Miljö- energi- och klimatblogg

På denna sida kommer jag främst att samla mina blogginlägg som rör övergripande miljö- och klimatpolitik, kärnkraft och energifrågor, miljöförstöring, gifter och föroreningar. Och en och annan naturbild.

Tung nationalekonom ger mig rätt 

2020-07-31

Den som följer mig vet hur enormt mycket kritik jag fått i media för att jag envist hävdat att det inte finns några vetenskapliga bevis för att människans koldioxidutsläpp ensamma orsakar stora klimatförändringar. Jag vet att det är så eftersom jag tillhör det fåtal som faktiskt läst en del av det FN:s Klimatpanel IPCC skriver i sina rapporter och inte bara det som svenska media PÅSTÅR att de skriver. IPCC gör antaganden, med ganska stora osäkerhetsintervall, och det är politiker och debattörer som sedan gör tolkningar av detta. Ganska ofta utgår de från det högsta intervallet i IPCC:S rapporter och kryddar det sedan lite extra för att understryka allvaret. Och det är de debattörer som är mest alarmistiska som får mest utrymme i debatten. Detta är politik och inte vetenskap!

I dag skriver John Hassler, en av landets tyngsta nationalekonomer och tidigare ordförande i Finanspolitiska Rådet (det råd som utvärderar regeringens finanspolitik) en krönika på ledarsidan i Expressen. Han inleder med att konstatera det jag alltså konstaterat många gånger genom åren:

 

I ärlighetens namn ska sägas att syftet med Hasslers krönika såklart inte är att försvara oss som sakligt redogör för det IPCC och vetenskapen kommit fram till - nämligen att det råder stor osäkerhet när det gäller att beräkna människans påverkan på klimatet. Hassler drar för egen del slutsatsen att man för säkerhets skull ska ta höjd för de högre intervallen i beräkningarna, eftersom det annars riskerar att bli dyrare längre fram att hantera de eventuella stora klimatförändringarna. Andra menar motsatt att man inte bara kan ösa ut massor av pengar på klimatåtgärder utan att veta åtminstone hyfsat säkert att det ger i vart fall någon mätbar global effekt. Jag lutar för egen del mer åt den senare ståndpunkten. Jag brukar förespråka "klimatåtgärder" som samtidigt ger bevisad nytta för miljö, hälsa eller energiförsörjning - då riskerar man inte att kasta pengar i sjön om det senare visar sig att åtgärderna inte medfört någon direkt nytta för att bromsa klimatförändringar.

Hassler menar samtidigt att det är viktigt att göra rätt saker om man ska kunna hoppas på en sådan mätbar effekt. I den delen håller jag med - mycket av dagens så kallade klimatpolitik handlar mest om symbolpolitik och om att i socialistisk anda höja skatter och minska människors frihet på ett sätt som vänstersidan i politiken alltid stått för. Den globala "klimatnyttan" är dock i det närmaste obefintlig. Om man menar allvar med att göra åtgärder för säkerhets skull bör man rimligen också se till att det man satsar pengar på ger någon form av mätbar effekt.

Hassler förespråkar en internationell överenskommelse om koldioxidbeskattning. Han verkar på fullt allvar tro att det går att nå en internationell överenskommelse om detta. Jag är villig att satsa ganska mycket på att det aldrig kommer att hända. Det är för mig en total utopi. För samtidigt som vi i Sverige straffbeskattar energi och transporter, beslutar om skattesubvention av elcyklar och lägger skattepengar på klimatångestterapi så bygger Kina, Indien och många andra länder nya kolkraftverk i en rasande fart. Tror Hassler verkligen att dessa länder skulle ställa upp på en internationell koldioxidbeskattning?

Men med detta sagt - ändå trevligt att ha fått ännu en tung källa i raden som ger mig rätt i det jag envist framhållit i klimatdebatten. Nämligen att det råder stor osäkerhet om hur mycket människans utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser faktiskt påverkar klimatet. Alla de tvärsäkra debattörer som hävdar att det råder "vetenskaplig konsensus om att människan orsakar i princip hela klimatförändringen" hittar helt enkelt på. Det finns ingen sådan vetenskaplig konsensus alls, och påståendet är inte heller något som går att hitta i IPCC:s rapporter.

 




Bryr sig regeringen ens om elbristen i Sverige?

2020-07-13



Rapporterna och larmen om ett växande problem med elbrist i Sverige kommer allt tätare. Och varningarna om hur det kan bli kommande vintrar är ytterst alarmerande. Mitt under sommaren har vi alltså periodvis haft sådan brist på el att vi tvingats importera dyr el från utlandet (inte osannolikt kolkraftsel), och även tvingats dra igång oljekraftverk inom landet för att tillverka el. Orsakerna är i huvudsak två -  den nedlagda kärnkraften orsakar underskott av el i södra delen av landet, samtidigt som det stor stamnätet från norra delen av landet är underdimensionerat och därför inte kan förse den södra delen av landet med tillräckligt mycket el. Trots detta tycker alltså regeringen att vi ska stänga ytterligare en kärnkraftreaktor i södra delen av landet (Ringhals 1) redan kommande årsskifte. Det är så ansvarslöst att man häpnar. Det minsta man skulle kunna begära att är att man först bygger ut stamnätet och sedan diskuterar eventuell nedstängning av del elproduktion som redan finns.

Effekterna av politiken blir flera. Vi byter elproduktion från ren vattenkraft och kärnkraft till en större del oljekraft och kolkraft (och ja, MP och C - det ökar alltså koldioxidutsläppen som ni talar så varmt om att minska). Vi tvingas dessutom betala allt mer för elen vid import eftersom det ofta är brist i vår omvärld samtidigt som det är brist i Sverige (läs när vindkraftverken står stilla). Och när vi har elöverskott har oftast våra grannländer också det varför vi dåligt betalt när vi exporterar. Regeringens mantra att "Sverige exporterar mer el än någonsin" är alltså kraftigt vilseledande - vi säljer alltså en massa el för väldigt lågt pris när det blåser mycket, men tvingas också importera väldigt mycket syr el när vi har brist. Elbristen orsakar stopp för nyetablering av företag, hotar många tusentals jobb och skapar även problem att bygga nya bostadsområden i våra storstadsområden. Till detta kommer att elektrifieringen av samhället försvåras - man kan tex inte köra elbil om den inte går att ladda, och ska man byta industriprocesser till mer eldrivet krävs stora mängder energi. Samma sak om man ska satsa på vätgas. 

Allt ska sättas upp på regeringens oansvariga konto för energipolitiken och att man låtit sig luras av vindkraftlobbyn som fick politikerna att satsa på enorma subventioner (elcertifikaten) till instabil vindkraft, som gjorde den stabila kärnkraften olönsam. Felbesluten började förvisso tyvärr redan under Alliansen, pådrivet av Centerpartiet, men har accelererat på ett oroväckande sätt under nuvarande regering, denna gång styrt av både MP och C. Och nu står vi där utan tillräckligt mycket baskraft och tvingas köra oljekraftverk mitt i sommaren. Den svenska energipolitiken är ett rejält magplask. Det är hög tid att vända detta.

Stopp för alla subventioner till vindkraften, förlängning av drifttiden för Ringhals 1, återstart av Ringhals 2, snabba beslut om upprustning av stamnäten från norr, storsatsning på forskning kring ny kärnkraft med målet att starta en provreaktor av kärnkraft gen 4, utökad forskning och utveckling av vätgas som energikälla, samt överflyttning av stora summor från "klimatsatsningar" till energiforskning är några av mina inspel i debatten. 

Här också ett debattinlägg från M:s och KD:s partiledare nyligen, och därefter ett debattinlägg som beskriver behoven av ett utbyggt stamnät.  

 



 






Rekordsnabb utbyggnad av kolkraften i Kina

2020-07-08

Jag har flera gånger påpekat att kolkraftsutbyggnaden i Kina går snabbt, och häromdagen kom denna nyhet att utbyggnaden nu går i rekordfart efter Corona-pandemin. I Sverige avvecklar vi samtidigt kärnkraften och tvingas periodvis köra oljekraftverk för att tillverka el.

Oavsett hur man nu ser på klimatfrågan kan man i vart fall konstatera att utvecklingen vare sig gynnar miljön eller minskar de omtalade koldioxidutsläppen. Man kan också lätt konstatera att mycket dyra "klimatåtgärder" i Sverige (delvis även i EU) snabbt äts snabbt upp av ökade utsläpp i Kina.

Vi lägger mer och mer av våra begränsade resurser på detta medan Kina steg för steg tar över världsekonomin med hjälp av bland annat billig kolkraft. Vi kastar helt enkelt bort våra svenska skattepengar på åtgärder med ytterst begränsad effekt, och i den mån det överhuvudtaget finns någon effekt raderas detta snabbt ut av ökade utsläpp i andra länder. Samtidigt slår vi undan benen på vår egen ekonomi och drar bort pengar från sjukvården, välfärden, försvaret och polisen och annat som är viktigt. Att gå i spetsen som något slags "världssamvete för klimatet" kostar enorma resurser som vi verkligen behöver till annat. Och alla nya tramsiga "klimatskatter" på allt från elektronik och vitvaror till plastpåsar och kläder handlar i grunden mer om att stärka statskassan än att värna om miljön. 







 

Miljö- kultur- och och naturvård på min egen mark

2020-07-03

Mitt föräldrahem i Ubbhult köptes av mina försäldrar 1963 och ligger ca 2 km från min nuvarande bostad. Det var från början ett gammalt torpställe, och därmed ganska litet, bara 3-4 hektar, varav ca hälften skog. Redan 1963 låg marken i träda. Bortsett från några år i min ungdom när vi lånade lite får som betesdjur, och ett par år när grannar periodvis hade lite hästar som betade så har markerna knappt brukats alls de senaste 60 åren. Själv har jag lagt många timmar ända sedan tonåren på att hålla sly och buskar borta från ängarna för att hålla landskapet öppet.

Men 2018 under den stora torkan fick jag kontakt med en fårbonde som behövde massor av hö. Och sedan dess har han fortsatt skörda hö två gånger om året. Och efterhand blir ängarna allt finare (fårgödsel gör susen!) och jag kan nu i stället lägga tiden på att rensa upp i ängskanterna och i skogen, och renovera ladugården.


   

Det känns fint att vårda de marker som tidigare generationer bröt upp här på Ubbhultsdrumlinen (en speciell och unik bergsformation som skapades av inlandsisen). Det är enormt stenigt och stenmurarna är breda och höga runt markerna. Att vårda ängar och skogskanter gynnar både insekter och fåglar, det skapar en rikare flora och det är en kulturinsats att vårda vårt öppna odlingslandskap. Jag brinner verkligen för att vårda detta kulturarv och det är kul att se hur fint det blir. Att traktens många rådjur och älgar får en trevlig betesmiljö bjuder jag på. Är dock inte lika glad för alla vildsvin som periodvis ägnar sig åt primitivt jordbruk och bökar upp stora ytor.

Många politiker pratar vackert om värdet av det öppna landskapet och den biologiska mångfalden. De glömmer dock ofta att det förutsätter att människor kan bo och verka på landsbygden, att vi har råd med både persontransporter med bil och bränsle till traktorer och maskiner. och att vi tar eget personligt ansvar för att vårda skog och ängar.  De verkliga naturvårdarna är alla bönder (ofta månskensbönder) och andra entusiaster på landsbygden som trotsar ökande byråkrati och politisk klåfingrighet, straffbeskattning och politiskt beslutade fördyringar. 





 

Nu kör Sverige oljekraftverk mitt i sommaren för att undvika elbrist

2020-06-24




I dag på morgonen nåddes vi av nyheten att det är brist på el i södra Sverige - mitt i sommaren. Detta medför att vi både periodvis tvingas importera el, samt att man kört igång vårt reservkraftverk, oljekraftverket i Karlshamn, för att producera el. Anledningen är att vi har avvecklat ännu en kärnkraftreaktor (Ringhals 2) samtidigt som överföringskapaciteten till södra Sverige från norra delen av landet inte räcker till för att kompensera bortfallet av kärnkraftsel i södra Sverige. Vi har ju både avvecklat Barsebäck 1 och 2, Oskarshamn 1 och 2 och nu Ringhals 2. Och kommande årsskifte stängs även Ringahls 1.

Det har varit mycket debatt i sociala medier idag om saken efter att Uniper (ägare till Oskarshamn 3) gick ut med nyheten i morse. Kärnkraftsmotståndarna och vindkraftsvurmarna åberopar envist det faktum att Sverige på årsbasis faktiskt exporterar el. Det är korrekt. Problemet är bara att vi får väldigt dåligt betalt för denna export, eftersom den har direkt koppling till hög produktion i vindkraftverken under tider och perioder då efterfrågan på el är låg. När detta gäller i Sverige gäller det oftast även i våra grannländer. Har vi överskott har de också överskott, och då blir priset för elen lågt, eller rent av noll. Motsatsen gäller när vi har extremot stora elbehov och vindkraften står still - exempelvis en mycket kall vinterdag. Då är elbehoven höga även i grannländerna och även deras vindkraft står still. Det gör att vi får betala mycket högt pris för den el vi importerar. Med andra ord - vi får dåligt betalt för exporten och får betala dyrt för importen. Om vi fortfarande haft en stabil elproduktion av kärnkraft och vattenkraft som vi hade förr så hade vi kunnat producera el efter behov utan att vare sig exportera eller importera. Det hade varit mer lönsamt och tryggat vår elförsörjning utan att behöva elda olja för att producera el.

Det uppseendeväckande i dagens nyhet är för övrigt att vi alltså nu plötsligt periodvis har elbrist mitt i sommaren, och detta trots Corona-krisen som gör att många företag, industrier och verksamheter går på sparlåga. Om det är elbrist nu - hur ska det då inte bli när vintern kommer, företagen och industrin går för fullt, och vi samtidigt lägger ned ännu en kärnreaktor på Ringhals?

Man undrar ju också hur klimatalarmisterna tänker när de inser att de koldioxidfria kärnkraften nu ersätts med olja.

Moderaterna driver frågan om elförsörjningen och den hotande elbristen i näringsutskottet och har kallat både energiminister Ygeman (S) och Sveska Kraftnät till utskottet. Vårt första krav är att skjuta upp stängningen av Ringhals 1 för att inte förvärra läget ytterligare.








 

Vänsterns ETC på krigsstigen mot mig igen - men nu har jag fint sällskap

2020-06-24

I går hade vänstertidningen ETC en mycket upprörd ledare som kritiserar beslutet av M, KD, L, SD och C att politiska beslut inte får stoppa en nödvändig framtida utbyggnad av Arlanda. Artikeln är låst, men här några utdrag:

"Här blir borgerliga så upprörda av att Arlandas expansion pausas tillfälligt att de gemensamt - M, SD, KD, C och L - använder sin majoritet för att besluta att det är fel att på politisk väg stoppa en till landningsbana. Det är obeskrivligt uselt, nästan parodiskt."

"Det är inte ens bristande klimatpolitik. Det är konsekvent klimatförnekelse. Den som har minsta intresse av att bromsa den kris vi redan befinner oss i, ska betrakta de borgerligas sabotage som ett personligt angrepp. Det här är politik som skadar oss redan idag då den verkar från opposition (även om C och L verkar vilja kunna hoppa mellan sina dubbla stolar). Tänk vad den skulle orsaka för vansinniga beslut i regeringsställning."

Som vanligt får jag personligen symbolisera "den onda klimathögern", så är det alltid i ETC:s ledartexter. Men i denna artikel får jag sällskap av fem namngivna partiledare från de fem partier som står bakom beslutet. Alltid trevligt med sällskap.

"Varje gång det påtalats att Moderaterna har flera riksdagsledamöter som sprider manipulativ klimatförnekelse – som Jan Ericson, ökänd för att frottera sig på konferenser där det sprids hemsnickrade teorier som vetenskapen sedan länge förkastat - har svaret blivit att de absolut inte är representativa för sitt parti. Men faktum är att de förkroppsligar moderat klimatdestruktivitet." 

"I detta finns ingen skillnad mellan M och SD. Inte heller mellan KD och SD. Nej, Annie Lööf kan aldrig någonsin igen påstå att hon företräder ett grönt parti. Nyamko Sabuni Hon kommer väl påstå det som lobbyisterna har satt högst på önskelistan.

Borgerligheten slutar upp bakom en fullkomligt förödande övertygelse om att klimatkrisen kan väntas ut, att den på något mirakulöst sätt ska upphöra medan hjulen snurrar som vanligt - medan flygen avgår som vanligt, eller snarare oftare än vanligt.

Jimmie Åkesson njuter av nästa värmebölja. Ulf Kristersson drömmer om kärnkraft. Ebba Busch undviker problemet eftersom att det inte finns muslimska växthusgaser. Det är en skam." 

Ledaren avslutas med att ETC vädjar till borgerliga väljare att "styra upp" sina partier i klimatfrågan. "Ta lite jävla ansvar" skriver Gustavsson. Undrar om han tänkt tanken att det faktiskt är just detta de borgerliga väljarna gjort? De är trötta på att se hur en extrem MP-politik slår undan benen för företag, jobb, energiförsörjning, kommunikationer och möjligheten att leva på den svenska landsbygden, samtidigt som den skadar svensk konkurrenskraft och svenska statsfinanser.  

Svenska väljare börjar kanske äntligen just ta "sitt jävla ansvar" och rösta på partier som vill något annat, som är realister i klimatfrågan, som inte ställer upp på domedagsprofeternas hot om mänsklighetens nära förestående undergång och som inser att Sverige inte kan gå en helt annan väg än resten av världen utan stora skador på det svenska samhället? Det vore på tiden, och är något jag argumenterat för i över 10 år.


För övrigt har ju moderaterna enligt Timbros omfattande granskning den miljö- och klimatpolitik som ger mest effekt per satsad krona. Det borde ETC veta. Men de lever ju i de politiska vänsterflosklernas och symbolpolitikens förlovade värld. 
 

   





 

Lövin (MP) vilseleder om havsnivåhöjningar

2020-06-10

I dagens partiledardebatt hotade klimatminister Isabella Lövin (MP) återigen med "havsnivåhöjningar på flera meter" till följd av klimatförändringar. Det är som jag påpekat många gånger ett helt oseriöst påstående. Sedan man började mäta havsnivåer har dessa höjts stadigt och stabilt med mellan 2-4 mm/år, med ett genomsnitt på 3,2 mm de senaste 30 åren. Med den takten tar det 500-1.000 år (!) för havsnivåerna att höjas två meter. 

I Sverige har vi dessutom landhöjning på mellan 1 och 10 mm/år. I större delen av landet är landhöjningen större än havsnivåhöjningen. Det gäller bland annat i Stockholm där man tvingats sänka kajerna en dryg meter för att komma komma ned till vattnet och kunna gå ombord på förtöjda båtar. Längre norrut reser sig landet ännu snabbare ur havet. Endast allra längst i söder är det en nettohöjning av havsnivån med bara någon eller några mm/år. Där kan havsnivån komma att höjas en meter om ca 1.000 år om det fortsätter i samma takt. Så den omtalade muren i Falsterbo känns inte direkt akut. 

Här är en figur från Lantmäteriet som visar landhöjningen i Sverige.

Inte ens FN:s klimatpanel hävdar att vi kommer att få så dramatisk havsnivåhöjning inom överskådlig tid, och då brukar de ju ändå ta i från tårna för att försöka sätta en så hotfull bild som möjligt av klimatförändringarna. Sveriges klimatminister hittar helt enkelt på.

 



 

Behövs verkligen muren mot havet i Skanör-Falsterbo?

2020-06-04

Den första maj fanns nedanstående inlägg på Klimatrealisternas blogg "Klimatupplysningen", som jag delade på twitter. Inlägget är skrivet av Johan Montelius som är universitetslektor på KTH. Han ifrågasätter beslutet att bygga en mur mot havet i Skanör-Falsterbo, och visar med tydliga och officiella källor att Skanör genom åren faktiskt rest sig ur vattnet och inte sjunkit, och att landarealen har växt och inte minskat. Dessutom verkar riskerna för allvarlig översvämning närmast obefintliga. Eftersom allt som rör klimatfrågan är så väldigt känsligt att ifrågasätta har jag tagit mig tid och granskat källor och underlag och kan inte hitta några brister i resonemanget (förutom en rättelse som författaren själv har gjort). Den som hittar några faktafel får gärna höra av sig.

Min slutsats är att det är ganska svårt att se något rationellt skäl att bygga den aktuella muren. Alla de enorma pengar som kommunen tänker lägga på att bygga en mur, i strid mot många boendes önskan, kunde sannolikt använts till något bättre. Tyvärr lär det nog inte vara det sista exemplet på bortkastade pengar i "klimathotets" namn.


 





 

Sveriges 17 värsta klimatslöserier är listade  

2020-04-23

I dessa tider när både näringslivet och samhällsekonomin blöder till följd av Corona-krisen är det viktigare än någonsin att noga prioritera hur skattepengarna används. Det är ingen särskilt vild gissning att de omfattande krispaketen kommer att medföra en kraftigt ökad statsskuld i Sverige. Med tanke på att vi har en av de lägsta skuldnivåerna i hela Europa är det en ökning vi kan hantera, men det är samtidigt viktigt att inte göra av med pengar på meningslöst slöseri om vi ska kunna minska ned skulden igen inför nästa kris.

Svenska staten slösar bort enormt många miljarder varje år på saker vi borde kunna prioritera bort. Jag och moderaterna har nämnt många av dessa många gånger - det handlar om allt från en orimligt hög biståndsbudget, oansvarig migrationspolitik, missriktade byggsubventioner, onödiga myndigheter - och meningslös klimatpolitik. Om vi prioriterar bort onödiga saker kan vi både lägga mer resurser på sjukvård och annan välfärd och samtidigt sänka skatten.

När det gäller det sista - klimatpolitiken - pågår ett häpnadsväckande slöseri i Sverige, pengar som vi nu borde använda till annat. Tidigare i vår kom en omfattande rapport från Skattebetalarnas Förening som belyser de 17 värsta slöserierna på klimatområdet. Klimatpolitiken har också tidigare i år utpekats i en omröstning med 18 000 svenskar som det största slöseriet i Sverige under 2019, en tävling som initierades av Slöseriombudsmannen. Men Isabella Lövin vägrade att ta emot priset för ”Årets värsta slöseri”. Här är de kort sammanfattande, en fruktansvärt deprimerande läsning:

Lista: 17 sämsta klimatsatsningarna

1. Avlatsbrev för rika myndigheter
Svenska myndigheter har lagt mellan 15-20 miljoner på att klimatkompensera för sina flygresor de senaste åren, trots att det inte finns något vetenskapligt stöd för att det fungerar.

2. Sveriges dyraste elledning kan inte leda ström
Elledningen mellan Jönköping och Hörby är med sina 7 miljarder den största investeringen i elnätet någonsin. Men trots att den har stått klar i fyra år kan den ännu inte leda ström.

3. Vindparken blev ingen kassako
Vindpark Vänern skulle betala sig inom sju år. Men berörda kommuner har gång på gång fått skjuta till pengar på grund av tekniska problem. Efter nio år såldes parken till franska Innovent för 25 miljoner. Då hade skattebetalarnas nota uppgått till en halv miljard.

4. Elcertifikat för 100 miljarder till ingen nytta
Elcertifikatsystemet har hittills kostat samhällsekonomin nio miljarder. Men studier från Energy Economics visar det inte har haft någon positiv klimatpåverkan. Den kan komma att kosta ytterligare 100 miljarder de kommande 25 åren.

5. Köp elbil för en halv miljon och få bidrag till en laddstolpe
Köp en Tesla för en halv miljon så får du 10 000 kronor till en laddstolpe, enligt regeringens satsning Klimatklivet. Satsningen har kritiserats av bland andra Riksrevisionen som menar att den är ineffektiv.

6. Utebliven energieffektivisering
Skånska kommuner slösar en halv miljard om året på utebliven energieffektivisering, enligt Länsstyrelsen. Kommunerna kan få bidrag för föreslagna energieffektiviseringar som skulle vara lönsamma redan utan bidrag, men ingen söker dem och inget händer.

7. Bidrag till elcyklar, elmoppar och utombordare
Under tre år la regeringen en halv miljard på stöd till elcyklar, elmoppar och eldrivna utombordare. Men det enda som hände var att priserna på dessa varor sköts i höjden och ingen analys av klimatnyttan gjordes. 

8. Lämna tillbaka cykeln, behåll bidraget
Elcykelbidraget ledde till en fuskhärva där människor lämnade in förfalskade kvitton på elcyklar till Naturvårdsverket. Hur många bedragare som fick 10 000 kronor för elcyklar de aldrig köpte vet man inte eftersom det endast gjordes stickprovskontroller.

9. Sveriges första kommunala elcykelpool i den här storleken
2019 invigdes en elcykelpool med 200 cyklar och 20 laddstationer i Linköping. Varje cykel kostade 119 000 kronor. Men hur mycket det minskade utsläppen har man aldrig räknat på.

10. Kommunala elcyklar ska rensa upp i elsparkcykelträsket
Stockholms stad har kritiserat elsparkcykelföretagen för att det skapar oreda i innerstaden. Trots det lägger de 400 miljoner på att köpa in elcyklar som ska hyras ut till subventionerade priser, och därmed konkurrera med de privata elsparkcykelföretagen.

11. Blåste miljoner på vindsnurror
Örebro blåste åtta miljoner på vindsnurror som aldrig togs i bruk, eftersom de inte hade gjort grundarbetet och undersökt om de kunde få de rätta tillstånden. Marken fick återställas i ursprungligt skick.

12. Bidraget som ingen vill ha
Stödet till solel har uppgått till över 2 miljarder de senaste åren och ytterligare närmare en miljard är utlovat under 2020. Men Riksrevisionen har sågat stödet, liksom Energimyndigheten och solelsbranschen, som menar att det är ineffektivt.

13. Rödgrön brunkolsresa
Gustav Fridolin (MP) viftade med en kolbit inför valet 2014 och lovade att Vattenkrafts tyska kolkraft skulle stängas ned. I stället sålde man det till tjeckiska köpare – för ett häpnadsväckande underpris. Uppemot 30 miljarder kan ha gått till spillo. Och kolet eldas alltjämt.

14. Gävle bränner biogas för miljoner
Gävle har investerat hundratals miljoner i en biogasanläggning. Men det är så få som köper biogasen, att anläggningen måste elda upp merparten av den på plats. Trots detta går kommunen in och skjuter till ytterligare 40 miljoner för att de ska fortsätta elda för kråkorna. 

15. Lite krångligt med alla tillstånd hit och dit
Även Eskilstuna har eldat biogas för kråkorna för miljontals kronor, trots att den skulle gå till kollektivtrafiken. De fick inte tillstånd från Räddningstjänsten att frakta biogasen, som stoppade leveranserna. I stället köpte de biogas från Linköping som transporterades med dieseldrivna lastbilar.

16. Klimatbantning och klimatångestterapi
Flera kommuner som Luleå, Eskilstuna och Stockholm har köpt in kurser i klimatångestterapi och klimatbantning. Men även med generösa räknemetoder är kurserna 20-40 gånger dyrare per minskat ton koldioxidutsläpp än EU:s utsläppshandel.

17. Klimatbidrag till norska elbilar
Elbilspremien har lett till att var tredje elbil som köps i Sverige snabbt säljs vidare till en ägare i Norge, och att premien därmed kommer den svenska säljaren till del – utan att den har gett någon som helst klimatfördel för Sverige. För 2019 väntas den svenska notan hamna på cirka 400 miljoner kronor för de norska miljöbilarna.






Värnande av småskalig vattenkraft och stopp för avgift för virkesupplag 

2020-04-22

Lite i skymundan tar "mini-riksdagen" även beslut i andra frågor än sådant med koppling till Corona-krisen. I dag hade moderaterna ett antal framgångar. Två av dem är frågor som jag själv engagerat mig i.

Värnande av den småskaliga vattenkraftenkraft
Riksdagen ställde sig bakom majoriteten i Näringsutskottet som ger regeringen i uppdrag att värna den småskaliga vattenkraften när man fortsätter arbetet med att reformera vattenlagstiftningen och vattenförvaltningen.

Stopp för avgift för virkesupplag utmed allmän väg
Riksdagen ställde sig bakom majoriteten i Trafikutskottet som ger regeringen i uppdrag att verka för en återgång till en ordning där det inte tas ut några avgifter för tillstånd till virkesupplag  utmed allmän väg, samt att Trafikverket snarast underlättar administrationen för skogsföretagen i samband med ansökan om tillstånd för virkesupplag utmed allmän väg.

Som alltid med dessa så kallade "tillkännagivanden" är det ju ibland lite si och så hur regeringen lever upp till riksdagens beslut. Vi kommer att bevaka att man inte slarvar bort dessa viktiga frågor som är av stor betydelse för småföretagandet på landsbygden.






Självklart är EU:s "Green new deal" helt orealistisk i detta läge 

2020-03-27

Jag läser i Europaportalens nyhetsbrev att Tjeckien och Polen anser att EU:s "Green new deal" bör skrotas med tanke på att EU nu har andra större och betydligt viktigare saker att lägga pengarna på. Arga kommentarer finns från bland annat Centerpartiet och Socialdemokraterna:
 


 

Men självklart har kritikerna från Polen och Tjeckien rätt.  Den Gröna Given ("Green new deal") är i praktiken helt orealistiskt och kommer aldrig kunna bli verklighet inom överskådlig tid. Planen är att detta EU-projekt under 10 års tid ska satsa 1.000 miljarder Euro (!) på miljö- och klimatåtgärder i EU. En betydande del av pengarna räknar man med ska komma från det privata näringslivet och resten från EU:s medlemsländer.

Jag skrev om "projektet" den 14/2 på bloggen, och redan före Corona-krisen kändes planen väldigt svajig och orealistisk,  och att näringslivet skulle stoppa in ofantliga summor i detta kändes väl inte särskilt troligt. Från moderat sida har vi hela tiden sagt att EU:s kostnader för detta i vart fall inte får läggas ovanpå EU:s befintliga budget för kommande år, utan måste inrymmas inom den framtida beslutade budgetramen när EU:s nya långtidsbudget från 2021 blir verklighet. Vill EU satsa på detta får helt enkelt andra saker prioriteras bort.

Frågan om den Gröna Given har alltså nära koppling till den större diskussionen kring EU:s långtidsbudget. Förhandlingarna om denna budget ligger nu nere helt till följd av krisen i samband med Corona-viruset, en kris som slår hårt mot hela EU och dess ekonomi. Jag sitter i riksdagens beredningsgrupp för EU:s långtidsbudget som representant för moderaterna och alla våra inplanerade möten är tills vidare inställda. Samma sak gäller alla möten om saken på EU-nivå. Att i detta läge ens fundera närmare över satsningarna i den Gröna Given är helt enkelt orimligt och oansvarigt. Frågan borde i vart fall tills vidare läggas åt sidan för en förnyad diskussion efter den akuta krisen, när vi vet hur hårt denna slagit mot EU:s ekonomi och vilka vägar som är bäst för att få igång den ekonomiska ekonomin och tillväxten igen.
 
Förra veckan behandlade finansutskottet frågan, som ett yttrande till Miljö- och Jordbruksutskottet. Från moderat sida var vi då fortsatt tydliga med att hela projektet måste inrymmas inom EU:s budgetram och att vi säger nej till extra pengar. I praktiken innebär vår linje såklart att projektet sannolikt faller. Det kommer rimligen nte att finnas något utrymme alls i EU:s budget för detta efter Corona-krisen, alla resurser som finns (och mer därtill) kommer att behövas för att hantera kriser i olika EU-länder och försöka återstarta EU-ländernas ekonomier. De privata företagen och investerarna kämpar samtidigt just nu för att undvika konkurs i Corona-krisens spår. Att EU och näringslivet skulle ha utrymme att satsa 1000 miljarder  på klimarpolitik inom överskådlig tid så verklighetsfrämmande att det är svårt att ta förespråkarna på allvar. 

Tyvärr ansåg en majoritet i finansutskottet att det räckte att uttala att kostnaderna för den Gröna given "bör" ligga inom ramen för EU:s budget. Jag tycker det är alldeles för vagt. Det är dags att visa medborgarna och skattebetalarna lite respekt och vara tydlig med att den Gröna given ligger mycket långt ned på prioriteringslistan i det krisläge EU-länderna just nu befinner sig. 





 

Pär Holmgren (MP) fick fel i år också  

2020-03-01

Pär Holmgren har ju upprepade gånger utlovat att Vasaloppet inte kommer att kunna köras 2020. I dag bevisades motsatsen, trots att han kaxigt tidigare i veckan konstaterade att han minsann fått rätt. Jag tror han är väldigt besviken över att inte Vasaloppet regnade bort i år efter motgångarna med rekordmycket snö de senaste åren.




Holmgrens sorg över det genomförda Vasaloppet ligger helt i linje med hans partikollega, miljö- och klimatpolitiske talespersonen Lorentz Towatt som jublat i sociala medier över bilföretag som hotas av konkurs på grund av höga fordonsskatter.

                                                    

Glädjen är säkert lika stor över flygbolag som går under av minskat flygande i spåren av flygskatten, husbilstillverkaren Kabe som varlsade om uppsägning på grund av husbilsskatten, plastpåsfabriken som nu tvingas säga upp folk på grund av den nya plastpåsskatten, och alla elektronikbutiker som fått den nya kemikalieskatten som spiken i kistan och tvingats stänga. Överallt där Miljöpartiet drar fram slutar det med konkurser och jobb som försvinner.

Holmgren gav sig ju också på mig som person i en debattartikel i Aftonbladet härom veckan. Jag har slutat bry mig om vad denne extremist anser i klimatfrågan efter hans uttalanden om att han skulle vilja pausa demokratin för klimatets skull och hans delande av inlägg från andra som framfört samma sak. Jag tar inte längre Holmgren på allvar och tänker därför inte bemöta hans lögner i debattartikeln. Han klarar för övrigt inte ens att bemöta åsikter i sak, utan blockar alla personer på twitter som inte tycker som han själv.


   
 

Borås Tidning lade ut ett citat från Holmgrens debattinlägg. Jag tycker det talar för sig själv. Jag bugar och bockar och tackar för reklamen.





 

Intressanta fakta om kärnkraftsutbyggnaden i världen

2020-02-27

En kväll förra veckan deltog jag i en energimiddag i arrangemang av Riksdagens tvärpolitiska energinätverk. Fokus var energiproduktion och energiförsörjning, och det var flera intressanta föreläsare och flera olika ämnen som behandlades.

Ett ämne var kärnkraften, både dagens teknologi och morgondagens så kallade generation fyra. Flera av forskarna och experterna framhöll att kärnkraften kommer att ha och måste ha en viktig roll i framtidens energisystem om vi ska kunna ställa om till fossilfri energiförsörjning. Även företrädare för miljöorganisationen "Energi for Humanity" talade varmt för att kärnkraften behövs för att utveckla och trygga välståndet i världen. Och professorn i tillämpad kärnfysik, Ane Håkansson vid Uppsala Universitet presenterade intressanta fakta om hur det ser ut med kärnkraften i världen idag - både den som drivs, byggs, planeras och har föreslagits:

Antal operativa reaktorer (reaktorer i drift): 442
Antal i byggnation: 53
Antal planerade: 110
Antal föreslagna: 330

Den som påstår att kärnkraften håller på att fasas ut har helt enkelt fel. Han konstaterade också att Sverige har lyckats kombinera hög industriell kapacitet med minskade koldioxidutsläpp, till stor del tack vare vår huvudsakliga energimix för elproduktion - vattenkraft och kärnkraft:

CO2-utsläpp [g per kWh] den 219/2:

-Sverige: 56

-Frankrike: 64
-Tyskland: 207
-Danmark: 259
Snittet per år i Europa ungefär 300

Vi fick även siffror över hur mycket energi man kan utvinna ur olika energikällor:

        Biomassa: 5 kWh/kg.
        Olja: 10 kWh/kg.
        Kommersiellt uranbränsle: 1000 000 kWh/kg.

I dagens kommersiella reaktorer utnyttjas naturliga uranet till mindre än en procent. Resten betraktas som ”avfall”. Det finns därför seriösa förslag om att utveckla den nya fjärde generationens kärnkraft i Sverige. Sveriges använda kärnbränsle skulle teoretiskt kunna elförsörja Sverige i mer än 1000 år. Ingen gruvbrytning skulle behövas under överskådlig tid  Förvaringstiden för avfallet blir sedan "bara" 500-700 år mot dagens enormt långa lagringsperioder. Reaktorer behöver vi inte utveckla själva, tekniken finns redan och det går att köpa, det som behövs i övrigt är infrastrukturen och logistiken runtomkring för att kunna återanvända gammalt kärnkraftsavfall och ta hand om det mindre farliga avfall som sedan blir kvar, och inte minst att utbilda forskare och tekniker som ska driva anläggningarna. Den kärnteknisk kompetensförsörjning är skör redan idag och måste säkras.

Universiteten i Uppsala, Göteborg, Stockholm samt Chalmers har gemensamt ansökt om forskningsmedel hos Strålskyddsmyndigheten för projektet GRASP - Gen IV Research on Advanced Systems for clean Power supply. Partners är bland annat Westinghouse, Vattenfall och Studsvik Nuclear. Projektet omfattar forskning kring ny kärnämneskontroll, kommersiell återvinning / bränsletillverkning, nya reaktorövervakningssystem, nya strukturella material, ny strålskyddsstrategi och nya metoder för säkerhetsanalyser. Inom dessa områden menade Ane Håkansson att svenska forskare (fortfarande) är ledande i världen och att det finns en stark anknytning till svensk industri. Målet med forskningsprojektet är en generation IV Pilotanläggning i Sverige 2030. GRASP ska även ligga till grund för industriella innovationer, svensk kompetensförsörjning och kärntekniskt bistånd till utvecklingsländer.

Man kan konstatera att det rör sig i kärnkraftsfrågan, och från moderat sida är det något vi välkomnar. Sista ordet om det framtida svenska energiförsörjningen är knappast sagt. 




 

Regeringen har missat själva poängen med utsläppsrätter

2020-02-25

Kritiken verkar vara mycket hård mot regeringen för att makulerat utsläppsrätter för drygt 3 miljarder i stället för att sälja dem på marknaden och använda pengarna till något vettigt. Som jag beskrev i förra inlägget är "den globala utsläppsnyttan" för dessa tre miljarder i stort sett noll. Men pengarna hade kunnat användas till mycket miljönyttiga saker. 

Jag tycker regeringen tänker helt fel kring det här med utsläppsrätter. Tanken var ju att den som investerar och minskar sina utsläpp och därför får utsläppsrätter över som man inte behöver ska kunna sälja dessa på marknaden och få en ekonomisk vinst i efterskott på de miljöinvesteringar man gjort. Samtidigt som den som avstår från investering i ny teknik tvingas köpa utsläppsrätter, vilket efterhand skapar incitament att faktiskt investera när priset på utsläppsrätter stiger. 

I december föärra året skrev Borås Tidning och Borås Energi och Miljö och deras avsikt att sölja överblivna utsläppsrätter som ett sätt att stärka ekonomin i blaget och finansiera stora miljöinvesteringar. 
Borås Energis kommunikationschef Jonas Holmberg sade då i ett skriftligt svar till BT att bolagsledningen diskuterat om annulleringar ska göras. Man har dock kommit fram till att det är mer gynnsamt att sälja dem för att finansiera fler satsningar mot målet om fossilbränslefri värmeproduktion i Borås. Från politiskt håll i Borås har jag inte heller hårt något krav på att annulera överblivna utsläppsrätter. Kanske är lokala politiker mindre dogmatiska och ser mer till vad som gör mest faktisk nytta? Borås styrs som bekant av S-MP-C-L, alltså samma partier som i regeringsunderlaget i Stockholm. Trots detta verkar man alltså se annorlunda på hanteringen av utslppsrätter. 

I går stämde jag av vad som gäller Marks Kraftvärme, Marks kommuns energibolag och fjärrvärmeverk. Även detta bolag säljer med jämna mellanrum av överblivna utsläppsrätter och vinsten går in i verksamheten. Mark styrs av S-C-L och dessa partier verkar inte se något problem med att göra vinst på utsläppsrätter till följd av egna miljöinvesteringar.

Att kasta pengar i soptunnan som kunde använts till bra saker är helt enkelt riktigt dålig politik. 
Alldeles oavsett hur man i övrigt ser på frågan om klimatförändringar.

 

 
 

Konsten att kasta 3 miljarder i soptunnan

2020-02-25

I den politiska debatten hör vi ofta att det saknas pengar, inte minst till välfärden. Ett exempel är de senaste veckornas politiska kamp kring moderaternas initiativ i finansutskottet att tillföra kommunerna ett antal miljarder extra. Till slut blev det en kompromiss inom oppositionen och kommunerna tillförs nu 2,5 miljarder extra. 

Samtidigt meddelar nu regeringen att man ska makulera överblivna utsläppsrätter avseende koldioxidutsläpp som inte gått åt. Det handlar om 11,7 miljoner utsläppsrätter, motsvarande lika många ton koldioxid. "Idag har regeringen fattat två beslut om ytterligare annullering av utsläppsutrymme för att på så sätt driva på för höjda klimatambitioner. Genom besluten tas utsläppsutrymme motsvarande drygt 11,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter bort för gott", skriver regeringen.

Regeringens påstående är för det första fel. Det är inte alls så att ett "motsvarande utsläppsutrymme" tas bort. Det försvinner möjligen inom EU i de länder som ingår i handeln med utsläppsrätter, men då endast gällande de sektorer som omfattas av denna utsläppshandel. Övriga sektorer har inget utsläppstak och dessutom omfattas inga utsläpp som görs i länder utanför EU. Att Sverige tar bort ett utsläppsutrymme har ingen global betydelse om andra ökar sina utsläpp.

För det andra är det ett gigantiskt slöseri. Jag har stämt av marknadsvärdet just idag och det är 24,5 Euro per ton CO2. Dessa utsläppsrätter har alltså med dagens valutakurs (SEK/EUR) ett marknadsvärde på drygt tre miljarder kronor. Men i stället för att sälja dem och använda pengarna till något bra så väljer regeringen att makulera utsläppsrätterna. Man kastar med andra ord 3 miljarder i soptunnan! Pengar som i stället kunde använts till välfärden, rättsväsendet eller varför inte forskning kring miljö eller energi för långsiktigt vettiga lösningar?

Regeringen hävdar också att de 11,7 miljoner tonen motsvarar enligt regeringen "mer än vad alla bilar och lätta lastbilar släpper ut på ett år". Låt oss då jämföra detta med lite andra utsläppskällor.

I EU-valrörelsen konstaterade vi moderater att enbart de tio största kolkraftverken i EU släpper ut nästan fyra gånger så mycket koldioxid som de totala utsläppen i Sverige under ett helt år. Hela vår transportsektor står för ca 30% av utsläppen, och av detta utgör bilar och lätta lastbilar cirka 70%, eller en femtedel av de totala svenska utsläppen under ett år. Det  betyder att ett års utsläpp från bilar och lätta lastbilar motsvarar, grovt räknat, utsläppen under ett halvår från ett stort europeiskt kolkraftverk. I Japan planeras 22 nya stora kolkraftverk i närtid och i Kina 500 nya stora kolkraftverk det kommande decenniet.  

Om man nu är så övertygad om att människans koldioxidutsläpp är den enda eller i vart fall huvudsakliga orsaken till klimatförändringar så borde man väl åtminstone kunna kräva av regeringen att man agerar på ett sätt som ger maximal utsläppsminskning för pengarna? Hur stor minskning av koldioxid hade man kunnat åstadkomma om man använt dessa pengar på ett effektivare sätt? Hur många goda insatser för miljö, hälsa och klimatanpassning utomlands hade man kunnat få för tre miljarder? Hur många solkraftverk i fattiga länder, soldrivna spisar eller nya borrade brunnar hade det räckt till? Eller för den delen, hur långt hade dessa tre miljarder räckt för att ta hand om de 23.000 gifttunnor som min riksdagskollega Lars Beckman (M) uppmärksammat upprepade gånger?

Men nej. För dessa tre miljarder av svenska folkets skattepengar har vi nu alltså i stället kompenserat utsläppen under halvår (!) från ett enda (!) av Kinas 500 nya kolkraftverk. Så bränner man svenska folkets skattepengar utan minsta tanke på om det medför någon faktiskt miljönytta eller inte. 

 




 

Regeringens miljö- och "klimatpolitik" kostar massor - utan nytta

2020-02-22

Man kan som bekant ha olika åsikt om meningen med en extrem svensk klimatpolitik som kostar massor för svenska hushåll och skattebetalare, samtidigt som effekterna på de globala utsläppen inte ens är mätbara. Än värre blir det när man inser att Japan planerar att bygga 22 nya kolkraftverk i närtid och Kina 500 det närmaste decenniet. Vad vi än gör i Sverige så kan vi inte kompensera för detta.

Samtidigt visar det sig att regeringens klimatpolitik gång efter gång slår helt fel. Jag har tidigare skrivit om några av dessa saker:
Skatt på avfallsförbränning som fick hård kritik av lagrådet för att det riskerade att motverka sitt syfte och medföra miljömässiga nackdelar som överstiger fördelarna
Flygskatten som hotar små regionala flygplatser och flyttar andra avgångar utomlands
Kemikalieskatten dömdes ut som ineffektiv och skadar bara svensk industri och svensk detaljhandel
Plastpåsskatten är totalsågad som meningslös och rent kontraproduktiv
Elcykelpremien kostade massor men gav inte ens mätbar effekt på utsläppen
* Regeringens hantering av Preems ansökan om att få bygga nytt raffinaderi för att göra mer miljövänligt bränsle

Nyligen dömdes regeringens miljölbilspolitik ut totalt av riksrevisionen (något jag uppmärksammade på bloggen den 16/2). Slutsatsen var att "styrmedlen för köp och ägande av miljöbilar framstår som kostsamma i jämförelse med andra åtgärder som används idag för att minska transportsektorns koldioxidutsläpp, och att de har införts utan att regeringen tagit fram samhällsekonomisk konsekvensanalyser". (Riksrevisionens rapport RIR 2020:1).

Även regeringens stöd för renovering och energieffektivisering av bostäder totalsågades av Riksrevisionen i höstas (RIR 2019:25). I rapporten skriver man att "stödet till renovering och energieffektivisering inte har varit ändamålsenligt utformat för att på ett effektivt sätt kunna bidra till de bostadspolitiska och energipolitiska målen. Det fanns flera brister i regeringens utformning av stödet som förklarar varför intresset för stödet varit lågt och varför stödet inte har gett förutsättningar att, annat än marginellt, öka takten på renovering och energieffektivisering. Det är även oklart i vilken utsträckning stödets utformning kunde bidra till att skydda hyresgästerna mot orimliga hureshöjningar."

Och så här kan man fortsätta. På punkt efter punkt blir regeringens miljö- och klimatpolitik fiasko. Symbol- och plakatpolitik är viktigare än att föreslå saker som faktiskt ger miljönytta. 





 

Stor okunskap om Antarktis

2020-02-17

Antarktis är en plats som fascinerar mig och en dag hoppas jag kunna åka dit. Men för många debattörer och allmäna "tyckare" verkar okunskapen om Antarktis vara stor, och för den breda allmänheten är nog denna väldiga kontinent ganska okänd, det är ju inte direkt en plats som många besöker. När denna okunskap utnyttjas för att sprida dramatiska nyheter blir det inte bra.

Senaste exempelt var förra veckan när det plötsligt kom uppgifter om att "det varit 18,3 grader varmt på Antarktis". Dagen efter kom uppgift om ännu högre temperaturer, över 20 grader. Nedan en bild från den argentiska forskningsstationen Ezperanza som illustrerar nyheten i DN den 8 februari.


Visserligen handlar det tydligen om manuellt uppmätta temperaturer som inte bekräftats av WMO (världsmeteorologorganisationen), men det gamla temperaturrekordet sägs ha varit 17,8 grader, så det kan absolut ha varit så att man slog nytt värmerekord på Antarktis hörom veckan, med en halv grad. Och oavsett vilket så är det ju skrämmande att det är plusgrader på Antarktis?  

Eller är det kanske inte det?

En bra början är ju att ta reda på VAR på Antarktis denna temperatur uppmättes. Det var alltså på Seymour island, en liten ö ute i havet nordost om spetsen på landstungarn på Västantarktis, inte så långt från Sydamerikas spets. Antarktis är en enorm kontinent. Nedanstående karta visar hu den lilla ön Seymour Island knappt går att urskilja när man visar en helhetsbild av Antarktis. Man ser också att just på denna yttersta landtunga av den Västantarktiska halvön är det barmark längs kusterna. Samma sak gäller för övrigt på motsatta sidan vid stränderna mot Ross-havet, även där finns steniga stränder utan is.


 

Hos den breda allmänheten är nog bilden av Antarktis ett gigantiskt isblock. Riktigt så är det nu inte. Det finns inte så många bilder från Seymour Island (observera att det även finns en plats med samma namn på Galapagos, inte att förväxla!). Men här (tv nedan) är en bild från Seymour Island på Antarktis. Bilden kommer hemsidan för en argentinsk forskningsstation och radiostation, Marambio Station. På bilden ser man tydligt hur här är ett helt annan slags natur än ismassorna på fastlandet. Här är det gräsklädda sluttningar på sommaren och ett bra hem för områdets pingviner.  Knappast ett landskap som skulle klarat sig i minus 30 grader året runt. 

Högra bilden nedan är också från Seymour Island på Antarktis och kommer från en annan vetenskaplig sida, som verkar handla om forskning kring pingviner. Även denna visar ett grusigt och bergigt landskap, där bara rester av vinterns snö kan skymtas. I fjärran syns isberg och isblock flyta på havet. 

Även fotot i DN ovan visar att byggnaderna på forskningsstationen Ezperanza inte står på is utan i en grusig sluttning.

  

De stora ismassorna finns alltså inte på Västantarktiska halvön utan främst på Östantarktis, där är isen flera kilometer tjock. Och så den något mindre men ändå betydande ismassan på Västantarktis. Dessa enorma ismassor delas av en hög bergskedja som går rakt över Antarktis. Några 15-20 plusgrader går såklart inte att uppmäta på  centrala Antarktis. Tvärtom ligger temperaturen just nu - mitt i sommaren på södra halvklotet - runt 35 minusgrader.  Vintertid ligger temperaturen runt 40-60 minusgrader. Även på större delen av landtungan Västantarktis är det normalt minusgrader året runt, bortsett från de delar som ligger alldeles intill stränderna, eftersom det varmare havsvattnet strömmar förbi och värmer strandormrådena. Och som sagt gäller detsamma för de små öarna ute i vattnet som Seymour Island. Det är därför som denna ö och andra öar i området inte har någon is utan mest består av sand och klippor och lite gräs - populära områden för vissa fågelarter, i likhet med exempelvis Syd-Georgien och andra öar runt Antarktis.  Även förekomsten av stora undervattensvulkaner misstänks värma vattnet i området. Ytterligare en orsak till att det under korta perioder kan bli ovanligt varmt längs kusterna och på närliggande öar är en speciell så kallad "fön-vind" över de höga bergen på Antarktis som tidvis orsakar förändring i vindsystemen och får varmare luft att pressas mot kustområdena.   

Miljöpartiets EU-parlamentariker, den välkände klimatalarmisten Pär Holmgren, var såklart tvungen att koppla temperaturen på Seymour Island till klimatförändringar. Trots att det inte alls är ovanligt periodvis med temperaturer runt dessa nivåer på denna ö under sommarhalvåret. Att prata om 18-20 plusgrader på Antarktis blir såklart skrämmande om man inte är insatt i hur denna enorma kontinent ser ut, inte vet att det finns många uppmätta temperaturer i området runt 15 grader eller mer sommartid, och inte känner till de stora klimatskillnaderna mellan den Västantarktiska landtungan och resten av Antarktis. Men just att skrämmas lär väl ha varit syftet med Holmgrens tweet (som jag citerat från Borås Tidning i söndags). 


 

I DN-artikeln ovan står för övrigt en annan intressant sak. 

World Meteorological Organization noterar att 19,8 grader uppmättes en januaridag 1982, men det var på ön Signy som visserligen ligger i den antarktiska regionen söder om 60:e breddgraden, men inte på kontinenten.

Ön Signy ligger vid den stora röda markeringen, nordost om spetsen på Västantarktiska halvön (jämför med min markering av Seymour Island längre ned vid lilla pilen). Signy ligger utanför Sydorkneyöarna som både Argentina och Storbritannien gör anspråk på. På ön finns en brittisk forskningsstation (nedan).

    


 

Man räknar alltså inte de 19.8 graderna från ön Signy januari 1982 som ett temperaturrekord för Antarktis, men en uppmätt temperatur på Seymour Island en bit därifrån i januari 2020 räknas som ett rekord för Antarktis för att ön  är en del av kontinentens landmassa.   

Sammanfattningsvis - det är mycket troligt att det slogs ett värmerekord på Seymour Island härom veckan. Men att beskriva det som att "det är plusgrader på Antarktis" blir mycket vilseledande om man inte ger hela bilden. Klimatoro för Antarktis handlar inte i första hand med några graders ökad lufttemperatur, utan det forskarna mest intresserar sig för är hur havsströmmar och sannolika undervattensvulkaner påverkar isen och inte minst hur dessa smälter isen från undersidan. Uppe på isens yta är det oerhört kallt och några graders uppvärmning förändrar inte detta. Här är exempelvis aktuell sommartemperatur på ismassorna på Östantarktis idag. Vad jag förstår står mätstationen nära den stora Amundsenbasen mitt på Sydpolen. Där är just nu den allra varmaste perioden på året, men snart blir det vinter igen och temperaturen faller till mins 50-60 grader.






Varför svalnar intresset för deltagande i klimatmanifestationer? 

2020-02-17

I lördags ägnade Borås Tidning en halvsida åt fredagens klimatmanifestation i Borås. Man konstaterar att "ett 50-tal" personer deltog. Det är en dramatisk minskning från i höstas när klimathysterin var som störst. Då berättade Borås Tidning att det kom "hela 150-200 personer" vid den viktigaste manifestationen i slutet av november. Jag påpekade den gången att det var ett ganska klent intresse i en kommun med långt över 110.000 invånare. Särskilt som vssa deltagare dessutom uppgav i media att de rest till Borås från grannkommunerna. 
 


 

Om nu det var lite, vad ska man då säga om att endast 50 personer dök upp i fredags på den "stora internationella manifestationsdagen"? Det motsvarar 0,05% av befolkningen. Fler tyckte uppenbarligen inte att det var mycket att uppmärksamma. Klimatomställning Borås, som var en av arrangörerna, har blygsamma 290 medlemmar på Facebook. Men inte ens dessa orkade tydligen ta sig till manifetstationen i fredags. Jag undrar förresten vilken annan sammankomst med bara 50 deltagare som får en halvsida med ett antal foton i Borås Tidning?

Även i Stockholm hölls en manifestation, som började på Mynttorget, alldeles utanför fönstret till mitt arbetsrum. Det var slående hur väldigt mycket färre personer hade samlats denna fredag (trots bra väder) jämfört med när hysterin  var som värst i höstas. Då talades det om minst 30-40.000 demonstranter (vissa uppgifter angav ännu större antal). I fredags kom enligt nyhetsmedia "något tusental". Det verkade inte heller hjälpa att Greta Thunberg själv var på plats, och att man lockade med populära artister vid målet på Medborgarplatsen. Förvånansvärt få ungdomar i tonårsåldern syntes på Mynttorget före avmarsch, de flesta verkade i stället vara en blandning av väldigt unga barn (typ mellanstadiet) som skanderade ramsor, och demonstranter i pensionsåldern som av plakat och rockmärken att döma till stor del håller till på yttersta vänsterkanten eller i Miljöpartiet. Min gissning är att en del av dem som var unga under 68-vänsterns härjningar nu på gamla dar hittat en ny fråga som kan användas för att slå mot marknadsekonomi, demokrati, frihet, företagande och ekonomisk tillväxt.

De flesta människor har ju oftast ett arbete att sköta eller en skola att prioritera och inser nog att det knappast hjälper vare sig miljö eller klimat att strejka på fredagarna. Kanske börjar också många som tidigare backat upp den mest högljudda klimatalarmismen inse att de "krafttag" de krävde av politikerna i höstas skulle slå direkt mot det egna jobbet, den egna friheten och den egna levnadsstandarden? Då är det kanske inte lika kul? Kanske har också en och annan kommit till insikt om att svenska åtgärder aldrig kan kompensera för Kinas 500 nya planerade kolkraftverk, och att Sverige redan idag har nollutsläpp nationellt sett eftersom vår skog tar upp alla de utsläpp av koldioxid som görs i landet?

Och nej, domedagen är inte nära. Greta Thunbergs och andra debattörers upprepade domedagsbudskap skrämmer nog snarare bort människor från ett seriöst miljöengagemang. Att regeringens klimatpolitik underkänns av allt fler gör nog också att många drar öronen åt sig när det gäller att kräva "krafttag" av politikerna. De politiska "krafttagen" riskerar i alltför hög grad att bli meningslös och dyr plakatpolitik som de svenska skattebetalarna får betala.


Min gissning är att allt fler börjar se mer nyktert och konstruktivt på klimatfrågan, oberoende av vad man har för åsikt i själva sakfrågan. Svenskar gillar inte extremism, alldeles oavsett vad saken gäller. 




 

Riksrevisionen totalsågar bonus-malus och stödet till miljöbilar

2020-02-16

Uppståndelsen kring att moderaternas förslag om att skrota av bonus-malus-systemet hade knappt lagt sig innan Riksrevisionen i veckan kom med en intressant rapport om statens styrmedel för miljöbilar.

Bland annat konstaterar man att statens styrmedel är ineffektiva och dyra, samt att man inte har visat vilken effekt styrmedlen får för klimatet. Att det i vissa fall saknas miljömässiga konsekvensanalyser är ju särskilt förvånande eftersom det är själva syftet med åtgärderna. Men också att det helt och hållet saknas samhällsekonomiska konsekvensanalyser, säger Cecilia Kellberg, som lett granskningen.

De senaste åren har flera nya styrmedel införts, målet är att minska trafikens klimatutsläpp med 70 procent till år 2030. Under 14 år till och med 2020, har staten satsat nära 13,5 miljarder kronor i stöd eller skatteutgifter för miljöbilar. 


Riksrevisionen kritiserar att det saknas konsekvensanalyser av nytta i förhållande till kostnader. Sådana analyser ska göras enligt regeringens egna riktlinjer. Riksdagen riskerade fatta beslut om miljöbil-styrmedel utan tillräckligt underlag.

Olika kategorier av bilköpare har också olika stor nytta av styrmedlen. De gynnar personer med förmånsbil mer än privatbil-ägare, och är ojämnt fördelade mellan stad och landsbygd. En oproportionerligt stor del av stödet hamnar i storstäder. Skattebetalarna missgynnas också av att många miljöbilar säljs utomlands efter några få år. 

 





 

Har Svenska Dagbladets ledarsida blivit "klimatförnekare"?

2020-02-16

Det kommer nu allt fler seriöst kritiska inlägg i klimatdebatten. I går publicerade Svenska Dagbladets ledarsida en översatt artikel av den kände danske professorn och klimatdebattören Björn Lomborg. I artikeln gör han upp med myterna om att bränderna i Australien skulle ha blivit värre de senaste åren (de har tvärtom minskat i omfattning) samt konstaterar att en tuffare klimatpolitik i Australien inte skulle ha påverkat bränderna ens mätbart. Några citat ur artikeln, som är fylld med intressanta länklar och källor:

"Australien är världens hårdast branddrabbade kontinent. Kring år 1900 brann 11 procent av landets yta, årligen. Nuförtiden brinner cirka 5 procent per år. Om vi inte får stopp på klimatförändringarna kommer högre temperaturer och mer omfattande torka sannolikt innebära en ökning av branddrabbade områden med 0,7 procentenheter, en ökning från 5,3 procent till 6 procent av Australien."

"Tyvärr har mycket av rapporteringen om Australiens bränder fokuserat på att driva en specifik agenda, vilande på tre punkter: bränderna är värre än någonsin, de beror på global uppvärmning och den enda lösningen är att politiker lovar ännu större utsläppsminskningar."

Globalt har vi färre skogsbränder än förut. Sedan år 1900 har de branddrabbade områdena världen över krympt med mer än en tredjedel, till följd av jordbruk, brandbekämpning och skogsvård. Sedan vi fick satellitbevakning rapporterar både NASA och andra organisationer betydande minskningar.

Överraskande nog gäller denna minskning även Australien. Satellitdata visar att brända områden i landet krympt med en tredjedel mellan 1997 och 2018. Under nuvarande brandsäsong har det brunnit mindre än föregående år. Fram till den 26 januari i år hade 19,4 miljoner hektar brunnit – ungefär hälften så mycket som genomsnittet för samma period. (Satelliterna visar att totalt 46 miljoner hektar har brunnit, men nio miljoner av dessa härrör sannolikt från kontrollerad bränning.)"

"När medier hävdar att bränderna i Australien “saknar motstycke” så har de fel. De branddrabbade områdena i Australien krympte med mer än en tredjedel mellan 1990 och 2000, och har minskat under den period det finns satellitdata för. Under nuvarande brandsäsong har 2,5 procent av Australiens yta brunnit, jämfört med snittet för samma tidsperiod under de senaste tio åren på 4,8 procent."

"Skillnaden i år är att bränderna huvudsakligen skett i de stater där Sydney och Melbourne ligger, där lite mer än hälften av landets befolkning bor, och där flera av landets mediehus ligger. Men påståendet att bränderna skulle bero på global uppvärmning vilar på ett bedrägligt urval av data som visar ökade bränder i dessa stater, men samtidigt struntar i de resterande 87 procenten av Australiens yta, där bränderna minskat. Expertgranskade 
prognoser förutspår en långsiktig ökning av branddrabbade områden till följd av global uppvärmning. Men dessa prognoser visar ingen ökning förrän framåt 2030–40-talen. En ny genomgång av tillgängliga data pekar på att det inte går att se någon koppling mellan global uppvärmning och dagens bränder i Australien, och att en ökning kommer att synas tidigast under 2040-talet. Bilderna som nu kommer därifrån är chockerande, men de bör inte stå över vetenskapen.

Skogsbrandsforskare har konsekvent påtalat att mängden brännbart material i skogarna ökar, vilket kraftigt ökar sannolikheten för extrema skogsbränder. Kontrollerad bränning är ett billigt och effektivt sätt att förhindra kraftiga skogsbränder. Andra rimliga åtgärder är bättre byggregler, mekanisk utgallring, säkrare elledningar som minskar risken för att blixtar leder till skogsbrand, insatser som syftar till att förhindra medveten pyromani, och minskning av mängden brännbart material i utkanten av områden där människor bor. Det medmänskliga, effektiva svaret på Australiens tragedi är att fokusera på åtgärder som faktiskt kan innebära en lösning."

Lomborg konstaterar också att Nya Zeelands mål att bli koldioxidneutralt 2050 kommer att kosta 16% (!) av landets ekonomi årligen. Effekten på temperaturminskningarna kommer ändå att vara knappt mätbara. Lomborg varnar för enorma kostnader för skattebetalarna världen över om man ska uppnå "koldioxidneutralitet", och att fattigare länder aldrig kommer att kunna bära dessa kostnader. De höga kostnaderna innebär att denna "lösning" på klimatförändringarna är önsketänkande.

Lomborg vill hellre lägga fokus på teknisk utveckling och innovartioner. Bland annat konstaterar han att sol- och vindenergi inte på flera decennier kommer att vara tillräckligt billigt, eller tillräckligt effektivt för att ersätta fossila bränslen. Idag står de för endast 1,1 procent av den globala energimixen och enligt IEA, Internationella energirådet, kommer de inte att utgöra ens 5 procent 2040, trots subventioner på 3 biljoner dollar. Lomborg konstaterar i stället att Innovation behövs för att sänka priset på grön energi. Allt från genombrott inom batteriteknik till kärnkraft och koldioxidinsamling (det sistnämnda är jag dock personligen mycket skeptisk till, enorma kostnader utan garanti för att det har någon tydlig global effekt på klimatförändringarna).




 

Slutreplik till Miljöpartiet i Expressen

2020-02-11

Vi fick svar från miljöpartiets miljötalesperson efter vår artikel i Expressen där vi berättade att Moderaterna vill skrota bonus-malus-systemet för beräkning av fordonsskatt. I dag bemöter vi nio moderater som skrev den första debattartikeln Lorentz Tovatt (MP) i denna slutreplik:






Ny Teknik: Feltolkade klimatscenarion i 2000 rapporter om klimatet

2020-02-10

senaste numret av Ny Teknik uppmärksammas att FN:s klimatpanel IPCC:s "värstascenario" om klimatförändringar felaktigt används som "normalscenarie" i över 2.000 vetenskapliga rapporter. Till följd av detta har prognoser och modeller för framtiden blivit mycket allvarligare än de annars skulle ha blivit. Enligt detta "värstascenario" skulle temperaturen öka med sex grader fram till år 2100, medan dagens forskare enligt tidningen anser att vi med den rådande utvecklingen snarare kommer att landa på en ökning runt 3 grader. 

Bakgrunden är att inför att IPCC skulle släppa sin femte rapport 2014 lade forskare fram fyra scenarier som beskrev hur koldioxidutsläppen skulle kunna se ut under återstoden av århundradet. Bland dem fanns RCP8.5 – ett värsta scenario där en ökning av kolanvändningen med 500 procent kombinerades med nära nog obefintliga regelverk för att begränsa utsläppen. Skaparna såg aldrig scenariot som en trolig utgång utan beräknade att sannolikheten för att den extrema utvecklingen skulle förverkligas bara låg på tre procent.

Trots detta 
har RCP8.5 fått statusen som ett ”business as usual-scenario” – vilket felaktigt skulle kunna tolkas som att klimatmodellen representerar vad som blir resultatet vid en förlängning av rådande förhållanden. Och hittills har, enligt Ny Teknik, andra klimatforskare hunnit använda hypotesen i mer än 2 000 (!) vetenskapliga avhandlingar. Kritiken från andra forskare i artikeln är inte nådig - man menar att forskare måste förvissa sig om varifrån olika uppgifter kommer och vad de avser innan de lägger dem till grund för nya vetenskapliga rapporter. 

Jag kan ju lägga till att många av dessa öven 2.000 avhandlingar i allra högsta grad påverkar politiska beslut i klimatfrågan både i Sverige och utomlands. De styr också mycket av den allt mer alarmistiska mediebevakningen i frågan. Om politiker och allmänhet tror att IPCC:s värstascenario är det mest sannolika blir man helt enkelt lurade in i en alarmistisk domedagssyn på klimatfrågan.
 






Tung västsvensk miljöröst förespråkar mer realism i klimatfrågan

2020-02-10

Göran Wärmby har en speciell bakgrund. Han är civilingenjör till yrket och var kampanjledare i Greenpeace Sverige 1986-88 efter 12 års tjänst på naturvårdsenheten vid Länsstyrelsen  i Göteborgs och Bohus Län. Han har också bland annat varit miljöchef i Göteborgs Stad.

Häromdagen närmast chockade han klimatalarmisterna med sin gästkolumn på ledarsidan i Göteborgs-Posten med rubriken "Dags för mer realism i klimatfrågan".

Den som läser artikeln känner igen mycket från mina egna artiklar och inlägg i klimatdebatten genom åren. Faktum är att nästan varje ord skulle kunnat ha varit hämtade från min blogg. Artikeln är en bra sammanfattning av läget ocv hans förslag till fokus på lösningar i andra länder (sista stycket), och hans framtidsoptimism (i stället för undergångsstämning) ligger väl i linje med min och moderaternas syn på frågan. Jag lägger ut hela texten här:

 

Dags för mer realism i klimatfrågan

De flesta forskare är överens om att det globala klimatet värms upp och att detta orsakas av mänsklig påverkan. Hur mycket finns det olika uppfattningar om. Frågan är mycket komplex och känslomässiga argument får många gånger för stort utrymme.

Ett foto från museet inne i berget vid glaciären Kitzsteinhorn i Österrike flimrar förbi i mitt huvud. Fotot visar att glaciären började smälta redan år 1905. Innan de riktigt stora utsläppen av koldioxid tog fart, tänker jag. Klimatet på jorden har alltid varierat kraftigt med istider och varma perioder. Lilla istiden slutar ca 1850. Därefter har medeltemperaturen ökat fram till 1940-talet utan några större koldioxidutsläpp.

Cirka 85 procent av koldioxiden har släppts ut efter 1940-talet och andra världskriget utan att man ser någon särskilt kraftigare temperaturhöjning än tidigare. Höjningen fortsätter sakta men säkert med i snitt cirka en tiondels grad per decennium. Havsnivån tycks inte höjas mer än tidigare, några millimeter per år.

Men alla larmrapporter? De kommer i huvudsak från FN:s klimatorgan IPCC som sammanställer forskningsresultat från hundratals forskare från hela världen för beslutsfattare och media. Flera exempel tyder på att IPCC tidvis överdriver hoten i sina sammanfattningar – sammanfattningar som görs av andra personer än de som gjort själva forskningsrapporterna.

Några exempel är ”Hockeyklubban” 1998, ”Himalaya-skandalen” 2007 och ”Climategate” 2009. Flera kända forskare har kritiserat och lämnat IPCC. Organisationen är politiskt styrd och inte någon opartisk vetenskaplig institution. Det har tyvärr flera gånger skadat trovärdigheten för IPCC.

De cirka 100 klimatmodeller man jobbar med över tid har förutsagt höga värden på jordens kommande medeltemperatur som inte visat sig stämma med senare uppmätta lägre temperaturer. Dessa modeller ligger i många fall bakom det återkommande budskapet att ”vi har 10 år på oss”. Det märkliga är att inte media grävt mer i detta och ställt frågor till IPCC.

Ett annat oroväckande faktum är att det anses olämpligt att föra fram slutsatser som talar emot ”klimathotet”, enligt flera kontakter jag haft med klimatforskare i nordiska länder. Hela frågan om klimat och miljö skulle tjäna på en mer öppen debatt, mer realism och mer fakta.

Kina, Indien och Afrika kommer att installera hundratals nya kolkraftverk de kommande åren för att skapa en dräglig standard för sina befolkningar. Sveriges utsläpp märks inte på den globala utsläppskurvan. Vi har redan gjort mer än de flesta länder. Vår skog tar upp lika mycket koldioxid som vi släpper ut, vilket sällan redovisas.

Därmed inte sagt att vi inte ska ta klimatfrågan på allvar. En uppvärmning pågår. Mänsklig verksamhet påverkar, men i vilken omfattning är högst osäkert enligt många forskare. Istället för att ha panik över att världen går under, bör vi ägna oss åt mer realistiska och genomförbara åtgärder, inte minst genom att hjälpa utvecklingsländer som ”domineras av kolkraft” men som har goda förutsättningar för solenergi och andra lösningar.

Göran Wärmby
 





22 nya kolkraftverk i Japan - och 500 i Kina

2020-02-08

I dag finns för en gångs skull en intressant "klimatartikel" i Aftonbladet. Man berättar att Japan kommer att bygga 22 nya kolkraftverk de närmaste fem åren för att kompensera för stängningen av kärnkraftverken. Japan ser enligt artikeln kolet som ett kostnadseffektivt, säkert och tillgängligt bränsle. Enligt New York Times kommer samtidigt de nya kraftverken släppa ut lika mycket koldioxid som alla personbilar som säljs i USA årligen.

Men Japans ökande kolanvändning är enligt artikeln ändå ingenting jämfört med Kina som kommer att bygga ca 500 (!) nya kolkraftverk fram till 2030. Asien står för över 80 procent av världens kolanvändning och all kolanvändning i Asien ökar. Bilden att kolet fasas ut i världen stämmer helt enkelt inte säger forskaren Mikael Höök vid Uppsala Universitet.

"Japan använder 3 procent av väldens totala kolförbrukning. Kina använder 50 procent. Att Europa skulle kunna kompensera för det Kina använder, det går inte ihop. Men sedan finns andra argument. Att man kan vara ett gott exempel, ett föregångsland och visa att det är möjligt att ställa om" fortsätter Höök.

Den enda "nyttan" med svensk klimatpolitik är alltså att Sverige skulle kunna vara "ett föredöme" i världen. Då infinner sig den intressanta frågan hur mycket svenska folket är villiga att betala för att vara ett sådant föredöme? Hur mycket är man villig att betala i ökande "klimatskatter" om man samtidigt vet att de egna stora uppoffringarna inte medför något konkret och mätbart alls globalt? Och om svensk klimatpolitik medför lägre levnadsstandard, minskad frihet, lägre tillväxt och otrygg och dyr energiförsörjning lär vi för övrigt inte bli något föredöme för omvärlden heller. För vem vill följa efter oss då? För övrigt - varför skulle Kina ta efter Sverige när den stora utmaningen är att billigt och effektivt klara energiförsörjningen för över en miljard kineser? 

Jag landar i min vanliga slutsats - Sverige borde endast satsa på sådana "Klimatåtgärder" som bevisligen samtidigt medför fördelar för samhällsekonomi, tillväxt, hälsa och miljö. Moderaternas linje med fokus på elektrifiering och trygg elförsörjning, teknisk utveckling inom industrin och miljö/klimat- och hälsonyttiga insatser i fattiga länder ligger idag helt i linje med mina tankar. Straffbeskattning av landsbygden, bilismen och transportsektorn är samtidigt sådant vi moderater tar strid mot.






Sannolikt vilseledande att påstå att vindkraften sänker elkostnaderna

2020-02-05

I går hade Dagens Industri flera helsidor om energi, där man bland annat skrev en hel del om den snabba utbyggnaden av vindkraft. I artikeln hyllas vindkraften som en stor vinst för konsumenterna, och man citerar vd:n för Svensk Vindenergi som uttalar att investeringarna i vindkraft slår alla rekord och bidrar till att pressa elkundernas nota med mångmiljardbelopp årligen.



Detta skulle jag vilja påstå är ett vilseledande påstående. För även om vindkraften bidragit till att sänka elpriserna under perioder när vindkraften producerar mycket el så bidrar samtidigt vindkraften till snabbt ökande nätavgifter eftersom det kostar enorma summor att bygga ut stamnäten till de platser där vindkraftparkerna finns. Inte sällan finns dessutom många av de stora vindkraftparkerna i norra delen av landet där man redan har gott om el tack vare vattenkraften och där efterfrågan av el är mindre. Mycket av den el som produceras i norr måste därför ledas till södra delen av landet för att så gott det går kompensera för nedlagd kärnkraft och kraftigt ökande elbehov. De stigande nätavgifterna hamnar direkt på elkundernas faktura.

Ovanpå detta kan man ju konstatera att priset för en kliowattimme el bara till en del består av marknadspriset. Till detta kommer en hög elskatt som även inkluderar elcertifikatsavgiften som är en direkt subvention till framförallt vindkraften. Detta är också något elkunden får betala.

Jag tror få konsumenter upplever att elkostnaderna minskat i takt med att vindkraften har byggts ut. Inte heller att det skulle ha tryggat elförsörjningen. Tvärtom får jag allt fler arga mail från både privatpersoner och företag som både klagar över höga elkostnader och problem att få fram tillräckligt med el för företagsetableringar. Problemet för elkunderna idag är att även om man sparar och energieffektiviserar och därför kan minska sin elförbrukning så är själva elen den lilla delen av elkostnaden, även när man räknar in elskatterna och momsen. Nätavgifterna samt momsen på detta är den stora kostnaden för många hushållskunder. Och den kostnaden stiger hela tiden ju mer vindkraft vi bygger. 

Jag har nu bett riksdagens utredningstjänst, RUT, försöka räkna på hur mycket utbyggnaden av vindkraften påverkat nätavgifterna för elabonnenterna. Det ska bli intressant att se om de kan reda ut detta.

Jag har inget personligen emot vindkraft så länge den byggs på rätt platser och inte stör närboende och känsliga naturmiljöer. Jag är för övrigt själv sedan många år delägare i ett vindkraftbolag, Slätten Vind AB, som äger och driver ett antal vindkraftverk i Västsverige. Men trots detta är jag ytterst kritisk till det onyanserade hyllandet av vindkraften. Utbyggnaden går alldeles för snabbt och det skapar stora obalanser på elmarknaden och driver upp de totala elkostnaderna för konsumenterna.

Rent generellt tror jag att de flesta elkonsumenter tycker det är märkligt att vi skickar dubbla budskap från politiken. Vi vill att allt mer ska elektrifieras - allt från elbilar till industriprocesser - och samtidigt har vi en mycket hög beskattning av el och mycket höga och stigande nätavgifter som konsumenten har svårt att påverka. Om man vill underlätta elektrifiering borde vi göra flera saker:
1. Se till att vi har en stabil inhemsk elproduktion som fungerar oavsett väder. Vindkraft kan aldrig vara baskraft. Vattenkraft och kärnkraft måste under överskådlig tid vara basen för denna elproduktion.
2. Sänka elskatterna för att stimulera ökad elektrifiering. Med fördel kunde kanske pengar från ineffektiva och utdömda satsningar på "klimatpolitik" i stället användas för att sänka elskatterna.
3. Nätavgifterna måste sänkas och/eller bli mer påverkbara för elkonsumenten.






Debattartikeln i Expressen i sin helhet 

2020-02-02

Här är vår debattartikel i Expressen idag i sin helhet (klicka för läsbar storlek).






Intressant inlägg i klimatdebatten 

2020-02-02

John Hassler är professor vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet och tidigare ordförande för Finanspolitiska Rådet. Han är även ordförande för SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) som nyligen publicerade den omtalade rapporten från tankesmedjan SNS, "Svensk politik för globalt klimat". I en intressant intervju i fplus ger han sin syn på klimatfrågan. I artikeln påpekar han att det inte är oljan som är det stora "problemet" i klimatomställningen utan kolet, och att Sverige måste ha mycket tydligare fokus på att klimatfrågan är global. Med bara en liten global koldioxidskatt skulle det idag mycket billiga kolet snabbt bli mindre lönsamt.

Kol, till skillnad från konventionella olja, är väldigt priskänslig och redan dagens pris på utsläppsrätter inom EU, om det översätts till bensinskatt motsvarar en femtioöring per liter, gör kolkraften olönsam. När klimatskadan räknas in i kalkylen är alltså kolkraft olönsam. Andra frågor som flygets och bilarnas användning av konventionell olja är sekundära problem och han ser egentligen inga problem med att fortsätta använda konventionell olja. "Den är inte särskilt priskänslig. En skatt skulle visserligen drabba vinsterna i oljeproduktionen, men eftersom marginalerna är så pass stora så prisar, även en hög skatt inte ut konventionell olja". "Detta betyder också att det är samhällsekonomiskt rätt att använda den konventionella oljan även när klimatskadan tas med i kalkylen. Den konventionella oljan kan och bör förmodligen användas till den tar slut."

Det är lätt att instämma i jämförelsen mellan kol och oljeprodukter. Svenska bilister och svensk landsbygd kan såklart aldrig kompensera för allt fler nybyggda kinesiska och indiska kolkraftverk. Svenska folket kan skattas ihjäl fullständigt med nya "klimatskatter" utan att det ger någon som helst global effekt på oljeförbrukningen. Och Sverige har redan världens i särklass högsta koldioxidskatt. Min stora invändning är ändå Hasslers tro att det går att införa en global koldioxidskatt. Det är såklart en utopi, hur skulle det gå till?

I Intervjun sägs också ett antal andra viktiga sanningar, exempelvis att det är fel att stoppa Preems nya raffinaderi i Lysekil. Hassler riktar också stenhård kritik mot stora delar av regeringens klimatpolitik för att den har fel fokus. Men allra intressantast är kanske att han - som själv förespråkar skarpa åtgärder mot klimatförändringar - säger följande om forskningsläget. Det är en rejäl råsop mot dem som felaktigt uppreparr att vetenskapen är enig i klimatfrågan:

"Det vetenskapliga underlaget för frågan om hur mycket utsläppen av växthusgaser kommer att påverka jordens klimat, och vilka effekter det får på världens ekonomer, är mycket osäkert. Det finns till exempel inte något starkt stöd i forskningen för att vi skulle ha passerat, eller är på väg att passera, en global ”tipping point” där klimatförändringarna skenar."

Hans slutsats är visserligen att man "för säkerhets skull" (försiktighetsprincipen) ändå bör vidta åtgärder:

"Men vi menar att det är absolut fel att vänta med åtgärder trots den osäkerheten. För om det, trots osäkerheten, skulle vara så att konsekvenserna blir så allvarliga som en del forskning indikerar, är det viktigt att börja i tid. De samhällsekonomiska vinsterna överväger då med råge de kostnader som är förknippade med en stor global omställning. Det är inte värt risken helt enkelt".

Det är väl här vi skiljer oss mest åt. För mig handlar försiktighetsprincipen snarare om att inte ösa ut massor av miljarder av skattebetalarnas pengar på kostsamma åtgärder som endast syftar till att minska utsläpp av koldioxid utan att man åtminstone är hyfsat säker på att detta mer än marginellt påverkar jordens klimat. Risken att vi bokstavligen kastar pengar i sjön är annars uppenbar. Bättre då att satsa på åtgärder som bevisligen även medför andra nyttor för miljö, hälsa, samhällsekonomi eller tillväxt. Att hjälpa andra länder med elektrifiering och ge stöd till att utveckla solkraft i fattiga länder runt ekvatorn med många soltimmar är två bra exempel på sådana åtgärder som inte är bortkastade oavsett om det ger effekt på klimatförändringarna eller inte. Och stöd till fordkning kring nya energikällor - effektivare solenergi, vätgasteknik och ny kärnkraftsteknik kan både skapa tillväxt, jobb och exportinkomster.

Här hemma i Sverige borde vi även lägga fokus på ökad elektrifiering, stabil elproduktion och eldistribution. Och om jag fick bestämma även lägre nätavgifter och lägre elskatter - i stället för meningslösa klimatåtgärder. Idag vill vi att elektrifieringen ska öka, samtidigt som kostnaderna för elen (elpris, elskatter och nätavgifter sammantaget) hela tiden ökar. Fick vi ned dessa kostnader skulle marknadskrafterna själva verka för ökad elektrifiering - utan behov av snedvridande subventioner. Att minska Sveriges beroende av importerad olja och gas är dessutom givetvis bra för samhällsekonomin och försörjningsberedskapen alldeles oavsett den möjliga klimatnyttan. 



 


Debattartikel om "bonus-malus" i Expressen idag

2020-02-01

I dag har jag och åtta moderata riksdagskolleger en debattartikel med anledning av att Moderaterna ger beskedet att vi vill avskaffa dagens system med bonus-malus. Jag utvecklade ju även saken på bloggen igår där jag sammanfattade argumenten mot dagens system. Debattartikeln publioceras på nätet idag och om allt går som planerat kommer inlägget även i morgondagens papperstidning. Klicka på twitterinlägget nedan för att läsa.


 




Moderaterna vill skrota "bonus-malus"

2020-01-31

I dag meddelas det nya beskedet från moderaterna. Vi vill skrota bonus-malus-systemet. Detta är något jag och ett antal m-kolleger engagerat oss i ganska mycket det senaste året i takt med att vi sett allt fler negativa effekter av systemet. Droppen blev när det nya wltp-systemet för mätning av avgaser lades ovanpå befintligt bonus-malus-system, vilket fick helt orimliga effekter. Tanken med bonus-malus var god från början men modellen har slagit helt fel. Då måste man tänka om.

Bonus-malus slår hårt mot den som måste köpa nytt fordon men där det inte finns några "bonus-alternativ". Bland dessa kan nämnas många hantverkare och småföretagare och de som är beroende av bil med dragkrok för att kunna dra tunga släp. Systemet slår på detta sätt mot företagande, jobb och landsbygdens näringar. Vi har också sett hur husbilsbranschen säger upp personal på grund av helt groteska fordonsskatter på nya husbilar. Samtidigt ser vi att det svenska bonus-malus-systemet medfört en ökad export av elbilar till Norge - i praktiken bekostar svenska skattebetalare delar av omställningen av fordonsflottan i vårt grannland.

Utöver detta medför dagens system att de som redan har råd att köpa elbil får en bonus betalt av de som inte har råd att köpa en elbil. Det överför pengar till dem som har mycket från dem som har mindre och det överför pengar från landsbygden till städer och tätorter där de flesta elbilar köps.

Jag har tidigare även berättat att även Konjunkturinstitutet dömer ut bonus-malus. Det finns många skäl att skrota bonus-malus och göra om hela systemet i grunden. 

 





"Miljöpartiets drömmar om klimatdiktatur"

2020-01-30



I går hade Svenska Dagbladet denna ledartext med ovanstående rubrik (tyvärr låst). Det förvånade mig mycket att denna normalt så klimatalarmistiska tidning på ledarplats gick till så starkt angrepp mot Miljöpartiet. Det kändes befriande.

I ledaren skriver Jesper Sandström bland annat:

 

"Partiet har också en annan mer auktoritär sida. Den riskerar att vinna mark om diskussionen om klimatet blir allt mer apokalyptisk. Inom Miljöpartiet finns en obehaglig övertygelse om att de egna ideerna är så goda, de egna problemen så akuta, de egna lösningarna så överlägsna, att man kan kompromissa med demokratin för att nå sina mål."


Ledaren går sedan igenom ett antal märkliga uttalanden från ledande miljöpartister, bland annat från europaparlamentarikern Per Holmgren (som jag själv tidigare också uppmärksammat). Även andra miuljpartistiska fd ministrar får kritik. 

I slutet av ledaren kan man läsa:

 

"Problemet är alltså inte att klimatdiktatur eller grön kulturrevolution väntar över en natt, utan att Miljöpartiet är beredda att gå alldeles för långt i den riktningen, eftersom de är såövertygade om de egna lösningarnas nödvändighet. Det blir i bästa fall dyrt och verkningslöst, i värsta fall direkt skadligt för människan, miljön och ekonomin."


Jag kunde inte sagt det bättre själv. Eller, jag har ju faktiskt sagt det själv ett antal gånger genom åren och då fått enorm kritik från klimatalarmisterna för min hårda ton. Jag kan bara konstatera att allt fler börjar vakna. Klimatdebatten kan förhoppningsvis gå från extremism och alarmism till framtidstro. Men då måste övriga partier sluta lyssna på Miljöpartiet som samlar de mest extrema rösterna i klimatpolitiken.






Media om min KU-anmälan av Anders Ygeman (S)

2020-01-30

Både P4 Sjuhärad och Borås Tidning uppmärksammar min KU-anmälan av statsrådet Ygeman.











Jag KU-anmäler statsrådet Anders Ygeman

2020-01-29

Jag KU-anmäler nu statsrådet Anders Ygeman med anledning av de vilseledande uppgifter han spred på twitter (och i andra sammanhang) i höstas rörande skicket på reaktorerna Ringhals 1 och 2. Hela motiveringen, underlagen och bilagorna 1-2 finns i mitt blogginlägg om samma sak den 24/1 (se nedan). Till KU-anmälan har jag även bifogat detta utlåtande från Strålsäkerhetsmyndigheten.

Sannolikheten för att KU ska gå på min linje är hög, KU har tidigare uttalat att statsråden ska lämna korrekt information även i sopciala medier. Mina KU-anmälningar tidigare år av såväl statsminister Löfvén som migrationsminister Morgan Johansson fick för övrigt framgång och dessutom stöd av ett, vad jag vill minnas, helt enigt KU. (Det är en av dessa två anmälningar som jag åberopar i näst sista stycket när det gäller KU:s praxis).  Även denna gång anser jag mig ha gott stöd och stabila underlag för min anmälan.

 






Hotar klimatförändringar den finansiella stabiliteten?

2020-01-28



I dag hade finansutskottet utfrågning med Riksbanken, Finansinspektionen och Riksgälden om hot mot den finansiella stabiliteten. Mycket är återkommande vid dessa utfrågningar, exempelvis stabiliteten i banksektorn, hushållens skuldsättning, utvecklingen på bostadsmarknaden, kreditgivning till näringslivet, ränteläget och andra viktiga parametrar. Alltid intressant.

Men vid utfrågningen deltog även finansmarknadsminister Per Bolund (MP) och han kunde såklart inte låta bli att ägna det mesta av sin talartid åt det hot han och andra menar finns mot finansmarknaderna till följd av klimatförändringar. Och så är det möjligen - om det blir  dramatiska förändringar av klimatet så påverkar det såklart både hushåll och företag. Vissa kommer att tjäna på det och andra förlora. Sådant kan skapa obalanser på de fiansiella marknaderna.

Men Bolund gjorde några påståenden som jag starkt ifrågasätter. Det första var att han förutspådde mycket kraftigt ökade försäkringskostnader till följd av klimatförändringar. Detta är något många hotar med i debatten, översvämningar, skogsbränder, stormar osv påstås bli fler och värre om klimatet blir varmare.

Hittills syns dock inget av detta, statistiken visar tvärtom att stormar och oväder ligger ganska stabilt över åren,. havsnivåerna stiger ungefär som tidigare och arealerna mark som brinner globalt blir mindre över tid, inte minst i USA. Och hittills syns faktiskt inget av några stigande samhällskostnader heller. Här är statistik från världens största återförsäkringsboilag Munich RE, hämtat från en rapport man presenterade 2017 över världens försäkringskolstnader för väderkatastrofer, relaterade till total BNP åren 1990-2017. Det är en tydlig trend mot minskade kostnader, även om det varierar mellan åren. Per Bolunds hotfulla påståenden om stigande kostnader känns därmed mer som osäkra framtidsprognoser.


 

Bolund framförde också åsikten att vissa placeringar efter hand "kommer bli värdelösa", och uppenbarligen syftade han på investering i verksamheter som medför koldioxidutskläpp. Han nämnde särskilt cementindustrin. Mycket märkligt tycker jag med tanke på att han och MP stenhårt driver byggande av höghastighetsjärnväg. Denna järnväg byggs på tjocka gjutna betongblock för att skapa stabilitet, till skillnad från vanlig järnväg som byggs på syllar. Om vi ska bygga höghastighetsjärnväg i Sverige kommer cement och betongindustrin att få ett enormt uppsving och tjäna massor av pengar, trots att det är den verksamhet som kanske släpper ut mest koldioxid av alla industriprocesser.






Ulf Kristerssons möte med Bensinupproret väckte positiva reaktioner

2020-01-28

Detta facebookinlägg från Bensinupproret förra veckan, som jag sedan själv delade på twitter, fick mycket uppskattning i Bensinupprorets nätverk. Att en av partiledarna tar sig tid att träffa Bensinupproret och lyssna borde vara en självklarhet, men uppenbarligen är det inte det. Vad jag förstår är Ulf Kristersson den ende av partiledarna som gjort detta. Moderaternas linje att sänka drivmedelsskatterna med en krona per liter i årets budget visar också att vi tar frågan på allvar.

 






Nej, inte plusgrader på Grönland - men det var rekordkyla 2 januari i år

2020-01-25

Jag hamnade i en mycket märklig diskussion på twitter idag. En välbekant vänster-klimatalarmist påpekade att det minsann är plusgrader på Grönland mitt i vintern, och att det "brukar vara ännu högre temperaturer". Men han hade inte tagit fram temperaturuppgifter från den stora ön Grönland alls. Däremot från stadsdelen Grönland i Olso. Jag kunde visa för honom att det tvärtom är väldigt kallt på Grönland just ju.

 

  

           

Så nej, det är inte plusgrader på Grönland. Faktum är att det tvärtom är ovanligt kallt på ön denna vinter. Den 2 januari slogs faktiskt köldrekord på grönland - minus 66 grader på Summit Station. Så kallt har det aldrig varit sedan mätningarna började. Aldrig någon dag någon månad någonstans på Grönland. Det är bara att konstatera att samtidigt som det är en ovanligt mild och snöfattig vinter i södra delen av Skandinavien så är det alltså rekordkallt på Grönland.  

Måste samtidigt ställa en nyfiken fråga - var det någon från media som uppmärksammade detta köldrekord? Jag har förgäves sökt på google efter någon liten nyhet om saken, men förgäves. Inte minsta lilla notis någonstans. Frågan är varför? 




 

Talade regeringen osanning om den rostiga bottenplåten på Ringhals?

2020-01-24

En del i den politiska striden om stängningen av Ringhals 1 och 2 har varit att flera regeringsföreträdare och många kärnkraftsmotståndare framhållit att reaktorerna fallit för åldersstrecket och att det finns allvarliga rostskador i anläggningarna. Så här skrev exempelvis inrikesminister, Anders Ygeman på twitter vid två tillfällen i december: 


  

Det märkliga är att uppgifterna verkar vara helt fel. Bilderna är gamla och de aktuella rostskadorna reparerades 2015-16. Detta påpekas av den ansedda kärnkrafts och energiexperten Torsten Dilot i detta inlägg på LinkedIN, och bekräftas även i denna rapport från Ringhals som beskriver hur reparationen genomfördes 2015-16. Här ett utdrag från Dilots text:


 

Det har ju också dykt upp en företagsintern rapport från Vattenfall daterad 2016 som sägs visa att både Ringhals 1 och Ringhals 2 är i gott skick och skulle ha kunnat drivas vidare utan några större investeringar. Påståendet att reaktorerna har tjänat ut är i så fall felaktiga. Ändå är det detta som till stor del använts som argument för besluten att stänga reaktorerna i förtid. Det senaste riksdagsbeslutet i frågan (i onsdags) förlorade vi som ville förlänga drifttiden med en enda rösts marginal (174-173).

Jag kommer att gå vidare med detta ärende på lämpligt sätt. Att Ringhals 1 och 2 kan ha stängts ned baserat på falska uppgifter om anläggningarnas status är oerhört allvarligt, både ur ekonomisk synpunkt och när det gäller svensk elförsörjning och klok miljöpolitik.

 



 

Moderat krav skärpte upp Sveriges linje kring EU:s nya klimatfond

2020-01-21     

När EU-nämnden hade sammanträde med finansministern nyligen lyfte vi moderater frågan om EU:s planer på att inrätta en ny gigantisk "klimatfond". Tanken är att planen totalt, inklusive nationella och privata investeringar ska omfatta 10.000 miljarder kronor. Gigantiska pengar.

Oron vi moderater hyser är att EU ska försöka lägga kostnaderna för denna "klimatfond" utanför EU-budgeten, vilket skulle öka medlemsstaternas kostnader. Från moderat sida menar vi att om EU ska bygga upp en sådan fond får man samtidigt finansiera det genom att minska kostnaderna för något annat. Detta var också det besked vår moderate andre vice ordförande i EU-nämnden, Jessika Roswall, framförde vid mötet. Från övriga partier var intresset för frågan svalt, men den moderata linjen fick stöd av EU-nämnden.

I dag kan jag konstatera att finansministern uttalar sig helt i enlighet med denna moderata linje i en intervju i Aftonbladet.

Moderaterna kommer fortsätta att noga bevaka frågan om EU:s budget och den svenska EU-avgiften. Det handlar om mycket stora pengar. Som moderaternas ansvarige för frågan i Finansutskottet kommer jag att har stort fokus på detta. I höstas fick vi igenom skärpta skrivningar kring den svenska inställningen till EU-avgiften, och finansministerns tydliga besked om Sveriges inställning till klimatfonden var ännu en seger för en restriktiv linje kring den svenska EU-budgeten. Moderaterna har en viktig uppgift att värna de svenska skattebetalarnas pengar.






Med dagens regering behövs inga ytterligare gycklarprojekt

2020-01-21     

Regeringen har ofta en väldigt högtravande retorik när det gäller svensk klimatpolitik. Sverige ska "gå före" och "vara ett föredöme för andra länder". Retoriken känns allt mer ihålig i takt med att tunga instanser såsom Konjunkturinstitutet och Riksrevisionen dömer ut klimatsatsningarna som inneffektiva eller rent av meningslösa. Dessutom väldigt dyra - om man har som mål att minska utsläppen av koldioxid får man betydligt mindre effekt per satsad krona på åtgärder i Sverige jämfört med åtgärder utomlands. Ändå står enormt kostnadskrävande svenska insatser överst på regeringens lista, insatser som driver upp elpriser, drivmedelspriser och skatter för svenska folket.

I går rapporterade Svenska Dagbladet (tyvärr låst artikel) att regeringen och Natrurvårdsverket inom ramen för "Klimatinitiativet" satsat på gycklarföreställningar (!) "för att kraftigt minska utsläppen". Ett annat projekt är "Klimatångestterapi" (!) som enligt projektets egna beräkningar kommer att minska utsläppen med 0,1 kilo koldioxid per satsad krona (fråga mig inte hur man kommit fram till detta). 

Tidigare har Slöseriombudsmannen och dess följare utsett regeringens klimatpolitik som 2019 års värsta slöseri med skattemedel. Och då ska man veta att det var en hård konkurrens med ett antal andra vansinniga sätt att hantera våra skattepengar.

Detta är också en av anledningarna till att Moderaterna skär bort en del av de så kallade "klimatsatsningar" som regeringen gör. Samtidigt styr vi över mer till insatser utomlands där pengarna, förutom att minska utsläpp, även kan gynna tillväxt, välstånd, hälsa och miljö i fattiga länder. Moderaternas besparingar på detta område frigör massor av pengar till välfärden och rättssystemet, och Miljöpartiets påstående att det "hotar klimatet" faller på sin egen orimlighet. 

Och en sak är klar. Med dagens regering behövs inga ytterligare gycklarprojekt.





 

Ny fulvinklad klimatartikel av Aftonbladet

2020-01-14

Gårdagens webartikel finns idag i Aftonbladets papperstidning. Att man i braskande rubriker påstår att jag skulle ha blivit "uppläxad" av min partiledare är ett rent spinn från Aftonbladtes sida. Det har aldrig förekommit överhuvudtaget. Men att en tidning skriver en rubrik som helt saknar koppling till innehållet i själva artikeln får man väl leva med. För upplysnings skull lade jag ut detta i sociala medier igår så inga missförstånd skulle uppstå.

I sak upprepar alltså Aftonbladet återigen felaktigt att jag ifrågasätter att människan påverkar klimatet. Främst hänger man tydligen upp sig på att jag vägrar använda det nya modeordet "klimatkris" utan föredrar att tala om klimatförändringar. Att jag inte använder ordet "kris" ska alltså tolkas som att jag förnekar klimatförändringar. Det är faktiskt ganska tramsigt.

Jag fick också tillfälle att bemöta skriverierna innan artikeln skrevs, och här är hela mailet jag skickade till reportern Olof Svensson på Aftonbladet:

Men någon publicering i sin helhet blev det inte, utan i stället på ett mycket missvisande sätt. Var och en får väl själv bedöma när man läser artikeln. Bilden man får är ju att oron för klimatalarmismen skulle vara helheten i moderaternas politik. Hade man skrivit ut hela mitt svar hade ju plötligt hela artikeln motsagt sig själv. Syftet är återigen att felaktigt utpeka mig som "klimatförnekare", och i det arbetet är tydligen alla medel tillåtna.

Att Borås Tidning följer efter som "copy cat" var ytterst väntat. Och även denna rubrik är mycket missvisande eftersom Ulf Kristersson alltså inte uttryckte sig så som påstås i rubriken. Men i artikeln i BT idag har man i vart fall lagt ut hela mitt skriftliga svar. 

Att sedan BT har lite svårt i artikeln med att skilja på moderata förslag inom miljö- och klimatpolitik och min utkvittning när det gällde beslutet om det klimatpolitiska ramverket 2017 (som sju partier enats om) får jag väl leva med. Här är mitt gamla blogginlägg om den saken för den som är nyfiken. Jag står för mitt beslut och blir allt mer övertygad om att det var rätt att inte rösta för detta. Men det har ju inget direkt med de konkreta moderata politiska förslagen på klimatområdet att göra.

Det är bara att konstatera att i alla andra politiska frågor i Sverige får man lov att debattera och diskutera och ha dra olika politiska slutsatser av både verklighet och vetenskap.  Men när det gäller klimatfrågan måste alla tycka exakt lika, och den som avviker minsta lilla från den vägen ska brännmärkas. Jag hoppas media en dag inser att jag aldrig kommer att vika mig en millimeter när det gäller försvaret för åsiktsfrihet och yttrandefrihet i klimatfrågan oavsett hur fula metoder man tar till. 

 




Att pyromaner orsakar bränder i Australien är ingen "konspirationsteori"

2020-01-11

De stora skogs och mark-bränderna i Australien är inget annat än en katastrof. För mig som besökt både Sydney, Canberra och Tasmanien och lärt mig mycket om det känsliga och unika djurlivet och även sett hur tidigare bränder ödelagt byar och små samhällen är nog förståelsen extra stor för katastrofens omfattning. Att bränderna förvärrats av både temperatur och torka och starka vindar är uppenbart. Vad som startat bränderna har diskuterats. Bortsett från blixnedslag och att vissa typer av träd faktiskt kan självantända i hettan, startar de sällan av sig själva. Bland annat har SVT rapporterat om hur både brott mot eldningsregler och ren avsiktlig pyromani är en av orsakerna. Att det finns ett antal pyromaner som avsiktligt startar bränder är inte nytt för mig - det hörde jag redan när jag träffade ledningen för räddningstjänsten i Hobart på Tasmanien 2016. Nedan utdrag ur artikeln på SVT:s hemsida. 

I veckan som gick blev jag sannolikt lurad. Jag fick från flera källor en som det framstod seriös engelskspråkig tidningsartikel där det påstods att en aktivist från Extinction Rebellion (XR) gripits misstänkt för att ha startat bränder i ett område i Australien. Jag har ju tidigare skrivit om XR och om en ledande svensk företrädare med ett mörkt förflutet som våldsbejakande aktivist. Så tidningsartikeln kändes definitivt både realistisk och trovärdig, särskilt med SVT:s rapportering i bakgrunden om att vissa av bränderna verkar ha startats avsiktligt av pyromaner. Jag delade ett twitterinlägg om saken sent tisdag kväll: 

På morgonen efter kom snart uppgifter om att denna artikel som fått stor uppmärksamhet verkade vara en välgjord förfalskning. Till saken hör att jag då befann mig vid poolkanten på ett hotell i Gambia, utan dator och med endast mobilen tillgänglig av och till när nätet fungerade. Möjligheten att gräva djupare i artikelns bakgrund var små. Därför tog jag helt enkelt bort tweeten för säkerhets skull.

Men detta dög såklart inte för Dagens Nyheter som i stället valde att hänga ut mig för att jag spred "konspirationsteorier". Det måste ändå vara en av de tunnaste soppor som DN lyckats få ihop av några små spik. Att 24 personer gripits för att medvetet och avsiktligt ha startat bränder är alltså ingen "konspirationsteori" utan fakta från australiensisk räddningstjänst. Att jag sedan spred en sannolikt felaktig faktauppgift om en av dessa misstänkta pyromaner är knappast en konspirationsteori. Påståendet att jag "fått växande kritik" för min retweet är dessutom helt fel - jag fick ingen kritik alls överhuvudtaget. Jag tog bara själv del av samstämmiga uppgifter om att artikeln sannolikt var en välgjord förfalskning, och då tog jag bort tweeten för säkerhets skull. Det innebär såklart inte att det är helt omöjligt att någon extremist skulle ha fått för sig att orsaka bränder medvetet av rent politiskt syfte - men det finns inget som styrker det i dagsläget.

Som vanligt kom sedan en "copy-cat" i kölvattnet av DN. En av landets troligen mer osympatiska skribenter, Csaba Bene Perlenberg, verkar se som en viktig uppgift att så fort chansen ges angripa mig som person med lögner, överdrifter och rena personangrepp. Det är inte första gången. Att han hyser en stark motvilja mot mig som person är ganska tydligt, och jag vet att det finns flera orsaker - han ogillar bland annat min kritiska syn på migrationspolitiken och att jag ifrågasätter klimathotsextremismen. I denna ledarkrönika i GT/Expressen tar han återigen heder och ära av mig, och kommer med  rena lögner. Exempelvis att jag inte delar mitt partis klimatpolitik - vilket han borde veta är fel. Jag har röstat för alla moderata motioner på området i riksdagen under mina snart 14 år som riksdagsledamot. Att Perlenberg medvetet försöker vilseleda läsarna om detta är svagt. Lite kul är det ändå att han verkar följa min blogg så noga och att han i ledarkrönikan citerar mig flitigt. Jag tackar och tar emot, och fick några hundra nya följare på köpet.

Det mest slående i dessa två inlägg i media är att allt kritiskt eller ifrågasättande man skriver med minsta lilla krystade koppling till klimatfrågan tolkas som att man ifrågasätter alla klimatförändringar. I detta fall är det alltså odiskutabelt att det funnits pyromaner som startat vissa av de stora bränderna. Det är också odiskutabelt att värme, torka och hårda vindar förvärrat bränderna. Båda dessa saker kan alltså vara sanna samtidigt. Och att dela en tweet om att en extrem vänsteraktivist i en ökänd organisation kan ha varit en av pyromanerna är faktiskt inte alls detsamma som att ifrågasätta klimatförändringar eller att värme, torka och hårda vindar kan förvärra bränderna. När media gör en sådan koppling andas det mer desperation - den extrema linjen i klimathotsdebatten ska försvaras till varje pris, och detta även när frågan inte ens är på agendan. För huruvida det är en våldbejakande vänsterextremist eller någon annan som eventuellt varit pyroman har faktiskt inte med själva klimatdebatten att göra och har såklart inte heller någon betydelse för brandförloppet i sig. 

Även Borås Tidnings ledarsida och deras "klimatreporter" brukar följa som "copy-cat" när riksmedia uppmärksammar mina inlägg med möjlig koppling till klimatfrågan. Men idag har de vanliga mer klimatalarmistiska skribenterna fått stå tillbaka och i stället är det den utmärkte ledarskribenten Amanda Broberg som ger en direktrapport från Australien där hon just nu befinner sig. En balanserad och eftertänksam ledare där hon samtidigt nämner min tweet i förbigående.


Att jag sannolikt blev lurad av en förfalskad artikel är trist. Jag blir mest arg över att någon på detta sätt försöker sprida rent falsk information. Men det lär knappast vara sista gången det händer och jag är i gott sällskap. Många medier råkar också ut för detta. Jag minns exempelvis förra året när Borås Tidning citerade ett fejkkonto på twitter i tron att det verkligen var statsministerns konto. I dagens mediala värld är det tyvärr lätt att råka sprida en förfalskad artikel, bild eller inlägg, hur noga man än försöker vara med att kolla källor.  Det enda man kan göra i ett sådant läge är att beklaga samt ta bort sådant man inte är helt säker på är korrekt. Samtidigt får inte rädslan att någon gång råka sprida något felaktigt göra att man helt avstår från att delta i samhällsdebatten.

Hur är det då med min syn på "klimatkrisen"?

Jag anser som sagt att ordet "klimatkris" en modeord för att försöka förstärka klimathotet verbalt. Jag anser fortfarande att det inte finns något belägg för en pågående "klimatkris" och det står jag för. Ordet "kris" ska inte missbrukas. Den som påstår att det pågår en kris är också skyldig att visa hur denna kris yttrar sig i vår vardag. Det seriösa är att diskutera klimatförändringar, hur stora de är, vad som orsakar dem och vad vi kan göra åt dem. Det har hela tiden varit min ingång och det tänker jag fortsätta diskutera - alldeles oavsett vad vissa journalister gillar eller inte. Samtidigt står jag lojalt bakom moderaternas klimatpolitik vid omröstningarna i riksdagen och delar min partiledares avståndstagande från alarmister och domedagspredikanter i klimatfrågan. Konstigare än så är det faktiskt inte.

 

 

 

Indisk sophantering och svensk skatt på plastpåsar...

2019-12-28


För en tid sedan spred jag denna film från en indisk miljöorganisation i sociala medier. Den visar hur man tippar sopor direkt från lastbilar rakt ned i havet. Det är bland annat plaster och annat avfall från denna hantering som följer med havsströmmarna till Europa och som så småningom även når den svenska västkusten. Man beräknar att huvuddelen av allt skräp som spolas upp på svenska stränder kommer från fyra stora floder i Asien.

Att tro att man påverkar detta genom att införa skatt på plastpåsar i Sverige är, milt uttryckt, ganska naivt.

Under julhandlingen har jag också roat mig med att studera hur mycket av produkterna i en vanlig livsmedelsbutik som är förpackade i plast. På det stora taget kan man nog säga att det är minst 70-80% av varorna som antingen är förpackade i hårdplast eller i mjuka plastförpackningar. Att i detta läge jaga bärkassen i kassan (som dessutom ofta enligt skyltarna i kassan är tillverkad av  biomaterial) är verkligen att sila mygg och svälja kameler. 


Skatten påplastpåsar saknar miljöstyrande effekt eftersom den inte gör skillnad på om plastbärkassen har fossilt ursprung eller är tillverkad av förnybart material. Konjunkturinstitutet har dessutom pekat på att skatten troligtvis inte kommer att leda till minskad nedskräpning. Dessutom menar de att skatten riskerar att leda till ökad användning av påsar (tyg och papper) som är sämre för miljön.

Plastpåseskatten är bara ett förslag i raden av många undermåligt utformade skatter som har införts och höjts i miljöns namn av den rödgröna regeringen. I grunden skadar regeringen Löfven legitimiteten för skattesystemet och miljöpolitiken när opportunism och symbolförslag ges allt större utrymme. Skatten på plastpåsar är plakatpolitik i sin renaste form.

 


 

En smula överdrivet att ens nämna "klimateffekter"?

2019-12-28

Jakarta har alltså sjunkit 4 meter (!) på två decennier. Bland annat till följd av "klimatförändringar"? Men minst 98% måste bero på annat. Ändå måste ordet "klimatförändringar" finnas med. Som ett mantra.
 

 





 

När argumenten tagit slut

2019-12-27






Det går naturligtvis inte att totalförbjuda försäljning av fossila drivmedel

2019-12-27

Regeringen tillsätter alltså en enmansutredning för att föreslå ett slutdatum för försäljning av alla fossila drivmedel. Att sätta ett stoppdatum för försäljning av bensin och diesel i Sverige är dock fullständigt verklighetsfrämmande inom överblickbar tid.

Anledningarna är många. Inte minst en helt sanslös kapitalförstöring. Vem ska betala detta?

Alldeles oavsett hur mycket nya eldrivna fordon och fordon med andra drivmedel som tas fram kommer ett mycket stort antal fordon som rullar idag att fortsätta användas under mycket lång tid. Det gäller inte minst dyra maskiner, lastbilar, traktorer, flygplan, militärfordon, båtar och en massa annat. Dessutom finns en mycket stor fordonspark med veteranfordon, en del av det svenska rullande kulturarvet. Självklart måste det gå att fortsätta att tanka dessa.

Staten får gärna ställa krav på försäljning av nya fordon och stimulera framväxten av alternativ. Men att utreda och föreslå totalstopp för all försäljning av fossila drivmedel visar bara på en fanatisk och helt verklighetsfrämmande inställning. Självklart är det också ett av Miljöpartiets språkrör som uttalar sig. Men världen ser inte ut som i Miljöpartiets partiprogram.

Nu är det dags att svenska folket vaknar. Alla tankar på totalförbud måste kastas i papperskorgen. Sverige klarar inte fler dyra experiment nu för att vi ska "vara världsledande på klimatomställning". Vårt stackars land har inte råd med mer dumheter. 




 

 

Självklart ska Borås Energi tjäna pengar på utsläppsrätter

2019-12-26

Jag läste fascinerat artikeln i Borås Tidning med kritik mot att Borås Energi i år tjänar mångmiljonbelopp på att sälja av sitt stora överskott på utsläppsrätter för fossil koldioxid. Och ännu större intäkter finns att hämta i framtiden. Borås Tidning konstaterar att "någon diskussion i styrelsen om att skrota utsläppsrätterna för att minska de totala utsläppen har inte hållits".

Det är en fullt rimlig hållning av bolaget om man värnar om skattebetalarnas pengar.


EU:s system för att minska växthusgasutsläppen från industrin genom utsläppshandel har varit generöst och skapat stora överskott. Nu skärps tilldelningen av utsläppsrätter, och därmed även priserna som varit mycket låga under många år. Det finns alltså idag pengar att tjäna för de som sparat på utsläppsrätterna, och som väljer att inte skrota dessa av klimatskäl.

Enligt uppgifter i artikeln (som tyvärr är låst) framgår att höstens försäljningar vid två tillfällen inbringat totalt cirka 10–15 miljoner kronor. Borås Energis kommunikationschef Jonas Holmberg säger i ett skriftligt svar till BT att bolagsledningen diskuterat om annulleringar ska göras. Man har dock kommit fram till att det är mer gynnsamt att sälja dem för att finansiera fler satsningar mot målet om fossilbränslefri värmeproduktion i Borås.

Diskussionen är märklig. Systemet med utsläppsrätter bygger ju just på att den som behöver öka sina utsläpp måste köpa utsläppsrätter från någon annan. Man tjänar alltså på att minska sina utsläpp och kan delfinansiera investeringar som ska minska utsläpp genom att sälja utsläppsrätter. Samtidigt skärps alltså tilldelningen centralt av nya utsläppsrätter vilket driver upp priset på dem som är kvar. Hela tanken med systemet med utsläppsrätter är att man ska kunna handla med dem. Tanken har aldrig varit att man som enskilt aktör ska annulera dem. En annulering drabbar i detta fall direkt Borås Energis kunder, och eventuellt även skattebetalarna eftersom det är ett kommunalt bolag. Och som sagt, överskottet kan  användas till miljövänliga investeringar i stället för att man kastar bort pengarna.

Klimathysteriska röster tänker ofta i kors, så även i denna fråga. Och som vanligt leder det till att man vill kasta skattebetalarnas pengar i sjön.




 

Därför lämnar moderaterna och kristdemokraterna energiuppgörelsen 

2019-12-12

Härom veckan meddelade moderaterna och kristdemoikraterna att våra partier lämnar energiuppgörelsen med S, MP och C. Ett besked jag verkligen välkomnar, eftersom jag hela tiden varit öppet kritisk till denna energiuppgörelse som moderaterna var med och tog beslut om 2016. Inte minst för att den hade ett orealistiskt stort fokus på vindkraft och inte tillräckligt tydligt skapade förutsättningar för fortsatt användning av kärnkraft i den svenska elförsörjningen.

Syftet med överenskommelsen 2016 var att lösa akuta problem som då fanns inom framförallt kärnkraften. Det var viktigt i sig och undanröjde vissa akuta hot, och den uppgörelsen är i praktiken nästan helt genomförd. Samtidigt har nya frågor tillkommit såsom lokala kapacitetsproblem i elförsörjningen, stora framtida ökade elbehov och brister i dagens elmarknadsmodell. Dessutom har det uppstått en ny diskussion om kärnkraftens roll på den framtida svenska elmarknaden. 
 
Moderaterna har därför vid flera tillfällen själva och senare tillsammans med först KD och nu senast med KD och L presenterat vad vi vill göra inom energipolitiken. I en artikel från M, KD och L för ett par veckor sedan krävde vi att regeringen bjuder in samtliga riksdagspartier till förhandlingar med målet att nå en ny energiuppgörelse före årsskiftet samt presenterade en gemensam lista med 9 förslag.
 
Regeringen har som svar på partiledarnas debattartikel i DN svarat med en PM om hur de vill hantera energifrågorna framåt. I regeringens PM är det uppenbart att man inte har tillmötesgått våra krav. Regeringen har gjort klart att de inte är beredda att bemöta våra huvudsakliga krav, såsom:

  • Ett nytt energipolitiskt mål.
  • Hur kärnkraftens roll i energisystemet kan säkras.
  • Att alla riksdagspartier ska delta i en ny energiöverenskommelse.

Med anledning av detta lämnar Moderaterna och Kristdemokraterna energiöverenskommelsen. Vi kommer nu i stället att söka stöd för de förslagen i riksdagen och i samtal med andra partier.


 


Vänsterpopulism maskerat som klimatengagemang? 

2019-12-10




 

Hmm...

2019-11-30







M, KD och L tar strid för kärnkraften

2019-11-28

Samtliga riksdagspartier måste bjudas in till nya energiförhandlingar – så att en ny energiöverenskommelse kan komma på plats före årsskiftet. Det är nödvändigt för att trygga Sveriges elförsörjning och klara klimatomställningen, skriver Ulf Kristersson tillsammans med Ebba Busch Thor (KD) och Nyamko Sabuni (L) på DN Debatt.

En stabil elförsörjning är en förutsättning för Sveriges välfärd och konkurrenskraft och vår elproduktion – med framförallt kärnkraft och vattenkraft – är renast i hela EU.

I framtiden kommer ännu mer ren el att behövas för att driva bilar, tunga transporter och industrier. Experter uppskattar att det handlar om en 50- till 60-procentig ökning av elanvändningen under de kommande 25 åren.

Men nu ser vi allvarliga problem på elmarknaden. Stamnätet har många år på nacken och kapaciteten måste öka. Gotland har haft återkommande problem med strömavbrott. Elproblem har också drabbat Skåne och Stockholmsregionen. Till slut riskerar det att hindra investeringar och jobbtillfällen.

Det duger inte. Nu krävs politiska åtgärder som säkrar en trygg elförsörjning i Sverige även i framtiden. 

Regeringen måste bjuda in alla riksdagspartier till energisamtal med målet att teckna en ny energiöverenskommelse före årsskiftet. Moderaternas, Kristdemokraternas och Liberalernas krav inför sådana samtal består av nio punkter: 

1. Sverige elsystem ska vara 100 procent fossilfritt. Det betyder att kärnkraft måste få vara en viktig del av det svenska energisystemet också i framtiden. 

2. Den befintliga kärnkraften måste värnas. 

3. En svensk färdplan mot fjärde generationens kärnkraft ska utvecklas. 

4. Elmarknadens utformning måste utredas. 

5. En analys av elförsörjningen – inklusive en effektutredning – bör genomföras. 

6. Sverige måste agera för gemensamma EU-regler för godkännande av nya kärnkraftsreaktorer. 

7. Inom energiforskningen ska resurser avsättas även till kärnteknisk forskning. 

8. Skatter och stöd ska styra mot minskade utsläpp på ett kostnadseffektivt sätt som inte bidrar till en snedvridning mellan olika fossilfria energislag. 

9. Kraftvärmens konkurrenskraft måste värnas. 

 





MP-riksdagsledamot vill att bilförsäljare ska gå i konkurs...

2019-11-21

Riksdagsledamoten Lorentz Towatt (MP) är inte bara riksdagsledamot utan dessutom Miljöpartiets klimat- och energipolitiske talesperson. Han gjorde igår ett synnerligen märkligt utfall på twitter, riktat rakt mot ett seriöst svenskt företag, Hedin Bil:


 

Att en riksdagsledamot på detta sätt offentligt önskar ett svenskt företag i konkurs av "klimatskäl" är minst sagt häpnadsväckande. Att privata företag tvingas anpassa sig till ryckig lagstiftning och orimliga straffskatter är beklagligt. Men de politiker som infört straffskatterna behöver i vart fall inte håna företagen för detta.

Jag och många andra gav svar på taL och under dagen har även Teknikens Värld uppmärksammat det hela. Sannolikt kommer fler tidningar att skriva om detta. Det var glädjande nog bara 95 personer som gillade Towatts angrepp (därav minst 5 aktiva miljöpartister, vilket ju säger en del om detta parti).Något fler uppskattade mina kommentarer, ca 1.700 stycken. Jag upplever att ilskan mot Miljöpartiet bara växer i takt med att människor ser all skada som detta parti ställer till med i vårt samhälle.







 

Ulf Kristersson (M) tar avstånd från klimatalarmismen

2019-11-18

I dag blev jag uppriktigt glad när jag läste intervjun i Expressen om min partiledares syn på klimathotet och klimatpolitiken. Ulf Kristersson tar i intervjun tydligt avstånd från klimatalarmismen och förespråkar en seriös politik på miljö- och klimatområdet. Han vill utvärdera effektiviteten i regeringens "klimatpolitik", han pekar på behovet av trygg elförsörjning och ökad elektrifiering, han försvarar både flyg, bilism och sänkt drivmedelsskatt, han är tydlig med moderaternas nej till höghastighetståg, han riktar hård kritik mot meningslös plakatpolitik från regeringen, förespråkar framtidstro och tekniska lösningar på miljöproblemen, och sist men inte minst - han tar som sagt tydligt avstånd från klimatalarmisterna. Klicka nedan för att läsa hela intervjun. 
 
  

Några utdrag ur artikeln:








Bekvämt att skylla på "klimatförändringar" för att slippa ansvar

2019-11-16

Det har blivit allt vanligare att politiker runt om i världen har en ryggmärgsreflex att skylla på "klimatförändringar" så snart det uppstår samhällsproblem som man inte klarat att hantera. Vad är väl lättare än att skylla på klimatförändringar som andra orsakat för att själv slippa behöva ta ansvar som politiker?

Men det är inte klimatförändringar som orsakar bristande beredskap för skogsbränder. Det är inte klimatförändringar som hårdgjort ytor i våra städer så att regnvatten vid skyfall inte har någonstans att ta vägen eller som dikat ut viktiga våtmarker så vattnet inte har någonstans att ta vägen. Det är inte klimatförändringar som har gjort att människor i fattiga länder bosätter sig alldeles i strandkanten och därmed drabbas hårt av stormar och havsvågor. Det är inte klimatförändringar som dammsuger havsbottnen på sand runt känsliga öar i Stilla Havet och får dem att erodera. Det är inte heller klimatförändringar som pumpar upp grundvatten i sådana mängder att öarna sjunker ihop. Det är inte klimatförändringar som förbrukar Kaliforniens knappa vattenresurser i ökenklimatet för att vattna golfbanor, fylla pooler och odla extremt vattenkrävande växter, vilket skapar vattenbrist i hela delstaten.

Det är inte heller klimatförändringar som orsakat att Venedig just nu svämmar över. Vilket man hade kunnat tro med anledning av borgmästarens uttalanden häromdagen. Så här sa han då (källa SVT):


            

Bilden förstärktes av ett uttalande från en medlem i regionstyrelsen i Venedig som vid samma möte diskuterade åtgärder mot klimatförändringar.(källa SVT). Även Dagens Nyheter rapporterar om detta.

            

Även Italiens klimatminister Sergio Costa har enligt SVD skyllt översvämningarna på klimatförändringar. 

Bilden att översvämningarna i Venedig är det värsta någonsin och att detta beror på klimatförändringar har trummats ut i internationella medier, inte bara i CBS och CNN, utan även BBC mfl. Denna gång har faktiskt flera svenska medier varit mer nyanserade och försökt ge hela bilden. SVT hade exempelvis igår ett inslag om detta som nyanserade frågan väl. Något jag uppmärksammade på twitter:


        

Sanningen om Venedig är alltså denna:
1. Venedig är till stora delar byggt på pålar på havsbotten, och staden ligger på en spricka mellan två kontinentalplattor i Adriatiska havet. Det gör att staden sakta men säkert sjunker ned i havet. Det är alltså inte havsnivån som stiger.
2. För att skydda staden beslutades redan 1966 att bygga ett system med automatiska mekaniska vallar som ska resas när havsnivån når över en viss nivå. Detta system skulle varit klart 2011, men tekniken är fortfarande inte i drift, vilket tydligen beror på sedvanlig italiensk korruption.
3. Översvämningen just nu är alltså inte den största någonsin, utan rekordet från 1966 gäller fortfarande.

Men visst måste det vara bekvämt för en borgmästare, regionpolitiker eller klimatminister att med en ryggmärgsreflex skylla på klimatförändringar så fort något dramatiskt händer, så de slipper ta eget ansvar inför väljarna. 





 

Nio exempel när miljö- och klimatpolitiken kört i diket

2019-11-13

Svensk miljö och klimatpolitik har väldigt mycket styrts av populism och ogenomtänkt symbolpolitik. Mycket av detta har jag genom åren ifrågasatt på bloggen, och efterhand har jag fått rätt i fråga efter fråga. I dag finns en riktigt bra sammanställning i nättidningen fplus, där man listat de nio sämsta besluten på området. 

"fPlus listar några av de mest kostsamma svenska satsningarna som har gett små eller inga positiva klimateffekter överhuvudtaget. fPlus har intervjuat och sammanställt slutsatser från experter och företrädare för flera branscher för att lista några av de mest ifrågasatta klimatsatsningarna och miljöbesluten som fattats. Det handlar om alltifrån den storstilade satsningen på etanol till den kritiserade elcykelpremien." 

Sedan följer en sorglig lista:
* Den misslyckade etanolsatsningen
* Nedsläckningen av kärnkraften som ökar koldioxidutsläppen
* Miljardnota för kommunal etanoltillverkning
* Skattesubvention av elcyklar som dessutom medförde en fuskhärva 
* Supermiljöbilspremien som missbrukades för bilexport till utlandet
* Elscootersatsningen som blev en miljöbov
* Skatt på avfallsförbränning som riskerar att få motsatt verkan
* Kemikalieskatten som leder till arbetslöshet inom handeln
* Flygskatten som minskar incitamenten för investering i miljövänligare flyg
Som tionde punkt nämns diuskussionen om höghastighetståg vars "klimatnytta" ifrågasätts starkt.

Tyvärr kan listan göras längre. Skatten på platspåsar har exempelvis redan sågats som helt meningslös ut miljösynpunkt. Och Bonus-Malus-skatten på fordon motverkar effektivt byte till nyare och mer miljövänliga fordon eftersom nya fordon ofta får högre skatt än motsvarande begagnade.


På punkt efter punkt tas rent idiotiska beslut som vare sig gynnar miljö eller klimat, men som medför en massa andra nackdelar för människor och dessutom kostar massor av skattepengar.





 

Expressen odlar myten om "97% eniga klimatforskare"

2019-11-03

I artikeln den 30/10 om oss som ifrågasätter att världen befinner sig i en "klimatkris" framför Expressen det av alarmister ofta upprepade påståendet att "97% av forskarna är överens" om att människan är orsaken till att klimatet förändras som en konstaterad sanning. Så här inleder man ingressen till artikeln: 

"97 procent av världens forskare är överens – den globala uppvärmningen är en konsekvens av mänsklig påverkan." 

Jag har tidigare visat att detta påstående är en ren myt - det finns ingen som helst seriös forskning som visar att 97% av världens forskare är överens i frågan. Så här avslöjade jag myten den 28 oktober förra året, och någon ny fakta som styrker de påstådda 97 procenten har jag inte sett till.
 

Är forskarna eniga i klimatfrågan?

2018-10-28

Redan 1997 undertecknade 31.000 vetenskapsmän och personer med universitetsexamen i naturvetenskap (varav 9.000 med doktorsgrad), en petition där de menade att koldioxiden inte påverkar atmosfären eller klimatet i någon större utsträckning. Petitionen kallas 
The Petition Project. I vilken mån en del av dessa personer bytt åsikt de senaste 20 åren vet jag inte.

I klimatdebatten hävdas dock ofta numera att "forskarna är överens" eller att i vart fall "97-98% av forskarna är överens" om att koldioxidutsläppen är den dominerande orsaken till att klimatet förändras. IPCC använder själva denna uppgift i sin "Summary for Policy Makers", och hävdar i princip vetenskaplig konsensus. Även NASA använder uppgifterna på sin hemsida. 

I debatten hänvisas ofta till tre mycket välkända studier om vad forskarna och vetenskapsmännen anser. Det är studier från Illinois-universitetet 2009, Anderegg m.fl. 2010 och Cook m.fl. 2013. Dessutom har studierna sammanfattats i en ny rapport av samme Cook mfl 2016. Denna senare rapport brukar oftast åberopas i dagens debatt, och sägs visa att det närmast råder enighet inom forskarvärlden. Det finns dock mycket stora invändningar mot påståendena om "enighet".

Den första undersökningen som visar att "97%" av forskarna är överens baseras på en idag ganska gammal undersökning från University of Illinois 2009 (Doran/Zimmerman, Examining the Scientific Consensus on Climate Change, 2009). Två frågor sändes per mail till 10.257 medlemmar i American Geophysical Union, AGU, där de flesta meteorologer är medlemmar. Endast 3.146 svarade, vilket är så få att enkäten inte är statistiskt godtagbar. Ännu värre är att man sedan satte sig att bedöma vilka av de svarande som kunde anses vara “klimatforskare” och sorterade bort alla utom 77 stycken (!). Av dessa ställde sig 75 bakom teorin, vilket blir 97 % av 77, men 7 promille av alla tillfrågade (bilden nedan).




I den andra undersökningen från 2010 av William Anderegg mfl tillfrågades 1.372 forskare. Av dessa valdes sedan 50 forskare ut som hade publicerat arbeten just om mänsklig klimatpåverkan. Av dessa 50 ansåg 49 att människan orsakar global uppvärmning. Det blir 98%. Men det är bara 2,3% av de totalt antalet tillfrågade. Vad tyckte de övriga? Hur mycket av den globala uppvärmningen som man anser att människan orsakar framgår inte heller av forskarnas svar.

I undersökningen av John Cook mfl 2013 studerades 11.944 vetenskapliga uppsatser. Av dessa höll 97% med om att koldioxid är en växthusgas och att mänsklig aktivitet påverkar den globala uppvärmningen. Men bara 41 (!) hävdade att människan skulle ha orsakat det mesta av uppvärmningen sedan 1950. 41 av 11.944 blir 0,3%.

Dessa tre hårt kritiserade undersökningar "återanvänds" sedan i en ny rapport 2016, där författarna är John Cook samt bland annat ovan nämnda Doran och Anderegg. Den nya rapporten bygger alltså på de tre andra och blir därmed inte mer tillförlitlig än de tre tidigare rapporterna.

Jag fick för några år sedan en bok från journalisten Tege Tornvall, ”Tänk om det blir kallare?”. I den boken har författaren listat 1.407 kvalificerade IPCC-kritiska personer världen runt, varav 1.250 med forskarbakgrund inom för klimatet relevanta ämnen. Minst 140 av de kritiska personerna har arbetat för IPCC eller NASA, men vänder sig mot IPCC:s arbetssätt och slutsatser. Forskarna i boken representerar ämnena arktisk forskning, glaciärforskning, astrofysik, atmosfärfysik, biologi/zoologi/medicin, ekologi/miljö, ekonomi/resurshushållning, energi, geovetenskap, kemi, klimatologi, meteorologi och matematik/statistik. Minst en nobelpristagare finns bland namnen.

Här är för övrigt en lista med 450 "peer-rewiewade" (vetenskapligt granskade) vetenskapliga artiklar som kritiserar teorierna om AGW (av människan orsakad global uppvärmning).

Påståendet att "vetenskapen är enig i klimatfrågan" är med andra ord uppenbart falskt. Det är i sig såklart inte något bevis på att en majoritet av forskarna avfärdar klimathotet. Men faktum är att ingen vet hur stor del av vetenskapen som tycker det ena eller det andra, eller hur många som är osäkra eller neutrala i frågan. Jag har frågat många klimatdebattörer efter nyare studier som verkligen redovisar helheten, men det verkar inte finnas några. Det enda vi kan veta helt säkert är att man inte är enig inom vetenskapen (oenighet är faktiskt det normala inom de flesta vetenskaper, det är därför man forskar vidare).

Det är också intressant att även om en betydande majoritet skulle anse att människan är en stor del av orsaken till klimatförändringarna så finns det få forskare som vågar säga hur stor människans roll är. Jag har träffat ganska många forskare i både Sverige och utlandet under de över tio år jag ägnat mig åt denna fråga, och inte en enda av dessa har kunnat ge ett tydligt svar. Alla jag talat med har påpekat att klimatförändringar sannolikt drivs av såväl naturliga orsaker som av mänsklig påverkan, men man vågar inte säga hur mycket av varje. Som jag skrev i föregående blogginlägg är det oerhört centralt att veta hur mycket som beror på människan om man ska fatta korrekta långsiktiga politiska beslut. I dag tar man ju (mer eller mindre lyckade) beslut enligt "försiktighetsprincipen", men man vet inte säkert om det verkligen kommer att bromsa eller stoppa klimatförändringar. I detta läge borde vetenskaplig debatt uppmuntras i stället för att kritiska röster tystas eller brännmärkas i debatten.

 





Några funderingar kring Expressens artikel häromdagen

2019-11-02
 


 

Expressens artikel i onsdags har väckt en del uppmärksamhet, och jag har som vanligt fått en helt fantastisk respons på att jag vågar ifrågasätta den extremt uppskruvade domedagsliknande klimatalarmismen. Jag konstaterar att Expressens "klimateredaktion" nu utnämnt mig till en av landets nio främsta opinionsbildare(!) mot den extrema klimatalarmismen, och det få jag ju ta som ett fint erkännande av att jag hörs i debatten. Jag tror i och för sig inte att det stämmer, det finns så många kritiska svenska forskare, experter och debattörer som syns betydligt mer i klimatdebatten än jag, och de är betydligt mer än nio. Men det är ändå smickrande att nämnas i detta sällskap.

Expressen ville först intervjua mig, vilket jag avböjde med motiveringen att media sällan är intresserade av ett skriva objektivt om kritik mot klimatalarmismen, utan hellre vill märka ord eller försöka skandalisera. Jag erbjöd mig däremot att svara på skriftliga frågor, och fick ett antal sådana. 

Efter att jag svarat utförligt på alla frågorna fick jag beskedet att man endast tänkte använda några meningar av mina svar, eftersom det "inte fanns utrymme för mera". Efter att artikeln var klar fick jag sedan meddelande om att man varit tvungna att korta ned dessa meningar ytterligare efter som utrymmet var begränsat. Två nedkortade meningar av mina svar återstod nu.

Om man ser hela artikeln om alla oss nio utpekade kan man konstatera att huvuddelen av utrymmet i artikeln överläts till mer extrema röster i klimatdebatten för att de skulle få möjlighet att invända mot de korta kritiska åsikter som jag och andra fick framföra. Dessutom skrev klimatredaktionens redaktör en hel artikel där hon "förklarar" varför Expressen även låter "skeptiker" komma till tals. Hela andemeningen är att hon närmast ber om ursäkt för detta. Och helheten blev precis som jag förutsett - Expressens klimatredaktion har en egen tydlig agenda som bygger på att driva en alarmistisk inje i klimatfrågan - inte att kritiskt granska eller lyssna på motargument som faktiskt är väldigt besvärande för de extrema alarmisterna.

Men jag är ändå nöjd med att jag återigen på nyhetsplats fick framföra den viktigaste delen i min kritik och att inte ens den kritiska Olle Häggström (som jag haft många duster med på twitter) kunde avfära mig med annat än att jag ägnat mig åt "cherry-picking", vilket brukar vara enda argumentet så fort jag hittar fakta och statistik som inte stämmer med den alarmistiska linjen i debatten. Och det finns i så fall många "körsbär att plocka"på detta område. Att en professor underkänner en annan professors uppgifter visar för övrigt såklart inte vem som har rätt - det visar bara att de inte är överens. Häggström är för övrigt inte klimatforskare utan matematiker/statistiker.

Här är den del av Expressens artikel som rör mig. Från tidningens webbupplaga, men texten är densamma som i tidningsartikeln:


Här följer så mina utförliga svar på Expressens frågor:

1. Vad tycker du om debatten i Sverige om klimatförändringarna? 

Jag tycker vi har ett väldigt uppskruvat tonläge och ibland ren domedagsstämning som leder till att unga människor inte längre tror på framtiden. Det är en mycket olycklig utveckling där media bär ett stort ansvar för onödigt svarta rubriker. Kritiska röster har väldigt svårt att komma fram, trots att det verkligen inte är brist på forskare och experter som ifrågasätter den uppskruvade klimatoron. Jag tillhör framtidsoptimisterna, tror på teknisk utveckling och är övertygad om att våra ungdomar kommer att leva i en mycket bättre och mer miljövänlig värld än vi gör idag. Man blir inte ”klimatförnekare” bara för att man är skeptisk till rena undergångsteorier!
 
2. IPCC har i flera scenarier framhållit att klimatförändringarna går snabbare än vad man trott, nu senast i rapporten för några veckor sedan där man slog fast att polarisen smälter snabbare än beräknat, hur tycker du att vi i Sverige bör förhålla oss till sådana slutsatser? 

De dramatiska framtidsscenarierna bygger helt på resultat från datormodeller. Det är ingen brist på experter som ifrågasätter om man verkligen på ett tillförlitligt sätt kan göra den typ av framtidsprognoser som IPCC gör med tanke på att hela jordens klimat i grunden är kaos där många olika faktorer påverkar. Dessa modeller och felmarginalerna i dem är det jag främst ifrågasätter när det gäller klimathotet. Scenarierna behöver inte vara felaktiga, men vi politiker och media bör tolka dem sunt kritiskt precis som vi gör med framtidsprognoser på alla andra områden. I dag saknar jag det kritiska tänkandet hos många politiker och journalister.
 
3. Du sa såhär till Aftonbladet i somras: "Att alla tidigare naturliga faktorer som påverkar klimatet plötsligt skulle ha försvunnit tycker jag är den allvarligaste formen av klimatförnekelse". Men att IPCC, eller ens svenska forskare på området, inte skulle ta hänsyn till andra faktorer menar dom är helt felaktigt. Vad har du för belägg för att naturliga faktorer inte tas med i beräkningarna? 

Det var en kommentar tagen ur sitt sammanhang där jag invände mot påståendet att människans aktivitet i princip ensamt styr klimatet. Det är trots allt ganska få forskare som anser det, och det är förståeligt med tanke på alla dramatiska klimatförändringar som skett i jordens historia, alldeles utan några mänskliga utsläpp.
 
4. Du har skrivit om studier från Roy Spencer vid UAH, dessa har avfärdats av flera svenska och utländska framstående forskare (bland annat Mikael Karlsson på KTH och Frida Bender på SU). Vad tänker du om det? 
 
Jag konstaterar bara att forskarna inte är helt överens om så särskilt mycket mer än att klimatet förändras och att människan sannolikt påverkar detta. Hur mycket som beror på människan, hur snabbt klimatförändringarna går, vilka effekterna kommer att bli och vad som är bästa åtgärderna mot detta finns det olika åsikter om. Forskning bygger på att forskare ifrågasätter varandra, och det är i grunden sunt. Men att välmeriterade forskare har så olika åsikter tycker jag samtidigt är en varningsklocka för oss politiker. Vad händer om vi satsar enorma resurser på att stoppa klimatförändringar utan att de åtgärder vi gör har någon verkan? Borde vi kanske i stället ha satsat pengarna på att anpassa oss?
 
5. Vad tycker du att politiker i Sverige och internationellt borde göra när det gäller klimatfrågan, om något? 
 
I grunden vet alla insatta att Sverige inte kan påverka världens samlade utsläpp mer än på marginalen. Varje månad byggs nya stora kolkraftverk i Asien och det kan vi aldrig kompensera med straffskatter på svenska folket. Vi har redan världens i särklass högsta koldioxidskatt och än så länge en väldigt ren energiproduktion (om kärnkraften avvecklas lär det dock bli sämre). Våra skogar neutraliserar samtidigt i stort sett alla våra nationella utsläpp.
 
Det viktigaste för Sverige är att verka för en ren och stabil elproduktion. Det är avgörande om vi ska kunna elektrifiera industri och transporter. Moderaterna är ett parti som tar denna fråga på största allvar. Vi satsar också mycket på teknisk utveckling inom industrin för att minska energiförbrukning och beroendet av fossila bränslen.
 
Även om forskarna är långtifrån eniga kan jag acceptera försiktighetsprincipen när det gäller utsläppen, även om jag personligen är skeptisk till att människan kan detaljstyra jordens klimat ner på en nivå av halva grader bara genom förändrade utsläpp. Jag står bakom moderaternas politik som enligt Timbros analys är den mest effektiva klimatpolitiken med mest nytta per satsad krona, inte minst genom satsningar i andra länder. Även i klimatpolitiken måste man ta ansvar för skattebetalarnas pengar.
 
Det framhålls ofta att Sverige även kan vara ett föredöme för andra. Men då duger det inte att klimatpolitiken som idag slår mot el- och energiförsörjning, livet på landsbygden, de gröna näringarna, företagande, jobb, samhällsekonomi, ekonomisk tillväxt och dessutom gör hushållen fattigare. Trots allt högre skatter på energi och transporter ökar ju dessutom de svenska utsläppen under dagens regering. Idag är Sverige verkligen inget föredöme för andra.
 
Om jag skulle välja en internationell åtgärd så är det att stoppa skövlingen av regnskogar. Det är, bortsett från klimatfrågan, en oerhört viktig insats för miljö och hälsa och motverkar erosion och torka. Jag har själv besökt Amazonas och avskogningen oroar mig personligen mer än koldioxidutsläppen.






Jag fick tyvärr rätt - Klimatlagen hotar Sveriges utveckling 

2019-10-26


Jag har flera gånger tidigare visat hur Klimatlagen (som antigs av riksdagen i juni 2017) effektivt motverkar tillväxt och utveckling i vårt land. Exemplen blir allt fler, senast var det Preems nya raffinaderi. Idag skriver Expressen en lång artikel om hur Miljöpartiet nu använder Klimatlagen som vapen i den interna diskussionerna med regeringen. Nu är det utbyggnad av Arlanda som ligger i riskzonen.  

När riksdagen skulle rösta om Klimatlagen vägrade jag att delta i denna omsörtning och krävde utkvittning. Jag beskrev det på bloggen samma dag:


Nedan ett citat från Expressens artikel idag bekräftar de farhågor jag hade inför omröstningen i riksdagen om Klimatlagen. 
 


Jag upplever att flertalet partier som röstade för denna lagstiftning inte insåg riskerna för hur Klimatlagen skulle komma att användas politiskt, och hur långtgående effekterna kunde bli. Med denna lag som vapen kan Miljöpartiet kräva stopp för allt från bostads- och vägbyggen till flygplatsutbyggnader, stoppa de flesta industrietableringar, beskatta ihjäl bilismen och flyget och hota hela energiförsörjningen. Nästan alla tillväxtfientliga och utvecklingsfientliga dumheter går att motivera med att det är i linje med klimatlagen.

Jag är mycket nöjd med att jag inte var en av dem som röstade för dessa lagar, och anser att den enda rimliga vägen framåt är att skrota klimatlagarna. För Sveriges skull.






Dagens citat i Borås Tidning 

2019-10-23

I dag står jag för dagens citat på debattsidan i Borås Tidning. Och jag är helt övertygad om att jag kommer att få rätt. Svenska folket är inte bara arga över extrem beskattning av drivmedel, man är också arga över elpriserna. Och då kanske främst nätavgifterna som skenar okontrollerat och som man inte kan påverka alls genom byte av elbolag och i väldigt liten utsträckning genom att spara på el.

 






Regeringen missbrukar det klimatpolitiska ramverket 

2019-10-16

Den 15 juni 2017 röstade riksdagen om den nya klimatlagen och det klimatpolitiska ramverket som regeringen lagt fram i riksdagen. Som de flesta vet vid det här laget förklarade jag att jag inte kunde ställa mig bakom den moderata partilinjen att stödja dessa klimatlagar. Jag motiverade mitt beslut på bloggen så här:




Tyvärr har jag väldigt snabbt fått alltför rätt. I dag uppmärksammar jag på twitter nedanstående artikel som innehåller skarp kritik från miljöexperter och miljöjurister som menar att regeringen använder klimatramverket på ett orimligt sätt. Jag tror tyvärr att detta bara är början. Regeringen, och då främst miljöpartiet, hanterar klimatfrågan som en strikt nationell fråga där minskning av nationella koldioxidutsläpp överordnas allt annat. Att något ökade utsläpp i Sverige samtidigt kan minska de globala utsläppen mycket mer är inget regeringen bryr sig om. Att ökade koldioxidutsläpp kan bidra till att andra miljöutsläpp minskas eller försvinner bryr man sig inte heller om. Detta är en cynisk och egoistisk/nationalistisk hantering av miljö- och klimatpolitiken. Jag blir allt mer övertygad om att det var rätt att inte rösta för dessa klimatlagar.

 
  




Ulf Kristersson i partiledardebatten om elbristen 

2019-10-16




Detta är kanske den vassaste av alla repliker i dagens partiledardebatt i riksdagen. Ulf Kristersson (M) ställer vice statsministern Isabella Lövin (MP) mot väggen om elbristen.

Observera statsminister Stefan Löfvens och hans regeringskollegers minspel i bakgrunden. Man riktigt ser hur Löfven tänker "Kristersson har ju helt rätt, detta skulle jag ju själv ha kunnat säga som Metallordförande. Varför tvingas jag släpa på dessa miljöpartister? Suck." 






Sveriges elförsörjning är allvarligt hotad 

2019-10-16

Jag blev allvarligt upprörd i partiledardebatten i TV i söndags där statsministern raljerade över Ulf Kristerssons (M) påpekande om att landets elförsörjning är hotad. Löfvens invändning var i korthet att Sverige på årsbasis exporterar el, trots avvecklade kärnkraftverk och därför finns det inga problem. Löfvens kullerbytta är att han räknar total elproduktion och elkonsumtion på halv- eller helårsbasis. Det är ointressant. Vi kan exportera hur mycket el som helst när det blir överskott under sommaren, ofta dessutom till mycket låga priser eftersom efterfrågan är låg och produktionsöverskottet stort. Men det hjälper inte när vi har mycket kalla och vindstilla vinterdagar - då räcker inte vår el, utan vi måste importera. Oftast är det ju kallt och hög elförbrukning även i vår omvärld i ett sådant läge, och det gör att den importerade elen blir mycket dyr, och inte osannolikt kommer den från gas- eller kolkraftverk som dras igång i Tyskland, Polen eller Danmark för att klara bristsituationen i norra Europa. (I Sverige har vi ju inte längre några reservkraftverk eftersom regeringen straffbeskattat bort dessa). 

Summan av detta är att vi idag exporterar el nästan gratis när vi har överskott på sommaren och riskerar att behöva köpa smutsig el till mycket höga priser när vi har underskott på vintern. Och det är idag - innan vi ser effekterna av nedstängningen av Ringhals 1 och 2. Om vi stänger ned mer kärnkraft riskerar dessa problem att bli väldigt mycket större. Ovanpå detta har vi prister i överföringskapaciteten mellan norra och södra Sverige, vilket också blir ett växande problem när fler kärnkraftverk ställs av i södra delen av landet och vi behöver mer vattenkraftel från norr. Sverige bäddar för elbrist i södra delen av landet i spåren av en helt ogenomtänkt energipolitik.

Detta var ett av ämnena även i dagens partiledardebatt i riksdagen, och Ulf Kristersson upprepade moderaternas linje. Vi behöver fundera ett varv till över nedstängningen av Ringhals 1 och 2 och vi behöver forska mer kring ny kärnkraft som kan ersätta de kärnkraftverk vi kör idag när de tjänat ut. Och dessutom förstärka stamnäten ordentligt.

Jag twittrade tidigare idag om ännu ett exempel på ett företag som inte kan expandera på grund av elbrist. Klicka för att läsa den mycket läsvärda artikeln.






Moderaterna behövs som sansad röst i miljö och klimatpolitiken 

2019-10-07

Regeringen slår sig för bröstet och skryter om sina "klimatsatsningar". Fast sanningen är att om man oroar sig för koldioxidutsläppen så är dagens regering inte mycket att hålla i handen. Utsläppen har ökat under dagens regering - trots att regeringen öst ut miljarder i "klimatsatsningar". Under den moderatledda Alliansregeringen däremot sjänk utsläppen - trots att exempelvis bensinskatten var avsevärt lägre då.

För regeringen gäller samma sak för "klimatsatsningar" som för biståndet. Det viktiga är att förbruka så mycket pengar som möjligt för att framstå som fina och goda. "Klimatposerande" har vissa kallat det. Om det sedan blir någon nytta för de satsade pengarna kommer i andra hand. Exempelvis satsar regeringen 2 miljarder på Klimatklivet som fått mycket kritik av både Konjunktruinstitutet och Riksrevisionen för att det kostar väldigt mycket men ger väldigt liten effekt.

Samtidigt medför den förda energipolitiken stora risker. Nedstängningen av kärnkraften, straffbeskattningen som slår ut reservkraften vid kraftvärmeverken, och det underdimensionerade elnätet som gör det svårt att förse södra Sverige med el från norr riskerar tillsammans att medföra elbrist under kalla vinterdagar. Och redan nu stoppas företagsetableringar i södra Sverige till följd av att man inte kan trygga elförsörjningen.

Moderaternas satsningar på miljo och klimat i vår budgetmotion innebär att vi satsar 3 miljoner mer än regeringen på klimatet men viktigast är att vi vill se en ny inriktning på klimatpolitiken som innebär mer utsläppsminskning per satsad krona, främst genom ökade insatser utomlands.

  • Våra viktigaste satsningar i Sverige handlar dels om att få ner transporternas och industrins utsläpp, som idag tillsammans står för 2/3 av Sveriges utsläpp. Det är också där Moderaterna prioriterar pengar när det kommer till nationella åtgärder.

  • Vi gör en omfattande satsning på elektrifiering, elvägar för tyngre trafik och publik ladd-infrastruktur som alla kan använda samt forskning på ny kärnkraft för trygg elförsörjning. Om vi ska elektrifiera fler delar av samhället kommer efterfrågan att öka och då behöver vi mer fossilfri el för att minska utsläppen. 300 miljoner på satsas på laddinfrastruktur, vilket är sex gånger så mycket som regeringen.

  • Vi satsar också pengar på klimatavdrag, alltså att företag kan få en skattereduktion kopplad till utsläppsminskningarna som företagens teknik bidragit till, exempelvis koldioxidavskiljning och lagring, men också nya industriprocesser.

  • Internationellt satsar vi 2 miljarder på globala utsläppsminskningar. En utsläppsminskning internationellt kostar ca 60 kr per ton koldioxid och det man jämför med kostnaden för regeringens klimatkliv som beräknas mellan 1000-4000 kr per ton koldioxid enligt Riksrevisionen. Under Kyotoprotokollet har vi använt oss av sådana här insatser som minskat utsläppen under lång tid till låg kostnad, det vill vi fortsätta med under Parisavtalet.

  • Bland konkreta åtgärder utomlands kan nämnas: Investeringar i förnybar energi (stöd till biogas, bioenergi, solenergi, vind och vattenkraft mm), energieffektivisering i hushåll (exempelvis isolering och energieffektivare uppvärmning), samt teknikutveckling och tekniköverföring, exempelvis rörande energieffektivisering inom industrin. Det handlar också om hjälp med avfallshantering och miljövänligare avfallsdeponier, skogsplantering samt stöd till effektivare spisar för att underlätta för mer miljövänlig eldning och matlagning - exempelvis soldrivna spisar.

Det mesta av åtgärderna i den moderata klimatpolitiken medför även andra positiva effekter - i Sverige satsar vi på trygg elförsörjning, elektrifiering av transporter och ny industriteknik som kan leda till exportframgångar. Utomlands medför våra satsningar stor nytta för miljö och hälsa. Detta är något jag länge argumenterat för, just att vi bör prioritera klimatsatsningar som även medför bevisad nytta för miljö, hälsa, energiförsörjning och samhällsekonomi. Det betyder att även för mig och andra som inte är helt övertygade om att människan kan finkalibrera den globala temperaturen genom att minska koldioxidutsläppen så är fördelarna med politiken uppenbar. Skulle effekterna på klimatet av minskade utsläpp inte bli så stora som många verkar tro så är pengarna ändå inte bortkastade. Moderaternas klimatpolitik är dessutom den mest genomtänkta av alla partiers enligt Timbros stora granskning och ger kraftfullast utsläppsminskningar och störst miljönytta per satsad krona. 

Utöver detta finns en mängd andra stora och små moderata satsningar på miljöområdet. Vi satsar exempelvis 10 miljoner mer än regeringen på åtgärder för våra hav och vatten. Det handlar t.ex. om åtgärder mot stranderosion, att minska övergödningen och nedskräpningen inte minst i Östersjön och sanering av gifter i våra hav. Vi satsar också på underhåll av redan skyddad skog, ett område som är mycket eftersatt. Bland andra förslag inom utgitsområdet kan nämnas allt från ökade insatser mot granbarkborren till fler platser på utbildningar för djursjukvårdare och veterinärer och mer resurser till eftersök av skadat vilt. Vår politik syftar till konkreta insatser i stället för symbolpolitik som exempelvis beskattning av plastpåsar.

Det är intressant att förtroendet för moderaterna i miljö och klimatfrågorna ökar. Enligt en mätning från Inizio som redovisas idag har moderaternas nu det näst högsta förtroendet av partierna på detta område, nästan lika stort som enfrågepartiet Miljöpartiet och betydligt högre än Centerpartiet. Sunt förnuft och realism belönar sig nog även på detta område i en tid när klimatdebatten spårat ur fullständigt och domedagspredikanterna står i kö för att förmedla sina undergångsbudskap.  Människor börjar dessutom inse att extrem klimatpolitik riskerar att drabba både energiförsörjning, tillväxt, välfärd och statsfinanser. Dessutom slå extra hårt mot landsbygden genom dyra transporter, vilket Moderaterna motverkar genom sänkt drivmedelsskatt med en krona per liter.






En påminnelse om Sveriges ringa betydelse för det globala klimatet 

2019-10-06

Detta är en film från den kinesiska nyhetskanalen People´s Dialy som på twitter skryter om den nya enorma järnvägen Menghua Railway, 184 mil lång, som i huvudsak byggts för att frakta stora mängder kol från från inlandet ut till provinsen Jiangxi närmare kusten. 200 miljoner ton kol (!) ska fraktas varje år på denna järnväg. Faktum är att Kina bygger nya kolkraftverk i en rasande fart, inte bara i denna provins utan i hela det väldiga Kina.

(Klicka för att se filmen)


Man kan ju i vart fall snabbt konstatera att det knappast är de svenska kraftvärmeverken som är det största bekymret om man oroar sig för de globala koldioxidutsläppen. Inte de svenska flygplanen eller bilarna heller. Ja, faktum är att inte ens de svenska plastpåsarna känns särskilt besvärande i sammanhanget.

 




Varför har de globala "klimatkämparna" blivit inskränkta nationalister?

2019-09-30

Alldeles oavsett hur man ser på klimatförändringarna, om man kallar situationen för "klimatnödläge" eller som jag ser optimistiskt på framtiden, så är det ingen nyhet att allt som rör klimat och miljö är globala frågor. Miljöfrågor gör inte halt vid nationsgränser, inte heller stannar utsläpp inom länderna. Därför är det fascinerande att se hur de mest radikala förkämparna mot de "globala klimatförändringarna" allt mer tar skepnaden som inskränkta nationalister.

Det finns massor av aktuella exempel i Sverige, men jag ska beröra två. Diskussionen om Preems nya raffinaderi och kritiken mot att den tunga svenska industrin slipper betala koldioxidskatt för sina utsläpp (det senare diskuterades i SVT igår).

När det gäller Preems planer på att bygga nytt raffnaderi utanför Lysekil så innebär det att man med ny teknik kan bli ledande på att tillverka mer miljövänlig och energieffektiv bensin och diesel som ger lägre utsläpp av både koldioxid och svavel när de sedan används. Jag bloggade om detta den 23 augusti. Men eftersom det produktionen medför stora koldioxidutsläpp protesterar både Västra Götalandsregionen och miljörörelsen - man menar att utsläppen gör att både Sveriges och Västra Götalands utsläppsmål blir omöjliga att nå. Problemet är bara att om inte Preem får bygga sitt raffinaderi i Lysekil så bygger man det någon annanstans, sannolikt utomlands. Investeringarna och jobben hamnar då inte i Sverige.

Ledaren i Dagens Industri idag har rubriken "När klimatmålen blir viktigare än klimatet". Man kommenterar beskedet från miljöminister Isabella Lövin (MP) att regeringen tar över frågan om Preemraffs utbyggnad av raffinaderiet i Lysekil. Det innebär att Mark- och miljööverdomstolen ska göra färdigt sin handläggning, utfärda ett utlåtande men inte en dom. Själva beslutet om raffinaderiet ska tillåtas ska i stället fattas av regeringen. Isabella Lövin motiverade övertagandet av frågan med att det nya raffinaderiet "skulle minska möjligheten för Sverige att nå klimatmålen". 

  (från SVT Nyheter)

I en annan artikel i somras sa professorn och klimatdebattören Christian Azar på Chalmers att det faktiskt vore bättre för klimatet att bygga i Lysekil eftersom det nya raffinaderiet då omfattas av EU:s utsläppshandel. Om Preem behöver öka utsläppen måste man köpa utsläppsrätter, som medför att någon annan måste minska sina utsläpp. De totala utsläppen blir då noll. Om Preem bygger utanför EU behövs däremot inga utsläppsrätter och utsläppen ökar då globalt sett.

Att en region eller ett land är så fixerade på att nå de egna utsläppsmålen att de föredrar ökade globala utsläpp visar hur sjuk klimatpolitiken är. Allt handlar om att framstå som "klimatvänlig" och låta egenintresset styra. Att klimatet är en global fråga verkan få bry sig om. Inte heller den övriga miljönytta ett nytt raffinaderi skulle medföra för att producera miljövänligare bränslen. Med ökade utsläpp i Sverige skulle de globala utsläppen samtidigt minska. Alla som inser att miljöfrågorna är globala borde därmed välkomna Preems nya raffinaderi.

När det gäller den tunga svenska industrins utsläpp diskuterades detta i SVT igår. Den tunga svenska industrin är idag, i likhet med EU i övrigt, undantagen från koldioxidskatt, Detta för att inte försämra konkurrensen med andra länder, och slå ut industrin och dess arbetstillfällen. Naturskyddsföreningen kräver nu att svensk tung industri ska börja betala koldioxidskatt. Effekter av detta skulle bli att dessa företag snabbt slås ut av utländska konkurrenter eller att produktionen flyttas till andra länder där det inte är någon skatt på utsläppen. Resultatet blir att Sverige tappar företag och jobb, och att produktionen flyttas till länder med lägre miljökrav. Miljön och klimatet tjänar ingenting alls, snarare tvärtom. 

Trots detta säger Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningens ordförande, rent ut att "det moraliska dilemmat kan handla om att Sverige vill ha en fortsatt konkurrenskraftig industri, samtidigt som landet vill vara en förebild inom klimatarbetet". Eftersom hon och hennes organisation förespråkar att vår industri ska straffbeskattas så har hon uppenbarligen valt det senare. Men hur kan ett land bli ett "föredöme i klimatarbetet" om det medför att industrin slås ut? Det gör oss lika attraktiva som förebilder som om vår klimatpolitik leder till elbrist (vilket vi är på god väg mot just nu).

Slutsats: Om man skulle följa de alltmer extrema nationalistiska rösterna i klimatdebatten skulle resultatet bli att Sverige i allt snabbare takt avindustrialiseras och att allt fler blir arbetslösa. Skatteintäkterna skulle minska dramatiskt och välfärdens resurser bli sämre. Hela Sverige skulle bli fattigare. Men den nationalistiska klimatvänstern skulle i vart fall kunna skryta för omvärlden om att vi minsann minskat våra koldioxidutsläpp - i Sverige. Att vår politik samtidigt sannolikt ökat utsläppen i andra länder är sannolikt en bisak. 

Samma feltänk görs för övrigt i regeringens klimatpolitik. Mycket dyra satsningar inom landet med svag eller starkt ifrågasatt nytta i stället för insatser utomlands som ger mer bevisad global lika mycketmiljönytta per satsad krona. Men då kan vi ju inte skryta med lika mycket minskade koldioxidutsläpp i Sverige, vilket återigen är viktigare för klimatvänstern än effekterna globalt.

Det allvarliga är att Sveriges klimatlagstiftning verkar i exakt denna riktning, vilket märks i exempelvis klimatministerns uttalanden om våra "skyldigheter att leva upp till klimatlagen" (och därmed säga nej till allt som ökar utsläppen inom vårt lands gränser även om det vore en fördel ur global synpunkt). Våra egna utsläppsmål är helt enkelt överordnade den globala nyttan. Det var en av orsakerna till att jag inte kunde ställa mig bakom klimatlagen när riksdagen röstade om denna. Jag blir alltmer styrkt i att jag agerade helt rätt.
 





Regeringen satsar 9 miljarder av våra skattepengar i FN:s "klimatfonder"

2019-09-29

Nyligen presenterade regeringen ett pressmeddelande där man meddelar att man satsar över 9 miljarder av våra skattepengar på FN:s tre olika "klimatfonder" åren 2020-2023. Man skriver att "Sverige fortsätter visa ledarskap i klimatomställningen", och satsningen innebär enligt regeringen en fördubbling (!) jämfört med tidigare.

Sveriges "klimatbistånd" är dock mycket större än så, utöver pengarna till FN satsar vi också på andra sätt. Regeringen skriver att "Sverige är världens största givare per capita till klimatfonderna", men att det totala svenska klimatbiståndet år 2018 uppgick till hela 6,2 miljarder.

Samtidigt som regeringen lägger nio miljarder på detta tillförs rättsväsendet i nästa års budget exempelvis 700 miljoner, och bara någon dryg miljard ytterligare per år de därpå följande åren. Det visar proportionerna.


(Tack till Steget Efter som står för denna bild. Följ @StegetEfter på twitter!)

När det gäller bistånd som fördelas via FN har mycket kritik dessutom framförts för att vi inte har insyn i hur pengarna används och att mycket riskerar att försvinna i korruption. Det är bättre om Sverige själv hanterar sitt bistånd och har kontroll på hur pengarna används och att de når sitt mål.

Att Sverige även i fråga om "klimatbistånd" ska vara "bäst i världen" när det gäller att dela ut svenska folkets skattepengar är ett bevis på att moderaternas förslag om att minska biståndsbudgeten och stärka kontrollen över hur pengarna används är en ytterst god idé. Här finns sannolikt mycket pengar att spara som kan användas till annat utan att vi åstadkommer mindre resultat än vi gör idag.






Infrastrukturministern försvarar extrem husbilsskatt "av klimatskäl"

2019-09-27



I morse hade jag så min interpellationsdebatt med infrastrukturminister Thomas Eneroth rörande Transportstyrelsens vilseledande besked om husbilsbeskattning. Även min m-kollega Ann-Charlotte Hammar Johnsson deltog. Det blev på många sätt en märklig debatt. Klicka på bilden och följ länken till riksdagens hemsida och videoupptagningen av debatten.

Här är först mitt inledningsanförande:


Herr talman, jag är tyvärr inte nöjd med statsrådets svar. Min fråga var ju på vilket sätt ministern avser att hålla tillverkare, återförsäljare och kunder skadelösa för de vilseledande besked som Transportstyrelsen lämnade i frågan om beskattning av husbilar.  Denna fråga besvaras ju inte överhuvudtaget.
 
Herr talman, låt oss ta det från början.

I våras var det stor uppståndelse kring Transportstyrelsens hot om nya beskattningsregler för nya husbilar. Branschen var orolig och många husbilsköpare avvaktade. Så kom ett glädjande besked i slutet av juli - Transportstyrelsens verksamhetsansvarige gick ut med ett tydligt offentlig besked i en debattartikel i Göteborgs-Posten.  
"När den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 september förändras inte uttaget av fordonsskatt för husbilar" skrev hon. Tydligare kan det knappast bli.

Branschen pustade ut och försäljningen av nästa årsmodell av husbilar för leverans till våren rullade på. 
En månad senare, den 23 augusti gjorde så Transportstyrelsen helt om, bara en vecka innan den nya beräkningsmodellen WLTP skulle träda ikraft. Från och med den 1 september 2019 ska vissa husbilar vara testade med en ny testmetod för koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning. Detta värde kommer att ligga till grund för beskattning. Beskedet omfattar enligt branschen 95 % av de husbilar som saluförs på den svenska marknaden. 

Under den månad som gick hann många återförsäljare i god tro beställa husbilar av 2020 års modell som inte kommer gå att sälja, tillverkarna kommer att få minska produktionen, de som köpt husbilar under sommaren för leverans till våren kommer att få en oväntad skattechock, och många kommer dessutom att avstå från att byta upp sig till mer miljövänliga och säkrare husbilar.

Frågan är vad som föranledde Transportstyrelsen att göra helt om i frågan? Var det deras eget beslut eller var det efter påtryckningar från regeringen?
 
Herr talman,
 
I sitt svar skriver statsrådet att Transportstyrelsens uppgift är att tillämpa gällande regelverk. Men EU-bestämmelserna gäller endast avgasmätningen, inte beskattningen. Om regeringen vill kan man givetvis ge Transportstyrelsen direktiv att inte låta de nya avgasreglerna ligga till grund för beskattning.
 
Faktum är att om hälften av alla spekulanter avstår från att köpa ny husbil och i stället importerar från utlandet så förlorar staten mer pengar än man vinner på den höjda skatten. Detta på grund av att man tappar stora momsintäkter. Det är sannolikt ren vinst för statskassan att stoppa den nya beskattningen.
 
Herr talman,
 
I går träffade representanter från husbilsbranschen två statssekreterare  i regeringskansliet för att diskutera saken. Statssekreterarnas besked var att de såg problemen men att det inte var möjligt att göra något åt saken. Min fråga till statsrådet är självklart varför det inte är möjligt?
 
Är för övrigt samtliga fyra partier som står bakom statsbudgeten överens om att låta Transportstyrelsens besked om kraftig skattehöjning slå igenom? Eller är det bara de två regeringspartierna som står bakom detta?
 
Herr talman,
 
Vid ett besök på Husvagns- och husbilsmässan på Elmia för några veckor sedan meddelade jag moderaternas linje i frågan.
Vi anser att Transportstyrelsens första besked självklart ska gälla. Uttaget av fordonsskatt för husbilar ska inte förändras till följd av det nya sättet att mäta avgaser.
 
Det är en anständighetsfråga att man som svensk medborgare ska kunna lita på ett tydligt och oreserverat offentligt besked från en ansvarig tjänsteman vid en svensk myndighet.
 
Att statsrådet Eneroth så lättvindigt slår ifrån sig frågan tycker jag är anmärkningsvärt. Det devalverar förtroendet för svensk politik och svenska myndigheter. Jag är ärligt talat lite förvånad, eftersom jag känner statsrådet Eneroth som en erfaren och seriös politiker. Jag har väldigt svårt att tro att han innerst inne tycker att det som hänt är rimligt?
 
Herr talman, låt mig slutligenupprepa mina fyra frågor till statsrådet Eneroth:


* Har statsrådet eller regeringen på något sätt påverkat Transportstyrelsen att ändra sitt första besked?
* Är samtliga fyra partier bakom budgetöverenskommelsen överens om att husbilar ska drabbas av kraftigt höjd skatt?
* Varför är det inte möjligt att låta Transportstyrelsens första besked gälla?
* Vad avser statsrådet annars göra för att hålla de drabbade skadelösa?


Debatten blev som sagt lite märklig. Ministern gav faktiskt svar på mina frågor. Han sa att regeringen inte påverkat Transportstyrelsens beslut, han sa att alla fyra partierna bakom statsbudgeten (S, C, L och MP) står bakom regeringens linje att det är rimligt att chockhöja husbilsskatten, han beklagade att Transportstyrelsen givit ett felaktigt besked men ville lösa det med "myndighetsdialog" mellan regeringen och myndigheten för att det inte ska upprepas. Han uppmanade också dem som drabbats ekonomiskt att i så fall höra av sig till JK (justitiekanslern)!

I den följande debatten anförde han även klimatskäl och alla de demonstrerande ungdomarna som argument för att höja skatten på husbilarna. Att ständigt använda "klimatskäl" som motivering till dåliga beslut och höjda skatter tror jag dock knappast ökar stödet för klimatpolitiken, och jag tror inte heller det leder till att Sverige blir ett föredöme för andra länder. 

Det är också oanständigt att man inte kan lita på en myndighet, och jag tycker att ministern borde agerat med större kraft mot myndigheten och genom förordning föreskriva att det nya sättet att beräkna avgasutsläpp inte ska slå igenom på skatten. Det är ju knappast så att husbilarna blivit värre "klimatbovar" för att man plötsligt mäter avgaser och utsläpp på ett nytt sätt. Utsläppen är exakt desamma som tidigare, men skatten fördubblas genom ny mätmetod. När man samtidigt vet att de riktigt stora och tunga husbilarna (klassas som lastbilar/bussar) inte omfattas av den nya mätmetoden utan ligger kvar på avsevärt lägre skattenivå (kanske 4-5.000 kronor per år) inser man hur oskäligt och ologiskt det är att en mindre husbil ska betala fordonsskatt med uppemot 30.000 eller mera varje år.

Det är också märkligt att hänvisa de drabbade till JK. Även om det kanske inte var så många som hann köpa husbil under den månad det felaktiga beskedet gällde, så drabbas både tillverkare och återförsäljare av ett kraftigt försäljningstapp. Vi fick uppgifter under debatten från branschen via sms att årets försäljning av husbilar minskat med 50%! Om vi vill att fler ska turista på hemmaplan känns det märkligt att ge sig på husbilarna, särskilt som man inte gör det i andra länder.  

Den moderata linjen ligger fast. Transportstyrelsens första besked måste ligga fast och skatten ligga kvar oförändrad tills vidare. Under tiden bör man rimligen se över hela beskattningen av husbilar med beaktande av deras speciella karaktär. Det är inte i första hand ett transportmedel utan ett fritidsboende på hjul. I andra länder inser man detta, men som vanligt ska Sverige vara värst i klassen när det gäller att offra bransch efter bransch på den svenska klimatalarmismens altare. Jag är både bedrövad och orolig för Sveriges framtid. Effekterna av den extrema klimatalarmismen och ogenomtänkta och orättvisa klimatpolitiken skrämmer mig mycket mer än klimatförändringarna.

(Alla mina inlägg om husbilsskatten hittar du som sagt samlade här)






Lite fakta om havsnivåhöjning

2019-09-26

I går kom ju en dramatisk rapport från FN:s klimatpanel. (Det var väntat, det brukar alltid komma en dramatisk och mycket hotfull rapport från IPCC i samband med FN:s klimatmöten). Rapporten varnade för att glaciärerna och isarna runt polerna smälter snabbare än tidigare och att glaciärerna minskat snabbare de senaste decennierna än de gjorde tidigare. Man varnar också för att havsnivåerna kommer att stiga mycket snabbare än man tidigare förutsett. 

Havsnivåer ökar i huvudsak av två skäl. Dels är det smältvatten från smältande glaciärer på land (flytande havsis som smälter påverkar inte havsnivåerna). Dels beror det på att varmare vatten tar mer plats; när havstemperaturen i havet ökar så utvidgas vattnet.

Jag tycker det är intressant att titta på fakta om hur det faktiskt sett ut hittills.

Här är NASAs officiella siffror över havsnivåförändringarna från 1990 fram tills idag. De ligger ganska stabilt runt 3-3,5 mm/år sedan många decennier. Någon dramatisk ökning syns inte på senare tid trots att isarna nu sägs smälta snabbare än någonsin smatidigt som havet påstås ha blivit varmare. Man ser också att ökningstakten varierar mellan åren.




Det är också intressant att titta på havsnivåökningen i ett längre perspektiv. Här en figur från SMHI från 1886 fram tills idag. Den visar havsvattenståndets förändring längs Sveriges kust, korrigerat för landhöjningen. Alltså den verkliga havsnivåförändringen. Man konstaterar i artikeln att sedan 1980-talet är havsnivåhöjningen ca 3 mm/år.



Havsnivån har sedan minst hundra år stigit ganska stabilt över tid med ca 2-3 mm/år. De senaste decennierna ligger ökningen något högre, runt 3,5 mm/år. Detta samtidsigt som glaciärerna under denna period sägs ha smält snabbare än någonsin. Nu förutspår IPCC att havsnivåerna kan öka med mellan 40 och drygt 100 cm fram till år 2100, alltså på 80 år. Det betyder att havsnivåerna skulle öka med mellan 5 och 12,5 mm/år kommande 80 år. I det värsta scenariet skulle alltså havsnivåerna plötsligt öka fyra gånger så snabbt som de gjort de senaste 100 åren.





Lite fakta om globala koldioxidutsläpp

2019-09-26

Med tanke på den svenska klimatdebatten kan det ju vara av intresse att se hur utsläppen av koldioxid ser ut globalt och i Sverige, samt hur utsläppen ser ut per capita. Koldioxidutsläpp kan mätas på tre olika sätt. Territoriellt (alla utsläpp inom ett lands territorium), produktionsbaserat (utsläpp efter efter produktion av varor och tjänster, inklusive export men exklusive import) och konsumtionsbaserat (utsläpp efter konsumtion av varor och tjänster, inklusive import men exklusive export). Vanligast är att mästa territoriella utsläpp. Nedan en figur som visa jämförelse när det gäller de territoriella utsläppen för Sverige och några andra länder. (Siffran för Sverige 2015 och 2017 verkar dock vara lite för låg, bör snarare vara 53 respektive 52. Det påverkar dock inte helheten i jämförelsen).

De två nedre figurerna visar co2-utsläppen per capita (territoriella utsläpp) enligt Världsbanken respektive EU. Figurerna avser inte samma länder och är inte helt lika trots att de avser samma år. Det visar hur svårt det är att mäta detta på ett tillförlitligt sätt. Båda figurerna visar dock att Sverige räknat per capita ligger bland de industriländer som släpper ut minst.  








Riksrevisionen avslöjar stora brister hos våra myndigheter

2019-09-25

Som vice ordförande i Riksdagens råd för Riksrevisionen läser jag kanske Riksrevisionens rapporter med lite extra stort intresse, även när det inte berör mitt eget utskott, finansutskottet.

Två intressanta rapporter har den senaste tiden landat på riksdagens bord, både med koppling till trafik och miljö.

I den ena rapporten ifrågasätts myndigheternas arbete med långsiktiga scenarier inom bland annat miljö- och transportpolitiken. Man konstaterar att olika myndigheter gör helt olika bedömningar i sina långsiktiga scenarier, och att dessa därför kommer till helt olika resultat om samma sak. Ett exempel som uttryckligen nämns är att Statens Energimyndighet och Trafikverket gör helt olika bedömningar av trafikmängdens utveckling på lång sikt. Riksrevisionen konstaterar också att olika hantering av politiskt uppställda mål i scenarierna minskar möjligheterna till välgrundade avvägningar och prioriteringar inom och mellan olika områden. "Flera av myndigheterna kvalitetssäkrar inte sina scenarier på ett systematiskt sätt och ambitionsnivån skiljer sig åt" skriver Riksrevisionen.

Uttryckt på ett enklare sätt - olika statliga myndigheter gör helt olika prognoser vilket gör att det blir väldigt svårt att politiskt ta rätt beslut om framtiden. Å ena sidan vill en myndighet gärna verka för minskad bilism och minskad trafik för att nå olika miljö och "klimatmål" och därför gör en "önskeprognos". Samtidigt bedömer en annan myndighet att trafiken kommer att öka och planerar för detta. I längden är det givetvis orimligt att två myndigheter gör helt olika prognoser om samma sak.

En annan intressant rapport med koppling till Trafikfrågan är en rejäl sågning av Trafikverkets upphandling av kontrakt för drift och underhåll av vägar. Riksrevisionen har granskat slutförda uppdrag åren 2017 och 2018. Av rapporten framgår att kostnadskillnaden mellan upphandlade och slutförda kontrakt är stora, drygt 40 procent. Det blir alltså 40% dyrare än beräknat att bekosta drift och underhåll av våga vägar! Det är en oerhört stor skillnad som självklart inte är acceptabel om man vill hushålla med skattemedlen och få dem att räcka till alla de underhållsbehov som finns.

Båda rapporterna visar på allvarliga brister hos våra myndigheter, och visar att en effektiv och djupgranskande Riksrevision är oerhört viktig. Men lika viktigt är det såklart att regering och riksdag drar kloka slutsatser av rapporterna.





Ska Sverige säga nej till EU-beslut om nationella koldioxidskatter?

2019-09-23

Vid fredagens möte med EU-nämnden berördes som vanligt ett antal olika frågor. Det mest intressanta tycker jag var när vi kom in på klimatpolitik och diskussionen om framtida europeisk koldioxidskatt. Det var statsrådet Ygeman som föredrog det ärendet.

Min roll i EU-nämnden är att företräda moderaterna i de frågor som berör finansutskottet, alltså bland annat EU-budgeten, den svenska EU-avgiften och förslag om EU-skatter.  Jag ställde därför en konkret fråga till statsrådet om Sverige står fast vid tidigare linje att en europeisk koldioxidskatt i så fall ska tas ut nationellt och att det är varje land som bestämmer om skattens storlek och hur den ska användas. Svaret var ett tydligt ja, och det kommer jag att bevaka att han och regeringen efterlever.

Moderaterna avvisar inte att EU tar beslut om att EU-länderna ska införa nationella koldioxidskatter. Man kan såklart diskutera hur den svenska koldioxidskatten slår i vårt land, inte minst landsbygden drabbas hårt, och det är ett faktum att Sverige har den i särklass högsta koldioxidskatten i världen. Självklart försämras även svenska företags konkurrenskraft när andra länder har mycket lägre koldioxidskatt eller ofta ingen alls. Sett ur den synvinkeln kan det knappast vara ett problem för Sverige om EU enas om att alla länder ska ha en viss koldioxidskatt, så länge Sverige inte behöver höja sin. Och eftersom vi redan har högst i både EU och världen så är ju den risken minimal. Så oavsett hur man ser på koldioxidskatten och dess eventuella betydelse för att bromsa klimatförändringar så finns det knappast anledning för Sverige att bromsa EU om man där vill införa en begränsad koldioxidskatt i hela EU. Tvärtom skulle det öka de svenska företagens konkurrenskraft.


Moderaterna avvisar inte att EU tar beslut om att EU-länderna ska införa nationella koldioxidskatter. Men vi säger nej till alla tankar på att EU ska få beskattningsrätten.





Borås Tidning gör reklam för vänsterorganisation med dömd AFA-företrädare

2019-09-22

I fredags hade Borås Tidning både en ledarsida och en nyhetssida som ägnade sig åt klimatalarmism. Tidningens agenda är ju att försöka blåsa upp klimathotet så mycket man bara kan. Men inte nog med det - man gör på nyhetsplats öppet reklam för aktiviteter som organisationen Extinction Rebellion anordnar. En helsida i tidningen ägnas åt ren reklam för denna organisation. I artikeln framkommer också att SVT tänker följa en av organisationens aktivister under kommande vecka.

Jag har tidigaree berättat att en av Extinction Rebellions talespersoner är en AFA-aktivist som dömdes till fängelse efter Göteborgs-kravallerna. Han säger öppet att han inte ångrar någonting, och på facebook söker han råd för Extiction Rebellions räkning om hur man ska klara rättsliga processer efter olagliga aktiviteter såsom egenmäktigt förfarande, sabotage av skyddsobjekt och ohörsamhet mot ordningsmakten. Jag skrev om detta på bloggen den 30/7 och upprepar här en del av det inlägget:

"Extinction Rebellion" är en organisation med brittiska rötter, som bland annat gjort sig kända för att ockupera broar och vägar och blockera trafiken i bland annat London - med uttalat syfte att "skapa kaos". Deras rötter finns i den vänsterextrema Occupy-rörelsen. Det har förekommit både vandalism och konflikter med polis i samband med aktionerna, och många har gripits. Det handlar om vandaliserade byggnader, krossade fönsterrutor och omfattande klotter på fasader. Borås Tidning menar däremot i sin artikel att organisationens "huvudkoncept" är "fredliga och respektfulla olydnadsaktioner". Pinsamt att inte Borås Tidning ens orkat ta reda på vad organisationen faktiskt gör. Smålandspostens ledare skrev däremot avslöjande om denna organisation i april i år.

Denna aktivistgrupp som nu spridit sig till Sverige säger att de förespråkar "icke-våld". Det låter ju bra, men när man läser vilka som företräder organisationen i Sverige blir man minst sagt fundersam. Det är inte alldeles enkelt att få ett grepp om denna organisation eftersom den består av många löst sammansatta mindre grupper. Men jag sökte lite på olika länkar och ett namn på en sannolik talesperson dök upp som jag reagerade på, nämligen Jonathan Pye. Det är alltså den AFA-aktivist som dömdes till fyra års fängelse för anstiftan till göteborgskravallerna i juni 2001.  Nedan ingress från en artikel i  GT/Expressen 24 juni 2006, där Pye även försvarar våldsanvändning i samband med aktioner. Av artikeln framgår även att Pye dömts vid tre tillfällen för våldsamt upplopp, två gånger i Sverige och en gång i Tyskland. Vid rättegången efter göteborskravallerna medgav Pye även att han var ägare till "Terroristernas handbok" som påträffades i samband med kravallerna.   

I januari i år lade Jonathan Pye ut nedanstående text på sin Facebooksida som uppenbar talesperson eller kontaktperson för Extinction Rebellion. Han ville ha goda råd kring en del aktiviteter som väl knappast kan kallas "icke-våld"? (Bland de tjänstvilliga i kommentarsfältet fanns bland annat Vänsterstudenter i Göteborg...)