Miljö- energi- och klimatblogg

På denna sida kommer jag främst att samla mina blogginlägg som rör övergripande miljö- och klimatpolitik, kärnkraft och energifrågor, miljöförstöring, gifter och föroreningar. Och en och annan naturbild.

Regeringen missbrukar det klimatpolitiska ramverket 

2019-10-16

Den 15 juni 2017 röstade riksdagen om den nya klimatlagen och det klimatpolitiska ramverket som regeringen lagt fram i riksdagen. Som de flesta vet vid det här laget förklarade jag att jag inte kunde ställa mig bakom den moderata partilinjen att stödja dessa klimatlagar. Jag motiverade mitt beslut på bloggen så här:




Tyvärr har jag väldigt snabbt fått alltför rätt. I dag uppmärksammar jag på twitter nedanstående artikel som innehåller skarp kritik från miljöexperter och miljöjurister som menar att regeringen använder klimatramverket på ett orimligt sätt. Jag tror tyvärr att detta bara är början. Regeringen, och då främst miljöpartiet, hanterar klimatfrågan som en strikt nationell fråga där minskning av nationella koldioxidutsläpp överordnas allt annat. Att något ökade utsläpp i Sverige samtidigt kan minska de globala utsläppen mycket mer är inget regeringen bryr sig om. Att ökade koldioxidutsläpp kan bidra till att andra miljöutsläpp minskas eller försvinner bryr man sig inte heller om. Detta är en cynisk och egoistisk/nationalistisk hantering av miljö- och klimatpolitiken. Jag blir allt mer övertygad om att det var rätt att inte rösta för dessa klimatlagar.

 
  




Ulf Kristersson i partiledardebatten om elbristen 

2019-10-16




Detta är kanske den vassaste av alla repliker i dagens partiledardebatt i riksdagen. Ulf Kristersson (M) ställer vice statsministern Isabella Lövin (MP) mot väggen om elbristen.

Observera statsminister Stefan Löfvens och hans regeringskollegers minspel i bakgrunden. Man riktigt ser hur Löfven tänker "Kristersson har ju helt rätt, detta skulle jag ju själv ha kunnat säga som Metallordförande. Varför tvingas jag släpa på dessa miljöpartister? Suck." 






Sveriges elförsörjning är allvarligt hotad 

2019-10-16

Jag blev allvarligt upprörd i partiledardebatten i TV i söndags där statsministern raljerade över Ulf Kristerssons (M) påpekande om att landets elförsörjning är hotad. Löfvens invändning var i korthet att Sverige på årsbasis exporterar el, trots avvecklade kärnkraftverk och därför finns det inga problem. Löfvens kullerbytta är att han räknar total elproduktion och elkonsumtion på halv- eller helårsbasis. Det är ointressant. Vi kan exportera hur mycket el som helst när det blir överskott under sommaren, ofta dessutom till mycket låga priser eftersom efterfrågan är låg och produktionsöverskottet stort. Men det hjälper inte när vi har mycket kalla och vindstilla vinterdagar - då räcker inte vår el, utan vi måste importera. Oftast är det ju kallt och hög elförbrukning även i vår omvärld i ett sådant läge, och det gör att den importerade elen blir mycket dyr, och inte osannolikt kommer den från gas- eller kolkraftverk som dras igång i Tyskland, Polen eller Danmark för att klara bristsituationen i norra Europa. (I Sverige har vi ju inte längre några reservkraftverk eftersom regeringen straffbeskattat bort dessa). 

Summan av detta är att vi idag exporterar el nästan gratis när vi har överskott på sommaren och riskerar att behöva köpa smutsig el till mycket höga priser när vi har underskott på vintern. Och det är idag - innan vi ser effekterna av nedstängningen av Ringhals 1 och 2. Om vi stänger ned mer kärnkraft riskerar dessa problem att bli väldigt mycket större. Ovanpå detta har vi prister i överföringskapaciteten mellan norra och södra Sverige, vilket också blir ett växande problem när fler kärnkraftverk ställs av i södra delen av landet och vi behöver mer vattenkraftel från norr. Sverige bäddar för elbrist i södra delen av landet i spåren av en helt ogenomtänkt energipolitik.

Detta var ett av ämnena även i dagens partiledardebatt i riksdagen, och Ulf Kristersson upprepade moderaternas linje. Vi behöver fundera ett varv till över nedstängningen av Ringhals 1 och 2 och vi behöver forska mer kring ny kärnkraft som kan ersätta de kärnkraftverk vi kör idag när de tjänat ut. Och dessutom förstärka stamnäten ordentligt.

Jag twittrade tidigare idag om ännu ett exempel på ett företag som inte kan expandera på grund av elbrist. Klicka för att läsa den mycket läsvärda artikeln.






Moderaterna behövs som sansad röst i miljö och klimatpolitiken 

2019-10-07

Regeringen slår sig för bröstet och skryter om sina "klimatsatsningar". Fast sanningen är att om man oroar sig för koldioxidutsläppen så är dagens regering inte mycket att hålla i handen. Utsläppen har ökat under dagens regering - trots att regeringen öst ut miljarder i "klimatsatsningar". Under den moderatledda Alliansregeringen däremot sjänk utsläppen - trots att exempelvis bensinskatten var avsevärt lägre då.

För regeringen gäller samma sak för "klimatsatsningar" som för biståndet. Det viktiga är att förbruka så mycket pengar som möjligt för att framstå som fina och goda. "Klimatposerande" har vissa kallat det. Om det sedan blir någon nytta för de satsade pengarna kommer i andra hand. Exempelvis satsar regeringen 2 miljarder på Klimatklivet som fått mycket kritik av både Konjunktruinstitutet och Riksrevisionen för att det kostar väldigt mycket men ger väldigt liten effekt.

Samtidigt medför den förda energipolitiken stora risker. Nedstängningen av kärnkraften, straffbeskattningen som slår ut reservkraften vid kraftvärmeverken, och det underdimensionerade elnätet som gör det svårt att förse södra Sverige med el från norr riskerar tillsammans att medföra elbrist under kalla vinterdagar. Och redan nu stoppas företagsetableringar i södra Sverige till följd av att man inte kan trygga elförsörjningen.

Moderaternas satsningar på miljo och klimat i vår budgetmotion innebär att vi satsar 3 miljoner mer än regeringen på klimatet men viktigast är att vi vill se en ny inriktning på klimatpolitiken som innebär mer utsläppsminskning per satsad krona, främst genom ökade insatser utomlands.

  • Våra viktigaste satsningar i Sverige handlar dels om att få ner transporternas och industrins utsläpp, som idag tillsammans står för 2/3 av Sveriges utsläpp. Det är också där Moderaterna prioriterar pengar när det kommer till nationella åtgärder.
  • Vi gör en omfattande satsning på elektrifiering, elvägar för tyngre trafik och publik ladd-infrastruktur som alla kan använda samt forskning på ny kärnkraft för trygg elförsörjning. Om vi ska elektrifiera fler delar av samhället kommer efterfrågan att öka och då behöver vi mer fossilfri el för att minska utsläppen. 300 miljoner på satsas på laddinfrastruktur, vilket är sex gånger så mycket som regeringen.
  • Vi satsar också pengar på klimatavdrag, alltså att företag kan få en skattereduktion kopplad till utsläppsminskningarna som företagens teknik bidragit till, exempelvis koldioxidavskiljning och lagring, men också nya industriprocesser.
  • Internationellt satsar vi 2 miljarder på globala utsläppsminskningar. En utsläppsminskning internationellt kostar ca 60 kr per ton koldioxid och det man jämför med kostnaden för regeringens klimatkliv som beräknas mellan 1000-4000 kr per ton koldioxid enligt Riksrevisionen. Under Kyotoprotokollet har vi använt oss av sådana här insatser som minskat utsläppen under lång tid till låg kostnad, det vill vi fortsätta med under Parisavtalet.
  • Bland konkreta åtgärder utomlands kan nämnas: Investeringar i förnybar energi (stöd till biogas, bioenergi, solenergi, vind och vattenkraft mm), energieffektivisering i hushåll (exempelvis isolering och energieffektivare uppvärmning), samt teknikutveckling och tekniköverföring, exempelvis rörande energieffektivisering inom industrin. Det handlar också om hjälp med avfallshantering och miljövänligare avfallsdeponier, skogsplantering samt stöd till effektivare spisar för att underlätta för mer miljövänlig eldning och matlagning - exempelvis soldrivna spisar.
Det mesta av åtgärderna i den moderata klimatpolitiken medför även andra positiva effekter - i Sverige satsar vi på trygg elförsörjning, elektrifiering av transporter och ny industriteknik som kan leda till exportframgångar. Utomlands medför våra satsningar stor nytta för miljö och hälsa. Detta är något jag länge argumenterat för, just att vi bör prioritera klimatsatsningar som även medför bevisad nytta för miljö, hälsa, energiförsörjning och samhällsekonomi. Det betyder att även för mig och andra som inte är helt övertygade om att människan kan finkalibrera den globala temperaturen genom att minska koldioxidutsläppen så är fördelarna med politiken uppenbar. Skulle effekterna på klimatet av minskade utsläpp inte bli så stora som många verkar tro så är pengarna ändå inte bortkastade. Moderaternas klimatpolitik är dessutom den mest genomtänkta av alla partiers enligt Timbros stora granskning och ger kraftfullast utsläppsminskningar och störst miljönytta per satsad krona. 

Utöver detta finns en mängd andra stora och små moderata satsningar på miljöområdet. Vi satsar exempelvis 10 miljoner mer än regeringen på åtgärder för våra hav och vatten. Det handlar t.ex. om åtgärder mot stranderosion, att minska övergödningen och nedskräpningen inte minst i Östersjön och sanering av gifter i våra hav. Vi satsar också på underhåll av redan skyddad skog, ett område som är mycket eftersatt. Bland andra förslag inom utgitsområdet kan nämnas allt från ökade insatser mot granbarkborren till fler platser på utbildningar för djursjukvårdare och veterinärer och mer resurser till eftersök av skadat vilt. Vår politik syftar till konkreta insatser i stället för symbolpolitik som exempelvis beskattning av plastpåsar.

Det är intressant att förtroendet för moderaterna i miljö och klimatfrågorna ökar. Enligt en mätning från Inizio som redovisas idag har moderaternas nu det näst högsta förtroendet av partierna på detta område, nästan lika stort som enfrågepartiet Miljöpartiet och betydligt högre än Centerpartiet. Sunt förnuft och realism belönar sig nog även på detta område i en tid när klimatdebatten spårat ur fullständigt och domedagspredikanterna står i kö för att förmedla sina undergångsbudskap.  Människor börjar dessutom inse att extrem klimatpolitik riskerar att drabba både energiförsörjning, tillväxt, välfärd och statsfinanser. Dessutom slå extra hårt mot landsbygden genom dyra transporter, vilket Moderaterna motverkar genom sänkt drivmedelsskatt med en krona per liter.
 






En påminnelse om Sveriges ringa betydelse för det globala klimatet 

2019-10-06

Detta är en film från den kinesiska nyhetskanalen People´s Dialy som på twitter skryter om den nya enorma järnvägen Menghua Railway, 184 mil lång, som i huvudsak byggts för att frakta stora mängder kol från från inlandet ut till provinsen Jiangxi närmare kusten. 200 miljoner ton kol (!) ska fraktas varje år på denna järnväg. Faktum är att Kina bygger nya kolkraftverk i en rasande fart, inte bara i denna provins utan i hela det väldiga Kina.

(Klicka för att se filmen)


Man kan ju i vart fall snabbt konstatera att det knappast är de svenska kraftvärmeverken som är det största bekymret om man oroar sig för de globala koldioxidutsläppen. Inte de svenska flygplanen eller bilarna heller. Ja, faktum är att inte ens de svenska plastpåsarna känns särskilt besvärande i sammanhanget.

 




Varför har de globala "klimatkämparna" blivit inskränkta nationalister?

2019-09-30

Alldeles oavsett hur man ser på klimatförändringarna, om man kallar situationen för "klimatnödläge" eller som jag ser optimistiskt på framtiden, så är det ingen nyhet att allt som rör klimat och miljö är globala frågor. Miljöfrågor gör inte halt vid nationsgränser, inte heller stannar utsläpp inom länderna. Därför är det fascinerande att se hur de mest radikala förkämparna mot de "globala klimatförändringarna" allt mer tar skepnaden som inskränkta nationalister.

Det finns massor av aktuella exempel i Sverige, men jag ska beröra två. Diskussionen om Preems nya raffinaderi och kritiken mot att den tunga svenska industrin slipper betala koldioxidskatt för sina utsläpp (det senare diskuterades i SVT igår).

När det gäller Preems planer på att bygga nytt raffnaderi utanför Lysekil så innebär det att man med ny teknik kan bli ledande på att tillverka mer miljövänlig och energieffektiv bensin och diesel som ger lägre utsläpp av både koldioxid och svavel när de sedan används. Jag bloggade om detta den 23 augusti. Men eftersom det produktionen medför stora koldioxidutsläpp protesterar både Västra Götalandsregionen och miljörörelsen - man menar att utsläppen gör att både Sveriges och Västra Götalands utsläppsmål blir omöjliga att nå. Problemet är bara att om inte Preem får bygga sitt raffinaderi i Lysekil så bygger man det någon annanstans, sannolikt utomlands. Investeringarna och jobben hamnar då inte i Sverige.

Ledaren i Dagens Industri idag har rubriken "När klimatmålen blir viktigare än klimatet". Man kommenterar beskedet från miljöminister Isabella Lövin (MP) att regeringen tar över frågan om Preemraffs utbyggnad av raffinaderiet i Lysekil. Det innebär att Mark- och miljööverdomstolen ska göra färdigt sin handläggning, utfärda ett utlåtande men inte en dom. Själva beslutet om raffinaderiet ska tillåtas ska i stället fattas av regeringen. Isabella Lövin motiverade övertagandet av frågan med att det nya raffinaderiet "skulle minska möjligheten för Sverige att nå klimatmålen". 

  (från SVT Nyheter)

I en annan artikel i somras sa professorn och klimatdebattören Christian Azar på Chalmers att det faktiskt vore bättre för klimatet att bygga i Lysekil eftersom det nya raffinaderiet då omfattas av EU:s utsläppshandel. Om Preem behöver öka utsläppen måste man köpa utsläppsrätter, som medför att någon annan måste minska sina utsläpp. De totala utsläppen blir då noll. Om Preem bygger utanför EU behövs däremot inga utsläppsrätter och utsläppen ökar då globalt sett.

Att en region eller ett land är så fixerade på att nå de egna utsläppsmålen att de föredrar ökade globala utsläpp visar hur sjuk klimatpolitiken är. Allt handlar om att framstå som "klimatvänlig" och låta egenintresset styra. Att klimatet är en global fråga verkan få bry sig om. Inte heller den övriga miljönytta ett nytt raffinaderi skulle medföra för att producera miljövänligare bränslen. Med ökade utsläpp i Sverige skulle de globala utsläppen samtidigt minska. Alla som inser att miljöfrågorna är globala borde därmed välkomna Preems nya raffinaderi.

När det gäller den tunga svenska industrins utsläpp diskuterades detta i SVT igår. Den tunga svenska industrin är idag, i likhet med EU i övrigt, undantagen från koldioxidskatt, Detta för att inte försämra konkurrensen med andra länder, och slå ut industrin och dess arbetstillfällen. Naturskyddsföreningen kräver nu att svensk tung industri ska börja betala koldioxidskatt. Effekter av detta skulle bli att dessa företag snabbt slås ut av utländska konkurrenter eller att produktionen flyttas till andra länder där det inte är någon skatt på utsläppen. Resultatet blir att Sverige tappar företag och jobb, och att produktionen flyttas till länder med lägre miljökrav. Miljön och klimatet tjänar ingenting alls, snarare tvärtom. 

Trots detta säger Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningens ordförande, rent ut att "det moraliska dilemmat kan handla om att Sverige vill ha en fortsatt konkurrenskraftig industri, samtidigt som landet vill vara en förebild inom klimatarbetet". Eftersom hon och hennes organisation förespråkar att vår industri ska straffbeskattas så har hon uppenbarligen valt det senare. Men hur kan ett land bli ett "föredöme i klimatarbetet" om det medför att industrin slås ut? Det gör oss lika attraktiva som förebilder som om vår klimatpolitik leder till elbrist (vilket vi är på god väg mot just nu).

Slutsats: Om man skulle följa de alltmer extrema nationalistiska rösterna i klimatdebatten skulle resultatet bli att Sverige i allt snabbare takt avindustrialiseras och att allt fler blir arbetslösa. Skatteintäkterna skulle minska dramatiskt och välfärdens resurser bli sämre. Hela Sverige skulle bli fattigare. Men den nationalistiska klimatvänstern skulle i vart fall kunna skryta för omvärlden om att vi minsann minskat våra koldioxidutsläpp - i Sverige. Att vår politik samtidigt sannolikt ökat utsläppen i andra länder är sannolikt en bisak. 

Samma feltänk görs för övrigt i regeringens klimatpolitik. Mycket dyra satsningar inom landet med svag eller starkt ifrågasatt nytta i stället för insatser utomlands som ger mer bevisad global lika mycketmiljönytta per satsad krona. Men då kan vi ju inte skryta med lika mycket minskade koldioxidutsläpp i Sverige, vilket återigen är viktigare för klimatvänstern än effekterna globalt.

Det allvarliga är att Sveriges klimatlagstiftning verkar i exakt denna riktning, vilket märks i exempelvis klimatministerns uttalanden om våra "skyldigheter att leva upp till klimatlagen" (och därmed säga nej till allt som ökar utsläppen inom vårt lands gränser även om det vore en fördel ur global synpunkt). Våra egna utsläppsmål är helt enkelt överordnade den globala nyttan. Det var en av orsakerna till att jag inte kunde ställa mig bakom klimatlagen när riksdagen röstade om denna. Jag blir alltmer styrkt i att jag agerade helt rätt.
 





Regeringen satsar 9 miljarder av våra skattepengar i FN:s "klimatfonder"

2019-09-29

Nyligen presenterade regeringen ett pressmeddelande där man meddelar att man satsar över 9 miljarder av våra skattepengar på FN:s tre olika "klimatfonder" åren 2020-2023. Man skriver att "Sverige fortsätter visa ledarskap i klimatomställningen", och satsningen innebär enligt regeringen en fördubbling (!) jämfört med tidigare.

Sveriges "klimatbistånd" är dock mycket större än så, utöver pengarna till FN satsar vi också på andra sätt. Regeringen skriver att "Sverige är världens största givare per capita till klimatfonderna", men att det totala svenska klimatbiståndet år 2018 uppgick till hela 6,2 miljarder.

Samtidigt som regeringen lägger nio miljarder på detta tillförs rättsväsendet i nästa års budget exempelvis 700 miljoner, och bara någon dryg miljard ytterligare per år de därpå följande åren. Det visar proportionerna.


(Tack till Steget Efter som står för denna bild. Följ @StegetEfter på twitter!)

När det gäller bistånd som fördelas via FN har mycket kritik dessutom framförts för att vi inte har insyn i hur pengarna används och att mycket riskerar att försvinna i korruption. Det är bättre om Sverige själv hanterar sitt bistånd och har kontroll på hur pengarna används och att de når sitt mål.

Att Sverige även i fråga om "klimatbistånd" ska vara "bäst i världen" när det gäller att dela ut svenska folkets skattepengar är ett bevis på att moderaternas förslag om att minska biståndsbudgeten och stärka kontrollen över hur pengarna används är en ytterst god idé. Här finns sannolikt mycket pengar att spara som kan användas till annat utan att vi åstadkommer mindre resultat än vi gör idag.






Infrastrukturministern försvarar extrem husbilsskatt "av klimatskäl"

2019-09-27



I morse hade jag så min interpellationsdebatt med infrastrukturminister Thomas Eneroth rörande Transportstyrelsens vilseledande besked om husbilsbeskattning. Även min m-kollega Ann-Charlotte Hammar Johnsson deltog. Det blev på många sätt en märklig debatt. Klicka på bilden och följ länken till riksdagens hemsida och videoupptagningen av debatten.

Här är först mitt inledningsanförande:


Herr talman, jag är tyvärr inte nöjd med statsrådets svar. Min fråga var ju på vilket sätt ministern avser att hålla tillverkare, återförsäljare och kunder skadelösa för de vilseledande besked som Transportstyrelsen lämnade i frågan om beskattning av husbilar.  Denna fråga besvaras ju inte överhuvudtaget.
 
Herr talman, låt oss ta det från början.

I våras var det stor uppståndelse kring Transportstyrelsens hot om nya beskattningsregler för nya husbilar. Branschen var orolig och många husbilsköpare avvaktade. Så kom ett glädjande besked i slutet av juli - Transportstyrelsens verksamhetsansvarige gick ut med ett tydligt offentlig besked i en debattartikel i Göteborgs-Posten.  
"När den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 september förändras inte uttaget av fordonsskatt för husbilar" skrev hon. Tydligare kan det knappast bli.

Branschen pustade ut och försäljningen av nästa årsmodell av husbilar för leverans till våren rullade på. 
En månad senare, den 23 augusti gjorde så Transportstyrelsen helt om, bara en vecka innan den nya beräkningsmodellen WLTP skulle träda ikraft. Från och med den 1 september 2019 ska vissa husbilar vara testade med en ny testmetod för koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning. Detta värde kommer att ligga till grund för beskattning. Beskedet omfattar enligt branschen 95 % av de husbilar som saluförs på den svenska marknaden. 

Under den månad som gick hann många återförsäljare i god tro beställa husbilar av 2020 års modell som inte kommer gå att sälja, tillverkarna kommer att få minska produktionen, de som köpt husbilar under sommaren för leverans till våren kommer att få en oväntad skattechock, och många kommer dessutom att avstå från att byta upp sig till mer miljövänliga och säkrare husbilar.

Frågan är vad som föranledde Transportstyrelsen att göra helt om i frågan? Var det deras eget beslut eller var det efter påtryckningar från regeringen?
 
Herr talman,
 
I sitt svar skriver statsrådet att Transportstyrelsens uppgift är att tillämpa gällande regelverk. Men EU-bestämmelserna gäller endast avgasmätningen, inte beskattningen. Om regeringen vill kan man givetvis ge Transportstyrelsen direktiv att inte låta de nya avgasreglerna ligga till grund för beskattning.
 
Faktum är att om hälften av alla spekulanter avstår från att köpa ny husbil och i stället importerar från utlandet så förlorar staten mer pengar än man vinner på den höjda skatten. Detta på grund av att man tappar stora momsintäkter. Det är sannolikt ren vinst för statskassan att stoppa den nya beskattningen.
 
Herr talman,
 
I går träffade representanter från husbilsbranschen två statssekreterare  i regeringskansliet för att diskutera saken. Statssekreterarnas besked var att de såg problemen men att det inte var möjligt att göra något åt saken. Min fråga till statsrådet är självklart varför det inte är möjligt?
 
Är för övrigt samtliga fyra partier som står bakom statsbudgeten överens om att låta Transportstyrelsens besked om kraftig skattehöjning slå igenom? Eller är det bara de två regeringspartierna som står bakom detta?
 
Herr talman,
 
Vid ett besök på Husvagns- och husbilsmässan på Elmia för några veckor sedan meddelade jag moderaternas linje i frågan.
Vi anser att Transportstyrelsens första besked självklart ska gälla. Uttaget av fordonsskatt för husbilar ska inte förändras till följd av det nya sättet att mäta avgaser.
 
Det är en anständighetsfråga att man som svensk medborgare ska kunna lita på ett tydligt och oreserverat offentligt besked från en ansvarig tjänsteman vid en svensk myndighet.
 
Att statsrådet Eneroth så lättvindigt slår ifrån sig frågan tycker jag är anmärkningsvärt. Det devalverar förtroendet för svensk politik och svenska myndigheter. Jag är ärligt talat lite förvånad, eftersom jag känner statsrådet Eneroth som en erfaren och seriös politiker. Jag har väldigt svårt att tro att han innerst inne tycker att det som hänt är rimligt?
 
Herr talman, låt mig slutligenupprepa mina fyra frågor till statsrådet Eneroth:


* Har statsrådet eller regeringen på något sätt påverkat Transportstyrelsen att ändra sitt första besked?
* Är samtliga fyra partier bakom budgetöverenskommelsen överens om att husbilar ska drabbas av kraftigt höjd skatt?
* Varför är det inte möjligt att låta Transportstyrelsens första besked gälla?
* Vad avser statsrådet annars göra för att hålla de drabbade skadelösa?


Debatten blev som sagt lite märklig. Ministern gav faktiskt svar på mina frågor. Han sa att regeringen inte påverkat Transportstyrelsens beslut, han sa att alla fyra partierna bakom statsbudgeten (S, C, L och MP) står bakom regeringens linje att det är rimligt att chockhöja husbilsskatten, han beklagade att Transportstyrelsen givit ett felaktigt besked men ville lösa det med "myndighetsdialog" mellan regeringen och myndigheten för att det inte ska upprepas. Han uppmanade också dem som drabbats ekonomiskt att i så fall höra av sig till JK (justitiekanslern)!

I den följande debatten anförde han även klimatskäl och alla de demonstrerande ungdomarna som argument för att höja skatten på husbilarna. Att ständigt använda "klimatskäl" som motivering till dåliga beslut och höjda skatter tror jag dock knappast ökar stödet för klimatpolitiken, och jag tror inte heller det leder till att Sverige blir ett föredöme för andra länder. 

Det är också oanständigt att man inte kan lita på en myndighet, och jag tycker att ministern borde agerat med större kraft mot myndigheten och genom förordning föreskriva att det nya sättet att beräkna avgasutsläpp inte ska slå igenom på skatten. Det är ju knappast så att husbilarna blivit värre "klimatbovar" för att man plötsligt mäter avgaser och utsläpp på ett nytt sätt. Utsläppen är exakt desamma som tidigare, men skatten fördubblas genom ny mätmetod. När man samtidigt vet att de riktigt stora och tunga husbilarna (klassas som lastbilar/bussar) inte omfattas av den nya mätmetoden utan ligger kvar på avsevärt lägre skattenivå (kanske 4-5.000 kronor per år) inser man hur oskäligt och ologiskt det är att en mindre husbil ska betala fordonsskatt med uppemot 30.000 eller mera varje år.

Det är också märkligt att hänvisa de drabbade till JK. Även om det kanske inte var så många som hann köpa husbil under den månad det felaktiga beskedet gällde, så drabbas både tillverkare och återförsäljare av ett kraftigt försäljningstapp. Vi fick uppgifter under debatten från branschen via sms att årets försäljning av husbilar minskat med 50%! Om vi vill att fler ska turista på hemmaplan känns det märkligt att ge sig på husbilarna, särskilt som man inte gör det i andra länder.  

Den moderata linjen ligger fast. Transportstyrelsens första besked måste ligga fast och skatten ligga kvar oförändrad tills vidare. Under tiden bör man rimligen se över hela beskattningen av husbilar med beaktande av deras speciella karaktär. Det är inte i första hand ett transportmedel utan ett fritidsboende på hjul. I andra länder inser man detta, men som vanligt ska Sverige vara värst i klassen när det gäller att offra bransch efter bransch på den svenska klimatalarmismens altare. Jag är både bedrövad och orolig för Sveriges framtid. Effekterna av den extrema klimatalarmismen och ogenomtänkta och orättvisa klimatpolitiken skrämmer mig mycket mer än klimatförändringarna.

(Alla mina inlägg om husbilsskatten hittar du som sagt samlade här)






Lite fakta om havsnivåhöjning

2019-09-26

I går kom ju en dramatisk rapport från FN:s klimatpanel. (Det var väntat, det brukar alltid komma en dramatisk och mycket hotfull rapport från IPCC i samband med FN:s klimatmöten). Rapporten varnade för att glaciärerna och isarna runt polerna smälter snabbare än tidigare och att glaciärerna minskat snabbare de senaste decennierna än de gjorde tidigare. Man varnar också för att havsnivåerna kommer att stiga mycket snabbare än man tidigare förutsett. 

Havsnivåer ökar i huvudsak av två skäl. Dels är det smältvatten från smältande glaciärer på land (flytande havsis som smälter påverkar inte havsnivåerna). Dels beror det på att varmare vatten tar mer plats; när havstemperaturen i havet ökar så utvidgas vattnet.

Jag tycker det är intressant att titta på fakta om hur det faktiskt sett ut hittills.

Här är NASAs officiella siffror över havsnivåförändringarna från 1990 fram tills idag. De ligger ganska stabilt runt 3-3,5 mm/år sedan många decennier. Någon dramatisk ökning syns inte på senare tid trots att isarna nu sägs smälta snabbare än någonsin smatidigt som havet påstås ha blivit varmare. Man ser också att ökningstakten varierar mellan åren.




Det är också intressant att titta på havsnivåökningen i ett längre perspektiv. Här en figur från SMHI från 1886 fram tills idag. Den visar havsvattenståndets förändring längs Sveriges kust, korrigerat för landhöjningen. Alltså den verkliga havsnivåförändringen. Man konstaterar i artikeln att sedan 1980-talet är havsnivåhöjningen ca 3 mm/år.



Havsnivån har sedan minst hundra år stigit ganska stabilt över tid med ca 2-3 mm/år. De senaste decennierna ligger ökningen något högre, runt 3,5 mm/år. Detta samtidsigt som glaciärerna under denna period sägs ha smält snabbare än någonsin. Nu förutspår IPCC att havsnivåerna kan öka med mellan 40 och drygt 100 cm fram till år 2100, alltså på 80 år. Det betyder att havsnivåerna skulle öka med mellan 5 och 12,5 mm/år kommande 80 år. I det värsta scenariet skulle alltså havsnivåerna plötsligt öka fyra gånger så snabbt som de gjort de senaste 100 åren.





Lite fakta om globala koldioxidutsläpp

2019-09-26

Med tanke på den svenska klimatdebatten kan det ju vara av intresse att se hur utsläppen av koldioxid ser ut globalt och i Sverige, samt hur utsläppen ser ut per capita. Koldioxidutsläpp kan mätas på tre olika sätt. Territoriellt (alla utsläpp inom ett lands territorium), produktionsbaserat (utsläpp efter efter produktion av varor och tjänster, inklusive export men exklusive import) och konsumtionsbaserat (utsläpp efter konsumtion av varor och tjänster, inklusive import men exklusive export). Vanligast är att mästa territoriella utsläpp. Nedan en figur som visa jämförelse när det gäller de territoriella utsläppen för Sverige och några andra länder. (Siffran för Sverige 2015 och 2017 verkar dock vara lite för låg, bör snarare vara 53 respektive 52. Det påverkar dock inte helheten i jämförelsen).

De två nedre figurerna visar co2-utsläppen per capita (territoriella utsläpp) enligt Världsbanken respektive EU. Figurerna avser inte samma länder och är inte helt lika trots att de avser samma år. Det visar hur svårt det är att mäta detta på ett tillförlitligt sätt. Båda figurerna visar dock att Sverige räknat per capita ligger bland de industriländer som släpper ut minst.  








Riksrevisionen avslöjar stora brister hos våra myndigheter

2019-09-25

Som vice ordförande i Riksdagens råd för Riksrevisionen läser jag kanske Riksrevisionens rapporter med lite extra stort intresse, även när det inte berör mitt eget utskott, finansutskottet.

Två intressanta rapporter har den senaste tiden landat på riksdagens bord, både med koppling till trafik och miljö.

I den ena rapporten ifrågasätts myndigheternas arbete med långsiktiga scenarier inom bland annat miljö- och transportpolitiken. Man konstaterar att olika myndigheter gör helt olika bedömningar i sina långsiktiga scenarier, och att dessa därför kommer till helt olika resultat om samma sak. Ett exempel som uttryckligen nämns är att Statens Energimyndighet och Trafikverket gör helt olika bedömningar av trafikmängdens utveckling på lång sikt. Riksrevisionen konstaterar också att olika hantering av politiskt uppställda mål i scenarierna minskar möjligheterna till välgrundade avvägningar och prioriteringar inom och mellan olika områden. "Flera av myndigheterna kvalitetssäkrar inte sina scenarier på ett systematiskt sätt och ambitionsnivån skiljer sig åt" skriver Riksrevisionen.

Uttryckt på ett enklare sätt - olika statliga myndigheter gör helt olika prognoser vilket gör att det blir väldigt svårt att politiskt ta rätt beslut om framtiden. Å ena sidan vill en myndighet gärna verka för minskad bilism och minskad trafik för att nå olika miljö och "klimatmål" och därför gör en "önskeprognos". Samtidigt bedömer en annan myndighet att trafiken kommer att öka och planerar för detta. I längden är det givetvis orimligt att två myndigheter gör helt olika prognoser om samma sak.

En annan intressant rapport med koppling till Trafikfrågan är en rejäl sågning av Trafikverkets upphandling av kontrakt för drift och underhåll av vägar. Riksrevisionen har granskat slutförda uppdrag åren 2017 och 2018. Av rapporten framgår att kostnadskillnaden mellan upphandlade och slutförda kontrakt är stora, drygt 40 procent. Det blir alltså 40% dyrare än beräknat att bekosta drift och underhåll av våga vägar! Det är en oerhört stor skillnad som självklart inte är acceptabel om man vill hushålla med skattemedlen och få dem att räcka till alla de underhållsbehov som finns.

Båda rapporterna visar på allvarliga brister hos våra myndigheter, och visar att en effektiv och djupgranskande Riksrevision är oerhört viktig. Men lika viktigt är det såklart att regering och riksdag drar kloka slutsatser av rapporterna.





Ska Sverige säga nej till EU-beslut om nationella koldioxidskatter?

2019-09-23

Vid fredagens möte med EU-nämnden berördes som vanligt ett antal olika frågor. Det mest intressanta tycker jag var när vi kom in på klimatpolitik och diskussionen om framtida europeisk koldioxidskatt. Det var statsrådet Ygeman som föredrog det ärendet.

Min roll i EU-nämnden är att företräda moderaterna i de frågor som berör finansutskottet, alltså bland annat EU-budgeten, den svenska EU-avgiften och förslag om EU-skatter.  Jag ställde därför en konkret fråga till statsrådet om Sverige står fast vid tidigare linje att en europeisk koldioxidskatt i så fall ska tas ut nationellt och att det är varje land som bestämmer om skattens storlek och hur den ska användas. Svaret var ett tydligt ja, och det kommer jag att bevaka att han och regeringen efterlever.

Moderaterna avvisar inte att EU tar beslut om att EU-länderna ska införa nationella koldioxidskatter. Man kan såklart diskutera hur den svenska koldioxidskatten slår i vårt land, inte minst landsbygden drabbas hårt, och det är ett faktum att Sverige har den i särklass högsta koldioxidskatten i världen. Självklart försämras även svenska företags konkurrenskraft när andra länder har mycket lägre koldioxidskatt eller ofta ingen alls. Sett ur den synvinkeln kan det knappast vara ett problem för Sverige om EU enas om att alla länder ska ha en viss koldioxidskatt, så länge Sverige inte behöver höja sin. Och eftersom vi redan har högst i både EU och världen så är ju den risken minimal. Så oavsett hur man ser på koldioxidskatten och dess eventuella betydelse för att bromsa klimatförändringar så finns det knappast anledning för Sverige att bromsa EU om man där vill införa en begränsad koldioxidskatt i hela EU. Tvärtom skulle det öka de svenska företagens konkurrenskraft.


Moderaterna avvisar inte att EU tar beslut om att EU-länderna ska införa nationella koldioxidskatter. Men vi säger nej till alla tankar på att EU ska få beskattningsrätten.





Borås Tidning gör reklam för vänsterorganisation med dömd AFA-företrädare

2019-09-22

I fredags hade Borås Tidning både en ledarsida och en nyhetssida som ägnade sig åt klimatalarmism. Tidningens agenda är ju att försöka blåsa upp klimathotet så mycket man bara kan. Men inte nog med det - man gör på nyhetsplats öppet reklam för aktiviteter som organisationen Extinction Rebellion anordnar. En helsida i tidningen ägnas åt ren reklam för denna organisation. I artikeln framkommer också att SVT tänker följa en av organisationens aktivister under kommande vecka.

Jag har tidigaree berättat att en av Extinction Rebellions talespersoner är en AFA-aktivist som dömdes till fängelse efter Göteborgs-kravallerna. Han säger öppet att han inte ångrar någonting, och på facebook söker han råd för Extiction Rebellions räkning om hur man ska klara rättsliga processer efter olagliga aktiviteter såsom egenmäktigt förfarande, sabotage av skyddsobjekt och ohörsamhet mot ordningsmakten. Jag skrev om detta på bloggen den 30/7 och upprepar här en del av det inlägget:

"Extinction Rebellion" är en organisation med brittiska rötter, som bland annat gjort sig kända för att ockupera broar och vägar och blockera trafiken i bland annat London - med uttalat syfte att "skapa kaos". Deras rötter finns i den vänsterextrema Occupy-rörelsen. Det har förekommit både vandalism och konflikter med polis i samband med aktionerna, och många har gripits. Det handlar om vandaliserade byggnader, krossade fönsterrutor och omfattande klotter på fasader. Borås Tidning menar däremot i sin artikel att organisationens "huvudkoncept" är "fredliga och respektfulla olydnadsaktioner". Pinsamt att inte Borås Tidning ens orkat ta reda på vad organisationen faktiskt gör. Smålandspostens ledare skrev däremot avslöjande om denna organisation i april i år.

Denna aktivistgrupp som nu spridit sig till Sverige säger att de förespråkar "icke-våld". Det låter ju bra, men när man läser vilka som företräder organisationen i Sverige blir man minst sagt fundersam. Det är inte alldeles enkelt att få ett grepp om denna organisation eftersom den består av många löst sammansatta mindre grupper. Men jag sökte lite på olika länkar och ett namn på en sannolik talesperson dök upp som jag reagerade på, nämligen Jonathan Pye. Det är alltså den AFA-aktivist som dömdes till fyra års fängelse för anstiftan till göteborgskravallerna i juni 2001.  Nedan ingress från en artikel i  GT/Expressen 24 juni 2006, där Pye även försvarar våldsanvändning i samband med aktioner. Av artikeln framgår även att Pye dömts vid tre tillfällen för våldsamt upplopp, två gånger i Sverige och en gång i Tyskland. Vid rättegången efter göteborskravallerna medgav Pye även att han var ägare till "Terroristernas handbok" som påträffades i samband med kravallerna.   

I januari i år lade Jonathan Pye ut nedanstående text på sin Facebooksida som uppenbar talesperson eller kontaktperson för Extinction Rebellion. Han ville ha goda råd kring en del aktiviteter som väl knappast kan kallas "icke-våld"? (Bland de tjänstvilliga i kommentarsfältet fanns bland annat Vänsterstudenter i Göteborg...) 

Detta är alltså den klimataktivistiska extremvänsterorganisation som Borås Tidning ger en helsida i reklam och som SVT tänker följa nästa vecka. Jag tycker man borde skämmas. Man har helt tappat omdömet.
 





Kritiskt om klimatpolitiken på moderata riksdagsgruppens internat

2019-09-15

När moderaterna hade internat med riksdagsgruppen för två veckor sedan hade vi ett antal intressanta forskare och experter på besök som föreläsare. Ämnena var tre denna gång: Bostadspolitik, Sjukvårdspolitik och Klimatpolitik. När det gäller klimatpolitik var det Bjrön Carlén från Konjunkturinstitutets miljöekonomiska enhet, som gav sin syn på svensk klimatpolitik. Jag konstaterade att mycket av det som sades stämmer väl med det jag själv framfört under årens lopp.

* Svensk klimatpolitik är till stor del inneffektiv och ger väldigt lite effekt i förhållande till kostnaden. Trots att flera myndigheter dömt ut ett flertal av regeringens klimatåtgärder fortsätter man satsa på dem.
* Svensk klimatpolitik samverkar inte, eller ibland rent av motverkar, klimatpolitik i resten av EU. Bonus-malus systemet var ett exempel. EU har redan mål för andelen miljövänliga fordon som billtillverkarna måste tillverka. När vi i Sverige inför bonus-malus för att få fler att köpa exempelvis elbil betyder det att billtillverkarna säljer de mindre miljövänliga bilarna i andra länder i stället. Samma sak gäller flygskatten - det flyttar bara avgångarna till andra länder. EU:s regler och mål gäller totalt sett för EU och när ett land hittar på egna särregler ger det ingen som helst effekt på EU-nivå eller globalt. 
* Sverige kan inte direkt påverka klimatet, vi kan bara följa våra åtaganden i EU och försöka verka för att andra länder går snabbare fram. Det första är lätt, det andra betydligt svårare. Varför ska andra länder följa Sverige?
* Klimatfrågan kidnappas ibland för andra ändamål. Höghastighetstågen nämndes som exempel. De medför ingen klimatnytta på väldigt många decennier, men används ändå som argument i klimatdebatten.
* Biodrivmedel är inte alls koldioxidneutrala, och om man anser att klimathotet är akut är inte biodrivmedel lösningen.

Överlag var det en ganska kritisk underton från föreläsaren när det gäller svensk klimatpolitik. Jag upplevde ett starkt instämmande från många av mina kolleger, och det var ett uppfriskande föredrag som jag hoppas kommer få fler moderater att på allvar våga ifrågasätta klimatpolitiken och den uppskruvade klimatdebatten.