olagligt i landet.
* Preskriptionstiden för asylärenden måste förlängas från fyra till tio år. Preskriptionstiden gör det möjligt att hålla sig gömd i fyra år och därefter göra en ny asylansökan, även om det inte föreligger nya skyddsskäl. Om tiden ökas till tio år blir det mindre lockande att hålla sig gömd i avvaktan på ny ansökan.
* För att förstärka återvändandet krävs också att vi minskar människors incitament att leva gömda i Sverige. Moderaterna anser att kommuner inte ska ha rätt att ge annat än kortvarig hjälp till den som vistas olovligen i landet.
* Sverige ingå fler återtagandeavtal med andra länder
* Migrationsverket måste inrätta fler förvarsplatser för att effektivisera återvändandet.

Jag välkomnar dessa förslag, men har några ytterligare kommentarer och förslag till ytterligare skärpningar:

För det första är jag mycket nöjd med förslaget om 10 års preskriptionstid. Moderaterna har tidigare föreslagit en fördubbling från 4 till 8 år, men jag har då invänt (bland annat på bloggen) att vi i andra sammanhang oftast har tio årig preskriptionstid, vilket rimligen även bör gälla migrationsärenden. Nu är det också partiets linje.

För det andra anser jag att kommunerna uttryckligen ska förbjudas att betala ut ersättningar till personer som lever illegalt i landet. Jag anser också att rätten till skola och annan vård än akutvård till den som lever illegalt i Sverige ska upphöra.

För det tredje anser jag att Sverige bör villkora svenskt bistånd med att länderna tecknar återtagandeavtal med Sverige. Med andra ord att vi drar in biståndet om man inte tar tillbaka sina egna avvisade eller utvisade medborgare.

 

Utmärkt att Moderaterna nu öppnar för ett tak för asylmottagande

2018-01-13

I Tyskland har den förväntade regeringskoalitionen enats om att sätta ett tak för hur många asylsökande landet ska ta emot varje år. Moderaternas gruppledare Tobias Billström kommenterar i dag överenskommelsen i Sydsvenskan, och menar att även Sverige bör titta närmare på möjligheten att sätta ett tak för hur många personer som vi kan ta emot som asylsökande per år, givet våra integrationsförutsättningar.

Både Sverige och Tyskland har tagit emot ett stort antal människor under lång tid. Även före perioden 2012-2015 var invandringen till Sverige hög. Tyskland agerar nu utifrån insikten om att den omfattande invandringen under senare år påverkar möjligheten att integrera de människor som är nya i samhället.

"Integrationsproblemen som följt mottagandet är en viktig grund för Tysklands beslut. Det är något som också gäller Sverige. Om vi ska klara integrationen framöver måste migrationspolitiken vara fortsatt stram. Samhällets resurser är inte oändliga, utan vi måste vara beredda att prioritera", säger Tobias Billström.

Erfarenheten visar också att enskilda EU-länders asyllagstiftning påverkar övriga medlemsländers. Tyskland och Sverige ligger dessutom nära varandra både politiskt och geografiskt. Detta utgör ytterligare skäl för oss i Sverige att anpassa vår politik efter hur Tyskland utformar sina regler.

"Från Moderaternas sida så ser vi det som rimligt att om Tyskland går i riktning att införa ett tak, så är det en väg som Sverige också bör slå in på", säger Tobias Billström.

För egen del anser jag som bekant att Sverige borde besluta om ett totalstopp för asylmottagande under ett antal år framåt, så att vi får en chans att komma ikapp med både beslut i pågående ärenden, klara avvisningarna av dem som får nej, och underlätta integration och egenförsörjning för dem som beviljas uppehållstillstånd. Detta är den linje jag argumenterar för internt i mitt parti. Ett årligt tak för asylmottagandet vore såklart ett bra steg i rätt riktning, särskilt om taket sätts lågt. Det viktiga är att vi får en seriös diskussion om vilken nivå på mottagande Sverige klarar av, den diskussionen har egentligen aldrig förts i Sverige. Just nu anser jag att vi inte klarar av att fylla på med fler asylsökande överhuvudtaget. Men för all del, ett tak för ett enskilt år kan ju faktiskt också sättas till noll om man så vill.

Jag anser dock inte att Sverige behöver vänta på Tyskland. Vi har, räknat per invånare, tagit emot betydligt fler asylsökande än Tyskland, och vi borde ta beslut om tak eller paus i asylmottagandet alldeles oavsett vad Tyskland gör. Jag är helt övertygad om att vi kommer att hamna där, förr eller senare. Verkligheten talar för det.

 

Det krävs krafttag mot missbruket av samordningsnummer

2018-01-11

TV4 Nyheternas avslöjande om "ID-fabriken" i en stockholmsförort där man med hjälp av falska ägarbyten på bilar skapar nya identiteter med hjälp av "samordningsnummer" har med rätta väckt stor ilska. Med hjälp av detta samordningsnummer kan man nämligen sedan på olika sätt skapa nya identiteter, och ibland även utnyttja förmåner i socialförsäkringssystemen, få a-skattesedel hos Skattemyndigheten mm. Det är Transportstyrelsen som beställer samordningsnummer från Skatteverket när en person utan svenskt personnummer blir ägare till ett fordon. Någon större kontroll från Transportstyrelsens sida över den nye ägarens identitet, eller om denne ens finns verkar inte ske. Och Skatteverket å sin sida litar tydligen helt på att Transportstyrelsen kontrollerat uppgifterna, för någon egen kontroll gör man inte.

TV4 berättar att över 500 samordningsnummer kan kopplas till en och samma lägenhet i Stockholm. Och en person som har utvisats från Sverige står ändå som ägare till över 409 bilar och har skulder på miljonbelopp till kronofogden för fordonsskatter, trängselskatter, felparkeringsavgifter med mera. TV4 uppger att det främst är personer från det forna Sovjetunionen som förekommer i dessa sammanhang.

Transportstyrelsen kontrollerar alltså inte identiteten på en person innan man begär ut ett samordningsnummer från Skatteverket för denne. Skatteverkets samordnare mot grov ekonomisk brottslighet kritiserar Transportstyrelsen skarpt för detta. Skatteverket, som är ytterst ansvarig myndighet för samordningsnumren, menar också att samarbetet mellan alla myndigheter måste förbättras. Men Skatteverket känns i högsta grad medskyldiga. Man reagerar alltså inte ens när 500 (!) olika samordningsnummer har en och samma postadress. Borde inte Skatteverkets datorer reagera på detta och komma med ett varningsmeddelande?

Redan våren 2017 varnades för missbruk av samordningsnummer, då i samband med att gränspolisen krävde skärpta åtgärder mot "papperslösa" (alltså personer som vistas illegalt i landet efter ett utvisnings- eller avvisningsbeslut). Skatteverket skyllde då på att det rådde sekretess mellan dem och Migrationsverket. Och 2016 kom en rapport från Skatteverket där man efterlyste åtgärder mot missbruk av samordningsnummer för asylsökande. Vad jag vet har inget alls hänt från regeringens sida i denna fråga. Däremot skärpte Skatteverket på eget initiativ så sent som i höstas reglerna när det gäller direktansökan hos dem om samordningsnummer från den som saknar arbetstillstånd och uppehållstillstånd. Det verkar dock inte ha haft någon betydelse i de nu aktuella fallen, eftersom begäran kom från annan myndighet.

Min känsla är att ingen helt enkelt tar ansvar. Saker får bara rulla på. Och myndigheterna samarbetar inte alls. Delvis beror det på sekretess mellan myndigheterna, men allt kan rimligen inte skyllas på detta. De enda som gläds åt det naiva Sverige är de kriminella nätverken som både kan utnyttja och sälja falska identiteter.

Jag skrev ett twitterinlägg om saken i går kväll. Redan efter mindre än ett dygn har denna tweet slagit nytt rekord. Totalt 1.727 reaktioner på 23 timmar! Många är med rätta upprörda över att kriminella nätverk så lätt kan lura skjortan av svenska myndigheter. Det är naturligtvis både pinsamt och beklämmande.



Den mest självklara åtgärden nu är väl först och främst att omedelbart stoppa tilldelningen av samordningsnummer till personer man inte vet vilka de är. Dessutom borde man snarast ta bort sekretessen mellan olika myndigheter, samt kanske bygga in något slags varningssystem i Skatteverkets datorer mot extremt utnyttjande av systemet med samordningsnummer? Något måste i vart fall göras.



Äldre inlägg (före 1/1 2018) om migration och integration hittar du här!