Blogg mars 2018

Moderaterna vill satsa på bättre vägar i hela Sverige

2018-03-31

Mycket av diskussionerna om satsningar på infrastruktur handlar om stora jätteprojekt med ibland tveksam nytta i förhållande till de enorma kostnaderna. Västlänken i Göteborg är ett exempel, diskussionerna om höghastighetståg ett annat.

Samtidigt förfaller delar av det mer finmaskiga vägnätet i delar av landet. Pengarna räcker inte till vare sig snöröjning, tjälsäkring eller underhåll. Detta är ett allvarligt problem, inte minst på landsbygden. Vi behöver bra och säkra vägar så människor kan ta sig till jobbet, butikerna kan få sina varor levererade, posten kan distribueras, företagen kan få sina varor levererade och kollektivtrafiken fungera. 

Moderaterna presenterar därför idag ett tydligt vallöfte om 2 miljarder extra för rejäla satsningar på landets vägnät, 500 miljoner per år de kommande fyra åren. Det handlar dels om underhåll av vägar och broar, men även om bättre vinterväghållning och exempelvis tjälsäkring.


 

Orimligt att betala ut socialbidrag till dem som befinner sig här illegalt

2018-03-30

Jag har tidigare kritiserat att svenska kommuner betalar ut försörjningsstöd till personer som vistas illegalt i landet. Det kan handla om personer som bara rest hit utan att ge sig till känna, eller personer som gått under jorden efter avvisningsbeslut eller utvisningsbeslut. I den omfattande riksdagsmotion om migration i tio punkter som jag och 13 andra moderater skrev 2015 var en av punkterna just att se över dessa regler:

Motion 2015/16:1757 av Jan Ericson mfl (M) Migration (Tio punkter för en mer balanserad migrationspolitik)

Jag har också argumenterat för att man helt enkelt borde förbjuda kommunerna att betala ut ekonomiskt stöd till personer som befinner sig illegalt i landet, i vart fall allt utöver akut nödhjälp som alla personer som vistas i landet anses ha rätt till.

Nu uppmärksammar SVT att hela 23 kommuner betalade ut denna typ av stöd förra året, och det har då inte bara handlat om akut nödhjälp utan om mer långvariga stöd.



Moderaternas partiledare Ulf Kristersson är kritisk och vill sätta stopp för den här typen av bidrag. "Ja, jag tycker att det är ett problem att vi inte är tydliga i Sverige. Det kan inte vara så att man ger socialbidrag under en längre tid, som om man hade rätt att stanna", säger Kristersson till SVT. 

Detta besked är mycket välkommet och kan läggas till våra övriga moderata vallöften på migrations och integrationsområdet. Vi behöver helt enkelt en ändring i lagen som uttryckligen förbjuder denna typ av stöd. Skattebetalarnas pengar ska självklart inte gå till personer som saknar rätt att vistas i landet. 





Den värsta sågning av ett lagförslag jag upplevt under 12 år

2018-03-29

Lagrådet har som uppgift att granska nya lagar innan de lämnas över till riksdagen för beslut. Lagrådet består av tunga jurister och de brukar normalt uttrycka sig väldigt balanserat och juridiskt "torrt". Det är inte ovantligt att de framför kritik mot lagförslag, men det vi upplever nu när det gäller regeringens förslag om rätt till uppehållstillstånd för "ensamkommande" som studerar är nog det värsta jag sett under mina snart 12 år som riksdagsledamot. 

"Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas" skriver man.

Efter en sådan totalsågning av den bristfälliga juridiken och rättssäkerheten i förslaget, ovanpå det moraliskt förkastliga i att plötsligt ge 9.000 ensamkommande utan asylskäl (även vuxna män) rätt att få uppehållstillstånd, borde rimligen inget parti i riksdagen kunna rösta för detta förslag.




 

Detta är helt orimligt

2018-03-29

Socialstyrelsens och Migrationsverkets folder "Information till dig som är gift med ett barn" väcker med rätta stor ilska. Inte bara för att man talar om att det är "olämpligt" att ha sex med en minderårig (man kunde ju nämnt att det medför fängelsestraff), utan för broschyrens allmänt glättiga utformning, ungefär som en information om vilken samhällsfråga som helst. Broschyren är ingen gammal produkt utan delvis framtagen i år! Det är verkligen hög tid att riksdagen fattar beslut om tydligt förbud mot barnäktenskap och att våra myndigheter agerar efter detta.




Stenhård kritik mot Riksbankens extrema räntepolitik

2018-03-28

"Religiös Riksbank ökar våra risker"
"Extremism på Brunkebergstorg"
"Vi får betala ett högt pris för centrabankens fanatism"

Detta är tre citat från ett helt uppslag i gårdagens nummer av Dagens Industri, där finansanalytikern Henrik
Mittelman riktar stenhård kritik mot Riksbankens minusränta. Faktum är att det är en riktigt rejäl sågning.

I artikeln riktas hård kritik mot att Sverige har det största gapet mellan den nominella tillväxten oich styrräntan blanbd jämförbara länder, och Mittelman kallar det för en extrem penningpolitik för att uppfylla ett förlegat inflationsmål. Minusräntan och den nya strategin att sänka kronan rättfärdigas med ett heligt mål. Vi får betala ett högt pris för centralbankens fanatism" skriver Mittelman.

Mittelman beskriver också hur inflationsmålet kom till. Sverige tittade på hur tyska bundesbank resonerade. Chefen där gav Sverige rådet att satsa på "max 2 procents inflation". De ansvariga i Sverige tyckte det var lite väl ambitiöst att ha en inflation under 2 procent. Därför sattes målet till 2%. Men Mittelman menar att det aldrig var meningen att göra åtgärder för att höja inflationen till 2% om den var lägre än så. Det var knappast avsikten från början att 2% inflation skulle vara ett nedre golv. 

"Man kan undra vad som skulle skett om Riksbanken i stället valt den Europeiska Centralbankens målsättning om inflation under 2 procent. Med dagens inflation på 1,7% och prognoser om högre prisökningstakt - skulle Riksbanken då haft styrräntan på minus 0,5 procent? Sjä'lvklart inte. Verkligheten skulle vara densamma men kartan hade varit en annan" skriver Mittelman.

Med andra ord - dagens extrema lågräntepolitik, som bidrar till snabbt stigande bostadspriser och en hotande bolånebubbla och andra obalanser på finansmarknaderna, beror alltså på hur det svenska inflationsmålet formulerades i mitten av 1990-talet, och på att Riksbanken för en fanatisk kamp för ett mål som kanske inte ens var avsikten när det beslutades.

Jag har under fyra års tid i finansutskottet, vid samtliga möten med Riksbanken, fått höra riksbankschefen efterfråga att politiken kraftfullt ska motverka de negativa effekterna av Riksbankens egen lågräntepolitik. Det har talats om införande av ny fastighetsskatt och försämrade ränteavdrag, vi har skärpt regelverken för banker och kreditinstitut, och vi har infört både amorteringskrav och bolånetak. Många av åtgärderna drabbar svenska konsumenter och bostadsägare - till följd av att Riksbanken dopar svensk ekonomi med extrema lågräntor mitt i en högkonjunktur. Vad händer i nästa lågkonjunktur? Då är möjligheterna att motverka sämre tider genom sänka räntor omöjliga eftersom räntan redan är negativ. Riksbanken har spelat bort ett av verktygen som finns för att hantera nästa lågkonjunktur. Kritiken mot Riksbankens politik växer och jag tycker det är helt naturligt. 




Alliansen överens om att säga nej till punkt fyra i grundlagsförslaget 

2018-03-27

I dag meddelar Alliansen gemensam att man säger nej till den del av grundlagsförslaget som rör sökbara register över offentliga domar. Så här ser regeringens grundlagsförslag ut vad gäller den nya, omdiskuterade paragrafen, med den nu aktuella punkt fyra struken:

20 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot offentliggörande av personuppgifter
1. som avslöjar etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening,
2. om hälsa, sexualliv eller sexuell läggning,
3. som består av genetiska uppgifter eller biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, eller
4. om att en enskild har begått lagöverträdelser genom brott, före-kommer i fällande domar i brottmål eller har varit föremål för straff-processuella tvångsmedel.
Vad som anges i första stycket gäller endast om
1. personuppgifterna ingår i en uppgiftssamling som har ordnats så att det är möjligt att söka efter eller sammanställa dessa, och
2. det med hänsyn till verksamheten och de former under vilka uppgiftssamlingen hålls tillgänglig finns särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet.

Jag har kommenterat grundlagsfrågan två gånger tidigare på bloggen, dels den 19/2, dels den 8/3. När det gäller mitt eget ställningstagande i frågan har jag varit kritisk mot skrivningarna om undantag vad gäller sökbara register över domar. Så här skrev jag i blogginlägget den 8/3: 

"Både utredningen och propositionen har fått hård kritik för hur man beskrivit dessa undantag. Som det är formulerat idag finns det stora frågetecken om man verkligen tänker behandla alla på samma sätt. Det handlar dock inte som det påstås i kampanjer mot förslaget om att skrilja mellan seriös och oseriös jorunalistik. Däremot är formuleringarna otydliga och skapar grund för missförstånd. Så kan inte en proposition om en grundlagsändring formuleras. Jag och många moderater vill se ett ordentligt förtydligande i dessa delar om just att alla ska vara lika inför lagen, och att ingen ska ha tillgång till de mest känsliga registrenJag hoppas att detta ska åtgärdas när konstitutionsutskottet behandlar frågan innan riksdagen ska ta beslut. Hur dessa skrivningar ser ut kommer att avgöra hur jag själv ställer mig i den kommande omröstningen i riksdagen."

Jag kan nu konstatera att KU kommit fram till att det inte går att korrigera skrivningarna om sökbara register över domar på ett bra sätt, och att man därför behöver utreda denna fråga ytterligare. Alliansen har därför landat i att punkt fyra i den föreslagna paragrafen ska strykas och prövas igen i en ny utredning. Jag anser att det är en logisk slutsats och ett klokt beslut.

I sak är det illa att utredningen inte presenterat ett hållbart förslag som duger för en grundlagsändring i denna del. Det ÄR ett faktum att sökbara databaser över domar kan missbrukas. Inte bara för att gärningsmän kan stämplas för livet och hindras att komma tillbaka till samhället, utan även att exempelvis domare, advokater, åklagare, brottsoffer och vittnen kan hängas ut på nätet och drabbas personligen av att ha förekommit i en brottsutredning eller rättegång. Det finns många mörka krafter som vill angripa rättssystemet.

Samtidigt kan vi inte anta en grundlagsändring där det finns frågetecken kring hur en grundlag ska tillämpas. I det läget är det rimligt att backa från förslaget i denna del och fullfölja grundlagsbeslutet i övriga delar. Den del som gäller sökbara register över domar får utredas på nytt, och en grundlagsändring kan då ske förrän tidigast 2022.


 

Uppdatering av mina skriftliga frågor till statsråd

2018-03-27

Här är en uppdatering av mina nya skriftliga frågor til olika statsråd. Alla de frågor som inta var besvarade vid förra uppdateringen den 3/2 finns med igen, samt de nya frågor jag lämnat in sedan dess. I de fall svar inkommit ligger de efter varje fråga nedan.

Lägst arbetslöshet i EU år 2020

Skriftlig fråga 2017/18:1097 av Jan Ericson (M)

Inlämnad: 2018-03-26 Svarsdatum: 2018-04-04 Besvarare: Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)

Skriftlig fråga 2017/18:1097 av Jan Ericson (M) (pdf, 89 kB)
 

Unga ensamkommande

Skriftlig fråga 2017/18:1015 av Jan Ericson (M)

Inlämnad: 2018-03-12 Svarsdatum: 2018-03-21 Besvarare: Statsrådet Heléne Fritzon (S)

Skriftlig fråga 2017/18:1015 av Jan Ericson (M) (pdf, 76 kB)
Svaret från ministern
 

90-dagarsgarantin

Skriftlig fråga 2017/18:1008 av Jan Ericson (M)

Inlämnad: 2018-03-12 Svarsdatum: 2018-03-21 Besvarare: Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)

Skriftlig fråga 2017/18:1008 av Jan Ericson (M) (pdf, 72 kB)
Svaret från ministern


Gröna jobb

Skriftlig fråga 2017/18:936 av Jan Ericson (M)

Inlämnad: 2018-03-01 Svarsdatum: 2018-03-07 Besvarare: Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Skriftlig fråga 2017/18:936 av Jan Ericson (M) (pdf, 82 kB)
Svaret från ministern
 

Brist på yrkeschaufförer

Skriftlig fråga 2017/18:908 av Jan Ericson (M)

Inlämnad: 2018-02-28 Svarsdatum: 2018-03-07 Besvarare: Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)

Skriftlig fråga 2017/18:908 av Jan Ericson (M) (pdf, 86 kB)
 

Gårdsförsäljning

Skriftlig fråga 2017/18:906 av Jan Ericson (M)

Inlämnad: 2018-02-28 Svarsdatum: 2018-03-07 Besvarare: Socialminister Annika Strandhäll (S)

Skriftlig fråga 2017/18:906 av Jan Ericson (M) (pdf, 75 kB)
Svaret från ministern
 

Prognoser gällande arbetslöshet

Skriftlig fråga 2017/18:904 av Jan Ericson (M)

Inlämnad: 2018-02-28 Svarsdatum: 2018-03-07 Besvarare: Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)

Skriftlig fråga 2017/18:904 av Jan Ericson (M) (pdf, 86 kB)
 

Kompetensbrist och konkurrenskraft

Skriftlig fråga 2017/18:903 av Jan Ericson (M)

Inlämnad: 2018-02-28 Svarsdatum: 2018-03-07 Besvarare: Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)

Skriftlig fråga 2017/18:903 av Jan Ericson (M) (pdf, 87 kB)
 

Kompetensbristen inom sågverksindustrin

Skriftlig fråga 2017/18:902 av Jan Ericson (M)

Inlämnad: 2018-02-28 Svarsdatum: 2018-03-07 Besvarare: Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)

Skriftlig fråga 2017/18:902 av Jan Ericson (M) (pdf, 88 kB)
Svaret från ministern


 

En bättre start i livet - m-förslag till insatser för socialt utsatta barn 

2018-03-27

I dag presenterade Ulf Kristersson ett samlat paket för att fler barn i Sverige ska få en bättre start i livet. Det handlar bland annat om utökad rätt till förskola, mer undervisningstid i skolan, ökade resurser till barn- och ungdomspsykiatrinstärkt socialtjänst samt insatser för unga som hamnat i kriminalitet. Jag blev glad när jag fick veta att detta var på gång, för här talar vi om oerhört viktiga frågor, både för den enskilde och dennes familj, men också för samhället i stort.  

"Varje barn ska kunna känna hopp om sitt eget livs möjligheter. Här får politiken inte svika. Sverige är ett fantastiskt land att växa upp i för de flesta barn, men även här finns det barn som har det svårt. Det kan handla om att växa upp med föräldrar som aldrig lyckas försörja sig själva, att man på grund av problem hemma misslyckas i skolan eller att psykisk ohälsa hindrar en från att leva det liv man vill. Samhället måste fånga upp och stötta dessa barn, säger Ulf Kristersson. 

- När problemen dessutom går i arv till nästa generation är det ett dubbelt misslyckande för samhället. Inte ett enda barn borde känna hopplöshet redan innan livet tagit fart på allvar. Därför presenterar Moderaterna ett reformpaket för att både förebygga problem och hjälpa redan utsatta barn. Det handlar om satsningar på skolan, socialtjänsten och ungdomspsykiatrin, men också om att unga kriminella ska fångas upp tidigt av rätt instanser så att de inte fortsätter sin brottsliga bana och skadar andra."

Här är en kort sammanfattning av de olika förslagen:

Skola och förskola 
• Utökad rätt till förskola till 30 timmar per vecka för barn vars föräldrar får försörjningsstöd eller är arbetslösa. 
• Bättre tillsyn av fristående förskolor. 
• En timme mer i undervisningstid – varje dag. 
• Obligatorisk lovskola och läxhjälp för barn som riskerar att halka efter. 
• Fler karriärtjänster i utanförskapsområden. 

Psykisk ohälsa 
• Korta väntetiderna i vården för barn och unga med psykisk ohälsa. 
• Fördubbla anslagen till den nationella expertfunktionen för suicidprevention. 
• Bättre tillgång till elevhälsan.

Familjehem och socialtjänst 
• Professionalisera familjehemmen och jourhemmen. 
• Möjliggör fler vårdnadsöverflyttningar och fler nationella adoptioner. 
• En ny socialtjänstlag och stor bidragsreform. 
• Bättre villkor för socialtjänstens medarbetare – på väg mot legitimation. 

Unga som begår brott 
• En särskild enhet inom Kriminalvården ska ansvara för unga som begått våldsbrott och andra grova brott. 
• Förbättra möjligheten till snabba åtgärder för unga lagöverträdare. 
• Inför särskilda ungdomsdomstolar. 
• Fler sociala insatsgrupper. 
• Sekretessbrytande bestämmelser för bättre informationsutbyte mellan socialtjänst och polis. 




Bra med mobilförbud på lektionstid - men det har redan lagstöd

2018-03-26

Utspelet från Socialdemokraterna idag om "nationellt förbud mot mobiltelefoner" på lektionstid för elever i grundskolan var i gurnden intressant. Särskilt som det socialdemokratiska skolborgarrådet för bara någon månad sedan sågade ett liknande förslag från Liberalernas partiledare Jan Björklund. "Våra rektorer behöver inga pekpinnar från Björklund (L)" hette det  från Olle Burell (S) den 5 februari i år.

Jag har själv tidigare varit tydlig med att det är bra med ett mobilförbud för eleverna i grundskolan. Alltför många lärare och elever vittnar om att mobilerna stör lektionerna. Den slutsatsen har även moderata ungdomsförbundet MUF kommit fram till. Även forskare instämmer, både svenska och internationella, och frågan om mobilförbud på lektionstid diskuteras även i EU. Så min första reaktion var att utspelet från Anna Ekström (S) var en mycket välkommen omsvängning från Socialdemokraterna. Ett litet men viktigt steg från den gamla s-skolan till en skola med bättre ordning och studiero.

Problemet är ju bara att det redan är fullt möjligt för en skola, en rektor eller en lärare att förbjuda mobiler på lektonstid. Det var en möjlighet som Alliansen införde - under just Jan Björklund som skolminister. Det behöver inte gälla alla lektioner (vid vissa lektioner kan mobilen rent av vara ett verktyg för inlärningen) utan endast när läraren anser det befogat. Lagen möjliggör alltså redan för lärare att förbjuda mobilanvändning under lektionstid, och skolor kan även ha detta som ordningsregler. Mobilförbud gäller redan på väldigt många svenska skolor, både kommunala skolor och friskolor.

När nu Socialdemokraterna lanserar en ny lag om mobilförbud på lektionstid i grundskolan andas det faktiskt mest populism, även om den för en gångs skull nästan känns välkommen. Man vill visa att man vill skärpa upp ordning och reda i skolan och det är väl en form av erkännande att den tidigare så slappa socialdemokratiska skolpolitiken haft ett högt pris för svenska elever.

Men populism är ändå populism. Att införa en lag om något som redan går att hantera utan problem är helt enkelt onödigt. Det visar också att man inte vet hur det ser ut i svensk skolor idag och hur många som redan infört mobilförbud på lektionstid - med stöd av den lag som redan finns. Som Olle Burell (S) sa i februari - svenska rektorer behöver inga pekpinnar.  Undervisningen ska ledas av professionen, rektorn på skolan och läraren i klassrummet. Inte av politiker i Stockholm.    


 

Vad betyder den kraftiga vindkraftutbyggnaden för vår elförsörjning?

2018-03-26

Den 21 december kunde energiministern i en artikel i Dagens Industri läsa ett säkerligen ovälkommet besked från Erik Ek, driftschef på Svenska Kraftnät. Så här sa Ek (förkortat): ”Om det blir en tioårsvinter så klarar vi inte elförsörjningen av egen kraft, även om alla tillgängliga kraftverk går för fullt.”

I en annan artikel (hos nätverket Klimatsans hemsida) varnar Sivert Göthlin, tidigare ansvarig för Vattenfalls elproduktion och det svenska stamnätet, för elbrist när kärnkraften avvecklas samtidigt som vi storsatsar på vindkraft som knappt ger någon el alls när det är riktigt kallt och inte blåser.  

Via Svenska Kraftnät kan man få löpande statistik över elproduktionen. Här är siffror för två riktigt kalla dagar i mars, den 9/3 och 10/3:

 

Här är samma grafer för några av de senaste dagarna, 22-23 mars, när det varit mildare väder, en där det var väldigt lite vind och dagen efter som var blåsig:



Det är tydligt hur elproduktionen varierar kraftigt. En riktigt "bra dag" kan vindkraften stå för 15-20% av elproduktionen eller enstaka dagar ännu mera. När det inte blåser faller däremot produktionen till några enstaka procent. Vattenkraften varierar ovan mellan ca 40% och 50% av den totala elproduktionen. Kärnkraften för 35-45%, trots att den producerar nästan exakt lika mycket el varje dygn. Det visar hur stora svängningarna är för övrig elproduktion och vårt totala elbehov.
 
Under de kalla dagar ovan när det inte blåst har vindkraften knappt producerat någon el alls (max 1-2% av den totala elproduktionen), och man har då tvingats då köra kraftvärmeverk (oftast oljebaserade) hårdare för att ersätta vindkraften. När det inte är lika kallt klarar vattenkraften däremot av att vara "reglerkraft" när det inte blåser, tack vare att kärnkraften stabilt som "bas" och levererar samma mängd elenergi dag efter dag, oavsett väder.

Men vad händer om vindkraftens andel av produktionskapaciteten ökar kraftigt, samtidigt som kärnkraftens andel krymper och vattenkraften blivit den viktigaste baskraften i vårt energisystem, som redan utnyttjas för fullt och inte kan täcka upp extra när vindkraften står stilla? Problemet är ju att delar av kärnkraften kommer att fasas ut för att den inte längre kan konkurrera med den subventionerade vindkraften. Om vi baserar en stor del av vår elproduktion på vindkraft och det blir riktigt kallt och behövs mycket el, samtidigt som det inte blåser, finns uppenbar risk att vi tvingas köra fossilberoende elproduktion eller helt enkelt periodvis stänga ned delar av elnätet på grund av elbrist (vilket redan förekommer i andra länder, exempelvis i Belgien). 

Dagens Industri redovisade den 20 mars att det under 2017 togs beslut om rekordinvesteringar i vindkraft. Utländska investerare står på kö för att få ta del av de svenska subventionerna. Samtidigt tränger vi ut kärnkraften och tvingar fram en förtida avveckling av denna. Jag har tidigare berättat om artikeln i Dagens Industri den 22 januari där man varnade för fördubblade elpriser i framtiden när vi ska ställa om till förnybar el.

Jag känner en oro för Sveriges famtida energiförsörjning, särskilt under kalla vinterdagar. Sverige verkar vara inne på en farlig väg. Allt dyrare el, kombinerat med ökat beroende av oljebaserade kraftverk eller osäker import när det förnybara inte räcker till. Är detta verkligen rätt väg framåt för en energiberoende industrination långt uppe i kalla norden?


 

Dagens citat i Borås Tidning

2018-03-26



I dag citerar Borås Tidning mig från twitter där jag kritiserade Sverigedemokraterna för Jimmie Åkessons uttalande om att SD är beredda att strunta i de konventioner Sverige undertecknat och utvisa dömda brottslingar även om de riskerar tortyr eller dödsstraff i sitt tidigare hemland.  Jag utvecklade saken på bloggen den 19/3.

Jag fick väldigt många reaktioner på mitt twitterinlägg. Majoriteten av reaktionerna var negativa, och de kom givetvis främst från SD-sympatisörer. De menade att dessa grova brottslingar i princip får skylla sig själva och att om man kommer till Sverige och vet att man riskrerar dödsstraff i sitt hemland så borde man tänka sig för innan man begår brott här. Jag kan absolut förstå resonemanget, men man missar en viktig sak. 

Vi har faktiskt vare sig kroppsstraff eller dödsstraff i Sverige. Inte ens för de allra allvarligaste brotten. Och vi har i likhet med de flesta västerländska demokratier undertecknat konventioner där vi förbinder oss att inte utvisa människor när det fnns uppenbar risk att de kan drabbas av tortyr eller dödsstraff. Jag tycker man ska efterleva dessa konventioner och anser att dödsstraff och tortyr inte hör hemma i en demokratisk civiliserad stat.

Samtidigt finns det problem med tillämpningen av dessa konventionsregler. Inte sällan används en "befarad risk" för dödsstraff som argument i en domstolsprövning om utvisning. Den tilltalades advokat använder emellanåt detta argument även om det inte alls är sannolikt att dödsstraff faktiskt skulle tillämpas. Vissa länder har exempelvis dödsstraff i straffskalan, men använder det inte, eller använder det endast för exempelvis mord. Det finns all anledning att bli mer noggrann när man tillämpar konventionerna och inte mer "slentrianmässigt" avvisa alla utvisningar bara för att det finns dödsstraff i straffskalan i hemlandet.

Moderaterna vill som sagt öka mängden utvisningar till följd av brott, och det ska gälla alla som inte är svenska medborgare. Men vi vill självklart göra det med respekt för de konventioner Sverige undertecknat. Den som tycker att vi ska strunta i uppenbar risk för dödsstraff och utvisa ändå säger faktiskt i princip att det är acceptabelt med dödsstraff. Det vänder jag mig mycket starkt emot.




Förbundsstämma

2018-03-24

I dag hade Moderaterna i Västra Götaland förbundsstämma i Göteborg. Förutom sedvanliga årsmötesärenden som styrelseval och ekonomisk redovisning, diskuterades ett antal motioner från medlemmar. Dessutom antogs en proposition om den moderata regionpolitiken i Västra Götaland som vi ska gå till val på till hösten. Jag fick också en del trevliga samtal med aktiva moderater runt om i Västsverige som jag annars har mest kontakt med via mail och sociala medier.

Vi hade också besök av Elisabeth Svantesson, vice partiledare och ekonomisk-politisk talesperson. Hon höll en entusiasmerande och uppskattat stämmotal och moderaternas fyra prioriterade valfrågor: Ekonomi och jobb, migration/integration, lag och ordning samt sjukvård:  




 

Störst förtroende för Moderaterna i 2018 års förtroendebarometer

2018-03-24

Roligast i Förtroendebarometern är såklart analysen av förtroendet för de politiska partierna. Moderaterna ökar mest av alla och är nu det parti som allra flest har mycket eller ganska stort förtroende för

Om man ser vad som hänt sedan valet 2014 är förändringarna små. Utom för Miljöpartiet som rasat ihop totalt, från 32% till dagens 13%. Centerpartiet och Sverigedemokraterna är de som ökat sitt förtroende mest sedan 2014. Moderaterna ligger oförändrat och Socialdemokraterna har backat.




 

Förtroendet för Public Service faller i 2018 års förtroendebarometer

2018-03-24

Medieakademien redovisar nu sin Förtroendebarometer för 2018. Man redovisar allmänhetens förtroende för institutioner, politiska partier, massmedier & företag. Det finns många spännande saker att kommentera, och här följer några:

För samhällsinstitutionerna totalt är förändringarna små. På 2-3 års sikt syns dock en tydlig minskning i förtroende för radio&tv och för dagspressen. Lägst är förtroendet för EU-kommissionen och de politiska partierna. För företag sticker PostNord ut med ett mycket dramatiskt ras sedan 2015 då nära 50% hade förtroende för företaget till endast 11% idag.
För myndigheter ligger SÄPO och Skatteverket i särklass högst. Lägst ligger som vanligt Försäkringskassan, Migrationsverket och Arbetsförmedlingen. Försvarsmakten visar den största uppgången på ett par års sikt.

För dagspressen är läget stabilt. För DN, SvD och den lokala tidningen är det 40-45% som har mycket eller ganska stort förtroende. Man kan skönja en liten ökning från föregående år. För Aftonbladet och Expressen ligger siffran sedan 5 år stadigt på endast 10-14%.

För SVT är den långsiktiga utvecklingen dramatiskt negativ, och man är ensamma bland de stora medierna om att ha backat tydligt sedan föregående år. Sedan 2010 har förtroendet minskat stadigt. Fram till 2013 var det strax över 70% som hade mycket eller ganska stort förtroende för SVT. De senaste åren är fallet dramatiskt till dagens 58%. Det är också dramatiska skillnader mellan borgerliga och rödgröna väljare när det gäller förtroendet. Något som SVT själva uppmärksammar i denna artikel. För Sveriges Radio är förtroendet större, med en marginell uppgång sedan förra året. Sett över tio år är dock utvecklingen i linje med SVT, för sex år sedan låg SR nära 80%, idag på 65%. 

För egen del ser jag utvecklingen som naturlig. Övertrampen och den oblyga vänstervridningen i vissa program, främst i SVT, tar efterhand ut sin rätt. Även SR har varit ute i blåsväder några gånger det senaste året. Självklart tycker vänsterväljare att detta är helt i sin ordning, de kanske inte ens reagerar eller rent av uppskattar vänstervridningen. Men för borgerliga väljare blir reaktionen desto starkare. Jag märker det när frågan om den framtida finansieringen av Public Service diskuteras. Moderata väljare är överlag, försiktigt uttryckt, en smula kritiska till att tvingas betala för det man menar är en vänstervriden TV och Radio. 



Jag tycker avslutningsvis att det är viktigt att påpeka att det egentligen är fel att analysera förtroendet för en tidning eller en TV-kanal. På alla medieredaktioner finns personer som gör riktigt bra, objektivt och sakligt material och granskningar. Och andra som kanske har en politisk agenda eller bara är allmänt dåliga. Skillnaderna kommer inte fram i denna typ av undersökningar. Själv har jag stort förtroende för vissa journalister och mycket lågt för andra. Och båda dess grupper finns i de flesta medier som jag följer eller tar del av.


 

Fler felaktigt utbetalda VAB-dagar utan VAB-intyg

2018-03-23

Försäkringskassan meddelar i ett pressmeddelande att Försäkringskassans utbetalningar för vård av sjukt barn visar på en hög andel felaktiga utbetalningsdagar som uppgår till 15 procent – närmare 900 miljoner kronor. Det framgår av de slumpmässiga kontroller som genomförts under 2017. Hur stor andel som är medvetet fusk vill Försäkringskassan inte uppskatta.

Alliansen införde "VAB-intyg" 2008, alltså en skyldighet för förskolor och skolor att intyga barns frånvaro, ett intyg som sedan vidarebefordrades till Försäkringskassan. Allt för att minska antalet felaktigheter. Redan 2009, året efter, minskade antalet utbetalda VAB-dagar med 6%.

Tyvärr togs intygen bort av Alliansen själva 2013 efter starka protester mot kravet, eftersom det ansågs "jobbigt" att hantera. Jag beklagade det då. Och dagens regering har inte haft något intresse att återinfdöra det. Men om det finns nära en miljard i potten att spara in borde det väl vara värt besväret? Med dagens teknik borde detta gå enkelt att hantera elektroniskt om viljan finns. Jag tycker VAB-intygen borde återinföras snarast.

 


Varför ska någon lita på Socialdemokraterna den här gången?

2018-03-23

Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer skrev höromdagen nedanstående debattartikel i Aftonbladet om Socialdemokraternas brutna vallöften. Jag tycker den på ett utmärkt sätt sammanfattar varför man inte kan lita på Socialdemokraterna, och lägger därför ut den här i sin helhet: 


Varför ska vi lita på det du lovar nu, Löfven?

När vi går in i valrörelsen 2018 så gör vi det med en regering och en statsminister som har påfallande svaga förtroendesiffror.
En viktig förklaring är antagligen glappet mellan den förväntan som fanns på regeringen och vad den levererat. Det är främst ett socialdemokratiskt problem, men det finns också anledning att fundera över vad det betyder för förtroendet för svensk politik i stort.

Inför valet 2014 ställde Socialdemokraterna ut ett antal långtgående vallöften. Stefan Löfven ägnade stor möda åt att måla upp dramatiska förbättringar som skulle inträffa bara han fick regeringsmakten.

Redan 2013 satte Löfven upp målet att vi ska ha EU:s lägsta arbetslöshet till 2020. Då var vi nummer 12. Fem år senare har vi halkat ner till plats 16. Med två år kvar till 2020 tror ingen seriös bedömare att regeringen når sitt löfte.
Men de stora löftena var fler. Av de 32 000 traineejobb som utlovades nåddes dock inte ens en volym om 500 traineejobb. Åtgärden har nu skrotats.

Näringslivet möttes 2012 av en nyvald s-ledare som med affärsplan och industrikansler skulle nyindustrialisera Sverige och stärka entreprenörskapet. I stället har skatterna på företagande höjts och villkoren för rut- och rot-tjänster försämrats. Nyföretagsamheten är den lägsta på tio år och huvudkontor lämnar landet.

På sjukvårdsområdet är gapet mellan löften och verklighet om möjligt än större. I en debattartikel i Dagens Nyheter i juni 2014 skrev bland andra Löfven att Socialdemokraterna gick till val på att garantera alla cancerpatienter behandling inom fyra veckor efter remiss. Han konstaterade också att ”sjukvårdens tillgänglighet behöver öka för att på sikt bli helt köfri”. Sedan dess har vårdköerna fördubblats. Och löftet till cancerpatienterna är långt ifrån uppfyllt.

2012 lovade Löfven att friskolorna skulle få vara kvar. Då insåg han att en reglering skulle få negativa konsekvenser. När ”Aktuellt”, i oktober 2012, frågade ”Hur stor vinst är okej?” svarade Löfven: ”Det är just därför vi inte sätter någon gräns. Det är omöjligt att uttala sig om det. Det är en ganska meningslös lek med ord egentligen.” Men nu hotar regeringen att köra över ett synnerligen kritiskt lagråd och införa Reepaluutredningens långtgående förslag. De skolor som Löfven sagt sig vilja skydda löper mycket stor risk att läggas ned.

Faktum är dock att Löfven har hållit ett löfte – att släppa fokus på antalet poliser. 2014 gjorde Socialdemokraterna en stor poäng av att alliansregeringen fokuserade för mycket på kvantitet i stället för kvalitet när målet om 20 000 poliser uppnåtts. Sedan Löfven blev statsminister har också antalet poliser minskat och är i dag det lägsta sedan 2009. Med tanke på att utsattheten för brott ökar och andelen uppklarade brott ligger på rekordlåga nivåer så kan man fråga sig vad som avsågs med att öka kvaliteten.

Alla dessa löftessvek är skadliga för tilltron till politiken i stort. Men i stället för att uppfylla sina tidigare utfästelser så drar Löfven nu i gång löfteskarusellen på nytt. Återigen ska det bli fler vårdanställda och fler poliser. Pengar lovas ut till än det ena, än det andra. Frågan inställer sig: Varför ska väljarna lita på Löfven den här gången?

Gunnar Strömmer
Partisekreterare (M)



Jag kan inte heller låta bli att lägga ut denna träffande  satirbild från @stegetefter på samma tema. (Självklart med tecknarens godkännande). Om du inte redan följer detta konto på twitter kan jag verkligen rekommendera det. Det är kanske den vassaste politiska satiren just nu.



Visst kan man hävda att Socialdemokraternas brutna vallöften mest skadar dem själva (vilket också syns på opinionssiffrorna, att backa i opinionen under en stark högkonjunktur när man sitter i regeringsställning är extremt ovanligt), men faktum är att der skadar hela politiken. Under Alliansåren fick vi stort beröm för att regeringen var duktiga på att hålla sina vallöften och förtroendet för politikerna var högt i olika mätningar och forskningsrapporter. Nu har vi en helt annan bild och misstron mot hela politiken växer i samhället. Det är allvarligt, och Socialdemokraterna bär en stor del av ansvaret för detta.
 



Orimligt att regeringen gör 1,3 miljoner dieselbilar värdelösa

2018-03-23

Socialdemokraterna meddelar att de lägger sig platt för Miljöpartiets krav att genom att ge kommunerna rätt att införa miljözoner och därmed i praktiken förbjuda 1,3 miljoner dieselbilar. Inte nog med att Socialdemokraterna vikt ned sig för Miljöpartiet i regeringen, de sätter nu ett mycket kraftfullt vapen i händerna på lokala miljöpartister runt om i hela Sverige.

Med socialdemokraternas och miljöpartiets ansvarslösa utformning av miljözoner blir politiken utomordentligt ryckig och många riskerar att känna sig lurade av politiska beslut. Så sent som år 2013 infördes en miljöbilsdefinition som undantog bland annat dieselbilar med låga utsläpp från fordonsskatt under de första fem åren. Tiotusentals familjer köpte en dieselbil i stället för en bensindriven bil. Att utan förvarning nu straffa dessa hushåll är vare sig rättvist eller rimligt. Regeringens förslag är ett straff mot alla de familjer som nyligen köpt en miljöbil bara för att nu få beskedet att de inte längre är välkomna i våra storstäder. Vi ser redan nu hur andrahandsvärdet på dieselbilar har sjunkit och hur många familjer därmed får bära kostnaden för Socialdemokraternas svek. Regeringens förslag drabbar därmed alla ägare av dieselbilar i hela landet, även de som aldrig kommer i närheten av en miljözon - prisnedgången drabbar alla.

Beskedet om socialdemokraternas svek i fråga om miljözoner kommer alltså efter att man infört automatisk årlig indexhöjning av bensinskatten (trots att man lovade före valet 2014 att inte höja benisnskatten). Och ovanpå detta går man nu också vidare med en direkt skatt på avstånd i form av en kilometerskatt. Regeringen  verkar närmas helt ha släppt ambitionerna om en politik som ser till hela Sveriges förutsättningar och villkoren utanför storstäderna – där det många gånger saknas kollektivtrafik och alternativ till bilen.

Moderaterna avvisar regeringens förslag om miljözoner. Vi är inte beredda att medverka till att göra många familjers näst största investering värdelös. Ska vi ha människor med oss i miljöpolitiken så måste de känna att politiken är långsiktig och att lita på. Vi säger också nej till indexeringen av bensinskatten, vi säger nej till kilometerskatten och vi säger nej till flygskatten.


 

Möte med Riksdagens fordonshistoriska nätverk

2018-03-22

Jag är ju med i Riksdagens fordonshistoriska närverk, och har även motionerat i riksdagen om en översyn av hur regelverk i vårt samhälle måste anpassas till de särskilda förutsättningarna för det rullande kulturarvet (äldre bilar, båptar, järnvägar, flyg osv). Riksdagen har ju (bland annat grundat på min och andras motioner) gjort ett tillkännagivande till regeringen att man bör utreda denna fråga. Och nur har äntligen regeringen - just denna vecka - tillsatt en utredare under Riksantikvarieämbetet som ska utreda saken.

Vid dagens lunchmöte fick vi nya berättelser som hur  ägare av äldre bilar drabbas av olika former av myndighetsbyråkrati som ofta är närmast omöjligt att hantera. Det handlar om orimliga nyta krav från Transportstyrelsen om tillstånd för att "visa upp fordon på allmän väg" med ett antal snåriga regler och givetvis kopplat till en tillsynsavgift för dem som anordnar tex bilkaravaner med äldre fordon, träffar och liknande. Det handlar om snåriga tullregler vid import eller export av veteranfordon.
Det handlar om att de nya reglerna om miljözoner i exempelvis Stockholm kan komma att hindra kungahuset att köra med äldre bilar i området kring Gamla Stan (!).

Det handlar även om ett ärende där ett äldre fordon, sålt på en svensk auktion till en person i Tyskland, betraktades som "farligt avfall" och stoppades av tullen och där det nu pågår en rättsprocess i Mark och Miljöldomstolen (!) för att fastställa om detta veteranfordon (som är från 1982 och skulle renoveras till toppskick) var att betrakta som "avfall" eller inte. Om det betraktas som avfall kommer sannolikt även transportören att drabbas eftersom det krävs särskilt tillstånd att frakta "miljöfarligt avfall"...

På område efter område ägnar sig enskilda tjänstemän hos Transportstyrelsen, tullen, länsstyrelsen och kommunerna åt att jaga enskilda ägare av gamla veteranfordon. Och eftersom dagens miljö- och säkerhetsregler mm inte är anpassade för äldre fordon får ägarna stora problem eftersom det blir närmast omöjligt att uppfylla kraven. Vi måste, precis som när det exempelvis gäller äldre byggnader, få specialla lagregler som undantarkulturhistoriskt intressanta fordon från dagens hårda regelverk. Fordonen är få och används inte mer än i blygsam omfattning, de går oftast inte särskilt fort och det påverkar miljön minimalt. Det är helt enkelt orimligt att ställa samma krav på dessa gamla fordon som på nyproducerade fordon som används dagligen.




Möte med SACO om integration av nyanlända akademiker

2018-03-22

I dag träffade jag och några moderata kolleger SACO för att diskutera integrationen av nyanlända akademiker. Lite kortfattat kan jag sammanfatta detta med att man inte tycker Arbetsförmedlingen är någon speciellt effektiv aktör för att förmedla arbete till akademiker överhuvudtaget, och när det gäller invandrade akademiker fungerar det inte heller särskilt bra.

Valideringen av nyanländas kunskaper fungerar inte heller som den borde. Delvis beror detta säklart på det stora antalet asylsökande som kommit, man  har helt enkelt inte hunnit med. Man måste tidigt intervjua och kartlägga asylsökandes kompetenser, och det behövs också tydligare rutiner för regelmässig valdiering av nyanländas kunskaper så att de snabbt kan komplettera med det som behövs för att kunna börja arbeta i Sverige. Yrkeshögskolan ses som ett bra alternativ för den som behöver komplettera sin utbildning, men även de vanliga högskolorna bör kunna erbjuda kortare utbildningar.

SACO efterlyser även fler snabbspår inom SFI så att akademiker snabbt kan lära sig både vanlig svenska och svenska som fackspråk för sitt yrke. 

Det stod också klart att det råder begereppsförvirring om vem som egentligen är "nyanländ akademiker". SACO använder arbetsförmedlingens siffror, men de får i sin tur oftast uppgifterna muntligt från den nyanlände. Det är inte alltid det finns tydlig dokumentation över vilka utbildningar man har, även om det ändå är en handling de flesta tagit med sig från hemlandet. SACO-förbunden anser oftast att det krävs minst tre års akademiska studier plus examen för att räknas som akademiker. En del av de nyanlända har bara två års utbildning, eller ibland inte ens det, men kallar sig själva ändå för akademiker. Det är inte heller alltid lätt att översätta innehållet i en utländsk utbildning till svenska förhållanden. Det är inte så enkelt som många verkar tro att snabbt få nyanlända med längre utbildning i arbete, det är inte alltid utbildningen är gångbar i Sverige och utan god svenska kan man kanske inte utföra sitt arbete.  




Interpellation till justitieministern om hot och våld mot brevbärare

2018-03-22


För en tid sedan ställde jag en interpellation till justitieministern om hot och våld mot brevbärare, tidningsbud, chaufförer mm som arbetar med att dela ut post och paket. Det är en uppföljning av den RUT-rapport jag tidigare redovisat på bloggen om rapporter om hot och våld mot dessa yrkesgrupper, inte minst i våra utanförskapsområden. Jag har nu fått besked att interpellationsdebatten mellan mig och justitieministern blir den 4 maj.  


Interpellation 2017/18:428 av Jan Ericson (M)

Inlämnad: 2018-03-12 Svarsdatum: 2018-05-04 Besvarare: Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Interpellation 2017/18:428 av Jan Ericson (M) (pdf, 75 kB)




Riksdagen biföll mina motioner mot barnäktenskap och månggifte

2018-03-21

Jag har många gånger genom åren beskrivit hur sällan det är att enskilda riksdagsledamöter får igenom enskilda motioner. Själv har jag knappt fått igenom en handfull under mina snart 12 år som riksdagsledamot. Men idag röstade riksdagen faktiskt för två av mina motionsförslag, vid samma votering. Det har aldrig hänt tidigare.

Den ena motionen handlar om åtgärder mot barnäktenskap, den andra om att Sverige inte ska godkänna polygama äktenskap som ingåtts utomlands. Jag anser att detta är två oerhört viktiga frågor att ta tag i, och en viktig del av svensk integrationspolitik. I Sverige ska vi inte acceptera vare sig barnäktenskap eller månggifte, och där måste lagstiftningen vara solklar.

I båda frågorna fanns ytterligare någon eller några enskilda motioner eller partimotioner med samma innebörd, och nu har vi  fått riksdagens stöd för våra förslag. De tre rödgröna partierna reserverade sig mot motionerna, helt kort med motiveringen att man redan arbetar med frågorna på olika sätt. Riksdagens majoritet anser tvärtom att regeringen inte agerar tillräckligt i frågorna och beslutade därför idag om nedanstående två tillkännagivanden i Civilutskottets betänkande CU8:







Årsstämma i Sparbanksstiftelsen Sjuhärad

2018-03-21

I går kväll deltog jag som politiskt vald huvudman från Marks kommun vid Sparbankstiftelsens årsstämma i Borås. Sparbanksstiftelsen är majoritetsägare till Sparbanken Sjuhärad, med sina 50,5%. resterande del ägs av börsnoterade Swedbank. Stiftelsens uppgift, förutom att vara en stark ägare, är att årligen dela ut en del av vinsten till olika lokala ändamål.
Stiftelsen har en förmögenhet på dryfgt en halv miljar kronor, och delade förra året ur 10 miljoner av de dryga 30 miljoner man fick i utdelning från Sparbanken. Resterande del läggs till kapitalet.

På stämman fick vi föredragningar både om bankens och stiftelsens ekonomi. Sparbanken Sjuhärad var även 2017 en av landets två mest lönsamma sparbanker, det brukar stå mellan Orust Sparbank och Sparbanken Sjuhärad, dess två banker ligger i topp år efter år. Kreditförlusterna är oerhört små och man har en imponerande marknadsandel både bland privatpersoner och företag. Som tidigare bankanställd måste jag säga att jag är imponerad, Sparbanken Sjuhärad är en extremt välskött bank.



Bankens VD Bosse Johansson höll också ett anförande där han varnade för obalanser i ekonomin till följd av av den negativa räntan. Han påpekade att detta är ett ekonomiskt experiment, världen har aldrig haft negativa räntor tidigare sedan "Balyloniernas tid", och att ha negativa räntor i en stark högkonjunktur innebär risker. Jag delar hans oro, och vi fick tillfälle att tala mer om detta under den efterföljande middagen där jag hade äran att sitta bredvid Bosse. Vi pratade såklart inte bara om bank och makroekonomi, utan rätt mycket fotboll med. Bosse har ju just lämnat sitt mångåriga ordförandeskap för IF Elfsborg och är nu klubbens förste hedersordförande. Och så blev det förstås en del politik.


 

Moderaterna vill kunna stoppa riskabla utländska direktinvesteringar

2018-03-20

I dag finns ingen möjlighet för svenska staten att stoppa oönskade utländska direktinvsteringar på områden som kan vara riskabla för landet. Det kan exempelvis handla om att utländska investerare eller bolag ägda av utländska stater köper upp svenska hamnar, telenät och fibetnät, förvärvar större teknologiföretag eller telekomföretag, eller vill bygga och äga svenska järnvägar. Säpo har exempelvis varnat för att utländska intressen köper in sig i data-, tele- och kraftföretag som är vitala för att Sverige ska fungera. 

Moderaterna menar att vi inte kan vara aningslösa i detta. Exempelvis innebär stora kinesiska förvärv med statligt kapital i ryggen något annat än när vanliga demokratiska länder handlar med varandra. Vi måste diskutera vilka säkerhetsrisker och vilket långsiktigt inflytande som följer med dessa investeringar.

I många andra länder finns det krav på tillstånd för denna typ av investeringar. Exempelvis har tolv andra europeiska länder sådan lagstiftning, inklusive Danmark, Norge och Finland. Även USA, Kanada och Australien har sådana lagar.

Moderaterna menar att även Sverige borde införa en lagstiftning som innebär att vi på allvar kan göra säkerhetsbedömningar av om det finns risker vid denna typ av investeringar. Ett av våra moderata vallöften är därför att starta en utredning om hur direktinvesteringar ska kunna granskas, förses med villkor och ytterst kunna stoppas.

Samtidigt arbetar EU på ett ramverk som gör det möjligt att utbyta information mellan EU-länderna om denna typ av investeringar. Moderaterna menar att Sverige ska stödja denna process. "Frihandel kan inte gränsa till naivitet och aningslöshet" säger Ulf Kristersson i denna DN-artikel.

 


Fasansfulla kommentarer om synen på dödsstraff

2018-03-19

I går lyssnade jag på SD:s partiledare Jimmie Åkesson i nyheterna, där han sa något som förvånade mig. Nämligen att Sverige bör utvisa dömda grova brottslingar, alldeles oavsett om det strider mot internationella konventioner eller inte, och oavsett om den utvisade riskerar tortyr eller dödsstraff i sitt hemland. Åkesson sa att han vill omförhandla dessa konventioner, men om det inte går sa han rent ut att Sverige borde bortse från dem.

Moderaterna har ju nyligen föreslagit att fler som dömts för mycket allvarliga brott ska kunna utvisas efter avtjänat straff, men vi har självklart ingen tanke på att utvisa människor till tortyr eller dödsstraff. Detta är en viktig princip i bland annat Europarådets konvention om mänskliga rättigheter, och även en bärande princip i de flesta civiliserade västliga demokratier. 

Jag reagerade starkt på Åkessons utspel, och skrev nedanstående mycket hovsamma inlägg på twitter:



Resultatet blev en storm av hat som jag inte upplevt på länge. Av de 243 kommentarerna ligger ett betydande antal långt över gränsen för det rimliga. Några exempel (Citat från olika svar, jag har skrivit av dem ordagrant, alla finns på twitter som svar på mitt inlägg och är därmed redan offentliga. Har dock avstått från några av de mest rasistiska):

"Tycker du mördare och väldtäktsmän förtjänar mänskliga rättigheter?"
"Du för ett idiotresonemang för du vill tydligen skydda brottslingar"
"Jag är emot dödsstraff generellt, men i dessa fall..."
"Jag anser att de får skylla sig själva om de utvisas till ett dödsstraff"
"Det är deras eget val så det är bara att ta konsekvenserna"
"Ni i m tänker alltså mer på brottslingarna än säkerheten för svenska folket"
"Tycker det låter som ett utmärkt förfarande. Bra signalpolitik också"
"Jag ser personligen inget problem med att dessa grova brottslingar riskerar till och med döden om de skickas hem"
"Måste bli ett slut på detta djävla daltande med brottsligt patrask"
"Skaffa dödsstraff i Sverige istället"
"Ska det aldrig sluta, daltandet med grova brottslingar"
"Det är självklart att de ska utvisas oavsett vilket straff de riskerar i hemlandet"
"Det kommer hit smuts som inte egentligen har rätt att vara här"
"Finns inget att fundera över. Ut med skiten, rätt av bara"
"Jag offrar lätt 100 brottslingar för att skydda 100 hederliga"
"Alla är inte lika värda. Så enkelt är det"
"Helt rätt! Ut med dom."
"Skicka hem de bara//Här ska svinen inte vara"
"Självklart ska dödsstraff införas" 
"Jag bryr mig inte om en mördare eller våldtäktsman riskerar dödsstraff"
"Dödsstraff är inte främmande för mig längre"
"Vi skiter i om de får dödsstraff i sitt hemland"

I ärlighetens namn ska jag påpeka att jag fått ett stort antal motsatta kommentarer med och dryga hundratalet gillanden. Men en oroväckande stor andel av kommentarerna var skrämmande att läsa. Jag konstaterar att den släpphänta migrationspolitiken tillsammans med ökande brottslighet och uppmärksammade våldtäkter och skjutningar har skapat en fullt begriplig växande ilska hos delar av svenska folket. De uttrycker sin frustration på detta sätt och jag klandrar dem inte för att de är arga och upprörda. Men det måste väl rimligen finnas något utrymme mellan en släpphänt kriminalpolitik och att diskutera dödsstraff? Att inte skicka människor i döden innebär inte att man "daltar" med dem.

Det finns en mängd argument mot dödsstraff, både etiska och rättsliga. Två av dem räcker långt. Ett är såklart att ett samhälle inte dödar sina egna medborgare. Ett annat är att vi vet att det tas felaktiga beslut i vissa domar, det finns flera uppmärksammade domar på senare tid, även morddomar. Ett verkställt dödsstraff till följd av en felaktig dom går aldrig att rätta till. 

Jag känner en stor sorg över att vi idag, 2018, har så många människor i vårt land som inte bara tycker det är helt acceptabelt att skicka människor till tortyr och död, utan rent av förespråkar att vi ska införa dödsstraff i Sverige. Det är faktiskt helt fasansfullt. Jag tycker detta är ett mycket viktigt skäl att avstå från att rösta på SD.


 

Det som hänt är inte bra för vare sig moderaterna eller Hanif Bali

2018-03-18

Beskedet att Hanif Bali lämnar moderaternas partistyrelse har nog förvånat många. Den nu aktuella historien om Balis twitterkritik mot en journalist vet jag inte mer om än det som skrivs i media (och såklart det Bali själv berättat). Jag kan såklart inte bedöma vad som är sant eller inte, och inte heller om det finns mer som inte kommit fram i media. Jag kan bara konstatera att Bali själv menar att han gjort ett allvarligt misstag som han också bett om ursäkt för.

Många frågar vad jag anser om partiledningens hantering av frågan. Jag måste helt enkelt utgå från att man agerat på det sätt som varit rimligt i den aktuella situationen. Och även om just denna händelse i efterhand kommer att visa sig inte alls vara så allvarlig som DN först antydde (påståendet om den misstänkta ryska avlyssningen av UD känns inte särskilt väl underbyggt, inga medier har följt upp detta och experter har snarare avfärdat det som osannolikt) så blev det väl kanske ännu en sten på bördan av all tidigare kritik som gjorde det omöjligt att behålla Hanif Bali i den moderata partistyrelsen. Att sitta i en partistyrelse ställer såklart extra höga krav på en politiker.

Men en sak är klar - det som hänt är såklart inte bra för vare sig partiet eller Hanif Bali. Att Bali enligt egen uppgift även tänker sluta twittra är absolut en stor förlust för moderaterna under en valrörelse. Nog för att Bali varit i väldigt många blåsväder och emellanåt använder en ton och ett språk i sociala medier som jag aldrig skulle göra själv, men samtidigt är han ett fenomen när det gäller att skapa intresse för politik. Han är ohotat den främste politiske kommunikatören i Sverige på sociala medier och enligt mig en stor tillgång för moderaterna, inte minst i en valrörelse som tros kunna avgöras just på sociala medier. Jag hoppas han omprövar sitt beslut när det gäller twitter. Om han verkligen slutar twittra är det enbart en seger för våra politiska motståndare.

Det som hänt belyser samtidigt en viktig fråga, nämligen hur viktigt det är för oss politiker att inte av misstag gå lobbyisters eller andra opinionsbildares ärenden. De flesta av oss riksdagsledamöter får, precis som Hanif Bali berättat, ofta mail eller vanliga brev från kända eller mindre kända personer, eller ibland anonymt, med material som man ber oss agera på politiskt eller sprida till andra. Detta är en del av politiken, och inget konstigt i sig. Ibland får man intressant material med tydliga källor som passar in i något man redan arbetar med och då är det mycket positivt. Alltför ofta är det dock oklart varifrån materialet kommit, vem som står bakom och vilka krafter som vill att vi ska agera politiskt. Vaksamhet i dessa situationer är oerhört viktigt om man ska bevara sin integritet och trovärdighet. Samma sak gäller för övrigt alla de förslag på riksdagsmotioner som lobbyister och organisationer skickar till oss vajre höst, och som alltför många riksdagsledamöter sedan okritiskt bara kopierar rakt av som sina. 

Under mina snart 12 år i riksdagen vågar jag ganska säkert säga att jag aldrig låtit mig luras att gå några lobbyisters eller andra opinionsbildares ärenden. I de fall mina och en lobbyists åsikter sammanfaller använder jag såklart gärna material jag fått ta del av, efter en noggrann och kritisk granskning. Men det är alltid jag själv som står för mina åsikter och det styrs aldrig av någon annan. Detta ska alltid media, liksom alla mina väljare och alla mina följare i sociala medier, kunna känna sig trygga med i varje läge. Man må ogilla det jag säger eller skriver, men man ska veta att det alltid är min egen åsikt och att jag inte går någon annans ärenden. Personligen kan jag nästan inte se något värre hända än att jag en dag skulle upptäcka i efterhand att jag själv av misstag låtit mig utnyttjas för någon annans syften, eller rent av råkat gynna något intresse som jag inte står bakom.

(uppdaterat 19/3)




Regeringen har brutit vallöftet om 90-dagarsgaranti för arbetslösa unga

2018-03-16

Regeringen påstår ständigt att man minskat arbetslösheten bland unga (att den minskande arbetslösheten sammanfaller med stark högkonjunktur och mycket mindre ungdomskullar talar man tyst om). Både statsministern och andra ministrar skryter också om att man infriat den utlovade "90-dagarsgarantin" för arbetslösa unga. Alltså vallöftet att "arbetslösa unga inom 90 dagar skulle ha ett jobb, praktik, traineejobb eller utbildningsplats".

Redan i september 2017 avslöjades i en rapport från Timbro att regeringen inte alls uppfyller vallöftet om 90-dagarsgarantin, utan att man tvingats utvidga garantin till alla typer av arbetsmarknadspolitiska program, och att allt fler unga hänvisats till sådana program i stället för till riktiga jobb. Trots stark högkonjunktur.

Sedan var det den socialdemokratiska tidningen Arbetet som i en artikel avslöjade att det i princip räcker med ett enda telefonsamtal från en arbetsförmedlare för att 90-dagarsgarantin ska anses infriad.

I artikeln nämns även att forskarna på Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, är ”genuint osäkra” på vad 90-dagarsgarantin innebär. Därför har de inte heller kunnat studera effekterna.

I ett debattinlägg häromdagen i Svenska dagbladet av Siri Steijer (arbetsmarknadsansvarig hos Timbro)( och Isak Kuersmidt, doktorand i nationalekonomi vid Handelshögskolan och den som skrev den tidigare nämnda Timbrorapporten), konstateras  att regeringen efter valet ändrat på löftets innehåll. Alla typer av "insatser som leder till jobb eller utbildning" inräknas nu i 90-dagarsgarantin, liksom exempelvis alla unga nyanlända som ingår i etableringsuppdraget samt alla som finns i olika "aktiviteter" i kommunal regi. Och de som finns i helt skattefinansierade extratjänster anses ha fått arbete.

Jag ställde för en tid sedan en skriftlig fråga till arbetsmarknadsministern om just 90-dagarsgarantin: 

Regeringen säger att 90-dagarsgarantin för unga arbetslösa nu är genomförd. Men när man talar med arbetslösa inser man att det i princip räcker med att en ung arbetslös träffat en arbetsförmedlare vid ett enda tillfälle och blivit förevisad hur man letar jobb i Arbetsförmedlingens platsbank för att den unge ska anses ha fått stöd enligt 90-dagarsgarantin. Med anledning av ovanstående vill jag fråga arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson:

Anser ministern att detta stöd till arbetslösa unga är tillräckligt?

Jag fick ett svar som verkligen förbryllar. Bland annat skriver hon följande:

"90-dagarsgarantin sätter en bortre gräns för hur länge en ung person kan vara arbetslös innan hon eller han erbjuds ett arbete, en utbildning eller en insats som leder till arbete eller studier. Insatserna kan vara vägledning, arbetspraktik, arbetsträning, eller olika typer av specialistinsatser för att nämna några exempel. Att bara träffa en arbetsförmedlare vid ett tillfälle är inte en sådan insats."

Ministern dementerar alltså uppgifterna från socialdemokratiska Arbetet (som intervjuat arbetsförmedlare), men hon medger uttryckligen att regeringen tvingats vattna ur 90-dagarsgarantin ordentligt. Detta gör att jag ser ett behov av att hon förklarar sig i en interpellationsdebatt med mig i riksdagen framöver. Det är något som inte stämmer här! 
 




Fler reaktioner efter mitt besök på klimatkonferensen i Mölndal

2018-03-16

Reaktionerna fortsätter efter mitt numera ganska omtalade besök på klimatkonferensen i Mölndal. Tänk att detta att besöka en konferens och lyssna på vad kritiska forskare och experter har att säga kan väcka sådan uppmärksamhet. Fullständigt obegripligt. 

Det som är roligast är ju såklart mängden mail och telefonsamtal från människor som tycker jag gjorde alldeles rätt och jag märker ju att oron för den extrema klimatpolitiken i Sverige är betydligt större än jag trodde. Inte minst har många moderater hört av sig, både aktiva kommunpolitiker och medlemmar. 

Stockholmsinitiativet/Klimatsans uppmärksammar såklart också mitt deltagande i flera inlägg, tex dettadetta och detta.

Självklart kommer också kritik, inte minst på sociala medier från övertygade klimatalarmister som uppenbarligen vill kväva all diskussion om ämnet. En del inlägg är så nedlåtande att jag undrar om de som skriver helt saknar sakargument? Jag bemöter seriösa inlägg i den mån jag hinner. Att två miljöpartister hoppar på mig i denna debattartikel i vänstertidningen ETC tar jag för övrigt mest som en komplimang.

Mitt svar är detsamma som alltid - inget är helt svart eller vitt i någon politisk fråga, inte i klimatfrågan heller. Att försöka kväsa debatten så fort någon har avvikande mening eller ställer frågor om påståenden som framstår som ologiska är odemokratiskt. Vi behöver fler diskussioner, fler konfereser och mer debatt i klimatfrågan. Inte mindre.




Möte med Västra Götalands nya landshövdning

2018-03-15

I dag träffade den västsvenska delen av moderaternas riksdagsgrupp vår nye landshövding Anders Danielsson som besökte oss i riksdagen. Det blev många viktiga samtal om allt från länsstyrelsens hantering och tillsyn rörande småskalig vattenkraft, djurtillsyn, strandskydd och miljöskydd, men även kring beredskapsfrågor och Länsstyrelsens arbete i stort.


 

 

Seminarium om regeringens förslag till "exitskatt"

2018-03-15

I dag deltog jag i ett mycket välbesökt seminarium i riksdagen om regeringens förslag till "exitskatt" för den som flyttar utomlands. Förslaget har får en närmast kompakt sågning av remissinstanser, näringsliv och den politiska oppositionen. Orsaken är att man inte förstår från regeringens sida vilka skador detta kommer att medföra, exempelvis när det gäller att locka kapital och toppkompetens från andra länder till Sverige. Det är också orimligt att beskatta vinster innan de realisterats, vilket är en god princip för ett legitimt skattesystem.



Vi seminariet fick vi föredrag från ett antal väl insatta personer, bland annat här av industrimannen Carl Bennet, som tyckte förslaget var ytterst illa genomtänkt.


 

Att "förbjuda religiösa friskolor" löser inte problemet

2018-03-15

Jag tillhör dem som tycker det är viktigt att alla svenska barn och ungdomar får i grunden samma utbildning i grundskolan och är därför skeptisk till friskolor med alltför starka religiösa eller ideologiska inslag. Alla skolor i Sverige är skyldiga att följa läroplanen och detta får vi aldrig tumma på. Extrema åsikter eller religion ska inte tvingas på våra barn under skoltid.

Även om jag vet att de flesta religiösa friskolor hanterar avgränsningen mellan skola och religionsutövning på ett balanserat sätt och driver utmärkta skolor så förstår jag att det finns ett opinionsstöd för att "stoppa religiösa friskolor". Det är bara en hake - det löser inte problemet.

Att en skola har ordet "kristna" eller "muslimska" eller judiska" i skolans namn säger egentligen inte så mycket. Skolan kan lika gärna heta "Storstads friskola" och ändå ha starka inslag av religion i anslutning till undervisningen. Och motsatt - en "kristen skola" kan bygga på en gemensam värdegrund men ändå kan de religiösa inslagen vara minimala eller kanske inga alls. Och även om man skulle lyckas med konststycket att förbjuda alla religiösa inslag under skoltid finns ju inget som hindrar att skolan erbjuder "frivillig" religionsutövning i direkt anslutning till skoltiden, efter att eleverna formellt har slutat för dagen. Detta förekommer även i anslutning till undervisningen i en del kommunala skolor, där en församling exempelvis kan erbjuda eleverna verksamhet som kyrkans barntimmar direkt efter skoldagens slut.

Att "förbjuda religiösa skolor" blir därför bara ett populistiskt slag i luften, även om det vid en första anblick kan låta intressant. Det mest troliga är ju att skolan bara byter namn och tonar ned den religiösa kopplingen officiellt, men i övrigt driver skolan vidare som förut. De som vill driva starkt konfessionella skolor med stark koppling till religiös skolning kommer att hitta vägar att lösa detta helt utanför politikens kontroll, i huvudsak utanför skoltid. Även om deltagandet då formellt sett är frivilligt lär det knappast vara det i praktiken.

Faktum är att vi i dagens läge som jag ser det egentligen bara har två alternativ. Antingen att förbjuda alla friskolor, eller att tillåta alla friskolor som följer lagen och läroplanen. Att förbjuda alla friskolor skulle ställa många hundratusen elever utan skolplats, och kraftigt begränsa valfriheten. Och även om vi förbjuder friskolor kommer kyrkor och samfund som sagt att kunna erbjuda religionsutövning och religiös skolning av barnen i anslutningen till skolan om de så önskar. Den enda lösning jag ser i dag är helt enkelt att vara tuffare mot de skolor som inte följer reglerna. I stället för förbud mot religiösa friskolor vill moderaterna öka insyn och kontroll från skolinspektionen samt kunna lägga ner skolor (både friskolor och kommunala) som inte efterlever svensk skollag och inte står för de värderingar som enligt skollagen ska gäller alla skolor i Sverige.

Förslaget från flera partier att "stänga religiösa friskolor" är i grunden ren populism. Å andra sidan skulle det som sagt knappast tvinga någon skola att stänga, så jag tycker faktiskt inte förslaget är så mycket att uppröras över heller. Möjligen skulle ett förbud bli en politisk markering att skollagen och läroplanerna ska följas. Men i allt väsentligt skulle beslutet bli ett slag i luften. Själv skulle jag hellre se fler och tätare besök av skolinspektionen, gärna oanmälda, för att verkligen se till att skollagen och läroplanerna följs och att skolan i övrigt följer de lagar och regler som gäller, exempelvis när det gäller att behandla pojkar och flickor lika. Och ett kännbart sanktionssystem för den skola som bryter mot reglerna. Vi finansierar friskolorna med skattemedel och då har vi också en skyldighet att ställa rimliga krav på verksamheten. 
 


 

Kritiken mot Google får inte tappa alla proportioner

2018-03-14

Att människor sprider hot, hat och rasism på nätet via olika sökmotorer är ett problem. Senast är det Google som fått kritik för att man kan nå sådana nätsidor via deras sökmotor.

Jag tycker väl personligen att denna kritik faktiskt börjat tappa alla proportioner. Att ge sig på den som tillhandahåller infrastruktur för att denna används till olika saker känns lite långsökt enligt mitt sätt att se på saken. Trafikverket har inte ansvar för att kriminella kör på våra motorvägar. Telia har inte ansvar för vad som sägs i telefonsamtal som använder deras telefonlinjer. Och Postnord har inte ansvar för hatiska eller rasistiska meddelanden som distribueras av deras brevbärare.

Ansvaret för vad som läggs ut på nätet måste alltid ligga på den som publicerat det. Detta är också polisens tydliga besked.

Den som sprider saker på hemsidor eller andra medier som strider mot lagen ska gripas och åtalas för brott, precis som vid all annan brottlighet.

Att sedan Google och andra kan ha ett moraliskt ansvar att i vissa fall plocka bort vissa saker när man uppmärksammas på det (tex material som strider mot lagen) är en annan sak. Företaget kan dessutom givetvis anta egna etiska riktlinjer för vad man accepterar, det står varje privat företag fritt. Exempelvis stoppas vad jag förstår från media exempelvis barnpornografi av de stora aktörerna på nätet, inklusive Google och Youtube, till följd av ett frivilligt åtagande. På samma sätt skulle man givetvis kunna stoppa exempelvis grovt rasistiska hemsidor om man skulle vilja det.

De som däremot kräver skärpt lagstiftning för att reglera vad en sökmotor får tillhandahålla är ute på mycket djupt vatten. Då är vi inne på censurdiskussionerna igen, och där ska vi inte hamna i en demokrati. Om staten i lag skulle kräva att privata företag förhandscensurerar material på internet lever vi inte längre i ett land med yttrandefrihet och åsiktsfrihet.


En annan sak är debatten om hur sökmotorer som Google och Youtube, men även Facebook, använder algoritmer för att filtrera, prioritera, styra eller styra bort olika former av trafik eller sidor för olika användare. Om exempelvis Google eller Youtube aktivt lyfter upp vissa sidor och prioriterar ned andra kan man ju faktiskt med fog säga att de både "censurerar" och aktivt marknadsför vissa websidor och de åsikter som finns där. Det har de såklart rätt att göra som privat företag, men då är man kanske inte längre bara "infrastruktur" utan något mera, med ett betydligt större ansvar? Om man till detta lägger risken att utomstående aktörer på olika sätt kan manipulera utfallet av algoritmerna blir saken extra allvarlig. Jag är inte tillräckligt insatt i hur detta fungerar, men ska försöka fördjupa mig i ämnet, närmast vid ett möte med Facebooks svenska policychef på ett seminarium jag anordnar nästa vecka tillsammans med Staffan Danielsson (C). Detta är inplanerat sedan lång tid, men blev plötsligt extra intressant.


 

Lunchseminarium om integration

2013-03-14

   

Dagens andra möte blev ett lunchseminarium om jobbskapande som grund för integration. Vi fick träffa ett antal sociala entreprenörer och företagare med utländsk bakgrund som på olika sätt lyckats skapa arbete och en framtid för många andra.
Det blev många spännande berättelser från mycket driftiga och enagegerade personer. Några saker tog jag med mig från seminariet och från lite samtal med några av gästerna efteråt:

1. Om man ska bryta utanförskap, social oro och kriminalitet i utanförskapsområdena är arbete den enda vägen. Och kan man få människor i arbete i närområdet kommer fler att bo kvar, omflyttningen bli mindre och tryggheten ökar.

2. Drivkrafter att ta ett arbete är viktiga. Men det är inte bara bidrag som behöver stramas åt, även kriminalitet är ibland ett hinder mot att ta arbete. Vi fick berättelser om personer som tjänar 15-20.000 svart i veckan på kriminell verksamhet. I det läget är det svårt att locka människor till ett vanligt arbete med normal inkomst. Viktigast därför att ta tag i ungdomarna innan de hamnar i kriminalitet.

3. Minskad byråkrati och krångel står alltid högt på agendan för alla företagare. För den som anställer nyanlända eller asylsökande blir det extra komplicerat att ha kontakt med olika myndigheter som ibland ger motstridiga besked om vad som gäller.

3. Kostnaderna fär att anställa är viktiga, inte minst i tjänstesektorn där just löner är den huvudsakliga kostnaden. Lägre  kostnader för nyanställda med liten erfarenhet påverkar absolut viljan att anställa. Även möjligheten att prova en nyanställd länge innan dennne får fast tjänst framhölls som viktig. Många röster höjdes för längre provanställningar än idag.

4. Att kunna få vissa stöd och skatterabatter har betydelse i ett inledningsskede, men vi var nog ganska överens om att när en person efter en tid blir fullt presterande på en arbetsplats måste också stöd och skatterabatter dras ned eller upphöra. Vi kan inte ha fullt arbetsföra människor i permanenta bidragsanställningar.

5. Kunskaper i svenska är viktigt i många yrken där man har med andra människor att göra. I en del andra yrken är det inte lika viktigt. Vi måste bli flexiblare och kunna erbjuda kombinationer av utbildning, arbete och svenskastudier. Att kräva att alla ska sitta på skolbänken och lära sig svenska innan man kan söka jobb fördröjer tiden att komma i egen försörjning. Man lär sig dessutom svenska snabbare om man träffar andra svensktalande på en arbetsplats.

6. Positiva förebilder från utanförskapsområden syns inte särksilt ofta i media. Det är mer rapporter om bilbränder och skjutningar. Vill man att den unga generationen ska få motivation att skapa sig ett bra liv och egen försörjning måste positiva förebilder från förorterna hållas fram mycket oftare än idag.

7. Det finns diskriminering även av småföretagare. En aldrig så driftig företagare kan ha stora problem att få ett affärsavtal på grund av sitt namn, utseende eller brytning.

8. Det var tänkvärt att påminnas om att kriminella nätverk ofta leds av mycket driftiga personer med starkt ledarskap. Om man kunde få dessa personer att lägga sin energi på en laglig verksamhet i stället kan man rädda många andra undan utanförskap och kriminalitet och samtidigt skapa något bra. Att tidigt se personer med ledaregenskaper och ge dem rätt utmaningar och möjligheter är en viktig väg mot tryggare förorter.

9. Arbetsförmedlingen har spelat ut sin roll som statligt styrd aktör. Att låta fler aktörer bedriva arbetsförmedling och nischa dessa mot olika målgrupper skulle ge mycket större chans att få exempelvis nyanlända i arbete.



 

Frukostmöte om behovet av ny järnväg mellan Göteborg och Borås

2018-03-14

 

Dagen började med ett frukostmöte med västsvenska riksdagsledamöter (från alla partier) samt tillresta tyngre västsvenska politiker (Johny Magnusson (M), regionstyrelsens ordförande i Västra Götaland, samt kommunstyrelseordförandena i Göteborg och Borås) för att manifestera att Västsverige står enat om det stora behovet av en ny modern järnväg mellan Götreborg och Borås. Även vår moderate talesperson i trafikfrågor, Jessica Rosencrantz, deltog.

Den främsta västsvenska prioriteringen är att bygga sträckan Mölnlycke - Bollebygd via Landvetter Flygplats, en sträcka som egentligen skulle påbörjats redan 2020 (beslut var taget av Alliansen och pengar avsatta), men som stoppades av dagens regering.

Senare i vår kommer regeringens infrastrukturproposition, och vi hoppas att regeringen tar sitt förnuft till fånga och inser att sträckan Göteborg-Borås idag är landets långsammaste järnväg (det är faktiskt bevisat), samt att Landvetter Flygplats är en av få storflygplatser som saknar järnvägsanslutning.

Lite märklig blev dagens träff, eftersom de två s-kommunalråden i Borås (Ulf Olsson) och Göteborg (Ann-Sofie Hermansson)  stod och kraftfullt argumenterade för att riksdag och regering äntligen måste inse behovet av den nya järnvägen. Alla vi, främst västsvenskar, som var där håller ju med, men det är inte vi som beslutar - det är dagens s-regering. Man kunde ju tycka att ledande s-politiker i Västsverige skulle driva på hos sin egen regering i stället för att argumentera i riksdagen för att regeringen ska lyssna. Regeringens linje i frågan är oklar, och vi vet ju att S och MP är djupt splittrade i synen på infrastruktur. MP driver på för höghastighetståg, delar av S håller emot (framförallt finansministern), S vill utveckla våra flygplatser medan MP vill motarbeta flyget. Mycket av den totala handlingsförlamningen beror helt enkelt på att regeringen inte kommer överens. Och därför har inget hänt alls under denna mandatperiod, mer än att man stoppat det järnvägsbygge som Alliansen redan hade beslutat...
 



Möte med Brandmännens Riksförbund

2018-03-13

I dag träffade jag och några moderata kolleger Brandmännens Riksförbund för att diskutera hur man ska komma till rätta med hot och våld mot blåljuspersonal, alltså angrepp mot polis, brandmän och sjukvårdspersonal som är under utryckning. Detta är både en arbetsmiljöfråga och en viktig samhällsfråga. Regeringen kommer snart (bland annat efter krav från riksdagen) med förslag om skärpta straff för detta, men mycket tyder på att förslaget blir ganska urvattnat och mer kommer att fungera som en politisk markering än göra verklig skillnad.  Vi diskuterade hur man skulle kunna göra åtgärderna vassare och mer verkningsfulla.



På bilden jag och vår rättspolitiske talesperson Tomas Tobé tillsammans med Mikael Svanberg, generalsekreterare för Brandmännens Riksförbund.
 

 

Alliansriksdagsgrupp

2018-03-13



I dag hade Alliansen återigen gemensam riksdagsgrupp och på dagordningen stod den ekonomiska politiken och de viktiga frågor som väntar en ny regering efter valet. Två inbjudna ekonomiska experter redogjorde för sin syn på saken och det blev tillfällen till en hel del frågor. Det råder knappast någon tvekan om vad vi har för mål i valet, och de som menar att Alliansen är historia har ärligt talat inte en aning om vad de talar om. Vi är väldigt sugna på att ta överregeringsmakten tillsammans. Vi har nära samarbete i många utskott, och även om just migrationsfrågan är en besvärlig sak så är det väldigt mycket annat som förenar. I migrationsfrågan finns å andra sidan en ganska bred majoritet i riksdagen för att vi inte kan gå tillbaka till tidigare politik.




Statsminister Löfvens historieförfalskning om svensk migrationspolitik

2018-03-13

I dag har vår gruppledare och fd migrationsminister Tobias Billström denna debattartikel i Expressen där han avslöjar statsminister Löfvens och Socialdemokraternas historieförfalskning om svensk migrationspolitik, som han bland annat framförde till USA:s president Donald Trump vid besöket förra veckan. Artikeln är en utmärkt historisk sammanfattning av svensk migrationspolitik det senaste decenniet, och därför lägger jag ut den i sin helhet här:

Stefan Löfvens historieförfalskning i flyktingpolitiken 

Stefan Löfven har vid flera tillfällen – senast på presskonferensen med USA:s president Donald Trump – återkommit till att regeringen ärvde en ohållbar migrationspolitik och att man tog ansvar för att ändra den. Det finns två stora problem med den bild Stefan Löfven försöker sätta. Dels är migrationspolitiken förvisso stramare än vad den var 2015, men under 2017 kom över 25 000 asylsökande till Sverige. Det statsministern beskriver som en stram flyktingpolitik är fortfarande ett mycket omfattande åtagande. Men framför allt ägnar sig statsministern och regeringen åt en historierevisionism som är djupt oärlig och som försvårar en seriös diskussion om framtiden för svensk migrationspolitik.

Vi moderater har lagt om vår migrationspolitik. Vi har tydligt sagt att vi hade fel på viktiga punkter, inte minst för att kunna föra en fullständigt öppen diskussion om migrations- och integrationspolitikens verkligt svåra frågor. Vilket ansvar ska vi ta i en värld med stora flyktingströmmar, om vi samtidigt ska ta det ansvar för Sverige som bara vi kan ta själva?

Vår omläggning påbörjades strax efter valet 2014 och från hösten 2015 drev vi frågan om tillfälliga gränskontroller, tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel och skärpta försörjningskrav vid anhöriginvandring. Vi borde agerat tidigare och tydligare, men när vi lade om vår politik så höll Stefan Löfven fast vid den linje som han nu ensidigt skyller på Alliansen. Det Stefan Löfven säger är helt enkelt en helt ogenerad historieförfalskning. Det är respektlöst mot väljarna och det ökar naturligtvis risken för att han begår nya misstag. 

Fredrik Reinfeldt har i efterhand fått mycket kritik för sitt "öppna era hjärtan"-tal i valrörelsen 2014, men man ska komma ihåg att Stefan Löfven valde att angripa Fredrik Reinfeldt för att denne pekade på att Migrationsverkets kostnader pressade statsfinanserna. "Det var väldigt ovärdigt av Fredrik Reinfeldt att ställa den kostnaden mot att vi ska ha råd med framtiden. Ökade kostnader för flyktingmottagande betyder inte att vi inte har råd med investeringar i välfärden."

När jag i 2013 öppnade upp för en volymdiskussion så fick jag kritik från många olika håll – inklusive från företrädare för mitt eget parti. Men Stefan Löfven var den som kanske gick allra längst. På Facebook skrev han: "De gör det med ett avhumaniserande språk, där människor på flykt från krig beskrivs som 'flöden' och 'volymer'. Det är oanständigt." Den som beskriver motståndarens försök att nyansera en svår fråga som "ovärdigt" eller "oanständigt" kan naturligtvis inte fyra-fem år senare agera som om inget har hänt. Det är möjligen inte ovärdigt eller oanständigt, men det är helt klart oansvarigt.

När Socialdemokraterna kom till makten hösten 2014 gjordes ingenting för att lägga om migrationspolitiken. Tvärtom. Alla minns hur Stefan Löfven stod på Medborgarplatsen i Stockholm i september 2015 och deklarerade att "mitt Europa bygger inga murar". 

All politik och all retorik fram till den punkt där regeringen vände 180 grader gick i en helt annan riktning än den som Stefan Löfven nu ansluter sig till. Nu vill regeringen genom införandet av den så kallade gymnasielagen bevilja uppehållstillstånd till grupper som saknar skyddsskäl. Personer med utvisningsbeslut ska ges möjlighet att stanna i Sverige. Retorik och politik glider återigen isär. Stefan Löfven måste ta sitt ansvar. En början är att sluta med historierevisionismen och tala ärligt med medborgarna. Den respekten förtjänar de. 

Tobias Billström (M) 
Tidigare migrationsminister,  
Gruppledare i riksdagen



 

Äntligen förslag från regeringen om karensavdrag i stället för karensdag

2018-03-13

Den 25 mars 2011 skrev jag nedanstående i ett blogginlägg:

Alla försäkringar innehåller en självrisk, och karensdagen är den självrisk som gäller vid sjukdom. Det är högst rimligt. Däremot tycker jag att de fackliga röster som höjts för att skapa en rättvisare karensdag är värda att lyssna på.
Problemet är nämligen att de som arbetar natt eller långa arbetspass, och därmed arbetar färre dagar under en månad drabbas orimligt hårt av dagens regler. Om man på en heltidstjänst arbetar 15 långa arbetspass på en månad och är sjuk en gång mister man 1/15 av sin lön på karensdagen. För den som arbetar normalt, 22 dagar per månad blir kostnaden för karensdagen däremot bara 1/22 av lönen. Det känns inte rättvist att en nattarbetande inom vården ska drabbas på detta sätt. Ett karensavdrag i procent av månadslönen vore mer rättvist. För de flesta skulle karensavdraget bli exakt detsamma som idag, men för vissa grupper med udda arbetstider och långa arbetspass skulle det bli betydligt rimligare karensavdrag. Detta är en fråga jag själv lyft i olika sammanhang, och kanske är det något att arbeta vidare för?


Bakgrunden var att jag då hade personer i min omgivning som arbetade natt i vården och som drabbades hårt ekonomiskt av karensdag vid sjukdom. 

I oktober 2012 blev jag ledamot av den då pågående stora parlamentariska socialförsäkringsutredningen som tillsattes av Alliansen. En av de frågor jag då drev var just denna. Och eftersom det fanns fler röster för att ändra karensdagen till ett karensavdrag enades till slut utredningen om detta och det blev ett av förslagen i vårt slutbetänkande som överlämnades till regeringen i januari 2015:

  

Regeringen har ju tyvärr inte gjort mycket åt alla de kloka förslag som socialförsäkringsutredningen tog fram, men den 1 mars fick riksdagen i vart fall en proposition från regeringen som innehåller ett förslag helt identiskt med utredningens förslag om karensavdrag:



Innebörden är att i stället för en karensdag får man ett karensavdrag som motsvarar 1/5 av en veckoarbetstid. För de som arbetar normal arbetstid fem dagar per vecka blir därmed karensavdraget detsamma som med dagens karensdag. Men för den som arbetar längre men färre arbetspass varje vecka blir karensavdraget lägre än den tidigare karensdagen. Detta kommer att skapa större rättvisa för alla dem som exempelvis arbetar natt, skift och liknande. 

Det tog alltså sju år från att jag först diskuterade frågan på bloggen tills förslaget blev verklighet och kom till riksdagen för behandling. Man får inte ha bråttom som politiker. Jag förstår dock inte varför regeringen väntade i tre år (!) på att göra denna enkla, men viktiga förädnring? All lagtext och allt underlag fick man i utredningens slutbetänkande i januari 2015. Men det känns trots allt riktigt bra att ha varit en del av denna förändring, hela vägen via utredningen fram tills idag.

 


EU-signaler om riktiga allvarliga hot mot yttrandefrihet och åsiktsfrihet

2018-03-13

EU-kommissionen vill stoppa sociala mediers och digitala plattformars möjlighet att tjäna pengar på desinformation. EU-kommissionens grupp för desinformation föreslår nu gemensamma etiska regler för hur man ska hantera desinformation på internet. Arbetet inleddes i januari, av expertgruppen ”High level group on fake news”.

I  rapporten räknas ett antal principer upp för utformningen av ”etiska regler”. Man menar att de internationella digitala plattformsföretagen ska vara ”mer transparenta vad gäller användardata och hur deras algoritmer fungerar”. ”Det finns också förslag som syftar till att begränsa deras möjligheter att tjäna pengar på desinformation. Plattformarna bör även förbättra synligheten och tillgängligheten för nyheter från avsändare med stor trovärdighet”, framgår i pressmeddelandet som uppmärksammas i denna artikel i Expressen.

Jag tycker det är utmärkt om privata mediaaktörer och hela branscher har policys, självreglering och etiska riktlinjer för sin verksamhet. Och transparens är såklart viktig. Men jag blir extremt orolig när politiker börjar tala om att man inte ska få tjäna pengar på "desinformation" och att man "bör gynna nyheter från avsändare med stor trovärdighet". Särskilt när kraven kommer från höga politiker i EU-kommissionen.

Jag vet ju av den senaste tidens grundlagsdiskussioner att det finns all anledning att noga granska förslag i sak och inte bara ta del av vad andra påstår att de innehåller. Det finns alltid risk för överdrifter och missuppfattningar. Men citaten från rapporten är obehagliga. Frågan är vem som ska avgöra vad som är "desinformation" och vilka som är "nyhetsavsändare med stor trovärdighet"? Här är vi ute på ett gungfly och äventyrar yttrandefriheten och åsiktsfriheten på allvar.

Det är samtidigt viktigt att inte blanda ihop detta förslag med förslaget till ändring i vår egen grundlag. Den föreslagna grundlagsändringen har inget alls med EU-diskussionen om "desinformation" att göra, utan handlar om en helt annan fråga, nämligen integritetsskydd. Däremot finns en liten koppling mellan EU-förslaget och till min och andras kritik mot grundlagsförslaget, nämligen att grundlagsutredningen och propositionen också - väldigt diffust - diskuterar "kvalitet" hos olika medier på ett oacceptabelt sätt. Detta måste, som jag skrivit tidigare, korrigeras innan vi röstar om den nya grundlagsparagrafen, och vi måste vara på vår vakt vid liknande diskussioner i andra sammanhang. När politiker ens andas om att gradera medier som "bättre" eller "sämre" måste alla vanringsklockor ringa. 




En ny vovve till flocken - välkommen Flinga!

2018-03-12

För några dagar sedan kom en ny liten vovve till vår flock. Nu är dom fyra. Det senaste tillskottet är Flinga, som är en nio veckor gammal valp som ska bli en ny duktig agilityhund när hon blir stor. Rasen är Shetland Sheepdog (Sheltie). Just nu ser hon mest ut som en blandning av sockervadd och ett litet gosedjur...

 



 

Politik och media bär tungt ansvar för minskad tillit i samhället

2018-03-12
 
De senaste veckorna har jag engagerat mig en hel del i debatten kring de föreslagna grundlagsändringarna. Min åsikt i frågan framgår av tidigare blogginlägg (scrolla ned till den 8/3 och det tidigare inlägg jag länkat till därifrån). Kortfattat – jag ser behovet av en lagskärpning för att skydda den enskilda människans integritet mot övergrepp, jag tycker den föreslagna nya lagparagrafen känns rimlig, men jag är kritisk till hur förarbeten och proposition formulerat hur dessa lagregler ska tillämpas och hur undantag ska kunna göras. Orsaken till min kritik är att lagförslaget kan uppfattas som att alla människor och alla media inte ska behandlas lika utan godtyckligt kan få olika rättigheter. Jag avvaktar nu att konstitutionsutskottet hanterar detta på ett klokt sätt och gör tydliga skrivningar som gör att tillämpningen av grundlagsändringen blir förutsägbar och tydlig.
 
Men detta blogginlägg ska handla om något större. Jag blir nämligen alltmer bekymrad över att tilliten i samhället har minskat så tydligt bland stora grupper.
 
Överdrifterna i grundlagsdebatten är nämligen extrema. Allt från att syftet är att politikerna vill kunna kontrollera eller på sikt stänga ned (!) obekväma ”alternativa medier” till att vi vill censurera för regeringen eller politiken obekväma fakta, styra nyhetsflödet och dölja domar för allmänheten. Samt såklart att vi vill skydda kriminella invandrare (huvudargumentet för många). Vissa skriver till och med att detta säkert bara är början mot ett totalitärt samhälle eller rent av vägen mot diktatur och drar paralleller med DDR, Sovjet och Nordkorea. De som uttrycker allt detta är inga udda människor – de verkar vara förvånansvärt många och de känner verkligen att det är så här. De är genuint oroliga eller rent av rädda. En del av dem är personer jag haft kontakt med länge i sociala medier och har förtroende för och som ofta brukar skriva nyanserade och kloka saker. Trots detta uttrycker de denna typ av oro.
 
Men det som påstås är såklart inte sant. Inget i det liggande grundlagsförslaget innebär något av detta. Det enda som förbjuds med den nya grundlagsparagrafen är att publicera sökbara register med känsliga personuppgifter på nätet i skydd av yttrandefrihetsgrundlagarna (det förbud som redan gäller för alla andra enligt PUL). Ingenting annat. Vi kan såklart diskutera om detta är en nödvändig reglering eller inte, om det är en acceptabel inskränkning av yttrandefriheten eller inte, och om lagförslaget med tillhörande förarbeten är väl utformat (vilket jag som sagt inte riktigt tycker). Men faktum kvarstår: Domar blir precis lika offentliga som innan, kriminella personer (och deras etnicitet) får omskrivas precis som tidigare, politiker får granskas och åsikter yttras precis som förut. Politikerna kommer inte att kunna använda den nya paragrafen i grundlagen för att stänga ned media, kontrollera eller censurera nyhetsflöde.  
 
Men många tror inte på detta, oavsett hur tydliga svar de får. De tror verkligen att politikerna överlag vill minska yttrandefriheten och åsiktsfriheten och kontrollera medborgarna hårdare, och att vi helt enkelt inte berättar sanningen.

På ett sätt förstår jag att de landat där. Det finns tyvärr sådana politiska tendenser, framförallt på vänstersidan (de traditionella vänstermänniskorna som tycker att demokratin är underordnad målet) och bland extrema röster i klimatdebatten (de som på allvar tycker demokratin "måste ta paus" för att inte "störa" de "viktiga beslut" som krävs för "människans överlevnad"). Men det stora problemet är nog ändå att politikens och medias anpassning till åsiktskorridoren i vissa frågor har varit helt förödande, politikernas och medias ovilja att tala om vissa samhällsproblem likaså (läs invandringen), och när man ovanpå detta emellanåt kommer på både politiker och representanter för media med att faktiskt avsiktligt dölja eller skönmåla verkligheten blir det spiken i kistan för tilliten och förtroendet. Nu har vi en situation där en tilltagande misstro finns hos en alltför stor del av befolkningen där det inte längre hjälper vad vi politiker säger eller vilka fakta vi lägger fram – misstron lever kvar. Alltför många väljare har helt enkelt bestämt sig för att det finns en konspiration mot dem. Och när detta då "bekräftas" av en en del högljudda debattörer och radikala alternativa media, samt av nya partier som till en del bygger sin väljarbas på missnöje och misstro mot "etablissemanget" så stärks såklart känslan av att det är så.

Vi politiker bär såklart en betydande del av skulden till att vi hamnat här. Att upplevas negligera problem, skönmåla och att inte lyssna på människor är farligt för politiker och politiska partier. Att utvecklingen ser likadan ut i andra delar av världen gör inte saken bättre. Den minskande tilliten är ett allvarligt hot mot demokratin i hela Västvärlden. Demokrati förutsätter att väljarna har i vart fall ett hyfsat förtroende för dem de valt. För egen del känner jag djup förstämning över att det blivit så här även i Sverige. Frågan är hur vi vänder detta och får tillbaka tilliten mellan väljare och de valda?


 

Beslutet om Västlänken gör mig bedrövad

2018-03-12



Göteborgs-Posten genomför just nu en djupgranskning av projektet Västlänken. Förra söndagen ägnade man 6-7 helsidor åt att granska påståendet om att Västlänken dubblar kapaciteten på Göteborgs Centralstation. Göteborgs-Posten har nu fått bekräftat från Trafikverket själva att uppgifterna om fördubblad kapacitet inte stämmer. Detta påstående har i princip varit huvudskälet till att politikerna tagit beslut om bygget, och kritikerna har hela tiden hävdat att Västlänken inte kommer att få denna effekt. Om effekten ska uppnås krävs ytterligare mångmiljarinvesteringar i kringliggande järnvägssystem. Detta finns inte med i kalkylerna.

För oss som följt debatten och tagit del av information på vägen är det inget nytt att påståendet som Trafikverket, tjänstemän, politiker  och lobbyister använt är fel. Men när nu Göteborgs-Posten avslöjar samma sak tror jag göteborgarnas motstånd mot Västlänken kommer att öka ytterligare.

För egen del känner jag bara en stor sorg över beslutet om Västlänken. Hur kunde det bli så här? Man bygger ett enormt dyrt projekt som faktiskt inte löser några problem, och på köpet förstör man delar av Göteborg, inte minst anrika parker, och riskerar allvarliga skador på fastigheter. Samtidigt  gör man delar av staden till en stor byggarbetsplats under tio år och försämrar boendemiljön kraftigt för många människor och skadar det lokala näringslivet i delar av staden till följd av sämre tillgänglighet. Som extra pålaga tvingas göteborgarna och alla förbipasserande att betala en allt högre trängselskatt.

Detta politiska misslyckande kommer göteborgarna att tala om länge. För det är faktiskt bara den politiska prestigen som gör att projektet fortfarande lever. 


 

Temperaturdata från norska Tromsö

2018-03-11

Jag har ju tidigare berättat om hur olika institut och forskare räknar om ("modifierar") gamla temperaturdata. Att man korrigerar för kända historiska misstag eller felkällor är väl inget märkligt, men däremot är det en smula märkligt att dessa korrigeringar regelmässigt sker så att äldre temperaturdata sänks och moderna höjs. På det viset ser såklart kurvan över den globala uppvärmningen mer skrämmande ut.


Alla temperaturdata modifieras dock inte. Ett exempel är Tromsö i Nordnorge där man har officiellt uppmätta faktiska temperaturdata från Norges Meteorologisk institutt ända sedan 1870. Det intressanta är ju att Tromsö ligger ganska nära Arktis, lika nära Nordpolen som centrala Grönland. Det gör att dessa temperaturdata borde ge vissa indikationer om hur den faktiska temperaturen utvecklats i denna region.



Så här ser grafen över de uppmätta värdena ut, från 1870 till 2013: 


Jag är inte forskare, men jag ser i vart fall inget dramatiskt i temperaturen över dessa 143 år. Det väcker definitivt frågor, med tanke på att det sägs att Arktis har en kraftigt stigande temperatur. Man tycker ändå att det borde synts i vart fall något lite av detta även i Tromsö? Att grafen slutar 2013 och alltså inte visar de senaste fyra åren borde sakna betydelse i sammanhanget, eftersom det ju sagts under minst 20 år nu att temperaturen stigit kraftigt i Arktis. Men inget alls syns som sagt i temperaturstatistiken från Tromsö.




Vår slutreplik i Aftonbladet om Postnords retroaktiva avgifter

2018-03-09






 

Orsak och verkan är visst inte vänstersidans starkaste gren

2018-03-09

Regeringen satsar alltså 120 miljoner kronor per år i tre år i bidrag till organisationer som ordnar bostad till bland annat personer som befinner sig illegalt i landet efter avvisningsbeslut. Man tror inte det är sant. Vi vet även att de rödgrönrosa styrena i Malmö och Stockholm ger försörjningsstöd till personer som befinner sig illegalt i landet.

Samtidigt klagar ansvarig minister över att så många gått under jorden i stället för att lämna landet efter avvisningsbeslut. Det här med orsak och verkan verkar inte vara vänstersidans starkaste gren.




 

Riksdagsbesök från Sven Erikssonsgymnasiet i Borås

2018-03-09

I dag träffade jag två klasser från Sven Erikssonsgymnasiet i Borås för att berätta lite om Riksdagen och hur vi ledamöter arbetar. Många bra frågor och som alltid kul med elevbesök!

 


 

"Vårt bästa resultat någonsin"

2018-03-09

60% av de nyanlända kommer varken i arbete eller studier överhuvudtaget efter etableringsperioden. Av de resterande 40% kommer ”en mycket liten del” i arbete utan statligt stöd. ”Vårt bästa resultat någonsin” säger Arbetsförmedlingen...

Någon mer som tycker arbetsförmedlingen behöver göras om i grunden? Och att integrationspolitiken behöver vässas ordentligt? Och att vi behöver införa utbildningsplikt för nyanlända? Och att bidragstak behövs så att det lönar sig mer att ta ett arbete än att fortsätta leva på bidrag? Bra, då är det bara att se till att lägga sin röst på Moderaterna.


 

Brevbärare rånad i Borås - hoten mot brevbärare ökar

2018-03-08

I dag rånades en brevbärare i stadsdelen Hässleholmen i Borås (Hässleholmen är ett av de områden i landet som polisen pekat ut som särskilt oroligt). Nedan notisen från Borås Tidning:

Under förra året uppmärksammades flera angrepp mot brevbärare, tidningsbud och budfirmor. Här är två notiser från media från 2017. Den första var en nyhet från Ekot i december 2017 där Postnord själva uppgav att hoten och våldet mot brevbärare ökat.

 

För en tid sedan träffade jag företagare som arbetar med e-handel och de uppgav att Postnord av och till har listor över adresser dit man inte levererar brev och paket till dörren, utan där mottagaren i stället får hämta posten på ett närliggande Postcenter eller butik, trots att försändelsen normalt är så liten att den skulle levereras till bostaden.
Jag begärde därför en redovisning från Riksdagens utredninsgtjänst om hur vanligt det är att Postnord och andra företag som levererar post och paket avstår från att besöka vissa adresser på grund av hot eller oroligheter. Jag fick detta svar:

Både postleverantörerna Postnord och Bring City Mail, och PTS (Post- och telestyrelsen) uppger att det har förekommit att leveranser av brev och paket ändrats tillfälligt till följd av arbetsmiljöproblem (till exempel i form av hot eller bråk i trappuppgångar eller hos ombud) i vissa områden. Det är dock ovanligt. Ingen av dessa parter har någon statistik över hur vanligt förekommande problemen är.

Varje enskild situation hanteras för sig, i syftet att både säkra arbetsmiljön och att påverka mottagarna så lite som möjligt.

I de fall det har förekommit hotfulla situationer har polis kopplats in och utdelningsrutiner ändrats tillfälligt. Ändringen av rutiner har till exempel bestått i att leveransen av post/paket endast skett på morgonen då det vanligen är lugnare. Det har också förekommit att man satt in dubbla brevbärare, eller att brevbärare åtföljts av polis vid vissa tillfällen. Anmälan till arbetsmiljöverket har skett vid vissa tillfällen. Om anmälan görs beror på hur allvarlig incidenten varit.

Postnord och Bring City Mail samordnar sina åtgärder i de fall utdelningsrutiner ändras.

Jag begärde även kompletterande information om siffror från Arbetsmiljöverket och fick detta svar:
 


Siffrorna visar från vänster till höger antal incidenter med koppling till hot, rån och våld som anmälts till Arbetsmiljöverket av Posten/Postnord 2012-2017 (den tomma sista kolumnen är 2018). Vad som döljer sig i kolumnen "annat" framgår inte. Man kan konstatera att det som sagt inte är så många incidenter som rapporteras, och även om det syns en liten ökning av antalet hot så är talen mycket små. Detta är väntat eftersom man enligt RUT endast anmäler mer allvarliga incidenter.

Slutsatsen är att det av och till definitivt finns ett hot mot såväl brevbärare som tidningsbud och budfirmor i vissa av våra utanförskapsområden (och kanske även på andra håll). Och att man periodvis inte delar ut post, tidningar eller paket i till vissa adresser. Även om antalet anmälda incidenter är få måste politiken ta detta på allvar.  Ingen ska behöva känna sig hotad på jobbet, och att kunna få sin post, sina paket och sin dagstidning är en del av tryggheten och välfärden för alla människor i vårt samhälle. Detta får aldrig tillåtas sättas ur spel av hotfulla eller kriminella gäng.



Liten uppdatering i frågan om grundlagsändringen

2018-03-08

Debatten om förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) fortsätter och handlar i grunden om konflikten mellan rätten till yttrandefrihet och rätten till personlig integritet. Moderaterna har sedan Gösta Bohmans tid varit ett parti som värnar både yttrandefriheten och den personliga integriteten och som inser att det ibland krävs svåra avvägningar. Det är en god, borgerlig ståndpunkt att värna enskildas integritet, oavsett om den hotas av staten eller andra enskilda. I mitt tidigare blogginlägg ställde jag mig också bakom behovet att stärka den personliga integriteten, även om jag hade skarp kritik mot hur förslaget är formulerat.

Som jag skrev i tidigare blogginlägg ska lagförslaget göra det möjligt att i vanlig lag förbjuda publicering av personregister av två slag, dels register med känsliga personuppgifter om hälsa, etnicitet, politisk åsikt m.m, dels register över enskildas lagöverträdelser. Lagstiftaren har länge ansett att sådana register ska vara strängt reglerade. Enligt personuppgiftslagen (PUL) får register med känsliga personuppgifter enbart föras av offentliga myndigheter och organisationer som har legitima skäl. Belastningsregister får enbart föras av offentliga myndigheter samt för forskningsändamål. PUL infördes 1998, men då gjordes ett hål i tillämpningsområdet, vilket innebär att PUL inte gäller på TF:s och YGL:s tillämpningsområde.

När det 2003 blev möjligt för alla att skaffa utgivningsbevis för en hemsida, och därigenom publicera sig i skydd av YGL, uppmärksammade KU att detta kunde leda till integritetshot. Var och en kunde med YGL-skydd lägga ut t.ex. privata belastningsregister på nätet. Det var inte en önskad eller åsyftad effekt, utan en brist i lagstiftningsarbetet som sedan har utretts i omgångar. Först i Mediegrundlagskommitténs betänkande 2016 lades fram förslag för att återställa PUL:s integritetsskydd. Om förslagen genomförs kan känsliga personregister och privata belastningsregister regleras på samma sätt, oavsett om de publiceras på en hemsida med utgivningsbevis eller på annat sätt.

Offentlighetsprincipen inskränks inte. Domar kommer fortsatt att vara offentliga, men inte sammanställas i tiotusental till belastningsregister.

Avsikten är att inte göra den nya regleringen mer omfattande än nödvändigt. Därför finns ett undantag som innebär att publicering av ett visst register är tillåten, om registret inte medför särskilda risker för otillbörliga integritetsintrång. I bedömningen ska vägas in främst registrets innehåll, struktur, sökfunktioner och målgrupp. Ingen ska ha tillgång till register som utifrån innehåll, sökfunktioner m.m. i praktiken är heltäckande, privata belastningsregister. Där är integritetshoten för stora. Undantaget tar sikte på att det kan finnas databaser som kan innehålla vissa integritetskänsliga uppgifter, men där det juridiska informationsinnehållet står i fokus och där syftet inte är att användarna ska undersöka enskildas brottslighet. Det kan även röra sig om register över exempelvis avidentifierade domar.

Både utredningen och propositionen har fått hård kritik för hur man beskrivit dessa undantag. Som det är formulerat idag finns det stora frågetecken om man verkligen tänker behandla alla på samma sätt. Det handlar dock inte som det påstås i kampanjer mot förslaget om att skrilja mellan seriös och oseriös jorunalistik. Däremot är formuleringarna otydliga och skapar grund för missförstånd. Så kan inte en proposition om en grundlagsändring formuleras. Jag och många moderater vill se ett ordentligt förtydligande i dessa delar om just att alla ska vara lika inför lagen, och att ingen ska ha tillgång till de mest känsliga registrenJag hoppas att detta ska åtgärdas när konstitutionsutskottet behandlar frågan innan riksdagen ska ta beslut. Hur dessa skrivningar ser ut kommer att avgöra hur jag själv ställer mig i den kommande omröstningen i riksdagen.

Slutligen något om det här med kravet om folkomröstning. Detta skulle bli oerhört komplicerat. Man ska vara medveten om att en folkomröstning enligt regelverket skulle gälla hela det vilande grundlagsförslaget, inte bara just den omdebatterade paragrafen. Eftersom det gjorts en omfattande översyn och modernisering av TF och YGL innehåller lagförslaget en lång rad ändringar i stort och smått. Bland annat föreslås 35 nya paragrafer i TF och 32 nya paragrafer i YGL. Det gör det i praktiken oerhört komplicerat att hålla en folkomröstning i frågan. 

 


Muslimska böneutrop kan strida mot religionsfriheten

2018-03-08

Diskussionen om man ska få göra muslimska böneutrop eller inte är en stor fråga i vissa kommuner, och hanteringen varierar. Den senaste tiden har frågan också blossat upp på sociala medier och i pressen.

Vissa jämför muslimska böneutrop med klockringning i våra kristna kyrkor. Det är faktiskt ett argument jag själv använt tidigare för att försvara att muslimska församlingar ska får göra böneutrop. Men efter att ha grävt lite djupare i frågan har jag faktiskt helt bytt åsikt. Muslimska böneutrop är sannolikt inte alls något som kan försvaras med stöd av religionsfriheten, utan det är snarare precis tvärtom.

Klockringning är inte ett religiöst budskap, utan en signal att den som vill kan komma till kyrkan för att lyssna på religiösa budskap. Muslimska böneutrop är något helt annat. Normalt låter det så här (översatt till svenska):

"Gud är stor
Jag vittnar att det inte finns någon annan gudom än Gud
Jag vittnar att Muhammed är Guds profet
Kom till bön
Kom till frälsning
Gud är stor
Det finns ingen gudom utom Gud "


Med andra ord är böneutropet inte bara en kallelse till gudstjänst utan även en tydlig religiös förkunnelse som ropas ut i högtalare. Vår grundlagsskyddade religionsfrihet omfattar även rätt till frihet från religion. Den som inte vill gå till en kristen kyrka och lyssna på religiösa budskap när kyrkklockan ringer kan låta bli, men det går inte att undgå böneutropen. Böneutrop borde därför inte tillåtas i Sverige eftersom de rimligen borde anses strida mot grundlagens regler om religionsfrihet. 

Om en moské vill kalla till gudstjänst får de helt enkelt göra det på något annat sätt. Med dagens teknik borde man väl exempelvis kunna sprida sina böneutrop till sina egna församlingsmedlemmar via smartphone eller dator, utan att det stör dem som inte tillhör församlingen? 




Plötsligt "hittade man" 1,5 miljoner utrotningshotade pingviner  

2018-03-08

Häromdagen berättade media (nedan SVT) om den tidigare nära utrotningshotade Adéliepingvinen som förekommer runt Antarktis. Plötsligt hittade man 1,5 miljoner ytterligare pingviner av denna art på en otillgänglig ö, och plötsligt är inte pingvinarten utrotningshotad längre.

Detta är såklart en riktig solskenshistoria. Danger Islands är tydligen så otillgängligt att man helt enkelt inte besökt ön tidigare och pingvinerna har levt och förökat sig i lugn och ro utan att störas. Nu ska man försöka skydda ögruppen så pingvinerna kan fortsätta leva i fred. Ett mycket bra initiativ. Men det är samtidigt ett faktum att forskarna helt enkelt inte hade koll på populationen och därmed lämnat felaktiga uppgifter i debatten om följerna av klimatförändringarna. Man har hävdat att  varmare vatten runt Arktis gjort det svårare för pingviner att hitta föda och att djuren därför är hotade.

Vi har tidigare även hört att isbjörnarna skulle vara utrotningshotade till följd av klimatförändringar. Men det finns inget som styrker detta, tvärtom verkar isbjörnsstammen totalt sett växa och må bra. Detta styrks även av denna nyhet från Aftonbladet i december där man meddelade att man nu utökat jakten på isbjörn på Grönland.

Och den uppmärksammade filmen förra året på en "svältande isbjörn" visade sig i efterhand vara en sjuk och gammal isbjörn som inte orkade jaga. Media fick backa när detta blev känt.

Mycket av inslagen under åren om klimatförändringarnas påstådda effekter har illustrerats just med hotade isbjörnar och pingviner. Att använda vackra eller gulliga djur i sådana sammanhang brukar vara effektivt, det vädjar till våra känslor och leder till generositet vid insamlingar. WWF:s användning av Pandan är ett annat exempel, denna är dock utrotningshotad på riktigt. Budskapet känns däremot inte helt övertygande när det gäller isbjörnar och pingviner.
 



Reklamalgoritmer avslöjar LO och socialförsäkringsminister Strandhäll

2018-03-08

I går publicerade LO ett elakt twitterinlägg med hänvisning till en annons om Rolexklockor i anslutning till en artikel på nätet om att moderaterna vill sänka skattetrycket. Min excellente politiske sekreterare Jonas Jesslén upplyser idag LO om att den reklam LO får på sina nätsidor bygger på en algoritm om vad man förmodas uppskatta för reklam, baserat på exempelvis sidor man tidigare besökt. Så det är den person hos LO som sparade ned bilden som har ett förmodat särskilt stort intresse för Rolexklockor. Tänk så det kan bli.


Sedan återstår frågan om LO kopierat bilden från socialförsäkringsminister Annika Strandhäll, eller om både LO och Strandhäll förmodas ha ett stort intresse för Rolexklockor? För så här ser Strandhälls egna twitterinlägg ut.

Kanske är det helt enkelt så att Rolexklockor är intressanta för hela S-rörelsen? Själv brukar jag i vart fall få helt annan typ av reklam när jag är ute på nätet. Typ byte av elavtal, tidningsprenumerationer och sånt.  
 

 

De flesta av Moderaternas integrationsförslag nedröstade i riksdagen

2018-03-07

I dag röstade riksdagen om partiernas och riksdagsledamöternas olika motioner kring integrationsfrågorna. På en punkt blev det en framgång för Alliansen, vi fick igenom detta gemensamma tillkännagivande till regeringen med stöd av SD. Men  S, V och MP röstade märkligt nog nej.

I övrigt gick det sämre. Moderaterna hade ett stort antral integrationsförslag, framförallt i vår partimotion som jag och mina tre m-kolleger i arbetsmarknadsutskottet undertecknat. Alla våra förslag röstades ned. Det handlade bland annat om:

* Tidigare insatser under asyltiden (svenskundervisning och samhällsorientering)
* Tidigare kompetenskartläggning av nyanlända
* Möjlighet för kommuner med ansträngd boendesituation ska kunna betala Migrationsverket för att hyra tomma platser på deras boenden
* Krav att Migrationsverket ska bromsa in utflyttningen från sina boenden till de kommuner som har störst problem att ordna lämpliga bostäder för nyanläda   
* Bättre utnyttjande av etableringstiden, genom att de kommuner som så önskar ska kunna ta över etableringsansvaret från Arbetsförmedlingen
* Bättre introduktion och vägledning för nyanlända som vill starta egna företag
* Insatser för att få större andel nyanlända kvinnor i arbete
* Förslag för hur samhällsinformation och samhällsorientering ska utvecklas

Vi återkommer såklart med alla dessa - och många andra - förslag i den kommande valrörelsen. Och även om de fyra Allianspartierna lagt var sin partimotion på integrationsområdet så finns det en mycket stor samsyn inom Alliansen när det gäller integrationen, till skillnad mot läget är när det gäller migrationen (asylmottagandet).

 


Regeringen ger sig på företagen i stället för regelverket

2018-03-07

Dagens Nyheter skriver idag om att regeringen äntligen tar till sig riksdagens krav på att åtgärda problemet att arbetskraftsinvandrare utvisas på grund av bagatellfel från arbetsgivare. Detta är något Alkliansen krävs länge, och jag bloggade om det den 15 november 2017:

Riksdagen vill lindra regler för utvisning av arbetskraftsinvandrare

Vi har de senaste åren sett flera exempel på hur kompetenta och kvalificerade arbetskraftsinvandrare utvisats på grund av små försummelser från arbetstsgivarens sida. Ofta så små detaljer att ingen ens varit medveten om dem. Att utvisa kompetent arbetskraft för sådana bagateller är oskäligt.

Regeringen har nu äntligen föreslagit ändringar i utlänningslagen som innebär att Migrationsverket inte behöver återkalla ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete om arbetsgivaren har åtgärdat den brist som annars skulle ha lett till återkallelse. Riksdagen sa idag ja till detta förslag, som börjar gälla den 1 december 2017.

Riksdagen vill också att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett lagförslag om att en arbetskraftsinvandrare inte heller ska behöva utvisas om en arbetsgivare omedvetet har begått mindre fel som gäller villkoren för arbetstillståndet. Detta gäller även om felet upptäcks efter det att tillståndstiden har gått ut eller om det är Migrationsverket som upptäckt felet. Migrationsverket bör få möjlighet att göra en bedömning i varje enskilt fall. Riksdagen riktade därför en uppmaning, ett så kallat tillkännagivande, till regeringen om detta. Lagändringen bör börja gälla så fort som möjligt, men senast den 1 juli 2018.

Alliansen ville att denna ändring skulle träda i kraft tidigare, vi ser ingen anledning till att regeringen ska behöva över ett halvår på sig att göra denna lilla lagkorrigering. Tyvärr blev vi nedröstade av S, V MP och SD.


En märklig sak i DN-artikeln är dock detta med att arbetsgivare ska kunna bli skadeståndsskyldiga om en person utvisas på grund av ett mindre misstag. Det är helt orimligt att lägga ett sådant ansvar på arbetsgivarna. Mindre misstag kan ske helt oavsiktligt och rättas då oftast till i efterhand. Det viktiga är att ändra regelverket så att inte bagateller som rättats i efterhand leder till utvisning. Att i stället ge sig på arbetsgivarna är så typiskt för Socialdemokraterna. Ett skadeståndskrav skulle självklart minska intresset att anställa arbetskraftsinvandrare, eftersom inget företag vågar ta risken att det aldrig kommer att bli något fel på ett lönebesked. Kanske är det just detta regeringen vill?


 

Vad vill Sverigedemokraterna när det gäller arbetskraftsinvandring?

2018-03-07

Jag har haft en del diskussioner på twitter med SD-sympatisörer om synen på arbetskraftsinvandring. De framhåller, och hänvisar även till SD:s partiprogram, att SD är positiva till arbetskraftsinvandring av högkvalificerad arbetskraft, men däremot inte av arbetskraft till enkla jobb eller för jobb där det "saknar behov". Så här skriver man i sitt partiprogram:

"Med kvalificerad arbetskraft menar vi i första hand personer med högre utbildning, men också de som på godtagbart sätt kan arbeta i yrken som kräver så lång utbildning eller erfarenhet akuta behov på den svenska arbetsmarknaden inte kan tillgodoses. Arbetskraftsinvandring till andra yrken, där behovet av arbetskraft relativt snabbt går att tillfredsställa genom utbildning och praktik av lågutbildade arbetslösa som redan bor i landet, ska inte tillåtas." 

I grunden delar jag SD:s grundsyn i frågan, och detta har jag bloggat om tidigare. Självklart är det orimligt att arbetslösa människor inte söker de enkla lediga jobb som finns, och att företag tvingas gå utomlands för att anställa människor till exempelvis enklare restaurangjobb, städtjänster, skogsplantering och bärplockning. Arbetslösa, exempelvis ungdomar och nyanlända, borde självklart ta dessa jobb. Problemet är att man får så bra ekonomisk ersättning från bidragssystemen att det inte är tillräckligt lösnsamt och lockande att ta enkla jobb. Ska man minska behovet av arbetskrafstinvandring för enklare jobb måste man först åtgärda bidragssystemen och tydligare ställa krav på att ta lediga jobb för att inte mista sina bidrag. Detta är moderaternas linje, medan SD snarare stödjer regeringen i höjda bidrag på olika sätt. Moderaternas förslag till bidragstak för nyanlända skulle exempelvis sannolikt minska behovet av arbetskraftsinvandring för enklare jobb. 

Men så länge dagens system gäller undrar jag vad ett företag ska göra med SD:s politik om man inte lyckas anställa en städare eller en diskare från den befintliga befolkningen till restaurangen? Ska man stänga då? Och vem ska avgöra vad som är ett tillräckligt kvalificerat jobb, och om det föreligger ett "akut behov" av arbetskraft?

Jag har ställt två frågor till SD på twitter:
1. Vem anser SD ska avgöra om behov av arbetskraftsinvandring finns?
2. Vad är SD:s lösning för företag som behöver arbetskraft till "enklare jobb", men där ingen inom landet söker?

Vi får se om det kommer något svar.


 

Möte med DN:s ledarskribent Erik Helmersson

2018-03-06

I dag var det så dags för mig och min kollega Lars Beckman att ta den omtalade fikan med DN:s ledarskribent Erik Helmersson. Det blev ett riktigt bra samtal om det politiska läget, medias och politikens roller, betydelsen av sociala medier samt tonen på nätet och i media. Jag upplevde Erik Helmersson som en person med stor integritet, men också med en god portion ödmjukhet. Jag fick uttryckligt beröm för att jag kritiserar och även ibland blockerar följare på twitter som uttrycker sig på ett oacceptabelt sätt, samt för mitt stora tålamod att försöka föra ett samtal med dem som kommenterar mina inlägg.  

Vi var rörande överens på en punkt - att tonen på nätet hårdnat och att alla inte beter sig som man borde, och att seriösa journalister och politiker därför har ett tydligt ansvar som föredömen. Samtidigt är det uppenbart att det är svårt att dra den exakta gränsen mellan elak men intelligent satir och ren hånfullhet. Det får vi nog leva med.  Jag märkte också att det finns en frustration hos mediafolk att människor lätt dömer ut en hel tidning eller ett helt mediahus för att en enskild skribent skriver något dumt. Det är tänkvärt - det är personer som skriver texter, inte en tidning (eller ett parti för den delen). Individen har alltid ett eget ansvar.

Jag var för min del tydlig med två saker.

Dels att media faktiskt måste tåla både kritik och satir. När mediaföreträdare skriver märkliga eller ogenomtänkta saker eller beter sig illa på nätet förtjänar de exakt lika mycket kritik som när en politiker gör samma sak.

Dels att vi politiker självklart ska granskas, både vad gäller våra politiska åsikter och förslag och vi själva som offentliga personer och valda företrädare. Men att vi samtidigt har en självklar rätt att gå i svaromål eller rikta hård kritik mot företrädare för media som exempelvis sprider falska citat, plockar ut meningar ur sitt sammanhang, eller ägnar sig åt rena förolämpningar och personangrepp av rent politiska skäl.

Dessa två saker har jag tillämpat ända sedan jag fick mitt första politiska uppdrag, och det kommer jag aldrig att kompromissa med. 




 

Ytterligare mediekommentarer efter mitt deltagande på klimatkonferensen

2018-03-06

Ytterligare ett antal artiklar i media har kommenterat mitt deltagande på klimatkonferensen i Mölndal liksom min nyanserade syn på klimatförändringarna. Dels Svenska Dagbladet som hade skickat sin välkända, mycket alarmistiska, reporter Jenny Stiernstedt till konferensen i Mölndal. Här är den artikel som blev resultatet. Jag måste säga att hon verkligen gör allt för att skriva ned de kloka erfarna forskare som hon nämner i artikeln. En annan tidning som kommenterat saken är  vänstertidningen ETC som jag nekade en muntlig intervju efter deras väl spridda falska "citat" från mig i somras. Men jag besvarade deras frågor via mail i stället. 

Ett antal bloggar, på båda sidor i debatten, har också kommenterat medieuppståndelsen. Här och här är en som kritiserar mig (i två bloggposter) och det som sades på konfrensen. Det finns en del konstigt i dessa blogginlägg som jag ska återkomma till. Gemensamt för kritiken är att bloggaren främst försöker sätta en bild av att de personer han kommenterar inte är trovärdiga som personer, i stället för att diskutera det de framfört. En tråkig debattstil tycker jag.

Och här, här och här några som tvärtom ger mig stöd. Liksom märkligt nog en för mig okänd person i en insändare i Eskilstunakuriren.

Självklart har konferensens arrangör Klimatsans också en artikel om saken.

Ulricehamns Tidning döljer inte heller sin åsikt i frågan. Man presenterade detta citat från mig den 3 mars. Och kallade det hela för en "konferens för klimatförnekare". Det var det ju inte. Ingen på konferensen förnekade vad jag vet att vi har ett klimat, knappast heller att det förändras över tid. Att man sedan kortade av mitt citat gör givetvis inte saken bättre. Det jag sa var följande: "Jag är bekymrad över att klimatfrågan tagit sådant enormt utrymme i samhällsdebatten och det har gjort att andra viktiga och akuta miljöfrågor fått stå tillbaka." (direkt citat från Expressens artikel). En något annan innebörd än det som står i det avkortade citatet i Ulricehamns Tidning. 

  





Några dagar i Sälen

2018-03-06

Jag har tillbringat tre dagar i Sälen, där jag passat på att åka lite utför, besökt starten på Nattvasan fredag kväll, samt peppade dottern som åkte det klassiska Vasaloppet i söndags.

 

Här vägen upp till den hyrda stugan. Trappan upp känns mer som en rodelbana. Sälen har denna säsong slagit snörekord, nere i nyn är den 1,5 meter natursnö, vilket är det mesta som uppmätts sedan 1960-talet. Till höger Ubbhultarn i backen.

 
En blek sol försökte leta sig igenom molnen, och det gav tillfälle till några extra stämningsfulla bilder.




Ovan utsikt från toppstugan på Hundfjället.

 
Nattvasan var en upplevelse! Ungefär 3.000 åkare tar sig till Mora mitt i natten i skenet av sina pannlampor. För att inte riskera att försvinna i mörkret åker man i lag, två och två. Starten har redan blivit ett populärt besöksmål, trots att Nattvasan hade preimär först förra året. Vi stod en bit upp i den första backen efter vägövergången i Berga By. Först ser man bara en massa ljuspunkter nere i startområdet, och sedan kommer ljusen allt närmare i mörkret. Oerhört effektfullt! De flesta åkarna tar hela natten på sig och kommer fram till Mora först på morgonen.

 

Och så var det dags för söndagens "riktiga" Vasalopp. Starten är som alltid magnifik (det är andra gången jag ser åkarna ge sig iväg).

 
Efter starten tog vi oss med bil till Mångsbodarna, och där träffade vi glada åkare som kommit fram i god tid före "Repet".
Dottern och hennes åkkompis kände sig då hur positiva som helst. Men det var innan allt snöandet, de sönderkörda spåren och backarna i Risberg tog ut sin rätt. Trots en heroisk insats kom hon och hennes medåkare knappt tio minuter för sent till Evertsberg och möttes av det förhatliga "Repet". Men 47 km och sju timmars åkning är ändå en bedrift och det blev i vart fall ett halvt Vasalopp för dem denna gång.

 



Två islamister tilläts påverka dom vid svensk domstol

2018-03-05

Två Centerpartistiska nämndemän i Stockholmsområdet har alltså tilåtits påverka en dom vid svensk domstol, genom att anföra islamistiska sharia-liknande argument. Eftersom båda två samtidigt deltog i samma rättsliga prövning medförde deras agerande att den åtalade mannen frikändes. Detta är fullständgt oacceptabelt och ytterst allvarligt för den svenska rättssäkerheten. 

Centerpartiet i stockholmsområdet har alltså lyckats med konststycket att få in två (!) islamistiska representanter som nämndemän. (Att de sedan råkat hamna samtidigt i samma rättegång är självklart inte partiets fel). Borde man inte som parti noga förvissa sig om en persons syn på det svenska rättssamhället innan man nominerar någon till nämndeman? I min egen kommunförening är vi exempelvis mycket noga med vilka vi från moderat sida utser till denna typ av uppdrag. Att en av de två centerpartisterna dessutom sitter som ledamot i Socialnämnden i Solna ger mig kalla kårar. Har hon påverkat känsliga frågor även i denna nämnd genom sina värderingar?


Centerpartiet tar kraftfullt avstånd från det inträffade och har inlett uteslutningsärenden mot de båda, varav den ene tydligen kandiderar till riksdagen. "Dessa värderingar har ingen plats i vårt parti", skriver partiledaren Annie Lööf på Twitter. Och det är ju en självklarhet. Det är bra med ett tydligt agerande, men det kommer alldeles för sent. Partiledningen har sannolikt inte, lika lite som i andra partier, full insyn i vilka kandidater som förekommer på lokal nivå runt om i landet till olika politiska poster, men i just detta fall kan det knappast ha varit någon nyhet, i vart fall inte när det gäller den utpekade kvinnan Ebitsam Aldebe. 

Hur är det möjligt att de fått vara kvar som medlemmar med tunga uppdrag i Centerpartiet trots att deras extrema åsikter  varit väl kända under mycket lång tid? Redan 2008 ska exempelvis den aktuella kvinnan, Ebitsam Aldebe, i SVT (!) ha uttalat denna typ av extrema åsikter. Hon satt redan 2006 i styrelsen för Centerpartiet i Solna och var tredjenamn på Centerns riksdagslista  2006. Hon har bland annat framfört åsikter om ”särlagstiftning” för muslimer och krävt att svenska lagar ska anpassas för muslimer som lever i Sverige, till exempel gällande skilsmässa. Hon ville även att den svenska arvsrätten skulle anpassas efter muslimsk sed.

Det är för övrigt inte första gången hon är i blåsväder för extrema islamistiska uttalanden. Hon har tidigare kritiserats i den kristna tidningen Världen Idag för att hon som nämndeman i Migrationsdomstolen verkat för att utvisa kristna asylsökande, eftersom de "konverterat från islam utan övertygelse". Hon är dessutom gift med Mahmoud Abele som är en inflytelserik islamist i Sverige och som enligt tidningen Dagen lämnade Centerpartiet 2010 i protest mot att han påstods ha bristande demokratisyn. Han har bland annat föreslagit att införa islamsk lag i Sverige. För detta fick han hård kritik redan 2009 från personer med koppling till Centerpartiet. Makarna Aldebe borde med andra ord vara ytterst välkända i Centerpartiet.

Personer som öppet argumenterar för att ersätta svensk lagstiftning med sharialagar borde inte ha något alls att hämta i något seriöst riksdagsparti. Och definitivt inte utses till nämndemän. Alla partier har föreningsstyrelser och valberedningar som ska ta fram kandidater till olika uppdrag. Hur kunde dessa två utses? Vem utsåg dem, och varför? Tyckte man att deras åsikter var i linje med partiets? Och hur kunde detta dessutom inträffa samtidigt i två olika kommunföreningar? Centerpartiet har nu en mycket svår uppgift att förklara hur detta kunnat hända.

Domen bör för övrigt självklart överklagas så att den frikände mannen får sitt rättmätiga straff.

En annan följd detta bör få är en grundlig diskussion om nämndemannasystemet. Är detta verkligen en rättssäker konstruktion? Att personer helt utan juridisk skolning ska kunna avgöra våra domar?



Tidningen Fokus uppmärksammar vedspisupproret

2018-03-03

Häromdagen uppmärksammade magasinet Fokus vedspisupproret och vår debatt för några veckor sedan med bostadsminister Peter Eriksson. En bra och läsvärd artikel, med en objektiv och saklig beskrivning av vad de nya reglerna innebär.

Citat från artikeln: "Han (Peter Eriksson, min anm) mosades i en riksdagsdebatt i början av februari, när fyra moderata riksdagsledamöter ansatte honom hårt i en interpellationsdebatt. Protokollet sprids nu i sociala medier, även om själva debatten inte refererades stort när den ägde rum den 6 februari (Interpellationsdebatt 2017/18:329)."

 

Postnord gillar inte vår kritik

2018-03-03

Vår debattartikel med kritik mot att Postnord inför retroaktiva avgifter för "kinapaket" har uppmärksammats av många, och vi har även fått en del uppskattande mail. Tidningen ehandel.se har en artikel om saken, och pekar bland annat på att vi i sak tycker det är oerhört viktigt med rättvis konkurrens mellan svenska butiker och e-handelsföretag och utländska sådana.

Nu har även Postnord besvarat vårt debattinlägg i Aftonbladet.

Svaret från Postnord är märkligt. Man medger visserligen det vi skriver i artikeln, nämligen att kunderna drabbas av retroaktiv avgift, och att många är upprörda över det. Men man menar samtidigt att det beror på svensk lagstiftning. Men så är det ju inte alls! Att kräva in moms före leverans av paketen är en sak, men det finns ingen lagstiftning eller några politiska beslut som innebär skyldighet för Postnord att retroaktivt ta ut en egen betydande administrationsavgift från kunderna. Detta är helt och fullt Postnords eget beslut. För mindre försändelser är Postnords avgift betydligt mer betungande i relation till försändelsens värde än det lilla momsbelopp som ska betalas.

Vad gäller retroaktiviteten kan man konstatera att bristen på fungerande rutiner för momsdebitering av dessa utlandsförsändelser varit ett problem i många år. Att ge kunderna en chans att anpassa sig till Postnords nya rutiner och avgifter genom att ha nån extra månads förvarning hade inte varit orimligt. 

 


Finansminister Magdalena Andersson tydlig om "lånefinansiering"

2018-03-03

Jag har upprepade gånger i olika sammanhang försökt förklara att "lånefinansiering" av infrastruktur inte gör att man kan satsa mer på infrastruktur eller bygga snabbare än idag. Alldeles oavsett finansiering måste hela summan rymmas under utgiftstaket i statens budget.

I torsdagens frågestund fick finansminister Magdalena Andersson en fråga om saken från sin partikollega i riksdagen, Pia Nilsson (S). Jag tror kanske inte att Pia Nilsson uppskattade svaret, men finansministern har i detta svar helt rätt i sak. Nedan direkt från riksdagens protokoll:







Aftonbladet slår det mesta när det gäller hat och dumheter på nätet

2018-03-02

Aftonbladets politiske redaktör Anders Lindberg vill alltså höja tonen på nätet. Denne ledarskribent som är kanske mest känd av alla ledarskribenter i landet för sina hårda personangrepp, nära besläktade med rent näthat och förtal. Men nu har han fått sällskap - av krönikören Johanna Frendén. I en artikel idag skriver hon helt hårresande saker. Läs artikeln och bedöm själv. Efter dagens nya bottennapp fråm Aftonbladet lär väl få lyssna nästa gång någon från tidninen talar om god ton i debatten.


Johanna Frändén staplar oförskämdheter på varandra, samt retar upp hela funktionshinderrörelsen i Sverige som idag gått till hårt angrepp mot henne. Att använda begreppet "funktionshindrad" som slagträ i en debatt för att förminska sina motståndare är extremt lågt. Nästan lika lågt är det att ens diskutera att media ska "uppfostra" politiker. Jag vet få politiker (möjligen någon av de nuvarande s-ministrarna) som uttryckt sig lika vedervärdigt i sociala medier som exemplet ovan.

Både Johanna Frändén, Anders Lindberg och en del andra verkar för övrigt väldigt upprörda över att vi politiker tröttnat på att hängas ut i media och beskyllas för uttalanden vi aldrig gjort eller åsikter vi inte har. Det är en självklarhet att vi politiker ger svar på tal, och sociala medier ger oss ett utmärkt medie för detta. Journalisterna har inte längre ensamrätt på "sanningen", och det är bara för dem att vänja sig.

Att vi politiker ska granskas noga av media är en självklar del av demokratin. Både våra politidska åsikter och hur vi uppträder i exempelvis sociala medier. Men granskning är faktiskt inte detsamma som förolämpning eller förnedring av politiker av rent idelogiska skäl


 

Mina senaste skriftliga frågor till olika ministrar

2018-03-02

Här är mina senaste skriftliga frågor med koppling till arbetsmarknadspolitiken som jag ställt till olika ministrar den senaste tiden. De nedersta två frågorna är redan besvarade och övriga kommer att besvaras senare under mars månad.  


Gröna jobb

Skriftlig fråga 2017/18:936 av Jan Ericson (M)

Inlämnad: 2018-03-01 Svarsdatum: 2018-03-07 Besvarare: Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Skriftlig fråga 2017/18:936 av Jan Ericson (M) (pdf, 82 kB)
 

Brist på yrkeschaufförer

Skriftlig fråga 2017/18:908 av Jan Ericson (M)

Inlämnad: 2018-02-28 Svarsdatum: 2018-03-07 Besvarare: Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)

Skriftlig fråga 2017/18:908 av Jan Ericson (M) (pdf, 86 kB)
 

Gårdsförsäljning

Skriftlig fråga 2017/18:906 av Jan Ericson (M)

Inlämnad: 2018-02-28 Svarsdatum: 2018-03-07 Besvarare: Socialminister Annika Strandhäll (S)

Skriftlig fråga 2017/18:906 av Jan Ericson (M) (pdf, 75 kB)
 

Prognoser gällande arbetslöshet

Skriftlig fråga 2017/18:904 av Jan Ericson (M)

Inlämnad: 2018-02-28 Svarsdatum: 2018-03-07 Besvarare: Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)

Skriftlig fråga 2017/18:904 av Jan Ericson (M) (pdf, 86 kB)
 

Kompetensbrist och konkurrenskraft

Skriftlig fråga 2017/18:903 av Jan Ericson (M)

Inlämnad: 2018-02-28 Svarsdatum: 2018-03-07 Besvarare: Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)

Skriftlig fråga 2017/18:903 av Jan Ericson (M) (pdf, 87 kB)
 

Kompetensbristen inom sågverksindustrin

Skriftlig fråga 2017/18:902 av Jan Ericson (M)

Inlämnad: 2018-02-28 Svarsdatum: 2018-03-07 Besvarare: Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)

Skriftlig fråga 2017/18:902 av Jan Ericson (M) (pdf, 88 kB)
 

Ungdomsarbetslösheten

Skriftlig fråga 2017/18:705 av Jan Ericson (M)

Inlämnad: 2018-02-02 Svarsdatum: 2018-02-14 Besvarare: Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)

Skriftlig fråga 2017/18:705 av Jan Ericson (M) (pdf, 87 kB)
Svaret från ministern

Kommentar till svaret: Ungdomsarbetslösheten ligger enligt SCB på nära 18%, jämfört med 6,7% för hela befolkningen. Att ha så hög ungdomsarbetslösheten mitt i en högkonjunktur är inte imponerande. Vad gäller 90-dagarsgarantin så innebär ett enda kort samtal med en arbetsförmedlare att garantin anses uppfylld. 
 

Platsbanken

Skriftlig fråga 2017/18:598 av Jan Ericson (M)

Inlämnad: 2018-01-18 Svarsdatum: 2018-01-31 Besvarare: Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)

Skriftlig fråga 2017/18:598 av Jan Ericson (M) (pdf, 84 kB)
Svaret från ministern

Kommentar till svaret: Ett ickesvar, hon svarar inte på min fråga. Uppföljning verkar inte vara regeringens högsta priritet.




SvD:s ledarsida: "Det mänskliga priset för dyrare el"

2018-03-01

I dag har Svenska Dagbladet en gästledare av den danske professorn Björn Lomborg. Han varnar för att klimatpolitiken driver upp elpriserna och skapar "energifattigdom" eftersom nya förnybara energislag är mycket dyrare än de fossila. De höga elpriserna slår hårdast mot de med svag ekonomi.

Han beskriver resultatet av en rapport från Internationella Energiorganet IEA som visar att 200 miljoner människor i världens rika länder (OECD-länder) redan idag lider av "energifattigdom" i betydelsen att energikostnaden tar en tiodel av inkomsten eller mera. Det morsvarar 15% av OECD:s befolkning. I Europa är på motsvarande sätt 20% eller mer av befolkningen "energifattiga" i Tyskland, berligen, Luxemburg, Nya Zeeland och Irland. I Grekland har mer än halva befolkningen svårt att klara av att betala sin elräkning. Den kritik Lomborg framför i hur dyra alternativa energikällor driver upp elpriserna ligger mycket nära det som redovisades under flera föredrag på klimatkonferensen Climate Sense 2018 i Mölndal.

Lomborg ifrågasätter också de högljudda kraven från vissa håll på att exempelvis Sverige "ska gå före". En sådan politik drabbar enligt Lomborg alltid de fattiga på ett orättvist sätt.

Lomborg inleder sin artikel med att påminna om att 1,1 miljarder människor i världen saknar tillgång till el. Lösningen är i de flesta fall att lösa elbehovet med el från fossila bränslen. Det sätter in hela frågan i ett internationellt perspektiv. (Om 1,1 miljarder ska få sin el från i huvudsak fossila bränslen inser ju var och en av Sverige aldrig kan kompensera detta genom aldrig så stränga regler och skattehöjningar på fossil energi). 

Till saken hör att Lomborg anser att klimathotet är en realitet och att vi måste minska vår förbränning av fossila bränslen. Han är alltså inte det man ibland lite slarvigt brukar kalla för "klimatförnekare". Däremot menar han att klimathotet inte alls är så akut som vissa anser och att det finns gott om tid att ställa om energiförsörjningen. Han menar att det som behös är ökad statsning på energiforskning så vi kan göra alternativ energi billigare och effektivare än fossila bränseln.

Här är hela Lomborgs artikel, som alltså presenteras på Svenska Dagbladets ledarsida.

Uppenbarligen är det inte bara jag som lyssnar på kritiska röster i klimatdebatten.
 



Postnords retroaktiva avgifter är orimliga

2018-03-01

I dag skriver jag och tre moderata riksdagskolleger i Aftonbladet om Postnords nya avgifter för "kinapaket" som införs idag. Självklart måste något göras åt bortfallet av moms och de extremt låga fraktavgifterna och den osunda konkurrens gentemot svenska butiker som detta medför. Men Postnords retroaktiva avgift för sådant som redan är beställt men ännu inte levererat är orimlig. Man borde också överväga att utnyttja undantaget i EU-reglerna om momsuttag vid köp för mycket små summor för att förenkla för både Postnord och kunderna: