Blogg april 2013
Var fjärde rödgrön väljare föredrar dagens regering
2013-04-30
I den senaste SKOP-mätningen svarar 53 procent av
de tillfrågade att regeringen gör ett
mycket eller ganska bra jobb. Samtidigt tror 37 procent av svenskarna att en
regering med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna skulle
vara bättre än den nuvarande regeringen.
Vi ser runt om i Europa hur sittande regeringar och presidenter faller i nästan alla val i spåren av den djupa krisen. Och det spelar ingen roll om det är vänsterregeringar eller högerregeringar - oavsett vilket röstar medborgarna med fötterna i missnöje med den politiska ledningen. Att en majoritet av svenska folket anser att regeringen gör ett mycket bra eller ganska bra jobb är i den jämförelsen ganska unikt för Europa. Det är väl också ett kvitto på att väljarna anser att Alliansen varit ganska bra på att ta Sverige genom krisen.
Mest anmärkningsvärt är väl ändå att endast 37% av väljarna tror att en rödgrön regering skulle vara bättre, med tanke på att i genomsnitt ca 46-48% av väljarna i dagsläget stödjer de rödgröna partierna i opinionsmätningarna. Det betyder med andra ord att ca 25% av de rödgröna väljarna misstror det egna rödgröna regeringsalternativet och tror att Alliansen är bättre! Det känns som ganska bra förutsättningar för Alliansen i den kommande valrörelsen. Om vi kan få alla de 53% som faktiskt tycker regeringen gör ett bra jobb att också rösta på Allianspartierna 2014 så kan Alliansen styra vidare med egen majoritet efter valet 2014.
Mer matematik för elever i grundskolan
2013-04-30
Förra veckan tog riksdagen ett viktigt beslut för att stärka matematikundervisningen i grundskolan i syfte att öka elevernas kunskaper i matematik, som har blivit sämre under 2000-talet. Från och med hösttreminen i år utökas matematikundervisningen med 120 timmar, från 900 till 1020 timmar. Den totala undervisningstiden i grundskolan ökar samtidigt lika mycket, vilket innebär att den utökade tiden för matematik inte tas från andra ämnen.
Som en del i sin profilering har grundskolorna haft stor möjlighet att själva bestämma hur en del av undervisnings- timmarna ska fördelas mellan olika ämnen. Men detta begränsas nu när det gäller vissa ämnen. Timplanen för grundskolan ändras så att antalet undervisningstimmar i svenska, svenska som andraspråk, matematik och engelska inte får minskas till följd av skolans val. Detta är ytterligare en signal om att dessa ämnen anses särskilt grundläggande.
Rekordmånga fick studiemedel under 2012
2013-04-29
Den politiska oppositionen påstår ofta felaktigt att Alliansen försämrat möjligheterna till vuxenutbildning och högskoleutbildning och att vi kraftigt skurit ned antalet platser. Jag har upprepade gånger påpekat att det är felaktiga uppgifter.
I dag kom ännu ett bevis på att rekordmånga befinner sig i studier. I dag kom siffror från CSN över utbetalda studiemedel förra året. Det visar sig att under 2012 fick cirka 337 000 personer studiemedel för studier på eftergymnasial nivå, vilket är ett nytt rekord. Aldrig tidigare har så många studerande fått studiemedel för eftergymnasiala studier enligt CSN.
CSN konstaterar även att det är fortsatt populärt med utlandsstudier. Det har skett en ökning av antalet studerande i utlandet under flera års tid – och den höll i sig under 2012. Totalt fick 32 700 personer studiemedel för utlandsstudier förra året.
"Stora ungdomskullar har lämnat gymnasieskolan de senaste åren. Tillsammans med det rådande arbetsmarknadsläget gör det att många befinner sig i studier", säger Carl-Johan Stolt, utredare vid CSN.
Och som jag tidigare berättat blir det ännu fler platser på olika eftergymnasiala utbildningar kommande år.
Ogentomtänkt s-politik för långtidsarbetslösa väcker många frågor
2013-04-29
Socialdemokraterna gör stor sak av att de vill "avskaffa" Fas 3, eller sysselsättningsfasen som den egentligen heter. Alltså den åtgärd i form av sysselsättning och aktivitet som gäller för dem som varit arbetslösa väldigt länge. I stället säger (S) att man vill att dessa personer "ska göra nytta inom äldreomsorgen" och få "avtalsenliga löner". Det låter ju väldigt bra, men när man skrapar på ytan så inser man snabbt att det mest är vackra ord.
För det första - tyvärr är alltför många personer i Fas 3 är inte i sådant skick att de kan ta ett arbete inom äldreomsorgen. Vi pratar bland annat om en hel del personer med psykiska eller sociala problem och olika former av missbruk. Vill vi verkligen ha alla dessa personer inom äldreomsorgen för att ta hand om våra gamla? För övrigt finns det redan idag möjlighet för den som önskar och är lämplig att inom ramen för Fas 3 vara sysselsatt just inom inom äldreomsorgen.
För det andra - denna omfattande form av "aktivitet" skulle kräva handledare på varje arbetsplats. Hur ska dagens personal inom äldreomsorgen, som ofta redan har mer än fullt upp, ha tid att dessutom ta hand om och instruera en eller flera långtidsarbetslösa på sin arbetsplats?
För det tredje - (s) talar om "avtalsenlig lön". Betyder det att långtidsarbetslösa helt utan utbildning och erfarenhet ska ha samma lön som erfaren personal inom äldreomsorgen? I så fall är det ett rent hån mot all duktig personal inom äldreomsorgen.
För det fjärde - hur länge ska den långtidsarbetslöse omfattas av denna form av aktivitet inom äldreomsorgen? Är det permanent eller tillfälligt? Om det är permanent blir det mycket dyrt, en form av medborgarlön som garanteras alla arbetslösa under obegränsad tid, kanske fram till pension? Vilken drivkraft har man då att söka ett riktigt jobb? Om det är tillfälligt - vad händer när åtgärden upphör? Ska socialdemokraterna införa Fas 4 då? Eller vart ska den långtidsarbetslösa ta vägen och hur ska denne försörja sig?
Frågorna är många och innan vi får svar på dessa är Socialdemokraternas utspel mest att beteckna som politisk populism och tomma ord.
Grip och straffa fotbollsvandalerna!
2013-04-26
I dag avgick både tränaren och ordföranden för allsvenska fotbollsklubben Djurgården. Detta efter att tränaren utsatts för direkta hot från några av klubbens så kallade supportrar efter förlusten mot Elfsborg i måndags. Det är enligt media sjunde gången sedan 2005 som tränare i en stockholmsklubb tvingas avgå på grund av hot eller trakasserier. Liknande händelser har även inträffat i Göteborg och Malmö där små grupper av mer extrema "supportrar" hotat ledande företrädare för olika klubbar.
Stiftelsen Tryggare Sverige presenterade för cirka en månad sedan en omfattande kartläggning av förekomst av våld, hot och trakasserier inom idrotten. Resultatet visar att det är vanligt med hot inom fotbollen, och då framför allt mot VD, klubbdirektörer och sportchefer. Hela 42 procent av dessa kategorier uppger att de under en ettårsperiod utsatts för någon form av våld, hot eller trakasserier. Kartläggningen, som genomfördes på uppdrag av Kulturdepartementet, består av en enkätundersökning och ett stort antal djupintervjuer med företrädare för ett tjugotal föreningar i de två högsta divisionerna inom fotbollen och ishockeyn i Sverige.
Många ropar som vanligt på hårdare lagstiftning. Jag tycker det är tveksamt om det är där problemet ligger. Det är redan idag straffbart att hota eller trakassera andra personer. Problemet är väl snarare att de skyldiga inte grips och ställs inför rätta. Olaga hot och trakasserier förekommer tyvärr på många olika ställen i vårt samhälle, både på nätet och i verkligheten, inte minst bland ungdomar. Ofta sker det genom anonyma telefonsamtal, mail eller brev. Alltför ofta är det svårt att spåra de skyldiga. Men när flera personer öppet söker upp en fotbollstränare och hotar denne så tycker man ändå att de skyldiga skulle kunna identifieras och gripas. Visst är skärpta straff givetvis något man alltid kan överväga, men det går redan idag att döma personer till ganska kännbara straff för olaga hot och liknande brott.
Det som hänt idag är ett nederlag för alla som vill se fotboll som underhållning och följa sitt lag i motgång såväl som medgång. Men givetvis är det mest tragiskt för Djurgårdens fotbollsklubb och alla klubbens riktiga supportrar. Det som hänt verkar visserligen i första hand vara ett storstadsfenomen som drabbar Stockholm, Göteborg och Malmö. Men vi ska nog inte vara alltför säkra på att det inte sprider sig till andra klubbar. Fotbollen är en del av samhället och lockar till sig alla slags människor, på gott och ont. Det finns all anledning att vara vaksam och att ta tag i de individer som förstör för så många andra. De skyldiga måste gripas och ställas till ansvar och dömas för de brott de begått.
Försvaret sover inte!
2013-04-26
I går besökte försvarets insatschef, Anders Silwer, riksdagens försvarsutskott och redogjorde för den svenska beredskapen. Bland annat berättade han det jag redan beskrivit på bloggen - att den svenska incidentberedskapen ser i stort sett likadan ut idag som på 1980-talet, och det är flera decennier sedan vi hade flygplan bemannade och redo dygnet runt.
Allt detta tycker man kanske att försvarsutskottets politiker redan borde känt till, men tydligen är en del av ledamöterna ganska okunniga i frågan. Mina moderata kolleger var uppenbarligen välinformerade och avstod från angrepp mot försvarsmakten efter mediauppgifterna om den ryska flygövningen under påskhelgen, men företrädare för flera andra partier var ute och cyklade i frågan och visade en häpnadsväckande okunnighet.
Det är intressant att läsa medias rapportering efter försvarsutskottets möte. Exempelvis skrev TT följande: "Politikerna var efter utskottsmötet försiktigare än tidigare. De TT talade med ville inte säga om jaktflygets beredskap är bra nog i dag, utan delade Försvarsmaktens bedömning att incidentberedskapen är god. I stället talade de om att anpassa den till den säkerhetspolitiska utvecklingen. "Hela biten kring incidentberedskapen är ju sekretessbelagd och av den orsaken är det nog rimligt att de diskussionerna förs i ett mer diskret sammanhang", säger utskottets ordförande Peter Hultqvist (S)."
Det är ju bra att Peter Hultqvist (S) lugnat ned sig lite nu och kommit till insikt. Häromdagen lät det minst sagt annorlunda, då drog han sig inte för att diskutera detaljer i incidentberedskapen offentligt och att fullständigt döma ut försvarets beredskap."Det är allvarligt att svensk insatsberedskap inte fungerar" sa han då. Så går det när man tar till brösttoner innan man tagit reda på fakta. Det är inte första gången Socialdemokraterna agerar så när det gäller försvarspolitiken. Tråkigt nog spelar media också med i detta spel, kritiserar försvaret grundat på skvaller och allmänt tyckande, utan att känna till fakta. Det blir inte särskilt seriöst.
Senste dumt var ju i går när media talade om "en ny incident" i form av att ett rysk spaningsplan flygit mellan Öland och Gotland i internationellt luftrum. Men denna typ av spaningsflygningar sker regelbundet, och Sverige ägnar sig åt precis samma sak längs den ryska kusten. Av medias rubriker kan man ju närmast få bilden att Sverige ligger i krig med Ryssland.
Världen förändras och säkerhetsläget också. Det är därför Sverige regelbundet ser över utformningen av försvaret. Den pågående försvarsberedningen kommer att presentera sina slutsatser under våren och sedan är det dags att ta en saklig diskussion om hur vi ska utforma vårt framtida försvar.
Vad hade hänt om vi inte genomfört sjukförsäkringsreformen?
2013-04-25
Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har granskat vad som hände med de 41.000 personer som lämnade sjukförsäkringen 2010 till följd av de nya tidsgränserna i den stora sjukförsäkringsreformen.
Man konstaterar att ungefär hälften återvände till sjukförsäkringen inom ett år. Tre av tio av de utförsäkrade fick
ökade arbetsinkomster efter att de
uppnått maxtiden i sjukförsäkringen. Var tionde person som lämnade sjukförsäkringen, alltså ungefär 4.000 personer, blev tvungen att söka försörjningsstöd.
Är det då ett bra eller dåligt resultat? Att hälften återvände till sjukförsäkringen innebär också att hälften inte återvände. Och att tre av tio faktiskt gick över i arbete på hel eller deltid visar att många som fanns i sjukförsäkringen faktiskt hade arbetsförmåga. Tack vare Alliansens sjukförsäkringsreform och rehabiliteringsreform kunde de komma tillbaka i arbete och få en bättre inkomst. Att tio procent sökte försörjningsstöd kan låta mycket, men sett till den totala mängden personer i landet som får försörjningsstöd någon gång varje år så är det trots allt ett begränsat antal personer. Det framgår inte heller om beroendet av försörjningsstöd varit tillfälligt eller mer permanent.
Men viktigast är slutsatsen att Alliansens sjukförsäkringsreform hjälpte 12.300 personer som tidigare satt fast i mycket långa sjukskrivningar tillbaka till arbetsmarknaden, helt eller delvis. De fick därmed en social gemenskap och en bättre ekonomi. Utan sjukförsäkringsreformen hade dessa personer fortfarande suttit fast i sina sjukskrivningar på heltid, kanske resten av livet.
Även inom flyktingpolitiken måste man prioritera
2013-04-25
Hur är det egentligen, har Sverige en human flyktingpolitik eller en inhuman? Ja, det beror ju verkligen på vem man frågar. Miljöpartiet och Vänsterpartiet anser ju att vi har alltför hårda regler medan Sverigedemokraterna menar att vi har närmast helt öppna gränser. Inget av detta är givetvis sant, vi har de mest generösa reglerna i hela Europa, men vi har samtidigt inte öppna gränser och en hel del asylsökande avvisas. Vad gäller rättssäkerheten är det kanske lite si och så med likvärdigheten i bedömningarna beroende på var i landet man får sin sak prövad, och emellanåt kan givetvis felaktiga beslut tas. Men dessa ärenden kan numera drivas vidare och prövas av Migrationsdomstolen och i vissa fall av Migrationsöverdomstolen. Rättssäkerheten har totalt sett rimligen blivit bättre på detta sätt jämfört med hur det såg ut tidigare, och godtycket i besluten har minskat.
Faktum är att Sverige tar emot allt fler asylsökande. Under 2012 handlade Migrationsverket 36.526 asylärenden. Av dessa avskrevs 4.803 (oftast på grund av att den som ansökt återtagit sin ansökan). 6.156 ärenden var så kallade Dublinärenden som innebär att den asylsökande får åka tillbaka till annat EU-land för att få sina asylskäl prövade där. Kvar blev 25.567 asylsökande som fick sina asylskäl prövade av Migrationsverket. Av dessa fick 12.567 bifall, vilket motsvarar 49%. År 2011 var motsvarande sifra 38% (9.088 personer), 2010 37% (8.732 personer) , 2009 36% (7.482 personer) och 2008 var det 31% som beviljades asyl (8.276 personer). Både andelen och antalet asylsökande som beviljas asyl har alltså ökat kraftigt.
Samtidigt har regeringen skräpt instruktionerna för myndigheterna så att den som fått avslag på sin asylansökan, avvisningsbeslut eller utvisningsbeslut också ska förmås lämna landet. Sverige Har som sagt de mest generösa asylreglerna i hela den utvecklade världen. Då måste man också acceptera att den som får avslag som kanske också fastslagits av Migrationsdomstolarna efter rättslig prövning, också måste lämna landet. I annat fall kommer aldrig asylsystemet att fungera och då har vi i praktiken gått över till ett system med helt fri invandring, vilket inget parti officiellt säger sig vilja ha.
Utöver vår egen asylprövning har Sverige ett åtagande gentemot FN-organet UNHCR att ta emot 1900 kvotflyktingar varje år. Detta är mycket hårt drabbade flyktingar som väljs ut av FN och sedan fördelas till olika länder. Tyvärr har inte Sverige klarat av att ta emot alla kvotflyktingar de senaste åren, vilket sällan berörs i debatten. Förra året var det 172 personer som inte kunde komma till Sverige, främst för att det inte finns bostäder ute i våra kommuner. Att Sverige inte kan kunna uppfylla ett FN-åtagande är givetvis allvarligt.
Det är i detta ljus jag tycker man ska se diskussionen om att luckra upp reglerna när det gäller barn, så att det numera ska räcka med "särskilda skäl" för att de och deras familjer ska få stanna i landet även om asylskäl saknas. Redan idag har många svenska kommuner, främst i södra Sverige, stora problem att hantera mycket stora mängder nyanlända eller asylsökande, inte minst på grund av brist på bostäder. De förändringar som nu görs i överenskommelsen med Miljöpartiet kommer naturligtvis att förvärra problemen. Det är inte så enkelt som att säga att kommunerna ska ta sitt ansvar. Finns det inga bostäder så finns det inte.
Jag tycker det är en konstig prioritering att fler som saknar asylskäl ska få stanna i landet och att vi inför rätt till både skola, sjukvård och tandvård för dem som gått under jorden efter avslag på en asylansökan eller som befinner sig illegalt i landet - samtidigt som vi avvisar de allra mest behövande kvotflyktingarna som vi lovat FN att hjälpa.
Sverige är ett litet land med bara nio miljoner invånare. Vi kan inte hjälpa alla flyktingar i världen utan måste prioritera. Jag tycker att denna prioritering självklart borde innebära att vi i första hand hjälper människor med starka asylskäl och fullgör våra skyldigheter mot FN när det gäller de allra mest utsatta, nämligen kvotflyktingarna. Då kan vi inte hela tiden luckra upp regelverket för dem som saknar asylskäl och öka rättigheterna för dem som vistas i landet utan tillstånd.
Alliansens Gymnasieskola stänger inga dörrar
2013-04-24
I veckan har jag detta debattsvar i Markbladet som jag även lägger ut i sin helhet på bloggen, eftersom det är en viktig fråga där den politiska oppositionen sprider ett antal myter och dessutom har väldigt ogenomtänkta egna förslag. Jag sammanfattar Alliansens gymnasiereform och beskriver både varför den var nödvändig och krossar myten att inte alla kan läsa in högskolebehörighet - det går alldeles utmärkt, även på yrkesprogrammen, men det är frivilligt!
Alliansens gymnasieskola stänger inga dörrar
Ann-Christin Ahlberg (S) och Lisa Dahlberg (S) påstår att regeringen ”föreslår ettåriga gymnasieprogram”. Det finns inga sådana förslag! De påstår också felaktigt att Skolverket förklarat minskningen av antalet elever på vissa yrkesprogram med att de inte längre med automatik ger högskolebehörighet. Men Alliansens gymnasiereform fick tvärtom beröm av Skolverket vid riksdagens utfrågning om gymnasieskolan i februari. Generaldirektören Anna Ekström påpekade att diskussionen om att det är färre elever på yrkesprogrammen idag än tidigare måste ses i ljuset av att ålderskullarna i gymnasieåldern minskat kraftigt. Även de studieförberedande programmen har färre elever idag än tidigare. Hon påpekade att huvudsyftet med gymnasiereformen var att minska avhoppen från gymnasieskolan och erbjuda en bra yrkesutbildning, och menade att de nya programråden med företrädare för yrkeslivet redan blivit en stor framgång.
På de flesta yrkesprogram kan de elever som vill redan idag läsa in högskolebehörighet inom ramen för programmet. På fem program krävs utökat program. Regeringen har gett Skolverket i uppdrag att se över hur även dessa fem program kan justeras så att behörigheten kan nås inom de vanliga 2 500 poängen. Samtidigt ligger huvudprincipen fast, elever på yrkesprogrammen ska inte tvingas läsa in högskolebehörighet. Om man efter examen skulle komma på att man vill läsa in högskolebehörighet i efterhand har man förtur till Komvux där det tar en knapp termin att läsa in det som fattas.
Före Alliansens gymnasiereform var det 1/3 av eleverna på gymnasieskolan som inte slutförde sin utbildning, många av dem på yrkesprogrammen. 12.000 elever lämnade gymnasieskolan i förtid varje år. Alliansen tycker det är viktigast att dessa elever får en utbildning som leder till arbete, i stället för att de hoppar av gymnasiskolan och blir arbetslösa. Avsikten med att ta bort kravet på att alla elever måste läsa in högskolebehörighet på yrkesprogrammen var just att ge utrymme för fler yrkesämnen och få färre avhopp.
Socialdemokraternas politik handlar däremot som vanligt om tvång och likriktning. Man vill göra gymnasieskolan obligatorisk för alla elever och dessutom tvinga alla elever att läsa in högskolebehörighet, oavsett om de vill eller inte. Frågan är hur man tänkt sig att de elever som inte vill ska kunna tvingas till skolan, och hur man ska kunna tvinga dem att studera de ämnen de inte vill läsa?
Jan Ericson (M)
Riksdagsledamot utbildningsutskottet
Frukostseminarium om oskäliga gatukostnadsavgifter
2013-04-24
I morse startade jag arbetsdagen med att delta i ett frukostseminarium som anordnades av Centrum för Rättvisa, en oberoende stiftelse som arbetar för att hjälpa människor som kommer i kläm när rättssäkerheten inte fungerar i vårt samhälle.
Temat för seminariet var ett antal kommuners uttag av oskäliga gatukostnadsavgifter från befintliga fastighetsägare i samband med nyproduktion av boståder i området. I panelen fanns bland annat Rolf Johansson från Partille som är en av de fastighetsägare som symboliserar dagens problem. Han måste betala 700.000 kronor till kommunen för gator som han varken vill ha eller behöver, ett ärende där Centrum för Rättvisa engagerat sig. Lena Södersten, förbundsjurist för Villaägarnas Riksförbund, Bengt Nyman ordförande för en pågående statlig utredning om frågan, samt Germund Persson, chefsjurist på SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) fanns också med i panelen. Utfrågningen leddes av Sebastian Scheiman, jurist hos Centrum för Rättvisa.
Bengt Nyman berättade om förslagen i den pågående utredningen, där man bland annat vill koppla uttaget av avgifter mer till nyttan som varje fastighetsägare har av en ny väg. Det innebär att ägare av befintlig bebyggelse slipper betala för nya gator som i huvudsak endast är till för ny bebyggelse i området. Utredningen vill inte heller att det ska vara möjligt att ta ut avgiften från byggrätter innan dessa används. Jag tycker utredningens förslag känns lovande, och hoppas att vi snart ska kunna sätta stopp för oskäliga gatukostnadsavgifter, vilket jag också motionerat om i riksdagen.
Blandad utveckling av företagsklimatet i Sjuhärad
2013-04-24
Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimatet i de sex Sjuhäradskommunerna i valkretsen visar att Mark, Ulricehamn och Tranemo har haft en mycket stark utveckling, medan Borås, Bollebygd och Svenljunga backat. Så här ser placeringarna ut, årets placering och föregående års inom parentes:
Borås 59 (44) -15
Bollebygd 89 (32) -57
Mark 165 (220) +55
Svenljunga 176 (144) -32
Tranemo 107 147) +40
Ulricehamn 79 (103) + 24
Kraftigt förbättrat företagsklimat i Mark
2013-04-24
Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimatet visar att Marks kommun i år klättrar hela 55 placeringar till en 165:e plats. Efter många år av riktigt usel placering kommer nu Marks kommun på en i vart fall anständig plats. År 2011 återfanns Mark på en skamlig 251:a plats, förra året förbättrades positionen till 220, och i år alltså till en 165:e plats.
Moderaterna i Mark har under många år arbetat hårt och målmedvetet för att stärka företagsklimatet, inte minst genom att öka kommunens service och förbättra de kommunala tjänstemännens och politikernas attityder och förståelse för företagens behov. Utan företag blir det inga nya jobb, och utan nya jobb får vi inte en växande kommun.
Jag har detaljgranskat Marks siffror och kan konstatera att det är extra trevligt är det att Marks kommun förbättrar sin placering på nio av elva punkter. Särskilt stora förbättringar finns inom området "tillämpning av lagar och regler" där Mark låg nästan sist 2011 (284:e plats av 290+ kommuner), men nu finns på plats 200. Stora förbättringar syns också när det gäller kommunpolitikernas attityder till företagande, tillgång till kompetens och service till företag. Medias attityder har den allra största förbättringen. Konstigt nog har både allmänhetens och skolans attityder till företagande försämrats, men skolans attityder till företagande ligger ändå på en hög nivå, plats 99 i rankingen.
Det är alltså en bred förbättring som syns i årets siffror. Nu går vi vidare för att förbättra oss ytterligare. Med den företagartradition som finns i Mark så borde kommunen kunna placera sig i vart fall bland de 50 bästa kommunerna i landet. Det är ett klart rimligt delmål.
Hög tid att avskaffa byggfelsförsäkringen
2013-04-23
De senaste dagarna har Sveriges Television gjort en omfattande granskning av byggfelförsäkringarna.
Kravet på obligatorisk byggfelsförsäkring infördes av den gamla s-regeringen 2005, men ytterst få har nytta av den, vilket jag påpekat tidigare på bloggen. Byggfelsförsäkringen uppskattas kosta i genomsnitt 7.000 kr för varje nybyggd lägenhet och 12.000 för varje nybyggd villa. Att försäkringen inte fungerar har flera statliga utredningar slagit fast. Det är bara en onödig kostnad som sällan ger någon hjälp när det behövs.
Kritik kommer från stora delar av byggbranschen. SABO, Sveriges Allmännyttiga Bostadsbolag, som är Sveriges största byggare av hyresrätter, klagar på att de aldrig fått ut något från försäkringen trots att de betalat in 20 miljoner om året i 17 år. Inte en enda gång på dessa 17 år har man tydligen kunnat utnyttja försäkringen. Och Byggherrarna, Sveriges största sammanslutning av husbeställare instämmer. SVT:s granskning visar att byggfelsförsäkringen fördyrar byggandet med hundratals miljoner kr varje år. Försäkringen har samtidigt blivit en mycket lönsam affär för de två försäkringsbolag som har håvat in miljarder sedan försäkringen blev obligatorisk 2005.
Jag har flera gånger motionerat i riksdagen om att helt avskaffa kravet på byggfelsförsäkring. En delseger är att kravet på byggfelsförsäkring för självbyggare avskaffades av Alliansregeringen 2011, och regeringen aviserade samma år att man ville skrota hela försäkringen, vilket jag berättade om på bloggen den 20/1 2011. De flesta remissinstanser var positiva till ett avskaffande, men några remissvar var kritiska eller tveksamma, eftersom man menade att det behövs något annat slags tredjemansskydd för konsumenter under reklamationstiden, ett skydd som verkligen fungerar. Regeringen beslutade därför att utreda frågan ytterligare, och lät den pågående byggkravsutredningen få detta som tilläggsdirektiv i september 2012. Och idag har bostadsminister Stefan Attefall sagt i en intervju i SVT att han hoppas kunna avskaffa byggfelsförsäkringen i nuvarande form relativt snart.
Samtidigt hoppas jag det ska gå att få till ett bra konsumentskydd för den som köper ett nybyggt hus. Givetvis borde husföretaget alltid ha det fulla ansvaret för alla nya hus man säljer, precis som när det gäller alla andra varor som säljs till konsumenter. Detta har jag tidigare berört i samband med problemen med enstegstätade fasader (läs mer på bloggen den 18/2). Husföretagen bör dessutom vara skyldiga att utfärda en garanti till varje husköpare som gäller även om husföretaget försvinner, på samma sätt som bilföretag garanterar köparen ett skydd oberoende om bilföretaget finns kvar efter köpet. Om detta genomförs lär byggfelsförsäkringen bli onödig.
Ibland är det svårt att förstå rättsväsendets prioriteringar
2013-04-23
Häromdagen friade hovrätten artisten Mange Schmidt som ertappades med att kissa i en buske intill Fyrisån i Uppsala förra året. Tingsrättens friande dom överklagades av åklagaren som hävdade att en polis sett Schmidt kissa – trots att han gick bakom en buske.
Hovrätten fastställer tingsrättens friande dom och konstaterar att lagen visserligen förbjuder offentligt kissande, men att det ändå är okej om behovet är trängande och man inte kan hitta en toalett. Och åtminstone gör sitt bästa för att inte synas.
Inte så konstigt om polis och åklagare inte har tid att utreda och lagföra vanliga inbrottsstjuvar vars inbrott drabbar allmänheten. Man har uppenbarligen fullt upp med de riktigt allvarliga samhällsproblemen. En kissande artist är tydligen en så grov förseelse att polisen ser sig föranledd att ingripa och skriva ut ett bötesföreläggande på 800 kronor direkt på plats, vilket Schmidt vägrade betala varför ärendet gick vidare till åtal. Och förseelsen var tydligen så allvarligt att åklagaren inte ens nöjde sig med en friande dom i tingsrätten utan såg anledning att driva ärendet vidare till Hovrätten. Hela hanteringen beräknas ha kostat 15.000 kronor i omkostnader för rättsväsendet. Prioriteringarna är ibland väldigt svåra att förstå.
Nu över 500 följare på twitter
2013-04-23
Och medan jag befann mig på Borås Arena i går kväll och såg Elfsborg besegra Djurgården tillkom
ett antal nya följare på twitter. Nu är det över 500 som följer mig. Jag är smickrad! Vill du också
följa mig - klicka på twitterikonen ovan!
Elfsborgs visade kvalitet och tog årets första seger
2013-04-22
Elfsborg visade kvalité i kvällens match mot Djurgården och i andra halvlek var det klasskillnad mellan lagen. Matchen slutade 2-0 till Elfsborg. Första målet var ett straffmål av Lasse Nilsson. Bilderna ovan tog jag från ståplats strax före och direkt efter straffskottet, nedan tv målglädjen efteråt. Andra målet var en delikatess, ett konstmål som lär bli ett av årets snyggaste, en vacker lobb av Stefan Ishizaki. Men det målet kom så oväntat att jag inte hann fånga det på bild.
Glädjen efter matchen (sista bilden) gick inte att ta fel på, årets första seger var ett faktum efter fyra raka oavgjorda. Och nu tror jag det kommer att lossna ordentligt. Elfsborg är ett av bara tre obesegrade lag i allsvenskan och avancerade idag till en sjätteplats. Om några omgångar tror jag att gulsvart har avancerat till någon av de främsta placeringarna i tabellen, och sedan blir kvar där resten av säsongen. Elfsborg 2013 är minst lika bra som förra året. Och då vet vi ju hur det gick...
Lite märklig försvarsdebatt
2013-04-22
Morgonens nyhet att inga svenska JAS-plan fanns i luften för att följa en rysk flygövning nära Sverige har startat en något märklig
debatt. De som normalt har brukat vilja lägga ned allt militärt försvar (vänstermedia och socialistiska politiker) angriper nu regeringen med full kraft för att det svenska försvaret hade "helgledigt" och att "inget fungerar". Man "glömmer" berätta att försvarsministern i en intervju idag konstaterade att den ryska övningen var väl känd hos försvaret eftersom ryssarna berättade om övningen i förväg. I ett sådant läge kanske försvsmakten helt enkelt inte tyckte att det fanns anledning att kalla in piloterna och ha beredskap under just denna ryska övning? Det är sådana avvägningar försvaret alltid måste göra, och är för övrigt inget som styrs av regeringen eller försvarsministern.
Det är också intressant att media - alltifrån traditionella vänstermedia till mer försvarsvänliga ledarsidor - just nu verkar göra allt för att försöka framkalla något slags "rysskräck" bland svenska folket för att motivera mer pengar till försvaret eller från vänsterhåll bara rent allmänt beskylla regeringen för att missköta försvaret. Samtidigt är de flesta svenska partier och försvarsexperter faktiskt helt överens om att Ryssland vare sig har intresse eller förmåga att ägna sig åt anfallskrig mot Sverige inom överskådlig tid.
Det nya svenska försvaret är under uppbyggnad, och steg för steg växer det sig sakta starkare. Försvarsberedningen diskuterar samtidigt hur framtidens försvar ska se ut och vilka hot som finns.
Att försvaret alltid vill ha mer pengar är ingen nyhet, det vill alla myndigheter. Regeringen måste alltid prioritera mellan alla viktiga samhällsområden. Även om jag inte arbetar till vardags med just försvarsfrågor så tycker jag personligen att försvarsfrågan verkar vara i ganska trygga händer.
Moderat arbetsgrupp föreslår skärpta krav på sms-lånebranschen
2013-04-22
Jag har ju upprepade gånger ifrågasatt oskäliga villkor och oseriös marknadsföring av SMS-lån och andra snabbkrediter. Jag har även motionerat i riksdagen om åtgärder mot det jag anser vara rena ockerräntor, nämligen en effektiv ränta på tusentals procent eller ännu mera. Nu har glädjande nog moderaternas arbetsgrupp för rättsfrågor tagit upp frågan, och vill bland annat se krafttag just mot ockerräntor och skärpta regler för marknadsföring och avtal om SMS-lån. Något som förhoppningsvis kan bli moderat politik på partistämman i höst. Här en artikel från Dagens Nyheter för en tid sedan som berättar mer om arbetsgruppens förslag.
Varg dödade 11 får nära Ubbhult
2013-04-19
Vargen sprider sig över landet, och den senaste tiden har vi fått klart för oss från experter att ett nytt vargrevir sannolikt är på väg att bildas i Marks kommun. Den senaste tiden har det gjorts ett stort antal vargobservationer.
Natten till torsdagen drabbades två djurägare nordväst om Sätila av ett omfattande vargangrepp och 11 får dödades.
Läs mer i Borås Tidning och Radio Sjuhärad. TT-klippet ovan är från Aftonbladet, vilket visar att attacken var så pass omfattande och skedde så långt söderut i landet att det blev en riksnyhet.
För inte så länge sedan kunde vi läsa om hur en varg tog en hund som låg och vilade på gårdsplanen utanför huset i Ucklum utranför Stenungsund. Ägaren lyckades få vargen att släppa hunden, som dock blev svårt skadad, men överlevde. Även i Hälsingland har sällskapshundar blivit vargens byte när de rastats nära huset. Oron växer nu bland många hundägare i våra samhällen. Vågar man släppa ut familjens hunden lös i trädgården, eller skicka ut barnen att rasta hundarna i skogen?
Jag har tidigare deltagit i debatter om vargjakt och rovdjurspolitik, och även kommenterat saken på bloggen. Det är en svår fråga. I grunden tycker jag det är positivt att de svenska rovdjuren finns i vår natur. Men det ska vara i lagom mängd och på rätt platser.
Varje år föds hundratals vargvalpar som måste söka nya revir.
Alltför många vargar tvingar djuren närmare bebyggelse, tamdjur och människor. Det är ingen bra utveckling. Därför är jag övertygad om att det behövs en viss jakt på varg - noga kontrollerad och i rätt områden, och en jakt på utvalda individer.
I dagsläget har Förvaltningsdomstolen stoppat den selektiva jakten på varg i Sverige efter begäran från tre svenska djurskyddsorganisationer, WWF, Svenska Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen. Jag tror tyvärr det kommer att öka motståndet mot varg på landsbygden och öka tjuvjakten. Dessutom har EU-kommissionen lagt sig i det mesta som rör den svenska vargstammen. Allt från antalet vargar vi ska ha i Sverige till licensjakt, förvaltningsplan och det vetenskapliga underlaget. Kommissionen har till och med velat detaljstyra Sveriges hantering och till och med pekat ut enskilda forskare som man menar borde involverats i arbetet. Det är märkligt att EU ska ha synpunkter på hur många vargar det ska finnas i Sverige och hur vi organiserar vår egen jakt. Vargen är ju inte alls utrotningshotad om man ser helheten i Europa, det finns massor av varg av samma slag i nordöstra Finland och i norra Ryssland i områden där ingen bor. Sverige delar för övrigt delar av sin vargstam med Norge. Inget land "äger" sina rovdjur utan de flyttar sig över gränserna precis som de vill.
Jag menar att djuromsorgen inte bara får gälla vargen. Även sällskapshundar har rätt att leva och slippa blir skadade eller dödade av rovdjur. Samma sak gäller andra tamdjur som exempelvis får och renar. Var finns djurrättsargumenten för att acceptera att en omfattande vargstam dödar och skadar massor av tamboskap, och att halvdöda får tvingas lida i sina hagar tills deras ägare hittar dem dagen efter vargattacken och äntligen kan avliva dem så de slipper sina plågor? Varför anses bara vargen ha ett värde och inte övriga djur som tar skada av vargens framfart? I stora delar av Sverige är fåren dessutom en viktig nyckel för att hålla landskapet öppet. Att stängsla ute vargen är mycket svårt och oerhört kostsamt. När allt fler fårfarmare ger upp på grund av för svåra rovdjursangrepp så riskerar det svenska landskapet att växa igen. Det är i sin tur ett hot mot biologisk mångfald och hotade arter.
Vargdebatten måste föras på ett balanserat sätt. De nordligaste 55 procenten av landet är redan fredade från varg på grund av konflikter med renbetesområdena. Resterande delar av landet är mer tätbefolkade med omfattande djurhållning. Dessa näringar har rimligen samma rätt att slippa vargangrepp som rennäringen i norr. Moderaterna vill ha en lagom stor vargstam på rätt platser i landet. En stam på 180 vargar räcker för att skapa en livskraftig vargstam i Sverige utan inavel. Jakt på varg är en nödvändighet om den svenska vargstammen ska kunna hållas på en lagom nivå där man även tar hänsyn till människor och tamboskap på landsbygden. Jag tror opinionen i vargfrågan kommer att svänga i takt med att vargen sprider sig över landet. Det är en sak att sitta i centrala Stockholm och ha kräva en mycket stor vargstam i landet, men för oss som bor på landet är det faktiskt inte alls lika självklart.
Högt förtroende för regering och riksdag
2013-04-18
I SOM-institutes senaste förtroendemätning ligger fortfarande regering och riksdag på höga nivåer, även om det syns en liten minskning sedan toppåret 2010. Inte sedan 1994 (förra borgerliga regeringen) har förtroendet för regering och riksdag legat på dessa nivåer. Den gamla s-regeringen hade under sina sista år (2005 och 2006) avsevärt lägre förtroende, vilket på den tiden även gällde riksdagen. Även de politiska partierna ligger högre idag, även om man även här ser en liten nedgång de senaste åren. Långsiktigt ser man tydligt hur förtroendet för politiken ökat stadigt sedan de låga nivåerna i slutet av 1990-talet.
Därför kan socialism aldrig fungera i verkligheten
2013-04-17
Fick ett tips om denna läsvärda lilla text:
En lärare i samhällsekonomi berättade på en föreläsning att han aldrig tidigare underkänt en enda skolelev innan han vid etrt tillfälle underkände en hel skolklass. Anledningen till att klassen till slut blev underkänd var att alla i den här skolklassen var övertygade om att socialism fungerade. Man trodde att under ett socialistiskt styre så var ingen fattig eller rik – alla var jämlika och lyckliga.
Så läraren sa – Okej, låt oss göra ett experiment! Alla betyg ska från och med nu bli jämlika. På alla prov ska ett genomsnittsbetyg räknas fram och sedan gälla för alla – så att ingen enskild elev underkänns eller får högsta betyg. Eleverna tyckte det lät utmärkt.
Efter det första provet blev det genomsnittliga betyget B. De studenter som inte pluggat inför provet blev väldigt glada medan de som pluggat väldigt hårt blev upprörda och kände att det var orättvist.
Inför det andra provet så struntade de som inte pluggade som vanligt i att plugga. De som tidigare pluggat hårt beslutade sig för att plugga lite mindre – i hopp om att någon annan skulle göra det. Det andra provet gav ett genomsnittligt betyg på D. Nu var hela klassen upprörd!
Det tredje provet gav ett genomsnittligt E i betyg. Och så fortsatte det. Stämningen i klassen gick från dålig till usel. De hade varken ro eller lust att lära sig. Man skyllde det dåliga resultatet på varandra. Ingen tog ansvar för sitt eget lärande eftersom ingen ville plugga för någon annan. Det slutade med att hela klassen underkändes.
Läraren förklarade sedan inför den nedstämda skolklassen att socialism kommer alltid att misslyckas. De mänskliga behoven kommer alltid att fälla ett socialistiskt maktstyre. Detta eftersom en individuell ansträngning måste stå i relation till en individuell belöning. Så när belöningen försvinner så försvinner även engagemanget och viljan att anstränga sig.
Läraren berättar nu denna anekdot för varje ny skolklass han ska undervisa – och han har inte underkänt en enda elev sedan dess.
"Fas 3" fungerar faktiskt riktigt bra
2013-04-16
Den senaste återrapporteringen från Arbetsförmedlingen rörande "FAS 3", eller sysselsättningsfasen som den egentligen heter, visar riktigt goda resultat och nöjda deltagare.
Under 2012 vad det totalt 49.443 personer som var inskrivna i Sysselsättningsfasen, varav 15.813 lämnade åtgärden under året. Den sista december fanns 33.630 personer inskrivna. Under 2012 var det 9.256 personer som gick från sysselsättningsfasen till någon form av arbete. Det utgör 18,7% av samtliga personer i åtgärden, vilket är en kraftig förbättring jämfört med året före. Dessutom var det 365 deltagare som gick vidare till en utbildning, vilket motsvarar 0,7%. Totalt gick alltså 19,4% vidare till arbete eller utbildning. Det ska jämföras med att mindre än 1% (en procent) som gick vidare till arbete eller utbildning från de gamla Socialdemokratiska plusjobben. FAS 3/Sysselsättningsfasen är alltså 19 gånger bättre!
Andelen deltagare som är nöjda med sin plats i sysselsättningsfasen har också ökat kraftigt. Enligt den omfattande deltagarenkät som gjorts var 75% nöjda, vilket är en ökning från 63% året före. Om man även räknar in de som är delvis nöjda så ökar siffran till 87% jämfört med 75% föregående år. Endast 13% är missnöjda med sin plats, jämfört med 24 % året före. 82% av deltagarna tycker att arbetsuppgifterna är meningsfulla och 74% anser att kontakten med handledaren på arbetsplatsen fungerar mycket eller ganska bra. Av deltagarna säger 28% att platsen har ökat deras chanser att få ett jobb. 54% tror inte att det gjort någon skillnad medan 18% tror att chanserna minskat.
Att deltagarna är så nöjda är ju inte direkt den bild man får när man hör den politiska debatten om "fas 3" eller läser om den i media. Men allra mest glädjande är naturligtvis att nära 19% av deltagarna faktiskt kommer i arbete. Det är ett mycket bra resultat med tanke på att deltagarna i sysselsättningsfasen står mycket långt från arbetsmarknaden och har varit arbetslösa mycket länge. Det är ofta personer som är mycket svåra att få tillbaka till arbetsmarknaden.
Självklart finns det plats för troende i svensk politik
2013-04-16
Det en av de frågor jag fick av Borås Tidning i går, med anledning av de uppmärksammade händelserna kring Omar Mustafa som avgick/sparkades från Socialdemokraternas partistyrelse bara en vecka efter att han valts av kongressen. Mina svar på frågorna finns i dagens tidning.
Jag konstaterar för det första att händelserna kring Mustafa är en intern Socialdemokratisk fråga. Men självklart är det ju lite märkligt att man först lanserar en kandidat som man har stort förtroende för, och bara en vecka efter valet så är plötsligt personen helt omöjlig att ha kvar. Utan att något nytt framkommit som inte var känt redan tidigare. Om Socialdemokraternas kongress var lika slarviga med övriga beslut så lär man få problem framöver.
Däremot tror jag inte att det som hänt generellt gör att personer med en stark religiös tro väljer bort politiken. Det viktiga för ett politiskt engagemang är ju inte vilken livsåskådning eller andra engagemang man har vid sidan av politiken, utan att man klarar att stå bakom sitt partis grundläggande värderingar och ideologi. I vissa frågor kan givetvis ens olika intressen kollidera, men det kan det även göra om man har andra engagemang vid sidan av politiken, tex engagemang inom föreningslivet, fackliga organisationer, näringslivsorganoisationer eller annat. Intressekonflikter i rikspolitiken kan ju dessutom uppkomma även beroende på var i landet man bor, liksom givetvis även beroende på ålder, etnisk bakgrund, yrke eller kön. Det viktiga i dessa situationer är att man tänker på att man är vald av sina väljare och måste stå upp för sitt partis grundideologi. Intressekonflikter måste varje politiker hantera med förnuft och eftertanke. Om man inte klarar det ska man helt enkelt inte kandidera.
För övrigt är ju religionen en del av vårt samhälle. Vi pratar ofta om mångfald i olika sammanhang. Är det då inte minst lika viktigt att det finns både troende och icke troende i politiken? Jag upplever att moderaterna är ett parti som är öppet för alla som delar de moderata värderingarna, oavsett religiös åskådning eller avsaknad av sådan. I riksdagsgruppen har vi troende personer från flera olika samfund och jag har hittills inte upplevt några problem med detta i riksdagsarbetet.
Frågorna Socialdemokraterna måste svara på
2013-04-16
Den Socialdemokratiska partikongressen tog ju ett antal beslut som förde partiet långt åt vänster i politiken. Och vänstersvängar är ju alltid farliga. Samtidigt var besluten i vissa fall medvetet så luddiga att de kan tolkas på lite olika sätt. Det väcker frågor om vad Socialdemokraternas beslut egentligen innebär? Inte ens Stefan Löfvén kan förklara en del av besluten. Hur ska då väljarna kunna veta?
Alliansen presenterade i går sin 14:e raka gemensamma budgetproposition (7 höstbudgetar och 7 vårbudgetar). Mot Alliansen står en allt mer splittrad opposition med förslag som skulle göra stor skada när det gäller tillväxt, företagande och jobb.
Av dessa två skäl är det nu dags att ställa ett antal frågor till Stefan Löfven och Socialdemokraterna som det största oppositionspartiet:
1. Hur ska era föreslagna skattehöjningar på 30 miljarder kronor på arbete och företagande skapa nya jobb?
2. Hur leder Socialdemokraternas politik med fördubblade arbetsgivaravgifter för unga, fördubblad restaurangmoms, höjd bolagsskatt och höjda bidrag till lägre arbetslöshet?
3. Varför vill Socialdemokraterna sätta kommunpolitikers makt framför människors möjligheter att välja den skola, vård och omsorg som passar de egna behoven bäst?
4. Varför vill Socialdemokraterna försämra förutsättningarna för jobb genom att skapa nya hinder och osäkerhet som riskerar att slå framförallt mot kvinnligt företagande?
5. Hur ser Stefan Löfvens regeringsalternativ ut - med vilka andra oppositionspartier avser egentligen Socialdemokraterna att genomföra sina förslag?
Den sista frågan blir allt mer aktuell. Gårdagens riksdagsdebatt om vårbudgeten visade tydligare än någonsin hur oeniga oppositionen i riksdagen är. Inte minst sedan Miljöpartiet går rakt emot Socialdemokraterna i tre nya viktiga frågor. Mp vill inte ha kommunalt veto mot friskolor och alternativ inom vård och omsorg, vilket Socialdemokraterna beslutade om på sin partikongress. Miljöpartiet svänger också och säger nu nej till att dubbla arbetsgivareavgifterna för den som anställer unga, vilket Socialdemokraterna har med som en av sina viktigaste inkomstkällor i sin alternativa budget. Tidigare har Miljöpartiet gjort upp om arbetskraftsinvandring med Alliansen, vilket Socialdemokraterna vill försvåra. Men även mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet finns stora åsiktsskillnader. Bland annat vill Vänsterpartiet förbjuda alla vinster i företag som arbetar inom välfärdssektiorn.
Svenska folket har rätt att få besked före valet 2014 om hur Socialdemokraterna tänker sig att bilda regering. Alliansen har redan gett besked - vi vill fortsätta regera tillsammans.
Politisk helgardering?
2013-04-15
Nog för att den politiska oppositionen ofta skickar dubbla budskap, men idag på eftermiddagen slog man nog ett nytt rekord.
I riksdagens kammare debatterades vårbudgeten och Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ägnade all kraft åt att beskylla regeringen för att göra för lite och efterlyste kraftfullare satsningar på det mesta. Miljöpartiet var på samma linje och kallade vårbudgeten för "kraftlös och passiv".
Och mitt under debatten höll Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesperson Magdalena Andersson en egen presskonferens där hon beskyllde regeringen för att inte följa budgetreglerna och ifrågasatte om det verkligen finns så stort utrymme för reformer och satsningar som Anders Borg anser.
Nu får oppositionen bestämma sig - satsar regeringen för mycket eller för lite? Båda sakerna kan inte gärna gälla samtidigt.
Alliansen har ökat antalet högskoleplatser under sin regeringstid
2013-04-15
Den politiska oppositionen upprepar hela tiden sitt falska påstående att Alliansen skurit ned på både vuxenutbildning och högre utbildning. Jag har tidigare berättat hur mycket mer pengar som satsas på vuxenutbildning idag jämfört med 2006. Samma sak gäller högskola och universitet.
Antalet högskolestuderande har ökat under Alliansregeringen, inte minskat! Antalet inskrivna studenter är nu 460 000. Omräknat i heltidsstuderande motsvarar det 310 000 studenter i år. Det är betydligt fler än då Ibrahim Baylan (S) var utbildningsminister. Så här ser antalet helårsstudenter ut enligt siffror från Universitetskanslerämbetet för åren 2003-2012:
* Åren 2010-2011 genomförde regeringen en omfattande tillfällig satsning om 10 000 platser, eftersom arbetslösheten förväntades bli nästan 12 procent på grund av finanskrisen. Satsningen upphörde som planerat 2012.
* Man ser i figuren hur antalet helårsstudenter ökat kraftigt sedan 2006. Och man ser hur den tillfälliga extrasatsningen slog igenom 2011 och 2012. 2013 finns inte med i staplarna, men antalet helårsstudenter 2013 kan idag beräknas till runt 310.000, alltså ungefär i nivå med 2010 och 2011.
* Regeringen gjorde i höstbudgeten 2012 en ny extrasatsning på ca 4200 nya platser 2013-2015, eftersom söktrycket är fortsatt högt. Dessutom fortsätter regeringen att permanent bygga ut vård- och ingenjörsutbildningarna. I den aktuella vårbudgeten blir det ytterligare 1.400 extra platser åren 2013-2014. Totalt alltså en ökning med 5.600 helårsplatser de kommande åren.
Antalet högskolestuderande ligger med andra ord på mycket höga nivåer. Samtidigt kan man inte mäta alla ambitioner för högskolan i antalet platser. Alliansen satsar även på att stärka kvaliteten genom omfördelning från utbildningar med låg kvalitet och många inaktiva studenter till kvalitativa utbildningar med aktiva studenter. I vissa fall innebär det omfördelningar från billigare till dyrare utbildningar, vilket innebär att det totalt sett blir något färre platser på vissa högskolor. I andra fall innebär det en prioritering av utbildningar som har större efterfrågan eller som efterfrågas mer av arbetsgivarna. Men alla resurser stannar kvar inom högskolan för att stärka kvaliteten.
Kan vi lita på arbetslöshetssiffrorna?
2013-04-14
Jag har vid upprepade tillfällen påpekat att de siffror om ungdomsarbetslösheten som kastas omkring i den politiska debatten är kraftigt överdrivna, och menar att det finns risk för att överdrifter tar ifrån våra ungdomar deras framtidstro och självkänsla. Jag menar också att man inte kan jämföra dagens officiella arbetslöshetssiffror med de som gällde 2006, eftersom man inte räknar på samma sätt.
I går kunde vi läsa en intressant TT-intervju med Anders Forslund, professor på det opartiska Institutet för Arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU. Han menar att den verkliga arbetslösheten bland ungdomar inte alls är 25% som det oftast påstås i debatten utan snarare 7%. "Det är inte var fjärde ungdom som driver omkring sysslolös, snarare sju av hundra" säger Forslund till TT. Orsaken till de felaktiga siffrorna i debatten är det jag själv påpekat många gånger, nämligen att massvis av gymnasister och studenter söker extrajobb och därmed räknas som "arbetslösa" i statistiken. "Något som i grunden är positivt får i stället politiker att varna för förlorade generationer av ungdomar" enligt Forslund.
Så här ser siffrorna ut bakom statistiken:
*
153.000 unga mellan 15-24 år är
registrerade som arbetslösa.
I relation till antalet unga i den åldern som finns i arbetskraften,
648.000, blir det 24 procent.
*
Av de 153.000 arbetslösa är dock 68.000 heltidsstuderande som söker jobb.
Före 2007 räknades inte dessa som
arbetslösa. Om man räknar resterande 85.000 i förhållande till antalet unga i arbetskraften (648.000) blir ungdomsarbetslösheten 13%.
*
Om man i stället räknar antalet verkligt arbetslösa unga (85.000) i förhållande till
det totala antalet unga i samma ålder, 1.235.000, blir ungdomsarbetslösheten totalt knappt sju
procent. Så stor andel av den unga generationen är "helt sysslolös".
Med andra ord - beroende på politisk agenda kan man använda måtten 24%, 13% eller 7% ungdomsarbetslöshet. Det viktiga är att veta vad det egentligen är man pratar om, men siffran 24% är helt enkelt inte en seriös beskrivning av verkligheten. Samtidigt ligger ungdomsarbetslösheten högre än bland befolkningen i sin helhet, oavsett hur man räknar, och det gör att regeringens fokus på att hjälpa unga in på arbetsmarknaden är en viktig prioritering.
Sätten att mäta ungdomsarbetslösheten
skiljer sig också åt mellan många länder.
Det kan förklara varför Sverige har en
ungdomsarbetslöshet på hela 32 procent
av arbetskraften bland studenter medan
motsvarande siffra är knappt fem
procent i Tyskland och Österrike. I verkligheten är skillnaderna inte alls så stora. Svenska ungdomar är dessutom arbetslösa betydligt kortare tid än sina europeiska vänner. Långtidsarbetslösheten bland svenska ungdomar ligger bland de lägsta i Europa.
Om man rensar bort de överdrivna siffrorna över ungdomsarbetslösheten faller också den totala svenska arbetslösheten, från över 8% till 5,7%. Och då ligger plötsligt Sverige väldigt bra till vid en internationell jämförelse. "Det visar att även arbetslöshetstalet för hela befolkningen bör betraktas med försiktighet", säger Anders Forslund.
Forslund kritiserar också Socialdemokraternas utspel nyligen om att målet bör vara att Sverige har den lägsta arbetslösheten i EU. Åtta procent ska därmed ner strax under fem procent. Ingen lämplig jämförelse, tycker Anders Forslund. Det kommer inte vara samma sak som man mäter.
Läs hela TT-intervjun här!
Moderaterna i Göteborg vill ha folkomröstning om trängselskatten
2013-04-13
I dag togs ett mycket glädjande beslut på göteborgsmoderaternas förbundsstämma. Man beslutade att rekommendera fullmäktigegruppen att säga ja till en folkomröstning om trängselskatten. Men det satt hårt åt, efter omröstning blev det 90-84 för ett ja till folkomröstning.
Jag ha tycker att det var ett fullständigt självklart beslut. Jag har varit tydlig med min egen ståndpunkt i frågan. Om över 50.000 göteborgare kräver folkomröstning i enlighet med lagen så kan rimligen inte politikerna avvisa detta om de vill behålla någon politisk trovärdighet. Och de som är oroliga för att göteborgarna ska rösta "fel" tycker jag ska fundera ett varv till. Om man har goda argument som håller och som går att förklara logiskt för väljarna behöver man aldrig vara orolig för en folkomröstning. Då borde man tvärtom med glädje ta debatten med göteborgarna.
Problemet är väl att många göteborgspolitiker känner att göteborgarna inte alls är med på politikernas linje. Göteborgarna tycker trängselskatten är orättvis och många tycker att det Västsvenska paketet kostar alldeles för mycket och gör alldeles för stora ingrepp i staden. Personligen tror jag att politikerna hade kunnat slippa en folkomröstning om trängselskatten om de bara hade utlovat en översyn av järnvägstunneln Västlänken (som vi föreslog i vårt debattinlägg i oktober). Hade man släppt prestigen då och seriöst försökt ta fram en billigare variant som löser problemen med järnvägstrafiken (flera alternativ finns faktiskt som aldrig utvärderats ordentligt) så kunde man sparat in stora kostnader och därmed hade behovet av trängselskatten minskat. Kanske hade man då till och med kunnat nöja sig med att ta ut trängselskatt vid infart till Göteborgs Centrum, på samma sätt som man gör i Stockholm, och inte på genomfartslederna. Och då hade man säkert också kunnat slippa en folkomröstning.
Men nu blir det folkomröstning i stället, och alldeles oavsett vad man tycker om både Västlänk och trängselskatt i sak så är det naturligtvis en seger för demokratin. Jag tror att Moderaterna i Göteborg ökade sitt förtroende bland göteborgarna ordentligt i och med dagens beslut och att det också kommer att belönas i valet 2014.
Justitieministern gästade Moderata Förbundsstämman i Borås
2013-04-13
I dag träffades ett 80-tal ombud från de moderata föreningarna i våra sex kommuner för att hålla förbundsstämma. Gästtalare var justitieminister Beatrice Ask. Själv höll jag två korta föredragningar för ombuden om förslagen från de moderata arbetsgrupperna rörande ekonomi & jobb respektive skola och utbildning. Mina riksdagskolleger Ulrik och Cecilie föredrog övriga fyra områden. Nu ska vårt förbund lämna sitt remissvar om alla dessa förslag innan de behandlas på moderaternas stora partistämma i oktober. Dagens stämma blev en trevlig tillställning med friska debatter kring ett antal motioner och sedan avslutade vi med att äta stämmomiddag tillsammans.
Därför känner jag ingen entusiasm för invandringskompromissen
2013-04-12
Moderaterna står för en generös asylprövning och vi tycker också det är bra att människor kan arbetskraftsinvandra till Sverige och bidra till vårt samhälle. Men vi tycker samtidigt att den som får avslag på sin asylansökan eller inte beviljas uppehållstillstånd också ska lämna landet. Det är en förutsättning om Sverige ska kunna vara generösa mot dem som verkligen har asylskäl.
Moderaterna fick samtidigt "bara" 30% av rösterna i senaste valet. Då kan vi naturligtvis inte bestämma allt själva. Övriga tre Allianspartier och tre av oppositionspartierna (S, V och MP) ville efter valet 2010 genomföra ett antal mycket generösa förändringar i invandringspolitiken, och tillsammans har de stor majoritet i riksdagen. Detta ledde fram till flera kompromisser mellan Alliansen och Miljöpartiet som gjorde förslagen aningen mer sansade än vad som annars kunde blivit fallet. Bland annat kunde kraven från vänsterkanten på en generell amnesti för alla gömda och papperslösa stoppas, och vi kunde få till stånd regler som möjliggjorde arbetskraftsinvandring vilket främst (V) och (SD) var tveksamma till.
Jag har ju haft en del synpunkter angående både rätten till sjukvård och tandvård för personer som befinner sig illegalt i Sverige, liksom mot att deras barn ska ha rätt till skolgång. Båda frågorna är samtidigt svåra. I ena vågskålen ligger omtanken om den enskilda människan, och då inte minst om barnen som inte rår för sina föräldrars beslut att leva illegalt i Sverige. I den andra vågskålen ligger de långsiktiga effekterna av förändringarna. Jag befarar att de nya reglerna uppmuntrar människor som nekas asyl att gå under jorden och stanna kvar i Sverige i stället för att frivilligt lämna landet. Det finns också risk att de nya reglerna lockar hit illegala invandrare som vare sig söker asyl eller avser att arbetskraftsinvandra. Vem vill inte gratis ta del av svensk sjukvård och svensk skola om man lever i ett fattigt land utanför EU? Om man vet att den som befinner sig illegalt i Sverige mer eller mindre automatiskt får rätt till både sjukvård, tandvård och skola till barnen blir det naturligtvis lockande att försöka ta sig till just Sverige. Risken är uppenbar att skrupellösa flyktingsmugglare använder dessa argument i sin "marknadsföring". Effekterna kan bli att de lagändringar vi genomför av välvilja samtidigt skapar ett andra klassens samhälle av familjer med barn som lever illegalt i Sverige år ut och år in, utan egen försörjning och utan rätt till sociala förmåner i övrigt. Då känns plötsligt inte de nya reglerna lika humana.
I går kom den senaste uppgörelsen med Miljöpartiet med syftet att fler barn ska få möjlighet att stanna i Sverige även om de eller deras familjer saknar asylskäl. Bakgrunden till förändringarna är att det tidigare lagkravet på "synnerliga skäl" av vissa ansetts vara för strängt. I Borås Tidning idag citeras exempelvis ordföranden för Flyktinggruppernas Riksråd som påstår att "det här begreppet "synnerligen" är så snävt att nästan ingen passerat genom nålsögat". Men är det verkligen så? I en faktaruta i BT ser man att under 2012 beviljades 12.576 personer asyl. Av dem fick 1.060 stanna just på grund av "synnerligen ömmande omständigheter". "Nålsögat" har uppenbarligen varit ganska generöst. Gårdagens överenskommelse mellan Alliansen och Miljöpartiet innebär att vi trots detta faktum ytterligare luckrar upp EU:s mest generösa regler för asyl och uppehållstillstånd. Framöver ska det räcka med "särskilda skäl" för uppehållstillstånd för barn, vilket juridiskt betyder att det inte krävs särskilt mycket alls för att barn ska få stanna även om de saknar asylskäl. Och när barnen väl får uppehållstillstånd gäller det med automatik även för deras föräldrar. Betydelsen av asylprövningen urholkas därmed ytterligare.
Från moderat sida har vi varit tveksamma till denna uppluckring av reglerna för uppehållstillstånd, men hade vi låtit övriga partier (S, V, MP, C, FP och KD) bestämma finns det stor risk att "särskilda skäl" inte skulle bara skulle ha gällt barn utan även alla vuxna. Och då hade vi verkligen kunnat tala om närmast helt fri invandring till Sverige. Kompromissen med Miljöpartiet känns därför trots allt aningen bättre än alternativet. Men talet om "ordnad asylprövning" och att de som inte beviljas asyl eller uppehållstillstånd av andra skäl frivilligt ska lämna landet känns samtidigt allt mer som tomma ord utan betydelse eftersom de politiska signalerna pekar i helt annan riktning. Nu ska regeringen visserligen utreda närmare hur lagtexten ska formuleras och det är svårt att ha en alldeles bestämd åsikt om lagförslaget innan det ligger på bordet. Men jag känner inte alls någon entusiasm inför överenskommelsen.
Sverige toppar nytt globalt välståndsindex
2013-04-11
I dag meddelar Europaportalen att Sverige toppar ett nytt globalt välståndsindex. Social progress index, SPI, heter det nya måttet framtaget av bland annat professor Michael Porter vid Harvarduniversitetet i USA och omfattar fler än femtio indikatorer på allt från jämlikhet, miljö till kriminalitet.
Den första rapporten som rankar 50 länder, publiceras idag, och där hamnar Sverige på förstaplats som det mest socialt avancerade landet, före Storbritannien och Schweiz. I SPI-rapporten skriver man att "Sverige utmärker sig i att tillhandahålla byggstenar för människors liv och överträffar andra länder genom att ge möjligheter till människor att förbättra sin ställning i samhället".
Nedan de bästa länderna i rapporten. Obeservera dock att inga andra nordiska länder ingår i granskningen. Danmark, Norge och Finland brukar ju annars ofta konkurrera med Sverige i denna typ av undersökningar och hade de varit med hade de troligen också placerat sig högt upp på listan.
A-kassereglerna för förtroendevalda behöver förändras
2013-04-11
I går fanns en artikel i TCO-tidningen där bland annat jag själv kommenterar Socialförsäkringsutredningens arbete med en översyn av regelverket för a-kassa till förtroendevalda.
Saken gäller den som blir arbetslös och som tidigare vid sidan av sitt arbete haft politiska eller fackliga uppdrag där man fått ledigt från arbetet under tiden. När rätten till a-kassa beräknas enligt dagens regler så blir ersättningen vid arbetslöshet betydligt lägre än om man inte hade haft fackliga eller politiska uppdrag. Detta problem har varit känt i decennier, men ingen regering - vare sig Socialdemokratiska eller Alliansregeringar - har funnit någon väg matt lösa problemet. Själv har jag fört fram vissa tankar kring en rimlig lösning på problemet, där jag tycker att a-kassan ska baseras på den underliggande heltidslönen man hade haft om man inte haft några uppdrag, och att sedan a-kassan reduceras för den tid man som arbetslös eventuellt fortsätter att lägga på förtroendeuppdrag. Det vore den mest rättvisa lösningen för alla fackligt aktiva och alla deltidspolitiker ute i våra kommuner. Jag hoppas förståss att mitt förslag ska vinna gehör, eller att vi kan enas om något annat konstruktuvt förslag, och att vår utredning kommer att presentera ett förslag relativt snart.
Elevbesök i riksdagen
2013-04-10
I dag har jag tagit emot denna trevliga klass från Sven Erikssonsgymnasiet i Borås på en rundtur i riksdagen. Alltid lika kul att svara på elevernas frågor och berätta om vad vi gör på dagarna.
Sverige fjärde bästa landet i världen för pensionärer
2013-04-10
Natixis Global Asset Manegement är ett kapitalförvaltningsföretag med säte i USA som regelbundet rankar 150 länder efter hur bra det är att vara pensionär i dessa. Indexet inkluderar faktorer som hälsorelaterade kostnader, medellivslängd, inkomstskillnader, arbetslöshet och antalet unga arbetande i förhållande till äldre pensionärer. I den senaste rankingen kommer Sverige på fjärde plats av de 150 länderna. Före Sverige kommer endast Norge, Schweiz och Luxemburg.
Websiten Politikfakta.se har gjort denna illustration för att beskriva resultatet av rankingen:
Dags för REP-avdrag efter RUT och ROT?
2013-04-10
I senaste numret av tidningen Hantverkaren ägnas ett helt uppslag åt tanken att utvidga dagens dagens ROT- och RUT-avdrag till att även omfatta reparationstjänster. Jag motionerade ju om detta i höstas. Nedan den del av artikeln som handlar om mitt förslag och hur detta växte fram. Allt började faktiskt med min egen trasiga tvättmaskin...
Nya utbildningssatsningar i regeringens kommande vårbudget
2013-04-09
På dagens riksdagsgrupp berättade statsministern lite om de nya satsningarna som Alliansens partiledare presenterade tidigare idag inom ramen för den kommande ekonomiska vårpropositionen.
Fortsatt svag internationell konjunktur och fortsatt oro i omvärlden slår mot den svenska arbetsmarknaden, och regeringen prioriterar därför ytterligare satsningar på utbildning för att bekämpa arbetslösheten. I år och nästa år satsas tre miljarder kronor för att framförallt ge fler som saknar fullständigt gymnasium möjlighet till utbildning. Det är i dessa grupper som ungdomsarbetslösheten är som störst.
Totalt handlar det om 12 400 extra utbildningsplatser, 7 000 platser i yrkesvux, 3 000 praktikplatser, 1 000 utbildningsplatser inom arbetsmarknadspolitiken och 1 400 högskoleplatser inom ingenjörs- och sjuksköterskeutbildningar. Självklart är det extra kul att mitt eget ansvarsområde, utbildning, och då framförallt vuxenutbildning, får ta del av så stora satsningar.
Utöver utbildningssatsningarna görs också omfördelning av medel inom infrastrukturområdet som frigjorts genom lägre räntor på investeringar och underhåll. Det möjliggör att ytterligare 700 miljoner kronor kan satsas på drift och underhåll av järnväg under 2013.
Det är viktigt att konstatera att det är regeringens långvariga ekonomiska ansvarstagande som gör det möjligt med nya satsningar för att dämpa konjunkturnedgången och lägga grund för att förstärka konjunturuppgången som vi vet kommer förr eller senare.
Logiskt att misstänka tjänstefel bakom socialtjänsskandalen i Mark
2013-04-09
I dag kommer beskedet att den tidigare ordföranden i Socialnämnden (S) och fyra tjänstemän i Marks kommun har delgetts misstanke om tjänstefel i samband med att två fosterbarn omplacerades hösten 2009. Enligt media väntas åklagaren väcka åtal till hösten. Jag är inte förvånad över detta, med tanke på att socialnämndens beslut allvarligt har skadat de berörda barnen, kanske för hela livet. Det moraliska ansvaret kan ingen domstol i världen kompensera.
Detta är tyvärr bara en av flera skandaler inom socialförvaltningen i Mark föregående mandatperiod. Flera familjer har drabbats hårt av socialnämndens och socialförvaltningens godtyckliga och omfattande utredningar, där det efter lång tid visat sig att det inte fanns något att anmärka på. Men familjerna i fråga har drabbats svårt, både mänskligt och ekonomiskt. Sedan maktskiftet i kommunen 2010 försöker Alliansen reda upp kaoset inom socialförvaltningen. Men jag anser att de drabbade familjerna också i den mån det är möjligt måste gottgöras av kommunen.
Jag välkomnar en rättslig prövning av vilka krav man rimligen måste ställa innan en socialtjänst och socialnämnd drar igång en mycket omfattande utredning av en familj, en utredning som i förlängningen kan ödelägga både vuxnas och barns liv. Socialtjänsten måste givetvis alltid vara skyldig att utreda alla fall där ett barn misstänks fara illa. Men ska de allra mest långtgående åtgärderna verkligen kunna dras igång godtyckligt efter enbart lösa anklagelser från någon enskild person som kanske är i personlig konflikt med någon av föräldrarna? Rimligen borde det krävas en objektiv och grundlig rimlighetsbedömning innan man skickar en familj till ett utredningshem eller rent av i "förebyggande syfte" omhändertar eller flyttar barn medan utredning pågår. Det är ett minimikrav i ett rättssamhälle.
Arbetsförmedlare och jobbcoacher ska erbjuda stöd med kvalitet
2013-04-08
Under den gamla s-regeringen fick Arbetsförmedlingen ofta kritik för att man inte erbjöd kvalitet i stödet till de arbetslösa. Många upplevde att åtgärder innefattande en massa meningslösa saker som bara tog tid och inte ledde fram till ett nytt jobb. När jag blev invlad i riksdagen 2006 och fick plats i arbetsmarknadsutskottet var detta en av de saker vi arbetade med att förändra. Vi gjorde om hela Arbetsförmedlingens organisation, vi släppte in extrena aktörer och vi tog bort en del meningslösa åtgärder.
Liknande kritik kommer av och till när det gäller nuvarande åtgärder och program för arbetslösa, där arbetssökande bland annat upplever att vissa jobbcoacher erbjuder dålig hjälp och meningslösa åtgärder. Ett debattinlägg i Aftonbladet är ett exempel på att kritiken mot dagens åtgärder är i stort sett densamma som den som förekom före 2006, om än kanske i mindre omfattning.
Syftet med de kompletterande aktörerna (jobbcoacher mfl) är att förbättra matchningen och servicen till arbetssökande genom att tillföra nya kunskaper och nätverk. Det finns idag ett brett stöd för kompletterande aktörer i Sveriges riksdag. I de nöjdhetsmätningar man gör bland arbetssökande ser man också att de flesta faktiskt är nöjda med sina jobbcoacher, och jobbcoacherna lyckas totalt sett lika bra med att hjälpa arbetssökande till arbete som Arbetsförmedlingen själva. För vissa grupper av arbetssökande lyckas jobbcoacherna till och med lite bättre.
Det finns många seriösa aktörer som gör ett bra jobb och de ska vara kvar. Det är de oseriösa aktörerna som inte levererar kvalitet och innehåll för de arbetssökande som vi måste komma åt. Det är alltid kvalitet och effektivitet som ska stå i fokus, både när det gäller både när det gäller Arbetsförmedlingens och Jobbcoachernas insatser. Skattebetalarnas pengar ska alltid användas så effektivt som möjligt och SVT:s granskningar visar att så inte alltid varit fallet. Arbetsförmedlingen måste genomföra bättre upphandlingar, och det är bra att Arbetsförmedlingen skärpt kontrollerna av jobbcoacherna och också sagt upp avtalen med några av dem där man inte uppfyllt det som avtalats eller haft bristande kvalitet i verksamheten. Om man som arbetssökande upplever brister är det viktigt att man vänder sig till Arbetsförmedlingen och framför sina synpunkter. De måste få kunskap om eventuella missförhållanden för att kunna rätta till bristerna.
Den diskussion som gäller kostnader och vinster för de anlitade företagen leder lätt fel. Kostnaderna för kompletterande aktörer är inte högre än om Arbetsförmedlingen gör jobbet själva, och resultatet blir som sagt minst lika bra med kompletterande aktörer, ibland till och med bättre. Samtidigt kan man ju fundera över om upphandlingarna gjorts korrekt om företag kan göra vinster på 20-30%? Kan man ta ut så höga vinster måste man fråga sig om Arbetsförmedlingen ställt rätt krav på den kompletterande aktören och om modellen och nivån på ersättningarna är rätt? Detta måste Arbetsförmedlingen följa upp.
I grunden är det väl annars inte ett problem att jobbcoacherna går med vinst, lika lite som att andra välfärdsföretag eller friskolor gör det. Däremot är det ett problem om företag som går med vinst inte betalar skatt för denna vinst i Sverige utan för ut den till olika skatteparadis. Det är därför regeringen skräper skattelagstiftningen för alla företag som verkar i Sverige. De senaste åren har Sverige dessutom fått igenom ett stort antal skatteavtal och insynsavtal med olika tidigare skatteparadis, och Alliansregeringen har varit betydligt duktigare på detta än tidigare s-regering. Steg för steg minskar vi utrymmet för osund skatteplanering och ser till att allt mer beskattas i Sverige. Lägre svenska bolagsskatter underlättar detta, eftersom skillnaderna mot att skatta utomlands krymper.
Konflikten på Koreahalvön
2013-04-08
För varje dag ökar spänningen mellan Nord- och Sydkorea. Jag tänker tillbaka på mitt eget besök vid stilleståndslinjen mellan Nord och Syd den 13 september 2007. Nedan några bilder från besöket vid gränslinjen från bloggen samma dag, där jag också berättar lite om den komplexa situationen. Hela reseberättelsen från besöket i Sydkorea går att läsa här.
2007-09-13 Besök vid Nordkoreanska ”gränsen”...
och ett mycket kort besök i Nordkorea…
Här följer ett längre inlägg om dagens besök vid Nordkoreanska ”gränsen”, en intressant upplevelse.
Koreakriget pågick från 1950-53 men formellt sett råder inte fred mellan Nord- och Sydkorea, endast vapenstillestånd. Den militära närvaron längs stilleståndslinjen är omfattande från båda sidor. Vi åkte idag upp till ”gränsen” för att bland annat besöka den svenska observationsstyrkan som består av fem officerare. Sverige har tillsammans med Schweiz funnits på plats som observatörer sedan Koreakriget tog slut, dvs i 54 år, under namnet NNSC, Neutral Nations Supervisory Commission. Stilleståndslinjen omges av en 2 km bred demilitatriserad zon på båda sidor. Mitt i denna zon finns den svenska observationsstyrkan, samt ett område, Joint Security Area (Panmunjom) där de två länderna kan mötas för förhandlingar.
 
Här passerar vi på T´engil Bridge över den stora floden strax söder om gränsen. Här görs de första noggranna kontrollerna av alla besökare.
 
Framme vid den svenska campen som alltså ligger mitt i den demilitariserade zonen. Här bjöds vi på lunch och svenskt kaffe på ”Swedish Club” som väl närmast kan beskrivas som officersmässen. Nordkorea ligger bara ett par hundra meter bort.
 
Vi fick sedan en genomgång av läget i området av general Sture Theolin. Naturligtvis fick det också bli ett gruppfoto på den svenska delegationen vid skylten som visar avståndet till Stockholm som ju varierar lite beroende på om man åker väster eller österut, eller genar genom Sibirien…..
 
Här är vi framme vid Joint Security Area i Panmunjon. Mitt på gränslinjen ligger tre små hus där ländernas representanter kan träffas för diskussioner eller förhandlingar. På båda sidor om betonglinjen mellan husen som markerar gränsen finns vakttorn och soldater. Gränsen går alltså precis där gruset mellan de två blå husen skiftar färg. Det grå gruset hitom betonglinjen där soldaten står är alltså Sydkorea och den gulare sanden på bortre sidan är Nordkorea. Fotot är taget mot Nordkoreanska sidan, och den stora byggnaden är Nordkoreas administrativa högkvarter. NNSC disponerar ett av husen för sina förhandlingar, och vi fick tillåtelse att besöka denna byggnad. På fotot från insidan av byggnaden står jag i Nordkorea, dvs på den Nordkoreanska sidan av bordet och blir fotograferad från Sydkorea. Gränsen går mitt i bordsskivan längs bordet rakt genom huset. Varje hus har ingångar på båda kortsidorna så att de två ländernas delegationer kan komma in direkt från det egna territoriet.
 
Här syns fyra Sydkoreanska soldater som står uppställda i traditionell stridsställning redo att kasta sig över en angripare från andra sidan. Alla soldaterna bär mörka solglasögon för att eventuell fruktan inte skall synas i deras ögon (!). På det sista kortet ser man i fjärran den Nordkoreanska ”propagandabyn” som är obebodd och bara finns för att visa vilka fina hus man har i Nordkorea. Man sätter ibland ut dockor för att de skall se bebott ut, och tänder och släcker alla ljus samtidigt i hela byn varje dag. Tidigare fanns även en stark högtalare som ropade Nordkoreanska slagord över den demilitariserade zonen. Mitt i byn finns den 165 m hög flaggstång med den Nordkoreanska flaggan. Flaggstången är därmed något högre än den Sydkoreanska flaggstång som finns på andra sidan gränsen…..
Situationen vid stilleståndslinjen känns ganska absurd, nästan overklig. Samtidigt är detta vardagen, det förekommer fortfarande att flyktingar lyckas ta sig över gränsen till Syd, och faktiskt också någon gång åt andra hållet (!). Ännu mer absurt är det att det på den Nordkoreanska sidan finns en ekonomisk frizon, Gaesong, där Sydkoreanska företag har fabriker och där uteslutande Nordkoreaner arbetar! Fabriken ligger nära gränsen, och allt som tillverkas fraktas till Sydkorea. Just nu bråkar man om vad som skall stå på dessa produkter, Nordkorea tycker inte det skall stå "Made in South Korea" eftersom tillverkningen faktiskt skett i Nordkorea......
Nyligen öppnades järnvägen mellan Syd och Nord och en första omgång Sydkoreaner tilläts besöka släktingar i Norr. Många sydkoreaner har släktingar på andra sidan gränsen, och Sydkorea är en av de största biståndgivarna till Nordkorea. Med jämna mellanrum rullar karavaner av lastbilar lastade med ris över gränsen mot Norr för att lindra undernäringen bland befolkningen. I början av oktober skall nya fredsförhandlingar sätta igång, och vem vet, kanske blir det riktig fred och kanske återförening en dag?
Äntligen dags för utvärdering av vårdnadslagen
2013-04-08
Jag tillhör inte de riksdagsledamöter som år efter år lägger exakt samma motioner för att synas i motionsstatistiken. Nästan alla motioner är nya varje år. Men det finns ett undantag, en motion om nya vårdnadsregler
efter separation, som jag ända sedan 2008 lämnat in varje år tillsammans med en större grupp andra moderater.
I dag kom det glädjande beskedet att den nya vårdnadslagen, som trädde i kraft 2006, strax före Alliansens maktövertagande, äntligen ska utvärderas. Utvärderingen ska ske före valet 2014.
Sedan nya regler infördes 2006 om hur
skilda föräldrar ska dela vårdnaden
om barnen efter separation har antalet vårdnadstvister
i domstolarna nästan fördubblats.
Vi och andra kritiker anser att reglerna om att
föräldrarna ska få gemensam vårdnad
bara om de kan samarbeta i själva
verket uppmuntrar föräldrar att inte
komma överens. Lagen blir helt enkelt konfliktdrivande där den förälder som trappar upp konflikten kan tjäna på det genom att tilldömas enskild vårdnad. Vi anser att samarbetssvårigheter aldrig bör utgöra en grund för att tilldöma enskild vårdnad.
För egen del anser jag att det normala alltid måste vara delad vårdnad, om inte den ene föräldern är uppenbart olämplig. Vanliga samarbetsproblem eller att de separerade föräldrarna inte kommer överens ska aldrig kunna leda till enskild vårdnad. Barn behöver båda sina föräldrar, och det naturliga måste därför vara delad vårdnad och delat ansvar för de barn man satt till världen. Den förälder som utan anledning medvetet saboterar gemensam vårdnad borde snarare riskera att den andre föräldern tilldöms enskild vårdnad. Detta skulle sannolikt medverka till färre vårdnadstvister. I vår motion nämner vi också möjligheten att tillsätta en god man för barnet som kan lösa tvister rörande barnet om inte föräldrarna kommer överens. Jag hoppas översynen kommer att leda till förändring av lagen för barnens skull.
Varför tar inte de arbetslösa unga de jobb som finns?
2013-04-07
Aftonbladet överraskar igen, denna gång med en mycket seriös granskande artikel om ungdomsarbetslösheten i Blekinge. I Blekinge är ungdomsarbetslöheten officiellt över 25% (vilket lär innebära ungefär hälften som är arbetslösa "på riktigt" och inte bara söker extrajobb). Nästan 5,2% har varit arbetslösa i ett år, 1,2% har gått utan sysselsättning i två år. Hälften av alla unga i Blekinge med försörjningsstöd saknar arbete.
Samtidigt saknar Karlskrona kommun enligt artikeln 20 vikarier i barnomsorgen/förskolan och 100 vikarier i äldreomsorgen. Hemtjänstföretaget Gertrud Care i Karlskrona säger sig ha svårt att hitta personal till hemtjänsten. Vissa ungdomar tackar nej för att de inte vill arbeta för 105 kronor per timme (ca 18.500 kronor per månad i fast lön). Callcentret Call4u i Ronneby expanderar snabbt och skulle kunna anställa 100 personer till. Man erbjuder fasta jobb med en fast ingångslön på 18.000 kronor per månad, och därutöver provision för de som ägnar sig åt försäljning. Trots detta har man svårt att få ungdomar att söka de lediga jobben. Lite konstigt med tanke på att en officiella ungdomsarbetslösheten i Ronneby är hela 33%.
I Västsverige ser jag själv på nära håll hur situationen påminner om den i Blekinge. Det finns en hel del jobb för unga, exempelvis vikariat inom förskola och äldreomsorg i kommunerna. Ofta vikariat och tillfälliga anställningar förvisso, men så har vi säkert alla börjat vårt liv på arbetsmarknaden. Själv fick jag mitt första fasta jobb vid 25 års ålder. Fram tills dess försörjde jag mig på olika extrajobb, vikariat och tillfälliga anställningar, ofta flera jobb samtidigt. Under fyra år kombinerat med studier. Jag berättar mer om det här. Det viktiga är att skaffa sig arbetslivsarfarenhet, förutom givetvis att ha en egen inkomst.
Socialdemokraternas kongressbeslut att alltför tidigt sätta in arbetslösa ungdomar i arbetsmarknadsåtgärder skulle vara förödande för många unga. Många skulle fastna där i stället för att komma ut på arbetsmarknaden. Det viktigaste för en ung människa som gått ut gymnasiet är inte att hamna i en arbetsmarknadsåtgärd eller gå en arbetsmarknadsutbildning, utan att vara aktiv och söka jobb. De flesta som gått ut gymnasiet med godkända betyg och som verkligen vill ha ett jobb får enligt statistiken oftast detta inom tre månader.
Socialdemokraternas politik får ytterligare kritik från oväntat håll
2013-04-06
Aftonbladet må traditionellt vara en riktigt röd tidning, men Lena Mellin är en av de mest frispråkiga journalister jag vet. Hon slår stenhårt åt alla håll, ofta mot Alliansen, men även mot Socialdemokraterna. I går hade hon denna krönika i Aftonbladet där hon ger en svidande kritik mot Socialdemokraternas beslut om i princip vinstförbud inom välfärden och i praktiken kommunalt veto mot friskolor. Ett utdrag ur artikeln:
"I Socialdemokraternas Sverige ska det inte vara möjligt att driva ett vårdföretag utan kommunens välsignelse, i alla fall inte om det ska gå runt på skattepengar och samma avgifter som i det kommunala systemet. Kommunen ska också kunna kräva att det bara är ”non profit”-företag (inte vinst) som utför vårdtjänsterna.
I Socialdemokraternas önskesamhälle ska det inte heller vara möjligt att starta en friskola utan att kommunen sagt ja. I praktiken ges kommunen vetorätt mot konkurrenter till den egna verksamheten.
Man kan givetvis vara emot vinster, det är en fullt hederlig ståndpunkt. Men kan man vara emot vinster i vissa delar av näringslivet och inte andra?
Uppenbarligen. Det är i alla fall den ståndpunkt som Socialdemokraterna intagit. Det finns massor av företag som säljer tjänster till den kommunala, landstingskommunala eller statliga sektorn. Byggjätten NCC är ett av dem. Förra året gjorde NCC Construction som bland annat bygger skolor, sjukhus, sportarenor, bostäder, vägar, järnvägar och kraftverk en vinst efter skatt på 801 miljoner kronor. NCC Roads är ett annat bolag i samma koncern. De tillverkar vägbeläggningar och utför vägunderhåll. Deras vinst under förra året var 413 miljoner efter skatt. Mycket litet av den summan kom från någon annan källa än skatter. Men här på S-kongressen i Göteborg är det ingen som ifrågasatt att de gör vinst.
De kvinnodominerade Carema Care och Carema sjukvård och bemanning ägs av Ambea AB som kan vara hur läskigt som helst, det har jag ingen aning om. Men skär vårdguld med täljkniv gör de inte. Enligt senaste årsredovisningen på Bolagsinfo var förlusten 230 miljoner på mindre än ett år. Även de bolagen betalas till största delen med skattepengar. Det borde vara besvärande för Socialdemokraterna att de har så olika syn på bolagsvinster beroende på vad företagen sysslar med."
Lena Mellin avslutar med denna salva mot Socialdemokraterna:
"Socialdemokraterna gillar rot- men inte rut-avdrag. Samma ambivalenta inställning till den mans- respektive kvinnodominerade arbetsmarknaden återspeglas i synen på vinster i företag som drivs med skattepengar. Manliga vinster, inget snack. Kvinnliga vinster, en väldig massa motstånd. Hur rimmar det med att vara ett feministiskt parti?"
Den sista frågan tror jag kommer att förfälja Socialdemokraterna ända fram till valdagen 2013. Och min personliga tro är att man förlorade 2014 års val i och med gårdagens beslut. Väljarna lär knappast uppskatta att Socialdemokraterna väljer att sätta kommunpolitikers makt framför människors möjligheter att välja den skola, vård och omsorg som passar de egna behoven bäst. Socialdemokraternas beslut innebär samtidigt otrygghet kring för alla medarbetare som jobbar inom privata alternativ i skola, vård och omsorg runtom i landet. Förslagen från (S) är en ansvarslös politik som hotar både jobb, företagande och mångfald.
Sossar på villovägar utan kompass
2013-04-05
Efter att ha följt sossarnas diskussioner om vinster i välfärden måste jag ställa sex frågor till Stefan Löfvén:
1. Hur ska ditt storstilade linjetal i går om vikten av valfrihet för människor kunna bli verklighet om ni samtidigt inför kommunal vetorätt mot alla alternativ?
2. Tror du att en kommunpolitiker kan motstå frestelsen att använda denna vetorätt mot all verksamhet som konkurrerar med kommunens egna?
3. Har du läst utvärderingarna som visar att kommuner med friskolor också har bättre resultat i de kommunala skolorna? Om du har läst detta - varför vill du i så fall stoppa friskolorna?
4. Vet du att det är en myt att välfärdsföretag drivs av stora koncerner och ägs av riskkapitalbolag? Över 10 000 av totalt 11.000 välfärdsföretag har färre än 20 anställda.
5. Varför är det ett problem om privata företag tjänar pengar om de ger en bra service till invånarna? Är inte kvalitén det viktigaste?
6. Känns det bättre för dig och ditt parti om välfärdsföretag går med förlust?
Hård kritik mot Socialdemokraternas politik för unga
2013-04-05
Kritiken i media växer mot effekterna av Socialdemokraternas samlade politik när det gäller ungdomsarbetslösheten.
I Expressen idag finns en mycket läsvärd ledare som inleds med orden "När Socialdemokraterna spelar politisk teater får ungdomarna betala priset". Bland annat skriver man ungefär detsamma som Lena Mellin i Aftonbladet (föregående blogginlägg):
"Forskningen visar relativt entydigt att jobbsökande faktiskt är det effektivaste sättet för ungdomar att hitta ett jobb.
Som grupp betraktat har de nämligen inte speciellt svårt att finna arbete. De har färska utbildningar och är beredda att flytta dit jobben finns. I regel är de därför arbetslösa under kortare perioder än andra grupper på arbetsmarknaden.
Det betyder inte att ungdomsarbetslöshet inte är ett bekymmer. Men de stora problemen är koncentrerade till mindre grupper: ungdomar som inte gått gymnasiet samt utrikes födda, speciellt de nyanlända. De stora resurserna borde naturligtvis riktas specifikt mot dem. Övriga bör inledningsvis i stället förmås - eller få hjälp - att söka arbete. Men det föreslår alltså inte Socialdemokraterna. De vill i stället att alla arbetslösa ungdomar efter en kort tid ska sättas utbildning eller praktik, vilket enligt Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering minskar chansen till ett snabbt jobb."
"Sammanfattningsvis: till en kostnad av sju miljarder kronor per år föreslår Socialdemokratiska arbetarepartiet en politik som kommer att göra det svårare för ungdomar att hitta just arbete."
Borås Tidnings ledarredaktion riktar in sin kritik främst mot de djupt orättvisa förslaget att erbjuda arbetslösa ungdomar rätten att läsa klart gymnasieskolan samtidigt som man, till skillnad mot sina klasskamrater, får ekonomisk försörjning från samhället:
"SSU tvingade fram en halvering av åtgärdskarensen vid ungas arbetslöshet. Det ska räcka med 90 dagars inskrivning på arbetsförmedlingen för att staten ska lägga livet till rätta med jobb, praktik eller utbildning. En gång stred Socialdemokraterna för att den som var ”begåvad men fattig” skulle få en chans. Den tiden känns väldigt avlägsen idag.
Det är bra att alla får en andra chans, och är viktigt att inga dörrar stängs inför framtiden för den som har viljan att komma igen. Men precis som med förslaget om utbildningskontrakt utmanar s-förslaget nyttan av eget ansvarstagande och ambitioner. Den som pluggar hårt och väljer en högre utbildning som bekostas med lån och extrajobb på fritiden, vet nu att det kunde ha räckt med att spela tv-spel i 90 dagar för få allt gratis."
De flesta arbetslösa ungdomar får jobb inom tre månader
2013-04-05
Det är välgörande att ungdomsarbetslösheten nu debatteras grundligt. I dag har Aftonbladet en stor artikel om ungdomsarbetslösheten där man konstaterar att 157.000 unga saknar jobb. Fast man skriver faktiskt också ärligt att av dessa är det 82.000 som är studerande som söker extrajobb. Lena Mellin skriver i en fördjupande artikel att ungdomsarbetslösheten överdrivs kraftigt i debatten:
"På pappret är 26,4 procent av alla under 25 utan jobb. Det är en missvisande siffra eftersom där ingår en förfärlig massa heltidsstuderande som söker helg- och kvällsjobb. De letar jobb för att slippa ta ännu högre studielån.
Enligt fackförbundet Unionen, som klistrat upp affischer i S-kongressens lokaler här i Göteborg, ligger den verkliga siffran på ungefär sju procent. Arbetsförmedlingens statistiker brukar lägga sig lite högre, men fortfarande under tio procent.
Men sifferexercisen är ganska ointressant. De flesta unga arbetslösa får jobb redan inom tre månader och tar sig vidare genom livet utan problem."
Därefter går Lena Mellin in på det besvärligaste problemet, nämligen de långtidsarbetslösa unga, de 4.398 personer under 25 år som varit arbetslösa mer än två år. Av de 157.000 arbetslösa ungdomarna (där alltså de flesta får jobb inom tre månader) utgör denna grupp givetvis en försvinnande liten del. Men samtidigt är det en grupp som det är mycket svårt att få i arbete. Lena Mellin konstaterar att dessa ofta är lågutbildade från utsatta regioner som inte vill flytta dit jobben finns, men också ungdomar födda utomlands och andra grupper med "svaga nätverk". Hon räknar också upp ett antal åtgärder regeringen gjort för att få dessa grupper i arbete, men konstaterar att gruppen långtidsarbetslösa ungdomar ändå har växt. Hon konstaterar också att ingen heller vet om Socialdemokraternas nya utspel skulle ha någon effekt för dessa grupper.
Jag kan bara instämma. Detta är en mycket svår grupp att hjälpa, jag vet, för jag har träffat ett antal av dem. Det är ofta ungdomar som helt tappat motivationen och tron på samhället och som har större problem än många nog kan föreställa sig. En del har drogproblem, andra svåra psykiska problem, andra har skolkat sig igenom grundskolan eller hoppat av gymnasiet, alternativt fastnat på det individuella programmet utan att komma vidare. Många har en trasslig uppväxt, och har tidigt börjat missköta skolan, och skolan tog på den tiden i sin tur inte tag i problemen i tid. Den som tror att det räcker med att bara erbjuda praktikplatser för dessa ungdomar har inte tillräcklig kunskap. Många av dem klarar inte ens att gå upp på morgonen eller att sköta sin egen vardag. Att erbjuda dem gymnasieutbildning mot ersättning som Socialdemokraterna vill är inte heller någon framkomlig väg. Många av ungdomarna har inte ens betyg från grundskolan och kan inte börja en vanlig gymnasieutbildning. Dessutom saknar de all motivation att studera. Att hjälpa dessa ungdomar till arbete är en större och besvärligare utmaning än de flesta inser.
Det positiva budskapet när det gäller ungdomsarbetslösheten är att de allra flesta ungdomar får jobb inom tre månader. Detta nämns alltför sällan i debatten. För denna stora grupp ungdomar är inte ungdomsarbetslösheten något stort samhällsproblem.
SCB krossar myten om den höga svenska ungdomsarbetslösheten
2013-04-04
Idag presenterar SCB en intressant rapport om ungdomsarbetslösheten i Sverige jämfört med några andra länder.
SCB skriver bland annat att 2007 valde Sverige att gå över till redovisa antalet och andelen arbetslösa enligt International Labour Organizations (ILO) konvention för arbetsmarknadsstatistiken och i enlighet med Eurostats regelverk. Den nya definitionen i AKU innebar bland annat att heltidsstuderande som söker jobb kom att räknas in i gruppen arbetslösa. Konsekvensen blev att den svenska ungdomsarbetslösheten framstod som mycket högre än tidigare, och dessutom högre än i flera andra länder.
SCB konstaterar bland annat att den höga ungdomsarbetslösheten i Sverige främst beror på mycket hög arbetslöshet i åldrarna 15-19 år, där hela 35% är "arbetslösa". Men i dessa åldrar går ju normalt 99% av eleverna i grundskola eller gymnasium och har egentligen sin försörjning hemifrån. De flesta "arbetslösa"i dessa åldrar är ungdomar som söker extrajobb och 35% av dem som gör det får inget sådant. Därav den mycket höga "arbetslösheten" i denna åldergrupp. I åldersgruppen 25-29 år är däremot arbetslösheten ungefär 8%, alltså till och med aningen lägre än för arbetsmarknaden som helhet.
SCB krossar också definitivt myten om 25% ungdomsarbetslöshet. "Dessutom finns en vanlig missuppfattning om hur arbetslöshetsmåttet ska tolkas; att en ungdomsarbetslöshet på cirka 25 procent innebär att var fjärde ungdom är arbetslös. Det stämmer inte. Den korrekta tolkningen är istället att en fjärdedel av arbetskraften (där ingår sysselsatta och arbetslösa) är arbetslös. 2011 tillhörde drygt hälften av ungdomarna i Sverige arbetskraften, resten var till exempel studerande som inte efterfrågade arbete. Om vi räknar de arbetslösa ungdomarnas andel av hela den unga befolkningen i Sverige var den cirka 12 procent år 2011, alltså var drygt var tionde ungdom arbetslös.", Skriver alltså SCB.
SCB konstaterar också att skillnader i ungdomsarbetslöshet jämfört med Tyskland och Österrike kan förklaras av att lärlingar i dessa länder som får lön klassificeras som sysselsatta. Det påverkar arbetslöshetstalet på två sätt; dels genom att lärlingar inte kan klassificeras som arbetslösa även om de söker jobb, dels genom att fler sysselsatta gör att det relativa arbetslöshetstalet sjunker. I Tyskland och Österrike är nästan en fjärdedel av alla studerande i åldersgruppen 15-24 år lärlingar. En annan sak som påverkar är hur många månader om året som studiemedel utbetalas. I Danmark får studenter studiemedel på sommaren vilket minskar incitamenten att söka jobb, och då registreras inte heller studenterna som arbetssökande.
Jag kan bara konstatera att SCB definitivt krossat myten om den höga svenska ungdomsarbetslösheten. Jag har tidigare sagt att den verkliga ungdomsarbetslösheten i Sverige ligger runt 10% och det bekräftas nu även av SCB. Medias och den politiska oppositionens beskrivning att 25% av alla svenska ungdomar är arbetslösa saknar helt relevans. Det är helt enkelt inte korrekt.
Löfvén kommer kanske kunna hålla sitt löfte - men till vilket pris?
2013-04-04
I går lovade ju Stefan Löfvén att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i Europa - visserligen först år 2020 - om Socialdemokraterna vinner valet 2014. Ett ganska ofarligt löfte. Ungefär som att ställa ut löften om den globala temperaturen år 2050. Ingen kommer ju att kunna ställa Löfvén till svars för löftesbrott inom överskådlig tid.
Det kan ju däremot vara värt att påminna Löfvén om att Sverige låg på en föga smickrande 14:e plats i EU när Alliansen tog över regeringsmakten från Socialdemokraterna 2006. Idag har Sverige avancerat till en 9:e plats i EU.
Problemet är väl främst hur Stefan Löfvén ska kunna uppfylla sitt löfte. Om Löfvén genomför de utlovade 30 miljarderna i skattehöjningar på företagande, arbete, energi och transporter som han vill gå till val på lär arbetslösheten öka i stället för att minska. Det är ganska givet att om gör det dyrare att anställa, dyrare att transportera varor, dyrare att köpa el och bränsle och dyrare att driva företag så blir det färre jobb. Då tvingas Socialdemokraterna ta till gamla väl beprövade metoder som användes fram till 2006 då Alliansen tog över. Den främsta metoden var på den tiden att förtidspensionera bort de arbetslösa för att snygga till statistiken. Före valet 2006 försvann 140 personer om dagen från arbetsmarknaden in i förtidspension! Öven en halv miljon människor fanns i förtidspension när Alliansen tog över! Det gjorde att s-regeringen kunde visa en lägre arbetslöshet än den verkliga. Om man upprepar denna metod efter 2014 ökar utanförskapet och statsfinanserna urholkas. Då tvingas man höja skatterna ytterligare, varvid arbetslösheten ökar ännu mer, och ännu fler måste pensioneras bort från arbetsmarknaden för att hålla statistiken fin. Och det höjer kostnaderna för staten ytterligare - med nya skattehöjningar som följd. Sverige kommer in i en ond cirkel, där fin arbetslöshetsstatistik är det övergripnade målet och där statsfinanserna urholkas samtidigt som allt färre förvärvsarbetande måste försörja allt fler i utanförskap. För att lägga lök på laxen så kommer givetvis V och MP att kräva ännu större skattehöjningar än S för att stödja en s-regering. Det skapar en ännu större risk för en negativ utveckling för Sverige.
Så Stefan Löfvén kommer kanske att kunna uppfylla sitt löfte. Men Svenska folket kommer i så fall att få betala ett mycket, mycket högt pris.
Öppet brev till kommunstyrelsens ordförande i Borås
2013-04-03
Alliansregeringens satsning på nya karriärvägar för lärare är en av flera åtgärder för att öka läraryrkets attraktionskraft och premiera duktiga lärare, men också ett sätt att markera att lärarna har en central roll för att lyfta den svenska skolan. Jag har därför idag skickat nedanstående öppna brev till kommunstyrelsens ordförande i Borås,
Ulf Olsson, där jag uppmanar Borås Stad att söka det speciella statsbidrag som regeringen avsatt för nya karriärvägar för duktiga lärare.
Öppet brev till Ulf Olsson, kommunstyrelseordförande i Borås Stad
Hej Ulf!
Den 23 februari fattade regeringen beslut om att införa ett statsbidrag för två nya karriärtjänster - förstelärare och
lektor. Moderaterna och Alliansen anser läraren vara den enskilt viktigaste faktorn för skolans och elevernas resultat.
Därför ska lärare kunna belönas och ges möjlighet till karriärvägar.
Staten avsätter 880 miljoner kronor per år för att kommunerna och andra skolhuvudmän ska anställa dessa kvalificerade
lärare. För Borås Stad innebär detta att man kan ansöka om ett statsbidrag på 1,7 miljoner för andra halvåret 2013.
Statsbidraget för 2013 gäller alltså för höstterminen och jag vill med detta öppna brev uppmärksamma kommunledningen
i Borås Stad på att sista ansökningsdag för bidrag för 2013 är den 17 april. Bidraget kommer sedan att utbetalas under
december.
I ett initiativärende i kommunstyrelsen den 4 mars föreslog Alliansen i Borås att Borås Stad ska ansöka om dessa pengar.
Jag kan bara instämma i detta, och hoppas och tror att du som ordförande för kommunstyrelsen tar de kontakter som
behövs för att tillse att Borås Stad inte missar denna möjlighet att tillskapa nya karriärtjänster för Borås Stads duktiga
lärare.
Med vänlig hälsning
Jan Ericson (M)
riksdagsledamot utbildningsutskottet
Frågan om surrogatmödraskap bör hanteras med stor eftertanke
2013-04-03
Den 28 februari ifrågasatte jag om surrogatmödraskap ska tillåtas, alltså frågan om man ska kunna anlita en kvinna som bär och föder någon annans barn. Bland annat funderade jag över vad som händer om surrogatmamman eller de som är tänkta att bli barnets framtida föräldrar ångrar sig? Eller om båda parter ångrar sig? Vad händer då med barnet?
I går kunde man läsa denna tankeväckande nyhet på SVT TextTV. Den pekar på ännu ett problem. Vad händer om surrogatmamman dör under graviditeten? Att bära och föda ett barn är inte riskfritt, och om surrogatmamman dör och efterlämnar en egen familj och egna barn, är det verkligen försvarbart? Jag tycker frågetecknen blir allt fler när det gäller surrogatmödraskap.
Ointresserad polis utreder inte ens uppenbara spaningsuppslag
2013-04-02
Den svenska polisen är kanske den myndighet som fått störst resurstillskott de senaste åren. Alliansen har storsatsat på fler poliser och förhoppningen var ju att det också skulle leda till fler uppklarade brott. Men ointresset från polisen att utreda mindre brott är skrämmande. Och nu har jag sett det på nära håll.
Den 19 mars upptäckte vi att katalysatorn på vår bil var stulen efter en natts parkering vid Statoil i Hällingsjö. Någon hade klippt bort katalysatorn under bilen(!). Ett minst sagt udda brott, men på bilverkstaden sa man att man hört om flera sådana stölder den senaste tiden, troligen vill förövarna komma åt en ädelmetall inne i katalysatorn.
Vi polisanmälde det hela och tipsade också polisen om att Statoils personal själva trodde att deras kameraövervakning av bensinstationen nattetid eventuellt kunde visa vem
förövaren var. Detta tips är också noterat av polisen i polisanmälan.
Av nyfikenhet ringde jag idag polisen, och efter nära 15 minuter i telefonkö fick jag beskedet att ärendet avskrevs "utan spaningsuppslag" den 20/3. Alltså redan dagen efter polisanmälan.
Och ingen verkar ens ha kontaktat Statoil för att se på övervakningsfilmen.
De ansvariga för stölden, som kanske satt detta i system, och kanske har fler brott på sitt samvete, kan lugnt jobba vidare. Polisen bryr sig helt enkelt inte. Min egen besvikelse är stor. Ingen regering har i modern tid gjort en så stor satsning på polisen som Alliansregeringen gjort. Trots detta verkar det finnas ett kompakt ointresse från polisens sida att ens undersöka de spaningsuppslag som faktiskt finns. Mitt eget förtroende för polisen föll nu ytterligare en bit och ligger i botten. Vad gör polisen med alla sina resurser och sina åtskilliga tusen nya polistjänster?
Utlovade "rödgröna" skolsatsningar i Borås ett tomt löfte
2013-04-01
I lördags hade jag ett debattinlägg i Borås Tidning tillsammans med Dennis Jernkrook från MUF i Södra Älvsborg. I artikeln ifrågasätter vi återigen de "rödgrönas" tomma vallöfte om satsningar på skolan i Borås. Trots stora överskott i den kommunala ekonomin, över 200 miljoner kronor 2012, så fortsätter man skära ned på skolan. Och till råga på allt skyller man nedskärningarna på regeringen.
De rödgrönas hantering av skolan i Borås förtjänar mer uppmärksamhet, inte minst med tanke på att just satsningar på skolan var ett av deras viktigaste vallöften före valet 2010. Som moderat och aktiv i riksdagen med utbildningsfrågor kommer jag att fortsätta min kritiska bevakning av de rödgrönas hantering av Borås skolor.
Debattinlägg i GT/Expressen i går
2013-04-01
(Klicka på bilden för läsbar storlek)
|
