Blogg mars 2017

Gymnasieelever från Borås på riksdagsbesök

2017-03-31



Den här veckan stannade jag kvar en extra dag i Stockholm för att ta emot två klasser från Sven Eriksonsgymnasiet i Borås som var på besök i riksdagen. Lika kul som alltid att träffa skolklasser!




De svenska hushållen allt mer förmögna - dock inte alla

2017-03-31

Min tidigare arbetsgivare, banken SEB, gör regelbundet en sparbarometer som sammanfattar svenska folkets tillgångar och skulder. I den senaste sparbarometern, för fjärde kvartalet 2016 framkommer att de svenska hushållens brutto- och nettoförmögenhet ökade under det fjärde kvartalet 2016 till nya rekordnivåer. De huvudsakliga orsakerna till uppgången var ökade aktietillgångar och fortsatt stigande bostadspriser. Ökningstaken i dessa var dock något lägre än föregående kvartal.



Hushållens nettoförmögenhet steg under det fjärde kvartalet med 146 miljarder kronor (1 procent) till den nya rekordnivån 14 261 miljarder kronor. Den största delen av ökningen kom från aktierelaterade tillgångar och bostäder även om ökningstakten var lägre än under föregående kvartal. Under det fjärde kvartalet passerade hushållens bruttoförmögenhet för första gången 18 000 miljarder kronor, vilket motsvarar cirka 4 gånger Sveriges BNP. Sedan 1996 har hushållens bruttoförmögenhet fyrfaldigats och ökat med 14 600 miljarder kronor. Bostäder, tjänstepensioner och direktägda aktier stod för majoriteten av ökningen. Hushållen nysparade uppgick till 53 miljarder kronor under fjärde kvartalet vilket är en minskning med 10 miljarder (16 procent) jämfört med föregående kvartal.

Det trendbrott vi såg föregående kvartal med en minskad skuldökningstakt verkar hålla i sig. Under fjärde kvartalet ökade skulderna med 57 miljarder kronor eller 1,5 procent, vilket är samma ökningstakt som tredje kvartalet. På årsbasis sjönk ökningstakten återigen något och noterades vid utgången av det fjärde kvartalet till 6,8 procent. Bostadslånen står för 77,5 procent av hushållens samlade skuldstock. Sedan 1996 har hushållens skuldstock ökat med 2 900 miljarder kronor eller med cirka 351 procent. Hushållens skulder som andel av tillgångarna har under perioden minskat från 25 procent till 21 procent medan skulderna som andel av de disponibla inkomsterna under samma period har nästintill dubblerats från 93 till 181 procent.

"Att hushållens skulder som andel av disponibel inkomst nästintill dubblerats på 20 år är oroande och något man måste hålla under uppsikt. Samtidigt ska man komma ihåg att tillgångarna ökat ännu snabbare och hushållens balansräkning är därmed på aggregerad nivå ganska stark", säger SEB:s privatekonom Jens Magnusson.

I Aftonbladet häromdagen redovisades nyligen en opinionsundersökning. TNS-SIFO ställde frågan ”Ungefär hur mycket har du insatt på konton (totalt på sparkonton, lönekonton och andra konton)?” till 1 037 personer under perioden 16 till 22 januari 2017 på uppdrag av SBAB:

Jag kan inte bedöma om siffrorna är trovärdiga, och egentligen säger detta väldigt lite om hushållens sparande - när räntorna är så låga som idag väljer man kanske andra sparalternativ än bankkonton. Å andra sidan visar ju SEB:s sparbarometer att svenska folket har 3.700 miljarder i ränterelaterade tillgångar (sannolikt främst konton och olika former av räntefonder och obligationsfonder). Och det ÄR oroväckande att så många har så lite pengar sparat. 15% har mindre än 25.000 kronor på banken. (Dessutom är det 13% som "inte vet"). Då har man en väldigt utsatt situation. Det beror säkert på många faktorer, allt från dålig ekonomisk kontroll, överskuldsättning i form av dyra småkrediter men också fortfarande alltför hög beskattning av låga inkomster som gör att sparutrymmet är begränsat. Att underlätta för dem med låga inkomster att spara ihop ett litet sparkapital tycker jag är en av samhällets viktiga uppgifter. Om det blir sämre tider och man blir av med jobbet eller om man blir långvarigt sjuk är ett eget sparkapital ofta skillnaden mellan ekonomisk fattigdom och att kunna fortsätta leva ett normalt liv. Men även om tvättmaskinen eller bilen går sönder är det en trygghet att kunna betala reparationen med egna pengar i sätllet för at tvingas låna.

Alliansens politik med kraftigt sänkt skatt för vanliga löntagare (upp till 20-30.000 per år!) ökade sparutrymmet för många. Det är en politik vi borde fortsätta med i Sverige, i stället för att hela tiden höja skatterna. En befolkning med eget sparkapital skapar ett robust samhälle som klarar att stå emot globala ekonomiska kriser.




Så vill Moderaterna långsiktigt trygga den svenska ekonomin

2017-03-30

I går berättade jag om debattartikeln i Dagens Industri från vår partiledare Anna Kinberg Batra och vår ekonomisk-politiske talesperson Ulf Kristersson. De redogjorde för moderaternas viktigaste fokus när det gäller framtidens stora viktiga reformer för att stärka den svenska ekonomin.

Just nu går det bra för Sverige. Vi har en stark global högkonjunktur, vilket är positivt för ett exportberoende land som Sverige. Men svensk ekonomi är sårbar och högkonjunkturer följs alltid av sämre tider. Det oroar oss att regeringen inte nu, i högkonjunktur, rustar Sverige för sämre tider. Man ser inte heller de stora långsiktiga framtidsproblemen, utan låter högkonjunkturen maskera dessa. Ett minimikrav för att stärka ekonomin är att bygga upp överskott i offentliga finanser och att respektera det nya överskottsmålet.

Moderaterna ser tre huvuduppgifter för att långsiktigt stärka den svenska ekonomin. Förutom att värna om statsfinanserna måste vi klara av integrationen av alla nyanlända och se till att företagandet stärks och jobben blir fler.

Moderaterna sätter nu upp två ambitiösa jobbmål. För det första vill vi halvera jobbklyftan i form av skillnaden i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda. För det andra vill vi att Sverige ska kunna skapa en halv miljon nya jobb till 2025.

Skillnaderna mellan de som är inne på arbetsmarknaden och de som är utanför är för stor. Den största skillnaden finns i dag mellan inrikes födda och utrikes födda. Den klyftan måste bort. De flesta kan och vill arbeta. Då krävs lägre trösklar in till arbetsmarknaden. Nu behövs högre förväntningar på dem som i dag inte jobbar trots att de kan. Utbildningsplikt bör införas för dem utan grundläggande kunskaper samtidigt som vi bör säkerställa att fler går klart gymnasiet.

För att trygga statsfinanserna måste bidragskostnaderna minska. Ständigt ökande bidragsutgifter riskerar att tränga ut välfärdens kärnverksamheter. Därför behövs en ny grundprincip, där man som ny i Sverige får kvalificera in sig i bidragssystemet. Full rätt till svenska förmåner bör man få först när man arbetar eller bor permanent i landet.

Vi planerar också för en stor bidragsreform. Tiden med a-kassa bör kortas och stötta omställning till ett nytt jobb, inte vara en långsiktig försörjning. Men de flesta som lever på bidrag får inte främst a-kassa, utan socialbidrag/försörjningsstöd. En tydlig arbetslinje måste därför gälla även där. Alla kommuner borde kräva av den med försörjningsstöd att man söker och tar jobb i hela landet. Vi vill även införa sänkt skatt på låga inkomster, det vi kallar för "första jobbet-avdrag" för att öka drivkrafterna att arbeta. Dessutom behövs ett bidragstak, så att det alltid lönar sig bättre att jobba än att få bidrag. Om en nyanländ familjs inkomst kan minska när någon börjar arbeta, råder ett allvarligt systemfel.

Sverige är ett av världens mest innovativa länder. Men fler idéer måste kunna bli verklighet i företag som växer mer och anställer fler här. Många företagare vittnar om höga skatter och brist på kompetens, och regeringens politik lägger sten på börda. För varje krona regeringen säger sig satsa på företagande tar man tio tillbaka i skattehöjningar. Sverige ska vara ett land som företag, entreprenörer och huvudkontor flyttar till – inte ifrån. Sverige behöver inte högre marginalskatter utan lägre entreprenörsskatter. Det måste löna sig bättre att skapa jobb och driva företag. Samtidigt måste vi säkerställa att forskningen, infrastrukturen och energiförsörjningen bidrar till att jobb kan skapas i hela Sverige.

Slutligen, en åldrande befolkning sätter ekonomisk press på välfärden. Sverige behöver en ny pensionsreform så att den verkliga pensionsåldern höjs från dagens drygt 63, och så att de som lämnar arbetslivet kan leva på sin pension. Det behövs också stimulanser för att få fler äldre att vilja arbeta lite längre.




Moderaternas utgångspunkter i budgetsamtalen inom Alliansen

2017-03-29

I dags skriver vår partiledare Anna Kinberg Batra och vår ekonomisk-politiske talesperson Ulf Kristersson i Dagens Industri om de moderata utgångspunkterna för den gemensamma Alliansbudget som vi verkar för.

Diskussioner om den praktiska hanteringen av budgetalternativen pågår inom Alliansen. Vi är överens om det centrala - att regeringens politik leder Sverige fel. Och vi har en stor samsyn om vad som behövs i stället, samt att en Alliansregering vore bättre än dagens regering. Det finns numera, efter moderaternas besked om att vi vill ha en gemensam Alliansbudget, även en gemensam insikt om att vi faktiskt behöver göra något NU och inte bara kan sitta på läktaren och vänta på nästa val. Det vi inte är överens om ännu är på vilket sätt vi ska agera i dagsläget, men diskussionerna fortsätter och förhoppningsvis leder det fram till något konkret.

Det hade enligt min åsikt varit mycket värre om vi varit överens om hur vi skulle agera i dagsläget, men inte hade någon samsyn om vilken politik som behövs i stället för dagens. Då hade det varit riktigt illa.




Min varning om järnvägsplanerna besannades

2017-03-29

Under ett antal år nu har jag varnat för att tokhyllningarna från lokalpolitiker, media och intresseorganisationer (såsom exempelvis Västsvenska Handelskammaren) av tanken på en framtida höghastighetsjärnväg Göteborg-Jönköping riskerar att leda till att det inte blir någon järnväg alls i närtid.

I samband med regeringens infrastrukturproposition stod det klart att min oro verkade besannas. Den redan under Alliansregeringen beslutade utbyggnaden av järnväg mellan Mölnlycke och Bollebygd läggs på is och den planerade byggstarten skjuts upp. Och häromdagen kom dolkstöten mot en byggstart i linje med den tidigare planerade. Nu har nämligen regeringen beslutat att prioritera järnvägsutbyggnad i Skåne framför sträckan Göteborg-Borås.

Borås Tidnings ledarsida har hittills envist förespråkat höghastighetståg, men nu verkar man äntligen ha insett det orealistiska att fortsätta denna linje. I gårdagens ledare skriver man att "Den regionala kampen bör fokusera på att bandelen Göteborg-Jönköping inte dröjer i evighet. Om toppfarten dras ned en aning mellan Borås och Göteborg spelar mindre roll".

Med denna skrivning ansluter man sig i praktiken till den moderata linjen som numera (efter bland annat kraftfull argumentation från undertecknad och andra moderata västsvenska riksdagsledamöter) innebär att vi prioriterar regional trafik och en bra järnväg mellan Göteborg och Borås med byggstart i linje med det tidigare beslutet, alltså runt 2020. Vi förespråkar inte ett dyrt höghastighetståg som knappt stannar någonstans, utan en vanlig modern snabbtågförbindelse med stopp i de större orterna längs vägen, samt givetvis vid Landvetter flygplats. Detta är numera också den linje som Västra Götalandsregionen och berörda kommuner längs vägen förordar.

Idag medför regeringens nya linje i stället totalt kaos där ingen av de inblandade aktörerna verkar veta ens vad som ska byggas eller när det ska ske. Exempelvis läser jag i Lantmäteriets tidning att man "förbereder för höghastighetståg mellan Mölnlycke och Bollebygd". Detta trots att regeringen själva säger att "det kan bli aktuellt med lägre toppfart" (än 320 km/h) just mellan Göteborg och Borås. Samtidigt som regeringen i andra sammanhang talar om "höghastighetståg". Förvirringen är närmast total.


Tänk om politiker, media och intresseorganisationer lyssnat på varningarna och inte låtit sig förledas av de orealistiska planerna på höghastighetståg. Då hade vi redan varit igång på allvar med förberedelserna för att sätta spaden i jorden för den första delsträckan inom ett par år.




Sverige sämst i OECD på att få invandrare i arbete

2017-03-28

I boken "Massutmaning" redovisar Tino Sanandaji även skillnaderna i sysselsättningsgap mellan inrikes och utrikes födda i olika länder. Han konstaterar att Sverige kombinerar OECD:s största flyktingmottagning med OECD:s sämsta arbetsmarknadsintegration. Inget annat OECD-land hade 2015 större skillnad än Sverige mellan inrikes och utrikes födda. Skillnaderna syns i nedanstående figur (från sidan 59 i boken).



Behovet av en förändrad integrationspolitik är uppenbarligen stort. Men för egen del är jag inte så säker på att Sveriges bottenplacering bara beror på politiken. Det finns rimligen ett samband mellan det stora mottagandet och svårigheten att få nyanlända i arbete. Vi har helt enkelt tagit emot betydligt fler än arbetsmarknaden klarar av att svälja. Att bara förändra integrationspolitiken lär därför inte lösa situationen. Vi behöver skapa ett regelverk för en långsiktigt hållbar migrationspolitik.




Fakta om sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda

2017-03-27

Moderaterna presenterade i helgen två viktiga sysselsättningspolitiska mål. Det ena är att halvera skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikesfödda fram till år 2025. Det andra är att det behövs 500.000 nya jobb under samma tid. Både Lars Calmfors som är ordförande i Arbetsmarknadspolitiska rådet och Harry Flam som är ordförande i finanspolitiska rådet säger i Dagens Nyheter att de två moderata målen är bra, och tillägger att ett mål för sysselsättning är bättre än S-MP-regeringens mål om "Europas lägsta arbetslöshet 2020", eftersom det senare målet är lätt att manipulera (genom att helt enkelt minska storleken på arbetskraften genom exempelvis förtidspensioneringar, min anm). Regringen kommer för övrigt enligt en samlad expertkår inte att ha en rimlig chans att nå sitt mål.

Hur ser då skillnaden ut när det gäller andelen förvärvsarbetande som är inrikes respektive utrikes födda? Detta är en av de saker forskaren Tino Sanandaji redovisar i sin nya bok "Massutmaning" som han presenterade i riksdagen nyligen efter inbjudan av mig och Staffan Danielsson (C). Så här ser skillnaderna ut i tabellform, där även de utrikes födda delats upp efter om de är födda i Wuropa eller utanför Europa:



Man kan mätta det aktuella "gapet" på olika sätt, exempelvis sysselsättningsgrad eller förvärvsfrekvens. Sanandaji använder måttet "förvärvsfrekvens", som han menar ligger något närmare andelen i "riktiga jobb" än SCB:s andra begrepp "sysselsättningsgrad" som även inkluderar deltagande i vissa arbetsmarknadspolitiska program med lönebidrag och anställningsstöd, anställning hos Samhall, bidrag för att starta eget osv. Sysselsättningsgraden visar en något mindre skillnad mellan utrikes och inrikes födda än den som syns när man jämför förvärvsfrekvens. Men hur man än räknar blir gapet mellan inrikes födda och utrikes födda besvärande stort. Och inget av måtten innebär att man kan försörja sig själv. Situationen är med andra ord ännu värre än dessa figurer visar (vilket Staffan Danielsson tidigare redovisat i form av en RUT-rapport som jag tidigare kommenterat på bloggen).

I sin bok skriver Sanandaji att andelen som förvärvsarbetar har ökat i samtliga grupper, men eftersom ökningen varit ungefär lika stor har inte gapet minskat. Invandrares arbetsmarknadsintegration har stabiliserats på en låg nivå. Även om de som kommer till Sverige gradvis ökar sitt arbetskraftsdeltagande i takt med att de lär sig svenska och kommer in på arbetsmarknaden så kommer det hela tiden nya invandrare som fyller på arbetskraften. Samtidigt lämnar de invandrare som kommit i arbete efterhand arbetsmarknaden och går i pension. I siffrorna ingår både högutbildade och lågutbildade. Högutbildade och de som varit här länge klarar sig något bättre, men inte tillräckligt bra för att kompensera för lågutbildade och nyanlända. Det har helt enkelt uppstått en jämvikt där gruppen utrikes födda som helhet har en lägre förvärvsfrekvens som inte förbättras över tid.

I denna graf ser man hur andelen utrikes födda i arbete minskade kraftigt under 1990-talskrisen och därefter endast återhämtat sig långsamt, medan inrikes födda är tillbaka på de höga siffrorna runt 90% som gällde 1990.

Man ser också att under Alliansåren ökade andelen utrikes födda i arbete något (trots tappet under finanskrisen). Men ökningen från 2006 till idag är ändå, som jag påpekade i gårdagens blogginlägg, mycket blygsam. Att ett ökat antal utrikesfödda kommit i arbete har inte gjort att andelen i arbete ökat mer än marginellt.

Ska Sverige klara välfärden och pensionerna måste vi helt enkelt öka andelen utrikesfödda i arbete. Det är en mycket svår uppgift som kräver kraftfulla reformer. Allt från utbildningssystem till bidragstak och lägre skatter på arbete, men även effektivare matchning, lägre kostnader för att anställa och generellt sett bättre företagsklimat. Personligen tror jag dessutom att en av åtgärderna måste vara att inte hela tiden fylla på med stora mängder nya utrikesfödda i arbetskraften innan vi löst den situation vi redan har. Det är en kontroversiell fråga såklart, men verkligheten talar sitt tydliga språk.




Inte hållbart att försöka lösa arbetskraftsbrist med asylinvandring

2017-03-26



Ovanstående är från SVT TextTV idag. Texten antyder att Sverige kan lösa sin arbetskraftsbrist genom asylinvandring. Men det är rent matematiskt inte en framkomlig väg.

Att 244.000 utrikesfödda kommit i arbete de senaste nio åren är givetvis positivt. Mycket beror på Alliansens arbetslinje, vi såg redan efter några år i regeringsställning att antalet utrikesfödda i arbete ökade. Men andelen utrikesfödda i arbete ökade väldigt lite. Samma gäller idag. Att fler kommer i arbete beror främst på att så oerhört många fler kommer hit. I andel av de utrikesfödda är det däremot fortfarande långt mindre andel som är i arbete än i den inrikesfödda befolkningen. Och skillnaden har legat ganska stabilt under flera decennier.

Om 400.000 utrikesfödda tillförts arbetskraften under nio år och endast 244.000 av dem (knappt 62%) kommit i någon form av arbete är det med andra ord 156.000 som inte kommit i arbete. Det motsvarar drygt 38%. Detta ska jämföras med att inrikes födda har en sysselsättningsgrad på runt 90%. Att försöka lösa svensk arbetskraftsbrist med att ta emot asylsökande är helt enkelt inte en fungerande och hållbar lösning. För 24 personer som kommer i arbete kommer alltså ytterligare 15 personer i arbetsför ålder som ska försörjas av oss andra. Rent ekonomiskt blir det helt enkelt Ebberöds bank. Man kan ju naturligtvis hoppas att svenska politiker kommer på en revolutionerande lösning för att få mycket större andel av de nyanlända i arbete. Fast jag är tyvärr skeptisk, inget annat land har lyckats med det.

Det kan naturligtvis finnas andra skäl att ta emot asylsökande, exempelvis rent humana. Min poäng är bara att det bevisligen inte är ett hållbart sätt lösa framtidens arbetskraftsbehov. (Arbetskraftsinvandring av välutbildade människor är däremot något helt annat. Den möjligheten får inte förstöras av klåfingriga vänsterpolitiker.)

Måste också i förbigående kommentera påståendet att "den stora 40-talistgenerationen har börjat lämna arbetsmarknaden". Det är helt enkelt inte korrekt. 40-talisterna är idag mellan 67 och 77 år. De allra flesta av dem har lämnat arbetsmarknaden för länge sedan. I dag står 50-talisterna på tur att gå i pension. Och de är mycket färre än 40-talisterna. Nästa stora demografiska kris kommer när min egen 60-talistgeneration börjar gå i pension. Och vi är många!




Moderat Sverigemöte med stark framtidstro

2017-03-24



I helgen samlas tusentals moderater, många av dem kommunpolitiker, till Sverigemötet i Karlstad. På bilden ovan tv invigningstalar partisekreterare Tomas Tobé. Högra bilden är från ett ekonomiskpolitiskt seminarium och workshop som jag deltog i under ledning av Ulf Kristersson, min vice utskottsordförande i finansutskottet och även moderaternas ekonomisk-politiske talesperson.

Medias fokus ligger såklart på de olika förslagen till hur Alliansen ska kunna stoppa regeringens många skadliga förslag. Samt givetvis på det (onödigt) svaga opinionsläget för moderaterna. Självklart talas det mycket om detta även bland deltagarna på Sverigemötet, men den mesta energi läggs trots allt på de politiska förslag som moderaterna kommer att gå till val på 2018. Och hur tråkigt det än må vara för våra politiska motståndare och media så är faktiskt stämningen god och vi har en stark framtidstro för vårt parti. Vi moderater har genom åren varit vana vid att periodvis arbeta i motvind, men vi gör nu det vi är övertygade om är rätt för Sverige. I längden brukar det trots allt löna sig. Och framförallt kan man se sig själv i spegeln och säga att man försökte förändra saker till det bättre i stället för att bara sitta på läktaren.




Moderaterna låste (äntligen) upp dörren för demokratin

2017-03-23

Moderaternas tydliga besked är att vi vill att Alliansen lägger fram en gemensam budget som vi hoppas ska få majoritet i riksdagen och som då skulle stoppa regeringens skadliga politik. Beskedet har ju rört om ordentligt i den politiska världen. Tyvärr har (hittills) övriga Allianspartier varit tveksamma eller rent avvisande till förslaget. Inte minst för att det i dagens parlamentariska läge måste bygga på Sverigedemokraternas stöd.

Men nu händer något intressant. Centerpartiet (som hittills kanske varit allra hårdast i sitt motstånd att lägga fram en Alliansbudget som kräver SD:s stöd för att vinna i riksdagen) vill nu i stället bryta ut viktiga delar ur regeringens budget för att stoppa de mest skadliga förslagen. Förslaget är inte oproblematiskt, och tidigare år har C varit helt avvisande till att bryta ut delar ur budgeten. Men det är i grunden positivt att även Centerpartiet nu vill göra något konkret åt regeringens skadliga politik i stället för att bara kritisera den. Möjligen kan man fundera över varför det är okej att bryta ut viktiga centrala delar ur regeringens budget med SD:s aktiva stöd men däremot inte är okej att lägga fram en hel Alliansbudget med samma SD-stöd? Jag tror de flesta har svårt att se den principiella skillnaden.

Centerpartiets förslag är dock problematiskt av andra skäl. Sverige har sedan länge ett finanspolitiskt ramverk som partierna hittills i allt väsentligt ställt upp på. Detta bygger på att regeringen lägger sin budget som en helhet, där inkomster och utgifter hänger ihop. Om riksdagen bryter ut en inkomstökning (skattehöjning) ur budgeten innebär det att den inte längre håller ihop, utgifterna blir större inkomsterna. Att riksdagen beslutar om en budget i obalans vore ytterst olyckligt. Om det däremot möjligen är förenligt med ramverket att bryta ut inkomstökningar om man samtidigt tar bort lika stora utgifter är något man givetvis kan fundera över. Men även om vi skulle välja den vägen innebär det att vi sätter en ny praxis, där varje framtida svensk regering riskerar att riksdagen bryter ut delar av budgeten. Innan man tar ett sådant dramatiskt steg krävs noggrann analys och eftertanke.

(Vissa påpekar att S-V-MP faktiskt vi ett tillfälle bröt ut en skattesänkning ur Alliansens budget med SD:s stöd. Men detta försvagade inte budgeten utan förbättrade resultatet. Därmed fick det inte lika dramatiska effekter, även om det självklart bröt mot en tidigare princip i Sveriges riksdag).

Från moderat sida föredrar vi att lägga fram en komplett Alliansbudget. Om den får riksdagens stöd vet vi att budgeten hänger ihop och går att regera på. Det ger också möjlighet till större förändringar och viktiga satsningar (tex polis och försvar) än om vi bara stoppar de allra värsta förslagen från regeringen. Om Alliansen ändå ska presentera en gemensam valplattform före valet 2018 kan vi ju lika gärna lägga fram mer av vår gemensamma politik i en gemensam budget redan till hösten?

Ett annat argument för en komplett Alliansbudget är riskerna för en regeringskris. Oavsett om riksdagen röstar igenom en hel Alliansbudget eller bara stoppar ett antal centrala förslag i regeringens budget så finns såklart möjligheten att S-MP-regeringen avgår. Att man skulle utlysa ett extraval våren 2018, bara ett halvår före ordinarie val känns mindre sannolikt. Det mest sannolika är antingen att S-MP-regeringen väljer att regera vidare trots att riksdagen stoppat hela eller delar av deras budget, eller att man väljer att avgå och låta Alliansen ta över fram till valet 2018. Om det sistnämna händer vore det mest stabila för landet om det också fanns en framröstad Alliansbudget som bas för en ny regering. Då kan Alliansen rimligen regera i minoritet på ett fungerande sätt fram till valet i september 2018.

Oavsett var Alliansen kommer att landa är det ändå positivt att flera partier nu inser att vi måste göra något aktivt i stället för att bara kritisera regeringens ekonomiska politik och sedan sätta oss på läktaren och i låta regeringen hållas. Det enda säkra sättet att definitivt stoppa regeringens skadliga ekonomiska politik är att riksdagen röstar igenom en bättre budget. Det näst bästa är såklart om man på ett fungerande och ansvarsfullt sätt i vart fall kan stoppa de allra värsta förslagen. Det är något vi nu måste analysera. Alliansen har en samsyn om att regeringens politik är skadlig och vi har i många frågor en gemensam grundsyn på vilken riktning vi tycker politiken skulle gå. Nu ska vi bara hitta det bästa sättet att driva igenom detta.

Moderaterna öppnade dörren för en ökad aktivitet från Alliansens sida, och därmed för ökad demokrati. Nu följer andra efter. Jag är övertygad om att väljarna i längden kommer att uppskatta detta.




Offentlig utfrågning om framtidens Public Service

2017-03-23



I dag har jag ägnat förmiddagen åt att lyssna på Kulturutskottets offentliga utfrågning om framtidens Public Service. En mycket välfylld förstakammarsal i Riksdagen lyssnade på bland annat medieforskare, mediedebattörer, kulturministern och de tre VD-arna för SVT, SR och UR. Det kom även ett antal frågor från Kulturutskottets ledamöter.

Det mest slående var att samtliga talare uppenbarligen värnar starkt om dagens public service och närmast tävlade om vem som hade flest argument om förträffligheten hos public service. Det hade varit intressant om det förekommit någon enda kritisk forskarröst eller debattör bland talarna.

Det var också intressant att i stort sett alla talare talade sig varma för Public Service med argumentet att SVT/SR/UR står för saklighet, opartiskhet och för "oberoende faktagranskning". Kulturministern Alice Bah Kunke (MP) sa exempelvis i sitt anförande att "Public Service måste stå bortom den politiska sfären, det får aldrig råda några tvivel om att Public Service står oberoende från politiken".

Jag delar talarnas åsikt om hur det borde vara med opartiskheten och sakligheten. Tyvärr kan jag konstatera att verkligheten ligger väldigt långt från detta. Gång efter gång avslöjas hur medarbetare hos SVT och SR uppenbarligen har en politisk agenda och väljer ut debattörer och "röster på stan" med tydlig politisk vänsterkoppling. Exemplen på senare år är så otroligt många att det omöjligen kan vara en slump. I längden hotar det kraftigt förtroendet för Public Service. Detta är något som måste beaktas i Public Service-kommitténs fortsatta arbete med det nya sändningstillståndet, där jag personligen tror att man i vart fall måste vässa Granskningsnämndens arbete och mandat när det gäller granskningen av opartiskhet och saklighet.




Oroande möte med Småkom

2017-03-22

I dag hade jag och några andra moderater ett möte med Småkom, en samverkansorganisation för mindre kommuner (under 13.000 invånare). I min egen valkrets finns ju flera av dessa kommuner - Bollebygd, Vårgårda, Herrljunga, Tranemo och Svenljunga. Faktum är att endast tre av kommunerna - Borås, Mark och Ulricehamn är större än gränsen för en "småkommun".

Småkoms delegation bestod av ordföranden Peter Lindroth (S), vice ordföranden Ann-Sofie Alm (M), ledamoten Patrik Persson och sekreteraren Hilkka Eskelinen.

Vi pratade om många frågor, allt från bostadsförsörjning och postservice till att statliga myndigheter som arbetsförmedlingen och försäkringskassan försvinner från många orter. Det blev också allvarliga samtal om den ekonomiska hot mot småkommunerna kommande år.

* Problemen med bostadsförsörjning hänger samman med regler som föreskriver kraftiga nedskrivningar av nybyggda hyreshus på mindre orter eftersom man generellt menar att "marknadsvärdet" är lägre än nyproduktionskostnaden. Detta betyder att kommunala bostadsbolag tvingas göra omedelbara nedskrivningar av nya bostäder, vilket slår hårt mot resultatet och gör att många kommuner inte har råd att bygga nytt. Karlsborgs kommun har vägrat att göra denna nedskrivning eftersom man anser att schablonreglerna är orimliga och att ett fullt uthyrt hyreshus har ett bra värde och inte behöver skrivas ned. Man har fått revisorernas godkännande. Mycket intressant och kanske något för andra kommuner att ta efter?

* Vi diskuterade även Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans roll i mindre landsbygdskommuner där man tagit emot stora mängder nyanlända. Det är helt avgörande att få dessa människor i utbildning och arbete. Det är då ytterst olyckligt att lägga ned Arbetsförmedlingens kontor på dessa orter. Detta kommer direkt att slå mot integrationen.

* Vårt längsta samtal rörde kommunernas ekonomi de kommande åren. Många avfolkningskommuner har tagit emot stora mängder nyanlända, och därmed kunnat fylla sina tomma bostadshus. På kort sikt har detta varit en lysande affär för kommunerna, vilket inte minst en artikel i Dagens Samhälle idag visar. De svenska kommunerna gjorde rekordöverskott förra året, 21,5 miljarder, och vinnarna är de kommuner som tog emot flest nyanlända. Problemet är bara att statens pengar bara täcker kostnaderna för de första två åren. Därefter bär kommunerna hela ansvaret för försörjning, boende och utbildning mm. Jag har länge varnat för framtida effekter av detta. Man ser nu redan i en del kommuner att kostnaderna för försörjningsstöd ökar kraftigt. Och mycket värre blir det nästa år och de kommande 2-3 åren när alla nyanlända går över till kommunernas ansvar. Med tanke på att så få kommer i egen försörjning är prognoserna mycket illavarslande. För små kommuner väntar en mycket svår ekonomisk situation kommande år. Och alla inser nog vilken effekt detta får på invånarna. När man inser vilka påfrestningar den egna lilla kommunen drabbas av till följd av det procentuellt sett enorma mottagandet av nyanlända riskerar främlingsfientlighet och sociala motsättningar samtidigt att öka. Bilden Småkom målade upp var allt annat än positiv, och oron var densamma oavsett ledamöternas politiska hemvist.




Ungdomarna borde klandras - inte Marks kommun

2017-03-21

I dag finns denna artikel i nätupplagan av Borås Tidning. Så här inleds artikeln:

"Barnen på HVB-hemmet utelämnades att övernatta på tågstationen och fick inte stänga dörren vid besök. Nu riktar Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, allvarlig kritik mot socialnämnden i Marks kommun.

Det är på ett HVB-hem som kommunen driver som händelserna ska ha ägt rum. Barn under 18 år har blivit utelämnade att sova på en tågstation eftersom personalen på HVB-hemmet inte har velat hämta dem."

Det Borås Tidning "glömmer" att berätta är att det handlade om ett boende för ensamkommande asylsökande ungdomar i övre tonåren. Ett boende som varit mycket oroligt med många konflikter. Ett boende där man satt upp tydliga regler för vad som gäller och där ungdomarna visste tydligt att de inte kan ta sista bussen till annan ort och sedan förvänta sig att bli hämtade av personalen. Nattetid är för övrigt personalen mindre av naturliga skäl och kan rimligen inte använda sin arbetstid åt att lämna boendet för att bedriva taxirörelse. I det aktuella fallet hade ungdomarna åkt iväg till Borås för att besöka en moské på kvällen, trots att man visste att man inte kunde ta sig hem. Man bröt alltså mot HVB-hemmets regler. Lidandet för ungdomarna att tillbringa en natt inomhus på stationen i Kinna var tydligen så stort att kommunen nu får en varning från inspektionen för vård och omsorg. Ivo menar att "socialnämnden äventyrat barnens trygghet och säkerhet på ett allvarligt sätt genom att låta dem tillbringa natten på tågstationen". Min tro är att dessa ungdomar som tidigare tagit sig över halva jordklotet till Sverige, klarar en natt på stationen i Kinna utan alltför allvarliga men för livet. Om det är någon som skulle straffas för det inträffade är det väl i så fall ungdomarna själva. Vad jag kan förstå hade de tidigare satt i system att "missa bussen" för att i stället bli hämtade av personalen.

I artikeln står även att ungdomarna tvingats ta emot besök med "öppen dörr". Jag misstänker att det var av rena säkerhetsskäl. Den som tror att HVB-hem är ett "gulligt litet dagis för småbarn" vet inte vad de talar om. HVB-hem kan vara av flera slag, både boende för ensamkommande barn och unga och hem för placerade tonårsungdomar med allvarliga sociala problem. Ett av kommunens HVB-hem för ensamkommande blev mer eller mindre sönderslaget och fick renoveras för miljoner när man avvecklade verksamheten för ensamkommande barn (något jag berättat om på bloggen tidigare). På ett annat HVB-hem i kommunen blev personalen knivhotad i samband med en rymning i november förra året. I söndags berättade Borås Tidning att "mannen som var i 18-årsåldern" dömdes till 14 dagars (!) fängelse.

Andra tidningar som skriver om det aktuella IVO-fallet (och berättar en större del av sanningen) Svenska Dagbladet, GT och SVT Nyheter Väst. Som synes presenterar man nyheten på väldigt olika sätt, men gemensamt är att kommunen beklagar och ber om ursäkt. Jag förstår att man måste agera så, men i grunden är det helt orimligt.

Om det anses klandervärt att HVB-hem upprättar tydliga regelverk och påföljder om man bryter mot dessa så är Sverige mycket illa ute. Om inte samhället uppfostrar dessa ensamkommande ungdomar lär ju ingen annan göra det. Kommuner som försöker styra upp ungdomarna borde få beröm i stället för att klandras.




Två alarmerande artiklar om framtidens energiförsörjning

2017-03-20

I dag finns två alarmerande artiklar i Dagens Industri:





I den ena artikeln varnar Svenska Kraftnäts nya VD för stora påfrestningar på energinäten när fyra kärnkraftreaktorer måste stängas på grund av olönsamhet. (Ett av skälen till detta är höjda skatter och kostnader som dagens regering drivit fram, även om moderaterna mfl lyckats få igenom att den nyligen införda effektskatten ska trappas ned och avvecklas under de kommande 2-3 åren). I den andra artikeln varnar Fortum för att vattenkraften hotas på grund av orimlig miljölagstiftning. Detta har varit känt i flera år nu, men regeringen verkar inte bry sig.

Så samtidigt som vi ska fasa ut oljan av klimatskäl stänger vi kärnkraftverk och stänger ned vattenkraftverk. Frågan är hur ett energiberoende land som Sverige, med både elintensiv industri och kallt klimat, ska klara framtidens energiförsörjning? Ännu ett område där Sverige är farligt ute och där regeringen uppvisar ett skrämmande ointresse.




Är verkligen isolering av SD Sveriges viktigaste politiska fråga?

2017-03-20

Som jag varnade för i mitt blogginlägg den 23/1 medförde moderaternas nya linje rörande Sverigedemokraterna inga snabba opinionspoäng (som vissa uppenbarligen hade väntat sig). I stället blev det ett rejält opinionstapp. Lite kan väl skyllas på den något taffliga kommunikationen av vad moderaternas nya linje egentligen innebär. Men i ett politiskt landskap och medialandskap där alla partier under decennier tävlat om vem som kan vara mest högljudd när det gäller att kalla SD för rasister, fascister eller rent av nazister är det inte så konstigt om en del moderater drar öronen åt sig när vi inte längre ställer upp på att isolera detta folkvalda parti i Sveriges riksdag. Vi har även från moderat sida bäddat för det själva genom att stundtals vara med i kören av fördömanden av SD.

Personligen är jag faktiskt lite stolt över att vi är det första partiet som bryter mot det odemokratiska beteendet att försöka isolera och demonisera ett folkvalt parti. Taktiken att motarbeta SD:s tillväxt genom att försöka frysa ut partiet och klistra på det etiketter som varit uppenbart osakliga har ju inte direkt varit framgångsrik. Det borde såväl media som övriga partier inse. Det enda rimliga sättet om man vill bromsa SD:s tillväxt är enligt min åsikt att granska partiets politiska förslag, ställa dem mot andra partiers, peka på de brister man menar att deras sakpolitik innebär och tvinga dem ta ansvar. I stället har politiken och media samfällt ägnat all kraft åt demonisering som bara leder till SD:s fortsatta tillväxt. I såväl Danmark, Norge och Finland har man genom att släppa in främlingsfientliga eller populistiska partier i "värmen" (till och med som en del i regeringsunderlaget) krympt dem dramatiskt. Jämfört med detta är det ett mycket litet steg att sluta isolera och demonisera SD och tala med dem som med alla andra partier i Sveriges demokratiskt valda riksdag.

Jag är övertygad om att historien kommer att ge moderaterna rätt och att vi gör en insats för Sverige genom att bidra till att ta av SD "offerkoftan" och därmed motverka att man får en massa sympatier av människor som egentligen sympatiserar med andra partier.

Jag är också övertygad om att ganska många egentligen tycker det är ganska självklart att ett oppositionsparti försöker få igenom sin egen sakpolitik i riksdagen och att detta är överordnat frågan om att till varje pris isolera ett annat oppositionsparti. Att till varje pris isolera SD kan omöjligen vara Sveriges viktigaste politiska fråga. Ett parti som låter motståndet mot ett annat oppositionsparti vara överordnat alla andra politiska frågor uppträder totalt oansvarigt mot landet och förtjänar faktiskt inte en enda röst. Varför ska man rösta på ett parti som frivilligt sätter sig på läktaren i fyra år?

Att vi moderater drabbas av ett opinionstapp är såklart ett högt pris. Men jag är övertygad om att det kommer att se bättre ut i valet 2018 än vad dagens siffror visar. Sunt förnuft och ansvarstagande kommer att belönas i längden, och när krutröken lagt sig kommer moderaterna att framstå som de enda som (äntligen) hade modet att bryta en destruktiv politisk agenda och göra det som är bäst för landet. Alternativet hade varit att fortsätta att passivt se på när dagens vänsterregering stegvis förstör landet, utan att ens försöka göra något åt det. I längden hade det varit totalt ointressant att vara politiker i ett sådant parti, då hade det varit bättre att ägna sin tid åt något annat.

När det blir uppenbart för alla att moderaterna inte förespråkar regeringssamverkan med SD och att vi står stadigt i våra egna grundvärderingar och aldrig skulle kunna kompromissa bort dessa, då tror jag många vilsna moderater kommer att återvända. Problemet idag är resten av Alliansen, där framförallt Liberalerna och Centerpartiet uppenbarligen föredrar läktaren framför att göra något konkret åt dagens skadliga politik. Det oroar mig mycket när jag tänker på hur den politiska kartan kan komma att de ut efter nästa val. Vill L och C sitta på läktaren i ytterligare fyra år?




Första mötet med den parlamentariska Public Service-Kommittén

2017-03-18

Denna vecka drog den parlamentariska Public Service-kommittén igång sitt arbete. Bland annat fick vi en grundlig genomgång av den tidigare utredningen under Alliansregeringen om hur TV-avgiften skulle kunna reformeras. Den gången blev det inget konkret förslag, främst på grund av att det fanns lite olika politiska ingångar i frågan. Dessutom fungerade på den tiden systemet hyfsat väl. Men efter att det får något år sedan kom en dom som stoppade uttag av TV-licens från den som endast såg TV i sin dator ställdes hela frågan på sin spets och alla inser att dagens modell med apparatstyrd TV-licens inte längre är hållbar med den allt snabbare tekniska utvecklingen. Och nu är alltså en ny utredning igång som ska försöka lösa problemet.

Utredningen ger oss också en djupare kunskap om alla frågor kopplade till Public Service (Alltså SVT, UR och SR), och det ska bli intressant att ta del av detta.

Utredningens direktiv är fastställda av regeringen. På regeringens hemsida beskrivs uppdraget så här:

"En parlamentarisk kommitté ska analysera villkoren för radio och tv i allmänhetens tjänst och föreslå nödvändiga förändringar för att skapa fortsatt goda förutsättningar för verksamheten. Kommitténs uppdrag är att föreslå ett långsiktigt hållbart och solidariskt finansieringssystem för radio och tv i allmänhetens tjänst. Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2017.

Utgångspunkten är att Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB ska ha finansiella förutsättningar att utveckla en oberoende verksamhet med hög legitimitet, kvalitet och relevans i det moderna medielandskapet.

Kommittén ska bland annat
•analysera möjliga alternativa finansieringssystem med utgångspunkt i de särskilda krav och mål som finns för systemet med radio och tv i allmänhetens tjänst,
•ta fram ett konkret förslag för finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst där insamlade medel även i fortsättningen hanteras åtskilda från övriga medel på statens budget,
•ta ställning till om det är hushåll eller individer som ska vara betalningsskyldiga och om det är lämpligt att införa en differentiering av betalningsskyldigheten, och
•ta ställning till om betalningsskyldigheten även fortsättningsvis ska knytas till innehav av viss mottagningsutrustning och hur den i så fall ska definieras.

Från moderat sida hade vi gärna prövat möjligheten att finansiera Public Service via statsbudgeten i stället för med TV-licens. Påståendet att just Public Service skulle ha ett speciellt behov av långsiktigt garanterade intäkter känns lite märkligt. Det finns många verksamheter som är viktiga i statens budget, exempelvis Försvaret, Polisen, forskningen och infrastrukturen. Dessa verksamheter får sina intäkter prövade regelbundet i statens budget i form av långsiktiga fleråriga beslut. Vi ser inget problem att långsiktigt öronmärka pengar även till Public Service via statsbudgeten. Men tyvärr ingår inte denna möjlighet i utredningens uppdrag, och det innebär att vi får stödja det bästa förslaget av dem som återstår. Mer om detta framöver.




Är det verkligen bättre om riksdagsledamöter reser dyrt än billigt?

2017-03-16

Till att börja med. Jag försvarar inte brott mot regelverk. Jag har själv inget årskort på vare sig tåg eller flyg. Och jag har inga egna bonusinköp att begära rättelse för.

Men när jag följer upprördheten i media över att riksdagsledamöter köpt måltider på tåget för sina bonuspoäng kan jag inte längre vara tyst. Detta är den tramsigaste debatt vi haft på länge! Att utmåla riksdagsledamöter som "fuskare" för att man använder bonuspoäng för att exempelvis köpa en måltid på tåg eller flyg är riktigt lågt, och dessutom okunnigt. Och när man till och med skriver att riksdagsledamöter "snyltar på skattebetalarna" har man helt missuppfattat vad frågan gäller. Att utnyttja bonuspoäng innebär inte att skattebetalarna får en kostnad. Bonuspoäng är inte detsamma som "riksdagens kreditkort" som vissa verkar tro. Om poängen inte används förfaller de utan värde.

En riksdagsledamot har rätt att begära ett dyrt guldkort på SJ. Då ingår mat på resorna, och ingen förmånsbeskattning sker. Om han eller hon i stället begär ett billigare silverkort ingår inte mat. Men om man då i stället använder poäng för att köpa mat bryter man mot reglerna - trots att maten inte kostar en krona för skattebetalarna och totalkostnaden för resorna blir lägre.

På samma sätt kan den som vill boka en tjänsteresa i 1:a klass på SJ och få en räksmörgås inkluderad i priset. Biljetten kostar mycket mer än att åka 2:a klass. Om man i stället tar en billig 2:a-klassbiljett och köper samma räkmacka för bonuspoäng (gratis för skattebetalarna) blir reskostnaden betydligt lägre. Men man bryter ändå mot regelverket.

Samma sak gäller för flyget. Man kan boka en dyr enkelresa med SAS plus. Då ingår oftast även en måltid i priset. Om man i stället bokar en billigare biljett SAS Go ingår ingen måltid. Däremot kan man då köpa en måltid för bonuspoäng. Men då bryter man plötsligt mot reglerna!

Medias hetsjakt mot oss politiker är helt orimlig. Tycker verkligen media att det är bättre om en ledamot reser dyrt än om vi använder bonuspoäng som inte kostar skattebetalarna något?

I riksdagens reglemente står för övrigt uttryckligen att man "får använda bonuspoängen på tjänsteresor". Det kan handla om att betala biljetten eller uppgradera långresor. Men det står inget om att måltider är exkluderade.

Jag ifrågasätter också påståendet att det skulle uppstå en skatteförmån om man skulle handla en måltid för bonuspoäng. Riksdagsledamöter har speciella, nedsatta, traktamenten när vi är i Stockholm, betydligt lägre än det som andra medborgare har rätt till, just för att vi emellanåt blir bjudna på luncher eller måltider. Jag menar därför att det knappast kan vara en skatteförmån om man köper en måltid med bonuspoäng på väg till eller från Stockholm under ett dygn där denna typ av reducerat traktamente utgår. När media påstår att riksdagsledamöter som handlat mat för bonuspoäng är skattefuskare är man sannolikt ute på hal is.

Återigen suckar jag över vilka tramsiga frågor media uppmärksammar när det finns så mycket annat viktigt att skriva om. Och jag kommer personligen att begära att riksdagen ser över regelverket så reglerna blir tydliga och vettiga och gynnar billigast möjliga val av resa för skattebetalarnas skull.




Svensk professor: IPCC:s klimatmodeller bygger på orimligheter

2017-03-16

För flera år sedan hade jag besök i riksdagen av professor emeritus i globala energisystem vid Uppsala Universitet, Kjell Aleklett, och ett antal av hans doktorander. De föredrog sin forskning kring olika energislag och tillgången på dessa.

Nyligen fick jag denna bok, "En värld drogad av olja" med Kjell Aleklett som författare. Det är en svensk omarbetad översättning av hans tidigare bok från 2012, "Peak Oil". I boken beskriver han hur olja bildas, hur mycket vi utvinner, hur mycket vi kan utvinna, kommenterar frackning och nya metoder för utvinning av olja, samt varnar för oljans roll i olika globala konflikter. Men viktigast är kanske att han avslöjar även det han menar kan vara "världens största forskningsskandal".

Det är nämligen så att samtliga IPCC:s (FN:s klimatpanel) fyra scenarier/modeller över den framtida globala uppvärmningen bygger på ökande behov av olja för sina koldioxidutsläpp. De tre första IPCC-scenarierna kräver mer olja än vad som kan produceras. För den fjärde är oljekonsumtionen möjlig, men å andra sidan kräver scenariot mer kol än vad som kan produceras.

Det finns enligt Aleklett inget av de fyra scenarierna som beskriver de möjliga framtida utsläppen av koldioxid! Slutsatsen av detta är i så fall att IPCC.s modeller inte heller kan användas som underlag för politiska beslut.

Alla delar av boken är intressanta, men slutsatsen att klimathotet byggs på orealistiska parametrar är skrämmande. Jag rekommenderar var och en att läsa och bilda sig sin egen uppfattning. Om någon skulle vilja ha ett eget exemplar kan jag förmedla en kontakt till författaren.




Flygskatten har inget med omsorg om miljö eller klimat att göra

2017-03-16

Diskussionen om nationell svensk flygskatt är ett av de bästa exemplen på hur det går när man låter klimatfundamentalister få för stort inflytande på politiken. Miljöpartiet (och även Vänsterpartiet) har som en av sina bärande politiska idéer att motverka konsumtion och ekonomisk tillväxt. Klimatfrågan passar perfekt för detta ändamål. Genom att skrämma människor med klimatförändringar kan man legitimera en massa av den rödgröna vänsterns traditionella politik. Lägre ekonomisk tillväxt, minskad konsumtion och höjda skatter, nationalstatens avskaffande till förmån för överstatlighet och globala tvingande regelverk. Man kan även motivera ökad kontroll av medborgarna och begränsad personlig frihet att få leva som man vill, begränsning av människors rätt att flyga eller köra med privat bil, motverkande av utrikes semesterresor och turism och till och med lägga sig i vad människor äter, allt från kött till flaskvatten. Exemplen är många.

Tyvärr har borgerliga partier, inklusive moderaterna, i allt för hög grad köpt klimatalarmisternas agenda. Nu skördar vi frukterna - ständigt nya jobbskadliga och samhällsekonomiskt vansinniga skatter och förslag som skadar jobb, tillväxt, miljö och personlig frihet. Ifrågasätter man förslagen, exempelvis flygskatten, får man bara som svar "bryr du dig inte om klimatet?" Som om svenska politiker skulle ha förmågan att påverka jordens klimat ens mätbart?

Har då flygskatten någon miljö och "klimatnytta"? Det finns lite olika åsikter om hur stor del av de svenska koldioxidutsläppen som kommer från flyget. Vissa säger 1%, andra menar att det är uppemot det dubbla. Några hävdar att det är rent av 4-5% (de räknar då även in utsläpp av vattenånga, vilket kanske inte är helt relevant i just denna diskussion).

I regeringens utredning om flygskatt (SOU 2016:83) citeras Naturvårdsverkets siffror om Sveriges totala utsläpp av koldioxid som år 2014 uppskattades vara 53 miljoner ton. Enligt Naturvårdsverket var utsläppen av koldioxid från Sveriges inrikesflyg cirka 0,54 miljoner ton koldioxid samma år. Det motsvarar alltså 1% av totalen. Koldioxidutsläppen från boende i Sveriges alla flygresor (från alla flygplatser i alla länder i hela världen) uppgår enligt samma utredning till cirka 5,8 miljoner ton per år. Det skulle i så fall motsvara 11% av de samlade svenska koldioxidutsläppen. Dock påverkar ju en nationell svensk flygskatt bara starter och landningar i Sverige. Hur stor del av de 11% som redovisas som avser det ena eller det andra framgår inte. Men låt oss i vart fall konstatera att hur man än räknar står det svenska flyget som påverkas av flygskatt för någonstans mellan 1% och 11% av de svenska koldioxidutsläppen. Låt oss anta att det är någonstans mittemellan, exempelvis 5% som ligger i det övre spannet av de 4-5% som normalt brukar nämnas av de mest flygkritiska i klimatdebatten.

Sveriges andel av de totala CO2-utsläppen i världen ligger mellan 0,15% och 0,2%. Om vi antar den högre siffran, 0,2% så betyder det att det svenska flyget står för 5% x 0,2% = 0,01% av jordens samlade koldioxidutsläpp.

I regeringens utredning konstateras också (sidan 190) att "Den föreslagna skatten på flygresor beräknas minska koldioxidutsläppen med 0,5-2% av koldioxidutsläppen från alla flygresor (i hela världen) av boende i Sverige. Det betyder alltså att flygskatten i bästa fall minskar koldioxidutsläppen med 2% av de 0,01% av världens koldioxidutsläpp som det svenska flyget orsakar. Det blir alltså 0,0002%. (I det lägre intervallet blir det endast 0,00005%.)

Dessa siffror bekräftas i allt väsentligt av utredningen ovan där man i sammanfattningen skriver att "Skatten förväntas leda till begränsade men positiva effekter för klimatet genom minskade utsläpp av koldioxid och en minskning av övrig klimatpåverkan från flyget. När hänsyn tas till ökade utsläpp från andra trafikslag genom överflyttningar från flyget kan nettoeffekten förväntas uppgå till en reduktion om 0,08–0,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter.". Detta motsvarar i så fall 0,00037% av de samlade utsläppen på 53 miljoner ton.

Flygskatten kommer alltså i bästa fall att minska de globala koldioxidutsläppen med mellan 0,0002% och 0,00037%. Eller 0,2 - 0,37 tusendels procent.

Frågan är om det är värt att slå ut svenska jobb och regionala flygplatser för att uppnå denna ytterst marginella "klimatnytta"? De politiker som försöker göra flygskatt till en fråga om mänsklighetens överlevnad har mycket att bevisa.

I utredningen redovisas även antagande om flygskattens effekt på antalet resande. "Den totala minskningen av avresande resenärer från flygplatser i Sverige beräknas bli 450 000–600 000 per år, jämfört med om ingen skatt införs."/"Skatten kan förväntas leda till en reduktion av efterfrågan på flygresor med 3,6–4,8 procent för inrikesflyget, 1,4–1,9 procent för flyg inom Europa och 1,5–2,1 procent för flyg utom Europa" skriver man. Detta är ett annat sätt att beskriva flygskattens ytterst begränsade effekt på totalen. Man skriver också att antalet flygresenärer totalt ändå kan komma att öka eftersom det är en stigande trend. För enskilda små regionala flygplatser kan dock minskningen i det enskilda fallet bli helt avgörande för flygplatsens överlevnad. Så blev det i Norge när man införde en flygskatt där, flyglinjer stängdes och flygplatser lades ned. Flygskatten är ett reellt regionalpolitiskt hot även i Sverige.

När man läser utredningen är det helt uppenbart att en flygskatt inte kan motiveras av miljö eller klimatskäl (alldeles oavsett vad man i övrigt har för åsikt i klimatdebatten). Det enda skälet till att vi får en flygskatt är att det fundamentalistiska Miljöpartiet måste få ett köttben av regeringen efter alla tidigare motgångar. Socialdemokraterna borde skämmas som låter MP sätta dagordningen i denna fråga med ett så högt pris för delar av vårt land.




Möte med de nordiska revisionsutskotten

2017-03-15



I dag har svenska finansutskottet varit värdar för ett möte med samtliga de nordiska parlamentens revisionsutskott. Besökare från Finland, Åland, Norge, Island, Danmark, Grönland och Färöarna. Detta är ett årligen återkommande möte för att utveckla revisionen av statlig verksamhet i de nordiska länderna. Det kan låta torrt och tråkigt, men det är oerhört viktigt i en demokrati att man följer upp hur skattepengarna används och att de beslut som tas verkligen genomförs på ett effektivt sätt.




Prio ett är att lagföra IS-terrorister, inte att dalta med dem!

2017-03-15

De senaste dagarnas diskussion kring återvändande IS-terrorister har avslöjat att regeringens ansvarige minister, Alice Bah Kunke, inte har någon kunskap alls om ämnet och visar en pinsam oförmåga att ta problemet på allvar.

Mer än 300 svenskar har sedan 2012 rest för att ansluta sig till våldsbejakande islamistiska grupperingar i Syrien och Irak, av dessa har ca 140 återvänt till Sverige. Det är färre som reser nu, men sammantaget har hotet inte minskat.

Alliansen tog häromdagen initiativ till att kalla demokratiministern till konstitutionsutskottet med anledning av hennes uttalanden om IS-återvändare i Agenda 12/3. Säpo säger att våldsbejakande islamism – inte minst IS-återvändare – är det största terroristhotet mot Sverige. Då är det bekymmersamt att ansvarigt statsråd inte driver frågorna om IS-återvändare med engagemang och kunskap – tar regeringen hotet från IS-återvändare på allvar? Ytterst är det statsministerns ansvar att frågorna hanteras av ett statsråd som kan frågorna och tar dem på allvar.

I december 2015 ingick Alliansen i Justitieutskottet en överenskommelse med regeringen kring ett antal åtgärder mot terrorism. Vi moderater vill dock gå längre och stärka rättsväsendets förmåga ytterligare. Vi har därför bland annat lagt ett stort antal förslag i vår partimotion om terrorism.

I januari 2016 ingicks en uppgörelse mellan Alliansen i Konstitutionsutskottet och regeringspartierna om sju tillkännagivanden om ett utvecklat arbete mot våldsbejakande extremism. Ett av dem handlar om att myndigheter och kommuner måste ha beredskap att hantera återvändare. Det ansåg regeringen var slutbehandlat i september 2016, vilket ett enigt KU avvisade – på goda grunder, vilket de senaste dagarnas debatt visat.

Här är en lista över ytterligare förslag från Moderaterna eller Alliansen med koppling till terrorism, inklusive återvändande av IS-terrorister (och eventuella andra):
• Upprätta riktlinjer för att hantera s.k. återvändare där lagföring ska komma i främsta rummet.
• Tillräcklig kapacitet att i Sverige kunna utreda terroristbrott och krigsbrott som begåtts utomlands.
• Kraftfulla polisiära insatser för att motverka parallella samhällen och otrygghet i områden som är utsatta för allvarlig brottslighet.
• Det bör göras möjligt för Säpo att erhålla underrättelseinformation från signalspaning parallellt med förundersökning.
• Översyn av om tvångsmedelslagstiftningen stämmer överens med den tekniska utvecklingen.
• Nationella insatsstyrkan ska ha tillräcklig operativ förmåga och kunna agera i samband med terroristangrepp på flera geografiska platser samtidigt.
• Översyn av Säkerhetspolisens behov av nya verktyg för att upptäcka och utreda terroristbrott, utöver hemlig dataavläsning som är under utredning.
• Se över offentlighets- och sekretesslagen så att kommuner kan få tillgång till de uppgifter från Polisen och Säkerhetspolisen som kommunerna behöver för att framgångsrikt motarbeta att människor ansluter sig till våldsbejakande extremism.
• Utarbeta en strategi för att säkerställa att statliga eller kommunala medel inte tilldelas verksamheter eller åtgärder som riskerar att direkt eller indirekt stödja radikalisering, våldsbejakande extremism eller terrorism.
• Prioritera arbete inom Kriminalvården för att upptäcka och motverka radikalisering på anstalterna och inom frivården.
• Problematiken kring självradikalisering och i förlängningen ensamagerande terrorister (s.k. ”ensamvargar”) bör tydligare inkluderas i det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism.
• Förtydliga ansvaret för skolhuvudmän och andra som arbetar med barn och unga att främja demokratiska värderingar, motverka extremistiska värderingar samt upptäcka och motverka radikalisering.
• Utforma en nationell kommunikationsstrategi mot våldsbejakande extremism och för demokratiska värderingar.
• Det behövs forskning om den våldsbejakande islamistiska ideologin och hur den uttrycks och utformas i Sverige samt en kartläggning av våldsbejakande islamism i Sverige – nätverk, kopplingar till andra länder, ideologiska utgångspunkter.




Endast gemensam Alliansbudget kan stoppa flygskatten

2017-03-15

Regeringen presenterade idag inriktningen för en ny svensk flygskatt. Trots massiv kritik från myndigheter, kommuner, regioner och näringsliv kommer regeringen gå vidare med det förslag som helt saknar klimateffekt och som slår hårt mot tillgänglighet, sysselsättning och konkurrenskraft i Sverige. Skatten slår hårdast mot de delar av landet där flyget har störst betydelse och inte har tillgång till annan kollektivtrafik. Kommuner och regioner från Kiruna i norr till Ängelholm i söder har kritiserat förslaget på grund av de negativa effekter det väntas få för tillgängligheten och konkurrenskraften utan någon "klimatnytta".

Den 1 mars löpte remisstiden för utredningsförslaget om en svensk flygskatt ut. Av de 156 remissyttranden som tar ställning till förslaget är 126 starkt kritiska. Bland dessa återfinns tunga instanser som Riksrevisionen, Statskontoret, Ekonomistyrningsverket och Tillväxtverket. För regeringen tycks kritiken dock inte spela någon roll.

I Norge flyttade flygbolag från landet efter att man införde nationell flygskatt. En regional flygplats har helt lagts ned. SAS har redan förvarnat om att man tänker lägga ned inrikeslinjer till mindre regionala flygplatser i Sverige som blir olönsamma till följd av flygskatten. För lågprisbolagen blir effekterna ännu större. Även charterbolag har sagt att man kommer att flyga utrikes från färre orter än idag om det införs en nationell flygskatt.

Moderaterna säger nej till den föreslagna flygskatten. Och det gör även resten av Alliansen, liksom Sverigedemokraterna. Men eftersom regeringen lär lägga in förslaget om flygskatt i höstens budget går den ändå inte att stoppa - trots att en majoritet i riksdagen är emot. Det enda sättet att stoppa den är att en annan budget vinner riksdagens stöd. Det är ett bra exempel på varför moderaterna vill lägga fram en gemensam Alliansbudget i riksdagen till hösten. Om en sådan budget får Sverigedemokraternas stöd kan vi föra en bättre politik för Sverige. Tyvärr tycker flera av Allianspartierna att det är viktigare att till varje pris isolera SD än att föra en bra politik för Sverige. Det är ytterst sorgligt.




Reseberättelsen från besöket i Etiopien

2017-03-14







Hela reseberättelsen hittar du här!





EU-dom ger arbetsgivare rätt att kräva neutral klädsel av anställda

2017-03-14

Dagens dom i EU-domstolen som ger arbetsgivare rätt att ha en klädpolicy som kräver att de anställda på en arbetsplats ska uppträda neutralt, utan politiska eller religiösa symboler känns oerhört rimlig. Vad man däremot bär för kläder på sin fritid är såklart upp till var och en.

Domen går helt i linje med det jag skrivit om tidigare när det gäller anställda i offentlig tjänst (eller verksamheter som drivs på entreprenad åt det offentliga). Den som är offentliganställd representerar det öppna samhället och staten, avlönas av medborgarna gemensamt, och ska vara neutral i förhållande till medborgarna och uppträda på ett sätt som inger förtroende. I detta ligger enligt min åsikt att man självklart inte ska bära påträngande symboler och attribut under arbetstid som symboliserar religioner, åsikter eller politiska partier, och inte heller bära kläder som döljer ansiktet. Detta innebär rimligen att man inte bär burka på jobbet. Men inte heller att man har ett moderat partimärke på kavajen när man som anställd står i receptionen i kommunhuset.

Nu omfattas Sverige med automatik av EU-domen som ger arbetsgivare rätt att ställda denna typ av krav på neutral klädsel. Nu bör regeringen rimligen deklarera att dessa regler regelmässigt ska gälla hos offentliga arbetsgivare i de fall där man möter allmänheten som representant för det allmänna.




Hur oroväckande är hushållens skuldsättning?

2017-03-14

Nyligen hade Finansutskottet besök av professor Bo Becker från Handelshögskolan i Stockholm. Han höll en föredragning om sin syn på hushållens skuldsättning och hotet om en "bolånebubbla".

Hushållens skulder har ökat från i genomsnitt 60% av den disponibla inkomsten från 1980-talet fram till början av 2000-talet. Därefter har hushållens skulder ökat stadigt i takt med bolånepriserna, ochpasserade 120% år 2010. Efter 2010 har utvecklingen mattats av, och 2015 låg nivån runt 125% av disponibel inkomst.

Nedanstående bild visar hushållens skuldsättning i Sverige och i jämförbara länder. Vi ligger inte högst, men över genomsnittet när det gäller belåning i relation till disponibel inkomst.



I länder där hushållen har hög belåningsgrad brukar man normalt ha en större andel bundna lån (lån med fast ränta) än vad läget är i Sverige. I Sverige har andelen rörliga lån ökat över tid, se nedanstående figur.



Professor Becker menade vid sin föredragning att hushållens stora låneskuld med rörlig ränta gör hushållen extremt känsliga för förändrade räntenivåer. Han tyckte det var olyckligt att man väljer rörlig ränta i så stor utsträckning, och förklarade det med att många vill ha flexibilitet om man byter bostad. Att ha bundna lån gör att man i annat fall tvingas betala en kännbar ränteskillnadsersättning.

Svensk penningpolitik har i och med den stora andelen rörliga bostadslån en enorm effekt på hushållens konsumtionsutrymme. Om räntan stiger kommer konsumtionsutrymmet att minska och det kommer att påverka BNP. Penningpåolitiken får på detta sätt större betydelse för hushållen än för företagen. Dagens extremt låga räntor gynnar därmed konsumtionen, men en återgång till mer normala räntenivåer kommer att minska konsumtionen och tillväxten. Särskilt utsatta är unga människor i storstad som köpt dyr bostäder de senaste åren.

Samtidigt påpekade professor Becker att de flesta hushåll trots allt har ett utrymme för att klara av högre räntor än dagens. Hushållen har en mycket stor nettoförmögenhet, även om man räknar bort värdet av den egna bostaden. Det gör att det finns stora buffertar i många hushåll. Han verkade väl inte riktigt tro på någon nära förestående bolånekris eller bostadsbubbla, de flesta har inte köpt bostad på spekulation, utan för att bo där. Man kommer därför oftast inte att sälja sin bostad om räntan stiger, men däremot kommer man att spara in på annat, vilket kommer att minska tillväxten i samhället. En nog så allvarlig effekt på samhällsekonomin.




Talade statsministern osanning i konstitutionsutskottet?

2017-03-13

I dag skriver Ivar Arpi i ledaren i Svenska Dagbladet om hur statsminister Stefan Löfvén vilseledde (rentav ljög?) för riksdagens konstitutionsutskott angående sin vetskap om att de ökande strömmarna av asylsökande hösten 2015 låg långt över Migrationsverkets tidigare prognoser.

I torsdags överlämnades utredningen ”Att ta emot människor på flykt” (SOU 2017:12) till inrikesminister Anders Ygeman. Även om tonen är återhållsam slås det fast att både regeringen och Migrationsverket med sitt handlande, och särskilt bristen därpå, gjorde att migrationskrisen blev så omfattande. Rapporten pkar också på att regeringen och Stefan Löfven visste betydligt mer om kommande flyktingströmmar än man förmedlade utåt. Enligt rapporten, kan Löfven ha mörkat vetskapen om att Migrationsverkets rapport i juli 2015 – vars huvudscenario räknade med en minskning till 77 000 asylsökande – var ”helt fel ute”. Ledarskribenten påpekar att det snabbt kom starka indikationer på att siffran, som till slut landade på 163 000 asylsökande – var felaktig men att inget gjordes. Migrationsverket ska ha vidarebefordrat informationen till Regeringskansliet. Men där fastnade den.

När Stefan Löfven höll sitt välkomnande tal på ett möte anordnat av Refugees Welcome i Stockholm 6 september 2015 hade han alltså tillgång till information om att juliprognosen inte stämde. Och trots att man, enligt den nya rapporten, alltså visste att prognosen inte stämde förnekade Löfven detta i en utfrågning i konstitutionsutskottet i april 2016. Då sa statsministern sig inte ha någon anledning att ifrågasätta Migrationsverkets rapport, med argumentet "att man lyckats bra historiskt". Något som inte heller stämmer, påpekar Ivar Arpi och hänvisar till Riksrevisionen som visat att myndigheten underskattat asylsökande i flera år.

”Om det som står i utredningen stämmer har Stefan Löfven ljugit för konstitutionsutskottet. Det är anmärkningsvärt.” avslutar Ivar Arpi.

Jag kan bara säga att för oss som hade insyn i händelseutvecklingen hösten 2015 var Löfvéns förnekelse av problemen slående. Bland annat Moderaterna krävde införande av gränskontroller och andra åtgärder långt innan regeringen vaknade. Och vi grundande såklart våra krav på det vi själva såg i statistiken från Migrationsverket, där antalet asylsökande ökade dag för dag. Redan den 19/8 2015 bloggade jag om Migrationsverkets larm om att man inte längre klarade av mottagandet av "ensamkommande flyktingbarn". Och efter det kom larmrapporter och skrämmande siffror i stort sett dagligen hela hösten. Stefan Löfvén måste ha varit den enda som inte märkte något.




Finansministern sprider "alternativa fakta"

2017-03-13

Nedanstående citat av finansminister Magdalena Andersson (från Borås Tidning igår) är ännu ett exempel på "fake news" eller så kallade "alternativa fakta" från regeringens sida.



Så här ser siffrorna ut från Ekonomistyrningsverket. Figuren visar bland annat just statens överskott/underskott respektive år (blå staplar). Överst har jag markerat om Sverige haft röd eller blå regering, samt markerat perioder med högkonjunktur (gröna ringar) och lågkonjunktur (gula ringar).



Man kan konstatera att Alliansen hade överskott i statens finanser i stort sett samtliga år under sina åtta år i regeringsställning - till och med de svåra åren efter finanskrisen (blå period). Endast två år hade vi underskott. Det stämmer alltså inte att statens finanser försämrades varje år. Uppgången efter den djupa krisen 2008-2009 var exempelvis imponerande. Man kan också se att 2015 slutade med underskott. Finansministern hävdar att det var överskott. Fake news blir inte bättre för att de kommer från en minister. Finansministern glömmer också att berätta att Alliansen minskade statsskulden i förhållande till BNP till en av de lägsta i hela EU.

Figuren visar också det historiska sambandet mellan överskott och högkonjunktur (gröna ringar), samt underskottens koppling till lågkonjunktur (gula ringar, i detta fall den europeiska bankkrisen på 1990-talet, IT-kraschen 2002 samt finanskrisen 2008). Svenska politiker - oavsett färg - råder inte över världskonjunkturen, som påverkar ett exportberoende land som Sverige oerhört mycket. Men det är viktigt att ha överskott i goda tider så man kan spara i de berömda ladorna inför sämre år. Just nu bryts detta mönster (sista röda perioden). Staten gick alltså med underskott 2015, trots högkonjunktur. För 2016 blir överskottet mycket blygsamt (ca 40 mdr) trots den starkaste högkonjunkturen sedan 2007/2008 och tillfälliga faktorer som tillfälligt "dopat" ekonomin med lånade pengar - exempelvis flyktingmottagandet. För 2017 spår Riksgäldskontoret att vi får underskott - trots högkonjunktur! Detta försämrar allvarligt Sveriges möjligheter att klara nästa lågkonjunktur, vilket de flesta tunga ekonomiska bedömare är eniga om.




Stöd för moderat förslag om mer pengar till försvaret redan i vår

2017-03-13

Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet kommit överens om att tillföra ytterligare 500 miljoner kronor till försvaret redan i vårändringsbudgeten för 2017. Medan regeringen tidigare avfärdat förslag om mer pengar som anslagsbingo har Moderaterna tagit säkerhetsläget på allvar och varit pådrivande i att stärka försvaret. Resursökningarna som presenteras i dag är i enlighet med det förslag Moderaterna presenterade tidigare i år och ett viktigt steg på vägen, men betydligt mer kommer att behövas.

• Säkerhetsläget i vårt närområde har försämrats. I en orolig tid och omvärld behöver Sveriges försvar stärkas. Moderaterna har drivit på för ytterligare resursökningar utöver de förstärkningar som beslutades inom ramen för försvarsuppgörelsen 2015. Nu blir det resursökningar till svenskt försvar redan i vår. Det är glädjande att regeringen och försvarsministern gått oss – och ytterst Försvarsmakten – till mötes.

• Moderaterna har sedan januari varit tydliga med att det krävs höjda anslag i enlighet med den uppgörelse som träffats i dag. Nu har vi säkrat förstärkningar i vårbudgeten, men vi moderater kommer driva att ytterligare förstärkningar görs även 2018 med Försvarsmaktens budgetunderlag som viktig grund. Försvarsekonomin på längre sikt kommer att bli föremål för diskussioner inom ramen för Försvarsberedningen där riksdagens alla åtta partier ingår.

Tillskottet i vårändringsbudgeten om 500 miljoner kronor till försvaret kan bland annat innebära:
• Ökade resurser till kommuner, landsting och länsstyrelser för att intensifiera planeringen för höjd beredskap och ytterst krig inom ramen för totalförsvarsplaneringen
• Ökade resurser till MSB för arbetet med informations- och cybersäkerhet
• Ökad beredskap och tillgänglighet i Försvarsmakten
• Förstärkning stridsgrupp Gotland med luftvärnsförmåga
• Ökad fordonsanskaffning




Även Sverige borde införa nolltolerans mot barnäktenskap

2017-03-10

Vid besöket hos UNFPA hittade jag denna skrift som syftar till att belysa och bekämpa barnäktenskap, inte bara i Etiopien utan i hela världen. Det kändes märkligt att lyssna på FN-organets ansträngningar att stoppa barnäktenskap (äktenskap under 18 års ålder) samtidigt som Sverige tämligen ofta godkänner sådana ingångna äktenskap mellan asylsökande i praktiken trots att det faktiskt är förbjudet i lag för alla andra som bor i Sverige.

Jag har tidigare haft viss tvekan för att skilja två gifta makar åt om de har gemensamma barn, i vart fall om båda är unga och nära 18 års ålder (exempelvis en 19-årig man med en 17-årig fru) och har kommit till Sverige tillsmmans. Men jag har numera landat i att vi måste införa nolltolerans. Om en flicka är 16 eller 17 år är det ingen katastrof för henne att bo i en fosterfamilj fram till 18 års ålder, vid behov tillsammans med sitt barn, och att träffa mannen när hon så önskar. Den dag hon fyller 18 kan hon själv avgöra om hon vill ingå svenskt äktenskap med den aktuelle mannen i enlighet med svensk lag.






Besök hos FN-organet UNFPA

2017-03-10

FN har två stora centrala kontor i Afrika, dels i Nairobi i Kenya, dels i Addis Abeba i Etiopien. FN:s verksamhet i Addis Abeba är enorm, mängder av byggnader och massor av anställda, man kan närmast jämföra det med en egen stadsdel i staden. I Addis Abeba finns bland annat "The Economic Commission for Africa", som är den enda regionala FN-organisationen i världen och består av 54 medlemsländer från Afrika.

I Addis Abeba finns även ett afrikakontor för UNFPA, FN:s befolkningsfond. Det är ett FN-organ som arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa världen över. Fondens arbete ska syfta till alla kvinnors, mäns och barns rättigheter att kunna leva hälsosamma liv. FN:s befolkningsfonds officiella verksamhetsmål och vision är att varje graviditet ska vara önskad, varje födsel ska vara säker, varje ung person ska vara fri från HIV/AIDS och att varje flicka och kvinna ska behandlas med värdighet och respekt. I detta ligger även kamp mot kvinnlig omskärelse, barnäktenskap, våldtäkter och för flickors rätt att gå i skolan.



Vi träffade representanter för UNFPA som gav oss en grundlig genomgång av hur man arbetar med FN-organets frågor i Etiopien. Som svensk blir man alltid mycket väl bemött av FN-representanter eftersom Sverige är ett av ganska få länder som både betalar sin FN-avgift och samtdigt ger stora stöd till FN:s arbete. UNFPA har fått mycket pengar från Sverige genom årens lopp, och mycket av verksamheten i just Etiopien har fått omfattande svenska biståndspengar. Under Alliansregeringen, åren 2010-2014, finansierade exempelvis SIDA en omfattande strategi i mot just Fistulaskador bland etiopiska kvinnor.



På väggen fanns denna tavla som visar UNFPA:a mål med sin verksamhet. Det är mål som verkligen berör, och när man reser runt i Afrika inser man att dessa mål ligger väldigt långt från dagens verklighet för alltför många afrikaner.



Efter mötet tog vi den obligatoriska gruppbilden i den stora entrehallen, Africa Hall, där ett fantastiskt glaskonstverk pryder ena väggen. Vid konstverket finns en inskription som berättar att det var den siste kejsaren i Etiopien, Haile Selassie, som invigde entrehallen och konstverket i februari 1961, tillägnat det afrikanska folket. Jag kunde konstatera att jag och konstverket är jämngamla...






Besök på Hamlin Fistula Hospital

2017-03-08



Ett av huvudmålen med resan var att besöka Hamlin Fistula Hospital i Addis Abeba. Sjukhuset grundades för många år sedan av ett läkarpar från Australien, Reginald och Catherine Hamlin. I dag är sjukhuset, rehabiliteringscentrat oich barnmorskeutbildningen en omfattande verksamhet. Verksamheten finansieras helt via utländska stiftelser och donationer, bland annat en svensk stiftelse som stöds av ett flertal politiska kvinnoförbund mfl. Verksamheten omsätter runt 6 miljoner USD varje år.



Vi fick en grundlig föredragning av sjukhusets ledning om verksamheten i Addis Abeba samt de fem olika hälsocenterna ute i landet där de utbildade barnmorskorna tjänstgör. Mer om detta i kommande blogginlägg. Vi fick också en rundvandring på de olika avdelningarna. Man behandlar gratis 3.000-3.500 patienter varje år, och allt är gratis för patienten. Främst handlar de tom att åtgärda "fistula" som är en allvarlig komplikation efter komplicerade graviditeter, ofta på grund av att mycket unga och outvecklade flickor blir gravida. Bland annat drabbas många av mycket svår inkontinens vilket leder till både fysiska och psykiska problem och social isolering. På sjukhuset opererar man kvinnorna och hjälper dem med sjukgymnastik och rehabilitering och socialt stöd för att kunna återgå till ett normalt liv i sina hembyar. Man har även ett rehabiliteringscenter utanför Addis Abeba för kvinnor som behöver längre tids rehabilitering. Man ger även annan vård och stöd till kvinnor och deras barn, gör uppföljning av tidigare patienter och erbjuder barnmorskestöd vid framtida förlossningar av behandlade kvinnor.



Sjukhuset känns inte direkt modernt, men det är rent och fräscht. Man säger själva att man är det renaste sjukhuset i hela Ethiopien. Man har hög säkerhet vid operationer, skickliga läkare, även utländska volontärer, och modern operationsutrustning tack vare stora donationer. Komplikationerna är få, man ses som ett expertsjukhus på denna typ av behandling och ingrepp och har läkare på besök regelbundet för att ta del av ny kunskap. Ovan th en tidigare behandlad kvinna som nu är på besök för att få hjälp med någon åkomma som hennes barn har.



Vi besökte också Catherine Hamlin, nu 93 år, i hennes bostad intill sjukhuset, där hon bott sedan 1950-talet. Hon har verkligen gett sitt liv för kvinnorna i Ethiopien och har grundlagt något väldigt viktigt för landet. Hon har också blivit hedersmedborgare i Ethiopien. En fascinerande kvinna!



Sjukhuset omges av en fantastiskt vacker trädgård, och det var en av tankarna från makarna Hamlin att det skulle underlätta för kvinnorna att återhämta sig efter operationer och behandling om de kunde njuta av en vacker omgivning. Vad jag har i den svarta påsen? Jo lite inköpta handarbeten saker som kvinnorna sålde i en egen shop.



Vi tog också en titt i sjukhusets kök. Man utspisar åtskilliga hundra patienter och personal flera gånger om dagen. Och har höga hygieniska krav. Det verkar gå utmärkt trots köket nog knappast skulle få godkänt av svenska övernitiska hälsoinspektörer.




Briefing på svenska ambassaden

2017-03-07



Svenska ambassaden i Addis Abeba är en ovanligt välbevakad ambassad. Och det finns anledning - det råder undantagstillstånd i Ethiopien sedan förra hösten, som reaktion på oroligheter i vissa regioner, och även demonstrationer och våldsamheter i huvudstaden. Dessutom finns ju ett visst terroristhot mot Ethiopien med tanke på att man omges av länder som Sudan, Syd-Sudan, Somalia och Eritrea.



Sveriges ambassad i Ethiopien är ganska stor. Man har 50 anställda, har en stor biståndsenhet, en svensk försvarsattache och ansvarar även för alla frågor som rör Afrikanska Unionen.

Vi togs emot av ambassadör Jan Sadek och hans närmaste medarbetare och fick en ordentlig dragning om läget i Ethiopien och en massa fakta om landet och relationerna till Sverige, svenskt bistånd mm. Jag återkommer till detta.

Vi fick även en dragning från en av Migrationsverkets utsände om läget med asylsökande och anhöriginvandrare från Ethiopien, Eritrea och Somalia, samt frågor kring återvändande av asylsökande som inte beviljats uppehållstillstånd i Sverige.. Migrationsverket och UD har anställda på plats på svenska ambassaden i Addis Abeba. Jag uppfattar situationen kring dessa frågor som oroväckande, och återkommer även kring detta i kommande blogginlägg.

Vi fick även en utförlig dragning om det uppmärksammade ärendet om den fängslade läkaren med svensk medborgarskap som ambassaden stöttar på alla sätt under den pågående rättsprocessen.




Olika bilder av Addis Abeba

2017-03-07



De grusbelagda gatorna i Addis Abeba är nära vårt hotell - vi bor i en lite bättre del av staden, och trots detta är det grusväg framför hotellet och många enklare skjul kantar gatorna, blandat med ganska fina nybyggda hus omgivna av murar och grindar. I andra delar av staden ser det helt annorlunda ut, som tex denna stora genomfartsled med en modern pendeltåglinje i mitten (nedan th).






Smog

2017-03-07



Stadens geografiska läge, på en högplatå omgiven av höga berg gör att smogen ligger tät. Den beror dels på att man eldar mycket med ved, dels på att det är en hel del trafik och att fordonen släpper ut orenade avgaser, och dessutom ofta är i ganska dåligt skick. I fjärran är horisonten nästan svart, och jag får samma känsla som när jag var i Dehli för ett antal år sedan. Knappast en hälsosam boendemiljö.




Framme i Addis Abeba

2017-03-07



Tidigt i morse landade vi på flygplatsen i Addis Abeba. Staden ligger på drygt 2.200 meters höjd och omges av höga berg. Ett vackert landskap med ganska mycket grönt, och det finns många grönområden i staden. Vädret är fint så här års, runt 25-27 grader på dagen och ner mot 10-12 grader på natten.






På väg till Etiopien

2017-03-06

I ikväll flyger jag till Etiopien för fyra dagars besök. Jag reser tillsammans med MQ (Moderatkvinnorna) och några från andra partier. Vi ska bland annat besöka Fistulasjukhuset i huvudstaden Addis Abeba som drivs av en svensk stiftelse där de politiska kvinnoförbunden mfl är medlemmar. Vi ska även träffa FN-representanter i landet och göra en del andra intressanta besök med koppling till hälsa och sjukvård. Här kan du läsa mer om stiftelsen och sjukhusets verksamhet.

Besöket kommer att inledas med ett besök på svenska ambassaden för en briefing om landet. Det ska bli mycket intressant. Etiopien är det ett land med hög ekonomisk tillväxt och en ökande levnadsstandard. Delar av finansutskottet besökte Etiopien i förra året just för att studera den ekonomiska utvecklingen i denna del av Afrika. Nu ska det bli intressant att själv göra ett besök, om än med lite annat syfte. Jag hoppas också kunna få en tydligare bild av hur oron i grannländerna (Sudan, Sydsudan, Somalia, Eritrea mfl) påverkar Etiopien, hur flyktingströmmarna i området rör sig, och hur Etiopien som land fungerar i skuggan av de växande motsättningarna mellan kristna och muslimer i mellanöstern och Norra Afrika. Etiopien har ju en befolkning med ungefär hälften kristna och hälften muslimer.

Löpande rapport från besöket kommer som vanligt på bloggen om och när tekniken fungerar.




Vasaloppsstarten i Berga By 2017

2017-03-05

I dag har jag inte åkt Vasaloppet! Däremot varit på plats och sett starten i Berga By. Och varit chaufför och hjälpreda åt dottern som gjorde ett tappert försök, men som tyvärr tvingades bryta efter en fotskada. Den som inte sett Vasaloppsstarten i verkligheten har missat något, och för den som vill utveckla sin logistiska förmåga måste Vasaloppet vara den perfekta läroplatsen. En så fantastiskt effektiv och genomtänkt logistik har jag sällan skådat.



Redan på lördagen tog vi en titt på spåren, och gjorde även ett besök i Evertsberg där det var så här ödsligt dagen före den stora tävlingsdagen. Jag passade också på att fotografera målportalen i Mora.



Redan strax efter klockan 05 var vi på plats, och när spärrarna öppnades till startfållorna 05.30 var köerna långa. Och när klockan närmade sig 08 fylldes fältet i Berga By väldigt snabbt.





Här slutet av startfålla 10, alltså allra sista åkarna på fältet i Berga By.



Här är åkarna på plats strax före start.



En viktig del i logistiken är hanteringen av åkarnas överdragskläder och ombyten. Överdragskläderna läggs i färgade säckar som alla kopplas till startnumret. Efter starten sorteras alla säckar och körs i stora lastbilar till bestämda platser inne i Mora, där sedan åkarna efter loppet hittar allt i startnummerordning. Oerhört effektivt och välordnat.




Möte med chefsekonomen på Sveriges Kommuner och Landsting

2017-03-04

I veckan som gick träffade jag chefsekonomen på Sveriges Kommuner och Landsting, Annika Wallenstam, tillsammans med min moderata riksdagskollega i finansutskottet, Anette Åkesson. Annika tog emot oss i sitt tjänsterum på SKL:s kontor vid Slussen och vi fick ett par timmars diskussion och samtal kring det ekonomiska läget i de svenska kommunerna och landstingen. Detta är ju mitt ansvarsområde för moderaterna i finansutskottet, och jag ville ha en tydlig bild direkt från källan. Här följer några av de bilder Annika Wallenstam föredrog för oss.





Denna bild visar den dramatiska befolkningsökningen i Sverige just nu. Den ligger långt över det historiska genomsnittet de senaste decennierna. Anledningen till att befolkningen ökar så mycket just nu är såklart det extremt stora mottagandet av asylsökande de senaste åren, samt anhöriginvandringen som följer i dess spår. Detta medför stora påfrestningar på samhället, både vad gäller bostadsförsörjning och efterfrågan på välfärd. Inte minst blir det en stor belastning för kommunerna den dag statens ansvar för nyanlända upphör (alltså efter två år).



Här illustreras befolkningsökningen i olika åldersgrupper. De unga och de äldre ökar mest. Ökningen bland unga beror till stor del på asylmottagandet. De äldre ökar främst på grund av en åldrande befolkning samt att vi lever längre. Den minsta befolkningsökningen ser vi i de yrkesverksamma åldrarna. De som ska försörja övriga grupper ökar alltså långsammare än de grupper som ska försörjas. Tyvärr är det ju dessutom så att en lägre andel av de nyanlända i yrkesverksam ålder förvärvsarbetar jämfört med övriga. På den positiva sidan finns såklart att om vi kan få unga nyanlända i arbete efter slutförd utbildning kan det motverka de demografiska förändringarna. Det kräver dock omfattande resurser.


I denna figur redovisas SCB:s siffror över åldersgrupperna 16-64 år (alltså ett lite bredare mått än i förra figuren). Man ser att den inrikes födda befolkningen i åldern 16-64 år minskar samtidigt som den utrikesfödda delen ökar. Hela nettoökningen framöver av befolkningen i denna åldersgrupp kommer att bero på invandring, i annat fall skulle befolkningen i denna åldersgrupp minska.

I grunden är en befolkningsökning av ungdomar och vuxna i yrkesverksam ålder positiv för samhället. Problemet är bara att de nyanlända har både lägre sysselsättningsgrad och större behov av samhällsservice och ekonomiskt stöd än resten av befolkningen. Det kostar mycket för kommunerna.



Denna figur visar hur skatteintäkterna utvecklats över tid, både nominellt och realt, samt längst ner skatteintäkterna per capita (per invånare). Samtidigt syns kostnadsutvecklingen i de grå staplarna. Skatteintäkterna per capita minskar framöver, samtidigt som kostnaderna ökar. Att det sker under en högkonjunktur är extra allvarligt, när det inträffade senast befann vi oss i den djupa globala finanskrisen, och skatteintäkterna återhämtade sig då relativt snabbt. Att skatteintäkterna per capita nu återigen bedöms minska beror på migrationen, där befolkningen ökar samtidigt som andelen av befolkningen som arbetar minskar. Detta är en alarmerande utveckling för kommunsektorn.




Sista bilden är enligt min åsikt oerhört alarmerande. Jag har visat den tidigare på bloggen och i andra sammanhang, och även tagit upp den i riksdagsdebatter.

Bilden visar hur kommunsektorns kostnader ökat samt hur skatteunderlaget utvecklats över tid.

Den gula delen av staplarna gäller kostnadsökning till följd av demografin (åldersförändringar, där tex behovet av förskola, skola och äldreomsorg spelar stor roll). Den grå delen av staplarna visar övriga kostnadsökningar, där asylmottagandet/migrationen är den viktigaste faktorn. Den blå kurvan visar hur skatteunderlaget förändrats i reala termer (alltså med hänsyn till inflationen).

Man ser att 2002-2005 ökade kostnaderna mer än skatteunderlaget. Samma sak gäller 2015 och framåt. Endast under Alliansens regeringstid, 2006-2014, ökade skatteunderlaget i takt med kostnaderna, och vi hade stadigt ökande skatteunderlag ända fram till 2016. För 2015 och 2016 kan man förklara kostnadsökningarna med oväntade migrationskostnader av tillfällig art. Men för 2017 och framåt ökar kostnaderna främst till följd av demografin samt långsiktigt ofinansierade reformer, samtidigt som skatteunderlaget minskar. Den kombinationen är oerhört farlig för kommunernas ekonomi.




Störst arbetskraftsbrist i offentlig sektor

2017-03-04

Vid besöket hos Sveriges Kommuner och Landsting fick vi också denna bild av hur arbetskraftsbristen ser ut i Sverige just nu. Bilderna visar bristen från 2005 fram till 2016.

Man ser att inom privat sektor är faktiskt inte den totala situationen alltför alarmerande, även om det finns brister i vissa yrken. Arbetskraftsbristen ligger bara något över det historiska genomsnittet.

Inom offentlig sektor däremot är arbetskraftsbristen extremt mycket större nu och kommande år jämfört med hur det sett ut historiskt. Detta är en helt ny situation på svensk arbetsmarknad som kommer att påverka både kostnadsläge (löner mm) och välfärdens möjligheter att erbjuda en bra kvalitet. Rätt hanterat kan delar av bristen täckas av nyanlända som utbildas till de lediga jobben. Samtidigt medför det stora antalet nyanlända att behoven ökar av kommunal service och sjukvård. Hur nettoutfallet blir är inte alldeles enkelt att förutse.





Sverige är mycket dåligt rustat för sämre tider

2017-03-03

Finansutskottet bjuder regelbundet in ledande ekonomer och forskare för att få deras syn på svensk ekonomi, skuldsättningen i samhället, riksbankens åtgärder mm. Nyligen hade vi besök av bland annat Jimmy Boumediene från Handelsbanken Capital Markets. Han visade bland annat nedanstående bild som visar hur illa Sverige är rustat om det skulle inträffa ny ekonomisk oro i vår omvärld, eller om vi snabbt skulle råka in i en ny djup lågkonjunktur.



Denna bild visar skillnaderna mellan läget hösten 2008 när finanskrisen slog till, och läget om samma sak skulle inträffa idag. För båda perioderna (2005-2007 och 2015-2017) gäller att vi har en stark utveckling av BNP. Men i övrigt är skillnaderna stora.

2008 hade Sverige haft flera goda år, både under tidigare S-regering och under Alliansens första år. Vi hade stabila överskott i statens finanser, räntor på normala nivåer och dessutom en mycket låg arbetslöshet (våren 2008 var den nere på runt 3%). Detta sammantaget gjorde att vi kunde hantera krisen på ett bra sätt som inte slog alltför hårt mot vårt samhälle och vår välfärd. Bland annat kunde räntorna sänkas som stimulans för samhällsekonomin, och överskotten i statens budget kunde användas för att tillföra mycket stora summor till kommunerna.

I dag ser det annorlunda ut. Statens överskott är blygsamt, räntan ligger under noll och arbetslösheten är samtidigt relativt hög för att vara mitt i en högkonjunktur (6-7%). Vi har helt enkelt inget alls att ta till om läget blir allvarligt, och arbetslösheten riskerar att öka till dramatiska nivåer. Detta är ytterst oroväckande, och det är uppenbarligen inget som regeringen gör något åt.




Sanningen om statens överskott

2017-03-03

Häromdagen såg jag detta på Twitter. Vice statsminister Isabella Lövin hävdar att "det går bra för Sverige" och åberopar ett likviditetsöverskott på 49 miljarder i statens kassa:



Nu är dock den bild Isabella Lövin ger ganska missvisande.

För det första är ett likviditetsöverskott inte samma sak som ett ekonomiskt resultat. För det andra finns det en väldigt udda förklaring till förra årets överskott, nämligen att svenska skattebetalare använt skattekontot som "bank" för att man får ränta på detta konto (vilket man sällan får på banken numera). Riksgälden skriver i ett färskt pressmeddelande den 22 januari: "Tolkningen av statsfinanserna försvåras fortsatt av de överinsättningar som finns på skattekontot. Riksgäldens bedömning är att de i dag uppgår till cirka 50 miljarder kronor, vilket är samma bedömning som i oktober."

Med andra ord - hela statens överskott beror på att skattebetalarna använt Skattekontot som bank. Det är inte riktiga skatteintäkter som staten får behålla. Nu har regeringen dessutom beslutat att sätta räntan till noll, och därmed förväntas överlikviditeten på skattekontot minska igen, och Riksgälden spår att 2017 blir betydligt sämre. "Underskottet i statsbudgeten väntas bli 20 miljarder kronor 2017" skriver man i sitt pressmeddelande.

Men visst, det gick bra för Sverige 2016, precis som för de flesta andra länder i vår omvärld. Främst till följd av hög internationell tillväxt och stark global högkonjunktur, kombinerat med extremt låga räntor. Men tillväxten i Sverige "dopades" dessutom till följd av att staten öste ut flera tiotals extra miljarder för att täcka kostnaderna för asylmottagandet. Alla dessa (lånade) pengar konsumerades ju direkt i form av uppehälle och boende för nyanlända, ekonomiskt stöd till nyanlända (som oftast lär ha konsumerats direkt), löner till migrationsverkets tillfälligt anställda osv, vilket sammantaget kraftigt ökade aktiviteten och omsättningen i ekonomin, och som därmed också tillfälligt ökat BNP lite extra. En enorm injektion i ekonomin med tillfällig effekt, men som sagt med lånade pengar. När det extremt stora asylmottagandet nu minskar kommer effekten i år att bli den motsatta, en minskning av tillväxten jämfört med 2016, och minskade skatteintäkter.




Socialdemokraternas arbetslöshetsmål allt längre från verkligheten

2017-03-02

Socialdemokraterna gick ju till val 2014 på att införa ett "arbetslöshetsmål". Nämligen att "Sverige skulle ha lägst arbetslöshet i EU 2020". Trots att lanseringen av målet inte innehöll några konkreta idéer om hur det skulle nås så blev det ett tydligt vallöfte från Socialdemokraterna.

Nu med Socialdemokraterna i regeringsställning visar det sig dock att Sverige kommer allt längre bort från målet. 2013, när målet lades fast, låg Sverige på tionde plats bland EU:s länder när det gäller arbetslöshet. 2016 hade Sveriges position, trots att vi haft bland EU:s högsta tillväxttakter under både 2015 och 2016, sjunkit till trettonde plats. Om IMF:s prognoser slår in kommer det vara Sveriges ranking också 2020.

Arbetslösheten har förvisso sjunkit till följd av högkonjunkturen, men den har sjunkit snabbare i andra länder och är även lägre i länder med svagare konjunktur. Och närmare en miljon människor i Sverige befinner sig i utanförskap och bidragsberoende.

Den minskning av arbetslösheten som trots allt sker kan för övrigt omöjligen bero på regeringens politik. De förslag man själv lade fram i sin första budget skrev man själv skulle slå minska sysselsättningen. Därefter har man lanserat några fiaskoartade reformer. Regeringens arbetsmarknadspolitiska flaggskepp, traineejobben, extratjänsterna och utbildningskontraktet har efter 2,5 år nått 5 000 personer, mot utlovade över 70 000. Den aktiva näringspolitiken, som var helt avgörande för jobbmålet, visade sig vara höjda skatter på jobb och företagande med 40 miljarder kronor hittills och potentiellt 20 miljarder kronor till innan mandatperioden är slut. I övrigt har man faktiskt inte tagit ett enda politiskt beslut som skulle ha kunnat öka antalet människor i arbete.

Faktum är att arbetslösheten sjunker sakta trots regeringens politik, inte tack vare den. Högkonjunkturen döljer helt enkelt regeringens jobbfientliga politik. Arbetslösheten sjunker alldeles för långsamt med tanke på att vi är mitt i en stark högkonjunktur och måste rusta oss för nästa lågkonjunktur.




Riksdagen kräver skärpta regler mot otillåtna bosättningar

2017-03-02

I dag röstade riksdagen för att kräva av regeringen att man skyndsamt bör återkomma med ett lagförslag som förbättrar en fastighetsägares möjligheter att bli av med personer som illegalt uppfört bosättningar på annans mark. En mycket viktig fråga för rättssäkerheten. S, V och MP röstade emot, vilket är oerhört märkligt.






GT:s ledarsida bloggar om mig och oron i Nordstan

2017-03-02



I går skrev GT:s ledarblogg om oron i Göteborgs stora köpcentrum Nordstan. Jag jobbade själv där på banken SEB i många år innan jag valdes in i riksdagen, och kan jämföra hur det känns att gå där kvällstid idag med hur det var på den tiden, för drygt tio år sedan. Det är en dramatisk skillnad.

Jag kan konstatera att jag och GT:s ledarredaktion delar problembilden. Det är främst ungdomsgäng, ofta med missbruksproblem, ibland hemlösa, som driver runt i Nordstan. De har inte ens alltid rätt att vistas i Sverige. GT skriver att det är socialtjänsten och Migrationsverket som ska lösa problemen, och att polisen aldrig kan lösa de grundläggande problemen. Så långt håller jag med. Men det är viktigt att också påpeka att det är polisen som ska upprätthålla lag och ordning och skydda människor och egendom från kriminella och våldsamma grupperingar. Det kan aldrig socialtjänsten eller Migrationsverket göra.




Dagens politiska verklighet

2017-03-01

Vid dagens omröstning i riksdagen röstade Alliansen och Vänsterpartiet gemensamt på denna reservation i Miljö- och Jordbruksutskottet. Inte blev Alliansens ledamöter på grund av detta socialister, och inte tvingades vi kompromissa med vår grundläggande ideologi heller.



S-MP-regeringen vann dock omröstningen tack vare att deras förslag stöddes av Sverigedemokraterna.

Så här är den politiska verkligheten idag. En verklighet vi moderater inte längre tycker man kan blunda för.




Metro skriver om min motion om ökad rättssäkerhet vid djurförbud

2017-03-01

I dag uppmärksammar Metro min motion om ökad rättssäkerhet vid utfärdande av djurförbud och omhändertagande av djur. Dagens regler och tillämpningen av dessa leder emellanåt till helt orimliga effekter för den enskilde, vilket jag beskriver i artikeln. Något måste göras för att öka rättssäkerheten för djurägaren. Sannolikt behövs både en förändring eller förtydligande i lagstiftningen och en annan tillämpning av regelverken.





Jag hade för övrigt tre olika motioneer i höstas i djurskyddsfrågor. Dels då denna om ökad rättssäkerhet vid beslut om djurförbud. Dessutom en motion om ökad helhetssyn i djurskyddslagstiftningen. Dessutom vill jag i en motion verka för skärpning av straff för smuggling av djur. Insmuggling av okontrollerade djur riskerar att leda till djurplågeri för de insmugglade djuren och riskerar även att medföra allvarliga hälsorisker för de djur som redan finns i landet, både sällskapsdjur, tamboskap och vilda djur. Smuggling av djur borde därmed betraktas som ett grovt brott.