Utrikes och biståndsbloggen

På denna sida kommer jag att samla alla mina blogginlägg som rör utrikespolitik, konflikter, demokrati, biståndsfrågor, och andra internationella frågor och händelser i vår omvärld. Detta är ju verkligen inte det område jag arbetar mest med, och mina inlägg kommer knappast att vara heltäckande, eller ens alltid handla om de stora frågorna. Snarare blir det nedslag i de frågor som intresserar mig särskilt, eller som jag har personlig koppling till. Det blir också rapporter från valobservationsuppdrag som jag gör på uppdrag av OSSE eller Sveriges Riksdag. Mina populära reseberättelser från längre studieresor eller privata resor till olika länder hittar du i bloggarkivet

Utvecklingen i Turkiet och Syrien kan bli "den perfekta stormen" 

2019-10-10

USA, Turkiet, EU och Sverige håller just nu - på olika sätt och på olika nivåer - på att skapa den "perfekta stormen" som kan sluta precis hur illa som helst.

USA under ledning av president Trump sviker sina forna allierade i Syrien, kurderna, som fick göra grovjobbet när det gäller att besegra IS. Nu drar USA tillbaka sina trupper i norra Syrien och lämnar vägen öppen för Turkiet att angripa kurderna.  President Trumps beslut att överge en viktig partner i kampen mot IS skickar oroväckande signaler till allierade runt om i världen. De långsiktiga konsekvenserna av en förändrad amerikansk politik gentemot partners i regionen påverkar även oss i Europa.

Turkiet slog till direkt och invasionen av norra Syrien är redan igång. Turkarna samverkar med islamistiska syriska rebeller som till en del består av avhoppade al-quaida och IS-terrorister, och civilbefolkningen (både krista minoriteter och kurder) flyr återigen för sina liv. I dag komme ruppgifter om 60.000 människor på flykt. De hanteras som brickor i ett smutsigt stormaktsspel där både USA, Ryssland, Iran, Turkiet, Syrien och EU och kanske även andra krafter är inblandade på olika sätt. Vi har nu ytterligare en konflikt i regionen som leder till allvarliga lidanden för civilbefolkningen

Det turkiska agerandet hotar också de framsteg som gjorts i kampen mot IS och man riskerar nu att terrorgruppen återhämtar sig. Det finns även uppenbar risk att många tusen fängslade IS-terrorister friges eller tar sig ur den fångenskap man hittills levt i under kontroll av kurderna, eftersom de kurdiska styrkorna måste ägna sig åt att försvara sig mot Turkiet eller drivs på flykt bort från de områden där fånglägren finns. Om alla dessa IS-terrorister tar sig till Europa ökar risken dramatiskt för nya terrordåd. 

Samtidigt hotar Turkiet nu med att släppa iväg miljoner flyktingar till EU om vi kallar Turkiets invasion av nora Syrien för en invasion. Men det är det ju. Samtidigt har han hotat med detta många gånger förut, bland annat för för att försöka pressa mer pengar av EU. Gör Turkiet slag i saken och släpper iväg miljoner flyktingar till EU kommer detta att skapa ett stora problem inom EU - få kommer vilja ta hand om flyktingarna och många länder kommer stänga sina gränser. Kvar står framförallt Grekland med en helt ohållbar situation. Detta vet såklart Erdogan.

Moderaterna har idag meddelat att vi anser att Sverige nu måste agera genom EU för att kraftfullt markera mot Turkiets oansvariga agerande. Att invadera delar av ett grannland strider självklart mot folkrätten. Det krävs nu konkreta åtgärder. Sverige måste med likasinnade länder agera för att det leder till tydlig handling utan att det förhindras av andra medlemsstaters veto. När det gäller vapenembargo har vi en särskild lagstiftning, där Inspektionen för strategiska produkter (ISP) avgör. Turkiet har själva gått ut i strid. Ett land som går ut i krig ska i normalfallet inte vara mottagare av svenska vapen.

EU är ju samtidigt handlingsförlamat, den nya kommissionen har inte ens tillträtt, EU-länderna är djupt splittrade i synen på flyktingmottagande och att en (ännu inte) nytillträdd Ylva Johansson (S) dessutom ska vara huvudansvarig kommissionär för migrationsfrågorna känns ju inte direkt stabilt.  

För att göra den perfekta stormen komplett har vi samtidigt hemma i Sverige en helt handlingsförlamad regering som grälar öppet om vilken migrationspolitik vi ska ha, om vi ska begränsa asylmottagandet eller öka det, och där man samtidigt öppnat upp för ökad anhöriginvandring trots att de svenska kommunerna redan går på knäna tyngda av tidigare mottagande, och den sociala oron ökar. Samtidigt har tyvärr Sverige sämre muskler att hantera både otrygghet och terroristbrott än många andra länder.

Detta kan sluta precis hur illa som helst även för Sverige och resten av Europa. Vår framtid just nu styrs av Trump, Putin, Erdogan, Assad, EU-kommissionen, Ylva Johansson, Stefan Löfven och Isabella Lövin. Visst känns det tryggt? 





Taiwan firade sin 108e nationaldag 

2019-10-03



I kväll deltog jag i Taiwans 108:e nationaldagsfirande (man räknar tillbaka i tiden när Taiwan och Fastlandskina var ett och samma land). Här är jag tillsammans med ambassadör Liao och hans hustru.  

Nationaldagsfirandet har kantats av ganska otrevliga påtryckningar från Kina. Först var firandet planerat att hållas på hotell Sheraton som man brukar, men tydligen förekom påtryckningar från kinesiska ambassaden mot Sheraton efter förra årets firande och därför valde Taiwan att i år boka Historiska Museet för firandet. Men även detta försökte kinesiska ambassaden stoppa genom påtryckningar mot museets ledning. Detta misslyckades dock och firandet hölls som planerat.

Den växande kinesiska aggressionen var för mig ett mycket gott skäl att visa mitt stöd för Taiwan ikväll (något nytt visum till Kina lär jag nog knappast få, men det kan jag leva med). STPA (Svensk-Taiwanesiska parlamentarikernätverket i riksdagen) deltog officiellt och vice ordföranden höll tal, och ett flertal av mina moderata och andra riksdagskolleger och fd riksdagskolleger deltog i firandet. Jag tror Taiwaneserna kände vårt starka stöd. Det är inte Kina som bestämmer vad Taiwan får göra eller inte göra, utan det bestämmer Taiwan själva. 






Regeringen satsar 9 miljarder av våra skattepengar i FN:s "klimatfonder"


2019-09-29

Nyligen presenterade regeringen ett pressmeddelande där man meddelar att man satsar över 9 miljarder av våra skattepengar på FN:s tre olika "klimatfonder" åren 2020-2023. Man skriver att "Sverige fortsätter visa ledarskap i klimatomställningen", och satsningen innebär enligt regeringen en fördubbling (!) jämfört med tidigare.

Sveriges "klimatbistånd" är dock mycket större än så, utöver pengarna till FN satsar vi också på andra sätt. Regeringen skriver att "Sverige är världens största givare per capita till klimatfonderna", men att det totala svenska klimatbiståndet år 2018 uppgick till hela 6,2 miljarder.

Samtidigt som regeringen lägger nio miljarder på detta tillförs rättsväsendet i nästa års budget exempelvis 700 miljoner, och bara någon dryg miljard ytterligare per år de därpå följande åren. Det visar proportionerna.


(Tack till Steget Efter som står för denna bild. Följ @StegetEfter på twitter!)

När det gäller bistånd som fördelas via FN har mycket kritik dessutom framförts för att vi inte har insyn i hur pengarna används och att mycket riskerar att försvinna i korruption. Det är bättre om Sverige själv hanterar sitt bistånd och har kontroll på hur pengarna används och att de når sitt mål.

Att Sverige även i fråga om "klimatbistånd" ska vara "bäst i världen" när det gäller att dela ut svenska folkets skattepengar är ett bevis på att moderaternas förslag om att minska biståndsbudgeten och stärka kontrollen över hur pengarna används är en ytterst god idé. Här finns sannolikt mycket pengar att spara som kan användas till annat utan att vi åstadkommer mindre resultat än vi gör idag.






Möte med Taiwans vice finansminister

2019-09-25

 

Idag hade riksdagen besök av Taiwans vice finansminister Mei-Hua Wang. Det var i anslutning till årets Joint Business Council mellan Sverige och Taiwan. Vice finansministern hade såklart mycket tyngdvikt vid den mycket goda relationerna mellan Sverige och Taiwan när det gäller handel, studentutbyte mm, men det blev också en del nedslag kring oron för vad som händer i Hong Kong. Man märker att det finns en oro för den kinesiska aggressiviteten som tilltagit på senare tid. 





Skriver i Borås Tidning om moderaternas nya biståndspolitik

2019-09-14

I dag skriver jag i Borås Tidning om moderaternas nya biståndspolitik. Den som följer bloggen känner igen det mesta av texten från tidigare blogginlägg. Den något tillspetsade rubriken är dock Borås Tidnings egna, min rubrik var något mer nyanserad, "Moderaterna vill minska biståndet till en mer rimlig nivå".  

Reaktionerna har varit oväntat starka och väldigt positiva, 400-500 reaktioner på sociala medier och en hel del folk som kom fram och gjorde tummen upp eller ville prata om artikeln när Markmoderaterna kampanjade på Skene Marten idag. Det är inte ofta man upplever ett så kompakt stöd för en ordentlig budgetbesparing. Faktum är att jag endast fått några få negativa kommentarer. Den mest överdrivna kom från en Centerpartikollega i Riksdagen, Ola Johansson från Kungsbacka, som skrev så här på facebook (mitt svar under):

Det är märkligt och sorgligt att ett förslag som handlar om att Sverige ska fortsätta vara ett av världens tre mest generösa biståndsländer ska vantolkas med sådana överord. Det är också märkligt att ett tidigare C-kommunalråd inte inser att all politik handlar om att just ställa viktiga behov mot varandra. Det är det politik handlar om, varje dag, året runt. Och jag anser att det är dags att gradera upp den svenska befolkningens behov och gradera ned beståndet till en något rimligare nivå. Där vi alltså fortfarande är ett av de tre mest generösa länderna i världen! 






Moderaterna vill minska biståndet från dagens extremt höga nivå

2019-09-06

Beskedet om att Moderaterna nu vill minska biståndet från dagens internationellt sett extremt höga nivåer till en mer rimlig nivå är välkommet. Det är något jag själv argumenterat för länge, och ett av de förslag jag spelat in till partiet under de pågående budgetdiskussionerna. Moderaterna vill skrota det svenska enprocentsmålet för biståndet. Vårt förslag innebär att det svenska biståndet stegvis ska minskas, och 2024 kommer det att vara 16 miljarder lägre än det skulle varit med dagens sätt att räkna.  Moderaterna vill ha en utgiftsram för biståndet som sträcker sig över fyra år, på liknande sätt som gäller för försvaret, infrastruktur och forskning.

Bakgrunden är att Sverige idag lägger 1% av BNP till bistånd. Detta betyder att biståndet med automatik räknas upp varje år, till skillnad mot alla andra utgiftsposter i statens budget. På 20 år har biståndet tredubblats. För 20 år sedan var försvarsbudgeten tre gånger så stor som biståndsbudgeten. Nu är de ungefär lika stora. I år är biståndet 50 miljarder kronor. Det innebär att Sverige satsar dubbelt så mycket på bistånd som på polisen!

Ytterligare ett problem är att den svenska biståndsbudgeten nu är så stor att det är svårt att hitta vettiga projekt att satsa pengarna på. En stor del pengarna fördelas därför via FN. Det gör det ännu svårare för Sverige att följa vart pengarna tar vägen. Inom FN finns dessutom alltför mycket korruption. Att varje år lägga 50 miljarder till bistånd, utan att det ens finns vettiga projekt att satsa dem på, och där vi vet att mycket försvinner i korruption är helt orimligt. Regeringen vill nu införa en bankskatt för att få råd med försvarsbudgeten, samtidigt som biståndet fortsätter öka varje år utan någon som helst prövning. Det visar hur skev politiken är.

Med vårt förslag blir genomsnittet för de kommande  fyra åren i genomsnitt 42,5 miljarder per år. Vi föreslår en utgiftsram för biståndet på 170 miljarder under åren 2021-2024, vilket skulle motsvara 0,73 procent av bruttonationalinkomsten (BNI). Alltså en bra bit under det nuvarande enprocentsmålet, men väl i linje FN:s millenniemål på 0,7%. Sverige och Norge är idag de enda länderna i OECD som har ett enprocentsmål för biståndet. Sverige är i dag den största biståndsgivaren inom OECD och skulle med vårt nya förslag fortfarande vara den tredje största, efter Norge och Luxemburg. Det är en nivå som dessutom blir lättare att omsätta i vettiga projekt. Allt handlar om att prioritera. Vi ska hjälpa människor i världen, men vi behöver också se till att vi kan prioritera de behov vi har i Sverige. 

Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson utvecklar vår moderata syn på biståndet i denna intervju i Dagens Nyheter igår.

Sverige kan inte vara mest generösa i världen när det gäller bistånd samtidigt som vi är mest generösa i EU när det gäller att ta emot nyanlända. Någon gång måste politikerna våga prioritera den egna befolkningens behov. Fortsätter vi så här finns till slut inga pengar kvar till den välfärd som svenska skattebetalare har rätt att förvänta sig. Moderaternas mycket försiktiga minskning av biståndet är enligt min mining egentligen för litet. Det hade inte varit orimligt att i vart fall för en tid minska biståndet ytterligare och använda pengarna för att klara kommunernas kostnader för de nyanlända. Men detta är ett rimligt steg som borde kunna samla en majoritet i riksdagen.

En fråga som också bör aktualiseras är en rejäl bantning av SIDA. En myndighet som inte verkar ha någon vidare koll på de svenska biståndspengarna.  

 




Kritiken från USA:s president mot statsminister Löfvén är orimlig

2019-07-26

Att USA:s president Trump går till angrepp mot Sveriges statsminister för att han inte lägger sig i en pågående rättsprocess är helt orimlig. Som jag skrev på twitter igår kväll är det inte ofta jag offentligt går ut och försvarar statsminister Löfvén, men denna gång är det på sin plats. (Något som även uppmärksammats i media).

 


I Sverige har politiken ansvaret för att besluta om en fungerande och rimlig lagstiftning om brott och straff, se till att polis och resten av rättsväsendet fungerar och har tillräckliga resurser och bevaka att rättstryggheten upprätthålls genom tillgång till advokat och möjlighet att överklaga en dom. Politiken kan i extrema undantagsfall också besluta om att släppa personer före åtal eller bevilja nåd efter en dom. Men det är som sagt extrema undantagsfall, och det innebär inte att politikerna lägger sig i själva rättsprocessen. Politiker får aldrig gå in i pågående rättsfall och försöka påverka dessa i en eller annan riktning. Vad jag vet är reglerna ungefär desamma i USA, vilket gör Trumps twitterkommentar ännu märkligare. Det är nog bara att konstatera att Trumps angrepp mest handlar om inrikespolitik. 
 
I debatten på sociala medier diskuteras även målsägandens förehavanden och bakgrund och den slappa svenska migrationspolitiken. Helt befogade frågor, men det har inget alls med den pågående rättsprocessen att göra. Det finns också väldigt bestämda åsikter från vissa om att den åtalade rapparen bör frikännas av olika skäl. Hur det går återstår att se. Svenska rättsfall avgörs i domstol, inte genom domar avkunnade på twitter. Andra menar att målsäganden själv borde polisanmälas för misshandel. Jag vet inte om någon gjort detta, men inget utesluter ju att den åtalade rapparen själv gör en motanmälan om han anser det befogat. Detta är sedan återigen en sak för rättssystemet.

Värnandet om rättsväsendets fristående och självständiga roll är centralt i en demokrati. Politiken och rättsväsendet har olika roller och det måste vi vara noga med att respektera. Skulle regeringen eller rent av statsministern aktivt blanda sig i ett rättsfall skulle det (förutom allvarlig kritik från KU eller rent av misstroendeförklaring i riksdagen) sätta en otäck praxis inför framtiden.


Tillägg 27/7: Även den spanska tidningen EeoDario uppmärksammar mitt twitterinlägg:






Oväntat tyst från regeringen om det iranska sjöröveriet

2019-07-24

Att den iranska regeringen låter kommandosoldater firas ned från helikoptrar för att ta över ett svenskägt fartyg som befinner sig på internationelt vatten är inget annat än statsstött sjöröveri eller piratverksamhet. Att fartyget förde engelsk flagg förändrar inte att det ägs av ett av Sveriges större rederier, Stena, och med tanke på det borde väl rimligen den svenska regeringen gjort någon form av officiellt uttalande direkt efter händelsen? Men i stället har det varit helt tyst, bortsett från ett uttalande från en presstalesperson på UD som sagt att det är flaggstaten som folkrättsligt kan agera. Det må så vara, men det hinrar ju inte den svenska regeringen från att framföra en protest till den iranska regeringen eller till ambassadören i Sverige?

Moderaternas utrikespolitiske talesperson, Hans Wallmark, var föredömligt snabbt ute och fördömde handlingen i ett längre inlägg på facebook. Även på Twitter har moderaterna som parti markerat mot Iran.

Jag ställde själv en mycket uppmärksammad fråga på twitter i går eftersom jag tyckte tystnaden från regeringen var anmärkningsvärd. Fyra dygn utan minsta lilla reaktion.



I dag kom så plötsligt lite vaga uttalanden från regeringskansliet, men det handlade mer om att Sverige inte var tillfrågade om att ingå i en skyddsstyrka för att försvara internationellt vatten i det aktuella området för att säkra fartygstrafiken. Märkligt för övrigt att vi inte tagit initiativ själva till deltagande med tanke på hur viktig sjöfarten är för Sverige som nation. Visserligen måste ett sådant deltagande beslutas av riksdagen, men om inte regeringen tar initiativet finns det ju inget att pröva.

Men mer anmärkningsvärt är kanske att vi fortfarande efter snart en vecka ännu inte hört något tydligt och kraftfullt fördömande från den svenska regeringen av det iranska agerandet mot ett svenskägt fartyg. I vart fall har jag inte sett eller hört något.






Minnesstund för folkmordet i Armenien 2015

2019-04-24



Massmorden i det Osmanska riket under första världskriget benämns ofta som Folkmordet 1915. Cirka en miljon armenier mördades, liksom hundratusentals assyrier, syrianer, kaldéer och greker. De flesta dödades under 1915-1916, men morden pågick till 1923. Hos Forum för Levande Historia kan man läsa mer om detta.

I dag höll riksdagen en minnesstund för att hedra dem som dödades eller tvingades fly, och det var ett antal talare på scenen. Ovan min moderate riksdagskollega Arin Karapet, som själv är armenier. Han höll ett mycket engagerat tal på minnesstunden.






Sverige borde föreslå en krigsförbrytartribunal mot IS-terrorister

2019-02-24

Diskussionerna om hur de tusentals gripna IS-terroristerna och deras anhängare ska hanteras har blivit en besvärande politisk fråga. Alternativen i debatten verkar vara att antingen ta svenska IS-terrorister till Sverige och försöka döma dem här, vilket sannolikt till största delen blir utan framgång eftersom svensk terroristlagstiftning inte räcker till och bevisläget för att döma för andra brott är svårt. Eller att låta dem stanna i Syrien/Irak med risken att de till slut släpps fria utan rättegång och  tar sig tillbaka till Sverige utan dom. Inget av alternativen känns lockande.

Jag föreslår i stället att Sverige tar initiativ till att inrätta en krigsförbrytartribunal i det gamla IS-kontrollerade området. Kanske blir det svårt att ha den i Syrien med tanke på regimen där, men varför inte i exempelvis Mosul i Irak? Det borde vara mycket lättare att driva processer på plats, och även att hitta vittnen som kan peka ut skyldiga IS-terrorister, mördare och våldtäktsmän. Straffen bör också bli mer kännbara och bör givetvis avtjänas i irakiskt fängelse. I avvaktan på rättegång kan alla de misstänkta hållas fängslade på plats. EU, USA och FN borde tillsammans kunna bekosta tribunalen och även betala Irak för att hålla de dömda fängslade. Alla länder vinner på om dessa terrorister döms och låses in i stället för att släppas fria, och om Sverige skulle lyckas få med sig EU på förslaget skulle det kunna avlasta många EU-länder, både vad gäller hanteringen av de misstänkta och eventuella rättsprocesser.

Krigsförbrytartribunaler är inget nytt. Vi hade Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget. Haag-tribunalen utredde och dömde skyldiga efter striderna och övergreppen i det blodiga och brutala inbördeskriget i Jugoslavien. För några år sedan besökte jag i samband med en semesterresa Arusha i norra Tanzania där man har en tribunal som hanterar folkmorden och övergreppen i konflikten mellan Rwanda och Burundi (bilden nedan). Och det finns fler tribunaler, här lite information från regeringens hemsida.



En tribunal blir dels ett sätt att skapa rättvisa, det blir ett avslut för de drabbade, det underlättar en framtida fredlig utveckling i ett drabbat område och det blir en tydlig markering från världssamfundet och en varning för framtiden till regimer, grupper och individer som överger att bryta mot folkrätten - rättvisan hinner alltid ifatt.

Jag tycker frågan om en krigsförbrytartribunal i Irak eller Syrien vore en utmärkt sak för Sverige att driva. Det är än så länge mitt eget personliga förslag, men jag kommer till att börja med spela in det till moderaterna.



 

Klandra den ungerska regimen för rätt saker!

2019-02-20

Tonläget mellan socialförsäkringsminister Strandhäll (S) och Ungerns vice premiärminister känns inte särskilt respektfullt för att uttrycka sig nyanserat. Det är klart att Strandhälls utspel på twitter där hon talar om "30-talspolitik" och tydligt anspelar på nazisterna väcker mycket ont blod i Ungern. Och talet om "äkta ungerska barn" saknar ju grund - förslaget omfattar tydligen alla ungerska kvinnor, oavsett etnicitet. Svaret från Ungerns vice premiärminister var samtidigt obegripligt onyanserat. Diskussionen har nu rimligen passerat gränsen för hur man beter sig mellan stater och regeringar inom EU. Båda ministrarna är medskyldiga, men jag skäms som svensk över Strandhälls utspel.



I sak förstår jag faktiskt inte alls kritiken mot Ungern för förslaget som vad jag förstår innebär att ungerska kvinnor som föder ett visst antal barn därefter ska slippa betala skatt. Skillnaden mot andra länder med olika former av stöd och subventioner till familjer med många barn (tex Sverige) blir ganska liten. Och syftet är ju detsamma - man vill underlätta och stimulera ökat barnafödande. Det ungerska förslaget verkar inte heller ha någon etnisk begränsning. Vad jag kunnat utläsa ska förmånerna omfatta alla ungerska medborgare, oavsett etnisk bakgrund. Parallellerna med "30-talet" känns obefintliga. Att premiörminister Orbán sagt att han vill införa detta system för att lösa de demografiska problemen i stället för att ta emot fler invandrare kan man såklart tycka olika om. Men det är knappast 30-tal att stimulera inhemskt barnafödande. 

Påståendet från vänstersidan i Sverige om att Ungern på detta sätt vill tvinga kvinnorna att stanna hemma i stället för att arbeta faller på sin egen orimlighet. Om nu förmånen kvinnorna får är att slippa betala skatt på sina inkomster så förutsätter det ju faktiskt att kvinnorna jobbar när barnen blivit lite större. Annars finns det ju ingen inkomst att skattebefria. Så man kan ju faktiskt säga att förslaget snarare innebär ett incitament för fler ungerska kvinnor att förvärvsarbeta. Alltså ett bra förslag även för jämställdheten.

Utvecklingen i Ungern går tyvärr åt fel håll när det gäller bland annat yttrandefrihet och pressfrihet, och man har fått hård kritik från EU för detta. Nya lagar om medier, domstolar, universitet och icke-statliga organisationer har kritiserats för att underminera demokratin, organisationsfriheten och rättssäkerheten i Ungern. Jag är inte insatt i detaljerna, men vet att mina moderata kolleger i EU-parlamentet är mycket upprörda. Det har nu gått så långt att de svenska moderaterna i EU-parlamentet anser att det ungerska partiet Fidesz inte längre bör få vara med i EPP (EU:s liberalkonservativa och kristdemokratiska grupp).

Man kan kritisera Ungern (och flera andra länder i gamla Östeuropa) för mycket, men just förslaget om ökade förmåner för ungerska kvinnor som föder många barn är knappast något som förtjänar kritik överhuvudtaget. Minister Strandhälls utspel var både ogenomtänkt och olämpligt. Dessutom verkar hon inte ha vetat vad förslaget egentligen innebär. I det läget är det alltid klokare att vara tyst.



 

Och där ändrade UD sin version

2019-02-17

I går kväll ändrade plötsligt UD sin version om vem som kände till vad i historien kring den svenska kinaambassadörens märkliga möte i Stockholm. Utrikesminister Wallström sa ju i TV häromdagen att ingen på UD kände till ambassadörens resa till Stockholm, och beskrev det som hänt som mycket allvarligt. Nu bekräftar UD att det inte stämde, anställda på UD visste tydligen och dessutom fanns det med i ambassadörens officiella kalender, vilket media tidigare avslöjat. Jag tycker en utrikesminister borde vara bättre informerad i frågor som rör Sveriges relation till Kina, inte minst när saken gäller en fråga som är en av de mest infekterade i relationen mellan våra två länder.

Här mina två twitterinlägg om saken, med länkar till artiklarna:





 


Vad händer egentligen på UD?

2019-02-16

Avslöjandet att den svenska ambassadören i Kina skulle ha deltagit i ett hemligt möte i Sverige där kinesiska affärsmän uppmanat den i Kina fängslade Gui Minhais dotter att sluta tala med media - som villkor för att hennes far eventuellt skulle kunna bli frigiven - är en stor skandal i sig. Den svenska ambassadören, Anna Lindstedt, bad Gui Minhais dotter Angela Gui att möta henne och några kinesiska affärsmän på ett hotell i Stockholm. Syftet med mötet var enligt ambassadören att affärsmännen kunde hjälpa hennes fängslade far att bli fri. Dottern har beskrivit mötet på sin egen blogg:

”Den ene affärsmannen sa att min far skulle kunna släppas. Det skulle dock bli en rättegång först, där min far skulle dömas till några års fängelse, innan han kunde åka hem. Men bara om jag lovade att hålla tyst och sluta prata med media. Ambassadör Lindstedt var med på planen”.

UD säger att de inte kände till mötet som ambassadör Lindstedt organiserade. Nu är ambassadören avstängd. ”Hon har agerat utan att informera UD och då har hon agerat felaktigt”, säger Anton Dahlquist, departementets presskommunikatör, till Expressen. Uppgifterna från dottern att ambassadören skulle ha instämt i de kinensiska affärens männens krav på henne är givetvis ännu mer allvarliga, och helt oacceptabla om de stämmer.

Hela händelsen är så allvarlig att Säkerhetspolisen, Säpo, tydligen har inlett en förundersökning om brottet "egenmäktighet vid förhandling med främmande makt".

Och nu kommer fler märkliga uppgifter. TV4 har begärt ut ambassadörens kalender från UD, och den visar att ambassadörens resa till Stockholm var planerad och dokumenterad hos UD. De mail man begärt ut mellan ambassadören och UD (fyra stycken) har samtidigt målats över för att dölja texten av "sekretesskäl", vilket ju i och för sig kan vara helt i sin ordning. Men det gör det också omöjligt att veta om mötet i Stockholm diskuterats eller inte i de aktuella mailen. Samtidigt kommenterar utrikesminister Margot Wallström (S) saken och säger att "Vi hade ingen kännedom om detta i förväg". Kanske är det så.

Men ingen tror ju att ambassadören åkt till Sverige på egen bekostnad. Och svenska ambassadörer har väl rimligen en ganska god kunskap om vad de har för mandat i sitt uppdrag. Hur sannolikt det är att en svensk ambassadör åker till Stockholm från Kina för att arrangera ett hemligt möte på ett hotell bara ett par kvarter från UD utan att UD har någon kännedom alls om saken? Och detta i en fråga som är den allra mest infekterade mellan Sverige och Kina i dagsläget? Och varför skulle ambassadören göra detta på eget initiativ? Frågorna är många. Men mest är hela affären olustig. Att Sverige på detta sätt skulle krypa för Kina är obehagligt, alldeles oavsett vem som bär ansvaret.

 

 

Jag har undertecknat en petition som protest mot Kinas hot mot Taiwan 

2019-01-22

Den 2 januari gjorde Kinas premiärminister Xi Jinping ett uppmärksammat uttalande där han sa att Kina inte kommer att dra sig för att använda våld om det behövs för återföreningen av Kina och Taiwan. Jag och många andra riksdagsledamöter har nu undertecknat nedanstående uttalande som stöd för Taiwan.

On Jan. 2 the Chinese leader Xi Jinping held a speech in which he threatened Republic of China (Taiwan) with force in his call for reunification; “We do not promise to renounce the use of force and reserve the option to use all necessary measures”. As members of the Swedish Parliament and the Swedish-Taiwanese Parliamentarian Association we are disheartened to see Taiwan’s existence as a free and democratic nation is under an existential threat by the People’s Republic of China.

In recent years, China has steadily built up its military power and thereby threatened countries in the Asia-Pacific region, including Taiwan. China´s refusal to relinquish the use of force against Taiwan violates the principle of using peaceful means to resolve international disputes as espoused by the UN Charter as well as negatively impacts peace and stability in the region. Also, by threatening that Taiwan’s only future lies in integration with an authoritarian China, the Chinese leadership disrespects the commitment of the Taiwanese people to freedom and democracy.

We wish to express to the people of Taiwan our sense of urgency to maintain unity and praise the courage of the Taiwanese people in resisting Chinese pressures and protecting their democratic system. We also urge the Swedish government to maintain active relations with Taiwan and call for China and Taiwan to handle cross-strait differences peacefully and on the basis of equality.





 

Nu har jag analyserat läget kring FN-resolutionen om migration  

2018-10-15

Den senaste veckan har en debatt rasat på sociala medier om en FN-resolution om migration och asylmottagande  (Global compact for safe, orderly and regular migration) som Sverige tydligen planerar att underteckna i mitten av december. Även tidningen Metro har skrivit om saken. Hela resolutionen går att ta del av här. Den är mycket omfattande och inte alldeles enkel att läsa, och jag har bara skummat igenom texten. Resolutionen innehåller definitivt en del som ur svensk synpunkt känns märkligt och orealistiskt, exempelvis mer generösa asyl- och migrationsregler, generösare familjeåterförening, lättare för "papperslösa" att få uppehållstilsltånd och lite annat smått och gott. Mycket kontroversiellt är att det föreskrivs att offer för människosmuggling ska få lättare att stanna i landet, det skulle ju rent av uppmuntra smuggelverksamheten. (Objective 10, pt 26h). Det finns även en i mitt tycke kontroversiell text som kan tolkas som begränsning för media att skriva negativt om migration (Objective 17, pt 33c). Det talas också om "kampanjer" för att sprida en positiv bild av migration till befolkningen (Objective 17, pt 33f). Spontant känns det som om en hel del strider mot Sveriges gällande migrations- och annan lagstiftning, liksom grundlagsskyddade yttrande- och pressfrihet. Det är samtidigt svårt att bedöma i vilken mån förslagen skulle förändra svensk rätt, och hur mycket vi redan kan anses uppfylla - många punkter i resolutionstexten är ganska vaga, så som det tydligen ofta brukar vara i FN-resolutioner.

Jag har undersökt lite närmare vad som gäller för denna typ av resolutioner, både i samtal med personal på Utrikesutskottets kansli och kontroll med andra källor. Detta är det jag fått fram:

För det första finns det två typer av FN-resolutioner, resolutioner från Säkerhetsrådet respektive Generalförsamlingen. Säkerhetsrådets resolutioner är bindande för FN:s medlemsstater, medan Generalförsamlingens inte är juridiskt bindande (men däremot möjligen moraliskt bindande för de stater som skriver under). Generalförsamlingens resolutioner brukar betraktas som "rekommendationer" till medlemsstaterna.

Sverige undertecknar en mängd resolutioner i FN, många av dem leder aldrig till några politiska beslut i Sverige. När det gäller vissa viktigare resolutioner i exempelvis Säkerhetsrådet brukar den svenska regeringen samråda med andra partier, men när det gäller resolutioner i Generalförsamlingen verkar det oftast vara en ren regeringsfråga, eller rent av en fråga för ansvarigt departement. Riksdagen röstar inte om FN-resolutioner, det är först om/när en resolution ligger till grund för svensk lagstiftning som riksdagen röstar om den svenska lagändringen. Ett exempel är Barnkonventionen som antogs 1989, men som fram tills förra året inte i sin helhet intagits i svensk rätt (vilket det finns mycket kritik mot eftersom man befarar att det kommer att motverka sitt syfte). Det tog alltså 30 år för denna konvention att bli svenk lag. Det är Sveriges Riksdag som slutligen avgör vilka konventioner som eventuellt ska tas in i svensk lagstiftning och hur detta ska ske, eftersom Riksdagen är lagstiftare.

Den aktuella konventionen planeras att undertecknas i Marocko i början av december av "stats och regeringschefer". Jag konstaterar dock att det finns uppgifter om att både USA och Australien kommer att avstå från att underteckna eftersom de tycker resolutionen går för långt. Det borde få varningsklockor att ringa även i Sverige. Och även om resolutionen alltså inte är juridiskt bindande känns det märkligt att Sverige skulle underteckna en i vart fall delvis kontroversiell konvention om vi endast har en expeditionsregering. En ny borgerlig regering borde enligt min åsikt analysera resolutionen grundligt innan man eventuellt undertecknar den.

Samtidigt är det viktigt att alltså komma ihåg att resolutionen visserligen verkar vara kontroversiell och därmed enligt min mening känns olämplig att underteckna, men den tvingar inte Sverige att ändra sin migrations- och asylpolitik eller någon annan lagstiftning. Den saken råder vi över själva.





UD-skandalen blir allt mer besvärande för Socialdemokraterna  

2018-10-12
 

 


Att 261 formellt sett "opolitiska" tjänstemän på Utrikesdepartementet undertecknat ett brev/upprop till UD:s ledning med starkt politiskt innehåll i form av en "varning" för en ny regering som hotar "regeringskansliets värdegrund" är givetvis helt oacceptabelt i sig och innebär att de som undertecknat visat sig olämpliga att arbeta som opolitiska tjänstemän på ett departement. Regeringskansliets politik och värdegrund styrs såklart av den regering som vid varje tillfälle styr landet, det är inte de "opolitiska" tjänstemännens sak att definiera hur UD ska se på olika frågor.

När det nu också framkommer (bland annat i DN idag, men även tidigare via andra debattörer i sociala medier) att initiativtagarna till denna, i praktiken "namninsamling" mot en ny regering, varit en mindre grupp personer under ledning av en chef med  stark koppling till Socialdemokraterna blir denna skandal allt mer besvärande för Socialdemokraterna.

En ny regering bör granska detta noga och även överväga åtgärder mot de ansvariga. De har uppenbart brutit mot den viktiga principen att tjänstemän på ett departement alltid ska vara lojala mot sittande regering och aldrig ta partipolitiska  ståndpunkter i samband med sitt arbete. Med sitt agerande har man skadat förtroendet för både UD och regeringskansliet. 
Det som hänt är ytterligare skäl att byta regering.
 




Riksdagen högtidlighöll 50-årsminnet av Pragvåren

2018-04-10

 

Pragvåren kallas de händelser i Tjeckoslovakien 1968 som började med att den nye generalsekreteraren i det tjeckoslovakiska kommunistpartiet, Alexander Dubček, började föra en öppnare politik. Pragvåren slutade med att Warszawapakten under ledning av Sovjet invaderade Prag i augusti samma år, för att förebygga att Tjeckoslovakien skulle bryta sig loss från Östblocket. 72 Tjecker dödades och flera hundra skadades under invasionen och uppskattningsvis 300.000 människor flydde Tjeckoslovakien och flyttade till andra europeiska länder.

I dag höll riksdagen en minnesstund med anledning av att det är 50 år sedan Pragvåren. Talman Urban Ahlin höll ett anförande, liksom talmannen i den tjeckiska senaten, Milan Štěch (ovan th) samt av Peter Osuský, medlem av the National Council of the Slovak Republic. Den senare höll ett verkligt brandtal mot kommunismen, och det var befriande att höra. Kommunism och demokrati går helt enkelt inte att förena sade han, och så är det ju.




Äldre inlägg om utrikes- och biståndsfrågor hittar du här!