Ericson i Ubbhult

2024-04-22

Tillbaka från en oerhört intressant konferens. Deltagare var demokratiaktiföreträdare och politisk opposition från ett antal olika länder och världsdelar, samt experter, forskare och anslytiker. Vissa deltagare på konferensen lever i exil, andra under hot i sina hemländer. Av denna anledning lämnar konferensen inte ut några uppgifter offentligt om vare sig vilka som deltog, vad som sades eller exakt var konferensen ägde rum. Det var på en säker plats i Florida.

Jag kommer inte att visa några foton från själva konferensen eller på deltagare, med ett undantag. Jag träffade flera ukrainska politiker, bland dem Oleksii (Alexander) Goncharenko, som tidigare var en av de ledande företrädarna för den tidigare presidenten Petro Porochenkos politiska block, men sedan valet 2019 självständig oberoende ledamot i Ukrainas parlament. Här är jag tillsammans med Goncharenko och en av hans utrikespolitiske rådgivare Maryna Karlovits. Båda är gärna med på officiella foton.

Glädjen och lättnaden över USA:s beslut om omfattande stöd till Ukraina går inte att beskriva. För Ukraina innebär det att man nu kan gå från en ansträngd defensiv till att förhoppningsvis återta ockuperat territorium, förbättra luftvärnet till skydd för civilbefolkningen och öka angreppen mot viktiga mål inne i Ryssland.

Mycket fokus låg såklart på kriget i Ukraina och hoten från Ryssland, men vi diskuterade även Iran och Kina och andra länders hot mot världens demokratier. Både Belarus, Georgien, Armenien och flera länder i Latin- och Sydamerika fanns med i diskussionerna.

Konferensen gav mig ett antal nya kontakter som jag kommer vårda väl. Jag återsåg också personer som jag tagit emot tidigare på besök i riksdagen i min egenskap av vice ordförande för riksdagens svensk-ukrainska parlamentarikernätverk.

Glädjande besked om amerikanskt stöd till Ukraina

2024-04-20

Dagens besked att den amerikanska kongressen nu äntligen tillstyrker det omfattande stödet till Ukraina var välkommet. Och det kändes bra att få ta del av beskedet på plats i USA. De ukrainska politiker jag just nu träffar i USA beskriver dagens besked som oerhört viktigt för att Ukraina ska kunna försvara sig effektivt och även kunna återta initiativet i kriget med målet att befria landet från ockupationen.

Beskedet toppar alla nyhetssändningar i USA, och det är uppenbart att intresset för denna fråga är stort i USA. De flesta amerikanska politiker verkar trots allt ändå tycka att det är rimligt att USA infriar de säkerhetsgarantier som USA en gång lämnade till Ukraina. Donald Trump och hans supportrar tillhör en minoritet och Trump har halva sitt parti mot sig i denna fråga.

På väg till USA

Den kommande veckan befinner jag mig i Miami i Florida, för att delta på en utrikeskonferens. Från moderaterna i Sverige deltar tre riksdagsledamöter och en tjänsteman på riksdagskansliet.

Som brukligt är kommer en liten reserapport och lite foton senare.

"En valliknande händelse" i Ryssland och inställt val i Ukraina

2024-03-19

Nu är "den valliknande händelsen" i Ryssland avklarad. Diktatorn fick de röster som var bestämt på förhand, och man bestämde sig för att strax under 90% var lagom. Diktator Putin sitter säkert, och så blir det ju när man före valet dödar, fängslar eller stoppar alla motståndare som vill ställa upp i valet. Enkelt och effektivt. Jag förstår inte riktigt allt raseri mot valet, alla visste ju på förhand att det ryska valet bara är en kuliss, ett sätt att låtsas att man har något slags demokrati. Det har ju alla vetat länge att man inte har. Man har ingen yttrandefrihet, föreningsfrihet, fria media eller rättssäkerhet heller för övrigt.

Ryssvänliga konton påpekar gärna att Ukraina minsann har ställt in valet. Skälet är att i Ukraina gäller grundlagarna. En av dem säger uttryckligen att man inte får hålla val när undantagstillstånd råder i landet. Liknande bestämmelser finns i många länders grundlagar, även i Sverige. Den som kritiserar detta får gärna berätta hur man skulle kunna ha en ordentlig valrörelse med flera kandidater till presidentposten (i Ukraina har man alltså flera kandidater som kämpar om segern på riktigt) när man är under ständig beskjutning av Ryssland och delar av landet är ockuperat eller en krigszon? Och hur ska man kunna hålla val på valdagen när 15-20% av landet är ockuperat och medborgarna inte tillåts rösta, samtidigt som en tredjedel av befolkningen (15 miljoner) är på flykt, varav många utomlands?

I Ukraina kommer självklart presidentval hållas när kriget är över. Under förutsättning att Ukrainas allierade ser till att de klarar av att stå emot den barbariska regimen i Kreml. I annat fall upphör nationen Ukraina att existera. Då blir det såklart inga val alls i framtiden utan bara "valliknande händelser" som en del av ett nytt Sovjet.

Transnistrien - en krutdurk sedan 1990

2024-02-29

I går kväll tog det rebellstyrda "parlamentet" den ryskstödda utbrytarrepubliken Transnistrien (en del av Moldavien) beslut om att begära "skydd" av Ryssland. Detta var väntat - Ryssland har stort intresse av att ta kontrollen över inte bara Ukraina utan även Moldavien, och att få till en ordentlig konflikt i Transnistrien kan vara ett mål i sig för Putin. Samtidigt finns det endast ca 1.500 ryska "fredsbevarande soldater" i Transnistrien, och det är närmast omöjligt för Ryssland att få dit fler trupper, eftersom de inte kan flygas in och inte heller komma dit landvägen. Skulle Moldavien i skarpt läge begära hjälp från Ukraina skulle den ukrainska armen snabbt kunna slå ut eller ta de ryska styrkorna tiil fånga. På köpet skulle Ukraina kunna ta över ett av Europas större lager av ammunition som ryssarna lagrat i Transnistrien. Min tro är att ryssarna har väldigt litet intresse av att agera.

I sammanhanget är det också intressant att ryssar utgör ca 30% av befolkningen i Transnistrien. 30% är moldaver och 40% är ukrainare.

I oktober 2013 besökte jag själv Transnistrien, och här följer lite inlägg och text från det besöket. Det var en mycket märklig upplevelse att besöka ett "land" som inte finns och som inte erkänts av några andra länder. Jag tror få har särskilt mycket kunskap om Transnistrien, men här kommer lite fakta och bilder.

Fakta om Transnistrien

Transnistrien bröt sig loss från Moldavien när Sovjetunionen upplöstes 1990 och den tidigare sovjetrepubliken Moldavien förklarade sig självständigt. Under åren 1990-92 förde Moldavien och Transnistrien krig mot varandra och flera tusen människor dödades. Idag är det stillestånd och fredsbevarande styrkor från Ryssland, Moldavien, Transnistrien och Ukraina övervakar freden. Endast två "länder", Osetien och Abchasien, har erkänt Transnistrien som självständigt land, och har också en gemensam "ambassad" i huvudstaden Tiraspol.

Transnistrien ligger mellan Moldavien och Ukraina, och består till största delen av en landremsa mellan floden Dnestr i väster och Ukraina i öster. Vi fick flera olika uppgifter om Transnistriens befolkning, allt från 400.000 till 800.000 invånare, och eftersom många bor och arbetar i andra länder är siffran ytterst osäker. Huvudstad är Tiraspol, och en annan viktig stad är Bender (Thigina). Transnistrien har eget postväsende, polis, tullmyndighet och ett litet militärt försvar. Man har också en egen centralbank och en egen valuta, lokala Lei, som man kan växla till sig i Tiraspol, men som inte kan växlas tillbaka utomlands. På grund av att landet inte är erkänt kan man inte heller betala med kreditkort, och det finns bara en enda bankomat i hela Tiraspol, underställd en Moldavisk bank.

Transnistrien är formellt sett en demokrati med fria val. Dessutom finns lokala folkförsamlingar av gammal sovjetisk modell. Den politiska ledningen använder de nostalgiska känslorna kring sovjettiden i det politiska spelet och Leninstatyer finns på flera ställen i stan, liksom kommunistiska symboler. Transnistrien är bara självförsörjande till 30% och till 70% beroende av stor ekonomiska tillskott från Ryssland, som använder den lilla utbrytarrepubliken som en bricka i stormaktsspelet om kampen mellan EU och ett nytt tänkt frihandelsområde i Västra Asien med Ryssland som bas.

Man kan resa fritt mellan Moldavien och Transnistrien, även om gränskontrollerna tar mycket tid. Men människor bor ofta på ena sidan av gränsen och arbetar i den andra. Gränsen förhindrar inte en del samarbete, varav vi fick berättat om några udda inslag. Fotbollslagen spelar i samma liga och Moldaviens landslag har tidigare spelat i Tiraspol eftersom det är den enda godkända arenan. Miss Moldavien är från Transnistrien (!) och man har en gemensam representant i melodifestivalen...

Gränsövergången mellan Moldavien och Transnistrien

Den första gränspassagen sköts av de fredsbevarande styrkorna som övervakar vapenstilleståndet. Därefter kommer man fram till den Transnistriska gränsstationen, inrymd i ett grönt plåtskjul.

Efter besöket där måste man också anmäla sig i något som mer liknar en busskur, innan man slutligen kommer fram till gränsövergången, prydd med Transnistriens kommunistinspirerade statsvapen med hammaren och skäran. Där sker en vanlig passkontroll, men man får ingen stämpel i passet eftersom inget land erkänner Transnistrien som stat.

De transnistriska gränsvakterna såg ganska barska ut i gamla sovjetiska uniformsmössor. Hela situationen med en egen "påhittad" gräns till ett land som egentligen inte finns och som inte erkänns av andra länder känns helt absurd.

Jag var lite osäker på om jag skulle våga fotografera gränsövergången, men sedan smet jag ändå ut ur bilen och tog några kort i smyg medan vår chaufför stod i kö för att fixa med alla papper. Men jag blev givetvis upptäckt av en arg gränsvakt som pekade med hela handen mot bilen, så det var bara att gå ombord och ta resten av bilderna diskret genom bilrutan.

Jag avstod dock från att ta kort inne i passkontrollen. Man ska inte utmana ödet i onödan.

I Karl XII:s fotspår - fortet i Bender

Vårt första stopp i Transnistrien var vid fortet i Bender, som har stark svensk anknytning. Kalabaliken i Bender ägde rum den 1 februari 1713. Efter slaget vid Poltava 1709 flydde Karl XII tillsammans med några hundra svenskar och ett stort antal kosacker till Bender i dåvarande Osmanska riket. Karl XII:s vistelse i Bender avser perioden 1709–1713, då svenskarna tilläts slå sig ner i Bender på osmanskkontrollerat område. Vistelsen avslutades med kalabaliken i Bender i februari 1713, då turkarna anföll den svenska arméns läger för att tvinga dem att ge sig av. Karl XII höll tillsammans med ett fyrtiotal karoliner stånd mot cirka 600 turkar innan kungen slutligen togs tillfånga och fördes till Turkiet, varifrån han senare tog sig tillbaka till Sverige.

Inne i fortet finns ett museum som bland annat uppmärksammar Karl XII. På en stor målning avbildas de svenska karolinerna på slätten framför fortet, och bredvid står en modell av en svensk karolinersoldat. Det känns en aning märkligt att resa över halva europa för att besöka ett museum om Karl XII.

Bilderna nedan tog jag från toppen av ett av tornen. På nedre högra bilden syns floden och på andra sidan finns de ängar där Karl XII en gång satte upp sina tält.

Minnen från en svunnen tid

Alldeles bredvid det fina gamla fortet ligger dels en gammal militärförläggning som fortfarande används av ryssarna och den lilla transnistriska armen. På andra sidan fortet ligger en enormt stor men nedlagd och övergiven bilfabrik från sovjettiden.

Tiraspol

Ryssland pumpar in enorma summor i Transnistrien av politiska skäl. Detta märks tydligt på vägnätet. Nya breda fina vägar med jämn asfalt, till skillnad mot de sämra vägarna på den Moldaviska sidan. Ryssarnas pengar gör också att de äldre har bättre pensioner än i Moldavien och att priserna på bensin och gas är lägre. Detta gör att många känner starka band till Ryssland, vilket i sin tur komplicerar konflikten med Moldavien.

Minnen över fallna krigshjältar i Tiraspol pryds med en gammal rysk stridsvagn. Till höger gränsfloden Dnestr.

Bilparken i Tiraspol väcker känslor hos entusiaster. Och den gamla traktorn på bilden är från sovjettiden.

Fotbollsnostalgi

Transnistriens stolthet är fotbollslaget Sheriff Tiraspol, som har en fantastisk fotbollsanläggning, den finaste i hela regionen. Och Sheriff spelar i den Moldaviska ligan och har vinnit serien många gånger. För några år sedan spelade Elfsborg på denna arena och slog ut Sheriff Tiraspol i europaspelet.

Det finns också en affärskedja i Transnistrien, uppkallad efter fotbollslaget Sheriff.

Kommunistnostalgi

Sovjetiska symboler och Leninstatyer är vardag i Transnistrien. På dendre högra bilden syns Transnistriens nya statsvapen, med hammaren och skäran i mitten.

Statsministerns frågestund

2024-02-29

Torsdagar är det frågestund i riksdagen, och idag var det statsministern som svarade på ledamöternas frågor under en dryg timme. Själv ställde jag en fråga om hur statsministern ser på risken i vårt land för ökad infiltration och desinformation från främmande makt.

Bakgrunden är ju att den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa i hög fart går i helt fel riktning. Uttalanden och retorik från den ryska ledningen påminner alltför mycket om hur det lät från Nazisterna i Berlin på 1930-talet, och händelseutvecklingen är också oroväckande lik. Vi hör hur Putin, precis som Hitler på sin tid, använder påstådda historiska oförrätter och viljan att "skydda" ryska minoriteter i andra länder, tar sig friheten att angripa eller hota de länder han önskar. Ukraina är inte hans slutmål, nu ser vi hur även Moldavien riskerar att dras in i kriget via den ryskstödda rebellstyrda utbrytarrepubliken Transnistrien.

Samtidigt kommer mycket oroväckande signaler om att en del av de bönder i Polen som blockerar gränsövergångarna till Ukraina talar ryska och har ryska flaggor på sina traktorer. Sannolikheten att de styrs av den ryska regimen för att stoppa inflödet av vapenhjälp från Väst ska inte underskattas.

Ovanpå detta sprids allt mer desinformation och falska konspirationsteorier i både sociala och traditionella medier, både svenska och utländska. Hur många ryska infiltratörer som finns i vårt svenska samhälle kan man bara gissa.

Statsministerns svar var att staten och myndigheterna har mycket hög vaksamhet i dessa frågor, och jag hoppas han har rätt. Men jag kan ändå inte låta bli att känna oro. Jag befarar att det finns alltför många individer i Sverige som inte har något intresse av att värna svenska intressen utan i stället är lojal med främmande makt. Och då syftar jag inte bara på Ryssland, utan även exempelvis Kina och Iran.

The US breaks its promise to Ukraine - Russia broke the promise back in 2014 (now in english)

The common question these days, why should the US help Ukraine? Is it really America's responsibility? The answer is very simple - the US has signed an agreement in which it provides security guarantees to Ukraine. It is called the Budapest Agreement and is dated December 5, 1994.

The background is that when the Berlin Wall fell and the Soviet Union collapsed, the old Soviet Union also had nuclear weapons deployed in Ukraine. Ukraine then had the world's third largest nuclear arsenal. In order for Ukraine to voluntarily hand over these nuclear warheads to the Soviet Union, an agreement was written on security guarantees to Ukraine, and those who guaranteed Ukraine's security were the nuclear powers Russia, the United States and Great Britain. France and China also agreed and confirmed the agreement in separate side agreements.

Russia broke the agreement back in 2014 when it occupied Crimea and began arming rebels in Donbass in eastern Ukraine. The invasion of Ukraine almost two years ago is yet another violation of the agreement. Instead of guaranteeing Ukraine's security as promised, it is now Russia that is attacking Ukraine militarily.

But now the US is also failing its part of the agreement, under the leadership of former President Trump, who is pushing for the Republicans to stop further aid to Ukraine. They have a majority in Congress and without their support the support that the ruling president and his government want to give Ukraine to fulfill the agreement is stopped. That Trump acts like this is pathetic. Anyone who wants to become president of the United States should reasonably also work in opposition to ensure that the United States lives up to the agreements it has entered into. How else can the US be trusted?

The only party to the agreement that can still be said to be somewhat fulfilling its guarantees to Ukraine is Great Britain, but even their support is insufficient. The fact is that according to the latest compilation I have (see figure below) Sweden contributes more per capita than the US and as much as the UK. The figure applies to decided support up to and including February 15 this year, so the new large Swedish support package of 7.1 billion that the Swedish government has now announced is not included. After this, Sweden contributes more than Great Britain and about twice as much per capita compared to the United States. Not very flattering for the countries mentioned. Sweden also contributes roughly the same amount via the EU budget. Note the very large support per capita from the Baltic countries as well as Denmark and Norway. Although Sweden contributed very large sums, we are far behind the top five countries in relation to each country's population.

The outside world forced Ukraine to give up its nuclear weapons. Had they kept them, Russia would never have been able to attack. The same outside world promised to protect Ukraine. They are now breaking their promise to the Ukrainian people when instead they should stand up and make it clear to Russia that the agreements entered into apply. What is happening right now is a total rejection of how international agreements should be observed.

In pro-Russian propaganda media it is claimed that Russia wants peace. It is of course pure nonsense when you listen to what leading representatives in the Kremlin say, and above all see how the Russians are behaving in Ukraine. If they wanted peace, they could leave Ukraine. Anyone who seriously believes that Ukraine would once again strike a deal with the devil in the Kremlin should probably think again. Anyone who thinks the Russians can be trusted this time is clueless and naive to say the least, the Ukrainians are not that stupid. They have no choice but to fight for their country's existence. But if they are to make it, the countries that promised to guarantee their security must also live up to this. If Ukraine falls, it will for all time tarnish the United States as a stable party in international wars and conflicts.

Stora och små manifestationer till stöd för Ukraina

2024-02-24

I dag på tvåårsdagen av den ryska invasionen av Ukraina hölls det ett stort antal manifestationer till stöd för Ukraina i både Sverige och många andra läner. I Sverige var det många evenemang i olika städer. Nedan en bild från den största svenska manifestationen på Sergels Torg i Stockholm. I Göteborg var det också en stor västsvensk manifestation.

Själv valde jag att delta på en mindre manifestation på Stora Torget i Borås, de flesta boråsare som ville vissa sitt stöd deltog vid samlingen i Göteborg. Men jag tyckte det kändes rätt att delta "på hemmaplan" och det gav mig också möjlighet att prata lite med arrangörerna från Borås Ukrainska förening. Det finns ungefär 300 ukrainska flyktingar i Borås, och dessutom fanns det redan före kriget ett hundratal personer med ukrainsk bakgrund bosatta i Borås. De ukrainare jag talade med framhöll att frågan om rätt till personnummer är den absolut viktigaste för dem just nu, och jag kunde glödja dem med att regeringen igår skickade sitt lagförslag om detta på remiss. Framtagandet av lagförslaget har gått mycket snabbare än vad många vågat hoppas.

För Sverige gäller det att kunna hålla många bollar i luften samtidigt - att stötta Ukraina samtidigt som vi rustar vårt eget militära och civila försvar, och att samtidigt ge stöd till de ukrainska flyktingar som befinner sig i Sverige och ge dem mjölighet att leva ett drägligt liv här och får möjlighet att arbeta och tjäna egna pengar.

(Foto: Måndagsrörelsen, Stockholm)

(Foto: privat)

USA sviker sitt löfte till Ukraina - Ryssland bröt löftet redan 2014

2024-02-22

Jag får ofta frågan varför USA ska hjälpa Ukraina? Är det verkligen USA:s ansvar? Svaret är väldigt enkelt - USA har skrivit under ett avtal där man ger Ukraina säkerhetsgarantier. Det heter Budapestöverenskommelsen och är daterat 5 december 1994.

Bakgrunden är att när Berlinmuren föll och Sovjetunionen föll samman hade det gamla Sovjet kärnvapen utplacerade även i Ukraina. Ukraina hade då världens tredje största kärnvapenarsenal. För att Ukraina frivilligt skulle lämna över dessa kärnstridsspetsar till Sovjet skrevs ett avtal om säkerhetsgarantier till Ukraina, och de som garanterade Ukrainas säkerhet var kärnvapenmakterna Ryssland, USA och Storbritannien. Även Frankrike och Kina samtyckte och bekräftade avtalet i separata sidoavtal.

Läs mer om avtalet i denna artikel och i denna sammanfattning.

Ryssland bröt avtalet redan 2014 när man ockuperade Krim och började beväpna rebeller i Donbas i östra Ukraina. Invasionen av Ukraina för snart två år sedan är ännu ett brott mot avtalet. I stället för att garantera Ukraina säkerhet som man lovat är det nu Ryssland som angriper Ukraina militärt.

Men nu sviker också USA sin del av avtalet, under ledning av fd presidenten Trump som är drivande för att Republikanerna ska stoppa ytterligare stöd till Ukraina. De har majoritet i Kongressen och utan deras stöd stoppas det stöd som den styrande presidenten och hans regering vill ge Ukraina för att uppfylla avtalet. Att Trump agerar så här är en ynkedom. Den som vill bli president i USA borde rimligen även i opposition verka för att USA lever upp till de avtal man ingått. Hur ska man annars kunna lita på USA?

Den enda part i avtalet som i någon mån fortfarande kan sägas uppfylla sina garantier till Ukraina är Storbritannien, men även deras stöd är otillräckligt. Faktum är att enligt den senaste sammanställning jag har (se figur nedan) sä bidrar Sverige mer per capita än USA och lika mycket som Storbritannien. Figuren gäller beslutade stöd till opch med 15 februari i år, så det nya stora svenska stödpaketet på 7,1 miljarder som den svenska regeringen nu aviserat ingår inte. Efter detta bidrar Sverige mer än Storbritannien och ungefär dubbelt så mycket per capita jämfört med USA. Inte särskilt smickrande för de nämnda länderna. Sverige bidrar dessutom med ungefär lika mycket till via EU:s budget. Observera det mycket stora stödet per capita från de baltiska länderna samt Danmark och Norge. Även om Sverige bidragit med mycket stora summor så ligger vi långt efter de fem främsta länderna i relation till varje lands folkmängd.

Om inte Trump vill att USA lever upp till sitt avtal om säkerhetsgarantier till Ukraina klingar det lite falskt när samma Trump kritiserar Natoländer för att inte leva upp till Natos 2%-mål när det gäller nationella försvarsutgifter. Och till skillnad från Trump som benhårt vägrar stödja Ukraina så lever idag de flesta Natoländer upp till 2%-målet. Många länder har ökat sina försvarsbudgetar kraftigt sedan Ukraina angreps av Ryssland.

Omvärlden tvingade Ukraina att lämna ifrån sig sina kärnvapen. Hade de haft dem kvar hade Ryssland aldrig kunnat anfalla. Samma omvärld lovade att skydda Ukraina. De sviker nu sitt löfte till det ukrainska folket när de i stället borde stå upp och göra klart för Ryssland att ingångna avtal gäller. Det som händer just nu är ett totalt underkännande av hur internationella avtal ska efterlevas.

I ryssvänliga propagandamedier hävdas att Ryssland vill ha fred. Det är såklart rent trams när man lyssnar på vad ledande företrädare i Kreml säger, och framförallt ser hur ryssarna beter sig i Ukraina. Ville de ha fred kunde de lämna Ukraina. Den som på allvar tror att Ukraina återigen skulle träffa avtal med djävulen i Kreml bör nog tänka om. Den som tror att man kan lita på ryssarna denna gång är minst sagt aningslös och naiv, så dumma är inte ukrainarna. De har inget annat val än att slåss för sitt lands existens. Men ska de klara det måste de länder som lovat att garantera deras säkerhet också leva upp till detta. Om Ukraina faller kommer det för all framtid att solka ned USA som stabil part vid internationella krig och konflikter.

Sverige tar ansvar både för eget försvar och stöd till Ukraina

2024-02-20

Idag meddelade regeringen att man bistår Ukraina med ett nytt omfattande militärt stödpaket, värt 7,1 miljarder kronor. Det är väldigt mcyket pengar, men det är inte bara ett stöd till Ukrainas försvar utan även en investering i vår egen säkerhet. Om Ryssland besegrar Ukraina är risken stor att man fortsätter sin offensiv västerut - det har Putin och hans krigshökar hotat med många gånger. Kan Ukraina försvara huvuddelen av sitt territorium kommer de också at utgöra et skydd för resten av Europa mot rysk aggression.

Det svenska militära stödet kommer efter att bland annat Tyskland, Frankrike, Spanien och Danmark den senaste veckan meddelat att man ökar sitt militära stöd till Ukraina. Detta har blivit allt viktigare med tanke på att det amerikanska stödet frusit till följd av inrikespolitiska strider i USA.

Det nya militära stödpaketet omfattar bland annat ammunition, bland annat artillerigranater till de Archerpjäser Sverige tidigare skänkt (ett samarbete med Danmark och Finland), pansarvärnsrobotar, granatgevär, handgranater och luftvärnssystem. Dessutom 10 st Stridsbåt 90, 20 snabbgående gruppmotorbåtar och dessutom undervattensdrönare. Dessutom kommer Ukraina att få ytterligare 35 nytillverkade och toppmoderna Stridsfordon 90 som ska beställas av BAE Systems i Örnsköldsvik. Sverige är på att väg att ersätta de 50 stycken stridsfordon som tidigare sänts till Ukraina. Nu blir det en längre produktionsserie i Örnsköldsvik där Ukraina får förtur till en leverans av toppmoderna fordon med både bättre skyddsnivå och senaste elektronik. Av de 35 nya Stridsfordon 90 finansieras 25 fordon av Danmark och 10 av Sverige. Paketret innehåller även sjukvårdsutrustning, sjuktransportfordon, livsmedel och finansiella stöd till bilaterala och multilaterala projekt och fonder.

Samtidigt lägger regeringen nu stora nybeställningar på ammunition och återanskaffning av materiel till det svenska försvaret som tidigare skänkts till Ukraina. Vi måste även värna vår egen försvarsförmåga och stärka det svenska försvaret.

Glädjande nyheter från Bryssel - stödpaketet till Ukraina i mål

Vid lunchtid kom beskedet att alla 27 stats- och regeringschefer i EU äntligen enats om att tillstyrka det omfattande och långsiktiga stödpaketet till Ukraina. Mycket glädjande och mycket viktigt för Ukraina. Det skickar också en tydlig signal till både USA och Internationella Valutafonden att Europa stödjer Ukraina, vilket bör öka möjligheterna till omfattande stöd även från dessa. Signalen till Ryssland är också tydlig - hela EU står stabilt på Ukrainas sida.

Sverige har varit starkt pådrivande i att få detta stöd på plats, och detta är en stor framgång för alla som bidragit i förhandlingarna.

Manifestation för den dödsdömda Ahmadreza Djalali

2024-01-31

I dag hade Amnesty tillsammans med andra iranska aktivister en manifestation på Mynttorget (precis utanför mitt kontor) till stöd för den fängslade och dödsdömde forskaren, svensk-iraniern Ahmadreza Djalali. Den iranska regimens godtyckliga dödsdomar mot oskyldiga människor är fasansfull på många sätt, man har mer eller mindre satt kdinappning av oskyldiga människor i system för att kunna kräva utväxling av gripna och dömda iranska terrorister och folkrättsbrottslingar utomlands. Den onda axelmakten Ryssland-Iran-Nordkorea har en gång för alla lämnat normalt civiliserat beteende och blivit en rad av skurkstater. Men i vart fall det iranska folket vill annat än att styras av en islamistisk terrorregim.

Efter manifestationen fick jag ett samtal med Djalalis hustru Vida som deltog vid manifestationen. En mycket gripande berättelse. Hon lever i ständig skräck för att hennes man ska avrättas, och det har hon gjort sedan dödsdomen meddelades 2017. Djalali greps 2016 och det är nu snart åtta år sedan Veda senast träffade sin make.

Jag tänkte på vägen hem på hur mäörkligt det ändå är att människor kan vara så onda och vidriga som revolutionsgardet i Teheran. Det är lite svårt att ta in att dessa islamister uppenbarligen saknar alla former av mänskliga känslor och bara styrs av fanatisk islamism. Lite som IS. Den som inte inser att islamismen är en fara för hela västvärlden borde fundera ordentligt ett varv till.

Nyheterna från Gaza är för hemska för att man ska kunna blunda

2024-01-23

Jag har ända sedan Hamas extremt barbariska angrepp på fredliga civila israeler den 7 oktober (den största massakern på judar sedan Förintelsen) tagit tydligt parti för Israels rätt att försvara sig mot dessa terrorister. Självklart inom folkrättsliga regler och med rimlig hänsyn till civila och till sjukhus och skolor i Gaza. Det sistnämnda är givetvis svårt när Hamasterrorister gömmer militära installationer, vapen och ammunition under skolor, moskéer, sjukhus och bostäder, och när man byggt ett omfattande tunnelsystem och underjordiska anläggningar under städerna i Gazaområdet. Hamas angriper regelbundet israeliska byar och samhällen sedan massakern i oktober (något som överhuvudtaget inte nämns i svenska medier), och Israel svarar med bombningar av Hamas militära installationer i Gaza. Huvudansvaret för hur de civila drabbas av Israels angrepp kommer alltid ligga på Hamas - de använder sin egen befolkning som mänskliga sköldar. Dessutom har de tagit hundratals människor som gisslan, och trycket på Israel att befria dessa är stort. Det är svårt att kräva att Israel passivt ska låta Hamas angripa utan att svara på angreppen och försöka skydda den egna befolkningen.

Samtidigt är de nyheter som når oss från Gaza så orimliga och omänskliga att ingen kan låta bli att beröras starkt. Engagemanget mot kriget och för fred är lika rimligt i detta krig som när det gäller kriget i Ukraina, även om förutsättningarna är helt olika. Även om många nyheter bygger på osäkra uppgifter i media eller siffror från Hamas egna myndigheter, och därmed måste tas med en mycket stor nypa salt, så är det uppenbart att många civila dödats och sårats, att situationen på sjukhusen är katastrofal och att många människor i Gaza är hemlösa och dessutom svälter. Barnen i Gaza är många och finns bland både döda och skadade enligt oberoende observatörer, journalister, FN, Röda Korset och Läkare utan Gränser. Såväl hjälparbetare och journalister har dödats i en sällan skådad omfattning. Man kan helt enkelt inte blunda för detta.

I dag hade riksdagen en interpellationsdebatt i ämnet, där tre olika interpellationer till utrikesministern behandlades. Utrikesministern var tydlig med att Sverige står bakom Israels rätt att försvara sig inom folkrättens regler, men att Sverige ser med oro på hur Israel hanterar den humanitära rätten och det stora antalet civila offer, något han också framfört i andra sammanhang. Han pekade också på att Sverige röstat för en resolution i FN om omedelbar humanitär vapenvila. Sverige fortsätter också att ge humanitärt bistånd till de drabbade i Gaza (däremot är utvecklingsbiståndet till Palestina stoppat tills vidare).

Utrikesministern var samtidigt tydlig med att Sverige avvaktar internationella brottsmålsdomstolens prövning av eventuella folkmord eller andra brott mot internationell rätt från Israels sida, och tar inte ställning till detta innan domstolen sagt sitt - det är en praxis som Sverige hållit under lång tid i frågor om påstådda folkmord, oavsett regering. Det är svårt att juridiskt bedöma eventuella folkmord (som är strikt definierade i internationell rätt) bara baserat på uppgifter i media eller från den ena sidan i ett krig.

Min egen åsikt är att alldeles oavsett hur hårt man kritiserar Hamas för terroristattackerna den 7 oktober - Hamans visste självklart precis vad Israels reaktion skulle bli och valde medvetet att utsätta sin befolkning för Israels vrede - så har även Israel ett ansvar. Av det jag tagit del av sedan Hamas attack tycker jag man starkt kan ifrågasätta om Israel tagit detta ansvar. Angreppen mot civila mål, den omfattande bombningen från luften under flera månader som slår mot allt och alla, och den omfattande ödeläggelsen av städer och byar och dödandet och sårandet av civila och bland dem många barn är enligt min åsikt i vart fall inte självklart proportionerlig även om det kan finnas militära installationer gömd i bebyggelsen.

Om man riktar stenhård kritik mot Ryssland för ödeläggelsen av ukrainska städer kan man inte bara tyst se på när samma sak händer i Gaza. Skillnaden är visserligen stor i sak, Ryssland har anfallit Ukraina helt utan någon anledning, medan Israel anfallit Gaza för att stoppa terroristerna i Hamas från att göra nya angrepp mot Israel. Israel har folkrättsligt rätt att angripa Hamas militära installationer i Gaza, medan Ryssland helt saknar folkrättslig rätt att angripa Ukraina. Men lidandet för de civila, alla de dödade barnen, de förstörda sjukhusen och skolorna, de sönderbombade civila bostadsområdena, svälten och alla svårt sårade känner ingen skillnad.

Jag är uppriktigt besviken på Israel, jag trodde faktiskt de skulle agera mer ansvarsfullt, välja sina mål mer omsorgsfullt, koncentrera sina angrepp till tydliga militära mål i stället för bred omfattande bombning av hela bostadsområden, värna civilbefolkningen bättre och se till att nödhjälp kommer fram och att sårade får vård. Det hade stärkt sympatierna från omvärlden för Israels sak, och det hade underlättat för en framtida fred och den tvåstatslösning som många förespråkar, däribland Sveriges regering och riksdag.

Att Israels regering avvisar en tvåstatslösning är ytterligare ett problem. Jag har tidigare också pekat på att extrema israeliska grupper kräver att befolkningen i Gaza ska drivas bort och anser att Israel aktivt ska ockupera mark för nya bosättningar. Vi ser också att extremistiska israeliska bosättare nu angriper civila palestinier på Västbanken. Extrema religiösa grupper i Israel hotar fred och stabilitet i området lika mycket som Hamas, Hizbollah och andra islamistiska grupper stödda av terrorregimen i Iran. Detta måste kunna sägas samtidigt som man fördömer Hamas i hårdast tänkbara ordalag.

Oavsett min kritik mot Israel vill jag vara extremt tydlig när det gäller situationen för judar i Sverige. Kriget mot Hamas skapar ett allvarligt hot mot Judar i alla länder. Att fredliga judar i Sverige ska hotas på grund av ett krig mellan Israel och Hamas är helt orimligt och oacceptabelt, lika oacceptabelt som det är att olika vänstergrupper i Sverige uttalar öppet stöd för terrororganisationen Hamas. Alla människor i Sverige har rätt att leva tryggt och säkert och inte drabbas av konflikter och krig i andra länder.

2023-12-19

I dag var jag inbjuden av flera iranska aktivister att närvara utanför Hovrätten när man avkunnade domen mot den iranske islamisten Hamid Nouri. Han hade överklagad tingsrättens dom om livstids fängelse för folkrättsbrott, men Hovrätten meddelade klockan 14 idag att domen står fast. Beskedet möttes av stort jubel och många glädjetårar från en mycket stor samling människor utanför Hovrätten. Bland iranierna syntes både kommunister/mujahedin och rojalister, men framförallt många vanliga demokratiska iranska aktivister från olika grupperingar. Denna dag jublade man tillsammans över att rättvisan kommit ifatt en man med väldigt många liv på sitt samvete, och att det svenska rättssystemet står starkt mot folkrättsbrott.

2023-12-05

Som vice ordförande för Svensk-Ukrainska parlamentariska vänskapsföreningen vad jag idag med och höll i ett digitalt seminarium om den omtalade svältkatastrofen Holodomor i Ukraina på 1930-talet. Föreläsare var Dr Daria Mattingly, en ukrainsk forskare på universitetet i Cambridge.

Holodomor har uppmärksammats i riksdagen flera gånger, och jag berättade utförligt om detta tidigare. Det handlar alltså om den stora svältkatastrofen i Ukraina 1932–1933, en av de största katastroferna i Ukrainas moderna historia fram till dagens ryska invasion. Men Holodomor är nog okänd för de flesta svenskar. Den innebar att miljontals människor dog direkt till följd av massvält. Uppskattningen av antalet döda ligger på nära 4 miljoner människor.

Termen Holodomor kommer av de två ukrainska orden holod (голод, 'hunger') och mor (мор, 'hemsökelse'). Den syftar specifikt på svältkatastrofen som ägde rum i Ukrainska SSR (den ukrainska delstaten i Sovjetunionen) och de områden som var befolkade av etniska ukrainare, under den omfattande hungersnöden i Sovjetunionen i början av 1930-talet.

Bakgrunden till katastrofen var kommunismen under Josef Stalin, där Sovjetunionen införde planhushållning 1928, och avskaffade allt privat ägande av jord. Detta gällde även för Ukraina, där bönderna tvingades ingå i jordbrukskollektiv i stället för att som tidigare bruka sin egen jord och sälja överskottet på den lokala marknaden. Jordbrukskollektiven var ineffektiva, och samtidigt krävde de sovjetiska myndigheterna att kollektiven skulle leverera livsmedel till städerna. Ovanpå detta var det allvarlig torka i början av 1930-talet. Brist på spannmål i hela Sovjetunionen fick regeringen att konfiskera i stort sett allt spannmål från bönderna i Ukraina, vilket slutligen ledde till att hungersnöd utbröt 1932–1933 i områden som tidigare tillhört de absolut bördigaste i Ukraina.

Begreppet kulak, som tidigare varit en benämning på rika bönder, utvidgades samtidigt, och alla bönder som motsatte sig kollektiviseringarna stämplas som kulaker. Åren 1930–1931 deporterades nära två miljoner människor från jordbruksområden i Ryssland och Ukraina till Gulag i Centralasien och Sibirien, eftersom de sades tillhöra kulakfamiljer.

Många menar att Holodomor ska betraktas som ett folkmord, och att svälten iscensattes av den kommunistiska regimen för att krossa det stora motståndet i Ukraina mot kollektiviseringen av jordbruket. Andra anser att svälten inte skapades medvetet av sovjetiska myndigheter, utan att den istället var en direkt konsekvens av radikala ekonomiska förändringar som genomfördes av den kommunistiska regimen, exempelvis kollektiviseringen av jordbruket som medförde en katastrofal minskning av jordbruksproduktionen. Man hänvisar bland annat till att även andra områden inom Sovjetunionen drabbades av hungersnöd. Detta ifrågasätts dock av andra, som påpekar att de områden inom Sovjetunionen som drabbades värst av svältkatastrofen – förutom Ukraina – var områden där ukrainare var i majoritet. Det var också i praktiken förbjudet för befolkningen att lämna dessa områden, man riskerade då att bli avrättad eller deporterad. Man tvingades stanna kvar trots svälten. Svältkatastrofen skulle därmed avsiktligt ha drabbat etniska ukrainare i Sovjetunionen betydligt hårdare än andra, och därför anses som en del i Moskvaregimens förtryck av den ukrainska minoriteten. Vår föreläsare ville inte definitivt uttala att det var ett folkmord, men menade att det ligger nära till hands att se det så eftersom det var så tydligt att det främst drabbade etniska ukrainare.

Ukrainas parlament antog 2006 en lag som säger att Holodomor var ett sovjetiskt folkmord mot det ukrainska folket. Sammanlagt 233 av 450 ledamöter röstade för lagen. Bland de partier som röstade mot var Kommunistpartiet och det ryssvänliga Regionpartiet. Dåvarande premiärministern Viktor Janukovytj röstade mot lagen med motiveringen att det kunde skada relationerna med Ryssland. Europaparlamentet erkände 2008 Holodomor som ett brott mot mänskligheten, vilket de menade genomfördes avsiktligt av den sovjetiska regimen för att kunna kollektivisera jordbruket mot befolkningens vilja.

Det finns en önskan från ukrainskt håll att alla länder, inklusive Sverige, ska uttala att det som skedde var ett folkmord. Sveriges Riksdag har dock som grundprincip att inte uttala "resolutioner" om historiska händelser. (till skillnad mot tex Europaparlamentet som ofta antar sådana uttalanden) Riksdagen är i första hand lagstiftare och inte domare av historiska övergrepp eller brott, och har inte detaljkunskapen att bedöma exakt vad som är folkmord eller inte. Men även om Riksdagen inte uttalar sig i frågan om folkmord tycker vi det är viktigt att uppmärksamma och sprida kunskap om det som hände.

Kriget i Mellanöstern får aldrig utkämpas i Sverige

2023-11-19

Den svenska samhällsdebatten om kriget mellan Israel och Hamas saknar proportioner och är extremt hätsk. Man kan och får självklart alltid kritisera länder och regimer rörande globala konflikter, och man måste kunna ha olika åsikter om det i Sverige. Men dessa åsikter ger ingen rätt att hota eller angripa människor i Sverige som har en annan åsikt, eller bara för att man tillhör en viss folkgrupp eller religion.

Själv har jag genom åren kritiserat Israels bosättningspolitik och hur man behandlar en del människor i av Israel ockuperade områden. Man har enligt folkrätten inte rätt att annektera ockuperad mark och låta sin egen befolkning bosätta sig där, och definitivt inte rätt att köra bort dem som redan bor där. Och man kan inte använda bibeln som något slags juridiskt rättesnöre för vilka områden man ska få lägga under sig - bibeln står inte över internationell rätt och erkända gränser. De mest extrema rösterna i Israel är lika fanatiska som islamisternas, särskilt de rörelser som arbetar aktivt för att Israel ska lägga under sig allt allt större områden. Som tur är har dessa mer extrema rörelser svagt stöd i Israel. De flesta israeler vill leva i fred och ha bra relationer med sina grannländer.

Samtidigt tar jag med avsky avstånd från Hamas attacker på Israel och jag står helt upp för Israels självklara rätt att försvara sig mot Hamas beskjutning och angrepp så länge de metoder som används ligger inom folkrättens gränser. Det känns allt mer sannolikt att Hamas angrepp hade ett tydligt syfte att sabotera alla fredsansträngningar och Israels närmanden till en del stater i Mellanöstern, tex Saudiarabien. Som jag tidigare berättat riktades angreppen mot flera kibbutzer i Israel där man verkade för fred med Gazaborna i närheten och försökte skapa kontakter över gränsen, och den musikfestival som angreps var en fredsfestival där många deltagare var fredsaktivister som öppet stod upp för palestiniernas rättigheter. Hamas är kända motståndare till både fred och tvåstatslösning och ser antagligen risker i alla fredsansträngningar och alla försök att bryta isoleringen av Gaza. Själva har Hamas sedan länge slutat bry sig om befolkningen i Gaza och använder den mest som mänskliga sköldar för att skydda sina egna militära enheter, samtidigt som Hamasledarna blir ofantligt förmögna genom flyktingsmuggling, vapenhandel och ekonomiskt stöd från islamistiska stater i Mellanöstern. Deras intresse av fred är rimligen mycket begränsat eftersom det skulle minska inkomsterna.

När människor öppet hyllar Hamas terrordåd som dödade tusentals civila israeler, och står på svenska torg och skriker hotfulla antisemitiska slagord om att utrota judarna och krossa staten israel och rent av skanderar att judarna ska gasas är alla gränser passerade. Detta går aldrig att relativisera, även om många verkar försöka.

Många anser att Israels svar är oproportionerligt hårt, och att det drabbar alltför många oskyldiga människor. Jag förstår den kritiken. Även om det finns mycket desinformation och vinklade media och falska foton så är bilderna inifrån Gaza förfärliga och det mänskliga lidandet enormt enligt journalister och hjälparbetare på plats. Samtidigt måste man försöka förstå hur Israels regering resonerar, och inse kraven från Israels befolkning att agera hårt. Hamas är en terrorlistad grupp som använder civilbefolkningen i Gaza som mänskliga sköldar när man gömmer avfyrningsramper för missiler i bostadsområden, lagrar vapen och ammunition i källare och tunnlar under civila byggnader och har militära kommandocentraler i eller under skolor och sjukhus. Hamas offentligt uttalade mål är att utplåna Israel som nation. Israels val är att sitta och vänta på nya terrordåd och beskjutningar från Gaza som dödar civila Israeler, eller slå ut Hamas och deras vapenförråd och kommandocentraler inne i Gaza och spränga deras tunnlar - även om det medför att många civila dödas. Det är ett riktigt vidrigt val. Israel har dessutom en hård press på sig att frita de flera hundra personer som Hamas håller som gisslan. Att kriget går ut över hundratusentals civila, där en del rent av är tydliga motståndare till Hamas är uppenbart. Man måste också inse att den omfattande förstörelse och alla döda som följer i spåren av kriget kommer skapa nya djupa sår och hat mellan israeler och palestinier som varar i generationer framåt. Freden känns allt mer avlägsen. Israeliska och palestinska barn växer upp med ett hat inom sig och lär sig att deras grannar är fiender. Och sannolikt var det just detta som var avsikten från Hamas - de visste vad Israels svar skulle bli, och det var därför Hamasledarna lämnade Gaza före det israeliska svaret. Samstämmiga rykten säger att Hamasledarna lär befinna sig på lyxhotell i Qatar, dock oklart om det är bekräftat.

I Sverige lever många judar i otrygghet sedan många år, vilket jag berört tidigare. Judar i Sverige har ofta olika syn på Israel och dess politik, men de bär inget ansvar för det som sker i Mellanöstern. Ingen har rätt att angripa judar i Sverige eller hålla dem ansvariga för saker de inte råder över. Vissa menar att både muslimer och judar utsätts för hot och hat och känner sig förföljda. Jag tycker nog ändå det är viss skillnad att vara en av ca 800.000 muslimer i Sverige och att vara en av endast ca 25.000 judar. Judarna har en mörk historia, de är ett av Sveriges fem erkända nationella minoriteter, och hoten mot judiska familjer ökar. Judar i Sverige går inte heller ut på gatorna och jublar över dödade palestinier i Gaza.

Moderaterna anser att konflikten i Mellanöstern måste lösas genom en tvåstatslösning, där Israel och Palestina lever sida vid sida som två demokratier och respekterar varandras gränser. Men terrorgrupper som Hamas och andra vill inte detta, utan kommer fortsätta sabotera alla ansträngningar för fred. De som demonstrerar till stöd för Palestina borde främst rikta sin ilska mot Hamas - det är de som på allvar försvårar en fred och skapandet av ett fritt demokratiskt Palestina. Och det är i praktiken de som orsakat lidandet för människor i Gaza.

Själv förbehåller jag mig rätten att kunna ha flera tankar i huvudet samtidigt när det gäller Israel och Palestina. Konflikten har en lång blodig komplicerad historia. Men när det gäller Sverige finns bara en rimlig linje. Alla som lever här - oavsett om de är judar, muslimer, israeler eller palestinier - bor i vårt land. De får ha vilka åsikter de vill om konflikten/kriget, de får demonstrera fritt, manifestera och uttrycka vad de känner. Men alla har rätt att leva trygga i Sverige, och de konflikter som pågår i världen får aldrig leda till hot eller hat mellan människor i vårt land. Och ingen har moralisk rätt att fira massakrer på oskyldiga civila. Det finns en röd linje för vad man kan stödja, och den gränsen anser jag att en del människor i Sverige har passerat med god marginal.

Mottagning på Moldaviens ambassad

2023-11-09

I går var jag inbjuden till en mottagning på Moldaviens ambassad, där ambassadören Liliana Gutan och hennes personal ville fira att vi nu har en svensk-moldavisk vänskapsförening i Riksdagen. Dessutom passade det ju bra att EU-kommissionen just igår meddelade att man tycker Moldavien ska få inleda formella medlemskapsförhandlingar med EU.

Fokus på Afrika - konst, kultur, design och musik

2023-10-13

På tisdagen besökte jag lite olika delar av konferens och utställningsområdet, bland annat en stor utställning om Marockos historia. Jag träffade också några tjänstemän från UD som arbetar med biståndsministern och var på plats för årsmötet, och vi hade ett intressant samtal om mina intryck från måndagen.

Jag deltog även i ett långt evenemang där man visade exempel på afrikansk konst, film, musik och design och intervjuade afrokanska företagare om deras internationella framgångar. Det styrkte den bild jag har från ett flertal tidigare besök i afrikanska länder - bilden av det fattiga underutvecklade Afrika är inte korrekt. Visst finns det fattiga afrikanska länder, och visst är delar av kontinenten plågad av krig, svält och konflikter, men det finns också ett flertal länder med en stor medelklass och stark ekonomisk utveckling.

Resa till Gaza mot UD:s rekommendationer gör man på egen risk

2023-10-11

I kväll lyfter det första planet från Ben Gurionflygplatsen i Tel Aviv med svenska medborgare som evakuerats från Israel och Palestinska områden. Enligt media handlar det om 200 personer. Att Sverige redan har ett plan på plats och börjar evakueringen är ganska snabbt agerat i den situation som råder. Sannolikt är det främst svenska medborgare som besökt Israel och Västbanken som har lyckats ta sig till flygplatsen - från Gaza är det närmast omöjligt att ta sig in i Israel.

Samtidigt har det kommit kritik mot att Sverige inte aktivt evakuerar svenska medborgare från Gaza. Jag förstår inte kritiken. UD har under 10 års tid (!) avrått från alla resor till Gaza. Om man trots detta reser dit måste man inse att det sker på eget ansvar. Följer man inte UD:s rekommendationer sker resan helt på egen risk.

Årsmöte med IMF och Världsbanken i Marocko

2023-10-11

De senaste två dagarna har jag tillbringat i Marrakech i Marocko, där årsmötena för IMF och Världsbanken hålls denna vecka. I måndags var det parlamentariskt möte inför årsmötena, där medlemsländernas parlamentariker var inbjudna. Jag var ende svenske representant på detta möte, utsänd av Riksdagens Finansutskott.

I övrigt är Sverige representerade av flera ministrar (bland annat finansministern) och tjänstemän från både Finansdepartementet och Utrikesdepartementet, samt ledande företrädare för Riksbanken och Sida i samband med det kommande årsmötet. De kom till Marrakech ungefär samtidigt som jag reste hemåt igen.

Årsmötena och alla möten runt omkring sker i en jättelik konferensanläggning inne i Marrakech, Bab Ighli, som är byggt i nordafrikansk stil. Lite fick jag känslan av ett större beduinläger eller något. Mycket trevligt, snyggt och välorganiserat. Dock var man ju inte riktigt klädd för 36 graders värme och strålande sol, men i alla lokaler var det effektiv AC.

Jag kommer att göra lite nedslag och reflektioner från mina dagar i Marrakech i kommande inlägg, och också berätta lite mer om IMF, Världsbanken och Sveriges roll i dessa.

Kan det bli fred i Mellanöstern - och när börjar sossarna skämmas?

2023-10-10

Terroristorganisationen Hamas angrepp på Israel slog i ett slag sönder alla tankar på fred mellan Israel och Palestina, i stället råder nu formellt krig mellan Israel och Hamas. Och så här har det sett ut ända sedan staten Israel bildades efter FN-beslutet efter andra världskriget. Regelbundet har Israel angripits av sina grannar, och varje gång har man svarat extremt hårt mot angriparna. Och konflikterna och krigen har såklart hela tiden gått ut över civilbefolkningen på båda sidor.

Jag tänker inte påstå att Israel agerar korrekt i alla delar, exempelvis när det gäller bosättningspolitiken, men det är inte svårt att välja sida mellan Israel och Hamas. Hamas har ett uttalat mål att utplåna Israel, och det går rakt mot den internationella tanken om en tvåstatslösning där palestinier och israeler lever sida vid sida.

Det som hände i helgen slår nog allt tidigare i sin grymhet. Hamas valde nu att, helt i linje med hur IS betedde sig, angripa civila israeler i deras egna hem, gå in i hus och skjuta ihjäl eller på andra sätt bestialiskt döda kvinnor och småbarn, man kidnappade hundratals personer, man utförde en ren massaker på fredliga festivalbesökare, och man sände tusentals missiler mot israeliska städer från Gaza.

Israels svar är som alltid stenhårt, vilket såklart Hamas visste när de inledde sin attack. De vet att den israeliska hämnden drabbar civilbefolkningen i Gaza. Israels problem är att slå ut Hamas raketramper och vapensystem, och förstöra deras vapenlager, utan att skada eller döda civila. Eftersom Hamas placerar sina raketramper och vapenförråd mitt inne i bebyggelsen och i källare under bostadshus och moskeer är det närmast omöjligt för Israel att slå ut dessa utan att döda eller skada civila, trots att man varnat civilbefolkningen och uppmanat dem att inte befinna sig i närheten av vapen och vapendepåer. De flesta vet mycket väl var vapen och vapensystem förvaras.

Befolkningen i Gaza har valt terrororganisationen Hamas att styra Gaza. Det andra palestinska styret på Västbanken vill inte samarbeta med Hamas. Israels krig är inte mot palestinier generellt, utan mot Hamas. Och i bakgrunden finns den islamistiska iranska regimen som förser Hamas med vapen och uttalar sitt stöd för massakrerna på civila israeler. I längden medför allt detta bara ett ökat lidande för civilbefolkningen på Gaza, och motverkar alla möjligheter till fred.

Att en del palestinier och islamister i Sverige hyllar Hamas bestialiska våldsdåd mot civila israeler är ofattbart motbjudande. Att aktiva vänsterpartister och socialdemokrater, även en socialdemokratisk riksdagsledamot, Jamal El-Haj, aktivt uttrycker stöd för Hamas är inget annat än en politisk skandal. Jag är inte minst förvånad över att media inte ställer Magdalena Andersson till svars när hon står i TV:s partiledardebatt och påstår att El-Haj tagit tydligt avstånd från Hamas - samtidigt som man ser hans egna bilder där han poserar vid Hamasflaggor och uttalar sin glädje över att få sitta bredvid en av Hamas ledare på en konferens. Magdalena Andersson blåljuger hela svenska folket i ansiktet när hon aktivt försvarar sin Hamashyllande riksdagsledamot.

Modiga iranska kvinnor förtjänar verkligen Nobels Fredspris

2023-10-06

Detta är så rätt, så bra och så välförtjänt. Det är inte alltid jag har delat den norska Nobelkommitténs bedömningar, men denna gång har man verkligen delat ut fredspriset till en mycket värdig vinnare. Irans kvinnor riskerar sina egna liv i en kamp för sin egen frihet mot ett gäng gamla medeltidsgubbar som använder godtyckliga fängslanden och domar, våld, tortyr och avrättningar för att försvara sina egna islamistiska positioner.

Fredspriset i år går till en kvinna, den rättsvidrigt fängslade journalisten mm, Narges Mohammadi, men det går egentligen moraliskt till alla kvinnor som slåss mot det islamistiska förtrycket i både Iran och andra delar av världen. Och jag hoppas att de kvinnor i Sverige som demonstrerar för kvinnors rättigheter i Iran också känner stöd och får kraft av detta.

Väntat besked - Nobelstiftelsen backar

I dag kom så det väntade beskedet att Nobelstiftelsen backar från beskedet i förrgår att bjuda in ambassadörerna från Ryssland, Belarus och Iran till Nobelprisceremonin. Det var ett välkommet beslut.

En stark och samlad opinion i både Sverige och utomlands, liksom svensk politik från vänster till höger, och de flesta större media reagerade starkt på det första beskedet att släppa in företrädare för de tre skurkstaterna på Nobelprisceremonin. Flera partiledare deklarerade att de inte tänkte komma på Nobelfesten, eller att de övervägde sin medverkan. Statsministern uttryckte starkt ogillande av Nobelstiftelsens besked och sa lite subtilt att han skulle återkomma om sin egen närvaro vid Nobelfestligheterna. Och efter att även kungen uttalat sig på liknande sätt, att han övervägde sitt eget deltagande, fanns det ju helt enkelt inget annat att göra för Nobelstiftelsen att backa. En prisceremoni utan kungen skulle ju bli ganska märklig, eftersom det ju är kungen som traditionellt delar ut priset...

Jag står fast vid att Nobelstiftelsen dragit Nobelpriset i smutsen, skadat sitt eget och Sveriges anseende, och bjudit regimerna i de tre länderna på gratis PR som man knappast tvekat att använda på hemmaplan. Tondövheten och det dåliga omdömet från Nobelstiftelsen finns kvar även om man tvingades backa från beslutet.

Nobelstiftelsen drar Nobelpriset i smutsen

2023-08-31

Nobelstiftelsens besked idag om nya principer för inbjudningar till Nobelfesten och Prisceremonin uppmärksammades i media främst för att man nu för första gången bjuder in även SD:s partiledare Jimmie Åkesson till festen. Man har ju tidigare på ett obegripligt och orimligt sätt diskriminerat honom när man bjudit in partiledarna, samtidigt som man bjudit in representanter för ganska otrevliga regimer att närvara på festen. Självklart är det rätt att Nobelstiftelsen nu avslutar diskrimineringen av partiledaren för ett av Sveriges största partier. Jimmie Åkessons reaktion ikväll var att han tyvärr är upptagen den kvällen. Jag tycker det inger respekt att tacka nej.

Medias stora fokus på denna fråga döljer dock den andra och viktigare delen av beskedet.

Det andra beskedet från Nobelstiftelsen var nämligen synnerligen motbjudande. Man meddelar nu att man återigen tänker bjuda in ambassadörerna för Ryssland, Belarus och Iran till Nobelprisceremonin. I Belarus och Ryssland sitter alltså förra årets Fredspristagare fängslade av politiska skäl. I Iran sitter samtidigt fredliga demonstranter fängslade, och en del av dem hotas med avrättning. Regimen i Belarus betraktas som illegal av EU, men det hindrar inte Nobelstiftelsen från att bjuda in deras representant till Nobelpricceremonin. Och den ryske ambassadören som hyllar kriget mot Ukraina är alltså också välkommen.

Förlåt mig, men hur är det ens möjligt att Nobelstiftelsen uppvisar ett så katastrofalt dåligt omdöme? Man drar hela Nobelpriset i smutsen med dessa inbjudningar av representanterna för tre skurkstater.

Jag skulle för egen del aldrig sätta min fot på Nobelfesten efter detta besked, jag skulle inte vilja festa efter att företrädarna för dessa tre regimer hedrats med att bjudas in till prisceremonin. Propagandavärdet för dessa regimer går inte att mäta i pengar. Jag hoppas innerligt att alla ledande samhällsföreträdare som bjuds in ställer saken på sin spets och meddelar Nobelstiftelsen att man uteblir om de tre nämnda ländernas ambassadörer bjuds in till ceremonin. Det vore ett rakryggat sätt att stå upp för demokratin, friheten och Alfred Nobels minne.

Positiv vecka för Ukraina - och idag firar de sin nationaldag

2023-08-24

Den senaste veckan har det kommit en rad positiva nyheter för Ukrainas del i försvaret mot den ryska invasionen.

* Det första, och såklart viktigaste, är att man gör oväntat stora framsteg på den södra fronten, där man tagit sig igenom ryssarnas försvarlinjer och befriat ett antal byar och samhällen. Berättelserna från civilbefolkningen som befriats och nu evakuerats från stridslinjerna är samtidigt förfärliga. Man har ingen el, inget vatten, ingen mat, inget mobilnät och har levt ett förfärligt liv sedan den ryska ockupationen förra året.
* Nyheten att Ukraina fullständigt förstört en av ryssarnas viktigaste robotbaser, baserad på Krim, var välkommen. Hela basen, samtliga robotar och all personal verkar ha förstörts i ett mycket kraftigt angrepp som även bekräftats av ryssarna. Nu kan inte denna robotbas skjuta några fler robotar mot civilbefolkningen i ukrainska städer.
* Ukraina har även slagit ut ett parkerat stort bomplan på en rysk flygbas nära St Petersburg. Planet var ett toppmodernt överljudsplan och angreppet med drönare måste ha skett inifrån ryskt territorium eftersom flygbasen ligger 60 mil från Ukrainas gräns och därmed utanför de ukrainska drönarnas räckvidd. Flygplanet användes för att avfyra tunga sjömålsrobotar mot ukrainska städer. Nu är det slut med det.
* Nya angrepp med drönare mot byggnader i Moskva. Dessa attacker har blivit så besvärliga för Putin att han nu förbjudoit media att rapportera om dem.
* Häromdagen tog en rysk pilot med sin helikopter och landade i Ukraina. Han deserterade och även hans familj ska vara i säkerhet i Ukraina. Rykten om allt fler deserterade ryssar sprids samtidigt i sociala medier, men det är svårt att veta vad som är sant. Klart är att Ukraina nästan ända sedan krigsutbrottet haft en telefonlinje som de som vill desertera kan ringa för att ordna det praktiska. Och bevisligen har en del ryssar deserterat eller gett upp och låtit sig tas till fånga.
* I går kväll bekräftar Wagnergruppen uppgifter från rysk media att deras ledare Prigozjin är en av de tio döda i flygkraschen norr om Moskva. Rykten talar om att ryssarna skjutit ned hans privatplan, och att det skulle vara en hämnd för hans kuppförsök. Detta låter ju sannolikt, men omöjligt att få bekräftat. Det påstås också i ryska medier att Dmitrij Utkin, som var grundare av Wagnergruppen, också fanns med på planet och är bland de dödade. Han är ju även känd för att vara uttalad nazist med SS-symbolen intatuerad på axeln. Om båda dessa två terrorister dödats lär innebära att Wagnergruppen inte kan ställa till med så mycket elände i Ukraina på ett tag. Om man sedan kan lita på uppgifterna om att de två ledarna verkligen dött låter jag vara osagt.
* Och så var det såklart positivt att Ukraina utlovas ett 60-tal F16-plan från Nederländerna och Danmark, samt att ukrainska piloter nu även tränas att flyga JAS-plan. Hjälp att ta full kontroll över luftrummet betyder mycket för Ukraina.

Sammantaget många positiva nyheter. Ukraina har äntligen medvind i sin motoffensiv efter en trög start. Detta att man lyckas forcera ryska försvarslinjer bådar gott. Kommer man genom dem kan fortsättningen söderut mot kusten gå snabbt, där har inte ryssarna förberett lika mycket försvarslinjer och skyttegravar.

Ukraina har stått emot den ryska invasionen på ett imponerande sätt, och har bevarat huvuddelen av sitt land fritt och självständigt. I dag firar man sin nationaldag/självständighetsdag. Jag hoppas att nationaldagen nästa år kommer att firas i alla delar av Ukrainas erkända territorium. Ett fritt Ukraina där fred råder och alla ryska soldater har lämnat. Och ett land där återuppbyggnaden och minröjningen kommit igång på allvar.

Ukrainas presidentpar besökte Stockholm

2023-08-19

I dag besökte Ukrainas presidentpar Stockholm. De träffade bland annat statsministern och några av regeringens ministrar, riksdagens talman, partiledarna och det svenska kungaparet. Vid mötet på Harpsund undertecknades också ett samarbetsavtal mellan Sverige och Ukraina som rör både militärt samarbete och återuppbyggnadsarbete.

Under besöket togs några officiella bilder, och dessutom tog ukrainska presidentkansliet lite film från besöket. Jag har tagit några stillbilder från filmen, som i sin helhet ligger ute på president Zelenskyjs twitterkonto. Den sista bilden är från svenska regeringens hemsida, från presskonferensen på Harpsund.

Vid Harpsundsekan. Jag vet inte om de tog nån roddtur.

Möte med det svenska kungaparet.

Extramöten i finansutskottet om ännu ett miltärt stödpaket till Ukraina

2023-08-16

I helgen fick jag beskedet att Finansutskottet skulle ha extra sammanträde idag, för att ta brådskande beslut. Det var bara att snabbt ta sig till Stockholm för två utskottsmöten idag och debatt och beslut i Kammaren i morgon.

Precis som alla beslut om olika stöd och åtgärder under pandemin, liksom vid tidigare beslut om stöd till Ukraina, är det finansutskottet som hanterar frågorna. Detta eftersom alla beslut på olika sätt är budgetpåverkande och ligger utanför tidigare fastställd budget.

Ärendet idag handlar om att Sverige ger ytterligare militärt stöd till Ukraina. Det gäller främst ammunition och reservdelar till stridsfordin och artilleri som Sverige tidigare skänkt till Ukraina. För att dessa ska kunna användas effektivt är det viktigt att man har tillgång till reservdelar och tillräckligt med ammunition. I dagens stödpaket ingår dessutom transportfordon och utrustning för minröjning. Dagens ärende innehåller också ett förslag om att Sverige ska kunna sälja jaktrobot Rb99 till USA, som sedan ska skänka jaktrobotarna till Ukraina.

Inklusive detta stödpaket har Sverige nu sedan krigsutbrottet i februari förra året bidragit med militärt stöd och utrustning till Ukraina till ett värde av drygt 20 miljarder. Dessutom har Sverige gett ett humanitärt stöd på drygt 5 miljarder kronor, i huvudsak via den svenska biståndsbudgeten. Utöver detta uttrycker Sverige ett starkt politiskt stöd för Ukrainas frihet och integritet som nation.

De svenska vapnen skyddar Ukrainas befolkning, exempelvis mot luftangrepp, och det räddar livet på ukrainska soldater. Även det ökade stödet för utrustning för minröjning kommer göra stor nytta och rädda liv - södra och östra Ukraina är idag kanske världens mest minerade område. Det kommer ta årtionden eller mera att röja bort alla dessa minor så att civilbefolkningen kan röra sig i skog och mark, odla sina åkrar och låta barnen leka utomhus. Stöd till minröjning är i praktiken både ett humanitärt och militärt stöd.

Situationen med ett aggressivt Ryssland och ett anfallskrig i Europa, inte så långt från Sverige, motiverar ett starkt svenskt engagemang. Vi gör det av många skäl - givetvis främst för att det är moraliskt och etiskt rätt att stå upp för folkrätten och ställa sig på den försvarandes sida mot ett orättfärdigt militärt angrepp. Men vi gör det också för vår egen skull - som ett av Rysslands grannländer är det viktigt att tydligt ta ställning och alliera oss med andra. Annars kan vi en dag stå ensamma om det är vår tur att bli angripna nästa gång. Det är oerhört viktigt att stå upp mot ettt aggressivt Ryssland som, kusligt nog med samma retorik som Hitler använde, nu talar om att återskapa ett storryskt rike där man lägger under sig sina grannländer.

Samtliga partier ställde sig bakom beslutet i finansutskottet idag och det blir förhoppningsvis en enig riksdag som står bakom beslutet efter debatten i morgon.

Sanningar och myter om kriget i Ukraina

2023-08-11

Jag försöker i sociala medier att bemöta uppenbara lögner och osann rysk propaganda rörande kriget i Ukraina. Tyvärr märker jag att oväntat många sprider och delar dessa rena lögner och historieförfalskning som pågår. Vissa av de konton som delar sådant har alla startats på senare tid och samarbetar genom att publicera samma saker. Uppenbarligen bedriver ryssarna ett mycket aktivt propagandakrig parallellt med det riktiga kriget.

Själv har jag följt Ukraina noga sedan jag var där som valobservatör för OSSE vid parlamentsvalet 2012. Jag har många kontakter med både politiker och andra i olika delar av landet, även svenskar som bor i Ukraina, och får information från både officiella och inofficiella källor. Jag tänker gå igenom en del sanningar och myter i 21 punkter- så som jag ser dem. Den som har invändningar eller något mer att tillägga är välkommen att kontakta mig via kontaktformuläret på startsidan.

1. Rysslands verkliga ambitioner. Egentligen började de ryska expansionsplanerna redan strax efter Sovjets sammanbrott 1991. Den första väpnade ryska insatsen inträffade i Moldavien, där ryskstödda rebeller i Transnistrien utropade en egen enklav. Kriget kostade flera tusen liv. Fortfarande finns rysk trupp på plats i Transnistrien. 2008 anföll ryska trupper grannlandet Georgien och invaderade två områden i norra delen av landet, Sydossetien och Abchasien. Dessa är fortfarande ockuperade av Ryssland som har trupp på plats. 2014 invaderade ryssarna Krim och understödde samtidigt beväpnade rebeller i Donbas i östra Ukraina. Och 2022 invaderades Ukraina. Man ser ett tydligt mönster - Putin och hans förtrogna vill återskapa det gamla storryska riket, på grannländernas bekostnad. I dessa ansträngningar hittar man på diverse skäl för legitimera anfall på sina grannar, men det är bara svepskäl för det övergripande målet att återskapa ett imperium.

2. Rysslands första argument för att anfalla Ukraina - "avnazifiering". Först talade Putin om "avnazifiering", vilket snabbt genomskådades. Ukraina plågades svårt av nazisterna under andra världskriget och de flesta ukrainare har hemska berättelser om vad deras äldre släktingar upplevt, klämda mellan nazister och sovjetkommunister. Att grupper i Ukraina (precis som Finland) periodvis allierade sig med nazityskland för att köra ut kommunister ur landet är en sak, liksom att ukrainare slogs på båda sidor i kriget. Det har också funnits tongivande högerextrema partier i Ukraina tidigare. Men nazisterna får idag ytterst få röster i valen och finns inte längre i parlamentet. När det sedan även uppmärksammades att Ryssland har uttalade nazister i sin egen arme och i de stridande privatarméerna tappade nazistkortet sin styrka. Än svårare blev det att hålla det vid liv när det visade sig att både Ukrainas president och flera andra höga ukrainska politiker har judisk bakgrund.

3. Rysslands andra argument blev nu i stället att Ukraina förtryckt den ryska befolkningen och förbjudit det ryska språket. Båda delarna är lögn. Det finns inga utomstående obundna observatörer som kan bekräfta något systematiskt förtryck av etniska ryssar. Däremot har Ukraina bekämpat ryssbeväpnade rebeller i Donbass. Ibland har självklart civilbefolkning kommit emellan. Vad gäller språket talar många i Ukraina ryska, inklusive presidenten som är född i en rysktalande familj. I skolorna undervisas på både ukrainska och ryska, beroende på i vilka områden skolorna ligger. Ryska språket är inte förbjudet någonstans. Ryssarnas tal om att "befria" rysktalande områden visade sig innebära att de totalt bombade sönder de städer de sade sig vilja "befria", som exempelvis Mariupol. Samtidigt avrättades och våldtogs "ryskspråkiga" civila av ryska trupper. Många i de rysktalande städerna strider nu på Ukrainas sida mot Ryssland, och befolkningen flyr främst västerut, inte till Ryssland.

4. Rysslands tredje argument är att man var tvungen att stoppa Ukrainas anslutning till Nato. Detta argument är riktigt dåligt, med tanke på att Ukraina ansökte om medlemskap i Nato först efter att kriget startat. Det är självklart Ukrainas fria val att ansöka om Natomedlemskap om man vill. Ryssland är inte "omringat av Nato" som man påstår, det räcker att titta på en karta. Däremot har Ryssland en egen militärbas mitt inne i Natoområde (Kaliningrad).

5. Rysslands femte argument är att Ukraina historiskt är ryskt och att nationen Ukraina egentligen inte existerar. Detta argument faller platt med tanke på att Ryssland själva har erkänt Ukrainas gränser 1991. Man har också haft diplomatiska förbindelser med Ukraina och en ambassad i Kyiv.

6. "Avsättandet av den ryskvänlige presidenten 2014 var en statskupp". Nej det var det inte. Bakgrunden var att presidenten (Janukovich) vägrade fullfölja ett beslutat handelsavtal om ett närmande till EU, samt att han avslöjats ha tagit enorma summor av statens pengar för att bygga ett enormt palats till sig själv. Folkets ilska blev enorm och omfattande demonstrationer mot presidenten blev följden, demonstrationer som urartade till upplopp och kravaller med åtskilliga döda. Parlamentet avsatte sedan presidenten (helt enligt Ukrainas grundlag). På precis samma sätt som Sveriges riksdag kan avsätta statsministern och hans regering genom ett misstroende. Det var alltså ingen "statskupp" som de ryssvänliga påstår.

7. "Ukraina är korrumperat". Ett vanligt argument för kriget från ryssvänner. Efter 50 år som del av Sovjet har Ukraina absolut stora problem med korruption. I internationell korruptionsranking är dock Ryssland värre. Och samtidigt som utvecklingen går mot ökad korruption i Ryssland tar Ukraina nu stora steg mot minskad korruption, inte minst till följd av krav från EU för att kunna inleda medlemskapsförhandlingar. För övrigt ger såklart inte problem med korruption grannländer rätt att invadera något land.

8. "Stora delar av världen stödjer Ryssland". Ett vanligt argument från ryssvänner. Är dock helt fel. Vid omröstningen i FN 12/10 2022 om en resolution för att fördöma kriget och kräva att Ryssland omedelbart lämnar Ukraina var det bara fyra (4) länder som stödde Ryssland. Fyra skurkstater: Belarus, Nordkorea, Syrien och Nicaragua. Av de 193 länder som deltog vid omröstningen röstade 143 för att fördöma Ryssland, 45 länder avstod och fem röstade alltså emot. Europa, Nord- och Sydamerika, Oceanien och ungefär hälften av länderna i Afrika och Mellanöstern röstade för resolutionen. Vid en ny omröstning 23 februari 2023 om en FN-resolution som uppmanade Ryssland att lämna Ukraina deltog 180 länder. Denna gång röstade 141 länder för resolutionen, 32 avstod och sex länder röstade till stöd för Ryssland. Två nya länder ställde sig på Rysslands sida - Mali och Eritrea. Mali har ju inlett ett omfattande samarbete med ryska Wagnergruppen så deras stöd till Ryssland var knappast förvånande.

Vid det senaste försöket till fredsdiskussioner i Saudiarabien (utan Ryssland) deltog ett antal länder som tidigare hållit låg profil i kriget, både Kina, Indien och Turkiet deltog. Det var en stor framgång för Ukraina att dessa länder inte uteblev.

9. "De ryskspråkiga områdena vill hellre höra till Ryssland". En myt som sprids är att "folkomröstningar" visar att folket i de ockuperade områdena vill höra till Ryssland. De "folkomröstningar" som hållits har underkänts internationellt och det beror på flera saker. Dels att en stor del av befolkningen flytt och inte kunnat delta i omröstningen, dels att inga valobservatörer övervakat röstningen, dels att många utsatts för påtryckningar för att rösta "rätt". Och när befolkningen flyr undan kriget flyr merparten till västra Ukraina eller till Polen och Baltikum, inte till Ryssland. De som blir kvar i de ockuperade områdena och inte flyr är ofta de som har sympatier för Ryssland. Dessutom flyttas ryssar till ockuperade områden för att kunna delta i folkomröstningarna. Även ryska soldater röstar.

I de riktiga val och erkända folkomröstningar som hållits i Ukraina är utfallen helt annorlunda. Här två exempel. Först folkomröstningen 1991 om att Ukraina skulle förklara sig självständigt. Jag visade denna bild på twitter i oktober förra året:

Sedan presidentvalet av Zelenskyj 2019 där man kan se att stödet för honom var störst i Östra och Södra Ukraina. Detta val ansågs korrekt genomfört av OSSE och andra valövervakare.

10. "Mer vapen till Ukraina bara förlänger kriget - dags att förhandla om fred". Detta är ett vanligt argument, både från ryssvänner och från fredsaktivister, högerextremister och Trumpsupportrar i USA. Alla vill ha fred, men om freden innebär att Ukraina ger upp sin existens som nation, tvingas avstå territorier till Ryssland, tvingas acceptera att miljoner ukrainare inte kan återvända till sina hem, och att andra ukrainare tvingas bli ryska medborgare, och utöver detta riskera att ukrainare utsätts för tortyr, våldtäkter eller rent av avrättas så är kanske inte fred lika lockande? Ukrainska folket har sett hur ryssarna betett sig i ockuperade områden och dessa fasansfulla vittnesmål och bildbevis är kända av alla ukrainare idag. Det är lätt för oss att tycka att man ska förhandla om fred, men det är Ukraina som måste avgöra vad som är rimligt att förhandla om eller inte. Fred lär förutsätta att Ryssland lämnar hela Ukrainas erkända territorium, att de skyldiga för krigsbrott grips och lagförs och Ryssland måste betala krigsskadestånd för allt man förstört i Ukraina och ersättning till dem som förlorat anhöriga i kriget. Detta ligger i linje med den fredsplan på tio punkter som Ukraina lagt fram. Var och en inser att Ryssland knappast kommer gå med på detta utan hårda påtryckningar från omvärlden.

11. "Ryssland har inte begått några krigsbrott". Den ryska ledningen är internationellt efterlyst för brott mot mänskligheten. President Putin mfl är efterlysta av Internationella Brottmålsdomstolen ICC för att de fört bort tusentals barn från Ukraina i strid mot internationell rätt. Bortförandet är väl belagt och står utom tvivel och fortsätter hela tiden. Barnen förs till ryska läger och utsätts för omfattande hjärntvätt. Vissa adopteras bort till avlägsna platser i östra och norra Ryssland, trots att de har föräldrar som väntar på dem i Ukraina.

12. "Kriget i Ukraina är inte en svensk angelägenhet". Jo, Ukrainas sak är faktiskt vår. Ryssland hotar hela Europas säkerhet. Man har uttryckt hot mot både Finland, Sverige, Norge, Baltikum, Polen, Moldavien och andra länder, och även hotat med kärnvapen mot europeiska storstäder. Om inte det civiliserade Europa stoppar Putin nu kommer hans erövringsvilja att fortsätta, land efter land. På samma sätt som Hitler gjorde under andra världskriget. Godtrogna européer trodde att de kunde offra Polen för att göra Hitler nöjd. Men det fungerade bevisligen inte. Att offra Ukraina kommer inte att stoppa Putin heller. Det är därför det är rimligt och rätt att hjälpa Ukraina med vapen och humanitärt stöd så att de kan försvara sig mot Rysslands angrepp och hålla igång sitt land trots kriget.

Denna gång ska Sverige stå på rätt sida av historien. Under andra världskriget hukade Sverige för Tyskland och lät tyskarna köpa svensk järnmalm och svenska kullager till sin krigsindustri, och de fick använda svenska järnvägar för sina transporter till norra Norge. I efterhand var detta svenska medlöperi en skam för Sverige som land. Denna gång står Sverige på de civiliserade demokratiernas sida. På rätt sida i kommande historieböcker.

13. Ryssland hotar inte Sverige". Denna åsikt delas inte av Försvarsberedningen och militära experter och underrättelsetjänst. De menar att Ryssland är ett verkligt militärt hot mot Sverige. Inte minst vet vi att Ryssland gärna skulle vilja ockupera Gotland för att få kontroll över Östersjön. Att hjälpa Ukraina är att hjälpa oss själva. Och vårt medlemskap i Nato är nödvändigt.

14 "Sanktionerna skadar Europa mer än det skadar Ryssland". Detta är också ett vanligt angrepp från putinvänner som försöker splittra Europa och framhålla sanktionerna som mer skadliga för Europas ekonomi än för rysk ekonomi. Det stämmer inte särskilt bra. De flesta ekonomiska problemen och energikrisen i Europa beror inte på sanktionerna mot Ryssland utan på kriget, den globala lågkonjunkturen, följderna av pandemin och felaktiga politiska energibeslut i flera EU-länder (bland annat Tyskland och Sverige). Sanktionerna är dock ihåliga och kringgås av flera länder. Trots detta har Ryssland bevisligen svårt att få fram vissa produkter som behövs för krigsindustrin, så helt verkningslösa är inte sanktionerna. Det är också brist på en del importvaror i ryska butiker och utländska företag lämnar Ryssland vilket medför arbetslöshet på sina håll.

15 "Rysk ekonomi går som tåget". Ryssland har absolut lyckats att få fortsatta inkomster från olja och gas, genom att sälja till andra länder. Men de har oftast tvingats sänka priset och bygga ny infrastruktur, vilket kostar stora summor. Ryssland är stort och har en stor inhemsk ekonomi, men långsiktigt skadas landet av kriget, som kostar enorma summor att hålla igång. Det allvarligaste för Ryssland är sannolikt ändå effekterna på längre sikt. På grund av kriget lämnar många yngre välutbildade ryssar landet för att slippa bli inkallade till militärtjänstgöring. För ett land som Ryssland med en stor åldrande kvinnlig befolkning och samtidigt låg medellivslängd bland män på grund av alkoholproblem är det ett mycket stort framtidsproblem att unga välutbildade människor lämnar landet.

16. "Det är orimligt att ryska folket drabbas av att Ryssland isoleras". Så länge rysk trupp finns kvar i Ukraina bör Ryssland uteslutas från allt internationellt samarbete på alla områden. Idrott, kultur, internationella organisationer osv. Visst kan man tycka synd om enskilda idrottare och artister som på detta sätt drabbas, men krig bestraffar alltid kollektivt. Det ukrainska folket drabbas kollektivt mycket värre av rysk aggression. Personligen anser jag att Sverige och resten av EU borde dra in allt sitt ekonomiska stöd till FN så länge Ryssland sitter kvar i Säkerhetsrådet. Personligen tycker jag man rent av kunde överväga att samtliga EU-länder avbryter sina diplomatiska relationer med Ryssland. Självklart ett dramatiskt steg, men ett land som öppet hotar att anfalla europeiska storstäder med kärnvapen har straffat ut sig själva.

17. "Varför straffar ni inte USA och andra länder som också startat en massa krig"? Detta är en favoritinvändning från de ryssvänliga. Men för det första ockuperar inte USA eller något annat Natoland några andra länder. För det andra har de militära aktioner som dessa länder företagit oftast antingen varit sanktionerade av FN eller i andra fall syftat till att undanröja terroristregimer eller odemokratiska diktatorer som begått allvarliga illdåd i sina länder. Man kan såklart ha synpunkter på vissa av dessa krig, tex anfallet mot Irak, men vare sig USA eller Nato har vad jag vet angripit några fredliga demokratier. Och man har inte i modern tid medvetet ödelagt hela städer och avsiktligt bombat sönder civila bostadsområden, och definitivt inte i den omfattning ryssarna gjort i Ukraina. Relativiseringen av det ryska angreppet är orimlig. Nya krig kan inte motiveras av gamla.

18. "Trump kommer ändå att överge Ukraina om han väljs till president". Jag tycker man ska ta tonläget i USA med en nypa salt. Det är ingen hemlighet att Trump använder kriget i Ukraina för att angripa Biden. Och han talar ofta om att det "måste bli fred" och att USA måste sluta stödja kriget med fler vapen. Men de som följt Trump inser att det är mycket inrikesspel för gallerierna. Faktum är att Trumpregimen stödde Ukraina aktivt efter den ryska ockupationen av Krim 2014.

19. "Kriget går dåligt för Ukraina - de har ingen chans". Detta trumpetas ut av ryssvänliga propagandakonton och naiva högerextremister. Men sanningen är ju faktiskt att Ukraina tagit tillbaka drygt hälften av de områden som Ryssland ockuperade i början av kriget. Man har nu också i sin nya offensiv, även om den går långsamt, tagit tillbaka ca 2/3 av de ganska begränsade territorier som Ryssland tagit det senaste halvåret. Dessutom har man bevisligen räddat sin nations existens och stoppat en total rysk ockupation. Jag skulle nog påstå at det är en ganska stor framgång av en litet land som slåss mot ett stort, där Ryssland har tre gånger så stor befolkning och en väldigt mycket större krigsmakt. Hur den pågående offensiven slutar får utvärderas framöver. Men ett av ryssarnas största problem är att man krigar långt "hemifrån". Behovet av transporter och logistik är stort, och Ukrainas angrepp på viktiga broar och järnvägar drabbar Ryssland mer än många verkar inse. Ukraina krigar samtidigt på "hemmaplan" och har nära till allt de behöver. Glöm inte heller att krig handlar mycket om motivation. Ukrainska soldater slåss för att rädda sin familj, sina hem, sitt land, sin frihet och sin kultur. Vad slåss de ryska soldaterna för? Hur länge kommer ryska folket acceptera att ryska liv offras för en totalt meningslös sak? Ukraina har aldrig hotat Ryssland.

Vad gäller förluster av soldater och materiel tänker jag inte spekulera, båda sidor har ett intresse av att överdriva motståndarens förluster och tona ned de egna. Det finns helt enkelt inga säkra uppgifter. Men ska man tro militära experter förlorar alltid anfallande part mycket mer än de som försvarar sig. Det betyder sannolikt att de ryska förlusterna fram tills nu varit betydligt större än de ukrainska. Och omvänt lär Ukraina förlora mer soldater under sin motoffensiv än de försvarande ryssarna.

20. "Ryssland står för traditionella kristna värden till skillnad mot ett dekadent Europa". Detta är också en vanlig åsikt bland framförallt högerextrema ryssvänliga konton i sociala medier. Man försöker sätta en bild av ett moraliskt mer högtstående Ryssland. Detta klingar falskt när man vet att Ryssland använder både islamistiska terrorister från Tjetjenien och vanliga ryska kriminella (Wagnergruppen) i kriget mot Ukraina. Man bombar kyrkor, skolor, sjukhus, museer och kulturbyggnader, man våldtar kvinnor, för bort barn och plundrar privata hem. Man använder förbjuden ammunition mot civila, man förstör elförsörjning och annan viktig infrastruktur för att bryta civilbefolkningens motstånd. Man ödelägger nationalparker och känsliga naturområden och man sprängde den stora dammen i Dnepr och orsakade omfattande översvämningar av civila bostadsområden och dödade massor av djur. Man har minerat sönder hela östra och södra delen av Ukraina, som nu är världens mest minerade område - det kommer ta enorm tid att får bort alla dessa minor. Man har nu också förstört möjligheten för Ukraina att exportera spannmål vilket driver upp världsmarknadspriserna och orsakar hunger i fattiga länder. Ryssland och Belarus samarbetar också för att använda migrantströmmar som ett vapen för att skapa oro och kaos i Europa. Det är ett cyniskt spel med människoliv som verkar sakna värde i Ryssland. Kriget stöds för övrigt också öppet av de ryskortodoxa kyrkans överhuvud i Moskva som till och med uppmanar till våld mot Ukraina. Ryssland dödar eller fängslar sina egna oppositionella, har avskaffat yttrandefrihet och demonstrationsfrihet, inskränkt pressfriheten och i praktiken avskaffat rättssystemet. Inget av detta känns särskilt civiliserat eller kristet. Ryssland är helt enkelt en skurkstat idag.

21. "Ryssland och Ukraina har ett gemensamt ansvar för kriget". Detta är den dummaste invändningen av alla. Ryssland anföll Ukraina utan anledning och i strid mot folkrätten. Ukraina försvarar sig. Ryssland bär 100% ansvar för kriget, för alla dödade ryssar och ukrainare, för all förstörelse i Ukraina och även för den förstörelse som nu drabbar Ryssland vid olika attacker från Ukraina och/eller ryska rebellgrupper.

Extra möte med regeringspartierna om säkerhetsläget

2023-07-27

I dag har vi haft extra möte med riksdagsgrupperna för M, KD och L. Statsministern, justitieministern och utrikesministern gav en uppdaterad bild av säkerhetsläget och terrorhoten mot Sverige, och de påverkanskampanjer som bedrivits under lång tid (både påståenden att Sverige tvångsomhändertar muslimska barn, att staten uppmanar till koranbränningar, och att det finns "en utbredd islamofobi" i Sverige). Bakom påverkanskampanjerna står både Ryssland och andra stater, och de använder möjligheten att uppvigla andra grupper och stater för att försöka skada Sverige och motverka vårt godkännande som Natomedlem.

Jag tänker inte lägga ut några detaljer om vad som sades i övrigt eftersom det är känslig information, utan kan bara bekräfta det som ansvariga ministrar sagt på presskonferenser denna vecka. Regeringen har även löpande dialoger med berörda riksdagsutskott, och det innebär att även den politiska oppositionen hålls informerade om läget. Vi har ett allvarligt terrorhot mot vårt land, och regeringen tillsammans med centrala myndigheter arbetar hårt för att förebygga terrorangrepp och samtidigt försöka normalisera relationerna med andra länder. Det finns samtidigt inga planer på att begränsa den svenska yttrandefriheten, som är en grundlagsfäst rättighet i Sverige.

Statsminister Ulf Kristersson på besök i Vita Huset

2023-07-05

I dag träffade Ulf Kristersson USA:s president Joe Biden i Vita Huset. Självklart var Natofrågan överst på agendan, men även en lång rad andra viktiga frågor diskuterades.

Även om varje Natoland själv beslutar om sin syn på nya medlemmar ska man nog knappast underskatta betydelsen av att Sverige har ett starkt stöd av det största Natolandet för sitt medlemskap. USA vill verkligen ha med Sverige och ser stora fördelar för Nato med ett svenskt medlemskap. Och som en joker i leken finns den omdiskuterade frågan om export av amerikanska F16-plan från USA till Turkiet. En fråga som skulle kunna ha betydelse i frågan om Turkiets godkännande av det svenska Natomedlemskapet.

Manifestation för Ukraina

I dag deltog jag som en av talarna på veckans manifestation till stöd för Ukraina utanför ryska ambassaden i Stockholm.

Vi fem som talade idag: Artisten Eva Dahlgren, Tidigare finansborgarrådet i Stockholm, Mats Hult (S), Ordföranden i SACO, Göran Arrius, undertecknad, samt Ida Texell, ordförande för Scouterna och Bilkåren och kommundirektör i Upplands-Bro.

Vid manifestationen deltog även en ukrainsk sångerska som sjöng Ukrainas nationalsång.

Manifestation för Irans modiga kvinnor

2023-05-31

Den iranska oppositionen i Sverige håller många manifestationer och jag har medverkat vid några av dessa. I dag visade jag mitt stöd för en manifestation utanför Riksdagen till stöd för Irans modiga kvinnor som tar strid mot förtrycket. Temat var också att uppmärksamma Riksdagens eniga beslut härom veckan att ge regeringen i uppdrag att driva frågan i EU om att terrorstämpla det iranska revolutionsgardet.

Beslutet i Riksdagen var viktigt och en tydlig markering från svensk sida. Samtidigt är det viktigt att denna typ av utrikespolitiska markeringar om möjligt görs av EU gemensamt för att skapa större tryck i frågan internationellt. Nu har Sveriges regering fått i uppdrag att driva frågan i EU och det betyder att vi tar initiativ till en terrorstämplig, vilket känns väldigt bra. Det var också något som välkomnades starkt av deltagarna i manifestationen. Under tidigare s/mp-regering hade Sverige en mycket undfallande linje mot Iran, och vi minns ju den beslöjade svenska regeringens besök i Teheran under Stefan Löfvens ledning, inget någon svensk kan vara särskilt stolt över idag.

På bilden står jag och min m-riksdagskollega Alexandra Anstrell tillsammans med demonstranter utanför Riksdagen. Under manifestationen kom tydligen senare några ytterligare riksdagsledamöter från olika partier och visade de iranska kvinnorna sitt stöd.

Riksdagen beslutade om evakueringsinsats i Sudan

2023-04-23

I dag kallades riksdagen in, trots att det är söndag, för att hantera ett brådskande ärende. Det handlar om militärt stöd för att kunna genomföra en evakuering av svenskar från Sudan. Det handlar om att evakuera svensk ambassadpersonal och deras familjer, samt svenska medborgare i landet som anmält sig till ambassadens "svensklista". Man uppskattar att det är runt 100 personer som kan omfattas av insatsen. Kostnaderna hanteras inom Försvarsmaktens befintliga budget för internationella insatser.

Vid dagens omröstning i riksdagen deltog endast utrikesutskottet, efter överenskommelse mellan partiernas gruppledare. Detta eftersom det är svårt att med bara någon halvs dags varsel kalla in alla 349 riksdagsledamöter en söndag. Partierna var eniga om att stödja beslutet om evakueringsinsatsen så det fanns inga andra förslag att rösta om. Nedan riksdagens pressmeddelande.

Här är hela Utrikesutskottets betänkande i frågan där man motiverar varför insatsen behövs och hur den ska genomföras.

Senast Sverige genomförde en liknande evakueringsinsats var från Kabul i Afghanistan år 2021. Den gången fick insatsen kritik, eftersom man inte hade särskilt bra kontroll över vilka personer man hjälpte till Sverige. Dessutom var Sverige sena med beslut om att agera, vilket skapade oordning och kaos. Den nya regeringen tar denna typ av frågor på största allvar, och man har också agerat snabbt för att få allt på plats så snabbt som möjligt. Efter kontakt med företrädare för regeringen har jag fått försäkringar om att man denna gång kommer vara mer noggranna och ha bättre kontroll på vilka personer man hjälper att ta sig till Sverige.

Talmannens mottagning för den diplomatiska kåren

2023-03-08

Talmannen hade idag mottagning för den diplomatiska kåren. Jag var inbjuden i min egenskap av ledamot i EU-nämnden för att mingla lite i Sammanbindningsbanan. Bland annat hade jag ett intressant samtal med Kinas nya ambassadör och hans medarbetare. Jag pratade också med Österrikes ambassadör om hur man ser på kriget i Ukraina och Österrikes syn på Nato och sin egen neutralitetspolitik.

Talmannen inledde mottagningen med att tala om kriget i Ukraina och hur mer än 140 länder ställt sig bakom en uppmaning till Ryssland att avsluta angreppet och lämna ukrainskt territorium. Han nämnde också att världen nu återigen har många militära konflikter, faktiskt det sämsta läget på 15 år. Goda relationer mellan diplomater från olika länder är värdefullt.

Manifestation för Ukraina utanför ryska konsulatet i Göteborg

2023-02-24

Dagens manifestation utanför ryska generalkonsulatet i Göteborg (strax intill min tidigare arbetsplats på SEB-kontoret på St Sigfridsplan) blev en välbesökt tillställning, trots ett riktigt trist väder med snöblandat regn, blåst och kallt. Men som vi sa - det vi fick över oss från himlen var bara vatten, inte granater, bomber eller missiler. Så vi klagade inte.

Jag medverkade som talare vid manifestationen och var mycket smickrad över att jag fick äran att vara förste gästtalare i en lång rad talare som framförde många kloka ord, erfarenheter och viktiga reflektioner på både svenska, engelska och ukrainska. Och trots att det mörknade stannade de flesta kvar länge.

I mitt inlägg berättade jag först lite om hur riksdagen arbetat med olika former av stöd till Ukraina det senaste året, och om att regeringen idag meddelade nyheten om ett nytt stort svenskt vapenpaket, med bland annat Leopardstridsvagnar och luftvärn. Jag berättade också om hur vi i går hade en ceremoni i riksdagen till stöd för Ukraina, med Ukrainas ambassadör som gäst på läktaren. Jag påpekade också att det breda stödet i riksdagen för hjälp till Ukraina är en viktig svensk markering.

Sedan vände jag mig direkt till personalen på det ryska konsulatet (de visade sig inte, men vi vet att de ofta fotograferar och bandar det mesta som sägs utanför):

"Ni kunde valt att lägga kraften på att utveckla relationerna med omvärlden, gynna handel, investeringar och turism i Ryssland och öka ert lands välstånd. I stället valde ni att angripa ett fredligt broderfolk, bomba sönder städer, civila bostäder, skolor, sjukhus, kyrkor, museer och kulturbyggnader, förstöra infrastruktur och elförsörjning, våldta och döda civila, och föra bort ukrainska barn. Ni ryssar bär ansvaret för flera hundratusentals döda, både ryssar och ukrainare, och ännu fler svårt skadade.

Det kommer att dröja decennier innan någon litar på er igen. Få kommer vilja göra affärer med er, besöka er som turister, eller ha utbyte i form av idrott eller kultur. Era välutbildade unga lämnar landet och utländska företag gör detsamma. Var det värt det?

Och om ni nu som ni säger vill ”befria” rysktalande befolkning i Ukraina, varför dödar ni då denna befolkning och skjuter sönder deras städer? Till exempel Kherson och Mariupol och ett antal större och mindre städer i Donbas? Med i huvudsak rysktalande befolkning? Varför tror ni flertalet av de rysktalande ukrainarna väljer att strida på den ukrainska sidan mot de ryska trupperna?"

Mitt lilla anförande avslutade jag med att konstatera att det nu bara finns en väg att gå. Väpnade angrepp får aldrig belönas. Det prövades med nazityskland, man trodde att om man bara gav Hitler en bit av ett annat lands territorium skulle det skapa fred. Vi vet hur det gick. Mycket vill ha mer. Det misstaget får inte göras om.

Ukrainas framtid byggs nu i fyra steg:
1. Ukraina måste få hjälp att köra ut ryska trupper från ukrainskt territorium. Sverige är numera ett av de mer generösa länderna, och i riksdagen finns brett politiskt stöd för stöd tll Ukraina.
2. Ukraina måste få krigsskadestånd av Ryssland och kunna använda frusna ryska tillgångar till återuppbyggnad. Sverige har som ordförandeland i EU tillsatt en särskild arbetsgrupp för att ta tag i denna fråga och se över juridiska regler kring detta.
3. Vi måste ställa alla krigsförbrytare inför domstol, inklusive den ryska ledningen med Putin i spetsen. En krigsförbrytare ska aldrig känna sig trygg så länge man lever.
4. Vi ska hjälpa Ukraina att bygga upp sitt land igen och göra det redo för medlemskap i EU. Det är här, i den civiliserade delen av Europa som Ukraina har sin givna plats.

Idag är det ett år sedan Ryssland anföll Ukraina

2023-02-24

Jag minns hur jag vaknade natten till den 24 februari förra året av att telefonen plingade upprepade gånger. Och sen kunde jag följa hur Ryssland inledde sitt anfall på Ukraina. Sedan dess har mycket hänt, Ukraina har tagit tillbaka drygt hälften av de områden som Ryssland ockuperade i början av kriget, och stödet till Ukraina från omvärlden har växt hela tiden, både humanitärt, ekonomiskt och med allt tyngre vapen för Ukrainas försvar.

Ryssland har brutit mot alla folkrättsliga regler, de har redan flera hundratusentals liv på sitt samvete, både ryssar och ukrainare, och troligen ännu fler svårt skadade, de bombar avsiktligt och målmedvetet civila bostäder, förstör skolor, sjukhus, infrastruktur, elförsörjning, kulturbyggnader, kyrkor och museer, de våldtar och dödar civila och för bort ukrainska barn. Ett beteende som är så vidrigt och så långt från allt civiliserat beteende att man tror de lever kvar på 1800-talet.

För omvärlden finns det bara en sak som gäller, och det är att fortsätta stödja Ukraina tills de har befriat hela sitt land. Därefter måste det handla om att begära omfattande krigsskadestånd från Ryssland och att ställa ryska krigsförbrytare, inklusive den ryska ledningen och Putin själv, inför en krigsförbrytardomstol. Ett väpnat angrepp på ett annat land får aldrig belönas med framgång, och ska definitivt inte belönas med att få delar av det angripna landets territorium vid en fredsförhandling. Om man väljer den vägen ger det motiv till nya väpnade angrepp i Europa från Ryssland mot andra länder i framtiden. Den dörren måste vara stängd för alltid.

Ryssland hade kunnat vara en blomstrande ekonomi med demokrati. Ett land där omvärlden ville investera, där levnadsstandarden ökade, ett land som omvärlden ville handla med, besöka som turister och ha utbyte med när det gäller kultur och idrott. Nu blir det precis tvärtom. Under decennier framåt kommer ingen att lita på Ryssland och få i Västvärlden kommer vilja ha med Ryssland att göra. Ryssland blir ett till stora delar isolerat land, där den unga välutbildade befolkningen emigrerar eller flyr undan militärtjänstgöring och där ekonomin försvagas allt mer. Ett land som många demokratiskt och fredligt sinnade människor idag faktiskt ser på med ett stort förakt.

En del av detta skriver jag om idag i denna artikel i Borås Tidning, och klockan 17 idag deltar jag som en av talarna i en stor manifestation till stöd för Ukraina utanför det ryska konsulatet på St Sigfridsplan i Göteborg. Välkommen om du vill visa ditt stöd för Ukraina!

(Klicka för mer läsbar storlek)

Statsminister Ulf Kristersson besöker Kyiv

2023-02-15

Nu kommer bilder från Ulf Kristerssons besök i Kyiv idag, och mötet med Ukrainas president Zelenskyj.
Foto: Regeringskansliet/Vitaly Holovin

Sverige lär bli medlemmar i Nato förr eller senare

2023-01-24

Just nu är det hela havet stormar kring den svenska Natoansökan och Turkiets agerande. Det är bara att konstatera att det finns många aspekter i det som pågår.

1. Turkisk inrikes och utrikespolitik har flyttat in i den svenska samhällsdebatten. Både den styrande Erdoganregimen, den politiska turkiska oppositionen och grupper som är i öppen konflikt med Turkiet använder nu Sverige som spelplan för sina egna intressen. Sverige betalar nu priset för en omfattande invandring från mellanöstern, där olika grupper tagit med sig konflikterna hit.

2. I Sverige använder både högerextrema och vänsterextrema grupper den enorma överkänslighet som finns inom muslimska grupper mot det man uppfattar som ett angrepp på islam. Genom att öppet håna Turkiet och islam försöker man stoppa den svenska Natoanslutningen. Nyckeln till framgången är den extremt överdrivna turkiska reaktionen. Och då är vi tillbaka på den första punkten - Turkiets president ligger under i opinionsmätningarna och behöver röster i det kommande valet, och inget fungerar bättre i Turkiet än en yttre gemensam fiende - i detta fall "angrepp mot islam". Koranbränningen, den upphängda dockan och olika demonstrationer, satirinslag mm i Sverige (och även delvis i Finland) är en ren jackpot för Erdogan och kan rädda hans och hans partis plats vid makten. Man kan tycka att Erdogan och hans regim agerar lite barnsligt på provokationerna, men det Erdogan gör är ur hans egen synpunkt helt logiskt.

Kommer detta då att stoppa den svenska Natoanslutningen? Jag tvivlar på det. Sverige och Finland behöver Nato lika mycket som Nato behöver oss. Våra länders strategiska läge, den svenska försvarsindustrin och viktiga delar av det svenska försvaret är av oerhört stor betydelse för Nato. Alla Natoländer utom två har redan godkänt Sverige och Finland som medlemmar och Ungern lär göra detsamma i närtid. Att USA som ledande Natoland skulle godta att ett land stoppar svenskt och finskt Natomedlemskap finns knappast på kartan och trycket från övriga Natoländer kommer bli stort. Min gissning är att när det turkiska valet är avklarat kommer Turkiet att - om än med motvilliga uttalanden - godta Sverige och Finland som nya Natomedlemmar. Just nu är det bara att låta saker ha sin gång och fortsätta planera för ett svenskt Natomedlemskap. Förr eller senare är det en realitet.

När det gäller regeringens och statsministerns agerande tycker jag den varit väldigt balanserad. Statsministern har uttalat att Turkiet ställer krav som Sverige inte kan acceptera eftersom det strider mot svensk lag och grundlag, han har också stått upp för svensk yttrandefrihet och demonstrationsfrihet, samtidigt som han konstaterat att man inte behöver gilla det som uttryckts och uttalat förståelse för att en del blir upprörda samt att det som hänt skadar svenska intressen. Det sista är självklart helt rimligt att uttrycka, det är hans åsikt och han har samma yttrandefrihet som alla andra.

Själv tycker jag att muslimer precis som kristna, judar eller andra måste tåla att man ifrågasätter, hånar eller driver med religioner. Att det sedan ibland sker på ett osmakligt sätt eller i detta fall medför skada för svenska intressen är en annan sak. I grunden är det lika rimligt att kritisera sådana aktioner som det är att ifrågasätta NMR:s, AFA:s, extrema islamisters, militanta djurrättsaktivisters eller militanta klimataktivisters aktioner. Det betyder inte att man vill förbjuda manifestationer, demonstrationer eller aktioner som ligger inom det lagen tillåter - det innebär bara att man tar avstånd från det som uttalas eller görs. Detta ryms inom min egen yttrandefrihet och åsiktsfrihet - och den är precis lika omfattande som aktivisternas.

Nytt välkommet svenskt vapenstöd till Ukraina

2023-01-19

Under den nya svenska regeringens första tid vid regeringsmakten har det tagits flera välkomna beslut om utökat svenskt vapenstöd till Ukraina. Först ett omfattande stöd med luftvärn mm i november, som vid det tillfället var det Ukraina önskade mest av allt, och i dag togs ett nytt regeringsbeslut om fortsatt och utökat stöd. Det nya paket som regeringen presenterade idag består dels av ett upphandlingssamarbete för försvarsmateriel, dels uppdrag till Försvarsmakten om att förbereda överlåtelse av artillerisystemet Archer och dels det största paketet av avancerade vapen hittills.

Innehållet består av bland annat granatgevär med ammunition, pansarskott, automatgevär och minröjningsutrustning stridsfordon 90 (CV 90) med ammunition och Robot 57 (NLAW) till ett värde av 4,3 miljarder kronor.

Med ett internationellt samarbete blir det möjligt att iordningställa Archer-pjäser för att därefter leverera till Ukraina. Regeringen har idag fattat beslut om att Försvarsmakten ska påbörja det arbetet.

Sverige och Ukraina kommer att ingå ett avtal om samarbete om upphandling av försvarsmateriel. Det innebär att bidra till att stärka Ukrainas förmåga att upphandla, samt gör det möjligt för Ukraina att gemensamt med Sverige beställa försvarsmateriel. Det kan innebära tidsbesparingar på månader upp till år, genom att Sverige kan göra tilläggsbeställningar inom befintliga kontrakt och skänka materielen till Ukraina.

Bedömningen är att kriget inte tar slut i närtid och att Ukrainas behov av vapen fortsatt är stora. Då är möjligheten att köpa direkt från försvarsindustrin ett sätt att öka leveranserna av materiel till Ukraina.

Detta paket tillsammans med stödet från bland annat USA, Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Finland med flera innebär att det sammanlaga stödet till Ukraina nu ökar kraftigt. Vapenpaketet och finansieringen kommer att beslutas genom en extra ändringsbudget som regeringen kommer att besluta om i närtid. Som vanligt är det mitt utskott, Finansutskottet, som ansvarar för att få den ekonomiska delen i hamn och ta förslaget genom riksdagen. Inget talar för att det inte skulle bli en bred majoritet i riksdagen för detta.

Jag har fått frågan om det inte finns risk att svensk vapenteknologi riskerar att hamna på avvägar, i värsta fall hamna i ryska händer, när vi skickar högteknologiska vapen till Ukraina. Den risken finns alltid när man skickar vapen till ett konfliktområde eller exporterar vapen till andra länder. När det gäller Archer är det vapen som inte används i det direkta frontområdet utan långt bakom egna linjer, och man förflyttar sig hela tiden, varför risken att fienden skulle komma över vapnen är ganska begränsad.

Jag har också fått frågan om varför inte Sverige skickade Archer redan i november. Den frågan har jag besvarat tidigare. Vid det tillfället var behovet av stärkt luftvärn det viktigaste för Ukraina, och därför valde Sverige att prioritera det. Nu har man ett ganska bra luftvärn och striderna i östra Ukraina har ändrat karaktär. Nu är det artilleri och stridsfordon som behövs. Då prioriterar Sverige detta. Vid varje tillfälle är det Ukrainas önskemål som styr vad vi prioriterar, och dessutom görs en helhetsbedömning där man ser vad andra länder bistår med vid samma tid så att helheten blir rätt.

Jag har även fått frågan om inte Sverige försämrar sin egen försvarsförmåga när vi nu skickar allt mer svenska vapen till Ukraina. Överföringen av vapen finansieras fullt ut, och tanken är att det vi skickar återanskaffas efterhand och i den takt försvarsmakten anser vara lämpligt. I dagens läge är bästa skyddet för Europa mot ett aggressivt Ryssland att hjälpa Ukraina att försvara sig. De är just nu en sköld mot Ryssland som skyddar Europa. Vårt stöd med både vapen, humanitära insatser, minröjningsutrustning och ekonomiskt stöd hjälper Ukraina att försvara sig själva och i längden att försvara Europa.

Jag är glad över att vi har en regering som nu tillsammans med andra länder går i spetsen med vapenstöd till Ukraina. Den nya regeringen lever upp till löftena i regeringsförklaringen att prioritera stödet till Ukraina för försvar mot det ryska angreppet. Vi gör det både för Ukrainas och Sveriges säkerhet.

Onödigt att bry sig om Nato-sabotagen

2023-01-15

En docka som ser ut som Turkiets president upphängd i fötterna, uppmaning till satir om Turkiet i en svensk kommunisttidning och även i någon finsk tidning har väckt stor uppståndelse i Turkiet. Presidenten är upprörd och kräver "åtgärder" och framför att det som hänt hotar det svenska Natomedlemskapet.

Kanske precis det som var syftet med dessa aktioner från mer extrema grupperingar? Att reta Turkiet så mycket att de säger nej till svenskt Natomedlemskap?

Lite förvånad är jag över att man från turkisk sida bryr sig så mycket om dessa extrema röster i Sverige. Man vet vid det här laget både att man enligt svensk och finsk lag har rätt att göra satir, och även grov satir, och att det inte går att vare sig straffa eller lämna ut personer som gör sådant. Turkiet måste inse att vi har olika rättssystem i våra länder och att mänskliga fri- och rättigheter är starkare i Skandinavien än i Turkiet. I Sverige är det domstolar och inte politiker som dömer människor för brott, och det är domstolar som beslutar om utvisning.

Det bästa vore att nonchalera dessa yttringar i stället för att ge dem maximal uppmärksamhet. Turkiet borde veta att den stora majoriteten av svenska folket inte är vare sig kommunister, nazister eller extremister, utan ett fredligt folk. Många svenskar åker också gärna på semester till Turkiet och andra har familjeband dit. Goda relationer med alla nuvarande och förhoppningsvis blivande Natoländer och ett starkt Nato är bra för både Turkiet, Sverige och Finland. Jag är faktiskt lite förvånad över att Turkiet överreagerar och låter sig påverkas av mer extrema individer och kommunistiska publikationer i Sverige. Dessa symboliserar inte vare sig svenska folket, svensk politik eller svenska åsikter.

I Sverige gäller svenska lagar och svensk rättspraxis

2023-01-08

Det var utmärkt att statsministern var tydlig i sitt tal på Folk och Försvar idag. I Sverige gäller svenska lagar och svensk grundlag och våra domstolar är självständiga och tar sina egna beslut utan politisk inblandning. Detta är en självklarhet för den svenska regeringen. Det räcker inte att Turkiet kräver utlämning av personer som de anser är "terrorister" - i Sverige sker utlämning endast i enlighet med vår lagstiftning. Sverige ska självklart vara ett lojalt Natoland och samarbeta mot krig, terrorism mm med övriga Natoländer. Men andra Natoländer styr inte våra lagar och vårt rättssystem.

EU:s stöd till Ukraina prioriterad fråga under Sveriges ordförandeskap

2023-01-07

I fredags hade statsminister Ulf Kristersson ett längre digitalt möte med Ukrainas president Zelenskyj och förklarade att EU:s stöd till Ukraina är den viktigaste frågan under det svenska ordförandeskapet. Bra, moraliskt rätt och mycket välkommet!

Nya frimärken från Ukraina - och en liten historielektion

2023-01-02

Det låg ett brev i brevlådan idag från en av mina kontakter i Ukraina. Han skickade det senaste frimärksblocket som utgavs för att fira att staden Kherson befriades från de ryska trupperna. Motivet är speciellt - melonklyftor med diverse inritade symboliska händelser från kriget. Meloner är symbolen för staden och regionen Kherson, och är en viktigt näringsgren för jordbruket. Den som såg hur befolkningen i Kherson hyllade de ukrainska trupperna efter befrielsen kunde också se hur man lämnade meloner till soldaterna.

Det ukrainska postverket Ukrposhta verkar fungera klanderfritt, alla de brev jag fått skickade till mig har kommit fram till Sverige, även om det tar några veckor. De enda som krånglar är posttullen i Sverige och PostNord. Ett brev fastnade i posttullen i höstas, men släpptes efter att jag gjort en enkel tulldeklaration på nätet. Ett annat rekommenderat brev returnerades nyligen direkt av PostNord till Ukraina på grund av att inte korrekt tulldeklaration var påklistrad på brevet. Tydligen har det svenska postverket bestämt sig för att göra så nu på eget initiativ eftersom man inte orkar kontakta de svenska mottagarna med en förfrågan om innehållet. Lite hårt mot ett land i krig kan jag tycka, och lite dålig service till oss mottagare. Men bara att kontakta avsändaren och be denne göra ett nytt försök.

Att korrespondera med människor i ett land som är i krig har sina utmaningar. Men samtidigt betyder de hundralappar jag betalar mycket för mina kontakter i Ukraina. En använder intäkterna för att finansiera ett boende för flyktingar från östra Ukraina och för en annan familj är detta ett sätt att få in lite pengar när deras vanliga arbetsplats inte längre fungerar. Samtidigt får jag intressanta brev och frimärken som blir en historisk dokumentation om kriget, precis som jag har en omfattande samling från andra världskriget.

Jag fick förresten också ett objekt jag ropat in på Tradera nyligen, ett propagandakort från Tyskland 1939 som visar tyskspråkiga områden i Tjeckoslovakien, det område man kallade "Sudetenland". Dessa markeras på kortet som tyskspråkiga, "Deutschprachiges Gebiet". Sudetenland var en tysk riksdel mellan 1938 och 1945 som låg i bergskedjan Sudeterna i nordvästra delarna av dåvarande Tjeckoslovakien. Tjeckoslovakien avträdde området till Tyskland 1938 enligt det så kallade Münchenavtalet där Frankrike och Storbritannien, Italien och Tyskland var parter. Allt för att blidka Hitlers fortsatta anspråk. Det var efter denna överenskommelse som britternas premiärminister påstod sig ha "räddat freden i vår tid". Men som den historiekunnige vet angreps Tjeckoslovakien senare av Tyskland ändå, och hela den västra halvan av landet ockuperades, och den östra delen, Slovakien, blev en tysk "lydstat". Efter kriget drevs nästan alla tyskar bort från Tjeckoslovakien som ren hämnd. Slutresultatet blev alltså en katastrof för alla inblandade.

Exakt samma retorik använder nu Putin om Ukraina. Ryskspråkiga delar ska "införlivas" med Ryssland, och det baseras på en fejkad folkomröstning i delar av områdena. Likheterna mellan Hitler och Putin är slående, både när det gäller retorik, fejkad demokrati och hänsynslöshet. Ondskan får ständigt nya ansikten, när en tyrann försvinner kommer snart en ny någon annanstans. Många konflikter i världen motiveras just med att "befria" människor i ett annat land som tillhör en minoritet med ett annat språk, religion eller kultur än majoriteten. Det är en återvändsgränd varje gång - i de blandade kulturer vi har idag är det helt enkelt praktiskt omöjligt med etnisk rensning, hur mycket man än krigar och dödar och förstör. I civiliserade länder har man hittat vägar att leva tillsammans, och det är enda långsiktigt hållbara vägen framåt.

Skypemöte med Sveriges ambassadör i Ukraina

2022-12-20

Riksdagens Svensk-Ukrainska nätverk hade idag ett timslångt skypmöte med Sveriges ambassadör i Ukraina, Tobias Thyberg. Han gav oss en aktuell bild av läget i landet, och det var en blandad bild.

Läget när det gäller el och infrastruktur, inklusive vattenförsörjning, är ansträngt och särskilt i de östra delarna av landet och i områden nära frontlinjerna. Samtidigt beskrev han hur imponerande ukrainarna håller igång sitt samhälle, hur snabbt man återuppbygger både vägar, broar, elnät och byggnader. Och tågen rullar trots ständiga ryska angrepp, stora delar av näringslivet fungerar, pensioner betalas ut och posten fungerar.

På en direkt fråga från mig konstaterade han att luftvärn är det absolut viktigaste just nu för att försöka motstå ryska raketanfall och skydda infrastrukturen. Han påpekade att den svenska hjälpen med just detta uppskattas mycket, och att Ukraina idag skjuter ned uppemot 80% av alla missiler som ryssarna skickar mot ukrainska mål.

Jag frågade också om hans bedömning av förlusterna på den ryska respektive ukrainska sidan och hur mycket man kan lita på ukrainska uppgifter om ryska förluster. Han menade att Ukraina sannolikt överdriver siffrorna en del, men knappast särskilt mycket, kanske 15-20%. Och hans källor i Ukraina uppskattar att de ukrainska förlusterna i form av döda och skadade är ungefär lika stora som de ryska. Om man ska gå på dessa siffror skulle i så fall Ukraina och Ryssland ha förlorat kanske 75-80.000 döda soldater vardera. Till detta kommer alla döda civila som av utländska bedömare ju uppskattas till flera tiotusen personer.

Ambassadörens mest alarmerande besked var hur ryssarna beter sig i ockuperade områden. Han kallade det rent stalinistiska metoder. Ambassadören hade själv mött personer i helt olika delar av landet (Kherson respektive Kharkiv) som inte hade någon kontakt med varandra, men som gett samstämmiga uppgifter om hur ryssarna målmedvetet arbetar med tortyr och att sprida skräck. Och deras berättelser var skrämmande identiska. Man utövar terror/tortyr för att skapa skräck i befolkningen, ägnar sig åt omfattande hjärntvätt och driver bort ukrainskvänliga personer ur området. Hela "samhällseliten" (lärare, journalister, kulkturpersonligheter, politiker, ledare för civilsamhället, affärsmän mm) fängslas, torteras eller skräms på flykt. Syftet är att neutralisera alla som kan tänkas bli ledare för folkligt motstånd. På kort sikt kanske det inte påverkar ukrainarnas motståndsvilja så mycket, men på längre sikt innebär det en målmedveten "russifiering". Samtidigt förs massor av barn bort från Ukraina och flyttas till områden i Ryssland med låga födelsetal. Detta syftar till att försöka balansera den ryska demografiska utvecklingen med få födda barn. Man stjäl helt enkelt ukrainska barn för satt fylla på sin egen befolkning!

Bilden blir allt tydligare - Ryssland försöker inte ens dölja sin omänskliga agenda och sin vilja att antingen förstöra Ukraina som nation eller göra landet till en rysk lydstat. I dessa strävanden är alla metoder tillåtna, terror, tortyr, blott mot krigets lagar, angrepp mot civila mål och brott mot folkrätten. Ryssland är helt enkelt inte längre ett civiliserat land utan har släppt alla spärrar.

En eftermiddag med fokus på Ukraina

2022-12-14

Eftermiddagen idag har jag ägnat åt Ukraina. Som vice ordförande för den parlamentariska vänskapsföreningen Sverige-Ukraina, och dessutom ledamot i EU-nämnden blev det två möten denna dag.

Först träffade jag Alina Zubkovych som är ordförande för Nordic Ukraine Forum. Det är en organisation som sedan många år verkat för goda relationer mellan Ukraina och Sverige. Det var en första kontakt och en timmes samtal om hur vi tillsammans kan hjälpas åt för att öka kunskapen om Ukrainas historia och samhälle, kriget och självklart stöd på olika sätt till kommande återuppbyggnad. Vi återkommer om detta efter nyår.

Därefter träffade jag och fyra kolleger i EU-nämnden Ukrainas ambassadör Anrii Plakhotniuk, som hade bett om ett möte för att dels ge oss aktuell information om läget i Ukraina, och berätta om hur Ukraina arbetar med olika frågor som rör medlemsansökan till EU. För att få bli medlemmar i EU gäller samma regler för Ukraina som andra ansökarländer, man måste uppfylla ett antal villkor och visa att man lever upp till kraven i EU:s stadgar.

Därefter diskuterade vi det kommande svenska ordförandeskapet i EU, och uttalade från svensk sida att vi gärna ser att Ukraina är representerade på olika konferenser och möten. Det är viktigt med nära kontakter och där viktigt för både EU och Ukraina att lära känna varandra. Ambassadören tackade också för det starka svenska stödet, som ju har stöd av samtliga åtta svenska riksdagspartier, och han konstaterade att Sverige är en av Ukrainas starkaste bundsförvanter.

Utrikesminister Tobias Billström besökte Kyiv

2022-11-29

Utrikesminister Tobias Billström (M) besökte Kyiv igår, tillsammans med sina utrikesministerkolleger från arndra nordiska och baltiska länder. Vid besöket utlovade han bland annat fortsatt starkt svenskt stöd, både med de vapen Ukraina behöver för att försvara sig, och annan hjälp man behöver, både humanitärt stöd och utrustning för att kunna reparera den elförsörjning som ryssarna förstör. Nedre bilden länkar till artikel i Svenska Dagbladet om besöket.

Ryssland kommer knappast att lyckas knäcka Ukraina

2022-11-28

I tisdags förra veckan genomförde Ryssland den största missilattacken hittills mot ukrainska mål, och fokus låg på att förstöra infrastrukturen, och främst elförsörjningen. I grunden ett folkrättsbrott, ytterligare ett i raden från rysk sida, eftersom det är förbjudet att rikta kriget mot civil infrastruktur. Resultatet blev att stora delar av Ukraina blev helt strömlöst, inklusive huvudstaden Kyiv.

I går kom nyheten att elförsörjningen är återställd till 80% i hela landet, och att huvuddelen av Kyiv åter har ström. Vattenförsörjningen är också återställd. Att lyckas återställa så mycket på endast fem dagar är oerhört imponerande. Fortfarande sker dock löpande roterande avstängningar av elen några timmar i taget enligt ett rullande schema över större delen av Ukraina.

Även Kherson, där ryssarna förstörde all elförsörjning innan de lämnade staden den 11 september har nu återfått strömförsörjningen. Det var tydligen en utmaning eftersom ryssarna verkligen förstört precis allt, både transformatorstationer, elskåp och lokala ledningsnät.

Tre stora kärnkraftverk är igång i Ukraina, liksom vattenkraften, och Ukraina har tillgång även till olja, gas, vindkraft och kol. Man har inte heller någon brist på bensin och diesel. Detta gör att det egentligen inte är energikällor som saknas, utan problemet är att elnät, transformatorstationer och ledningar förstörts. Detta tar såklart tid att åtgärda - och när allt är igång igen kommer en ny missilattack. Så har det varit ett tag nu, och beredskapen för nya attacker är stor.

Men tiden talar för Ukraina.

För varje dag får man allt mer och starkare luftvärn, och lyckas skjuta ned allt fler ryska missiler. Bland annat har Sverige bidragit med mer luftvärn. Det gör att ryssarna får allt svårare att nå målen för sin förstörelse eftersom allt färre missiler når sina mål. Man måste därför skjuta mycket fler på samma gång för att några ska komma fram, och det minskar snabbt lagren av moderna ryska missiler.

Ukraina får också massor av hjälp med elförsörjningen. Stora mängder elverk och generatorer är på väg från exempelvis Finland, USA och Litauen, och häromdagen kom en önskan från Ukraina till Sverige och andra länder om hjälp med bland annat reservdelar till transformatorstationer, transformatorolja och 100 kilometer högspänningskablar. Ansvariga svenska myndigheter undersöker redan vad vi kan bidra med. Om alla västländer bidrar med material och utrustning kommer Ukraina att kunna ersätta allt som förstörs efterhand, tills ryssarna ger upp eller inser att förstörelsen är meningslös. Och för varje angrepp blir man snabbare och mer rutinerade på att reparera, och tiden människor får klara sig utan värme och el blir allt kortare. Man har dessutom byggt ett stort antal center med generatorer där människor i städerna kan värma sig, ladda telefoner och datorer.

Det känns osannolikt att den ryska terrorn mot civilbefolkningen kommer att får Ukraina att ge upp. De jag har kontakt med i Ukraina säger tvärtom att för varje ryskt anfall enas folket allt mer mot fienden och att kampviljan för att bevara Ukrainas frihet bara växer. Ukrainska folket lär inte vilja ha med Ryssland att göra under överskådlig tid. Och ju mer avskyvärt Ryssland beter sig desto mer växer ilskan i omvärlden och viljan att hjälpa Ukraina.

I kväll tänder jag mitt ljus för Ukraina

I tisdags tog jag ju emot en delegation från Belarus och Ukraina i riksdagen, och i samband med det fick jag en present från den ukrainska delegationen. Förutom två kylskåpsmagneter med ukrainska krigsfrimärken var det saker som skolbarn i Ukraina tillverkat. En liten julängel att hänga i julgranen, ett blågult armband, och ett handgjort ljus/marschall.

Den sistnämnda bestod av en konservburk med ljusmassa och vekar, med en inskription på utsidan på ukrainska. Dessa ljus var avsedda att tändas för att minnas både den stora svältkatastrofen Holodomor i början av 1930-talet när ryssarna medvetet stal all ukrainsk mat och orsakade massvält och minst 3-4 miljoner döda ukrainare, samt för att hedra alla ukrainska soldater och civila som dött i kriget.

I kväll tände jag mitt ljus utanför huset och det har många människor runt om i Europa, Nordamerika och andra delar av världen gjort idag, som är den officiella dagen att uppmärksamma Holodomor. (Mer om Holodomor och den historiska bakgrunden i föregående inlägg).

Oavsett om Holodomor var ett avsiktligt folkmord eller "bara" ett exempel på kommunismens dödliga fasor är det värt att uppmärksamma. Inte minst i dessa tider när en ny härskare i Ryssland försöker att med vapenmakt ta kontroll över Ukraina och medvetet angriper civila mål, våldtar och dödar kvinnor och barn, plundrar och utplånar ukrainsk kultur och förstör ukrainska städer. Jag tänder mitt ljus för alla ukrainare både i Ukraina och utomlands som på olika sätt drabbats av krig och rysk aggression - både förr och just nu.

Holodomor - den kommunistiska svältkatastrofen i Ukraina 1932-33

2022-11-26

I dag uppmärksammas Holodomor på många ställen i världen. Det handlar alltså om den stora svältkatastrofen i Ukraina 1932–1933, en av de största katastroferna i Ukrainas moderna historia fram till dagens ryska invasion. Men Holodomor är nog okänd för de flesta svenskar. Den innebar att miljontals människor dog direkt till följd av massvält. Uppskattningen av antalet döda varierar mellan 3–3,5 miljoner till 10 miljoner eller ännu mera. De döda var nästan uteslutande etniska ukrainare.

Termen Holodomor kommer av de två ukrainska orden holod (голод, 'hunger') och mor (мор, 'hemsökelse'). Den syftar specifikt på svältkatastrofen som ägde rum i Ukrainska SSR (den ukrainska delstaten i Sovjetunionen) och de områden som var befolkade av etniska ukrainare, under den omfattande hungersnöden i Sovjetunionen i början av 1930-talet.

Bakgrunden till katastrofen var kommunismen under Josef Stalin, där Sovjetunionen införde planhushållning 1928, och avskaffade allt privat ägande av jord. Detta gällde även för Ukraina, där bönderna tvingades ingå i jordbrukskollektiv i stället för att som tidigare bruka sin egen jord och sälja överskottet på den lokala marknaden. Jordbrukskollektiven var ineffektiva, och samtidigt krävde de sovjetiska myndigheterna att kollektiven skulle leverera livsmedel till städerna. Ovanpå detta var det allvarlig torka i början av 1930-talet. Brist på spannmål i hela Sovjetunionen fick regeringen att konfiskera i stort sett allt spannmål från bönderna i Ukraina, vilket slutligen ledde till att hungersnöd utbröt 1932–1933 i områden som tidigare tillhört de absolut bördigaste i Ukraina.

Begreppet kulak, som tidigare varit en benämning på rika bönder, utvidgades samtidigt, och alla bönder som motsatte sig kollektiviseringarna stämplas som kulaker. Åren 1930–1931 deporterades nära två miljoner människor från jordbruksområden i Ryssland och Ukraina till Gulag i Centralasien och Sibirien, eftersom de sades tillhöra kulakfamiljer.

Många menar att Holodomor ska betraktas som ett folkmord, och att svälten iscensattes av den kommunistiska regimen för att krossa det stora motståndet i Ukraina mot kollektiviseringen av jordbruket. Andra anser att svälten inte skapades medvetet av sovjetiska myndigheter, utan att den istället var en direkt konsekvens av radikala ekonomiska förändringar som genomfördes av den kommunistiska regimen, exempelvis kollektiviseringen av jordbruket som medförde en katastrofal minskning av jordbruksproduktionen. Man hänvisar bland annat till att även andra områden inom Sovjetunionen drabbades av hungersnöd. Detta ifrågasätts dock av andra, som påpekar att de områden inom Sovjetunionen som drabbades värst av svältkatastrofen – förutom Ukraina – var områden där ukrainare var i majoritet. Det var också i praktiken förbjudet för befolkningen att lämna dessa områden, man riskerade då att bli avrättad eller deporterad. Man tvingades stanna kvar trots svälten. Svältkatastrofen skulle därmed avsiktligt ha drabbat etniska ukrainare i Sovjetunionen betydligt hårdare än andra, och därför anses som en del i Moskvaregimens förtryck av den ukrainska minoriteten.

Ukrainas parlament antog 2006 en lag som säger att Holodomor var ett sovjetiskt folkmord mot det ukrainska folket. Sammanlagt 233 av 450 ledamöter röstade för lagen. Bland de partier som röstade mot var Kommunistpartiet och det ryssvänliga Regionpartiet. Dåvarande premiärministern Viktor Janukovytj röstade mot lagen med motiveringen att det kunde skada relationerna med Ryssland. Europaparlamentet erkände 2008 Holodomor som ett brott mot mänskligheten, vilket de menade genomfördes avsiktligt av den sovjetiska regimen för att kunna kollektivisera jordbruket mot befolkningens vilja.

Besök av politiker från Ukraina och Belarus

2022-11-22

I dag var jag med och tog emot en delegation av politiker från Belarus och Ukraina. De kom från moderaternas systerpartier, oppositionspartiet UCP i Belarus och partiet European Solidarity i Ukraina.

De två länderna har helt olika problem, men båda stavas Ryssland. I Belarus fängslas vårt systerpartis medlemmar av diktatorn Lukasjenko, och situationen för den politiska oppositionen är förfärlig. Samtidigt vill inte invånarna i Belarus delta i kriget mot Ukraina och vill inte ha rysk trupp i sitt land, stödet för den ryskstödde diktatorn är mycket svagt. I Ukraina är det såklart kriget som överskuggar allt annat, men det finns ett mod och en stark tro på att man kommer att kasta ut all rysk trupp ur sitt land.

På högra bilden ovan, trea från höger (framför mig) står Oleksiy Goncharenko, ledamot av ukrainska parlamentet, Radan. En av de mer kända ukrainska politikerna som reser runt i Europa för att söka stöd för Ukrainas kamp mot den ryska terrorn.

Ukraina är skickliga på att använda frimärken i propagandasyfte

2022-11-20

Som filatelist med specialintresse i äldre europeiska frimärken har jag en hyfsat stor samling med märken från andra världskriget och bland annat från Tyskland, Sovjetunionen och Skandinavien under efterkrigstiden. Genom frimärkena kan man följa både kriget och historien före och efter. Under andra världskriget trycktes en del falska propagandafrimärken både i Tyskland och England för att håna motståndarna, och en del frimärken smugglades in och spreds i motståndarländerna. Samtidigt tryckte många länder frimärken för att hylla de egna trupperna. I efterhand är detta mycket intressant historiskt material, särskilt om de finns på autentiska brev.

Ukraina har verkligen utnyttjat denna möjlighet maximalt. Hittills under kriget har man gett ut en rad frimärken med propagandamotiv. Det första blev mest omtalat, märken med motiv från Ormön. Dessa märken är redan mycket dyra och eftertraktade:

Märkena gavs först ut i ett block (tv nedan), som faktiskt gavs ut samma dag som fartyget sänktes. Sedan följdes det av ett nytt block för att fira att fartyget sänkts - på varannan ruta finns ett brevmärke med texten "done"...

Detta har följts av fler frimärken med krigsmotiv, bland annat dessa som visar en ukrainsk traktor som bogserar en beslagtagen rysk stridsvagn:

Nyligen kom dessa märke ut, som hedrar en numera legendarisk minsökarhund ("Dog Patron") som närmast blivit nationalidol. Han sägs ha hittat tusentals (!) minor i befriade områden i Ukraina, minor som kunnat desarmeras. Hunden (en terrier) är så liten och lätt att han inte utlöser minorna, utan bara markerar var de ligger. Han jobbar regelbundet med att leta minor och tycker tydligen det är jättekul. Mitt favoritmotiv är nog det där hunden gör det hundar brukar göra, mot en rysk blindgångare, medan bonden i bakgrunden plöjer sin åker med en massa ryska vrakdelar i bakgrunden.

Häromdagen fick jag tag på något mycket intressant. Sedan tidigare har jag en stor samlig tyska märken från andra världkriget, bland annat Hitlerfrimärken från 1941, övertryckta med "Ukraina". Detta övertryck använde tyskarna under ockupationen av Ukraina för post från ockuperade områden. Denna nazistiska ockupationstid var oerhört tragisk för ukrainarna, många dödades av ryssarna och inte minst den judiska befolkningen närmast utrotades. Alla ukrainare har familjehistorier om lidandet under ockupationen, precis som de flesta finska familjer minns vinterkriget.

Nu har någon tryckt upp liknande frimärken med motiv av Putin, samma storlek, utseende och till och med valörer (nedre raden). Och exakt samma påtryck. Men i stället för Deutches Reich står det "Russisches Reich". Frimärkena är självklart inte giltiga, och knappast utgivna av det ukrainska postverket utan av någon privat aktör som är kunnig i tysk filateli. En ovanlig protest mot den ryska ockupationen som på detta sätt jämförs direkt med ockupationen under nazisterna, och Putin likställs med Hitler.

Det finns även andra propagandamärken som jag kommit över från kontakter i Ukraina. Exempelvis detta märke med ett minst sagt tydligt budskap. Jag är osäker på om det är giltigt för frankering, trots att det står portosats F på märket. Vad jag fått fram är det i vart fall inte utgivet av den ukrainska posten, men kanske av ett lokalt postkontor (i Ukraina får lokala postkontor ge ut egna frimärken).

Jag har även fått tag på en karta med detta brevmärke...

Frimärkspropagandan lär säkert fortsätta. Jag har försökt få fram uppgifter om Ryssland också ger ut frimärken som propaganda för kriget i Ukraina, men har inte hittat något. Det verkar inte finnas några ryska märken som uppmärksammar kriget. Har inte sett några propagandaförfalskningar heller. Man är kanske inte så stolta över kriget trots allt?

Posten i Ukraina (Ukrposhta) fungerar för övrigt imponerande väl. Jag har fått ett betydande antal brev från Ukraina under kriget, vissa skickade från orter nära fronten. Alla brev har kommit fram, och ofta skickas de spårbart så jag kan se hos Postnord exakt var brevet befinner sig. Det tar tid - ofta upp till två veckor - innan brevet är framme, men hittills 100% leveranssäkerhet. Imponerande under ett krig.

Rekordstort svenskt stödpaket till Ukraina och Moldavien

I regeringsförklaringen utlovade statsminister Ulf Kristersson ett utökat stöd till Ukraina med både vapen, humanitär hjälp och ekonomiskt stöd för återuppbyggnad. I EU pågår förhandlingar om ett stort ekonomiskt stödpaket i form av lån med mycket låg ränta, ett paket som Sverige backar upp tillsammans med övriga EU-länder. Och i morse meddelade regeringen på en presskonferens att regeringen nu lägger fram förslag om ett vinterpaket till Ukraina. Det är det största svenska stödpaketet som Sverige hittills har skickat till Ukraina, och paketet iunnehåller både militärt stöd, humanitärt stöd och stöd för arbetet med återuppbyggnad.

Formellt hanteras stödet genom ett utskottsinitiativ i finansutskottet eftersom det är snabbaste sättet att ta beslut. Vi har haft två möten om saken idag i utskottet och i morgon debatteras frågan i Kammaren och riksdagen fattar sitt slutliga beslut.

1. Militärt stödpaket:

Det planerade militära stödpaketet till Ukraina uppgår till cirka 3 miljarder kronor. Det är mer pengar än alla tidigare stödpaketet med militär materiel tillsammans.

Det nya militära stödpaketet planeras innehålla:

Innehållet i det planerade militära stödpaketet uppgår till en summa av cirka tre miljarder kronor. Detta är en miljard mer än summan av alla tidigare militära stödpaket tillsammans. Stödet innebär att Försvarsmakten avstår materiel som de anser sig kunna undvara.

I media spekuleras om vilka vapen/vapensystem Sverige kommer att skicka. Det är, precis som vid tidigare militära stöd, hemliga uppgifter. Vi kommer inte från regering, riksdag eller försvarsmakt att kommentera vilka vapensystem eller exakt vilket utrustning vi bidrar med. Detta av hänsyn både till Ukraina och Sverige, det finns ingen anledning att ge främmande makt information om dessa saker.

2. Humanitärt och akut bistånd

Paketet innebär 720 miljoner kronor till humanitärt och akut bistånd till Ukraina och Moldavien. Stödet ska bidra till att Ukraina och Moldavien ska kunna ta sig igenom en vinter som kommer att bli tuff för länderna. Stödet belastas den svenska biståndsbudgeten.

Biståndet ska bidra till att de allra mest utsatta får tillgång till:

Stödet ska också bidra till att börja lägga en grund för det enorma återuppbyggnadsarbete av samhällsinfrastruktur som väntar i Ukraina.

Det akuta biståndspaketet kommer att betalas ut genom väletablerade partners till Sverige såsom WFP, Världsbanken och rödakorsrörelsen. Det sker i form av centrala bidrag som öronmärks specifikt för insatser i Ukraina.

Ukraina har tagit tillbaka över 50% av det ryskockuperade territoriet

Efter den stora framgången med befrielsen av de ryskockuperade delarna runt Kharkiv tidigare i höst kom i fredags nästa stora framgång - hela Khersonregionen väster om floden Dniepr är nu befriad. Ukraina har nu tagit tillbaka över 50% av det område som ryska trupper tidigare ockuperat. Kartan nedan kommer från ISW, Institutet Study of War, och uppdaterade kartor läggs dagligen ut på deras twitterkonto. De blå områdena är nu befriade.

Firandet i Kherson var stort efter många månaders ockupation. Filmer från både nationella och internationella reportrar på plats visar enorma folksamlingar i centrala staden, framför regionstyrets byggnad. Det är lite svårt att tro på ryssarnas påstående att 99% av folket röstade för att vara en del av Ryssland...

Rysslands ambassadör i Sverige uttalade sig i svenska media om att han var "överlycklig" när hans hemstad Kherson förklarades "annekterad" av Ryssland vid en ceremoni i Moskva den 30/9, efter den fejkade folkomröstningen. Det tog bara sex veckor innan den olagliga och folkrättsvidriga annekteringen var historia. Jag kunde inte låta bli att uppmärksamma det på twitter.

Nu hoppas jag att alla civiliserade länder fortsätter - och ökar - sitt stöd till Ukraina, så att de kan driva ut den siste ryske soldaten från ukrainskt internationellt erkänt territorium. Ukraina behöver också hjälp att återställa elförsörjning och annan infrastruktur som de ryska soldaterna målmedvetet förstört medan de dragit sig tillbaka.

Att avsiktligt terrorbomba civila och förstöra el och vattenförsörjning och stänga ned telekommunikation är ett krigsbrott. Samma sak när ryska soldater plundrar civila hem. Så snart den siste ryske soldaten är utjagad ur Ukraina är det dags för krigsförbrytarrättegångar och att förhandla med Ryssland om lämpligt krigsskadestånd.

Jag är vice ordförande i riksdagens svensk-ukrainska nätverk

2022-11-09

I dag hade det svensk-ukrainska parlamentarikernätverket sitt konstituerande möte efter att de nya riksdagen tillträtt. Intresset för detta nätverk är av naturliga skäl mycket stort, och jag hade äran att bli vald till vice ordförande. Ordförande är Hanna Westerén (S).

Syftet med nätverket är att skapa kontakter mellan Riksdagen och Ukrainas parlament (det finns en motsvarande förening i det ukrainska parlamentet. Vi vill också öka kunskapen om Ukraina som land, deras historia och självklart om kriget. Vi vill även odla kontakter med den ukrainska ambassaden i Stockholm och med Sveriges ambassad i Kyiv, hålla kontakt med ukrainare i Sverige och ta emot ukrainska besökare i riksdagen. På sikt planerar vi också att besöka Ukraina så snart UD ger klartecken för resor dit med hänsyn till säkerhetsläget.

Skriver om bistånd i Borås Tidning idag

2022-11-04

I dag skriver jag och min moderate riksdagskollega Ulrik Nilsson om regeringens nya biståndspolitik, där vi lämnar principen att det viktiga är att ösa ut 1% av BNP i pengar varje år, och i stället lägger fokus på vad vi gör med pengarna. Biståndsbudgeten minskar på detta sätt också något.

Själv skulle jag vilja banta biståndsbudgeten ordentligt för att få mer pengar till annat, och det var också det moderaterna gick till val på. Då hade vi exempelvis haft råd att sänka drivmedelsskatterna mycket mera. Men tyvärr finns det ingen majoritet för det i riksdagen, endast M och SD är för en kraftig minskning, KD och L säger nej, liksom hela oppositionen. Men den linje M, SD, KD och L enats om när det gäller biståndet är ändå ett bra steg i rätt riktning. Kvalitet och uppföljning av biståndet måste prioriteras.

Ukraina var på rätt väg mot demokrati och mindre korruption

2022-10-07

Jag har för längesedan tröttnat på alla som relativiserar Rysslands angrepp på Ukraina med att "Ukraina är ett korrupt land". Som att det på något sätt skulle ge Ryssland rätt att invadera? Det finns många länder med korruptionsproblem, inte minst i det gamla Östeuropa, men inte ger det frikort för andra stater att angripa dessa länder militärt. Argumentet är helt orimligt. Dessutom - bortsett från allt annat - så är Ryssland mer korrupt än Ukraina i de internationella rankingar som görs. Men visst, Ukraina har efter en lång period som Sovjetrepublik haft stora problem med korruption och bristande demokrati. Men faktum är att man var på rätt väg innan kriget.

Den här bilden förekommer ofta i debatten. Bilden används av dem som vill relativisera Rysslands anfall på Ukraina och i stället visa hur väljarna i östra Ukraina minsann är ryssvänliga och att man därför måste "förhandla" med Ryssland för att få slut på kriget.

Det finns dock ett stort problem med bilden. Den är korrekt i sak, och visar resultatet i parlamentsvalet i Ukraina 2012. Just det val där jag själv var valobservatör för OSSE, med stationering i Kharkiv. Bland annat övervakade jag att dåvarande oppisitionsledaren Julia Tymosjenko fick rösta från sin sjukhussäng, där hon var inspärrad av rent politiska skäl. Problemet är att detta parlamentsval underkändes av OSSE som icke korrekt genomfört och att Regionpartiet (det ryssvänliga då styrande regimpartiet) gynnades av det omfattande valfusk som förekom. Valresultatet säger därför inte mycket om vad människor egentligen tyckte, och dessutom är det nu tio år sedan - mycket har hänt sedan dess.

(Läs mer om mitt uppdrag i Ukraina 2012 på denna länk).

Alla val som genomförts i Ukraina sedan man förklarade sig självständigt efter Sovjetunionens fall har haft stora demokratiska brister och omfattande valfusk. Det första ukrainska val (vad jag känner till) som fått godkänt av internationella valövervakare, inklusive OSSE, var faktiskt presidentvalet 2019 när dagens president Zelenskyj valdes. Det valet ansågs i allt väsentligt ha gått korrekt till. Bilden nedan visar valresultatet. Zelenskyj fick majoritet i samtliga valkretsar utom en (längst i väster runt Lviv, tidigare presidenten Porosjenkos hemstad, där han fick flest röster). Starkast stöd för den nya presidenten fanns faktiskt i östra halvan av landet (!), alltså i de områden där andelen etniskt rysk befolkning är störst. Allra starkast stöd, 89,44%, fick han i norra delen av Luhansk längst bort i öster, alltså det område som Ukraina nu av allt att döma håller på att ta tillbaka från Ryssarna.

Totalt sett vann Zelenskyj en jorskredsseger i ett i allt väsentligt fritt och rättsvist val (utom att människor i de ockuperade delarna på Krim och i Donbass inte kunde rösta). Ukraina har en korrekt och folkligt vald president med starkt stöd från befolkningen i hela landet och allra starkast i östra delarna. Vad ryssarna och deras medlöpare än påstår så kan de inte förneka fakta. Dessutom var Zelenskyjs viktigaste valfråga just att bekämpa korruptionen i landet.

Ryssland har i alla avseenden gått åt fel håll. Den spirande demokratin efter Sovjetunionens fall har slagists i spillror, någon rättsstat existerar inte, oppositionspolitiker fängslas, yttrandefriheten och demonstrationsfriheten är i praktiken avskaffad, kritiska organisationer och medier förbjuds.

Ukraina var däremot faktiskt på rätt väg - men sedan kom kriget. En viktig sak under den kommande återuppbyggnaden är att Ukraina fortsätter på den tidigare inslagna vägen mot att bli en full västerländsk demokrati och rättsstat. Det behövs effektivt arbete mot korruption, och en politik för öppenhet, yttrandefrihet, åsiktsfrihet och demokrati. Men först av allt behövs fred och att Ryssland lämnar alla ockuperade områden och betalar ett kraftfullt krigsskadestånd till Ukraina.

Expressen uppmärksammar min kritik mot Amnesty

2022-08-05

I går reagerade jag starkt mot Amnestys kritik mot Ukraina för att man påstås ha begått "krigsförbrytelser" genom att ha "satt civila i fara". Detta genom att ha militära styrkor i närheten av civila mål som sjukhus och skolor. Min fråga var hur man ska kunna försvara en stad som angrips av ryssarna om man inte får ha militära styrkor inne i staden? Ska man åka ut i skogen en bit från staden och försvara den därifrån? Till saken hör att Ukrainas regering och lokala myndigheter upprepade gånger har uppmanat civilbefolkningen i städer nära fronten att evakuera, för att man inte kan skydda dem mot en ryska aggressionen. Några barn i skolorna i dessa områden har det för övrigt knappast varit på väldigt länge.

Amnestys kritik är helt ofattbar, och dessutom har Amnestys lokalavdelning i Ukraina gått ut och tagit avstånd från slutsatserna och sagt att man inte ens fått yttra sig över rapporten. I mina ögon springer Amnesty Putins ärenden med sin kritik, som nu används flitigt av ryska regimtrogna medier och även av Putintrogna debattörer i Sverige. Jag tycker det är ett riktigt bottennapp av Amnesty International, som verkar ha fullt stöd från Amnesty Sverige.

I dag har Expressen en artikel om saken där jag och Fredrik Malm (L) citeras från twitter. Även Nyheter Idag uppmärksammar våra inlägg. Flera välkända svenska folkrättsexperter har under dagen instämt i min och andras kritik.

Utlandsröstningen börjar nu - din utlandsröst kan avgöra valet!

2022-07-28

I dag lever ungefär 600 000 svenskar utomlands, varav ungefär 170 000 finns i röstlängden och är röstberättigade. Denna vecka startar förtidsröstningen från utlandet. Utlandssvenskarnas röster kan vara det som avgör om vi får ett regeringsskifte, så har du moderata sympatier - glöm inte att lägga din röst i valet!

Moderaterna driver fem frågor som vi vet är särskilt viktiga för utlandssvenskar.

1. Vi vill förenkla för utlandssvenska barn och ungdomar som vill studera i Sverige

I dagsläget är det svårt för barn som bor utomlands att komma till Sverige och studera. Det finns flera hinder som bör undanröjas. För det första är det viktigt att säkerställa en rättvis jämförelse av gymnasiebetyg från olika länder. Toppbetyg i ett annat land, eller system ska inte värderas lägre än toppbetyg i Sverige.

2. Vi vill sänka SINK-skatten

Utlandssvenskar betalar ofta skatt både i landet där de bor och i Sverige. Eftersom utlandssvenskar generellt har en mycket begränsad tillgång till det svenska välfärdssystemet bör de inte heller betala en hög svensk skatt. SINK-skatten bör därför sänkas, förslagsvis till 20 procent eller lägre. Under Alliansregeringens tid genomförde vi en sänkning till 20%, men tyvärr höjde dagens regering SINK-skatten igen till dagens 25% den 1 januari 2018.

3. Vi vill inrätta separata köer hos Migrationsverket och Skatteverket för utlandssvenskar som är födda i Sverige eller har haft svenskt medborgarskap i minst 20 år, samt deras familjer

För den som är född och uppvuxen i Sverige och som senare i livet flyttar till ett annat land, träffar en partner och får barn, kan det vara svårt att återvända till Sverige. Trots den mycket starka anknytningen som dessa utlandssvenskar har placeras deras fall i samma kö som de som kommer helt nya till Sverige med följd att migrations- och folkbokföringsbeslut kan ta extremt lång tid. Detta kan ändras genom att skapa olika köer för olika typer av fall, så väl hos Migrationsverkets som hos Skatteverket.

4. Vi vill se arbetskraftsinvandringsregler som inte inte skapar problem för t.ex. svenska universitet att rekrytera globalt

Många utlandssvenskar har hamnat utomlands på grund av att de fått arbete där, och vi vet därmed av erfarenhet hur viktigt det är med ett välfungerande arbetskraftsinvandringssystem där företag har möjlighet att anställa den som är bäst lämpad för positionen. Att detta fungerar är av största vikt inte minst vad gäller akademiska och högt kvalificerade arbeten.

5. Vi vill uppvärdera det svenska medborgarskapet

Det har länge varit alltför lätt att bli svensk medborgare – därför anser vi att kraven som ställs, till exempel vad gäller kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället, behöver höjas. Det skulle också bidra till en uppvärdering av det svenska medborgarskapet. Samtidigt är det viktigt att medborgarskapet, för dem som har det, innebär tydliga rättigheter och skyldigheter. I dag är det till exempel inte möjligt för alla utlandssvenskar att rösta i riksdagsvalet i Sverige, även om de inte är medborgare i något annat land än Sverige. Det behöver förändras.

Vänsteralliansens såpopera fortsätter - men bra om Natofrågan är löst

2022-06-29

Vänstersidans såpopera i svensk politik fortsätter. Vi visste alla att Socialdemokraternas löfte till den politiske vilden Amine Kakabaveh knappast skulle efterlevas när det ställdes på sin spets. De löften man gav till Kakabaveh skulle gälla under denna mandatperiod, och som betalning röstade hon nej till misstroendet mot justitieminister Morgan Johansson och ja till regeringens vårdbudget. Hennes enda röst avgjorde båda omröstningarna till regeringens fördel. Men redan nu, drygt två månader före valet, bryter alltså regeringens sina löften till Kakabaveh för att få Turkiet att gå med på svenskt natomedlemskap. Kakabavehs hämnd är att kräva misstroende mot utrikesministern. Miljöpartiet uttalade sig först positivt till den tanken, men har under dagens backat.

Man kan säga mycket om detta. Att Socialdemokraterna totallurat Kakabaveh för att få hennes viktiga röst är uppenbart, och såklart moraliskt helt förkastligt. Redan vid de två nämnda omröstningarna visste alla att regeringens överenskommelse med Kakabaveh var omöjlig att hålla, men regeringens besked var "att inget förändrats i de löften vi gett". Fast redan då visste såklart även regeringen att det hela var ett spel. Samtidigt får Kakabaveh skylla sig själv, hon var nog den ende som helt aningslöst trodde att hennes krav skulle prioriteras framför ett svenskt Natomedlemskap. Lite naivt kan jag tycka, vi andra insåg var det skulle sluta.

Samtidigt är nu både V och MP starkt kritiska till regeringens överenskommelse med Turkiet, och det illustrerar tydligt ännu en gång att vänstersidan inte har en gemensam syn på utrikes och försvarspolitik. Trots detta är deras mål att återigen regeringssamverka efter valet. Detta med ett Centerparti som idag förbehållslöst hyllar regeringen. Frågan är hur regeringen hade klarat att hantera Natofrågan och Turkiet med MP fortsatt i regeringen?

Vänstersidan är oense om väldigt mycket mera, allt från skatter, kriminalpolitik och företagande till landsbygdspolitik, energipolitik och valfrihet. Faktum är att man är oense om det mesta. Den enda slutsatsen jag dra är att vänsterblocket (S, C, V och MP) inte är överens om särskilt mycket mer än att man inte tycker om SD. Den som tycker att det är den viktigaste politiska frågan i Sverige får väl tycka det. Själv delar jag inte den åsikten.

Jag får själv frågor om hur jag ser på regeringens avtal med Turkiet och om jag överhuvudtaget tycker det är rimligt att gå Turkiet till mötes. Jag har inte läst regeringens avtal, men utgår från att man inte avtalat bort den svenska rättssäkerheten och den svenska grundlagen. Jag tycker också att hotet från Ryssland är ett mycket större problem just nu än att ha ett försvarssamarbete inom Nato där även Turkiet ingår. Just nu är Natofrågan prioriterad. Samtidigt inser jag ju att det säkert kommer bli en del inrikespolitisk diskussion om innehållet i avtalet med Turkiet.

Sverige och Finland har lämnat in sina ansökningar om natomedlemskap

2022-05-18

I dag lämnade Sverige och Finland samtidigt in sina ansökningar om medlemskap i Nato. Det är givetvis historiskt. Den fortsatta ansökningsprocessen och godkännandet av våra två länder som medlemmar lär ta sin tid, men min tro är att de flesta länder i Nato, inklusive flera av de tunga medlemmarna, väldigt gärna vill se Sverige och Finland som medlemmar. De kommer att pressa eventuellt tveksamma natoländer till att säga ja till slut.

Finlands president höll anförande i riksdagen

2022-05-17

I dag är finske presidenten Sauli Niinistö på statsbesök i Sverige. Bland annat höll han i förmiddags ett anförande i Sveriges Riksdag, efter en inledning av riksdagens talman Andreas Norlén. Temat för presidentens tal var ganska självklart, vikten av svensk-finskt och nordiskt samarbete i oroliga tider, och det stora värdet av att alla nordiska länder nu kan bli medlemmar i Nato och hjälpa varandra vid behov.

Presidentparet, talmannen, förste vice talmannen och det svenska kungaparet uppställda för fotografering. En viss Jimmie Åkesson var lite i vägen för mitt foto.

Efter presidentens anförande svarade han på frågor från riksdagspartiernas företrädare.

Presidentens hustru och det svenska kungaparet ser lagom roade ut över en ställd fråga:

Idag avslutades krigsförbrytarrättegången i Stockholms tingsrätt

2022-05-04

Efter den islamistiska revolutionen i Iran avrättades många oliktänkande. År 2019 greps en tidigare högt uppsatt person i ledningen för ett stort fängelse i Teheran vid ett besök i Sverige. Han utpekades som ansvarig för ett stort antal avrättningar av politiska fångar i Iran 1988. i augusti förra året inleddes rättegången mot mannen, och ett flertal vittnen har berättat om händelser som av åklagaren anses binda mannen till grova förbrytelser. Idag avslutades rättegången i Stockholms tingsrätt. Dom väntas inom några veckor.

Efter dagens slutförhandling hölls en mycket stor manifestation framför Stockholms tingsrätt, med åtskilliga hundra deltagare från hela Sverige och även andra länder i Europa. De företrädde olika delar av den iranska oppositionen, men de hade en sak gemensamt och det var att de förlorat anhöriga som avrättats. Efter personlig kontakt med en iranier i Borås var jag inbjuden att säga några ord vid manifestationen.

Jag konstaterade att vi har ett civiliserat rättsväsende i Sverige som fäller domar och att vi får avvakta domen. Men det är viktigt att misstänkta krigsförbrytare ställs inför rätta, oavsett om det gäller händelser i Iran, på Balkan, i Rwanda, Mali eller som idag i Ukraina. Den som bryter mot folkrätten eller mänskliga rättigheter, ägnar sig åt tortyr, folkmord eller avrättar oliktänkande ska alltid veta att sanningen kommer ifatt förr eller senare och att man riskerar att ställas inför rätta så länge man lever. Och att det ofta finns vittnen till allt som sker, vittnen som i framtiden kan berätta. Detta är viktigt för att förebygga brott mot yttrandefrihet, åsiktsfrihet och mänskliga rättigheter. Ingen ska riskera att fängslas för sina åsikter, sitt politiska engagemang eller för att man tar ställning mot en regim.

Bara extrema media vägrar ta avstånd från den ryska nomenklaturan

2022-04-23

Det är lite fascinerande att se vilka nättidningar angripit mig för min tweet där jag lite provocerande uttryckte min frustration över möjligheten att personer från den ryska överklassen kan turista i Sverige samtidigt som deras landsmän mördar och förstör i Ukraina. Inläggets syfte var att skapa reaktioner och få en debatt kring behovet av att vara restriktiv med visum till ryska medborgare som tillhör eliten i landet. Se föregående inlägg nedan.

En av de som hängde ut mig var Fria Tider, som numera får betraktas som en av den ryska regimens tydligaste megafoner i Sverige. Deras artiklar trumpetar inte sällan ut Putins desinformation, lögner och propaganda helt utan urskiljning. Att de skulle hoppa på mig var väntat.

Den andra var Samhällsnytt. Det är en nättidning som jag annars inte klassar som Putintrogen. Däremot är den aktuelle reportern uttalad försvarare och relativiserande när det gäller den ryska invasionen. Han har tidigare varit en av mina följare på twitter, och när vi kom i diskussion kring Rysslands krig mot Ukraina för en tid sedan vägrade han ta avstånd från Putins invasion. Det medförde att jag blockade honom på twitter (vilket jag gör med alla som inte tar avstånd från Putins övergrepp mot den ukrainska befolkningen). Hans ganska vassa artikel känns mer som en personlig hämnd. Dessutom innehåller hans artikel flera faktafel när han tror sig "avslöja" att de ryssar jag mött i Gamla stan inte alls var ryssar utan en grupp ukrainska kvinnor (!). Fast han hänvisar till fel vecka, och dessutom var det inte en grupp kvinnor jag mötte. Jag har dessutom säkra indikationer på att det i detta fall var just ryssar. Personerna är dock i sig ointressanta, det är den principiella diskussionen om visumfrågan som är viktig.

Den tredje var Aktuellt Fokus - en liten nättidning på yttre vänsterkanten. Totalförsvarets forskningsinstitut beskriver den som en anarkistisk tidning som kopplas ihop med vänsterextrema AFA. Samtidigt är en av dem som driver nättidningen en före detta nazist som varit medlem i Nationaldemokraterna.

Dessa tre nätpublikationer var alltså de enda medier i landet som hade synpunkter på min tweet. Övriga verkade förstå det principiella huvudbudskapet. Extremvänster och extremhöger förenas i sin ovilja att tydligt och reservationslöst ta avstånd från Putins övergrepp på det ukrainska folket, det folkrättsvidriga kriget och de uppenbara krigsbrotten. Det säger en del.

Och jag står för min tweet, om nu någon undrar.

Sverige borde se över reglerna för visum till ryska medborgare

2022-04-21

Ända sedan kriget i Ukraina startade har det förekommit diskussioner om att skärpa visumreglerna för ryska medborgare, exempelvis studenter, affärsmän och turister. Bakgrunden är såklart att det knappast är den "vanlige ryssen" eller mödrarna till de ryska soldaterna som åker till Sverige för affärer, studier eller turism. Det är tvärtom den så kallade nomenklaturan som kan unna sig detta - oligarker och företrädare för organisationer och företag, höga politiker, regimtrogen media, höga militärer - och självklart deras familjer, släktingar och vuxna barn. Människor som ofta har gott om pengar, och som dessutom oftast har tillgång till både euro och dollar, eller har bankkonton med kreditkort i utländska banker - vilket är nödvändigt vid resor eftersom det inte ens går att växla rubel i Sverige eller EU just nu. Även om den ryska turismen i Sverige totalt sett varit ganska liten sedan pandemin är ryssar samtidigt den grupp turister som spenderar mest pengar per person vid sina besök i Sverige. Det är en mycket kapitalstark grupp. Detta är dessutom människor som rimligen är betydligt mer välinformerade än andra om vad som verkligen händer i Ukraina, som har tillgång till internationella media och internet och även ofta har kontakter utomlands eller rent av tidvis bor i andra länder. Den ryska eliten med andra ord.

Ryssar är under normala förhållanden en hyfsat stor turistgrupp i Stockholm sommartid, man ser dem ganska ofta i Gamla Stan, ibland med medföljande guide. Idag vet ingen i vilken omfattning det kommer ryska turister till Sverige även denna sommar, men man kan väl möjligen anta att det blir färre än vanligt till följd av kriget. Det går ju exempelvis inte längre att flyga direkt till Sverige på grund av flygblockaden, och det verkar gå färre färjor än tidigare över Östersjön. Möjligen kan en del komma med de stora kryssningsfartygen som anländer till Stockholm sommartid, eller med egna fartyg från exempelvis St Petersburg eller Kaliningrad. De ryska turister som ändå kommer har oftast ett kortare turistvisum, precis som svenskar behöver ha för att besöka exempelvis St Petersburg eller Moskva.

Min fundering är hur ryska dissidenter eller regimkritiker i Sverige upplever ryska turister med sannolik koppling till den ryska "eliten" mitt under ett pågående krig? Och hur upplever ukrainska flyktingar grupper med turistande ryssar som njuter av våren i Stockholm, samtidigt som deras landsmän krigar i Ukraina, dödar civila och förvandlar människors bostadsområden till grus? Och hur känns det att möta välkända Putinstödjande oligarkers studerande barn på stan i Sverige när man är ukrainsk flykting? Även om det kanske inte handlar om ett stort antal personer är diskussionen viktig rent principiellt.

För egen del reagerar jag även på det principiella att låta ryska turister och affärsmän mfl besöka Stockholm samtidigt som deras egen statsledning öppet hotar Sverige. Det har nu till och med framkommit att Ryssland presenterat en lång lista med hot som man avser att verkställa om Sverige söker medlemskap i Nato. Att länder försöker använda utpressning mot varandra är ociviliserat och hör inte hemma i internationella relationer år 2022. Det finns definitivt en säkerhetsaspekt på detta - vi skickar nu hem misstänka spioner och andra "icke-diplomater" från Rysslands ambassad. Att samtidigt släppa in andra ryska medborgare på turistvisum eller som affärsmän eller studenter känns minst sagt tveksamt - hur vet vi vilka personer som döljer sig bland dessa personer? Hur vet vi vad dessa personer kan tänkas ha för uppgifter i ett skarpt läge? Vi vet exempelvis att andra regimer tidigare bedrivit spionage på flyktingar från det egna landet, och att militärer och sabotörer mycket väl skulle kunna komma hit på turistvisum. Ytterligare en fråga i detta sammanhang är ju ryskägda fastigheter eller fritidsbostäder i Sverige. Redan när jag själv gjorde lumpen på 1980-talet diskuterades riskerna med att ryska medborgare äger fritidsbostäder på känsliga platser i Sverige, och hur dessa bostäder eventuellt skulle användas i ett skarpare läge.

Är det då inte fel att skuldbelägga eller misstänkliggöra besökande ryska turister, affärsmän och studenter på grund av det säkerhetspolitiska läget eller kriget i Ukraina? Jag tycker inte det. Det handlar om att värna Sverige och alla de människor som bor här, och då inte minst ryssar, balter och ukrainare i Sverige som känner ett hot från den ryska regimen. Många sanktioner slår direkt mot ryska medborgare som är fast i Ryssland. Många av dessa är fattiga och drabbas samtidigt av stigande kostnader till följd av omvärldens sanktioner. Att utöka sanktionerna till att stoppa visum för mer välbeställda ryska medborgare och ha skärpa kontrollen av vilka ryssar som befinner sig i landet tycker jag vore helt rimligt.

Vissa ifrågasätter hur man ens ska kunna skilja på ryssar och andra rysktalande personer från exempelvis Baltikum eller Ukraina. Svaret är enkelt - det upptäcker man vid visumansökan. Rysktalande personer från Baltikum behöver inte visum till Sverige, inte heller personer från Ukraina. Däremot krävs alltså visum för ryska medborgare. Saken är alltså ganska enkel att hantera.

Att i ett krigsläge ifrågasätta ett krigförande lands medborgare på besök i Sverige tycker jag är en högst rimlig effekt av att det råder krigsläge i Europa och att Ryssland öppet hotar Sverige. I det läge som råder finns det inte plats för naivitet. Att det sedan inte är så säkert att det i praktiken skulle beröra särskilt många är en annan sak - men det vet ingen säkert idag.

Jag vill samtidigt påminna om att jag tidigare skrivit ett flertal inlägg på blogg, twitter och facebook där jag uppmanar människor att inte döma ryssar i Sverige kollektivt för det som händer i Ukraina. Jag står fast vid det. Jag har även vid upprepade tillfällen framhållit dem som öppet demonstrerar mot kriget i Sverige, men också alla modiga människor som protesterar i Ryssland. Här ett foto från ett av mina blogginlägg från en demonstration i Göteborg (jag har maskerat de ryska demonstranternas ansikten för säkerhets skull).

Detta inlägg syftar såklart inte på rysktalande eller ryssar generellt. Inte heller några specifika individer - utan avser ryska medborgare som besöker vårt land. Varje rysk medborgare, i Ryssland såväl som i Sverige, förtjänar att bedömas på egna meriter. De ryssar som öppet står upp mot Putin och kriget förtjänar vår fulla respekt. De är modiga hjältar! Även de som inte vågar protestera av rädsla för eget eller andras liv i Ryssland är värda respekt. De som inte förstår vad som händer i Ukraina och som litar på rysk regimstödd media är rimligen också förlåtna - de råder ju inte själv över att de är vilseledda. Men de som tillhör den politiska, mediala, ekonomiska eller militära eliten i Ryssland och som har tillgång till pengar och information utan att bry sig, eller rent av öppet försvarar invasionen av Ukraina förtjänar inte vår medkänsla. Det är i huvudsak dessa och deras familjer och släktingar som har råd och möjlighet att turista, studera eller göra affärsresor till Sverige. Och det tycker jag vi borde överväga att sätta stopp för. Däremot bör vi vara generösa med att bevilja skydd eller uppehållstillstånd för människor som flyr från Ryssland och vill starta ett nytt liv i Sverige, och värna goda relationer med alla ryssar och rysktalande personer som inte ställer upp på Rysslands krig.

Rysslands flaggskepp i Svarta Havet har exploderat

2022-04-14

Ryssland medger nu att deras viktigaste fartyg i Svarta Havs-flottan, flaggfartyget och robotkryssaren Moskva, "exploderade" igår kväll. Fartyget är allvarligt skadat, eller har rent av sjunkit.

Ukrainska armen meddelade ju i går att de lyckats träffa kryssaren med två raketer och att detta allvarligt skadat fartyget som stod i brand. Ryssland dementerade då, men medger idag att fartyget "exploderat". Man påstår dock att det berott på en "brand ombord som gjort att ammunitionen exploderat". Uppgiften ifrågasätts av experter, och trovärdigheten i de ryska uppgifterna går ju att diskutera. Sanningen lär väl komma fram till slut. Men oavsett vilket så är det en stor förlust för Ryssland och ett stort hot mindre för Ukraina, särskilt för ukrainska hamnstäder, exempelvis Odessa.

Fartyget, med nummer "121" var alltså det fartyg som var inblandat i händelserna på Snake Island i början av kriget, den händelse som nu lett fram till nya ukrainska frimärken i två olika portoklasser. På frimärkena ser man nummer "121" på fartygets sida. Observera även texten i ramen över ett av märkena. "Russian warship, go.......".

Dessa ukrainska frimärken utgavs alltså just i går, samma dag som fartyget på frimärket alltså har sjunkit eller i vart fall skadats allvarligt. Det är minst sagt ett märkligt sammanträffande. Som filatelist blir detta ännu ett historiskt intressant frimärke att ha i samlingen, och jag undersöker nu enklaste sättet att köpa några via kontakter i Kyiv.

Natofrågan berör - inte minst de ryska trollkontona

2022-04-14

Jag får enormt många frågor och synpunkter kring Nato-frågan, och jag förstår att det inte är lätt för alla att följa med i turerna kring denna fråga. Det är också en fråga där det finns många missuppfattningar och det är tydligt att alla inte vet vare sig hur Nato fungerar eller vad ett svenskt medlemskap skulle innebära. Jag skrev en del om detta här den 16 och 28 mars, och det blir lite upprepning nu.

Jag tillhör själv inte dem som genom åren gått i spetsen för att argumentera för ett svenskt Natomedlemskap. Men den senaste händelseutvecklingen i Ukraina visar på ett tydligt sätt att Ryssland och dess ledning inte går att lita på överhuvudtaget. Den hänsynslöshet, oberäknelighet och det barbari som utmärkt ryssarna under kriget i Ukraina förskräcker. Och de hot man riktat mot både Sverige och andra länder måste tas på allvar.

Ryssland har gått från ett land man hade visst hopp om när det gäller demokratisk utveckling och normaliserade relationer med omvärlden , och ett land man gärna besöker som turist och bedriver handel med, till ett nu ociviliserat land som beter sig som en skurkstat när man i strid mot Folkrätten invaderar ett grannland, och dessutom begår rader av krigsbrott. Exempelvis när man målmedvetet riktar artilleri och raketer mot civila bostadsområden, förstör sjukhus, massavrättar civila och medvetet förstör Ukrainas kulturarv, kyrkor, museer mm.

Detta Ryssland är ett av Sveriges grannländer, och med en sådana granne behöver man söka samarbete med andra för att försvara sig. Dessutom måste vi - tyvärr - öka vår försvarsbudget. Pengar som i en fredlig omvärld i stället kunde gått till annat eller gjort det möjligt att sänka skatterna. Det är i grunden tragiskt att vi måste prioritera högre försvarskostnader - men det är nödvändigt.

Sverige borde redan vara en fullvärdig medlem av Nato, precis som våra grannländer Norge, Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Tyskland. Utvecklingen i Ukraina visar att Nato är enda garanten för Europas säkerhet och stabilitet i det svåra läge vi nu befinner oss i. Ryssland har flera gånger visat att de inte tvekar att angripa länder som inte är medlemmar i Nato. Tröskeln för att angripa ett Natoland är betydligt högre.

Att Ryssland uttalar hot mot Sverige när det gäller en ansökan om Natomedlemskap visar bara extra tydligt behovet av att vi söker skydd inom Nato. Sverige har rätt att göra egna säkerhetspolitiska vägval och den rätten är stadfäst bland annat i Helsingforsslutakten från 1975, som också Ryssland har skrivit under.

Hela Sveriges försvarsplanering har sedan länge (ända sedan jag själv gjorde lumpen i början av 1980-talet) byggt på att vi ska få hjälp av Nato i händelse av en konflikt. Redan idag uppfattar omvärlden att Sverige tillhör den västliga sfären och mer eller mindre är en del av Nato. Dock har vi inte de försvarsgarantier som fullvärdiga medlemmar har. Det som hänt i Ukraina visar tydligt att länder som i likhet med Sverige och Ukraina bara är partnerländer till Nato inte kan räkna med militär hjälp vid kris eller krig. Den som påstår att EU-medlemskapet redan ger samma skydd är inte insatta i regelverken. EU ger inte Sverige ett garanterat militärt skydd vid angrepp.

Som Natomedlem skulle Sverige dela solidariska försvarsgarantier med 30 andra länder, kunna ha en gemensam försvarsplanering och sitta med vid bordet när viktiga beslut tas som påverkar Sveriges säkerhet. Sverige skulle däremot inte tvingas ha kärnvapen på vårt territorium - både Norge och Danmark har valt att inte låta Nato basera kärnvapen på deras territorier.

När nu Finland allt tydligare i praktiken verkar ha bestämt sig är det viktigt att Sverige tar möjligheten att agera gemensamt med Finland. Inte bara för Sveriges egen skull utan också i solidaritet med Finland och våra baltiska grannländer, men också med Norge och Danmark. Tillsammans med andra kan vi försvara vår del av världen och vår demokrati, yttrandefrihet, pressfrihet och mänskliga värden. Ensamma kan vi inte klara oss mot ett stort, aggressivt och barbariskt Ryssland.

Natodiskussionen lär fortsätta, och tonläget skruvas upp. Som mycket aktiv i sociala medier, främst twitter, ser jag hur mängder av nya konton dyker upp i flödet. Konton som försöker relativisera kriget i Ukraina, kalla det för "inbördeskrig", sprida ryska myter och desinformation, men också försöka sprida rädsla och oro kring ett natomedlemskap, liksom sprida falska påståenden om Nato och vad natomedlemskapet innebär, eller bara skriva att Ryssland inte är något hot och att de aldrig skulle anfalla Sverige (det trodde Ukraina också en gång).

Det är ingen tvekan om att Putins lakejer jobbar för högtryck nu för att vända den positiva natoopinionen i Sverige och Finland - genom desinformation, skrämselkampanjer, cyberattacker eller officiella hot. Detta tror jag dock kommer ha motsatt verkan - det visar bara ännu tydligare varför vi bör söka gemensamt skydd i Nato för att freda Sverige mot ryska hot. Ryssland har visat sitt rätta ansikte som pariastat som ingen vill ha med att göra och som ingen längre litar på. Det är så verkligheten ser ut.

Men visst. Om Ryssland omedelbart drar tillbaka alla trupper från Ukraina, om Putin och hans närmaste rådgivare inställer sig hos internationella domstolen i Haag, om Ryssland lovar att ersätta Ukraina för allt som förstörts och betala livsvariga pensioner till alla som mist sina anhöriga i kriget - då kan jag väl tänka mig att ompröva mitt stöd för ett natomedlemskap.

Lite bilder från mitt besök i Serbien som valobservatör

2022-04-11

För en vecka sedan kom jag hem från Serbien efter några dagar som valobservatör i president och parlamentsvalen. Jag har nu gjort en liten reseberättelse från mina dagar i Belgrad och Novi Sad, där jag också berättar lite om vad uppdraget som valobservatör innebär och gör en del andra reflektioner om läget i Serbien och mina upplevelser av landet.

Du hittar reseberättelsen här.

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj talade till Sveriges Riksdag

2022-03-24

Det var fullsatt både i kammaren och på åhörarläktaren när Ukrainas president Zelenskyj talade till Sveriges Riksdag idag på förmiddagen. Det finns en stark känsla av enighet bland riksdagsledamöterna och partierna när det gäller stödet till Ukraina, och både ambassadören och senare presidenten hälsades med stående ovationer av riksdagens ledamöter. Statsministern, regeringen och partiledarna var på plats. Ovan syns statsminister Magdalena Andersson som har sin plats några stolar till vänster om min egen. Nedan ses Ukrainas ambassadör och hans delegation längst fram på åhörarläktaren.

I sitt tal nämnde Zelenskyj han bland annat riskerna för ett mer omfattande krig i Europa, beskrev sin sorg över förstörelsen av Ukraina och alla förlorade människoliv, ställde frågan om varför Ryssland orsakar allt detta lidande, tackade Sverige för vårt starka stöd, och hoppades att vi ville engagera oss i återuppbyggnaden av förstörda städer i Ukraina när kriget är över.

Talman Andreas Norlén kunde också meddela att riksdagen i eftermiddag tar det formella beslutet om ytterligare hjälp till Ukraina med fler pansarskott och utrustning för minröjning.

Beslut i finansutskottet om ytterligare vapenhjälp till Ukraina

2022-03-23

Efter sammanträde med riksdagens utrikesnämnd idag fick finansutskottet återigen ett ärende på vårt bord om en extra ändringsbudget där vi skulle ta beslut om ytterligare stöd med vapen till Ukraina. Det handlar om ytterligare 5.000 pansarskott, samt om utrustning för minröjning. Materiel som försvarsmakten anser sig kunna undvara, och snabbt kan återanskaffa. Pansarskottet tillverkas exempelvis i Sverige.

Totalt innebär dagens beslut ett extra stöd till Ukraina på drygt 200 miljoner kronor.

Finansutskottet var denna gång helt enigt om att tillstyrka förslaget, och alldeles nyss justerade vi beslutet. Riksdagen tar det formella beslutet i morgon.

Nej, ukrainska demonstranter hyllar inte nazismen

2022-03-18

Jag är extremt trött på dem som försvarar Putin och den ryska ledningen och med alla medel försöker misstänkliggöra Ukraina, hävda att president Zelenskyj tillsatts efter manipulerade val, och hur man försöker utmåla ukrainare som nazister.

Några nedslag i den ryska desinformationen:

"Ukrainas president är nazist och dessutom inte demokratiskt vald"

Fel. Zelenskyj valdes 2019 i ett presidentval som internationella valobservatörer ansåg gick korrekt till. Han fick 73,2% av rösterna. Presidenten är för övrigt själv av judisk bakgrund och självklart inte nazist. Även premiärministern Denys Sjmyhal har judisk bakgrund. Det ryska påståendet att nazister styr i Kiev är helt enkelt orimligt.

"Många ukrainare är nazister"

Fel. Nazistiska/högerextrema partier i Ukraina fick bara runt 2% av rösterna i senaste parlamentsvalet. Det finns många länder i Europa som har betydligt högre andel än så. Huvuddelen av ukrainska folket röstar på normala demokratiska partier.

Historiskt kan man också konstatera att Ukraina led svårt under nazisternas ockupation under andra världskriget. Många ukrainare har far- och morföräldrar som stred mot nazisterna, eller som dödades under kriget. Man uppskattar att en sjättedel av Ukrainas befolkning dödades under andra världskriget. Tyskarna hade inga koncentrationsläger i Ukraina, utan i stället sköt man ihjäl runt 80% av de ukrainska judarna, och den mest omfattande massavrättningen skedde i Babyn Jar i utkanten av Kiev, där över 33.000 judar avrättades av nazisterna. (Källa: Forum för levande historia och Utrikespolitiska Institutet). Nazisternas ockupation är en mycket mörk del av Ukrainas historia och har påverkat de flesta familjer och släkter. Med detta som bakgrund skulle det ju vara extra märkligt om stödet för nazismen var stort i Ukraina.

"Den fristående azovbataljonen består av nazister"

Detta var tyvärr delvis sant tidigare. Men redan 2014 upplöstes denna frivilligkår och inordnades under ukrainska armen. Man har sedan dess rensat bland de aktiva i bataljonen för att få bort uttalade nazister. Idag anser oberoende experter att det mesta av denna bataljons förflutna är historia och att det är en bataljon som följer ukrainska armens instruktioner och agerar som en del av armen.

Större problem är det i så fall med privatarmen "Wagnergruppen" som ägs av en av Putins oligarker, och som lär ha personal i Ukraina som strider för ryssarna. Bland de aktiva i denna privatarme finns det ett antal uttalade nazister som öppet framträder med nazistiska tatueringar i media.

"Ukrainska demonstranter i Sverige hyllar nazister i sina ramsor. Lyssna själv när de ropar "slava nazis"

Fel. Man ropar inte "slava nazis". Man ropar "Slava Ukraini, slava nacii". Det betyder "ära åt Ukraina, ära åt nationen". Nacia betyder "nation" på ukrainska, Nacii är en böjningsform som betyder "till nationen". Ungefär som när man på engelska säger "glory to the nation". Det har alltså inget alls med nazister att göra

Hjälp nu till att bemöta desinformation och osanningar som sprids i sociala medier när de dyker upp!

Sverige bör gå med i Nato och öka försvarsbudgeten

2022-03-16

Jag tillhör inte dem som genom åren gått i spetsen för att argumentera för ett svenskt Natomedlemskap. Men den senaste händelseutvecklingen i Ukraina visar på ett tydligt sätt att Ryssland och dess ledning inte går att lita på överhuvudtaget.

Ryssland har gått från ett land man hade visst hopp om när det gäller demokratisk utveckling och normaliserade relationer med omvärlden , och ett land man gärna besöker som turist och bedriver handel med, till ett nu ociviliserat land som beter sig som en skurkstat när man i strid mot Folkrätten invaderar ett grannland, och dessutom begår rader av krigsbrott. Exempelvis när man målmedvetet riktar artilleri och raketer mot civila bostadsområden och använder internationellt kritiserade extremt inhumana vapentyper och ammunition som anses gränsa till massförstörelsevapen.

Detta Ryssland är ett av Sveriges grannländer, och med en sådana granne behöver man söka samarbete med andra för att försvara sig. Dessutom måste vi - tyvärr - öka vår försvarsbudget. Pengar som i en fredlig omvärld i stället kunde gått till annat eller gjort det möjligt att sänka skatterna. Det är i grunden tragiskt att vi måste prioritera högre försvarskostnader - men det är nödvändigt.

Sverige borde redan vara en fullvärdig medlem av Nato, precis som våra grannländer Norge, Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Tyskland. Utvecklingen i Ukraina visar att Nato är garanten för Europas säkerhet och stabilitet i det svåra läge vi nu befinner oss i. Ryssland har flera gånger visat att de inte tvekar att angripa länder som inte är medlemmar i Nato. Tröskeln för att angripa ett Natoland är betydligt högre.

Att Ryssland uttalar hot mot Sverige när det gäller en ansökan om Natomedlemskap visar bara extra tydligt behovet av att vi söker skydd inom Nato. Sverige har rätt att göra egna säkerhetspolitiska vägval och den rätten är stadfäst bland annat i Helsingforsslutakten från 1975, som också Ryssland har skrivit under.

Hela Sveriges försvarsplanering har sedan länge (ända sedan jag själv gjorde lumpen i början av 1980-talet) byggt på att vi ska få hjälp av Nato i händelse av en konflikt. Redan idag uppfattar omvärlden att Sverige tillhör den västliga sfären och mer eller mindre är en del av Nato. Dock har vi inte de försvarsgarantier som fullvärdiga medlemmar har. Det som hänt i Ukraina visar tydligt att länder som i likhet med Sverige och Ukraina bara är partnerländer till Nato inte kan räkna med militär hjälp vid kris eller krig.

Som Natomedlem skulle Sverige dela solidariska försvarsgarantier med 30 andra länder, kunna ha en gemensam försvarsplanering och sitta med vid bordet när viktiga beslut tas som påverkar Sveriges säkerhet. Sverige skulle däremot inte tvingas ha kärnvapen på vårt territorium - både Norge och Danmark har valt att in te låta Nato basera kärnvapen på deras territorier.

Till att börja med anser moderaterna att regeringen måste lyssna på vad en tydlig majoritet i riksdagen tycker, och införa en svensk Natooption. Det skulle vara en tydlig signal till omvärlden att Sverige håller dörren till ett Natomedlemskap öppen. Finland har sedan länge en sådan option.

Moderaternas mål är att ett eventuellt beslut om ansökan om Natomedlemskap bör samordnas med Finland. Under ansökningsprocessen måste det skapas bilaterala säkerhetsgarantier som skydd för Sverige fram tills det formella medlemskapet är klart.

Vad gäller finansieringen är moderaternas mål att öka försvarsbudgeten till 2% av BNP till 2025. Idag säger regeringen - efter att länge varit emot ökade anslag - att man står bakom målet på 2%, dock osäkert när det ska vara genomfört.

Regeringen talar samtidigt om att det behövs en ny "beredskapsskatt" för att finansiera försvaret. Detta är något vi moderater avvisar. Landet med världens nästan högsta skatter har givetvis råd att göra samma sak som våra grannländer och satsa på försvaret. Det går om vi prioriterar.

En ökning av försvarsbudgeten innebär att vi går från 1,26% till 2% av BNP. Alltså en ökning med 0,74% av BNP. Som jämförelse kan påpekas att bara biståndsbudgeten idag uppgår till nära 1,1% av BNP. En minskning till 0,36% i biståndsbudget betyder att hela försvarssatsningen är finansierad. Vilket jag påpekade på twitter förra veckan:

Måndagsmöte på Norrmalmstorg till stöd för Ukraina

2022-03-14

I dag var det dags igen för måndagsmöte på Norrmalmstorg i Stockholm. Det är Gunnar Hökmark, tidigare moderat EU-parlamentariker, riksdagsledamot mm, som arrangerar dessa möten varje måndag till stöd för Ukraina. Man kan säga att det är ett återupptaget arrangemang - dessa måndagsmöten hölls till stöd för de baltiska staternas frigörelse från 1989 fram till 1991, och var ett stöd till de baltiska staternas frigörelse från det tidigare Sovjetunionen. Nu är det dags att stödja Ukrainas kamp mot ett aggressivt Ryssland.

Antalet deltagare ökar för varje måndag och vid dagens möte var stora delar av torget fullt. Hela den moderata riksdagsgruppen deltog också, vi hade heldagskonferens, men tog en paus för att delta på dagens manifestation.

Många ryssar i Sverige tar avstånd från Putin - de är viktiga budbärare!

2022-03-06

Jag har nu deltagit i flera manifestationer till stöd för Ukraina. Det som slår mig är att all ilska riktas mot Putins regim - inte mot det ryska folket. Och i manifestationerna har det funnits en hel del ryssar med plakat till stöd för Ukraina och mot kriget. Jag känner själv flera ryssar som bor i Sverige och de säger samma sak. Jag får också mail från ryssar, inklusive moderata medlemmar och väljare, som uttrycker sin ilska mot Putins regim. Många ryssar i Sverige verkar ta tydligt avstånd från Rysslands invasion av Ukraina och bombningarna och dödandet av civilbefolkningen och ödeläggelsen av landet.

Här ett foto från manifestationen utanför ryska konsulatet i Göteborg igår. (Jag har för säkerhets skull maskerat ansiktena på de ryssar som håller upp skyltarna mot kriget och till stöd för Ukraina, även om vi såg att personal på ryska konsulatet filmade manifestationen och säkert har fullt koll på vilka som var med).

Hur ska man då se på ryska medborgare, både de i Ryssland och de i Sverige?

När det gäller den ryska befolkningen i Ryssland är det bara att konstatera att de sanktioner som trätt i kraft slår hårt mot Rysslands ekonomi och mot civilbefolkningen. Samtidigt är lidandet hos civilbefolkningen i Ukraina mångdubbelt värre, och det är helt Rysslands fel. Ryssland befinner sig i krigstillstånd och det är regimens fel att det påverkar civilbefolkningen. Ekonomiska sanktioner är samtidigt mer civiliserade än att använda bomber och artilleri mot civila som Ryssland gör. Ansvaret för den allt jobbigare situationen inne i Ryssland ligger helt på den ryska regimen, även om jag såklart kan känna med civilbefolkningen. Och det är hoppingivande att se alla demonstrationer i Ryssland mot kriget och till stöd för Ukraina - trots att tusentals demonstranter grips av rysk polis varje dag.

När det gäller den ryska befolkningen i Sverige är bilden blandad. Här finns många ryssar som bott i vårt land i flera decennier, inte sällan gifta med svenskar. Andra har lämnat Ryssland på senare år efterhand som ofriheten, censuren och diktaturen blivit allt värre. Vi har även en del oppositionella ryssar som tagit sin tillflykt hit. Här finns också många ryska studenter och affärsmän. I den mån ryssar i Sverige sympatiserar med Putin och öppet uttrycker stöd för kriget, eller arbetar för företag med koppling till ryska staten känner jag ingen sympati alls för dem. De får acceptera hård kritik och utfrysning. Samma med studenter i Sverige som är barn till ryska oligarker som stödjer Putin. Man kan diskutera om de inte rent av borde avvisas från landet, med tanke på att Ryssland faktiskt även öppet hotat Sverige. Det finns också en del minst sagt tveksam personal på ryska ambassader och konsulat som rimligen borde förklaras icke önskvärda eftersom de inte är diplomater annat än på papperet och vi vet att de allvarligt hotar säkerheten i Sverige.

Men när det gäller alla andra ryssar hoppas jag vi slipper en mer allmän ilska mot allt som är rysk och mot alla ryssar. Ryssar i Sverige har ofta anhöriga kvar i Ryssland och deras kontakter är kanske enda sättet för äldre ryssar i Ryssland att få en korrekt bild av vad som händer i Ukraina. Vi ska vara rädd om alla frispråkiga, engagerade och demokratiska ryssar som med fasa och oro ser vad deras gamla hemland orsakar i Ukraina och för den ryska befolkningen. Vi måste värna relationer med demokratiska ryssar både i Sverige och Ryssland.

Så - döm inte alla ryssar efter en och samma måttstock. Var rädd om de modiga. Visa att de har vårt stöd! Och respektera de ryssar som inte står överst på barrikaderna av rädsla för att de ska drabba deras anhöriga i Ryssland. De delar ofta kritiken mot Putinregimen, även om de inte går ut offentligt med det. Bedöm varje människa efter deras gärningar och åsikter!

Dagens manifestation för Ukraina i Göteborg

2022-03-05

I dag deltog jag i den stora Ukrainamanifestationen i Göteborg. Den började med en samling på Götaplatsen med diverse tal, fortsatte med en demonstrationståg från Götaplatsen till ryska konsulatet vid St Sigfridsplan, ett stenkast från bankkontoret där jag en gång arbetade, och avslutades med en värdig manifestation framför det ryska konsulatet. Konsulatet kändes väldigt öde, men på en av balkongerna stod någon och filmade det hela. Här några bilder från dagen. Under marschen träffade jag två moderatkolleger, dels Axel Josefson, kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, som också höll ett tal framför konsulatet, samt min riksdagskollega Marie-Louise Händel-Sandström som toppar riksdagslistan för Göteborgs stad.

Putin stöter bort Rysslands grannländer

2022-03-04

Jag växte upp med Berlinmuren (byggdes samma år som jag föddes), och under hela min uppväxt var Sovjetunionen något man pratade om, men visste att man nog aldrig skulle kunna besöka. Men så föll muren, och allt förändrades. Trodde vi.

Jag besökte St Petersburg som turist 2013- Det kändes då som vilken modern europeisk stad som helst, ryssarna var trevliga och det kändes som om Ryssland - äntligen - var en del av Europa. Handel, turism och samarbete stärkte både Ryssland och andra länder. Hade ryssarna vårdat sina relationer med väst och inte angripit Georgien (2008) och Ukraina 2014 (Krim) och nu återigen Ukraina 2022, så hade våra länder kunnat leva i fred och frihet, affärerna hade blomstrat och alla hade fått det bättre.

Men så blev det inte. Och ju mer aggressiva ryssarna är mot sina grannländer, desto mer växer oron, och Putin driver bort länder i sin närhet från Ryssland. Ingen kan ju lita på var Ryssland gör.

Vladimir Putins beslut att försöka invadera Ukraina har hittills bland annat medfört att
* Ukraina ansökt om medlemskap i EU
* Georgien ansökt om medlemskap i EU
* Moldavien ansökt om medlemskap i EU
* Opinionen i Finland har svängt till stöd för Nato-medlemskap
* Opinionen i Sverige har svängt till stöd för Nato-medlemskap
* Sverige och Finland bjuds in till fördjupat samarbete med Nato
* EU har enats om hårda sanktioner mot Ryssland
* Ett betydande antal länder har beslutat om militärt stöd till Ukraina
* EU har enats om gemensam hantering av flyktingar från Ukraina
* Tyskland rustar upp sitt försvar
* Sverige rustar upp sitt försvar
* Många andra länder rustar upp sitt försvar

Om Putins mål var att minska EU:s och Natos inflytande kan man konstatera att detta gått riktigt, riktigt dåligt.

Rysslands agerande innebär ett angrepp på ett fredligt land som inte angripit Ryssland, och där Ryssland beter sig på det allra mest motbjudande sätt man kan tänka sig. Inte minst ödelägger man medvetet civila bostadsområden rakt i strid med folkrätten och krigets lagar, och man förstör städer, kultur och infrastruktur. Dessutom hävdar Amnesty att man har belägg för att Ryssland använder vapen som anses orimliga mot en civilbefolkning. Hittills har många tusen människor dött, både ukrainska och ryska soldater och många civila, och över en miljon ukrainare har redan flytt från landet.

Men inte bara de direkta effekterna av kriget är fruktansvärt, följderna för många andra människor, både i Ukraina, Ryssland och andra delar av Europa är extremt sorglig. Vi kunde levt i fred med varandra, men Putin ville något annat.

Nu går utvecklingen mot att både Nato och EU utvidgas av rädsla för rysk aggressivitet. Samtidigt kommer alla länder att lägga mer pengar på försvaret och därmed få mindre pengar till annat. Sanktionerna skadar dessutom ekonomin allvarligt i Ryssland, men påverkar också resten av Europa. Och allt är i grunden Putins fel - det var han som tog beslutet att invadera ett grannland.

Jag förstår att Natofrågan engagerar, och kan förstå dem som av principiella skäl är emot. Vi är många som skedmatats med neutralitetens stora fördelar under vår uppväxt, och det färgar vår syn. Samtidigt som vi hela tiden byggt vårt svenska försvar på just hjälp från Nato. I det läge som råder nu tycker jag riskerna med Natomedlemskap är försvinnande små jämfört med riskerna att inte gå med. För svensk del tror jag att i vart fall en Natooption av den typ Finland redan beslutat om ligger framför oss i närtid. Kanske följer också en formell Natoansökan som görs gemensamt av Sverige och Finland. En sak är klar - Sverige och Finland är tydliga. Det är inte Ryssland som bestämmer om eller när vi ska gå med i Nato, det bestämmer vi själva.

En sak är klar. Ingen litar längre på Ryssland, och så kommer det nog vara under överskådlig tid. Åtminstone så länge dagens ryska ledning finns kvar vid makten. Jag önskar verkligen att det var annorlunda, och att vi kunde fortsätta resa och turista i varandras länder, ha omfattande utbyte av idrott och kultur, och göra affärer som gynnar oss alla. Jag har verkligen inget emot det ryska folket, har träffat många trevliga ryssar och känner flera. Och Ryssland som land erbjuder en kultur, musik och historia som jag gärna tar del av. Men just nu är det bara att konstatera att Rysslands president och landets ledning har förstört så väldigt mycket för så väldigt många.

Viktig debatt om gränserna för vad EU ska besluta om

2022-03-02

I dag företrädde jag moderaterna i en debatt om "subsidiaritetsprövning" av ett EU-ärende som rör EU:s finansiering. Prövningen innebär att riksdagen ska ta ställning till om ett ärende verkligen ska avgöras på EU-nivå, eller om det är en fråga om nationell kompetens, dvs att frågan bör beslutas i riksdagen.

Min ingång i dessa återkommande frågor är att EU ska ägna sig åt rätt saker. Stora gemensamma frågor där länderna måste samla sig kring ett beslut. Inte gå in i sådant som länderna själva är bättre på att hantera. Och vad passade väl bättre än att koppla detta till kriget i Ukraina, som visar att EU klarar att agera gemensamt när det verkligen gäller. Så mitt anförande började i Ukraina och avslutades med det aktuella subsidiaritetsärendet med koppling till skatter. Här är hela mitt anförande från videoupptagningen ovan och i löpande text nedan (på ett ungefär):

"Herr ålderspresident,

Under mina 16 år i riksdagen har jag deltagit i ett antal debatter med koppling till EU-frågor, och under senare år när jag varit ledamot i både finansutskottet och EU-nämnden har det blivit extra mycket av detta.

Min linje i debatterna har hela tiden varit tydlig. Jag är en stor vän av EU som ide och ser enorma fördelar med samarbete på viktiga områden för att lösa gemensamma problem och försöka värna freden, friheten och demokratiska värden. Och grundtanken om den fria rörligheten i Europa har varit till stor nytta för Sverige.

Samtidigt har jag alltid varit kritisk till att EU lägger sig i frågor som inte bör hanteras på EU-nivå, och försöker ta över allt mer makt från de nationella parlamenten. Principen om subsidiaritet är grundläggande. EU ska lägga kraften på sådana frågor som bäst hanteras på gemensam nivå, men hålla sig borta från frågor som bör hanteras nationellt. På samma sätt som den svenska staten ska avstå från att lägga sig i frågor som bäst beslutas i svenska regioner eller kommuner.

Vikten av denna gränsdragning kan inte bli tydligare än idag.

Europa upplever just nu en rent fasansfull tid. För mig som växte upp med kalla kriget och berlinmuren är det som att kastas tillbaka 40-50 år i tiden.

Det som händer i Ukraina just nu är vidrigt och avskyvärt. Jag besökte själv Ukraina för ett antal år sedan som valobservatör för OSSE, och var då stationerad i det Kharkiv som just nu utsätts för ödeläggelse av ryska raketer. Vi ser hur ryska bomber och raketer nu riktas rakt mot bostadsområden och hur man bombar både sjukhus och skolor. Det är svårt att ta in den enorma likgiltigheten för mänskliga liv som den ryska statsledningen med president Putin i spetsen uppvisar. Jag undrar vad Ukrainas befolkning har gjort Putin för ont? Är det deras vilja att forma ett demokratiskt land som stör?

I Ukraina strider just nu släktingar och kusiner mot varandra, Ryssland angriper en broderfolk med gemensam historia, kultur och delvis språk, där många traditionellt har täta band och kontakter över gränsen. Någon liknade det vid att Sverige skulle anfalla Norge och bomba civilbefolkningen i Oslo och Bergen.

Kriget kostar människoliv i en förfärande mängd, både ukrainare och unga värnpliktiga ryska soldater som i många fall verkar ha trott att de skulle på övning men hamnade mitt i ett krig mot sitt broderfolk. Och där deras egen president använder dem som kanonmat. Skulden ligger helt på Rysslands president Putin. Varje dödad människa, såväl ukrainare som ryss, bär han personligen ansvaret för.

Modet och försvarsviljan hos det ukrainska folket är samtidigt beundransvärd. Men styrkebalansen mellan Ryssland och Ukraina är till ryssarnas fördel, och utan hjälp från omvärlden skulle Ukraina i längden inte ha någon chans. Och det är här EU kommer in i bilden.

De senaste veckorna har EU visat upp en fantastisk enighet om mycket skarpa sanktioner mot Ryssland, vilket man samordnar med ett flertal andra länder såsom USA, Kanada, Japan och Australien.

Utan det massiva stödet från bland annat EU och dess medlemsstater, både vad gäller ekonomiska sanktioner och aktivt stöd med vapen, skulle Ukraina i längden inte ha en chans. Nu står hela den fria demokratiska världen upp för ett angripet land, och utan EU hade detta knappast varit möjligt.

EU har nu visat att man kan agera snabbt och beslutsamt, att man kan hjälpa varandra att hantera effekterna av hur olika medlemsstater drabbas av sanktioner, energibrist eller flyktingströmmar, och hur man gemensamt kan agera för att hjälpa Ukraina, både humanitärt och militärt. Idag ser vi också hur Polen och andra länder i östra Europa tar ett enormt ansvar för att ta emot flyktingar från Ukraina.

Jag skulle påstå att EU nu visar sig från sin allra bästa sida. Och det påminner oss om varför EU bildades, och varför Sverige gick med i EU. Det var faktiskt i första hand för att stå enade mot nya krig och för att försvara fria demokratiska samhällen.

Herr ålderspresident,

EU:s uppgift är just detta, att samla medlemsstaterna kring stora viktiga frågor som rör Europas framtid. EU:s uppgift är däremot inte att ta över frågor som varje medlemsstat bäst hanterar själva.

Detta leder oss in på dagens ärende i finansutskottet. EU-kommissionen har föreslagit att det ska införas tre nya typer av egna medel, det vill säga tre nya intäktskällor till EU:s budget. Intäkterna från de nya egna medlen ska bland annat användas för att betala skulderna efter det stora återhämtningspaketet som infördes för att mildra effekterna av coronapandemin i medlemsländerna. Ett paket som vi moderater var mycket kritiska emot.

När ärendet kom upp i finansutskottet påtalade jag vår moderata inställning.

Beslut om de tre förslagen till nya egna medel ligger en bit fram i tiden, och effekterna för Sverige är i dagsläget svåra att bedöma. Det står dock helt klart att minst ett av förslagen (”pelare 1”) innebär att EU tar över beskattningsrätt från medlemsstaterna.

Den svenska riksdagen har tidigare med stor majoritet uttalat att beskattning ska vara en nationell kompetens och inte överföras till EU. Moderaterna anser av denna anledning att det liggande förslaget står i strid med subsidiaritetsprincipen. Beskattning är en nationell kompetens som bör värnas.

Subsidiaritetsprövning bygger dessutom, som regeringen påpekar i sin promemoria, på frågeställningen om målet för förslaget kan nås på annat sätt än genom att tillföra nya egna medel. Vi delar regeringens bedömning att återbetalning av EU:s skuld i stället bör kunna ske genom omfördelning i EU:s budget, eller i andra hand genom inom ramen för det existerande systemet för egna medel. Till skillnad mot regeringen tyckte vi moderater att detta är ett skäl att anse att Kommissionens förslag strider mot subsidiaritetsprincipen.

Jag är mycket nöjd över att den moderata linjen fick brett stöd av finansutskottet, som skriver följande i sitt motiverade yttrande som kommer att avlämnas till EU-kommissionen som svensk ståndpunkt:

Motiverat yttrande från Sveriges riksdag
Riksdagen har prövat kommissionens förslag till ändrat beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel.
Sverige ska verka för en effektiv och återhållsam budgetpolitik inom EU, vilket innebär en kostnadseffektiv användning av EU:s budgetmedel och en strikt budgetdisciplin. Den svenska restriktiva grundhållningen när det gäller EU:s budgetpolitik är fast förankrad i riksdagen. I denna restriktiva grundhållning är principerna om subsidiaritet, europeiskt mervärde, proportionalitet och sund ekonomisk förvaltning vägledande. Liksom riksdagen vid flertalet tillfällen framhållit är den kritisk mot införandet av nya egna medel och emot överföring av beskattningsrätt till EU-nivå.
Riksdagen konstaterar att det huvudsakliga målet med kommissionens förslag till ändrat beslut om egna medel är att finansiera återbetalningen av EU:s skuld för finansieringen av det europeiska återhämtningsinstrumentet (NGEU). Riksdagen konstaterar även att kommissionen anför att nya egna medel kan användas för att finansiera den sociala klimatfonden.
Riksdagen bedömer att kommissionens föreslagna åtgärder går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen med förslaget. Målen med förslaget kan enligt riksdagens mening ske genom omfördelning av medel inom EU:s budget och i andra hand inom ramen för det nuvarande systemet för egna medel. Riksdagen anser dessutom att det är alltför långtgående för att nå målet med förslaget att besluta om nya egna medel som baseras på intäkter från förslag som inte är antagna. Det är särskilt långtgående att införa ett nytt eget medel baserat på ett kommande förslag till direktiv för att genomföra pelare 1 i OECD/G20:s överenskommelse i EU.
Mot bakgrund av detta anser riksdagen att kommissionens förslag till ändrat beslut om systemet för EU:s egna medel inte kan anses vara förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Herr ålderspresident,

Moderaterna kommer fortsätta verka för ett starkt och aktivt arbete i EU för att enas om stora viktiga frågor, samtidigt som vi står upp för subsidiaritetsprincipen och ifrågasätter onödiga eller alltför klåfingriga beslut som med fördel hanteras på nationell nivå. Sverige ska vara en stark och pålitlig part i EU-samarbetet, men vi ska också vårda EU-projektet och ifrågasätta sådant som vi tycker är fel. Om man koncentrerar sig på de stora viktiga frågorna och låter medlemsstaterna sköta det andra så kommer EU fungera bättre, ta bättre beslut och får ett starkare stöd bland medborgarna i unionen. Det tryggar samtidigt EU:s framtid som en viktig aktör för att värna fred, frihet och demokrati i Europa.

Det har aldrig varit viktigare än nu att värna EU-tanken och vårda EU-projektet."

Moderata riksdagsgruppen gästades av Ukrainas ambassadör

2022-03-01

Moderaternas sedvanliga möte med riksdagsgruppen denna tisdag inleddes med att vi gästades av Ukrainas ambassadör Andrii Plakhotniuk. Han gav oss sin syn på kriget och en del illustrationer på hur ryssarna agerar i Ukraina. Exempelvis ett flertal exempel på hur man, iförda ukrainska uniformer, lurar människor att de ska evakueras till säker plats, för att sedan använda dem som mänsklig gisslan för att inte bli beskjutna av den ukrainska armen.

Exempeln på ryska krigsbrott blir allt fler - otillåten ammunition, otillåtna vapen, medveten raketbeskjutning av civila bostäder osv. En dag kommer den ryska ledningen att få stå till svars för detta.

Riksdagen beslutade om stödet till Ukraina

2022-02-28

Sent i eftermiddag tog riksdagen det slutliga beslutet om det vi beslutade i finansutskottet tidigare idag (se föregående inlägg). Riksdagen var enig, sånär som på Vänsterpartiet. De flesta i V röstade nej, medan 5 vänsterpartister avstod.

Turerna fram till dagens beslut har varit röriga, Ukraina begärde hjälp med vapen redan för 2-3 veckor sedan, men då var regeringens svar att det var omöjligt och oförenligt med svensk lag. Fast det visste vi moderater mfl var fel, vi drev på med kraft, och nu har regeringen backat. Att skicka vapen till ett land för att hjälpa dem att försvara sig strider inte mot svensk lag. Det är framförallt etiskt riktigt att hjälpa ett land att försvara sig mot angrepp.

Beslutet kunde tagits tidigare, då hade vapnen redan funnits på plats. Men bättre sent än aldrig. Nu får Ukraina ännu lite mera hjälp. Varje lands bidrag vinner inga krig, men tillsammans med många andra länders stöd, och inte minst kombinerat med ukrainska folkets mod och försvarsvilja kan det avgöra Ukrainas framtid. Och kanske även vår egen?

Unikt och historiskt beslut

Tidigare idag var jag med och tog detta historiska beslut i Riksdagens Finansutskott (som ansvarar för ärendet). Alla partier utom V röstade för att bistå Ukraina med panskarskott för självförsvar. Senare i eftermiddag debatteras frågan i riksdagen, varefter definitivt beslut tas i Riksdagens Kammare.

Regeringen hade ursprungligen tänkt lägga en proposition idag, som sedan skulle hanteras på sedvanligt sätt. Detta hade medfört ett antal dagars fördröjning. Moderaterna mfl tyckte detta var en alldeles för långsam process med anledning av det akuta läget i Ukraina. I stället tog vi frågan i form av ett utskottsinitiativ med bred majoritet, vilket snabbar på leveranserna av vapen och utrustning.

Manifestation i Göteborg till stöd för Ukraina

Det kändes självklart att delta i dagens manifestation till stöd för Ulkraina på Gustav Adolfs Torg i Göteborg. Uppslutningen var imponerande stor, inte bara av ukrainare och ryssar, utan även av många svenskar och människor med andra nationaliteter.

Det mest gripande var det unga ukrainska paret som kom till Sverige på flykt häromdagen, och där kvinnan med tårar i ögonen berättade att hennes egen pappa dödades i Kiev under första dagens strider. Jag hann prata med en del unga ukrainare, vad jag förstod är en del av dem studenter i Göteborg, andra har invandrat och bott här i 20-30 år. De hade en sak gemensamt - en stor oro för vänner och släktingar i Ukraina.

Det känns bra att allt fler länder i världen sluter upp i kampen mot Putins regim i Ryssland och den ryska invasionen av Ukraina. I morgon kommer riksdagen att ta ett unikt och historiskt beslut om bland annat stöd med vapenleveranser till Ukraina. Mer om detta i morgon!

Den civiliserade världen vänder sig allt mer enat mot Putin

Effekterna av Putinregimens försök till invasion av Ukraina har nog inte riktigt fått den effekt man hoppats. Inte nog med att själva invasionen går trögt. Ryssarna håller bara 5-10% av Ukrainas yta, inklusive tidigare ockuperade delar, och de har inte lyckats inta huvudstaden Kiev.

Det kommer allt fler bilder på rader av övergivna oskadade ryska stridsfordon som lämnats kvar längs vägarna. Allt tyder på att de helt enkelt har slut på bränsle. Bilderna kommer från ett flertal olika internationella journalister och fotografer, och inte från regimen i Kiev, vilket gör det svårt att ifrågasätta. Spekulationerna handlar om att ryssarna har svårt med logistiken och att följa trupperna med med underhåll och drivmedel. Samtidigt verkar ukrainska försvaret rikta in sig just mot att förstöra ryska underhållstransporter. Det var på detta sätt Hitler förlorade mot ryssarna 1942/43. Kanske upprepas historien?

Den ukrainska armen bjuder även i övrigt ett enormt och modigt motstånd, man har också gripit ryska soldater som iklädda ukrainska uniformer planerat sabotage. I kväll såg jag ett nyhetsinslag där säkert ett 100-tal kvinnor satt utomhus på en bakgård och tillverkade molotovcocktails i stor skala. En yngre kvinna intervjuades, hon var lärare, och sa att detta var det enda vettiga de kunde ägna sin dag åt. Motståndsviljan är enorm hos ukrainarna. Och i spetsen finns president Volodymyr Zelenskyj och Kievs borgmästare, den tidigare världsmästaren i tungsviktsboxning Wladimir Klitschko. Båda framträder i media och på foton för att visa att de är kvar i Kiev och slåss med sitt folk mot inkräktarna. Zelenskyj fick erbjudande av USA att få hjälp med evakuering. Hans svar var att "Kriget är här. Jag behöver ammunition, inte skjuts".

Samtidigt orsakar ryssarna allt värre skador på städer och byar och civilbefolkningen drabbas hårt på vissa platser. Minst ett par hundra ukrainare har dött hittills och ett okänt antal ryska soldater, kanske 1.000-3.000 beroende på källa. Civila bostäder ödeläggs och i vissa orter förstörs nu också anrika kulturbyggnader och delar av Ukrainas historia. Även infrastrukturen skadas allvarligt. Flyktingströmmarna är enorma, men de flesta verkar ändå att stanna kvar i Ukraina och strida, ibland efter att de lämnat kvinnor och små barn på andra sidan gränsen till Polen och andra grannländer. Ukraina står ganska ensamt i praktiken, och ryssarna förstärker med allt mer resurser. I längden blir det tufft att klara försvaret om inte omvärlden agerar mer kraftfullt. Men nu börjar saker hända.

Under dagen har det kommit ett antal hoppfulla nyheter om allt kraftfullare sanktioner mot Ryssland:
* Man har nu enats om att blockera ett antal stora banker från betalningssystemet swift vilket kommer att försvåra Rysslands möjligheter att handla med utlandet. Sedan tidigare har samma banker fått sina tillgångar i EU frysta.
* Ett betydande antal ledande politiker, oligarker, företagsledare mfl har fått sina tillgångar i EU frysta. det gäller även Putin och hans utrikesminister Lavrov.
* Man har låst tillgångar och stängt ute den ryska centralbanken från finansieringsmöjligheter mm inom EU.
* Både Tyskland och andra länder har beslutat att bistå med stora mängder tunga vapen, och från Polen går redan långa karavaner med lastbilar med vapen in i Ukraina.
* Sverige har deltagit i samtal med 27 länder om att förse Ukraina med vapen och annat som behövs för försvaret.
* Tyskland och andra länder har stängt sitt luftrum för ryska flygplan.
* EU har infört exportrestriktioner för ett antal viktiga varor som Ryssland behöver.
* Både inom idrott och kultur flyttas evenemang och matcher och man stänger ute Ryssland. Sverige och Finland har exempelvis hoppat av Bandy-VM som skulle spelas i Ryssland, Champions League-finalen har flyttats från St Petersburg till Paris, och Sverige och andra länder vägrar möta Ryssland i VM-kvalmatcher i fotboll. Ryssland har också kastats ut ut Eurovision Song Contest. Symbolpolitik? Delvis, men även symboler kan ha betydelse. Vissa tycker samtidigt detta är orättvist mot den ryska befolkningen. Men det som händer i Ukraina är ännu mer orättvist mot den ukrainska befolkningen.
* Till och med det ökända hackernätverket Anonymous tar nu ställning mot Putin och meddelade ikväll att man stör ut ryska försvarets kommunikation. Man har tydligen också hackat de statliga ryska tv-kanalerna ikväll och sänt bilder från krigets Ukraina i stället (vilket bekräftats av flera utländska journalister. Dessutom uppger man sig ha stängt ned Kremls websida...

Man kan nog konstatera att hela den civiliserade världen (och några till) snart har tagit ställning mot Ryssland och Putin. Samtidigt skadas den ryska ekonomin allvarligt. Om detta räcker för att Putin ska backa är nog tveksamt, han har målat in sig i ett hörn. Men det kan kanske medföra att andra i Rysslands ledning börjar inse att Putin just nu bara skadar sitt eget land och relationerna med omvärlden, och det till ingen nytta. Kanske börjar det också jäsa allt mer bland den ryska befolkningen, det sker redan stora demonstrationer i både St Petersburg och Moskva mot kriget. I Ukraina är hatet mot Ryssland nu så stort att man sannolikt aldrig kommer vilja ha något med Ryssland att göra. Och i Sverige och Finland växer stödet för ett Natomedlemskap. Allt Putin trodde sig vinna med att angripa Ukraina verkar gå fel.

I morgon söndag deltar jag vid manifestationen i Göteborg till stöd för Ukraina.

Även om Putin skulle vinna kriget blir han den stora förloraren

Rysslands försök till desinformation slår det mesta. Man talar om kampen mot den "neonazistiska juntan" i Kiev och "det pågående folkmordet på ryssar". Ukraina styrs alltså av ett demokratiskt valt parlament och regering, och med en judisk president. Dessa kallar ryssarna för nazister. Och uppgifterna om det "pågående folkmordet" går inte att få bekräftade av någon, framförallt inte av OSSE som finns på plats i östra Ukraina som opartiska övervakare av konflikten. Putin ljuger medvetet, och med sina statsstödda mediekanaler har han - fram tills nu i vart fall - lyckats hjärntvätta sin egen befolkning.

President Putin spelar ett högt spel nu. Inte nog med att han uppenbarligen möter hårdare motstånd än väntat i Ukraina, den ukrainska armen och det ukrainska folket framstår som oväntat orädda och motiverade att försvara sig. Men Putin börjar också få sitt eget folk emot sig. Bara senaste dygnet har över 900 demonstranter mot invasionen gripits i ryska städer, och allt fler trotsar Putins demonstrationsförbud. Många vanliga ryssar tar avstånd från angreppet mot ett broderland som traditionellt haft starka band till Ryssland. Kanske börjar äntligen desinformationskampanjen inom Ryssland att krackelera? Samtidigt kan inte Putin backa. Han har målat in sig i ett hörn, och för att inte tappa ansiktet måste han visa att han har "vunnit" kriget. Risken blir att ju tuffare motstånd ukrainska folket visar, desto mer brutala blir Putins trupper. Men samtidigt kommer då motståndet mot honom att växa.

Man kan inte heller låta bli att fundera över hur motiverade ryska soldater är att förstöra Kiev och döda civila där. Det är ungefär som om Sverige skulle anfalla Norge och bomba Oslo. Så länge kriget bedrivs med missiler och flygplan kan säkert stridsviljan hos väldisciplinerade ryska militärer manas fram, men stridsviljan kommer sättas på prov när ryska soldater kommer in i bebyggelsen i ukrainska städer och står öga mot öga med sina bröder och systrar. Med liknande språk, kultur, religion och historia. Särskilt jobbigt lär det bli när ukrainarnas hat mot Putin och hans soldater växer för varje minut.

Självklart kan inte en aldrig så disciplinerad och försvarsvillig ukrainsk arme i längden stå emot en ockupation av Kiev om Ryssland lägger all sin militära kraft på att inta huvudstaden. Till slut vinner ryssarna, de kan då sätta in en marionettregering och upplösa det demokratiskt valda ukrainska parlamentet och störta den demokratiskt valda presidenten. Men vad ska Putin göra sedan?

Ukraina är Europas näst största land, med en befolkning på 45 miljoner. Om bara 5% av befolkningen beväpnar sig betyder det att ryssarna kommer att möta 2 miljoner beväpnade ukrainare i ett utdraget gerillakrig. Ingen rysk ockupant kommer att gå säker någonstans. Ryssland riskerar ett Afghanistankrig i repris. Det kommer kosta enorma summor och många människoliv att hålla Ukraina mot invånarnas vilja.

Putins huvudsyfte med anfallet verkar, förutom hans tydliga dröm om ett återskapat Sovjetunionen, vara att stoppa Ukrainas orientering västerut mot EU och i stället se till att värna banden med Ryssland. Hur inbillar han sig att det ska lyckas efter att han med militära medel invaderar landet? Till och med i den mest ryssvänliga delen Donbas tar befolkningen nu till vapen mot de ryska soldaterna och invånare demonstrerar i flera städer till stöd för Ukraina. Det Putin uppnått nu är att ena Ukraina mot Ryssland och att bygga upp ett hat mot Ryssland och dess soldater. I stället för att närma sig Ryssland drivs Ukraina ännu mer västerut, eftersom man inser att det är här vännerna och stödet finns.

Oavsett hur kriget slutar har Vladimir Putin förstört relationerna mellan Ryssland och Ukraina för överskådlig tid, samtidigt som han orsakat en mängd döda ryska soldater och förstört sitt lands ekonomi. Moskvabörsen föll igår med som mest 45%, för att sluta runt minus 30%, och den ryska valutan har rasat till sin lägsta nivå någonsin. Sanktionerna från EU och USA mfl (som jag ändå tycker är alltför milda, återkommer till det i nästa inlägg) kommer att skada rysk ekonomi ytterligare.

Putin kan kanske vinna kriget, men kommer ändå att vara den store förloraren. Förhoppningen nu är att personer i ledande ställning i Ryssland inser detta och ser till att röja undan Putin och Lavrov. Ryssland behöver ett nytt demokratiskt styre, dra sig tillbaka från Ukraina och ha fredliga och avspända relationer med Nato. Det är enda vägen framåt för Ryssland med en krympande och åldrande befolkning, där allt fler unga och välutbildade människor emigrerar. Fortsätter Putin sin inslagna väg kommer Ryssland efterhand att bli alltmer isolerade av omvärlden.

Stående ovationer i riksdagen för Ukrainas ambassadör

Dagens frågestund i riksdagen med statsministern inleddes med att talman Andreas Norlén hälsade Ukrainas ambassadör välkommen som åhörare. Han fick den längsta applåd jag hört ledamöterna hålla under mina 16 år i riksdagen, och ambassadören med sällskap verkade märkbart rörd. I princip hela frågestunden handlade sedan om konflikten i Ukraina. Jag gjorde några reflektioner på twitter.

Politiskt råder ett samstämmigt fördömande av Ryssland och Putin från riksdagens åtta partier. När det gäller åtgärder däremot skiljer vi oss åt. Moderaterna mfl vill snarast att Sverige ska närma oss Nato ytterligare genom en Natooption. Vi tycker också att Sverige borde hjälpa Ukraina med defensiva vapen. Båda förslagen avvisas tyvärr av regeringen.

Idag är en mycket mörk dag i Europas historia

Det blev inte mycket sömn i natt. Redan vid 04-tiden fick jag vetskap om händelserna i Ukraina, och sedan var det svårt att somna om. Det blev plötsligt uppenbart att Rysslands president Putin tappat allt omdöme och i stället angriper sitt grannland och broderfolk Ukraina i en omfattande attack. Det är ett uppenbart och tydligt brott mot folkrätten.

Steg för steg kunde man se hur ryska flygplan och raketer anföll stad efter stad och nu kommer beskeden om att ryska stridsvagnar rullar in i Ukraina från flera håll. Från Kiev ringlar bilköerna långa med människor som flyr, andra tar skydd i tunnelbanan eller skyddsrum. Samtidigt slår den ukrainska armen tillbaka. Ukrainas kamp för sin existens som fri demokratisk stat är samtidigt en kamp för Europas fred och säkerhet.

Redan har runt 15.000 människor dött i östra Ukraina till följd av rebellgruppernas agerande i Donbas-regionen. Och nu kommer dödsfallen att bli fler, både bland ryska och ukrainska soldater, men också bland civilbefolkningen i Ukraina. Ukraina står inför en humanitär katastrof. Ansvaret för varje förlorat människoliv och varje skadad människa ligger hos Vladimir Putin.

Jag undrar om Putin inser att han nu gör sitt eget land till ett av världens mest avskydda? Att han kommer orsaka stor skada på sitt eget samhälle och landets ekonomi? Hela den ryska och ukrainska befolkningen får lida för hans dårskap och storhetsvansinne. Liknelsen med Tyskland under Hitler är slående. Samma retorik, samma agerande, samma galenskap. Jag har sett många kalla Putin för Hitler 2,0 och jag tycker det är en passande beskrivning. Han är mycket farlig för hela Europa. Det behövs nu en snabb analys om vad detta får för konsekvenser för svenskt försvar och säkerhet.

Fullskalig invasion kräver nu fullskaliga sanktioner och stöd. Sverige måste som land vara berett att ge Ukraina stöd inom alla områden, inklusive defensiva vapen, och det är viktigt att Sverige driver på i EU för starka sanktioner. När det gäller sanktioner mot Ryssland duger det nu inte med halvmesyrer, det krävs krafttag som verkligen känns. Jag ser ett antal olika möjligheter, om om jag fick bestämma skulle jag ta beslut om allihop:
1. Stopp för all handel med Ryssland rörande alla varor och tjänster, inklusive olja och gas. Så länge vi köper energi från Ryssland finansierar vi deras krig.
2. Stopp för allt utbyte av idrott och kultur med Ryssland.
3. Stopp för viseringar till alla ryska medborgare som bor i Ryssland
4. Spärra alla konton och tillgångar som tillhör den ryska ledningen och företag med koppling till regimen
5. Stänga av Ryssland från det internationella betalningssystemet Swift och andra system på finansmarknaderna
6. Stänga av Ryssland från allt internationellt samarbete i alla internationella organ där detta är möjligt

En mer kontroversiell åtgärd vore att alla västländer kallade hem sin personal från ambassader och konsulat i Ryssland och stänger ambassaderna, samtidigt som man förklarar all rysk diplomatisk personal för icke önskvärd. Detta vore såklart ett mycket långtgående steg, men det som händer är också helt extremt. Kanske är det läge att helt isolera Ryssland på alla sätt?

Putin följer Stalin och Hitler i spåren med sin invasion av delar av Ukraina

Hårda ord i rubriken? Ja, definitivt. Men ryske presidenten Putin har nu återigen visat sitt totala förakt för grannländers erkända gränser. Han kommer att nämnas i historieböckerna som en av de få europeiska ledare som använt militärmakt för att ta över delar av sina grannländers territorium. Därmed sällar han sig till just Stalin och Hitler. 1939 är tillbaka, och det är fasansfullt.

Inte nog med att ryssarna ockuperar Krim och ända sedan 2014 stött självutnämnda rebeller i Donbass-regionen med vapen. Nu "erkänner" man dessa rebellkontrollerade områden som egna stater, och skickar "fredsbevarande styrkor" över gränsen till Ukraina. Dessutom deklarerar man att hela Donetsk oblast och Luhansk oblast (regioner) ska ingå i de erkända staterna, dvs även de stora delar av dessa regioner som Ukraina kontrollerar ska omfattas. Det är de blågula områdena på kartan nedan. Det rebellkontrollerade området omfattar storstäderna Donetsk och Luhansk och är beigefärgat på kartan.

De områden som Ukraina kontrollerar omfattar som kartan visar ett stort antal städer och byar, inklusive den stora kuststaden Mariupol. Ukraina lär inte frivilligt överge dessa och lämna över dem till Ryssarna, så en väpnad konflikt lär bli svår att undvika. Redan tidigare har tiotusentals människor dött i Donbass sedan 2014, och nu ser vi hur människor flyr från östra Ukraina, och andra tvingas ned i skyddsrum under granatbeskjutning från rysk sida. Det Putins maktgalna regim gör just nu är oförlåtligt och ocivilicerat.

Vissa menar att Nato, USA, eller andra krafter bär skulden till Putins agerande. Jag anser att de har fel. Det är alltid den som hotar eller angriper ett grannland med militär makt som bär ansvaret för angreppet. Ingen annan. Ryssland bryter både mot folkrätten och det tidigare framförhandlade Minsk-avtalet där man kom överens om att de rebellkontrollerade områdena skulle få ett ökat självstyre inom Ukrainas gränser.

Vissa som försvarar Putin menar också att befolkningen i Donbass "måste få välja" vilket land man vill höra till. Saken är bara den att stödet bland befolkningen för en rysk annektering inte är särskilt stort. Denna undersökning som gjordes 2019 visar detta.

Nu är det dags att den demokratiska världen sätter ned foten mot Putin. Det krävs mycket kraftfulla reaktioner, men det vi hittills sett lär knappast räcka för att bli riktigt ekonomiskt eller politiskt kännbara för Ryssland. Det bästa vore såklart att frysa all import av olja och gas från Ryssland. Tyvärr blir det svårt eftersom stora delar av Östeuropa och Tyskland gjort sig beroende av rysk gas. Inte minst Tyskland har målat in sig i ett hörn - man stänger ned sin kärnkraft och gör sig i stället beroende av rysk gas. Nu har man ändå beslutat att stoppa gasledningen Nordstream 2, och det är ett fall framåt. Men självklart borde man stoppa ettan med. I stället kunder ju tyskarna återstarta de tre kärnkraftreaktorer man stängde vid årsskiftet och stoppa den planerade stängningen av landets sista tre reaktorer kommande årsskifte. Att göra sig beroende av rysk olja och gas är det största misstaget europeiska politiker gjort i modern tid. Tyskland har exempelvis tidigare deklarerat att gas och politik inte hänger ihop. Men det gör det i allra högsta grad. Det är just exporten av olja och gas som ger Ryssland sina huvudsakliga intäkter, och som därmed också betalar kostnaden för militären och angreppen mot Ukraina.

Det som nu händer är en sorgens dag för Europa, för demokratin, för folkrätten och inte minst för alla de enskilda människor som drabbas av en maktgalen rysk president och hans rebelledare i Ukraina.

Hög tid att strama upp hela biståndspolitiken

2021-09-02

Jag har tidigare beskrivit hur den svenska biståndspolitiken saknar kontroll. Häromdagen avslöjades att det svenska biståndet till Afghanistan (Sveriges största biståndsmottagare) kantats av korruption och mutor. Biståndsorganisationer som hanterat dessa bistånd på plats i Afghanistan avslöjar i DN att 5-15% av biståndsmedlen i projekten betalats som mutor till "okända agenter". Samtidigt avslöjas att pengar som skulle gå till utbildning betalats ut till "spökskolor" med "spökelever som inte finns...

Detta är bara ett exempel i raden av biståndsprojekt kantade av korruption. Jag har tagit del av många liknande rapporter under mina år som riksdagsledamot. Det svenska biståndet är helt enkelt för stort och omfattande för att någon ska kunna ha kontroll över pengarna.

Ytterligare ett problem är att den svenska biståndsbudgeten nu är så stor att det är svårt att hitta vettiga projekt att satsa pengarna på. En stor del pengarna fördelas därför via FN. Det gör det ännu svårare för Sverige att följa vart pengarna tar vägen. Inom FN finns dessutom alltför mycket korruption. Att varje år lägga 50 miljarder till bistånd, utan att det ens finns vettiga projekt att satsa dem på, och där vi vet att mycket försvinner i korruption är helt orimligt.

Moderaterna vill minska biståndet från dagens internationellt sett extremt höga nivåer till en mer rimlig nivå. Vi vill skrota det svenska enprocentsmålet för biståndet. Vårt förslag innebär att det svenska biståndet stegvis ska minskas, och 2024 kommer det att vara 16 miljarder lägre. Moderaterna vill ha en utgiftsram för biståndet som sträcker sig över fyra år, på liknande sätt som gäller för försvaret, infrastruktur och forskning.

Bakgrunden är att Sverige idag lägger 1% av BNP till bistånd. Detta betyder att biståndet med automatik räknas upp varje år, till skillnad mot alla andra utgiftsposter i statens budget. På 20 år har biståndet tredubblats. För 20 år sedan var försvarsbudgeten tre gånger så stor som biståndsbudgeten. Nu är de ungefär lika stora. I år är biståndet 50 miljarder kronor. Det innebär att Sverige satsar dubbelt så mycket på bistånd som på polisen!

Med moderaternas förslag ligger Sverige fortfarande över de 0,7% av BNI som är FN:s milenniemål. Vi skulle samtidigt vara den tredje största biståndsgivaren i världen efter Norge och Luxemburg, räknat i procent av BNI. Den nya nivån på biståndet skulle vara lättare att omsätta i vettiga projekt, och det skulle vara lättare att kontrollera så att pengarna används till rätt saker. Allt handlar om att prioritera. Vi ska hjälpa människor i världen, men vi behöver också se till att vi kan prioritera de behov vi har i Sverige. Och framförallt ska vi inte tillåta att svenska skattepengar försvinner i mutor och korruption. Personligen tror jag även att hela SIDA borde ifrågasättas och reformeras i grunden.

Välkommen tydlighet från EU:s ledare mot Belarus

2021-05-24

I kväll meddelar TT att EU:s stats och regeringschefer under dagens möte enats om kraftfulla åtgärder mot Belarus, och beslutet ligger väl i linje med det EU-nämnden förespråkade på vårt möte i morse.

I ett gemensamt uttalande uppmanas ministerrådet att vidta nödvändiga åtgärder för att förbjuda flygningar i EU:s luftrum av belarusiska flygbolag och att hindra tillgång till EU-flygplatser för sådana flygplan. Man manar internationella civilflygsorganisationen ICAO att “skyndsamt utreda denna unika och oacceptabla incident”. (Under dagen har ju också Transportstyrelsen i Sverige uppmanat svenska flygbolag att inte flyga över belarusiskt luftrum).

EU-länderna kräver dessutom att Roman Protasevitj och hans flickvän Sofia Sapega släpps omedelbart.

EU:s ministerråd uppmanas samtidigt att utöka sanktionerna mot Belarus, både mot enskilda personer och genom bredare och riktade ekonomiska sanktioner mot Belarus.

Det är positivt att EU:s ledare kunnat enas i denna fråga. Det visar allvaret i det som hänt. Det liknas vid statsterrorism, statligt arrangerad flygkapning eller ren statskontrollerad piratverksamhet. Flygbolaget Ryanair uppger också att belarusiska KGB-agenter sannolikt fanns på planet redan vid start från Aten. Det visar i så fall att hela aktionen var planerad noga i förväg.

Både Ryssland och Belarus visar gång på gång att man struntar i folkrätt, mänskliga rättigheter och andra länders suveränitet. Det är hög tid att EU gemensamt sätter ned foten mot detta med mer kraft än tidigare. Ryssland och Belarus måste välja - vill man vara en del av den civiliserade demokratin i Europa, göra affärer och vara en del av samarbetet i viktiga frågor, eller vill man isolera sig som odemokratiska och opålitliga länder och regimer? Man kan faktiskt inte göra både och.

Statsterrorism eller statligt arrangerad flygplanskapning?

2021-05-23

"Ett passagerarflygplan med destination Litauen har tvingats nödlanda i Belarus. En tidigare chef för den oppositionella kanalen Nexta på Telegram som befann sig ombord greps på flygplatsen i Minsk, uppger Nexta. Belarus president Aleksandr Lukasjenko beordrade personligen planet att landa i Minsk, uppger hans presstjänst."

Denna helt osannolika nyhet kom under eftermiddagen. Den gripne ska vara Roman Protasevitj, som i likhet med många andra oppositionella från Belarus lever i exil i grannländerna, ofta i Litauen, på grund av president Aleksandr Lukasjenkos hårdföra styre i Belarus. Litauens president Gitanas Nauseda krävde under söndagseftermiddagen att Belarus ska släppa Protasevitj, och Litauen uppmanar också Nato och EU att agera.

Det var alltså Belarus president Aleksandr Lukasjenko som personligen beordrade planet att landa i Minsk enligt uppgifter från hans egen presstjänst. Han gav också order om att två stridsflygplan av typen Mig-29 skulle ledsaga passagerarplanet, rapporterar AFP. På planet fanns enligt Reuters 170 passagerare från 12 olika länder.

Ryanair kommenterar händelsen i ett pressmeddelande. “Kabinpersonalen blev under Ryanairs flygning mellan Aten och Vilnius i dag underrättad av flygtrafikledningen i Belarus om att det fanns ett potentiellt säkerhetshot ombord och planet omdirigerades till närmaste flygplats, Minsk”, skriver man, och lägger till att inget säkerhetshot hittats ombord planet och att planet lämnade Minsk klockan 19 lämnade det Minsk. ”Ryanair har anmält saken till relevanta nationella och europeiska säkerhetsmyndigheter”, skriver man.

Sammanfattningsvis: En regim i ett europeiskt land hittar på ett falskt säkerhetshot mot ett civilt flygplan för att tvinga det att nödlanda i det egna landet, och detta bara för att kunna gripa en person ombord på planet. Man funderar ju över om man ska kalla det hela för statsterrorism, piratverksamhet eller statligt arrangerad flygplanskapning. Men oavsett vilket - det finns självklart inget utrymme alls för sådant agerande, och nu krävs ytterst hårda reaktioner mot Belarus från EU och de europeiska och internationella luftfartsmyndigheterna. Skurkstater kan inte tillåtas agera hur man vill.

Moderaternas partiledare Ulf Kristersson kommenterade saken på Facebook i eftermiddags och krävde att Belarus ska uteslutas ur allt luftfartssamarbete, att internationellt flyg inte ska ledas över Belarus luftrum, och att EU ska stoppa alla flighter till Minsk.

Digital manifestation till stöd för demokratirörelsen i Ryssland

2021-01-26

I dag höll moderaterna en välbesökt digital livesänd manifestation på facebook till stöd för demokratirörelsen i Ryssland och mot fängslandet av Aleksej Navalnyj. Nedan kan du se hela manifestationen i efterhand.

Ulf Kristersson var värd för manifestationen och MUF:s nya ordförande Matilda Ekeblad inledde. Bland talarna fanns Norges statsminister Erna Solberg, Zhanna Nemtzova, grundare av Boris Nemtsov Foundation, Litauens utrikesminister Gabrielius Landsbergis, Alexander Stubb, före detta statsminister och utrikesminister i Finland, Sandra Kalniete, tidigare utrikesminister i Lettland och idag vice ordsförande för EPP i Europaparlamentet, och slutligen Sveriges tidigare statsminister Carl Bildt.

Borås Tidning "rättar"

I dag har Borås Tidning en "rättelse" av de felaktiga uppgifterna i krönikan som jag skrev om 16/1. Visserligen bara en rättelse av den ena felaktiga uppgiften, men ändå. Man får vara glad för det lilla. Och rättelsen bekräftar ju det jag skrev - BT spred tydligen rent skvaller från olika vänsterdebattörer, utan att ens bemöda sig att kolla vad jag egentligen skrivit - hade man gjort det hade man sett att tweeten inte var raderad. Att göra så i en artikel som handlar om källkritik blir ju faktiskt lite pinsamt.

När det gäller själva sakfrågan om det fanns vänsteraktivister i den mobb som trängde sig in i Kapitolium verkar det något oklart. Efter den artikel Aftonbladet hade häromdagen (utdrag ovan th) där man citerade en intervju i amerikansk press med en av de gripna kan det i vart fall inte avfärdas. Han uppger själv att han inte sympatiserar med Trump och att han betecknar sig som just vänsteraktivist och BLM-aktivist. Kanske var uppgifterna som spreds i sociala medier ändå inte helt fel, även om jag som sagt inte drog några snabba slutsatser utan ville ha säkrare källor. Många av de svenska journalisterna drog däremot tvärsäkra slutsatser utan att veta, alla påståenden om att vänsteraktivister kunde blandat sig med demonstranterna avfärdades med en ren ryggmärgsreflex, utan att någon egentligen visste. Deras egen källkritik kanske inte var så bra.

Jag tror det kommer dröja innan vi har hela bilden av det som hände i Washington, men det verkar i vart fall som om det amerikanska rättssystemet fungerar väl, polisen har gripit ett flertal våldsverkare och förhoppningsvis får alla som angrep den amerikanska demokratin hårda straff. Men USA är samtidigt ett djupt splittrat land som mår ganska dåligt efter höstens BLM-upplopp och intrånget i Kongressen. Den nya Biden-administrationen har en tuff uppgift framför sig att skapa lugn och ena nationen. Stenhård konfrontation mot Trump och därmed mot hans 75 miljoner väljare lär knappast underlätta Bidens uppgift.

Varför kan vi inte diskutera allvarliga händelser på ett värdigt sätt?

2021-01-11

De senaste dagarnas mediebevakning av de dramatiska händelserna i USA, och den brist på nyanserad analys som kännetecknar den svenska mediebevakningen förtjänar ett lite längre blogginlägg.

Att USA:s president Donald Trump uppmanade människor att demonstrera mot valresultatet i presidentvalet måste nog i grunden anses falla inom de demokratiska fri- och rättigheterna. Precis på samma sätt som jag minns att Vänstersidan uppmanade till stora demonstrationer i Sverige efter valet 2010 när Sverigedemokraterna valdes in i Sveriges riksdag. Att demonstrera är en rättighet i alla demokratiska länder. Faktiskt även när demonstrationen sker efter uppmaning av en president som uppenbarligen är helt ur balans. Att demonstrationer slutar med våld och upplopp är samtidigt inte ovanligt, och den som uppmanar till en demonstration bör beakta denna risk och försöka förebygga den i stället för att höja tonläget i tal till deltagarna. Särskilt om man är president.

Enligt uppgifter i media var det tiotusentals demonstranter som hade samlats i Washington för att stödja president Trump. Huvuddelen var uppenbarligen fredliga demonstranter, och man ser även på filmer hur en del personer förgäves försöker hålla tillbaka dem som försöker ta sig in i Kongressen. Men något hundratal aktivister valde ändå att trotsa polisernas (obegripligt svaga) avspärrningar och lyckades ta sig in i Kongressbyggnaden och stoppa det pågående arbetet där. Givetvis fullständigt orimligt i en demokrati.

Jag har varit med om störningar även i Sveriges Riksdag när personer på åhörarläktaren betett sig på ett sätt som gjort att arbetet i Kammaren behövt avbrytas. Allt från att man börjar skandera slagord, kastat ut flygblad (en gång fick jag en stor bunt i huvudet), till att en djurskyddsaktivist vid ett tillfälle hällde ut låtsasblod från läktaren. Vid dessa tillfällen har talmannen avbrutit arbetet och de skyldiga har förts ut av vakter. Sverige är inte förskonat från personer som inte respekterar demokratin och reglerna i parlamentet, även om vi vad jag vet aldrig upplevt hot mot ledamöter inne i Riksdagen. Vi får inte vara naiva inför krafter som hotar demokratin.

Vissa av de som tog sig in i Kongressbyggnaden i Washington verkar inte alls ha varit särskilt våldsamma utan snarare mer förvånade att de kom in - det finns bilder på hur de snällt gick mellan avspärrningarna inne i byggnaden som såg närmast ut som bortkomna turister som inte riktigt visste hur de lyckats hamna inne i Kongressen. Troligen har de bara nyfiket följt med strömmen. Men ett betydande antal ägnade sig samtidigt åt skadegörelse, krossade fönster, bröt sig in talmannens kontor, bar iväg föremål och betedde sig som en riktig lynchmobb. Enligt uppgifter i media, bland annat CNN, fanns även i mobben även personer med våldskapital och med förmåga och möjlig avsikt att skada andra, och man använde enligt uppgift även pepparspray (OC-spray) mot polisen. Under tumultet dog dessutom fem personer. En polis dog på grund av våld från mobben, en kvinna sköts av polis och andra dog av andra orsaker. Hittills har en handfull av de skyldiga gripits av polis och åtal väntar. Den som försöker bagatellisera intrånget tänker fel - det kunde slutat med något mycket värre.

Att detta kunde hända i den amerikanska demokratins högborg är en skam för USA och att detta hände efter att sittande president manat folket till protester solkar ned Donald Trumps presidentskap högst avsevärt. Att han inte förrän efter flera timmar försökte lugna ned stämningen är anmärkningsvärt, och han har målmedvetet arbetat för att skapa misstro ända sedan valet. Han borde insett att hans det kunde leda till våldsamheter och att destruktiva personer skulle triggas av det han sa (även om jag uppenbarligen missat påstådda twitterinlägg som sägs ha uppmanat till våld). Trump kan knappast beskyllas för intrånget i Kongressen, men han borde insett att den misstro han skapat kunde leda till att protsesterna kunde spåra ur. Trump borde låtit juridiken ha sin gång och respektera utfallet av sina överklaganden och begärda omräkningar, det är så det fungerar i en rättsstat.

Våldet till trots - påståenden om "försök till statskupp" i en del svenska medier och från vissa svenska politiker känns något överdrivet. De amerikanska demokratiska institutionerna är alltför starka för att något sådant skulle lyckas. En statskupp förutsätter dessutom ett antal saker - att det finns en tydlig ledning och organisation bakom, att det finns ett antal personer som faktiskt är beredda att samordnat fysiskt ta makten över parlament, regering, försvarsmakt och medier på ett organiserat sätt, och inte minst att det oftast finns militär styrka och vapenmakt bakom. Att något hundratal i huvudsak obeväpnade personer lyckas ta sig in i en parlamentsbyggnad och avbryter ett möte är knappast ett seriöst försök till statskupp. Snarast är det ett exempel på att en våldsam grupp med en del extrema personer kunde ställt till stor skada eller i värsta fall rent av en gisslansituation. Hade man haft i vart fall en godtagbar bevakning av Kongressbyggnaden hade detta sannolikt aldrig kunnat hända. Kritiken i amerikanska media mot säkerheten är mycket kraftig.

Vi såg liknande scener i många amerikanska städer under BLM-protesterna i höstas. Den gången stod gatorna i bland annat Washington i brand och presidenten och landets ledning isolerade sig i de offentliga byggnaderna och vågade inte gå ut utan militärt skydd. Upplopp uppstod också i ett flertal andra amerikanska städer som protest mot polisen. Även under BLM-protesterna var flertalet demonstranter fredliga, men det syntes också ett flertal anhängare till vänsterextrema grupper, och i efterhand har det visat sig även anhängare till högerextrema grupper. Dessa extremister blandade sig med vanliga demonstranter och uppviglade bevisligen till våldsamheter och upplopp som de flesta av demonstranterna tog avstånd från och inte deltog i.

Många drog under de senaste kravallerna i Washington paralleller till BLM-upploppen, och när det under kvällen kom uppgifter om att vänsterextremister skulle ha blandat sig med Trump-supportrar lät det inte osannolikt, snarare tvärtom. Under kvällen kom också ett antal "bildbevis" på påstådda vänsterextremister som tidigare synts under BLM-upploppen (en av dem, som nu gripits, visade sig dock tvärtom vara en högerextrem aktivist som synts både under BLM-upploppen och nu inne i Kongressbyggnaden i Washington).

Det är självklart omöjligt för oss i Sverige att bedöma vad som just då pågår i en annan del av världen. Därför har jag lärt mig att undvika att spekulera, samtidigt som jag aldrig heller kategoriskt avfärdar spekulationer - eftersom man helt enkelt inte kan veta. Jag bemöter alla artigt som för en sansad diskussion, men brukar be om källa till olika påståenden. Ett typiskt svar från mig då blir "intressant, men har du någon säker källa på detta?" Ofta slutar det där eftersom det inte finns några säkra källor mitt i ett kaos. Men att be om källor är enda sättet att försöka få bekräftelser eller dementier på lösa rykten. Efterhand kom också dementier i tråden, bevis på att saker inte stämde, tex att den påstådda vänsterextremister var en känd högerextremist. Andra rykten kunde vare sig bekräftas eller dementeras. Man kan väl säga att ingen under den aktuella kvällen kunde vare sig bekräfta eller dementera att även vänsterextrema eller Antifa-aktivister deltagit i upploppen, men med tanke på att både höger- och vänsterextremister deltog under BLM-upploppen vore det inte alls konstigt om samma sak hänt även denna gång. Häromdagen sa dock FBI sig inte ha sett några bevis på detta, och flera av de gripna verkar vara kända extremister på yttersta högerkanten.

Den som läst allt jag skrivit vet att jag inte på något sätt försvarar sittande president Trump för hans agerande - jag är tvärtom djupt besviken på hur han agerat efter presidentvalet. Att det kan ha förekommit valfusk är säkert inte omöjligt, men att det skulle varit så omfattande att han förlorat valet i ett betydande antal delstater och utan att internationella valobservatörer upptäckt något, och utan att hans stora stab av stjärnjurister lyckats påvisa det är så osannolikt att det knappt finns. Flera gånger sedan presidentvalet har jag också påpekat att OSSE:s valövervakare (där en moderat riksdagsledamot ingår) inte uppmärksammat något organiserat valfusk som kunnat påverka slutresultatet. Donald Trump kunde avgått med värdighet i förvissning om att han är den sittande president som fått flest röster i ett presidentval någonsin. I stället drog han sitt eget namn och sitt parti i smutsen, lyckades sabotera för sina egna senatorer och därmed ge Joe Biden en obehagligt obegränsad makt, och sedan som pricken över i själv bidra till de senaste tråkiga händelserna i Washington.

Men med detta sagt måste man kunna föra en sansad diskussion om det som hände i Washington och vad som skrivits efteråt. Detta klarar uppenbarligen inte DN:s ledarsida som i en lång artikel om populistiska politiker även i förbigående ger mig en släng av sleven. Man berättar dock bara halva sanningen. I ledaren framstår det som att jag skulle ha spekulerat om att alla som trängde sig in i Kongressen av förklädda vänsteraktivister. Vad jag verkligen skrev (i den länk som DN hänvisar till) syns till höger. Var och en får bedöma om DN:s bildsättning är korrekt. Min egen avsikt var som sagt att vare sig bekräfta eller instämma i spekulationer, utan artigt be om källa och samtidigt peka på hur osäkra alla uppgifter var. Hur det kan vara "populism" vet jag faktiskt inte.

DN är inte ensamma. Folkbladet Västerbotten skriver att jag med flera moderater "sprider konspirationsteorier om att det i själva verket var antifascister som låg bakom attacken". Även Dagens Arena spinner på samma tema. Jag tycker med all respekt att det är en ganska drastisk tolkning av min tweet.

Att redan under kvällen tvärsäkert säga att alla aktivister var högerextrema var faktiskt precis lika dåligt underbyggt som att envist hävda motsatsen, eftersom ingen faktiskt kunde veta. Ändå var det den rådande "sanningen" från vänsterhåll redan från början och alla frågetecken bemöttes med att man spred "konspirationsteorier". Vad visste dessa vänsterdebattörer som ingen annan visste?

Rekordmånga röster på både Biden och Trump

Samstämmiga uppgifter i flera medier uppger att presidentvalet i USA slog rekord när det gäller antal röster (man utgår då från de valresultat som nu presenterats och bortser från pågående omräkningar och eventuella överklaganden av valresultat). Nedanstående siffror lär dessutom vara i underkant för båda eftersom inte alla röster ännu är räknade.

Men redan nu kan man konstatera att Joe Biden faktiskt blir den president i historien som fått flest röster, minst 73 miljoner. Men Donald Trump är samtidigt den presidentkandidat som fått näst flest röster i historien, minst 69 miljoner. Både Biden och Trump har alltså fått fler röster än exempelvis Barack Obama. Båda sidor har lyckats väl med att mobilisera väljare.

Min analys från i förrgår kvarstår - Biden vann främst för att han lyckades mobilisera ett motstånd mot Trump som person. Men Trump hade samtidigt ett oerhört starkt stöd från väljarna han också - medias bild att "ett samlat USA ville ha bort Trump" är därmed inte särskilt sant - i verkligheten fick Trump fler röster än någon tidigare presidentkandidat fått i något val i USA:s historia. Och fler röster än någon sittande president tidigare fått. Det tyder ju inte direkt på att han är extremt impopulär bland amerikanska folket.

Men Biden drog längsta strået, 51,4% av rösterna mot Trumps 48,6% (jag bortser då från oberoende kandidater som tog några miljoner röster tillsammans). USA är en extremt splittrad nation.

Donald Trump slog undan benen på sig själv

2020-11-06

Visserligen lär juridiska processer vidta och omräkningar begäras i flera delstater, men som det ser ut nu råder knappast någon tvekan om att Joe Biden är USA:s nästa president. Han verkar ha vunnit, om än mycket knappt, i flera av de mycket jämna återstående delstater där räkning ännu pågår. Därmed lär han nå de 270 elektorer som krävs för valseger.

Jag tror dock många överskattar Biden som politiker och jag tror inte han är den starka framtidskraften som många verkar tro. Jag tror exempelvis inte han kommer lyckas lika bra som Trump skulle ha gjort med att exempelvis få fart på företagandet eller få ned arbetslösheten efter pandemin. Hade valet hållits för ett halvår sedan innan pandemin slog till på allvar i USA hade nog Trump vunnit valet ganska lätt. Inte minst med tanke på att väljarna tydligt sagt i olika undersökningar att ekonomin var den viktigaste valfrågan. I våras var fortfarande USA:s ekonomi stark, arbetslösheten låg och färre människor var fattiga jämfört med när Trump tillträdde. Men pandemin förändrade allt, och nu fanns det helt enkelt inte tillträckligt många som ville behålla Trump. Han fick både kritik för sin hantering av pandemin och straffades för att den medförde sämre ekonomi och fler arbetslösa.

Samtidigt är det Trump själv som bäddat för att fler amerikanska väljare valt Demokraterna i detta presidentval och därmed fått det mycket jämna valresultatet i många delstater att tippa över till Bidens fördel i stället som förra valet till Trumps fördel. Republikanerna verkar samtidigt enligt media ha lyckats bättre i valen till senaten och representanthuset, vilket i så fall tyder på att väljarna egentligen inte har gått vänsterut generellt, utan att det är Trump själv som är problemet. Ett antal republikanska väljare har helt enkelt ansett att Trump inte är den värdiga statsman som en amerikansk president bör vara. Och detta har för dem varit viktigare än den politiska skillnaden mellan partierna. När samtidigt ekonomin försvagades av pandemin fanns det inte längre några marginaler för Trump. Min slutsats är att Trumps person helt enkelt till slut avgjorde valet till hans egen nackdel.

Trump förstärker den negativa bilden av sig själv genom agerandet efter valet. De mycket höga brösttonerna redan under valnatten om ett "riggat val" och senare påståenden om omfattande valfusk är helt enkelt för mycket, även för många i hans eget parti. Det finns i vart fall så här långt inga rapporter från oberoende valobservatörer från exempelvis OSSE/ODIHR om något omfattande eller systematiskt valfusk. (OSSE/ODHIR är den globala valövervakningsorganisation där även ett antal svenska riksdagsledamöter ingår, och som jag själv representerade som valövervakare i Ukraina). När man lägger sin officiella rapport om valet kommer vi att få valobservatörernas samlade bedömning. Innan dess är det enligt min mening fel att sitta i Sverige och påstå att det förekommit omfattande valfusk. Att man räknar sent inkomna förtidsröster i efterhand är i vart fall inget konstigt - det gör vi i Sverige varje val. Att det sedan finns konstigheter inbyggda i det amerikanska valsystemet och att olika delstater gör på olika sätt är ett problem. Självklart kan det också förekomma valfusk i ett så stort land med så många vallokaler, och teoretiskt kan det avgöra valet i jämna delstater. Jag litar dock på att valobservatörerna gör sitt jobb - de är många och de följer både röstningen och rösträkningen på ett stort antal platser.

Att Trump-kampanjen begär omräkning av valresultat i delstater med jämna röstetal är däremot inget konstigt - lagen i USA säger att om det skiljer mindre än en procentenhet mellan kandidaterna har man rätt att begära omräkning. Självklart är det känsligt om bara något tusental röster avgör i en delstat med många miljoner röster, och teoretiskt kan självklart omräkningar plötsligt kasta om valresultatet när det är så jämnt.

Min samlade bedömning är att republikanska väljare idag snarast borde vara kritiska till Trump i stället för att hylla honom. Hans tonläge och sätt att uppträda gjorde att ett antal normalt trogna republikanska väljare valde demokraterna i stället - trots att Trumps politik i sak inte alls varit så tokig för USA som man kan tro av svenska medier. Detta tillsammans med att pandemin förändrade spelplanen gjorde att Trump fick nöja sig med en period i Vita Huset. Jag tror kommande valanalyser kommer att visa att Biden inte vann valet på sin egen politik utan främst på att ett betydande antal republikanska väjare inte villa ha kvar Trump som den främsta representanten för USA och därför röstade på Biden i ren protest.

Vad kan vi då lära oss i Sverige av detta? Jo att ledarskap betyder mycket. Det/de partier som har de ledare som uppfattas som mest ärliga, statsmannamässiga, värdiga och som sprider framtidstro kommer att ha en stor fördel i vårt riksdagsval 2022.

Jag kommenterade USA:s presidentval i Radio Sjuhärad

För en stund sedan medverkade jag i P4 Sjuhärad och kommenterade presidentvalet i USA. Jag nämnde att jag redan för en månad sedan (30/9) deklarerade offentligt här på bloggen och i andra sociala medier hur jag såg på valet, och att jag hade haft svårt att rösta på någon av kandidaterna. Jag tycker USA hade varit värda två bättre kandidater. Jag gillar inte Bidens politik men inte heller Trump som person och företrädare för USA. Och då blir det svårt att välja. Därför har jag svårt att jubla oavsett vem som slutligen vinner.

Som det verkar just nu blir den en oerhört jämn kamp och en knapp seger för en av kandidaterna. USA är djupt splittrat. Den som vinner lär få väldigt svårt att försöka vara en samlande kraft för en så polariserad nation. Misstroende och besvikelse lär följa oavsett vem som vinner.

Vi diskuterade också risken för valfusk. Det är ingen tvekan om att USA har ett delvis svajigt valsystem och det har ju hänt vid flera tillfällen att valen avgjorts i domstol. Det är såklart märkligt sett med svenska ögon. Huruvida det förekommit valfusk tror jag dock vi ska vara försiktiga med att påstå utan belägg. Valövervakningsorganisationen OSSE har genomfört en omfattande valövervakning i USA och bland annat finns en handfull svenska riksdagsledamöter på plats. Jag tycker man ska avvakta deras rapport innan man hävdar att rent valfusk förekommit. OSSE är skickliga på att bedöma detta och respekteras på plats, man övervakar både före valet, röstningen på valdagen och rösträkningen efteråt. Jag har själv erfarenhet av detta som valövervakare i Ukraina och det är ett mycket noggrant och strukturerat arbete.

Nu får vi avvakta den slutliga rösträkningen och respektera det utfall som blir. Jag avslutade diskussionen i radion med att påpeka att oavsett vem som vinner är det viktigt att svenska politiker strävar efter att ha en bra relation med USA och dess president. USA är oerhört viktigt för Sverige, svensk ekonomi och svenskt näringsliv.

Endast tre länder ger mer pengar än Sverige till FN

2020-10-05

Sverige är ett mycket generöst land. Generöst med att dela ut dina skattepengar till andra länder och organisationer utanför Sverige. Samtidigt har vi enorma behov på hemmaplan som pengarna inte räcker till, och vi har dessutom nästan högst skattetryck i hela världen.

Vi är ett av del länder som betalar allra mest till EU, vi är ett av de länder som betalar mest i bistånd, vi är det land i EU som på senare år tagit emot flest asylsökande och anhöriga till sådana, vi är ett av de länder som lägger mest pengar per capita på klimatpolitik, och vi är ett av de länder som ger störst bidrag till FN.

Den sista frågan, vårt bidrag till FN, är något jag låtit Riksdagens Utredningstjänst (RUT) beräkna. Och i veckan fick jag deras rapport. Som vanligt tydligt och överskådligt redovisat. RUT är en enorm tillgång och deras rapporter är alltid objektiva och sakliga och därför högt respekterade i samhällsdebatten.

Det svenska bidraget till FN består av tre delar. En mindre del är obligatorisk medlemsavgift mm. Den har ökat kraftigt från 2014, nästan en dubblering fram till 2019 till en dryg miljard per år (tabell 1). Detta är den enda obligatoriska delen av FN-kostnaderna, allt övrigt är frivilligt extrastöd från Sverige.

Resterande är olika former av biståndspengar samt en mindre del som främst är kostnader via försvarsbudgeten ("ej bistånd" nedan) för fredsbevarande insatser utomlands (tabell 2).

Den svenska kostnaden för FN-medlemskapet och de övriga pengar vi skänker via FN har ökat kraftigt på senare år. Från 2011 är det nästan en fördubbling. Den kraftigaste ökningen skedde från 2017 till 2018 då kostnaden ökade med nära 30%, och den nivån låg kvar även 2019. För 2019 uppgick det totala svenska stödet (inklusive medlemsavgift) till FN till 17,7 miljarder. Ökningen illustreras i diagram 2:

Orsakerna till ökning är främst det svenska biståndsmålet. Sverige har ett mål på 1% av BNP (endast två andra länder i världen ligger på denna nivå, Norge och Luxemburg). Att ha ett sådant mål innebär att biståndsbudgeten ökar med automatik varje år, och det blir svårare och svårare för SIDA mfl att hitta lämpliga biståndsprojekt. Det gör att vi i stället ger allt mer via FN som i stället väljer ut hur pengarna ska användas. Tyvärr med mycket liten insyn för Sverige och dessutom passerar pengarna genom en ganska korrupt FN-organisation.

Endast tre länder ger mer pengar totalt till FN (och det är alltså inte per capita, utan totala summar som ges per land). Här är en tabell (dock bara fram till 2018) över de första 20 länderna (resten finns i rapporten för den som är nyfiken). USA, Tyskland och UK ger mer än Sverige. Vi ger mer än exempelvis folkrika länder som Japan, Frankrike, Italien, Korea mfl. Vi ger tio gånger så mycket som Finland och nästan fem gånger så mycket som Danmark. Och 50% mer än Norge.

Man kan konstatera att biståndspolitiken och kostnaderna för FN-medlemskapet hänger nära ihop. I moderaternas budget som presenteras i veckan kommer vi att göra en kraftfull minskning av dessa kostnader. För det första för att vi inte ser att biståndspengarna kan användas på ett kvalitetssäkert sätt, inte minst försvinner mycket på vägen. För det andra för att vi har ett alldeles för högt skattetryck. Och för det tredje för att pengarna helt enkelt behövs bättre här hemma. Det är stötande att tvingas avstå från satsningar på sjukvården, spara in på stöd till funktionshindrade och inte kunna rusta polisen tillräckligt, samtidigt som vi hela tiden ökar biståndet med automatik. Ingen annan post i statens budget har en sådan automatisk uppräkning. Det är självklart helt orimligt.

Inför Covid19 är vi alla lika

Många av mina följare i sociala medier frågar hur jag ser på de två huvudkandidaterna i det amerikanska presidentvalet, och media skickar enkäter till oss riksdagsledamöter med samma fråga. Jag har lovat att återkomma här med mina tankar kring kandidaterna i god tid före valet, och eftersom jag nyligen besvarat en enkät från en större tidning tänkte jag även här ge mina utförliga tankar kring saken. Lite extra lämpligt just idag också med tanke på att de två kandidaterna hade sin första stora debattduell i natt.

Låt mig först konstatera att i Sverige SKA man hata Donald Trump och allt han står för, och man ska om man är politiskt korrekt stödja Joe Biden. Inget positivt verkar få sägas om Trump i Sverige överhuvudtaget, Trump verkar mer vara ett skällsord. Medias bevakning i Sverige är extremt Trump-fientlig, och även om Trump gör mycket konstiga uttalanden och verkligen bjuder media på ständiga godbitar, och det också finns både kritik och frågetecken kring hans presidentskap, så finns det även en annan sida som vi aldrig får höra något om. Det finns faktiskt en hel del positivt att berätta om USA under Trump, saker som det berättas om i utländska medier. Men mycket sällan i svenska.

På samma sätt beskrivs Biden som USA:s räddare, trots att det inte finns så mycket konkret att berätta om hans politik. Det känns mer som att huvudsaken är att han är emot Trump (lite som den svenska valrörelsen 2018 där det viktigaste var att vara emot SD, inte vilken politik man ville föra). Jag tycker hela den svenska mediebevakningen av presidentvalet och huvudkandidaterna är kraftigt fördummande. Vill man få en bredare bild måste man följa utländska medier och även lyssna på mer initierade svenska och utländska USA-experter.

Min bild av Trump är väldigt blandad. Han har som sagt gjort en del bra saker. Bland den svarta befolkningen är han exempelvis mer populär än tidigare efter ett antal uppskattade politiska beslut, arbetslösheten i dessa grupper har minskat, nyföretagandet ökat kraftigt och han har gjort viktiga saker inom utbildningsområdet. Dessutom tar många svarta ställning mot den radikala BLM-rörelsen och känner stöd från Trump som med kraft driver frågan om lag och ordning. Det är knappast den bild vi får i Sverige. Ekonomin och sysselsättningen i USA utvecklades totalt sett också väldigt bra fram till pandemin, och även om det bara delvis (eller sannolikt ganska lite) är Trumps direkta förtjänst så är hans väljare nöjda. Trump har inte heller hotat världsfreden som många befarade, tvärtom har USA varit inbladat i betydligt färre krig och konflikter än under tidigare presidenter. Trump har rent av blivit nominerad till Nobels fredspris för andra året i rad efter flera lyckade medlingar, där exempelvis Israel nu knutit diplomatiska förbindelser med flera länder i arabvärlden (Förenade Arabemiraten och Bahrein) - något ingen trodde skulle ske. Trump har också visat att han menar allvar med att ha en tuff attityd mot Kina och kanske har han även fått kineserna att mjukna lite i handelskriget med USA. För egen del uppskattar jag även hans tydliga markering mot extrem klimatpolitik, även om hans försvar av omfattande kolbrytning och utvinning av skifferolja är mycket olycklig. Att han tagit strid mot korruptionen inom FN och har dragit in stödet till WHO har fått mycket kritik i bland annat Sverige, men i sak är det bra att någon markerar mot missförhållandena inom FN. Det borde även Sverige göra mycket tydligare. Många amerikaner uppskattar även att Trump är hårdare mot den illegala migrationen, även om det är en myt att det är Trump som byggt gränshindren mot Mexiko - de byggdes i huvudsak under president Obamas tid. En sak få talar om är att Trump tydligen skänker sitt presidentarvode kvartalsvis till välgörande ändamål och lever på egna pengar. Detta är ganska uppmärksammat i USA och ger mycket sympati, men det nämns sällan i den svenska debatten där Trump i stället utmålas som en narcissist som bryr sig mer om sig själv än om landet.

På minussidan finns Trumps handelspolitik och tullar som slagit mot EU och Sverige (även om hans tuffa attityd mot Kina i längden även skulle kunna vara bra för oss i Europa). Hans beslut att dra ned USA:s engagemang i Natos styrkor i Europa har också skapat oro. Men detta som vi i Europa ser som besvärande är snarast det motsatta i USA - det visar för amerikanarna att Trump lever upp till sitt tal om "USA först". Han infriar helt enkelt sina vallöften. Ska man förstå amerikansk politik måste man försöka tänka som en amerikan och inte som en europé.

Trumps riktigt stora problem är alla hans konstiga och ogenomtänkta uttalanden i olika frågor, hans ibland förbluffande okunnighet om andra länder (exempelvis Sverige), att han ofta skjuter från höften innan han tagit reda på fakta och sedan tvingas göra helt om. Tyvärr också att han sprider myter och rena osanningar emellanåt, vilket är något jag tycker är extremt illa för en president. Han uppträder inte alltid statsmannamässigt för att uttrycka sig försiktigt. Till detta kommer besvärande oklarheter om hur han agerat i vissa frågor och frågetecken kring hans egna ekonomiska affärer. Uppgifterna om att han medvetet tonat ned riskerna med Covid19 (för att inte skrämma upp befolkningen) trots att han visste att det var allvarligare tycker jag också är mycket besvärande.

De senaste tidens diskussion om hur Trump skulle hantera en valförlust och hur ett valresultat kommer att respekteras är också besvärande för Trump. Visserligen har även detta förstorats, Trump har vad jag vet inte alls sagt att han inte tänker respektera valresultatet, han har sagt att han inte kan garantera att "allt kommer att gå fredligt till". Med tanke på alla kravaller på senare tid vore det märkligt om Trump skulle försöka garantera att det inte blir upplopp och kravaller oavsett vem som vinner. När man lyssnar på intervjuer förefaller det i vart fall vara just detta Trump syftar på. Men med detta sagt - det är ändå ett märkligt "icke-besked". Jag förväntar mig ett statsmannamässigt och extremt tydligt svar från en president i en demokrati att han kommer att respektera valresultatet och göra allt för att säkra att det respekteras. Att sedan ett sannolikt ganska jämnt valresultat (som vanligt) lär överprövas i domstol och engagera hjorder av jurister är nog ingen vild gissning, oavsett vem som vinner. Så har det varit flera gånger i modern tid och det är ett underbetyg för den amerikanska valprocessen. Det kan bli Högsta Domstolen som till slut beslutar om vem som valts till president.

En viktig sak att komma ihåg är att valrörelser i USA är ganska smutsiga, och därför ska kanske en del kritik och påståenden som blossar upp just nu i böcker och annat tas med en nypa salt och ses i ljuset av att Trumps politiska motståndare och interna fiender vill försöka misskreditera honom inför kommande presidentval. Att vi bara får ta del av små klipp ur längre tal, inte sällan vinklade, gör inte saken bättre. Att personer som Trump gett sparken försöker hämnas får skrivas på samma konto. Samma sak gäller rimligen även saker som påstås om Biden och som blossar upp under valrörelsen. Både Trump och Biden kastar ur sig rena personförolämpningar mot varandra, uppgifter som är omöjliga att kontrollera. Smutskastningen är som vanligt enorm från båda sidor. Att kasta beskyllningar mot varandra om olika former av sexuella övergrepp, inte sällan långt tillbaka i tiden, verkar exempelvis ha blivit en osmaklig och plågsam vana i amerikanska presidentvalskampanjer. Och lita på att det bara kommer bli smutsigare ju närmre valet vi kommer. Att se amerikanska politiska valfilmer under en valrörelse är närmast plågsamt.

Mediauppgifterna om Trumps deklarationer och skatter ska man nog ta med en nypa salt. Jag är inte alls expert på amerikansk skatterätt, men så mycket vet jag att man betalar skatt på olika nivåer, nationellt och lokalt, och att privatpersoner och företag gör olika deklarationer. Trump äger ett betydande antal företag och vilka skatter som betalas av företagen respektive av Trump själv är nog inte alldeles enkelt att utläsa bara av Trumps egna personliga deklarationer. Ingen verkar heller påstå att han skulle ha gjort något olagligt, och även i Sverige kan en företagsledare avstå från att ta ut lön och i stället beskatta vinster i sina bolag. Uppgifterna att Trump skulle vara på ruinens brant känns också lite märkliga när man samtidigt vet att han skänker bort sitt presidentarvode och i stället lever på egna pengar. Däremot är det besvärande rent allmänt att Trump hela tiden vägrat lämna ut sina deklarationer, till skillnad från andra presidenter.

Det finns två saker jag ogillar kraftigt i amerikansk politik. Dels den ganska radikala vänsterfalangen hos Demokraterna, dels den extrema kristna högern hos Republikanerna. Om jag bott i USA hade jag kanske inte röstat på vare sig Trump eller Biden, utan nyfiket tittat på någon av de fristående kandidaterna (som jag idag tyvärr har alltför dålig koll på). Jag tycker helt enkelt att ett land som USA med så många duktiga och framgångsrika ledare borde kunna ha bättre presidentkandidater, och inte minst något yngre. Men om jag nu var röstberättigad i USA och var tvungen att välja mellan Trump och Biden, så hade jag lagt min röst på Trump. Jag har nämligen inte förstått Joe Bidens storhet överhuvudtaget, och jag har inte sett några tunga politiska sakskäl att rösta på honom. Hans enda budskap verkar vara att han är emot Trump. Biden känns svag, otydlig och rörig, ibland rent frånvarande, det är nästan skrämmande att se. Han är dessutom omgiven av en del personer som står en bra bit till vänster politiskt (längre till vänster än vad man kan tro av den svenska debatten). Risken att en svag Biden blir en ren marionett för vänsterkrafter i USA ska inte underskattas, och risken är uppenbar att han lägger sig platt för klimatextremisterna. I det läget känns en röst på Trump trots allt något tryggare och närmare min egen ideologi, även om det säkert blir fyra ytterligare år med ett mycket märkligt och ibland föga statsmannamässigt presidentskap med ständiga överraskningar. Några stora katastrofer lär dock Trump knappast orsaka under kommande mandatperiod heller och att han skulle vara ett hot mot demokratin trycker jag är ett ganska märkligt påstående. Trump driver egentligen väldigt traditionella moderata frågor - exempelvis lag och ordning, restriktiv migrationspolitik, fokus på företagande och jobb och sänkta skatter.

Hur går då valet? Det är ju helt omöjligt att säga, men jag blir inte förvånad om Trump vinner till slut. Nationella opinionsmätningar har väldigt liten relevans i USA med tanke på valsystemet. Det viktiga är att vinna rätt delstater - de jämna - och där ser det enligt mätningarna allt bättre ut för Trump. Då kan man bli president trots att man fått färre röster totalt än sin motståndare (Trump fick tex ca 3 miljoner färre röster än Clinton i förra presidentvalet). Sittande president har dessutom alltid en fördel i en valrörelse, får med automatik mer tv-tid och mer uppmärksamhet (det sistnämnda är visserligen kanske inte alltid självklart till Trumps fördel). Jag tror faktiskt Trumps största fördel just nu snarare är att många amerikaner, inte minst många svarta och latinamerikaner, längtar efter ordning och reda och är trötta på alla upplopp i spåren av BLM-rörelsen. Där har hans motståndare inget alls att erbjuda. Påstådda skandaler och rykten verkar inte heller bita på Trump och hans supportrar, Trump lyckas på något märkligt sätt utmåla sig som någon som står vid sidan av etablissemanget - trots att han innehar USA:s högsta ämbete. För många väljare gäller nog också att med Trump vet man vad man får (på gott och ont) medan Biden är ett mer oskrivet blad. Men oavsett vem som vinner är USA ett splittrat land. Vinnande president kommer få svårt att ena nationen.

Slutligen - nej, det finns ingen officiell partilinje inom moderaterna vilken kandidat man ska stödja. Det är ett personligt ställningstagande för var och en. För mig handlar det om att välja det minst dåliga. Och det är inte Joe Biden.

(Här ett roligt quiz...vem har sagt vad? Klicka på bilden för länk. Jag fick 8 rätt av 15, vad får du?)

Uppdatering: Efter nattens debatt kan man väl bara konstatera att ingen av de två kandidaterna lär ha blivit mer lockande att rösta på för osäkra väljare. Valrörelsen känns mer ovärdig än någonsin, och då är det ändå mer än en månad kvar till valet. Har verkligen inte USA något bättre att erbjuda?

Anser Expressen att Taiwan är en del av "den kinesiska diktaturen"?

2020-08-31

Expressen kommenterar idag i en film på sin webplats riskerna med att den kinesiska diktaturen försöker köpa upp viktiga svenska företag och svensk infrastruktur, inte minst i Västsverige. Bra att man uppmärksammar detta.

M vill dra in bistånd till länder som inte tar emot egna medborgare

Jag har under ett antal år argumenterat för att Sverige borde dra in biståndet till länder och regimer som inte samarbetar när det gäller utvisning eller avvisning från Sverige av dessa länders medborgare. Det kan handla om utvisning efter brott, men också om avvisning efter avslagen asylansökan.

Nu har äntligen moderaterna officiellt landat i samma linje, och det är numera partiets politik. Jag tycker det är högst rimligt och ett bra beslut. Om vi menar allvar med att fler dömda ska utvisas och att avvisning efter avslagen asylansökan ska fungera bättre får detta inte falla på att den utvisades/avvisades hemland vägrar ta emot. Indraget bistånd löser inte allt, men det kan vara en pusslbit i att sätta press på andra länder att samarbeta. Det stora problemet kvarstår också att så många asylsökande kastar sina identitetshandlingar och att det därför ibland är svårt att veta varifrån de kommer. Det behövs många reformer på asylområdet om vi ska få ordning på detta.

Eftersom jag vet att frågan kommer att diskuteras - det moderata beslutet gäller såklart inte ren katastrofhjälp och inte heller vissa former av stöd till demokratiska oppositionella i odemokratiska länder. Fokus måste rimligen ligga på att dra in sådant bistånd som regeringen/regimen har nytta av, konkret eller politiskt. Det är då hot om indraget bistånd kan göra nytta.

Det blev en väldig diskussion på twitter efter mitt inlägg idag, men en bedövande majoritet av de som kommenterat tycker förslaget är bra och rimligt.

SD:s bistånds-populism är billig och osaklig

2020-05-14

Moderaterna anser att den svenska biståndsramen är för hög, vilket jag skrivit om flera gånger tidigare. Vi är ett av världens tre mest generösa länder och ger i år över 1% av BNP till bistånd, långt över FN:s mål på 0,7%. Det är dessutom en summa som räknas upp automatiskt med BNP varje år och för 2020 ligger ramen runt hela 50 miljarder. Summan är så stor idag att Sverige har svårt att hitta bra ändamål för pengarna och det vi inte kan spendera på egna projekt går därför rakt in i FN:s stora svarta och delvis korrumperade hål för att pengarna ska förbrukas. Moderaterna anser att vi i vart fall borde minska dagens biståndsram till ca 0,7%, vilket skulle frigöra ca 15 miljarder av dagens biståndsram. Vi tog de första stegen mot detta i vår senaste budget förra hösten. I det läge Sverige befinner sig idag tror jag diskussionen kommer att gå om en ytterligare minskning, det vore inte orimligt.

Vid gårdagens votering i riksdagen togs bland annat beslut om att ge Riksbanken mandat att godkänna att IMF (internationella valutafonden) får lov att använda medel på reservkonton för att efterskänka en större skuld som Somalias tidigare regim har till IMF. Moderaterna stod bakom detta beslut och jag var en av de tjänstgörande i kammaren som röstade för förslaget. Bakgrunden är att den tidigare diktaturregimen i Somalia skuldsatte landet så mycket att man idag inte har någon chans att betala vare sig räntor eller amorteringar. Detta försvårar för dagens styre i Somalia att få landet på fötter igen efter inbördeskriget. För svensk del handlar det om att godkänna att IMF disponerar ca 21 miljoner på ett konto hos IMF som Riksbanken råder över. Den svenska delen av skuldavskrivningen är med andra ord begränsad, men i och med att många länder ställer upp kan skulden i sin helhet avskrivas. Sammantaget gör detta att Somalia kan satsa sina pengar på återuppbyggnad, sjuk- och hälsovård mm i stället för att betala räntor på lån där man aldrig kommer ifatt. Om man lyckas stabilisera landet medför det såklart minskade flyktingströmmar till bland annat Sverige, samt gör det lockande för en del somalier i Sverige att flytta tillbaka - något som redan sker i viss omfattning i takt med att det framförallt i huvudstaden Mogadishu blir allt mer normalt samhällsliv. Självklart måste man vara tydlig med villkor och krav på en regim för att skriva av en skuld, men rätt hanterat är detta sannolikt en av de vettigare saker man kan göra om man vill hjälpa andra länder ekonomiskt.

Inget parti i Sveriges riksdag driver frågan om att slopa hela det svenska biståndet. Det betyder att oavsett hur omfattande detta är så kommer pengar att gå till andra länder. Och årets biståndsram är alltså ca 50 miljarder oavsett vad vi hade sagt om just dessa 21 miljoner, som dessutom inte kunde använts till annat eftersom de inte är en del av biståndsbudgeten utan pengar som Riksbanken hanterar. Det vi kan göra nu är att verka för en sänkt biståndsram kommande år och samtidigt se till att redan beslutade biståndspengar används till så bra saker som möjligt. Att hjälpa ett land att bli av med extrema skulder som tidigare diktatorer eller regimer dragit på folket utan att de fått någon nytta av det är ett klart rimligt ändamål för att bidra till långsiktig uppbyggnad av ett land. Just gårdagens beslut om 21 miljoner känns därför som sagt som en av de vettigare saker man kan göra om man vill stötta andra länder.

De flesta biståndsbeslut rörande årets ca 50 miljarder tas inte i riksdagen utan beslutas av regeringen och olika myndigheter. Att just gårdagens beslut behövdes var för att Riksbanken lyder under riksdagen och behövde ett godkännande på formella grunder att ta beslut i frågan.

Sverigedemokraterna röstade nej till bemyndigandet till Riksbanken, och försöker nu göra en stor sak av det på sociala medier och ställa dessa 21 miljoner mot viktiga behov i samhället. Jag tycker det är extremt billig och oansvarig populism. SD vill inte heller avskaffa biståndet vad jag vet, och det betyder att det även i framtiden kommer att betalas pengar till andra länder, även sådana som SD ogillar. De vet också att ett nej till dessa 21 miljoner bara inneburit att pengarna ifråga skulle legat kvar hos IMF och Riksbanken och inte kunde använts till annat i statens budget. Att göra just dessa 21 miljoner till något slags symbolfråga när man vet att 50 miljarder totalt spenderas i år på massor av sämre saker än just detta känns inte seriöst och är att skjuta rejält över målet. Jag välkomnar om SD tillsammans med oss moderater tar strid för kraftigt minskad biståndsram kommande år i stället för att bråka om detaljer om hur Riksbanken använder sina pengar.

I går kväll träffade jag och Roger Haddad (L) Libanons ambassadör Hassan Saleh. Detta med anledning av att det finns en svensk-libanesisk parlamentarikerförening i Riksdagen. Roger Haddad är ordförande i denna, och jag är en av medlemmarna.

Libanon har en speciell situation i Mellanöstern, klämda mellan alla konflikter i området och utsatta för stora påfrestningar både ekonomiskt och socialt till följd av ett enormt stort flyktingmottagande från Syrien. Samtidigt har man sin egen historia med konflikter med Israel och syriska försök att styra inrikespolitiken.

Libanon har dessutom en intressant konstitution som försöker hantera den blandade befolningen där ca 60% är muslimer och 40% kristna. Bland annat är parlamentet kvoterat, 50% ska vara muslimer och 50% kristna. Presidenten ska vara kristen och talmannen muslim. Vad det verkar råder idag inga religiösa motsättningar i Libanon, däremot finns stor folklig oro och protester mot ökande fattigdom och ekonomiska problem.

Vi pratade mycket om IS och de övriga konflikterna i Syrien, hur Turkiet, Ryssland, Iran och Saudi-Arabien styr mycket av vad som händer. Dessutom blev det mycket samtal kring Israel och Palestina och olika utspel och fredsplaner. Vad som händer i Mellanöstern har enormt stor betydelse för Europa, både vad gäller ekonomisk utveckling, flyktingströmmar, riskerna för terrorism och givetvis biståndspolitiken. Att lära sig mer om detta känns viktigt även för att förutse hur svensk politik påverkas framöver.

SVT verkar ha problem med både historia och geografi

Utvecklingen i Turkiet och Syrien kan bli "den perfekta stormen"

2019-10-10

USA, Turkiet, EU och Sverige håller just nu - på olika sätt och på olika nivåer - på att skapa den "perfekta stormen" som kan sluta precis hur illa som helst.

USA under ledning av president Trump sviker sina forna allierade i Syrien, kurderna, som fick göra grovjobbet när det gäller att besegra IS. Nu drar USA tillbaka sina trupper i norra Syrien och lämnar vägen öppen för Turkiet att angripa kurderna. President Trumps beslut att överge en viktig partner i kampen mot IS skickar oroväckande signaler till allierade runt om i världen. De långsiktiga konsekvenserna av en förändrad amerikansk politik gentemot partners i regionen påverkar även oss i Europa.

Turkiet slog till direkt och invasionen av norra Syrien är redan igång. Turkarna samverkar med islamistiska syriska rebeller som till en del består av avhoppade al-quaida och IS-terrorister, och civilbefolkningen (både krista minoriteter och kurder) flyr återigen för sina liv. I dag komme ruppgifter om 60.000 människor på flykt. De hanteras som brickor i ett smutsigt stormaktsspel där både USA, Ryssland, Iran, Turkiet, Syrien och EU och kanske även andra krafter är inblandade på olika sätt. Vi har nu ytterligare en konflikt i regionen som leder till allvarliga lidanden för civilbefolkningen

Det turkiska agerandet hotar också de framsteg som gjorts i kampen mot IS och man riskerar nu att terrorgruppen återhämtar sig. Det finns även uppenbar risk att många tusen fängslade IS-terrorister friges eller tar sig ur den fångenskap man hittills levt i under kontroll av kurderna, eftersom de kurdiska styrkorna måste ägna sig åt att försvara sig mot Turkiet eller drivs på flykt bort från de områden där fånglägren finns. Om alla dessa IS-terrorister tar sig till Europa ökar risken dramatiskt för nya terrordåd.

Samtidigt hotar Turkiet nu med att släppa iväg miljoner flyktingar till EU om vi kallar Turkiets invasion av nora Syrien för en invasion. Men det är det ju. Samtidigt har han hotat med detta många gånger förut, bland annat för för att försöka pressa mer pengar av EU. Gör Turkiet slag i saken och släpper iväg miljoner flyktingar till EU kommer detta att skapa ett stora problem inom EU - få kommer vilja ta hand om flyktingarna och många länder kommer stänga sina gränser. Kvar står framförallt Grekland med en helt ohållbar situation. Detta vet såklart Erdogan.

Moderaterna har idag meddelat att vi anser att Sverige nu måste agera genom EU för att kraftfullt markera mot Turkiets oansvariga agerande. Att invadera delar av ett grannland strider självklart mot folkrätten. Det krävs nu konkreta åtgärder. Sverige måste med likasinnade länder agera för att det leder till tydlig handling utan att det förhindras av andra medlemsstaters veto. När det gäller vapenembargo har vi en särskild lagstiftning, där Inspektionen för strategiska produkter (ISP) avgör. Turkiet har själva gått ut i strid. Ett land som går ut i krig ska i normalfallet inte vara mottagare av svenska vapen.

EU är ju samtidigt handlingsförlamat, den nya kommissionen har inte ens tillträtt, EU-länderna är djupt splittrade i synen på flyktingmottagande och att en (ännu inte) nytillträdd Ylva Johansson (S) dessutom ska vara huvudansvarig kommissionär för migrationsfrågorna känns ju inte direkt stabilt.

För att göra den perfekta stormen komplett har vi samtidigt hemma i Sverige en helt handlingsförlamad regering som grälar öppet om vilken migrationspolitik vi ska ha, om vi ska begränsa asylmottagandet eller öka det, och där man samtidigt öppnat upp för ökad anhöriginvandring trots att de svenska kommunerna redan går på knäna tyngda av tidigare mottagande, och den sociala oron ökar. Samtidigt har tyvärr Sverige sämre muskler att hantera både otrygghet och terroristbrott än många andra länder.

Detta kan sluta precis hur illa som helst även för Sverige och resten av Europa. Vår framtid just nu styrs av Trump, Putin, Erdogan, Assad, EU-kommissionen, Ylva Johansson, Stefan Löfven och Isabella Lövin. Visst känns det tryggt?

Taiwan firade sin 108e nationaldag

2019-10-03

I kväll deltog jag i Taiwans 108:e nationaldagsfirande (man räknar tillbaka i tiden när Taiwan och Fastlandskina var ett och samma land). Här är jag tillsammans med ambassadör Liao och hans hustru.

Nationaldagsfirandet har kantats av ganska otrevliga påtryckningar från Kina. Först var firandet planerat att hållas på hotell Sheraton som man brukar, men tydligen förekom påtryckningar från kinesiska ambassaden mot Sheraton efter förra årets firande och därför valde Taiwan att i år boka Historiska Museet för firandet. Men även detta försökte kinesiska ambassaden stoppa genom påtryckningar mot museets ledning. Detta misslyckades dock och firandet hölls som planerat.

Den växande kinesiska aggressionen var för mig ett mycket gott skäl att visa mitt stöd för Taiwan ikväll (något nytt visum till Kina lär jag nog knappast få, men det kan jag leva med). STPA (Svensk-Taiwanesiska parlamentarikernätverket i riksdagen) deltog officiellt och vice ordföranden höll tal, och ett flertal av mina moderata och andra riksdagskolleger och fd riksdagskolleger deltog i firandet. Jag tror Taiwaneserna kände vårt starka stöd. Det är inte Kina som bestämmer vad Taiwan får göra eller inte göra, utan det bestämmer Taiwan själva.

Regeringen satsar 9 miljarder av våra skattepengar i FN:s "klimatfonder"

2019-09-29

Nyligen presenterade regeringen ett pressmeddelande där man meddelar att man satsar över 9 miljarder av våra skattepengar på FN:s tre olika "klimatfonder" åren 2020-2023. Man skriver att "Sverige fortsätter visa ledarskap i klimatomställningen", och satsningen innebär enligt regeringen en fördubbling (!) jämfört med tidigare.

Sveriges "klimatbistånd" är dock mycket större än så, utöver pengarna till FN satsar vi också på andra sätt. Regeringen skriver att "Sverige är världens största givare per capita till klimatfonderna", men att det totala svenska klimatbiståndet år 2018 uppgick till hela 6,2 miljarder.

Samtidigt som regeringen lägger nio miljarder på detta tillförs rättsväsendet i nästa års budget exempelvis 700 miljoner, och bara någon dryg miljard ytterligare per år de därpå följande åren. Det visar proportionerna.

(Tack till Steget Efter som står för denna bild. Följ @StegetEfter på twitter!)

När det gäller bistånd som fördelas via FN har mycket kritik dessutom framförts för att vi inte har insyn i hur pengarna används och att mycket riskerar att försvinna i korruption. Det är bättre om Sverige själv hanterar sitt bistånd och har kontroll på hur pengarna används och att de når sitt mål.

Att Sverige även i fråga om "klimatbistånd" ska vara "bäst i världen" när det gäller att dela ut svenska folkets skattepengar är ett bevis på att moderaternas förslag om att minska biståndsbudgeten och stärka kontrollen över hur pengarna används är en ytterst god idé. Här finns sannolikt mycket pengar att spara som kan användas till annat utan att vi åstadkommer mindre resultat än vi gör idag.

Möte med Taiwans vice finansminister

2019-09-25

Idag hade riksdagen besök av Taiwans vice finansminister Mei-Hua Wang. Det var i anslutning till årets Joint Business Council mellan Sverige och Taiwan. Vice finansministern hade såklart mycket tyngdvikt vid den mycket goda relationerna mellan Sverige och Taiwan när det gäller handel, studentutbyte mm, men det blev också en del nedslag kring oron för vad som händer i Hong Kong. Man märker att det finns en oro för den kinesiska aggressiviteten som tilltagit på senare tid.

Skriver i Borås Tidning om moderaternas nya biståndspolitik

2019-09-14

I dag skriver jag i Borås Tidning om moderaternas nya biståndspolitik. Den som följer bloggen känner igen det mesta av texten från tidigare blogginlägg. Den något tillspetsade rubriken är dock Borås Tidnings egna, min rubrik var något mer nyanserad, "Moderaterna vill minska biståndet till en mer rimlig nivå".

Reaktionerna har varit oväntat starka och väldigt positiva, 400-500 reaktioner på sociala medier och en hel del folk som kom fram och gjorde tummen upp eller ville prata om artikeln när Markmoderaterna kampanjade på Skene Marten idag. Det är inte ofta man upplever ett så kompakt stöd för en ordentlig budgetbesparing. Faktum är att jag endast fått några få negativa kommentarer. Den mest överdrivna kom från en Centerpartikollega i Riksdagen, Ola Johansson från Kungsbacka, som skrev så här på facebook (mitt svar under):

Det är märkligt och sorgligt att ett förslag som handlar om att Sverige ska fortsätta vara ett av världens tre mest generösa biståndsländer ska vantolkas med sådana överord. Det är också märkligt att ett tidigare C-kommunalråd inte inser att all politik handlar om att just ställa viktiga behov mot varandra. Det är det politik handlar om, varje dag, året runt. Och jag anser att det är dags att gradera upp den svenska befolkningens behov och gradera ned beståndet till en något rimligare nivå. Där vi alltså fortfarande är ett av de tre mest generösa länderna i världen!

Moderaterna vill minska biståndet från dagens extremt höga nivå

2019-09-06

Beskedet om att Moderaterna nu vill minska biståndet från dagens internationellt sett extremt höga nivåer till en mer rimlig nivå är välkommet. Det är något jag själv argumenterat för länge, och ett av de förslag jag spelat in till partiet under de pågående budgetdiskussionerna. Moderaterna vill skrota det svenska enprocentsmålet för biståndet. Vårt förslag innebär att det svenska biståndet stegvis ska minskas, och 2024 kommer det att vara 16 miljarder lägre än det skulle varit med dagens sätt att räkna. Moderaterna vill ha en utgiftsram för biståndet som sträcker sig över fyra år, på liknande sätt som gäller för försvaret, infrastruktur och forskning.

Bakgrunden är att Sverige idag lägger 1% av BNP till bistånd. Detta betyder att biståndet med automatik räknas upp varje år, till skillnad mot alla andra utgiftsposter i statens budget. På 20 år har biståndet tredubblats. För 20 år sedan var försvarsbudgeten tre gånger så stor som biståndsbudgeten. Nu är de ungefär lika stora. I år är biståndet 50 miljarder kronor. Det innebär att Sverige satsar dubbelt så mycket på bistånd som på polisen!

Ytterligare ett problem är att den svenska biståndsbudgeten nu är så stor att det är svårt att hitta vettiga projekt att satsa pengarna på. En stor del pengarna fördelas därför via FN. Det gör det ännu svårare för Sverige att följa vart pengarna tar vägen. Inom FN finns dessutom alltför mycket korruption. Att varje år lägga 50 miljarder till bistånd, utan att det ens finns vettiga projekt att satsa dem på, och där vi vet att mycket försvinner i korruption är helt orimligt. Regeringen vill nu införa en bankskatt för att få råd med försvarsbudgeten, samtidigt som biståndet fortsätter öka varje år utan någon som helst prövning. Det visar hur skev politiken är.

Med vårt förslag blir genomsnittet för de kommande fyra åren i genomsnitt 42,5 miljarder per år. Vi föreslår en utgiftsram för biståndet på 170 miljarder under åren 2021-2024, vilket skulle motsvara 0,73 procent av bruttonationalinkomsten (BNI). Alltså en bra bit under det nuvarande enprocentsmålet, men väl i linje FN:s millenniemål på 0,7%. Sverige och Norge är idag de enda länderna i OECD som har ett enprocentsmål för biståndet. Sverige är i dag den största biståndsgivaren inom OECD och skulle med vårt nya förslag fortfarande vara den tredje största, efter Norge och Luxemburg. Det är en nivå som dessutom blir lättare att omsätta i vettiga projekt. Allt handlar om att prioritera. Vi ska hjälpa människor i världen, men vi behöver också se till att vi kan prioritera de behov vi har i Sverige.

Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson utvecklar vår moderata syn på biståndet i denna intervju i Dagens Nyheter igår.

Sverige kan inte vara mest generösa i världen när det gäller bistånd samtidigt som vi är mest generösa i EU när det gäller att ta emot nyanlända. Någon gång måste politikerna våga prioritera den egna befolkningens behov. Fortsätter vi så här finns till slut inga pengar kvar till den välfärd som svenska skattebetalare har rätt att förvänta sig. Moderaternas mycket försiktiga minskning av biståndet är enligt min mining egentligen för litet. Det hade inte varit orimligt att i vart fall för en tid minska biståndet ytterligare och använda pengarna för att klara kommunernas kostnader för de nyanlända. Men detta är ett rimligt steg som borde kunna samla en majoritet i riksdagen.

En fråga som också bör aktualiseras är en rejäl bantning av SIDA. En myndighet som inte verkar ha någon vidare koll på de svenska biståndspengarna.

2019-07-26

Att USA:s president Trump går till angrepp mot Sveriges statsminister för att han inte lägger sig i en pågående rättsprocess är helt orimlig. Som jag skrev på twitter igår kväll är det inte ofta jag offentligt går ut och försvarar statsminister Löfvén, men denna gång är det på sin plats. (Något som även uppmärksammats i media).

I Sverige har politiken ansvaret för att besluta om en fungerande och rimlig lagstiftning om brott och straff, se till att polis och resten av rättsväsendet fungerar och har tillräckliga resurser och bevaka att rättstryggheten upprätthålls genom tillgång till advokat och möjlighet att överklaga en dom. Politiken kan i extrema undantagsfall också besluta om att släppa personer före åtal eller bevilja nåd efter en dom. Men det är som sagt extrema undantagsfall, och det innebär inte att politikerna lägger sig i själva rättsprocessen. Politiker får aldrig gå in i pågående rättsfall och försöka påverka dessa i en eller annan riktning. Vad jag vet är reglerna ungefär desamma i USA, vilket gör Trumps twitterkommentar ännu märkligare. Det är nog bara att konstatera att Trumps angrepp mest handlar om inrikespolitik.

I debatten på sociala medier diskuteras även målsägandens förehavanden och bakgrund och den slappa svenska migrationspolitiken. Helt befogade frågor, men det har inget alls med den pågående rättsprocessen att göra. Det finns också väldigt bestämda åsikter från vissa om att den åtalade rapparen bör frikännas av olika skäl. Hur det går återstår att se. Svenska rättsfall avgörs i domstol, inte genom domar avkunnade på twitter. Andra menar att målsäganden själv borde polisanmälas för misshandel. Jag vet inte om någon gjort detta, men inget utesluter ju att den åtalade rapparen själv gör en motanmälan om han anser det befogat. Detta är sedan återigen en sak för rättssystemet.

Värnandet om rättsväsendets fristående och självständiga roll är centralt i en demokrati. Politiken och rättsväsendet har olika roller och det måste vi vara noga med att respektera. Skulle regeringen eller rent av statsministern aktivt blanda sig i ett rättsfall skulle det (förutom allvarlig kritik från KU eller rent av misstroendeförklaring i riksdagen) sätta en otäck praxis inför framtiden.

Tillägg 27/7: Även den spanska tidningen EeoDario uppmärksammar mitt twitterinlägg:

2019-07-24

Att den iranska regeringen låter kommandosoldater firas ned från helikoptrar för att ta över ett svenskägt fartyg som befinner sig på internationelt vatten är inget annat än statsstött sjöröveri eller piratverksamhet. Att fartyget förde engelsk flagg förändrar inte att det ägs av ett av Sveriges större rederier, Stena, och med tanke på det borde väl rimligen den svenska regeringen gjort någon form av officiellt uttalande direkt efter händelsen? Men i stället har det varit helt tyst, bortsett från ett uttalande från en presstalesperson på UD som sagt att det är flaggstaten som folkrättsligt kan agera. Det må så vara, men det hinrar ju inte den svenska regeringen från att framföra en protest till den iranska regeringen eller till ambassadören i Sverige?

Moderaternas utrikespolitiske talesperson, Hans Wallmark, var föredömligt snabbt ute och fördömde handlingen i ett längre inlägg på facebook. Även på Twitter har moderaterna som parti markerat mot Iran.

Jag ställde själv en mycket uppmärksammad fråga på twitter i går eftersom jag tyckte tystnaden från regeringen var anmärkningsvärd. Fyra dygn utan minsta lilla reaktion.

I dag kom så plötsligt lite vaga uttalanden från regeringskansliet, men det handlade mer om att Sverige inte var tillfrågade om att ingå i en skyddsstyrka för att försvara internationellt vatten i det aktuella området för att säkra fartygstrafiken. Märkligt för övrigt att vi inte tagit initiativ själva till deltagande med tanke på hur viktig sjöfarten är för Sverige som nation. Visserligen måste ett sådant deltagande beslutas av riksdagen, men om inte regeringen tar initiativet finns det ju inget att pröva.

Men mer anmärkningsvärt är kanske att vi fortfarande efter snart en vecka ännu inte hört något tydligt och kraftfullt fördömande från den svenska regeringen av det iranska agerandet mot ett svenskägt fartyg. I vart fall har jag inte sett eller hört något.

Minnesstund för folkmordet i Armenien 2015

2019-04-24

Massmorden i det Osmanska riket under första världskriget benämns ofta som Folkmordet 1915. Cirka en miljon armenier mördades, liksom hundratusentals assyrier, syrianer, kaldéer och greker. De flesta dödades under 1915-1916, men morden pågick till 1923. Hos Forum för Levande Historia kan man läsa mer om detta.

I dag höll riksdagen en minnesstund för att hedra dem som dödades eller tvingades fly, och det var ett antal talare på scenen. Ovan min moderate riksdagskollega Arin Karapet, som själv är armenier. Han höll ett mycket engagerat tal på minnesstunden.

Sverige borde föreslå en krigsförbrytartribunal mot IS-terrorister

2019-02-24

Diskussionerna om hur de tusentals gripna IS-terroristerna och deras anhängare ska hanteras har blivit en besvärande politisk fråga. Alternativen i debatten verkar vara att antingen ta svenska IS-terrorister till Sverige och försöka döma dem här, vilket sannolikt till största delen blir utan framgång eftersom svensk terroristlagstiftning inte räcker till och bevisläget för att döma för andra brott är svårt. Eller att låta dem stanna i Syrien/Irak med risken att de till slut släpps fria utan rättegång och tar sig tillbaka till Sverige utan dom. Inget av alternativen känns lockande.

Jag föreslår i stället att Sverige tar initiativ till att inrätta en krigsförbrytartribunal i det gamla IS-kontrollerade området. Kanske blir det svårt att ha den i Syrien med tanke på regimen där, men varför inte i exempelvis Mosul i Irak? Det borde vara mycket lättare att driva processer på plats, och även att hitta vittnen som kan peka ut skyldiga IS-terrorister, mördare och våldtäktsmän. Straffen bör också bli mer kännbara och bör givetvis avtjänas i irakiskt fängelse. I avvaktan på rättegång kan alla de misstänkta hållas fängslade på plats. EU, USA och FN borde tillsammans kunna bekosta tribunalen och även betala Irak för att hålla de dömda fängslade. Alla länder vinner på om dessa terrorister döms och låses in i stället för att släppas fria, och om Sverige skulle lyckas få med sig EU på förslaget skulle det kunna avlasta många EU-länder, både vad gäller hanteringen av de misstänkta och eventuella rättsprocesser.

Krigsförbrytartribunaler är inget nytt. Vi hade Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget. Haag-tribunalen utredde och dömde skyldiga efter striderna och övergreppen i det blodiga och brutala inbördeskriget i Jugoslavien. För några år sedan besökte jag i samband med en semesterresa Arusha i norra Tanzania där man har en tribunal som hanterar folkmorden och övergreppen i konflikten mellan Rwanda och Burundi (bilden nedan). Och det finns fler tribunaler, här lite information från regeringens hemsida.

En tribunal blir dels ett sätt att skapa rättvisa, det blir ett avslut för de drabbade, det underlättar en framtida fredlig utveckling i ett drabbat område och det blir en tydlig markering från världssamfundet och en varning för framtiden till regimer, grupper och individer som överger att bryta mot folkrätten - rättvisan hinner alltid ifatt.

Jag tycker frågan om en krigsförbrytartribunal i Irak eller Syrien vore en utmärkt sak för Sverige att driva. Det är än så länge mitt eget personliga förslag, men jag kommer till att börja med spela in det till moderaterna.

Klandra den ungerska regimen för rätt saker!

2019-02-20

Tonläget mellan socialförsäkringsminister Strandhäll (S) och Ungerns vice premiärminister känns inte särskilt respektfullt för att uttrycka sig nyanserat. Det är klart att Strandhälls utspel på twitter där hon talar om "30-talspolitik" och tydligt anspelar på nazisterna väcker mycket ont blod i Ungern. Och talet om "äkta ungerska barn" saknar ju grund - förslaget omfattar tydligen alla ungerska kvinnor, oavsett etnicitet. Svaret från Ungerns vice premiärminister var samtidigt obegripligt onyanserat. Diskussionen har nu rimligen passerat gränsen för hur man beter sig mellan stater och regeringar inom EU. Båda ministrarna är medskyldiga, men jag skäms som svensk över Strandhälls utspel.

I sak förstår jag faktiskt inte alls kritiken mot Ungern för förslaget som vad jag förstår innebär att ungerska kvinnor som föder ett visst antal barn därefter ska slippa betala skatt. Skillnaden mot andra länder med olika former av stöd och subventioner till familjer med många barn (tex Sverige) blir ganska liten. Och syftet är ju detsamma - man vill underlätta och stimulera ökat barnafödande. Det ungerska förslaget verkar inte heller ha någon etnisk begränsning. Vad jag kunnat utläsa ska förmånerna omfatta alla ungerska medborgare, oavsett etnisk bakgrund. Parallellerna med "30-talet" känns obefintliga. Att premiörminister Orbán sagt att han vill införa detta system för att lösa de demografiska problemen i stället för att ta emot fler invandrare kan man såklart tycka olika om. Men det är knappast 30-tal att stimulera inhemskt barnafödande.

Påståendet från vänstersidan i Sverige om att Ungern på detta sätt vill tvinga kvinnorna att stanna hemma i stället för att arbeta faller på sin egen orimlighet. Om nu förmånen kvinnorna får är att slippa betala skatt på sina inkomster så förutsätter det ju faktiskt att kvinnorna jobbar när barnen blivit lite större. Annars finns det ju ingen inkomst att skattebefria. Så man kan ju faktiskt säga att förslaget snarare innebär ett incitament för fler ungerska kvinnor att förvärvsarbeta. Alltså ett bra förslag även för jämställdheten.

Utvecklingen i Ungern går tyvärr åt fel håll när det gäller bland annat yttrandefrihet och pressfrihet, och man har fått hård kritik från EU för detta. Nya lagar om medier, domstolar, universitet och icke-statliga organisationer har kritiserats för att underminera demokratin, organisationsfriheten och rättssäkerheten i Ungern. Jag är inte insatt i detaljerna, men vet att mina moderata kolleger i EU-parlamentet är mycket upprörda. Det har nu gått så långt att de svenska moderaterna i EU-parlamentet anser att det ungerska partiet Fidesz inte längre bör få vara med i EPP (EU:s liberalkonservativa och kristdemokratiska grupp).

Man kan kritisera Ungern (och flera andra länder i gamla Östeuropa) för mycket, men just förslaget om ökade förmåner för ungerska kvinnor som föder många barn är knappast något som förtjänar kritik överhuvudtaget. Minister Strandhälls utspel var både ogenomtänkt och olämpligt. Dessutom verkar hon inte ha vetat vad förslaget egentligen innebär. I det läget är det alltid klokare att vara tyst.

Och där ändrade UD sin version

2019-02-17

I går kväll ändrade plötsligt UD sin version om vem som kände till vad i historien kring den svenska kinaambassadörens märkliga möte i Stockholm. Utrikesminister Wallström sa ju i TV häromdagen att ingen på UD kände till ambassadörens resa till Stockholm, och beskrev det som hänt som mycket allvarligt. Nu bekräftar UD att det inte stämde, anställda på UD visste tydligen och dessutom fanns det med i ambassadörens officiella kalender, vilket media tidigare avslöjat. Jag tycker en utrikesminister borde vara bättre informerad i frågor som rör Sveriges relation till Kina, inte minst när saken gäller en fråga som är en av de mest infekterade i relationen mellan våra två länder.

Här mina två twitterinlägg om saken, med länkar till artiklarna:

Vad händer egentligen på UD?

2019-02-16

Avslöjandet att den svenska ambassadören i Kina skulle ha deltagit i ett hemligt möte i Sverige där kinesiska affärsmän uppmanat den i Kina fängslade Gui Minhais dotter att sluta tala med media - som villkor för att hennes far eventuellt skulle kunna bli frigiven - är en stor skandal i sig. Den svenska ambassadören, Anna Lindstedt, bad Gui Minhais dotter Angela Gui att möta henne och några kinesiska affärsmän på ett hotell i Stockholm. Syftet med mötet var enligt ambassadören att affärsmännen kunde hjälpa hennes fängslade far att bli fri. Dottern har beskrivit mötet på sin egen blogg:

”Den ene affärsmannen sa att min far skulle kunna släppas. Det skulle dock bli en rättegång först, där min far skulle dömas till några års fängelse, innan han kunde åka hem. Men bara om jag lovade att hålla tyst och sluta prata med media. Ambassadör Lindstedt var med på planen”.

UD säger att de inte kände till mötet som ambassadör Lindstedt organiserade. Nu är ambassadören avstängd. ”Hon har agerat utan att informera UD och då har hon agerat felaktigt”, säger Anton Dahlquist, departementets presskommunikatör, till Expressen. Uppgifterna från dottern att ambassadören skulle ha instämt i de kinensiska affärens männens krav på henne är givetvis ännu mer allvarliga, och helt oacceptabla om de stämmer.

Hela händelsen är så allvarlig att Säkerhetspolisen, Säpo, tydligen har inlett en förundersökning om brottet "egenmäktighet vid förhandling med främmande makt".

Och nu kommer fler märkliga uppgifter. TV4 har begärt ut ambassadörens kalender från UD, och den visar att ambassadörens resa till Stockholm var planerad och dokumenterad hos UD. De mail man begärt ut mellan ambassadören och UD (fyra stycken) har samtidigt målats över för att dölja texten av "sekretesskäl", vilket ju i och för sig kan vara helt i sin ordning. Men det gör det också omöjligt att veta om mötet i Stockholm diskuterats eller inte i de aktuella mailen. Samtidigt kommenterar utrikesminister Margot Wallström (S) saken och säger att "Vi hade ingen kännedom om detta i förväg". Kanske är det så.

Men ingen tror ju att ambassadören åkt till Sverige på egen bekostnad. Och svenska ambassadörer har väl rimligen en ganska god kunskap om vad de har för mandat i sitt uppdrag. Hur sannolikt det är att en svensk ambassadör åker till Stockholm från Kina för att arrangera ett hemligt möte på ett hotell bara ett par kvarter från UD utan att UD har någon kännedom alls om saken? Och detta i en fråga som är den allra mest infekterade mellan Sverige och Kina i dagsläget? Och varför skulle ambassadören göra detta på eget initiativ? Frågorna är många. Men mest är hela affären olustig. Att Sverige på detta sätt skulle krypa för Kina är obehagligt, alldeles oavsett vem som bär ansvaret.

Jag har undertecknat en petition som protest mot Kinas hot mot Taiwan

Den 2 januari gjorde Kinas premiärminister Xi Jinping ett uppmärksammat uttalande där han sa att Kina inte kommer att dra sig för att använda våld om det behövs för återföreningen av Kina och Taiwan. Jag och många andra riksdagsledamöter har nu undertecknat nedanstående uttalande som stöd för Taiwan.

On Jan. 2 the Chinese leader Xi Jinping held a speech in which he threatened Republic of China (Taiwan) with force in his call for reunification; “We do not promise to renounce the use of force and reserve the option to use all necessary measures”. As members of the Swedish Parliament and the Swedish-Taiwanese Parliamentarian Association we are disheartened to see Taiwan’s existence as a free and democratic nation is under an existential threat by the People’s Republic of China.

In recent years, China has steadily built up its military power and thereby threatened countries in the Asia-Pacific region, including Taiwan. China´s refusal to relinquish the use of force against Taiwan violates the principle of using peaceful means to resolve international disputes as espoused by the UN Charter as well as negatively impacts peace and stability in the region. Also, by threatening that Taiwan’s only future lies in integration with an authoritarian China, the Chinese leadership disrespects the commitment of the Taiwanese people to freedom and democracy.

We wish to express to the people of Taiwan our sense of urgency to maintain unity and praise the courage of the Taiwanese people in resisting Chinese pressures and protecting their democratic system. We also urge the Swedish government to maintain active relations with Taiwan and call for China and Taiwan to handle cross-strait differences peacefully and on the basis of equality.

Nu har jag analyserat läget kring FN-resolutionen om migration

2018-10-15

Den senaste veckan har en debatt rasat på sociala medier om en FN-resolution om migration och asylmottagande (Global compact for safe, orderly and regular migration) som Sverige tydligen planerar att underteckna i mitten av december. Även tidningen Metro har skrivit om saken. Hela resolutionen går att ta del av här. Den är mycket omfattande och inte alldeles enkel att läsa, och jag har bara skummat igenom texten. Resolutionen innehåller definitivt en del som ur svensk synpunkt känns märkligt och orealistiskt, exempelvis mer generösa asyl- och migrationsregler, generösare familjeåterförening, lättare för "papperslösa" att få uppehållstilsltånd och lite annat smått och gott. Mycket kontroversiellt är att det föreskrivs att offer för människosmuggling ska få lättare att stanna i landet, det skulle ju rent av uppmuntra smuggelverksamheten. (Objective 10, pt 26h). Det finns även en i mitt tycke kontroversiell text som kan tolkas som begränsning för media att skriva negativt om migration (Objective 17, pt 33c). Det talas också om "kampanjer" för att sprida en positiv bild av migration till befolkningen (Objective 17, pt 33f). Spontant känns det som om en hel del strider mot Sveriges gällande migrations- och annan lagstiftning, liksom grundlagsskyddade yttrande- och pressfrihet. Det är samtidigt svårt att bedöma i vilken mån förslagen skulle förändra svensk rätt, och hur mycket vi redan kan anses uppfylla - många punkter i resolutionstexten är ganska vaga, så som det tydligen ofta brukar vara i FN-resolutioner.

Jag har undersökt lite närmare vad som gäller för denna typ av resolutioner, både i samtal med personal på Utrikesutskottets kansli och kontroll med andra källor. Detta är det jag fått fram:

För det första finns det två typer av FN-resolutioner, resolutioner från Säkerhetsrådet respektive Generalförsamlingen. Säkerhetsrådets resolutioner är bindande för FN:s medlemsstater, medan Generalförsamlingens inte är juridiskt bindande (men däremot möjligen moraliskt bindande för de stater som skriver under). Generalförsamlingens resolutioner brukar betraktas som "rekommendationer" till medlemsstaterna.

Sverige undertecknar en mängd resolutioner i FN, många av dem leder aldrig till några politiska beslut i Sverige. När det gäller vissa viktigare resolutioner i exempelvis Säkerhetsrådet brukar den svenska regeringen samråda med andra partier, men när det gäller resolutioner i Generalförsamlingen verkar det oftast vara en ren regeringsfråga, eller rent av en fråga för ansvarigt departement. Riksdagen röstar inte om FN-resolutioner, det är först om/när en resolution ligger till grund för svensk lagstiftning som riksdagen röstar om den svenska lagändringen. Ett exempel är Barnkonventionen som antogs 1989, men som fram tills förra året inte i sin helhet intagits i svensk rätt (vilket det finns mycket kritik mot eftersom man befarar att det kommer att motverka sitt syfte). Det tog alltså 30 år för denna konvention att bli svenk lag. Det är Sveriges Riksdag som slutligen avgör vilka konventioner som eventuellt ska tas in i svensk lagstiftning och hur detta ska ske, eftersom Riksdagen är lagstiftare.

Den aktuella konventionen planeras att undertecknas i Marocko i början av december av "stats och regeringschefer". Jag konstaterar dock att det finns uppgifter om att både USA och Australien kommer att avstå från att underteckna eftersom de tycker resolutionen går för långt. Det borde få varningsklockor att ringa även i Sverige. Och även om resolutionen alltså inte är juridiskt bindande känns det märkligt att Sverige skulle underteckna en i vart fall delvis kontroversiell konvention om vi endast har en expeditionsregering. En ny borgerlig regering borde enligt min åsikt analysera resolutionen grundligt innan man eventuellt undertecknar den.

Samtidigt är det viktigt att alltså komma ihåg att resolutionen visserligen verkar vara kontroversiell och därmed enligt min mening känns olämplig att underteckna, men den tvingar inte Sverige att ändra sin migrations- och asylpolitik eller någon annan lagstiftning. Den saken råder vi över själva.

UD-skandalen blir allt mer besvärande för Socialdemokraterna

Att 261 formellt sett "opolitiska" tjänstemän på Utrikesdepartementet undertecknat ett brev/upprop till UD:s ledning med starkt politiskt innehåll i form av en "varning" för en ny regering som hotar "regeringskansliets värdegrund" är givetvis helt oacceptabelt i sig och innebär att de som undertecknat visat sig olämpliga att arbeta som opolitiska tjänstemän på ett departement. Regeringskansliets politik och värdegrund styrs såklart av den regering som vid varje tillfälle styr landet, det är inte de "opolitiska" tjänstemännens sak att definiera hur UD ska se på olika frågor.

När det nu också framkommer (bland annat i DN idag, men även tidigare via andra debattörer i sociala medier) att initiativtagarna till denna, i praktiken "namninsamling" mot en ny regering, varit en mindre grupp personer under ledning av en chef med stark koppling till Socialdemokraterna blir denna skandal allt mer besvärande för Socialdemokraterna.

En ny regering bör granska detta noga och även överväga åtgärder mot de ansvariga. De har uppenbart brutit mot den viktiga principen att tjänstemän på ett departement alltid ska vara lojala mot sittande regering och aldrig ta partipolitiska ståndpunkter i samband med sitt arbete. Med sitt agerande har man skadat förtroendet för både UD och regeringskansliet.
Det som hänt är ytterligare skäl att byta regering.

Riksdagen högtidlighöll 50-årsminnet av Pragvåren

Pragvåren kallas de händelser i Tjeckoslovakien 1968 som började med att den nye generalsekreteraren i det tjeckoslovakiska kommunistpartiet, Alexander Dubček, började föra en öppnare politik. Pragvåren slutade med att Warszawapakten under ledning av Sovjet invaderade Prag i augusti samma år, för att förebygga att Tjeckoslovakien skulle bryta sig loss från Östblocket. 72 Tjecker dödades och flera hundra skadades under invasionen och uppskattningsvis 300.000 människor flydde Tjeckoslovakien och flyttade till andra europeiska länder.

I dag höll riksdagen en minnesstund med anledning av att det är 50 år sedan Pragvåren. Talman Urban Ahlin höll ett anförande, liksom talmannen i den tjeckiska senaten, Milan Štěch (ovan th) samt av Peter Osuský, medlem av the National Council of the Slovak Republic. Den senare höll ett verkligt brandtal mot kommunismen, och det var befriande att höra. Kommunism och demokrati går helt enkelt inte att förena sade han, och så är det ju.

Äldre inlägg om utrikes- och biståndsfrågor hittar du här!

Hemma igen efter mycket spännande konferens

Glädjande besked om amerikanskt stöd till Ukraina

På väg till USA

"En valliknande händelse" i Ryssland och inställt val i Ukraina

Transnistrien - en krutdurk sedan 1990

Fakta om Transnistrien

Gränsövergången mellan Moldavien och Transnistrien

I Karl XII:s fotspår - fortet i Bender

Minnen från en svunnen tid

Tiraspol

Fotbollsnostalgi

Kommunistnostalgi

Statsministerns frågestund

The US breaks its promise to Ukraine - Russia broke the promise back in 2014 (now in english)

Stora och små manifestationer till stöd för Ukraina 2024-02-24

USA sviker sitt löfte till Ukraina - Ryssland bröt löftet redan 2014 2024-02-22

Sverige tar ansvar både för eget försvar och stöd till Ukraina 2024-02-20

Glädjande nyheter från Bryssel - stödpaketet till Ukraina i mål

Manifestation för den dödsdömda Ahmadreza Djalali 2024-01-31

Nyheterna från Gaza är för hemska för att man ska kunna blunda

Kriget i Mellanöstern får aldrig utkämpas i Sverige 2023-11-19

Mottagning på Moldaviens ambassad 2023-11-09

Fokus på Afrika - konst, kultur, design och musik 2023-10-13

Resa till Gaza mot UD:s rekommendationer gör man på egen risk 2023-10-11

Årsmöte med IMF och Världsbanken i Marocko 2023-10-11

Kan det bli fred i Mellanöstern - och när börjar sossarna skämmas? 2023-10-10

Modiga iranska kvinnor förtjänar verkligen Nobels Fredspris

Väntat besked - Nobelstiftelsen backar

Nobelstiftelsen drar Nobelpriset i smutsen

Positiv vecka för Ukraina - och idag firar de sin nationaldag

Ukrainas presidentpar besökte Stockholm

Extramöten i finansutskottet om ännu ett miltärt stödpaket till Ukraina

Sanningar och myter om kriget i Ukraina

Extra möte med regeringspartierna om säkerhetsläget

Statsminister Ulf Kristersson på besök i Vita Huset

Manifestation för Ukraina

Manifestation för Irans modiga kvinnor 2023-05-31

Riksdagen beslutade om evakueringsinsats i Sudan

2023-04-23

Talmannens mottagning för den diplomatiska kåren 2023-03-08

Manifestation för Ukraina utanför ryska konsulatet i Göteborg 2023-02-24

Idag är det ett år sedan Ryssland anföll Ukraina 2023-02-24

Statsminister Ulf Kristersson besöker Kyiv 2023-02-15

Sverige lär bli medlemmar i Nato förr eller senare 2023-01-24

Nytt välkommet svenskt vapenstöd till Ukraina 2023-01-19

Onödigt att bry sig om Nato-sabotagen 2023-01-15

I Sverige gäller svenska lagar och svensk rättspraxis 2023-01-08

EU:s stöd till Ukraina prioriterad fråga under Sveriges ordförandeskap 2023-01-07

Nya frimärken från Ukraina - och en liten historielektion 2023-01-02

Skypemöte med Sveriges ambassadör i Ukraina

En eftermiddag med fokus på Ukraina

Utrikesminister Tobias Billström besökte Kyiv

Ryssland kommer knappast att lyckas knäcka Ukraina

I kväll tänder jag mitt ljus för Ukraina

Holodomor - den kommunistiska svältkatastrofen i Ukraina 1932-33

Besök av politiker från Ukraina och Belarus

Ukraina är skickliga på att använda frimärken i propagandasyfte

Rekordstort svenskt stödpaket till Ukraina och Moldavien

1. Militärt stödpaket:

2. Humanitärt och akut bistånd

Ukraina har tagit tillbaka över 50% av det ryskockuperade territoriet

Jag är vice ordförande i riksdagens svensk-ukrainska nätverk

2022-11-09

Skriver om bistånd i Borås Tidning idag 2022-11-04

Ukraina var på rätt väg mot demokrati och mindre korruption

Expressen uppmärksammar min kritik mot Amnesty 2022-08-05

Utlandsröstningen börjar nu - din utlandsröst kan avgöra valet! 2022-07-28

1. Vi vill förenkla för utlandssvenska barn och ungdomar som vill studera i Sverige

2. Vi vill sänka SINK-skatten

3. Vi vill inrätta separata köer hos Migrationsverket och Skatteverket för utlandssvenskar som är födda i Sverige eller har haft svenskt medborgarskap i minst 20 år, samt deras familjer

4. Vi vill se arbetskraftsinvandringsregler som inte inte skapar problem för t.ex. svenska universitet att rekrytera globalt

5. Vi vill uppvärdera det svenska medborgarskapet

Vänsteralliansens såpopera fortsätter - men bra om Natofrågan är löst 2022-06-29

Sverige och Finland har lämnat in sina ansökningar om natomedlemskap

Finlands president höll anförande i riksdagen

Idag avslutades krigsförbrytarrättegången i Stockholms tingsrätt

Bara extrema media vägrar ta avstånd från den ryska nomenklaturan

Sverige borde se över reglerna för visum till ryska medborgare

Rysslands flaggskepp i Svarta Havet har exploderat

Natofrågan berör - inte minst de ryska trollkontona

Stora och små manifestationer till stöd för Ukraina

2024-02-24

USA sviker sitt löfte till Ukraina - Ryssland bröt löftet redan 2014

2024-02-22

Sverige tar ansvar både för eget försvar och stöd till Ukraina

2024-02-20

Manifestation för den dödsdömda Ahmadreza Djalali

2024-01-31

Kriget i Mellanöstern får aldrig utkämpas i Sverige

2023-11-19

Mottagning på Moldaviens ambassad

2023-11-09

Fokus på Afrika - konst, kultur, design och musik

2023-10-13

Resa till Gaza mot UD:s rekommendationer gör man på egen risk

2023-10-11

Årsmöte med IMF och Världsbanken i Marocko

2023-10-11

Kan det bli fred i Mellanöstern - och när börjar sossarna skämmas?

2023-10-10

Manifestation för Irans modiga kvinnor

2023-05-31

Talmannens mottagning för den diplomatiska kåren

2023-03-08

Manifestation för Ukraina utanför ryska konsulatet i Göteborg

2023-02-24

Idag är det ett år sedan Ryssland anföll Ukraina

2023-02-24

Statsminister Ulf Kristersson besöker Kyiv

2023-02-15

Sverige lär bli medlemmar i Nato förr eller senare

2023-01-24

Nytt välkommet svenskt vapenstöd till Ukraina

2023-01-19

Onödigt att bry sig om Nato-sabotagen

2023-01-15

I Sverige gäller svenska lagar och svensk rättspraxis

2023-01-08

EU:s stöd till Ukraina prioriterad fråga under Sveriges ordförandeskap

2023-01-07

Nya frimärken från Ukraina - och en liten historielektion

2023-01-02

Skriver om bistånd i Borås Tidning idag

2022-11-04

Expressen uppmärksammar min kritik mot Amnesty

2022-08-05

Utlandsröstningen börjar nu - din utlandsröst kan avgöra valet!

2022-07-28

Vänsteralliansens såpopera fortsätter - men bra om Natofrågan är löst

2022-06-29