Ericson i Ubbhult

Hur gick det för de ensamkommande som fick "gymnasieamnesti"?

2024-02-27

I höstas kom en rapport från SCB om hur det gått för de ensamkommande flyktingungdomar som, trots att de ansetts sakna asylskäl, beviljades uppehållstillstånd enligt den omstridda tillfälliga gymnasielagen. Kravet var att de skulle utbilda sig och sedan skaffa ett osubventionerat jobb inom sex månader efter slutförd gymnasieutbildning. Arbetet ska vara varaktigt och ge kollektivavtalad lön.

Nyheten från SCB baserades på läget 2022, och beskrevs som att nästan alla de ensamkommande som fick gymnasieamnesti hade ett arbete, och blev mycket uppmärksammad i media. "Åtta av tio ensamkommande från 2015 är sysselsatta" skrev SCB som rubrik, och det blev också rubriken i medias nyhetsrapportering. I SCB-rapporten står vidare att "Av männen med uppehållstillstånd enligt gymnasielagen är 85 procent sysselsatta." Samtidigt visade rapporten att endast 50% av ungdomarna sökt permanent uppehållstillstånd, vilket kändes märkligt om hela 85% fått jobb. Uppenbarligen menade inte SCB att dessa 85% fått arbete, även om media tolkade det så.

Eftersom SCB:s rapport ifrågasattes från flera håll lät jag Riksdagens Utredningstjänst (RUT) titta på saken. Jag bad RUT göra en uppdaterad granskning och undersöka

1. Hur många av de som omfattades av gymnasielagen är idag kvar i Sverige med uppehållstillstånd?

2. Hur många av dem har idag ett osubventionerat vanligt arbete som leder till egen försörjning?

3. Hur många av dem studerar fortfarande?

4. Hur många av dem har praktik, arbetsmarknadsåtgärder eller liknande sysselsättning?

För ett tag sedan fick jag rapporten från RUT, och här är en sammanfattning av svaren, samt mina slutsatser.

SCB har alltså följt upp de ensamkommande som var födda 1999 och var 16 år 2015 (detta för att kunna jämföra med samma åldersgrupp infödda svenska ungdomar). Av de totalt 35.000 ensamkommande 16-åringar som sökte asyl 2015, och som SCB följt upp, var 20.000 kvar i Sverige 2022. Bland dessa 20.000 ingick 7.763 som hade beviljats gymnasieamnesti. (De var ca 9.500 från början, men endast de som uppgett att de var födda 1999 ingår i SCB:s och RUT:s granskning för att vi ska jämföra samma sak). Det är 85% av dessa 7.763 som är kvar i landet som SCB hävdar är "sysselsatta". Och det är ju inte så konstigt - de som inte är "sysselsatta" med studier eller fått arbete efter studierna har ju inte rätt att vara kvar i landet, och ingår därmed inte i statistiken. SCB:s rubrik blir därför lite missvisande. Det är alltså inte 85% av de 7.763 som har fått arbete. (Inte heller 85% av de 9.500 - ingen vet hur det gått för dem som inte var födda just 1999, eftersom övriga inte ingår i SCB:s rapport).

I SCB;s rapport skriver man att "De som fick uppehållstillstånd enligt gymnasielagen kunde få permanent uppehållstillstånd om de fick ett arbete efter gymnasiet. Omkring hälften av dem hade permanent uppehållstillstånd 2022". År 2022 var det alltså 50% klarade kravet för permanent uppehållstillstånd. I december 2023 var det 66%, plus sannolikt ytterligare några som hade ansökningar under behandling. Men det är långt från de 80-85% som media påstod, grundat på SCB:s rapport. Återigen blandar media ihop begreppen "sysselsättning" och "arbete".

Hur många av dessa 7.763 ungdomar är då kvar i Sverige idag? RUT har tagit fram siffror avseende december 2023. Av de 7.763 (samma underlag som SCB, dvs födda 1999) var det alltså 5.115 som fått permanent uppehållstillstånd, dvs 66%. Det betyder att de har ett arbete de kan försörja sig på. 13% har så kallade "öppna ärenden" som innebär ansökningar om förlängt eller permanent uppehållstillstånd som ännu inte avgjorts (för fortsatta studier eller uppfyllt arbetskrav). 387 personer (5%) har fått temporärt uppehållstillstånd för fortsatta studier eller jobbsökande. 1.280 personer har lämnat landet, avvisats, avvikit eller har överklagat avvisning. (Se tabell 1-2). Det motsvarar 16%. Det är alltså 84% som har rätt att tills vidare eller permanent stanna kvar i landet. Det är sannolikt denna siffra som media använt.

I SCB:s rapport, liksom i media, framhölls det som att dessa ensamkommande rent av skulle ha högre förvärvsfrekvens än andra ungdomar i samma ålder. RUT skriver dock om detta i sin rapport. "I sammanhanget bör det beaktas att regelverket för att få permanent uppehållstillstånd enligt gymnasielagen ställer krav på arbete efter avklarade studier på gymnasienivå, vilket rimligtvis prioriterar/styr mot arbete för denna grupp. För andra barn som invandrat till Sverige tillsammans med föräldrar (som inte omfattas av samma krav) och inrikes födda är studier en vanligare aktivitet". Med andra ord - SCB:s och medias tolkning av att ungdomar med gymnasieamnesti skulle varit mer framgångsrika i att skaffa arbete håller inte. De var helt enkelt tvungna enligt regelverket.

Enligt RUT är det inte någon av dem som fick gymnasieamnesti som har praktik, arbetsmarknadsutbildning eller liknande sysselsättning. Kravet för att få PUT var att man skaffat sig eget reguljärt arbete med lön som ger egen försörjning. Därför var inte andra typer av åtgärder aktuella.

Slutsats och summering:

* Resultatet att minst 66% av de ensamkommande unga männen födda 1999 som fick gymnasieamnesti idag har ett jobb de kan leva på är mycket positivt. Det visar att om det ställs krav på att ta ett arbete och skaffa sig egen försörjning så gör många det.

* Samtidigt var uppgifterna från SCB och i media missvisande - det var inte 80-85% som hade skaffat arbete 2022 och därmed fått PUT. Det var enligt SCB bara 50% som hade fått permanent uppehållstillstånd, vilket betyder att de hade ett arbete man kan leva på. Begreppet "sysselsättning" i SCB:s rapport syftar uppenbarligen inte på uppfyllt arbetskrav. År 2023 var siffran högre, 66% i arbete, men ändå långtifrån de 80-85% som SCB och media hävdade.

* Uppgifterna att de ensamkommande som beviljades gymnasieamnesti skulle ha varit mer framgångsrika i att skaffa jobb än jämnåriga infödda svenskar eller andra invandrare är missvisande. Det beror helt på hur regelverket är utformat. Andra ungdomar i samma ålder studerar i högre utsträckning i stället för att arbeta.

Här är hela rapporten från RUT

Oväntat stark arbetsmarknad under 2023

2024-02-27

I dag presenterar SCB sin statistik över läget på arbetsmarknaden för 2023, dvs siffrorna för december månad 2023 jämfört med december 2022. Det är förvånansvärt starka siffror. Med tanke på de tuffa tiderna med global lågkonjunktur, stigande räntor, hög inflation, höga energipriser, krig i Europa och fler konkurser hade nog många räknat med att arbetslösheten skulle ha ökat märkbart under förra året, men så blev det inte.

Antalet anställda (+71.000) har ökat mer än tre gånger mer än antalet arbetslösa (+18.000) och sysselsättningsgraden ökade också. Antalet fasta jobb har ökat med 97.000 samtidigt som de tillfälliga anställningarna minskat med 34.000. Fler kom alltså i arbete under 2023, och det är de fasta jobben som ökat, och större andel av befolkningen har arbete 2023 jämfört med 2022.

Hur utvecklingen blir under 2024 återstår att se, men förr eller senare borde ju de bistra tiderna i vissa företagssektorer slå igenom även på arbetsmarknaden. Men mycket talar samtidigt för att många företag med minskad orderingång ändå behåller personal i stället för att säga upp, eftersom man lärde sig under pandemin att det är svårt att få tillbaka kompetent personal när man behöver nyanställa igen. Kanske finns en delförklaring här att arbetsmarknaden står stark trots bistra ekonomiska tider? Annars brukar normalt framtidstron vara avgörande - tror man att det vänder uppåt i närtid säger man inte upp sin personal. Och nu ser vi hur inflationen sjunker, räntorna kan förhoppningsvis vara på väg ned, elpriserna är inte lika dramatiska som förra vintern och regeringen har minskat drivmedelskostnaderna kraftigt samtidigt som vi sänkt skatten på arbete. Allt har betydelse för företagandets framtidstro. Läget är dock fortfarande mycket osäkert och regeringen har beredskap för att arbetsmarknaden kan försvagas.

Nu återupprättar vi arbetslinjen

2024-02-26

Debattartikel i Borås Tidning idag, där jag skriver tillsammans med finansministern:

Besök på Ringhals - kompetensbehov inom energisektorn mm

2023-11-14

I går var jag inbjuden till Ringhals. Det var TCO, Unionen och TRR som ville informera om det nya omställningsavtalet på arbetsmarknaden, behovet av kompetensutveckling och om kompetensbehoven inom energisektorn i allmänhet och på Ringhals i synnerhet. Ringhals HR-chef deltog.

Dragningarna om det nya omställningsavtalet på arbetsmarknaden var för mig i huvudsak en repetition. Det handlar ju om utbildningsinsatser både för dem som mister jobbet och för dem som vill vara tjänstlediga i upp till ett år med 80% av lönen för att vidareutbilda sig. Regelverken är nya och det är i dag i princip i ett uppstartsläge. Det är svårt att utvärdera vad effekterna blir innan det gått lite längre tid. Men det är en omfattande satsning från statens sida att delfinansiera dessa omfattande utbildningsinsatser och det är viktigt att följa upp utfallet.

Vad gäller kompetensförsörjning på Ringhals har man idag runt 1.000 anställda och dessutom en mängd personal via inhyrda företag så det är en mycket stor arbetsplats. Personalomsättningen är låg, men det blir ändå ett antal lediga jobb att besätta varje år till följd av naturlig avgång. Man ser ett fortsatt behov av rekrytering i framtiden och behöver både universitetsutbildade och personer med lägre utbildning. Hela energisektorn behöver mer personal, och det är viktigt att vår utbildningssektor matchar detta.

Många missuppfattningar om skärpta krav för arbetskraftsinvandring

2023-11-10

Den senaste tidens högljudda kampanj mot att skärpa lönegränserna för arbetskraftsinvandring innehåller så mycket sakfel och överdrifter att jag känner att jag behöver ägna ett längre inlägg åt saken.

Från och med 1 november höjs inkomstgränsen till 80% av medianlönen i Sverige (idag 27.360 kronor per månad) för att få uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare från land utanför EU, eller för att få förlängt tillstånd när det tidigare går ut. För den som redan har uppehållstillstånd för arbete gäller de gamla reglerna fram tills man ansöker om eventuell förlängning.

Det finns flera skäl till denna förändring.

För det första vill vi att den som kommer till Sverige för att arbeta ska kunna försörja sig (och i förekommande fall familjen) på den lön man har kvar efter skatt. De gamla reglerna för arbetskraftsinvandring är helt orimliga. Dagens låga inkomstkrav ligger bara runt 13.000 kronor i månadslön, vilket dessutom är långt under lägstalönerna enligt kollektivavtalen på arbetsmarknaden.

För det andra tycker vi att arbetskraftsinvandring inte ska ske för enklare arbeten som arbetslösa i Sverige kan lära sig relativt snabbt genom en kortare utbildning eller genom praktik på arbetsplatsen. Vi kan inte ha en stor mängd arbetslösa med låg utbildning samtidigt som vi låter utomeuropeisk arbetskraft utföra de jobb som de arbetslösa bör kunna ta. Det har Sverige helt enkelt inte råd med.

Vi vet också att det finns ett uppenbart omfattande fusk med arbetskraftsinvandring, där människor arbetar för slavlöner långt under de regler som gäller redan idag. En del arbetar också utan tillstånd. Både Arbetsmiljöverket, Skatteverket och Polisen har under många år larmat om detta, och jag har skrivit om en del exempel här tidigare. I grunden handlar det om avancerad människohandel och grovt utnyttjande av människor. Detta är särskilt vanligt inom vissa sektorer med många arbetskraftsinvandrare, och det blir lättare att upptäcka om arbetskraftsinvandringen begränsas för enklare arbeten.

Vissa menar att det hade varit bättre att sätta gränsen till minimilönen enligt kollektivavtal för respektive yrke. Kollektivavtal är en bra garant för goda arbetsvillkor. Men det är inte tillräckligt för att förhindra att personer kommer hit från tredjeland och får låga löner genom exempelvis deltidstjänster. Det löser inte heller problemet med arbetskraftsinvandring för yrken som kräver lägre utbildning eller som man kan lära sig på arbetsplatsen, och som rimligen bör sökas av alla de lågutbildade arbetslösa som redan finns i Sverige.

I debatten kan man tro att de nya reglerna kommer innebära en katastrof för sjukvården och för industrin. Det är en ren myt. Antalet personer inom dessa sektorer som arbetskraftsinvandrat från ett land utanför EU är mycket litet, inom industrin i stort sett obefintligt.

Totalt finns det idag ungefär 63.000 utrikes födda utanför EU som har arbetstillstånd i Sverige (även om det inte är säkert att alla just nu befinner sig i Sverige för att arbeta). Av dessa beräknas knappt 15.000 påverkas av det nya lönekravet eftersom de tjänar mindre än kravet. Av dessa 15.000 utgörs ca 6.500 av bärplockare och skogsplanterare. Regeringen avser att göra undantag för säsongsanställda (det finns redan möjlighet till vissa undantag enligt säsongsanställningsdirektivet), och många av dessa befinner sig inte i landet just nu. Återstår alltså ca 8.500 personer. Det är lite konstigt att försöka göra detta till en ödesfråga för möjligheten att rekrytera personal, med tanke på att det är ca 5,2 miljoner yrkesarbetande i Sverige och finns 400-500.000 arbetslösa.

Här är statistik från Migrationsverket över hur många myndigheten beräknar ligger under den nya lönegränsen inom olika yrkesgrupper (tv) och hur många som sökt nya eller förlängda arbetstillstånd under 2022 (th) uppdelat för olika yrkesgrupper. Exempelvis 85 undersköterskor inom äldreomsorgen, 65 undersköterskor inom sjukvården och 15 sjuksköterskor. I hela landet. Att påstå att de nya lönegränserna hotar äldreomsorgens och sjukvårdens funktion är minst sagt en grotesk överdrift. (Bild tv nedan från SVT).

Samtidigt är det viktigt att företag och offentlig sektor inte drabbas genom att få svårt att rekrytera personal. I detta sammanhang är det viktigt att känna till att de flesta arbetskraftsinvandrare idag kommer från andra EU-länder inom ramen för den fria rörligheten i EU. Dessa arbetstagare omfattas inte av de höjda inkomstkraven. Det kommer också att göras undantag för säsongsarbete (utreds just nu), och finns även en del andra undantag såsom praktikanter enligt utländska avtal, arbete som au pair mm. Det nya lönekravet gäller inte heller dem som beviljats uppehållstillstånd av skyddsskäl (flyktingar och asylsökande), och inte heller för ukrainska flyktingar som omfattas av massflyktsdirektivet.

I dag har Sverige minst 400-500.000 arbetslösa och arbetslösheten var vid det senaste valet den fjärde högsta i EU. Att vi i detta läge måste ha en omfattande arbetskraftsinvandring från länder utanför EU till enklare jobb inom restaurang, städning, lagerarbete mm visar att den svenska arbetsmarknadspolitiken är i total obalans. Det handlar både om bidragsnivåer och tillämpningen av kraven att söka och ta de jobb som finns när man är arbetslös. För att säkra företagens möjlighet att rekrytera till arbeten som man ofta kan lära sig på arbetsplatsen måste politiken även ta tag i andra frågor. Regeringen planerar just nu en omfattande bidragsreform med bidragstak, och man måste såklart också se till att de tydliga regler och krav som gäller för arbetslösa att söka de jobb som finns också efterlevs. I annat fall bör ersättningarna dras in.

Sverige som nation har inte råd att försörja så många arbetslösa som inte vill ta de lediga jobb som finns. Att under en tid ta ett enklare jobb medan man fortsätter söka jobb inom sitt tidigare yrkesområde kan knappast vara ett problem. Och för den som är ny i Sverige och aldrig har jobbat är det bara att ta de jobb som erbjuds. Det betyder inte att man måste ha det jobbet resten av livet - man kan byta jobb efterhand. Det är viktigt att höjda inkomstkrav för arbetskraftsinvandring går hand i hand med ett ökat tryck på arbetslösa att ta de jobb som erbjuds.

En viktig sak i debatten är också att regeringen samtidigt vill underlätta för arbetskraftsinvandring till kvalificerade yrken. Det är viktigt för svenska företag att kunna rekrytera toppkompetens som saknas i landet. Detta har ofta begränsats av mycket långa handläggningstider. När mängden ansökningar om arbetskraftsinvandring till enklare jobb kan förväntas minska kommer man kunna korta handläggningstiderna för övriga ansökningar. Regeringen kommer att införa en maximal handläggningstid på 30 dagar för dessa ärenden.

Oväntat stark arbetsmarknad står ännu emot lågkonjunkturen

2023-11-02

Trots global lågkonjunktur och rapporter om fler konkurser och problem för flera sektorer i näringslivet står arbetsmarknaden emot förvånansvärt väl. Detta syns både i statistiken från Arbetsförmedlingen (AF) och SCB.

Arbetsmarknadsstatistik är vansklig, AF och SCB mäter på helt olika sätt, både vilka som är arbetslösa respektive sysselsatta och man mäter också för olika åldersgrupper. Det är också viktigt att veta att "sysselsatta" hos SCB betyder att man har arbetat med lön, men det säger inget om hur många timmar man arbetat en vecka. Det går inte att jämföra siffrorna med varandra och inget av måtten visar heller hur många som verkligen försörjer sig på sitt arbete, och det finns personer i vissa typer av subventionerade anställningar som räknas som att de är i arbete (däremot räknas inte personer i arbetsmarknadsåtgärder som arbetande i något av måtten). Ett bättre mått hade varit att mäta hur många som är självförsörjande på sitt arbete, och det skulle kunna användas parallellt med de andra måtten (som delvis styrs av EU-regler för att man ska få en gemensam statistik som visar samma sak).

Men med detta sagt - jag tycker man absolut kan använda både AF:s och SCB:s mått för att studera utvecklingen över tid - oavsett om måtten i sig är rättvisande eller inte. Det ÄR positivt om de visar en sjunkande arbetslöshet och ökad sysselsättning.

Här är SCB:s siffror som redovisades i går för augusti månad (redovisning sker alltid med viss fördröjning). Antalet i sysselsättning ökade med 36.000 det senaste året, och arbetslösheten är faktiskt något lägre än i augusti 2022, 4,9%. Säsongsutjämnat ligger arbetslösheten på 7,8%. Min egen teori är att den motståndskraftiga arbetsmarknaden mycket beror på den demografiska utvecklingen - allt fler går i pension och måste ersättas med ny arbetskraft. Det finns också mätningar som visar att allt fler utrikesfödda kommer i arbete - där spelar det stor roll vilka signaler politiken sänder ut, uppstramade bidrag och tydliga krav på egen försörjning ger sannolikt resultat över tid.

Föregående s/mp-regering utlovade EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Det blev i stället EU:s fjärde högsta och en arbetslöshet i Sverige som för första gången var högre än genomsnittet i EU. Jag hoppas vi ska ligga betydligt bättre till i EU efter några år med moderatledd regering. Självklart ska Sverige ha lägre arbetslöshet än EU-snittet, oavsett konjunktur.

Oväntat stark arbetsmarknad trots lågkonjunktur

2023-08-25

I dag kommer detta pressmeddelande från SCB om arbetsmarknadsläget. Det är oväntat positiva signaler - både sysselsättningen och antalet fast anställda ökar, och arbetslösheten sjunker.

Jag är som alltid tveksam till måttet "sysselsättning" eftersom det inte speglar hur många som faktiskt har ett arbete de kan leva på, och ett arbete som inte är subventionerat. Arbetslöshetsmåttet är stabilare - där räknas de flesta människor i åtgärder eller subventionerade jobb som arbetslösa. Antalet fast anställda är ett ännu bättre mått - det visar hur många som faktiskt är anställda med ett riktigt jobb hos en arbetsgivare, även om inte alla jobbar heltid.

Alla måtten visar olika saker, och Arbetsförmedlingens egna statistik visar ytterligare olika sätt att mäta. Man kan inte jämföra olika mått med varandra eftersom de visar olika saker och för olika åldersgrupper. Däremot kan man följa utvecklingen över tid för ett visst mått. Och nu verkar alla mått utvecklas positivt, oavsett hur man mäter. Det gör att helheten känns positiv. Trots hög inflation, stigande räntor, orolig omvärld och lågkonjunktur. Det är mycket glädjande att arbetsmarknaden är stark och står emot i tuffa tider. Det är också glädjande att SCB särskilt påpekar att en viktig faktor för den starka arbetsmarknaden är att fler utrikesfödda män (och även en del kvinnor) kommit i arbete.

Samtidigt har vi beredskap för att arbetslösheten kan öka framöver. Höga räntenivåer och energikostnader slår mot många företag och inte minst byggsektorn har det tufft just nu, liksom delar av livsmedelsproduktionen och transportnäringen och en del andra sektorer. Och vi ser att antalet konkurser ökar, även om det verkar finnas många passiva företag utan anställda i den statistiken.

Än så länge syns i vart fall inte dessa problem i arbetsmarknadsstatistiken. Det är överraskande positivt.

Riksrevisionen riktar hård kritik mot Samhall

2023-07-19

I en färsk rapport från Riksrevisionen (RiR 2023:14) riktar man hård kritik mot Samhall och tidigare regering.

Kortfattat innebär kritiken att den tidigare regeringens styrning av Samhall haft för stort fokus på affärsmässighet och lönsamhet, och att Samhalls huvudsyfte - att bereda utvecklande arbeten till människor med funktionshinder eller arbetshinder missatts. På grund av detta har inte Samhall uppfyllt hela sitt samhällsuppdrag.

Jag tillhör ju dem som uppskattar att företag går med vinst, inte minst statliga företag. Men Samhall har ett annat syfte. Med tanke på att Samhall också får kritik från andra håll - dels när det gäller osund konkurrens, dels när det gäller dålig arbetsmiljö, så är hela Samhall idag ett problem som måste lösas. Om staten ska täcka Samhalls kostnader för att deras anställda i genomsnitt presterar sämre än genomsnittet är det också rimligt att förvänta sig att Samhall också i huvudsak anställer människor med arbets- eller funktionshinder. I annat fall blir ju statens stöd ett sätt att minska kostnaderna och därmed kunna ägna sig åt osund konkurrens mot andra företag.

I en aktuell debattartikel uttrycks ytterligare kritik mot Samhall. Det är branschorganisationen Almega som skriver att Samhall har spelat ut sin roll. De menar att deras medlemsföretag redan gör ett bättre arbete än Samhall när det gäller de aktuella målgrupperna som står långt från arbetsmarknaden, och efterlyser likvärdiga villkor jämfört med Samhall. Kritiken är självklart en partsinlaga från Almega, men de har enligt min åsikt många poänger, när man läser Riksrevisionens rapport.

Jag förutsätter att den nya regeringen tar ett samlat grepp om Samhall och ser till att de antingen styrs upp så de utför sitt uppdrag, eller omorganiseras i grunden, och att andra aktörer också kan stimuleras att ta ansvar för de aktuella målgrupperna som har allra svårast att komma in på arbetsmarknaden.

Konjunkturinstitutet: Oväntat stark arbetsmarknad

2023-06-21

I dag kommer ännu en positiv rapport om läget i svensk ekonomi. Denna gång är det Konjunkturinstitutet som i en ny rapport förutspår att Sverige visserligen går in i en lågkonjunktur, men att den verkar bli mindre dramatisk än vad många tidigare trott, och att den inte kommer märkas så mycket på arbetsmarknaden.

Denna rapport går helt i linje med den prognos som Danske Bank kom med i går.

Arbetslösheten sjunker

2023-06-15

Arbetsförmedlingens siffror för maj visar att arbetslösheten sjunker. Det är nog lite oväntat för många med tanke på lågkonjunktur, hög inflation och höga energipriser, kombinerat med ett utdraget krig i Ukraina. Men trots detta har arbetslösheten sjunkit stadigt varje månad ända sedan i februari. Idag är 6,1% arbetslösa enligt Arbetsförmedlingens sätt att räkna.

Viljan att anställa beror mycket på vad man tror om framtiden. Kanske har en ny regering ökat framtidstron. Men det är sannolikt också en mycket stor demografisk effekt i siffrorna om man ska vara ärlig. Många går i pension och behovet av nyrekrytering är stort.

Det viktiga nu är dels att fortsätta med en näringslivsvänlig och jobbskapande politik, samt att se till att alla de som står utanför arbetsmarknaden, inte minst många som invandrat till Sverige de senaste tio åren, också blir anställningsbara.

Föregående s/mp-regering utlovade EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Det blev i stället EU:s fjärde högsta och en arbetslöshet i Sverige som för första gången var högre än genomsnittet i EU. Jag hoppas vi ska ligga betydligt bättre till i EU efter några år med moderatledd regering. Självklart ska Sverige ha lägre arbetslöshet än EU-snittet, oavsett konjunktur.

Vi måste skärpa kravet att arbetslösa tar de lediga jobb som finns

2023-05-04

Dagens Nyheter uppmärksammade häromdagen att det är akut brist på vårdpesonal i Boden. Man tvingas nu hyra in vårdpersonal från Spanien! I artikeln nämns även att det kommande åtta år behöver anställas minst 100.000 personer inom äldreomsorgen.

I dag har Sverige mellan 500.000 och 700.000 personer som är arbetslösa eller som jobbar så lite att de inte kan försörja sig själv på sin lön. Arbetslösheten är hög och den fjärde högsta i EU. Att vi i detta läge måste ha en omfattande arbetskraftsinvandring från länder utanför EU till enklare jobb (se föregående inlägg) och att vi dessutom måste ta in vårdpersonal och annan arbetskraft från EU visar att den svenska arbetsmarknadspolitiken är i total obalans.

Det borde vara ett absolut krav att en arbetslös, efter en rimlig tids sökande efter ett jobb inom sitt tidigare yrkesområde, tar något av alla lediga jobb som finns i det geografiska närområdet. Annars bör ersättningen dras in. Sverige som nation har inte råd att försörja så många arbetslösa som inte vill ta de lediga jobb som finns. Att under en tid ta ett enklare jobb medan man fortsätter söka jobb inom sitt tidigare yrkesområde kan knappast vara ett problem. Och för den som är ny i Sverige och aldrig har jobbat är det bara att ta de jobb som erbjuds. Det betyder inte att man måste ha det jobbet resten av livet - man kan byta jobb efterhand.

Viktigt besked om höjda inkomstkrav för arbetskraftsinvandring

2023-05-04

Regeringsunderlagets fyra partier meddelade idag att man enats om nya skärpta inkomstkrav för arbetskraftsinvandring. Bakgrunden är riksdagens beslut 30 november 2022 om propositionen "Ett höjt försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare". Av propositionen följer att en arbetskraftsinvandrare genom sin anställning ska uppnå en god försörjning för att kunna beviljas ett arbetstillstånd. Den närmare innebörden av kravet skulle enligt propositionen regleras i förordning.

I dag föreslår regeringen att en arbetskraftsinvandrare ska ha en lön som uppgår till minst 80 procent av den medianlön som Statistiska centralbyrån publicerar för Sverige, det innebär 26 560 kr i månaden. Förslaget ska nu remissbehandlas, och planen är att den nya gränsen ska börja gälla den 1 oktober i år.

Det nya inkomstkravet gäller inte EU-medborgare, utan bara personer från länder utanför EU. Inkomstkravet gäller inte heller arbetstagare som söker eller har tillstånd enligt reglerna om säsongsarbete i Utlänningslagen.

De gamla reglerna för arbetskraftsninvandring är helt orimliga. Dagens inkomstkrav ligger runt 13.000 kronor i månadslön, vilket är helt otillräckligt för att kunna försörja sig på sin inkomst. Det ligger dessutom mycket långt under lägstalönerna enligt kollektivavtalen på arbetsmarknaden. Dagens besked är det första steget i regeringens och samarbetspartiet Sverigedemokraternas arbete med att skärpa villkoren för arbetskraftsinvandring. Den föreslagna nivån syftar till att minska fusk och utnyttjande kopplat till arbetskraftsinvandring, samtidigt som det underlättar för att fler som redan är i Sverige ska kunna ta de jobb som finns.

Moderaterna har tidigare föreslagit en lönenivå runt gällande medianlön på arbetsmarknaden, alltså runt 32.000 kronor i månaden. Jag har argumenterat för att det är lite väl högt och skulle stoppa arbetskraftsinvandring till en del jobb där den kollektivavtalade lönen är lägre. Det skulle kunna skapa problem i vissa branscher om man inte kunde anställa utländsk arbetskraft, eftersom företagen helt enkelt ha svårt att rekrytera inom landet, trots hög arbetslöshet. Jag har argumenterat för att man i vart fall inte direkt kan gå från 13.000 till 32.000 som inkomstkrav, samt att rena säsongsanställningar (bärplockare, skogsplanterare osv) i vart fall tills vidare måste undantas. Jag är därför mycket nöjd med dagens besked. Det känns väl avvägt.

Förslaget får visserligen stenhård kritik både från dem som tycker inkomsttaket skulle vara högre och de som tycker det borde vara lägre. Det visar hur komplex frågan är. Till de oroliga företagare som reagerar - det föreslagna inkomsttaket möjliggör arbetskraftsinvandring till en mängd yrken, och dessutom finns möjligheten kvar att rekrytera inom EU för jobb med lägre kollektivavtalade löner. Om man i framtiden ska höja inkomstgränsen ytterligare måste man rimligen samtidigt skärpa kraven på de arbetslösa så att de tar de lediga jobb som finns. Det måste gå hand i hand. Att vi behöver ha arbetskraftsinvandring från länder utanför EU för enklare jobb samtidigt som vi har minst 400-500.000 arbetslösa i Sverige är helt orimligt och visar på stora obalanser på svensk arbetsmarknad.

Dagens besked är ett mycket viktigt steg på vägen för att få ordning på arbetskraftsinvandringen. I grunden är det bra om människor kommer hit och arbetar och betalar skatt - men det får inte leda till att arbetsgivare ägnar sig åt lönedumpning och tar hit arbetskraftsinvandrare som i praktiken blir en ekonomisk belastning för Sverige.

Missuppfattningar om EU:s arbetstidsdirektiv

2023-05-02

Diskussionerna och kritiken mot EU:s arbetstidsdirektiv växer. Det kan man på ett sätt tycka är lite märkligt, med tanke på att detta arbetstidsdirektiv funnits i 20 år. Det trädde ikraft redan 2003. Direktivet är infört i svensk rätt 2005 och 2007 genom reglering i arbetstidslagen. Men genom kollektivavtal kan man avtala bort dessa regler.

Det som nu diskuteras är ändringar i flera kollektivavtal, och det är egentligen inte en politisk fråga utan en fråga för parterna att komma överens om. Den svenska arbetsmarknadsmodellen innebär en stark frihet för arbetsmarknadens parter och deras rätt att självständigt förhandla och teckna kollektivavtal. I det ligger att den svenska regeringen inte granskar de kollektivavtal som träffas och inte lägger sig i de förhandlingar som pågår.

Frågorna om arbetstidsregler för exempelvis brandmän och personliga assistenter är alltså inte något som handlar om något nytt EU-beslut, utan det handlar om hur parterna hanterar de EU-regler och den arbetstidslag som redan finns. Man kan alltså inte skylla problemen på EU.

Arbetslösheten sjunker - trots bistra tider

2023-04-13

Pressmeddelande från Arbetsfömedlingen idag:

Arbetslösheten fortsätter att minska samtidigt som antalet lediga jobb i Platsbanken ökar.

I slutet av mars var drygt 335 000 inskrivna som arbetslösa, vilket motsvarar en arbetslöshet på 6,4 procent.

Samtidigt ökade antalet nya lediga jobb på Platsbanken. I mars låg antalet på 223 000 vilket kan jämföras 207 000 ett år tidigare.

− Konjunkturnedgången har ännu inte påverkat arbetslösheten i stort och det finns fortfarande ett stort behov av arbetskraft med efterfrågade kompetenser, säger Marcus Löwing, analytiker på Arbetsförmedlingen.

Sedan oktober har antalet varsel legat på en stabil men något högre nivå jämfört med tidigare år. Närmare 4 700 personer varslades om uppsägning i mars, framför allt inom tillverkning och handel.

− Det är glädjande att arbetsmarknaden fortsätter att stå stark trots det tuffa ekonomiska läget och än mer glädjande är de aviserade satsningarna på vuxenutbildning. Detta visar att arbetsmarknads- och utbildningspolitiken måste gå hand i hand inför den stundande lågkonjunkturen, säger Maria Mindhammar, generaldirektör för Arbetsförmedlingen.

Kort om arbetsmarknaden i mars 2023

Inom parentes anges motsvarande siffror för mars 2022.

6,4 procent var inskrivna som arbetslösa (7,0).* Sammanlagt 335 328 personer (354 646).
7,4 procent av ungdomarna 18–24 år var inskrivna som arbetslösa (8,6).* Sammanlagt 37 261 ungdomar (40 371).
142 990 av de inskrivna arbetslösa har varit utan arbete i 12 månader eller mer (173 542).
152 539 personer var öppet arbetslösa (162 176).
182 789 personer deltog i program med aktivitetsstöd (192 470).
30 149 personer anmälde sig som arbetssökande (29 665).
29 940 personer fick arbete (34 563).
4 662 personer varslades om uppsägning (2 398).

*Andel av den registerbaserade arbetskraften.

Källa: Arbetsförmedlingens verksamhetsstatistik i mars 2023

Den höga arbetslösheten kräver krafttag

2022-08-17

Den svenska arbetslösheten är i dagsläget EU:s fjärde högsta, och vi har högre arbetslöshet än genomsnittet i EU. Långtidsarbetslösheten har också ökat dramatiskt, och 700.000 utrikesfödda försörjer sig inte själva på eget arbete. Samtidigt har många företag svårt att rekrytera, även till enklare arbeten inom exempelvis restaurangsektorn, och tvingas ta till arbetskraftsinvandring för att få tag på folk.

Om man ska vända detta krävs en kraftfull politik med tydlighet och rätt reformer. De arbetslösa måste rustas, kraven måste skärpas att ta de lediga jobb som finns när man varit arbetslös länge, bidragssystemen måste ses över och aktivitetskravet för de långtidsarbetslösa måste bli tydligare.

I går presenterade Moderaterna ett samlat paket för att få ned långtidsarbetslösheten. Det följer efter våra besked på skatteområdet i söndags.
.

Tre moderata förslag för att värna arbetslinjen

2022-08-15

Siffrorna i föregående inlägg talar sitt tydliga språk. Läget efter åtta är med S-styre är riktigt allvarligt. Vi har EU:s fjärde högsta arbetslöshet och rekordhög långtidsarbetslöshet. Vi har också högre arbetslöshet än genomsnittet i EU, vilket aldrig hänt tidigare sedan Sverige gick med i EU. Vi har också 700.000 utrikes födda som inte kan leva på sin lön. Många av dem arbetar, men för lite för att kunna försörja sig själva.

Ovanpå detta har vi en hotande lågkonjunktur, snabbt stigande inflation, stigande räntor och snabbt stigande energipriser och livsmedelspriser. Hushållen kommer att utsättas för stora prövningar kommande år, och en ny regering behöver stärka hushållens motståndskraft. Lägre skatter på lön och pension och fler i arbete är två viktiga delar.

Vi har samtidigt stora behov, exempelvis att stärka situationen för pensionärer med låg pension, stärka rättssamhället och polisen och bygga ut försvaret. Ska allt detta lyckas måste vi få fler i arbete som betalar skatt i stället för att leva på bidrag och ersättningar.

Moderaterna presenterar tre skarpa förslag för att värna den arbetslinje som vi byggde upp under Alliansens åtta regeringsår:

1. Vi vill förstärka jobbskatteavdraget, med fokus på låga och medelstora inkomster. På det sättet får alla som jobbar sänkt skatt. För en vanlig löntagare sänks skatten med upp till 500 kr/månad. (Detta utöver de 390 kronor som skatten på arbete redan sänkts denna mandatperiod tack vare moderata förslag som röstats igenom i riksdagen).

2. Pensionärerna får skattesänkning i nivå med förstärkningen av jobbskatteavdraget.

• Det snabbaste sättet att stärka ekonomin för de pensionärer som har svårt att få ekonomin att gå ihop.

• Det ska löna sig att ha arbetat mer när man går i pension. Vårt förslag rättar till en del av de fel som pensionsöverenskommelsen mellan
S, C, V och MP skapade, där skillnaden i pension mellan dem som arbetat och inte arbetat minskade ytterligare.

3. Vi vill införa en tillfällig jobbpremie för alla långtidsarbetslösa för att fler ska gå från bidrag till arbete.
• Den som lämnar långtidsarbetslöshet för jobb ska få behålla 10 procent mer av lönen upp till 2 500 kronor per månad i maximalt 18 månader.

• Ökar incitamenten att gå från bidrag till arbete – det ska alltid löna sig mer att ta ett jobb.

Alla våra förslag är fullt finansierade. Bland annat genom minskat bistånd, volymmål för invandringen, effektivisering av statlig administration och avveckling av myndigheter, samt reformerad a-kassa, aktivitetsstöd, sjukförsäkring och flerbarnstillägg.

Resultatet av åtta år med S(MP)-styre:

2022-08-14

Läget efter åtta är med S-styre är riktigt allvarligt. Vi har EU:s fjärde högsta arbetslöshet och rekordhög långtidsarbetslöshet. Vi har också högre arbetslöshet än genomsnittet i EU, vilket aldrig hänt tidigare sedan Sverige gick med i EU.

Sverige sämst i EU på arbetslöshet sedan 2014

2021-11-03

Nyligen kom färska siffror för tredje kvartalet från EU:s statistikbyrå Eurostat, som sammanställer all arbetslöshetsstatistik för EU-länderna. När man tittar på perioden september 2014 till september 2021, alltså de första sju åren med dagens regering, så visar det sig att Sverige haft sämst utveckling på arbetsmarknaden av alla länder i EU. Sverige är det enda EU-landet där arbetslösheten ökat sedan 2014. I alla andra länder har arbetslösheten minskat!

Detta har vår finansminister mycket stort ansvar för - det är hon som stått bakom alla de prioriteringar regeringen gjort på fel saker i de budgetpropositioner regeringen presenterat sedan 2014. Att Magdalena Andersson blir ny partiledare efter Stefan Löfven betyder knappast något. Det enda Andersson och socialdemokraterna har att erbjuda är mer av samma politik som bevisligen misslyckats.

Sverige kan bättre än så.

Frågestund i riksdagen

2021-10-21

Vid dagens frågestund i riksdagen (klicka ovan för att se hela frågestunden) var jag moderaternas prioriterade frågeställare och inledde frågestunden med en fråga till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark.

Före valet 2014 utlovade Stefan Löfven att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. I dag har bara tre EU-länder högre arbetslöshet än Sverige. Vi är alltså verkligen inte bäst, utan ligger nu på plats 24 av 27 länder.

Vi har nu dessutom högre arbetslöshet än genomsnittet i EU - något som aldrig tidigare hänt sedan vi gick med i EU 1995. Vi har nu också tappat positionen som det EU-land som har högst sysselsättningsgrad.

I ett läge där arbetslösheten nu är bland de högsta i EU, långtidsarbetslösheten den värsta som uppmätts i modern tid, och antalet nyanlända utan egen försörjning är rekordstort skulle man ju kunna tänka sig att förslagen från regeringen på detta område skulle vara oerhört omfattande.

Men tro det eller ej - arbetsmarknadsministerns departement aviserar inte en enda proposition denna höst.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är om hon och regeringen är nöjda med situationen, eller varför man annars inte har några planer på några förslag alls inom arbetsmarknad och integration?

Ministerns svar var det väntade. Dels skyllde hon arbetslösheten på pandemin - trots att Sveriges problem började långt före pandemin och att vi tappade stort i arbetslöshetsnivåer mot övriga EU redan 2014-19. Ministern försvarade sig också med hur mycket regeringen redan gör och hur mycket pengar man satsar. Problemet är bara att det intressanta knappast är hur många ytterligare miljarder man satsar på redan misslyckad arbetsmarknadspolitik - om det bara var mängden satsade miljarder som var avgörande hade Sverige inte haft några problem. I min följdfråga påpekade jag detta, samt upprepade min fråga om när nya politiska förslag för att vända det allvarliga läget kommer att presenteras för riksdagen. Något svar fick jag som förväntat inte.

Jag har haft flera tidigare interpellationsdebatter med arbetsmarknadsministern och kunde idag återigen konstatera att regeringen även i denna fråga står helt tomhänt.

Efter mitt inledande inlägg lyssnade jag med intresse på övriga frågeställare. Konstaterade att flera s-ledamöter ställde ledande frågor om vad statsråden ansåg om moderat politik (!) på olika områden. Det blev till sist så uppenbart att det låg långt utanför reglerna för riksdagens frågestunder att talmannen fick påpeka saken. Frågorna ska avse statsrådens tjänsteutövning och inget annat.

Bara var fjärde svensk är självförsörjande

2021-10-04

Häromdagen kom en uppmärksammad rapport från Svenskt Näringsliv. Den visar att i åldersgruppen 20-64 år (det som brukar betraktas som personer i arbetsför ålder) är det 1,3 miljoner som inte är självförsörjande. Det är 1/4 av alla i denna åldersgrupp. Siffran är egentligen högre, men man har valt att exkludera de ca 500.000 studenter som uppbär studiestöd.

Rapporten visar också att bara var fjärde svensk är självförsörjande. Det betyder att endast fyra miljoner av Sveriges 10 miljoner invånare står för både sin egen och hela det övriga samhällets försörjning. Sex miljoner svenskar försörjs helt eller delvis av dessa fyra miljoner. Det är en alldeles för liten andel för att vara hållbart i längden.

Definitionen av självförsörjning baseras på att man antingen har en lön på minst 15.500 kronor per månad eller är företagare. Beräkningarna grundas på SCB:s inkomststatistik som är från 2019. Sedan dessa har arbetslösheten ökat, vilket gör att andelen självförsörjande har minskat ytterligare.

Här är hela rapporten från Svenskt Näringsliv.

Moderaterna vill komplettera EU-måttet "sysselsättningsgrad" med ett mått på andelen som är självförsörjande. Det räcker att jobba bara några få timmar per vecka (faktiskt räcker det med en timme) för att räknas som "sysselsatt". Men det speglar inte alls graden av självförsörjning.

Frukostmöte om dem som står långt från den vanliga arbetsmarknaden

2021-09-29

I morse deltog jag i ett digitalt frukostmöte som diskuterade situationen för personer med funktionshinder och andra hinder för att kunna ta ett arbete på den vanliga arbetsmarknaden. Arrangörer var organisationen Skoopi, intresseorganisation för arbetsintegrerande sociala företag som försöker erbjuda arbetstillfällen för dem som inte riktigt passar in på den vanliga arbetsmarknaden.

Flera typer av problem togs upp. Det handlade inte minst om dålig samverkan mellan kommuner, arbetsförmedling och försäkringskassa. Jag har tidigare kritiserat den alltför snabba nedmonteringen av Arbetsförmedlingen och nedläggningen av AF-kontor som var en del av januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L. Att i praktiken slakta betydande delar av Arbetsförmedlingen utan en tydlig tidsplan och slutmål var inte särskilt begåvat, och nu har man tvingats ta flera steg tillbaka. Under tiden har Arbetsförmedlingen tappat en massa kompetens. En kraftigt försvagad arbetsförmedling mitt under en pandemi som orsakat högre arbetslöshet var ingen bra kombination. Att göra om Arbetsförmedlingen i grunden var rätt tänkt, men genomförandet borde hanterats klokare.

Riksrevisionen kom nyligen med en rapport som visade att Arbetsförmedlingen är dåliga på att ge stöd till arbetssökande över 55 år. Uppenbarligen finns stora brister även när det gäller funktionshindrade, utrikesfödda och andra som står långt från arbetsmarknaden. På seminariet konstaterades också att den höga långtidsarbetslösheten inte beror på pandemin. Idag har vi över 190.000 långtidsarbetslösa, men redan under högkonjunkturen 2019 var de långtidsarbetslösa 150.000. Många av dessa har olika typer av hinder som gör att de har svårt att få ett jobb på den vanliga arbetsmarknaden. Att vi har så många långtidsarbetslösa samtidigt som restaurangbranschen utlovar bonus till dem som hittar arbetskraft till restaurangerna är helt orimligt. Matchningen fungerar inte alls och bidragssystemen måste ses över så de arbetslösa får incitament att ta de arbeten som finns i stället för att man ska tvingas rekrytera arbetskraft utomlands.

En viktig fråga på frukostmötet var den om obalans i konkurrensen med statliga Samhall. Många små sociala företag upplever att Samhall slår undan benen på de små genom att dumpa priserna vid upphandling med statliga pengar i ryggen. De statliga ersättningarna till Samhall upplevs också som orättvisa mot de små aktörerna.

Som av en händelse tog riksdagen idag också beslut om en omfattande extern utredning som granskar Samhall. Samtliga partier utom S och MP stod bakom beslutet. Enligt beslutet bör utredningen bland annat titta just på frågan om osund konkurrens, se över om Samhalls verksamhet är ändamålsenlig för uppdraget man har fått av staten, samt se över den statliga ersättningen till Samhall. Efter dagens frukostmöte var det lätt att rösta ja till förslaget att göra en grundlig utvärdering av Samhalls verksamhet. Jag tror också att det behövs fler insatser till stöd för de sociala företagen - att skapa arbetstillfällen i dessa företag har över tid visat sig vara effektivare än många andra arbetsmarknadsåtgärder. Och vi ser hur allt fler har svårt att uppfylla de allt hårdare kraven på högpresterande arbetskraft, samtidigt som vi måste erbjuda även dessa en möjlighet till i vart fall viss egen försörjning i stället för 100% bidragsberoende.

Dagens interpellationsdebatt med arbetsmarknadsministern

2021-09-23

Dagens interpellationsdebatt mellan mig och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) blev en lite märklig historia. Uppenbarligen befinner vi oss i helt olika världar. Arbetsmarknadsministern påstod i sitt slutanförande att regeringen gör ett bra jobb. Då hoppas jag slippa uppleva den dag regeringen enligt ministern gör ett sämre jobb. För faktum är att dagens regering med sin politik har medverkat till den näst sämsta utvecklingen av sysselsättningen i EU och vi har nu den fjärde högsta arbetslösheten av alla 27 EU-länder. Vi har också för första gången högre arbetslöshet än EU-snittet. Dessutom den högsta långtidsarbetslöshet som uppmätts i Sverige. Detta är ett rejält fiasko av en regering som lovade att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

Klicka på bilden nedan för att se hela debatten. Nedanför finns delar av mitt inlägg i skriftlig form.

Inledningsanförande:

Tack fru talman, och tack arbetsmarknadsministern för svaret.

Före valet 2014 utlovade Stefan Löfven och Socialdemokraterna att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Nu vet vi hur det gick. Den svenska arbetslösheten har utvecklats oroväckande sedan 2014, och Sverige är också ett av de länder som lyckats sämst med jobben under pandemin. I dag har bara tre EU-länder högre arbetslöshet än Sverige. Sverige är alltså verkligen inte bäst, utan ligger på plats 24 av 27 länder.

Vi har nu dessutom högre arbetslöshet än genomsnittet i EU - något som aldrig tidigare hänt sedan vi gick med i EU 1995, oavsett regering. Som om inte detta skulle vara nog har vi nu också rekordhög långtidsarbetslöshet. Nästan 200 000 svenskar har varit arbetslösa i över ett år. Det är den högsta siffra som uppmätts i vårt land.

Under den moderatledda alliansregeringen hade Sverige högst sysselsättningsgrad i hela EU, och detta gällde även under finanskrisen. Denna topplacering har Sverige behållit - fram tills nu. Nu halkar Sverige ner även i denna statistik. Under perioden 2014-20 hade Sverige den näst sämsta utvecklingen i hela EU när det gäller sysselsättning, endast Rumänien var sämre. Och i de senaste siffrorna från Eurostat är Sverige nu inte längre bäst i EU när det gäller sysselsättningsgrad heller.

Fru talman,

Det som hänt med svenska jobb de senaste sju åren duger helt enkelt inte. Faktum är att precis allt har gått åt fel håll på svensk arbetsmarknad sedan 2014, och det gäller såväl under stark högkonjunktur som under pandemin. Detta kostar svenska skattebetalare enorma summor. Hade Sverige bara haft samma utveckling på arbetsmarknaden som genomsnittet i EU hade statsfinanserna stärkts med hela 42 miljarder om året. Pengar som kunde stärkt välfärden, polisen och tryggheten och skapat utrymme för sänkta skatter.

Arbetsmarknadsministerns svar innehåller uppräkningar av gamla kända så kallade arbetsmarknadspolitiska åtgärder och program och talar om historiskt stora satsningar. Men tyvärr har vi ju haft denna negativa utveckling trots alla regeringens program och miljardsatsningar. Regeringens politik fungerar ju bevisligen inte, och mer av den medicin som inte fungerat är knappast vägen framåt.

Återigen - det som hänt med svenska jobb de senaste sju åren duger helt enkelt inte. Sverige behöver en ny moderatledd regering som ger hoppet tillbaka för alla dem som idag står utanför arbetsmarknaden. Det hoppet har jag svårt att se att dagens regering kan skapa.

Fru talman,

Jag har hört ledande företrädare för socialdemokraterna påstå att Sverige lyckades ännu sämre med jobben under finanskrisen. Detta är rent falska påståenden. Det finnas tydlig statistik på detta från Eurostat. Från fjärde kvartalet 2008 till fjärde kvartalet 2011, alltså åren under finanskrisen, var det bara fyra länder i EU som lyckades bättre med att hålla nere arbetslösheten än Sverige. Vi var alltså topp fem – trots att det på den tiden inte fanns något permitteringsstöd att tillgå. Jag tycker det var en lysande prestation av den moderatledda Alliansregeringen. Under pandemin ser verkligheten annorlunda ut – nu är Sverige i stället ett av de länder som lyckats sämst med att rädda jobben.

Jag måste fråga arbetsmarknadsministern om hon är nöjd med resultatet av regeringens politik? Och om hon verkligen själv tror att den rekordhöga långtidsarbetslösheten kommer att minska med regeringens politik? Och varför ska vi tro på regeringens löften nu när det gamla löftet om EU:s lägsta arbetslöshet 2020 i stället blev EU:s fjärde högsta arbetslöshet?

Omgång 2:

Fru talman,

Socialdemokraterna har sina egna sätt att hantera allvarliga samhällsfrågor. Antingen skyller man på någon annan, eller så bagatelliserar man problemen, försöker prata om något annat, eller försöker dölja problemen i statistiken.

Faktum är att det mesta har gått åt fel håll under dagens regering. Det gäller exempelvis skolresultaten, integrationen, kriminaliteten, energiförsörjningen och arbetslösheten – för att bara nämna något. Tyvärr har allt detta ett samband. Svaga skolresultat gör det svårt att få jobb. Alltför stor invandring av lågutbildade människor som inte behärskar svenska språket leder till arbetslöshet, och i värsta fall kriminalitet som alternativ försörjning. Men även en misslyckad energipolitik leder till förlorade jobb.

Runt om i landet ser vi effekterna av regeringens politik. I Robertsfors i Västerbotten uteblev 2.000 nya jobb på grund av elbrist. I Uddevalla har man gått miste om 1.500 jobb de senaste åren av samma orsak. I Laholm har ungefär 2.000 jobb gått i stöpet på grund av brist på el. Redan 2019 fick Pågen stoppa utökningen av sin produktion på grund av elbrist och ventilationsföretaget Lindab tvingades välja bort investeringar i Sverige till förmån för Tyskland, Estland och Danmark på grund av osäker eltillgång.
På samma sätt kan man fortsätta – stopp för etablering av allt från livsmedelshallar till datahallar på grund av en misslyckad energipolitik.

Även andra regeringsbeslut eller brist på beslut påverkar jobben. I norra Sverige väntar ett antal gruvprojekt sedan åtskilliga år på besked. Att man tvingas vänta så otroligt länge på ett ja eller nej är orimligt och kostar massor av jobb som skulle behövas just nu. Och då har jag inte ens nämnt effekterna av att regeringens egen myndighet, länsstyrelsen, överklagade Cementas tillstånd, med de effekter som det hotar att medföra för svenska jobb.

Höjda skatter på transporter, energi, kapital och företagande skapar inte heller några jobb, men driver arbetstillfällen ur landet. Samtidigt som otrygghet i våra förorter tvingar butiker att stänga och hantverkare att se sina arbetsfordon brinna upp.

Jobb skapas inte av arbetsmarknadspolitik utan av en samlad politik för företagande och jobbskapande. Rimliga skatter, stabil energiförsörjning, krafttag mot hot och skadegörelse som drabbar småföretagare, en skola med kvalitet, rimliga kostnader för transporter och en rättssäker myndighetsutövning och tillståndsgivning är några av de saker som behövs.

Dagens regering har misslyckats med allt detta, och klamrar sig fast vid sin gamla arbetsmarknadspolitik och försöker samtidigt dölja arbetslösheten genom att gömma den i statistiken. Alltså samma metod som den gamla s-regeringen använde före 2006 när man förtidspensionerade 140 personer om dagen för att försöka snygga till arbetslöshetssiffrorna.

Men fru talman – detta är en återvändsgränd.

Dagens regering har med sin politik medverkat till den näst sämsta utvecklingen av sysselsättningen i EU och vi har nu den fjärde högsta arbetslösheten av alla 27 EU-länder. Vi har också för första gången högre arbetslöshet än EU-snittet. Dessutom den högsta långtidsarbetslöshet som uppmätts i Sverige. Detta är ett rejält fiasko av en regering som lovade att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

Vi måste ge människor hoppet tillbaka i stället för att fortsätta som förut. Presentera en politik som verkligen kan göra skillnad. Men då krävs en helt annan politik än den gamla skåpmat som regeringen erbjuder. Inser inte arbetsmarknadsministern detta?

Slutanförande:

Fru talman,

Denna debatt handlar om regeringens ansvar för dagens situation på svenska arbetsmarknad. Det är jag som ställer frågorna till ministern, inte hon som ska fråga ut mig om moderaternas politik. Moderaternas samlade politik och våra förslag på detta område kommer att redovisas utförligt i vår budgetmotion som vi presenterar om några veckor. Men jag kan väl förvarna om att den bygger på flera viktiga delar.

En politik som främjar företagande och investeringar, sänkta skatter, stramare bidragssystem, tydliga drivkrafter i integrationspolitiken, kraftfullare insatser mot brottslighet och fokus på sådana insatser som vi vet av erfarenhet att de fungerar. Mot detta ställer regeringen skattehöjningar, generösare bidragssystem, ineffektiv arbetsmarknadspolitik och kreativ statistik för att dölja problemen.

I sitt anförande påstår arbetsmarknadsministern att Sverige tillhör "toppligan" när det gäller sysselsättningsgrad. Så är det, men tidigare har vi alltid varit bäst i EU, det är vi inte längre. Och varför ska vi jämföra oss med de som är sämre? Under Alliansens regeringstid var vi bäst, och det borde vi kunna fortsätta att vara.

Fru talman, låt mig upprepa:

Dagens regering har med sin politik medverkat till den näst sämsta utvecklingen av sysselsättningen i EU och vi har nu den fjärde högsta arbetslösheten av alla 27 EU-länder. Vi har också för första gången högre arbetslöshet än EU-snittet. Dessutom den högsta långtidsarbetslöshet som uppmätts i Sverige. Detta är ett fullkomligt och närmast ofattbart fiasko av en regering som lovade att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

Svenska folket är värda så väldigt mycket bättre än så. Moderaterna vill ge människor hopp. Inte minst vill vi erbjuda alla arbetslösa hopp om ett arbete. Det är faktiskt inte en naturlag att ett land ska ha en så svag jobbpolitik som vi har just nu.

I morgon ställer jag ministern till svar för regeringens jobbfiasko

2021-09-22

Skriver i Borås Tidning mfl idag inför min debatt med arbetsmarknadsministern i morgon eftermiddag.

(Klicka för större storlek)

Min fråga i dagens frågestund - regeringen klarar inte jobben!

2021-09-16

Vid dagens frågestund i riksdagen ställde jag denna fråga till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S):

"Den svenska arbetslösheten har ökat oroväckande de senaste åren, och Sverige är ett av de länder som lyckats sämst under pandemin.

I dag har bara tre EU-länder högre arbetslöshet än Sverige. Vi har nu också högre arbetslöshet än genomsnittet i EU – någon som aldrig tidigare hänt sedan vi gick med i EU 1995, oavsett regering. Vi har nu också rekordhög långtidsarbetslöshet.

Under den moderatledda Alliansregeringen hade Sverige högst sysselsättningsgrad i hela EU, och detta gällde även under finanskrisen. Denna topplacering har vi behållit – fram tills nu. Nu halkar Sverige ner även i denna statistik. Under perioden 2014-20 hade Sverige den näst sämsta utvecklingen när det gäller sysselsättning av alla länder i EU. Och i de senaste siffrorna från Eurostat är Sverige nu inte längre bäst i EU när det gäller sysselsättningsgrad.

Vad tror arbetsmarknadsministern är förklaringen till att allt gått åt fel håll på svensk arbetsmarknad sedan 2014, alltså under dagens regering?"

Jag medger gärna att frågan var elak. Men regeringens politik är också elak, inte minst mot alla dem som nu fastnat i långtidsarbetslöshet på grund av regeringens jobb- och företagsfientliga politik. Arbetsmarknadsministerns enda svar var att Sverige ligger i topp när det gäller sysselsättning (vilket alltså är fel i sak eftersom Nederländerna tagit över den topplaceringen) och att om vi hade haft så låg sysselsättningsgrad som genomsnittet i EU hade många fler varit arbetslösa. Jag vet väl inte om någon är hjälpt av en regering som hela tiden försöker förklara bort statistiken i stället för att göra något åt problemet. Tidigare har flera ministrar, inklusive statsministern, sagt att det är bra att vi har hög arbetslöshet eftersom det visar att många står till arbetsmarknadens förfogande. Om man ser så på problemet tropr jag inte vi ska hoppas särskilt mycket på dagens regering.

Faktum är att detta inte duger. Vi behöver en regering som kan skapa hopp för alla dem som idag står utanför arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsministern ställde in vår debatt - behöver mer tid

2021-09-07

I dag fick jag detta meddelande från Kammarkansliet i Riksdagen. Den interpellationsdebatt om det katastrofala arbetsmarknadsläget som jag skulle haft med arbetsmarknadsministern nu på torsdag skjuts nu upp två veckor till. Jag lämnade in min interpellation den 18 augusti och det har nu gått tre veckor sedan dess. Trots detta behöver alltså interpellationssvaret "fördröjas" i två veckor till.

Jag har full förståelse för att debatten vid ett visst tillfälle kan behöva flyttas någon dag eller läggas vid en annan tid den planerade dagen på grund av att en minister ska hålla en presskonferens, medverka i TV eller något sådant, det är vi vana vid. Men att en debatt flyttas fram ytterligare två hela veckor är mycket förvånande.

Var och en får bedöma vad det beror på att ansvarig minister inte vill debattera läget på den svenska arbetsmarknaden. Hade jag varit minister hade jag tagit alla chanser att basunera ut mina kraftfulla åtgärder mot problemet. Men det finns kanske inget att berätta nu heller?

Nåväl, jag har såklart accepterat förslaget till ny tid. Hon kommer inte undan...

Den svenska arbetslösheten är alarmerande - bara tre EU-länder sämre

2021-09-01

Eurostat redovisar nu arbetslöshetssiffrorna i EU för juli månad. Det är en sorglig läsning.

Fortfarande är det endast tre länder i EU som är sämre än Sverige. Samtidigt är Italien nu nästan ikapp Sverige. Endast Grekland och Spanien har avsevärt hägre arbetslöshet än Sverige. Det framkommer också att Sverige har betydligt högre arbetslöshet än genomsnittet i EU. Det är som jag nämnt tidigare första gången det händer sedan Sverige blev medlemmar i EU.

Sverige har också enligt Eurostats statistik lyckats sämst av alla EU-länder med arbetslösheten sedan 2014. Vi har nu även tappat topplaceringen när det gäller högst sysselsättningsgrad, en position vi haft ända sedan vi gick med i EU. Sverige har den näst sämsta utvecklingen när det gäller sysselsättningsgraden (andel personer i arbete) sedan 2014.

Jag har tidigare uppmärksammat att Sverige nu också har den högsta långtidsarbetslöshet som uppmätts i modern tid.

Under Alliansregeringens tid låg Sverige alltid på den bättre övre halvan i EU när det gällde arbetslöshet, och vi hade alltid lägre arbetslöshet än EU-genomsnittet, även under finanskrisen. Dessutom hade vi alltid högst sysselsättningsgrad i EU.

År 2014 när Alliansregeringen avgick låg Sverige på en 11:e plats bland EU:s länder när det gällde arbetslöshet. 2019 låg Sverige på en 22:a plats. Detta trots att vi under åren 2014–2019 hade en stark högkonjunktur. I 25 av 27 EU-länder minskade arbetslösheten mellan 2014 och 2019. I endast tre länder ökade den. Och Sverige var det land i hela EU där arbetslösheten ökade allra mest mellan 2014 och 2019.

Sedan kom pandemin som ökade arbetslösheten i de flesta länder. Men även under pandemin har Sverige varit bland de allra sämsta på att hålla nere arbetslösheten. Under år 2020 var det bara fyra länder i EU som hade en sämre utveckling på arbetsmarknaden än Sverige, och Sverige halkade ner till plats 23. I mars i år kom uppdaterade siffror. Sverige har nu halkat ned ännu en placering till plats 24 av 27 EU-länder. Bara Grekland, Spanien och Italien hade högre arbetslöshet än Sverige i mars. Och nu är alltså även Italien nästan ikapp Sverige, det skiljer bara 0,3 procentenheter.

Den 9 september debatterar jag arbetslösheten med arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. Dagens siffror blir ännu ett underlag för den debatten.

Nedan SVT:s rapportering om dagens siffror:

Regeringen har misslyckats totalt med arbetslösheten

2021-08-26

I dag höll finansminister Magdalena Andersson (S) en pressträff där hon som väntat skröt om regeringens förträfflighet. Hon glömde dock nämna hur illa det gått på arbetsmarknaden under hennes tid som finansminister. Faktum är att Sverige haft den sämsta utvecklingen på arbetsmarknaden av alla EU-länder sedan 2014, och att vi är det enda landet i EU där arbetslösheten ökat under dessa år:

Den 9 september har jag min sedan länge inbokade debatt med arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S). Detta är en av de saker jag kommer att ställa henne och hennes regeringskolleger till svars för. Stefan Löfvens löfte 2014 om EU:s lägsta arbetslöshet 2020 gick ju inte riktigt som man tänkt sig...

Jag ställer interpellation om det allvarliga läget på arbetsmarknaden

2021-08-18

I går registrerades min nya interpellation till arbetsmarknadsministern om det mycket allvarliga arbetsmarknadsläget där Sverige som nation underpresterar jämfört med andra länder, och där långtidsarbetslösheten nu är rekordhög. Riksdagsdebatten mellan mig och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) blir den 9 september.

Vi måste återupprätta arbetslinjen för bättre välfärd

2021-07-29

Skriver idag tillsammans med Elisabeth Svantesson i Borås Tidning om det allvarliga läget på arbetsmarknaden där Sverige gått från att vara ett av de bättre länderna i EU till att sladda i botten. Vi har nu högre arbetslöshet än genomsnittet i EU, vilket aldrig tidigare hänt sedan vi blev medlemmar i EU. Sverige har dessutom klarat sig nästan sämst av alla länder under pandemin och har ovan på detta rekordhög långtidsarbetslöshet. Vi behöver en ny moderatledd regering och ny politik!

2006 valdes jag och Elisabeth in i riksdagen och tog båda plats i arbetsmarknadsutskottet. Den gången bevisade vi moderater mfl att vi kunde vända en hopplös situation och det kan vi göra igen!

Vi måste återupprätta arbetslinjen för bättre välfärd

Med vår moderata politik kan långtidsarbetslösheten halveras på tre år och fler invandrade försörja sig själva genom arbete. Vi vill minska anställningskostnaderna för företag som anställer en person som är långtidsarbetslös och samtidigt införa en jobbpremie till långtidsarbetslösa – så att det lönar sig bättre att jobba, skriver moderaterna Elisabeth Svantesson och Jan Ericson.

I Sverige är över 500 000 personer arbetslösa, varav över 90.000 personer i Västra Götaland. Arbetslösheten uppgår till 9,8 procent i vårt län. Sedan statsminister Stefan Löfven tillträdde 2014 har inget annat land i EU utvecklats sämre när det kommer till jobben och arbetslösheten. Sverige har nu femte högst arbetslöshet i hela EU, och för första gången sedan vi blev medlemmar har vi nu också högre arbetslöshet än genomsnittet i EU. Arbetslösheten slår hårt mot välfärden. Vi moderater vill bilda en borgerlig regering som återupprättar arbetslinjen och vänder utvecklingen.

All arbetslöshet är allvarlig. Men särskilt bekymmersamt är den rekordhöga långtidsarbetslösheten som riskerar att bita sig fast. Aldrig tidigare har så många varit långtidsarbetslösa. Bara i Borås har över 1.800 personer varit arbetslösa i över ett år, en ökning med 17 procent sedan dagens regering tillträdde 2014. I Marks kommun har långtidsarbetslösheten ökat med hela 44 procent sedan 2014!

Långtidsarbetslöshet påverkar inte bara de människor som hamnar allt längre från en arbetsgemenskap och egen försörjning. Det påverkar också sammanhållningen och välfärden. Långtidsarbetslösheten kostar välfärden 36 miljarder kronor varje år. Om man gör ett räkneexempel motsvarar det 75 000 undersköterskor eller 56 000 poliser.

Långtidsarbetslösheten är till stor del ett integrationsproblem, två tredjedelar av alla långtidsarbetslösa är födda i annat land är Sverige. Och varannan av de som invandrat till Sverige och som är i arbetsför ålder, är idag inte självförsörjande. I Västra Götaland är över 107.000 utrikes födda i arbetsför ålder inte självförsörjande, och av dessa bor nära 8.000 i Borås.

Med vår moderata politik kan långtidsarbetslösheten halveras på tre år och fler invandrade försörja sig själva genom arbete. Vi vill minska anställningskostnaderna för företag som anställer en person som är långtidsarbetslös och samtidigt införa en jobbpremie till långtidsarbetslösa – så att det lönar sig bättre att jobba. Vi vill också införa ett bidragstak, som gör att arbete alltid lönar sig bättre än att stapla olika bidrag på varandra, och sänka skatten på jobb och företagande. Samtidigt vill vi lägga om integrationspolitiken med införandet av språkkrav och utbildningsplikt. Och kvalificering till välfärden ska ske genom arbete eller permanent och laglig bosättning i Sverige. Då ökar drivkrafterna att jobba och fler kommer att kunna ta de jobb som finns.

Socialdemokraternas bidragslinje med höjda bidrag till dem som inte jobbar och nya skattehöjningar mot vanligt folk som arbetar är bevisligen fel väg att gå – om målet är att resurserna till välfärden ska öka. Istället för att fortsätta med den sämsta jobbpolitiken i EU behöver Sverige en borgerlig regering, ledd av Moderaterna, som återupprättar arbetslinjen och ser till att fler får möjlighet att vara med och bidra till det gemensamma.

Elisabeth Svantesson (M), ekonomisk-politisk talesperson
Jan Ericson (M) riksdagsledamot finansutskottet och EU-nämnden

Sverige har nu inte längre högst sysselsättningsgrad i EU

2021-07-16

I dag presenterades siffror från Eurostat över sysselsättningsgraden i EU första kvartalet i år. Det visar sig nu att Sverige inte bara är ett av de fyra länderna i EU med högst arbetslöshet. Vi har nu inte heller längre högst sysselsättningsgrad i EU, vilket vi haft så länge statistiken förts, dvs sedan i vart fall 2009. Längst ned i röd ram ett av mina gamla blogginlägg från maj 2014 som visar läget per sista december 2013. Det var andra tider då när moderaterna ledde landets regering.

Mörka sanningar om svensk arbetsmarknad

2021-06-16

Jag har upprepade gånger påpekat både i artiklar och riksdagsdebatter att läget på svensk arbetsmarknad är uselt och utvecklingen bedrövlig jämfört med övriga EU.

År 2014 låg Sverige på en 11:e plats bland EU:s länder när det gällde arbetslöshet. 2019 låg Sverige på en 22:a plats. Detta trots att vi under åren 2014–2019 hade en stark högkonjunktur. I 25 av 27 EU-länder minskade arbetslösheten mellan 2014 och 2019. I endast tre länder ökade den. Och Sverige var det land i hela EU där arbetslösheten ökade allra mest mellan 2014 och 2019.

Det mest anmärkningsvärda är kanske ändå att sedan Sverige gick med i EU 1995 har vi alltid haft lägre arbetslöshet än genomsnittet i EU. Nu har Sverige för första gången högre arbetslöshet än genomsnittet i EU. Detta är ett historiskt misslyckande från regeringens sida.

I dagens ekonomisk-politiska debatt påpekade Elisabeth Svantesson (M) att om Sverige bara haft samma utveckling på arbetsmarknaden som genomsnittet i EU hade statsfinanserna stärkts med 42 miljarder om året. Det visar hur mycket det betyder för statens finanser att ha en hög arbetslöshet.

Regeringens försvar brukar vara att Sverige har högst sysselsättningsgrad i EU. Och det stämmer - men det har vi haft ända sedan vi gick med i EU. Och utvecklingen är inget vidare när det gäller sysselsättning heller. Sedan 2014 har Sverige näst sämst utveckling när det gäller sysselsättning av alla länder i EU. En enda procentenhets ökning, trots mycket stark högkonjunktur 2014-19. Alla andra EU-länder har haft en betydligt större förbättring än Sverige under högkonjunkturen. Nedan siffrorna från Eurostat.

Sverige har nu också den högsta långtidsarbetslösheten som någonsin uppmätts, 182.000 personer. Och vi har nära 700.000 personer i arbetsför ålder som inte försörjer sig själva. Dessutom ät måttet "sysselsättning" missvisande - det räcker att arbeta en timme per vecka för att räknas som sysselsatt. Moderaterna vill även redovisa självförsörjningsgrad, dvs hur många som kan och inte kan försörja sig på sitt arbete. Skulle vi mäta detta skulle läget i Sverige vara ännu sämre.

Det går inte att kalla dagens läge för något annat än ett stort och upprörande fiasko av den regering som 2014 utlovade att Sverige skulle ha lägst arbetslöshet i EU 2020. Den höga svenska arbetslösheten skadar enskilda människor, den skapar frustration och fattigdom och blir i vissa fall rentav en grogrund för rekrytering till kriminella grupperingar. Och den skadar statens finanser. Detta måste dagens regering ställas till svars för. Det måste inte vara så här - det går att pressa tillbaka arbetslösheten. Det gjorde vi moderater 2007-08 och det kan vi göra igen.

Frågan om arbetskraftsinvandring har två sidor

2021-06-15

I går skrev Johanna Grönbäck, kommunikationschef på Ratio, intressant krönika om arbetskraftsinvandring på ledarsidan i Borås Tidning. Jag brukar oftast hålla med Grönbäck om det mesta, men denna gång är jag lite kluven.

Krönikan handlar om arbetskraftsinvandring, och främst av lågutbildad arbetskraft till det som brukar kallas "enklare jobb". Diskussionen rör om man ska skärpa reglerna för arbetskraftsinvandring för denna typ av arbeten för att underlätta för arbetslösa inom landet att ta dessa jobb. Framförallt är det KD-ledaren Ebba Bush som får kritik för att hon förespråkar en skärpning av reglerna, men en liknande linje drivs även av oss moderater.

Grönbäck påpekar välkända fakta - det finns inte en viss statisk mängd jobb, och att en person får ett arbete betyder inte med automatik att någon annan blir utan. Tvärtom kan en lyckad rekrytering bidra till att fler jobb skapas för andra. Kan man tex inte hitta någon som vill ta hand om disken på restaurangen måste man stänga. Grönbäcks slutsats verkar vara att man inte ska ha några begränsningar alls för arbetskraftsinvandring till enklare jobb.

Jag har uppmärksammat denna fråga ett antal gånger. Det finns enligt min åsikt två sidor av myntet.

Å ena sidan har vi idag rekordhög långtidsarbetslöshet, nära 200.000 personer, och många av de ca 420.000 arbetslösa i vårt land har låg utbildning, antingen för att de invandrat från länder med låg utbildningsnivå, eller för att de misslyckats i den svenska skolan. Det finns också många människor med olika typer av funktionshinder eller arbetshandikapp som behöver erbjudas enklare jobb. Samtidigt blir de enklare jobben allt färre - de rationaliseras bort genom automatisering, e-handel och teknisk utveckling. I ett läge där de arbetssökande med låg utbildningsnivå blir allt fler och de "enkla" jobben allt färre blir det mycket problematiskt att ta in utländsk arbetskraft för denna typ av jobb. Hur ska vi få alla lågutbildade i arbete? Vi lär inte ha råd att försörja dem resten av livet, och för många av dem är vidareutbildning till i vart fall gymnasienivå knappast realistiskt.

Å andra sidan har företagen svårt att rekrytera eftersom få söker de lediga "enkla" jobben som av många upplevs ha låg status och låg lön. Om svenska arbetslösa stod på kö skulle företagen knappast lägga tid och resurser på att rekrytera utomlands. Skulle politiken helt stoppa möjligheten att ta in arbetskraft från utlandet för jobb som ingen annan söker skulle vi riskera att slå undan benen på viktiga samhällssektorer och därmed göra fler arbetslösa.

Lösningen måste därför rimligen bygga på två ben. Vi måste sätta ett lönetak för arbetskraftsinvandring. Moderaterna driver detta och föreslår att gränsen läggs vid gällande medianlön, idag 31.700 kronor per månad (personligen tycker jag kanske att den lönegränsen blir lite väl hög). Endast den som får en lön över taket ska erbjudas arbetstillstånd i Sverige. Men detta förutsätter att vi samtidigt skärper regelverken så att de arbetslösa verkligen tvingas söka de "enkla jobb" som finns. Detta kan man åstadkomma genom skärpta villkor i ersättningssystemen, kombinerat med sänkta skatter som gör det mer lönsamt att ta även jobb med lite lägre lön. Målet måste vara tydligt - de arbetslösa som finns i Sverige måste ta de jobb som finns i stället för att leva på bidrag, och därmed kan vi klara kompetensförsörjningen till enklare jobb inom landet och få många arbetslösa i arbete - något som faktiskt förhindras om arbetskraft från utlandet tar de få enkla jobb som finns.

Dessutom måste påpekas att inom EU råder alltid fri rörlighet med arbetskraft, även till enklare jobb. Det enda Sverige kan påverka är reglerna för arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU - företagen kommer fortfarande att kunna rekrytera inom EU om de ändå inte får sökande inom landet.

Att bara strikt ideologiskt driva frågan om fri arbetskraftsinvandring, även för enklare jobb, är faktiskt ohållbart för Sverige i den situation vi just nu befinner oss efter rekordhög asylinvandring och väldigt många arbetslösa med låg utbildning. Om vi inte agerar kommer försörjning av alla dessa arbetslösa att kraftigt driva upp skatterna i Sverige.

Men kanske är jag och Johanna Grönbäck mer överens än det först låter. För avslutningsvis framför hon att frågan man borde ställa är "hur bidragsnivåer påverkar arbetslösas incitament att ta jobb". Och då börjar vi närma oss min och moderaternas linje. Lösningen måste bygga på flera olika åtgärder och inte bara att strama åt arbetskraftsinvandringen. Det borde gå att hitta en bred lösning i denna fråga som omfattar de flesta partier, näringslivsorganisationer och fackliga organisationer.

Gårdagens interpellationsdebatter om arbetsmarknadsläget

2021-06-08

I går hade jag interpellationsdebatt med arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) om den ur ett europeiskt perspektiv mycket höga svenska arbetslösheten. Före min debatt var det en annan interpellationsdebatt (initierad av Michael Anefur, KD), om den rekordhöga svenska långtidsarbetslösheten, och jag gick även in i denna debatt. Nedan finns videoupptagningarna av båda debatterna:

1. Långtidsarbetslösheten:

Mitt huvudbudskap i den första debatten var att regeringen skyller den höga långtidsarbetslösheten på pandemin, men att man faktiskt misslyckats med långtidsarbetslösheten i både högkonjunktur, lågkonjunktur och kris. Samt att arbetsmarknadsministern skryter om alla nya miljarder man stoppar in i arbetsmarknadspolitiken, men att det är svårt att tro att mer pengar till redan konstaterat misslyckade åtgärder knappast kommer att lösa problemet med den högsta långtidsarbetslösheten i modern tid - 182.000 långtidsarbetslösa i maj i år (alltså arbetslösa i över ett år).

2. Den höga svenska arbetslösheten

I den andra debatten hade jag mer talartid och kunde utveckla mina argument lite mera. Här är mitt första anförande i debatten (på ett ungefär):

Tack fru talman, och tack arbetsmarknadsministern för svaret. Men tyvärr blir det bara ett pinsamt upprepande av regeringens nya vilseledande mantra för att försöka förvilla i debatten.

Polen, Tjeckien, Nederländerna, Ungern, Malta, Tyskland, Slovenien, Bulgarien, Rumänien, Österrike, Belgien, Irland, Danmark, Portugal, Luxemburg, Estland, Kroatien, Cypern, Slovakien, Frankrike, Finland, Lettland och Litauen.

Detta är 23 EU-länder som har en sak gemensamt. De har alla lägre arbetslöshet än Sverige. Hur kunde det bli så?

Fru talman,

Jag vill påminna om att Stefan Löfven inför valet 2014 lovade att Sverige skulle ha lägst arbetslöshet i EU år 2020. Efter att han vunnit valet sa han kaxigt "Utvärdera oss på jobben".

Så låt oss då göra det.

År 2014 låg Sverige på en 11:e plats bland EU:s länder när det gällde arbetslöshet. 2019 låg Sverige på en 22:a plats. Detta trots att vi under åren 2014–2019 hade en stark högkonjunktur. I 25 av 27 EU-länder minskade arbetslösheten mellan 2014 och 2019. I endast tre länder ökade den. Och Sverige var det land i hela EU där arbetslösheten ökade allra mest mellan 2014 och 2019.

Sedan kom pandemin som ökade arbetslösheten i de flesta länder. Men även under pandemin har Sverige varit bland de allra sämsta på att hålla nere arbetslösheten. Under år 2020 var det bara fyra länder i EU som hade en sämre utveckling på arbetsmarknaden än Sverige, och Sverige halkade ner till plats 23.
Nu har vi fått de senaste siffrorna från Eurostat. Sverige har nu halkat ned ännu en placering till plats 24 av 27 EU-länder. Bara Grekland, Spanien och Italien hade högre arbetslöshet än Sverige i mars i år.

Det mest anmärkningsvärda är kanske ändå att sedan Sverige gick med i EU 1995 har vi alltid haft lägre arbetslöshet än genomsnittet i EU. Nu har Sverige för första gången högre arbetslöshet än genomsnittet i EU. Detta är ett historiskt misslyckande från regeringens sida.

En svensk regerings uppgift måste vara att i högkonjunktur lyckas få fler i arbete än andra länder lyckas med, och i lågkonjunktur och kris få en mindre ökning av arbetslösheten än andra. Så fungerade det under Alliansregeringens tid, då vi alltid låg på övre halvan i EU när det gällde arbetslöshet. Och så fungerade det faktiskt även under regeringarna före Alliansen, oavsett politisk färg. Sverige lyckades oftast bättre än andra, vilket stärkte vår konkurrenskraft och våra statsfinanser.
Men nu har något hänt - nu underpresterar den svenska regeringen i både högkonjunktur, lågkonjunktur och kris. Det är faktiskt ett monumentalt misslyckande som regeringen inte kan prata bort, även om man tappert försöker.

Regeringens nya mantra är alltså att den höga arbetslösheten i Sverige jämfört med andra länder beror på att i andra länder har människor gett upp och slutat söka jobb, och lämnat arbetsmarknaden. Då sjunker arbetslösheten eftersom färre ingår i arbetskraften. Bara i Sverige fortsätter människor att söka jobb. Därför bör vi egentligen närmast se den höga svenska arbetslösheten som något positivt.

Detta kan vara det mest pinsamma försöket att bortförklara hög arbetslöshet som någonsin uttalats från en svensk regering.
För det första har de flesta EU-länder någon form av arbetslöshetsförsäkring eller andra trygghetssystem, och i vart fall i norra och västra Europa är reglerna ofta ganska lika de svenska. Man måste normalt vara aktivt arbetssökande för att få ersättning.
Påståendet att människor skulle ha gett upp och slutat söka jobb i alla länder utom Sverige faller på sin egen orimlighet - om man gjorde så skulle man i många fall mista sin ekonomiska försörjning. Jag har inte heller sett något statistiskt underlag eller andra bevis överhuvudtaget på det som regeringen påstår.

Min första fråga till arbetsmarknadsministern är vilka rapporter och underlag hon åberopar för sitt påstående på att de arbetslösa i nästan alla länder i EU utom Sverige plötsligt slutat söka jobb och att därmed arbetslösheten blivit lägre än i Sverige. Finns det några siffror bakom dessa påståenden från regeringen, eller hittar man bara skamlöst på?

Min andra fråga är vilka EU-länder det var där ”man inte ens kunde anmäla sig som arbetslös under pandemin”, vilket ju arbetsmarknadsministern påstod i föregående debatt.

I följande inlägg kunde jag konstatera att arbetsmarknadsministern uppenbarligen inte kunde ge något svar på vilka underlag man har som styrker att de arbetslösa i andra länder gett upp och slutat söka jobb, inte heller några underlag som styrker att "de arbetslösa i många länder inte ens kunde anmäla sig som arbetslösa under pandemin". Min bedömning är att regeringens nya mantra för att försöka förklara bort den ur ett europeiskt perspektiv mycket höga svenska arbetslösheten vilar på mycket skakig grund.

Mina främsta invändningar mot regeringens märkliga påstående är dessa:
1. Regeringen kan alltså inte prtesenera några underlag alls över hur man kommit fram till sin slutsats.
2. Påståendet att arbetslösa i många EU-länder pga "lock down" inte kunnat anmäla sig som arbetslösa är inte rimliga. I de flesta länder finns digitala tjänster och i alla EU-länder finns vad jag vet telefon.
3. I de flesta länder bygger arbetslöshetsstöd eller andra ersättningar på att den som mister jobbet anmäler sig som arbetslös. Annars får man ingen ersättning.
4. Regeringens påstående förklarar dessutom oavsett vilket inte heller den svaga svenska utvecklingen på arbetsmarknaden 2014-19, dvs före pandemin. Det var då Sverige rasade från plats 11 till plats 22 i EU när det gäller arbetslöshet.

Jag konstaterar också att regeringen skyller den höga svenska arbetslösheten på pandemin. Men det stora raset gentemot andra EU-länder skedde under högkonjunkturen 2014-19. Det var då Sverige hade mycket sämre utveckling än nästa alla andra EU-länder. Och detta vare alltså före pandemin.

Min avskutranbde uppmaning i båda debatterna var att regeringen borde lyssna mer på förslag från oss moderater. Vi har en mängd förslag både när det gäller arbetsmarknad och integration. Och som jag nämnde visade vi 2006 hur vi kunde bryta en svag utveckling på arbetsmarknaden till något mycket bättre. Det kan vi göra igen om vi får chansen att bilda regering senast 2022.

Reaktioner på näringsministerns svar till mig på riksdagens frågestund

2021-05-25

Det blev en hel del reaktioner på näringsminister Ibrahim Baylans (S) svar till mig på riksdagens frågestund om den höga arbetslösheten. Detta efter att statsrådets något uppseendeväckande svar (om varför Sverige är ett av de fyra länder i EU som har högst arbetslöshet) lagts ut i sociala medier av Susanna Silfverskiöld (MUF och SvD ledare).

"Vi har väldigt många som vill jobba i vårt land. Det är positivt. Arbetskraftsutbudet i vårt land är högre än i väldigt, väldigt många andra EU-länder".

Här är dagens interpellation till arbetsmarknadsministern

2021-05-21

I dag lämnade jag alltså in denna interpellation till arbetsmarknadsministern. Jag iupptäckte ett litet skrivfel i 5 stycket. Sverige har alltså halkat ned till en 24:e plats. Inte 23:e som jag råkade skriva. Det är alltså ännu värre...

Interpellation 2020/21:753 Arbetslösheten i Sverige

av Jan Ericson (M)

till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

De senaste jämförelserna av arbetslöshetsnivåer i olika EU-länder visar en mycket sorglig utveckling för svensk del.

I valrörelsen 2014 innan Stefan Löfven tillträdde sa han: ”Utvärdera oss på jobben.” Och han utfärdade sitt berömda vallöfte att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

År 2014 låg Sverige på 12:e plats bland EU:s länder när det gällde låg arbetslöshet. 2019 låg Sverige på 22:a plats i EU. Detta trots att åren 2014–2019 kännetecknats av en mycket stark högkonjunktur. I 25 av 27 EU-länder minskade arbetslösheten mellan 2014 och 2019. I endast 3 länder ökade den. Och Sverige är det land i hela EU där arbetslösheten ökat allra mest mellan 2014 och 2019, enligt siffror från EU:s statistikmyndighet Eurostat.

Sedan kom pandemin, som ökade arbetslösheten i de flesta länder. Men även under pandemin har Sverige varit bland de allra sämsta på att hålla nere arbetslösheten. Under år 2020 var det bara fyra länder i EU som hade en sämre utveckling på arbetsmarknaden än Sverige.

Nu har vi fått de senaste siffrorna från Eurostat. Sverige har nu halkat ned ännu en placering till plats 23 av 27 EU-länder. Bara Grekland, Spanien och Italien hade en högre arbetslöshet än Sverige i mars i år.

Det mest anmärkningsvärda är kanske ändå att sedan Sverige gick med i EU 1995 har vi alltid haft lägre arbetslöshet än genomsnittet i EU. Nu har Sverige för första gången betydligt högre arbetslöshet än genomsnittet i EU. Detta är ett historiskt misslyckande från regeringens sida.

En svensk regerings uppgift måste vara att i högkonjunktur lyckas få fler i arbete än andra länder lyckas med, och i lågkonjunktur och kris få en mindre ökning av arbetslösheten än andra. Så fungerade det under alliansregeringens tid, då vi alltid låg på övre halvan i EU när det gällde arbetslösheten. Och så fungerade det faktiskt även under regeringarna före Alliansen, oavsett politisk färg. Sverige lyckades oftast bättre än andra, vilket stärkte vår konkurrenskraft och våra statsfinanser. Men nu har något hänt – nu underpresterar den svenska regeringen i både högkonjunktur, lågkonjunktur och kris. Det är faktiskt ett monumentalt misslyckande som regeringen inte kan prata bort, även om man tappert försöker.

Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:

Vad ser ministern för förklaringar till att Sverige nu för första gången sedan vi gick med i EU har högre arbetslöshet än genomsnittet i EU, och vad avser ministern konkret att göra för att minska arbetslösheten?

Gårdagens frågestund - regeringen stolt över den höga arbetslösheten

2021-05-21

Vid gårdagens frågestund i riksdagen fick jag möjlighet att ställa en fråga till Näringsminister Ibrahim Baylan som var den minister som hade ansvar för övergripande frågor under frågestunden.

Jag konstaterade att Stefan Löfven inför valet 2014 lovade att Sverige skulle ha lägst arbetslöshet i EU år 2020. Efter att han vunnit valet sa han kaxigt "Utvärdera oss på jobben". Så låt oss göra det.

År 2014 låg Sverige på en 11:e plats bland EU:s länder när det gällde låg arbetslöshet. 2019 låg Sverige på en 22:a plats i EU. Detta trots att åren 2014–2019 kännetecknats av en mycket stark högkonjunktur. I 25 av 27 EU-länder minskade arbetslösheten mellan 2014 och 2019. I endast tre länder ökade den. Och Sverige var det land i hela EU där arbetslösheten ökade allra mest mellan 2014 och 2019, enligt siffror från EU:s statistikmyndighet Eurostat.

Sedan kom pandemin som ökade arbetslösheten i de flesta länder. Men även under pandemins har Sverige varit bland de allra sämsta på att hålla nere arbetslösheten. Under år 2020 var det bara fyra länder i EU som hade en sämre utveckling på arbetsmarknaden än Sverige, och Sverige halkade ner till plats 23.

Nu har vi fått de senaste siffrorna från Eurostat (mars 2021). Sverige har nu halkat ned ännu en placering till plats 24 av 27 EU-länder. Bara Grekland, Spanien och Italien hade högre arbetslöshet än Sverige i mars i år.

Det mest anmärkningsvärda är kanske ändå att sedan Sverige gick med i EU 1995 har vi alltid haft lägre arbetslöshet än genomsnittet i EU. Nu har Sverige för första gången högre arbetslöshet än genomsnittet i EU. Detta är ett historiskt misslyckande från s/mp-regeringens sida.

En svensk regerings uppgift måste vara att i högkonjunktur lyckas få fler i arbete än andra länder lyckas med, och i lågkonjunktur och kris få en mindre ökning av arbetslösheten än andra. Så fungerade det under Alliansregeringens tid, då vi alltid låg på övre halvan i EU när det gällde arbetslösheten. Och så fungerade det faktiskt även under regeringarna före Alliansen oavsett politisk färg. Sverige lyckades oftast bättre än andra, vilket stärkte vår konkurrenskraft och våra statsfinanser. Men nu har något hänt - nu underpresterar den svenska regeringen i både högkonjunktur, lågkonjunktur och kris. Det är faktiskt ett monumentalt misslyckande som regeringen inte kan prata bort, även om man tappert försöker.

Regeringens nya mantra, som upprepades av Baylan som svar till mig i frågestunden, är att den höga svenska arbetslösheten i Sverige jämfört med i andra länder beror på att i andra länder har människor gett upp och slutat söka jobb, och lämnat arbetsmarknaden. Då sjunker arbetslösheten eftersom färre ingår i arbetskraften. I Sverige däremot tror människor på framtiden och söker jobb och det är positivt. Med andra ord - vi ska alltså närmast vara stolta och glada över den svenska arbetslösheten.

Detta är självklart rent trams. För det första har de flesta EU-länder någon form av arbetslöshetsförsäkring eller andra trygghetssystem, och i vart fall i norra och västra Europa (där arbetslösheten är betydligt lägre än i Sverige) är reglerna väldigt lika de svenska. Man måste vara aktivt arbetssökande för att få ersättning. Påståendet att människor skulle ha gett upp och slutat söka jobb i norra och västra Europa faller på sin egen orimlighet - om man gjorde så skulle man mista sin ekonomiska försörjning. Jag har inte heller sett något statistiskt underlag eller andra bevis på att det som regeringen påstår stämmer.

OM det var som regeringen säger blir det däremot bekymmersamt för dem om arbetslösheten faller tillbaka igen. Beror det i så fall på att även svenska arbetslösa enligt regeringen har gett upp och slutat söka jobb?

Argumentationen från regeringen är så ihålig och skamlös att man nästan skäms å deras vägnar. I stället för att ta krafttag mot den höga arbetslösheten och rekordhöga långtidsarbetslösheten i Sverige så försöker man prata bort den genom att vilseleda. Det är faktiskt ovärdigt en svensk regering. Av denna anledning kommer jag att lämna in en interpellation till arbetsmarknadsministern i samma ämne. Jag tänker ställa henne mot väggen i regeringens vilseledande fulspel i arbetslöshetsfrågan.

Skriver i Borås Tidning idag

2021-05-03

I dag har jag denna debattartkel i Borås Tidning tillsammans med Elisabeth Svantesson
och Cecilie Tenfjord Toftby, med anledning av moderaternas vårbudget.

Socialdemokraternas totalfiasko med jobben slår mot välfärden

2021-05-01

I valrörelsen 2014 innan Stefan Löfven tillträdde uttalade han - "utvärdera oss på jobben". Och han utfärdade sitt berömda vallöfte att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Som bekant har det gått helt åt andra hållet.

År 2014 låg Sverige på en 12:e plats bland EU:s länder när det gällde låg arbetslöshet. 2019 låg Sverige på en 22:a plats i EU. Detta trots att åren 2014–2019 kännetecknats av en mycket stark högkonjunktur. I 25 av 27 EU-länder minskade arbetslösheten mellan 2014 och 2019. I endast tre länder ökade den. Och Sverige är det land i hela EU där arbetslösheten ökat allra mest mellan 2014 och 2019, enligt siffror från EU:s statistikmyndighet Eurostat.

Sedan kom pandemin som ökade arbetslösheten i de flesta länder. Men även under pandemins första år var Sverige bland de sämsta. Under år 2020 var det bara fyra länder i EU som hade en sämre utveckling på arbetsmarknaden än Sverige.

Moderata reformer mot långtidsarbetslöshet och för ökad trygghet

2021-04-28

I dag presenterade Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson Moderaternas vårmotion 2021. Våra viktigaste prioriteringar handlar om kraftfulla reformer för att halvera långtidsarbetslösheten och öka tryggheten.

Sverige har EU:s femte högsta arbetslöshet. Jobben var Stefan Löfvens främsta löfte, men de har blivit hans största misslyckande. Sedan Löfven tillträdde har inget annat land utvecklats sämre än Sverige när det kommer till jobben. Långtidsarbetslösheten är den högsta någonsin. Snart har 200 000 personer varit arbetslösa mer än ett år.

Kraftfullt jobbpaket på tio miljarder kronor:

I vårmotionen föreslår vi ett kraftfullt jobbpaket på 10 miljarder kronor som kan halvera antalet långtidsarbetslösa på tre år. Det handlar om att öka drivkrafterna för arbete, sänka lönekostnaderna för arbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa och bryta passiviteten för att hjälpa långtidsarbetslösa till jobb.

Efter finanskrisen utgjorde utrikes födda en tredjedel av de långtidsarbetslösa. Nu utgör de två tredjedelar. Långtidsarbetslösheten är till stor del ett integrationsproblem och ett invandringsproblem. Ska antalet långtidsarbetslösa kunna halveras behövs dels invandringen hållas nere genom ett volymmål, dels integrationen förbättras på det sätt som beskrivs i Moderaternas integrationspolitiska rapport. De viktigaste reformerna i rapporten är: Ett bidragstak som gör det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete, kvalificering till välfärden genom arbete, en utbildningsplan och krav på godkänd SFI.

Kraftfulla satsningar på brottsbekämpningen:

Brottslighetsutvecklingen fortsätter att vara ett av de största och mest akuta samhällsproblemen. Vi ser hur otryggheten ökar i princip alla delar av samhället. Vi vill därför med full kraft vända utvecklingen genom flera reformer.

Gårdagens debatter med arbetsmarknadsministern

2021-03-10

Gårdagskvällen bjöd på en drygt två timmar lång debattkväll med arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S). Vi var 7 moderater som deltog i flera interpellationsdebatter och temat var att Sverige ligger extremt illa till i EU när det gäller arbetslösheten. För första gången sedan Sverige gick med i EU hade Sverige 2019 högre arbetslöshet än genomsnittet i EU, och utvecklingen har fortsatt åt fel håll även 2020. Det har alltså blivit precis tvärtom mot blivande statsminister Löfvens löfte före valet 2014 att Sverige år 2020 skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet.

År 2014 låg Sverige på en 12:e plats bland EU:s länder när det gällde låg arbetslöshet. I dag ligger vi på 22:a plats av 28 länder. Detta trots att åren 2014–2019 kännetecknats av en mycket stark högkonjunktur. I 25 av 27 EU-länder minskade arbetslösheten mellan 2014 och 2019. I endast tre länder ökade den. Och Sverige är det land i hela EU där arbetslösheten ökat allra mest mellan 2014 och 2019, enligt siffror från EU:s statistikmyndighet Eurostat. Och under pandemiåret 2020 var det bara fyra länder i EU som hade en sämre utveckling på arbetsmarknaden än Sverige.

Bilden ovan länkar till riksdagens videoupptagning av den första debatten där jag deltog. Den handlade om min interpellation om förklaringarna till att Sverige lyckats så dåligt både i högkonjunkturen 2014-19 och under pandemin 2020 jämfört med övriga EU-länder. Bilden nedan länkar till en efterföljande debatt där jag också deltog. Där lade jag mer fokus på ungdomsarbetslösheten, samt att bästa sättet att motverka arbetslöshet är att driva en företags och jobbvänlig politik i stället för motsatsen.

Några anmärkningsvärda saker från debatterna:

1. I sitt svar till oss sa ministern att "Regeringen följer noga utvecklingen på arbetsmarknaden och är vid behov beredd att vidta ytterligare åtgärder". Jag reagerade starkt på detta och frågade ministern vad hon anser krävs för att det ska finnas sådana behov? Är inte läget tillräckligt allvarligt enligt ministern och dagens S/MP-regering? Vi har exempelvis den högsta ungdomsarbetslösheten på 25 år!

2. Moderaterna har presenterat en mängd förslag både för att förbättra integrationen, minska utanförskapet, skapa fler jobb och minska arbetslösheten. Arbetsmarknadsministern har däremot inte aviserat en enda proposition till riksdagen med förslag mot den höga arbetslösheten. Det är en obegripligt passiv regering som styr Sverige.

3. Ministern kallade vår redovisning av hur Sverige rasat i jämförelse med andra länder för "statistik och siffertrixande". Det är anmärkningsvärt eftersom de siffror vi och alla andra använder kommer från Arbetsförmedlingen, SCB och EU:s statistikbyrå Eurostat. Att ministern kallar sina egna myndighetens siffror för "siffertrixande" är anmärkningsvärt.

4. Ministern menar att det är omöjligt under pandemin att jämföra länder eftersom uppgifterna till statistiken är bristfälliga. Jag frågade om samma sak gällde åren 2014-19 då utvecklingen var lika svag. Jag fick såklart inget svar.

5. Ministern skröt om att man tillför Arbetsförmedlingen 9 miljarder 2021 för att motverka arbetslösheten. Jag frågade vad meningen är med dessa extra pengar med tanke på att samma Arbetsförmedling lämnade tillbaka 9,6 miljarder från 2020 som man inte lyckats förbruka.

6. Genomgående är alla dagens samhällsproblem någon annans fel. Så låter det i alla debatter med alla ministrar numera. Om det inte beror på pandemin så beror det alltid på den tidigare Alliansregeringen eller Bildtregeringen på 90-talet. Jag frågade om kanske även Fälldinregeringen 1976 kanske är ansvarig för dagens problem? Annars kan man som sagt skylla på statistiken. De enda som absolut inte bär något ansvar för något alls är dagens S/MP-regering.

I kväll har jag en ny debatt med ministern om arbetslösheten

2021-03-09

I en interpellationsdebatt den 18 december påminde jag arbetsmarknadsministern om nuvarande statsminister Stefan Löfvens löfte före valet 2014 om att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

År 2014 låg Sverige på en 12:e plats bland EU:s länder när det gällde låg arbetslöshet. I dag ligger vi på 22:a plats av 28 länder. Detta trots att åren 2014–2019 kännetecknats av en mycket stark högkonjunktur.

I 25 av 27 EU-länder minskade arbetslösheten mellan 2014 och 2019. I endast tre länder ökade den. Och Sverige är det land i hela EU där arbetslösheten ökat allra mest mellan 2014 och 2019, enligt siffror från EU:s statistikmyndighet Eurostat.

I sitt svar skyllde ministern på pandemin, vilket jag ifrågasatte – de siffror jag redovisade gällde läget före pandemin. Att pandemin därefter generellt påverkat arbetsmarknaden negativt, trots alla krisstöd, är inget jag tänker lasta regeringen för. Det gäller i de flesta länder. Däremot kom dramatiska uppgifter i januari från EU:s statistikmyndighet Eurostat. Det visar sig nu att under år 2020 var det bara fyra länder i EU som hade en sämre utveckling på arbetsmarknaden än Sverige.

Redan hösten 2019 varnade jag för att en regering som misslyckats med jobbpolitiken under en stark högkonjunktur skulle ha små chanser att uträtta något positivt när tiderna blir sämre. Nu vet vi att det blev just så. Sammantaget kan man alltså konstatera att Sverige ett av de EU-länder som lyckats sämst med arbetslösheten både under högkonjunktur och under pandemin. Min fråga till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark är:

Min fråga till ministern är vad hon ser för förklaringar till att Sverige är ett av de länder i EU som lyckats sämst med arbetslösheten under både högkonjunktur och lågkonjunktur?

Debatten blir ikväll efter partiernas gruppmöten, och kan följas direkt via riksdagens webbplats, www.riksdagen.se.

Tisdagens interpellationsdebatt om säkerheten vid vägarbeten

2021-02-25

Politik handlar om både stora och små frågor, men även små frågor kan ha stor och viktig betydelse för dem som berörs. Faktiskt livsavgörande betydelse.

Vi vet att ett av våra farliga jobb i Sverige är att arbeta vid vägarbeten. Bara de senaste åren har flera personer avlidit i arbetsplatsolyckor i samband med sådana. En orsak är att många kör alldeles för fort förbi vägarbeten. Att sänka hastigheterna är dock inte så lätt - enligt gällande regler får inte en arbetsledare/platschef vid ett vägarbete sätta upp tvingande skyltar om hastighetsbegränsning utan endast "rekommendationer" om sänkt hastighet. Orsaken är att beslut om tvingande hastighetsbegränsning måste tas genom myndighetsbeslut. "Rekommendationerna" om sänkt hastighet görs dessutom med små fyrkantiga svarta skyltar med vita siffror som närmast ser ut som vägnummer och som nog få uppfattar som en rekommenderad hastighetsbegränsning.

Jag har flera gånger genom åren motionerat i riksdagen om att ge arbetsledare/platschefer vid ett vägarbete dispens att sätta upp tillfälliga tvingande förbudsskyltar av "normal typ" (alltså runda gula skyltar med röd ram) om sänkt hastighet vid vägarbeten. Det är också en fråga jag diskuterade i Almedalen för några år sedan och då fick starkt stöd för mitt förslag från både branschen och de fackliga organisationerna. I samband med en interpellationsdebatt i förrgår om trafiksäkerheten vid vägarbeten lyfte jag återigen denna fråga, och infrastrukturministern var i vart fall inte avvisande till förslaget. Synd bara att en så enkel förändring ska behöva ta så enormt lång tid - min första motion i frågan skrev jag 2017. Jag är övertygad om att mitt förslag rent av skulle kunna rädda liv. Se hela debatten via videolänken nedan.

Moderaternas plan för att förbättra integrationen

2021-02-11

Integrationen är en ödesfråga. Den påverkar nästan alla politikområden: jobben, skolan, bidragen, kriminaliteten och barns möjligheter till en bättre framtid. För att lyckas med integrationen är det avgörande att fler invandrare arbetar och försörjer sig själva. Den svenska välfärdsmodellen bygger på att de allra flesta arbetar. Sverige har dock misslyckats med integrationen. Arbetslösheten bland personer födda utanför Europa är rekordhög och uppgick till över 26 procent sista kvartalet 2020.

Att mäta integrationen med sysselsättningsgrad underskattar samtidigt problemet eftersom det räcker att man arbetar en timme per vecka för att betraktas som sysselsatt i stället för arbetslös. Syftet med den ekonomiska delen av integrationen bör vara att så många som möjligt av de som kommer hit ska bli självförsörjande. Först då kan man klara sig på egen hand och bidra till det gemensamma. Där misslyckas Sverige idag. Det tar minst ett decennium innan ens hälften av invandrarna är självförsörjande och 45 procent av invandrarna i arbetsför ålder är inte självförsörjande. Om Moderaterna får bilda regering kommer graden av självförsörjning att vara det viktigaste måttet på om integrationen lyckas, i stället för det missvisande måttet "sysselsatt".

De grundläggande problemen är att det lönar sig för dåligt att gå från bidragsförsörjning till självförsörjning, att det finns få lågkvalificerade jobb och en för låg utbildningsbakgrund hos de som kommer hit.

Moderaterna presenterade idag 10 förslag för självförsörjning och en snabbare integration, samt ett förslag om förändrat sätt att mäta hur integrationen lyckas.

1) Jobbpremie. För att öka utbytet av arbete införde alliansregeringen en jobbstimulans som innebär att en del av inkomsten kan undantas från avräkningen från försörjningsstödet. Bara några få procent av biståndsmottagarna nyttar dock jobbstimulansen. Moderaterna vill därför ersätta jobbstimulansen med en jobbpremie upp till 2 500 kronor per månad i maximalt 18 månader.
2) Sänkt skatt på de allra lägsta arbetsinkomsterna. Lönsamheten att gå från bidrag till arbete beror på bidragsnivåerna, men också på hur mycket den som arbetar får behålla av lönen. Moderaterna vill därför förstärka jobbskatteavdraget. För att förbättra integrationen bör avdraget vara utformat så att inkomstförstärkningen är som störst för låga inkomster.
3) Bidragstak. Det finns tusentals familjer där arbete lönar sig alltför dåligt och nyanlända har särskilt stor risk att fastna i bidragsberoende. Ett bidragstak behövs så att ingen ska förlora på att börja jobba – summan av olika bidrag får aldrig bli högre än 75 procent av lönen från ett arbete.
4) Mer restriktiv och enhetlig hantering i försörjningsstödet. Socialstyrelsen fastställer en riksnorm för ekonomiskt bistånd och därutöver sker en individuell bedömning. Moderaterna vill avskaffa den möjlighet som finns idag för enskilda kommuner att fatta beslut om avvikelser från riksnormen. Moderaterna vill även se en mer restriktiv och enhetlig hantering av vilka kostnader som ersätts med ekonomiskt bistånd.

5) Förstärk Nystartsjobben. Anställningsstöd som sänker anställningskostnaderna är en viktig insats för att arbetslösa ska komma in på arbetsmarknaden. I ett läge med stora strukturella problem på arbetsmarknaden vill Moderaterna se förstärkningar av nystartsjobben.
6) Etableringsjobb. Det är hög tid att sjösätta parternas initiativ till etableringsjobb. Anställningsstöd som sänker anställningskostnaderna är en viktig väg in på arbetsmarknaden för personer som har svårt att etablera sig på svensk arbetsmarknad. Att parterna gemensamt är beredda att ta ansvar för enklare vägar till jobb bör därför bejakas. Det moderata förslaget om att strama upp arbetskraftsinvandringen när det gäller enklare jobb kommer också att öka utbudet av lediga sådana jobb till arbetslösa i Sverige.

7) Praktik för långtidsarbetslösa. Arbetspraktik är en bra väg in på arbetsmarknaden för personer som varit arbetslösa en längre tid. Volymerna i praktik har minskat varje år sedan 2014 samtidigt som passiviteten i de arbetsmarknadspolitiska programmen är allt för omfattande. Den här utvecklingen måste brytas. Fler långtidsarbetslösa ska ha en praktikplats.
8) Utbildningsplikt. Ungefär en tredjedel av de nyanlända som kommer till Sverige saknar grundskoleutbildning. Enligt migrationsöverenskommelsen 2015 ska nyanlända som saknar grundskoleutbildning omfattas av utbildningsplikt. Den plikt som regeringen infört uppvisar dock bristande resultat, endast 10 procent av de som omfattas av plikten deltar i reguljär utbildning. Det behövs en utbildningsplikt som fungerar. Dagens form av plikt bör därför skärpas.
9) Krav på att lära sig svenska i försörjningsstödet. Varje person som påbörjar Svenska för invandrare (sfi) ska få en individuell prestationsplan som uppskattar tiden det kommer att ta att slutföra varje kurs och studieväg. För individer som har försörjningsstöd bör full ersättning endast beviljas om samtliga vuxna i hushållet läser sfi enligt sin plan.
10) Aktivitet på heltid ska krävas för att få försörjningsstöd. Moderaterna vill se ett krav på heltidsaktivitet, i hela landet, för alla som har försörjningsstöd. Om den som får bidrag utan godtagbart skäl inte deltar i de aktiviteter som krävs, ska försörjningsstödet kunna sänkas.

I Sverige ska man försörja sig själv. En del i att vara integrerad bör definieras i enkla ekonomiska termer: att vara självförsörjande. Först då kan man klara sig på egen hand och samtidigt bidra till det gemensamma. Integration bör alltså framgent mätas utifrån att människor lyckas bli självförsörjande och inte utifrån missvisande sysselsättningsgrad. Att vara självförsörjande är viktigt i ekonomiska termer, men kan också med fog sägas vara en grundläggande svensk värdering.

Moderaterna föreslår skärpta regler för arbetskraftsinvandring

2021-02-03

I går presenterade moderaterna skärpta regler för arbetskraftsinvandring. Arbetskraftsinvandringen har varit ett värdefullt tillskott till svensk ekonomi, och högkvalificerad arbetskraftsinvandring kommer fortsatt vara viktig för Sverige. Samtidigt måste fusk och kriminalitet kopplad till arbetskraftsinvandring bekämpas och den rekordhöga arbetslösheten åtgärdas. Moderaterna lägger därför fram förslag i riksdagen genom ett utskottsinitiativ i Socialförsäkringsutskottet.

Grunden för den moderata politiken är att högkvalificerad arbetskraftsinvandring ska värnas, medan arbetskraftsinvandring för enklare jobb bör motverkas samtidigt som vi vidtar åtgärder för att dessa enklare jobb i stället ska sökas av de arbetslösa som finns i landet. På detta sätt går åtgärderna hand i hand och vi värnar företagens möjligheter att rekrytera arbetskraft. Samtidigt gäller ju fortsatt fri rörlighet för arbetskraft inom EU.

Moderaternas förslag:

I grunden ett utmärkt förslag, jag har åtskilliga gånger pekat på de problem som finns med missbruk av dagens regler. Jag har samtidigt tre personliga medskick när det gäller hur vi tar detta vidare.

Det första är att vi måste se till att vi inte slår undan benen för företagens rekrytering av arbetskraft från utlandet utan att först ha sett till att de arbetslösa verkligen också får incitament och drivkrafter att ta de enklare jobb som finns. Dessa förändringar måste gå hand i hand, och det är något jag flera gånger tidigare framfört i dessa sammanhang.

Det andra är den föreslagna lönegränsen. Det finns många ganska kvalificerade jobb med krav på hög kompetens, men där lönerna ligger en bit under 31.700 per månad. Jag tror vi skulle vinna mycket på att justera ned lönegränsen i vårt förslag. Det skulle rimligen räcka bra att sänka lönegränsen till exempelvis 25.000 för att nå målet att motverka missbruk och säkra att den som arbetskraftsinvandrar också kan försörja sig själv.

Det tredje är att en hel del av dagens problem med människor som utnyttjas inte beror på reglerna om arbetskraftsinvandring utan på den fria rörligheten inom EU. Det är inget vi löser med detta förslag, som ju bara gäller arbetskraftsinvandring av personer som kommer från länder utanför EU. Vill vi på allvar stoppa utnyttjande av människor måste vi även i EU driva på för skärpning av reglerna för arbete inom EU, och bygga ut systemen för kontroll av oseriösa arbetsgivare som missbrukar systemet.

Pandemin får inte bli en ursäkt för att strunta i arbetslösheten

2021-02-02

På torsdag ska jag återigen debattera den höga arbetslösheten med arbetsmarknadsministern, och då påminna henne om att Sverige rasar allt längre ned bland länderna i EU när det gäller arbetslösheten.

Redan i min interpellationsdebatt den 18 december påminde jag arbetsmarknadsministern om nuvarande statsminister Stefan Löfvens löfte före valet 2014 om att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

År 2014 när Alliansen lämnade regeringsmakten låg Sverige på en 12:e plats bland EU:s länder när det gällde låg arbetslöshet. År 2019 låg Sverige på 22:a plats av 28 länder. Detta trots att åren 2014–2019 kännetecknats av en mycket stark högkonjunktur. Nu finns uppdaterade siffror per sista september 2020. Sverige har nu rasat till en 24:e plats av EU:s kvarvarande 27 länder. Bara tre länder -Grekland, Spanien och Italien - hade den sista september högre arbetslöshet än Sverige.

I 25 av 27 EU-länder minskade arbetslösheten mellan 2014 och 2019. I endast tre länder ökade den. Och Sverige är det land i hela EU där arbetslösheten ökade allra mest mellan 2014 och 2019, enligt siffror från EU:s statistikmyndighet Eurostat. I januari kom nya uppgifter, avseende 2020. Det visar sig då att under år 2020 var det bara fyra länder i EU som hade en sämre utveckling på arbetsmarknaden än Sverige!

Sverige har nu dessutom högre arbetslöshet än genomsnittet i EU. Det har, vad jag kunnat få fram, aldrig tidigare hänt sedan Sverige blev medlemmar i EU.

Redan hösten 2019 varnade jag för att en regering som misslyckats med jobbpolitiken under en stark högkonjunktur skulle ha små chanser att uträtta något positivt när tiderna blir sämre. Nu vet vi att det blev just så.

I sitt svar i december skyllde ministern på pandemin, vilket jag ifrågasatte – de siffror jag redovisade gällde alltså läget före pandemin. Att pandemin därefter generellt påverkat arbetsmarknaden negativt, trots alla krisstöd, är inget jag tänker lasta regeringen för. Det gäller i de flesta länder. Men Sverige har alltså lyckats sämre än de flesta andra både före pandemin och under pandemin.

I alla debatter med regeringen om arbetsmarknaden skyller man på pandemin. Så även i går när moderaterna kritiserade regeringen för att för lite görs. Då var svaret bland annat "att det är svårt att få fram praktikplatser under pandemin när många jobbar hemifrån". Det är faktiskt ett rent pinsamt svar. Faktum är att arbetsmarknadsministern hittills, sedan hon tillträdde 2019, inte presenterat en enda proposition från regeringen med syfte att få ned arbetslösheten. Man kan inte skylla sin passivitet på pandemin. Det är ju NU man ska ta de beslut som behövs för att ha alla politiska åtgärder mot arvbetslösheten på plats när pandemin är över!

I går presenterade moderaterna tio konkreta förslag för att dämpa den alarmerande höga arbetslösheten i Sverige. Just nu finns självklart begränsningar i hur saker kan lösas med tanke på pandemin. Men våra förslag är saker som vi snarast vill få på plats när det gäller lagstiftning, regelverk och instruktioner till myndigheterna så att vi direkt efter pandemin kan komma igång med arbetet att snabbt kunna få ner arbetslösheten. Det handlar om åtgärder på flera olika områden:

1. Förstärk Nystartjobben
Anställningsstöd som sänker anställningskostnaderna är en viktig insats för att arbetslösa ska komma in på arbetsmarknaden. Nystartsjobben som infördes 2007 har länge varit den vanligast förkommande formen av anställningsstöd som dessutom är den form av anställningsstöd som oftast leder till reguljärt arbete. I samband med att regeringen beslutade om en rad regelförändringar av stöden 2017 började volymerna att minska och har gjort så sedan dess. Som en tillfällig åtgärd under 2020 införde regeringen en viss förstärkning genom att ge möjlighet till en längre period med stöd. Regeringen har aviserat att de tillfälliga reglerna återigen ska införas någon gång under 2021. För att främja volymutvecklingen vill Moderaterna se ytterligare förstärkningar.

Interpellation om regeringens misslyckande med arbetslösheten

2021-01-17

I fredags lämnade jag in denna interpellation till arbetsmarknadsministern med anledning av att Sverige allt mer utmärker sig genom att ha hanterat arbetslösheten bland de absolut sämsta i EU sedan 2014. Som synes återknyter jag till den debatt jag hade med arbetsmarknadsministern den 18 december.

Svensk arbetsmarknad bland de hårdast drabbade i EU under pandemin

2021-01-12

Från det att Stefan Löfven blev statsminister fram till att coronakrisen inleddes, utvecklades både arbetslösheten och sysselsättningsgraden sämre i Sverige än i något annat EU-land, vilket jag påpekat flera gånger.

Den här regeringen klarade inte att minska arbetslösheten under goda tider. I min interpellationsdebatt med arbetsmarknadsministern den 18/12 (se bloggen samma dag) påminde jag om nuvarande statsminister Stefan Löfvéns löfte före valet 2014 om att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. År 2014 låg Sverige på en 12:e plats bland EU:s länder när det gällde arbetslöshet. Den 31/12 2019 låg vi på en 22 plats av 28 länder. Detta trots att åren 2014-2019 kännetecknats av en mycket stark högkonjunktur.

I 25 av 27 EU-länder har arbetslösheten minskat sedan 2014. I endast tre länder har den ökat. Och Sverige är det land i hela EU där arbetslösheten ökade allra mest 2014-2019 (enligt siffror från EU:s statistikmyndighet Eurostat).

Nu visar nya data från Eurostat för år 2020 att arbetslösheten i Sverige dessutom ökat med 2 procentenheter sedan coronakrisen inleddes – endast fyra andra länder i EU har haft en sämre utveckling under 2020, Spanien och våra tre baltiska grannländer. Alla andra länder har lyckats bättre än Sverige under pandemin:

Min slutsats är att Sverige inte heller ekonomiskt hanterat coronapandemin tillräckligt bra. Restriktioner som lamslår företag måste gå hand i hand med krisstöd för att rädda jobb. Här har regeringen brustit, senast nu under julen när ministrarna tog ledigt, och finansministern åkte till fjällen i stället för att komma med besked till företagen. Vi ser också hur regeringen skryter om alla hundratals miljarder man budgeterat för krisstöd - problemet är bara att extremt långa handläggningstider och sena utbetalningar gör att pengarna inte når fram till krisdrabbade företag. Och då tvingas man säga upp personal.

Samtidigt lider Sverige nu extra mycket av de senaste årens reformtrötthet. Med moderata förslag som bidragstak, kvalificering in i välfärden, stramare migrationspolitik, språkkrav i integrationen och sänkta skatter på arbete och företagande på plats hade läget varit ett annat.

Sverige har lyckats sämst med jobben i hela EU sedan 2014

2020-12-28

I dag har jag denna debattartikel i Borås Tidning med anledning av min interpellationsdebatt med arbetsmarknadsministern den 18 december. Argumenten och faktauppgifterna känns även igen från tidigare blogginlägg i ämnet.

(Klicka för läsbar storlek)

Debatt med arbetsmarknadsministern om regeringens misslyckande

2020-12-18

I dag hade jag årets sista riksdagsdebatt, en interpellationsdebatt med arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. Min interpellationsdebatt låg allra sist av dagens debatter, och efter den så klubbade riksdagens ålderspresident av riksdagens arbete för denna höst. Min debatt blev därmed också årets sista i riksdagen. Nu går riksdagen på julledighet. Det var ett väldigt öde riksdagshus jag lämnade ikväll.

Debatten (se hela videoupptagningen ovan) handlade om regeringens totala misslyckande med arbetsmarknadspolitiken. I min interpellation påminde jag om nuvarande statsminister Stefan Löfvéns löfte före valet 2014 om att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

År 2014 låg Sverige på en 12:e plats bland EU:s länder när det gällde arbetslöshet. Idag ligger vi på en 22 plats av 28 länder. Detta trots att åren 2014-2019 kännetecknats av en mycket stark högkonjunktur.

I 25 av 27 EU-länder har arbetslösheten minskat sedan 2014. I endast tre länder har den ökat. Och Sverige är det land i hela EU där arbetslösheten ökat allra mest sedan 2014 (enligt siffror från EU:s statistikmyndighet Eurostat).

I sitt svar skyller arbetsmarknadsministern på pandemin - men min poäng är ju att de siffror jag nämner i min interpellation ju gäller läget före pandemin. Redan före pandemin hade Sverige halkat ned ordentligt i statistiken jämfört med andra länder och redan då hade vi den sämsta utvecklingen på arbetsmarknaden sedan 2014. Den trista placeringen 22 av 28 länder hade Sverige redan i december 2019, alltså före pandemin, och redan förra året hade Sverige högre arbetslöshet än genomsnittet i EU – något som inte hänt tidigare sedan Sverige gick med i EU. Under Alliansens regeringstid hade Sverige alltid lägre arbetslöshet än genomsnittet i EU.

Frågan är ju varför Sverige lyckades så dåligt redan före pandemin under socialdemokratiskt ledd regering? Det gav Sverige mycket sämre utgångsläge att möta den pågående krisen. Detta fick jag inget svar på av ministern. Hon föredrog att prata om effekterna av pandemin, uppenbarligen för att rikta fokus på något annat än regeringens tydliga misslyckande redan före pandemin.

Interpellation till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

I dag har riksdagens registrerat min interpellation till statsrådet Eva Nordmark (S) om det allvarliga läget på den svenska arbetsmarknaden, där vi numera tillhör de sämre i EU. Debatten mellan mig och ministern blir det fredagen den 18 december.

Sverige har lyckats sämst med jobben sedan 2014 - av alla EU-länder

2020-11-22

Vi minns valrörelsen 2014. Då Stefan Löfven lovade att Sverige skulle ha den lägsta arbetslösheten i EU år 2020. Nu är det snart bara en månad kvar, och tyvärr ser det mörkt ut. När Löfvén-regeringen tillträdde låg Sverige på en 12:e plats i EU när det gällde arbetslöshet. Idag ligger vi på plats 22 av 28 länder.

Faktum är att Sverige är det land som lyckats allra sämst med arbetslösheten av alla länder i EU sedan 2014. Alla länder har minskat sin arbetslöshet utom tre - Estland, Luxemburg och Sverige. Och arbetslösheten i Sverige har ökat mest av dessa tre. Och detta under en stark högkonjunktur.

Det gick som jag trodde med LAS-ärendet

2020-11-01

Redan för en månad sedan förutspådde jag att Stefan Löfvén och Socialdemokraterna skulle göra allt för att förhala LAS-frågan över nästa val. Man vill inte ta i frågan ens med med tång, det politiska priset för väljare till vänster är helt enkelt för stort. Och samtidigt är det ett löfte han gett C och L - om inte parterna enas ska förslagen i den liggande LAS-utredningen genomföras. Min gissning var att det skulle bli oändliga förlängningar av förhandlingarna mellan parterna och/eller att en ny utredning skulle tillsättas för att "städa bort" frågan.

Nu är beskedet att det blir det sistnämnda - en ny utredning ska alltså tillsättas, och enligt Löfven beslutas detta i samråd med C och L. Det ska bli spännande att höra om de två samarbetspartierna bekräftar detta?

Oavsett vad man tycker i sak om LAS och de förändringar som behövs kan man konstatera att Löfven har lurat skjortan av C och L om de två partierna inte vågar stå fast vi sitt krav att genomföra det som står i januariöverenskommelsen. Ett av deras viktigaste villkor för att stödja Löfven och s/mp-regeringen bryts i så fall. Min enda kommentar är att som man bäddar får man ligga. Trodde verkligen C och L att Socialdemokraterna skulle leva upp till denna punkt i avtalet?

Jag vågar nog sätta en peng på att inget konkret lär förändras i LAS före valet 2022. Det är synd. Svensk arbetsmarknad behöver en bättre lagstiftning på området, en modernare som passar alla typer av företag och som har en balanserad syn på arbetsgivares och arbetstagares rättigheter.

Parterna lär aldrig kunna enas om LAS

2020-10-01

För mig som varit både fackligt aktiv under många år och även aktiv i riksdagens arbetsmarknadsutskott under flera perioder var beskedet väntat att man inte kunde enas om förändringar i Lagen om Anställningsskydd. Det har gjorts försök tidigare att lösa detta avtalsvägen, och det kommer säkert göras nya försök, men jag tror både politik och media underskattar problemet. Frågan om LAS, turordningsregler, undantag och övriga regelverk kring uppsägning är en av grundbultarna i den fackliga verksamheten. Och på samma sätt ett rött skynke för arbetsgivarna. Man står i grunden enormt långt från varandra.

Alla är samtidigt rimligen medvetna om att lagstiftningen är gammal, främst anpassad till stora industriföretag och inte efter dagens tjänstesektor, och dessutom besvärlig att hantera för mindre företag. Och de flesta inser att det behövs förändringar. Men det hjälper inte - symboliken och principerna är alldeles för motstridiga för att arbetsgivare och fackliga organisationer ska kunna enas.

Egentligen är det enligt min högst personliga åsikt en viss demokratisk brist om fack och arbetsgivare ska tvingas komma överens om sådant som sedan ska gälla hela arbetsmarknaden, inklusive småföretag som inte omfattas av kollektivavtal. Allt för att politiken inte orkar lösa problemet. Men hade parterna kunnat enas om en bra lösning som därefter fått brett politiskt stöd och som sedan hade kunde kodifierats som lag hade det varit en välkommen lösning. Nu blir det inte så. Då är det bara för regeringen, att som tidigare utlovats, presentera ett rimligt och väl avvägt förslag som både arbetsgivare och fackliga organisationer motvilligt kan godta.

Men detta lär inte hända i första taget. Att regeringen inte orkar försöka lösa problemet är självklart inte skäl att ge parterna hur mycket tid som helst att förgäves försöka komma framåt. Men min gissning är att regeringen ändå kommer att försöka göra exakt så. Man kommer att vilja ge parterna obegränsat med fortsatt tid att fortsätta förhandla och göra allt för att de ska säga ja till detta. Helst vill man såklart att dessa förhandlingar ska pågå fram till nästa val. På det sättet lurar Socialdemokraterna Centern och Liberalerna på deras viktigaste punkt i januariavtalet och en av de jobbigaste punkterna för S, och Löfven slipper samtidigt riskera en regeringskris. Parterna verkar dock väldigt kallsinniga till fortsatta förhandlingar så Löfven kommer inte att få det lätt.

Från moderat sida konstaterar vi att Sverige är på väg mot den högsta arbetslösheten på väldigt lång tid. Därför behövs reformer av svensk arbetsmarknad mer än någonsin. Det hade varit bra om parterna hade kommit överens om reformer som kunde lett fram till en bra lagstiftning. Nu finns istället en färdig utredning som regeringen och stödpartierna lovat att genomföra och Moderaterna vill gärna medverka till nödvändiga reformer av arbetsmarknaden.

Borde då inte moderaterna stödja Vänsterpartiet och fälla regeringen på denna fråga? Jag tycker inte det vore särskilt klokt att göra det för att stoppa ett välkommet lagförslag om LAS. Vi tycker helt enkelt inte som Vänsterpartiet i sakfrågan. Jag tycker i stället att vi bör stödja ett väl avvägt lagförslag från regeringen och rösta för det i riksdagen. Därefter kan vi väl alltid ställa upp på att tillsammans fälla regeringen om Vänsterpartiet vill det. Då får vi ju både en bättre lagstiftning och blir av med regeringen samtidigt...även om det bara blir för ett tag. För regeringen skulle såklart sedan återuppstå i en eller annan form. För alla inser ju att V knappast skulle släppa fram en m-regering i stället. Vänsterpartiets hot om misstroende är mest ett politiskt spel, man har ju redan en gång släppt fram Löfven-regeringen med vetskap om att de lovat att förändra LAS.

Extratjänsterna är det nya sättet för regeringen att dölja arbetslösheten

2020-08-26

Jag har tidigare ifrågasatt regeringens så kallade "extratjänster", som alltså är en arbetsmarknadsåtgärd inom offentlig sektor som bekostas med statliga bidrag. Deltagarna får nära 20.000 kronor i månaden i lön för ett arbete som inte finns och som inte får konkurrera med riktiga jobb. Kommunerna får ersättning för lönekostnaden, samt ett extra stöd för handledning. På detta sätt slipper kommunen kostnaden för försörjningsstöd och får dessutom en extra peng in i den kommunala kassan. Baksidan är att det kommer en prislapp i statens budget som ackumulerat blir tio miljarder fram till 2023.

Personer i extratjänster betraktas i arbetsmarknadsstatistiken som att de har ett arbete och räknas därför inte längre som arbetslösa. Detta trots att extratjänsterna inte FÅR vara riktiga jobb och inte FÅR konkurrera med riktiga jobb. De ska vara en extra resurs utöver normal bemanning och bekostas helt med statliga bidrag. Man döljer alltså den faktiska arbetslösheten genom att sätta arbetslösa i en arbetsmarknadsåtgärd och kalla den för extratjänst. Det var på precis samma sätt Socialdemokraterna använde förtidspensonering fram till Alliansens valseger 2006 - för att gömma de arbetslösa i statistiken.

Ytterligare ett problem med extratjänsterna är att en stor majoritet dem som får dessa är utrikes födda med svaga språkkunskaper. När Socialdemokraterna nu talar om att man ska ställa språkvillkor inom äldreomsorgen, och samtidigt ger bidrag för att man ska ta in utrikes födda med dåliga språkkunskaper i samma äldreomsorg skickar man dubbla budskap.

Det är som mina tre moderata partivänner skriver i Arbetarbladet, det finns 10 miljarder skäl att avskaffa extratjänsterna. Även om jag vet att det finns exempel på att personer som haft extratjänster går vidare till riktigt arbete är de för få för att denna åtgärd ska gå att försvara. Riksdagens utredningstjänst konstaterade nyligen att endast 5% av dem som fått en extratjänst får ett varaktigt arbete efter avslutad insats. Bättre då att staten tillför dessa miljarder varaktigt till kommuner och regioner så att de kan göra riktiga anställningar och stärka upp bemanningen permanent där det behövs.

Den svenska arbetslösheten ökar mest i hela EU

I går presenterades färsk arbetslöshetsstatistik på Europaportalens webplats. (Europaportalen är det svenska näringslivets och fackföreningsrörelsens gemensamma EU-plattform där man främst bevakar EU-frågor som rör näringsliv och arbetsmarknad). Man konstaterar att arbetslösheten i Sverige ökade mest i hela EU mellan maj och juni, samt att Sverige ligger kvar med den sjätte högsta arbetslöshetsnivån i EU. Av siffrorna framgår också att arbetslösheten redan börjat sjunka i en handfull EU-länder, samtidigt som den ökar i Sverige och nu ligger en bit över 9%. Läget när det gäller ungdomsarbetslösheten är ännu värre.

När det gäller ungdomsarbetslösheten är läget ännu mycket värre. Endsast två länder i EU har idag högre ungdomsarbetslöshet än Sverige, och vi hade den näst högsta ökningen mellan maj och juni. Sverige har idag högre ungdomsarbetslöshet än Italien och vi närmar oss 30% ungdomsarbetslöshet, en extremt hög siffra.

Vi matas ständigt med glättiga uppgifter om att Sverige klarat corona-pandemin ekonomiskt mycket bättre än omvärlden. Men dessa siffror över den faktiska utvecklingen av arbetslösheten ger inget stöd alls för detta. Dessa höga arbetslöshetsnivåer kommer att slå hårt mot samhällsekonomin.

Jag och moderaterna har upprepade gånger, senast under förra höstens budgetdebatter, varnat för att den höga svenska arbetslöshetsnivån jämfört med resten av EU skulle ge oss ett sämre utgångsläge när vi förr eller senare går in i en lågkonjunktur. Ingen av oss visste att det skulle hända så snart, men tyvärr blev det precis som befarat - Sverige har nu en mycket jobbig uppförsbacke på grund av att regeringen slarvade bort högkonjunkturen och inte gjorde viktiga reformer på arbetsmarknaden och i integrationspolitik och bidragssystem när tiderna var goda.

Arbetsförmedlingen har slutat följa upp att arbetslösa söker jobb

2020-04-21

Jag har sedan många år ett antal bra personliga kontakter inom Arbetsförmedlingen, både chefer och medarbetare ute på de olika AF-kontoren. De förser mig med en massa intressant information om vad som händer bakom kulisserna i myndigheten. Inte minst fick jag mycket larmrapporter om regeringens beslutade snabba slakt av hela myndigheten som vi moderater med hjälp av andra partier lyckades stoppa. Så här i efterhand kan man ju konstatera att det var en väldig tur att vi inte stod helt utan Arbetsförmedlingsverksamhet mitt i en allvarlig kris med skenande arbetslöshet.

Den senaste veckan har jag fått flera rapporter om att Arbetsförmedlingen plötsligt tagit beslut om att slopa kravet på att arbetslösa ska visa aktivitet i arbetssökandet för att få ut sin a-kassa. Nu gäller att man inte behöver redovisa något arbetssökande alls utan får sin ersättning ändå.

När jag diskuterade detta på twitter igår fick jag invändningen att "Arbetsförmedlingen har nog annat att göra just nu än att kolla om folk söker jobb". Jag har stor respekt för att Arbetsförmedlingens arbetstyngd när arbetslösheten ökar - men då är det ju läge att återanställa en del av dem som tyvärr tvingades lämna myndigheten när regeringen förberedda Arbetsförmedlingens snabbavveckling. Registrering av nya arbetslösa sker dessutom i huvudsak genom självbetjäning. Arbetsförmedlingens huvuduppgift i varje läge måste vara att försöka förmedla och besätta de lediga platser som faktiskt finns. Detta är precis lika viktigt i ett krisläge som annars, kanske ännu viktigare, och det är därför också viktigt att fortsätta matchningsverksamheten och följa upp att de arbetslösa faktiskt söker de jobb som finns. Det lär nog exempelvis inte bli lättare för exempelvis jordbrukssektorn att få tag på personal med de nya reglerna om slopad aktivitetsrapport.

Orimligt med arbetskraftsbrist inom jordbruket med dagens arbetslöshet

2020-04-19

Det kommer allt fler rapporter om att de gröna näringarna har brist på arbetskraft. Det gäller bland annat arbete med grönsaksodling och spannmålsodling, sommarens jordgubbsskörd och annan bärplockning liksom arbete med skogsplantering och röjning. Många av dessa jobb brukar - konstigt nog - utföras av tillfälliga gästarbetare och säsongsarbetare från utlandet. Trots att vi har så hög arbetslöshet och det påstås att det inte finns "enkla jobb" åt exempelvis nyanlända och lågutbildade. Och nu när man inte längre kan resa som vanligt i världen kan inte dessa gästarbetare ta sig hit. Detta påstås kunna leda till att vi får brist på vissa livsmedel till hösten.

I det läget blir det extra viktigt att tala klartext. Det är självklart helt orimligt att nyanlända och långtidsarbetslösa går år ut och år in med olika ersättningar samtidigt som det bevisligen finns massor av lediga jobb som i princip vem som helst kan läras upp till. I ett läge med hotande livsmedelsbrist tycker jag till och med man skulle kunna diskutera om inte även andra arbetslösa och rent av även vissa korttidspermitterade skulle kunna rycka in och utföra nödvändigt arbete någon vecka eller två om det är praktiskt möjligt och arbetsuppgifterna finns i närområdet. I ett krigsläge kan man vidta vissa sådana åtgärder, frågan är om det inte även borde kunna gälla även i andra allvarliga kriser? Om man exempelvis blivit permitterad från sitt restaurangarbete med drygt 90% av lönen utan att jobba - en lön som till stor del bekostas av staten - så är det kanske inte orimligt att i vart fall ung arbetskraft utan barn kan utföra arbetsuppgifter inom jordbruket inom rimligt pendlingsavstånd? Att arbeta en kortare tid inom den sektor som förser restaurangerna med mat är kanske rent av är lärorikt?

Vi riksdagsledamöter arbetar i likhet med många andra hemifrån just nu (även om jag är en av de 55 som tjänstgör i riksdagen även nästa vecka). Vissa av oss har mycket arbete att göra, exempelvis jag själv eftersom finansutskottet är det enda utskott som just nu arbetar normalt och hanterar stora delar av krislagstiftningen och jag dessutom är ordinarie ledamot i EU-nämnden med ett antal telefonmöten varje vecka. Andra har det ganska lugnt eftersom deras riksdagsutskott inte har så många ärenden. Jag har just nu 3-4 moderata riksdagskolleger som kombinerar hemarbetet för riksdagen med att arbeta extra inom sin tidigare arbetsplats - sjukvården. Det finns gott om liknande exempel. Vi vet att permitterade upphandlingsexperter från Scania arbetar extra hos Socialstyrelsen för att hjälpa till med internationell upphandling av medicinskteknisk utrustning mm. Vissa företag har ställt om sin produktion för att hjälpa vården, och personalen på andra företag arbetar för högtryck för att producera allt från andningsskydd till respiratorer. Och inom vården arbetar man ofta långt mer än normal arbetstid. Alla behöver dra sitt strå till stacken under en allvarlig kris, och jag tycker att inte minst de som är helt arbetsbefriade borde kunna fundera på om de kanske kan bidra på något sätt.

Att de som är arbetslösa sedan länge anmodas att ta lämpliga enklare jobb ser jag som en självklarhet. Det finns redan krav i regelverket för a-kassan om att man måste ta lämpliga jobb efter en viss tids arbetslöshet - även om det inte är exakt det jobb man hade tidigare. Nu är det dags att verkligen tillämpa dessa regler mer strikt än man gjort tidigare. Delar av a-kasseersättningen bekostas med skattemedel och att staten ställer tydliga villkor i ett krisläge borde vara ganska självklart. I en förlängning måste kraven skärpas oavsett kris - det är orimligt att ha flera hundratusen lågutbildade långtidsarbetslösa samtidigt som jordbruksnäringen inte kan rekrytera 5.000 personer utan måste anlita säsongsarbetare från utlandet!

Jag delade denna ledartext tidigare idag och konstaterar att jag inte är ensam om mina funderingar.

Rimliga förslag från regeringen så här långt

Regeringens besked idag om införande av möjlighet till korttidspermittering där företaget får halva lönekostnaden täckt av staten, samtidigt som den anställde får behålla 90% av lönen, var välkommet. Det var också en av de åtgärder jag förespråkade bland annat i gårdagens blogginlägg. Det kommer i vart fall att motverka uppsägningar i spåren av Corona-krisen och kan förhoppningsvis dämpa arbetslösheten något. Däremot är det ingen universallösning för att stoppa uppsägningar - ett företag som inte har någon efterfrågan alls på sina produkter eller tjänster kommer inte att ha råd att behålla personal ens för halva lönekostnaden någon längre tid. Vi lär få se stora uppsägningar oavsett - mest akut är läget sannolikt inom transportnäringen, besöksnäringen och kultursektorn.

Jag är också glad över att regeringen tagit till sig vårt moderata krav om att staten tillfälligt ska överta ansvaret för sjuklönekostnaderna tills vidare, samt att även momsinbetalningar ska omfattas av skattekrediten till staten. Dessa åtgärder kommer att hjälpa företagens likviditet.

På det stora hela alltså ett rimligt paket från regeringen, som också är förankrat hos Moderaterna. Sverige ligger dock efter våra grannländer i tiden när det gäller dessa beslut, jag tycker de borde kommit för flera veckor sedan.

Jag är också övertygad om att vi även kommer att behöva direkta krisstöd till akut konkurshotade branscher, samt att vi behöver bygga upp en beredskap för kraftigt stigande arbetslöshet under våren och sommaren. I det läget måste man också ha åtgärder för att stärka hushållens ekonomiska motståndskraft.

Corona slår stenhårt mot företag och jobb - nu krävs kraftfull politik

En fördel med att börja komma upp i åren är att man kan jämföra med tidigare erfarenheter i livet.

Jag var med den "svarta måndagen" på börsen 1987, då jag jobbade som placeringsrådgivare på bank. Jag jobbade som jurist på bank under bankkrisen på 1990-talet och försökte rädda kunder som hamnat i stora ekonomiska problem. Jag var med under 9/11 då jag arbetade som jurist på samma bank. Och finanskrisen 2008-09 upplevde jag som politiker i Sveriges riksdag, den gången i arbetsmarknadsutskottet och jag använde i stort sett all vaken tid åt att besöka företag, fackliga organisationer, kommuner och Arbetsförmedlingar för att tala med företagare och arbetslösa och andra som berördes. Och nu är det dags för Corona-krisen som jag upplever som riksdagsledamot i finansutskottet där vi tillsammans med regeringen och ett antal tunga aktörer (Riksbanken mfl) ska försöka bidra till att samhället ändå fungerar så bra som möjligt och att företag överlever och jobb räddas.

Dessa kriser har alla haft helt olika orsaker, men de har haft en sak gemensamt - de har oftast kommit ganska plötsligt och oväntat. Det märkliga är att vi alltid tror att allt bara ska rulla på i samhället, trots att vi vet att det kommer kriser och katastrofer hela tiden - oftast utan större förvarning. Den svenska krisberedskapen är enligt min åsikt katastrofalt dålig, och det spelar ingen roll vad kriserna beror på. Och näringslivet är inte särskilt mycket bättre än den offentliga sektorn. Det har blivit lite bättre på senare år i takt med att omvärlden uppfattats som lite osäkrare, men fortfarande lever vi på att varor, drivmedel och förnödenheter ska komma "just in time" trots att vi vet att de viktiga leveranserna plötsligt kan upphöra. Hela samhället är dessutom uppbyggt på datakommunikation, elektronik och kortbetalningar - trots att vi vet att allt detta kan slås ut. Höga skatter försvårar samtidigt möjligheten för både enskilda och företag att bygga buffertar för sämre tider. Och vi alla lever vidare i vår bubbla och tror vi år osårbara.

Läget just nu är akut - den snabbhet med vilken näringslivet och andra verksamheter just nu faller samman har jag bara upplevt en gång tidigare och det var under finanskrisen. Frågan är dock om inte det som händer nu är både snabbare och bredare. Alla branscher drabbas - industri, tjänstesektor, transportnäring, byggsektor, finanssektor, handel, besöksnäring, kultursektor, sport och idrott. Helt klart kommer många företag och verksamheter att slås ut, antalet konkurser kommer att öka snabbt och arbetslösheten likaså. Hur illa det går kan politiken dock påverka, och jag förväntar mig ett massivt paket av kloka beslut inom de närmaste dagarna både som stöd till näringslivet och hushållen.

Några av de saker jag anser att man borde överväga:

* Reglerna om korttidsarbete kan inte vänta till 1 maj utan behövs omgående
* Regler om korttidspermittering där staten tar stor del av kostnaden måste införas i likhet med Danmark och Norge
* Riksbankens stora utlåning till bankerna av 500 miljarder räntefritt måste följas upp så de verkligen vidareutlånas till företag och andra aktörer som annars inte klarar krisen. Utlåning måste kunna ske utan att dagens krav på kreditvärdighet uppfylls, annars kommer inga krisföretag att kunna få några lån
* Politiken måste tydligt göra klart att bankerna kan slopa amorteringskravet på bostadslån för arbetslösa och permitterade. Då har man större chans att klara av räntebetalningarna
* Möjligheten att få anstånd med arbetsgivareavgifter och personalens källskatter bör utvidgas till att även omfatta momsinbetalningar

Åtgärderna kommer att bli mycket dyra för staten, och ryms såklart inte i en vanlig budget utan kommer medföra mångmiljardunderskott i statens budget som får lånas upp. Men med Sveriges låga statsskuld är det exakt detta vi måste göra för att motverka en djup ekonomisk kris. Samtidigt tycker jag man borde passa på att ställa krav på tydligare prioritering i statens budget. Snabb nedskärning av den extremt stora biståndsbudgeten, stopp för nya satsningar på "klimatpolitik" och totalt stopp för nya asylprövningar tills vidare är tre viktiga saker. Nu gäller det att omfördela pengar till krisbekämpning, både samhällsekonomiskt och för att stärka sjukvården.

Hetsig debatt om RUT-avdraget efter Riksrevisionens rapport

2020-02-20

Riksrevisionens rapport om RUT-avdraget som presenterades häromdagen har skapat en hetsig debatt mellan förespråkare och motståndare. Lite märkligt är det att Riksrevisionens rapport beskrivs så entydigt negativt i media när det i själva verket var så mycket som var positivt i rapporten. Rapporten har samtidigt fått hård kritik, inte bara från branschföreträdare utan även från experter, som menar att Riksrevisionens beräkningar är felaktiga.

Riksrevisionen konstaterar bland annat att RUT-avdraget medför att de som köpt rut-tjänster ökat sina egna arbetsinkomster.
Kvinnor med barn som är mellan noll och tre år och som anlitar RUT ökar sina arbetsinkomster med mellan 5,1 och 16,6 procent, beroende på vilket år det handlar om. Det är ganska dramatiska tal.

Man konstaterar också att knappt hälften av rut-avdragen går till barnfamiljer och en dryg fjärdedel till hushåll med personer över 65 år. Man konstaterar också att utrikes födda som fick ett rut-arbete stärkte sin ekonomiska situation och sin förankring på arbetsmarknaden. Både sysselsättningsgraden och den genomsnittliga arbetsinkomsten var högre för de utrikes födda som fått ett rut-arbete än för deras jämförelsegrupp. Och det var ju exakt det som var syftet med reformen.

Det som fått mest uppmärksamhet är att Riksrevisionen också menar att reformen inte är självfinansierad, dvs att det blir en minuspost i statens budget eftersom de ökade skatteintäkterna och de minskade svartjobben inte uppväger statens utgift för avdraget. Riksrevisionen kommer fram till att RUT-reformen är självfinansierad till 76 procent. En studie från HUI (Handelns Utredningsinstitut) som publicerades i förra veckan visar på 90 procent. Andra bedömare menar att det faktiskt kan handla om 100 procent. Mest kritik har riktats mot att Riksrevisionen valt att inte alls ta med effekter av att svarta jobb har blivit vita. Att det blivit en sådan effekt har Skatteverket tidigare konstaterat, och självklart har det en positiv påverkan på kalkylen.

Jag tycker samtidigt att diskussionen om självfinansieringsgrad är lite konstig - jag har själv aldrig använt detta som huvudargument för reformen och det har nog knappast våra regeringar och ministrar heller gjort. Även om det skulle bli en viss minuspost i statens budget så är det ändå en betydligt mindre kostsam åtgärd än många andra arbetsmarknadsåtgärder som staten inför. Rut-avdraget har absolut positiva effekter totalt sett och jag tycker Riksrevisionens rapport visar att det varit en bra reform. Men som alla reformer måste den såklart vårdas och ser man effekter som inte blir exakt som förvånade får man inte vara rädd att skruva lite i reglerna.

En sak tar jag särskilt till mig i rapporten. Riksrevisionen konstaterar att tre av tio nya rutarbetare inte var folkbokförda i Sverige året innan de trädde in i rut-branschen. Av detta drar man sluitsatsen att många av dem är arbetskraftsinvandrare. Jag tycker visserligen att det är en tveksam slutsats - det kan ju lika gärna vara så att vi talar om nyanlända asylinvandrare som kommer ut på arbetsmarknaden tack vare rut-jobb. Men i samband med översyn av reglerna för arbetskraftsinvandring finns det självklart anledning att fundera även över hur reglerna för arbetskraftsinvandring påverkar antalet arbetskraftsinvandrare i rut-jobb. Tanken var knappast att vi skulle skattesubventionera arbetskraftsinvadring.

Så vill moderaterna vårda och skärpa reformen om arbetskraftsinvandring

2020-02-16

I dag skriver jag tillsammans med Ulf Kristersson, Cecilie Tenfjord Toftby och Maria Malmer Stenergard i Borås Tidning om moderaternas förslag för att vårda den för Sverige så viktiga reformen om arbetskraftsinvandring. Vi måste vara ett land som lockar högutbildad arbetskraft från utlandet, men samtidigt motverka fusk. missbruk och överutnyttnade av våra sociala skyddsnät. Och vi måste stoppa möjligheten att använda arbetskraftsinvandring som ett sätt att runda våra asylregler.

Det gick ju sådär med arbetsmarknaden, Stefan Löfvén

Faktum är att Löfvénregeringens misslyckande med arbetsmarknaden är anmärkningsvärd. Arbetslösheten stiger nu till och med i högkonjunktur vilket är ytterst ovanligt. Orsakerna är såklart många. Misslyckad migrations- och integrationspolitik, allmänt företagsfientlig politik, straffbeskattning av transporter, osäker elförsörjning och stigande skattetryck som motverkar entreprenörskap och nyföretagande är några rimliga förklaringar.

Jag har flera gånger skrivit om problem med arbetskraftsinvandring. I november sammanfattade jag det jag tidigare skrivit i frågan de senaste åren i detta blogginlägg. I grunden är Alliansens stora reform oerhört viktig för svenskt näringsliv. Rekrytering av nyckelpersoner utomlands skapar ofta förutsättning för att kunna växa och anställa fler i Sverige. En stor del av arbetskraftsinvandrarna är mycket högutbildad specialistarbetskraft inom exempelvis it, och en annan stor del är bärplockare som utför arbetsuppgifter som ingen annan vill göra, betalar skatt och inte belastar de svenska socialförsäkringssystemen alls under den korta säsong man är här.

Samtidigt finns ett antal allvarliga problem med reformen. Regelverket utnyttjas tyvärr både för ren kriminalitet och för missbruk av våra bidragssystem och det används för att kringgå asylreglerna. Reglerna om anhöriginvandring för arbetskraftsinvandrare är orimliga och det är ett problem om arbetskraftsinvandring för enklare jobb gör att nyanlända och lågutbildade inte tar dessa jobb. Det är också ett problem att dagens regler säger att det räcker med en lön på ca 13.000 för att få arbetskraftsinvandra - en sådan lön kan man knappast leva på idag, i vart fall inte om man tar med sig sin familj. Då behöver man bidrag från det svenska samhället för att klara sig.

Det finns också problem som i onödan försvårar för företagen och för arbetskraftsinvandrarna. Exempelvis orimlig utvisning av arbetskraftsinvandrare för bagatellartade fel från arbetsgivarens sida och onödigt långa handläggningstider för tillstånd att arbetskraftsinvandra. Svenska företag har idag problem att rekrytera specialistarbetskraft från utlandet.

Det svenska regelverket för arbetskraftsinvandring ska vara tydligt inriktat på högkvalificerad arbetskraft, samtidigt som alla former av missbruk motverkas.

Moderaterna lägger idag fram tolv konkreta förslag:

Välkommet att regeringen backar om Arbetsförmedlingen

Det går inte att avtala sig förbi majoriteten i riksdagen. Inte ens av JÖK-partierna S, MP, C och L. De har tillsammans 166 av riksdagens mandat bakom sig. Men riksdagens opposition har 183. Om M, KD, SD och V enas faller regeringens linje. Det är därför viktigt att regeringen påminns om att söka stöd i riksdagen för sin politik och respektera att man är en minoritetsregering.

Efter politiska krav som backats upp från Vänsterpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har regeringen nu backat från en slarvig och ogenomtänkt reformering av Arbetsförmedlingen. Det var helt nödvändigt då förslaget saknade stöd i riksdagen. Beskedet från regeringen att man backar gör att moderaterna inte ser någon anledning att gå vidare med misstroende mot arbetsmarknadsministern. Samma besked har kommit från andra partier.

Det är bra att regeringen respekterar riksdagsmajoriteten. Samtidigt återstår många frågetecken kring hur den här reformen ska utformas. Moderaternas besked idag om att släppa tanken om misstroende innebär inte att vi har förhandlat med regeringen och inte heller att vi tar ansvar för regeringens fortsatta hantering av frågan. Moderaterna ser ingen anledning att tillsätta någon arbetsgrupp som omfattar riksdagens alla partier för att reformera Arbetsförmedlingen. Detta är regeringens uppgift, och vi kommer att följa arbetet noga.

Moderaternas uppfattning är att Arbetsförmedlingen behöver reformeras för att lyckas bättre med sin uppgift – att förmedla arbete. Det är många människor som idag står utan det stöd som behövs för att de ska ha en möjlighet att få sitt första jobb eller komma tillbaka in på arbetsmarknaden.

Men en reformering måste ske genomtänkt och ha en tydlig plan, det måste finnas ett tydligt mål, och verksamheten måste fungera även under processen. Personalen måste hanteras på ett värdigt sätt och veta hur framtiden ser ut, och både arbetsgivare och arbetssökande måste kunna utnyttja Arbetsförmedlingens tjänster även under förändringen. Här fanns det stora brister i regeringens tidigare linje och det äe bra att man nu backar och inser att det krävs en mycket bättre planering och tydliga mål för denna viktiga reform.

En minoritetsregering kan inte avtala bort riksdagen

I dag tog vi i den moderata riksdagsgruppen beslut om att moderaterna ska stödja Vänsterpartiets krav på misstroendeomröstning mot arbetsmarknadsministern till följd av hanteringen av Arbetsförmedlingen. Vänsterpartiet kan inte ensamma väcka misstroende eftersom de har för få ledamöter i riksdagen, utan de behöver stöd från andra partier.

Det saken gäller är alltså den planlösa och oansvariga slakten av Arbetsförmedlingen som skapar stor osäkerhet och oro, både hos arbetslösa, Arbetsförmedlingens personal och de svenska kommunerna. Jag har under lång tid riktat hård kritik mot det som sker. S-MP-Regeringen och stödpartierna C och L är på väg att genomföra en ogenomtänkt och illa förberedd snabbavveckling av Arbetsförmedlingen och ersätta den med ett mycket oklart utformat privatiserat system. Man har inte heller någon tydlig tidsplan och inget tydligt mål och man har inte någon tanke om hur verksamheten ska kunna fungera under tiden förändringarna sker. Det finns ingen majoritet i riksdagen för denna ogenomtänkta förändring, och desutom är tajmingen i tid mycket dålig - vi går in i en sämre konjunktur och stigande arbetslöshet, och att i det läget skrota hela Arbetsförmedlingen känns inte särskilt genomtänkt. Förhoppningsvis drar regeringen nu i nödbromsen, tänker om och presenterar i vart fall en tydlig plan för det man vill genomföra. Man har en deadline till på tisdag nästa vecka.

Bakgrunden till att moderaterna stödjer Vänsterpartiets krav på misstroende mot arbetsmarknadsministern handlar inte bara om sakfrågan, utan också om att en minoritetsregering inte kan avtala bort riksdagsmajoriteten i ett avtal med andra partier. I den så kallade januariöverenskommelsen har S, MP och L lovat C att driva igenom en oplanerad snabbavveckling av hela Arbetsförmedlingen. Men en majoritet i riksdagen säger nej till detta (M, KD, V och SD). Regeringen hävdar envist att januariöverenskommelsen "ligger fast". Men det är inte de som bestämmer detta utan riksdagen. Som minoritetsregering kan man inte köra över majoriteten i riksdagen, och detta vill vi göra mycket klart för Stefan Löfven. Det är dags att han blir lite mer ödmjuk inför riksdagen och lyssnar på majoriteten i kammaren.

När det gäller kritiken mot regeringens agerande tycker vi moderater och Vänsterpartiet lika. Däremot har vi inte samma mål med Arbetsförmedlingens verksamhet - Vänsterpartiet vill ju att allt ska drivas i statlig regi, vilket är ganska extremt i andra riktningen. Moderaterna står för en ordentlig omorganisation och förändring av verksamheten med fler inslag av privata arbetsförmedlare, men på ett genomtänkt och väl förberett sätt. Viktigast nu är att regeringen inser att det saknas stöd för den den pågående snabbavvecklingen i riksdagen, och drar tillbaka det ogenomtänka förslaget.

Hoten om misstroendeförklaringar haglar över regeringen

Nu vill alltså Vänsterpartiet väcka misstroende mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. Anledningen är den planlösa och oansvariga slakten av Arbetsförmedlingen som skapar stor osäkerhet och oro, både hos arbetslösa, Arbetsförmedlingens personal och de svenska kommunerna.

Jag har tidigare riktat hård kritik mot det som sker, och moderaterna har samma syn på saken. Regeringen och stödpartierna är på väg att genomföra en ogenomtänkt och illa förberedd nedläggning av Arbetsförmedlingen. Man har ingen plan och inget tydligt mål och man har inte någon tanke om hur verksamheten ska kunna fungera under tiden förändringarna sker. Det finns ingen majoritet i riksdagen för denna oansvariga förändring, och desutom är tajmingen i tid mycket dålig - vi går in i en sämre konjunktur och stigande arbetslöshet, och att i det läget skrota hela Arbetsförmedlingen känns inte särskilt genomtänkt. Förhoppningsvis drar regeringen nu i nödbromsen, tänker om och presenterar i vart fall en tydlig plan för det man vill genomföra.

När det gäller kritiken mot regeringen tycker vi moderater och Vänsterpartiet lika. Däremot har vi såklart inte samma mål med Arbetsförmedlingens verksamhet - Vänsterpartiet vill ju att allt ska drivas i statlig regi, vilket är ganska extremt i andra riktningen. Från moderat sida utesluter inte att rösta för en misstroendeförklaring, även om vi inte är överens med Vänsterpartiet om fortsättningen. Men viktigast är att regeringen nu borde inse att det saknas stöd för den här reformen i riksdagen, och dra tillbaka det ogenomtänka förslaget. Vi får väl se vad regeringen gör.

Moderaterna vill se över reglerna för arbetskraftsinvandring

2019-11-14

I går meddelade Moderaternas partiledare Ulf Kristersson att vårt parti svänger i synen på arbetskraftsinvadring och vill se stramare regler som motverkar missbruk och överutnyttjande av systemet. Expressen skrev om detta i går.

Jag har tidigare vid upprepade tillfällen gett min syn på problemen med missbruk och överutnyttjande av reglerna kring arbetskraftsinvandring, samtidigt som jag pekat på att det är viktigt för företagen att inte försvåra i onödan. Nedan det senaste blogginlägget i ämnet (röd färg), där jag även klippt in ett inlägg från april 2018.

Jag har, ärligt talat ibland något i motvind, försökt att påverka mitt parti i frågan under lång tid. Och självklart känns det utmärkt nu när vår partiledare är tydlig med att Moderaterna vill se över regelverken, med just de argument som jag själv länge framhållit i mina inlägg. Jag tror detta blir väldigt bra. Sverige behöver arbetskraftsinvandring men vi måste motverka missbruk, fusk, svartjobb och att man går runt asylreglerna. Och vi måste stoppa undanträngning av enklare jobb för de människor som redan bor här.

Missbruk av reglerna om arbetskraftsinvandring ÄR ett problem

2019-09-29

I samband med alla diskussioner kring de parlamentariska överläggningarna med regeringen om migrationspolitiken så aktualiseras allt mer en anna fråga som inte direkt handlar om asylinvandring och den typen av migration, och därmed ligger lite utanför diskussionen. Det gäller de uppenbara problemen som är kopplade till arbetskraftsinvandring. Jag har skrivit om detta tidigare, inte minst efter mina egna möten med gränspolis, fack och andra som ser de växande problemen på nära håll.
Den 19/4 2018 skrev jag följande på bloggen och jag ser ingen anledning att ändra åsikt.

Arbetskraftsinvandring är i grunden positiv och för många företag nödvändig, men reglerna borde ses över och arbetsmarknadspolitiken borde ställa större krav på arbetslösa att ta även den mindre kvalificerade jobb som finns. Då skulle arbetskraftsinvandring för enklare jobb inte längre vara lika omfattande och fokus skulle ligga på mer avancerade specialistjobb där det i princip alltid är en vinst för vårt samhälle att människor kommer hit och arbetar.

Vi måste klara att ha två tankar i huvudet samtidigt - att både vara för sådan arbetskraftsinvandring som gäller specialisttjänster och kvalificerade arbetsuppgifter och samtidigt ifrågasätta att vi tar hit utländsk arbetskraft för att utföra enklare arbetsuppgifter samtidigt som vi har mängder av arbetslösa nyanlända med låg utbildning. Samtidigt kan vi inte slå undan benen för företagen genom att skärpa upp reglerna för arbetskraftsinvandring utan att först se till att det blir lättare att rekrytera inhemsk arbetskraft för enklare jobb.

Ytterligare ett problem är den mycket petiga tillämpningen av regelverk som ibland får den absurda konsekvensen att en viktig och uppskattad arbetskraftsinvandrare med god lön och ordnad tillvaro utvisas för att man fått några hundra för lite i lön någon månad för flera år sedan. Det måste givetvis gå att göra en rimlighetsbedömning ovh bortse från bagateller.

Ett annat exempel på när det går rejält snett är missbruket av reglerna om LSS i förening med reglerna om arbetskraftsinvandring. Genom att kombinera dessa regler på ett mycket extremt sätt kan det bli de följder som beskrevs i Expressen igår. Krönikören skyller det på Alliansens lagstiftning om LSS respektive Arbetskraftsinvandringen. Fast i grunden är det ju reglerna om anhöriginvandring till arbetskraftsinvandrare som skapar problemet. Jag tror knappast någon förutsåg denna mycket märkliga tillämpning av reglerna i de två systemen, i vart fall hörde jag ingen framföra någon oro för detta, och det var definitivt inget jag själv förutsåg heller. Men självklart är det orimligt, och reglerna för anhöriginvandring till arbetskraftsinvandrare borde ses över. Kanske borde helt enkelt LSS-assistenter undantas helt från reglerna om arbetskraftsinvandring?

Sammantaget måste vi göra en ordentlig översyn och uppföljning av hela systemet kring arbetskraftsinvandring. I grunden är det en viktig och bra reform, men om den ska överleva måste avarterna försvinna!

Endast 6% av de nyanlända i arbete utan stöd efter drygt två år

Min riksdagskollega Lars Beckman (M) bad Riksdagens Utredningstjänst ta fram en del uppgifter om vad som hänt med de nyanlända som lämnat etableringsuppdraget hos Arbetsförmedlingen. Syftet med detta program är att nyanlända i arbetsför ålder ska få hjälp och stöd att komma in på svensk arbetsmarknad. De flesta deltar i programmet under den maximala tiden, två år.

RUT tog fram siffror för 2017, vilket är det senaste som det finns komplett statistik för. Det visar sig att försvinnande få nyanlända kommit i arbete, och ännu färre i arbete utan stöd - trots att man tillbringat två år i etableringsuppdraget. Endast 1.575 personer av 26.158 hade ett arbete utan stöd tre månader efter att man lämnat etableringsuppdraget. Det motsvarar 6%. Och detta alltså ett år då högkonjunkturen sannolikt toppade.

RUT tog ocklså fram uppgifter om hur många av dessa som 90 dagar efter avslutat etableringsuppdrag lever i familjer som får försörjningsstöd. Det är också oroväckande siffror. Hela 27% fick del av ekonomiskt bistånd från kommunen. Detta visar att kommunerna redan idag drar ett mycket tungt lass när det gäller att försörja nyanlända efter de första två åren i Sverige när staten inte längre tar kostnaden. Tanken att man ska vara självförsörjande efter två år stämmer inte alls med verkligheten. Dessa siffror gäller alltså för den högkonjunktur vi haft under ett antal år nu. Hur belastningen blir på kommunerna när konjunkturen viker kan man bara fundera över.

S, MP, C och L bär ansvaret för kaoset på Arbetsförmedlingen

2019-11-07

Jag har tidigare varnat för det totala kaos inom Arbetsförmedlingen som nu blir allt tydligare. Regeringen sitter passivt och tittar på när en hel myndighet totalt faller samman utan att det finns några alternativ.

Moderaterna vill också se en genomgripande förändring av hela Arbetsförmedlingen, men ska man göra en sådan stor förändring måste det ske på ett genomtänkt och planerat sätt, med en realistisk tidsplan och ett tydligt mål. Och under tiden förändringen ske rmåste verksamheten fungera. Idag råder i stället totalt kaos, den mest kompetenta personalen lämnar, kontor läggs ned och mycket av ansvaret för de arbetslösa lär i stället hamna på kommunernas i form av växande kostnader för försörjningsstöd. Att detta sker samtidigt som arbetslösheten ökar och konjunkturen försvagas är ytterst allvarligt.

I går gick vår vice partiledare och ekonomisk-politiske talesperson, Elisabeth Svantesson, ut med hård kritik mot det som sker. Regeringen och samarbetspartierna måste ta ansvar för det som nu händer och kan inte bara stillatigande se på.

I dag kom nya dystra siffror från Arbetsförmedlingen. Jag har tidigare uppmärksammat att den totala arbetslösheten i september, enligt AF:s sätt att räkna, var 7% mot 6,9% samma månad förra året.

Men även ungdomsarbetslösheten ökar nu, vilket är en trendbrott. 9,1% av dem mellan 18 och 24 år är registrerade som arbetslösa. Det motsvarar 49.000 unga. Siffrorna är olika över landet, men Västra Götaland sticker ut som en av de regioner där arbetslösheten bland unga ökat extra mycket, från 7,3 för ett år sedan till 7,8% idag.

Vi ser nu att konjunkturen mattas av snabbare än många befarat, och att gå in i en svagare konjunktur med så höga arbetslöshetstal efter en stark högkonjunktur är mycket oroväckande.

Missbruk av reglerna om arbetskraftsinvandring ÄR ett problem

2019-09-29

I samband med alla diskussioner kring de parlamentariska överläggningarna med regeringen om migrationspolitiken så aktualiseras allt mer en anna fråga som inte direkt handlar om asylinvandring och den typen av migration, och därmed ligger lite utanför diskussionen. Det gäller de uppenbara problemen som är kopplade till arbetskraftsinvandring. Jag har skrivit om detta tidigare, inte minst efter mina egna möten med gränspolis, fack och andra som ser de växande problemen på nära håll.
Den 19/4 2018 skrev jag följande på bloggen och jag ser ingen anledning att ändra åsikt.

Nya alarmerande siffror om snabbt stigande arbetslöshet

2019-09-17

I dag kom SCB med sin arbetslöshetsstatistik för augusti. Det var en mycket dyster läsning. På ett år har arbetslösheten ökat med en hel procentenhet, från 6,1% till 7,1%. Samtidigt har antalet arbetade timmar minskat och sysselsättningsgraden har också sjunkit.

Siffrorna kräver utförligare analys, men min bedömning är att orsakerna är flera. En svagare världskonjunktur och oro för brexit och handskrig mellan USA ooch Kina är två. Inhemska problem med ett stort antal nyanlända som inte kommer i arbete är en annan. En sak är klar - detta är mycket allvarligt, skulle konjunkturen vika snabbare än befarat kommer Sverige att få stora bekymmer, med vikande skatteintäkter och ökade bidragskostnader samtidigt som många av våra kommuner redan idag har det tufft ekonomiskt och behöver statligt stöd.

Sverige halkar efter resten av EU när det gäller arbetslöshet

2019-09-16

Nästa år skulle ju Sverige ha EU:s lägsta arbetslöshet. Det lovade Stefan Löfvén inför valet 2014. Men det har gått sådär. För i stort sett varje mätning har det gått åt fel håll, Sverige tappar mot andra länder. Efter åtta år med Alliansen låg Sverige på en 12:e plats. Under valrörelsen 2018 konstaterade vi att Sverige halkat ned till en 18:e plats. I april i år låg vi på en 20:e plats i EU. Nu har Eurostats julisiffror kommit, och Sverige har nu rasat ned till en 22:e plats av 28 EU-länder. Nu är den svenska arbetslösheten högre än EU-genomsnittet. Frågan är om Sverige placerat sig så dåligt någon gång tidigare?

Dessutom fuskar Sverige med statistiken genom att räkna personer i arbetsmarknadsåtgärden extratjänster som anställda. Om man räknar bort dessa ser det ännu sämre ut.

Nu går Sverige in i en svagare världskonjunktur med minusräntor, högre arbetslöshet än omvärlden, en kommunsektor som hukar under migrationskostnaderna. Till detta en regering som saknar såväl handlingskraft som politisk riktning och mål. Knappast optimala förutsättningar att klara sämre tider.

Sverige rasar i den internationella arbetslöshetsstatistiken

2019-06-20

Eurostat har nu redovisat arbetslöshetssiffrorna för april, säsongsrensade värden (klicka för större bild).:

Stefan Löfvén lovade före valet 2014 att Sverige år 2020 skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet. Efter åtta år med Alliansen låg Sverige på en 12:e plats. Under valrörelsen 2018 konstaterade vi att Sverige halkat ned till en 18:e plats. Och nu ligger vi på en 20:e plats i EU enligt tabellen ovan (då har jag räknat bort icke EU-länder ur tabellen).

Det är ett helt sanslöst tapp i internationell jämförelse. Endast 8 länder i EU har högre arbetslöshet än Sverige (och då fuskar vi ändå genom att räkna personer i extratjänster som att de är i arbete). Orsakerna till fallet i tabellen är säkert många, men en av de största vet vi säkert. Alltfler nyanlända registreras nu som arbetslösa i takt med att de lämnar etableringsuppdraget. Och trots detta vill nu sex av riksdagens partier öka anhöriginvandringen ytterligare. Bara M och SD står emot.

Jag har sagt det upprepade gånger. Högkonjunkturen har hittills hjälpligt dolt problemen på svensk arbetsmarknad. Men när konjunkturen viker kommer vi att se stora och djupa problem med arbetslöshet i Sverige. Alltför många unga med dålig utbildning och en alltför stor mängd nyanlända som inte har realistisk chans att komma in på svensk arbetsmarknad. Läget är ytterst allvarligt, och regeringen står helt handfallen.

Jag frågar arbetsmarknadsministern om anställningstrygghet i staten

2019-06-16

I debatten i tisdags avslutade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll med ett mycket anmärkningsvärt uttalande om anställningstryggheten för generaldirektörer. Hon menade, i strid med Lagen om Offentlig Anställning, LOA, att det räcker att hon inte har förtroende för en generaldirektör för att kunna sparka denne med omedelbar verkan.

"Vi hävdar att samsyn rådde eftersom Ann-Marie Begler själv sa att hon inte kunde vara kvar om hon inte hade regeringens förtroende, vilket var det som meddelats henne. I annat fall gäller synnerliga skäl enligt LOA. Hade LOA varit tillämplig hade detta varit ett synnerligt skäl. Man kan inte ens för en dag ha en generaldirektör för Försäkringskassan som inte har regeringens förtroende. Därmed hade det funnits ett synnerligt skäl att förflytta generaldirektören."

Det är en självklarhet att regeringen kan flytta på en generaldirelktör genom att inte förlänga ett förordnande. Men i detta fall talar vi om ett omedelbart avskiljande från tjänsten. I lagtexten står uttryckligen att ett omedelbart avskiljande från en tjänst kräver synnerliga skäl, som ska redovisas för den berörde. Ingenstans i några förarbeten anges att bristande förtroende från en minister är ett sådant skäl. Juridiskt innebär just begreppet "synnerliga skäl" att det krävs väldigt mycket. Att just Strandhäll, som tidigare facklig förbundsordförande, uttalar något sådant här i riksdagens talarstol är uppseendeväckande och flera arbetsrättskunniga i riksdagen har reagerat, både politiker och tjänstemän.

Själv såg jag anledning att ställa ganska vass skriftlig fråga till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S), som jag avslutar med att undra om regeringen i och med det som hänt rentav kanske har bildat ny praxis på området? Och om man då också kommer att föreslå lagändring i linje med denna praxis?

"Avser ministern att återkomma med förslag till ny lagstiftning i LOA i enlighet med Regeringskansliets uppenbarligen nya praxis rörande entledigande av generaldirektörer? "

2019-05-05

I fredags hade riksdagen en särskild debatt om de kraftiga neddragningarna på Arbetsförmedlingen. Som jag tidigare berättat handlar det om en personalminskning på 4.500 personer och nedläggning av 130 kontor av 242, alltså drygt hälften av kontoren.

Samma dag besökte jag två av Arbetsförmedlingskontoren i valkretsen, först kontoret i Kinna (som ska avvecklas) och därefter kontoret i Borås. Det var en mycket dämpad stämning och stor oro bland både personal och chefer. Ingen förstår hur man ska kunna sköta alla de uppgifter man är ålagda efter en så kraftig nedskärning, och ingen vet vart myndigheten är på väg och vad slutmålet är.

Jag delar personalens oro över vad denna slakt av Arbetsförmedlingens kontorsnät kommer att medföra. Det kommer självklart att minska Arbetsförmedlingens lokala närvaro, och möjligheten till nära kontakt med kommuner, arbetsgivare och arbetssökande. Många i personalen kommer att sluta, och de kommer väl sannolikt att hitta nya jobb ganska snabbt eftersom många av dem tillhör yrkesgrupper som är efterfrågade. Men deras kompetens kommer att försvinna från Arbetsförmedlingen, samtidigt som alla myndighetens uppgifter finns kvar.

Ett argument för nedläggningarna är digitalisering och självbetjäningstjänster. Men som nyanländ behöver man inte sällan personlig kontakt och hjälp för att komma i arbete. Samma sak gäller många långtidsarbetslösa, personer med funktionshinder, tidigare sjukskrivna och ungdomar som söker sitt första jobb. Digitalisering är jättebra för rutinärenden och många arbetssökande behöver knappast hjälp av ett arbetsförmedlingskontor. Men för personer långt från arbetsmarknaden behövs inte sällan personligt stöd för att komma framåt.

Kritiken mot Arbetsförmedlingen har så länge jag varit politiskt aktiv varit mycket hård. Man räknar gärna på "antalet förmedlade jobb per anställd" men det är en mycket missvisande siffra eftersom Arbetsförmedlingens ansvarsområde är mycket bredare än att bara förmedla jobb. Inte minst har man idag det tunga ansvaret för etableringsuppdraget som innebär att rusta alla nyanlända i arbetsför ålder. Myndigheten borde nog egentligen byta namn.

Arbetsförmedlingen behöver samtidigt reformeras i grunden, detta är något som både arbetsgivare, arbetssökande, politiker och även många som arbetar inom myndigheten är överens om. Men ska man göra stora förändringar av en så viktig verksamhet måste det göras på ett genomtänkt sätt, där exempelvis externa aktörer måste finnas på plats innan kontor avvecklas. Det ger övertaliga anställda möjlighet att gå över till andra aktörer som behöver deras kompetens. Samtidigt tror jag inte man ska inbilla sig att man löser alla problem bara genom att lägga ut arbetsförmedling på externa aktörer. Jag har ju besökt Arbetsförmedlingar I både Australien och Storbritannien som har liknande system som nu diskuteras för Sverige. Det finns många goda effekter men också en hel del frågetecken och vi bör ta till oss även de negativa sidorna av reformerna och undvika samma misstag. Vi får inte heller göra om de misstag som tidigare gjorts i Sverige med oseriösa aktörer. En förändring måste ske noggrant och med god kontroll och man måste avgränsa tydligt vad som är den kvarvarande Arbetsförmedlingens uppgifter.

Arbetsförmedlingens pågående kraftiga neddragning sker utan att det fattats några som helst politiska beslut om vad som ska komma i stället, och utan att budgetramarna minskats så mycket att dessa åtgärder behövs - vare sig i den av riksdagen beslutade budgeten för innevarande år, eller i direktiv från nuvarande regering. I Kinna fick jag en bra sammanställning av förändringarna i myndighetens olika budgetposter som jag ska studera närmare. I M/KD-budgeten som riksdagen röstade igenom skars i vart fall förvaltningsanslaget ned med knappt 400 miljoner. Det är en så kallad "konjunkturanpassning" som ofta gjorts genom åren. I lågkonjunktur tillför man Arbetsförmedlingen tillfälliga extra resurser, och när tiderna blir bättre bör man då också minska i motsvarande mån. Och just nu är vi mitt i en högkonjunktur med ganska låg arbetslöshet. Dessa knappt 400 miljoner kunde Arbetsförmedlingen ha klarat av genom naturlig avgång och anställningsstopp, så stor är personalomsättningen idag. Inga uppsägningar eller kontorsnedläggningar hade behövts.

Arbetsförmedlingens ledning har dessutom sagt att man skulle gjort de stora neddragningarna oavsett M/KD-budgetens besparing. Det beror på två saker. Dels ett omfattande digitaliseringsprojekt där mer av Arbetsförmedlingens arbete ska skötas genom självbetjäningstjänster. Dels har man tagit del av januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L som säger att arbetsförmedlingen i princip ska avvecklas under mandatperioden. När både regeringen och andra vänsterdebattörer skyller Arbetsförmedlingens kraftiga neddragning på M/KD-budgeten är man alltså helt fel ute. Detta budskap är också något som sprids inom Arbetsförmedlingen, och det kändes bra att på plats få personalen min bild av hur det ligger till.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) har i media kritiserat Arbetsförmedlingens ledning för den dramatiska kontorsnedläggningen. Men trots detta agerar hon inte. Hon skyller nedläggningarna på M/KD-budgeten, men hon återställer samtidigt inte anslaget i sin egen vårändringsbudget. Sannolikt för att inte C och L går med på detta. Arbetsmarknadsministern avstår helt enkelt från att agera i frågan, och låter den kraftfulla slakten av kontor fortgå. Regeringen har uppenbart tappat greppet om en av sina största myndigheter, och jag är djupt oroad över vad detta kan få för konsekvenser, inte minst när det gäller det omfattande arbetet att få fler nyanlända i arbete. Skulle vi samtidigt få ett sämre konjunkturläge kan detta sluta riktigt illa.

Ytterligare ett stort problem är att januariöverenskommelsen säger att stora delar av Arbetsförmedlingens verksamhet ska läggas ut på externa aktörer. Myndigheten ska främst bedöma arbetsförmåga och utbildningsbehov, kontrollera upphandlingar och ha kontakter med a-kassorna. Detta kommer medföra ett behov av många nya aktörer. Men hur de ska kunna rekrytera folk när de mest kompetenta redan lämnat Arbetsförmedlingen kan jag inte förstå. Jag förstår inte heller hur den nya bantade Arbetsförmedlingen ska kunna göra sina arbetsförmågebedömningar när man nu gör sig av med många nyckelpersoner som arbetar med just detta. Dessa yrkesgrupper borde rimligen undantas från varsel om man ska kunna driva en framgångsrik verksamhet i framtiden.

Det finns väldigt mycket kritik att rikta mot det som nu sker. Det stora felet är att man först river ned hela dagens struktur, lägger ned kontor och varslar personal, för att sedan i framtiden ta beslut om en ny organisation. Självklart borde man gjort tvärtom. Först ta beslut om hur en ny organisation ska se ut, och sedan organisera verksamheten efter det och ge övertalig personal möjlighet att gå över till andra aktörer och fortsätta sitt viktiga arbete. Det som nu sker riskerar att allvarligt försämra möjligheten att de arbetslösa hjälp och stöd. Och man ska veta att i dagens högkonjunktur är en stor del av de arbetslösa mycket svårplacerade personer som till stor del behöver personlig kontakt och service.

I fredagens riksdagsdebatt var vår arbetsmarknadspolitiske talesperson Mats Green tydlig med att saker måste tas i rätt ordning. Jag kommer själv att driva på för att Moderaterna tydligt agerar för en mer genomtänkt omorganisation av Arbetsförmedlingen, både för personalens, kommunernas, arbetsgivarnas och de arbetssökandes skull. Vi sitter dock i opposition och vill inte regeringen ta ansvar kommer detta att sluta riktigt illa.

Pressmeddelande - Jag besöker Arbetsförmedlingarna i Kinna och Borås

2019-05-02

Pressmeddelande - Jan Ericson (M) djupt oroad över Arbetsförmedlingens situation

Just nu pågår en omfattande slakt av Arbetsförmedlingens kontorsnät, en slakt som riskerar att få mycket svåra följder för både företagens möjlighet att rekrytera, arbetssökandes möjlighet att få jobb och kommunernas möjlighet att samverka nära med Arbetsförmedlingen. Dessutom påverkas Arbetsförmedlingens personal där många kompetenta medarbetare riskerar att helt försvinna från yrket.

Över hälften av Arbetsförmedlingens 242 kontor i Sverige ska avvecklas - utan att det finns några alternativ. Myndigheten lämnar helt 130 orter runt om i landet, bland annat Kinna.

Ett argument för nedläggningarna har varit digitalisering och självbetjäningstjänster. Men som nyanländ behöver man inte sällan personlig lokal kontakt och hjälp för att komma i arbete. Samma sak gäller många långtidsarbetslösa, personer med funktionshinder, tidigare sjukskrivna och ungdomar som söker sitt första jobb.

Den svenska Arbetsförmedlingen behöver samtidigt reformeras i grunden, detta är något som både arbetsgivare, arbetssökande, politiker och även många som arbetar inom myndigheten är överens om. Men ska man göra stora förändringar av en så viktig verksamhet måste det göras på ett genomtänkt sätt, där exempelvis externa aktörer måste finnas på plats innan kontor avvecklas. Det ger övertaliga anställda möjlighet att gå över till andra aktörer som behöver deras kompetens.

Arbetsförmedlingens pågående kraftiga neddragning sker utan att det fattats några politiska beslut och utan att budgetramarna minskats i motsvarande mån - vare sig i den av riksdagen beslutade budgeten för innevarande år, eller i direktiv från nuvarande regering. Trots detta verkar inte arbetsmarknadsministern agera i frågan, utan låter det som sker fortgå. Regeringen har uppenbart tappat greppet om en av sina största myndigheter, och jag är djupt oroad över vad detta kan få för konsekvenser, inte minst när det gäller det omfattande arbetet att få fler nyanlända i arbete.

I morgon fredag den 3 februari hålls en särskild debatt i riksdagen rörande det som nu sker med Arbetsförmedlingen. Själv väljer jag att samma dag besöka två Arbetsförmedlingskontor i valkretsen.

På fredag morgon klockan 9 träffar jag hela personalen på Arbetsförmedlingen i Kinna, ett av de kontor som enligt beslutet ska avvecklas. Jag stannar sedan kvar under förmiddagen och följer verksamheten. Klockan 14 fortsätter jag med ett besök på Arbetsförmedlingens kontor i Borås, där jag bland annat ska träffa Ann-Charlotte Angren, sektionschef för Södra Älvsborg och ett antal av hennes medarbetare.

Vid mitt besök kommer jag främst att lyssna på hur personalen ser på Arbetsförmedlingens framtid och även svara på frågor om hur Moderaterna vill förändra verksamheten. Självklart vill jag också uttrycka mitt stöd för det arbete som många engagerade medarbetare gör i ständig motvind från politik och media.

Jag finns tillgänglig för media under dagen - slå mig enklast en signal på mobilen!

Hälsningar

Jan Ericson, Ubbhult
riksdagsledamot finansutskottet (M)

Fortfarande finns det ingen som tar ansvar för Arbetsförmedlingen

2019-04-21

Den 29 mars ställde jag frågan om regeringen har tappat kontrollen över Arbetsförmedlingen. Så här skrev jag då:

Min fråga kvarstår. Det har nu snart gått ytterligare en månad utan att regeringen skickat några tydliga signaler om att Arbetsförmedlingens ledning genomför neddragningar som är oacceptabla. Tolkningen av arbetsmarknadsministerns tystnad efter den närmast valhänta kritiken av Arbetsförmedlingens generaldirektör är att hon inte tänker agera ytterligare. Kanske har hon rent av lovat Centerpartiet och Liberalerna att låta AF:s ledning gå hårt fram och snabbavveckla hela verksamheten?

Neddragningarna slår extremt hårt mot både arbetsgivare och arbetssökande när AF-kontor läggs ned utan att det finns några andra alternativ. Arbetsförmedlingens personal behandlas också på ett helt orimligt sätt, Jag har haft ett antal samtal de senaste veckorna med anställda på olika Arbetsförmedlingar, bland annat i Sjuhärad, som är djupt oroliga för det som händer. För kommunerna spolieras samtidigt det samarbete man tidigare haft med lokala AF-kontor. Allt detta sker i ett läge när arbetslösheten slutat minska och stora mängder nyanlända samtidigt ska försöka komma ut på arbetsmarknaden.

Det som just nu sker med Arbetsförmedlingen är inget annat än en skandal. Man hanterar inte en stor omläggning av arbetsförmedlingen på detta oansvariga sätt. En sådan förändring måste göras genomtänkt och välplanerat. I dag är det helt uppenbart att ingen tar något ansvar alls för att det ska finnas en fungerande arbetsförmedling i Sverige. Vare sig S-MP-regeringen själv eller dess samarbetspartier, C och L. Det är faktiskt anmärkningsvärt.

Har regeringen tappat kontrollen över Arbetsförmedlingen?

Att Arbetsförmedlingen (AF) har stora brister och inte levererar tillräckligt bra resultat i form av förmedlade jobb är knappast någon hemlighet. Det var därför Alliansen gick till val på att göra om AF till mer av en myndighet som bedömer de arbetssökandes behov och arbetsförmåga, hanterar ersättningar och gör kontroll av kompletterande aktörer, medan själva förmedlingen av jobb och att rusta de arbetssökande med utbildning och praktik efterhand läggs ut på andra. Detta är också något som C och L fått igenom i sin januariöverenskommelse med regeringen, men det är mest allmänna skrivningar, inget konkret. Det finns alltså inga beslut som motiverar Arbetsförmedlingens stora neddragning.

Moderaterna och Kristdemokraterna gjorde en viss besparing på Arbetsförmedlingen i vår vinnande statsbudget för 2019. Men de besparingar som gjordes innebär att AF trots detta har ovanligt stora resurser för att vara i en högkonjunktur. De neddragningar som AF nu aviserar kan omöjligen kopplas till vår mindre konjunkturanpassning av budgeten utan motsvarar helt andra och mycket större summor.

Hur man än vänder på det har Arbetsförmedlingens ledning tagit beslut om enorma neddragningar av Arbetsförmedlingens verksamhet utan att det finns några politiska beslut om detta. I Sjuhärad läggs exempelvis samtliga fem arbetsförmedlingskontor utanför Borås ned i sin helhet. Över hela landet handlar det om 132 nedlagda kontor. Att arbetssökande i övriga kommuner inte längre kan träffa en arbetsförmedlare på hemmaplan är en kraftig försämring av servicen.

Arbetsförmedlingens ledning agerar ytterst ovarsamt och ogenomtänkt när man nu förbereder en snabbavveckling av de flesta arbetsförmedlingskontor, och detta innan man har några alternativ på plats. Att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) uttrycker hård kritik mot Arbetsförmedlingens generaldirektör och ledning räcker inte. En ledning som agerar på eget bevåg utan att grunda det på politiska beslut och regleringsbrev har rimligen förbrukat sitt förtroende.

Vi måste självklart arbeta för en långsiktig förändring av Arbetsförmedlingen i linje med det Alliansen lovade före valet, men det måste ske genomtänkt på ett sätt som inte går ut över de arbetssökande. Man måste också se till att duktiga arbetsförmedlare får en chans att gå över till andra aktörer så man inte slarvar bort kompetens. En så stor förändring av den svenska Arbetsförmedlingen är inget man hastar fram på det destruktiva sätt som AF:s ledning nu gör. Det känns nästan som något slags trotsig markering mot politikerna.

Arbetslösheten har börjat öka igen

2019-03-17

I veckan som gick presenterade SCB sin arbetsmarknadsstatistik för februari. 358 000 personer var arbetslösa, vilket motsvarar en arbetslöshet på 6,6 procent (säsongsrensat 6,2%). Antalet arbetslösa ökade med 21.000 personer, motsvarande 0,3 procentenheter, jämfört med samma månad 2018. Sysselsättningen hade samtidigt ökat med 54 000 personer till 5 093 000 personer. Det motsvarar en sysselsättningsgrad på 68,0 procent. Sverige har alltså både fått fler i arbete och fler arbetslösa. Förklaringen är inte så komplicerad, det stora asylmottagandet för några år sedan gör att vi både fått fler i arbete och fler arbetslösa - samtidigt.

Det är viktigt att känna till att det också är ungefär 19.000 personer som befinner sig i extratjänster. Extratjänsterna är alltså de 100% skattefinansierade tillfälliga anställningar som inte får konkurrera med riktiga jobb. I statistiken räknas extratjänsterna som ett vanligt arbete. I verkligheten är det dock frågan om en ren arbetsmarknadsåtgärd, som dessutom är tidsbegränsad, inte ett riktigt jobb. I alla andra sammanhang räknas människor i åtgärder som arbetslösa i statistiken. Trots detta räknas alltså alla dessa personer som att de är i arbete, enligt instruktion från regeringen. Om man räknar bort dessa 19.000 ur statistiken så har alltså arbetslösheten ökat med 40.000 personer på ett år. Trots högkonjunktur. Tack vare den M/KD-budget som riksdagen tog beslut om avskaffas nu extratjänsterna, som kostar enorma pengar men där endast 6% har gått vidare till riktiga arbeten efter åtgärden. Det finns uppenbarligen bättre sätt att få arbetslösa i arbete.

Antalet arbetslösa ungdomar i åldern 15–24 år ökade med 23 000 till 118 000. Ungdomsarbetslösheten uppgick till 19,7 procent i februari (säsongsrensat 17,2%). Påståendet från arbetsmarknadsministern att "ungdomsarbetslösheten i praktiken försvunnit" är med andra ord mycket vilseledande, även om ungdomsarbetslösheten såklart minskat en hel del under högkonjunkturen. Samtidigt ska man veta att det - precis som tidigare - är en stor andel av de arbetslösa ungdomarna som studerar. Hela 75.000 av de 118.000. En del söker extrajobb, andra söker jobb för att ha försörjning efter examen, medan andra studerar för att de inte fått jobb. Det är en komplex bild. Men även om man räknar bort alla de studerande så ligger ungdomsarbetslösheten på över 7%, Trots högkonjunktur. Det är högre för befolkningen som helhet.

Sammantaget har Sverige fortfarande en god arbetsmarknad och hög sysselsättning, även om arbetslösheten historiskt är hög för att vara i en högkonjunktur. Minskningen i arbetslöshet de senaste åren kunde varit betydligt kraftigare om vi fört en mer jobbskapande politik, stramat upp vissa bidragssystem, haft en stramare migrationspolitik och en bättre integrationspolitik. Just nu döljer högkonjunkturen hjälpligt de problem på svensk arbetsmarknad som kommer att blossa upp på allvar när konjunkturen försvagas.

Nya vilseledande "glädjesiffror" över hur snabbt nyanlända kommer i arbete

Denna nyhet från Arbetsförmedlingen idag är helt enkelt grovt vilseledande. I pressmeddelandet (klicka på bilden) kan man ta del av de underliggande siffrorna.

Visst har den öppna arbetslösheten sjunkit, från 7,4 till 7,0% på ett år. Högkonjunkturen har varit stark under 2018, så allt annat hade förvånat. För inrikes födda är minskningen enligt pressmeddelandet 9.000 personer och för utrikes födda 11.000.

Samtidigt har extratjänsterna ökat från 12.000 till 19.000 personer på ett år. Extratjänsterna är alltså de 100% skattefinansierade tillfälliga anställningar som inte får konkurrera med riktiga jobb. I statistiken räknas extratjänsterna som ett vanligt arbete. I verkligheten är det dock frågan om en ren arbetsmarknadsåtgärd, som dessutom är tidsbegränsad, inte ett riktigt jobb. I alla andra sammanhang räknas människor i åtgärder som arbetslösa i statistiken.

Extratjänsterna går främst till nyanlända. Det senaste året har arbetslösheten bland utrikes födda alltså officiellt minskat med 11.000 personer och samtidigt har antalet personer i extratjänster ökat med 7.000 personer. Den verkliga minskningen är alltså endast 4.000 personer av 211.000 utrikesfödda arbetslösa på ett år. I stark högkonjunktur! När Arbetsförmedlingen i sitt pressmeddelande påstår att arbetslösheten bland utrikes födda minskar "markant" är det grovt vilseledande.

Till saken hör dessutom att långtifrån alla nyanlända anmäler sig som arbetssökande. Den verkliga arbetslösheten bland nyanlända är betydligt större i praktiken och mycket högre andel lever på bidrag än bland de inrikes födda.

Läget är allvarligt och det finns verkligen inte utrymme för glättiga pressmeddelanden från Arbetsförmedlingen.

Interpellationsdebatt med arbetsmarknadsministern

I dag hade jag interpellaitonsdebatt med arbetsmarknadsministern om min interpellation rörande arbetslöshetsmålet. Här är mina huvudsakliga anföranden i omgång ett och två i debatten. Några nedslag i vår replikväxling i övrigt:

* Arbetsmarknadsministern berömde sig och regeringen för att arbetslösheten minskat och sysselsättningen ökat de senaste fyra åren. Jag påpekade att det snarare handlar om att hela Europa gått från den sjupaste krisen på nästan 100 år (finanskrisen) till en av de starkaste högkonjunkturerna på länge. Självklart har det betydelse för arbetslöshetren och sysselsättningen. De enda som ger regeringen äran är deras egen budgetproposition från i höstas där de själva skriver att halva förbättringen beror på regeringens politik. Få andra analytiker håller med. Ärligt talat ser jag inget i det regeringen gjort som förbättrat situationen, snarare är det så att arbetslösheten minskat trots regeringens politik. Skattehöjningar och ökad migration har försämrat läget.

* Arbetsmarknadsministern hävdade att det inte på 36 år varit så få som levt på olika bidrag, och åberopar SCB. Problemet är bara att etableringsersättningen till nyanlända inte räknas som bidrag i statistiken. Och där finns runt 60.000-70.000 personer som lever på 100% bidrag från skattebetalarna. Tar man med dessa håller inte ministerns fina siffror, utan beidragsberoendet är fortsatt mycket stort.

* Arbetsmarknadsministern påstår att nyanlända snabbare kommer i arbete och egen försörjning idag än tidigare. Jag menar att det är fel. Dels räknar hon som sagt in personer i extratjänster som anställda. Dels räknar hon etableringsersättningen som inkomst trots att det är ett bidrag. Om man gräver djupare i statistiken ser man snabbt att det knappast skett någon mätbar förbättring alls när det gäller hur snabbt nyanlända kommer i egen försörjning. Trots stark högkonjunktur. Som jag nämnde i debatten är det endast 7% som kommer i arbete utan subventioner efter två år i etableringsuppdraget! Detta är ett allvarligt misslyckande för Sverige som nation.

* Arbetsmarknadsministern framhöll att färre nu finns i Fas 3. Det är såklart korrekt, eftrersom man avvecklar denna åtgärd. Men många av dem som tidigare fanns i Fas 3 blir nu antingen förtidspensionerade eller går hemma och gör ingenting alls. I vilken mån detta är bättre än att delta i Fas 3 vet jag inte. Fas 3 var för övrigt betydligt bättre än vad man kan tro av samhällsdebatten.

Jag ställer interpellation om regeringens slopade arbetslöshetsmål

2019-02-04

I valrörelsen 2014 gjorde Socialdemokraterna stor sak av sin målsättning att Sverige år 2020 skulle ha den lägsta arbetslösheten av EU:s 28 medlemsländer. Sedan dess har utvecklingen dock gått åt rakt motsatt håll. Från september 2014 till september 2018 hade Sverige tappat från 12:e till 18:e plats i EU när det gäller låg arbetslöshet.

På frågan om målsättningen varit klok svarade finansministern i november: ”Jag tror att jag som en minister i en övergångsregering inte ska recensera tidigare regeringars mål.”

I regeringsförklaringen den 21 januari nämndes inte arbetslöshetsmålet en enda gång av statsministern. Det förefaller alltså som att regeringen slutligen har insett det alla andra sett sedan länge: Socialdemokratisk politik kommer inte att ta oss närmare full sysselsättning.

Med anledning av detta har jag ställt denna interpellation till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S). Det ska bli en intressant debatt med henne den 7 februari på eftermiddagen.

Regeringen överger äntligen det orealistiska arbetslöshetsmålet

2019-01-23

Under hela förra mandatperioden ifrågasatte bland annat jag och moderaterna regeirngs arbetslöshetsmål, nämligen att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. När Löfven-regeringen tillträdda låg Sverige på 12:e plats i EU när det gäller arbetslöshet. På bara fyra år har Sverige fallit till en 18:e plats.

I regeringsförklaringen nämndes inte längre arbetslöshetsmålet och under dagen har det framkommit att regeringen Löfven inte längre har kvar sitt mål. När man får kritik för att man skrotar målet skyller man på M/KD-budgeten som beslutades i december! Det är en helt fantastisk undanflykt. Det finns inget i M/KD-budgeten som skulle öka arbetslösheten, däremot en del beslut som kommer att minska den om inte den nya S/MP-regeringen river upp besluten.

Man kan konstatera att Stefan Löfvens vallöfte i valrörelsen 2014 om EU:s lägsta arbetslöshet 2020 var en bluff och att man saknade politiska förslag som skulle kunna leda dit. I det läget är det bra att man skrotat löftet. Det Sverige behöver nu är inte femårsplaner i gammal sovjetisk anda, utan en politik som i varje läge minimerar arbetslösheten och skapar maximalt med jobb. Oavsett om vi är i högkonjunktur elle lågkonjunktur.

Märklig kritik mot slopad skattereduktion för fackföreningsavgift

Fram till 2007 fanns rätt till skattereduktion för inbetald fackföreningsavgift. Alliansen avskaffade denna rätt samtidigt som vi införde jobbskatteavdraget, som ju gav mångdubbelt större skattesänkningar till alla löntagare. För en normal löntagare blev det sammanlagt över en hel extra månadslön (!) i handen efter Alliansens fem jobbskatteavdrag.

Inför valet 2014 lovade Socialdemokraterna att återinföra rätten till skattereduktion för fackföreningsavgift. Detta påstods vara centralt för att försvara den svenska modellen och underlätta för facket att rekrytera nya medlemmar. Konstigt nog var frågan inte mer angelägen än att S-MP-regeringen väntade ända till halvårsskiftet 2018 för att återinföra skattereduktionen - alltså drygt två månader före årets val. Ingen löntagare har alltså än så länge upplevt någon skattereduktion för den inbetalda fackföreningsavgiften enligt det nya systemet, det syns först i deklarationen till våren.

I samband med att Moderaterna och Kristdemokraterna nu ger löntagarna ytterligare skattesänkningar tar vi bort skattereduktionen för inbetald fackföreningsavgift. Den skattesänkning löntagarna samtidigt får kompenserar detta med god marginal.

Vi gör också andra saker som minskar löntagarnas skatt, exempelvis tar vi bort överindexeringen av bensinskatten som annars hade ökat bensinpriset kraftigt kommande årsskifte. Nu kommer bensinskatten "bara" att följa inflationen. För alla som pendlar med bil till jobbet kommer detta att medföra lägre kostnader än om S-MP-regeringens budget hade fått gälla.

Det viktigaste när det gäller skattereduktionen för fackföreningsavgift är att de fackliga organisationerna rimligen borde ha bättre argument för att rekrytera nya medlemmar än att man får en skattereduktion på 25% av fackföreningsavgiften. Har man inget bättre att locka med lär man knappast kunna rekrytera några medlemmar ändå.

Blev Stefan Löfven den svenska modellens baneman?

Vi var många som varnade när statsminister Löfven för ett år sedan i Göteborg höll ett brandtal om behovet av ett socialt ramverk inom EU, och även fick EU-ländernas representanter att underteckna en deklaration om detta. Vi var många som oroade oss för att EU skulle använda denna deklaration om en "social pelare" som förevändning för att klampa in på nya områden som hittills varit nationell lagstiftning. Och nu ser vi allt fler försök från EU att lägga sig i både nationell lagstiftning om socialförsäkringar och den arbetsmarknadsreglering vi i Sverige i huvudsak hanterat genom kollektivavtalslösningar mellan arbetsmarknadens parter.

I dag skriver Sydsvenska Dagbladet på ledarplats om detta. Det är oroväckande läsning. Man kan inte låta bli att fundera över om det blev den gamle fackbossen Löfven som till slut lyckades sänka den svenska modellen på arbetsmarknaden? Vi får väl se. Ett makthungrigt EU är inte att leka med...och Stefan Löfven släppte ut anden ur flaskan. Det är som bekant inte så lätt att stoppa in anden igen.

Påståendet om "fler nyanlända i arbete" är en bluff

2018-11-10

I dag har jag denna debattartikel i Borås Tidning. Den som följer bloggen känner igen mycket från mitt blogginlägg nyligen om samma sak. Nämligen den falska bilden som sprids av regeringen, Arbetsförmedlingen och media om att allt fler nyanlända kommer i arbete. Det är inte så - det handlar om falsk statistik där man räknar personer i den 100% skattefinansierade arbetsmarknadsåtgärden "extratjänster" som personer "i arbete". (Klicka på bilden för större storlek).

Sverige halkar efter övriga EU när det gäller arbetslösheten

2018-11-02

Europaportalen (informationsorgan som drivs av Sveriges Kommuner och Landsting, näringslivsorganisationer och ett antal fackliga organisationer från LO, TCO och SACO) har idag denna artikel om hur Sverige halkar efter övriga EU när det gäller arbetslösheten.

På fyra år har Sverige fallit från plats 12 till plats 18 över EU-länder med lägst arbetslöshet. Det är en utveckling som går rakt motsatt den röd-gröna regeringens mål om EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

De senaste fyra åren har Sverige tappat flera placeringar i listan över EU-länder med lägst arbetslöshet: från plats 12 till plats 18. Det visar statistik från Eurostat. Sedan september 2014 har arbetslösheten minskat snabbare i övriga EU än i Sverige. Om utvecklingen fortsätter kan arbetslösheten i Sverige snart överstiga EU-genomsnittet.

Den svenska arbetslösheten på 6,5% ligger nu bara aningen lägre än EUI-genomsnittet på 6,7%. Och Sverige har alltså halkat ned på en 18:e plats. Hela listan finns i artikeln. Lägst är arbetslösheten i Tjeckien (2,3%) följt av Tuyskland och Polen på 3,4% och Nederländerna på 3,7%. Danmark ligger på en niondeplats med 4,8% arbetslöshet, betydligt lägre än Sverige.

Till saken hör att den svenska arbetslösheten dessutom är friserad eftersom de helt statligt finansierade extratjänsterna, en arbetsmarknadsåtgärd som inte får konkurrera med "riktiga jobb" räknas som arbete i statistiken, trots att det i praktiken är en arbetsmarknadsåtgärd och att deltagarna borde räknas som arbetslösa. Trots detta statistikfiffel ligger alltså Sverige så illa till. Jag funderar över vad som händer när konjunkturen vänder nedåt? Sannolikt har det redan börjat...

Påståendet att "allt fler nyanlända får jobb" är starkt vilseledande

2018-11-02

I går presenterade Arbetsförmedlingen nya siffror över hur det går för de nyanlända som genomgått etableringsupdraget, alltså de två år hos arbetsförmedlingen som nyanlända i arbetsför ålder ska genomgå för att rustas för den svenska arbetsmarknaden.

I dagsläget finns enligt Arbetsförmedlingens pressmeddelande runt 60.000 personer i etableringsuppdraget. Ungefär 3.000 personer lämnar etableringsuppdraget varje månad och Arbetsförmedlingen för statistik över hur personerna sedan går vidare - till utbildning, arbete eller arbetslöshet.

I pressmeddelandet igår hävdade Arbetsförmedlingen att "Allt fler nyanlända får jobb". Hela 44% har enligt Arbetsförmedlingen gått vidare till utbildning eller jobb, vilket är en ökning med 12% på ett år. Jag tycker det är ett mycket vilseledande påstående. I den figur Arbetsförmedlingen lagt ut på hemsidan kan man se flera intressanta saker:

Andelen som går vidare till utbildning, arbete, nystartsjobb och arbete med andra stöd är i princip helt oförändrat över tid och ligger runt 30-35% sedan flera år. Det som "lyfter resultatet" är extratjänsterna, som ökat sin andel med 11% (översta grå fältet). Extratjänster är helt skattefinansierade och tidsbegränsade anställningar i offentlig sektor, för arbetsupgifter som inte ens får konkurrera med "riktiga jobb", och där arbetsgivaren dessutom får en kontant bonus (!) av staten för varje person man anställer. Förhoppningen är ju att personer i extratjänster efterhand ska komma ut i riktiga arbeten. Det finns absolut exempel på att detta lyckats, och när det fungerar är det såklart glädjande, men i vilken omfattning detta sker finns det väldigt lite statistik på än, eftersom inte så många uppnått tidsgränsen för extratjänsterna än. Men att kalla en plats i denna helt skattefinansierade åtgärd för att den nyanlände "fått jobb" är verkligen att handskas ovarsamt med sanningen. I praktiken är det en arbetsmarknadsåtgärd, och de som finns i sådana åtgärder brukas normalt räknas som arbetslösa i statistiken. Men genom regeringens direktiv till ansvariga myndigheter har man helt enkelt bestämt att dessa personer ska räknas som anställda i stället för arbetslösa.

Nystartsjobben som Alliansen införde är betydligt bättre än extratjänsterna. De innebär i vart fall att den anställde har ett riktigt jobb med riktiga arbetsuppgifter, samt att arbetsgivaren i vart fall står för en del av lönekostnaden. Och resultaten av nystartsjobben går att följa upp, vi vet att många faktiskt får en vanlig osubventionerad anställning när nystartsjobbet upphör.
Men det är fortfarande en subvnetionerad anställning.

Det allvarliga med de nyanländas etablering är
1. Att 56% av de som gått igenom etableringsprogrammet inte överhuvudtaget går vidare till vare sig utbildning, arbete eller ens subventionerade extratjänster.
2. Att endast 7% går vidare till ett arbete utan subventioner. Trots stark högkonjunktur. Hur många av dem som har ett heltidsarbete som de kan försörja sig på framgår inte heller - alla former av jobb, även deltid med låg omfattning räknas in.
3. Att en statlig myndighet via direktiv från regeringen aktivt vilseleder medborgarna med att personer i en helt skattefinansierad arbetsmarknadsåtgärd räknas som "anställda".

I längden är det endast egen försörjning på ett arbete utan subventioner som duger. Och dit har vi en enormt lång väg. Att Arbetsförmedlingen försöker skönmåla läget hjälper inte - verkligheten är som den är oavsett.

Diskrimineringslagen motverkar integration på arbetsmarknaden

Farah Alhajeh hade sökt jobb hos ett tolkföretag i Uppsala. Vid intervjun ville hon, som är muslim, inte ta en man i hand utan la i stället handen på sitt bröst som hälsning. Företaget avbröt då rekryteringen och ledde ut henne från kontoret.

Företaget hävdar att man inte kan acceptera andra sätt att hälsa än handskakning. Andra hälsningssätt som har sin grund i religion och gör skillnad mellan könen är kränkande och kan leda till konflikter på arbetsplatsen.

Kvinnan anmälde ärendet till DO (Diskrimineringsomvbudsmannen) som ansäg att diskriminering förelåg. Även en oenig AD (Arbetsdomstolen) beslutade med rösterna 3-2 att företagets agerande var fel – och går på DO:s linje. Domstolen konstaterar att för att Sverige ska leva upp till Europakonventionens krav måste diskrimineringslagen omfatta detta. Domstolen dömer det aktuella företaget att betala 40.000 kronor i diskrimineringsersättning till kvinnan.

Här är SVT:s nyhet om ärendet

Jag anser att domen är hårresande. Självklart måste ett företag (i detta falll alltså ett tolkföretag) kunna kräva att alla anställda hälsar på samma sätt på alla människor av båda könen. Att detta betraktas som diskriminering är fullständigt orimligt. AD:s dom går rimligen mycket längre än vad Europakonventionen kräver, jag har i vart fall inte hört talas om någon liknande dom från något annan europeiskt land.

Det är inte heller det första "handskakningsärendet" som behandlats i svensk domstol. Det har förekommit både friande och fällande domar, lite beroende på omständigheterna. Risken med dagens rättsläge är att personer med utländska namn inte ens kommer att kallas till anställningsintervju för att arbetsgivare inte vill riskera att göra sig skyldig till brott mot diskrimineringslagen om man känner vid intervjun att den arbetssökande inte passar in på arbetsplatsen. Dagens diskrimineringslag motverkar i praktiken integration av nyanlända på svensk arbetsmarknad.

Min slutsats är att diskrimineringslagen måste ses över snarast och reglerna om diskrimineringsersättning ändras. Det är också något jag motionerat om i riksdagen flera gånger de senste åren, senast i denna motion förra hösten. Blir jag omvald till riksdagen kommer det vara en av de frågor jag kommer att fortsätta driva efter valet.

Arbetslösheten ökar - om man inte döljer den med falsk statistik

Det låter ju vid första anblicken ganska bra. Men om man samtidigt vet att det finns minst 15.0000 personer i så kallade "extratjänster", alltså arbeten som "inte finns" och som inte får konkurrera med riktiga jobb, men där arbetslösa ändå garanteras avtalsenig lön som betalas av staten, så blir siffrorna inte lika trevliga. Dessa 15.000 personer är ju egentligen arbetslösa och i en arbetsmarknadsåtgärd. Men eftersom regeringen bestämt att detta ändå ska räknas som riktiga jobb så döljer man 15.000 arbetslösa i statistiken. Om man räknade dessa 15.000 som arbetslösa som man borde hade alltså arbetslösheten ökat med 11.000 personer sedan juni 2017 i stället för att ha minskat med 4.000. Den korrekta arbetslöshetssiffran blir då 7,4% idag.

Slutsatsen är att den verkliga arbetslösheten i Sverige ökat det senaste året, trots högkonjunkturen.

För övrigt är vare sig 7,2% eller 7,4% arbetslöshet i högkonjunktur något vidare utgångsläge när konjunkturen vänder ned. Inte ens med den friserade arbetsslöshetssiffran har regeringen mycket att skryta med. Under Alliansregeringen, sommaren 2008 i högkonjunkturen före finanskrisen samma år, var exempelvis arbetslösheten lägre.

Dagens S-MP-regering har styrt under den kanske starkaste världskonjunkturen på decennier, och trots detta har man försuttit alla chanser att göra ordentliga reformer på arbetsmarknaden. Den starka konjunkturen och statistiktrixande döljer de underliggande problemen. Det har varit fyra bortkastade år för Sverige. Notan till svenska folket kommer i nästa lågkonjunktur.

Lite uppföljning av en av mina debatter i Almedalen

2018-07-11

Jag får en del återkoppling från olika debatter och seminarier som jag deltog i i Almedalen. Den mest bevakade var absolut a-kassedebatten som arrangerades av Sveriges A-kassor. De har lagt ut ett sammandrag och web-sändrning av debatten.

Även tidningen Kommunalarbetaren kommenterar debatten.

Nya projektpengar löser inte problemen i utanförskapsområdena

2018-06-27

Gårdagens "nyhet" från regeringen att man vill ge mer pengar till kommuner som har stora problem med utanförskap och segregation. Projektpengarna kan "sökas" av ett antal utpekade kommuner, och exempelvis kan Göteborg få maximalt 33 miljoner om året och Malmö 22 miljoner. Man kan fundera över vilka underverk detta ska göra för Malmö som redan idag får 5.000 miljoner i utjämningsstöd från andra svenska kommuner. De nya 22 miljonerna ska alltså lösa det som de 5 miljarderna inte klarat?

Att regeringen kallar detta för "en långsktig strategi för att bryta segregationen i Sverige" är närmast en hån mot svenska folket. Det hade varit ärligare att säga att man inte har någon idé alls om vad man ska göra åt situationen, och att man därför gör som man brukar - duttar ut lite mer pengar från osss skattebetalare för att det ska framstå som att man visar handlingskraft. Man försöker helt enkelt köpa väljarnas röster med deras egna pengar.

Om det var brist på pengar i våra kommuner som orsakade utanförskap, sociala problem och kriminalitet i våra förorter hade problemen knappast funnits i landet med världens nästan högsta skatter. Alltså är det inte mer projektpengar till kommunerna som är lösningen. Lika lite som att man löser problemen genom att bygga ännu fler fritidsgårdar.

Ska man vända utvecklingen är det konkret politik som gäller. Tydlig migrationspolitik som bromsar tillflödet av fler människor utan arbete och försörjning, tydlig integrationspolitik som gör människor anställningsbara och där man ställer krav för att betala ut ersättningar, fler vägar in på arbetsmarknaden för dem med lägre utbildning, en skola som fungerar även i utanförskapsområdena, ett rättssamhälle som skapar trygghet med insatser mot hedersvåld och moralpoliser som begränsar människors frihet, fler synliga poliser som skapar trygghet och gör det möjligt att driva butiker och får människor att våga gå ut och inte minst krafttag mot kriminella gäng som försöker ta makten över bostadsområden. Allt detta är möjligt om man använder pengarna rätt. I den mån pengar behöver tillföras ska det vara permanenta pengar som inte behöver "sökas" utan som fördelas via statsbudgeten.

Nio goda skäl att underkänna regeringens arbetsmarknadspolitik

2018-06-21

I går var jag siste anmälde talare i riksdagsårets och mandatperiodens sista ärendedebatt. Jag passade på att hålla ett riktigt brandtal om regeringens misslyckande när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Orsaken är att jag tycker regeringen kommit alldeles för lätt undan när det gäller arbetsmarknadsläget - högkonjunkturen och regeringens statistiktrixande döljer hjälpligt de omfattande problemen på svensk arbetsmarknad, men under ytan finns problem och obalanser som är ovanligt stora för att vara i en högkonjunktur. Här är mina nio punkter:

För det första:
Arbetslösheten ligger enligt både SCB och Arbetsförmedlingen på en historiskt hög nivå för att vara mitt under en högkonjunktur. Enligt Arbetsförmedlingen ligger arbetslösheten på 7,1%, enligt SCB 6,5%. Som jämförelse kan nämnas att under Alliansregeringen var arbetslösheten nere runt 4,5% strax före finanskrisen hösten 2008. Det gav oss ett bra utgångsläge när arbetslösheten sedan ökade. Idag är arbetslösheten alltså ungefär 50% högre än 2008 i Arbetsförmedlingens statistik.

För det andra:
Arbetslösheten sjunker alldeles för långsamt för att vara i en stark högkonjunktur. Senaste året har de öppet arbetslösa minskat med endast 14.000 personer, från 364.000 till 350.000. Utan extratjänsterna hade arbetslösheten inte minskat alls.

För det tredje:
Regeringen gömmer arbetslösa genom att flytta dem mellan kolumner i statistiken. Ett exempel är de nämnda extratjänsterna. De ca 15.000 som finns i extratjänster räknas inte som arbetslösa, trots att de har vad man skulle kunna kalla för en pågående arbetsmarknadsåtgärd. Regeringens mål är 30.000 personer i extratjänster år 2021, till en kostnad av 30 miljarder. Förutom att staten står för hela lönekostnaden betalar man även en bonus (!) till kommuner eller landsting för varje extratjänst som tillskapas. Ändå räknas deltagarna som personer i arbete i statistiken, eftersom regeringen bestämt att det ska ses som en riktig anställning. Det finns fler exempel på hur regeringen med kreativ bokföring får arbetslösheten att se lägre ut än den är, och hur man vänt arbetslinjen till en bidragslinje. Subventionerade tjänster staplas på hög för att putsa arbetslöshetssiffrorna.

För det fjärde:
Sverige sackar efter i internationell jämförelse. Regeringen lovade att ha lägst arbetslöshet i EU 2020. Nu är det 1,5 år dit. Och sedan löftet utfärdades har Sverige halkat ned från en 12:e till en 16:e plats i EU. Varför lyckas den svenska regeringen så mycket sämre än omvärlden?

För det femte:
Skillnaden i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda är chockerande stor. För inrikes födda ligger arbetslösheten runt 3-4 procent, bland utrikes födda uppemot 20 procent. Ylva Johansson och Socialdemokraterna lovade före valet 2014 att alla nyanlända ska vara i arbete inom två år. Detta har misslyckats totalt. Och nu ger man alltså samma vallöfte igen. Varför ska vi tro på det den här gången?

För det sjätte:
Regeringen skryter om att allt fler nyanlända kommit i arbete 90 dagar efter etableringsuppdraget. Men det är en falsk bild. Endast 7% har gått vidare till ett arbete utan stöd. Det är samma nivå som 2012 och bara en procentenhet högre än för ett år sedan. Den minimala ökningen beror helt på att fler hamnat i de konstgjorda och dyra extratjänsterna. I Arbetsförmedlingens aprilrapport kan man se att knappt 2% av de utrikesfödda arbetslösa har fått ett arbete det senaste året, mot 6,4% av de inrikes födda! Skillnaderna mellan inrikes och utrikes födda snarare förstärks!

För det sjunde:
Regeringen låtsas i debatten närmast som om ungdomsarbetslösheten försvunnit. Men ungdomsarbetslösheten är fortfarande högre än den totala arbetslösheten. 9,1 procent av ungdomarna 18-24 år var inskrivna som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen i april. Hela 46.748 ungdomar var öppet arbetslösa. Det motsvarar alla invånare i en medelstor svensk stad. Vi vet dessutom också att antalet arbetslösa ungdomar brukar öka efter vårterminens slut, så siffrorna lär vara än värre efter sommaren.

För det åttonde:
Långtidsarbetslösheten har ökat under mandatperioden. Att de långtidsarbetslösa blivit fler är allvarligt. Det är nu, i högkonjunktur, man borde fått ut fler av dessa på arbetsmarknaden. När konjunkturen vänder kommer dessa personer att stå längst bak i kön till nya jobb.

För det nionde:
Arbetsförmedlingens matchning fungerar dåligt, vilket inte minst Riksrevisionens rapport pekar på. När riksrevisionen skriver att man ”rekommenderar att Arbetsförmedlingen överväger att genomföra mer ingående analyser av jobbchansförsämringen och vad den kan bero på” är det ett inlindat sätt att säga att Arbetsförmedlingen inte gör sitt jobb. Förtroendet för Arbetsförmedlingen är lågt och Arbetsförmedlingens kompetenta personal kommer inte till sin rätt i dagens organisation. Det är dags för ett ordentligt omtag, avveckla dagens Arbetsförmedling och skapa något nytt som fungerar bättre.

Här är mitt anförande i textform. Och här är debatten i sin helhet från riksdagens videoupptagning.

Arbetsmarknadsutskottets ordförande Raimo Pärssinen (S) blev så upprörd över mitt anförande att han under sin andra replik närmast tappade kontrollen av ilska. Han menade att jag både talade osanning och svartmålade, rent av "spydde galla". Men jag berättade faktiskt bara om hur läget just nu ser ut på svensk arbetsmarknad. Om det är att "svartmåla" och "spy galla" så säger det mest om hur illa läget faktiskt är. Allt jag sa i mitt anförande var noga kontrollerade fakta och alla siffror kommer från officiell statistik. Verkligheten svider ibland. Jag kommer att återkomma i dessa frågor under valrörelsen, närmast i några debatter jag ska delta i under Almedalsveckan i början av juli.

Förslaget om entreprenörsansvar onödigt och skadligt för småföretagen

2018-06-20

I går hade riksdagen debatt om regeringens förslag till ny lagstiftning om entreprenörsansvar för löneutbetalningar. Förslaget innebär att det företag som anlitar ett annat företag som underentreprenör också blir ansvarigt för undernetreprenörens löneskulder till sina anställda. Ett i grunden orimligt förslag. Lagförslaget har ursprungligen grund i ett EU-beslut som måste tas in i svensk rätt, men som regeringen som vanligt "kryddat" ordentligt, en så kallad "överimplementering" som vi brukar säga på politikerspråk.

Här är hela anfrandet från min moderata kollega Jessika Roswall. En väl strukturerad sammanfattning av fem bärande argument mot den nya lagen.

Kortfattat:
1. Det finns inga belägg för att den osunda konkurrensen i byggbranschen handlar om obetalda lönefordringar. Den nya lagen vilar på mycket vaga grunder.
2. De nya reglerna riskerar att få allvarliga konsekvenser för mindre företag i branschen eftersom huvudentreprenörer kan välja bort dessa till förmån för större aktörer som man litar på kommer betala ut sina löner
3. Betaltiderna för underentreprenörer riskerar att förlängas ytterligare för att hu vudentreprenören vill vara säker på att inte drabbas av krav på betalkning för underentreprenörers löner till sina anställda
4. Lagförslaget sätter den svenska modellen med ansvarstagande parter ur spel - det finns redan reglering av dessa frågor i flera kollektivavtal på byggområdet
5. Den nya lagen går väldigt mycket längre än vad EU-direktivet kräver. Det handlar dels om strikt ansvar för huvudentreprenören, vilket inte EU kräver. Det handlar om löner till alla anställda, inte bara till utstationerade som EU kräver, och det handlar om ansvar för underentreprenörers löner i obegränsat antal steg (EU kräver bara ett led).

Det mest fascinerande i dagens debatt var nog att SD:s representant började sitt anförande med att kritisera alla beslut som kommer från EU som som tar ifrån Sverige beslutanderätten i olika frågor. Sedan uttalade han sitt stöd för regeringens förslag som går mycket längre än EU-rätten kräver. Det är inte alltid lätt att hänga med i turerna.

Konstitutionsutskottet biföll min KU-anmälan av justitieministern

2018-06-13

Konstitutionsutskottet har nu redovisat årets så kallade gransningsrapport, alltså den kritik man riktat mot ministrar i regeringen. Ingen regering i modern tid har fått så många anmärkningar från KU som dagens regering fått denna mandatperiod. Hela 49 gånger. I särklass mest kritik har riktats mot statsministern och utrikesministern, båda har fått den mest omfattande kritiken genom tiderna som drabbat någon regering. Och detta från ett i stort sett enigt KU.

KU riktade i år 11 anmärkningar mot ministrar i sittande regering och en mot en minister i den förra Alliansregeringen. I stort sett var KU enigt i sin kritik även i år. Den viktigaste kritiken rörde skandalen kring Transportstyrelsen där bland annat statsminister Löfven fick hård kritik, samt hanteringen av Sveriges kandidatur til FN:s säkerhetsråd där utrikesministern fick hård kritik.

Bland de övriga anmärkningarna finns den KU-anmälan jag gjorde av justitie- och migrationsminister Morgan Johansson för att han spred falska uppgifter om arbetslösheten. Ett enigt KU instämde i min kritik och skriver följande i sin granskningsrapport (ärendet behandlas på sidan 300-306, och slutsatsen redovisas på sidan 306):

"Det i granskningsärendet aktuella uttalandet av justitie- och migrations-ministern gjordes i ett Twittermeddelande. Utskottet konstaterar att det av utredningen i ärendet framgår att statsrådet i sitt uttalande om arbetslösheten bland utrikes födda redovisade statistik som inte mer än i möjligen begränsad utsträckning inkluderade den grupp uttalandet avsåg. Uttalandet gav därmed en missvisande bild. Justitie- och migrationsministern ansvarar för sina uttalanden och därmed även för att de uppgifter som han lämnar är korrekta. Att det aktuella uttalandet gjordes på hans personliga Twitterkonto saknar i sammanhanget betydelse."

Det känns bra att KU är tydliga med att en minister bör tala sanning.

Svensk arbetsmarknad just nu - som att sitta i baren på Titanic

2018-06-10

Skriver i Borås Tidning idag. "När man gräver lite djupare i arbetsmarknadsstatistiken infinner sig känslan av att sitta i baren på Titanic". (Klicka för läsbar storlek)

Oväntat förslag om begränsad strejkrätt från arbetsmarknadens parter

2018-06-07

Beskedet i tisdags om att arbetsmarknadens parter träffat en uppgörelse om begränsning av strejkrätten var minst sagt intressant. Efter den långvariga konflikten i Göteborgs hamn har de centrala facken (LO, TCO och SACO) och arbetsgivarorganisationerna kommit överens i en unik uppgörelse. "Strejkrätten begränsas om syftet inte är att teckna kollektivavtal". Målet är att förslaget från parterna ska göras till lagstiftning så att det binder alla aktörer på arbetsmarknaden.

Jag har inte hunnit läsa förslaget i sin helhet, utan endast läst det i nyhetsmedia än, men min spontana reaktion är att jag välkomnar att parterna tagit fram ett förslag. Det ger ju såklart en helt annan styrka än om regeringen låtit en utredning ta fram förslaget. Regeringen säger sig också vara positiv till parternas förslag och säger att man prioriterar denna framför sin egen kommande utredning. Även Svenskt Näringsliv välkomnar överenskommelsen. I går meddelade både Moderaterna och Kristdemokraterna att även våra partier ser positivt på överenskommelsen.

Om jag förstått förslaget rätt kan man lite förenklat säga att den föreslagna lagstiftningen i praktiken innebär att man kodifierar det som redan gäller som praxis på svensk arbetsmarknad - att när väl ett kollektivavtal är träffat så råder fredsplikt mellan parterna. Det är det som är hela poängen med den svenska modellen, att arbetsgivaren vet att när man tecknat ett kollektivavtal så slipper man också konflikter på arbetsplatsen. Tyvärr respekterar inte vissa "fristående" fackliga organisationer denna grundprincip. Man förbehåller sig rätten att använda konfliktvapnet trots att man har kollektivavtal. Hamnarbetareförbundet är ett av de förbund som öppet säger att man inte respekterar fredsplikten.

Frågan är bara om det liggande förslaget verkligen löser situationen i Göteborgs Hamn? Det berörda fackförbundet, Hamnarbetareförbundet, lär knappast acceptera strejkbegränsningen och har inte heller varit med vid diskussionerna. Hamnarbetareförbundet kan ju enligt förslaget dessutom fortsätta strejka för att få kollektivavtal - vilket LO-förbundet Transport motsätter sig. Och då är man tillbaka där man började...

Jag ska nu ägna lite tid åt att läsa in mig på förslaget lite mera i detalj. Jag tycker som jurist och tidigare fackligt aktiv att det finns en del frågetecken, men det klarnar förhoppningsvis. Tills vidare nöjer jag mig med att konstatera att det är positivt att parterna tillsammans tagit fram ett förslag om en mer balanserad konflikträtt än den som råder idag.

I dag debatterade jag införandet av karensavdrag i stället för karensdag

2018-05-23

I dag representerade jag moderaterna i Socialförsäkringsutskottets debatt om regeringens proposition om att ersätta dagens karensavdrag vid sjukdom med ett procentuellt karensavdrag. För den som arbetar normal arbetstid fem dagar i veckan blir karensavdraget lika stort som dagens karensdag. Men för den som arbetar längre men färre arbetspass varje vecka (exempelvis nattarbete inom vård och omsorg) blir karensavdraget lägre än med dagens karensdag. Samma sak för vissa grupper som arbetar deltid. Lagförslaget kommer att skapa större rättvisa för den som blir sjuk. Vissa kollektivavtal innehåller redan liknande regler, men nu blir det även reglerat i lag.

Bakgrunden till förändringen är ett förslag från den parlamentariska socialförsäkringsutredningen där jag var moderat ledamot. Jag var en av dem som drev på för en förändring och en enig utredning ställde sig bakom förslaget. Utredningen lämnades över till regeringen redan i januari 2015, men först nu, drygt tre år senare, kan riksdagen ta beslut om saken. Moderaterna och Alliansen stödjer förslaget.

Här är mitt anförande i dagens debatt (klicka för läsbar storlek):

Citerad i Borås Tidning om regeringens trixande med statistik

2018-05-22

Apropå mina inlägg på bloggen, facebook och twitter häromdagen.

Även väljarna vill förändra LAS

2018-05-21

Att Allianspartierna vill förändra LAS vet nog alla vid det här laget. Vi anser att regeln att den med kortast anställning sägs upp först vid arbetsbrist väger alltför tungt när man avgör vem som ska tvingas sluta vid övertalighet. Kompetens bör påverka mer än idag. Ibland löser man i praktiken detta med avtalsturlistor, och för små företag kan man göra två undantag från turordningen enligt LAS, men för många företag räcker inte dagens undantagsmöjligheter för att trygga fortsatt verksamhet, eftersom man ändå kan tvingas säga upp sina viktigaste medarbetare.

Det intressanta är att det nu, vad jag vet för första gången, kommit en opinionsundersökning där det framgår att även väljarna tycker det är dags att reformera LAS. Mätningen är utförd av Inizio, på beställning av Svenskt Näringsliv, och visar att det finns stöd i väljarkåren för en förändring av LAS-reglerna.

Totalt är det 67 procent, av väljarna som är för att arbetsgivare fullt ut eller delvis ges större möjlighet att påverka vilka som får behålla jobbet vid uppsägningar. Stödet för att kompetens och prestation värderas högre än anställningstid ökar. Bland Alliansväljare är flertalet, 89 procent, för en förändring av LAS-reglerna, bland rödgröna anhängare är motsvarande siffra 40 procent, och för SD-anhängare 79 procent.

Min tro är att allt fler inser att deras egen anställning äventyras i en situation där företaget tvingas göra sig av med kompetenta medarbetare på grund av arbetsbrist. Jag brukar ta exemplet med säljare. Om ett företag går halvdåligt och därför anställer en stjärnsäljare, är det denne säljare som tvingas sluta först om man senare måste säga upp några av sina säljare. Effekten kan bli att företaget går ännu sämre på grund av minskad försäljning, vilket äventyrar fler jobb. Om man i stället kan behålla stjärnsäljaren kan utvecklingen vändas och företaget leva vidare. Många anställda ser nog kopplingen mellan att företaget värnar om sin mest kompetenta personal och att man klarar konkurrens och lågkonjunktur.

Jag tycker att Alliansen ska våga prata om LAS-frågan med större självförtroende, även om detta självklart bara är en av en mängd pusselbitar för att skapa ett bra företagsklimat i landet. Och att LO och Socialdemokraterna av och till tar till groteska lögner som att vi vill urholka anställningstryggheten eller "avskaffa LAS" tycker jag vi ska ta med jämnmod. Ju sämre opinionsläget blir för Socialdemokraterna, desto hårdare och mer osann retorik kommer man att använda, främst mot oss moderater. Men det blir inte mer sant för att man höjer tonläget. Vi måste kunna föra en balanserad diskussion och förklara varför det är viktigt för alla löntagare att man värnar om svenska företags konkurrenskraft, och även vara ödmjuka i hur exakt nya regler bör se ut. Det bästa vore givetvis om arbetsmarknades parter gemensamt kunde hitta en lösning som gör lagstiftning onödig.

Regeringen döljer arbetslöshet genom "extratjänster"

2018-05-18

I dag kommer nya uppgifter om hur regeringen målmedvetet försöker dölja arbetslösheten genom att gömma arbetslösa i statistiken. Vi känner igen metoden. Före valet 2006 försökte den dåvarande s-regeringen dölja arbetslösheten genom att förtidspensionera bort stora mängder arbetslösa. Då försvann de med ett penndrag ur arbetslöshetsstatistiken. Nu är det dags igen. Denna gång är det extratjänster som används.

Extratjänster är speciella tjänster i offentlig sektor där staten, förutom att täcka hela lönekostnaden, även betalar en bonus till kommuner eller landsting för varje extratjänst som tillskapas. Syftet i sig är gott, att arbetslösa på detta sätt ska få in en fot på arbetsmarknaden. I vissa kommuner har det också fungerat, och personer har gått från extratjänster över till riktiga jobb. Men det är samtidigt en mycket dyr åtgärd som dessutom kan tränga ut riktiga jobb inom vård och omsorg. Regeringens mål är 30.000 personer i extratjänster år 2021, till en kostnad av 30 miljarder (!).

I mars meddelade regeringen att 27 procent har fått osubventionerade anställningar efter deltagande i extratjänster. Sett till kostnaden för insatsen är det inte särskilt imponerande. Det har även kommit kritik mot att en majoritet av extratjänsterna gått till personer med gymnasial eller eftergymnasial utbildning som med stor sannolikhet skulle ha kunnat etablera sig utan subventioner. Särskilt i dagens arbetsmarknadsläge där efterfrågan på arbetskraft är stor i många sektorer, inte minst inom vård och omrogsyrkena.

Det är också så att de som finns i extratjänsterna räknas som anställda, dvs som att de har ett arbete. De räknas inte som arbetslösa, vilket de borde, eftersom de har jobb som "inte finns" - i syfte att senare få ett riktigt jobb. Det är helt klart att jämföra med en ren arbetsmarknadsåtgärd, och då brukar man också räknas som arbetslös i statistiken. I mars var det 14.000 personer som fanns i extratjänster. Utan extratjänsterna skulle arbetslösheten förra månaden varit 7,5 procent jämfört med den uppgivna siffran 7,2 procent.

Man kan konstatera att regeringen alltså lägger ca 14 miljarder på att gömma arbetslösa i en ny kolumn i statistiken, och att man därmed döljer en del av arbetslösheten. Som vanligt med andra ord.

Debatt hos Svensk Näringsliv om framtidens arbetsförmedling

2018-05-18

I dag deltog jag i en träff hos Svenskt Näringsliv i Göteborg om hur man ser på framtidens Arbetsförmedling. Efter intressanta föredrag och utfrågning av ett antal företagare deltog jag i en politikerpanel och berättade hur Moderaterna och Alliansen ser på saken.

Från Alliansens sida är vi tydliga med att vi vill ersätta dagens Arbetsförmedling med en vassare och smalare myndighet som kartlägger den arbetslöses behov och sköter myndighetsutövning, kontroll och uppföljning, medan externa aktörer sköter själva matchningen. Det finns idag många etablerade aktörer som gör ett bra jobb, och som genom ökad specialisering och bättre arbetsgivarekontakter kan ge de arbetssökande ett bättre stöd och bättre matchning. Det finns redan duktiga rekryterings och bemanningsföretag, sociala företag och ideella organisationer som gör ett utmärkt arbete. Genom ett ratingsystem där man löpande utvärderar resultaten kan man efterhand gallra bort sämre aktörer och ersätta dem med bättre och därmed hela tiden vässa verksamheten.

Jag påpekade i debatten att de finns många mycket duktiga arbetsförmedlare som idag inte fullt ut kommer till sin rätt eftersom Arbetsförmedlingen har så många mål och uppgifter. Många av dessa förmedlare kan sannolikt gå över till externa företag och aktörer och få jobba med de de är bra på - att matcha arbetslösa mot arbetsgivarnas behov. Jag tror många arbetsförmedlare då skulle få både ett intressantare arbete i en mindre organisation och kanske också bättre betalt. En stor reformering av Arbetsförmedlingen skulle därmed vara bra både för arbetsgivare, arbetslösa och för arbetsförmedlarna själva. Dessutom visar erfarenheter från utlandet (Australien, Storbritannien, Nederländerna, Canada mfl) att samhällets kostnader kan minska.

Jag pressade arbetsmarknadsministern om integrationen

2018-05-17

Vid dagens frågestund i riksdagen ställde jag en fråga till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S). Den lät ungefär så här:

Nyligen berömde sig regeringen för att allt fler nyanlända kommer i arbete. Exempelvis skrev arbetsmarknadsministern själv på twitter för två dagar sedan om en ”markant ökning av andelen nyanlända som kommer i arbete efter etableringen, dvs efter två år”.

De faktiska siffrorna är enligt Arbetsförmedlingen att 4.700 personer det senaste året gått vidare till arbete eller utbildning efter etableringsfasen. Jag begärde ut mer detaljerade siffror från Arbetsförmedlingen och fick igår beskedet att det är 742 (!) personer av dessa 4.700 som fått ett arbete utan stöd. 658 har gått vidare till studier, och resterande har arbete eller åtgärder som tex extratjänster med olika typer av stöd.

De senaste åren har ca 62.000 personer funnits i etableringsuppdraget. Av dessa fick alltså 742 personer ett arbete utan stöd. Det motsvarar 1,2%. Om man räknar alla 4.700 som gått vidare till arbete, åtgärder, extratjänster eller utbildning är det 7,5% som haft någon nytta av etableringsåren. 92,5% har alltså gått igenom två års etableringsuppdrag utan att det har lett till någonting alls.

Tycker verkligen arbetsmarknadsministern det är något att skryta om?

I andra rundan följde jag upp med detta:

Ännu värre blir det när man jämför utvecklingen för inrikes respektive utrikes födda. Arbetslösheten bland inrikes födda är 3,7%, medan den är 20,5% bland utrikesfödda. I april var 146.000 inrikes födda arbetslösa, och 204.000 utrikes födda. Av de inrikes födda är det 6,4% av de arbetslösa som fått jobb det senaste året. Av de utrikes födda är det endast 2%.

Tvärtom mot vad arbetsmarknadsministern och andra regeringsföreträdare hävdat de senaste dagarna förstärks ju skillnaden på arbetsmarknaden mellan inrikes och utrikes födda!

Ministerns svar var att de nyanländas etableringstid minskat kraftigt det senaste året. Det är ett svar som jag anser är kraftigt vilseledande. Dels räknar man alla personer i extratjänster som att de har ett arbete, dels räcker det att man jobbar en timme i veckan för att räknas som sysselsatt. Många av jobben är inte heltid, och de flesta är olika typer av subventionerade anställningar. Dessutom anmäler sig inte alla i arbetsför ålder till arbetsförmedlingen, och det är bara dessa som säknas som arbetssökande i statistiken. Om man räknar andelen av alla nyanlända som kommit i ett ickesubventionerat arbete och försörjer sig själv är siffrorna pinsamt låga.

Jag berättade också häromdagen att skillnaden i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda är chockerande stor. För inrikes födda är arbetslösheten 3,7 procent, bland utrikes födda är den 20,5 procent. I april var 146 000 inrikes födda inskrivna som arbetslösa, en nedgång med 10 000 personer på ett år. Samtidigt minskade antalet inskrivna arbetslösa som är utrikes födda från 208 000 till 204 000 personer, alltså endast 4.000 på ett år. När Arbetsförmedlingen och regeringen skriver att "allt fler nyanlända kommer i arbete" är det en sanning med modifikation. Knappt 2% av de utrikes födda arbetslösa har alltså fått ett arbete det senaste året (4.000/208.000). För inrikes födda är det 6,4% av de arbetslösa som fått ett jobb (10.000/156.000). Klyftorna mellan inrikes och utrikes födda växer, tvärtemot vad ministern påstår.

Besök hos bussbolaget Keolis

I dag besökte jag och mina moderata kolleger i Riksdagens arbetsmarknadsutskott bussbolaget Keolis i Stockholm. Keolis är ett mycket stort globalt bussföretag, ägt av franska staten, och bedriver busstrafik i alla delar av världen. I Sverige bland annat i Stockholm, Göteborg, Karlstad och för Dalatrafik.

Vi fick en intressant rundtur i bolagets nybyggda depå i Fredriksdal och fick en inblick i hur man arbetar med avancerad logistik och planering för att få busstrafiken att fungera. Vi fick också veta att man lägger 100 miljoner per år på bränsle till bussarna, en inte oansenlig summa. Alla Keolis bussar går på biogas, vilket kostar 40% mer än att köra på diesel, men som samtidigt ger en bättre miljö.

Temat för vårt besök var främst att tala om rekryteringsbehov och integration. Behovet av både bussförare (och även mekaniker) är väldigt stort. Inte minst går många busschaufförer i pension. Men antalet sökande till lediga tjänster minskar. Keolis har därför startat en egen körskola för att utbilda busschaufförer som efter godkänt förarprov garanteras arbete hos Keolis. I dag är övert 70% av chaufförerna utrikes födda och man har därmed också en viktig roll för integrationen. Man kräver godtagbar svenska och B-körkort för att antas till bussförarutbildningen.

Andra utbildningsvägar till busschaufför är via Arbetsförmedlingen, men de utbildar alldeles för få. Man kan även utbilda sig privat vid en körskola, men det kostar väldigt mycket. Keolis erbjuder även sådana utbildningar, men då kostar det 45.000 för ett körkort. Kostnaderna för en bussförarutbildning kan på marknaden ligga uppemot 75-100.000 kronor. Det är mycket dyrt för Keolis att driva en egen körskola, men man har inga andra alternativ i dagens läge.

Vi kom även in på mitt förslag om studielån för alla typer av körkort. Det skulle ge lika spelregler för alla chaufförsyrken och det skulle bespara samhället stora kostnader för dagens arbetsmarknadsutbildningar till exempelvis busschaufför och lastbilschaufför. Det skulle också ta bort dagens orättvisor att vissa får sin utbildning betalt medan andra måste bekosta den själv. Jag är övrtygad om att studielån för körkort både skulle göra fler anställningsbara, lösa rekryteringsbehoven och samtidigt spara skattemedel. Keolis personalchef höll med mig, och jag tänker fortsätta argumentera för denna fråga internt i moderaterna så att en ny regering eventuellt kan ta tag i detta efter valet.

Många varningstecken på en tudelad arbetsmarknad

2018-05-15

Gårdagens rapport från Arbetsförmedlingen innehåller många tänkvärda fakta. Att arbetslösheten fortsätter att sjunka, om än långsamt, är givetvis bra. Liksom att sysselsättningsgraden är hög. Båda sakerna är dock naturliga efter en följd av flera år av stark högkonjunktur. Men det finns också många varningstecken.

1. Arbetslösheten ligger på 7,1%. Mitt under en stark högkonjunktur. Det är en mycket hög nivå för att vara mitt under en stark högkonjunktur. Som jämförelse kan nämnas att under Alliansregeringen var arbetslösheten nere runt 4,5% strax före finanskrisen hösten 2008 (se bild ovan). Det gav oss en låg ingångsnivå när arbetslösheten sedan ökade. Idag är arbetslösheten alltså 50% högre än 2008. Om konjunkturen vänder nedåt går vi in i en lågkonjunktur med en förhållandevis hög arbetslöshet. Det riskerar att skapa en mycket allvarlig situation.

2. Alla arbetslösa syns inte i statistiken. Exempelvis ingår inte de asylsökande som väntar på besked i arbetskraften, vilket gör att den verkliga arbetslösheten i verkligheten än ännu högre. De som finns i extratjänster ingår inte heller i statistiken, trots att de i verkligheten har vad man skulle kunna kalla för en pågående arbetsmarknadsåtgärd. Men eftersom regeringen betraktar en extratjänst som en riktig anställning räknas dessa som personer i arbete.

3. Arbetslösheten sjunker alldeles för långsamt för att vara i en stark högkonjunktur. Senaste året har de öppet arbetslösa minskat med endast 14.000 personer, från 364.000 till 350.000.

4. Skillnaden i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda är chockerande stor. För inrikes födda är arbetslösheten 3,7 procent, bland utrikes födda är den 20,5 procent. I april var 146 000 inrikes födda inskrivna som arbetslösa, en nedgång med 10 000 personer på ett år. Samtidigt minskade antalet inskrivna arbetslösa som är utrikes födda från 208 000 till 204 000 personer, alltså endast 4.000 på ett år. När Arbetsförmedlingen och regeringen skriver att "allt fler nyanlända kommer i arbete" är det en sanning med modifikation. Knappt 2% av de utrikes födda arbetslösa har fått ett arbete det senaste året (4.000/208.000). För inrikes födda är det 6,4% av de arbetslösa som fått ett jobb (10.000/156.000).

5. Integrationen går uselt, till skillnad mot den bild Arbetsförmedlingen och Socialdemokraterna försöker ge. 4.700 personer har hittills i år gått vidare till arbete eller studier efter avslutat etableringsuppdrag. Med tanke på att det för ett år sedan fanns över 62.000 personer i etableringsuppdraget är denna takt helt oacceptabelt låg. Många av de 4.700 har dessutom gått till olika subventionerade anställningar som extratjänster eller andra åtgärder, och hur många som gått vidare till studier framgår inte. Hur många som fått ett riktigt arbete utan subventioner som man kan försörja sig på framgår inte heller, men jag håller på och söker fakta om detta. Men med tanke på antalet personer i extratjänster lär det vara försvinnande få.

6. Ungdomsarbetslösheten är fortfarande högre än den totala arbetslösheten. 9,1 procent av ungdomarna 18-24 år var inskrivna som arbetslösa, sammanlagt var 46.748 ungdomar öppet arbetslösa, varav 9 269 inom etablering (alltså nyanlända).

Sammanfattningsvis är arbetsmarknaden stark för inrikes födda med god utbildning och svag för utrikes födda och ungdomar som saknar gymnasieutbildning. Dessa utsatta grupper har svårt att få arbete även i högkonjunktur, och när konjunkturen vänder ned kommer det att bli ännu svårare. Det är därför vi är så kritiska mot regeringen som inte tar vara på högkonjunkturen för att göra viktiga reformer på arbetsmarknaden och inom integrationen. När konjunkturen vänder nedåt är det för sent.

Högkonjunkturen döljer just nu hyfsat problemen på svensk arbetsmarknad, men jämför man med tidigare högkonjunkturer har abretslösheten bitit sig fast. Och den som tänker ett steg längre känner nog som jag en ganska stor oro för vad som händer i nästa lågkonjunktur.

Skrämmande fakta om exploatering av utländsk arbetskraft i Sverige

2018-05-08

För en dryg vecka sedan träffade jag och ett par moderata tjänstemän Arbetsmiljöverket och Gränspolisen för att diskutera det samverkansprojekt mellan olika myndigheter som pågår för att motverka osund konkurrens, arbetskraftsexploatering och svartarbete. Förutom Arbetsmiljöverket och Polisen medverkar Migrationsverket, Ekobrottsmyndigheten, Jämställdhetsmyndigheten, Transportstyrelsen och Kustbevakningen. Vid vissa tillslag eller inspektioner deltar även Skatteverket. I Sverige finns fem nationella team som arbetar i olika regioner i landet.

Jag tillhör väl kanske dem som ansett mig ha en hyfsat bra bild av läget, och vet att det finns omfattande problem. Men faktum är att det vi fick höra var betydligt värre än vad jag trodde. Organiserat och mycket utstuderat utnyttjande av utländsk arbetskraft förekommer i mycket stor utsträckning.

Bara i Storstockholm uppskattar man att 40.000 personer (!) lever illegalt och av dessa arbetar kanske hälften utan tillstånd. Det handlar om personer som fått avslag på sin asylansökan, det handlar om personer som avvisats från landet men som sedan återvänt, och det handlar om personer som är helt okända för svenska myndigheter och som kommer via andra EU-länder där de ibland kan ha tillfälliga uppehållstillstånd som dock inte ger dem rätt att arbeta i annat EU-land. Exempelvis finns många ukrainare som har kommit via Polen där de har sådana tillfälliga uppehållstillstånd. Många tvingas betala stora pengar för olika handlingar som ger dem möjlighet att vistas inom EU, priser på uppemot EUR 3.000 för en visering är inte ovanligt. Även en del EU-medborgare förekommer i dessa sammanhang, även om fattiga EU-medborgare oftare enligt polisen ägnar sig åt tiggeri, prostitution och ibland ren kriminalitet.

Utöver dem som vistas och arbetar illegalt här förekommer omfattande utnyttjande av personer som har ett beviljat arbetstillstånd. Och det gäller i alla branscher, inte bara de med "enkla jobb" som diskuterats i debatten. Illegal arbetskraft förekommer exempelvis inom bygg, stenläggning, asfaltläggning, restaurang, bilverkstäder, bilrecond, billackeringar, transporter, gröna näringar, tvätterier, frisörer, skönhetsvård och massage.

Bland annat förekommer handel med arbetstillstånd och falska anställningsavtal. Ofta redovisas formella kollektivavtalsvillkor till Migrationsverket, men i verkligheten följs inte de arbetstider som anges och lönerna betalas visserligen till bankkonton, men dessa konton har ofta inte den anställde själv tillgång till utan de kontrolleras av den kriminelle arbetsgivaren, som sätter in lönen på kontot, för att sedan ta ut lönen med hjälp av bankomatkort. Sedan får en byggjobbare nöja sig med 35 kronor i timmen kontant i handen medan den kriminelle arbetsgivaren behåller resten. Löner för städare kan ligga så lågt som på 12 kronor i timmen. En stenläggare kan få 200 kronor om dagen.

Vi fick också veta att det finns "byggbussar" i Stockholm som kör runt på morgnarna och hämtar daglönare som körs till byggarbetsplatser där det saknas folk. Man får lön per timme och vet inte om man får jobba mer än en dag. De som vill ha daglönejobb ställer sig vid vissa busshållplatser och får hoppas att det kommer en buss som hämtar upp.

Den illegala arbetskraften tvingas ofta sova i ouppvärmda lokaler, exempelvis byggbodar, tomma kontorslokaler och industrilokaler eller källarutrymmen. Nedan en "bostad" längst in i en bilverkstad (foto Arbetsmiljöverket). Det förekommer även tältläger och uttjänta husvagnar. Ibland får man betala stor del av lönen för boendet. Arbetsmiljön är ofta mycket dålig och arbetsplatsolyckorna många, även om de ofta tystas ned och aldrig rapporteras.

http://www.ericsoniubbhult.se/images/20180206/amv1.jpg

http://www.ericsoniubbhult.se/images/20180206/amv2.jpg

Man menade att det nästan inte finns någon byggarbetsplats där det inte förekommer någon typ av fusk. De nya säkerhetssystemen där anställda måste visa särskilt ID-kort för att komma in fungerar inte heller. I Östeuropa förekommer omfattande tillverkning av falska id-kort, som sedan används för att illegala anställda ska kunna ta sig in på stora byggarbetsplatser. När Arbetsmiljöverket kommer ut på inspektion är det vanligt att en del av de som jobbar där plötsligt försvinner. Ovan th en bild från en sådan inspektion - när Arbetsmiljöverket kom sprang en grupp anställda över gatan och ställde sig i en busskur (foto Arbetsmiljöverket).

Omfattningen av fusket är närmast chockerande. Att ge sig på de legala arbetskraftsinvandrarna känns lite som att börja i fel ände, även om fusk som sagt förekommer i stor omfattning även inom det systemet. Jag är den förste att stödja tydligare kontroller från Migrationsverkets sida för att motverka fusk med arbetskraftsinvandring. Men det stora problemet är givetvis omfattande illegal arbetskraftsinvandring. Till stor del beror den på att Sverige inte har kontroll över vilka som passerar vår gräns. Detta är ett mycket svårlöst problem, men så länge vi har fri rörlighet inom EU måste Sverige möta problemen med fler kontroller och inspektioner av arbetsplatser och kraftfullare åtgärder mot upptäckt fusk. Myndigheterna får många tips både från privatpersoner, företag och fackliga organisationer, men man har alltför lite resurser för att hinna med allt. Om vi inte bekämpar denna typ av brottslighet slår vi i längden ut de seriösa företagen och lämnar över verksamheten till kriminella grupperingar.

Jag tror få svenskar inser hur stort detta problem är, och att vi behöver lägga betydligt större resurser på detta. Vi måste även fortsätta utveckla samarbetet mellan olika myndigheter. Självklart måste vi också bli bättre på att bekämpa skuggsamhället på andra sätt. Att se till att personer som saknar uppehållstillstånd avvisas, och dra in alla förmåner och rättigheter för dessa personer är en självklarhet. Att bekämpa organiserad brottslighet är en annan viktig sak - de kriminella nätverken arbetar ofta med alla typer av kriminalitet och driver även företag som sysselsätter svart eller illegal arbetskraft.

De öppna gränserna inom Schengenområdet är bra på många sätt, men det blir för mig allt mer uppenbart att baksidorna är enormt stora. Så stora att jag allt oftare funderar över den närmast hädiska tanken för en moderat om det verkligen är värt det. I vart fall krävs det mycket kraftfulla åtgärder på många olika plan om vi ska fortsätta vara med i detta system med öppna gränser inom EU. I dag fungerar det uppenbarligen inte.

Stefan Löfven har gått vilse i migrationspolitiken

2018-04-28

I dag skriver jag i Borås Tidning om hur statsminister Löfven och regeringen gått helt vilse i migrationspolitiken. Man vill alltså låta 9.000 vuxna icke arbetande män utan asylskäl få stanna i landet, samtidigt som man vill kasta ut arbetskraftsinvandrare som arbetar, betalar skatt och försörjer sig själva. Detta är inget annat än ett totalt sammanbrott för all logik i svensk migrationspolitik.

Regeringen börjar i fel ände om arbetskraftsinvandringen

2018-04-19

Regeringens besked igår om att motarbeta arbetskraftsinvandring för enklare jobb och bara godkänna den när det gäller nyckelkompetens riskerar att slå väldigt fel.

Jag har själv vid upprepade tillfällen funderat kring det orimliga i att vi behöver rekrytera utomnordisk arbetskraft för städjobb, enklare restaurangjobb, bärplockning, skogsplantering och enklare jobb inom jordbruket, samtidigt som vi har massor av människor med låg utbildning som behöver ett arbete. I denna del gör regeringen självklart rätt analys, det är mycket märkligt att inte alla dessa lågutbildade arbetslösa söker dessa jobb.

För företag i dessa branscher är det helt hopplöst att uppleva att man inte får några sökande till utannonserade jobb. Jag har under åren fått väldigt många konkreta vittnesmål på detta. Det som då återstår är att försöka rekrytera utomlands. I annat fall finns det ingen som kan utföra jobben. Det kan medföra att man tvingas begränsa sin verksamhet eller rent av avveckla den, vilket in sin tur gör andra anställda arbetslösa. Om ingen plockar bären eller planterar skogen blir helt enkelt inte dessa jobb gjorda. Och då blir det också färre som får jobb på syltfabriken eller plantskolan som driver upp granplantor. Om man inte har tillräckligt många diskare för att hålla restaurangen öppen både dagtid och kvällstid måste man minska öppethållandet, och skapar då färre jobb åt andra restauranganställda. Om ingen vill ta ett ledigt städjobb så blir det någon annan arbetsplats som inte får städat och då inte heller kan hålla öppet. Den grönsaksodlare som inte får hjälp med skörden när det är säsong för det kan helt enkelt inte fortsätta sin verksamhet. Så här kan man fortsätta - jobb som inte kräver så hög utbildning kan samtidigt vara "nyckeltjänster" på andra sätt, eftersom de är en viktig kugge för det aktuella företaget.

Problemet är inte att regeringen ser problemet. Man börjar i fel ände. Om nyanlända och ungdomar med låg utbildning avstår från att söka de jobb som finns har vi ett strukturellt problem. Uppenbarligen lönar det sig bättre att leva på olika bidrag och ersättningar än att arbeta. I vart fall är inte den ekonomiska skillnaden att ta ett arbete med avtalsenlig lön tillräckligt stor för att man ska tycka det är meningsfullt. I den situationen borde regeringen se över bidragssystemen och regelverken i övrigt. Man borde exempelvis inte kunna fortsätta leva på bidrag om man vägrar söka de lediga jobb som finns. Och man borde ta till sig moderaternas förslag om bidragstak som gör att det för en nyanländ exempelvis alltid lönar sig att ta ett arbete framför att leva på bidrag. Om man genomför dessa saker kommer behovet att rekrytera lågutbildad arbetskraft från utlandet rimligen att i det närmaste upphöra av sig själv.

I stället för att göra reformer av bidragssystem och regelverk ger sig Socialdemokraterna på den enda möjlighet företagen ibland har att rekrytera, ivrigt påhejade av Sverigedemokraterna. Och detta på ett byråkratiskt sätt där en myndighet ska pröva om det finns ett särskilt behov på arbetsmarknaden och där man dessutom ska ställa ett krav på viss utbildningsnivå på den som vill arbetskraftsinvandra. Reglerna kommer till och med att bli ännu hårdare än de var innan 2008 när Alliansen införde dagens regelverk. Företagen kommer inte längre att själva få bedöma behovet av en utländsk rekrytering. Det är helt enkelt ett helt oacceptabelt förslag.

Enligt Stefan Löfvén är det idag endast 6.000 personer i hela landet som har denna typ av "enklare jobb" som arbetskraftsinvandrare. Och vi har jämförelsevis runt 5 miljoner förvärvsarbetande i Sverige. Oavsett hur man ser på frågan är det med andra ord knappast ett stort samhällsproblem. Att hundratusentals arbetslösa avstår från att söka de enklare jobb som annonseras ut och hellre lever på ersättningar och bidrag är däremot ett väldigt stort samhällsproblem.

Jag kommenterade saken på twitter i morse:

Moderata riksdagsgruppen på besök hos TCO

2018-04-18

I går kväll var den moderata riksdagsgruppen inbjuden till TCO där ordförande Eva Nordmark och ett antal av förbundens företrädare tog emot oss och helt enkelt berättade om vilka politiska frågor TCO:s medlemmar tycker är viktiga i det kommande valet. Vi fick också en föredragning om hur TCO:s medlemmar röstar (det ligger väldigt nära riksgenomsnittet totalt), samt TCO:s centrala syn på vissa frågor.

Vi bjöds även på en buffé efteråt, och man hade dagen till ära gjort väldigt speciella tårtor...

Möte med SACO om integration av nyanlända akademiker

2018-03-22

I dag träffade jag och några moderata kolleger SACO för att diskutera integrationen av nyanlända akademiker. Lite kortfattat kan jag sammanfatta detta med att man inte tycker Arbetsförmedlingen är någon speciellt effektiv aktör för att förmedla arbete till akademiker överhuvudtaget, och när det gäller invandrade akademiker fungerar det inte heller särskilt bra.

Valideringen av nyanländas kunskaper fungerar inte heller som den borde. Delvis beror detta säklart på det stora antalet asylsökande som kommit, man har helt enkelt inte hunnit med. Man måste tidigt intervjua och kartlägga asylsökandes kompetenser, och det behövs också tydligare rutiner för regelmässig valdiering av nyanländas kunskaper så att de snabbt kan komplettera med det som behövs för att kunna börja arbeta i Sverige. Yrkeshögskolan ses som ett bra alternativ för den som behöver komplettera sin utbildning, men även de vanliga högskolorna bör kunna erbjuda kortare utbildningar.

SACO efterlyser även fler snabbspår inom SFI så att akademiker snabbt kan lära sig både vanlig svenska och svenska som fackspråk för sitt yrke.

Det stod också klart att det råder begereppsförvirring om vem som egentligen är "nyanländ akademiker". SACO använder arbetsförmedlingens siffror, men de får i sin tur oftast uppgifterna muntligt från den nyanlände. Det är inte alltid det finns tydlig dokumentation över vilka utbildningar man har, även om det ändå är en handling de flesta tagit med sig från hemlandet. SACO-förbunden anser oftast att det krävs minst tre års akademiska studier plus examen för att räknas som akademiker. En del av de nyanlända har bara två års utbildning, eller ibland inte ens det, men kallar sig själva ändå för akademiker. Det är inte heller alltid lätt att översätta innehållet i en utländsk utbildning till svenska förhållanden. Det är inte så enkelt som många verkar tro att snabbt få nyanlända med längre utbildning i arbete, det är inte alltid utbildningen är gångbar i Sverige och utan god svenska kan man kanske inte utföra sitt arbete.

Interpellation till justitieministern om hot och våld mot brevbärare

Inlämnad: 2018-03-12 Svarsdatum: 2018-05-04 Besvarare: Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Interpellation 2017/18:428 av Jan Ericson (M) (pdf, 75 kB)

Möte med Brandmännens Riksförbund

2018-03-13

I dag träffade jag och några moderata kolleger Brandmännens Riksförbund för att diskutera hur man ska komma till rätta med hot och våld mot blåljuspersonal, alltså angrepp mot polis, brandmän och sjukvårdspersonal som är under utryckning. Detta är både en arbetsmiljöfråga och en viktig samhällsfråga. Regeringen kommer snart (bland annat efter krav från riksdagen) med förslag om skärpta straff för detta, men mycket tyder på att förslaget blir ganska urvattnat och mer kommer att fungera som en politisk markering än göra verklig skillnad. Vi diskuterade hur man skulle kunna göra åtgärderna vassare och mer verkningsfulla.

På bilden jag och vår rättspolitiske talesperson Tomas Tobé tillsammans med Mikael Svanberg, generalsekreterare för Brandmännens Riksförbund

Brevbärare rånad i Borås - hoten mot brevbärare ökar

2018-03-08

I dag rånades en brevbärare i stadsdelen Hässleholmen i Borås (Hässleholmen är ett av de områden i landet som polisen pekat ut som särskilt oroligt). Nedan notisen från Borås Tidning:

Under förra året uppmärksammades flera angrepp mot brevbärare, tidningsbud och budfirmor. Här är två notiser från media från 2017. Den första var en nyhet från Ekot i december 2017 där Postnord själva uppgav att hoten och våldet mot brevbärare ökat.

För en tid sedan träffade jag företagare som arbetar med e-handel och de uppgav att Postnord av och till har listor över adresser dit man inte levererar brev och paket till dörren, utan där mottagaren i stället får hämta posten på ett närliggande Postcenter eller butik, trots att försändelsen normalt är så liten att den skulle levereras till bostaden.
Jag begärde därför en redovisning från Riksdagens utredninsgtjänst om hur vanligt det är att Postnord och andra företag som levererar post och paket avstår från att besöka vissa adresser på grund av hot eller oroligheter. Jag fick detta svar:

Både postleverantörerna Postnord och Bring City Mail, och PTS (Post- och telestyrelsen) uppger att det har förekommit att leveranser av brev och paket ändrats tillfälligt till följd av arbetsmiljöproblem (till exempel i form av hot eller bråk i trappuppgångar eller hos ombud) i vissa områden. Det är dock ovanligt. Ingen av dessa parter har någon statistik över hur vanligt förekommande problemen är.

Varje enskild situation hanteras för sig, i syftet att både säkra arbetsmiljön och att påverka mottagarna så lite som möjligt.

I de fall det har förekommit hotfulla situationer har polis kopplats in och utdelningsrutiner ändrats tillfälligt. Ändringen av rutiner har till exempel bestått i att leveransen av post/paket endast skett på morgonen då det vanligen är lugnare. Det har också förekommit att man satt in dubbla brevbärare, eller att brevbärare åtföljts av polis vid vissa tillfällen. Anmälan till arbetsmiljöverket har skett vid vissa tillfällen. Om anmälan görs beror på hur allvarlig incidenten varit.

Postnord och Bring City Mail samordnar sina åtgärder i de fall utdelningsrutiner ändras.

Jag begärde även kompletterande information om siffror från Arbetsmiljöverket och fick detta svar:

Siffrorna visar från vänster till höger antal incidenter med koppling till hot, rån och våld som anmälts till Arbetsmiljöverket av Posten/Postnord 2012-2017 (den tomma sista kolumnen är 2018). Vad som döljer sig i kolumnen "annat" framgår inte. Man kan konstatera att det som sagt inte är så många incidenter som rapporteras, och även om det syns en liten ökning av antalet hot så är talen mycket små. Detta är väntat eftersom man enligt RUT endast anmäler mer allvarliga incidenter.

Slutsatsen är att det av och till definitivt finns ett hot mot såväl brevbärare som tidningsbud och budfirmor i vissa av våra utanförskapsområden (och kanske även på andra håll). Och att man periodvis inte delar ut post, tidningar eller paket i till vissa adresser. Även om antalet anmälda incidenter är få måste politiken ta detta på allvar. Ingen ska behöva känna sig hotad på jobbet, och att kunna få sin post, sina paket och sin dagstidning är en del av tryggheten och välfärden för alla människor i vårt samhälle. Detta får aldrig tillåtas sättas ur spel av hotfulla eller kriminella gäng.

Regeringen har brutit vallöftet om 90-dagarsgaranti för arbetslösa unga

2018-03-16

Regeringen påstår ständigt att man minskat arbetslösheten bland unga (att den minskande arbetslösheten sammanfaller med stark högkonjunktur och mycket mindre ungdomskullar talar man tyst om). Både statsministern och andra ministrar skryter också om att man infriat den utlovade "90-dagarsgarantin" för arbetslösa unga. Alltså vallöftet att "arbetslösa unga inom 90 dagar skulle ha ett jobb, praktik, traineejobb eller utbildningsplats".

Redan i september 2017 avslöjades i en rapport från Timbro att regeringen inte alls uppfyller vallöftet om 90-dagarsgarantin, utan att man tvingats utvidga garantin till alla typer av arbetsmarknadspolitiska program, och att allt fler unga hänvisats till sådana program i stället för till riktiga jobb. Trots stark högkonjunktur.

Sedan var det den socialdemokratiska tidningen Arbetet som i en artikel avslöjade att det i princip räcker med ett enda telefonsamtal från en arbetsförmedlare för att 90-dagarsgarantin ska anses infriad.

I artikeln nämns även att forskarna på Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, är ”genuint osäkra” på vad 90-dagarsgarantin innebär. Därför har de inte heller kunnat studera effekterna.

I ett debattinlägg häromdagen i Svenska dagbladet av Siri Steijer (arbetsmarknadsansvarig hos Timbro)( och Isak Kuersmidt, doktorand i nationalekonomi vid Handelshögskolan och den som skrev den tidigare nämnda Timbrorapporten), konstateras att regeringen efter valet ändrat på löftets innehåll. Alla typer av "insatser som leder till jobb eller utbildning" inräknas nu i 90-dagarsgarantin, liksom exempelvis alla unga nyanlända som ingår i etableringsuppdraget samt alla som finns i olika "aktiviteter" i kommunal regi. Och de som finns i helt skattefinansierade extratjänster anses ha fått arbete.

Jag ställde för en tid sedan en skriftlig fråga till arbetsmarknadsministern om just 90-dagarsgarantin:

Regeringen säger att 90-dagarsgarantin för unga arbetslösa nu är genomförd. Men när man talar med arbetslösa inser man att det i princip räcker med att en ung arbetslös träffat en arbetsförmedlare vid ett enda tillfälle och blivit förevisad hur man letar jobb i Arbetsförmedlingens platsbank för att den unge ska anses ha fått stöd enligt 90-dagarsgarantin. Med anledning av ovanstående vill jag fråga arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson:

Jag fick ett svar som verkligen förbryllar. Bland annat skriver hon följande:

"90-dagarsgarantin sätter en bortre gräns för hur länge en ung person kan vara arbetslös innan hon eller han erbjuds ett arbete, en utbildning eller en insats som leder till arbete eller studier. Insatserna kan vara vägledning, arbetspraktik, arbetsträning, eller olika typer av specialistinsatser för att nämna några exempel. Att bara träffa en arbetsförmedlare vid ett tillfälle är inte en sådan insats."

Ministern dementerar alltså uppgifterna från socialdemokratiska Arbetet (som intervjuat arbetsförmedlare), men hon medger uttryckligen att regeringen tvingats vattna ur 90-dagarsgarantin ordentligt. Detta gör att jag ser ett behov av att hon förklarar sig i en interpellationsdebatt med mig i riksdagen framöver. Det är något som inte stämmer här!

Regeringen döljer arbetslösheten

Debatt om a-kasseregler för förtroendevalda

2018-02-15

I dag debatterade riksdagen regeringens förslag om tydligare regler för rätten till a-kassa för den som blir arbetslös och samtidigt vill kunna fortsätta med sina fackliga eller politiska förtroendeuppdrag. Med dagens regler har det varit väldigt otydligt vad som gäller, och en del personer har tvingas upphöra helt med exempelvis politiska sidouppdrag som fritidspolitiker för att få rätt till a-kassa när man förlorat det arbete varifrån man haft sin huvudsakliga inkomst.

Jag satt själv med i den stora socialförsäkringsutredningen som bland annat diskuterade denna fråga, och jag var en av ingenjörerna bakom det förslag som utredningen enigt ställde sig bakom. Nämligen att man måsyte kunna fortsätta med tidigare uppdrag samtidigt som man får a-kassa - som då reduceras med de eventuella arvoden man får för sidouppdragen. Regeringens proposition bygger på utredningens förslag och samtliga partier står bakom förslaget som därmed kommer att beslutas av en enig riksdag idag.

Det enda jag tycker är märkligt är att socialdemokraterna ofta talar om hur viktigt det är att denna fråga äntligen fått en lösning, samtidigt som man förhalat en lagändring. Redan i februari 2015 överlämnades socialförsäkringsutredningen till regeringen och på vägen hade även delbetänkande lämnats med tydliga lagfördslag för förändring. Trots detta dröjde det alltså till i år - tre år senare - innan vi kan ta ett beslut i riksdagen.

Men man får ju säga "bättre sent än aldrig" och det är kul att se att frågor man diskuterat i en utredning till slut också kommer i mål. Ingen stor fråga för samhället kanske, men väldigt viktig för dem det berör.

Socialdemokraterna är mästare på att dölja arbetslöshet

2018-02-12

Jag är som bekant inte särskilt imponerad av dagens regering. Men en sak sticker ut - man är extremt duktiga på att dölja arbetslösheten genom att flytta människor i statistiken, och genom att kalla dyra arbetsmarknadsåtgärder för "arbete" i statistiken. Detta har varit en socialdemokratisk paradgren även tidigare, vi minns 2005 och 2006 när man dolde arbetslöshet genom att het enkelt förtidspensionera bort dem från statistiken.

Denna gång handlar det om de omtalade extratjänsterna.

I valrörelsen utlovade Socialdemokraterna 20 000 extratjänster i välfärden som skulle "knäcka långtidsarbetslösheten". Men motståndet mot dessa nya "konstgjorda jobb" var till en början stort och de växte inte till trots att kostnaden täcktes fullt ut för arbetsgivaren. Efter att regeringen införde en bonus på drygt 70 000 per inrättad tjänst (!) har nu extratjänsterna tagit fart. Men nu visar det sig i stället att 60 procent (!) av extratjänsterna gått till personer med minst gymnasieutbildning och en fjärdedel har en eftergymnasial utbildning. Alltså går en majoritet av extratjänsterna till dem som har goda förutsättningar att få riktiga jobb. I stället låser man alltså in dem i en dyr åtgärd. Arbetsförmedlingen beräknar att den samlade kostnaden för extratjänster blir över sju miljarder år 2020. Med tanke på att insatsen är så pass dyr är det särskilt extra allvarligt att den inte når rätt målgrupp. Det är inte ett ansvarsfullt sätt att använda skattebetalarnas pengar.

Vi ser nu också hur regeringen berömmer sig för att arbetslösheten bland utrikesfödda går ned. Men Arbetsförmedlingen förklarar varför (pressmeddelande idag): ”En viktig förklaring är att de personer som kommit till Sverige och är födda utanför Europa har tagit del av extratjänsterna”.

Det märkliga är att den som finns i extratjänster inte längre betraktas som arbetslös i statistiken - trots att hela arbetsgivarens kostnad täcks av skattemedel. Plus då en bonus på 70.000 per extratjänst. Om man stoppar in alla arbetslösa i extratjänster försvinner arbetslösheten helt och hållet. Trots att de arbetslösa i stället finns i ett "arbete" som inte finns på riktigt. Extratjänsterna ska nämligen inte ersätta "riktiga jobb" utan vara en "extra resurs" inom offentlig eller ideell verksamhet.

Med andra ord – regeringen betalar 70.000 i bonus för varje extratjänst för att gömma de arbetslösa i 100% skattefinansierade jobb som ingen arbetsgivare är beredd att betala för. Så jobbar en regering som prioriterar snygg arbetslöshetsstatistik framför riktiga jobb. Lagom till valrörelsen.

OECD om migration, integration och arbetsmarknad

2018-02-09

Ett av de områden som intresserar mig mest är självklart migration/integration/arbetsmarknad. Dessa frågor är stora i hela Europa, men även i en del andra OECD-länder. Men allra störst är de nog just nu i Sverige och Tyskland, av naturliga skäl. Tyskland är ju det land i EU som tagit emot flest asylsökande, över en miljon människor, medan Sverige, räknat per capita, har tagit emot dubbelt så många som Tyskland och i särklass flest av alla länder i EU.

Under de bilaterala samtalen på tisdagen fick vi som sagt ta del av erfarenheter från den tyska integrationspolitiken. Tyskland har precis som Sverige lång erfarenhet av arbetskraftsinvandring, och det har, precis som i Sverige, genom decennierna varit viktigt och fungerat väl. Utan arbetskraftsinvandring från exempelvis Finland och Jugoslavien hade vare sig svensk texilindustri eller vår fordonsindustri kunnat växa som de gjorde på 1960- och 1970-talet.

Att ta emot asylsökande med utbildningar som inte passar för arbetsmarknaden är en helt annan sak. Sverige och Tyskland har det gemensamt att vår arbetsmarknad i hög grad bygger på högteknologi, hög förädlingsnivå och välutbildad arbetskraft. När man då tar emot stora grupper lågutbildade räcker helt enkelt inte de lite mindre kvalificerade jobben till.

I en rapport om tyska integration finns ett stort antal exempel på "challenges" ("utmaningar"). Det var slående att dessa är betydligt fler än de positiva effekter och goda exempel som räknas upp.

Att ordna bostad till en miljon människor är exempelvis inte enkelt, och när man lyssnar på tyska politiker inser man att Tyskland har samma problem som Sverige. Växande utanförskapsområden, motsättningar i samhället, växande kriminalitet, tilltagande rasism och främlingsfientlighet, hård belastning på välfärden (sjukvård, skola osv) och stigande kostnader. Det är inte förvånande att Tyskland, precis som Sverige, gjort helt om i migrationspolitiken. Verkligheten har kommit ifatt. Och OECD:s experter har ingen patentlösning att erbjuda. Faktum är väl att ingen har det. Både Sverige och Tyskland har en lång, jobbig och dyr resa framför sig.

OECD har däremot givit ut en liten skrift med 10 råd för bättre integration. Det mesta görs redan i Sverige, även om det av praktiska skäl blivit urholkat och sämre genomfört i vårt land till följd av det ovanligt stora asylmottagandet 2015 och 2016.

1. Tidig aktivering och integration redan under den tid man väntar på besked, för dem man vet har hög sannolikhet att få stanna (görs redan i Sverige, i vart fall viss svenskutbildning, men givetvis mycket svårt att klara med så stort mottagande som vi haft på senare år)
2. Ge asylsökande med hög sannolikhet att få stanna rätt att arbeta redan under väntetiden (är redan tillåtet i Sverige)
3. Undvik att placera asylsökande och nyanlända på orter där det inte finns några lediga jobb (lätt att säga, det är ju där de lediga bostäderna finns)
4. Kartläggning och validering av asylsökandes respektive nyanländas kunskaper och utbildning (lätt att säga, men med så stort asylmottagande som Sverige hade 2015/16 var det helt omöjligt att hinna med att kartlägga alla redan som asylsökande. Fokus måste ligga på dem som beviljas uppehållstillstånd)
5. Skräddarsydda språkutbildningar och yrkesinriktade utbildningar och praktik på olika nivåer beroende på de nyanländas förkunskaper och utbildningsnivå. (Gäller redan i Sverige)
6. Tidig kartläggning av nyanländas fysiska och psykiska hälsa (sker redan i viss mån i Sverige, men bör kunna utvecklas om volymerna av asylsökande går ner till hanterbara nivåer)
7. Utveckling av utbildning och stöd till ensamkommande barn och unga (här lär väl Sverige ha bäst kunskaper och erfarenheter med tanke på att vi tagit emot så stor andel av de "ensamkommande" nyanlända som kommit till EU, men alltför få verkar inse hur enormt resurskrävande detta mottagande är)
8. Samverkan med civilsamhället för en bättre integration (detta sker redan i stor utsträckning i Sverige, men kan utvecklas betydligt)
9. Verka för likvärdiga förutsättning för migranter, oavsett vare i landet de befinner sig. (Ett helt omöjligt råd med tanke på punkten tre ovan. Självklart skiljer sig förutsättningarna enormt, både beroende på om man som nyanländ hamnat på en ort med stark eller svag arbetsmarknad, eller om man hamnar i ett av våra utanförskapsområden eller i ett bostadsområde med mer blandad befolkning. I praktiken går det inte att undvika att förutsättningarna för en god integration varierar när asylmottagandet är så stort som det var 2015/16).
10. Särskilt fokus på långvarigt stöd, träning och utbildning av lågutbildade nyanlända (delvis redan ett faktum i Sverige, vi ligger bra till jämfört med de flesta andra länder, men vi moderater vill utöka detta till obligatorisk integrations- och utbildningsplikt som villkor för ersättning)

Råden är säkert bra för länder som saknar större erfarenhet av asylmottagande. Men det är knappast några revolutionerande råd till Sverige och Tyskland när det gäller vår situation. Jag kan inte säga att konferensen gjorde mig mer positiv när det gäller Sveriges möjlighet att hantera vår egen situation. Det saknas helt enkelt förslag till hållbara lösningar.

Men jag styrktes i några av mina tidigare uppfattningar, som har starkt stöd i OECD:s rekommendationer:

1. Utan begriplig svenska är man sällan anställningsbar, och utan kunskap om det land man kommer till är det svårt att bli en del av samhället. Vi måste bli bättre än idag på svenskundervisning och samhällsorientering för alla nyanlända, samt införa utbildningsplikt som villkor för bidrag.
2. Vi måste ha mycket mer fokus på riktiga jobb och mindre på åtgärder eller kraftigt skattesubventionerade jobb. Ett generellt bra näringslivsklimat, rimliga skatter och enklare regelverk behöver för att skapa fler riktiga jobb. I den mån subventioner ingår måste dessa vara tidsbegränsade och riktas mot rätt målgrupper. Om vi ska försörja alltför många i skattefinansierade åtgärder och låtsasjobb kommer vi inte att få ihop ekonomin.
3. Vi måste se till att offentlig sektor (främst vård och omsorgssektorerna) tar vara på lämpliga nyanlända, hitta praktiska sätt att validera eller utbilda dessa och involvera arbetsplatserna för praktik och handledning. Vård- och omsorgssektorn har svårt att hitta arbetskraft och dessa yrken kan passa i vart fall en del av de nyanlända. Det får vi inte slarva bort.
4. Vi måste bli mycket bättre på att ta vara på de välutbildade nyanlända. Om en stor andel av de nyanlända kommer att leva på bidrag fram till pension är det viktigt att andra nyanlända med god utbildning samtidigt får kvalificerade jobb och betalar skatt. I annat fall kommer samhällsekonomin att urholkas på ett oroväckande sätt.

Äldre inlägg på arbetsmarknadsbloggen hittar du här!

Hur gick det för de ensamkommande som fick "gymnasieamnesti"?

Här är hela rapporten från RUT

Oväntat stark arbetsmarknad under 2023 2024-02-27

Nu återupprättar vi arbetslinjen

Många missuppfattningar om skärpta krav för arbetskraftsinvandring 2023-11-10

Oväntat stark arbetsmarknad står ännu emot lågkonjunkturen 2023-11-02

Oväntat stark arbetsmarknad trots lågkonjunktur

Riksrevisionen riktar hård kritik mot Samhall

Konjunkturinstitutet: Oväntat stark arbetsmarknad

Arbetslösheten sjunker

Vi måste skärpa kravet att arbetslösa tar de lediga jobb som finns

2023-05-04

Viktigt besked om höjda inkomstkrav för arbetskraftsinvandring

2023-05-04

Missuppfattningar om EU:s arbetstidsdirektiv

2023-05-02

Arbetslösheten sjunker - trots bistra tider

2023-04-13

Den höga arbetslösheten kräver krafttag 2022-08-17

Tre moderata förslag för att värna arbetslinjen 2022-08-15

Resultatet av åtta år med S(MP)-styre: 2022-08-14

Sverige sämst i EU på arbetslöshet sedan 2014 2021-11-03

Frågestund i riksdagen 2021-10-21

Bara var fjärde svensk är självförsörjande

2021-10-04

Frukostmöte om dem som står långt från den vanliga arbetsmarknaden

Dagens interpellationsdebatt med arbetsmarknadsministern

I morgon ställer jag ministern till svar för regeringens jobbfiasko

Min fråga i dagens frågestund - regeringen klarar inte jobben!

2021-09-16

Arbetsmarknadsministern ställde in vår debatt - behöver mer tid

Den svenska arbetslösheten är alarmerande - bara tre EU-länder sämre

Regeringen har misslyckats totalt med arbetslösheten

Jag ställer interpellation om det allvarliga läget på arbetsmarknaden

Vi måste återupprätta arbetslinjen för bättre välfärd

Vi måste återupprätta arbetslinjen för bättre välfärd

Sverige har nu inte längre högst sysselsättningsgrad i EU

Mörka sanningar om svensk arbetsmarknad

Frågan om arbetskraftsinvandring har två sidor

Gårdagens interpellationsdebatter om arbetsmarknadsläget

Reaktioner på näringsministerns svar till mig på riksdagens frågestund

2021-05-25

Här är dagens interpellation till arbetsmarknadsministern

Interpellation 2020/21:753 Arbetslösheten i Sverige

Gårdagens frågestund - regeringen stolt över den höga arbetslösheten

Skriver i Borås Tidning idag

Socialdemokraternas totalfiasko med jobben slår mot välfärden

Moderata reformer mot långtidsarbetslöshet och för ökad trygghet

Gårdagens debatter med arbetsmarknadsministern

2021-03-10

I kväll har jag en ny debatt med ministern om arbetslösheten

2021-03-09

Tisdagens interpellationsdebatt om säkerheten vid vägarbeten

Moderaternas plan för att förbättra integrationen

Moderaterna föreslår skärpta regler för arbetskraftsinvandring

2021-02-03

Pandemin får inte bli en ursäkt för att strunta i arbetslösheten

2021-02-02

Interpellation om regeringens misslyckande med arbetslösheten

Svensk arbetsmarknad bland de hårdast drabbade i EU under pandemin 2021-01-12

Sverige har lyckats sämst med jobben i hela EU sedan 2014 2020-12-28

Debatt med arbetsmarknadsministern om regeringens misslyckande

Interpellation till arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

Sverige har lyckats sämst med jobben sedan 2014 - av alla EU-länder

Det gick som jag trodde med LAS-ärendet 2020-11-01

Parterna lär aldrig kunna enas om LAS

Extratjänsterna är det nya sättet för regeringen att dölja arbetslösheten

Den svenska arbetslösheten ökar mest i hela EU

Arbetsförmedlingen har slutat följa upp att arbetslösa söker jobb

Orimligt med arbetskraftsbrist inom jordbruket med dagens arbetslöshet

Rimliga förslag från regeringen så här långt

Corona slår stenhårt mot företag och jobb - nu krävs kraftfull politik

Hetsig debatt om RUT-avdraget efter Riksrevisionens rapport

Så vill moderaterna vårda och skärpa reformen om arbetskraftsinvandring

Det gick ju sådär med arbetsmarknaden, Stefan Löfvén

1. Stoppa kompetensutvisningarna

Välkommet att regeringen backar om Arbetsförmedlingen

En minoritetsregering kan inte avtala bort riksdagen

Hoten om misstroendeförklaringar haglar över regeringen

Moderaterna vill se över reglerna för arbetskraftsinvandring

Oväntat stark arbetsmarknad under 2023

2024-02-27

Många missuppfattningar om skärpta krav för arbetskraftsinvandring

2023-11-10

Oväntat stark arbetsmarknad står ännu emot lågkonjunkturen

2023-11-02

Den höga arbetslösheten kräver krafttag

2022-08-17

Tre moderata förslag för att värna arbetslinjen

2022-08-15

Resultatet av åtta år med S(MP)-styre:

2022-08-14

Sverige sämst i EU på arbetslöshet sedan 2014

2021-11-03

Frågestund i riksdagen

2021-10-21

Svensk arbetsmarknad bland de hårdast drabbade i EU under pandemin

2021-01-12

Sverige har lyckats sämst med jobben i hela EU sedan 2014

2020-12-28

Det gick som jag trodde med LAS-ärendet

2020-11-01

Missbruk av reglerna om arbetskraftsinvandring ÄR ett problem

2019-09-29