Opinionsläget

Fortsättning - äldre inlägg

Vi är många som ser fram emot valet i höst...

2018-02-25

Dagens Nyheter redovisar mycket intressanta siffror:



Det är uppenbarligen inte bara jag som längtar efter höstens val.




Väljarna har störst förtroende för Ulf Kristersson (M)

2018-02-23

Undersökningen från Demoskop om väljarnas förtroende för partiledarna presenterades nyligen, men hamnade lite i skymundan av annat. Moderaternas Ulf Kristersson har nu, efter bara några månader som partiledare, gått upp i topp och åtnjuter större förtroende än statsministern.

Här är hela listan:



Det konstigaste i listan är väl att 12% av väljarna fortfarande har förtroende för Gustav Fridolin (MP). Varför?




"Svensk Väljaropinion" bekräftar fortsatt moderat uppgång

2018-01-27

Dagens Eko presenterade idag Sifos sammanvägda "Svensk Väljaropinion" som är en sammanvägning av ett antal olika opinionsmätningar. Denna typ av "poll of polls" ger sn större säkerhet än en enskild mätning. Och resultatet bekräftar moderaternas uppåtgående trend, medan såväl S som C och SD backar. Det är sannolikt från dessa tre partier moderaterna just nu tar tillbaka sympatisörer.



Skillnaden mellan S och M krymper för varje mätning och det gör att kommande valrörelse blir intressant. Moderaternas mål är att göra ett bättre val än 2014 och att återta regeringsmakten. För egen del har jag däremot höjt ribban. Jag tror att moderaterna har en hyfsat god chans att bli största parti i valet. Vi får se om jag får rätt.




Orimlig och rättsosäker migrationspolitik straffar sig

2017-12-14



I dag kom ännu en opinionsmätning, denna gång i Aftonbladet. Moderaternas uppgång fortsätter och Alliansen leder nu över de rödgröna med över 5 procentenheter. Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet backar, till 27,5 respektive 3,1%.

Det finns sannolikt många skäl till att opinionen håller på att svänga till Alliansens favör. Moderaternas starka uppgång är en viktig del. Att allt fler ser hur den svaga S-MP-regeringen tar dåliga eller rent av inga beslut alls i viktiga frågor en annan. För egen del tycker jag ändå det känns rimligt att anta att regeringspartierna denna gång främst straffas för sitt ogenomtänkta och rättsosäkra förslag att ge personer utan asylskäl möjlighet att ändå beviljas uppehållstillstånd. Det nya förslget om ensamkommande upprör många, sannolikt även många socialdemokratiska väljare. Det är inte fle rkonstiga undantag vi behöver i asylpolitiken utan långsiktigt stabila och rättssäkra regler.

Glädjande idag att både Kristdemokraterna och Liberalerna nu säger nej till regeringens förslag. Sedan tidigare säger Moderaterna nej, och det lär även Sverigedemokraterna göra. Om nu bara Centerpartiet också inser att detta är ett helt orimligt förslag så faller det i riksdagen. Låt oss hoppas. Sverige har fullt tillräckligt stora integrationsproblem redan som det är med alla dem som anses ha asylskäl. Vi kan inte utöver detta även ta hand om personer som saknar asylskäl, det inser de flesta. Särskilt fel blir det när man vet att många av de som berörs av förslaget avsiktligt ljugit om sin ålder för att betraktas som ensamkommande barn och ungdomar. Med det aktuiella förslaget skulle de belönas med en chans till uppehållstillstånd medan de som talat sanning om sin ålder och därför avvisats inte fått samma chans.

Sverige är i ett nytt läge. Oansvarig migrationspolitik straffas av väljarna. Det är i grunden sunt.




Sverigedemokraterna är inte ett borgerligt parti

2017-11-22

I SD-kretsar är det populärt att argumentera för att SD, M och KD skulle bilda regering. Många menar också att SD är ett "borgerligt" parti. Jag har ofta ifrågasatt denna bild. I mina ögon är inte SD särskilt borgerliga. Under denna mandatperiod har exempelvis SD mycket oftare röstat med den rödgröna regeringen än med Alliansen. I utrikespolitiska frågor och frågor som rör EU och Nato röstar SD inte sällan gemensamt med Vänsterpartiet.

Häromdagen fanns denna intervju med SD:s partiledare. Den som trodde att SD med automatik skule vara ett borgerligt parti måste ha fått anledning att tänka efter ytterligare en gång. För det står helt klart att en röst på SD lika gärna kan medföra en röst på en fortsatt s-regering.

Till detta kommer SD:s instabilitet. Denna mandatperiod har man tappat flera av sina riksdagsledamöter, och i hela landet lär det vara över 400 (!) SD-ledamöter som har lämnat eller uteslutits ur partiet. Min egen valkrets har sex riksdagsmandat (2 M, 3 S och 1 SD). Men SD-stolen har i princip varit tom i fyra år, SD:s ledamot har varit med på färre än 10 voteringar och i övrigt inte synts till alls. De sjuhäradsbor som röstade på SD fick alltså ingen representant i riksdagen. Vi andra fem har fått föra Sjuhärads talan.

När man nämner detta om alla avhopp, uteslutningar och tomma stolar brukar SD officiellt förklara det med att man är ett "nytt" parti med "barnsjukdomar". Jag köper inte den förklaringen. Man har snart funnits i riksdagen i åtta år, och man är ett a landets större partier. Ändå ser det ut så här, år efter år.

Kort sagt - en röst på SD är inte en röst för en ny regering. Jag har också väldigt svårt att se att någon skulle våga regeringsförhandla och bygga en regering på SD:s aktiva stöd. SD är ett alltför opålitligt parti (alldeles oavsett sakpolitiken). Att man däremot säkert kan agera gemensamt med SD i enskilda frågor är såklart en annan sak, det tycker jag som bekant alltid att man kan göra med alla partier om man har samma åsikt.

Vill man ha en ny regering bör man rösta på något av Allianspartierna. Och vill man att moderaternas restriktiva migrations och integrationspolitik ska få ett starkt genomslag i en ny regering är det bästa sättet att också ge moderaterna sin röst. Det ger oss ett starkare mandat vid förhandlingar inom Alliansen.




Rörligt men positivt opinionsläge

2017-11-02

För bara några månader sedan dömde många experter ut moderaternas chanser att göra ett bra val 2018. Då låg opinionsstödet på 15-16% i de stora mätningarna. Men nu händer något. I dag presenteras ytterligare två mätningar som visar dramatiska uppgångar för moderaterna den senaste månaden. Dels Expressen/Demoskop som oss 21,9 % (+4,7% på en månad) och SVT/Novus som ger oss 20,6% (+4,4% på en månad). Moderaternas uppgång gör nu att det är ganska jämnt läge mellan de rödgröna och Alliansen, samt att SD som vågmästare är betydligt mindre än i somras.

Jag tar alltid opinionsmätningarna med en nypa salt. Men när alla mätningar som görs visar samma trend så ligger det nog en del i det. Och det tycker jag faktiskt vi är värda, så mycket arbete som lagts ned internt i moderaterna de senaste åren när det gäller att utveckla politiken. Jag tycker vi är det enda parti som idag har en genomtänkt och hyfsat heltäckande politik som riktas mot dagens stora samhällsproblem, och tror vi hart en god potential att locka fler väljare efterhand som vi sprider kunskapen om vår politik.

Jag har tidigare sagt att jag tror vi kommer att göra ett bättre val än 2014, och står fast vid det.




Opinionsläget börjar rätta till sig - kanske får jag rätt?

2017-10-28



I veckan som gått har det kommit flera opinionsmätningar som visar samma sak - moderaterna har ökat sitt opinionsstöd ordentligt de senaste veckorna.

I den senaste mätningen från Novus var siffran över 22% och en ökning med över 6%-enheter på bara en månad. I TV4:s sammanvägda siffror (bilden ovan) där man tar genomsnittet av ett antal olika opinionsmätningar är moderaterna återigen med god marginal näst största parti, med 19,4%. I denna sammanvägning finns dock flera mätningar "kvar" som gjordes före partiledarskiftet.

Den positiva bilden bekräftas idag av Svensk Väljaropinion, en annan sammanvägning av ett antal institut som Sifo gör på uppdrag av Ekot (bilden tv). Det ska bli intressant att följa utvecklingen framöver.

Jag tror inte att uppgången bara beror på partiledarskiftet utan också på vår arbetsstämma nyligen där vi tog ett stort antal kloka beslut om den politik vi tänker gå till val på, och att det fick stor uppmärksamhet i media. Detta tillsammans med ett antal riktigt starka framträdanden av Ulf Kristersson bådar gott för fortsättningen.

Samtidigt upplever jag hos en del väljare en kvarlevande misstro mot moderaterna efter bland annat migrationsöverenskommelsen med Miljöpartiet och Decemberöverenskommelsen. Att bygga förtroende tar tid, men att rasera det går snabbt. Det såg vi när opinionssiffrorna rasade i våras. Arbetet med att återställa förtroendet för moderaterna har bara börjat, men det ser lovande ut så här långt, och nyfikenheten på vad vi vill växer, det märks både i fysiska möten med väljare och på sociala medier.

Jag har vid flera tillfällen de senaste månaderna stuckit ut hakan och sagt att vi moderater kommer att göra ett bättre val än 2014, alltså över 23,3%. Inget av det som händer nu i opinionen motsäger i vart fall att jag kan få rätt. Men ett opinionsstöd under 20% är såklart fortfarande historiskt lågt.





Utan moderaterna vore oppositionen ganska tandlös

2017-06-28

Ofta får vi höra att oppositionen är tandlös. Inte minst beskylls vi moderater emellanåt för detta. Men statistiken från senaste riksdagsåret talar sitt tydliga språk. Utan moderaterna hade regeringen inte haft mycket motstånd i riksdagen.



Två av de viktigaste redskapen för debatt och granskning av regeringen är interpellationer och skriftliga frågor. Vänstra bilden visar hur antalet interpellationer till statsråd fördelas mellan partierna det senaste riksdagsåret. Moderaterna står för 384 av totalt 578, eller 66%. Högra bilden visar antalet skriftliga frågor till statsråden. Moderaterna står för 1101 av 1619, eller 68%. Moderaternas andel är långt mycket större än vad som motsvarar vår andel av riksdagsmandaten, och även långt mer än vår andel av oppositionens riksdagsmandat. Det oppositionsparti som utmärker sig mest åt andra hållet är Sverigedemokraterna. De är tredje största parti i Riksdagen, men står endast för knappt 4% av det totala antalet interpellationer och skriftliga frågor senaste riksdagsåret. Man kan också konstatera att Vänsterpartiet är mer aktiva än vad som motsvarar partiets storlek - trots att man informellt är ett stödparti till regeringen.

Regeringen får också många riksdagsbeslut mot sig. Under Alliansens andra mandatperiod, 2010-14, blev det en stor nyhet varje gång riksdagens röstade ned regeringens förslag. Jag tror det hände totalt sju gånger - på fyra år (Åren 2006-2010 hände det aldrig, eftersom Alliansen då hade egen majoritet). I dag är det vardagsmat. Under det senaste riksdagsåret (2016-17) drev riksdagen igenom så kallade tillkännagivanden till regeringen hela 135 gånger. Totalt under mandatperiodens tre första år har det skett 361 gånger. Det är nu så vanligt att riksdagen går emot regeringen att nyhetsmedia sällan bryr sig om att uppmärksamma det.

Så nej, oppositionen är knappast tandlös. Men självklart kunde vi vara ännu kraftfullare. Exempelvis genom att lägga fram en komplett Alliansbudget. Men så länge moderaterna inte får stöd för detta från samtliga övriga Allianspartier går det ju inte.




Förra moderata krisen banade väg för rekordval

2017-06-02

När man som jag varit med väldigt länge i politiken (haft politiska uppdrag ända sedan 1998) så har man också upplevt både uppgångar och nedgångar. Det gör att man blir ödmjuk av uppgångar och klarar att ta nedgångar med fattning.

Jag minns 2002. Den fasansfulla valnatten när Moderaterna landade kring 16% och det rådde total undergångsstämning. Då ruskades partiet om i grunden, såg över sin politik och ledarskap och kom ut starkare än någonsin. Valet 2006 blev Moderaterna de stora vinnarna, vi tog över regeringsmakten, och i valet 2010 gjorde vi det bästa val partiet någonsin presterat och fick 30% av rösterna.

Men framgång varar inte för alltid. De sista regeringsåren under Alliansen blev alldeles för passiva. Vi tog inte tag i de nya stora samhällsfrågorna (främst migrationen och försvarspolitiken), och vi backade från vår egen framgångsrika jobbpolitik där sänkta skatter och arbetslinjen fram tills dess varit en stor framgång. I valrörelsen talade vi i stället obegripligt nog om "skattesänkningsstopp" vilket direkt gynnade våra motståndare.

Ovanpå detta förlorade vi regeringsmakten och samtidigt förlorade vi flera av våra allra starkaste namn (Reinfeldt, Borg och Bildt) och skulle forma en ny partiledning. Den sk decemberöverenskommelsen var en politisk felbedömning, och gjorde att Sverigedemokraterna framstod som det enda oppositionspartiet och växte sig allt starkare, och moderaterna backade.

Inte blev det bättre av en enorm otydlighet i våras vad gäller partiets relation till SD. Talet från ledande företrädare om "samarbete" var helt missvisande och stämde inte heller med det vi beslutat utan ledde tankarna mot organiserat förhandlande. Den otydliga kommunikationen skrämde sannolikt bort många väljare. Nu verkar de så sakta komma tillbaka, i takt med att de fått klart för sig att det enda vi sagt är att vi vill behandla SD som vilket parti som helst, men inte ha ett organiserat samarbete.

Den senaste veckan har partiet ruskats om ordentligt. Men partiledare Anna är lika stridslysten som alla andra moderater. Jag är övertygad om att vi även denna gång kan vända en "kris" till något riktigt bra - om vi agerar rätt. Att reformera ett partis politik tar tid, men det tar ännu mera tid innan väljarna förstår vad vi faktiskt menar och inser att vi menar allvar. Det är först när det händer som väljarna får förtroende för oss och också känner att man vill ge oss sin röst för att vi har de bästa ideerna för framtiden. Vi kommer aldrig att vara ett enfrågeparti utan leverera en helhet till väljarna. Och även om det politiska läget är mycket komplicerat är den bästa rösten för en moderatledd regering såklart en röst på moderaterna.




Är verkligen isolering av SD Sveriges viktigaste politiska fråga?

2017-03-20

Som jag varnade för i mitt blogginlägg den 23/1 medförde moderaternas nya linje rörande Sverigedemokraterna inga snabba opinionspoäng (som vissa uppenbarligen hade väntat sig). I stället blev det ett rejält opinionstapp. Lite kan väl skyllas på den något taffliga kommunikationen av vad moderaternas nya linje egentligen innebär. Men i ett politiskt landskap och medialandskap där alla partier under decennier tävlat om vem som kan vara mest högljudd när det gäller att kalla SD för rasister, fascister eller rent av nazister är det inte så konstigt om en del moderater drar öronen åt sig när vi inte längre ställer upp på att isolera detta folkvalda parti i Sveriges riksdag. Vi har även från moderat sida bäddat för det själva genom att stundtals vara med i kören av fördömanden av SD.

Personligen är jag faktiskt lite stolt över att vi är det första partiet som bryter mot det odemokratiska beteendet att försöka isolera och demonisera ett folkvalt parti. Taktiken att motarbeta SD:s tillväxt genom att försöka frysa ut partiet och klistra på det etiketter som varit uppenbart osakliga har ju inte direkt varit framgångsrik. Det borde såväl media som övriga partier inse. Det enda rimliga sättet om man vill bromsa SD:s tillväxt är enligt min åsikt att granska partiets politiska förslag, ställa dem mot andra partiers, peka på de brister man menar att deras sakpolitik innebär och tvinga dem ta ansvar. I stället har politiken och media samfällt ägnat all kraft åt demonisering som bara leder till SD:s fortsatta tillväxt. I såväl Danmark, Norge och Finland har man genom att släppa in främlingsfientliga eller populistiska partier i "värmen" (till och med som en del i regeringsunderlaget) krympt dem dramatiskt. Jämfört med detta är det ett mycket litet steg att sluta isolera och demonisera SD och tala med dem som med alla andra partier i Sveriges demokratiskt valda riksdag.

Jag är övertygad om att historien kommer att ge moderaterna rätt och att vi gör en insats för Sverige genom att bidra till att ta av SD "offerkoftan" och därmed motverka att man får en massa sympatier av människor som egentligen sympatiserar med andra partier.

Jag är också övertygad om att ganska många egentligen tycker det är ganska självklart att ett oppositionsparti försöker få igenom sin egen sakpolitik i riksdagen och att detta är överordnat frågan om att till varje pris isolera ett annat oppositionsparti. Att till varje pris isolera SD kan omöjligen vara Sveriges viktigaste politiska fråga. Ett parti som låter motståndet mot ett annat oppositionsparti vara överordnat alla andra politiska frågor uppträder totalt oansvarigt mot landet och förtjänar faktiskt inte en enda röst. Varför ska man rösta på ett parti som frivilligt sätter sig på läktaren i fyra år?

Att vi moderater drabbas av ett opinionstapp är såklart ett högt pris. Men jag är övertygad om att det kommer att se bättre ut i valet 2018 än vad dagens siffror visar. Sunt förnuft och ansvarstagande kommer att belönas i längden, och när krutröken lagt sig kommer moderaterna att framstå som de enda som (äntligen) hade modet att bryta en destruktiv politisk agenda och göra det som är bäst för landet. Alternativet hade varit att fortsätta att passivt se på när dagens vänsterregering stegvis förstör landet, utan att ens försöka göra något åt det. I längden hade det varit totalt ointressant att vara politiker i ett sådant parti, då hade det varit bättre att ägna sin tid åt något annat.

När det blir uppenbart för alla att moderaterna inte förespråkar regeringssamverkan med SD och att vi står stadigt i våra egna grundvärderingar och aldrig skulle kunna kompromissa bort dessa, då tror jag många vilsna moderater kommer att återvända. Problemet idag är resten av Alliansen, där framförallt Liberalerna och Centerpartiet uppenbarligen föredrar läktaren framför att göra något konkret åt dagens skadliga politik. Det oroar mig mycket när jag tänker på hur den politiska kartan kan komma att de ut efter nästa val. Vill L och C sitta på läktaren i ytterligare fyra år?




Inte oväntat med ett skakigt opinionsläge för moderaterna

2017-02-10

Gårdagens opinionsmätningar var såklart inte roliga ur moderat synvinkel, men inte heller oväntade för min del. Jag repeterar det jag skrev på bloggen efter Moderaternas besked om en ny strategi gentemot SD. Från bloggen den 23/1:

"Vad gäller opinionsstöd tror jag inte vårt parti vinner några snabba opinionsframgångar till följd av vårt besked. Det kan till och med bli tvärtom. Missnöjda moderater har redan lämnat oss för andra partier och de lär knappast återvända bara till följd av vårt nya besked. Samtidigt kan man ju tänka sig att en del nu lämnar oss för att de tillhör dem som helt vill isolera SD politiskt, oavsett vad det medför för skada för landet. Att en del C och L-väljare kanske kommer att gå över till M i besvikelse över att deras partier inte ställer upp på en gemensam alliansbudget är ju möjligt, men det handlar sannolikt om ganska små tal som inte nödvändigtvis väger upp eventuella förluster. Men även om vi skulle tappa opinionsstöd så har vi visat att vi är beredda att ta ansvar och lägga mer kraft i vårt arbete att motverka regeringens skadliga politik och försöka få igenom vår egen i stället. Detta är enligt min åsikt den viktigaste uppgift vi har och ett krav våra väljare har rätt att ställa. Nu gör vi klart för väljarna att vi förespråkar fler och djupare gemensamma förslag från Alliansen, inklusive en gemensam budgetmotion. Det är nu upp till dem som säger nej till detta (ledningarna för C och L) att försvara varför man inte vill driva igenom sin egen politik. Som moderater kan vi i vart fall se väljarna i ögonen och jag tror att vår besked är det långsiktigt rätta."

Jag har samma syn på saken idag. Men alltför många moderata väljare har inte alls klart för sig vad det moderata beskedet innebär i praktiken. Jag kan förstå det. Jag tycker inte kommunikationen från våra ledande företrädare varit glasklar. Snarare förvirrande, när man emellanåt använt ord och uttryck som leder tankarna i fel riktning. När samtidigt både media och politiska motståndare avsiktligt vill sätta en annan bild än den riktiga som att "bjuda in SD i värmen" eller påstå att vi vill "samarbeta med SD" eller "förhandla med SD" är det inte konstigt om många moderater drar öronen åt sig.

För mig är det väldigt stor skillnad mellan att vilja lägga en gemensam Alliansbudget (även om den "riskerar" att röstas igenom med SD:s stöd) och att "förhandla med SD". Moderaterna vill inte budgetförhandla med SD, det beskedet är tydligt. Det är också stor skillnad mellan att prata och göra gemensamma reservationer i utskotten när man har samma åsikt i en sakfråga, och att kompromissa bort delar av den moderata politiken för att få SD:s stöd. Det senare är i vart fall för min egen del helt uteslutet. Jag har inte hört någon annan föreslå det heller.

Jag tycker helt enkelt att ord som "samarbete" och "förhandling" med SD leder tankarna i helt fel riktning. Moderaterna tänker självklart aldrig kompromissa bort sina grundläggande värderingar i samtal med något annat parti. Det vi vill göra är att försöka få riksdagens stöd för moderat politik. Och det är baske mig vårt partis skyldighet mot våra väljare!

En liten reflektion också kring Centerpartiets uppgång i opinionen. Centern samlar en hel del mittenväljare och en del med borgerliga sympatier som stödjer den gamla orealistiska och naiva migrationspolitiken och samtidigt vill blockera SD med alla medel. Centern tar väljare med dessa åsikter från alla partier utom V, men främst från MP. Jag tror dock verkligheten kommer att komma ifatt Centern, på två olika sätt:

1. De framtida integrationsproblemen i spåren av tidigare helt orealistisk migrationspolitik kommer att bli så gigantiska kommande år (skola, sjukvård, omsorg, arbetsmarknad, trygghet, bostadsbrist, statsfinanser mm) att de som företräder linjen att återigen öppna gränserna för stora asylströmmar kommer att tappa all trovärdighet. Det kommer allt fler kloka centerpartister att inse.
2. De Allianspartier som säger nej till gemensam Alliansbudget kommer att få stora trovärdighetsproblem. Att frivilligt avstå från att lägga fram en gemensam Alliansbudget (som är enda sättet att stoppa mycket skadliga regeringsförslag) bara för att (förgäves) försöka utestänga SD från all möjlighet till inflytande är helt enkelt ett grovt svek mot väljarna.

På längre sikt är jag övertygad om att moderaternas förändrade strategi kommer att stärka vårt parti. Men det kommer att ta tid. Vi har nu flera år med otydliga budskap och förändrad politik. Det hela började när Fredrik Reinfeldt efter valförlusten och Alliansens budgetseger i riksdagen hösten 2014 backade upp Decemberöverenskommelsen som sin sista insats som partiledare. Efter detta har vi sett förändringar av den moderata politiken på flera områden, exempelvis migrationen och försvarspolitiken, och nu en total omsvängning när det gäller riksdagsarbetet med en prioritering av att få igenom mer moderat politik framför uppenbart meningslösa försök att "isolera SD" (vilket ju hittills bara medfört att SD växt sig allt starkare). Just nu vet inte väljarna var de har oss, och det kommer att ta tid att bygga upp ett nytt förtroende. Men tro mig, till hösten kommer bugetalternativen för 2018 att granskas och då kommer allt att ställas på sin spets.




Ett parti som inte ens försöker få igenom sin politik tas inte på allvar

2017-01-23

(Varning för långt blogginlägg, men texten är viktig!)

Torsdagens besked om att moderaterna förespråkar en gemensam Alliansbudget redan före valet, och att vi även är beredda att samtala med Sverigedemokraterna i riksdagsutskotten för att få igenom mer moderat politik har väckt oerhört många reaktioner, både positiva och negativa.

Inom moderaterna är dock stödet starkt för denna linje. Bland annat stöds beskedet enligt media av samtliga moderaternas 26 partidistrikt. I riksdagsgruppen är stödet också starkt för den nya linjen. Jag har också fått många positiva mail från aktiva moderater ute i landet såväl som i den egna valkretsen som säger "äntligen!".

Många har tyckt att det är ohållbart i längden att kraftfullt kritisera regeringens politik, men utan att göra några seriösa försök att driva igenom en annan politik. Lite orättvis är det kanske med tanke på att vi faktiskt drivit igenom en hel del, men jag förstår kritiken. I många frågor göms nämligen regeringens förslag i den stora budgetpropositionen. Det gäller bland annat de flesta skattefrågor och ekonomiska frågor. Det gör det omöjligt att förändra regeringens politik utan att riksdagen röstar igenom en annan budget. Och att moderaterna hela tiden röstat på sin egen budget har ju inte hjälpt eftersom den ändå inte röstats igenom i riksdagen.

Regeringen Löfvén har samtidigt visat sig sämre och farligare för landet än vi hade befarat. Talet om "samarbetsregering" blev det inte mycket av. I stället har man valt en ren konfrontation mot oppositionen och stora delar av näringslivet i fråga efter fråga. Man bryter vallöften på löpande band och de "reformer" man utlovat på arbetsmarknadsområdet har blivit fiasko. Jobben blir fler tack vare högkonjunkturen, men det döljer samtidigt att långtidsarbetslösheten växer. Integrationen av nyanlända kommer att kräva politiskt mod, men det saknar dagens regering. Man har inte heller kontroll över trygghetsfrågorna och polisen går på knäna samtidigt som utanförskapsområdena blir allt fler. Försvaret behöver mer pengar, men regeringen säger nej. Och ovanpå allt detta kommer rent samhällsskadliga förslag från regeringen. En del dåliga förslag lyckas vi ju stoppa, men långtifrån allt. Och de stora viktiga reformerna kan vi inte driva igenom. Situationen börjar bli ohållbar.

Det är mot denna bild man ska se vårt besked. Hade regeringen tagit ansvar och levt upp till det här med samarbete och låtit bli att lägga politiskt kraftigt kontroversiella förslag hade vi kunna låta Löfvén sitta fram till valet 2018 och nöjt oss med att kunna påverka politiken ändå i viktiga frågor. Men i dagens läge går det helt enkelt inte att försvara att moderaterna frivilligt avstår från att försöka få igenom sin politik av rädsla för att SD skulle stödja den eller medverka till att fälla dagens regering.

Jag har under över ett år argumenterat för att Alliansen skulle lägga en gemensam budget senast hösten 2018. Mitt syfte har egentligen inte varit att fälla regeringen, utan att driva igenom en bättre politik, samt att visa att Alliansen kan enas kring viktiga politiska förslag. En tydligare "valplattform" kan man knappast erbjuda väljarna. Om Löfvén skulle avgå nio månader före ordinarie val är en öppen fråga, men det skulle knappast bli extraval så nära inpå ordinarie val. Men skulle han avgå borde det gå att forma en fungerande Alliansregering som kan styra i minoritet fram till valet, även utan SD:s aktiva stöd. Vi har ju i det läget en fungerande Alliansbudget som fått riksdagens stöd.

Vad gäller opinionsstöd tror jag inte vårt parti vinner några snabba opinionsframgångar till följd av vårt besked. Det kan till och med bli tvärtom. Missnöjda moderater har redan lämnat oss för andra partier och de lär knappast återvända bara till följd av vårt nya besked. Samtidigt kan man ju tänka sig att en del nu lämnar oss för att de tillhör dem som helt vill isolera SD politiskt, oavsett vad det medför för skada för landet. Att en del C och L-väljare kanske kommer att gå över till M i besvikelse över att deras partier inte ställer upp på en gemensam alliansbudget är ju möjligt, men det handlar sannolikt om ganska små tal som inte nödvändigtvis väger upp eventuella förluster. Men även om vi skulle tappa opinionsstöd så har vi visat att vi är beredda att ta ansvar och lägga mer kraft i vårt arbete att motverka regeringens skadliga politik och försöka få igenom vår egen i stället. Detta är enligt min åsikt den viktigaste uppgift vi har och ett krav våra väljare har rätt att ställa. Nu gör vi klart för väljarna att vi förespråkar fler och djupare gemensamma förslag från Alliansen, inklusive en gemensam budgetmotion. Det är nu upp till dem som säger nej till detta (ledningarna för C och L) att försvara varför man inte vill driva igenom sin egen politik. Som moderater kan vi i vart fall se väljarna i ögonen och jag tror att vår besked är det långsiktigt rätta.

Vad gäller SD:s roll i svensk politik har nu övriga sju partier samt media ägnat all tid under sex år åt att försöka isolera SD politiskt. Man har hellre pratat om järnrör och partiets beklämmande historia än att kritiskt granska SD:s politik. SD har sluppit försvara sina politiska förslag och i stället kunna ta på sig offerkoftan som "mobbade" av övriga partier, att ingen pratar med dem, och försöka sätta bilden av att man är det enda riktiga oppositionspartiet som (trots sex år i riksdagen) står utanför det "politiska etablissemanget". Man kan lätt konstatera att taktiken knappast medfört att SD har fått minskat stöd i opinionen.

Jag tycker det är självklart att inte avstå från att lägga förslag bara för att de kan vinna i riksdagen med SD:s stöd. Lika självklart tycker jag det är att inte bilda en regering där SD ingår eller har en framförhandlad samverkan. Däremellan finns många nyanser.

Ett exempel. Om moderaterna har en åsikt kring bullerregler vid nyproduktion av bostäder och vi vet att SD driver en liknande linje ser jag inget problem att man skriver en gemensam reservation. Om SD aktivt vill medverka till att det byggs fler bostäder som kan avhjälpa bostadsbrist (och dessutom underlätta integrationen av nyanlända) tycker jag det är utmärkt. Inget parti i riksdagen har fel i allt, och i dagens parlamentariska läge måste allt stöd i sakfrågor kunna välkomnas oavsett varifrån det kommer. Det finns många liknande exempel på udda och oväntad samverkan eller samsyn i dagens riksdag. Ta tex frågan om surrogatmödraskap där V och KD länge haft en gemensam linje. Eller i Natofrågan där V och SD haft gemensamma reservationer. Det gör inte att partierna i övrigt gillar varandra rent ideologiskt.

Om SD däremot har en åsikt i en viktig ideologisk fråga och moderaterna rent hypotetiskt skulle byta åsikt i den frågan bara för att få SD:s stöd i en annan fråga vore det förfärligt. Att förändra moderata förslag för att få SD:s stöd är för mig också främmande. (Socialdemokraterna drog sig dock inte för att göra exakt så i skattepolitiken förra mandatperioden för att få SD:s stöd att fälla Alliansens förslag). Inget av detta lär dock hända, det är inte det torsdagens moderata besked innebär.

Det finns moderater (både politiker och väljare) som har åsikter över hela fältet, allt från att vi ska bilda regering ihop med SD till att vi aldrig ska prata med dem överhuvudtaget. För egen del tillhör jag den mer SD-kritiska sidan. Jag tycker det finns anledning att alltid ha ett kritiskt förhållningssätt till SD och granska deras förslag och avsikterna med dessa noga. Om man samtalar kring vissa sakfrågor måste det kombineras med en ännu tydligare granskning och ifrågasättande av övriga förslag från SD. Ideologiskt och värderingsmässigt finns stora olikheter mellan moderaterna och SD. Att SD helt saknar integrationspolitik och helt saknar idéer för hur vi ska få fler nyanlända i arbete är exempelvis allvarligt. Samma sak med att de vill att nationerna sluter sig när det är samarbete som är viktigare än någonsin. En annan sak är att deras ekonomiska politik inte hänger ihop. SD:s extremt nationalistiska åsikter och att de har ett historiskt bagage som alltför ofta kommer upp till ytan liksom en hel del företrädare som har skrämmande åsikter går inte heller att förneka. Vi ska inte demonisera SD, men granska dem noga! Jag tror moderaterna med vår nya linje får en mycket större trovärdighet vid en sådan granskning. Nu kan inte SD längre ta på offerkoftan och som svar på varje kritisk åsikt i sakfrågor säga att de är utfrusna och därmed slippa diskussion. Om fler granskade SD:s politik i sak vore det utmärkt för den politiska debatten. Om SD dessutom tvingas vara med och ta ansvar för enskilda sakfrågor kan de inte heller längre hävda att de står utanför det politiska etablissemanget. SD har alltför länge kommit undan en granskning av detaljerna i sin politik, jag hoppas det blir ändring på det nu.

Moderaternas val stod mellan två dåliga alternativ. Vi valde det minst dåliga. I längden kan vi inte sitta på läktaren och låta all politisk verksamhet avstanna bara för att vi till varje pris vill isolera ett annat parti politiskt. Det vore katastrofalt både för landet och vårt eget partis trovärdighet.




Väljarna har större förtroende för en m-ledd regering än för dagens

2017-01-07



En moderatledd regering skulle, enligt väljarna, vara bättre än dagens s-ledda regering på fyra av fem politikområden, enligt en opinionsundersökning av SIFO som SVT Nyheter beställt. En m-ledd regering skulle vara bättre på att styra Sverige, sköta landets ekonomi, ta ansvar för jobben och driva en bra politik för skolan. Den sittande regeringen har endast större förtroende än en m-ledd regering när det gäller sjukvården (vilket är fullständigt obegripligt för mig med tanke på att de s-ledda landstingen överlag fungerar mycket sämre än de m-ledda).

Glädjande siffror såklart, men jag hade faktiskt blivit förvånad om mätningen visat något annat med tanke på hur illa dagens regering sköter sig. Nu gäller det, som jag skrev igår, att moderaterna fortsätter leverera kraftfulla och hållbara lösningar på alla viktiga politikområden som alternativ till regeringspartiernas floskler, prat och samordningsmän Då kan det kommande året bli mycket spännande politiskt.




Den som har realistiska svar på samhällsfrågorna vinner valet 2018

2017-01-06

Den svenska väljartrenden liknar just nu den i omvärlden. Partier (läs SD) som uppfattas stå ”vid sidan av etablissemanget” stärker sin ställning. (Att SD varit ett riksdagsparti i åtta år och därmed ingår i etablissemanget i både riksdag och många kommuner verkar många bortse från). SD:s framgång bygger mycket på ökat misstroende mot sittande regering och mot EU, ökad nationalism, ett växande motstånd mot invandringen och oro för växande kriminalitet och otrygghet.

Frågan är bara om man vinner val bara på att bara kanalisera människors missnöje och oro? Jag är inte så säker på det. Jag tror att det parti som ger mest realistiska och rimliga svar på samhällsfrågorna kommer att vinna valet 2018. De flesta väljare är inte missnöjesröstare. De kan uttrycka sin ilska, missnöje och oro mellan valen, de kan vara hårda mot de partier de inte tycker sköter sig eller som de anser medverkat till att skapa samhällsproblem. Men på valdagen vill de flesta ändå lägga sin röst på ett parti som man tror har en rimlig chans att hantera situationen, oavsett hur besvärlig den är och hur den har uppkommit. Väljarna vill inte ha kaos.

Jag ska ta ett aktuellt exempel som speglar samhällsdebatten just nu. Det gäller kommunernas mycket akuta problem att hantera bristen på bostäder till nyanlända. Ett extremt stort problem för många kommuner. Hur resonerar då partierna? Jo (måhända lite tillspetsat) ungefär så här:

"Inte aktuellt att ända några regler, detta är kommunernas ansvar, ingen ska smita undan" säger S-MP-regeringen.
"Titta vad massinvandringen ställt till med, nu får ni själva lösa det kaos ni skapat" säger SD.
"Ställ inte grupper mot varandra, allt är de vinstdrivande kapitalistiska fastighetsägarnas fel" säger V.
"Vi behöver en utförlig genusanalys och en feministisk bostadspolitik" säger FI.

En akut samhällsfråga bemöts med floskler, ideologiska principer, politiska deklarationer eller "vad var det vi sa". Inte med några som helst konkreta förslag som kan hantera situationen i närtid. Kommunerna lämnas utan stöd att försöka hantera en omöjlig situation.

Moderaterna har en annan ingång, med tydliga konkreta förslag:
* Migrationsverkets lägenheter för asylsökande bör överlåtas till nyanlända.
* Utflyttningen till kommunerna måste bromsas, och de nyanlända får bo kvar längre på asylboendena i de fall då bostadssituationen inte kan lösas i den anvisade kommunen.
* De kommuner som inte får fram boende måste ges möjlighet att betala för platser på asylboenden som Migrationsverket ändå planerar att avveckla.
* Vi måste möjliggöra för fler personer att dela rum i stödboende, precis som man idag kan göra på HVB-hem.

Kort sagt - medan andra antingen spelar på missnöjet för att vinna politiska poäng, lägger ansvaret på andra, eller presenterar flum och floskler så presenterar moderaterna realistiska och hållbara förslag som faktiskt skulle ha goda möjligheter att lösa den akuta krisen. Att vi samtidigt har en lång lista med konkreta förslag för att även på längre sikt underlätta bostadsbyggande gör inte saken sämre.

På samma sätt krävs det konkreta svar på alla andra samhällsfrågor. Realistiska förslag. Inte fagra löften från S-MP-regeringen om reformer eller mer resurser om 5 eller 10 år. Inte utredningar, samordningsmän eller nya myndigheter. Men inte heller orealistiska löften från SD som helt finansieras med att man "stoppar invandringen" - alla de enorma pengar SD räknar med att frigöra finns nämligen inte eftersom huvuddelen av dagens kostnader handlar om personer som redan finns här.

Moderaterna måste gå i spetsen för att presentera hållbara och finansierade lösningar för framtiden, både på kort och lång sikt. Min bild är att moderaternas förslag de senaste åren ofta uppfattats som "bättre än regeringens, men tyvärr inte tillräckliga". Våra förslag för att lösa dagens viktiga samhällsproblem måste kännas trovärdiga och realistiska, och då måste vi ibland prioritera vissa saker och prioritera bort annat. Väljarna måste känna att vår politik faktiskt skulle fungera och lösa problemen, alldeles oavsett varför problemen uppstått eller vems fel det är att problemen finns. För att nå dit har vi en fortsatt resa att göra, men jag tror samtidigt att vi har bäst förutsättningar av alla partier att lyckas. Vi moderater är inte sentimentala. Vi är inte rädda att ompröva och uppdatera vår politik när samhället och omvärlden förändras, utveckla det vi gjort som fungerat bra och välja nya vägar där saker inte blivit bra eller verkligheten förändrats. Vi har visat tidigare att vi har det politiska mod som krävs.

Förslagen om lösning av den akuta bostadsbristen för nyanlända är ett bra exempel på hur vi moderater bör arbeta. Om vi gör det på alla viktiga politikområden har vi god chans att locka tillbaka de missnöjesväljare som vill se en politik som faktiskt kan lösa samhällsproblem. Nu är det upp till bevis. Lyckas vi kommer belöningen i form av ett bra valresultat och möjlighet att bilda en stark moderatledd regering. Misslyckas vi kommer valdagen 2018 att bli en stor besvikelse.




SCB: Sjuhärad ett av moderaternas starkaste riksdagsvalkretsar

2016-12-06

Min egen riksdagsvalkrets, "Västra Götalands Läns Södra valkrets" är stabilt över tid ett av moderaternas starkaste fästen i Sverige. Moderaterna har varit största parti i valkretsen när man frågat om "bästa parti" i SCB:;s stora opinionsmätning fem av de senaste sex mätningarna. Och vi har varit ett av de starkaste moderatfästena i landet alla sex mätningarna. Nedan siffrorna för årets novembermätning:



Moderaterna ligger kvar på 31%, den siffra vi fick i föregående mätning i maj. De flesta övriga partier minskar. Störst tapp gör Socialdemokraterna som backar sex procentenheter, samtidigt som V och SD ökar. Helt uppenbart är att S tappat stort till SD som nu är nästan lika stora som S. Att Miljöpartiet får knappt mätbara 1,1% känns förståss också bra.

För moderaterna ligger vår valkrets denna gång på en delad tredjeplats i landet tillsammans med Stockholms Stad. Endast Stockholms Län och Östergötland har starkare moderata siffror. Vårt stöd ligger långt över moderaternas rikssiffror även i denna mätning.

Visst är urvalet på valkretsnivå litet, och visst är det skillnad på att nämna "bästa parti" och vilket parti man tänker rösta på (taktikröster på andra partier, proteströster osv kan ge ett annat utfall), men när siffrorna för moderaterna totalt sett är oväntat svaga känns det ändå väldigt bra att väljarna i den egna valkretsen verkar ha ett större förtroende för oss moderater än i riket som helhet.




Partiledardebatt och den ständiga frågan om regeringsalternativen

2016-10-09

Kvällens partiledardebatt imponerade nog på få. Alldeles för mycket tjafs, få politiska svar, och många viktiga politiska frågor som inte ens nämndes. Var fanns tex frågan om företagsklimatet? Utan privata företag som anställer får vi inte en enda krona till allt det som partiledarna talade så varmt om i debatten. Och diskussionen om regeringsalternativen gjorde nog inte någon så mycket klokare.

Lagom till kvällens partiledardebatt i SVT och tisdagens dito i riksdagen är det hela havet stormar när det gäller regeringsalternativen. För egen del lägger jag hellre tiden på de stora politiska framtidsfrågorna än gräver ned mig i olika tänkbara alternativ att forma en ny regering. Men ändå några tankar kring detta:

Jag var som jag skrev i mina första kommentarer kluven inför decemberöverenskommelsen och sörjer den inte. Däremot känner jag en stor frustration över dagens politiska läge, där extremistpartier som MP och V tillåts att stadigt driva Sverige i fel riktning och motverka politiskt tydlighet i viktiga framtidsfrågor. Dagens regering är oerhört skadlig för Sverige och saknar handlingskraft i många stora frågor. Och det beror på Socialdemokraternas ständiga behov av att kompromissa bort alla jobbiga frågor där MP tycker tvärtom och ge luddiga besked som håller alla dörrar öppna i framtiden. Många av de "historiska satsningarna" som regeringspartierna talar om innebär i själva verket att det mesta sker efter nästa val för att slippa undan ansvar för den politik man inte är överens om. Detta visar att regeringssamverkan bör baseras på en i vart fall grundläggande ideologisk samsyn (även om koalitionsregeringar såklart alltid måste kompromissa ibland). Alliansen har en sådan samsyn även om vi såklart inte är överens om allt, ibland långt ifrån överens. Men har man en gemensam grundideologi löser man oenigheter efterhand. Det fungerade under åtta år och det känns som att det kommer att fortsätta fungera.

Moderaternas utgångspunkt är att rösta nej till Stefan Löfven i en statsministeromröstning efter nästa val. Vår uppfattning är att nästa statsminister ska utses efter en talmansrunda. Den uppfattningen är vi överens om inom Alliansen. Blir Alliansen större så fäller vi regeringen Löfven och gör anspråk på regeringsmakten. Om Alliansen blir mindre så gäller fortsatt att nästa statsminister ska sonderas fram i en talmansrunda. Något organiserat samarbete med Sd inte är aktuellt för moderaterna men min egen uppfattning är att vi självklart kan styra i minoritet precis som vi gjorde 2010-2014 om Alliansen blir större än de rödgröna. För övrigt är även dagens regering beroende av att inte SD röstar med Alliansen - då faller regeringens förslag. Regeringen går för övrigt till hårt angrepp mot SD vid de tillfällen de inte stödjer regeringens förslag i olika frågor. Det om något visar att dagens regering också är beroende av hur SD agerar. Och så blir det i en demokrati - blir ett parti vågmästare får man också inflytande. Det är bara dumt att låtsas som något annat, och övriga partier måste förhålla sig till detta.

Min egen uppfattning är samtidigt att de moderata väljarna (och många alliansväljare) blir allt mer frustrerade över att en liten svag minoritetsregering tillåts fortsätta att föra Sverige i fel riktning och att extrempartiernas MP och V har alldeles för stort inflytande över politiken. Jag delar denna frustration. För egen del hade jag gärna fällt regeringen Löfvén vilken dag som helst de senaste två åren och därmed försökt driva fram ett extraval. Men det finns idag inget stöd för extraval i riksdagen och dessutom är vi alldeles för nära nästa ordinarie val för att det ska vara realistiskt att hålla ett extraval och sedan bilda en regering som hinner uträtta något innan nästa valrörelse startar.

Jag tycker däremot att Alliansen borde samla sig till en gemensam budget redan 2017 och förhoppningsvis få stöd för denna i riksdagen på samma sätt som 2014. Då förhindras i vart fall regeringen Löfvén att göra alltför mycket skada det sista året av mandatperioden, samtidigt som det blir väldigt tydligt vad en Alliansregering har att erbjuda som alternativ. En gemensam Alliansbudget som beslutas i december 2017 vore ett perfekt avstamp inför valrörelsen 2018. Vi borde också försöka samla Alliansen till gemensamma ståndpunkter i andra stora avgörande frågor för att visa att vi är redo att ta över regeringsmakten. Väljarna är otåliga nu, och Sverige går snabbt i fel riktning. Om inte vi moderater och resten av Alliansen agerar och tar den politiska ledartröjan är jag orolig för att väljarna straffar oss hårt i nästa val.




Anna Kinberg Batra stärker sitt förtroende bland väljarna

2016-05-26

Sveriges Television redovisar idag en opinionsmätning från TNS-Sifo som visar att förtroendet ökat kraftigt för moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra, samtidigt som det fortsätter minska för statsminister Löfvén.



Sensmoralen är att varje statsminister eller regering som inleder organiserat samarbete med Miljöpartiet är dömt att straffas av såväl verkligheten som av väljarna. Detta hoppas jag att Alliansen inser och avfärdar alla tankar på eventuell framtida samverkan med MP på riksnivå.

Att det sedan går alldeles utmärkt att på en del håll samverka med Miljöpartiet i kommuner och landsting är en annan sak. Det är främst i rikspolitiken som MP saknar verklighetsförankring i sin politik, på lokalplanet är det mer avgörande vilka personer som företräder Miljöpartiet och hur realistiska och seriösa dessa personer är.




Anna Kinberg Batra nu populäraste partiledaren även hos Novus

2016-05-14

I Novus senaste förtroendemätning går Anna Kinberg Batra upp i topp som den populäraste partiledaren. Statsminister Löfvén är bara trea.

Här är listan över andelen som har förtroende (föregående mätning inom parentes):

Anna Kinberg Batra ( M) 34 (27) +7
Annie Lööf (C) 30 (28) +2
Stefan Löfven (S) 25 (24) +1
Jan Björklund (L) 23 (21) +2
Jonas Sjöstedt (V) 21 (20) +1
Jimmie Åkesson (SD) 20 (20) 0
Ebba Busch Thor (KD) 13 (15) -2
Gustav Fridolin (MP) 12 (18) -6
Isabella Lövin (MP) 8 (-) -
Åsa Romson (MP) 3 (7) -4
(För Miljöpartiet har man ställt frågan om både avgående och tillträdande språkrör)




Moderaterna drar ifrån som största parti

2016-04-08






Dagens opinionssiffror från Demoskop är mycket glädjande. Den långsiktiga tendensen i de många opinionsmätningarna är densamma, moderaterna fortsätter öka, Socialdemokraterna står stilla och stampar på historiskt låga nivåer, Sverigedemokraterna krymper och de övriga partierna är alla så små att de ligger farligt nära, eller rent av under 4%-spärren. Moderaterna ligger nu på 28% i Demoskop, vilket är den högsta siffran på tre år, och bara två procentenheter under det historiska rekordresultatet i valet 2010.

Jag kan bara dra slutsatsen att min egen analys, som varit densamma de senaste 4-5 åren, varit korrekt. Moderaternas ansvarstagande i migrationsfrågan borde kommit mycket tidigare. Då hade vi kunnat behålla regeringsmakten efter valet 2014. Det är inte alls så som det ofta sägs att SD gynnas om övriga partier börjar diskutera och agera i den kanske allra viktigaste samhällsfrågan just nu. Tvärtom är det något väljarna förväntar sig. Och allt fler inser att moderaterna driver på regeringen i frågan numera, och att vi är tillbaka till samma ansvarsfulla grundsyn i migrationsfrågan som vi hade för 10 år sedan. Det uppskattas av väljarna och de moderater som i protest stött SD de senaste åren kommer nu tillbaka. De flesta vill ha en nyanserad men ansvarsfull migrationspolitik som innehåller både hjärta och hjärna. Det var synd att inte vår tidigare partiledning insåg detta och skänkte bort regeringsmakten helt i onödan.




Näringslivet litar på Anna Kinberg Batra och ratar Stefan Löfvén

2016-03-07

Av Ipsos senaste opinionsundersökning som redovisas i Dagens Industri idag framgår att 46% av företagsledarna har högt eller mycket högt förtroende för M-ledaren Anna Kinberg Batra. Det är en ökning mot tidigare. Samtidigt tappar statsminister Stefan Löfvén. Endast 5% har högt förtroende för honom, en anmärkningsvärt låg siffra för sittande statsminister. (Texten nedan från Aftonbladet). Eftersom det är de privata företagen och deras anställda som skapar alla resurser för välfärdssektorn och pensionerna är det allvarligt att svenska företagsledare känner så svagt förtroende för landets statsminister och hans politik.






Försöker Miljöpartiet medvetet straffa ut sig ur regeringen?

2016-02-28

Försöker Miljöpartiet medvetet straffa ut sig från regeringssamarbetet för att försöka rädda partiet?

Frågan känns befogad efter beskeden från MP att man nu vill öka asylmottagandet kraftigt igen, till 150.000 personer per år. Dessutom vill man riva upp delar av de åtstramningar i migrationspolitiken som man redan gått med på. Båda dessa krav är sannolikt helt oacceptabla för Socialdemokraterna.

Men det är ju så med Miljöpartiet. De klarar inte att ta ansvar i regeringsställning. Det är bekvämare på läktaren, där man inte behöver bry sig om detaljer som verklighetsförankring och realism i politiken.

Detta gäller inte bara Miljöpartiets migrationspolitik, utan även klimatpolitiken, energipolitiken, transportpolitiken, skolpolitiken, socialpolitiken, familjepolitiken, försvarspolitiken, biståndpolitiken, utrikespolitiken och en massa andra frågor där Miljöpartiet för länge sedan tappat all markkontakt och svävat iväg upp bland molnen.

För övrigt tror jag att jag ska fråga Fridolin vid tillfälle vad han vill göra när asylmottagandet nått de 150.000 personer per år som han tycker är rimligt. Vill han stänga gränsen då? Eller finns det ingen gräns för asylmottagandet? Tror han Sverige klarar av 500.000 till per år? 1 miljon? Det är tur vi har stabile och handlingskraftige Mehmet Kaplan (MP) som bostadsminister så kan han trolla fram bostäder till alla. (OBS: Ironi!)





Opinionsläget - Moderaterna fortsatt största parti

2016-02-28

I dag presenterar Novus sitt "väljarindex", alltså en sammanvägning av alla de stora opinionsmätningarna. Och bilden är tydlig, Moderaterna växer och är fortsatt största parti, Socialdemokraterna ligger kvar på historiskt låga nivåer, och Sverigedemokraterna backar.


Analysen av väljarströmmarna känns ganska okomplicerad. SD tappar stöd i takt med att främst M omprövar sin migrationspolitik, men även till följd av att S, L och KD visar att man i praktiken ställer upp på nödvändiga förändringar av politiken. MP tvingas också ställa upp på regeringens politik, men flaggar samtidigt för att öka asylmottagandet kraftigt igen, vilket gör att deras trovärdighet som parti närmast utraderas hos alla seriösa väljare. MP är nu näst minsta riksdagsparti.

Troligen går SD:s väljare nu tillbaka till både M och S, men samtidigt tappar S väljare från sin vänsterflank till V. V sitter på läktaren och gör små nålstick mot S hela tiden och det lockar troligen en och annan. Därför står S och stampar på lägre siffror än under Juholt-tiden trots att en del väljare återvänder från SD.

Det är också tydligt att Centerns uppgång stannat av. Tidigare har man sannolikt lockat till sig väljare från andra Allianspartier som har en mer asylpositiv inställning. Kanske är det så att denna trend nu bryts i takt med att de gigantiska påfrestningarna på vårt samhälle i asylkrisens spår blir uppenbara för allt fler? Jag hör många centerpartister ifrågasätta sitt partis aningslösa migrationspolitik och jag hoppas i likhet med dem att även Centerpartiet ska vakna upp och bli realister i migrationspolitiken. Centerpartiet har en hel del vettiga politiker och alla dessa kan helt enkelt inte blunda för verkligheten hur länge som helst. Verklighetsfrånvarande naivitet har inget utrymme i seriösa partier. Det är hög tid att Centerpartiet visar att de är bättre och klokare än MP och V. Då kan Alliansen skapa något bra igen, baserat på en realistisk asylpolitik kombinerat med en klok integrationspolitik.




Den krassa politiska verkligheten är tyvärr som den är

2016-02-01

Ett av helgens stora diskussionsämnen har varit ett påstått ökat tryck mot Alliansen för att sparka regeringen Löfvén och ta över makten. Och jag vet att missnöjet med sittande regering växer för varje dag, förtroendesiffror och opinionsmätningar talar sitt tydliga språk. Vi har en extremt svag regering och allt fler inser att regeringens politik är skadlig för Sverige. Trots detta upprepar jag det jag skrivit tidigare, att fälla en regering är lätt, att erbjuda ett stabilare alternativ är inte lika lätt.

För det första - opinionsmätningar är inte detsamma som styrkeförhållandena i dagens riksdag. Alliansen är mindre än S-V-MP. Man kan alltså inte bygga ett nytt regeringsalternativ på tidningarnas opinionssiffror, utan måste se på valresultatet 2014.

För det andra - visst verkar vi kunna få igenom en Alliansbudget i riksdagen med SD:s stöd efter beskedet i veckan från SD. Men om Alliansens budget går igenom kommer det sannolikt att medföra regeringskris och regeringen Löfvéns avgång. I det läget måste Alliansen vara beredda att ta över. Det måste då finnas en plan för att detta ska kunna fungera, trots att vi är mindre än S-V-MP.

För det tredje - SD säger sig beredda att stödja en budget, men utlovar inget mer. Tvärtom säger man att ett stöd kommer att ha ett pris. Det blir alltså så att Alliansen först måste förhandla inbördes om alla frågor, och därefter göra upp med SD (eller något annat parti) i varje enskild fråga för att kunna regera. Jag tror inte alla inser hur svag en sådan regering skulle bli.

För det fjärde - flera av Allianspartierna stänger dörren definitivt för all form av samverkan med SD, aktivt eller passivt. Det innebär att även om Moderaterna skulle kunna tänka sig detta så är det omöjligt i praktiken.

För det femte - sista alternativet är ett extraval. Personligen skulle jag gärna ta ett extraval, och de flesta moderater skulle troligen välkomna det. Men i övrigt är de flesta partier knappast intresserade. Jag bedömer inte att det finns stöd för ett extraval vare sig inom regeringen eller i riksdagen.

Om dagens regering faller, oavsett skäl, måste situationen naturligtvis lösas. Och jag säger inte att det är omöjligt. Inte heller att det är omöjligt att det väcks misstroende mot enskilda ministrar eller hela regeringen eller att Alliansen lägger fram en egen budget under mandatperioden som röstas igenom och leder till regeringens avgång. I dagens politiska läge ska man inte kategoriskt utesluta någonting. Men situationen är enligt min åsikt betydligt mer komplicerad än många verkar inse. Och samtidigt finns det ju en gräns för hur länge det går att ha kvar dagens regering...




SIFO: Moderaterna ökar och är största parti

2016-01-24



SIFO gör en av de största löpande opinionsmätningarna, denna gång med 1.948 intervjuer. SIFO har också lång historik och brukar anses som en av de mer trovärdiga opinionsinstituten. I den SIFO-mätning som presenteras idag ökar Moderaterna kraftigt samtidigt som S och SD backar. Enligt SIFO tappar Socialdemokraterna kraftigt direkt till Moderaterna. SIFO bekräftar därmed bilden från andra större mätningar, Socialdemokraterna backar, SD:s uppgång verkar ha brutits och Moderaterna ökar. Moderaternas siffra i SIFO ligger nu nära resultatet i succevalet 2006. Samtidigt når Socialdemokraterna den lägsta siffra som SIFO någonsin uppmätt sedan mätningarna startade 1967. Bland väljare under 50 år är det bara 18 procent som skulle rösta på Socialdemokraterna. Lika illa är det i storstäderna där stödet ligger mellan 17,5% och 20,2% enligt SIFO. Man uppger också att skandalen runt Kommunal inte hunnit påverka så mycket, nedgången har varit lika stark för S under hela mätperioden 11-21 januari.

"Nu pratar vi inte ens om Juholtsiffror längre, det kan vi glömma. Men trenden är inte ny, S har haft strukturella problem länge", säger Toivo Sjörén, chef för Sifos opinionsundersökningar.

S-debattören och statsvetaren Stig-Björn Ljunggren tror att S-väljare vill bort från partiet och inte längre tycker det finns skäl att gå till Sverigedemokraterna, samt att småpartierna är ointressanta. Då är M enda alternativet, resonerar han. "När skeppet håller på att sjunka simmar man mot den största ön."

"Stefan Löfven kommer med stor säkerhet att gå till historien som Sveriges svagaste statsminister i modern tid" säger Lena Mellin i Aftonbldet och fortsätter: "Jag har rapporterat om politik i mer än 30 år och kan med fog säga att en mer förvirrad ledning för landet har jag inte upplevt under den tiden. Det är oklart vad regeringen vill. Och om den vill någonting så ändrar det sig så snart verkligheten förändrar sig. Stabilitet och långsiktighet är ord som på intet sätt beskriver regeringens arbete."




Alliansen tar över styret av Gävle med passivt stöd av SD

2015-12-28

I dag berättar Dagens Nyheter (som bland annat hänvisar till en låst artikel i Dagens Industri) att Alliansen, med moderaterna i ledningen, tar över ledningen av Gävle efter 96 år med rött styre. Alliansen verkar bilda ett minoritetsstyre med någon form av passivt stöd från Sverigedemokraterna. Lösningen kommenteras positivt av moderaternas partisekreterare Tomas Tobé (som själv kommer från just Gävle). Han menar att det är den bästa lösningen i dagens lokalpolitiska läge i staden, men att det är Alliansens fullmäktigegrupper som måste ta besluten om hur Gävle ska styras.

Min gissning är att det som nu händer i Gävle kommer att starta en vild diskussion både internt inom moderaterna och övriga Allianspartier, men också i hela det politiska Sverige. Starka röster kommer att vara både för eller emot olika former av aktiv eller passiv samverkan med SD. Många kommer naturligtvis att dra paralleller med rikspolitiken. "Går det i Gävle går det självklart också i riksdagen" kommer man att säga. Andra kommer att rikta mycket hård kritik mot att man på detta sätt "normaliserar SD".

Jag har för egen del stor respekt för att svenska kommuner ser väldigt olika ut. Av erfarenhet vet jag att personkemin mellan politiska ledare i olika partier ofta betyder mer i kommunpolitiken än partiernas grundläggande ideologi enligt partiprogrammet. Dessutom blir den dagsaktuella verkligheten ofta mer avgörande för politiska beslut än den är i rikspolitiken där man ofta tar beslut med betydligt längre tidshorisonter. I kommuner stiftar man inga lagar och man har inte ansvaret för Sveriges internationella kontakter och relationerna till exempelvis EU eller Nato. I kommunerna har man inte ansvar för landets försvarspolitik, rättssystemet eller de omfattande socialförsäkringssystemen. I kommunerna har man en betydligt mindre omfattande - och mer detaljerad - budget att hantera och de beslut man tar på förmiddagen kan ha betydelse för de kommuninvånare man själv möter i affären på eftermiddagen.

I en sådan politisk miljö är alla politiska konstellationer möjliga. Det finns till och med kommuner där M och V styrt tillsammans. Att det nu finns en kommun där Alliansen styr med passivt stöd av SD är därför egentligen inget konstigt. Om hela Alliansen i Gävle är överens om denna lösning har man säkert vänt på alla stenar och kommit fram till att de lokala företrädarna för SD är så pass balanserade personer att det går att leda kommunen utan att de sätter alltför mycket käppar i hjulen, och att det blir den bästa lösningen för Gävle.

Samtidigt tror jag man ska vara försiktig med att dra slutsatsen att detta nu automatiskt öppnar dörren för en bredare och djupare samverkan med SD i våra kommuner eller för den delen på riksnivå. Återigen handlar det mycket om vilka personer som företräder SD, vilka frågor man driver, och inte minst vilket ansvarstagande man klarar av att bära. Det går såklart inte att basera ett Alliansstyre i minoritet på passivt stöd från extrema missnöjespolitiker eller SD-företrädare som för en öppet rasistisk agenda.

Jag har också tidigare påpekat (bloggen den 30 november) att det är svårt att i närtid se en Alliansregering som bygger på vare sig ett aktivt eller passivt stöd från Sverigedemokraterna. Det är givetvis inte omöjligt, men skulle nog i så fall kräva ganska mycket av SD. Jag tror i så fall att man först skulle behöva förändra både delar av sin politik, sin retorik och sina arbetsmetoder och dessutom göra sig av med vissa kontroversiella politiker på riksnivå och lokalpolitiker runt om i kommunerna med öppet rasistiska åsikter. Om detta är realistiskt kan jag inte bedöma. Jag vet ju dessutom av egen erfarenhet att det finns en del mycket starka röster inom samtliga Allianspartier mot all form av organiserad samverkan med SD, så det är inte heller någon okomplicerad interndemokratisk fråga för något av de fyra Allianspartierna om frågan skulle bli aktuell.




Väljarna har störst förtroende för Anna Kinberg Batra

2015-12-21

Förtroendet har ökat för samtliga oppositionens partiledare och sjunker för alla de rödgröna. Populärast är fortfarande moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra.






Ökat förtroende för moderaternas invandrings- och jobbpolitik

2015-12-10

Lite bilder om det aktuella opinionsläget. Moderaterna ligger runt valresultatet i SCB:s stora mätning, den största som görs i Sverige. Samtidigt har Demoskop gjort en mätning kring förtroendet för partierna och vilka frågor väljarna prioriterar mest. Andra bilden nedan visar hur väljarna anser att invandringen är den i särklass viktigaste frågan. Samtidigt har förtroendet för Moderaterna ökat när det gäller invandring och integration. När det gäller förtroendet för jobbpolitiken och den ekonomiska politiken leder nu Moderaterna stort över Socialdemokraterna.
















Sjuhärad är nu moderaternas överlägset starkaste valkrets i landet!

2015-12-03

I dag presenterade SCB sina nedbruta opinionssiffror per valkrets. Som vanligt blir det ett begränsat antal svarande, men SCB anser ändå att det är statistiskt hyfsat tillförlitliga siffror. Och det visar sig att moderaternas överlägset starkaste fäste i hela landet nu är vår egen riksdagsvalkrets, Sjuhärad (Eller Västra Götalands Läns södra valkrets som den egentligen heter).

I SCB får moderaterna 38,6% i vår valkrets, vilket dessutom gör oss till överlägset största parti i valkretsen eftersom Socialdemokraterna samtidigt minskar till 27%. Näst bästa moderata valkrets är Stockholms Län med 33,1% och trea är Östergötland med 30%.

SCB anger också ett "95% säkert intervall" för valkretsarna. I denna statistik får moderaterna i Sjuhärad 28,5-49,8%. Näst bästa moderata valkretsar ligger på toppvärden runt 37-38% och ingen når över 39% så även här sticker Sjuhärad ut som den i särklass starkaste moderata valkretsen i landet.

Okej, det är förståss bara en opinionsmätning, men det är såklart jättekul ändå!




Förtroendet för regeringen minskar dramatiskt

2015-10-28

Endast 27% av väljarna har idag förtroende för regeringen. 41% tycker regeringen gör ett dåligt jobb. Undrar om sittande regering någonsin haft ett så svagt stöd?

Tänkvärt dock att endast 39% tror att Alliansen skulle göra ett bättre jobb. Det är en alldeles för låg siffra.






Helt uppenbart att SVT har en vänsterpolitisk agenda

2015-09-19

Det är ju ingen nyhet att journalistkårens politiska åsikter är väldigt övberrepresenterade på vänstersidan, det har ju bland annat Journalistöfrbundet tydligt visat. Och de anställda vid Sveriges Televion är inget undantag. Att media generellt vinklar nyheter på ett sätt som kraftigt gynnar vänstersidan har forskare tidigare uppmärksammat, och SVT var då en av de värsta syndarna. Trots att de som "public service-kanal" antas vara politiskt obundna.

Ibland sker dock vänstervridningen på ett mer sofistikerat sätt. Timbro har gjort en granskning av ett antal fall som visar att SVT ofta i sina program intervjuar "vanliga människor" utran att berätta att de är företrädare eller aktivister för partier eller organisationer på vänsterkanten.

När detta uppmärksammades på sociala medier den senaste veckan fick tydligen SVT kalla fötter. På sitt officiella twitterkonto dementerar man ryktet att regeringen styr SVT:s verksamhet (!):



Först var vi många som trodde att tweeten kom från ett "fejkkonto" som inte alls tillhör SVT, men så visar det sig att det faktiskt var på SVT:s officiella konto detta skrevs:



Jag tycker det är ganska förvånande att man ens anser det värt att kommentera saken om beskyllningarna är obefogade, och inte minst att man gör det på det sätt som framgår. Var det möjligen någon på SVT som ville vara ironisk mot sitt eget företag eller kanske ge en känga åt ledningen?

I vart fall är jag hjärtligt trött på att betala TV-licens för en TV-kanal som så tydligt och skamlöst gjort sig till en megafon för vänsterpolitik. Det är så ovärdigt ett "public service-företag" att det är rent skamligt.




Förtroendet för regeringen det lägsta som uppmätts sedan 1997

2015-07-15

Nästan hälften av väljarna tycker att regeringen gör ett dåligt jobb, enligt en ny opinionsmätning från Skop som redovisas i Dagens Industri. 47 procent av de tillfrågade ansåg att regeringen gör ett ganska eller mycket dåligt jobb, medan 27 procent gav betyget ganska eller mycket bra. Skillnaden, som även kallas "förtroendebalansen" är minus 20. Den har inte varit så svag sedan maj 1997 (även då med s-regering)! Raset sedan i februari/mars i år är kraftigt, då var siffran minus 7.

Förtroendet för en alternativ Alliansregering är betydligt större, +11. Dock en nedgång sedan i februari/mars då den var +15. Skops analytiker tror att diskussionen kring Decemberöverenskommelsen kan vara en förklaring. Det låter sannolikt, men återigen - alla som tycker decemberöverenskommelsen är fel är välkomna att föreslå ett bättre alternativ. Jag ser inget annat än möjligen ett extraval. Det lär dock rimligen dröja. Moderaterna har exempelvis sin partistämma i höst och då ska beslut tas om vår nya politik på flera områden. Enligt min bedömning kan extraval knappast hållas förrän tidigast 2016. Om inte Löfvéns svaga och impopulära regering avgår innan dess förståss.




Anna Kinberg Batra nu mest populära partiledaren

2015-06-25





Bilder från Dagens Nyheter idag som redovisar Ipsos senaste stora opinionsmätning, där även stödet för partiledarna ingår. Två intressanta reflektioner. För det första har nu moderaternas partiledare och oppositionsledaren Anna Kinberg Batra gått om statsminister Stefan Löfvén i popularitet. Ganska anmärkningsvärt med tanke på att moderaternas partiledare bara haft posten i fem månader, och att statsministern ju har en helt annan möjlighet att synas politiskt och medialt.

Ipsos redovisar också opinionsläget. Moderaterna ökar till 26,6% och Socialdemokraterna backar till 27,1 %. Partierna är nu jämnstora igen. Moderaternas siffra ligger nu en bra bit över valresultatet från senaste valet och även över resultatet i segervalet 2006. Faktum är att det bara skiljer 2,5 procentenheter från rekordvalet 2010. Detta trots att vi har en helt ny partiledare, trots att vi håller på med en omfattande politikutveckling där bara några delar redovisats än, och trots den för oss besvärliga diskussionen om decemberöverenskommelsen. Vår uppgång sker dessutom trots att Sverigesdemokraterna fortsätter att växa. En rimlig slutsats är att det inte är så många moderater som går till SD, utan att de tar sina väljare från andra partier. Mätningen bekräftar också det som synts i ett flertal andra opinionsmätningar på senare tid, nämligen att Alliansen nu är något större än S-V-MP.




Moderaterna i Södra Älvsborg fjärde starkaste valkretsen i landet

2015-06-08

Den senaste SCB-mätningen nedbruten på riksdagsvalkretsar, visar återigen att Moderaterna i vår riksdagsvalkrets, Södra Älvsborg, har ett starkt stöd. Endast tre riksdagsvalkretsar i landet uppvisar starkare siffror för moderaterna. Vi ligger med våra 29,3% långt över genomsnittssiffrorna för moderaterna på riksnivå.

Intressant är dessutom att Moderaterna i Södra Älvsborg är lika starka som Socialdemokraterna, S får 29,7% mot moderaternas 29,3%.




Sargade socialdemokrater demonstrerar mot sig själva

2015-05-01

Inte nog med att Socialdemokraterna rasar i alla opinionsmätningar (samtidigt som moderaterna ökar) och att förtroendet för statsminister Löfvén är på bottennivå. Nu visar en SIFO-mätning att väljarnas förtroende för Socialdemokraterna rasar inom alla stora politikområden.

Vad gäller jobben ansåg 33 procent av väljarna i höstas att S hade den bästa politiken, 32 procent tyckte att M var bästa parti i denna fråga. Denna vecka väljer bara 22 procent S, med 38 procent föredrar M.

I skolfrågan hade S klart övertag där 29 procent ansåg att partiet hade bäst politik, mot 22 procent för FP som placerade sig som näst bästa parti. Nu har båda backat, till 17 procent för S och 16 procent för FP.

När det gäller ekonomisk politik hade Moderaterna i höstas ett grepp om förtroendet för den ekonomiska politiken, med 41 procent av väljarna, mot 26 procent för Socialdemokraterna. Nu har Moderaterna stöd av 44 procent av väljarna, medan Socialdemokraterna har fallit ner till 18 procent.

Det kostar att samarbeta med MP och V, det kostar att regera utan att ha förberett sig innan, det kostar att göra ogenomtänkta utspel och det kostar att bryta vallöften. Verkligheten börjar komma ifatt Socialdemokraterna, och värre lär det bli.

Undrar vem de glesa skarorna ska demonstrera mot i morgon?




Mer om opinionsläget

2014-12-06

Jag hann inte mer än beklaga att de sammanvägda opinionsmätningarna verkade ha försvunnit, så fungerade plötsligt länken till svenskopinion.nu igen och sidan är uppdaterad med alla opinionsmätningar efter senaste riksdagsvalet. Detta är alltså utgångsläget inför den kommande extravalet. Alla mätningar är gjorda före S-MP-regeringens nederlag i budgetomröstningen och beskedet om extravalet. Här är först de sammalagda siffrorna för Alliansen respektive S-V-MP, jämfört med SD och FI. Alliansens återhämtning och de rödgrönas nedgång sedan i somras är dramatiska, liksom givetvis SD:s uppgång.



Och här är siffrorna för samtliga partier särredovisade. Den moderata uppgången gör att vi nu
ligger nära det näst bästa valresultatet i partets historia, valet 2006 när vi fick 26,2%.






Intressant opinionsläge

2014-12-06

De sammanvägda opinionsmätningarna från samtliga opinionsinstitut verkar tyvärr ha upphört efter senaste valet. Tills vidare får man därför nöja sig med siffrorna från enskilda opinionsinstitut och inte dra alltför snabba slutsatser av enskilda mätningar.

Den färskaste opinionsmätning som gjordes före beskedet om extravalet var den Demoskopmätning som presenterades igår. Den visar att Moderaterna fortsatt att öka och att Socialdemokraterna minskat. Moderaterna ligger nu på samma nivå som valresultatet 2006. Läget mellan Alliansen och S-V-MP är att båda sidor nu är exakt lika stora.



Demoskop konstaterar att väljare nu går direkt från S till M, och att SD:s tillskott i huvudsak kommer från S. Samtidigt backar altså SD, vilket jag tolkar som att en del väljare går tillbaka till M från SD.

Personligen tror jag att en del av de moderatväljare som röstade på SD i senaste valet ångrar sig. Det var kanske inte värt att rösta bort en framgångsrik Alliansregering bara för att man ville markera mot invandringspolitiken? När nu moderaterna också tydligt markerat i sin eftervalsanalys att det finns behov av nytänkande både när det gäller migration (mottagande) och integration så tror jag att moderata väljare upplever att vi blivit bättre på att lyssna. Det lär inte hinna komma några skarpa förslag före extravalet, men signalen är ändå tydlig.

Extravalet kommer rimligen främst att handla om regeringsduglighet, ansvaret för statsfinanserna, samt vilken regering som är bäst på att skapa förutsättningar för fler jobb. Det gör att jag är mycket optimistisk om valutgången för Moderaternas och Alliansens del. Inte minst som Socialdemokraterna verkar upprepa misstaget från 2010 och går till val tillsammans med Miljöpartiet.




Slutligt resultat riksdagsvalet 2014

2014-09-19






Opinionsmätning för Borås

2014-09-12

I går kväll hade Borås Tidning en opinionsmätning bland läsarna angående kommunvalet i Borås. Av den mätningen att döma går det betydligt bättre för de två stora partierna i Borås än på riksplanet, vilket också gäller SD. Man får nog ta siffrorna med en rejäl nypa salt, men så här såg det ut kl 02.20 föregående natt:






Hinner Alliansen ifatt?

2014-09-10

Nedanstående figur är den jag brukar redovisa från www.svenskopinion.nu som väger samman ett antal olika opinionsmätningar. Alliansen ökar stadigt medan den röda motståndarsidan krymper. Förändringen beskrivs som dramatisk av statsvetare och opinionsanalytiker. Frågan är om Alliansen hinner ifatt före söndag?






SIFO: Alliansen fortsätter sin uppgång

2014-09-05



I går och idag har ett antal olika opinionsmätningar presenterats. Och de spretar ordentligt. Orsaken är att mätperioderna varierar. Demoskop igår visade att de rödgröna ökat sitt försprång en aning, men det mätningen gjordes 5/8-2/9. Skop idag visar att Alliansen knappar in. Den mätningen är färskare, gjordes 21/8-4/9. Den allra färskaste mätningen är Sifo som gjordes denna vecka, 1-4/9. Den visar att Alliansens tagit in stort på de rödgröna och att försprånget nu bara är 4,5%-enheter. Och Socialdemokraterna är nere på 27%.

Det enda man kan säga säkert är att valet kan gå hur som helst. Men valvinden har blåst i Alliansens favör de senaste veckorna och som jag brukar påpeka, sådant bruklar förstärkas ju närmare valet man kommer, eftersom de osäkra tenderar att rösta på partier på uppgång.




Kraftig medvind i opinionen för Alliansen och Moderaterna

2013-09-02

I dag kommer nya opinionssiffror från Novus. Alliansen hämtar in ytterligare av de "rödgrönas" försprång. Största förändringarna: Moderaterna +2% (procentenheter), Socialdemokraterna -2% och Miljöpartiet -1%.

I denna figur från Svensk Väljaropinion, som väger samman resultaten av alla de stora opinionsmätningarna, ser man hur den politiska kartan snabbt håller på att förändras. De röda/gröna partierna har en tydlig nedåtgående trend och Alliansen en kraftigt stigande. Frågan är om Alliansen hinner ifatt före valdagen? Jag tror det finns god chans. Trender brukar förstärkas ju närmare valet man kommer. Just nu har Moderaterna och Alliansen ordentlig medvind och verkligheten börjar komma ifatt den splittrade oppositionen.






Fortsätter opinionsutvecklingen så vinner Alliansen valet

2014-08-29

I dag kom SIFO:s senaste opinionsmätning. Den visar samma sak som övriga mätningar - Alliansen ökar, och mest av alla ökar moderaterna. Och den splittrade rödgröna oppositionen backar. Både S och V minskar ordentligt och S ligger nu på 29%. Skillnaden mellan regeringsalternativen (om man nu kan kalla S-V-MP för ett regeringslaternativ) minskar med 3,4 procentenheter på en vecka, från 10,7%-enheter till 7,3. Och den förändringen ligger helt i linje med andra opinionsmätningar.

Det är bara att konstatera att Alliansen de senaste veckorna hämtat in 3-4% per vecka på de rödgrönas försprång i de stora opinionsmätningarna. I dag ligger skillnaden runt 7-9% i genomsnitt i mätningarna. Det betyder att om opinionen fortsätter svänga i samma takt så har Alliansen god chans valet till slut. Och som en extra joker finns den ovanligt stora mängden osökra väljare, där de flesta till slut brukar välja mellan partier inom Alliansen. Så min optimism växer - låt oss hoppas på Alliansseger för Sveriges skull!




Svenskarna är nöjda med regeringen

2014-08-26

En opinionsmätning som Sifo har gjort åt Ekot visar att 48% av svenskarna tycker att Alliansregeringen sköter sin uppgift ganska bra eller mycket bra. Bara 21 procent anser att regeringen gör ett ganska dåligt eller mycket dåligt jobb. 45% säger att de inte tror att en Socialdemokratiskt ledd regering skulle klara uppgiften bättre än Alliansen.

Om väljarna röstar som de verkligen tycker så borde med andra ord Alliansen rimligen också få 45-48% av rösterna. Varför byta ut en regering som man tycker sköter sig bra om man inte tror att alternativet är bättre?




Spännande opinionsläge - moderaterna fortsätter sin uppgång

2014-08-25

I dag kom nya siffror från United Minds i Aftonbladet. Moderaterna fortsätter sin uppgång, samtidigt som både Alliansen sammantaget, liksom de rödgröna, tappar något i stöd.
I den senaste sammanställningen från Svenskopinion.nu (sammanvägda opinionssiffror för alla de stora opinionsmätningarna) som presenteras idag ser man hur den rödgröna nedgången (röd kurva) fortsätter medan Alliansen (blå kurva) ökar. Sverigedemokraterna ligger ganska stilla runt 10%, liksom Feministiskt Initiativ som parkerar runt 3%.

Den spännande frågan är om Alliansen hinner komma ifatt de rödgröna före valet eller inte. Såväl positiva som negativa förändringar brukar förstärkas när man närmar sig valet och de osäkra ska bestämma sig. Många bestämmer sig försat sista veckan eller rent av på valdagen. Och de osäkra är tydligen ovanligt många i år. Jag har gott hopp om att vi ska lyckas få ett starkare stöd för Alliansen än vad de tre splittrade rödgröna partierna klarar av. Vill du hjälpa oss vinna valet? Kontakta mig eller någon av dina lokala moderata politiker! Vi har kul tillsammans och det är roligt att kampanja!




Moderaterna +4% i Demoskops augustimätning

2014-08-23



Dagens mätning från Demoskop visar att Alliansen halverat de rödgröna partiernas försprång på en månad. Nu skiljer det bara 8,9% mellan Alliansen och S-V-MP.

Den största vinnaren är Moderaterna som ökar med 4 procentenheter till 23,4%. Alla de tre rödgröna partierna backar, och Socialdemokraterna ligger nu under 30%. Miljöpartiet tappar mest, minus 3,8% till 9,8%. Sverigedemokraterna ökar 3 procentenheter till 12,2%. Övriga förändringar är inte statistiskt säkra.

De rödgröna partierna backar med drygt 6 procentenheter och Alliansen ökar med 2,7%. Totalt har Alliansen tagit in 8,7 procentenheter sedan i juli. Alliansen samlar nu 37,3% mot de tre rödgrönas 46,2%

Det kommande valresultatet blir allt mer en öppen historia. Många väljare bestämmer sig sent och positiva trender brukar förstärkas ju närmare valet man kommer.




Väljarnas förtroende för finansminister Anders Borg fortsätter växa

2014-08-22

En ny mätning från Demoskop visar att finansminister Anders Borg ökat sitt förtroende bland väljarna, och att han drar ifrån i finansministerkampen mot Socialdemokraternas Magdalena Andersson som tappar stöd. I Demoskops mätning får Borg 49 procents väljarstöd jämfört med Andersson som nu endast har förtroende från 31 procent. 20 procent föredrar "någon annan".

Ännu större bli gapet när väljarna måste välja mellan de två. Då får Anders Borg 62 procents stöd medan hans utmanare Magdalena Anderssons är 38 procent. Såväl Anders Borgs uppgång som Magdalena Anderssons nedgång från juni är statistiskt säkerställda.




Alliansen fortsätter öka och ta in på oppositionen

2014-08-18

Aftonbladet idag. Alliansen ökar med 2%-enheter och krymper oppositionens försprång till 7,7%, den minsta skillnaden på länge. Samtliga Allianspartier ökar, och moderaterna står för halva ökningen. S-V-MP får tillsammans bara 46,5% vilket gör att de inte kan bilda en majoritet i riksdagen ens om de skulle lyckas komma överens.






Moderaternas opinionsstöd fortsätter öka - nu till 24,6%

2014-08-16

Den senaste Sifo-mätningen (som nu görs varje vecka) visar att Moderaterna fortsätter öka, nu till 24,6%. Det är den enda statistiskt säkra förändringen i väljarbarometern, och uppgången är dramatisk efter de låga siffrorna i början av sommaren.

Skillnaden mellan Alliansen och de rödgröna är fortfarande dryga 10% hos Sifo, så det är hårt arbete som gäller för att locka 5-6% av väljarkåren att byta från vänstersidan till Alliansen. Men med tanke på alla ogenomtänkta och ofinansierade utspel från den rödgröna sidan, och den tilltagande splittringen mellan de rödgröna partierna, senast om RUT-avdraget och turordningsreglerna i Las, borde det inte vara någon omöjlig uppgift.




Alliansen knappar in även i United Minds och Yougovs mätningar

2014-08-11

I Yougovs senaste opinionsmätning som redovisades idag har de rödgrönas försprång minskat till 6,7 procentenheter, det minsta som uppmätts på över ett halvår. Moderaterna ökat mest av alla partier, +1,6% till 23,4%. Både S, V och MP backar. Alliansen når 39,5% mot oppositionens 46,3%. De rödgröna partierna är alltså långt från majoritet i riksdagen.

I United Minds mätning knappar också Alliansen in, men där redovisas ett stort tapp för moderaterna, vilket avviker ordentligt mot de tre andra mätningar som redovisats den senaste veckan. I denna mätning leder de rödgröna med ca 10%.

Sammantaget i de fyra opinionsmätningar som presenterats efter sommaren känns det positivt, en svag men tydlig medvind för både moderaterna och Alliansen. Den medvinden ska vi förstärka med hårt arbete och engagemang den kommande månaden!




Moderaterna och Alliansen ökar även i Sifo

2014-08-08

Svenska Dagbladet presenterar ikväll Sifos första mätning efter sommaren. Precis som i Novus häromdagen är det moderaterna som ökar mest, +2,7% till 23,9%. Alla Allianspartier ligger tryggt över 4% och Alliansen ökar sammantaget med 1,9%. Miljöpartiet backar mest, precis som i Novus senaste mätning, -1,6%. Sverigedemokraterna ligger stilla på 9% och FI kommer bara upp i 2,6% (samma låga siffra som i Novus). De rödgrönas försprång minskar till 9,8%, 48,7% för S-MP-V mot 38,9% för Alliansen.

Fortfarande ser vi en stor, men krympande, ledning för oppositionspartierna, men nu är det uppenbarligen Alliansen och moderaterna som har medvind och en sådan trend brukar ofta förstärkas under en valrörelse. Det gör att jag är fortsatt optimist - vi har över fem veckor på oss att visa för väljarna vilket regeringsalternativ som är bäst för Sverige!




Alliansen knappar in

2014-08-07

Från och med nu fram till valet kommer jag att blogga om en del av de större opinionsmätningar som görs. Jag kommer också då och då att lägga ut svensk väljaropinions sammanvägning som ger en mer tillförlitlig bild av opinionsläget.

I dag kom denna mätning från Novus. Alliansen knappar in och moderaterna ökar mest av alla partier. Men fortfarande är stödet på tok för lågt - nu är det hårt arbete som gäller, både att sprida vår egen politik och granska motståndarna.






SKOP: Ökat förtroende för statsministern - sjunkande för Löfvén

2014-07-24

I Skops junimätning ökar väljarnas förtroende för statsminister Reinfeldt, medan förtroende för utmanaren Löfvén minskar. Ett trendbrott enligt SKOP.






Näringslivet har lågt förtroende för Socialdemokraterna

2014-07-09

Opinionsinstitutet Skop har på uppdrag av Dagens Industri (2 juli) mätt förtroendet för näringslivets viktigaste ministrar och deras utmanare. Totalt har 600 företagsledare deltagit. Störst förtroende bland de tillfrågade har finansminister Anders Borg. Han får snittbetyget 4 på en femskalig förtroendeskala. Statsminister Fredrik Reinfeldt är nästan lika populär och får betyget 3,9.

Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven (S) får betyget 2,7 och partiets ekonomiskpolitiska talesperson Magdalena Andersson hamnar på 2,5.

Förtroendegapet mellan Magdalena Andersson och Anders Borg är stort. 75% av de tillfrågade uppger att de har ett stort eller mycket stort förtroende för Anders Borg. Motsvarande siffra för Magdalena Andersson är 8 procent...




Positiva opinionssiffror för Alliansen

2014-07-02

I dag kommer ytterligare en opinionsmätning som visar hur rörlig opinionen är. I den nya mätningen från Aftonbladet/United Minds knappar Alliansen in rejält på S-V-MP-oppositionens försprång och går tillsammans fram med 3,1 procentenheter samtidigt som de tre rödgröna partierna backar med 4,2 procentenheter. Totalt minskar därmed deras försprång från 17,7 procent till 10,4 procent. Och detta på bara en månad.

Moderaterna ökar mest, 3,1 till 22,8%. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet backar mest, S med 2,8 till 28% (den lägsta siffran hittills under Stefan Löfvéns tid som partiledare) och V backar 2,0 till 7,5%.

Opinionsanalytikerna tror att framgångarna för FI (som får 4%) skrämmer bort mittenväljare från Socialdemokraterna. Jag tror det ligger mycket i det. Men även framgångarna för Miljöpartiet får nog en och annan Socialdemokrat att fundera över framtiden. Miljöpartiet utör ett allvarligt hot mot både företagande, jobb och tillväxt.




Väljarnas betyg på regeringen har ökat

2014-06-30

Skop presenterade idag en ny mätning av väljarnas förtroende för regeringen. Betyget från väljarna har ökat, samtidigt som färre tror att en rödgrön regering skulle göra ett bättre jobb.

46 procent av de tillfrågade tycker att regeringen gör ett bra eller mycket bra jobb, en ökning med en procentenhet sedan i april. De som tycker att regeringen för ett dåligt jobb har under samma period minskat med fem procentenheter till 31 procent.

För den rödgröna alliansen bryts uppgången i förtroende. 41 procent tror att en rödgrön regering skulle göra ett bättre arbete än den nuvarande Alliansen, det är fyra procentenheter färre än i april.

Återigen alltså en mätning som går på tvärs med partiernas opinionssiffror. Opinionsläget är oerhört svårtolkat just nu.




Stärkt förtroende för Statsminister Fredrik Reinfeldt

2014-06-29

Fredrik Reinfeldt drar ifrån Stefan Löfven i den senaste mätningen av väljarnas förtroende för partiledarna. Enligt Ipsos mätning för DN har Reinfeldts stöd ökat med 3 procentenheter till 49 procent sedan mätningen i mars, medan Löfvens har stigit med 1 procentenhet till 46 procent.

Detta visar än en gång hur spretiga och motsägelsefulla opinionsmätningarna är. I samma mätning för Ipsos backar moderaterna som parti. Låter ju en smula märkligt att partiledaren blir allt populärare samtidigt som partiet backar? Det är mycket som känns konstigt med opinionsmätningarna just nu. Valet blir den riktiga mätaren!

Tillägg: Även Sifo redovisar en liknande mätning idag. 45 procent av svenskarna känner störst förtroende för Fredrik Reinfeldt (M) som statsminister, medan 37 procent känner störst förtroende för Stefan Löfven (S).




Extremt negativ vinkling av moderaterna i riksmedia

2014-06-29

TNS Sifo gör på eget initiativ en regelbunden granskning av de stora riksmediarnas vinkling av nyheter som rör partierna. I dessa fall räknas DN, SVD, GP, Aftonbladet, Ekot och Rapport som riksmedia.

Granskningen handlar inte om själva nyheten eller nyhetsinnehållet i sig, utan hur nyheten vinklas på ett negativt eller positivt sätt med olika värdeord som inte har med faktainnehållet att göra. Exakt hur granskningen görs framgår av de sista sidorna i ovanstående länk.

Hur nyheter vinklats visas av nedanstående bilder från TNS Sifo. En placering av partiet högt upp i figuren betyder att partiet blivit mycket omskrivet i media. En placering på vänsta halvan betyder att nyheterna vinklats på ett negativt sätt. En placering på högra sidan betyder positiv vinkling. Man ser tydligt hur Moderaterna under valårets första del fått en extremt negativ vinkling, medan Miljöpartiet och F! åkt räkmacka i medierna. Det är bara Göteborgs-Posten som står för en relativt balanserad vinkling av nyheterna. Värst är Svenska Dagbladet. Kanske inte så konstigt att opinionssiffrorna ser ut som de gör?







Mediaforskaren Jesper Strömbeck säger i ett nyhetsinslag i SVT att "journalisterna fokuserar på konflikter och där finns det alltid vinnare och förlorare. Problemet är att medierna ofta drar för stora växlar i sin jakt på att utse en vinnare. Moderaterna är inte värd all mörk rapportering. Partiet har fått negativ publicitet under supervalårets första halva, men det är egentligen först nu partiet sjunker i opinionsmätningarna."

Han slår också hål på journalisternas egen föreställning - att de bara speglar verkligheten, precis som den är. "Det är en falsk självbild. Jag tycker medierna har ett stort ansvar, de bidrar till att forma snarare än att spegla, valresultat. Det finns hur mycket medieforskning som helst som pekar på att mediernas bevakning får effekter."//"Medierna är makthavare oavsett om man vill eller inte. Människor har ofta bara tillgång till mediernas bild av verkligheten, och den blir ofta verkligare än verkligheten själv", avslutar Jesper Strömbäck.




Sjuhäradsborna mest bekymrade över sjukvården

2014-06-22

Radio Sjuhärad har låtit Novus undersöka vilka frågor väljarna i Sjuhärad tycker är viktigast och vilket förtroende de har för partierna i olika frågor. Resultatet skiljer sig en del från de siffror man ser på riksnivå:



Frågan om skola och utbildning väger tyngre än i de riksmätningar jag sett. Men den fråga som sticker ut allra mest är sjukvården. Sjuhäradsborna tycker att detta är den i särklass viktigaste frågan, den prioriteras högre än på riksnivå. Hela 76% tycker den är viktigast. Det är ju inte så konstigt med tanke på att vi i Västra Götaland har landets kanske sämst fungerande sjukvård. Lite konstigt är det däremot att Sjuhäradsborna samtidigt säger sig ha störst förtroende för Socialdemokraterna i sjukvårdsfrågorna. Undrar just om våra invånare ens känner till vem som styr sjukvården i Västra Götaland? Det är nämligen just Socialdemokraterna som gör det! Och trots kraftigt ökande skatteintäkter och statsbidrag har man inte lyckats få ordning på sjukvården efter över 10 års styre. Det handlar inte om resursbrist utan om mycket dålig styrning och usel logistik inom sjukvården.

När det gäller väljarnas förtroende för olika partier är det mest intressanta att man helt enkelt inte vet vad man ska tycka!



När man summerar siffrorna i varje politikområde är det i genomsnitt bara knappt 55% som har valt något parti som de tycker är bäst. Det betyder att över 45% av väljarna inte vet vilket parti de har störst förtroende för i olika frågor. I de 10 viktigaste frågorna har man störst förtroende för (S) i 6 frågor, störst förtroende för (M) i två och sedan får SD och MP en topplacering vardera. Men i samtliga frågor är gruppen "vet ej" i särklass störst, mellan 38 och 53%. Det visar att vi har en spännande valrörelse framför oss.




Allt fler litar på Moderaterna när det gäller den ekonomiska politiken

2014-06-15

Moderaterna ökar sitt försprång när det gäller vem väljarna anser vara bäst på att sköta landets ekonomi. Det visar en Sifo-undersökning SVT beställt.

45 procent av väljarna anser idag att Moderaterna är bäst på att sköta landets ekonomi. Stödet för Socialdemokraterna i denna fråga har minskat till 40%.

"Det har visat sig sedan 1979 att det parti som äger frågan om finanserna, vinner valet", säger Henrik Oscarsson, professor i statsvetenskap.

Trots detta har opinionsstödet för Moderaterna minskat. Lite konstigt är det med alla opinionsmätningar just nu. De spretar i alla riktningar. Jag blir allt mer fundersam kring om man verkligen kan dra slutsatser av dagens opinionsmätningar om hur det kommer att se ut på valdagen? Det är drygt tre månader dit...




SCB: Moderaternas stöd i Södra Älvsborg högst i hela landet!

2014-06-04

33,1%

I går kom SCB:s nedbrutna siffror över partisympatierna. Återigen utmärker sig vår valkrets, Södra Älvsborg (eller "Västra Götalands Läns södra valkrets som den egentligen heter). Denna gång får vi moderater 33,1%. Det är samma nivå som Skåne Läns Södra Valkrets. Dessa två valkretsar ligger därmed högst i landet när det gäller stödet för Moderaterna. Högre än exempelvis Stockholms Stad och Stockholms Län som annars brukar ha det starkaste moderata stödet. Moderaterna i Sjuhärad är alltså, tillsammans med södra Skåne, populärast av alla moderater i hela landet!

Visserligen är alltid nedbrutna siffror för valkretsarna väldigt osäkra, men det intressanta är att Moderaterna i Södra Älvsborg gång efter gång ligger bra till i SCB. Så här ser sviten ut från maj 2010 (SCB mäter maj och november varje år): 29,2 34,0 26,6 30,2 36,4 32,7 36,2 30,0 och 33,1%. I stort sett i varje mätning ligger vi långt över genomsnittet för moderaterna på riksnivå. När det upprepas i varje mätning är det svårt att tro att det är en slump.

Intressant är också att Moderaterna i vår valkrets varit största parti i två av de senaste tre mätningarna. Denna gång har vi alltså 33,1% mot (S) 28,7%. I november hade (M) 30,0% mot (S) 38,2%. I maj 2013 hade (M) 36,2% mot (S) 34,5%.

Alliansen får i denna mätning 49,7% mot s-v-mp 38,1. SD får 6%.

Det är kul och inspirerande att Moderaterna får så starkt stöd från Sjuhäradsborna. Det sporrar oss alla att fortsätta vara aktiva, träffa många väljare och försöka göra ett bra arbete både i riksdagen och i våra kommuner.




Oppositionen har allt att förlora

2014-05-04



Detta är en bild över opinionsläget idag, en sammanvägning via svensk opinion av alla de stora opinionsmätningarna. Alliansen ligger ordentligt efter, det går inte att säga annat. Men så såg det även ut våren 2010 (den orangea linjen), även om skillnaden var mindre då. Men just vid den här tiden 2010 hände något - oppositionen började berätta vad de ville göra. Och då drog väljarna öronen åt sig och föredrog Alliansen som på bara några månader gick från att ligga långt efter till att ta en ganska komfortabel valseger. Även i denna valrörelse har oppositionen allt att förlora.

Jag rekommenderar därför alla rödgröna supportrar att njuta av denna bild så länge ni kan. För snart kommer den att förändras, det är jag övertygad om. Nu börjar media äntligen granska oppositionen efter att bara ha jagat Alliansen i ett halvår. Och sanningen är att oppositionen är mer splittrad än man var 2010, och Socialdemokraterna går till val på ungefär samma politik som man förlorade valet på 2010. Varför skulle det gå bättre nu?

Hur valet kommer att sluta vet ingen idag, men det är ingen vild gissning att inget av regeringsalternativen kommer att få egen majoritet. Och ingen vet ens om det finns något röd-grönt regeringsalternativ. Det enda vi vet är att Alliansen går till val tillsammans med ett gemensamt löfte om politiken för kommande fyra år. Vi berättar innan valet vad vi tänker göra efter valet. En röst på oppositionspartierna är en röst på grisen i säcken.




Beviset på hur moderaterna missgynnas av vänstermedia

2014-04-17

Denna bild från en färsk granskning av TNS/Sifo (som jag berättade om på bloggen den 4 april) visar att moderaterna är det parti som i särklass missgynnats mest av medias rapportering hittills i år. Den negativa vinklingen av moderaterna är faktiskt extremt tydlig och dessutom är omfattningen av den negativa rapporteringen stor.

Det parti som gynnats mest av media är Miljöpartiet. Inte en enda negativ nyhet (!) har publicerats i de viktigare medierna sedan årsskiftet. Miljöpartiet är det enda partiet som helt sluppit negativ granskning. I vilken mån detta hänger samman med en kraftig överrepresentation av miljöpartistiska sympatisörer bland journalisterna låter jag vara osagt. De tre rödgröna partierna har totalt sett haft en neutral eller positiv vinkling i media, medan övriga fem partier mssgynnats.







SIFO: Media missgynnar Moderaterna och gynnar S, MP och V

2013-04-04

Sifo har analyserat huvudnyheterna under årets tre första månader på sex av landets största nyhetsredaktioner: DN, SvD, GP, Aftonbladet, SR Ekot och SVT Rapport.

Slutsatsen är att "medierna har vinklat regeringspartierna och de har kommit ut på ett mer negativt sätt", enligt Jonathan Wennö, kommunikationsanalytiker på TNS Sifo. Journalisternas bevakning av de bor- gerliga allianspartierna har varit sammantaget negativ. Särskilt moderaterna har vinklats negativt. Socialdemokraterna har undkommit mycket negativ publicitet. Vänstern och Miljöpartiet har över- huvudtaget nästan inte haft någon kritisk publicitet alls.

SIFO:s slutsatser är ingen nyhet för oss politiker. Jag har själv ställt frågan på bloggen om medierna ska lyckas vinna valet åt oppositionen. Och med det kraftiga övertaget av sympatier för inte minst V och MP bland journalisterna är det ju inte så konstigt att dessa partier tjänar mest på mediebevakningen. SIFO-analysen borde bli en väckarklocka föralla de journalister som gärna talar om den svenska "fria pressen", men som tyvärr inte alltid lever upp till det i verkligheten.




Högt och stabilt förtroende för Statsminister Reinfeldt

2014-03-23

Svenskarna anser att statsminister Fredrik Reinfeldt (M) är bättre på att leda en regering än Socialdemokraternas ledare Stefan Löfven. I en ny opinionsundersökning från Skop svarade 57,2 procent av de tillfrågade att Reinfeldt är skickligast på det. Motsvarande siffra för Löfven var 42,8 procent. Skillnaden från mätningen vid årsskiftet är marginell. Förtroendet för statsministern är högt och stabilt.




Dagens SIFO - Alliansen lyfter ordentligt i opinionen

2014-03-16



Dagens opinionsmätning från SIFO är intressant, och dessutom glädjande för Alliansen. De rödgröna partierna tappar en stor del av sitt försprång och Alliansen ökar. De rödgrönas försprång minskar från hemska 17% i februarimätningen till idag mer hanterbara dryga 11%. Samtliga Allianspartier ligger nu dessutom med god marginal över 4%-gränsen. Men viktigast är att vi återigen ser hur snabbt opinionen förändras på bara en månad.

Tänkvärt är också att i SIFO i mars 2010, alltså motsvarande tid före valet 2010, var de rödgrönas ledning drygt 5%. Alliansen tog sedan in 11% på de rödgröna under valrörelsen. Och det är ungefär det försprång de rödgröna har just nu.

Vi har ett hårt arbete framför oss. Vi måste stå upp mot de rödgröna partiernas svartmålning av Sverige och samtidigt lägga kloka politiska förslag för framtiden. Just nu har vi levererat en samling väl avvägda förslag inom skolområdet. Och mer kommer, både inom detta och andra områden. Samtidigt hoppas jag att de moderater som tridigare lockats av SD tänker om. Det finns viktigare frågor för Sveriges framtid än att stödja främlingsfientliga krafter.

Som jag skrev i föregående blogginlägg, valrörelsen kommer att hård och det kommer att bli jämnare mellan de politska alternativen när vi närmar oss valdagen. Alliansens stora fördel är att vi har ett gemensamt regeringsalternativ och att vi vill regera tillsammans och driva valrörelse tillsammans. Allt detta saknar S, V och MP. Och dessutom lurar FI (feministiskt initiativ) i vassen, och verkar ta väljare från V, samtidgt som SD nu har stöd av 17% av LO-medlemmarna. De rödgröna kommer att få ett jobbigt kommande halvår. Det är alltid farligt att ta ut segrar i förskott.




Regeringen populärare än opinionsmätningarna visar

2014-03-15

I SKOP:s senaste mätning av väljarnas betyg för regering och opposition visar det sig att 43% tycker regeringen gör ett bra jobb, en liten minskning sedan föregående mätning. Men det är märkligt att 43% anser att regeringen gör ett bra jobb samtidigt som betydligt färre stödjer Allianspartierna i opinionsmätningarna. Varför stödjer man inte en regering som man tycker gör ett bra jobb?

Endast 43 procent tror att en regering med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet skulle göra ett bättre jobb. Det är en uppgång med två procentenheter sedan årsskiftet. Men det är ändå väldigt långt från nivåerna i opinionsmätningarnas partisympatier för dessa tre partier, där de den senaste tiden samlat runt 48-50% av rösterna.

Det är något som inte stämmer med dagens opinionsmätningar. Fler är nöjda med regeringen än vad som syns i opinionsmätningarna för de enskilda regeringspartierna. Och det motsatta gäller för oppositionen där stödet för de enskilda partierna är större än för det samlade regeringsalternativet. Min slutsats är att väldigt många väljare inte riktigt vet vad de vill och hur de tänker rösta i höstens val. För egen del tror jag att det kommer att bli betydligt jämnare mellan de politiska alternativen när vi närmar oss valdagen. Och jag tror regeringsfrågan kommer att spela en allt större roll.




Statsministern drar ifrån S-ledaren i ny förtroendemätning

2014-02-08

En ny förtroendemätning från Sifo som presenteras i Expressen idag visar att Statsminister Reinfeldt drar ifrån oppositionsledaren Löfvén. Av mätningen framgår att det är betydligt fler som säger sig ha förtroende för statsministern än det är som stödjer Alliansen. Och Löfvén har uppenbarligen inte ens stöd från alla socialdemokrater.

Kan det vara så att sanningen börjar komma ifatt Stefan Löfvén?

Att i svepande ordalag utlova allt åt alla, för att sedan visa total tystnad om konkreta politiska förslag eller hur man tänker sig att kunna bilda regering inger knappast förtroende. Inte heller att svartmåla Sverige som ett land där allt går åt fel håll, samtidigt som den ena internationella jämförelsen efter den andra framhåller Sverige som ett föredöme, både när det gäller ekonomi, jobb och välfärd.

Att angripa finansminister Anders Borg för att slarva med statsfinanserna samtidigt som Sverige hamnar i topp som det mest välskötta landet i världen är kanske det värsta magplasket hittills. Särskilt som Socialdemokraterna själva har ett hål i sin egen budget på 12 miljarder som man inte har finansierat.

Jag tror det finns gott hopp om att avslöja Socialdemokraterna och oppositionen innan det är dags för svenska folket att gå till valurnorna. Alliansens ansvarstagande och genomtänkta politik kommer att väga tyngre än oppositionens populism och tomma ord.









Hur tänkte man då?

2014-02-06

Dagens Nyheter berättar idag att Statsminister Fredrik Reinfeldt fortfarande har ett starkare stöd bland väljarna än s-ledaren Stefan Löfvén i tre av fem viktiga frågor. Visserligen har Löfvén knappat in lite på försprånget, vilket i sig inte är så konstigt eftersom ganska många inte ens visste vem han var när han tillträdde som partiledare. Svenska folket litar mer på Fredrik Reinfeldt när det gäller att leda regeringens arbete, företräda Sverige utomlands och leda landet genom en kris.

Utmanaren Stefan Löfven anses däremot vara bättre på att ingjuta hopp om en bättre framtid. Detta är inte så konstigt, det är oppositionsledarens privilegium att utmåla sig själv som alla goda gåvors givare, eftersom man kan lova vad som helst utan att ställas till svars för vare sig förslagens innehåll eller hur det ska betalas. Samtidigt måste en regering även ta obekväma beslut och komma med beska besked ibland som inte alltid applåderas. Det är en del av regeringsansvaret. Egentligen är det konstigt att inte Löfvén har ännu starkare stöd i denna fråga, med tanke på de väldigt många löften han lämnat i olika sammanhang, löften som inte återfinns i Socialdemokraternas senaste budgetmotion.

Däremot är det mycket märkligt att en liten majoritet av väljarna tror att S-ledaren har bättre möjligheter än Reinfeldt att få majoritet i riksdagen för sin politik. Då undrar jag faktiskt hur man tänker.

Enda gången Löfvén lyckats driva igenom ett viktigt förslag i strid med regeringen var ju skattefrågan i december. Då tvingades han först anpassa sitt förslag efter Sverigedemokraterna, och sedan gå emot riksdagens jurister som menade att beslutet stred mot grundlagen. I alla andra stora och viktiga frågor har Alliansen vunnit voteringarna. Löfven kan inte ge besked om vilken politik han ska föra, har intern splittning inom sitt parti i många fråor, kan inte svara på vilka han ska bilda regering med, och i riksdagen röstar oppositionspartierna ofta väldigt olika i tunga politiska frågor. Hur i all världen kan man som väljare säga att man har större förtroende för Löfvén när det gäller att skapa majoritet för sin politik i riksdagen? Statsminister Reinfeldt har skapat majoritet för sin politik i alla viktiga frågor under snart åtta års tid!

Vi får nog ta ett samtal med väljarna om detta framöver.




Som man frågar får man svar...

2014-01-29

Socialdemokraternas fagra löften och vackra ord om mer pengar till allt, utan att ha pengar till det, verkar så här långt fungera. I vart fall om man ska tro SVT:s undersökning av svenska folkets förtroende för regeringsalternativen i olika frågor. Visserligen är allt fler osäkra, men Alliansen har tappat sitt övertag i de flesta frågor.

Problemet är bara att man ställer Alliansen mot något som inte ens finns. Det finns inget "socialdemokratiskt regeringsalternativ" och definitivt ingen politik som de tre partierna S, V och MP gemensamt står bakom. Socialdemokraterna med sina 32% kan lova precis vad som helst, men de kan inte genomföra det utan att V och MP stödjer dem, och kanske inte ens då. Ingen vet vad alternativet till Alliansens politik är, och då kan man ju omöjligen veta vilket alternativ man tycker är bäst.

Min övertygelse är att när Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet lägger fram sina valbudgetar så kommer väljarna att genomskåda dem. Om de inte gör det, ja då får de väl skylla sig själva när verkligheten uppenbaras efter valet.

Sedan måste jag ju ifrågasätta hur någon kan ha förtroende för Socialdemokraternas ekonomiska politik? Detta parti som säger nej till det femte jobbskatteavdraget och använder de pengarna till främst olika bidragshöjningar, men sedan säger att de inte tänker höja skatten utan behålla jobbskatteavdraget. Vilket då medför en brist i deras budget på 12 miljarder kronor och ett betydligt större lånebehov än Alliansen. Vad är det egentligen för väljare som kan tycka att det är en trovärdig politik?




Opinionsläget allt mer osäkert och föränderligt

2014-01-14



I går kom två väldigt motsägelsefulla opinionsmätningar. I Aftonbladet redovisades United Minds senaste mätning där Alliansen tappar och S-V-MP leder stort. I Metro däremot (ovan) visar Yougov att Alliansen halverat S-V-MP:s försprång på en månad, från 12,9% till 6,5%. Liknande skillnader har vi sett tidigare andra månader, när mätningar visat helt olika resultat.

Slutsatsen av dessa spretiga opinionsmätningar är flera. För det första svänger opinionen uppenbarligen snabbt åt båda håll. För det andra är många väljare är väldigt osäkra. I vissa mätningar är det över 20% som inte vet vad de skulle rösta på. För det tredje är det allt fler som vägrar svara eller som inte kan nås när opinionsinstituten söker dem. Det gör att skickligheten hos instituten att vikta resultaten och väga dem mot tidigare beteenden mm spelar allt större roll.

Skillnaderna mellan instituten är idag ovanligt stora. Jag tror därför man ska vara väldigt försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser av opinionsmätningarna under valåret, oavsett hur de utvecklas. Opinionsmätningarna kan peka på sannolika trender för olika partier, men är knappast en tillförlitlig prognos över höstens valresultat.




SCB: Moderaterna i vår riksdagsvalkrets starkare än i valet 2010

2013-12-04

I dag presenteras SCB:s stora partisympatiundersökning. Positivt är att vi även i denna SCB-mätning redovisar ett riktigt bra resultat i vår egen valkrets, Södra Älvsborg. Moderaterna ligger här på 30%, jämfört med 25,5% på riksnivå. Vårt resultat i Södra Älvsborg är faktiskt det bästa i hela Västra Götalands samtliga valkretsar och ett av de sju bästa av samtliga 28 riksdagsvalkretsar i landet. Moderaterna i Södra Älvsborg ligger dessutom över valresultatet från valet 2010 som var 28,33%.

Negativt är att Moderaterna på riksnivå backar något även i denna mätning, även om vi ligger högre än i en del andra opinionsundersökningar den senaste tiden. Positivt är att alla Allianspartierna nu ligger över 4%. Skillnaden mellan Alliansen och det spretiga "rödgröna" alternativet ligger kvar runt 10 procentenheter. Det är givetvis inte alls omöjligt att hämta in före valet nästa år. Förra mandatperioden vid samma tid låg vi efter ungefär lika mycket.




Även SIFO visar trevlig opinionsutveckling i vår riksdagsvalkrets

2013-11-29

Moderaterna beställer regelbundet nedbrutna rapporter från SIFO över opinionsutvecklingen i olika riksdagsvalkretsar. Det senaste året har ju inte utvecklingen gått riktigt som vi hoppats från moderat sida, men det finns en del verkliga ljuspunkter. Exempelvis utvecklingen i vår egen riksdagsvalkrets. Tredje kvartalets siffror visar ett stöd för oss moderater på 38,6%, vilket är en ny rekordnivå och gör oss till det i särklass största riksdagspartiet. Vår valkrets redovisar därmed också det näst starkaste stödet för moderaterna av alla svenska riksdagsvalkretsar (Blekinge ligger något högre). Det är för övrigt samma utveckling som SCB visade i sin majmätning, även där hade moderaterna ökat kraftigt och var för första gången större än socialdemokraterna i Södra Älvsborg (eller Västra Götalands Läns Södra valkrets som vi egentligen heter).

Visst är säkerligen underlaget begränsat i dessa lokala nedbrytningar, men både SIFO och SCB brukar vara skickliga på att vikta resultaten på ett sätt som gör siffrorna mer statistiskt pålitliga. Och när både SIFO och SCB visar samma sak blir det plötsligt ganska intressant. Vad är det som gör att vi har en så extremt bra utveckling just i vår valkrets? Nedan hela grafen från valet 2010 och framåt.





Ett bevis på att opinionsläget kan svänga snabbt

2013-11-11

I dag redovisar Aftonbladet en ny opinionsmätning från United Minds som visar en kraftig omsvängning i opinionen. Alliansen har hämtat in nästan halva oppositionens försprång på bara en månad. Och moderaterna är tillbaka runt 2006 års historiskt goda valresultat, medan Socialdemokraterna är tillbaka runt sitt katastrofresultat från det senaste valet.

Även andra opinionsmätningar den senaste månaden har visat att Socialdemokraterna fortsätter backa och att Moderaterna fått ökat stöd från väljarna. Detta efter en lång period med stabilt underläge för Alliansen. Något verkar ha hänt i opinionen. Man kan inte dra några slutsatser från enskilda opinionsmätningar, men dagens siffror visar ändå att det kan svänga snabbt.

I sak talar allt mer för Alliansen. Vi står för det enda realistiska regeringsalternativet och vi har visat att vår politik för jobb, ekonomi och välfärd hittills visat sig fungera riktigt bra. Jag tror skillnaderna mellan det obefintliga regeringsalternativet som av media kallas "de rödgröna" och Alliansen kommer att krympa ihop ytterligare under vintern.




Skillnaden mot 2006

2013-10-21

Många eftervalsanalyser menade att Socialdemokraterna förlorade makten 2006 främst på grund av att alltför många människor levde i utanförskap, samt att Göran Perssons s-regering var alltför självbelåten och inte såg samhällsproblemen. Göran Persson sade till och med vid något tillfälle att arbetslösheten inte var något problem. Detta gjorde att väljarna vände s-regeringen ryggen och valde Alliansen i stället. Nu försöker vissa oppositionspolitiker och vänsterjournalister dra paralleller med dagens situation. En Alliansregering som påstås vara "nöjd", vilket skulle bana vägen för ett regeringsskifte.

Jag tycker dock att skillnaden är väldigt stor mot läget 2006.

För det första så är utanförskapet bevisligen betydligt lägre idag än det var 2006. Då var ungefär 1.050.000 människor i utanförskap (alltså arbetslösa, förtidspensionerade, sjukskrivna eller beroende av försörjningsstöd). Idag är det ungefär 800.000. Alldeles för många naturligtvis, men trots allt en kraftig minskning till följd av Alliansens politik. Vi kan visa att vår politik har fungerat, och kan lova att fortsätta kampen mot utanförskapet med mer av samma politik.

För det andra har vi i Alliansen faktiskt all rätt att vara stolta över Sveriges utveckling. Väldigt mycket har gått åt rätt håll, vilket jag beskrev på bloggen i går. Det är egentligen bara två saker som på papperet gått åt fel håll. Vi har något fler öppet arbetslösa och vi har fler långtidsarbetslösa ungdomar. Men samtidigt var det så att den verkliga arbetslösheten doldes 2006 genom att ett stort antal arbetslösa fanns i annan statistik, ofta förtidspension. Om man tar med dessa i beräkningen är arbetslösheten lägre idag än 2006, trots krisen. Och att arbetslösheten ökat något under en mycket kraftig lågkonjunktur är för övrigt kanske inte så konstigt? Vad gäller långtidsarbetslösheten bland unga så har den förvisso ökat. Men fortfarande är den näst lägst i hela EU. De flesta ungdomar är arbetslösa kort tid.

För det tredje ser vi definitivt dagens samhällsproblem och tar dem på största allvar och utformar en politik för att lösa dem. Det finns massor av utmaningar, och nya tillkommer hela tiden. Ett av de stora samhällsproblemen är att alltför många unga, äldre, lågutbildade och utrikes födda står utanför arbetsmarknaden, och vår politik har som ett av sina främsta syften att fortsätta kampen mot arbetslösheten. Ett annat problem är att trots ökade ekonomiska resurser finns det stora lokala skillnader och brister inom välfärden, inte minst vård och skola. Detta är också en stor utmaning.

Så parallellerna med 2006 är faktiskt ganska svåra att se.




Borås Tidnings läsare föredrar Reinfeldt framför Löfvén

2013-09-27

I går hade Borås Tidning en nätomröstning på sin webplats om vilken statsministerkandidat man föredrog. Statsminister Fredrik Reinfeldt fick 57% av rösterna och Stefan Löfvén 28%. Så här såg det ut vid midnatt när knappt 1.700 läsare hade röstat:






Fortsatt högt förtroende för regeringen

2013-09-22

Aftonbladet skriver idag med braskande rubriker: "Förtroendet för regeringen sjunker". Men när man läser nyheten inser man att det är ennu en nyhet som "vinklas" av vänsterjournalister. För trots det enormt aggressiva mediedrevet mot regeringen just nu, där kritiska röster får obegränsat utrymme och där nyheter vinklas på ett närmast absurt sätt så verkar svenska folket genomskåda spektaklet. Visserligen har förtroendet för regeringen minskat något i SKOP:s senaste mätning (vore nästan konstigt annars med tanke på omständigheterna), men varannan svensk anser att regeringen gör ett mycket bra eller bra jobb. Än mer intressant är att endast var fjärde svensk tycker att regeringen gör ett mycket eller ganska dåligt jobb och endast var tredje (!) tror att en rödgrön regering skulle vara bättre än den nuvarande.

Jag ser det som en mycket god potential för den kommande valrörelsen. Väljarna verkar inte särskilt lockade av att byta regering. Det kommande året ska vi berätta för dem att de har rätt.




Moderaterna största parti bland yngre och medelålders väljare

2013-09-13

Socialdemokraterna har tappt greppet om de yngre väljarna. Moderaterna har istället ökat och passerat S som största parti i åldrarna 18-45 år. Det visar tidningen Dagens Samhälles analys av SCB:s mätningar av partisympatier som presenterades i nummer 28 i år.

Dagens Samhälle har jämfört läget under mellanvalsperioden 2011–2013 med motsvarande period 2007–2009. SCB:s uppgifter om partisympatier i fyra undersökningar under varje period har slagits ihop och granskats. Skillnaderna är påfallande. För fyra år sedan var Socialdemokraterna dubbelt så stora som Moderaterna bland de yngsta. I dag är M större än S. Socialdemokraterna har sitt starkaste stöd bland väljare 75 år eller äldre. Moderaternas starkaste stöd finns i åldersgruppen 35-44 år.



(Klicka på bilden för läsbar storlek)

Analysen visar också en annan intressant sak. Trots att moderaternas opinionsstöd för tillfället ligger lägre än det senaste valresultatet så har vi ändå ett betydligt starkare stöd bland alla åldersgrupper än vi hade under mellanvalsperioden förra mandatperioden. Och för Socialdemokraterna är det tvärtom. Sittande regering, och då inte minst det största regeringspartiet, får ofta ta stryk både för missnöje bland väljarna rörande olika samhällsproblem och för lågkonjunkturer och andra problem som drabbar ett land. Under mellanvalsperioderna sjunker ofta opinionsstödet. Men när det sedan är dags för val är väljarna ganska rationella och bedömer dels hur sittande regering skött sitt uppdrag och dels vilket regeringsalternativ som känns tryggast för framtiden. Därför är jag optimist inför valet 2014. Vi moderater ligger som sagt trots allt bättre till nu än vi gjorde vid motsvarande tid förra mandatperioden. Och vi minns hur valet sedan gick...det blev det bästa valresultatet i moderaternas historia!




Stabilt och mycket högt förtroende för statsminister Reinfeldt

2013-07-12

52 procent av svenskarna känner störst förtroende för Fredrik Reinfeldt som statsminister, medan 29 procent känner störst förtroende för Stefan Löfven. 19 procent är tveksamma eller vet inte. Det framgår av en ny Sifoundersökning beställd av pr-byrån Westander.

När samma fråga ställdes i mars hade Reinfeldt störst förtroende hos 52 procent av väljarna och Löfven hos 28 procent, medan 20 procent var tveksamma eller inte visste. Förtroendet för Fredrik Reinfeldt som statsminister har nu varit stabilt över 50 procent fyra kvartal i rad.

"Fredrik Reinfeldt har ett mycket stort personligt förtroende bland väljarna, långt större än vad allianspartierna har. Han har goda möjligheter att bli en röstmagnet för alliansen i valrörelsen, säger Westanders vd Patrik Westander.

22 procent av de rödgröna väljarna känner störst förtroende för Reinfeldt som statsminister, medan 1 procent av alliansväljarna känner störst förtroende för Löfven.

"Den höga förtroendesiffran antyder att Reinfeldt kan förbättra allianspartiernas opinionssiffror när partiledarna hårdexponeras under valrörelsen. De minskade ideologiska skillnaderna mellan blocken ökar betydelsen av väljarnas förtroende för statsministerkandidaterna", säger Patrik Westander.




Störst förtroende för Alliansen i de viktigaste valfrågorna

2013-07-02

I dag presenterades en SIFO-mätning om väljarnas viktigaste sakfrågor just nu:

1. Skola/utbildning
2. Sjukvården
3. Sysselsättningen
4. Landets ekonomi
5. Äldreomsorg
6. Lag och ordning
7. Barnomsorg
8. Miljö
9. Pensioner
10. Egen ekonomi
11. Energipolitik
12. Sociala frågor
13. Bostäder
14. Sjukförsäkringsfrågor
15. Skatter
16. Invandring
17. Jämställdhet
18. Familjepolitik
19. Etikfrågor
20. Företagens villkor
21. Utrikespolitik
22. Regionalpolitik
23. EU-frågor
24. Försvaret

Källa: Sifo (TT)

Enligt opinionsinstitutet IPSOS har väljarna återigen störst förtroende för moderaterna när det gäller sysselsättning/jobb, 33 procent, medan 32 procent föredrar Socialdemokraterna. När det gäller Skolan har väljarna störst förtroende för Socialdemokraterna, med 31 procent före FP med 23 procent och Moderaterna 13 procent. Men totalt har alltså väljarna större förtroende för FP och M än för S.

När det gäller sjukvården ser det sämre ut för Alliansen, S-V-MP leder med 48 mot 28 för Alliansen. Men när det gäller skötseln av landets ekonomi leder Alliansen med förkrossande 54-27, och 50% har störst förtroende för Moderaterna mot endast 23 procent för Socialdemokraterna.

Totalt för de fyra viktigaste valfrågorna har väljarna idag störst förtroende för Alliansen, 40,5 procent, mot S-V-MP:s 39%. En liten, men viktig ledning.

I samma undersökning säger 50% av väljarna att Alliansregeringen gör ett bra jobb. Det känns då ganska märkligt att samtidigt bara ca 41-42% stödjer Alliansen i opinionsmätningarna. Jag har faktiskt väldigt svårt att tro att väljarna inte skulle rösta på det regeringsalternativ de har störst förtroende för när det är allvar. Jag är mycket hoppfull inför kommande valrörelse och jag tror oppositionen kommer att få det ganska motigt när media börjar granska deras förslag som spretar i alla riktningar och inte minst när man börjar diskutera regeringsalternativen.




Stort och stabilt förtroende för statsminister Reinfeldt

2013-06-11

I går redovisade tidningarna den senaste förtroendemätningen rörande statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och hans främste utmanare Stefan Löfvén (S). Hela 63,5% av svenska folket anser att Reinfeldt är skickligast av de två på att leda en regering. Motsvarande siffra för Löfvén är endast 36,5%. Siffrorna är i det närmaste desamma som föregående månad.

Förhoppningsvis väljer svenska folket också den skickligaste statsministern vid 2014 års val.




Därför vinner nog Alliansen även 2014 års val

2013-06-05

Femton månader före riksdagsvalet har oppositionen enligt SCB en ordentlig ledning i opinionen, 9,8%. Men det handlar om fyra väldigt spretiga partier som vägrar berätta hur man ska kunna regera tillsammans. MP vill gärna regera med S, men inom LO mullrar det. I en rundringning som Svenska Dagbladet gjort vill 8 av 14 LO-förbund att S inte går till val gemensamt med MP och inte heller erbjuder MP och V några ministerposter. Samtidigt är V sura för att de inte får vara med, och flirtar vilt med MP. Det hela påminner med andra ord ganska mycket om hur det såg ut inför valen 2006 och 2010.

Man kan lätt konstatera att S inte kan bilda regering ensamma. Och ska man ha med sig MP eller V så lär det politiska priset bli högt. Och därför förstår jag LO-förbundens oro. Hur ska Transports medlemmar kunna rösta för en regering som kraftigt höjer skatterna för både vägtransporter och flyg och verkar för nedlagda flygplatser "av klimatskäl"? Hur ska de restauranganställda kunna rösta för en regering som vill höja momsen på restaurang- och cateringsektorn? Hur ska de anställda inom den tunga industrin kunna rösta för en regering som vill chockhöja energiskatterna och avveckla kärnkraften? Hur ska unga LO-medlemmar kunna rösta för en regering som vill fördubbla arbetsgivareavgifterna för den som anställer unga? Hur ska anställda inom turistnäringen kunna rösta för en regering som vill förbjuda säsongsanställningar? Hur ska anställda överhuvudtaget kunna rösta för en regering som vill höja skatter på företagande och arbete?

Faktum är att jag är övertygad om att verkligheten kommer ifatt Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Just nu bygger man sin framgång på massor av vackra ord och en i övrigt väldigt otydlig politik. S-ledaren Stefan Löfvén slipper riksdagsdebatterna och slipper ställas till svars av media för sin politik. Men ju närmare valet vi kommer desto mer jagade kommer oppositionen att bli, och avkrävas på besked. Då kommer det nog inte vara lika lockande att rösta på dem.

Samtidigt pågår en ganska extrem debatt just nu om ökade klyftor, fattigdom, social oro och utslagning. När man skrapar lite på ytan så är det inte mycket av detta som stämmer i verkligheten, utan det handlar mer om politiska utspel från politiker, organisationer och journalister på yttersta vänsterkanten. I takt med att dessa överdrifter avslöjas (tex i Uppdrag Granskning när det gäller barnfattigdomen) så faller en av oppositionens viktigaste angreppspunkter mot Alliansen. Människor i Sverige har inte fått det sämre utan de flesta har fått det betydligt bättre sedan 2006, och den verkliga fattigdomen har minskat i Sverige trots den djupa europeiska och globala krisen.

Valet 2014 kommer att avgöras under försommaren och sommaren samma år. Cirka en tredjedel av väljarna uppger till SCB att de bestämmer sig så sent som den sista veckan före valet. Det förra valet 2010 visade att väljarströmmarna är starka nära valet. SCB:s mätning i november 2009, tio månader före valet, visade på liknande siffror (42,5–50,1) som i gårdagens mätning, men alliansen lyckades som bekant ändå behålla regeringsmakten när det blev skarpt läge.

Det största hotet mot Alliansen är väl att vi med automatik får skulden för att det är dåliga tider och alltför hög arbetslöshet. Det är tufft för regeringar att bli omvalda när det är tuffa ekonomiska tider. En amerikansk studie från Vanderbildtuniversitetet visar att sedan Leman Brothers konkurs 2008 har endast 8 av 21 regeringar i OECD blivit omvalda. Fast en av dessa var just Alliansregeringen i Sverige 2010. Och om vi kunde bli omvalda 2010 kan vi givetvis bli det även 2014. Förutsättningarna är väldigt lika. Så lita på att det blir stenhård kamp ända in i kaklet!




Historiskt: Moderaterna största parti i vår riksdagsvalkrets

2013-06-04



I dag presenteras SCB:s stora partisympatiundersökning. Det roligaste för egen del måste ju vara att Moderaterna i vår valkrets, Södra Älvsborg, nu är största parti efter en kraftig uppgång sedan i november. 36,2% av väljarna i valkretsen stödjer nu moderaterna och samtidigt har Socialdemokraterna backat till 34,5%. Vad jag vet är detta första gången sedan jag blev politiskt aktiv som moderaterna får ett starkare stöd än Socialdemokraterna. Särskilt glädjande är resultatet också med tanke på att moderaterna backar något på riksnivå, så engagemanget från alla oss lokala moderater måste ha haft betydelse. Moderaterna i Sjuhärad ligger nu på samma höga nivåer som moderaterna i Skåne, Stockholm, Kronoberg och Halland. Vi når också ett betydligt högre stöd för moderaterna i vår valkrets än i samtliga övriga riksdagsvalkretsar i hela Västra Götaland, där moderaterna tyvärr backar i alla valkretsar utom Göteborgs kommun.

Jag är givetvis jätteglad för det starka stödet i vår valkrets. Att väljarna uppskattar det man gör är det bästa kvitto man kan få på sitt engagemang. Sedan ska man alltid ta enstaka mätningar med en nypa salt, särskilt med ett så begränsat underlag som det är i SCB:s nedbrutna siffror. Å andra sidan anses SCB stå för det mest statistiskt pålitliga resultatet av alla opinionsmätningar, så resultatet går inte heller att bara vifta bort.

På riksnivå är resultatet inte lika kul, men som förväntat, ungefär i linje med andra mätningar. Oppositionen har en rejäl ledning framför Alliansen, och det kommer att bli en hård kamp för att behålla regeringsmakten. Men jag tror det kommer att svänga till Alliansens fördel efterhand som media börjar avslöja oppositionens ihåliga politik och den stora oenigheten mellan partierna och det synnerligen osäkra regeringsunderlaget. Mest glädjande i den stora mätningen på riksnivå är väl att Centerpartiet ligger över 4% och att Kristdemokraterna ligger väldigt nära, 3,6%. Jag tror nog att alla Allianspartierna kommer att finnas kvar i riksdagen efter valet, och det är det allra viktigaste om vi ska kunna få fyra år till med en Alliansregering.




Var fjärde rödgrön väljare föredrar dagens regering

2013-04-30

I den senaste SKOP-mätningen svarar 53 procent av de tillfrågade att regeringen gör ett mycket eller ganska bra jobb. Samtidigt tror 37 procent av svenskarna att en regering med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna skulle vara bättre än den nuvarande regeringen.

Vi ser runt om i Europa hur sittande regeringar och presidenter faller i nästan alla val i spåren av den djupa krisen. Och det spelar ingen roll om det är vänsterregeringar eller högerregeringar - oavsett vilket röstar medborgarna med fötterna i missnöje med den politiska ledningen. Att en majoritet av svenska folket anser att regeringen gör ett mycket bra eller ganska bra jobb är i den jämförelsen ganska unikt för Europa. Det är väl också ett kvitto på att väljarna anser att Alliansen varit ganska bra på att ta Sverige genom krisen.

Mest anmärkningsvärt är väl ändå att endast 37% av väljarna tror att en rödgrön regering skulle vara bättre, med tanke på att i genomsnitt ca 46-48% av väljarna i dagsläget stödjer de rödgröna partierna i opinionsmätningarna. Det betyder med andra ord att ca 25% av de rödgröna väljarna misstror det egna rödgröna regeringsalternativet och tror att Alliansen är bättre! Det känns som ganska bra förutsättningar för Alliansen i den kommande valrörelsen. Om vi kan få alla de 53% som faktiskt tycker regeringen gör ett bra jobb att också rösta på Allianspartierna 2014 så kan Alliansen styra vidare med egen majoritet efter valet 2014.




Högt förtroende för regering och riksdag

2013-04-18

I SOM-institutes senaste förtroendemätning ligger fortfarande regering och riksdag på höga nivåer, även om det syns en liten minskning sedan toppåret 2010. Inte sedan 1994 (förra borgerliga regeringen) har förtroendet för regering och riksdag legat på dessa nivåer. Den gamla s-regeringen hade under sina sista år (2005 och 2006) avsevärt lägre förtroende, vilket på den tiden även gällde riksdagen. Även de politiska partierna ligger högre idag, även om man även här ser en liten nedgång de senaste åren. Långsiktigt ser man tydligt hur förtroendet för politiken ökat stadigt sedan de låga nivåerna i slutet av 1990-talet.





Ökat förtroende för Alliansens partiledare - minskat för oppositionen

2013-02-25



Inför Alliansledarnas möte i Maramö känns det bra att kunna redovisa den senaste mätningen från Ipsos rörande svenska folkets förtroende för partiledarna. Tre av Alliansens fyra partiledare får ökat förtroende, och en får oförändrat. För oppositionen minskar förtroendet för alla fyra. Så här ser siffrorna ut (resultatet i förra mätningen i oktober 2012 inom parentes). Andelen av de tillfrågade som har stort eller mycket stort förtroende för respektive partiledare:

Alliansens partiledare:
Fredrik Reinfeldt (M): 54 proc (50) +4
Jan Björklund (FP): 27 proc (25) +2
Annie Lööf (C): 18 proc (18) +/-0
Göran Hägglund (KD): 24 proc (23) +1

Oppositionens partiledare:
Stefan Löfven (S): 40 proc (41) -1
Jimmie Åkesson (SD): 13 proc (16) -3
Gustav Fridolin (MP): 25 proc (27) -2
Åsa Romson (MP): 16 proc (17) -1
Jonas Sjöstedt (V): 17 proc (21) -4




Opinionsläget allt jämnare

2012-12-22


De senaste opinionsmätningarna (varav två presenterades idag) visar att opinionsläget mellan Alliansen och oppositionen blir allt jämnare (övre figuren). Dessutom stärks vi moderater sakta men säkert, samtidigt som Socialdemokraterna faller tillbaka. Moderaterna är nu återigen största parti i vissa mätningar, och sammantaget ligger vi återigen i nivå med valresultatet 2010.

I övrigt kan man se att Sverigedemokraternas uppgång har brutits. Samma sak gäller för Miljöpartiet. Vänsterpartiet verkar samtidigt allt mer marginaliserat i svensk politik, och i vår valkrets fick man faktiskt bara 1 (en) procent i senaste SCB-mätningen. Inom Alliansen ligger Folkpartiet ganska still och Kristdemokraterna ökar något.


För Centerpartiet är nog läget värre, i de mätningar som gjorts den senaste veckan efter partiets senaste utspel om helt fri invandring (!), rätt till månggifte (!) och avskaffad skolplikt (!) ligger man långt under fyra procent. Och det förvånar mig inte, sådana märkliga förslag som man nu presenterat har man tidigare bara hört från Miljöpartister och Vänsterpartister och då och då från SSU. Jag hade aldrig trott att arbetsgrupper inom Centerpartiet skulle kunna lägga fram så obegripliga förslag. Jag hoppas att mer ansvarsfulla centerpartister tar striden och formulerar en politik som kan locka väljare i stället för att skrämma bort dem. Det är viktigt för hela Alliansen.