Blogg september 2015

Migrationspolitiken är inte svart eller vit - den är zebrarandig

2015-09-30

Jag bloggar, twittrar och debatterar mycket kring migrationspolitik och flyktingfrågor. Efter varje inlägg kommer alltid ett antal väldigt kraftfulla kommentarer, antingen väldigt positiva eller väldigt negativa till det jag skriver. Sällan något mittemellan. Antingen får jag skulden som medansvarig till "massinvandring" eller så är jag främlingsfientlig.

Själv försöker jag vara mer nyanserad och eftertänksam i mina tankar och förslag. Det är kanske de mest motsägelsefulla och känslomässigt jobbiga frågor man kan hantera som politiker. Hjärtat vill hjälpa alla, hjärnan säger att det är praktiskt ogenomförbart med tanke på att vårt land är litet och resurserna är begränsade. Samtidigt som man vet att vi måste ha regleringar och begränsningar om det ska fungera så känner man med dem som står där på vår tröskel och vill ha vår hjälp. Vissa på flykt från krig, utblottade med barnen i famnen, andra med falska eller inga id-handlingar där de låtsas vara någon de inte är, och ytterligare andra ekonomiska lycksökare. Våra myndigheter har det tunga ansvaret att sortera och bedöma alla och avgöra deras framtid.

För mig kommer aldrig frågan om flyktingar, asylrätt, migration och integration att vara svart eller vit. Snarare kommer den alltid att vara zebrarandig. Det finns inga enkla lösningar om man både vill vara medmänsklig och realistisk samtidigt. Och det är den linjen jag upplever att de flesta moderater, i likhet med mig, står för.




Därför är regeringens budgetproposition skadlig för Sverige

2015-09-29



Regeringens budgetproposition är skadlig för Sverige av flera skäl:

8 av 10 hushåll förlorar på regeringens politik. Det handlar om kraftigt höjd bensinskatt, sänkt disponibelinkomst för hushållen, försämrade RUT- och ROT-avdrag samt en utbyggnad av bidragssystemen. Regeringen höjer skatterna med runt 40 miljarder nästa år och 90% av skattehöjningarna slår direkt mot jobb och tillväxt. Ungefär 1,2 miljoner löntagare får höjd skatt till följd av försämrat jobbskatteavdrag och att fler tvingas betala statlig inkomnstskatt.

Regeringens politik innebär höjda trösklar istället för sänkta. Därmed finns risk för ökat utanförskap. Sveriges konkurrenskraft utmanas dessutom genom höjda skatter och ineffektiv subventionspolitik. Dessutom försämras de offentliga finanserna genom att regeringen lånar till bidragshöjningar och subventioner.

Allra värst är kanske sveket mot jobben. Försämrade ROT- och RUT-avdrag och höjda arbetsgivareavgifter för unga och äldre anställda kommer att slå mot sysselsättningen. Och både Finanspolitiska rådet och konjunkturinstitutet konstaterar att höjda a-kasseersättningar medför högre jämviktsarbetslöshet. Konjunkturinstitutet skriver att "Regeringens ekonomiska politik bedöms varaktigt minska antalet sysselsatta med drygt 0,3 procent eller 15 000 – 20 000 personer." Detta är anmärkningsvärt med tanke på att Stefan Löfvén före valet högtidligt deklarerade att han skulle ge alla sina ministrar i uppdrag att redovisa hur varje politiskt förslag påverkar sysselsättningen. Nu genomför man en politik som beräknas minska sysselsättningen.

Sammanfattningsvis:

1. Regeringens förslag ökar utanförskapet
Utanförskapet har förändrats. Sverige har inte råd att låta unga och utrikes födda utan utbildning vänta åratal för att få jobb. Regeringen borde fokusera på de som har det svårast att få jobb. Istället gör man det dyrare att anställa unga och försämrar RUT. Företagen i RUT-sektorn har ökat med 9 % per år de senaste åren men efter ett år med rödgrön regering har ökningen i princip upphört. Är det en slump?

2. Regeringen har en anti-jobbagenda
40 miljarder i skattehöjningar på jobb och företagande ger inte fler jobb, tvärtom. När 9 av 10 skattekronor slår direkt mot jobb och tillväxt kommer inte fler människor i arbete. Regeringens så kallade jobbagenda minskar antalet sysselsatta med 15-20 000. Det är en anti-jobbagenda.

3. Hushållen förlorar på regeringens politik
Sex av tio svenskar får lägre disponibelinkomst av regeringens politik, hela 8 av 10 hushåll berörs.

4. Regeringen blundar för de skenande kostnaderna
Regeringen blundar för att de oplanerade utgifterna bidrags- och ersättningssystemen ökar med 53 miljarder de kommande åren. Tar vi kontroll över de skenande kostnaderna får andra viktiga satsningar stå tillbaka. Varför tiger Magdalena Andersson om de skenande kostnaderna?




Glädjande att seriös privat vårdgivare tar över Sätila Vårdcentral

2015-09-28



Sätila är en av Marks kommuns större orter med drygt 3.000 invånare. Orten har en ovanligt komplett samhällsservice för sin storlek. Inte bara skola, bankkontor, äldreboende, flera förskolor, restaurang av hög kvalitet, affär, vandrarhem, gym och butiker, utan även vårdcentral, apotek och tandvård.

Under alla år har vår familj varit listade vid vårdcentralen i Sätila. Perfekt när man bor på landet att ha en vårdcentral bara en dryg mil hemifrån. Men de senaste åren har kvalitén sjunkit betänkligt. Ständiga byten av läkare, långa väntetider och rent allmänt känns det som dålig service när man behöver hjälp. Min hustru tröttnade för en tid sedan och listade sig i stället på Rävlanda Vårdcentral eftersom hon fått tips om att de var mycket bättre. Och när hon nyligen nyttjade denna vårdcentral ringde till och med en sköterska upp efter en tid och undrade hur det gått med en remiss. Hustrun var oerhört nöjd med bemötandet och servicen. Det vare sig hon eller jag visste var att Vårdcentralen i Rävlanda drivs av en privat vårdgivare, Strand AB, med läkaren Sven Strand som ägare.

I går skriver så Borås Tidning mfl att Regionen beslutat att överlåta Närhälsan i Sätila till Strand AB. Man gör denna överlåtelse för att säkra kvalitén och ekonomin, och primärvårdsstyrelsen konstaterar också att Närhälsan i Sätila tappat många listade patienter till just Rävlanda vårdcentral. Strand AB kommer att driva verksamheten vidare på samma sätt som Närhälsan gjort och all personal erbjuds att följa med.

Med tanke på att det till och med förekommit rykten och diskussioner om en eventuell nedläggning av vårdcentralen i Sätila så känns det som om övergången till privat drift kan vara en nystart som räddar kvar verksamheten. Jag är mycket nöjd med den moderatledda primärvårdstyrelsens beslut.




Tyvärr fick jag rätt - allt fler lever gömda i Sverige

2015-09-27

I kvällens Agenda uppmärksammades att antalet personer som stannar i Sverige trots att de nekats asyl ökar. Fredrik Bengtsson, presschef på Migrationsverket, säger att allt färre som nekats asyl lämnar Sverige självmant. Polisen har närmare 17.000 utvisningsärenden på sitt bord. Av dem är 10.000 personer efterlysta. Gränspolisens chef Patrik Engström sade i progammet att man inte har tillräckligt med personal och att polisen nu måste prioritera ordning och säkerhet vid gränsövergångar och järnvägsstationer.

Intervjun i kvällens program kan man ha många synpunkter på. Det är ju exempelvis inte Sveriges fel att denna familj - som enligt flera myndighetsbeslut och domstolsprövningar saknar asylskäl - stannat illegalt i Sverige i 12 år. Det är inte heller Sveriges fel att man under denna tid skaffat fem barn. Om man vill arbeta och försörja sig själv kan man invandra som arbetskraftsinvandrare. I annat fall får man faktiskt åka hem. Lagen är lika för alla. Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson gjorde ett tydligt och pedagogiskt framträdande i programmet och skötte sig alldeles utmärkt.

Att många som får avslag går under jorden och lever som ”papperslösa” är dock ingen nyhet, så har det sett ut i många år. Och det är ju inte heller så konstigt om problemet ökar i takt med att antalet asylsökande ökar, eftersom det också medför att det är fler som får avslag. Problemet i sammanhanget är att det till stor del är politiska beslut som uppmuntrar människor att stanna kvar i landet trots avslagsbeslut.

Dels har Sverige infört rätt till skola för "gömda" barn som befinner sig i landet utan tillstånd, dels rätt till mer omfattande sjukvård än akutsjukvård för alla som inte lämnar landet frivilligt. För barn gäller rätt till all slags sjukvård. Utöver detta finns en möjlighet att kräva en ny asylprövning när det gamla avslagsbeslutet preskriberas, vilket sker redan efter fyra år, eller i vissa typer av ärenden så snabbt som redan efter 6-18 månader. Det gör att många försöker hålla sig gömda tills preskriptionstiden gått ut i hopp om en ny prövning och ett positivt beslut.

Jag kritiserade detta hårt när Moderaterna släppte sin kloka tidigare linje och tillsammans med Alliansen och Miljöpartiet lade fram förslaget om rätt till skola och utvidgad sjukvård för gömda. Det var en del av den enligt min åsikt olyckliga migrationsöverenskommelsen med Miljöpartiet efter valet 2010. Den 7/3 2011 skrev jag bland annat följande kritiska ord på bloggen: "Det tragiska i hela denna historia är att den kloka linjen att inte belöna den som bryter mot svensk lag länge varit en moderat ståndpunkt som jag med stolthet försvarat i debatten. För mig är det en förutsättning för svensk generositet mot flyktingar och asylsökande att de som efter en noggrann prövning och domstolsbeslut i flera instanser inte anses ha flyktingskäl också ska lämna landet. Annars faller hela systemet ihop, och svenska folkets acceptans för flyktingpolitiken urholkas. Nu har vi tyvärr träffat en uppgörelse där denna moderata linje inte kunnat försvaras, i vart fall när man läser målsättningen för vad överenskommelsen ska leda till. Jag ställer ändå mitt hopp till att de kommande skarpa förslagen rörande illegala ("papperlösa") flyktingar ska utformas på ett rimligare sätt än vad överenskommelsen tyder på. Debatten lär fortsätta." Tyvärr blev ingen väsentlig förändring utan lagförslaget klubbades av en i stort sett enig riksdag. Och idag kan vi konstatera att jag och andra som var kritiska fått rätt.

Borås Tidning citerade mig också på ledarsidan den 8/3 2011:



Om vi menar allvar med att ”ett ja är ett ja och ett nej är ett nej” kan vi inte samtidigt ha regelverk som uppmuntrar människor att inte efterfölja ett avslagsbeslut. Det är också i strid med grundläggande rättsprinciper att människor som fått avslag på sin asylansökan samtidigt får olika typer av sociala rättigheter. I ett läge där ett ökande antal människor beviljas uppehållstillstånd måste självklart resurserna reserveras för de som anses ha asylskäl och som beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Skolans och sjukvårdens begränsade resurser ska inte gå till människor som befinner sig illegalt i landet, lika lite som vi ska erbjuda skola till tiggande EU-migranters barn (de har skolplikt i sitt hemland).

Två konkreta åtgärder bör genomföras för att minska antet personer som lever illegalt i Sverige:
1. Alla sociala rättigheter såsom skola, sjukvård mm bör avskaffas för personer som befinner sig illegalt i landet. Undantag bör endast gälla för akutvård.
2. Preskriptionstiden för ett avslagsbeslut bör i normalfallet förlängas till 10 år.




Regeringen kastar bort 7 miljarder på meningslös symbolpolitik

2015-09-26

Konjunkturinstitutet är mycket kritiska till regeringens planer på att makulera utsläppsrätter för 7 miljarder kronor. Dvs man kastar bort dessa utsläppsrätter i stället för att använda dem i framtiden eller sälja dem.

Bakgrunden är att Sverige uppfyllde sin del i EU:s gemensamma åtagande om minskade klimatutsläpp med råge år 2013. Det innebär att det finns ett överskott av utsläppsenheter, 6,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter, som kan sparas till kommande år eller säljas till andra medlemsstater i EU. Men regeringen anser att de ska annulleras för att bidra till ökade klimatambitioner inom EU. Dessutom kommer efterfrågan ändå att vara begränsad, bedömer regeringen.

Konjunkturinstitutet håller inte med. I sin miljöekonomiska granskning av regeringens budgetproposition skriver Konjunkturinstitutet att kostnaden för annulleringen kan beräknas till 7 miljarder kronor.

Hela denna kostnad lär falla ut som en nedskrivning i statens budget, och tar därmed i anspråk 7 miljarder kronor av det reformutrymme som annars skulle ha funnits. Alternativt krävs skattehöjningar eller ytterligare ökning av statsskulden för att täcka kostnaden.

I ett läge där regeringen i år tar rekordmycket av biståndet - över 8 miljarder - för att täcka kostnader för migrationen samtidigt som vi ser framför oss hur migrationskostnaderna skenar kommande år, och där budgetunderskottet växer, skatterna höjs och utrymmet för reformer är minimalt så väljer alltså regeringen att kasta bort 7 miljarder på en helt meningslös symbolåtgärd. Som skattebetalare känner jag bara förakt för sådant slöseri.




Kaotiskt läge när det gäller mottagande av ensamkommande barn

2015-09-26

I torsdags uppgav Migrationsverket att de senaste sju dagarna hade 7 221 personer sökt asyl i Sverige. Inget tyder på att volymerna ska minska, tvärtom är trenden ökande. Över 100 000 personer är nu inskrivna i Migrationsverkets mottagningssystem.

Av dessa utgjordes 1 326 av ensamkommande barn och ungdomar. Varje sådant barn ska, genom kommunernas socialtjänst, erbjudas en avancerad och mycket kostsam form av boende med bemanning, och ett enda ensamkommande barn beräknas i dag kosta närmare en miljon kronor (!) per år de första åren i landet. Det betyder att bara under förra veckan tillkom en beräknad kostnad det närmaste året på 1,3 miljarder bara för dessa 1.326 barn. Migrationsverkets prognos för i år skrivs upp hela tiden och ligger nu runt 13.000 barn. Kostnaden handlar då om 13 miljarder per år. Detta alltså endast för de barn som tas emot i år. Alla kostnader för barn vi tagit emot de senaste åren tillkommer, liksom givetvis alla övriga direkta kostnader för migrationspolitiken som nu beräknas till närmare 50 miljarder kommande år. Således mer än hela försvarsbudgeten.

Men kostnaderna är bara en del av saken. Ännu värre är att det blir en allt svårare uppgift att hitta boenden för alla dessa barn. Häromdagen rapporterade TV4 att Stockholm, Göteborg och Malmö inte vill att Migrationsverket ska placera ut några ytterligare ensamkommande flyktingbarn i deras städer. Orsaken är att de anser sig redan ta emot så många barn att situationen nu är på bristningsgränsen.

I går skrev Migrationsverket i ett pressmeddelande att det kommit över 3.500 ensamkommande barn och ungdomar till Sverige bara under september. Nu har Migrationsverket, i samråd med Länsstyrelserna och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, beslutat att med omedelbar verkan och tills vidare lindra ansvaret för anvisningar av ensamkommande barn till Mölndal, Sigtuna, Solna och Malmö kommuner eftersom de har ett stort ankomstansvar och bedöms ha den mest ansträngda situationen. Efter mitt besök på Migrationsverkets anläggning i dag i Kållered (Mölndals kommun) förstår jag verkligen varför man tagit detta beslut. Den senaste veckan har det kommit 330 ensamkommande barn till Sagåsen (se föregående blogginlägg). Det skapar en enorm press på socialtjänsten i mottagningskommunen Mölndal.

En annan påfrestning på samhället är skolgång till alla dessa nyanlända barn. Nyligen berättade Sydsvenskan att antalet nyanlända elever på Malmös skolor slår alla tidigare rekord. På åtta veckor har 352 barn skrivits in - det motsvarar tolv hela skolklasser. Den senaste veckan har mellan 50 och 100 ensamkommande barn och ungdomar kommit till Malmö varje dygn, och även om inte alla stannar i Malmö (som är mottagningskommun) så räknar man med att över 1.000 barn ska ha skrivits in i Malmös grundskolor före årets slut. "Det är en extrem situation vi befinner oss i", säger grundskoledirektör Anders Malmquist.

Oavsett hur generösa vi vill vara och oavsett hur starkt vi försvarar rätten att söka asyl i Sverige så måste vi samtidigt inse att de ökande migrationsströmmarna medför allt större påfrestningar på vårt samhälle. Absolut mest kaotisk är situationen när det gäller ensamkommande barn och ungdomar. Samtidigt har jag nu själv fått bekräftat att en hel del av de barn som för tillfället kommer faktiskt är ganska små barn utan föräldrar (se föregående blogginlägg), oftast från Syrien. Tidigare har det främst varit pojkar i övre tonåren, ofta från Afghanistan, och ganska ofta har det varit svårt att avgöra om de är över eller under 18 år. Situationen förändras hela tiden och vi måste ha ett regelverk som fungerar över tid.

Det är för mig allt mer uppenbart att man måste prioritera även när det gäller ensamkommande barn. Boendeformerna för lite äldre barn måste förändras i enlighet med moderaternas förslag för att sänka kostnaderna och kunna få fram platser snabbare. Och om man inte kan gära en säker åldersbestämning (över eller under 18 år) kan man givetvis inte heller tillämpa speciellt generösa åldersbaserade regler, utan asylprövningen får då hanteras på samma sätt som för vuxna asylsökande. Risken är annars att barn som utger sig för att vara 17 år och i själva verket är 19 tar i anspråk de begränsade resurser som borde gått till yngre barn som bevisligen är långt under 18 år. Att prioritera är att visa omsorg om dem som verkligen behöver ett omfattande stöd.




Besök på Migrationsverkets mottagningsenhet i Kållered

2015-09-25



I dag besökte jag och min moderata riksdagskollega Ellen Juntti Migrationsverkets ankomstboende/mottagningsenhet Sagåsen i Kållered (Mölndals kommun). Det ligger bara ca 2 mil från Ubbhult, och är ett av Sveriges största mottagningsenheter för nya asylsökande (eller formellt sett "personer som ansöker om uppehållstillstånd grundat på skyddsbehov" som det står på ansökningsblanketten). Vi togs emot av Pernilla Wallin som är en av cheferna på Sagåsen.



Anläggningen har gått från 16 anställda till 75, och man disponerar 500 boendeplatser idag. Boendet är ett transitboende, de flesta asylsökande bor där bara en eller ibland ett par nätter innan de slussas vidare till ett asylboende någonstans i Sverige, eller när det gäller ensamkommande barn, till ett boende via socialtjänsten. Mellan tre och fyra bussar med asylsökande körs i dagsläget på detta sätt till andra boenden varje dag. Mellan 20-30% av de asylsökande ordnar dock egna boenden, exempelvis hos släktingar eller bekanta som redan finns i Sverige.



Till Sagåsen kommer man alltså direkt vid sin ankomst till Sverige. Här fyller man i sin ansökan om uppehållstillstånd, man genomgår en ID-kontroll där man även tar fingeravtryck (bilden ovan th), och sedan öppnas ett ärende i Migrationsverkets register. Själva asylutredningarna görs alltså inte på Sagåsen, utan det sker när den asylsökande kommit till sitt asylboende. Sagåsen registrerar bara de asylsökande och gör en första id-kontroll. När det gäller flyktingar från Syrien har faktiskt de flesta med sig pass eller id-handlingar, till skillnad mot vad som påstås i media.

Så här ser en asylansökan förresten ut, sidan 1 och sidan 2. Ansökan finns på ett stort antal språk, och vid behov (exempelvis om man är analfabet) får man tolkhjälp för att fylla i ansökan.

När det gäller ensamkommande barn, samt personer som är analfabeter hålls också ett personligt samtal. (Tidigare hölls personliga samtal med alla asylsökande, men det hinner man inte med i dagsläget). Alla asylsökande som ansöker om det får också rätt till en dagpenning (61-71 kronor om man inte får mat på ett boende, i annat fall 19-24 kronor per dag som då ska räcka till allt utom mat, för barn lägre belopp). För att kunna hantera dagpenningen får alla asylsökande ett bankkort hos ICA-banken.

En del utredningar görs tydligen också centralt på Migrationsverket, bland annat utredning om "Dublinärenden", dvs ärenden när de asylsökande redan passerat annat EU-land på vägen till Sverige och borde söka asyl där i stället. Man samkör de id-uppgifter och fingeravtryck man tagit vid mottagandet med uppgifter i ett gemensamt EU-register och kan sedan fatta beslut om avvisning enligt Dublinförordningen. Min uppfattning är att väldigt många ärenden idag måste vara Dublinärenden eftersom de flesta bevisligen kommit via något annat EU-land (Danmark, Tyskland mfl). Det är därför viktigt att inte blanda ihop antalet asylsökande och antalet personer som får asyl. Jag misstänker att det kommer att vara väldigt stor skillnad mellan dessa siffror, bland annat just på grund av många Dublinärenden.

Arbetssituationen på Sagåsen är givetvis ansträngd, bara den senaste natten kom 117 asylsökande, men man säger att man får tag på personal och att många vill jobba hos Migrationsverket. Man har både assistenter med gymnasiekompetens för enklare uppgifter och jurister och socionomer för mer avancerade arbetsuppgifter. Man tar också in studenter från Göteborgs Universitet vid arbetstoppar. Man har bemanning sju dagar i veckan och diskuterar även att införa nattskift! Men trots en hård arbetsbelastning fick jag en väldigt positiv bild av personalen - trots hårt tryck så verkade stämningen god. En del av personalen talar främmande språk och kan vid behov hoppa in som tolkar.

Den senaste veckan har det kommit 330 ensamkommande barn till Sagåsen. Och bilden av dessa har förändrats sedan i våras. Då var det mest ensamkommande tonårspojkar från Afghanistan, där det ibland var osäkert hur gamla de verkligen var. I dag menar man att högst 5% av dessa ärenden är osäkra, åldern på barnen har gått nedåt kraftigt. Vi såg några av de ensamkommande barnen som väntade på samtal idag, och de var helt klart långt under 18 år, min uppfattning var att de snarare var 10-12 år. Men det har också kommit mycket små barn, bara några år gamla, utan föräldrar (som avlidit under flykten) och där andra flyktingar sedan tagit med sig det föräldralösa barnet hela vägen till Sverige. I ett fall kom fem syskon mellan 2 och 11 år gamla. Deras föräldrar hade båda avlidit (drunknat) och de stora barnen hade hållit ihop syskonen och lyckats få med alla till Sverige. I alla ärenden med ensamkommande barn kopplas direkt socialtjänsten in. Just socialtjänsterna i ankomstkommunerna är hårt arbetsbelastade just nu och det blir allt svårare att hitta boenden för barnen.

Andra problem är att många asylsökande har kroniska sjukdomar eller andra medicinska behov. Ofta har nödvändiga mediciner tagit slut på vägen till Sverige och man behöver ofta skicka asylsökande med ambulans för vård.

Vilka är det då som söker asyl? Det varierar över tid, men överlägset största gruppen idag är syrier. Jag observerade själv ett antal saker i väntrummet (bilden nedan tv visar bara den yttre delen av väntrummet, innanför ligger det stora väntrummet med rader av bänkar och där satt uppskattningsvis ett par hundra personer och väntade på sin tur, men av hänsyn till de asylsökande ville jag inte ta närbilder där man tydligt kan identifiera enskilda personer).



Påfallande många var familjer med små barn, mycket fler än jag hade trott. Jag såg minst ett 20-tal små barn med sina föräldrar, en del satt ute vid sandlådan och lekte med sina barn i väntan på att få lämna in sin asylansökan. En annan observation var att många satt och pratade i mobiltelefon eller hade denna på laddning och jag såg även asylsökande barn som satt och lekte med en ipad. Detta faktum används ofta på invandringskritiska medier för att misstänkliggöra flyktingar - har man mobil är man ingen "riktig" flykting. Men det är faktiskt inte särskilt konstigt - de som flyr till Sverige är inte de fattigaste i Syrien eller Irak utan tvärtom ofta medelklass. (De fattigaste har inte råd att fly och de rikaste har lämnat Syrien för länge sedan). Och när man flyr tar man givetvis med sig telefon, ipad och andra viktiga saker, inte minst för att kunna hålla kontakt med familj och släktingar. Vi fick också höra att många berättat att de från början haft en hel del pengar med sig under flykten, men att de blivit av med dessa på vägen eftersom flyktingsmugglarna ofta lurar av människor allt de äger och har. För många är den låga dagpenningen från Migrationsverket därför det enda de har att leva av.

I väntrummet fanns en Securitasvakt, men stämningen var lugn och människor väntade tålmodigt på sin tur. Men det har förekommit våldsamheter ibland, till och med så allvarliga att man tvingats stänga mottagningen. En förklaring till att vissa är missnöjda är att de utlovats saker av flyktingsmugglare som inte motsvaras av verkligheten. Vi fick till exempel höra att en del flyktingar betalat ganska mycket extra för "vipbehandling" med fina boenden på ankomstorten. När de sedan körs med buss ut till en barack ute i någon avfolkningsort känner de sig självklart lurade. Min bild att flyktingsmugglarna sprider gravt felaktiga bilder av Sverige och andra stora mottagningsländer bekräftades alltför väl. Det går också många osanna rykten bland flyktingar som personalen på mottagningsenheten måste försöka hantera.

Kommer då situationen att kunna hanteras? Bostäder är helt klart största problemet. Pernilla Wallin påpekade att det var hårt tryck med asylsökande även 1992 (Balkankrisen), men hon menade att på den tiden var det mycket enklare att hantera. På den tiden rådde ingen bostadsbrist i Sverige på det sätt som gäller idag. Det är ganska uppenbart att boendesituationen är det mest akuta problemet idag. Enligt Migrationsverket finns idag uppemot 10.000 asylsökande kvar i olika transitboenden (som det i Sagåsen) för att det inte finns platser på asylboendena. Och tillströmningen av asylsökande är samtidigt rekordstor och ingen avmattning syns, snarare tvärtom. Att kalla detta för Sveriges största utmaning i modern tid är nog ingen överdrift. Jag blir allt mer övertygad om att enda sättet att kunna bibehålla en värdig asylmottagning för människor på flykt från krig är att skärpa våra svenska regelverk och harmonisera svenska regler och förmåner med resten av EU. Först då finns en chans till en rimlig fördelning av flyktingströmmarna mellan EU:s länder. Om vi inte harmoniserar våra regler med EU kommer det svenska systemet förr eller senare att haverera. Och jag vill inte uppleva att Sverige till slut tvingas stänga sina gränser för en småbarnsfamilj på flykt från krig.

Det blev ett mycket intressant besök på första anhalten i mottagningsprocessen. Nästa besök planerar jag att göra på ett asylboende och dessutom vill jag träffa asylhandläggare och få deras syn på situationen. Jag återkommer till detta.




Är inte alla som anlitar äldreomsorgen lika mycket värda?

2015-09-24

I år får kommunerna dela på en miljard kronor som ska gå till ökad bemanning i äldreomsorgen. Tidningen Dagens Samhälle har frågat landets kommuner hur pengarna kommer att användas. Resultatet visar att en stor andel av landets kommuner inte har för avsikt att göra de statliga extramedlen tillgängliga till andra verksamheter än de som bedrivs i egen regi. Hälften av kommunerna har enskilda utförare av äldreomsorg. Av dessa svarar var fjärde nej på frågan: ”Gör ni extrapengarna tillgängliga för privata utförare?”

Pernilla Baralt, statssekreterare på Socialdepartementet, påpekar i artikeln att EU:s regler om statsstöd innebär att privat och offentlig äldreomsorg ska ha tillgång till pengarna på samma villkor. De kommuner som inte lever upp till detta bryter med andra ord mot lagen.

Att på detta sätt diskriminera privata utförare av äldreomsorg strider dock inte bara mot lagen utan visar också på ett skrämmande sätt hur många politiker verkar anse att de som anlitar privata vårdgivare är mindre värda än de som finns i kommunens verksamhet. Detta trots att allt betalas med samma skatter. Beklämmande.




Sverige är i vissa delar är ett laglöst land

2015-09-23

Uppdrag Granskning var ikväll lika skrämmande som vanligt. I kväll avslöjade man hur delar av Sverige faktiskt är laglöst land och dessutom ett land där lagen inte gäller lika för alla. Där människors hus ocuperas utan att myndigheterna kan agera. Och där 400 människor kan bosätta sig mitt i centrala Malmö på privat mark utan att kunna avvisas. Hur slumområden växer fram runt våra städer. Och där en "solidaritetsgrupps" naiva medlemmar anser att Malmö stad har skyldighet att ordna bättre boenden åt tiggarna! Vilket man självklart inte har.

Sverige har givetvis ingen skyldighet att erbjuda boenden eller bekvämligheter gratis för människor som är här på besök. Och vi har inget försörjningsansvar heller. Och de som vistas i vårt land är självklart skyldiga att följa lagar och regler. Att det inte är självklart för alla svenskar att det är så, och faktiskt inte ens för alla politiker, är kanske det mest skrämmande av allt.

Jag är i vart fall glad över att moderaterna presenterat ett brett program mot tiggeri och olagliga bostättningar som förhoppningsvis kommer att antas på vår partistämma. Vad gör regeringen?




Miljöpartiet har satt kolbiten i halsen

2015-09-23

Vi minns valrörelsen 2014. Hur Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin höll upp den omtalade kolbiten och förfasade sig över hur förbränningen av kol var ett hot klimatet, planeten och hela mänskligheten. Förbränningen av fossila bränslen var den allt överskuggande politiska frågan för Miljöpartiet.

I efterhand visar det sig dock att allt var en stor bluff. Regeringsmakten var betydligt viktigare för Miljöpartiet än den påstådda omsorgen om klimatet. Före valet hette det att Vattenfall skulle stänga sin kolkraftproduktion i Tyskland. Efter valet tycker Miljöpartiet att det är okej att sälja verksamheten till någon annan som driver den vidare. Trots att Vattenfalls kolkraftproduktion i Tyskland släpper ut mer koldioxid under ett år än all samlad verksamhet och alla människor och alla transporter i hela Sverige!

Borås Tidning skriver slagkraftigt om saken i sin ledare idag, under rubriken "Löfvén har skaffat sig en dörrmatta":

Om Åsa Romson och Gustav Fridolin menade allvar med sin klimatretorik och drev den som att den var existentiellt avgörande för mänsklighetens framtid, då borde de båda språkrören för sin egen och politikens anständighets skull åtminstone öppet överväga att gå av egen kraft innan de blev trampade på. Men nu vet vi att regeringsmakten, inte kolet och klimatet, var viktigast.

När Miljöpartiet "för klimatets skull" vill beskatta oss allt hårdare för bilresan till jobbet eller för att hämta barnen på dagis så vet vi att de bluffar. De tycker egentligen inte att klimatfrågan är så viktig utan ser den mer som en möjlighet att höja skattetrycket, precis som alla andra socialistiska partier. För jämfört med Vattenfalls kolkraft är utsläppen från alla svenska bilar försumbara.

Det finns också anledning att ifrågasätta Åsa Romson när hon påstår att hon inte kan påverka Vattenfalls försäljning av den tyska kolkraften. Om hon och regeringen verkligen vill kan man givetvis förändra Vattenfalls ägardirektiv och där skriva in tydliga villkor för en försäljning (exempelvis krav på framtida avveckling), eller föreskriva att anläggningen ska stängas. Den springande punkten är väl att Tyskland aldrig skulle acceptera att hela Vattenfalls kolkraftverksamhet skulle stängas ned. Kolkraften står för en betydande del av Tysklands elförsörjning och när Tyskland samtidigt tänker stänga sin kärnkraft lär behovet av kolkraft öka ytterligare. Det finns självklart inte en chans att Tyskland skulle acceptera att alla kolkraftverk och all kolbrytning avvecklas.

För Sveriges del finns däremot en uppenbar risk att vi kan gå en liknande framtid till mötes, eftersom S-MP-regeringen driver fram en förtida kärnkraftsavveckling genom förändringar av skatte- och avgiftssystemen. Risken finns att vi blir lika beroende av kolkraft som Tyskland på grund av att Miljöpartiet medverkat till dåliga politiska beslut.

Ytterligare en reflektion är att om inte ens Miljöpartiet tycker att Vattenfalls gigantiska koldioxidutsläpp är så viktiga att de är värda att sätta regeringsposterna på spel för, så är det kanske inte så konstigt att många känner en viss skepsis inför koldioxidens avgörande betydelse för klimatförändringarna? Börjar rent av även Miljöpartiet vackla i frågan? Deras agerande tyder på det.

Just nu diskuteras säkert internt hur Miljöpartiet ska bli kvitt Gustav Fridolins besvärande kolbit. Jag har tre förslag: 1. Måla över kolbiten med Åsa Romsons giftiga bottenfärg så den inte syns. 2. Göm kolbiten i Magdalena Anderssons statsbudget. Där går det uppenbarligen att gömma det mesta som är obehagligt. 3. Elda upp kolbiten på MP:s kansli. Det blir antagligen den enda värme Miljöpartiets språkrör får uppleva internt den närmaste tiden.

EU kan knappast hantera flyktingkrisen utan gemensamma regler

2015-09-22

Efter mycket vånda, och mot flera länders vilja, har EU-kommissionen beslutat om en fördelning av 120.000 flyktingar inom EU. Men för en del länder gäller övergångsregler på ett år innan fördelningen genomförs.

Oecd varnar samtidigt för att det kan komma en miljon flyktingar till EU i år. Hur har EU-kommissionen tänkt sig att hantera detta? De 120.000 som dagens avtal omfattar räcker inte långt.

Vi ser nu också hur såväl Schengenavtalet som Dublinförordningen sätts ur spel och hur olika EU-länder försöker styra flyktingströmmar till andra länder. Vi ser också hur tonläget höjs mellan olika länder i protest mot att flyktingar söker sig nya vägar. Vi ser hur olika länder hanterar gränskontroller på olika sätt, alternativt stänger gränser eller reser stängsel. Vi ser också rent inhumana "lösningar" där flyktingar närmast interneras eller låses in bakom stängsel, eller där man bollas fram och tillbaka mellan länder på ett fullständigt ovärdigt sätt. Samtidigt blir det allt mer uppenbart att alla som sökt sig till EU inte är krigsflyktingar, utan ekonomiska flyktingar frånett antal länder i Asien, Afrika - eller till och med från Balkan - där det inte råder krig. Frågan är om EU upplevt en allvarligare kris än detta och om EU:s sammanhållning ställts på hårdare prov - finanskriserna och greklandskrisen inräknade?

Min egen slutsats är att om EU ska kunna ha en gemensam yttre gräns måste också asylsystemet harmoniseras. Alla länder måste ha likvärdiga asylregler. Alla länder måste erbjuda ungefär samma ersättningssystem och mottagande. Alla länder måste ha samma villkor för anhöriginvandring. Om man enas om detta kommer flyktingströmmarna automatiskt att fördela sig jämnare över EU-länderna.

Alla länder måste ha samma principer för yttre och inre gränskontroll. Alla länder måste också respektera principen om "första asylland" (Dublinförordningen) och vara tydliga med att det inte går att fritt välja var man vill söka asyl. Det är en mänsklig rättighet att söka asyl i EU, men inte att fritt välja vilket land man ska söka asyl. Om första asyllandet får orimligt stora mängder asylsökande måste EU ha ett fungerande kvotsystem där flyktingar fördelas över EU. Vid denna fördelning ska rimliga hänsyn tas till om delar av ens familj redan finns i ett specifikt EU-land. Principen om "säkra länder" måste gälla lika inom hela EU. Om kvotsystemet behöver användas görs en första "gallring" av asylsökande i det första asyllandet, där människor som uppenbart saknar asylskäl avvisas direkt. Övrig asylprövning sker sedan i det land dit de asylsökande hänvisas enligt EUs gemensamma kvotsystem. Allt detta är vad jag förstår principer som även FN-organet UNHCR ställt sig bakom.

Det måste också bli tydligare att EU förväntar sig att människor på flykt medför legitimationshandlingar, samt att ekonomiska flyktingar inte ges uppehållstillstånd i unionen.

Om EU enas om en lösning i linje med detta finns en chans att få ett ett fungerande system för flyktingmottagning i stället för dagens anarki. Om EU däremot inte enas befarar jag att situationen snabbt kan bli helt omöjlig att hantera. Det första som faller samman då är den gemensamma yttre gränsen och Schengenavtalet. Vilka övriga konsekvenser det kan få för EU-samarbetet kan nog ingen överblicka idag.




Redan 2008 föreslog jag att Vattenfall skulle sälja av kolkraften

2015-09-22

Dagens besked att Vattenfall nu förbereder en avyttring av brunkolsverksamheten i Tyskland är ju inte oväntad. Att köpa in sig i denna miljöförstörande verksamhet, vilket skedde under tidigare S-regering, var givetvis inte något bra beslut från början, lika litet som köpet av Nuon under Alliansregeringen. Jag har tidigare visat att förlusterna på tysk kol och kärnkraft (köpt under tidigare S-regeringar) hittills till och med är större än förlusterna på Nuon. En avyttring av kolkraften lär nog inte heller generera några större vinster, snarare finns väl risk för nya nedskrivningar till följd av realisationsförluster.

Redan 2008 motionerade jag i riksdagen om att regeringen borde ta initiativ till en avskiljning av brunkolsverksamheten från Vattenfalls övriga produktion, med målet att sedan avyttra denna. Inte minst av miljöskäl. Tyvärr nappade ingen på det förslaget. Hade man gjort det hade nog priset blivit betydligt bättre än det man får idag...




Arbetslösheten ökar bland lågutbildade och utrikes födda

2015-09-20

Under många år har arbetslösheten varit ganska låg bland den svenskfödda välutbildade medelålders arbetskraften. Samtidigt blir det allt tydligare att det är lågutbildade, ungdomar och utrikesfödda som står för en allt större del av den samlade arbetslösheten. Mycket av detta kan förklaras att andelen arbetstillfällen som inte kräver någon direkt utbildning är extremt liten i Sverige. Även på detta område har moderaterna presenterat ett flertal förslag och jag återkommer till detta i samband med vår budgetmotion som presenteras i början av oktober.





Starka statsfinanser - men mörka moln vid horisonten

2015-09-20

De kommande veckorna kommer det att bli mycket diskussioner kring de ekonomiska alternativen i svensk politik, inte minst när regeringen presenterar sin budgetproposition inom kort, vilken sedan följs av oppositionspartiernas budgetmotioner. Jag återkommer till detta efterhand.

I detta och nästa blogginlägg tänker jag peka på lite fakta kring läget idag, samt vilka de största hoten är mot svensk ekonomi kommande år.

Först den svenska statsskulden, som alltså efter nio år med Alliansens ekonomiska politik (åtta år i regering, samt ett år där dagens S-MP-regering styrt med Alliansens budget) sjunkit ordentligt i förhållande till BNP, och nu ligger på den lägsta nivån av EU:s viktigare länder:


Även antalet personer som lever på sociala ersättningar och bidrag har minskat kraftigt. Det minskade utanförskapet är kanske en av Alliansens absolut mest lyckosamma politiska insatser:


Utmaningen och de mörka molnen vid horisonten handlar om att vi de kommande åren förväntar oss kraftigt höjda kostnader för stigande sjuktal, migration och integration, samt allt fler upptäckta felaktigheter, fusk och bedrägerier runt ersättningssystemen. Jag har tidigare berättat att Moderaterna har ett flertal förslag för att minska dessa skenande kostnader, och jag återkommer till dessa i samband med att vår moderata budgetmotion presenteras i början av oktober.





Helt uppenbart att SVT har en vänsterpolitisk agenda

2015-09-19

Det är ju ingen nyhet att journalistkårens politiska åsikter är väldigt övberrepresenterade på vänstersidan, det har ju bland annat Journalistöfrbundet tydligt visat. Och de anställda vid Sveriges Televion är inget undantag. Att media generellt vinklar nyheter på ett sätt som kraftigt gynnar vänstersidan har forskare tidigare uppmärksammat, och SVT var då en av de värsta syndarna. Trots att de som "public service-kanal" antas vara politiskt obundna.

Ibland sker dock vänstervridningen på ett mer sofistikerat sätt. Timbro har gjort en granskning av ett antal fall som visar att SVT ofta i sina program intervjuar "vanliga människor" utran att berätta att de är företrädare eller aktivister för partier eller organisationer på vänsterkanten.

När detta uppmärksammades på sociala medier den senaste veckan fick tydligen SVT kalla fötter. På sitt officiella twitterkonto dementerar man ryktet att regeringen styr SVT:s verksamhet (!):



Först var vi många som trodde att tweeten kom från ett "fejkkonto" som inte alls tillhör SVT, men så visar det sig att det faktiskt var på SVT:s officiella konto detta skrevs:



Jag tycker det är ganska förvånande att man ens anser det värt att kommentera saken om beskyllningarna är obefogade, och inte minst att man gör det på det sätt som framgår. Var det möjligen någon på SVT som ville vara ironisk mot sitt eget företag eller kanske ge en känga åt ledningen?

I vart fall är jag hjärtligt trött på att betala TV-licens för en TV-kanal som så tydligt och skamlöst gjort sig till en megafon för vänsterpolitik. Det är så ovärdigt ett "public service-företag" att det är rent skamligt.




Flykting, asylsökande eller nyanländ - tre olika saker!

2015-09-19

Begreppsförvirringen är stor när det gäller att skilja mellan kvotflyktingar, övriga flyktingar, asylsökande och nyanlända. Det är fyra helt olika saker. Det sprids också många myter - medvetet eller omedvetet - kring vilka ersättningar man får som asylsökande respektive när man beviljas uppehållstillstånd. Jag har berört detta tidigare.

En riktigt bra sammanfattning finns i tidningen Metro idag. Jag har inte detaljgranskat siffrorna rörande ersättningar, men det är inget jag spontant tycker verkar felaktigt efter den kunskap jag har. Och eftersom Metro använder Migrationsverkes presstjänst som källa tror jag man kan lita på att sifferuppgifterna är korrekta. Förhoppningsvis kan artikeln reda ut en del missförstånd.




Fakta om flyktingströmmarna till EU andra kvartalet 2015

2015-09-18

Jag får massor av frågor - och påståenden - om flyktingströmmarna till EU, vilka länder som tar emot flest och hur stor andel Sverige egentligen tar emot. I dag kom siffror från EU:s statistikbyrå Eurostat som publiceras på Europaportalen.se

Under andra kvartalet i år tog EU emot det största antalet asylansökningar någonsin. Sammanlagt över 213 000 första asylansökningar lämnades i mellan april och juni i år, en ökning med 85 procent jämfört med samma period 2014, visar siffror från EU:s statistik byrå Eurostat. Allra flest ansökningar hade Tyskland följt av Ungern. Fördelat på ländernas befolkningsstorlek tog Ungern och Österrike mot flest ansökningar med Sverige på en tredje plats. Det kan jämföras med förra året då Sverige var det land som tog emot flest asylansökningar räknat på befolkningsstorlek. Den största enskilda gruppen asylsökande i EU var Syrier med 44 000 ansökningar, eller drygt en femtedel av det totala antalet. Näst största gruppen är personer från Afghanistan, 27 000. Observera att bilderna nedan handlar om antalet personer som sökte asyl, inte hur många som kommer att få sin ansökan beviljad. Ungern beviljar exempelvis väldigt få asylansökningar trots att man tar emot väldigt många ansökningar. Nedan tre bilder som illustrerar Eurostats siffror:

1. Sverige tog emot 6,7% av antalet asylsökande som kom till EU. Tyskland, Österrike, Ungern, Italien och Frankrike tog emot en större andel.




2. Här antalet asylsökande som tagits emot i respektive land. Tyskland tog emot i särklass flset, med Ungern som tvåa.




3. När det gäller antalet emottagna asylsökande i antal per miljoner invånare kommer Ungern först, före Österrike. Sverige ligger på en tredjeplats före Tyskland, Bulgarien, Belgien, Danmark och Luxemburg. Italien och Grekland som ska "avlastas" enligt överenskommelsen i EU kommer långt efter.






Migrationspolitik är inget för strutsar - var är regeringens förslag?

2015-09-18

Migrationspolitik är inget för politiker som likt strutsar stoppar huvudet i sanden. Samtidigt som Migrationsverket larmar om akut krisläge satt framtidsminister (!) Kristina Persson (S) i gårdagens TV-debatt och sa att "Sverige har inga problem med att klara dagens mottagande". Vilken planet lever hon på?

Just nu ligger flyktingmottagandet på den högsta nivån som någonsin inträffat i Sverige i modern tid. Migrationsverket skrev i onsdags på sin hemsida att "de senaste sju dagarna har antalet asylsökande legat på en nivå som Migrationsverket inte varit med om tidigare, 5 214 sökande". Och de senaste dagarna har det kommit ännu flera, 1.000 asylsökande per dag. Det är en nivå som vi helt enkelt har mycket svårt att hantera - oavsett om vi vill eller inte. Inte minst saknas boenden, vilket gör att Migrationsverket nu på allvar diskuterar tältläger. För Sverige blir påfrestningarna av de nya flyktingströmmarna dessutom extra stora eftersom vi redan innan hade ett väldigt ansträngt läge med väldigt många nyanlända de senaste åren. Vilket i sin tur hänger samman med en ganska naiv migrationspolitik under många år.

I det extrema läge vi nu befinner oss måste vi på allvar våga diskutera såväl prioriteringar och ordentliga förändringar i regelverken. Om vi inte snarast börjar anpassa svenska regelverk till genomsnittet i Europa och börjar prioritera tydligare i mottagandet (se mitt blogginlägg den 7/9) så lär systemet helt enkelt rasa samman.

Medan Moderaterna har en ganska ambitiös bukett med förslag kring migration och integration som ska behandlas på vår kommande partistämma (jag anser dock som bekant att det behövs en hel del ytterligare), och dessutom kommit med en del andra bra förslag (exempelvis att överväga skärpt gränskontroll), så står dagens S-MP-regering helt handfallna. Deras enda besked till svenska folket är att lite lamt konstatera att "övriga länder måste ta sitt ansvar". Givetvis sant, och i den frågan är alla partier eniga. Men inte ett ord om hur Sverige ska klara de rekordstora migrationsvolymerna som vi ser just nu. Och inte något alls om hur integrationen ska förbättras.

Det är helt verkligen inte läge att stoppa huvudet i sanden i migrationsfrågan. Strutsmentalitet är inte att ta ansvar.




Tre myter i migrationsdebatten

2015-09-17

Vi överöses ständigt av nya myter i debatten i spåren av flyktingströmmarna. Här ska jag krossa tre av dem.

Myt nummer 1: Sverige har klarat större flyktingströmmar än detta, exempelvis under kriget i Jugoslavien

Migrationsverket skrev i onsdags på sin hemsida att "de senaste sju dagarna har antalet asylsökande legat på en nivå som Migrationsverket inte varit med om tidigare, 5 214 sökande". Man får gå tillbaka till Balkankrigen i början på 90-talet för att hitta en jämförbar situation. Som mest registrerades då 5 060 sökande under en och samma kalendervecka i juni 1992. Sverige har alltså aldrig i modern tid haft så många asylsökande på en vecka som föregående vecka.

Myt nummer 2: Dagens flyktingströmmar består huvudsakligen av människor på flykt från krigets Syrien

I samma pressmeddelande skriver Migrationsverket att "Av de 5 214 asylsökande som nu registrerats kommer den allra största gruppen från Syrien, 2 648 personer." Med andra ord - ungefär hälften av flyktingarna kommer från krigets Syrien.

När det gäller den växande gruppen ensamkommande "barn" är det enligt samma pressmeddelande bara en dryg fjärdedel som kommer från Syrien.

Man ska dock påpeka att en del av flyktingarna från Irak, Kurdistan och andra länder i området rimligen också har koppling till kriget i Syrien och IS härjningar. Men många kommer också från andra länder långt från dessa konflikter.

Myt nummer 3: Ungern tar nästan inte emot några flyktingar alls

Redan i slutet av juni, alltså före dagens stora flyktingström, meddelade Ungern att man inte klarade av att ta emot fler flyktingar. Man hade då tagit emot 60.000 (!) asylsökande, vilket räknat per invånare placerade Ungern i topp i Europa - före Sverige som tidigare toppat listan. Att Ungern beviljar relativt få av dessa asylansökningar är en annan sak, vad jag förstår tillämpar man principen i Dublinförordningen om första asylland mer strikt än andra länder.




Kostnaderna för hälsoundersökning av asylsökande ökar snabbt

2015-09-16

Jag får ofta frågan om hur mycket sjukvård och tandvård för nyanlända kostar samhället. Jag har inte lyckats få fram detta, men i senaste numret av den politiskt oberoende tidningen Dagens Samhälle finns en intressant artikel. Man uppmärksammar att landstingen drabbats av snabbt ökande kostnader för hälsoundersökningar av nyanlända. Såväl asylsökande som anhöriginvandrare och kvotflyktingar erbjudes nämligen en frivillig hälsoundersökning för att upptäcka hälsoproblem, smittsamma sjukdomar och eventuella vaccinationsbehov. Och förutom att antalet nyanlända ökar så är det också större andel av de asylsökande som tackar ja till hälsoundersökning.

Kostnaderna för hälsoundersökningar av nyanlända står enligt en faktaruta i tidningen för ungefär en tiondel av totalkostnaden för asylsjukvården. År 2013 kostade vården av asylsökande totalt ca 900 miljoner kronor, vilket enligt tidningen motsvarar 4 promille (0,4%) av sjukvårdens totala kostnader i Sverige. Större delen av de 900 miljonerna täcks av staten, men landstingen menar att de själva stått för nära 100 miljoner kronor på grund av att statens ersättning varit för låg.

Under årets första åtta månader har staten betalat ut 81 miljoner kronor till landstingen för nära 40.000 hälsoundersökningar av asylsökande. Staten betalar 2.060 kronor per hälsoundersökning av asylsökande, medan landstingen menar att kostnaden i verkligheten är betydligt högre.




Mitt tionde riksdagsöppnande

2015-09-16

Några bilder från gårdagens högtidliga öppnande av Riksmötet 2015/16. Det var tionde gången jag var med på riksdagens högtidliga öppnande, vilket kändes lite speciellt. Svårt att riktigt ta in att jag nu påbörjar mitt tionde år som riksdagsledamot.



Mynttorget på förmiddagen, regnigt och grått, men det klarnade upp under dagen. Första programpunkten var gidstjänsten i Storkyrkan, där hela kungafamiljen var närvarande.



Den traditionella vandringen från Storkyrkan till Gamla Riksdagshusets entré. På Norrbro är som alltid ganska många nyfikna stockholmare samlade.



Jag och hustru Carina innan vi går in i trapphallen den traditionstyngda vandringen upp för gröna mattan.



Underhållning av Lisa Nilsson, varefter Hans Majestät Konungen förklarar årets Riksmöte för öppnat.



På kvällen bjöds det på ballett på Operan. Även här i närvaro av kungaparet som på vänsta bilden just gjort entre. På högra bilden står hela publiken upp, vänd från scenen, mot kungen, för att traditionsenligt sjunga kungssången. Sedan började föreställningen, som avslutades med att publiken och ensamblen på scen tillsammans sjöng nationalsången. Precis som alltid.




Moderaterna kräver beredskap för skärpt gränskontroll

2015-09-14

Flyktingkrisen innebär en akut situation för flera europeiska länder. Under söndagen bestämde Tyskland att skärpa sina gränskontroller, vilket jag berörde i förra blogginlägget. I dag öppnar moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra för att liknande åtgärder kan behövas i Sverige om situationen förändras. Skärpta gränskontroller kan komma att behövas för att kunna hjälpa de som verkligen behöver det och samtidigt få ordning och reda i mottagandet.

I går kom som sagt beskedet att Tyskland har infört passkontroller vid gränsen till Österrike med anledning av den stora flyktingströmmen. "Jag har förståelse för det, för vi har en akut situation i Europa just nu. Och jag tycker att vi behöver överväga liknade åtgärder för svensk del också. Regeringen behöver ha beredskap för det", säger Anna Kinberg Batra. "Som det är nu så meddelar svenska myndigheter att vi har kontroll över situationen. Men den är akut och vi måste kunna hjälpa dem som behöver och då måste vi ha ordning och reda i mottagandet".

Inom Schengenområdet är gränskontrollerna avskaffade och resenärer kan färdas utan pass. Men om den allmänna ordningen eller nationella säkerheten kräver det, så kan gränskontroller tillfälligt återinföras. Det innebär inget brott mot Schngenavtalet.

Tyvärr avvisar statsminister Löfvén idag alla tankar på skärpt gränskontroll. Det är både beklagligt och ansvarslöst.




EU-anarki när det gäller gränskontroller och flyktingmottagande

2015-09-14

De senaste veckorna har visat att vare sig Schengenavtalet eller Dublinförordningen fungerar. Gränskontroller sker vad det verkar helt godtyckligt, och principen om att man ska söka asyl i första EU-land har i praktiken upphört för länge sedan eftersom man helt enkelt inte registrerar personer som ankommer till första EU-land.

Danmark fick hård kritik för att de "villigt" lät asylsökande fortsätta till Sverige utan att göra id-kontroller eller någon slags registrering för att påbörja en asylprocess i Danmark. Till och med statsminister Löfvén var mycket kritisk mot danskarna. Nu låter Sverige på samma sätt asylsökande fortsätta till Norge och Finland i stället för att vara tydliga med att Dublinförordningen gäller. Vi är därmed inte ett dugg bättre än Danmark.

Att människor kommer till Sverige och söker asyl efter att ha passerat fem andra EU-länder (Grekland, Ungern, Österrike, Tyskland och Danmark) är ett tydligt bevis på att principen om första asylland inte fungerar. Och i grunden beror det givetvis på att EU-länderna har så olika regler. Såväl flyktingsmugglare som asylsökande vet oftast mycket väl vad som gäller i olika länder. Man vet att Sverige och Tyskland har allra mest generösa regler, man vet att vissa länder i Sydeuropa inte ger något stöd alls till flyktingar, men ryktet säger också att det exempelvis är enklare för en irakier att få asyl i Finland än i Sverige. Enligt min åsikt måste reglerna för asyl och uppehållstillstånd, liksom ersättningsnivåer och omhändertagande, harmoniseras inom EU. Sverige och Tyskland måste anpassa sina mycket generösa regelverk så de blir mer i linje med övriga EU, och länder som ligger långt under genomsnittet i EU måste lyfta sig. Samtidigt måste EU ha beredskap för att avlasta länder som drabbas orimligt hårt av flyktingströmmarna. Först då kan Dublinförordningen börja fungera som det var tänkt.

I går blev det uppenbart att även Tyskland börjat inse att man tagit sig vatten över huvudet, anstormningen av asylsökande har helt enkelt blivit alltför stor. Myndigheterna i Bayern har exempelvis slagit larm om att man nått gränsen för vad man klarar av och Tyskland inför nu gränskontroller mot Österrike. Samtidigt börjar Ungerns staket längs gränsen till Serbien bli färdigt, och även Makedonien (dock inte ett EU-land) planerar ett staket mot Grekland.

Det är bara att konstatera att total anarki råder. Och allt fler talar om att Dubinförordningen i praktiken har upphört och att Schengensamarbetet ligger i riskzonen. För egen del börjar jag allt mer luta åt att EU-länderna måste införa något slags gränskontroller mellan länderna, inom ramen för den fria rörligheten. Att helt kort visa sitt pass eller legitimation när man passerar en EU-gräns känns som en mycket liten uppoffring om det kan leda till att Dublinförordningen börjar fungera (man kan inte hävda principen om att asyl ska sökas i första EU-land om man inte registrerar en icke EU-medborgare eller personer utan pass vid ankomsten till ett EU-land). Gränskontroller skulle också leda till ett slags "filter" där man skulle kunna fånga upp flyktingsmugglare, tragedin med de döda flyktingarna i en lastbil i Österrike hade exempelvis knapast inträffat om man upptäckt flyktingarna vid en tidigare gränskontroll. Gränskontroller skulle även motverka smuggling och transport av stöldgods och vapen inom EU och även försvåra för terrorister och kriminella nätverk att röra sig fritt mellan EU-länderna. Det finns många skäl att försändra schengenreglerna och skärpa gränskontrollerna, och jag är övertygad om att vi snart är där. Om man gör detta på ett genomtänkt sätt går det rimligen att kombinera med principen om fri rörlighet inom EU.

Dagens anarki är inte värdigt en union som bygger på efterlevnad av gemensamma regler. Och man kan inte ha ett regelverk som tillämpas bara när det är enkelt. Det är ännu viktigare när situationen är som idag att det råder ordning och reda.




Flygfoton från Nederländerna

2015-09-14

Vädret var perfekt så jag passade på att ta några fina flygbilder över landskapet runt Amsterdam när vi lyfte från Schiphol efter vår mellanlandning på väg hem till Göteborg från Madrid. Och nej, jag är inte sponsrad av KLM.








Reseberättelse från finansutskottets besök i Lissabon och Madrid

2015-09-14

Nu finns en utförlig reseberättelse från finansutskottets besök i Lissabon och Madrid förra veckan.






Med finansutskottet i Lissabon och Madrid

2015-09-11



De senaste dagarna har jag tillbringat i Lissabon och Madrid tillsammans med sex kolleger från finansutskottet. Syftet var främst att få mer kunskap om hur Portugal och Spanien lyckets återhämta sig från den djupa ekonomiska kris som drabbade länderna under finanskrisen, och hur politikerna agerat. Men givetvis blev det också en del diskussioner med politiker om den aktuella flyktingsituationen i Europa. I morgon åker vi hemåt, och inom kort kommer en sammanfattande reseberättelse. Ovan bilder från parlamentsbyggnaden i Lissabon (tv) respektive Madrid.




Det är precis NU som migrationsdebatten är som allra viktigast!

2015-09-07

Bilderna från Grekland, Turkiet, Makedonien, Serbien, Italien, Ungern, Österrike och Tyskland är skrämmande. Flyktingvågen mot Europa bara växer och följs av lidande och död samtidigt som flyktingsmugglarna gör allt större förtjänster och andra skrupelfria personer längs vägen försöker lura av flyktingarna det sista de äger och har. Samtidigt känns ärligt talat medias och politikernas intresse en smula nyvaket - flyktingsituationen runt Medelhavet har ju varit väl känd under lång tid och var i princip lika allvarlig för några månader sedan som den är idag.

Vissa verkar tycka att det är oerhört jobbigt att diskutera förändringar i migrationspolitiken i ett läge där vi hela tiden matas med bilder på människor på flykt. Men det är ju exakt nu diskussionen blir så viktig! Hur kan vi i Sverige förändra vår politik så att vi klarar att hjälpa fler utan att kostnaderna skenar och främlingsfientligheten växer? Den frågan borde alla lyfta idag! I det läge vi nu befinner oss kan vi utgå från att antalet asylsökande som söker sig till Sverige ökar ytterligare. Ska vi kunna hantera det krävs förändringar i politiken.

Trycket inom EU ökar för en mer rättvis fördelning av flyktingarna mellan länderna, där Tyskland och Sverige idag tar ett orimligt stort ansvar som inte är hållbart i längden, vare sig humanitärt, praktiskt eller ekonomiskt. Bara i år förväntas exempelvis Sverige ta emot minst 12.000 ensamkommande ungdomar. Kostnaderna beräknas till uppemot en miljon per person under det första året i landet, vilket innebär totalt nära 12 miljarder kronor. Om man till detta lägger de ensamkommande som anlänt de senaste 2-3 åren och fortfarande bor på speciella boenden talar vi om betydligt över 20.000 individer. Kostnaderna blir då hisnande 20 miljarder, vilket motsvarar nära halva försvarsbudgeten. Och då är inte kostnaderna för all övrigt migration och integration medräknad utan bara just de ensamkommande "barnen". Inget annat utgiftsområde hade fått växa så mycket så snabbt utan åtgärder från politikerna.

Många jag träffar säger att politikerna har gett migrationspolitiken fri dragningsrätt på skattepengar. Man upplever det som att flyktingmottagandet prioriteras högre av politikerna än precis allt annat i vårt samhälle. Det är givetvis i sak inte en korrekt beskrivning, migrationspolitiken och kostnaderna för nyanlända står fortfarande bara för en mindre del av samhällets samlade utgifter. Men samtidigt stiger kostnaderna snabbt och jag förstår om man upplever en slags uppgivenhet hos politiker och myndigheter som bara passivt konstaterar att "nu är det stora flyktingströmmar och då krävs ökade resurser". I stället borde man självklart diskutera betydligt mer hur man kan hantera situationen mer effektivt och till lägre kostnader.

Att ifrågasätta kostnader för flyktingmottagande och migration är inget konstigt utan en självklarhet om man som politiker vill ta ansvar. Det finns många utsatta grupper i vårt land som är beroende av samhällets stöd. Såväl sjuka och arbetslösa som funktionshindrade och förtidspensionärer. För alla dessa grupper har vi inte tvekat att strama upp eller förändra regler och skärpa krav för att bromsa skenande kostnader. Men just när det gäller migrationsområdet verkar det finnas en rädsla att ifrågasätta kostnader och regelverk. Det är inte ansvarsfullt och jag är glad över att bland annat moderaterna nu lyfter frågan och kommer med konkreta förslag.

I takt med att trycket mot Sverige ökar, utan att politikerna presenterar realistiska svar på hur situationen ska kunna hanteras, ökar främlingsfientligheten. Jag är allvarligt bekymrad över var detta ska sluta. Som jag skrev igår håller Sverige på att bli ett allt mer polariserat samhälle i denna fråga.

Min egen slutsats är att vägen framåt handlar om prioritering. I en extrem situation måste man alltid prioritera det som är viktigast, och idag är det helt enkelt att ge människor på flykt från krig en fristad.

Sverige har idag mer långtgående och generösa regler för vem som kan beviljas uppehållstillstånd än vad internationella konventioner kräver. Detta har även Riksdagens Socialförsäkringsutskott konstaterat, exempelvis i sitt senaste betänkande om Migration, 2014/15 SfU11. "Sverige erbjuder således skydd i större utsträckning än internationella överenskommelser kräver" skriver utskottet. I ett läge där antalet personer med starka asylskäl ökar är det dags att harmonisera svenska regler med resten av EU och att prioritera bort huvuddelen av det svenska mottagandet som går utöver vad som krävs enligt internationella överenskommelser. Vi måste också bli tydligare med att ett ja är ett ja och ett nej är ett nej. Den som får avslag på asylansökan för att asylskäl saknas bör inte ha några sociala rättigheter i Sverige utöver akut sjukvård.

Även om vi berörs starkt av bilder eller intervjuer med utblottade flyktingar från krigets Syrien är det också viktigt att veta att alla som söker sig till Europa inte är på flykt från krig. En del är helt enkelt ekonomiska flyktingar som hoppas kunna få ett bättre liv i EU. Även här måste man klara prioriteringen vid asylprövningen där krigsflyktingar självklart måste prioriteras.

En annan del av prioriteringen handlar om att fundera över vad en flykting från ett krig förväntar sig i ett nytt land? Jag tror inte man vare sig förväntar sig eller kräver svensk levnadsstandard från första dagen. Om man får ett enklare tak över huvudet och mat för dagen, tillgång till sjukvård, skola till barnen, hjälp med egen svenskautbildning samt stöd när det gäller validering av kunskaper och jobbsökande är nog de flesta oerhört nöjda och tacksamma. Då har man fått en bra grund för att genom egna ansträngningar skapa sig ett nytt liv i ett nytt land. Och efterhand som man etablerar sig och börjar arbeta och betala skatt kvalificerar man sig för alla våra sociala förmåner och rättigheter. Det är därför dags att ifrågasätta hela ersättningssystemet och de sociala förmånerna för nyanlända. Om vi begränsar dessa förmåner kommer vi att frigöra resurser att hjälpa fler och samtidigt öka de nyanländas drivkrafter att ta tag i sin egen situation. Invändningen att alla människor som befinner sig i Sverige "bör behandlas lika" har redan fallit. Förutom uppemot 4.000 tiggare som befinner sig i landet och oftast bor i illegala tiggarläger på annans mark har vi nu också uppmärksammats på att det finns flera hundra marockanska gatubarn som lever på Stockholms gator, vi har människor som gömmer sig undan avvisningsbeslut och andra "papperslösa" som vistas i Sverige illegalt med endast begränsad rätt till våra svenska sociala förmåner. I ett läge där välfärden redan är "graderad" är det inget konstigt att begränsa förmånerna även för nyanlända flyktingar och därmed få ekonomiskt utrymme att hjälpa fler utan att det tar resurser från annat som är viktigt i vårt samhälle.

Jag tror sammanfattningsvis att vi måste prioritera genom att:
1. Anpassa svensk lagstiftning bättre till de konventioner och överenskommelser som Sverige undertecknat och prioritera bort andra delar.
2. Förenkla hanteringen av uppenbart ogrundade asylansökningar och införa principer om "säkra länder" (ekonomiska flyktingar har inte asylrätt).
3. Införa tillfälliga uppehållstillstånd i stället för permanenta.
4. Införa försörjningskrav vid anhöriginvandring i betydligt större omfattning än idag.
5. Om det inte går att genomföra säkra ålderskontroller bör vi avskaffa särreglerna för ensamkommande barn och ungdomar. Om man inte kan kontrollera åldern kan man givetvis inte ha särregler som bygger på åldersgränser. Då får dessa ungdomar prövas för asyl på samma sätt som alla andra.
6. Avskaffa de dyra boendeformerna för ensamkommande barn och ungdomar.
7. Låt Migrationsverket bygga egna enkla asylboenden i stället för att anlita oerhört kostsamma entreprenörer som tar extremt bra betalt.
8. Avskaffa alla sociala förmåner för personer som fått avvisningsbeslut (exempelvis skola för "gömda" barn)
9. Se över ersättningssystemen för nyanlända för att göra mottagandet billigare och stärka drivkrafterna för att komma i egen försörjning.

En del av dessa förslag finns, som jag tidigare berättat, med i moderaternas migrationspolitiska förslag, andra behöver enligt min mening tillföras.

Det inns fortfarande ett ganska starkt stöd för att Sverige ska erbjuda asyl till dem som flyr från krig. Och vi kan aldrig begränsa denna rätt genom att sätta tak för antalet personer som ska få söka asyl. Däremot kan vi göra andra prioriteringar i migrationspolitiken. Om dessa tydliga prioriteringar genomförs skulle det gå att ta emot ännu fler krigsflyktingar utan att kostnaderna och utmaningarna för det svenska samhället ökar jämfört med idag. Snarare skulle totalkostnaderna minska - trots att vi tar emot fler. I ett extremt läge måste man helt enkelt prioritera det som är viktigast. Det är ett sätt för Sverige att ta sin del av ansvaret i en orolig värld och samtidigt öka stödet från allmänheten för den förda politiken.




Migrationsdebatten blir allt mer respektlös, otäck och hatisk

2015-09-06

Polariseringen i migrationsdebatten skrämmer mig. Allt hårdare ord, mer motbjudande språkbruk och personangrepp från båda ytterkanterna. Extrema krafter på båda sidor gör allt för att försöka plocka poäng på flyktingsituationen. I den jakten är alla medel tillåtna. Förvanskningar av nyheter, spridande av mer eller mindre osanna rykten och döljande av sanningen är välkända medel i denna politiska kamp mellan de extrema delarna i svensk politik.

När man försvarar asylrätten och påpekar att flyktingmottagande visserligen är ekonomiskt kostsamt, men att det ändå finns starka humanitära skäl att ta emot flyktingar, blir man beskylld för att vara en "idiot". Om man inte ställer upp på omedelbart stängda gränser blir man på twitter ombedd att "hålla käften". Som politiker beskylls man i facebookinlägg för att medvetet vilja reasera hela den svenska välfärden för att kunna ta emot obegränsat med flyktingar. Samma personer kallar på facebook flyktingar för "kackerlackor" och diskuterar - på fullt allvar - att en lösning är att bränna byggnader som är tänkta som asylboenden. Hatet svämmar över alla bräddar. Ett par exempel från sociala medier som kommentar till ett av mina egna inlägg:





När man samtidigt medger att dagens migrationspolitik faktiskt inte fungerar och att man måste prioritera i flyktingmottagandet och se över regelverken om man ska klara trycket blir man direkt beskylld för att vara rasist, eller ibland rent av nazist eller fascist. Ett påpekande om att helt öppna gränser faktiskt är helt orealistiskt om alla ska kunna erbjudas svensk levnadsstandard bemöts med att man inte står upp för alla människors lika värde. Ett konstaterande av att flyktingmottagande inte alls är ekonomiskt lönsamt utan en växande kostnad bemöts med att man saknar medmänsklighet. Minsta invändning mot dagens politik medför hatiska kommentarer och ibland rena hot från avgrundsvänstern.

Själv har jag fått höra att jag "borde försvinna från jordens yta", att jag är en "liten äcklig rasist", att jag i grunden är en "brun politiker" eller att det är dags för mig att "komma ut som Sverigedemokrat".

De senaste veckorna har jag exempelvis blockerat både hatiska och hotfulla vänsteraktivister och rasister från mitt eget twitterkonto. Har inte sett någon annan lösning.

Polariseringen syns också i opinionsmätningarna. I den senaste mätningen vill 34% minska flyktingmottagandet medan 17% vill öka det. Endast 31% tycker "dagens nivåer är lagom". Ibland känns det som om migrationsdebatten håller på att slita isär Sverige.

Vissa verkar dessutom tycka att det är oerhört jobbigt att diskutera förändringar i migrationspolitiken i ett läge där vi hela tiden matas med bilder på människor på flykt. Men det är ju exakt nu diskussionen är så viktig! Hur kan vi i Sverige förändra vår politik så att vi klarar att hjälpa fler utan att kostnaderna skenar och främlingsfientligheten växer? Den frågan borde alla lyfta idag. Manifestationer för allmän medmänsklighet har sitt värde och är en viktig markering, men det löser faktiskt inga konkreta problem.

Frågan är bara om det fortfarande finns plats för oss som vill ha både medmänsklighet, realism och ansvarstagande i migrationspolitiken? Och för oss som vill föra en seriös diskussion utan hat, personangrepp och överdrifter?

Om det inte finns plats för oss har hatet redan segrat.




Svenska folket behöver verkligen inte ha dåligt samvete

2015-09-05

I Syrien och grannländerna har vi i flera år haft miljoner människor på flykt. För tillfället finns uppskattningsvis minst 4 miljoner människor på flykt i Syriens grannländer, och ytterligare 7-8 miljoner människor är på flykt inom Syrien. Och bara i år har mellan 2.500 och 3.000 människor dött i Medelhavets vågor under sina försöka att ta sig till Europa med flyktingsmugglarnas usla båtar (vissa FN-källor menar dock att antalet döda är minst tio gånger fler, och att många dör utan att det registreras någonstans).

Fram till nu har vad jag förstår inte flyktingsituationen runt Medelhavet påverkat omfattningen av gåvor till välgörenhets- organisationer nämnvärt. Men en fruktansvärd bild på en drunknad treåring och nyhetsrapportering om ett par tusen flyktingar på väg genom Europa ökade snabbt viljan hos många svenskar att hjälpa. "Vi måste göra något" är den vanliga kommentaren i intervjuer och debattinlägg. Nu väller gåvorna in till hjälporganisationerna. Alla tävlar plötsligt om att skänka pengar - företag, idrottsföreningar och privatpersoner- och kvällstidningarna marknadsför egna insamlingar på förstasidorna. Lite konstigt är det att detta händer just nu, med tanke på hur länge krisen pågått. Men självklart kommer dessa pengar att komma till stor nytta, inte minst för människorna i flyktinglägren i Turkiet, Libanon, Jordanien och Irak och alla de flyktingar som befinner sig på kurdiskt område i norra Irak och Syrien. Viljan att hjälpa står i kontrast till den bild av ökad främlingsfientlighet i Sverige som ofta sprids.

Samtidigt behöver inte svenska folket ha dåligt samvete. Inget annat land i Europa lägger så mycket resurser på bistånd, på katastrofhjälp via FN och EU och på flyktingmottagande i det egna landet som vi svenskar. Räknat per invånare är vi i särklass mest generösa av alla i hela Europa, och vi betalar detta via våra skatter. Även om miljonerna just nu väller in till olika hjälporganisationer är det bara växelpengar jämfört med alla de många miljarder vi satsar på annat sätt. Sverige är sedan länge ett föredöme i dessa sammanhang. Om sedan de pengar vi satsar verkligen används på det mest effektiva sättet och kommer så många som möjligt till del är en annan fråga.




Hur tänkte S-V-MP här?

2015-09-04

Vänsterpartiet har tydligen tvingat Socialdemokraterna och Miljöpartiet att införa avgiftsfri sjukvård för alla över 85 år. Ett synnerligen märkligt beslut. Det innebär att exempelvis Ingvar Kamprad (89 år), som är en av Sveriges rikaste personer slipper betala patientavgift när han besöker vårdcentralen. Samtidigt tvingas fru Andersson (83 år), tvingas betala trots att hon bara har den lägsta garantipensionen. Dessutom tvingas hon med sin skatt finansiera fri sjukvård för miljonärer som fyllt 85.

Att sätta upp godtyckliga åldersgränser som ger olika former av skattesubventionerad service är feltänkt. Pensionärer är lika olika som alla andra, en del är friska, andra har stora vårdbehov, en del är mångmiljonärer, andra lever med knappa marginaler.

Vi har redan ett högkostnadsskydd som främst hjälper dem med stora vårdbehov och behov av läkemedel. Om man anser att detta högkostnadsskydd behöver sänkas har jag respekt för det. Men att lägga våra begränsade resurser på att helt avskaffa avgifterna på vårdcentralen för hyfsat friska mångmiljonärer känns väldigt märkligt. Inte minst när det kommer från Vänsterpartiet. Dom måste ha haft otur när dom tänkte.

För övrigt finns det ingen gratis sjukvård, gratis glasögon eller gratis kollektivtrafik. Inget är gratis - det betalas bara av någon annan. Men i Vänsterpartiets värld råder förståss fri dragningsrätt på våra skattepengar.




Internat med riksdagsgruppen

2015-09-04



Under torsdag och fredag denna vecka har den moderata riksdagsgruppen varit på internat och diskuterat viktiga frågor inför höstens politiska arbete och partistämman i oktober. Mycket fokus givetvis på flyktingsituationen i Europa och moderaternas förändrade migrations- och integrationspolitik. Även mycket kring vår politik för fler jobb och hur vi ska minska det nya utanförskap som växer fram. Det blir en händelserik höst! Ovan besök av partisekreterare Tomas Tobe och partiledare Anna Kinberg Batra.




Det är knappast Nato som är de aggressiva

2015-09-04

I går hade jag och moderaternas försvarspolitiske talesperson, Hans Wallmark, denna slutreplik i Borås Tidning angående moderaternas positiva grundsyn på ett svensk Nato-medlemskap.


Det är knappast Nato som är de aggressiva

Ann-Britt Sternfeldt och Marianne Josefsson skriver i en insändare i BT (22/8) att ett svenskt Natomedlemskap skulle försämra Sveriges säkerhetspolitiska läge. Dessutom hävdar de också att det är Nato som står för en ”aggressiv militarisering” i vårt närområde. De båda påståendena har mycket lite med verkligheten att göra. I det osäkra läge som nu råder i Sveriges närområde är ett Natomedlemskap det bästa alternativet för att stärka Sveriges säkerhet.

Som Natomedlem skulle Sverige dela gemensamma säkerhetsgarantier med 28 andra Natoländer. Detta är något som inte går att jämföra med ett rent nordiskt försvarssamarbete som bara skulle vara begränsat till fredstid.

Det värdlandsavtal med Nato som riksdagen kommer att ta ställning till under 2016 förbättrar Sveriges förmåga att solidariskt ge och ta emot militär hjälp. Det finns en bred politisk enighet kring att Sverige ska gå vidare och slutföra avtalet med Nato. Avtalet bygger på frivillighet och de aktiviteter som genomförs sker på inbjudan av Sverige.

Att det är Nato som står för aggressionen i Sveriges närområde är ett absurt påstående. De senaste åren har vi sett ett allt mer auktoritärt Ryssland som slår ner på demokratiska krafter inom landet och som vänder sina vapen mot grannländer som Georgien och Ukraina. Även de baltiska länderna känner av ett allt hårdare ryskt tryck och rysk militär över allt mer aggressivt i Östersjöområdet. Något som även Sverige har märkt av.

Det försämrade säkerhetspolitiska läget gör att vi i Sverige måste stärka vår säkerhet. Det gör vi genom att det nu finns en bred politisk enighet kring satsningar på vårt försvar, men det är inte nog. Sverige bör även bli medlem i Nato för vi på allvar ska kunna stärka vår säkerhet tillsammans med andra demokratiska stater och kunna värna vårt oberoende.

Hans Wallmark
försvarspolitisk talesperson (M)

Jan Ericson
riksdagsledamot (M)




Fredrik Reinfeldt gjorde sina misstag - men förtjänar respekt

2015-09-03

Efter att Fredrik Reinfeldt släppte sin bok häromdagen tävlar nu kulturskribenter, ledarsidor (även borgerliga), vänsterdebattörer och sverigedemokrater om vem som kan uppvisa de mest hånfulla kommentarerna om Reinfeldts gärning som statsminister. Stundtals är tonen så hård att man undrar om de som yttrar sig har sovit de senaste nio åren?

För egen del har jag varit öppet kritisk mot vissa delar av politiken, och då främst migrationspolitiken. Där hade jag under förra mandatperioden stundtals rakt motsatt åsikt mot statsministern i flera frågor, vilket jag också öppet deklarerade i olika sammanhang, även på bloggen. Jag anser som jag tidigare skrivit att migrationspolitiken och Alliansens samverkan med Miljöpartiet i dessa frågor, tillsammans med Reinfeldts tal om "öppna hjärtan" i slutet av valrörelsen, spelade bort regeringsmakten. Detta var enligt min åsikt Reinfeldts två stora misstag.

Men med detta sagt - det allra mesta Alliansregeringen gjorde i övrigt var mycket bra för Sverige, både på kort och lång sikt. Inte minst ökade vi svenskarnas valfrihet på många områden, vi sänkte skattetrycket, vi fick många fler i arbete och vi minskade utanförskapet dramatiskt. Arbetslinjen återupprättades, vilket gjorde det möjligt att stärka välfärden mitt under en djup global ekonomisk kris, samtidigt som vi satsade mer på både infrastruktur och forskning än någon regering gjort tidigare. Få länder mäktade med detta. Nedan Dagens Industris förstasida den 26/8 2014.



Vårt land leddes 2006-2014 av en mycket kompetent statsminister, finansminister och utrikesminister med mycket goda kontakter, inte minst bland Europas och Nordamerikas politiska ledare, men även bland många andra ledare runt om i världen. Herrar Reinfeldt, Borg och Bildt var Sveriges ansikte utåt i många sammanhang, och möttes med stor respekt. Sveriges inflytande över europeisk politik var exempelvis många gånger större än vad som motsvarar vårt lands storlek.

Nu beskylls Reinfeldt i de mest hätska angreppen för fullständigt sanslösa beskyllningar och det låter emellanåt som om han överlämnade ett land i total misär och kris. Det bästa sättert att ge svar på tal är nog att hänvisa till några tidigare blogginlägg. Exempelvis dessa. Läs och begrunda!

Sammanfattningsvis - Reinfeldts regering föll på eget grepp när man inte tog migrationsfrågan på allvar. Men ingen är fullkomlig. Det var en ära att få tjänstgöra som riksdagsledamot under åtta år med en Alliansregering och arbeta med ministrarna i Reinfeldts regering. Det var åtta riktigt bra år för Sverige på de allra flesta politikområden, och vi förde Sverige tryggt genom den djupaste ekonomiska krisen i Europa i modern tid. Kritikerna får gnälla hur mycket de vill, men fakta visar att jag har rätt i min beskrivning och Fredrik Reinfeldt förtjänar respekt!




Höst i trädgården

2015-09-02

Jag gillar inte hösten. Det är då växterna vissnar och trädgården går i dvala inför nästa vår. Och vädret gör att man håller sig inne om man kan, i stället för att vara ute och jobba. Men än dröjer sig lite av sommaren kvar.



Hösten är Dahliornas tid (tills nattfrosten kommer, vilket kan fördröjas genom övertäckning med fiberduk på nätterna). De perenna luktärterna blommar också flitigt nu.



Nypon mot ett smålandsstaket, kan det bli mer traditionellt svenskt och lantligt? Syrenhortensian är också fin så här års.




Bra med samsyn inom Alliansen kring svenskt Nato-medlemskap

2015-09-01

Efter att även Centerpartiet meddelat att man svänger i Nato-frågan, har nu samtliga fyra Allianspartier en positiv grundsyn på svensk medlemskap i Nato. Det finns nyansskillnader mellan partierna, tex angående villkoren för ett svenskt medlemskap, men det är sådant man kan lösa genom diskussioner mellan partierna. Viktigast är dock att inget Alliansparti avvisar tanken på ett Nato-medlemskap.

Alliansen står nu med sin gemensamma grundsyn mot övriga fyra partier - S, SD, MP och V. Alla dessa avvisar idag ett Nato-medlemskap, även om jag vet att det finns en hel del röster inom Socialdemokraterna som är mer positiva till tanken. Frågan är hur dessa partier tänker sig att Sverige ska kunna försvaras i framtiden?

Redan idag är alla Sveriges grannländer, förutom Finland och Ryssland, medlemmar i Nato, det gäller Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Danmark och Norge. Tanken att Sverige och Finland borde välja samma väg när det gäller Nato är enligt min mening mycket god. Även i Finland pågår idag en diskussion om ett möjligt framtida Natomedlemskap.

Jag upprepar min och moderaternas försvarspolitiske talesperson Hans Wallmarks debattartikel om moderaternas syn på Nato. Den publicerades i Borås Tidning den 26 juli. Vi fick mothugg i en replik för några veckor sedan och har nu sänt in en slutreplik som förhoppningsvis publiceras inom kort.




När tiggeriet inte längre är tillräckligt lönsamt

2015-09-01

Jag har upprepade gånger varnat för att när tiggarna blir för många och svenskarna börjar tröttna på att skänka pengar i muggen kommer intjänandet att finna andra vägar. Alldeles oavsett om tiggeriet sker i organiserad form eller alldeles frivilligt av enskilda personer. Nu verkar vi definitivt vara där. Aron Israelsson, tidigare chefredaktör för de hemlösas tidning Faktum, skriver bland annat följande i en krönika i Göteborgs-Posten 30 augusti (klicka för att läsa hela krönikan):



Några citat: "Hundra spänn. Prislappen för en slav i Sverige hösten 2015. Sent på kvällen har Andra Långgatans tiggare ersatts av hallickar.Tio år efter att sexköpslagen blev en del av brottsbalken är gatuprostitutionen mer synlig än på många decennier. Prostitution är fel ord. Det som nu utspelar sig på stritan handlar om renodlat slaveri. Sexslavar på rea." Israelsson kräver också att "redan när migrantbussarna dumpar av dem i svenska storstäder måste polisen och socialen finnas på plats för att informera tjejerna på deras eget språk."

Det är väl gott och väl att försöka stoppa prostitutionen när det kommer nya utsatta EU-migranter till Sverige. Men jag menar att diskussionen om utnyttjande av EU-migranter för påtvingad prostitution, droghandel, brottslighet och svartjobb måste finnas med i debatten kring själva tiggeriet. Tiggeriet kan bli en inkörsport till andra saker när slantarna i muggen inte räcker till och människor blir desperata. Och i de fall där tiggeriet är organiserat är självklart inte steget långt till att den som bestämmer över tiggarna snart hittar andra sätt att tvinga dem att tjäna ihop sina pengar. Det är därför det är så viktigt att försöka få stopp på tiggeriet, bosättningarna och misären, och inte minst tiggeritransporterna från östeuropa. Om vi inte gör det har vi snart skapat ett växande parallellsamhälle i form av kåkstäder och tiggarläger runt våra städer, och ännu fler människor kommer att fara väldigt illa.