Migrations och integrationsbloggen

På denna sida kommer jag att samla alla mina blogginlägg som rör migration/invandring, integration och flyktingpolitik. Dessutom inlägg som rör rasism och invandringsfientliga organisationer, samt ickedemokratiska eller hotfulla grupperingar bland invandrare. Blogginlägg som rör problemet med EU-medborgare från andra delar av Europa som ägnar sig åt tiggeri i Sverige finns samlade på en egen sida .

Vad håller socialdemokraterna på med i asylfrågan?

2020-08-02

Socialdemokraterna har uppenbara problem med hur man ska hantera asylpolitiken. De motstridiga beskeden är mer regel än undantag. Vi minns 2015 när statsminister Löfven stolt deklarerade att "mitt Europa bygger inga murar", varefter han själv några veckor senare stängde den svenska gränsen. Sedan sa han att "ett ja är ett ja och ett nej är ett nej" för att sedan 2018 genomföra en helt godtycklig "gymnasielag" som gav unga vuxna män utan asylskäl rätt att stanna ändå om de bara gick klart gymnasiet och lyckades få ett joibb (vilket såklart inte fungerade, vilket vi moderater förutsåg redan då, förutom att det var extremt orättvist och totalsågades av lagrådet). Sedan skröt Löfven om att Sverige minsann hade asylregler på EU:s miniminivå - trots att Sverige samtidigt tog emot många fler asylsökande än våra grannländer. 

Sedan börjande den parlamentariska migrationsutredningen sitt arbete. I våras började saker klarna om hur partierna stod i olika frågor, och moderaterna drev vårt krav om ett volymmål som riktlinje för politiken. Först sa Socialdemokraterna att de var beredda att köra över Miljöpartiet i riksdagen för att få igenom ett volymmål. Sedan för ungefär en månad sedan gjorde Löfvén helt om - det var då helt uteslutet att gå med på moderaternas förslag om volymmål. Och idag kommer nya besked - återigen är Socialdemokraterna beredda att köra över Miljöpartiet och gå med på ett volymmål.

Man undrar ju vad som hänt? Kanske är det så enkelt som att Socialdemokraterna tagit del av de opinionsmätningar som gjorts på senare tid och som visar att en överväldigande majoritet av svenska folket vill minska invandringen. Endast en liten minoritet vill öka den. Att i det läget surra fast sig vid Miljöpartiets samhällsskadliga asyllinje är kanske inte så lockande. Men frågan är ju vad som händer när regeringsfrågan ställs på sin spets, kommer Socialdemokraterna att välja makten eller Sveriges bästa? Det blir intressant att se. 

Moderaterna står i vart fall stadigt för vår strama migrationslinje där volymmål som riktlinje för politiken är ett av ett antal viktiga krav. 






Regeringen försöker skriva om historien om migrationspolitiken

2020-0731

I dag finns denna korta och tydliga debattartikel i Expressen. Det är min riksdagskollega, moderaternas migrationspolitiske talesperosn Maria Malmer Stenergard som ger en mycket tydlig beskrivning av hur dagens regering hanterat migrationspolitiken och avslöjar hur regeringen nu försöker skriva om historien. 

 






Det går att ha volymmål utan att inskränka asylrätten

2020-07-09

Denna vecka har jag ett antal debattartiklar på ämnet i lokala media. Nedan Borås Tidning och Markbladet, och liknande inlägg kommer i fler tidningar. (Klicka för mer läsvänlig storlek).


 






Litet nyhetsinslag från dagens radiodebatt

2020-07-07

Radio Sjuhärad gjorde en liten sammanfattning av min kritik idag mot Borås Tidnings ledarsida för den osakliga beskrivningen av moderaternas förslag om volymmål för asylinvandring. Klicka nedan för att lyssna på inslaget som är en bra summering av det jag sa.






Debatterade migrationspolitik i Radio Sjuhärad

2020-07-07




I eftermiddag diskuterade jag migrationspolitik i Radio Sjuhärad. Först bemötte jag angreppet mot oss moderater på Borås Tidnings "oberoende moderata" ledarsida idag (numera är dock ledarsidan mer vänsterliberal med asylaktivism och klimatalarmism som två huvudsakliga kännetecken). Den politiske redaktören Mikael Hermansson uttalade sig i ett förinspelat inlägg mot att moderaterna inte ser någon möjlighet att nå en rimlig kompromiss i migrationsutredningen.

En viltig sak var BT:s vilseledande påståenden om vad det moderata förslaget om volymmål innebär. Jag påpekade det jag skrivit här tidsigare - ett volymmål av olika slag finns i andra länder, exempelvis Tyskland, Österrike och Kanada. Vi moderater vill sätta ett volymmål i nivå med asylmottagandet i våra nordiska grannländer. Utifrån detta mål vill vi att regeringen ska presentera regelbundna handlingsplaner för riksdagen. Där ska utvärderas vilken politik som förts och vilken politik som kommer föras för att Sverige inte ska överskrida volymmålet. Volymmålet innebär däremot INTE att någon enskild individ nekas asylprövning. En person som söker asyl och bedöms ha skyddsbehov ska alltid beviljas uppehållstillstånd. Det ska alltså inte gå att avslå en asylansökan för en enskild individ med hänvisning till överskridet volymmål. På detta sätt respekteras alltid asylrätten. 

Sedan följde en kort debatt med Petter Löberg, s-riksdagsledamot från Borås. För honom handlar allt alltid om Sverigedemokraterna, det spelar ingen roll vilken fråga det är. Jag försökte föra en mer saklig debatt. Jag påpekade att Moderaternas linje i utredningen redan från början var att vi vill se långsiktigt hållbara regelverk som medför att asylinvandringen minskar. Det fanns ett antal saker i utredningen som moderaterna var villiga att kompromissa om, och en del av det som föreslås i utredningen kommer vi säkert också att kunna stödja i riksdagen. Men de två stora viktiga delarna – ett volymmål på betydligt lägre nivåer än idag, och skarpare försörjningskrav för anhöriginvandring är inget vi är beredda att kompromissa bort. 

Socialdemokraterna tyckte vi skulle kompromissa – men deras kompromissbud var ett ”volymmål” som skulle betyda något högre asylmottagande jämfört med idag. Om man som vi moderater har målet att minska asylinvandringen kan man inte komma överens om regler som ökar den.
 
Socialdemokraterna och Centerpartiet kunde valt en väg där en bred majoritet i riksdagen kunde enats om en stram och hållbar migrationspolitik. Det hade också gått i linje med vad en mycket stor majoritet av svenska folket önskar. I stället valde dessa partier att, tillsammans med MP, V och L fortsätta på den oansvariga väg Sverige följt under flera decennier. Det är deras val, och jag vet att många bekymrade socialdemokratiska kommunalråd runt om i landet hellre hade sett en överenskommelse med moderaterna om en annan väg. De lever fortfarande med de problem den orimligt omfattande asylinvandringen för några år sedan medför och vill inte hamna där igen.

 
 

 

Socialdemokraterna valde Miljöpartiet framför en hållbar migrationspolitik

2020-07-06

Pressmeddelande från riksdagsledamot Jan Ericson (M)

Migrationsutredningen har bestått av samtliga åtta riksdagspartier. För moderaterna har det varit av största vikt att migrationsutredningens slutsatser motsvarar den tydliga majoritet som finns i riksdagen och i opinionen för en minskad invandring och en stram, målstyrd och hållbar politik som kan vända integrationskrisen.

I dag står det klart att riksdagspartierna i migrationsutredningen inte kommer att kunna enas. Det är djupt olyckligt att Socialdemokraterna har valt Miljöpartiet framför en hållbar, stram och realistisk invandringspolitik. Från Moderat sida anser vi att Sverige i allmänhet och våra kommuner i synnerhet nu måste få ett andrum så att man kan ordna bostäder skolor och egen försörjning till alla de som har kommit till vårt land under senare år. Socialdemokraterna har i slutändan inte velat ha ett volymmål på en nivå som understiger dagens invandring till Sverige vilket har varit centralt för Moderaterna. Vi har också velat se stramare regler och tydligare försörjningskrav vid anhöriginvandring, samt stegvis kvalificering för nyanlända in i de svenska välfärdssystemen. Moderaterna har varit beredda att kompromissa i flera frågor som var viktiga för Socialdemokraterna, men tyvärr har Socialdemokraterna inte velat gå oss till mötes i någon av de frågor som är avgörande för att få till en stramare invandringspolitik. Det handlar bland annat om volymmålet och försörjningskravet vid anhöriginvandring.

Moderaterna kommer att fortsätta driva på i dessa frågor. 2020-talet får inte bli ännu ett decennium av ogenomtänkt invandring och misslyckad integration – vi fortsätter arbeta för en stram och ansvarsfull invandringspolitik.






Det går att ha volymmål för asylinvandring utan att inskränka asylrätten

2020-06-26

I migrationsförhandlingarna driver moderaterna frågan om ett volymmål för asylinvandring. Jag får en del frågor om det inte medför att vi urholkar asylrätten. Men så är det inte. Jag ska upprepa de förklaringar som våra företrädare försökt sprida i debattartiklar och sociala medier.

Under 2019 tog Sverige emot tre gånger fler asylansökningar än vad Norge, Danmark och Finland gjorde tillsammans. Det är ohållbart. Moderaterna tycker målet ska sättas på liknande nivå som i våra nordiska grannländer. 

Utifrån denna nivå föreslår vi att regeringen vart fjärde år ska presentera en handlingsplan för riksdagen. Där ska utvärderas vilken politik som förts och vilken politik som kommer föras för att Sverige inte ska överskrida volymmålet. Hur vi utformar regler och förmåner är en viktig del. Regeringen bör också redovisa vilken utrikes- och biståndspolitik som kommer föras för att minska och förebygga behovet av flykt.

En person som söker asyl och bedöms ha skyddsbehov ska beviljas ett uppehållstillstånd. Det ska alltså inte gå att avslå en asylansökan för en enskild individ med hänvisning till överskridet volymmål. På detta sätt respekteras asylrätten.

Om volymmålet är på väg att överskridas behöver regeringen däremot vidta åtgärder, t.ex en utökad gräns- och idkontroll, minska antalet antal kvotflyktingar eller att tillfälligt stoppa beviljandet av nya uppehållstillstånd till anhöriga. Handlingsplanen ska gå på remiss så att synpunkter från myndigheter, kommuner och civilsamhället kan beaktas. Regeringens åtgärdslista ska utgå från den faktiska integrationsförmågan. Varje år ska regeringen återrapportera till riksdagen om den förda politiken.

Bland annat Kanada, Tyskland och Österrike har varianter på volymmål. Det vi moderater har presenterat är ett regelverk anpassat för Sverige, med inspiration från hur det fungerar i andra länder.
Volymmålet är inte en åtgärd på individnivå utan ett mål på en övergripande nivå för att leda fram till en sammantagen politik som minskar trycket mot Sverige.






Moderaterna står stadigt i migrationsutredningen

2020-06-25

I dag träffas den stora migrationsutredningen för ett av sina sista möten. Medias spekulationer om hur det ska sluta är många. Men från moderat sida står vi fast vid våra tydliga krav på en stramare migrationspolitik, med bland annat tydligfa försörjningskrav vid anhöriginvandring. Spekulationer om motsatsen i media och från SD:s sida i sociala medier är fel. Exakt hur försörjningskravet och andra delar i migrationspolitiken ska se ut i detalj är däremot något som vi självklart diskuterar i utredningen. Moderaternas mål är att bidra till ett bra slutresultat med brett politiskt stöd. Att bara sitta på läktaren och klaga löser inte Sveriges problem. Men det finns såklart samtidigt gränser för alla förhandlingar, gränser för när det inte längre går att komma framåt. 

Här några kommentarer från moderaternas migrationspolitiske talesperson Maria Malmer Stenergard på twitter igår apropå de felaktiga spekulationerna att moderaterna tänker vika sig i förhandlingarna. Det är alltså en helt felaktig uppgift.

 


 

 





M vill dra in bistånd till länder som inte tar emot egna medborgare

2020-06-22

Jag har under ett antal år argumenterat för att Sverige borde dra in biståndet till länder och regimer som inte samarbetar när det gäller utvisning eller avvisning från Sverige av dessa länders medborgare. Det kan handla om utvisning efter brott, men också om avvisning efter avslagen asylansökan.

Nu har äntligen moderaterna officiellt landat i samma linje, och det är numera partiets politik. Jag tycker det är högst rimligt och ett bra beslut. Om vi menar allvar med att fler dömda ska utvisas och att avvisning efter avslagen asylansökan ska fungera bättre får detta inte falla på att den utvisades/avvisades hemland vägrar ta emot. Indraget bistånd löser inte allt, men det kan vara en pusslbit i att sätta press på andra länder att samarbeta. Det stora problemet kvarstår också att så många asylsökande kastar sina identitetshandlingar och att det därför ibland är svårt att veta varifrån de kommer. Det behövs många reformer på asylområdet om vi ska få ordning på detta.

Eftersom jag vet att frågan kommer att diskuteras - det moderata beslutet gäller såklart inte ren katastrofhjälp och inte heller vissa former av stöd till demokratiska oppositionella i odemokratiska länder. Fokus måste rimligen ligga på att dra in sådant bistånd som regeringen/regimen har nytta av, konkret eller politiskt. Det är då hot om indraget bistånd kan göra nytta.

Det blev en väldig diskussion på twitter efter mitt inlägg idag, men en bedövande majoritet av de som kommenterat tycker förslaget är bra och rimligt.

 






Hur motverkar krossade skyltfönster i Göteborg eventuell rasism i USA?

2020-06-08

Återigen utmärker sig ligisterna och pöbeln i Göteborgs förorter. Gårdagens manifestation mot rasism spårade ur fullständigt och urartade i rena kravaller med krossade fönster, stenkastning mot polis mm. Jag skrev en kort tweet som kommentar och det är en av mina mest gillade och delade hittills:
 


 

Jag skrev även en annan senare under kvällen när följderna av upploppen blivit tydligare. Den blev också mycket uppskattad.


 

Flera tidningar med stor åsiktsmässig spännvidd har också uppmärksammat tweeten. Allt från den kristna tidningen Världen Idag till Fria Tider.

Under dagen har det framkommit att ett betydande antal bilar också brändes i Göteborg senare på kvällen. Tyvärr är inte Göteborg längre den stad jag växte upp i. Det är idag en stad med enorma förortsproblem och mer eller mindre en krutdurk för kravaller och upplopp. Och som vanligt lär väl ingen eller alltför få dömas för några brott trots att polisen säger sig känna igen många av deltagarna i upploppen som kända kriminella från vissa förorter, och trots att mycket av det som hände finns på film.

I Sverige är det tyvärr i praktiken ganska riskfritt att starta upplopp, angripa polisen, vandalisera butiker och elda upp privatpersoners bilar, eller för den delen att misshandla människor på stan. Det är en fruktansvärt sorglig utveckling och en dag befarar jag att människor kommer att ta saken i egna händer. Frustrationen och uppgivenheten är stor och växande, det märker jag tydligt som politiker.

Det finns faktiskt bara en lösning. Massiva gripanden, snabb rättsprocess och hårda straff och kännbara skadestånd för de skyldiga. Är gärningsmännen inte svenska medborgare bör utvisning dessutom vara en självklarhet. Om man vandaliserar och förstör i den stad och det land där man tagits emot och erbjudits försörjning har man rimligen förverkat sin rätt att stanna här.  

 




Fakta är inte rasism - men döljande av fakta kan skapa grund för rasism 

2020-04-13

I dag upplevde jag det igen. Hur vänsterdebattörer och så kallade "antirasister" ser rasism överallt där invandringsfrågor diskuteras.

Jag gick in i en debattråd på twitter som diskuterade om det är invandrarna som räddar vården idag när personalbristen är stor. Och det är ju faktiskt ingen tvekan om att ett betydande antal anställda inom sjukvård och äldreomsorg har utländsk bakgrund. Utan dem skulle vi inte klara oss idag. Så långt är nog de flesta överens.

Då kommer den andra frågan - råddar vi sjukvården och klarar bemanningen i framtiden genom fortsatt hög invandring? Om det är riktad arbetskraftsinvandring av läkare och sjuksköterskor från EU som hyfsat snabbt kan ta arbete i vården är det ju mycket möjligt att det kan lösa en del av bristen. Om det är fortsatt omfattande asylinvandring däremot är svaret på frågan ett tydligt nej. För även om ett antal nyanlända asylinvandrare skulle ta arbete inom sjukvården så ökar samtidigt antalet vårdbehövande ännu mera och nettot blir negativt. Vårdbehoven ökar snabbare än bemanningen. Uttryckte det så här i några svar på twitter:
 


 

Det finns tydliga fakta som styrker att hälsan är sämre och vårdbehovet större hos utrikes födda än bland infödda svenskar, exempelvis denna rapport från Folkhälsoinstitutet. Inte så konstigt om man tänker efter att särskilt de som beviljats uppehållstillstånd som flyktingar ofta har ett stort behov av både fysisk och psykisk vård samt tandvård. Det är samtidigt ett faktum att nyanlända faktiskt är underrepresenterade (!) bland de vård- och omsorgsanställda i förhållande till sin andel av befolkningen. Här är en utförlig analys som visar att över 20 % av befolkningen har utländsk bakgrund men inte i någon yrkeskategori motsvaras utlandsfödda av 20 % av de anställda enligt SCB. Att de som kommer i arbete ganska ofta hamnar just inom vård och omsorg är däremot sant, och det ska vi såklart vara tacksamma för.

Sammanfattningsvis - alla som arbetar inom vård och omsorg är våra hjältar idag. Givetvis oavsett bakgrund (att det verkligen ska behöva påpekas). Och alla som bor i Sverige är individer och har rätt att få vård efter behov.

Men ökat asylmottagande löser inte de långsiktiga problemen med bemanningen inom sjukvården eftersom vårdbehoven samtidigt ökar ännu mera när asylmottagandet ökar. Det är fakta och bara att konstatera, och inte ett dugg rasistiskt även om en del personer beskyllt mig för detta under dagen. 






Dagens telefonmöte med EU-nämnden  

2020-03-20

I dag hade vi sedvanligt möte med EU-nämnden, även om de flesta deltog via telefon. För många i andra riksdagsutskott är telefonmöten ytterst ovanligt, men för oss i EU-nämnden är det tvärtom mycket vanligt. Vi har ofta akuta möten i samband med toppmöten i EU där våra ministrar snabbt måste förankra nya ståndpunkter vid förhandlingar. Vi har upparbetade rutiner för telefonmöten och det fungerar bra även under pågående kris. 

Vid dagens möte deltog utrikesminister Ann Linde och EU-minister Hans Dahlgren. Förutom en del saker kring Corona-viruset behandlades en hel del andra frågor. Vare sig riksdagen eller EU står still politiskt trots Corona-krisen.

Jag lyfte en fråga under mötet och det gällde att EU planerar att fortsätta sina insatser på Medelhavet för att övervaka vapenembargot mot bland annat Syrien. I detta ingår ju automatiskt att vid behov rädda människor från sjunkande båtar och genom sin blotta närvaro motverka flyktingsmuggling. Utrikesministern påpekade att EU-länderna inte är helt eniga i frågan om hur detta påverkar asylströmmarna till EU och hur man ska agera om dessa strömmar växer. Jag frågade om det inte vare lämpligt att lösa denna fråga innan man plockar upp fler flyktingar ur småbåtar och kör dem till hamnar i EU. Jag frågade konkret vilka länder och hamnar som är beredda att låta dessa fartyg lägga till och släppa av asylsökande. Hennes något irriterade svar var att upprepa att Sverige vill ha till stånd en tvingande flyktingfördelning inom EU. Det är vi hyfsat överens om i riksdagen, men det är samtidigt ett dödfött projekt eftersom inte alla länder är för detta. Det är alltså inte svaret på hur saken ska hanteras i närtid. 

Jag känner stor oro för detta. Alla de stora medelhavsländerna - Spanien, Frankrike och Italien är hårt drabbade av Corona-viruset och Grekland har förutom Corona-problem redan fullt av asylsökande från Turkiet i läger på öarna.  Att då sätta igång nya "räddningsaktioner" och samla upp människor från båtar (varav många bevisligen inte har flyktingstatus) utan att veta vart man sedan ska ta sig för att lasta av dem känns mycket illa genomtänkt. Jag tycker man borde köra tillbaka dem till de hamnar de kommit ifrån, oftast nordafrika. Huvuddelen saknar asylskäl och bör återvända hem. Men det lär knappast hända.






Vad innebär egentligen en empatisk migrationspolitik?  

2020-03-07

Bilderna från den turkisk-grekiska gränsen är förfärliga. flera tiotusentals människor används nu som brickor i ett cyniskt spel mellan stormakter och länder. Turkiet, som fått enormt stora stöd av EU för att kunna hantera flyktingsituationen, har plötsligt brutit avtalet med EU och öppnat gränsen. Man säger att man "släpper iväg dem till EU som vill åka dit". I praktiken visar det sig dock av otaliga vittnesmål att turkarna aktivt kör flyktingar och andra lycksökare till grekiska gränsen och sedan med polis stoppar dem från att åka tillbaka. Den finns även uppgifter om att man till och med frigivit hundratals fångar från turkiska fängelser på villkor att de lämnar landet och tar sig till EU. Samtidigt blandas verkliga flyktingar från Syrien med stora mängder lycksökare från ett antal andra länder som inte befinner sig i krig och mer är att se som ekonomiska migranter, men som nu tar chansen att följa med strömmen in i EU. Desperata greker ser hur deras lilla land och små öar fylls med enorma mängder människor som tagit sig in i landet illegalt, och försöker försvara sitt territorium mot kaos. Turkiska krigsfartyg "skyddar" småbåtar som är på väg från Turkiet till Grekland och uppgifter finns om skottlossning på havet, oklart om det är turkar eller greker som skjutit. Mitt i detta kaos, som inte EU har någon tydlig plan för, finns den lilla människan. Bilder på gråtande barn och barnfamiljer som sover på marken i kylan i ingenmansland mellan gränslinjerna berör, och till skillnad mot tidigare när det mest varit starka unga män som försökt ta sig in i Europa verkar det nu vara mer blandat. 

Ingen kan låta bli att beröras och känna empati för drabbade människor. De senaste veckorna har migrationsdebatten i Sverige samtidigt tagit en helt onyanserad vändning. Nu har all eftertänksamhet och alla nyanser försvunnit, alla lärdomar av det som hände 2015-16 är som bortblåsta. Antingen är man nu för eller emot flyktingar. Något utrymme för realistiska och intellektuella diskussioner finns inte - ibland känns det som om man antingen måste tycka att Åkesson gjorde rätt som åkte till Turkiet och delade ut flygblad, eller så måste man tycka att Sverige ska ta emot varenda flykting i hela Turkiet. 

De flesta jag talar med uppskattar den nygamla ansvarsfulla moderata linjen om en restriktiv migrationspolitik där Sverige över tid tar sin del av ansvaret för världens flyktingar, men där vi inte kan ta på oss mer än vi klarar av. Och där vi samtidigt ser över stora delar av våra regelverk för att vi ska kunna hantera situationen här hemma efter det stora mottagandet de senaste åren. Det är egentligen en självklar linje om man vill vara en del av den civiliserade världen men samtidigt också vill att det egna landet ska fungera, och vill att de vi beviljat uppehållstillstånd också ska ha en rimlig chans att kunna starta om i Sverige och bli en del av vårt samhälle. 

Det finns samtidigt en risk att en stram migrationspolitik gör att man uppfattas som "empatilös". Detta aktualiserar frågan om vad som egentligen är empati i migrationsfrågan? 

 

För mig handlar empati i migrationspolitiken om tre olika, delvis motstridiga, saker:

1. Empatin med alla svenska medborgare som har rätt att vänta sig att samhället och den egna välfärden  fungerar trots stort asylmottagande. Äldre, sjuka och utsatta i vårt samhälle får inte uppleva att de prioriteras bort på grund av flyktingmottagande och den anhöriginvandring som följer, och att människor utan asylskäl ändå försörjs av det svenska samhället. Inte heller får samhällskostnaderna upplevas som orimliga i relation till andra viktiga samhällsuppgifter. 

2. Empatin med alla de flyktingar och asylsökande som Sverige redan tagit emot och som behöver en rimlig chans att kunna etablera sig i Sverige. Blir trycket av nyanlända för hårt minskar chansen för alla som kommit till vårt land de senaste åren - konkurrensen och utbildningar, jobb och bostäder blir helt enkelt orimligt hård. Och då ökar utanförskapet och den sociala oron i våra förorter.

1. Empatin med den enskilde flyktingen som behöver en fristad. Det är en självklarhet om man vill vara en del av den civiliserade världen.


Dessa tre saker utgör en helhet som varje ansvarsfull politiker måste reflektera över. Man kan inte bara välja en eller två av dessa punkter utan alla tre måste finnas med om man ska kunna tala om verklig empati. Alla tre sakerna krävs för en hållbar, empatisk och ansvarsfull flyktingpolitik. Och för en svensk politiker måste alltid punkt ett finnas med - när vi missar den förstör vi chanserna till integration, vi göder främlingsfientlighet och vi lägger inte minst grunden för stora samhällsproblem. 

Sverige tog emot i särklass flest asylsökande per capita av alla länder i EU 2015-16. Även åren före och efter har vi haft ett högt mottagande jämfört med andra länder i EU. Om vi fortsätter så brister empatikravet i både punkt 1 och 2 - vårt samhälle klarar helt enkelt inte av att hantera situationen. Det är därför jag förespråkar ett totalt svensk asylstopp under i vart fall 3-5 år framåt. Det betyder inte att asylrätten avskaffas - det betyder att man får söka asyl i andra länder som man annars passerar på vägen till Sverige. Samtidigt måste Sverige kunna bidra genom att ta emot kvotflyktingar - de allra mest utsatta, oftast kvinnor och barn, som FN väljer ut. Vi är fortfarande också ett av världens tre mest generösa länder när det gäller bistånd och är en av de största nettobetalarna till EU:s budget. Vi bidrar på detta sätt mer per capita än kanske något annat land i världen för att hjälpa och stödja flyktingar på plats i exempelvis Turkiet, Syren, Irak och andra länder i området.

Man kan visa empati med utsatta människor i världen samtidigt som man är realist och inser att lilla Sverige inte ensamma kan lösa alla världens problem. Det är politikens dilemma, och om man inte klarar att hantera detta med kallt huvud och varmt hjärta ska man nog inte hålla på med politik.






Hög tid att tala klarspråk om totalstopp för asylinvandring   

2020-02-29

I dag kom det besked som många av oss inte är särskilt förvånade över - Turkiet bryter avtalet med EU och öppnar gränsen mot EU för miljontals asylsökande. Många av dem från länder där asylskäl normalt saknas, exempelvis Bangladesh, Iran, Palestinska områden, flera afrikanska länder osv. Av bilder i media verkar det återigen vara mest unga män som försöker ta sig in i EU.

I detta läge anser jag att det är hög tid att göra det jag länge förespråkat - klart och tydligt deklarera från den svenska regeringen att Sverige tills vidare inte kommer att ta emot några asylsökande alls som kommer via ett annat EU-land. De ska enligt Dublinkonventionen söka asyl i första säkra land och det kan omöjligen vara Sverige. För alla dessa bör direktavvisning vid gränsen gälla, utan föregående prövning. I den mån det anses strida mot någon internationell konvention får det motiveras med att asylrätten inte inskränks så länge direktavvisning sker till annat EU-land. Enda undantaget för svensk del bör vara där någon uppenbarligen söker asyl i Sverige som första säkra land. I dagens läge lär det endast bli aktuellt om någon kommer med direktflyg från land utanför EU till en svensk flygplats. En minimal ventil för synnerliga skäl  gällarörande enstaka personer som söker asyl av rent personliga skäl kan givetvis också diskuteras.

I denna fråga går jag idag lite längre än moderaterna som i stället vill sätta upp en låg gräns för asylmottagandet och reglera detta genom anpassade regelverk så att man håller sig inom målet. Jag tror dock att om miljoner asylsökande nu tar sig in i EU så kommer Sverige efter en tid att tvingas göra exakt det jag föreslår. Deklarera att totalstopp gäller. Vi kommer helt enkelt inte ha något val om vi inte ska riskera ett ännu värre kaos än det som gällde 2015. Bättre då att ta beslutet nu och sedan kommunicera det tydligt så att alla de hundratusentals personer som sannolikt har Sverige som mål redan på förhand vet att det inte är någon idé.

För svensk del borde detta totalstopp bör enligt min åsikt gälla under ett antal år framåt, tills vi i vart fall hjälpligt får kontroll över situationen i landet efter det förra asylkaoset.





Så vill moderaterna vårda och skärpa reformen om arbetskraftsinvandring

2020-02-16

I dag skriver jag tillsammans med Ulf Kristersson, Cecilie Tenfjord Toftby och Maria Malmer Stenergard i Borås Tidning om moderaternas förslag för att vårda den för Sverige så viktiga reformen om arbetskraftsinvandring. Vi måste vara ett land som lockar högutbildad arbetskraft från utlandet,  men samtidigt motverka fusk. missbruk och överutnyttnade av våra sociala skyddsnät. Och vi måste stoppa möjligheten att använda arbetskraftsinvandring som ett sätt att runda våra asylregler.
 


 





Interpellationsdebatt om missbruk av samordningsnummer

2020-02-07



I
 dag hade jag interpellationsdebatt med finansminister Magdalkena Andersson (S) om problemet med missbruk av samordningsnummer. Debatten skulle hållits förra veckan, men då var finansministern sjuk. Klicka på bilden ovan för att se hela debatten från riksdagens videoupptagning.

Här är mina huvudargument från debatten: 

 

De senaste åren har media gjort ett antal avslöjanden om missbruk av samordningsnummer. Det är ett problem som verkar vara mycket värre och mer utbrett än vad någon kunnat ana. Skatteverket har under flera år larmat om systematiskt missbruk av samordningsnummer och samma sak har avslöjats i ett flertal reportage ibland annat Sveriges Television.
 
Det finns i dagsläget nära 873.000 samordningsnummer i Sverige och kontrollen av vilka som har sådana nummer och deras identitet verkar ytterst svag. Sverige saknar idag helt enkelt kontroll över en stor del av dessa samordningsnummer - vilka alla dessa människor är, var de bor och hur många identiteter de har. Vi vet inte heller hur många som vistas illegalt i landet, och samordningsnumren är en del av problemet. Hur många individer som har flera olika samordningsnummer är som sagt också oklart. Vi har helt enkelt inte koll!
 
I en granskningsrapport från 2017 konstaterar Riksrevisionen att Skatteverkets arbete för att upprätthålla kvaliteten i folkbokföringen inte bedrivs på ett effektivt sätt. Därmed ökar bland annat risken för olika typer av välfärdsbrott. Samordningsnumren har en tydlig koppling till problemen med oklara adresser och personer med flera olika adresser.
 
Samordningsnumren kan samtidigt användas för missbruk av bidragssystem och välfärdstjänster, inte minst om en person har flera olika nummer. Jag har uppgifter direkt från personal på arbetsförmedlingen som berättar att personer med samordningsnummer felaktigt får rätt till arbetsmarknadsåtgärder, och personal inom socialtjänsten har bekräftat att personer med samordningsnummer felaktigt kan få utbetalt ekonomiskt bistånd. Ofta genom förbiseende eller okunskap hos handläggare. Har en person flera olika samordningsnummer är det såklart inte heller omöjligt att kunna få ut ersättningar i flera olika kommuner. Utbetalningarna till personer med samordningsnummer är inte så omfattande idag, men enligt en rapport från riksdagens utredningstjänst som jag beställt är det ändå ganska många miljoner som betalas ut till personer med samordningsnummer. Risken för ökat missbruk är uppenbar om utvecklingen med allt fler oklara identiteter fortsätter.
 
Samordningsnummer används även bevisligen i ren kriminalitet, vilket ett flertal avslöjande i media visat. Även överutnyttjande av sociala trygghetssystem är för övrigt idag en del av den organiserade brottsligheten.
 
Med lite god vilja kan man tolka finansministerns svar som att regeringen tar problemet på allvar, även om förslagen till åtgärder har brister. Det är också beklagligt att regeringen inte agerat tidigare trots att frågan funnits högt upp på dagordningen i flera år. Finansministerns svar väcker samtidigt frågor.
 
Bland annat nämner hon att samordningsnumren behövs för att undvika personförväxling. I ett annat stycke skriver hon att för cirka hälften av alla samordningsnummer råder osäkerhet om personens identitet. Om man är osäker på personers identitet, kan finansministern förklara hur man då kan använda samordningsnumren för att undvika personförväxling?
 
Jag saknar också svar på frågan i min interpellation. Jag skrev den för att jag tog del av direktiven för den tillsatta utredningen om samordningsnummer som finansministern nämner i sitt svar. Av dessa direktiv framgår att utredningens syfte snarare verkar vara att göra det ännu lättare att få ett samordningsnummer. Exempelvis nämns att fler aktörer bör få behörighet att begära samordningsnummer och fler asylsökande ska tilldelas samordningsnummer. Man skulle ju kunna tänka sig att regeringen i stället skulle lägga fullt fokus på att försöka åtgärda detta samhällsproblem och skärpa kontrollen eller i vart fall göra hanteringen av samordningsnummer mer restriktiv? Borde inte utredningen tydliga mål snarare vara att minska antalet samordningsnummer? 
 
Moderaterna har uypprepade gånger efterfrågat kraftfulla åtgärder, bättre kointroll och tydligare samarbete mellan myndigheterna. Före jul presenterade vi ett komplett förslag för åtgärder för att komma till rätta med samordningsnummer.

* Det ska krävas personlig inställelse hos Skatteverket, eller annan lämplig myndighet, för att få ett samordningsnummer. Detta gäller redan för personnummer och det är uppenbart att det är nödvändigt också för samordningsnummer

* Alla som idag innehar samordningsnummer ska genom personlig inställelse hos Skatteverket, eller annan lämplig myndighet, bekräfta sin identitet. De samordningsnummer som inte bekräftas inom en ettårsperiod avslutas om inte särskilda skäl föreligger.

* Biometrisk data ska användas för att göra identifieringen av handlingens innehavare tydligare. Det vill säga liknande krav som när det gäller pass bör även användas för samordningsnummer. Detta minskar avsevärt risken att personer ska kunna skaffa sig mer än ett samordningsnummer.

Moderaternas förslag är att denna reform ska vara på plats och lagändringarna träda i kraft senast den 1 december 2020.

Problemet med regeringens förslag är att det tar alldeles för lång tid. Man tänker sig att gallra ut de första samordningsnumren först vid utgången av år 2021. Och sedan ska det ta fem år innan alla felaktiga nummer rensats ut. Med moderaternas förslag är alla felaktiga samordningsnummer bortrensade redan i slutet av nästa år.
 
I sitt svar skriver visserligen finansministern att det i vissa fall ska kunna gå snabbare. Skatteverket ska kunna besluta om avregistrering om det finns särskilda skäl för det, till exempel om en person har tilldelats ett nummer på felaktiga grunder. Men hur ska Skatteverket upptäcka det utan att först utreda personens identitet? Och hur upptäcker man om individer har flera samordningsnummer om man inte använder biometri?
 
Jag konstaterar att moderaternas förslag går längre eftersom vi vill se snabbare åtgärder, personlig inställelse för att verifiera även befintliga nummer samt att vi vill använda biometri på samma sätt som för pass. Det är dags att ta kontroll över detta på allvar och regeringens förslag är alldeles för svagt och tar alldeles för lång tid. 


Finansministerns svar blev väldigt motstridiga ju längre debatten gick. Å ena sidan skulle det bli kaos på myndigheterna om man valde moderaternas snabbare åtgärder mot problemet med kortare tidsfrist att styrka behörighet för att få behålla sitt samordningsnummer. Å andra sidan sa hon att 90% av samordningsnumren "skulle försvinna av sig själv" eftersom det i huvudsak är nummer som inte används. Det lät också som om samortdningsnumren främst används av EU-medborgare hmed fritidshus i Sverige. Jag tror knappast det finns 870.000 utländska fritidshusägare och det är inte dem vi diskuterar.

Hon hävdade också att systemet var viktigt för att bekämpa brottslighet och att polisen behöver det för att hålla reda på brottsmisstänkta och häktade. Men när jag talar med personer från polis opch skattemyndighet får jag snarare bilden att samordningsnumren medverkar till att underlätta kriminalitet. Moderaternas förslag syftar såklart inte till att tvinga polisen att radera samordningsnummer som behövs för brottsbekämpningen, eller för att kunna registrera häktade och fänmgslade personer. Vårt förslag syftar till att privatpersoner som själva vill behålla sitt samordningsnummer också måste styrka sin identitet, i annat fall tas samordningsnumret bort.

Jag tycker det är beklagligt att regeringen tar så lätt på denna fråga när berörda myndigheter är så tydliga med att det behövs snabba åtgärder. Moderterna kommer att fortsätta driva på i frågan och försöka få majoritet för våra förslag.

 





Regeringen gömmer problemen med arbetskraftsinvandring i en utredning

2020-02-05

Det tog bara ett par dygn efter att vi moderater lade fram ett omfattande förslag (se bloggen den 3/2) för att komma åt problemen med missbruk av arbetskraftsinvandringen innan regeringen idag gjorde ett utspel om samma sak. Hetl klart driver moderaterna nu regeringsunderlaget framför sig. Först fick vi dem att utlova mer pengar till välfärden och nu börjar man i vart fall utreda problemen med arbetskraftsinvandringen.

I vissa delar pratar man också om samma saker som vi - försörjningskrav för anhöriga till arbetskraftsinvandrare, stopp för kompetensutvisningar för bagatellfel, krav på heltid och heltidslön, och "åtgärder" mot fusk och utnyttjande av systemen. Problemet är bara att man gömmer alltihop i en utredning med en ändrad lagstiftning kanske framåt 2021. Det är alldeles för långsamt - problemen är akuta och åtgärder behövs nu. Dessutom ingår även ett förslag från regeringsunderlaget om att utöka möjligheten till spårbyte från asylansökning till arbetskraftsinvandring, alltså rakt emot det moderata förslaget att avskaffa denna möjlighet helt.

Det bästa för Sverige är om moderaterna återigen kan få med sig resten av oppositionspartierna på hela eller delar av vårt förslag. Därför meddelar Ulf kristersson och Ebba Busch Thor i morgon på DN Debatt att vi i morgon i socialförsäkringsutskottet går fram med ett konkret förslag till skärpt lagstiftning om arbetskraftsinvandring. Varje åtgärd som går att få igenom är bättre än inget. Så är livet i opposition, men vi kommer att fortsätta göra allt för att få igenom så mycket bra politik som möjligt.






Moderata förslag för att skärpa och reformera arbetskraftsinvandringen 

2020-02-03

Jag har flera gånger skrivit om problem med arbetskraftsinvandring. I november sammanfattade jag det jag tidigare skrivit i frågan de senaste åren i detta blogginlägg. I grunden är Alliansens stora reform oerhört viktig för svenskt näringsliv. Rekrytering av nyckelpersoner utomlands skapar ofta förutsättning för att kunna växa och anställa fler i Sverige. En stor del av arbetskraftsinvandrarna är mycket högutbildad specialistarbetskraft inom exempelvis it, och en annan stor del är bärplockare som utför arbetsuppgifter som ingen annan vill göra, betalar skatt och inte belastar de svenska socialförsäkringssystemen alls under den korta säsong man är här.

Samtidigt finns ett antal allvarliga problem med reformen. Regelverket utnyttjas tyvärr både för ren kriminalitet och för missbruk av våra bidragssystem och det används för att kringgå asylreglerna. Reglerna om anhöriginvandring för  arbetskraftsinvandrare är orimliga och det är ett problem om arbetskraftsinvandring för enklare jobb gör att nyanlända och lågutbildade inte tar dessa jobb. Det är också ett problem att dagens regler säger att det räcker med en lön på ca 13.000 för att få arbetskraftsinvandra - en sådan lön kan man knappast leva på idag, i vart fall inte om man tar med sig sin familj. Då behöver man bidrag från det svenska samhället för att klara sig.

Det finns också problem som i onödan försvårar för företagen och för arbetskraftsinvandrarna. Exempelvis orimlig utvisning av arbetskraftsinvandrare för bagatellartade fel från arbetsgivarens sida och onödigt långa handläggningstider för tillstånd att arbetskraftsinvandra. Svenska företag har idag problem att rekrytera specialistarbetskraft från utlandet. 


Det svenska regelverket för arbetskraftsinvandring ska vara tydligt inriktat på högkvalificerad arbetskraft, samtidigt som alla former av missbruk motverkas.

Moderaterna lägger idag fram tolv konkreta förslag:

1. Stoppa kompetensutvisningarna
Trots ny lagstiftning och praxis fortsätter kompetensutvisningarna. Regelverket måste därför ändras så en helhetsbedömning görs och mindre fel inte per automatik leder till utvisning. Samtidigt bör fler sanktioner än utvisning av arbetstagaren införas när arbetsgivaren har gjort fel.
 
2. Attrahera högkvalificerade arbetskraftsinvandrare
Sverige bör göra mer för att locka hit högkvalificerad arbetskraft. Till exempel bör högkvalificerade arbetskraftsinvandrare kunna beviljas permanent uppehållstillstånd snabbare och i ett tidigare skede få möjlighet att byta arbetsgivare. Vidare behöver bland annat talangvisum införas och expertskatten reformeras.
 
3. Höjt krav på lönenivå motsvarande en heltidsanställning.
Moderaterna vill införa ett höjt krav till en lönenivå motsvarande heltidsanställning vid lägsta lön. Med ett högre lönekrav bidrar arbetskraftsinvandraren mer till välfärden samtidigt som risken för att regelverken missbrukas minskar. I dag ligger lönekravet på cirka 13 000 kronor. I praktiken innebär vårt förslag att det höjs till lägsta heltidslön enligt relevant kollektivavtal.
 
4. Försörjningskrav för anhöriga till arbetskraftsinvandrare
I dag finns inte något försörjningskrav för anhöriga till arbetskraftsinvandrare. En partner och/eller ett ogift barn under 21 år får därmed flytta med en arbetskraftsinvandrare till Sverige utan att ha en tryggad försörjning. Moderaterna vill att arbetskraftsinvandraren ska försörja sina anhöriga eller att de anhöriga ska försörja sig själva.
 
5. Utred ny ordning för prövning av arbetstillstånd
Migrationsverket har ett omfattande och i delar splittrat uppdrag. Dels ansvarar myndigheten för prövningen av arbetstillstånd, ansökningar om asyl, anhöriginvandring och medborgarskap, dels är man ansvarig för Sveriges asylboenden och förvarsverksamhet. Det kan få till följd att arbetstillstånd nedprioriteras och att väntetiderna blir långa. Migrationsverket har inte heller fullt ut det arbetsmarknadsperspektiv som krävs vid prövningen av arbetstillstånd. Frågan om en ny ordning för prövning av arbetstillstånd bör därför utredas.
 
6. Nej till spårbyte för att kringå asylreglerna
Spårbyte är en möjlighet för asylsökande som jobbar att, vid avslag på sin asylansökan, söka arbetstillstånd direkt när sökanden befinner sig i Sverige. Detta är ett undantag från huvudregeln om arbetstillstånd ska vara ordnat före inresa till Sverige. Moderaterna vill att möjligheten till spårbyte tas bort. Den innebär en sammanblandning av asylsystemet och systemet med arbetskraftinvandring och strider mot principen att asylprocessen ska ha ett tydligt avslut.
 
7. Krav att betala in sociala avgifter i förskott
För att minska riskerna för fusk bör ett system där det ställs krav på att betala in sociala avgifter i förtid övervägas. Det kan exempelvis utformas så att arbetsgivaren under de två första åren av en anställning ska betala in sociala avgifter kvartalsvis i förskott. 
 
8. Stopp för arbetskraftsinvandring av personliga assistenter
Arbetskraftsinvandring vad gäller personliga assistenter är i för stor utsträckning förenad med missbruk och fusk. Moderaterna vill därför införas ett stopp för arbetskraftsinvandring till Sverige som personlig assistans. Vid behov är vi redo att införa spärrar även mot andra yrkeskategorier.
 
9. Tydlig kriminalisering av handel med arbetstillstånd som sker med falska intyg
Handel med arbetstillstånd med hjälp av falska intyg bedöms vara en inkomstkälla för organiserad brottslighet. Dagens rättspraxis innebär dock att gärningsmän som begår denna brottslighet inte kan dömas för någon form av människosmuggling. Moderaterna vill därför se över lagstiftningen gällande människosmuggling i syfte att kriminalisera handel med arbetstillstånd och motverka att människor far illa.
 
10. Nytt brott – arbetskraftsmissbruk – och skärpta straff
Moderaterna vill införa ett nytt brott: arbetskraftsmissbruk – där allvaret i missbruk av systemet med arbetskraftsinvandring ska tydliggöras och straffen skärpas.
 
11. Migrationsverket bör ges möjlighet att använda biometriska data
Brottslighet med falska eller utnyttjade identiteter ökar. För att förhindra att tredjelandsmedborgare kan få fler flera identiteter i Sverige bör Migrationsverket ges rätt att uppta, lagra och söka biometriska data avseende samtliga personer som söker uppehållstillstånd i Sverige, däribland arbetskraftsinvandrare.
 
12. Migrationsverket ska få direktåtkomst till andra myndigheters databaser
För att Migrationsverket ska kunna förebygga, kontrollera samt utreda fusk och missbruk behöver myndigheten få direktåtkomst till Skatteverkets, Försäkringskassans, Pensionsmyndighetens och Kronofogdemyndighetens databaser. Moderaterna avser att i närtid lägga ett skarpt lagstiftningsförslag om det i riksdagen.

Min kommentar till förslagen:

Detta är en fråga som diskuterats mycket internt i partiet, och jag tycker vil landat på ett mycket väl avvägt och genomarbetat förslag där vi lyssnat på både näringslivet och de myndigheter som arbetar mot missbruk av regelverken.

Det återstår ett problem, och det är att det är märkligt att det behövs arbetskraftsinvandring för enklare jobb såsom städjobb och enklare restaurangjobb, skogsplantering och bärplockning. Dessa jobb borde kunna utföras av arbetslösa och nyanlända som redan finns i landet. Men det är så det ser ut - det finns för få inom landet som söker sådana jobb och om företagen inte kan rekrytera utomlands betyder det att de inte kan driva sina verksamheter. Därför är det viktigt att inte låta myndigheter eller fackliga organisationer bestämma vilka jobb som ska få besättas med arbetskraftsinvandrare. Det är företagen som bäst vet vad de behöver. Det politiken i stället måste göra är att skräpa regelverken så att arbetslösa med låg utbildning också tar de jobb som finns. Moderaternas förslag om bidragstak är en sådan åtgärd, och det behövs också andra drivkrafter för att arbetslösa ska söka de jobb som finns. Att stoppa arbetskraftsinvandringen löser inte detta problem.  






Gymnasielagen har blivit en katastrof - S, C, MP och V måste ta ansvar

2020-01-30

Ni minns debatten för några år sedan när S/MP-regeringen med stöd av C och V införde den så kallade "gymnasieamnestin" som gav upp till 9,000 unga vuxna män utan asylskäl en chans att ändå få stanna i landet. Lagfördslaget totalsågades av lagrådet på ett sätt som troligen aldrig skådats tidigare i svensk politik, men ändå gick de fyra partierna vidare och drev igenom den nya lagen. Vi var många som varnade för följderna och efterhand har det kommit allt fler uppgifter som visar att vi hade rätt.


I dag kommer denna hemska nyhet - minst 1.200 unga ensamkommande, mest män, lever på gatan, försörjer sig genom prostitution, droghandel eller annan kriminalitet. Gymnasielagen gav många av dem rätt att stanna i landet trots avsaknad av asylskäl, men gav dem ingen rätt till bostad eller försörjning. Ingen verkar heller kontrollera nämnvärt om de studerar heller. Efter studierna har de några månader på sig att få jobb - annars ska de kastas ut. 

Hanteringen av detta ärende måste vara det sämsta som gjorts i svensk migrationspolitik. Ett slarvigt och ogenomtänkt lagförslag, som strider mot alla rättsprinciper, totalsågat av lagrådet och extermt rättsosäkert. Dessutom tog vi hand om människor utan asylskäl, men utan att se till att de har tak över huvudet och en försörjning att leva av. Lagen har skadat tilltron till svensk migrationspolitik och den har skadat de unga män som nu lever på gatan i vårt land. Allt blev fel. Nu måste de fyra skyldiga partierna - S, C, MP och V - ta ansvar för det de ställt till med. 

Bland dessa ensamkommande hemlösa verkar även finnas en del "papperslösa" alltså personer som gått under jorden efter avslagsbeslut. Dessa personer måste såklart letas upp och sedan skickas tillbaka till sina hemländer under ordnade former. Även i den frågan har regeringen visat svalt intresse. Priset blir ett alltmer skiktat parallellsamhälle där den allra lägsta nivån är människor som lever på gatan utan rättigheter, och där kriminalitet eller prostitution blir den enda utvägen.  






Miljöpartiets aningslösa migrationspolitik

2020-01-30

Miljöpartites Lorentz Tovatt skrev detta på twitter gäromdagen. Jag tycker det är något av det mest aningslösa jag läst, till och med från en miljöpartist. Med den retoriken kommer varje orkan, översvämning eller torka någonstans i världen att plötsligt kunna utgöra asylskäl. Ja, frågan är om det går att söka asyl på grund av kyla om det är jättekallt, typ 20 minusgrader eller om kanske 30 plusgrader är asylskäl?  Vad är egentligen en "klimatflykting"? Ställningstagandet från FN:s flyktingorgan känns som ett tydligt politiskt inlöägg i klimatdebatten och inte som något seriöst sätt att hantera asylpolitik. Jag utgår från att Sverige aldrig kommer att ta beslut om att införa sådana asylskäl.






28 januari debatterar jag samordningsnummer med finansministern

2020-01-04

Jag har nu fått datum för min interpellationsdebatt om samordnngsnummer med finansminister Magdalena Andersson (S). De blir tisdagen den 28 januari, sannolikt på eftermiddagen.

Det kommer ju nya graverande uppgifter om missbruk av samordningsnummer i media i stort sett hela tiden. Srax före jul lade jag ut dessa tre artiklar från SVT:s stora granskning på twitter (se nedan, med länkar). Jag har ju verkligen ingen brist på argument i den kommande debatten. 













Interpellationsdebatt om efterlevandepensioner till utrikesfödda barn

2019-12-19

I dag hade jag min debatt med socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) om efterlevandepensioner till utrikesfödda barn. Nedan mitt anförande i de två första debattomgångarna. Debatten i sin helhet kan ses på riksdagens videoupptagning:


 

Herr talman, jag tackar statsrådet för svaret.
 
I två rapporter som jag har beställt från riksdagens utredningstjänst (RUT) visar det sig alltså att stora belopp utbetalas i efterlevandepensioner till utrikesfödda ensamkommande barn, för påstått avlidna föräldrar i hemlandet. Totalt har över 1,3 miljarder kronor utbetalats i efterlevandepension till utrikesfödda barn och ungdomar de senaste tio åren. De årliga utbetalningarna har dessutom mer än fördubblats från 2013 fram till 2018.

År 2018 var det totalt 11 000 utrikesfödda barn och ungdomar upp till 20 år som fick sammanlagt 200 miljoner kronor i efterlevandepension utbetald från svenska staten. En stor del av barnen kom från några få länder. Två tredjedelar av pengarna gick till barn från Somalia, Afghanistan, Syrien, Irak och Iran samt till barn och unga där det saknas uppgift om födelseland.

Rapporterna från RUT visar också att större delen av all efterlevandepension som utbetalas till utrikesfödda barn och unga baseras på en blankett med eget intygande om att föräldrarna i hemlandet är avlidna. Det visar sig också att de avlidna föräldrarna i dessa fall aldrig vistats i Sverige. I de flesta fall saknas dessutom sannolikt möjlighet för den ansvariga myndigheten att kontrollera om uppgifterna om de avlidna föräldrarna är korrekta. 

Att svenska staten på detta sätt i det närmaste helt utan kontroll betalar ut flera hundra miljoner varje år av de svenska skattebetalarnas pengar är närmast obegripligt och ytterst upprörande. Särskilt som staten samtidigt sparar in på exempelvis assistans till svårt sjuka människor.

Min fråga till statsrådet Ardalan Shekarabi var om han anser att denna ordning är rimlig och om inte, vad han avser att göra för att förändra dagens situation?

Av statsrådets svar drar jag tyvärr slutsatsen att regeringen i allt väsentligt tycker att dagens ordning är rimlig, och att man tycker det räcker med smärre justeringar. Jag tycker tvärtom att hela synsättet är fel. Ett ensamt barn eller ungdom som kommer till Sverige försörjs ju redan fullt ut med svenska skattemedel. Att UTÖVER detta betala ut efterlevandestöd i olika former avseende avlidna föräldrar som aldrig bott eller arbetat i Sverige är helt enkelt orimligt. Det är knappast syftet med regelverket, barnet är ju inte beroende av sina föräldrar för sin försörjning.

Jag kan också konstatera att det inte handlar om ett fåtal ärenden från ett fåtal länder som hanteras bara genom ett intygande på en blankett. Tvärtom har enligt Riksdagens Utredningstjänst hela 1,1 miljarder av totalt 1,3 miljarder som utbetalats de senaste tio åren utbetalats som efterlevandepension efter personer som aldrig levt eller arbetat eller ens vistats i Sverige. Det betyder att ersättningen i de allra flesta fall grundats just på ett eget intygande på en blankett. Med andra ord har i stort sett allt som betalas ut grundas på en sådan blankett.

Statsrådet svarar att pensionsmyndigheten och migrationsverket samarbetar för att göra en individuell bedömning av det sammanlagda underlaget före beslut. Jag är väldigt nyfiken på hur detta går till. De uppgifter jag fått är att man i praktiken inte kan göra några kontroller alls utan generellt går på den uppgift som barnet själv intygar.
Statsrådets uppgift att myndigheterna kontrollerar uppgifterna är intressanta. Jag är nyfiken på om statsrådet kan förklara närmare hur denna kontroll går till?

Jag vill också fråga statsrådet om jag uppfattat det rätt att han inte ser något behov av genomgripande förändring av systemet med efterlevandepensioner utöver de små korrigeringar som nämns i statsrådets svar?
 

Debattomgång 2

Herr talman,
Jag kan konstatera att det finns två orimligheter och orättvisor i dagens system med efterlevandepensioner för nyanlända.

För det första att det är så lättvindigt att kvittera ut efterlevandepension utan att någon som helst kontroll görs av om dödsfall verkligen inträffat. En svensk medborgare skulle aldrig få ut efterlevandepension utan att styrka dödsfallet.
 
För det andra att en ung människa kan åka till Sverige och mer eller mindre direkt när man beviljats uppehållstillstånd få utbetalt efterlevandepension för påstått avlidna föräldrar i hemlandet. Fram till nu dessutom retroaktivt. Det är, alldeles oavsett möjligheten till kontroll, givetvis fullständigt orimligt. Detta har självklart aldrig varit syftet med vårt svenska system med efterlevandepensioner. Ensamkommande barn eller ungdomar från Somalia eller Afghanistan är inte beroende av föräldrarna i hemlandet för sin försörjning, utan försörjs redan av de svenska skattebetalarna. Det betyder rimligen att det också är helt oskäligt att betala ut efterlevandepension utöver alla andra ersättningar. Det är också orimligt att efterlevandepensioner utbetalas till personer eller för avlidna personer som helt saknat koppling till Sverige och aldrig betalat in några pengar i systemet. Sverige kan inte vara hela världens bankomat!

Vi ser idag stora revor i den svenska välfärden. Dagens regering satsar pengar på precis allt annat utom på välfärden och kommunerna. Och regeringens politik slår mot de mest utsatta. Vi kommer ihåg nedskärningarna inom assistansen för funktionshindrade, som var en direkt följd av regeringens instruktioner, och vi ser hur regeringen spar in på statsbidragen till äldreomsorgen vilken medför neddragningar i många kommuner. Att utrikes födda barn och unga samtidigt kan underteckna en blankett och få utbetalt stora summor i efterlevandepension är helt enkelt horribelt.

Jag anser att efterlevandepension är en sådan förmån som man normalt bara borde få som svensk medborgare, och då endast om man mist en förälder som stått för ens försörjning i Sverige. Dessutom måste såklart varje dödsfall kunna styrkas på ett tillförlitligt sätt för att efterlevandepension ska utgå. Att en ung människa bara genom underskrift på ett papper kan få utbetalt stora pengar i efterlevandepension är så naivt och godtroget att det saknar motstycke.
Jag upprepar min fråga – har jag uppfattat statsrådet rätt att han inte ser något behov av genomgripande förändring av systemet med efterlevandepensioner utöver de små korrigeringar som nämns i det tidigare upplästa svaret?

 

Slutresultatet av debatten var att statsrådet faktiskt i vart fall antydde att han var villig att titta mer på denna fråga och vid behov ändra lagstiftningen. Att han sedan efterfrågade att riksdagen skulle ta initiativ i frågan blev lite märkligt, jag påpekade för honom att det är han och regeringen som bör ta initiativ till förändringar i lagstiftning, även om riksdagen vid behov alltför ofta behöver trycka på lite extra.






I dag lämnade jag in denna interpellation om samordningsnummer 

2019-12-16

I dag följer jag upp mina tidigare inlägg i frågan om samordningsnummer med denna interpellation till finansministern som är ansvarig för frågan eftersom den ligger under Skatteverket. Om hon kommer att ta debatten med mig själv eller delegera till någon annan återstår att se, men debatt lär det bli i januari, efter helgerna. Då vill jag veta vad regeringen gör i frågan, för så här kan det bara inte fortsätta. Det fokus måste ligga på nu är att bekämpa missbruket av dessa nummer, inte att göra det enklare att få ett samordningsnummer!
 





 

Regeringen vill alltså göra det lättare att få samordningsnummer? 

2019-12-12

Jag har ju vid flera tillfällen uppmärksammat rapporteringen kring missbruket av samordningsnummer, senast på bloggen den 2/12. Det är ett problem som verkar vara mycket större och mer utbrett än vad någon kunnat ana. Det finns alltså 873.000 samordningsnummer i Sverige idag och ingen verkar ha någon kontroll alls på systemet. Läget är oerhört allvarligt och samoirdningsnumren kan användas både för missbruk av bidragssystem och välfärdstjänster, men framförallt som grund för ren kriminalitet. Flera partier, bland annat moderaterna, efterfrågar kraftfulla åtgärder, bättre kontroll och tydligare samarbete mellan myndigheterna.

Man skulle ju kunna tänka sig att även regeringen skulle lägga fullt fokus på att försöka åtgärda detta samhällsproblem och skärpa kontrollen eller i vart fall göra hanteringen av samordningsnummer mer restriktiv. Men i stället uppmärksammar tidningen Barometern idag på ledarplats att den utredning som regeringen tillsatt, och som ofta åberopas som "översyn" av hela systemet, i praktiken har en helt annan ingång - nämligen att det ska bli lättare att få ett samordningsnummer! 

Utredningen som ”ska se över hela systemet” ska i själva verket leda till att systemet blir ännu mer omfattande. Fler aktörer ska få behörighet att begära samordningsnummer och fler asylsökande ska tilldelas samordningsnummer.

Man tror knappt det är sant. Jag kommer att ställa en interpellation till ansvarig minister (sannolikt finansministern) om saken, och ser fram mot debatten.






Svenska elever för svaga för att ens få delta i Pisa-mätningen... 

2019-12-03

Dagens Pisamätning om svenska elevers kunskapsnivåer var vid en första anblick positiv. Sedan bottennivån 2012 har resultaten stadigt förbättrats. Orsakerna kan väl rimligen vara alla de omfattande skolreformer och resurstillskott som Alliansen genomförde från 2010 och framåt, för några andra större förändringar av skolpolitiken har ju inte gjorts. 

Samtidigt tar jag siffrorna med en stor nypa salt. För tyvärr var det en mycket stor andel av de svenska eleverna - hela 11% - som hade så dålig kunskap om svenska språket att de inte ens kunde läsa och besvara frågorna (!) och därför plockades bort ur statistiken. Att en så stor del av eleverna, och betydligt större andel än i andra länder (4%), undantas från undersökningen gör att den tappar mycket av sin trovärdighet.

Dessutom är det allvarligt att hela 18% av eleverna som ingår i undersökningen inte når målen.

Min slutsats är att Pisa-mätningen kanske kan ses som ett positivt tecken och möjligen ett bevis på att vi lämnat den tidigare bottennivån. Men med tanke på att så många elever inte ingått i mätningen och att det är en stor skuta att vända (elever går idag normalt 12 år i skolan) så får man nog avvakta lite med att dra slutsatsen att det har vänt. 



 

Jag ställer en interpellation om efterlevandepensioner till nyanlända 

2019-12-02

Efter de uppgifter jag fick fram rörande efterlevandepensioner till ensamkommande barn och unga har jag ställt denna interpellation till ansvarigt statsråd, Ardalan Shekarabi. Interpellationsdebatten blir den 19 december.

 


 




 

Skrämmande uppgifter om missbruk av samordningsnummer 

2019-12-02

Jag har ägnat en del av helgen åt att läsa en del av det som rapporterades kring missbruk av samordningsnummer förra veckan. Jag har ju uppmärksammat detta tidigare på bloggen och på twitter. Bland annat här på twitter i början av december 2017 efter ett avslöjande i TV4 Kalla Fakta:
 


 

Rebecca Uvell och jag hade planer på att tillsammans gräva mer i detta, men DN hann före, och de gjorde ett riktigt bra grävarbete. Uvell beskriver detta väl på sin blogg där hon även föreslår hur problemet kunde åtgärdas, och berättar om sina tidigare gräv i ämnet. Här är en figur från hennes blogg över utdelade samordningsnummer från millennieskiftet fram tills idag. Nära 873.000 samordningsnummer utfärdade utan i princip någon som helst kontroll:



 

Ledarsidorna.se beskrev det hela så här:

"Officiellt har Sverige 10 313 447 invånare. Siffran baseras på folkbokföringen. Men utöver detta finns hela 873 000 personer som tilldelats ett så kallat samordningsnummer, sedan detta blev möjligt vid millennieskiftet. Hur många av dessa som befinner sig i landet är det egentligen ingen som vet, men uppskattningsvis rör det sig om flera hundra tusen. Enligt Smålandspostens ledare från i fredags har vi idag i praktiken två Sverige. 

Det räcker alltså med att låtsas köpa en bil på Blocket för att få tillgång till svensk sjukvård. En del av dem med samordningsnummer har fått personnummer och blivit folkbokförda, andra med samordningsnummer har aldrig varit i landet. Enligt beräkningar är 390 000 av dessa samordningsnummer inte kopplade till en styrkt identitet." 

Problemet med det lättsinniga utdelandet av samordningsnummer är att det skapar ett parallellsamhälle, att det ligger till grund för organiserad kriminalitet och att det gör det omöjligt att ha koll på vilka som befinner sig i landet, lagligt eller olagligt.

Jag har en tid även funderat över hur många som begär och får ut olika sociala ersättningar grundat på samordningsnummer. Tidigare i höst begärde jag därför ut uppgifter om detta från Riksdagens Utredningstjänst. Svaret var att Försäkringskassan år 2018 betalade ut ca 56 miljoner kronor till personer med samordningsnummer. Förvisso en bråkdel av de totalt över 213 miljarder kronor som Försäkringskassan betalade ut detta år. Men det handlade ändå om omkring 8 400 unika utbetalningar till personer med samordningsnummer. Av rapporten från RUT framgår vilka typer av ersättningar det handlade om. I vilken mån man har kontroll över dessa utbetalningar och kan garantera att de baseras på korrekta uppgifter vågar jag inte bedöma. Men vi vet ju att kriminella grupper även missbrukar de svenska socialförsäkringssystemen så det skulle ju inte direkt förvåna om en del av dessa pengar utbetalats lättvindigare än de borde.

Situationen med dessa samordningsnummer är precis som både Rebecca Uvell, ledarsidorna, DN och andra media påtalat helt orimlig. Vårt land saknar kontroll av viktiga samhällsfunktioner, samarbetet mellan olika myndigheter är undermåligt, myndigheter larmar alltför ofta inte regeringen om missförhållanden, och i de fall man gör det låter regeringen alltför ofta saken bero. I detta fall har Skatteverket flera gånger påtalat brister med samordningsnumren. För ett år sen lade myndigheten fram en rad förslag på regeringens bord – förslag som hittills inte lett fram till några konkreta förslag från finansdepartementet. Moderaterna har nyligen också KU-anmält justiteministern för att han inte agerat trots att riksdagen redan för två år sedan krävde åtgärder mot missbruk av samordningsnummer i samband med arbetskraftsinvandring.

Passivitet, brist på engagemang och handlingskraft och ett stort mått av godtrogenhet och naivitet kännetecknar den svenska statsapparaten på alltför många områden. Och värst av alla verkar dagens regering vara.





 

Hur långt kan Borås Tidnings ledarsida sjunka?

2019-11-30

I dag har Borås Tidnings ledarredaktör, Mikael Hermansson, en riktigt motbjudande ledartext. Grundtonen är att beskylla Sverigedemokraterna för att i princip vara nazister och att sedan klumpa ihop Moderaterna med SD och antyda att vi moderater inte tar nazismens brott mot mänskligheten på allvar. Dessutom påstås att moderaterna anser "att det som är fel i samhället står att finna hos vår samtids "den andre" . flyktingen".

Om detta stått i en vänstertidning hade jag inte reagerat, det är den sortens smutsiga retorik man förväntar sig. Men att den "oberoende moderata" Borås Tidning framför denna typ av rena vidrigheter är obegripliugt. Man borde skämmas.  

Att moderaterna, i likhet med kanske 80% av svenska rikspolitiker, huvuddelen av ledande svenska kommunpolitiker och en stor majoritet av den svenska befolkningen idag inser att de enorma volymerna av asylsökande de senaste åren medfört enorma samhällsproblem, samhällskostnader och ökad segregation är inte alls samma sak som att skylla samhällsproblem på enskilda flyktingar. Om inte Borås Tidnings ledarredaktör kan förstå denna skillnad tycker jag han befinner sig på helt fel arbetsplats. Dagens ledartext i Borås Tidning är ett bevis på att det vi tidigare trott vara den absoluta bottennivån på BT:s ledarsida ännu en gång överträffats.

Det är inte första gången Borås Tidnings ledarredaktion visar upp en total okunskap och ett helt konsekvensbefriat resonemang kring asylmottagande och invandring. Jag har sparat lite citat från senare år.

Redan i slutet av oktober 2015 skrev samme Mikael Hermansson följande med anledning av att moderaterna omprövat delar av migrationspolitiken och synen på tiggeriet.  

"Om tanken är att M ska stoppa opinionstappet genom tillfälliga uppehållstillstånd och tiggeriförbud, då är risken stor att man inte bara tappar andra sympatisörer utan också tappar sin heder".

Med tanke på att många länder i EU redan då hade tiggeriförbud och att i stort sett alla länder i EU ger tillfälliga uppehållstillstånd undrade jag såklart om Mikael Hermansson menade att alla andra EU-länder har förlorat sin heder? Är det bara Mikael Hermansson som har rätt och alla andra fel? I dag är det dessutom som bekant flera kommuner i Sverige med s-styre som infört tiggeriförbud i olika former.

Mikael Hermansson har aldrig dragit sig heller för att gå till personangrepp mot dem som tycker olika när han ser en chans att hugga. Mig hängde han samma år (2015) exempelvis ut som sympatisör (!) till den kontroversiella sajten Avpixlat (numera Samtiden) trots att det borde varit uppenbart för honom att det var precis tvärtom. Efter mitt krav på en offentlig ursäkt valde dåvarande ledarredaktören på BT att i vart fall göra en halv pudel. 

I nyårsaftonens ledare 2015 fortsatte BT:s ledarsida, återigen i en ledare av Mikael Hermansson, sin naiva linje i migrationsfrågan. Så här skrev han bland annat om dåvarande S-regeringens skärpning av regelverken till följd av de kraftigt ökande volymerna av asylsökande:

"Men de befarade volymerna hade knappast utgjort något större problem om tidigare regeringar inte hade vägrat att undanröja de strukturella hinder som försämrar asylsökandes möjligheter att genom eget arbete etablera sig i samhället. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan infödda och invandrade är idag så stora att den omöjligen kan förklaras med att ”flyktingar hellre lever på bidrag”.

Tänk om Sverige istället hade rivit dagens höga trösklar till arbetsmarknaden, öppnat de segregerade bostadsområdena och sedan ansträngt sig mer för att hjälpa nyanlända att bryta språklig och kulturell isolering."


Visst måste Sverige förbättra integrationspolitiken och göra många reformer. Men att mitt i den då akuta krisen i asylmottagandet låtsas som att lite allmänt bättre integration skulle ha undanröjt alla extremt svåra problem med den höstens asylmottagande var helt obegripligt. Dessutom har inget land i världen lyckats få lika hög sysselsättningsgrad bland asylinvandrare jämfört med infödda. Att Sverige som första land skulle lyckas med detta är knappast sannolikt. Ett omfattande asylmottagande leder till permanent högre arbetslöshet och ökade samhällskostnader, det visar all seriös forskning.

Mikael Hermansson missade dessutom att förklara vad han menade. För det första - vilka konkreta åtgärder menade han skulle "riva trösklarna till arbetsmarknaden", hur ville han konkret "öppna upp segregerade bostadsområden" och hur menade han konkret att man "skulle ansträngt sig mer för att hjälpa nyanlända att bryta språklig och kulturell isolering"? Lätt att stapla vackra ord på varandra, men konkret - vad ville han göra? För det andra. Menade Hermansson att om man bara gjort detta så skulle samtidigt massor av nya asylboenden poppa upp som maskrosor ur asfalten? Det extrema trycket för mottagande av ensamkommande barn skulle plötsligt inte längre varit något problem för kommunerna? Migrationsverket och kommunernas socialtjänst skulle snabbt få tusentals nya handläggare? Bostadsbristen skulle försvinna i ett nafs? Det ökande trycket mot svensk sjukvård och tandvård skulle upphöra? De skenande migrationskostnaderna (då 11 miljarder extra i statens extra statlig tilläggsbudget) skulle som i ett trollslag försvinna?

Något BT konsekvent undviker att beröra är att den ohanterliga migrationspolitiken drabbar de nyanlända allra hårdast - de har helt enkelt inte en rimlig chans att komma in i det svenska samhället. Jag träffar så oerhört många invandrare som förtvivlat vittnar om detta och som själva säger att "ni har tagit emot för många".

Mikael Hermansson och Borås Tidnings ledarsida har under ett antal år visat upp en totalt verklighetsfrånvarande linje i migrationspolitiken och har fullständigt tappat fotfästet och realismen. Att man i det läget angriper moderaterna som insett problemen och tar tag i dem är möjligen begripligt. Om man som ledarskribent inte själv inser, inte förstår och inte lyssnar så är det lätt att få tunnelseende. Och i brist på sakargument kastar man nazismbeskyllningar omkring sig.

Hur långt kan Borås Tidnings ledarsida sjunka?




 

Nya orimliga siffror om efterlevandepension till utrikes födda barn

2019-11-23

De flesta som följer bloggen läste om min utredning om efterlevandepensioner till utrikesfödda som jag presenterade tillsammans med Rebecca Uvell den 11 oktober. (Blogginlägget finns i arkivet). 

En kort summering av de uppgifter jag fick fram:

Totalt har över 15 miljarder betalats ut i efterlevandepension till utrikes födda (vuxna och barn) under åren 2009-2018. Under samma period utbetalades över 1,3 miljarder i efterlevandepension till utrikes födda barn upp till 20 år. Utbetalningarna har fördubblats från 2013 till 2018, då nära 200 miljoner betalades ut.
 
År 2018 var det totalt ca 11.000 utrikes födda barn och ungdomar som fick efterlevandepension utbetald från svenska staten. För den som är utlandsfödd räcker det med tillfälligt uppehållstillstånd och att man har en utsedd vårdnadshavare i Sverige, vilket är kommunens ansvar att ordna.  

Av dessa kom 1.927 från Somalia, 1.460 från Afghanistan, 1.419 från Syrien, 704 från Irak och 431 från Iran. Det var de fem vanligaste länderna, och de sticker ut rejält i statistiken. Dessutom kom 1.187 från ”ingen uppgift om födelseland”. 

År 2018 betalade samhället ut 133 miljoner kronor i efterlevandepensioner till över 7.400 barn och ungdomar upp till 20 års ålder från dessa fem länder samt från "okänt födelseland.  

När jag presenterade utredningen fick jag en del invändningar. Bland annat bortförklarades siffrorna med att det sannolikt var så att det mesta av dessa pengar gått till nyanlända barn vars föräldrar avlidit medan de bott i Sverige, vilket man menade var högst rimligt. Jag bestämde mig därför för att ställa en uppföljande fråga till Riksdagens Utredningstjänst. Jag bad dem helt enkelt "redovisa den totala summan som utbetalts i efterlevandepension till barn där föräldern aldrig bott i Sverige, per år från 2000 till 2018 och uppdelat på ursprungsland". 

Dessa barn/ungdomar ansöker om efterlevandepension genom att helt enkelt underteckna en blankett där man intygar att ens föräldrar är döda. Ingen ytterligare kontroll verkar göras av myndigheterna, utan pengar utbetalas bara på denna grund. 

Nu har jag fått svar även om detta, man hade bara uppgifter på Pensionsmyndigheten från 2003 och framåt: 

Från att ha legat på en mycket stabil nivå fram till 2014 ser man nu hur utbetalningarna ökat snabbt under senare år, och verkar nå en ny topp 2019 som är tre gånger högre än genomsnittet före 2014. Och allt detta rör alltså efterlevandepensioner till barn/ungdomar vars föräldrar aldrig varit i Sverige, och som utbetalas efter att barnet/ungdomen själv påstått att föräldrarna i hemlandet är avlidna.

De senaste tio åren har alltså över 1,1 miljarder utbetalats helt utan kontroll till barn/unga som själva påstår att deras föräldrar i hemlandet är avlidna. Enbart grundat på deras egna uppgifter på en blankett. Utan någon som helst ytterligare kontroll.

Man kan därmed konstatera att nästan all efterlevandepension som utbetalas till utrikes födda barn/unga under 20 år utgörs av denna form av utbetalningar via en blankett med eget intygande, drygt 1,1 miljarder av de totalt ca 1,3 miljarder som föregående utredningsrapport visade. Andelen som utbetalas till barn för avlidna föräldrar som levt i Sverige är alltså en mycket liten del av det totala beloppet.


Varifrån kommer då de barn/ungdomar som fått dessa utbetalningar? I särklass flest kommer från Somalia, Afghanistan och Syrien, följt av Iran och Irak. Här är hela listan på en excelfil från Pensionsmyndigheten


Slutsats: Utbetalningen av efterlevandepensioner till utrikes födda barn/ungdomar var ännu mer upprörande än den tidigare rapporten visade. Nästan alltihop betalas alltså ut för avlidna föräldrar som aldrig vistats i Sverige och grundat endast på barnets/ungdomens egen uppgift om att föräldrarna i hemlandet är avlidna. I de flesta fall sannolikt rimligen utan möjlighet för myndigheten att kontrollera.   





 

Iraks försvarsminister sjukskriven svensk medborgare?

2019-11-22

I går spreds nyheten på sociala medier att nättidningen Nyheter Idag avslöjat att Iraks nye försvarsminister har svenskt medborgarskap, och att han och hans familj dessutom verkar uppbära frikostiga bidrag från Sverige samtidigt som de tydligen bor i Irak. Det verkar också som om försvarsministern är registrerad som sjukskriven i Sverige samtidigt som han fullgör sitt uppdrag i Irak. Nyheten kändes så osannolik att det först kändes tveksamt om den verkligen kunde vara sann, och det var svårt att verifiera den, men ikväll har alltså både Aftonbladet, Expressen och Svenska Dagbladet bekräftat uppgifterna från Nyheter Idag. Även internationella medier som BBC och AFP har tydligen skrivit om saken.

Man tar sig återigen för pannan och undrar hur naiva och godtrogna svenska myndigheter är och hur dålig kontroll vi har på våra skattepengar. Detta är givetvis bara ett exempel och den yttersta lilla toppen på ett gigantiskt isberg där människor bosatta i utlandet fortsätter uppbära svenska förmåner och där andra med dubbla eller flerdubbla identiteter uppbär enorma summor som bekostas av hårt arbetande invånare i Sverige. Påståendet att Sverige liknas vid en bankomat där man bara kan hämta pengar är efter detta ganska svårt att säga emot.

Här är tre av dagens nyheter, alla med länkar till artiklarna. Först ursprunget från Nyheter Idag, vars reportrar gjort det stora jobbet att gräva fram detta. Därefter kvällens inlägg i Aftonbladet och Expressen som båda länkar till Nyheter Idag. 

 

  





 

Ulf Kristersson (M) ber om ursäkt för naiv moderat migrationspolitik

2019-11-20

I går skrev moderaternas partiledare Ulf Kristersson ett inlägg på Facebook som väckt stor ujppmärksamhet och fått mycket uppskattning. Dels kritiserar han statsminister Löfvéns påstående att "Ingen hade kunnat fölrutse utvecklingen av gängbrottsligheten" som statsministern framförde i SVT i söndags. Dessutom ber Kristersson om ursäkt om moderaterna eller moderata poolitiker bidragit till att angripa eller håna dem som tidigat varnade för problemen med en okontrollerad invandring.

"Moderaterna erkänner utan omsvep att vi har ett delansvar. Även vi borde ha agerat tidigare, tydligare och kraftfullare. Och i den mån mitt parti har bidragit till att smäda och frysa ut de röster som ville och vågade lyfta problemen, så förtjänar de min och mitt partis förbehållslösa ursäkt." 

För egen del tillhör jag ju dem som av och till kritiserat både Alliansregeringen och mitt eget parti för en alltför godtrogen linje kring migrationen, och självklart tar jag personligen åt mig av ursäkten - jag fick uppleva en hel del intern kritik efter en del av mina blogginlägg och andra utspel i frågan i debattartiklar och sociala medier.

Här från Borås Tidning 8 mars 2011, där man citerat mig från ett blogginlägg där jag kritiserade migrationsöverenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet.

 

  
 

Här ett annat citat från Aftonbladet 21 maj  2012, där man citerar mig från en intervju i Nyheter 24:

  



Här är Ulf Kristerssons facebookinlägg i sin helhet: 
 

Ulf Kristersson
21 tim ·

OM DET HÄR MED ANSVAR

Det finns mycket att säga om Stefan Löfvens intervju i SVT i söndags, men jag vill ta fasta på en specifik del av statsministerns budskap: Den om att det finns ett delat politiskt ansvar för dagens gängskjutningar, sprängningar och rena avrättningar.

Den segregation, det utanförskap och den långvarigt okontrollerade invandring som nu driver den grova brottsligheten har naturligtvis inte uppkommit plötsligt. Ansvaret för många års ogenomtänkt politik – och oförmågan att ta itu med problemen – delas av många. Också av mitt parti Moderaterna.

Men statsministern har fundamentalt fel i beskrivningen av verkligheten. Han pratar gärna om brett ansvar, men är inte själv beredd att TA ansvar.

Först och främst: Det är helt fel att det inte skulle gått att förutse den här utvecklingen. Många varnade för den redan på 1990-talet, och ska jag bara nämna en av dem, så är det Mauricio Rojas. Alice Teodorescu Måwe och många andra röster tog vid på 2000-talet.

Därefter har rösterna blivit många och initierade. Problemen med stor invandring och dålig integration – och de långsiktiga riskerna för djupt utanförskap, starka sociala spänningar och grov brottslighet – har lyfts av många och med konstruktiva avsikter. Så utvecklingen har i allra högsta grad kunnat förutses. Men alltför många i politiken bortsåg alltför länge från detta.

Att Löfven ens försöker förneka detta visar hur grunda insikter om Sverige som han och hans regering har. Och det reser betydande tvivel om hur ärligt talet om ansvar egentligen är.

För det andra: Moderaterna erkänner utan omsvep att vi har ett delansvar. Även vi borde ha agerat tidigare, tydligare och kraftfullare. Och i den mån mitt parti har bidragit till att smäda och frysa ut de röster som ville och vågade lyfta problemen, så förtjänar de min och mitt partis förbehållslösa ursäkt.

Att blicka bakåt och lära av misstag och missgrepp är alltså nödvändigt. Men inte tillräckligt. Man måste också TA ansvar genom tydlig politisk omprövning och konkret handling.

För det som Stefan Löfven inte alls kan se, ser nästan alla andra: Det är ju alldeles uppenbart att gängkriminaliteten, skjutningarna och avrättningarna är starkt kopplade till alltför stor invandring och alltför dålig integration. Hur kan man ens låtsas något annat?

Moderaterna har därför sedan flera år lagt om vår invandringspolitik, som numera är stram och konsekvent. Vi har utvecklat nya reformer för att snabbare lära sig svenska språket och för att färre ska leva på bidrag. Vi har skärpt vår kriminalpolitik, så den kan rå på en grövre brottslighet. Vi driver skarpa lagförslag i riksdagen. Vi bjuder in forskare och andra experter till diskussion att nu vara med och forma vårt program för framtiden. Även många av de röster som längst har varnat för den utveckling vi nu ser.

Men vad gör den här regeringen som snart går in på sitt sjätte år i Rosenbad? Stefan Löfven talar om ansvar men bekräftar gång på gång att han antingen saknar insikt om problemen, eller förmågan att göra något åt dem, eller både och.

Istället är regeringen och deras stödpartier på väg att gå från illa till värre: Socialdemokraterna undergräver all trovärdig invandringspolitik med ännu mer generösa regler för anhöriginvandring samt 7000 uppehållstillstånd för vuxna utan asylskäl (den så kallade gymnasielagen). De säger nej till kraftfulla politiska förslag som kan bryta våldsspiralen och den förödande tystnadskulturen runt de kriminella. Och de reducerar nationella politiska samtal i ett krisläge till tarvligt politiskt spel genom att utesluta Sverigedemokraterna från att ens vara med i diskussionen.

Socialdemokraterna är dessutom överlag sena i starten, håller lågt tempo och levererar inte ens de reformer som de redan tidigare har enats om över blockgränsen, såsom terroröverenskommelsen 2017. Och det finns inte ett spår av självkritik över vad regeringen har misslyckats med sedan Stefan Löfven fick makten 2014.

Ingen i Sverige är intresserad av mera prat. Det som nu sker är dubbelt dåligt för landet. För det tillåter våldet att bara fortsätta. Och det undergräver tilltron till allt politiskt ledarskap. Det är farligt och destruktivt. Det underminerar våra demokratiska processer och den tillit som måste finnas mellan väljare och valda.

Det är nu uppenbart att ansvaret måste utkrävas av väljarna senast i valet 2022. Moderaterna är beredda att axla regeringsmakten och göra allt det som måste göras för att ta itu med Sveriges svåra problem, så att vi därefter kan börja ta fasta på vårt lands många möjligheter




 


Moderaterna vill se över reglerna för arbetskraftsinvandring

2019-11-14

I går meddelade Moderaternas partiledare Ulf Kristersson att vårt parti svänger i synen på arbetskraftsinvadring och vill se stramare regler som motverkar missbruk och överutnyttjande av systemet. Expressen skrev om detta i går.

Jag har tidigare vid upprepade tillfällen gett min syn på problemen med missbruk och överutnyttjande av reglerna kring arbetskraftsinvandring, samtidigt som jag pekat på att det är viktigt för företagen att inte försvåra i onödan.  Nedan det senaste blogginlägget i ämnet (röd färg), där jag även klippt in ett inlägg från april 2018.

Jag har, ärligt talat ibland något i motvind, försökt att påverka mitt parti i frågan under lång tid. Och självklart känns det utmärkt nu när vår partiledare är tydlig med att Moderaterna vill se över regelverken, med just de argument som jag själv länge framhållit i mina inlägg. Jag tror detta blir väldigt bra. Sverige behöver arbetskraftsinvandring men vi måste motverka missbruk, fusk, svartjobb och att man går runt asylreglerna. Och vi måste stoppa undanträngning av enklare jobb för de människor som redan bor här. 
 

Missbruk av reglerna om arbetskraftsinvandring ÄR ett problem

2019-09-29

I samband med alla diskussioner kring de parlamentariska överläggningarna med regeringen om migrationspolitiken så aktualiseras allt mer en anna fråga som inte direkt handlar om asylinvandring och den typen av migration, och därmed ligger lite utanför diskussionen. Det gäller de uppenbara problemen som är kopplade till arbetskraftsinvandring. Jag har skrivit om detta tidigare, inte minst efter mina egna möten med gränspolis, fack och andra som ser de växande problemen på nära håll.
Den 19/4 2018 skrev jag följande på bloggen och jag ser ingen anledning att ändra åsikt.

Arbetskraftsinvandring är i grunden positiv och för många företag nödvändig, men reglerna borde ses över och arbetsmarknadspolitiken borde ställa större krav på arbetslösa att ta även den mindre kvalificerade jobb som finns. Då skulle arbetskraftsinvandring för enklare jobb inte längre vara lika omfattande och fokus skulle ligga på mer avancerade specialistjobb där det i princip alltid är en vinst för vårt samhälle att människor kommer hit och arbetar.

Vi måste klara att ha två tankar i huvudet samtidigt - att både vara för sådan arbetskraftsinvandring som gäller specialisttjänster och kvalificerade arbetsuppgifter och samtidigt ifrågasätta att vi tar hit utländsk arbetskraft för att utföra enklare arbetsuppgifter samtidigt som vi har mängder av arbetslösa nyanlända med låg utbildning. Samtidigt kan vi inte slå undan benen för företagen genom att skärpa upp reglerna för arbetskraftsinvandring utan att först se till att det blir lättare att rekrytera inhemsk arbetskraft för enklare jobb. 

Ytterligare ett problem är den mycket petiga tillämpningen av regelverk som ibland får den absurda konsekvensen att en viktig och uppskattad arbetskraftsinvandrare med god lön och ordnad tillvaro utvisas för att man fått några hundra för lite i lön någon månad för flera år sedan. Det måste givetvis gå att göra en rimlighetsbedömning ovh bortse från bagateller.  

Ett annat exempel på när det går rejält snett är missbruket av reglerna om LSS i förening med reglerna om arbetskraftsinvandring. Genom att kombinera dessa regler på ett mycket extremt sätt kan det bli de följder som
beskrevs i Expressen igår. Krönikören skyller det på Alliansens lagstiftning om LSS respektive Arbetskraftsinvandringen. Fast i grunden är det ju reglerna om anhöriginvandring till arbetskraftsinvandrare som skapar problemet. Jag tror knappast någon förutsåg denna mycket märkliga tillämpning av reglerna i de två systemen, i vart fall hörde jag ingen framföra någon oro för detta, och det var definitivt inget jag själv förutsåg heller. Men självklart är det orimligt, och reglerna för anhöriginvandring till arbetskraftsinvandrare borde ses över. Kanske borde helt enkelt LSS-assistenter undantas helt från reglerna om arbetskraftsinvandring?

Sammantaget måste vi göra en ordentlig översyn och uppföljning av hela systemet kring arbetskraftsinvandring. I grunden är det en viktig och bra reform, men om den ska överleva måste avarterna försvinna!






Hur många ensamkommande har fått uppehållstillstånd?

2019-11-10

Jag ser ofta påståenden i debatten om hur många ensamkommande Sverige tagit emot. Uppgifterna varierar kraftigt. Många blandar ihop antalet asylsökande och hur många som faktiskt beviljas uppehållstillstånd. Ytterligare en osäkerhet gäller de anhöriga till ensamkommande som lyckats få uppehållstillstånd i Sverige. Jag valde därför att återigen ta Riksdagens Utredningstjänst till hjälp. I en rapport jag fick för några veckor sedan framkommer en hel del intressanta uppgifter rörande de senaste tio åren, 2009-2018.

Under dessa tio år beviljades uppehållstillstånd för 28.570 ensamkommande barn och ungdomar (upp till 18 år). Mellan 53% och 75% av de asylsökande barnen har fått uppehållstillstånd under dessa år. Här är fördelningen per år:

Jag bad också om uppgift om hur många anhöriga till ensamkommande barn som beviljats uppehållstillstånd under dessa år. Totalt var det 14.500 ersoner. Det är viktigt att beakta att de anhöriga som kommit inte nödvändigtvis avser de barn som kommit under samma tid, utan anhöriginvandringen kommer normalt några år senare efter att barnen beviljats uppehållstillstånd. En del av siffrorna i tabellen nedan avser alltså barn som beviljats uppehållstillstånd före 2009. Och en del anhöriginvandring till barn som kommer de senaste tio åren lär ske de kommande åren, vilket gör att antalet sannolikt kommer att öka.

Det är bra att ha klara och tydliga siffror för den fortsatta diskussionen. Det mest anmärkningsvärda är väl att antalet unga som beviljats uppehållstillstånd minskat till den näst lägsta nivån på tio år, samtidigt som  anhöriginvandringen ökat stegvis och närmar sig Sveriges årliga mottagande av kvotflyktingar (5.000 per år). Ett annat problem som inte berörs i rapporten är att en del av de asylsökande unga som inte anses ha asylskäl vägrar att lämna landet och i stället lever gömda. 

Min tredje fråga kunde RUT inte få något svar på. Det gällde hur stora kostnader för anhörigas resor till Sverige som Migrationsverket bekostat under dessa tio år. Migrationsverket uppger för RUT att man inte kan ta fram några sådana siffror. Det gör mig en smula fundersam, och jag tänker försöka gräva vidare i detta.




 

 

Endast 6% av de nyanlända i arbete utan stöd efter drygt två år

2019-11-09

Min riksdagskollega Lars Beckman (M) bad Riksdagens Utredningstjänst ta fram en del uppgifter om vad som hänt med de nyanlända som lämnat etableringsuppdraget hos Arbetsförmedlingen. Syftet med detta program är att nyanlända i arbetsför ålder ska få hjälp och stöd att komma in på svensk arbetsmarknad. De flesta deltar i programmet under den maximala tiden, två år.

RUT tog fram siffror för 2017, vilket är det senaste som det finns komplett statistik för. Det visar sig att försvinnande få nyanlända kommit i arbete, och ännu färre i arbete utan stöd - trots att man tillbringat två år i etableringsuppdraget. Endast 1.575 personer av 26.158 hade ett arbete utan stöd tre månader efter att man lämnat etableringsuppdraget. Det motsvarar 6%. Och detta alltså ett år då högkonjunkturen sannolikt toppade. 

RUT tog ocklså fram uppgifter om hur många av dessa som 90 dagar efter avslutat etableringsuppdrag lever i familjer som får försörjningsstöd. Det är också oroväckande siffror. Hela 27% fick del av ekonomiskt bistånd från kommunen. Detta visar att kommunerna redan idag drar ett mycket tungt lass när det gäller att försörja nyanlända efter de första två åren i Sverige när staten inte längre tar kostnaden. Tanken att man ska vara självförsörjande efter två år stämmer inte alls med verkligheten. Dessa siffror gäller alltså för den högkonjunktur vi haft under ett antal år nu. Hur belastningen blir på kommunerna när konjunkturen viker kan man bara fundera över.
 






Ny RUT-rapport - Sveriges mottagande av kvotflyktingar 

2019-10-27

Jag har ställt ett antal frågor till Riksdagens utredningstjänst kring olika frågor med koppling till migration. Nu har jag fått ännu en utredning  redovisad, denna gång gäller det Sveriges mottagande av kvotflyktingar. Jag frågade om hur detta sett ut de senaste tio åren (2009-18) och har fått denna rapport och denna bilaga från RUT.

Syftet med vidarebosättning av kvotflyktingar är att hjälpa människor som inte kan återvända till sitt hemland och som dessutom befinner sig i en utsatt situation i det land där de befinner sig. Det är FN-organet UNHCR som väljer ut flyktingarna och det svenska Migrationsverket som ser till att de kan överföras till Sverige. 

Sverige ökade 2017 sitt åtagande att ta emot kvotflyktingar från max 2.000 per år till 5.000 per år. Sedan 2009 har vi tagit emot totalt 25.426 kvotflyktingar. Av dessa är nästan exakt hälften kvinnor och hälften män. En fjärdedel är barn under 7 år och nära hälften är under 17 år. 

30% har kommit från Syrien, 14% från Eritrea, 10% från Kongo, 10% från Somalia. Dessa fyra länder utgör två tredjedelar av ursprungsländerna. Men totalt under 2018 tog Sverige emot kvotflyktingar från 39 olika länder, i många fall bara en eller några få personer från varje land.

Min slutsats är att kvotflyktingsystemet är bra mycket bättre än det "vanliga" asylsystemet om man eftersträvar en blandning av kvinnor och män och också vill prioritera miottagande av familjer med små barn framför stora mängder ensamma män. Alla kvotflyktingar är redan från början identifierade som verkliga flyktingar, vilket gör att Sverige slipper en omfattande utredning och en långdragen asylprocess. Dessa flyktingar får också hjälp med en ordnad resa till Sverige och slipper flyuktingsmugglare. Alla kvotflyktingar beviljas också permanent uppehållstillstånd. 

RUT-rapporten styrker mig i min åsikt att Sverige borde stänga dörren för asylsökande helt under ett antal år för att försöka få ordning på situationen i landet. Under denna tid bör endast kvotflyktingar tas emot, och övriga asylsökande hänvisas till att söka asyl i andra (och närmare) länder än att åka allra längst bort till Sverige. Undantag bör möjligen kunna göras för personer som eventuellt söker asyl från länder i vårt närområde.





Några ytterligare reflektioner om efterlevandepensioner till nyanlända 

2019-10-13

Oj vilken uppståndelse det blev efter min och Rebecca Weidmo Uvells blogginlägg om hur efterlevandepensionerna till nyanlända fungerar och vad detta kostar skattebetalarna. Reaktionerna har varit många och upprörda över hur detta kan ha pågått så länge, år efter år, utan att någon reagerat. Mitt svar på det är att ansvariga myndigheter måste reagera och larma om misstänkta missförhållanden eller när våra system utnyttjas på ett sätt som knappast var tänkt när reglerna tillskapades. Det bör ligga i deras uppdrag. Om inte regering och riksdag får reaktioner från myndigheter som arbetar med frågorna kan man inte heller agera. Samtidigt borde även politiken reagerat oavsett - det är orimligt att man som nyanländ kan få sådana förmåner från det svenska välfärdssystemet, och detta dessutom utan någon som helst utredning.

Jag har också fått en del intressanta frågor och kommentarer som jag vill uppmärksamma lite extra.

En intressant fråga är om det verkligen räcker med tillfälligt uppehållstillstånd för att få rätt till efterlevandepension. Krävs det inte ett permanent? På Pensionsmyndighetens hemsida står det att "barn som har uppehållstillstånd i Sverige och antas komma att vistas här längre tid än ett år" har rätt till efterlevandestöd om en eller båda föräldrarna är avlidna eller försvunna. Detta tolkar jag som att det räcker med tillfälligt uppehållstillstånd, eftersom dessa alltid avser mer än ett år i taget. Normalt 13 månader (alternativt skyddsbehövande) eller tre år (flyktingar). Samtidigt ska man vara medveten om att de nya skärpta reglerna om tillfälligt uppehållstillstånd dessutom ofta hanteras annorlunda när det gäller barn - de kan på grund av sin ålder ofta i praktiken beviljas permanent uppehållstillstånd i stället på grund av "varaktigt nedsatt hälsotillstånd". Så oavsett hur man tolkar Migrationsverkets skrivning om "uppehållstillstånd" så spelar det i praktiken ingen större roll. Nyanlända barn kan få efterlevandepension oavsett.

Debattören Tino Sanandaji har också uppmärksammat vårt "gräv" i ett eget facebookinlägg. Han påpekar bland annat att efterlevandepension till ett barn/ungdom vanligtvis är 70.000 kronor som engångsbelopp "i handen" och sedan 3.000 kronor per månad fram tills man fyller 20 år. Jag är lite fundersam till det här med engångsbeloppet, min bild är att engångsbeloppet förutsätter att den avlidne föräldern arbetat i Sverige, och det är också så jag tolkar Pensionsmyndigheten. Men jag får gräva mer i detta.

Sanandaji påpekar också att det mesta av efterlevandepensionerna trots allt inte går till barn och unga som förlorat anhöriga i andra länder utan till vuxna utrikesfödda som levt här några år och där någon avlidit i Sverige. Och så är det ju, vilket syns i rapporten från RUT - totalt har det betalats ut ca 15 miljarder i efterlevandepensioner till utrikes födda under 10 år. Av detta har en knapp tiondel, 1,3 miljarder, gått till barn och unga. Bland de unga verkar dock en betydande del ha gått till ensamkommande från ett fåtal länder som alla har mist sina föräldrar i hemlandet, och den aktuella blanketten är ju utformad just för att hantera detta. 

En annan frågeställning är hur efterlevandepension samordnas med andra ersättningar. Om de som får efterlevandepension försörjer sig på denna i stället för på andra bidrag så kan det väl kvitta? Detta område är en ganska snårig djungel. Det ska ske en samordning med försörjningsstöd och vissa andra stöd, men avräkning sker på olika sätt mot olika typer av bidrag. Jag kan i vart fall definitivt inte hitta något stöd för att man alltid räknar av 100% av efterlevandepensionen mot andra bidrag. Exakt hur avräkningen görs och om det sker fullt ut eller bara delvis är dock svårt att få grepp om. Det verkar också ha betydelse om barnen/ungdomarna bor i familjehem eller är så gamla att de bor själva. Om inte full avräkning sker skapas en orättvisa mellan de unga som lyckats få ut efterlevandepension och de som inte fått det. Och även om avräkning sker blir det en väldigt byråkratisk omväg att först betala ut ersättningar och sedan helt eller delvis räkna av dem från andra ersättningar. Dessutom tas ju pengarna från olika kassor, stat respektive kommun vilket gör det hela ännu mera komplicerat. Ytterligare en märkig sak är att efterlevandestödet verkar fortsätta att betalas ut även om ungdomen lämnar landet. Och då sker ju definitivt ingen avräkning mot några andra ersättningar.

Den som kan kasta mer ljus över detta med avräkningar och vilka som får ut det engångsbelopp Sanandaji nämner får gärna höra av sig.





Orimliga efterlevandepensioner till nyanlända utrikesfödda barn 

2019-10-11

Att de svenska bidragssystemen är mycket generösa mot nyanlända är ingen hemlighet. Moderaterna vill åtgärda detta genom att införa stegvis kvalificering till våra trygghetssystem. Efterlevandepensionerna till nyanlända barn och unga är något som jag tycker man borde granska närmare i detta sammanhang. Det är ingen hemlighet att det är mycket svårt att styrka att en ensamkommande ung människa mist sina föräldrar i hemlandet, och ännu svårare att bevisa att det inte skett. 
 
När jag hörde att Rebecca Weidmo Uvell försökt få ut uppgifter från Pensionsmyndigheten om utbetalda efterlevandepensioner till utrikes födda barn blev jag nyfiken. Och när jag hörde att hon inte lyckats få ut uppgifterna blev jag faktiskt upprörd – det hade ju varit intressant information. Jag bestämde mig då för att i stället ställa egna frågor om saken via Riksdagens Utredningstjänst som jag har tillgång till som riksdagsledamot. Det tog inte särskilt lång tid innan jag fick ett utförligt svar (det finns också en omfattande bilaga med en massa detaljerade sifferunderlag).

I dag redovisar jag och Rebecca Weidmo Uvell dessa sffror samtidigt på våra bloggar och i sociala medier som ett litet "joint venture". Jag har tagit fram materialet och sammanfattat detta, medan Rebecca analyserat saken djupare på sin blogg där hon bland annat berättar om hur man söker dessa bidrag och hur lite som krävs för att styrka dödsfallen.

Här är min kortfattade sammanfattning av själva siffrorna i rapporten och några kommentarer:
 
Totalt har över 15 miljarder betalats ut i efterlevandepension till utrikes födda (vuxna och barn) under åren 2009-2018. Under samma period utbetalades över 1,3 miljarder i efterlevandepension till utrikes födda barn upp till 20 år. Utbetalningarna har fördubblats från 2013 till 2018, då nära 200 miljoner betalades ut.
 
År 2018 var det totalt ca 11.000 utrikes födda barn och ungdomar som fick efterlevandepension utbetald från svenska staten. För den som är utlandsfödd räcker det med tillfälligt uppehållstillstånd och att man har en utsedd vårdnadshavare i Sverige, vilket är kommunens ansvar att ordna.  

Av dessa kom 1.927 från Somalia, 1.460 från Afghanistan, 1.419 från Syrien, 704 från Irak och 431 från Iran. Det var de fem vanligaste länderna, och de sticker ut rejält i statistiken. Dessutom kom 1.187 från ”ingen uppgift om födelseland”. 
 
År 2018 betalade samhället ut 133 miljoner kronor i efterlevandepensioner till över 7.400 barn och ungdomar upp till 20 års ålder från dessa fem länder samt från "okänt födelseland.  

Av Rebecca Uvells blogg framgår att för den ungdom som är utlandsfödd räcker det med tillfälligt uppehållstillstånd och att man har en utsedd vårdnadshavare i Sverige (utses av kommunen) för att ha rätt till efterlevandepension efter en avliden förälder. Det knappast krävs någon utredning alls rörande dödsfallen utan att det i princip räcker med en skriftlig försäkran på heder och samvete. Självklart hade det oavsett varit oerhört svårt att utreda detta på ett tillförlitligt sätt när det gäller länder i krig och konflikt, utan tillförlitliga myndigheter, utan folkbokföring och utan tillförlitliga rättssystem. Men hur man så lättvindigt till och med kan betala ut efterlevandepension till någon från ”okänt land” för att denne mist sina föräldrar är minst sagt en gåta. Man vet alltså inte från vilket land någon kommer eller var dennes föräldrar bott, men litar ändå på en obekräftad uppgift från en ungdom att föräldrarna är avlidna?

Det är också slående att antalet barn och unga som begärt och fått efterlevandepension för påstått avlidna föräldrar ökat snabbt de senaste åren just när det gäller just de angivna fem länderna. Trots att krig och otrygghet faktiskt minskat över tid i alla fem länderna har alltså allt fler unga i Sverige mist sina föräldrar de senaste åren.

Det finns två stora problem med hanteringen av efterlevandepension till utrikes födda ungdomar:

1. För det första att det är så lättvindigt att kvittera ut efterlevandepension utan att någon som helst kontroll görs av om dödsfall verkligen inträffat. En svensk medborgare skulle aldrig få ut efterlevandepension utan att styrka dödsfallet. 

2. För det andra att en ung människa kan åka till Sverige och mer eller mindre direkt få utbetalt efterlevandepension för påstått avlidna föräldrar i hemlandet. Det är, alldeles oavsett möjligheten till kontroll, givetvis fullständigt orimligt. Detta har självklart aldrig varit syftet med vårt svenska system med efterlevandepensioner. Ensamkommande barn eller ungdomar från Somalia eller Afghanistan är inte beroende av föräldrarna i hemlandet för sin försörjning, utan försörjs redan av de svenska skattebetalarna. Det betyder rimligen att det också är helt oskäligt att betala ut efterlevandepension utöver alla andra ersättningar.
 

Jag anser att efterlevandepension är en sådan förmån som man normalt bara borde få som svensk medborgare, och då endast om man mist en förälder som stått för ens försörjning i Sverige. Dessutom ska såklart varje dödsfall kunna styrkas på ett tillförlitligt sätt för att efterlevandepension ska utgå. 

Självklart kommer jag att lyfta denna fråga i riksdagen.






Utvecklingen i Turkiet och Syrien kan bli "den perfekta stormen" 

2019-10-10USA, Turkiet, EU och Sverige håller just nu - på olika sätt och på olika nivåer - på att skapa den "perfekta stormen" som kan sluta precis hur illa som helst.

USA under ledning av president Trump sviker sina forna allierade i Syrien, kurderna, som fick göra grovjobbet när det gäller att besegra IS. Nu drar USA tillbaka sina trupper i norra Syrien och lämnar vägen öppen för Turkiet att angripa kurderna.  President Trumps beslut att överge en viktig partner i kampen mot IS skickar oroväckande signaler till allierade runt om i världen. De långsiktiga konsekvenserna av en förändrad amerikansk politik gentemot partners i regionen påverkar även oss i Europa.

Turkiet slog till direkt och invasionen av norra Syrien är redan igång. Turkarna samverkar med islamistiska syriska rebeller som till en del består av avhoppade al-quaida och IS-terrorister, och civilbefolkningen (både krista minoriteter och kurder) flyr återigen för sina liv. I dag komme ruppgifter om 60.000 människor på flykt. De hanteras som brickor i ett smutsigt stormaktsspel där både USA, Ryssland, Iran, Turkiet, Syrien och EU och kanske även andra krafter är inblandade på olika sätt. Vi har nu ytterligare en konflikt i regionen som leder till allvarliga lidanden för civilbefolkningen

Det turkiska agerandet hotar också de framsteg som gjorts i kampen mot IS och man riskerar nu att terrorgruppen återhämtar sig. Det finns även uppenbar risk att många tusen fängslade IS-terrorister friges eller tar sig ur den fångenskap man hittills levt i under kontroll av kurderna, eftersom de kurdiska styrkorna måste ägna sig åt att försvara sig mot Turkiet eller drivs på flykt bort från de områden där fånglägren finns. Om alla dessa IS-terrorister tar sig till Europa ökar risken dramatiskt för nya terrordåd. 

Samtidigt hotar Turkiet nu med att släppa iväg miljoner flyktingar till EU om vi kallar Turkiets invasion av nora Syrien för en invasion. Men det är det ju. Samtidigt har han hotat med detta många gånger förut, bland annat för för att försöka pressa mer pengar av EU. Gör Turkiet slag i saken och släpper iväg miljoner flyktingar till EU kommer detta att skapa ett stora problem inom EU - få kommer vilja ta hand om flyktingarna och många länder kommer stänga sina gränser. Kvar står framförallt Grekland med en helt ohållbar situation. Detta vet såklart Erdogan.

Moderaterna har idag meddelat att vi anser att Sverige nu måste agera genom EU för att kraftfullt markera mot Turkiets oansvariga agerande. Att invadera delar av ett grannland strider självklart mot folkrätten. Det krävs nu konkreta åtgärder. Sverige måste med likasinnade länder agera för att det leder till tydlig handling utan att det förhindras av andra medlemsstaters veto. När det gäller vapenembargo har vi en särskild lagstiftning, där Inspektionen för strategiska produkter (ISP) avgör. Turkiet har själva gått ut i strid. Ett land som går ut i krig ska i normalfallet inte vara mottagare av svenska vapen.

EU är ju samtidigt handlingsförlamat, den nya kommissionen har inte ens tillträtt, EU-länderna är djupt splittrade i synen på flyktingmottagande och att en (ännu inte) nytillträdd Ylva Johansson (S) dessutom ska vara huvudansvarig kommissionär för migrationsfrågorna känns ju inte direkt stabilt.  

För att göra den perfekta stormen komplett har vi samtidigt hemma i Sverige en helt handlingsförlamad regering som grälar öppet om vilken migrationspolitik vi ska ha, om vi ska begränsa asylmottagandet eller öka det, och där man samtidigt öppnat upp för ökad anhöriginvandring trots att de svenska kommunerna redan går på knäna tyngda av tidigare mottagande, och den sociala oron ökar. Samtidigt har tyvärr Sverige sämre muskler att hantera både otrygghet och terroristbrott än många andra länder.

Detta kan sluta precis hur illa som helst även för Sverige och resten av Europa. Vår framtid just nu styrs av Trump, Putin, Erdogan, Assad, EU-kommissionen, Ylva Johansson, Stefan Löfven och Isabella Lövin. Visst känns det tryggt? 





Missbruk av reglerna om arbetskraftsinvandring ÄR ett problem

2019-09-29

I samband med alla diskussioner kring de parlamentariska överläggningarna med regeringen om migrationspolitiken så aktualiseras allt mer en anna fråga som inte direkt handlar om asylinvandring och den typen av migration, och därmed ligger lite utanför diskussionen. Det gäller de uppenbara problemen som är kopplade till arbetskraftsinvandring. Jag har skrivit om detta tidigare, inte minst efter mina egna möten med gränspolis, fack och andra som ser de växande problemen på nära håll.
Den 19/4 2018 skrev jag följande på bloggen och jag ser ingen anledning att ändra åsikt.