Inte bara riksmedia och lokala media har uppmärksammat Företagarnas utnämning av mig till Alliansens mest företagsvänliga riksdagsledamot, utan även många ekonomi- och facktidningar och olika nättidningar. Här två exempel på artiklar (Borås Tidning respektive Markbladet):
2009-06-29 Kommentar från Företagarna i Västra Götaland
Företagarna i Västra Götaland kommenterar min utmärkelse som Alliansens mest företagsvänliga riksdagsledamot på sin lokala hemsida. Visst stämmer det att jag försöker delta i lokala företagsaktiviteter så ofta jag har möjlighet, och det är faktiskt så att många av de förslag jag på olika sätt fört fram i riksdagen under året från början växt fram vid verkliga samtal med småförtagare av kött och blod.
2009-06-29 "Han är bäst i riksdagen"
Även Dagens Industri uppmärksammar med denna rubrik att jag är Alliansens (och även riksdagens) flitigaste när det gäller företagarinitiativ. Lite extra kul är det att läsa läsarnas kommentarer till artikeln!
2009-06-29 Mediaintresse...
Många riksmedia uppmärksammar Företagarnas utmärkelse (TT, DN, SvD, Sveriges Radio, Borås Tidning, Göteborgs-Posten mfl), och flera av dem konstaterar att jag haft absolut flest initiativ av alla granskade riksdagsledamöter, och betydligt fler än de främsta inom oppositionen, varför man i artiklar hastigt och lustigt utser mig inte bara till Alliansens utan hela Riksdagens mest företagsvänliga ledamot. Nåja, det får väl vara hur det vill med den saken, men det är förståss kul att läsa alla positiva kommentarer!
2009-06-28 Jag är Alliansens mest företagsvänliga riksdagsledamot!
Organisationen Företagarna har i sin årliga ranking utsett mig till Allianspartiernas mest företagsvänliga riksdagsledamot.
Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag är väldigt stolt och glad över denna utmärkelse, eftersom jag alltid sett företagandet som en av de viktigaste grundstenarna i ett bra samhälle. Anledningen är enkel. Alla politiker har förslag och idéer till förbättringar av samhället, men skall man kunna åstadkomma allt det man vill så krävs det fler och starkare företag som anställer, och inte minst glada företagare som tycker företagandet är roligt och som inte upplever sig motarbetade av politikerna. Utan företag inga jobb, utan jobb inga skatteintäkter som kan användas till välfärd och andra viktiga samhällsuppgifter. Konstigare än så är det egentligen inte! I den här filmen berättar jag mer om varför jag tycker företagsfrågorna är så viktiga för Sverige.
Många av mina initiativ handlar om konkreta regelförenklingar, översyn av regler kring tillstånd, kontroller och miljötillsyn. Sådant som direkt påverkar den enskilde företagarens vardag. Onödigt krångel och byråkrati kostar onödigt mycket tid och pengar och gör det dessutom lite tråkigare att vara småföretagare. Jag har också föreslagit en genomgripande analys av sjuklöneansvarets effekter för småföretagen, och lagt en del förslag inom skatteområdet och energiområdet.
Jag har fått frågan om vilket av mina initiativ som jag tycker är enskilt viktigast för småföretagandet. En mycket svår fråga! Men om jag skall nämna något så får det nog bli frågan om osund konkurrens från offentlig sektor. Alla politiker säger att de vill ha ett bra företagsklimat och starka växande företag som anställer fler. Det minsta vi då kan göra är att se till att vi inte som politiker aktivt motarbetar privata företag genom att konkurrera ut dem med skattefinansierad verksamhet. Detta är dessutom en fråga som vi som politiker råder över och direkt kan påverka genom våra egna beslut.
Mitt stora intresse för företagande hänger mycket ihop med mitt tidigare arbete som jurist på en av de stora affärsbankerna. Jag arbetade mycket med företagsfrågor, allt från generationsskiftesplanering till skatter, kreditgivning och juridik under mina år på banken, och fick väldigt bra insyn i företagandets villkor. Dessa kunskaper är mycet värdefulla att ha med sig som riksdagsledamot.
Jag tackar så väldigt mycket för utmärkelsen!
Jag vill också passa på att tacka alla de som redan hört av sig under dagen och gratulerat sedan Företagarnas och mitt eget pressmeddelande gick ut. Det är givetvis en mycket trevlig uppmärksamhet och uppmuntrar till fortsatt arbete för ett bra företagsklimat i Sjuhärad och i Sverige.
Jan Ericson (M) är Alliansens mest företagsvänliga riksdagsledamot
Organisationen Företagarna har i sin årliga ranking utsett Jan Ericson (M) till Allianspartiernas mest företagsvänliga riksdagsledamot. Resultatet presenterades i Almedalen idag.
"Jag är naturligtvis väldigt stolt och glad över denna utmärkelse, eftersom jag alltid sett företagandet som en av de viktigaste grundstenarna i ett bra samhälle. Utan företag inga jobb, och utan jobb inga skatteintäkter som kan användas till välfärd och andra viktiga samhällsuppgifter." säger Jan Ericson.
"Jag har fått frågan om vilket av alla mina initiativ som jag tycker är enskilt viktigast för småföretagandet. Måste jag välja något får det nog bli frågan om osund konkurrens från offentlig sektor. Alla politiker säger att de vill ha ett bra företagsklimat och starka växande företag som anställer fler. Det minsta vi då kan göra är att se till att vi inte som politiker aktivt motarbetar privata företag genom att konkurrera ut dem med skattefinansierad verksamhet. Detta är dessutom en fråga som vi som politiker råder över och direkt kan påverka genom våra egna beslut." fortsätter Ericson.
Utförligare kommentarer finns på Jan Ericsons blogg idag, http://www.ericsoniubbhult.se. Han nås även på mobiltelefon 073-9558919 för ytterligare kommentarer.
2009-06-27 Ekonomer i hätsk debatt om klimathotet
Nu börjar ekonomerna träta på allvar om klimathotet. "Hotet om global uppvärmning är överdrivet och varningarna från FN:s klimatpanel ska inte tas som sanning" skrev de två kända ekonomerna Nils Lundgren (fd chefsekonom Nordea, ledare för Junilistan och fd EU-parlamentariker) och Marian Radetzki (professor i ekonomi med specialitet energi och råvarumarknader) i en artikel i Dagens Nyheter i tisdags.
Dagen efter fick de svar av två andra välmeriterade ekonomer, Stefan Fölster (chefsekonom hos Svensk Näringsliv) och Klas Eklund (fd chefsekonom hos min tidigare arbetgivare, banken SEB).
I sitt svar skriver de att "Den globala uppvärmningen är ett verkligt problem – inte något påhitt av klimatforskare".
Och därmed var lavinen i gång. Ytterligare ekonomer och olika företrädare för näringslivet har gjort nya hätska inspel i klimatdebatten i DN hela veckan, delvis med lite nya infallsvinklar. Det är intressant. Äntligen kommer debatten igång om klimatfrågan, både bland vetenskapsmän, ekonomer och politiker. Det är precis vad som har saknats tidigare!
2009-06-26 Dagens klimatfundering
Film 1/5 om Global Warming
Jag presenterade ju en film från Youtube om klimatfrågan igår, som handlade om havsnivåernas påverkan av befarade klimatförändringar. Den var film nummer fyra i en serie av fem. Nu har jag fått tag på övriga fyra filmer i samma serie, som jag tänkte presentera efterhand. Filmerna är gjorda för att spridas, så upphovsrätten är inget bekymmer....
I filmerna, som presenterades i mars 2007, framförs kritiska synpunkter från klimatforskare och vetenskapsmän inom olika specialiteter. De har alla kritiska tankar kring delar av de rådande klimatteorierna, dels kring koldioxidens betydelse för klimatförändringarna, dels kring vilka effekter ett varmare klimat eventuellt skulle kunna få. Mycket handlar om i vilken mån människan verkligen råder över klimatet, och hur stora kostnader som är motiverade för att, kanske helt förgäves, försöka stoppa en klimatförändring. Även om jag kanske inte köper allt som sägs tycker jag definitivt att filmerna är tänkvärda. Filmerna är mellan 6 och 10 minuter långa, men det är värt besväret att se dem till slut. Den första filmen nedan har hittills setts av nära 400.000 personer!
2008-06-25 En riktig blåsning!
Så står det då klart att Piratpartiet väljer att ingå i den Gröna gruppen i EU-parlamentet. Det innebär alltså att en röst för Piratpartiets liberala linje om fri fildelning också blev en röst för de europeiska Miljöpartiernas extrema klimatsocialism. Undrar hur många av Piratpartiets väljare som räknade med detta? En riktig blåsning skulle man kunna säga.
Eftersom vi nu vet att en del unga moderatsympatisörer röstade på Piratpartiet känns det i dag ännu värre att konstatera att Moderaterna inte sågs som ett alternativ för en modern internetpolitik som kombinerar en skälig upphovsrätt med rättssäkerhet på nätet, och att vi därför drev dessa väljare i en helt annan politisk riktning. Å andra sidan har vi allt att vinna inför valet 2010 - de moderata sympatisörerna som valde Piratpartiet i EU-valet lär knappast vara intresserade av att medverka till att stödja Miljöpartiet i riksdagen. Men skall vi moderater lyckas locka tillbaka dessa väljare är det nu viktigare än någonsin att vi blir tydligare och mer pedagogiska i alla frågor som rör integriteten. Vi borde också bli ledande i den politiska debatten om frihet och ansvar på internet!
Tillägg: I kväll kom ytterligare en bekräftelse på detta moderata dilemma. Novus senaste opinonsmätning avviker visserligen lite väl mycket från de andra två stora mätningar som nyligen presenterats (SCB och SIFO) för att jag riktigt skall lita på siffrorna. Men Moderaterna backar rejält, och det är inte oppositionen som får moderaternas röster utan Folkpartiet - och Piratpartiet! Att Folkpartiet får en försenad "Marit Paulsson-effekt" från EU-valet kan jag leva med, men att Piratpartiet tar moderata röster känns väldigt onödigt.
2009-06-25 Dagens klimatfråga
Håller Maldiverna verkligen på att översvämmas?
I Svenska dagbladet den 15 juni finns en nyhetsartikel
som handlar om Maldiverna. I artikeln målas en hotfull bild upp där Maldiverna hotas att helt dränkas när havsnivån stiger (öarnas högsta punkt ligger bara 1,8 meter över havet). I artikeln påstås bland annat att
"Om forskarnas prognoser slår in kommer havsnivån att stiga mellan en och åtta meter inom hundra år. Det skulle dränka Maldivernas 1200 flacka korallöar." Detta är nog det mest oseriösa påstående jag läst i klimatfrågan, och det säger inte lite! IPCC, FN:s klimatpanel, hotar med en havsytehöjning på 30-40 cm på 100 år. Forskarna tror inte alls på någon havsytehöjning på 8 meter. Om det hade varit ett påstående i ett debattinlägg i SvD hade det varit en sak, men nu är det en nyhetsartikel!
Än mer intressant är det att se nedanstående film från Youtube (en av de få kanaler som de mer sansade forskarna kan
använda för att få ut sina budskap i klimatdebatten). I filmen möter vi bland annat den svenske professorn och forskaren Nils-Axel Mörner från Stockholms Universitet, som tidigare ansvarade för kommissionen för Havsnivåförändringar, och är en av världens främsta experter på havsnivåer. I filmen besöker han Maldiverna och visar på plats att havsytan inte alls stiger, utan tvärtom har sjunkit med ca 30 cm de senast 30 åren. I filmen beskriver han den sannolika förklaringen: När havstemperaturen stiger ökar avdunstningen, och molnen för vattenångan in över land i form av nederbörd och "flyttar" därmed vattnet till andra delar av jorden! (Intressant är att även satellitmätningar och tidvattenmätningar visar att havsytan inte stigit).
I filmen finns också ett inslag med forskaren Jörgen Steffenssen från Niels Bohr Institutet i Danmark som kommenterar riskerna för stigande havsnivåer "om Antarktis skulle smälta". Han menar i filmen att inte ens en 10-gradig temperaturhöjning på jorden skulle smälta isen, eftersom det är så oerhört kallt på Antarktis att tio grader varmare temperatur inte spelar någon roll - det är ändå tillräckligt många minusgrader. Tvärtom menar han att ismängden skulle öka om jorden blev varmare, eftersom avdunstningen från haven skule öka nederbörden, som sedan skulle falla ned som snö över det kyliga Antarktis. Slutsatsen av detta blir helt enkelt att inte ens ett mycket varmare klimat skulle smälta Antarktis, och det innebär i sin tur att hoten om stigande havsnivåer inte heller håller.
Jag har vissa tankar att försöka besöka Antarktis under kommande vinter (då är det sommar där) och träffa klimat- och glaciärforskare på plats. Därför läser jag just nu extra mycket om Antarktis. Bland annat har jag lärt mig att nära 85% av all is i världen ligger bunden i Antarktis! Inga forskare, inte ens de mest alarmistiska, tror att Antarktis kommer att smälta bort inom de närmaste 200-300 åren. OM hela Antarktis skulle smälta skulle det ta flera tusen år. Som jämförelse kan man nämna att forskarna uppskattar att det tog 18.000 år för ca 60% av isen från den förra istiden att smälta bort! Den enda del av Antarktis som möjligen skulle kunna riskera att smälta bort på sikt anses vara den Västantarktiska halvön som jag beskrev på bloggen den 12 maj Det är den del av Antarktis som är mest utsatt för mildare vindar och strömmar på grund av sin närhet till Sydamerika. Men Västantarktiska halvön innehåller mindre än 1% av den samlade ismassan på Antarktis!
Filmen nedan är nummer fyra i en serie på fem, och jag skall försöka att lägga in övriga filmer på bloggen efterhand. För mig blir det allt tydligare att klimatalarmisterna har betydligt fler kritiker än jag tidigare trott, och det handlar om välsedda och erfarna toppforskare inom sina respektive områden. Hela den ensidiga och politiskt styrda klimatdiskussionen känns allt mer skrämmande ju mer jag läser och lyssnar på forskare med andra åsikter än de "politiskt korrekta". Som riksdagsledamöter får vi emellanåt e-post från "politiskt korrekta" klimattyckare som varnar för att lyssna på kritikerna som ifrågasätts som både ohederliga och okunniga. Det gör mig väldigt fundersam, eftersom jag uppskattar en fri debatt. Jag hade hellre sett att man mailade över logiska invändningar i själva sakfrågan.
2009-06-24 Ett tack till all personal på Arbetsförmedlingarna i Sjuhärad
I dag har jag en artikel i Svenljunga-Tranemo Tidning där jag beskriver mina positiva intryck från mina besök för några veckor sedan på Arbetsförmedlingarna i Borås, Kinna och Ulricehamn. Den entusiasm och det engagemang jag upplevde bland personalen på Sjuhärads Arbetsförmedlingar skiljer sig ganska mycket från den ibland ganska negativa bild som sprids i media, och jag tycker det är viktigt att uppmärksamma detta. Förra veckan hade jag för övrigt en liknande artikel i Markbladet.
2009-06-24 Röd-Gröna röran på turné - skattehöjningar viktigaste frågan
Oppositionspartiernas ledare är på jippoturné för att visa sin "enighet". Men till skillnad från Allianspartiernas gemensamma resor före valet 2006 har de rödgröna inga som helst besked till väljarna, utan bara allmänt hållna vackra ord utan några siffror bakom. Så enigheten känns ju inte så väldigt imponerande när man skrapar lite på ytan.
En punkt man trots allt verkar vara överens om är att man vill höja skatterna, och det ordentligt. Det är i vart fall ett besked. Det skall bli intressant att se vad svenska löntagare tycker om kraftiga skattehöjningar mitt i en allvarlig global lågkonjunktur. Hur det skulle få fart på Sverige är svårt att förstå.
En valrörelse där oppositionen driver kraftiga skattehöjningar för vanligt folk kommer att bli intressant!
2009-06-24 Dagens klimatfundering
Media blandar vetenskap och science fiction för att skapa skrämmande "nyheter"
Katastrofscenarierna frodas i media. Aftonbladet beskrev nyligen på ett dramatiskt sätt den hotande katastrofen för södra Europa om jordens temperatur ökar 10 (!) grader. I Svenska Dagbladet kan man läsa en lika dramatisk klimatartikel som påstår att havsytan kommer att stiga med upp till åtta meter (!) inom 100 år (mer om detta i nästa blogginlägg).
Nu är det bara några hakar med dessa scenarier. Inte ens FN:s klimatpanel IPCC talar om någon temperaturhöjning på 10 grader, möjligen hälften i sina värsta scenarier. Och några 8 meters höjning av havsnivån finns inte heller med i IPCC:s värsta hotbilder, man talar om möjligen 30-40 cm (!) på hundra år...
När media på detta oseriösa sätt blandar science fiction och ren fantasi med vetenskap så sker det givetvis med avsikten att göra spännande nyheter och samtidigt hänga på klimatfrågan som är "inne" just nu. Jag funderar bara på varför man inte tar till ordentligt med en gång - varför inte beskriva hur en ny istid skulle påverka livet i Skandinavien? Det kunde bli än mer dramatiskt och sälja massor av lösnummer.
2009-06-22 Dagens klimatfundering:
Intressant inspel i koldioxiddebatten
I Borås Tidning idag läser jag en debattartikel sakriven av Anders Wijkman, avgående europaparlamentariker (och enligt min mening extrem klimatpolitiker), samt Lasse Gustavsson, generalsekreterare i Världsnaturfonden.
De angriper ett par flygbolag som har en annan inställning än några av sina konkurrenter till det här med att "klimatkompensera" flygresor. Bland annat Malmö Aviation påstår att andra flygbolag blåser upp flygets klimatpåverkan för att kunna tjäna mer pengar på att sälja utsläppsrätter. Jag tänker inte kommentera den diskussionen mer än att konstatera att handel med "klimatkompenserande utsläppsrätter" omsätter stora pengar och ger goda vinster till dem som erbjuder dessa. För egen del klimatkompenserar jag inte mina resor, och det tänker jag inte göra förrän den dag jag känner mig övertygad om att mina flygresor verkligen har någon praktisk betydelse för klimatet. Man kan inte ägna sig åt att köpa moderna avlatsbrev för egna eller skattebetalarnas pengar utan att veta att det har någon betydelse och inte bara innebär en tom politiskt korrekt gest.
Det mest intrrssanta med artikeln är något annat. Debattörerna skriver att "Flygets koldioxidutsläpp är, till skillnad från dess totala klimatpåverkan, lätta att mäta. Men på hög höjd bidrar flyget dessutom till klimatpåverkan genom utsläpp av kväveoxider, vattenånga och kondensstrimmor. FN:s klimatpanel IPCC upskattar att flygets verkliga klimatpåverkan är två till fyra gånger större än de direkta koldioxidutsläppen."
Det man skriver är faktiskt att endast mellan hälften och en fjärdedel av flygets klimatpåverkan - enligt IPCC - beror på koldioxiden, resten beror på främst vattenånga och andra utsläpp!
Detta styrker mig än mer i min övertygelse att det är något i den uppskruvade klimatdebatten som inte stämmer. Den förenklade bild som trumpetas ut över världen att koldioxiden är orsaken till klimatförändringarna hänger inte ihop! Trots detta är det den ensidiga kampen mot koldioxiden som sysselsätter en stor del av världens politiker och miljödebattörer.
2009-06-22 Stora EU-bidrag till krisdrabbade Sjuhäradsföretag
Europeiska socialfonden har beviljat 18 miljoner kronor i bidrag till företag i Sjuhärad och Halland. Pengarna ska användas för kompetensutveckling i drabbade företag inom bil- och tillverkningsindustrin, som alternativ till uppsägningar. Projektet ska även främja samverkan och strategisk utveckling mellan berörda företag och kommuner.
Sammanlagt har 28 företag fått pengar, mer parten av dem ligger i Sjuhärad. 11 företag finns i Ulricehamn, fyra i Tranemo, ett i Svenljunga, 7 i Mark, ett i Borås och fem i Hallands Län.
Sverige har skjutit till ett antal miljarder till Europeiska Socialfonden som delfinansiering för att svenska företag skall kunna få stöd från fonden. Det normala är att staten medfinansierar hälften av kostnaden för de sysselsättningsprojekt som Europeiska socialfonden stödjer. Uppskattningsvis hälften av det stöd som nu är beslutat, ca 9 miljarder, betalas alltså av den svenska staten.
2009-06-21 Vart tog liberalerna vägen?
Under helgens nyhetstorka rapporterade medierna att Folkpartiets kvinnoförbund vill utöka kvoteringen i föräldraförsäkringen. Sådana röster hörs av och till även inom Moderaterna och Centerpartiet. Orsaken är det förfärliga faktum att papporna bara tar ut 21% av föräldrapenningdagarna.
Jag förstår att socialister mår dåligt när föräldrarna själva delar upp föräldraledigheten mellan sig helt utanför politikernas kontroll. Det är klart att det svider. Men att borgerliga politiker har så svårt att hålla pekpinnarna borta och låta människor bestämma själva förvånar mer. Att utpeka mammor som offer för att de vill ta en större del av föräldraledigheten är enligt mitt synsätt ett väldigt nedlåtande sätt att se på kvinnors möjlighet att fatta egna beslut.
Glädjande nog är kvoteringsivrarna få inom Moderaterna, och det finns även riktiga liberaler kvar i Folkpartiet - exempelvis jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) som alltid bestämt och konsekvent vid våra möten med Arbetsmarknadsutskottet och i riksdagsdebatterna brukar avfärda alla tankar på kvotering - oavsett om det gäller könskvotering av bolagsstyrelser eller föräldrapenning eller inkvotering av invandrare i olika sammanhang. Folkpartiets kvinnoförbund, med Birgitta Ohlsson i spetsen, borde lyssna på sin kloka minister, och jag hoppas att Nyakmo Sabuni orkar fortsätta stå emot kvoteringsivrarna i sitt eget parti.
2009-06-18 Trevlig midsommar!
Nu blir det några dagars blogguppehåll över midsommarhelgen.
För min del blir det givetvis traditionellt midsommarfirande vid Kråkereds Gamla skola i Ubbhult. Sedan grillning hemma i trädgården med familjen och goda vänner om vädret tillåter. Politiken får ta lite paus - men jag återkommer...
Jag önskar alla mina bloggläsare en riktigt trevlig midsommar!
2009-06-18 Djurskyddet vägde glädjande nog tyngre än religiösa traditioner
All slakt av djur i Sverige måste även i fortsättningen ske med bedövning. EU-parlamentets krav på undantag för religiös slakt kommer inte att antas av EU:s jordbruksministrar. Sveriges jordbruksminister Eskil Erlandsson har varit en av de pådrivande för att behålla dagens regler med krav på bedövning före slakt.
EU-parlamentet hade tidigare ändrat EU-kommissionens ursprungliga förslag om krav på bedövning vid slakt. Enligt EU-parlamentets förslag skulle ett generellt undantag göras i hela EU för religiös slakt. Det hade inneburit att Sverige blivit tvunget att ta bort de krav på bedövning som gäller i dag. Men inför jordbruksministrarnas möte i Luxemburg i nästa vecka har EU-länderna kommit överens om att inte gå på den linjen. Det innebär att EU-kommissionen kör över EU-parlamentet.
Det verkar glädjande nog som om sunt förnuft har segrat. Djurskyddet måste självklart väga tyngre än religiösa traditioner.
2009-06-18 Min tredje gästkrönika utlagd på Elfsborgs hemsida
I min tredje gästkrönika på Elfsborgs hemsida är ämnet denna gång Elfsborgs framgångsrika satsningar på att ta vara på och utveckla bygdens lokala unga fotbollsförmågor. Självklart är temat valt med tanke på U21-EM, där tre Elfsborgsspelare finns med i de två U21-landslagen.
2009-06-17 Jag har gått med i facebookgruppen e-moderaterna
I dag har jag gått med i facebookgruppen e-moderaterna som startats av den moderate riksdagsledamoten Karl Sigfrid.
"E-moderaterna är ett nätverk för moderata politiker, medlemmar och sympatisörer som vill förnya Sveriges internetpolitik. Ett fritt och öppet internet gynnar både demokratin och den ekonomiska utvecklingen. Människor ska ha ett lika starkt skydd för integritet och yttrandefrihet på nätet som i den fysiska världen, och det ska vara enkelt för nätinnovatörer att etablera sig. Därför måste staten vara återhållsam med att lagreglera nätet, och den alltför byråkratiska upphovsrättslagstiftningen måste reformeras."
Faceboookgruppen har alltså inte som syfte att skapa anarki på nätet eller att avveckla upphovsrätten, utan om att försöka hitta den balans mellan upphovsrätt, frihet och rättssäkerhet som jag efterlyste på bloggen häromdagen. Jag tycker detta är ett bra initiativ.
2009-06-17 Dagens klimatfråga:
Kan man lita på statistiken bakom den "globala uppvärmningen"?
Jag har tidigare på bloggen lyft frågan om det här med den "globala temperaturhöjningen". Det finns för det första stora skillnader över jorden, där vissa områden blir varmare och vissa kallare, dvs man har olika klimatförändringar på olika ställen. Men det finns också allt fler forskare som ifrågasätter dagens metoder att mäta "global temperatur". I dag används fast utplacerade mätstationer på land eller i havet, samt på fartyg som rör sig över haven. Jordens temperatur har varit föremål för mätningar ända sedan 1600-talet, men först i mitten av 1800-talet fanns det tillräckligt många mätstationer fördelade över jorden för att ge en hyfsat tydlig bild. De senaste 20 åren har antalet mätstationer minskat kraftigt, och år 2000 fanns de flesta mätstationer i bebyggda områden, medan det forfarande idag lär saknas fasta mätstationer exempelvis på Nordpolen. Många fasta mätstationer har dessutom flyttats under åren och vissa stationer som från början fanns på landsbygden har efterhand hamnat inne i städerna i takt med att städerna växt. Närheten till gator och byggnader skapar något som kallas "urban heat island"-effekter, vilket påverkar tillförlitligheten i temperatur- mätningarna över tid.
Andra stationer finns nära flygplatser eller stora trafikleder, och påverkas när mängden verksamhet och trafik ökar. Frågan är hur mycket alla dessa felkällor hos de fasta mätstationerna påverkar uppgifterna om den globala temperaturhöjningen?
Ett spännande exempel på hur mätstationernas placering kan påverka statistiken kommer från Ryssland. Under Sovjettiden fanns en stor mängd fasta mätstationer utspridda i Sibirien, med koppling till ryska försvarets behov. När kommunistregimen föll på 1990-talet avvecklades de flesta av mätstationerna i Sibirien. Detta gjorde att antalet mätstationer på jorden blev betydligt färre. Eftersom man i många undersökningar redovisar genomsnittet av temperaturförändringarna på samtliga mätstationer som är i drift på jorden så menar vissa kritiska forskare att bortfallet av mätstationer i de kyligare områdena i Sibirien påverkat resultatet. På vänstra kurvan ovan kan man se antalet mätstationer på jorden minskat i de tre kategorierna mätstationer i tätort (grön), förorter (röd) och landsbygd/ödemark (blå). I högra figuren kan man se hur genomsnittstemperaturens ökning sammanfaller med att antalet mätstationer minskat. Störst ökning av temperaturen syns för de blå stationerna, dvs de som finns i glesbygd/ödemark (där de Sibiriska stationerna ingår). Även minskningen av stationer i övriga kategorier sammanfaller med höjd genomsnitts- temperatur på de stationer som finns kvar. Antalet mätstationer på jorden har minskat från ca 12.000 år 1988 till ca 5.000 idag. Frågan är hur mycket detta påverkat larmrapporterna om stigande global medeltemperatur?
Något som styrker min tvekan om man verkligen kan bortse från dessa eventuella felkällor är att mer heltäckande satellitmätningar visar att det faktiskt inte sker någon mätbar global höjning av temperaturen. Tyvärr accepteras inte denna mätmetod av FN:s klimatpanel, IPCC (se bloggen den 10/6), utan de använder endast mätdata från de fasta mätstationerna....man kan ju undra varför?
2009-06-17 Moderaterna starkt framåt i SCB-mätning - når 34% i Sjuhärad!
I dag presenteras SCB:s stora partisympatiundersökning, den största som görs i landet, och som presenteras halvårsvis per november och maj. SCB:s mätning anses på grund av sitt stora underlag, över 5.000 personer, som den mest tillförlitliga av alla opinionsmätningar.
Moderaterna ökar sitt stöd dramatiskt, och 29,9% skulle rösta moderat om det var val idag. Läget mellan de politiska blocken
har också jämnats ut ordentligt, eftersom oppositionspartierna backat med totalt 5,8% sedan i november. Oppositionen har fortfarande en liten ledning före Alliansen, men nu med bara 3% vilket enligt SCB ligger inom felmarginalen.
I Sjuhärad går moderaterna framåt med över 11% sedan i november till hela 34%, och det är vad jag vet den högsta noteringen på väldigt många år. Moderaternas lokala stöd ligger därmed långt över rikssiffrorna. Visserligen skall man nog vara lite ödmjuk inför siffran 34% med tanke på det begränsade svarsunderlaget när man bryter ned siffrorna valkretsvis, men en mycket kraftig uppgång i Sjuhärad sedan november 2008 är ändå enligt SCB statistiskt säkerställd.
2009-06-16 Ett val mellan pest och kolera?
Jag är visserligen inte ensam i den moderata riksdagsgruppen eller bland Allianspartiernas riksdagsledamöter när det gäller att ha en kritisk grundinställning i klimatfrågan och efterfråga en betydligt öppnare och mer allsidig debatt, inte minst när det gäller koldioxidhotet. Men jag måste medge att vi som ifrågasätter den politiskt korrekta klimatpolitiken idag tillhör en liten minoritet, i vart fall bland dem som öppet säger vad de tycker. En kritisk riksdagsledamot beskrev dagens omröstning om klimatpropositionen som ett val mellan pest och kolera. Jag tycker väl kanske att det snarare är ett val mellan oppositionens digerdöd och Alliansens magsjuka. För så stor skillnad är det trots allt ändå mellan de två alternativen i klimatpolitiken!
Oppositionens politik saknar delvis verklighetsförankring, och innebär ett omfattande och allvarligt hot mot svenska folkets sysselsättning, energiförsörjning, miljö, välstånd och ekonomi. Alliansens klimatpolitik må ha sina brister, men förslagen är betydligt mer rimliga och väl avvägda än oppositionens, och det finns förslag inom energiområdet som jag tycker är riktigt bra. Dessutom har Alliansen lyckats ena sig om en gemensam linje där alla partier fått ge och ta, och där bland annat Centern gått ifrån sitt kärnkraftsmotstånd.
Mitt val idag är mellan oppositionens helt verklighetsfrämmande klimatpolitik och Alliansens mer sansade kompromiss. I det läget har jag inte mycket annat att göra än att rösta för Alliansens linje, även om jag ser en del brister i denna. Men min JA-röst är inte utan reservationer. Dagens beslut rör som sagt mest allmänna inriktningar, långsiktiga mål och principiella skrivningar som efterhand måste fyllas med mer detaljerat innehåll. Det är dessa framtida konkreta beslut som direkt kommer att påverka människors vardag, näringslivets konkurrenskraft och de svenska jobben. Då kommer det att krävas starka politiker som vågar ifrågasätta, och jag kommer att vara en av dessa.
2009-06-16 Några tankar kring regeringens energi- och klimatpropositioner
I dag skall riksdagen rösta om regeringens klimat- och energipropositioner. Den 11 mars kallade jag i ett blogginlägg propositionerna för "en blandning av ett antal goda karameller och några enligt mitt tycke onödigt beska piller". Det intrycket kvarstår sedan jag läst igenom propositionerna mer i detalj och tagit del av olika åsikter ute i samhället.
När det först gäller energipropositionen så känns det mesta i denna som bra förslag. Kärnkraften kan fortsätta att användas, vilket gör det möjligt att exportera mer miljövänlig svensk el som kan ersätta europeisk kolkraft. Det blir mer pengar till forskning kring framtida energikällor, exempelvis el från solkraft, och detta skule kunna bli en framtida svensk exportprodukt. Vattenkraften skall få utvecklas, men med hänsyn till andra miljöintressen.
Min främsta invändning mot energipropositionen är regeringens "planeringsmål" för vindkraften som känns väldigt orealistisk. Vindkraften producerar idag ca 0,5% av den svenska elen. Med regeringens mål ökar detta till ca 2%, lite beroende på hur man räknar. För att nå dit krävs mellan 3.000 och 6.000 stora vindkraftverk. Jag har ju sett hur mycket motstånd det är hemma i Sätila mot 18 verk. Hur skall man lyckas hitta plats för mer än 3.000 likadana? Om regeringens planeringsmål uppfattas som riktlinjer för energibolag och kommuner befarar jag att det kommer att medföra att man tvingas tumma på reglerna till skydd för de närboende och den lokala miljön. Det vore mycket olyckligt. En kraftig utbyggnad av vindkraften riskerar dessutom att kosta skattebetalarna stora summor och medföra kraftigt höjda nätavgifter för hushållen i takt med att alla vindkraftparker skall anslutas till elnätet.
Om nu energipropositionen är i allt väsentligt positiv så kan man tyvärr inte säga detsamma om klimatpropositionen. Den är i stället enligt min mening ett bra bevis på hur det blir när alla springer åt samma håll och försöker överträffa varandra med "kraftfulla mål". Jag skulle kunna skriva massor om detaljer i propositionen och det 258 sidor långa betänkandet från Miljö- och Jordbruksutskottet, och även kommentera oppositionens förslag. Men detta får vänta till senare blogginlägg. Just nu tänker jag koncentrera mig på själva huvudfrågan. Hur mycket vetenskaplig grund har vi egentligen för att besluta om en klimatproposition som i allt väsentligt bygger på bekämpning av CO2-utsläpp?
I regeringens proposition fastslås att målet med den svenska klimatpolitiken är att den globala medeltemperaturen skall begränsas till högst 2 grader Celsius jämfört med den "förindustriella nivån". För att nå dit skall Sverige medverka till att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären skall stabiliseras på nivån 400 miljondelar koldioxidekvivalenter. Målen bygger på att man kan nå samarbete med andra länder. I texten står sedan att beräkningarna bygger på "nuvarande kunskap" och att temperaturmålet "med rimlig sannolikhet" kan nås om halten av växthusgaser stabiliseras till år 2150 (dvs om 140 år!) Lite längre ned står att "Det bör noteras att det finns betydande osäkerhet kring vilken nivå utsläppen behöver stabiliseras för att temperaturmålet ska kunna nås". På nästa sida står att "Flera vetenskapliga rapporter har den senaste tiden gått längre i bedömningarna av vad som kommer att krävas för att begränsa klimatförändringarna. Regeringen för en kontinuerlig dialog med vetenskapssamhället och kommer åter att sammankalla det Vetenskapliga rådet för uppföljning och bedömning..."
Vi bygger alltså våra ibland ganska detaljerade förslag till åtgärder på beräkningar och bedömningar som regeringen själva anser vara vaga, och sätter mål som skall vara uppfyllda om 140 år! Samtidigt lyssnar regeringen på "vetenskapssamhället" för att få ny information. Man kan bara hoppas att regeringen inte bara kommer att lyssna på den del av vetenskapssamhället som står bakom CO2-teorierna, utan även kommer att låta kritikerna vara med i "vetenskapssamhället"?
Som politiker tycker jag helt enkelt att en så stor och viktig samhällsfråga som i vilken mån människan påverkar klimatet och vad man kan göra åt detta borde baseras på mycket säkrare forskningsresultat och inte bara prognoser i datormodeller (som dessutom visat sig ha stora brister när de efterhand jämförs med det verkliga utfallet). En allsidig vetenskaplig diskussion borde också krävas, precis som i alla andra samhällsfrågor. Dagens klimatproposition bygger helt enkelt på alltför osäkera prognoser, och vetenskapsmännen är inte alls eniga i frågan. Det känns inte som en stabil grund för ett politiskt beslut som kommer att påverka svenska folket under många år framåt.
Man brukar tala om att klimathotet är så stort att försiktighetsprincipen kräver kraftfulla åtgärder "för säkerhets skull". Jag menar tvärtom att just försiktighetsprincipen borde göra att politikerna avstår från att på osäkra grunder ta detaljerade beslut för att uppfylla mål 140 år framåt, med risk för att offra andra miljövärden och använda samhällets resurser på ett felaktigt sätt som hotar utveckling, jobb, välfärd och global fattigdomsbekämpning. Frågan är också hur mycket pengar man skall satsa "för säkerhets skull" på att minska CO2-utsläppen, samtidigt som det finns betydligt fler akuta miljöproblem att ta tag i, och dessutom ett stort lidande och en omfattande fattigdom i världen där människor dör av svält och sjukdomar varje dag? Detta är en samvetsfråga för världens politiker.
2009-06-15 Svenskarna hamstrar glödlampor - precis som jag!
Jag är tydligen långt ifrån ensam i min kritik mot EU:s förbud mot glödlampsförsäljning, där glödlamporna under ett par år helt skall fasas ut från marknaden, med början i september i år då alla matta glödlampor försvinner. I Dagens Industri idag kan man läsa att IKEA upplevt "en tendens till hamstring" som man tror beror på att vi gillar de matta glödlamporna.
Jag får väl erkänna att jag också köpt på mig ett ordentligt lager som kommer att räcka till familjens behov i minst en 3-4 år framåt. Anledningen för min del är främst att lågenergilamporna helt enkelt är ganska värdelösa när man vill ha ett snabbt ljus direkt, exempelvis i ett förråd, på vinden, på toaletten eller i en läslampa över sängen. Att tvingas vänta flera minuter på full ljusstyrka är inte särskilt kul. Utomhus har vi sedan många år använt lågenergilampor och 12-voltslampor och nu monterar vi även LED-lampor på vissa ställen. Även inomhus passar lågenergilampor eller lysrör bra där det ofta är tänt under långa perioder. Men det är faktiskt också många armaturer som kräver riktiga glödlampor för att ge rätt ljus. I vårt hus har vi ett avancerat system som återvinner all överskottsvärme. Någon större energibesparing blir det därför inte med lågenergilampor - däremot är lamporna dyrare och jag upplever dessutom att livslängden inte alls är så lång som det påstås. Till detta kommer miljöriskerna och de hälsorisker som kemikalieinspektionen beskriver.
Det allra viktigaste skälet till att jag köpt på mig ett lager av vanliga matta glödlampor är att jag skarpt ogillar att klåfingriga EU-politiker fattar detaljbeslut om min vardag. Jag är fullt kapabel att ta egna beslut och välja den lampa som i varje situation passar bäst, och betackar mig för EU-politikernas förmynderi.
I Dagens Industri finns också en kommentar från Jan-Eskil Eskilsson, VD för Belid, en av Sveriges största tillverkare av hembelysning. Företaget verkar vara en stor vinnare på glödlampsförbudet, men trots detta säger Eskilsson att "Det måste ha varit en stark lobbyverksamhet från glödlampsjättarna för att få slippa sälja vanliga glödlampor för 2 kronor och i stället få sälja lågenergilampor för 12 kronor". Och så är det naturligtvis. Lobbyisterna jobbar hårt för att tjäna mer pengar genom att försöka tvinga fram ologiska politiska beslut. Alla använder de klimathotet som argument. Och vem kan då säga emot?
Vi vet att inte bara glödlampstillverkarna rider på klimatvågen. Även vindkraftindustrin, kärnkraftsindustrin, torvproducenterna och olika miljökonsulter använder klimatdebatten för att stärka sina egna positioner. På andra sidan i debatten hittar vi bland annat oljeindustrin och kolproducenterna, som har sina egna lobbyister. Som politiker borde vi inse att alla lobbyisterna gör allt för att styra oss i klimatdebatten, och att vi därför borde basera våra politiska beslut enbart på bevisade fakta och efter en bred och öppen diskussion. Tyvärr fungerar det inte riktigt så idag. Mer om detta i nästa blogginlägg där jag beskriver min egen vånda inför riksdagens omröstning i morgon om den stora klimat- och energipropositionen.
2009-06-15 Alliansen (nästan) ifatt oppositionen även i SIFO:s mätning
I dag redovisas den senaste SIFO-mätningen över väljarsympatierna. SIFO har vad jag vet varit det enda institut som inte visat övervikt för Alliansen någon gång under våren. I mars var oppositionen i ledning med 3,3%, i april med 1,2% och i maj med 3,6%. I junimätningen backar Socialdemokraterna med 2% till 32,8%, en rekordlåg siffra, och ett par procentenheter lägre än i valet 2006. Samtidigt ökar Folkpartiet (en försenad Marit Paulsen-effekt?) med 2,2% till 8,8%. För övriga partier är förändringarna bara några tiondelar. Totalt får Alliansen 46,2% och oppositionen 46,5%, dvs en ledning med 0,3%-enheter. Jämnare kan det knappast vara.
Moderaterna får 28,2%, dvs nästan 10% mer än i EU-valet. Detta borde leda till eftertanke. Inget parti har några "säkra" väljare, man måste förtjäna väljarnas förtroende. Vi måste motivera alla dem som idag säger att de stödjer moderaterna i opinionsmätningarna så att de också röstar moderat i valet 2010!
2009-06-14 Debatt: Svar på tal till TCO:s ordförande Sture Nordh
Den 31 maj kommenterade jag på bloggen ett debattsvar från TCO-ordföranden Sture Nordh i Borås Tidning, där Nordh tyckte att jag skönmålade a-kassan. Jag tycker tvärtom att det är Sture Nordh som svartmålar samma a-kassa, och detta utvecklar jag i en längre debattartikel i Borås Tidning idag.
I går hade jag ett debattinlägg i Borås Tidning där jag svarade på ett inlägg från några socialdemokrater nyligen. Min artikel sammanfattar mitt blogginlägg från den 1 juni, och i artikeln beskriver jag hur missvisande medias och oppositionens beskrivning varit av vilka grupper som sökt avdrag för hushållsnära tjänster. Det är faktiskt nästan dubbelt så många med låga och normala inkomster som söker detta avdrag jämfört med dem med högre inkomster!
2009-06-12 Svårt att göra så mycket åt EU:s "glödlampsförbud"
I samband med beslutet i EU gjordes en sk "livscykelanalys" av glödlamporna. Den visade att såväl energimässigt som vad gäller problemet med kvicksilver så har beslutet positiva effekter. Detta på grund av att den kolförbränning som sker i stora delar av Europa också ger betydande kvicksilverutsläpp (det frigörs kvicksilver när man eldar kol). Om det då går åt mindre el på grund av att lamporna blir effektivare skulle också kvicksilverutsläppen totalt minska eftersom koleldningen minskade. Samtidigt skulle givetvis koldioxidutsläppen minska.
Tyvärr är detta inte ett helt logiskt resonemang, i vart fall inte när det gäller Sverige. I Sverige producerar vi ytterst obetydliga mängder kvicksilver vid vår energiproduktion, eftersom vi använder ytterst lite kolkraftsproducerad el. I Sverige är därför risken närmast 100% att utsläppen av kvicksilver (ett av de miljöfarligaste ämnen vi känner ) kommer att öka kraftigt när mängden lågenergilampor ökar. Att insamlingen av lågenergilampor fungerar ganska bra idag säger inget om hur det kommer att se ut när alla måste använda dessa lampor. Då talar vi om helt andra volymer lampor som skall hanteras. Jag har själv talat med personal på återvinningsstationer som berättar om hur lågenergilampor kastas bland ofärgat glas, och vilka effekter det får - varje glasbehållare där detta upptäcks måste hanteras som miljöfarligt avfall och saneras! En ytterst liten mängd kvicksilver kan förstöra hela vattendrag - det är ju därför Sverige tagit det kloka beslutat att förbjuda försäljning av kvicksilverprodukter från den 1 juni i år - utom just lågenergilampor!
En annan aspekt är att ju mer omfattande hantering vi får av lampor innehållande kvicksilver, desto fler lampor kommer att gå sönder under hanteringen, inte minst under tillverkning, transporter och i hushållen. Var och en som tagit del av råden om hur man skall sanera sitt hem om en kvicksilverlampa gått sönder blir minst sagt fundersam. Tyvärr kan man inte göra mycket åt en krossad lågenergilampa som ligger i en glascontainer och läcker kvicksilver. Kvicksilvret letar sig ut i naturen innan man ens hinner tömma containern. Hemma i Ubbhult står glasinsamlingen (plåtcontainrar) bredvid en bäck som sedan rinner ned i vår lilla skogstjärn som sedan fortsätter ut i Ingsjöarna som ingår i ett fiskevårdsområde. Kvicksilver från krossade lampor lär tyvärr efterhand hamna i Ingsjöarnas fisk.
Tankar har förts fram om ett pantsystem för lågenergilampor för att öka andelen lampor som samlas in på ett miljövänligt sätt. Frågan är bara om människor är beredda att betala så mycket extra för en lampa, de är ju dyra som de är. Riskerar man inte i stället att svenskar köper sin lampa utomlands, och slipper betala pant, men däremot kan kvittera ut pant när lampan lämnas tillbaka? Ett pantsystem måste i så fall genomföras i hela EU om det skall fungera. Och ett europeiskt pantsystem lär ta tid - och glödlamporna börjar fasas ut redan om några månader!
Vad gäller effekterna på koldioxidutsläppen så förutsätter ju detta att att kolförbränningen i Europa minskar genom glödlampsförbudet. Man skulle ju lika gärna kunna tänka sig att det elöverskott som då uppstår i stället exporteras till länder utanför EU. I så fall minskar vare sig koldioxiden eller kvicksilverutsläppen globalt. Att bara utgå från att en inbesparing av energi medför att motsvarande mängd energi bara helt plötsligt slutar produceras känns ganska tveksamt i en värld där behovet av energi ständigt ökar. Nej, sannolikheten är stor att kvicksilverförbrukningen vid energiproduktionen blir oförändrad, samtidigt som vi tillför mer kvicksilver i naturen via våra energisparlampor.
Att EU tog beslut om glödlampor var enligt min mening illa genomtänkt. Men tyvärr är det detta EU-beslut som styr glödlampornas framtid. Frågan är väl om det är realistiskt att Sverige, ens om man skulle vilja, med så kort varsel skulle kunna skjuta upp ikraftträdandet av glödlampsförbudet tills det finns ett bättre utbud av miljövänliga lågenergilampor i handeln eller ett effektivt pantsystem är infört. Jag tvivlar. Det enda som återstår idag är nog en massiv informationskampanj om hur man skall hantera sina förbrukade lågenergilampor, en strävan efter någon form av pantsystem, och en förhoppning om att det kommer mer miljövänliga lamptyper efterhand. Men tyvärr tror jag att utsläppen av kvicksilver i den svenska naturen kommer att öka.
2009-06-12 Dagens klimatfundering:
Är energisparlampor i själva verket ett hot mot miljön?
Jag har ju redan tidigare (bloggen den 28/1 i år) ifrågasatt EU:s "ekodesigndirektiv" som i praktiken medför ett förbud mot vanliga glödlampor i hela EU. Inte minst mot bakgrund av att de flesta lågenergilampor innehåller kvicksilver, samtidigt som Sverige från den 1 juni i år förbjudit försäljning av alla produkter som innehåller kvicksilver. Eller rättare sagt, alla produkter utom just energisparlampor! Detta känns inte särskilt logiskt.
I Aftonbladet i onsdags fanns en mycket intressant debattartikel skriven av två studenter, med stöd av en professor och en lektor vid Luleå Universitet. De ifrågasätter både miljönyttan och energieffektiviteten hos energisparlamporna. När man läser denna artikel funderar man ju ännu mer över det kloka i EU:s beslut...
Ett citat ur artikeln förtjänar extra eftertanke: "Ofta tas beslut av personer (läs politiker) som inte riktigt är insatta i dessa frågors komplexitet. Besluten innebär ofta en förbättring ur en synvinkel, men kan tyvärr få långt värre konsekvenser när andra aspekter analyseras. Denna fokusering på koldioxid, som för övrigt utgör en naturlig del av atmosfären, gör att andra miljöproblem hamnar i skymundan. Vi menar inte att koldioxidutsläpp inte innebär problem, utan att vi inte får stirra oss blinda på en enda aspekt av ett mycket stort och komplext system."
För egen del funderar jag över vad som blir nästa miljöoffer som svenska eller europeiska politiker medvetet tänker acceptera i klimathotets namn, i sin iver att jaga koldioxid till varje pris?
2009-06-11 Dagens klimatfundering:
Har den globala uppvärmningen nått Västervik?
April och maj månader var ovanligt varma, om än inte rekordvarma. Genast tolkades det av media som ett bevis på den globala klimatförändringen. Junivädret däremot har hittills varit ovanligt kallt, ruggigt, regnigt och blåsigt rapporterar SMHI. Det 150-åriga köldrekordet för Västervik/Gladhammar fick under perioden 6-7 juni se sig slaget med en tiondels grad, då temperaturen sjönk till minus 0,1 grader.
"Lågtrycken dominerar och det är kall luft som kommit ned norrifrån. Det är de kallaste nätterna sedan 1800-talet med minusgrader på flera håll", säger meteorolog Mats Andersson på SVT:s väderredaktion.
Även på andra orter har det varit rejält kallt - i Norrköping noterades 0,2 grader och Lund 3,2 grader vilket är de kallaste temperaturena på 47 år. Men det är som tur är långt kvar till det svenska köldrekordet för juni från 1907 med minus 7,5 grader i Eckersholm i Småland -7.5 grader och Vassijaure i Lappland minus 9.8 grader.
Tillfälliga lokala temperaturavvikelser och korta temperaturtrender säger egentligen inget alls om den långsiktiga temperaturutvecklingen. Men köldrekorden känns ju å andra sidan inte heller som några entydliga bevis på en dramatiskt stigande global temperatur...
2009-06-11 Färdigräknat: Sämsta valet någonsin för (S)
EU-parlamentsvalet är nu färdigräknat, och det visar sig att Socialdemokraterna faktiskt backade några tiondelar jämfört med det tidigare "katastrofvalet" 2004. Socialdemokraternas valresultat är därmed det absolut sämsta i modern tid. Mona Sahlins tal om "ett framgångsrikt val" känns ärligt talat en smula krystat.
Visst är jag samtidigt besviken över det moderata valresultatet, även om vi ökade en del jämfört med tidigare EU-parlamentsval. Som jag sagt tidigare så är det inte läge för bortförklaringar utan för konstruktiv kritik så att det moderata valresultatet 2010 blir betydligt bättre. Men den moderata motgången i EU-parlamentsvalet får ändå vissa proportioner när man jämför med Socialdemokraternas katastrof...
Socialdemokraterna utsåg ju mer eller mindre valet till en strid om den svenska modellen. Tydligen upplever väljarna, precis som vi moderater, att EU inte hotar den svenska modellen och de svenska kollektivavtalen.
2009-06-10 Om det varit riksdagsval i söndags...
Denna bild visar hur väljarna skulle ha röstat om det varit riksdagsval i söndags och inte ett EU-parlamentsval. Siffrorna baseras på den stora vallokalsundersökningen som genomfördes på valdagen, där man frågat ett stort antal väljare om hur de skulle ha röstat om det varit riksdagsval i stället. Allt enligt statsvetaren Henrik Oscarssons blogg. Han är lärare och forskare vid Göteborgas Universitet och ansvarig för de svenska valundersökningarna sedan 2002.
För oss moderater är siffrorna intressanta. Om det varit riksdagsval hade vi enligt denna undersökning behållit 93% av de väljare som röstade på moderaterna i EU-valet. Dessutom hade vi fått stöd av en fjärdedel av Centerns väljare, över en tredjedel av Folkaprtiets väljare, var femte kristdemokrat, en sjättedel av Junilistans väljare och var femte Piratpartist. Dessutom 6% av Miljöpartiets väljare, 8% av Sverigedemokraternas, och 5% av Feministiskt initiativs väljare i EU-valet! Totalt hade Moderaterna varit största parti om det varit riksdagsval, och Alliansen hade behållit regeringsmakten men ganska god marginal.
Samtidigt kan jag konstatera att mina egna gissningar i min valanalys från i måndags stämde ganska bra. Fast det var inte bara Folkpartiet, Piratpartiet och Miljöpartiet som tog moderata väljare, utan även Junilistan, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ. Man kan inte undgå att förvånas över de stora spridningen. Detta tål att fundera över - varför röstade inte de moderata sympatisörerna på moderaterna? Framtida analyser får väl visa om mina gissningar kring detta också stämmer.
Visserligen missar den stora vallokalsundersökningen av naturliga skäl alla dem som stannade hemma och struntade i valet. Därför skall man väl ta alla siffror med en liten nypa salt. Men ändå är budskapet i undersökningen väldigt positivt för moderaterna om man ser framåt. Vi har en mycket god potential att göra ett riktigt bra riksdagsval 2010, och det är inte utan att man redan längtar till nästa valrörelse!
2009-06-10 Kortare sjukskrivningar och minskade vårdköer
Försäkringskassan redovisar idag en utvärdering av hur sjukskrivningarna förändrats sedan de nya riktlinjerna för sjukskrivning infördes för ett drygt år sedan. Man konstaterar bland annat att sjukskrivningstidens längd har kortats, samt att läkarnas bedömningar har blivit mer enhetliga vid samma diagnos, oberoende av var i landet man bor.
En annan rapport idag visar att vårdköerna minskat med hälften sedan i höstas, då regeringen beslutade om den sk kömiljarden som skall fördelas mellan de landsting som klarar av att korta köerna.
Kortare sjukskrivningar, mer likvärdiga sjukskrivningstider över landet, och minskade vårdköer - tre viktiga vallöften från Alliansen som nu definitivt uppfyllts.
2009-06-10 Bye bye kårobligatoriet!
Alldeles nyss röstade jag med stor glädje för ett avskaffande av det förhatliga kårobligatoriet. Tvångsanslutning av studenter till en förening som man inte vill vara medlem i är inget annat än en gammal socialistisk kvarleva. Nu äntligen blir det en förändring, och det medför på köpet att en student kan spara några tusenlappar i kåravgift under sin studietid.
Studentkårernas oro för den framtida verksamheten tar jag ganska lätt på. Regeringen tillför medel för att finansiera studenternas medverkan för att utveckla utbildningarnas kvalitet. Om studenterna sätter värde på studentkårens övriga verksamhet är de säkert också villiga att betala lite för denna. Och om de inte värderar kårens arbete så bör de självklart slippa. Studenter är vuxna människor och kan ta egna rationella beslut.
Dagens riksdagsbeslut är nog ett av de jag känner allra starkast för - ända sedan min egen studietid har jag ifrågasatt kårobligatoriet. Nu har jag fått vara med och avskaffa det!
2009-06-10 Dagens glada klimatnyhet:
EU-parlamentet blev lite mer sansat
Anders Wijkman, avgående kristdemokrat i Europaparlamentet hyllade igår Miljöpartiets Maria Wetterstrand i en artikel och tyckte att Miljöpartiet hade den bästa klimatpolitiken. Ett bevis på att Wijkman saknar realism och tillhör de allra värsta klimathysterikerna som närmast verkar tro att jordens undergång är nära. Jag var orolig för att Wijkman skulle ersättas av den lika klimatfanatiska Ella Bohlin som i EU-debatten i TV ville stänga ute dem som hade en annan åsikt i klimatfrågan. Men kristdemokraternas väljare ville annorlunda. Alf Svensson kryssade sig förbi förstanamnet Bohlin med god marginal, och EU-parlamentet får en klimathysteriker mindre.
Alf Svensson har till skillnad mot många EU-kandidater från de flesta partier aldrig försökt beskriva EU:s huvuduppgift som en kamp mot koldioxid. Han nämner i stället fredsfrågan. Det har uppenbarligen väckt respekt bland väljarna, och antagligen räddade det dessutom kvar kristdemokraterna i EU-parlamentet.
2009-06-10 Dagens klimatfundering:
Satellitmätningar visar att den globala temparaturen inte ökar
Denna figur visar satellituppmätta temperaturförändringar, och kommer från Universtity of Alabama i USA. Man ser tydligt att temperaturen har varit väldigt stabil de senaste trettio åren, bortsett från en tillfällig topp runt år 1998. De senaste mätvärdena ligger på ungefär samma nivå som 1979. Den globala temperaturen har alltså inte ökat över tid, trots den stadigt ökande halten av koldioxid.
Intressant i sammanhanget är att IPCC, FN:s klimatpanel inte godkänner dessa satellitdata som bevis på den globala temperaturförändringen. Man godtar bara mätdata från fasta mätstationer. Detta trots att många forskare menar att satellitdata både är säkrare och är betydligt mer heltäckande.
2009-06-09 Fler vill förnya Moderaternas internetpolitik
Min moderate riksdagskollega Karl Sigfrid verkar vara lika besviken som jag över valresultatatet i EU-parlamentsvalet, och då inte minst svårigheten att locka ungdomar till Moderaterna. Han har idag denna artikel på SvD Brännpunkt där han vill se en ny Moderat internetpolitik:
Moderaternas internetpolitik måste förnyas
De senaste två veckorna har jag tillbringat vid tunnelbanestationer och vid bokbord med moderat kampanjmaterial. Den bild jag fick av väljarna återspeglade ganska väl resultatet på valdagen. Bland väljare över 65 gick det som vanligt. De unga väljarna såg oss inte ens som ett alternativ.
Vill vi att de ska göra det i valet 2010 måste vi omarbeta den internetpolitik som har skapat bilden av att vi inte lever i samma verklighet som internetgenerationen.
Ett första steg är att ta frågor om integritet, fildelning och upphovsrättsreform på allvar. Upphovsrättsdebatten får inte reduceras till en debatt om huruvida det ska vara tillåtet att ladda hem Hollywoodfilmer utan att betala, när den i själva verket handlar om en oundviklig kollision mellan teknikutveckling och lagstiftning. Har var och en de verktyg som krävs för att framställa och sprida kopior säger det sig självt att vi på nytt måste utvärdera upphovsrättslagstiftningens kopierings- och distributionsmonopol.
Förnyelsen av moderat internetpolitik måste börja från grunden. Utan förutfattade meningar och med ett pragmatiskt sinne bör vi tillsätta en arbetsgrupp som inför 2010 analyserar dagens verklighet och lagstiftning. Hur kan vi avreglera internetmiljön för att underlätta företagande och hur kan vi modernisera det skydd för integritet och yttrandefrihet som vi tar för givet i den fysiska världen?
För att en moderat arbetsgrupp ska nå goda resultat måste vi vara ödmjuka och medge att andra har tänkt betydligt längre än vi kring framtidens internetlagstiftning. Därför – och för att arbetet inte ska bli en intern övning i att rättfärdiga tidigare ställningstaganden – bör vi knyta till oss externa aktörer. Eftersom vi tar frågorna på allvar är det de främsta experterna på området som vi ska samråda med. Googles europeiska policychef Nicklas Lundblad och Patrik Fältström på Cisco ingår båda i regeringens it -råd och är självskrivna som internetpolitiska rådgivare åt moderaterna.
Genom att öppna upp arbetet med moderaternas framtidspolitik visar vi att vi inte bara kan prata om öppenhet, utan också att vi i vårt eget arbete förstår styrkan i det öppna samhällets principer.
Karl Sigfrid, Riksdagsledamot (M)
Min kommentar: Jag delar Karl Sigfrids åsikt om att Moderaterna måste ha en tydlig tanke om framtiden när det gäller internet och den nya tekniken. Piratpartiet har det definitivt inte! De säger att de inte vill avskaffa upphovsrätten, men förespråkar samtidigt fri fildelning. Det går inte ihop. De tycker att fildelning skall vara gratis, men säger samtidigt att upphovsmännen måste kunna få betalt på andra sätt. Oklart dock hur - ibland säger Piratpartiet att "den som vill skall kunna betala frivilligt", vilket bara visar att Piratpartiets idéer är väldigt illa genomtänkta. De som röstade på Piratpartiet röstade knappast för någon konkret politik, helt enkelt för att Piratpartiet inte har någon politik. Stödet handlade nog mest om en protest mot en upplevd oro för rättsövergrepp i samband med jakt på fildelare och inte minst en stark reaktion mot att politikerna inte verkar förstå hur internet fungerar och hur viktigt internet är i ungdomar vardag. Därför tror jag att det parti som först kommer med en fungerande modell där avvägningarna mellan upphovsrätt och friheten på internet känns skäliga och där rättssäkerheten och integriteten på internet garanteras, har allt att vinna bland ungdomsgrupperna i nästa val. Jag hoppas verkligen att Moderaterna blir detta parti, och det skulle passa väldigt bra ihop med den grundläggande moderata ideologin om frihet, entreprenörskap, framtidstro och rättssäkerhet som tidigare gjorde vårt parti så populärt bland ungdomar. Det handlar inte om att avskaffa upphovsrätten, utan helt enkelt om att anpassa regelverket till den nya tekniken!
2009-06-09 Jag önskar sossarna samma framgång 2010!
Socialdemokraterna ökade inte ens en enda futtig tiondel jämfört med sitt" katastrofvalresultat" i EU-valet 2004. Marita Ulvskog, Mona Sahlin och Ibrahim Baylan kallar detta för en framgång. Ulvskog säger att "Vi har gjort en fantastisk valrörelse!" och Mona Sahlin sa i TV igår att "det blåser en röd-grön vid" över Sverige. Hon verkade ha missat att Vänsterpartiet mer än halverades, att den samlade röd-gröna röran backade jämfört med EU-valet 2004, och att Alliansen fick fler röster än oppositionen till skillnad mot 2004. I Stockholms län blev både Moderaterna och Folkpartiet större än Socialdemokraterna, och i Stockholms stad blev Socialdemokraterna uppseendeväckande nog bara fjärde största parti, efter Moderaterna, Folkpartiet - och Miljöpartiet! I Göteborg gick Moderaterna framåt och Socialdemokraterna backade, och de två partierna är nu lika stora.
Men för all del, jag skall vara storsint. Om detta är effekterna av en röd-grön väljarvind, så låt den blåsa på! Och jag önskar verkligen Socialdemokraterna lycka till i valet 2010, och hoppas de gör lika bra valrörelse och får samma framgång i valet då.
2009-06-08 Summering av mina besök hos Arbetsförmedlingarna i Sjuhärad
De senaste veckorna har jag inte bara ägnat åt EU-valet, utan också åt att besöka arbetsförmedlingarna i Sjuhärad. Den 29 maj träffade jag en grupp ungdomsarbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen i Borås. Den 1 juni besökte jag Arbets-förmedlingen i Kinna, och fick bland annat följa arbetet vid inskrivning av nya arbetssökande.
Den 4 juni träffade jag personalen vid det nya Arbetsför- medlingskontoret i Ulricehamn, där man sedan ett par veckor sitter i samma lokaler som Försäkringskassan och Skatte- myndigheten med gemensam entré och samma öppettider. En lösning som givetvis ökar möjligheten till effektivt samarbete. Det blir givetvis också lättare för en person som är både sjuk och arbetslös att få träffa rätt tjänsteman och inte hamna mellan stolarna.
Ulricehamn: Tre myndigheter i samma lokal.
Mina tre besök handlade mycket om ungdomsarbetslösheten. Dels kunde jag ju beräatta att regeringen beslutat om att ungdomar skall kunna komma in i åtgärder som exempelvis praktik tidigare framöver. Dels kunde jag meddela att vi fortsätter ansträngningarna för att även unga skall kunna få starta-eget-bidrag. Jag fick också med mig en del andra tankar king just ungdomarnas situation, som jag tar med mig till kommande möten med arbetsmarknadsminister Littorin. Bland annat efterlyser arbetsförmedlarna lite större frihet att hantera ungdomarna olika beroende på deras förutsättningar. En ung välutbildad person som just sagts upp från ett arbete har betydligt lättare att få ett nytt jobb än den som gått ut skolan utan godkända betyg och aldrig haft ett arbete. För den sistnämnda gruppen kan det vara värdefullt att sätta in åtgärder som praktik eller utbildning omedelbart.
Jag fick också en mycket mer positiv bild av arbetsmarknadsläget än vad man får när man följer media och lyssnar på olika prognosmakare. Överlag tror inte arbetsförmedlarna på den mycket dystra bild som målas upp, man ser betydligt fler ljusglimtar och ser tydligt att färre varslas och att fler får jobb.
I Ulricehamn och Tranemo var det exempelvis fler som fick jobb via arbetsförmedlingen i april 2009 än det var i april 2008! Så min egen något mer positiva tro om arbetsmarknadsläget framöver fick ett bra stöd.
När det gäller ungdomsarbetslösheten var också bilden från arbetsförmedlarna att ungdomar får en alldeles för negativ bild av sin framtid. Den verkliga ungdomsarbetslösheten, dvs ungdomar som vare sig studerar eller har ett jobb, är inte alls uppåt 24% som det påstås i media och från oppositionens sida. Den officiella SCB-statistiken är mycket missvisande, eftersom ca hälften av de ungdomar som ingår bland de arbetslösa är heltidsstuderande på gymnasie eller universitet/högskola som någon gång sökt ett extrajobb. Av de ungdomar mellan 15-24 år som inte går i skolan och som verkligen vill arbeta heltid ligger arbetslösheten i riket runt 10-12%. I Sjuhärad är ungdomsarbetslösheten lägre, ca 9-10%. Samtidigt vet vi att ovanligt många ungdomar går ut skolan de kommande veckorna varför ungdomarbetslösheten med all sannolikhet kommer att öka en del efter sommaren. Mer om just ungdomsarbetslösheten i kommande blogginlägg.
2009-06-08 EU-valkommentar: Min personliga valanalys
Efter att ha sovit på saken känner jag mig minst lika missnöjd idag som i går kväll över valresultatet. Moderaterna borde ha kunnat förvalta opinionsstödet i riksdagsmätningarna betydligt bättre än så här. Att tappa en tredjedel av stödet under en valrörelse kan rimligen inte kallas för en framgång. Här kommer mina tankar kring varför väljarna gjorde sina val:
1. Moderaterna var för anonyma. Tyvärr har det varit väldigt svårt för väljarna att hitta något hos oss Moderater som verkligen sticker ut, det har jag hört från många väljare. Det var tydliga budskap som skapade Moderaternas framgångar i riksdagsvalet 2006, men detta saknade jag i årets EU-val, vi har tyvärr låtit precis som ett antal andra partier. Min tro är att många i grunden moderata sympatisörer därför stannade hemma. De få partier som profilerat sig tydligt har alla gjort ett bra val, Folkpartiet, Miljöpartiet och Piratpartiet.
2. Vart tog vår EU-kritik vägen? Moderaterna hade som målsättning att i första hand beskriva på ett positivt sätt hur EU är bra för Sverige. Däremot fanns det väldigt lite utrymme för att kritisera sådant i EU som fungerar dåligt. Jag tror detta var en olycklig begränsning. Nästan alla (!) man pratar med, aktiva moderater, moderata medlemmar, grannar eller vänner, säger att man visserligen gillar EU som idé och ser fördelarna, men samtidigt är man upprörd över slöseri, detaljstyrning, byråkrati och bidragsslöseri inom EU. Moderaterna har verkligen inget att skämmas för när det gäller att slåss mot byråkrati och slöseri i EU, och Moderaterna är bäst av de svenska partierna att slåss mot överstatlighet och EU-beslut i onödiga detaljfrågor (se tidigare blogginlägg den 29 maj). Moderaterna borde givetvis haft med just detta som en av sina viktigaste valfrågor.
Att berätta att man vill driva stora viktiga frågor är bara halva budskapet - man måste också tala om vad man INTE vill att EU skall göra, och vad man INTE är nöjd med i EU. Den linje vi nu valde lockade säkert den EU-positiva delen av de moderata väljarna, men eftersom Folkpartiet framstått som ännu mer positiva till både EU och Euron var det tydligt att en del moderater valde att rösta på dem i stället. De mer EU-kritiska moderaterna kände sig nog tyvärr mindre hemma med Moderaternas budskap och jag vet att en del moderater stannade hemma och avstod från att rösta. Med ett tydligare budskap hade det funnits plats för båda grupperna att rösta på Moderaterna.
3. Integritetsfrågorna. Jag var ju en av de moderater i riksdagsgruppen som försökte förändra IPRED-lagen, men tyvärr lyckades det långtifrån så bra som jag hade önskat. Nu har vi facit, de viktiga förstagångsväljarna röstade på Piratpartiet, och i många skolval på landets gymnasieskolor är Piratpartiet största parti! Bara en barnslig ungdoms- protest? Nej, knappast, utan en tydlig reaktion mot en rädsla för rättsövergrepp i den egna vardagen. Det märkliga är att ungdomar på IT-utbildningar och mediagymnasier verkar vara de som ger störst stöd till Piratpartiet - samma ungdomar som för sin framtida försörjning är mest beroende av upphovsrätten! Nu måste Moderaterna ta integritetsfrågorna på allvar, stå upp för rättssäkerheten och dessutom bli mycket mer pedagogiska när det gäller att beskriva de avvägningar som krävs mellan upphovsrätt och integritet. Jag tror att upphovsrättslagstiftningen behöver en ordentlig översyn och skulle gärna se att Moderaterna gick i spetsen för en sådan diskussion. Synd också att inte partiet som en av de centrala valfrågorna tydligare berättade för väljarna att Moderaterna i EU-parlamentet gjort ett jättejobb för att försvara integriteten mot hårda angrepp från andra länder. Hur många väljare visste detta när de gick till vallokalen? Med tanke på mediaintresset för frågan borde Moderaterna självklart ha prioriterat denna fråga.
4. Klimatfrågan. Här talar jag också i egen sak som en av de moderater i riksdagsgruppen som inte utan förbehåll ställer upp på att kampen mot koldioxiden är världens viktigaste fråga.
Man lurar sig själv om man påstår att mätningar under valrörelsen visar att väljarna tyckte att klimatfrågan var den viktigaste valfrågan - det finns inga sådana entydiga mätningar, vilket jag beskrev på bloggen den 26 maj. Vallokalsundersökningarna visar också att klimatfrågan inte var den viktigaste frågan ens för dem som röstade, och för alla dem som inte röstade var uppenbarligen intresset för klimatfrågan inte större än att man stannade hemma och lät bli att rösta. Jag har under valrörelsen träffat väldigt få människor som anser att EU:s viktigaste uppgift är att leda kampen mot koldioxid. Många blir tvärtom ganska upprörda när saken kommer på tal. I valrörelsen sprang alla EU-kandidater i alla partier i flock i klimatfrågan och det gick inte att hitta någon som framförde någon mer nyanserad bild. Och vart tog alla andra viktiga miljöfrågor vägen i EU-debatten? Ytterst lite fanns att läsa i moderaternas valmaterial och i TV-debatterna var det sällan de ledande moderata företrädarna nämnde något annat än kampen mot koldioxid. När alla partier säger att klimatfrågan är viktigast så lyssnar en del väljare - och röstar sedan på Miljöpartiet som av tradition har störst förtroende i dessa frågor. Moderaterna tjänade knappast på detta, tvärtom var vi kanske de största förlorarna. Att Miljöpartiet trots allt inte fick mer än 10% av väljarstödet, och att de andra partier som mest profilerat sig i klimatfrågan - Kristdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet - samtliga gick bakåt i valet är ytterligare ett bevis på att kampen mot koldioxiden knappast blev den kioskvältare som många förväntade sig. Väljarna är kanske klokare än politikerna?
5. EU:s påverkan på arbetsrätten och den svenska modellen. Visserligen är jag själv ganska välinformerad i detta ämne, och i fredags fick jag in en debattartikel om saken i Borås Tidning. Men jag måste tyvärr konstatera att i TV-debatterna och i valkampanjen har Moderata förteträdare duckat alltför ofta i denna fråga, och Socialdemokraterna har fått stå ganska oemotsagda med sin kritik som är en blandning av unken främlingsfientlighet och rent felaktig skrämselpropaganda. Glädjande nog verkar det som om väldigt få svenskar gått på Socialdemokraternas skrämseltaktik om att EU skall tvinga fram försämringar på svensk arbetsmarknad. Mona Sahlin & Co blev genomskådade av de flesta och det känns bra. Jag tror därför inte att just denna fråga påverkade valutgången särskilt mycket.
Sammanfattningsvis är detta min gissning: Moderaterna banade väg för Miljöpartiet genom sin egen prioritering av klimatfrågan, vi skrämde iväg ungdomar till Piratpartiet, en del entusiastiska moderata EU-anhängare valde Folkpartiet medan mer EU-kritiska moderater valde att stanna hemma. I det läget får man kanske vara glad över att Moderaterna fick 18,8% av rösterna? Gårdagens svaga valresultat måste bli en väckarklocka! Nu har vi dryga året kvar till det svenska valet 2010. Den tiden bör användas till att låta den moderata ideologin få betydligt mer utrymme i den moderata politiken, vi måste bli tydligare med vårt budskap och ha en vision om vart vi vill! Vi måste också visa att vi verkligen menar allvar med det vi säger om att lyssna på människor, flytta fram partiets positioner när det gäller integritetsfrågorna och nyansera klimatpolitiken så den går i takt med väljarna. Om vi kombinerar detta med positiva erfarenheter från årets valrörelse - bland annat nya friska grepp i olika media och lyckade kampanjmetoder - då kan valet 2010 bli det bästa någonsin för Moderaterna!
2009-06-07 EU-valkommentar: Sämre än befarat
Så kom då kvittot på att Moderaterna i EU-valrörelsen inte riktigt gått i takt med väljarna. Att moderaterna ökar med blygsamma 0,7% till 18,8% jämfört med EU-valet 2004 är ärligt talat inte mycket att vara stolt över. Det är en klen tröst att det gick ännu sämre för Socialdemokraterna som inte ökar något alls jämfört med katastrofvalet 2004, och att det gick ännu sämre för Vänsterpartiet som tappat mer än hälften av sitt stöd jämfört med 2004.
Några glädjeämnen finns trots allt i dagens EU-val. I Sverige fick Alliansen starkare stöd än oppositionen, vilket är en framgång jämfört med EU-valet 2004. Vad jag förstår har regeringspartierna i nästan samtliga EU-länderna backat i valet. Det verkar bara vara Frankrike och Sverige som avviker, och där regeringssidan totalt sett gått framåt i valet och oppositionen backat. Det är faktiskt en mycket viktig signal från väljarna. I Europaparlamentet ökar dessutom den konservativa/kristdemokratiska gruppen EPP rejält, och socialisterna backar kraftigt.
Jag är personligen självklart missnöjd med Moderaternas valresultat och jag tänker inte göra några försök att förklara bort detta. Moderaterna har enligt min mening kommit fel i ett par politiska frågor och dessutom i viss mån prioriterat fel frågor i valbudkapet. Detta har tyvärr banat väg för onödiga framgångar för andra partier. Mer om detta i en längre personlig valanalys under måndagen.
2009-06-07 Färdigkampanjat
Nu är det färdigkampanjat. Bilden är från veckans aktiviteter på Stora Torget i Borås, där jag diskuterar valrörelsen med två glada MUF-are.
Nu blir det arbete som valförrättare i valkretsen Sätila 1 i eftermiddag, och sedan rösträkning i kväll. Vallokalen är i Ubbhultsskolan, 100 meter hemifrån, så det är nära till jobbet...
2009-06-06 Nationaldag
Vad passar väl bättre på nationaldagen än några bilder från min alldeles egna svenska försommarträdgård?
2009-06-06 Sverige en del av EU
Nationaldag idag, EU-val i morgon. Det passar ganska bra, för Sverige är inte längre en egen isolerad ö utan en del av Europa där alltmer av vår vardag har direkta kopplingar till andra länder. Vi är alla beroende av omfattande handel mellan våra länder, och många svenskar bor eller arbetar i grannländerna medan deras medborgare arbetar och bor hos oss. Många svenskar äger hus eller lägenheter i Sydeuropa, och många europeer har sommarstugor i Sverige. Svenska ungdomar studerar i andra länder, och andra studenter söker sig till oss. Många europeer tillbringar semestern i ett annat europeiskt land, eller tillbringar tiden som pensionär i ett annat land än hemlandet. Vår europeiska ekonomi hänger helt enkelt ihop allt mer. Vi drar nytta av varandra, men måste också tillsammans lösa problem som inte känner några gränser.
Några exempel på gemensamma utmaningar är fred i våra närområden, exempelvis områdena söder om Ryssland, Mellanöstern och Norra Afrika, flyktingströmmarna som söker sig till Europa, internationell brottslighet, finanskris och miljöproblem.
Inget av detta känner några nationsgränser. Det är därför det passar så bra att säga just på Sveriges nationaldag att det som är bra för EU faktiskt också oftast är bra för Sverige - och tvärtom! Men Sverige behöver starka röster i EU-parlamentet som ser till att Sverige hörs i Europaparlamentet. Därför tänker jag rösta i EU-parlamentsvalet i morgon!
2009-06-05 Pirater under falsk flagg
Mycket talar för att Piratpartiet kommer in i EU-parlamentet, och allt annat skulle väl egentligen förvåna med tanke på medias stora intresse för detta väldigt udda enfrågeparti. Det var ju på samma sätt media som skapade Junilistans framgångar förra EU-valet, en framgång som slutade med en totalflopp eftersom Junilistans ledamöter inte åstadkom något alls i EU-parlamentet. I valet för fem år sedan fick Junilistan ca 14% av rösterna, idag ligger de runt 2% i mätningarna. Samma utveckling kan nog förväntas för Piratpartiet, som givetvis inte heller kommer att få något inflytande alls i EU med en eller två ensamma politiker i ett parlament med 736 ledamöter. Men om Piratpartiet når EU-parlamentet är det givetvis ett ganska ordentligt underbetyg till oss i Allianspartierna och till Socialdemokraterna, som inte hanterat frågan om upphovsrätt, fildelning och integritet tillräckligt bra. Precis på samma sätt som Junilistans fram- gångar förra valet visade att de svenska partierna varit alltför okritiska till sådant i EU som väljarna inte var nöjda med.
Jag har träffat några Piratpartister under EU-valkampanjen och försökt förstå hur de egentligen tänker när det gäller upphovsrätten och fildelningen. Det är då det visar sig att de egentligen inte har någon politik alls! De säger att de inte alls vill avskaffa upphovsrätten helt, men däremot förkorta den till fem år. Samtidigt säger de att fildelning skall vara helt fri. Hur man skall kunna ha helt fri fildelning samtidigt som man värnar en upphovsrätt på fem år kan de inte ens själva förklara. Om man inte ens kan förklara sin enda politiska fråga tycker jag faktiskt inte man har i EU-parlamentet att göra.
Jag kommer aldrig att förespråka avskaffad upphovsrätt. En skäligt lång upphovsrätt är nödvändig om vi skall ha ett kreativt skapande samhälle där människor lägger tid och pengar på att skriva böcker, göra musik eller utveckla dataspel. Jag kommer heller aldrig att försvara exempelvis Pirate Bay och andra som tjänar pengar på att medverka till att människor bryter mot lagen och sprider andras upphovsrättsskyddade verk. Men jag står fast vid min kritik av IPRED-lagen eftersom jag inte anser att rättssäkerheten i lagen är tillräckligt bra, och att det inte heller är tillräckligt tydligt att lagen fokuserar på att motverka mer omfattande upp- eller nedladdningar.
Tyvärr tror jag att alla de fem partier som röstade för IPRED-lagen kommer att straffas ordentligt för detta i EU-valet, och Piratpartiet och Miljöpartiet kommer naturligtvis att gynnas. Inte helt rättvist kan man tycka, eftersom vare sig Piratpartiet eller Miljöpartiet har några egna förslag som skulle fungera. Att bara säga nej är enkelt, att komma med konkreta förslag till lösningar är betydligt svårare. För att kunna påverka i EU måste man ha förmåga att skapa allianser och driva frågor. Detta har flera moderater i EU-parlamentet visat att de klarar av.
För den som värnar om integriteten är det därför betydligt bättre att rösta in starka moderater som kan medverka till rimliga kompromisser, än att rösta in personer som bara säger nej och sedan sätter sig i ett hörn och tjurar och ser på när de dåliga lagförslagen ändå drivs igenom.
Denna bild från gårdagens kampanj fick jag precis från min moderate kollega i Tostared, Sven-Olof Carlsson.
Här delar jag ut EU-valmaterial på Stora Torget i Borås tillsammans med min riksdagskollega Hans Rothenberg från Göteborg.
2009-06-05 Svar på tal om EU och arbetsrätten
I dag har jag en debattartikel i Borås Tidning om EU:s betydelse för svensk arbetsrätt och svenska kollektivavtal. Jag konstaterar att det inte är EU utan Socialdemokraterna som hotar tillväxt, jobb, ekonomi och pensioner i Sverige. Socialdemokraterna spelar dessutom roulette med den svenska modellen med sina krav att omförhandla EU:s utstationeringsdirektiv, något som till och med Vänsterpartiet inser. Vänsterpartiet stödjer, kanske något förvånande, Alliansregeringens linje att inte kräva omförhandling i EU!
2009-06-04 EU-debatten i TV - Hökmark vann debatten om arbetsrätten
Marita Ulvskog (S) försökte som vanligt skrämma löntagarna med EU, men fick kraftfullt mothugg av Gunnar Hökmark (M). Hökmark fick oväntad hjälp av förre socialdemokraten Sören Wibe (numera Junilistan) som angrep Ulvskog och sa rent ut att hon försöker föra löntagarna bakom ljuset! Hökmark påpekade att den Socialdemokratiska linjen att kräva omförhandling av EU:s utstationeringsdirektiv faktiskt äventyrar hela den svenska modellen på arbetsmarknaden.
Ulvskog sa att arbetsrättsliga frågor är något som skall regleras i varje land, i Sverige genom kollektivavtal. I nästa mening försvarade hon EU:s klåfingriga arbetstidsdirektiv som detaljreglerar arbetstiderna i hela Europa! Hökmark ställde henne genast mot väggen och förklarade att Moderaterna avvisar EU-lagstiftning inom arbetsrätten och därmed försvarar den svenska modellen med branschvisa nationella kollektivavtal.
2009-06-04 EU-debatten i TV - "Lettland borde klimatinvestera sig ur krisen"
Miljöpartiets Carl Schlyter förvånade genom att föreslå att Lettland skall ta sig ur sin djupa finansiella kris genom omfattande klimatinvesteringar (!).
Kanske var det debattens mest naiva förslag, alla kategorier. Schlyter verkar ha missat något - Lettland har inte en enda krona (lat) att investera, man har inte ens pengar till att driva skolor och sjukhus! Att då föreslå omfattande klimatinvesteringar som lösning på en allvarlig finans- och valutakris är inget annat än ett ett hån mot det Lettiska folket, ja nästan en förolämpning. Politiker med en så okunnig och världsfrånvänd syn på verkligheten skulle jag i vart fall aldrig våga rösta in i EU-parlamentet.
2009-06-04 EU-debatten i TV - Säg ordet klimat - -sedan kan man kasta alla principer åt sidan
I kvällens debatt kunde jag med sorg konstatera att alla partier - inklusive Moderaterna - vill att EU skall införa en gemensam koldioxidskatt. Det är alltså samma sju partier som i alla andra sammanhang brukar säga att skattefrågor är typiskt nationella frågor som skall beslutas i varje land. Men klimathysterin är idag så stor att den får alla att glömma ideologi och principer. Allt går tydligen att offra i kampen mot koldioxiden.
2009-06-04 EU-debatten i TV - Skrämmande klimatdiskussioner
Kvällens TV-debatt gav en skrämmande bild av fullständigt orealistiska och verklighetsfrämmande utspel i klimatfrågan. Tyvärr tävlar de flesta partier om orealistiska och oövertänkta utspel där koldioxidfrågan helt verkar överskugga alla andra samhällsproblem. Det är ganska uppenbart att många av de åtgärder som förespråkas i debatten skulle drabba både människors ekonomi, jobb och närmiljö mycket hårt. Det kommer nog en dag då människor kommer att börja sätta sig på tvären mot alla klimatfanatiker, och den dagen kan jag själv stå med högburet huvud och säga att jag i vart fall varnade för det extrema klimatspelet. Visserligen håller Moderaterna en relativt sansad linje i klimatfrågan, men jag möter ändå moderata väljare som säger att de inte tänker rösta alls i EU-valet på grund av partiets "klimatpolitik". Jag befarar tyvärr att partiets nya dramatiska syn på "koldioxidhotet" kommer att kosta oss en hel del röster. Jag skulle självklart önska att Moderaterna vågade stå för en betydligt mer ödmjuk linje i klimatfrågan, men jag kan ändå med gott samvete uppmana alla att rösta på moderaterna som det mest sansade alternativet. Alla andra partier, utom möjligen Folkpartiet, driver enligt min mening en betydligt farligare, närmast hysterisk och mycket populistisk, linje.
Jag blev för övrigt väldigt upprörd över kristdemokraten Ella Bohlin när hon avfärdade alla som har en mer skeptisk inställning till klimatförändringarna. "Klimatskeptiker har vi ingen plats för i debatten" sa hon. Att yttra sig så visar skrämmande brist på respekt för demokratin och yttrandefriheten.
Debatten handlade annars som vanligt om vem som utlovar flest procent i minskning av CO2-utsläpp - alldeles oavsett om det finns någon substans bakom förslagen eller inte. Miljöpartiets Carl Schlyter rörde till det ordentligt när han beskrev sitt partis politik, och jag tror inte ens han själv riktigt förstod vad han menade. Men en sak är klar, om Miljöpartiets linje får inflytande lär hela EU ta många kliv bakåt, och drabbas av både energibrist och enorm arbetslöshet. Dessutom sämre miljö när den rena kärnkraften byts ut mot smutsig kolkraft.
2009-06-04 EU-debatten i TV - Marita Ulvskog (S) är helt otrolig!
Marita Ulvskogs alla grodor är helt fantastiska! Tidigare i veckan påstod hon att ett lettiskt bemanningsföretag ägnar sig åt "slavhandel", vilket socialdemokraterna i EU-parlamentet vill stoppa - varefter det visade sig att det lettiska företagets talesperson arbetar som politisk sekreterare åt en socialdemokrat i EU-parlamentet. I morse avslöjades Ulvskog med rena lögner i en direktsänd ekointervju.
I kväll blev det extra komiskt i slutdebatten när Ulvskog upprört och med darr på stämman påstod att Sverige börjar bli ett sånt där hemskt "lågskatteland". Så kallar alltså Ulvskog Sverige, som tyvärr fortfarande har världens näst högsta skatter. Man undrar vilka skattenivåer Ulvskog skulle vilja ha?
Marita Ulvskog sa också att "mitt parti nog håller på att ändra sig" i fildelningsfrågan. Så hycklar hon alltså om den lag som hennes eget parti röstade för i riksdagen så sent som den 25 februari i år, och givetvis utan att nämna att hennes egen tidigare justitieminister Tomas Bodström drev igenom de för Sverige tvingande IPRED-bestämmelserna på EU-nivå.
I mina ögon är Marita Ulvskog det största skämtet i det här EU-valet och kanske till och med i svensk politik. Det räcker att minnas när hon kallade de borgerliga valsegern 1991 för en statskupp....inte konstigt att Socialdemokraterna vill skicka iväg henne till Bryssel för att slippa ha henne på hemmaplan.
2009-06-04 EU-valkampanj i Borås
I dag klockan 12.30 rullade moderaternas EU-valkampanjbuss in på Stora Torget i Borås, efter att tidigare ha stannat till i Göteborg och Kungsbacka. Men på bussen fanns både Susanna Haby, EU-kandidat från Göteborg och moderaternas partisekreterare Per Schlingmann, som en gång startade sin politiska karriär i kommunfullmäktige i Borås. Min politiske sekreterare Petter Jonsson var busschef och ett antal riksdagsledamöter och andra moderater följde med på bussturnen genom Västsverige idag. På bilden till vänster ser vi Susanna Haby vid bordet i samtal med en väljare. I förgrunden min riksdagskollega från Göteborg, Hans Rothenberg. På högra bilden Per Schlingmann djupt försjunken i ett telefonsamtal framför kampanjbussen.
2009-06-04 Skall Sverige ta emot utländskt kärnkraftsavfall?
I Sverige finns två kommuner som är beredda att upplåta mark för slutförvaring av kärnkraftsavfall, Oskarshamn och Östhammar. Båda platserna anses lämpliga, och har invånarnas starka stöd. I går meddelades att Östhammar får huvuduppdraget, och Oskarshamn får nöja sig med en del sidouppdrag med koppling till hanteringen av kärnkrafts- avfallet. Jag fick i ett mail förslaget att Sverige borde passa på att erbjuda slutförvar åt fler länder mot en ordentlig betalning, särskilt nu när det finns två orter som vill ha ett slutförvar, men endast en fått uppdraget.
Tanken är intressant att Sverige, med sina ovanligt goda förutsättningar i form av både ett stabilt urberg och hög kunskapsnivå, eventuellt även skulle kunna ta hand om utländskt kärnkraftsavfall. Mängden svenskt avfall är egentligen ganska liten, och att bygga ett slutförvar med all infrastruktur runtomkring kostar stora pengar. Om man investerar stort i ett svenskt slutförvar skulle detta kunna utnyttjas mer effektivt om man även åtog sig att ta hand om avfall från andra länder, givetvis mot en mycket god ersättning. Fördelarna är uppenbara - det utländska avfallet skulle tas om hand på ett mer miljömässigt och säkerhetsmässigt bra sätt än det kanske skulle kunna göra i andra länder, och samtidigt skulle Sverige få intänkter, skapa arbetstillfällen och öka vår kompetens och kunskap inom området. Nackdelarna är egentligen svåra att finna - ett välfyllt slutförvar innebär knappast större risker eller kostnader än ett halvtomt.
Igår sa Miljöminister Andreas Carlgren att enbart svenskt kärnkraftsavfall ska förvaras i den kommande slutförvarings-anläggningen: "Jag finner det helt uteslutet att vi skulle ta emot avfall från andra länder. Det är en grundläggande princip för oss. Var och en tar ansvar för sin bit." Liknande förslag från enskilda medlemmar på moderaternas partistämma förra året avvisades av stämman med samma argument. Personligen tycker jag egentligen att detta är ganska ologiskt. Om varje land ”skall ta ansvar för sin bit” innebär det rimligen att Sverige också borde bryta egen uran till sina egna kärnkraftverk. Men det gör vi inte - i stället importerar vi uran från andra länder. När det gäller bränslet går det alltså utmärkt att köpa från andra, men när det gäller avfallet är det uteslutet att hjälpa andra länder.
Varför skall var och en bara ta ansvar för sin bit när det gäller avfallet, men inte när det gäller bränslet?
I dessa tider när kärnkraften åter blivit mer accepterad, och vi samtidigt lever i en orolig värld tycker jag det är självklart att kärnkraftsavfallet bör förvaras på världens säkraste platser. Om det svenska urberget är en av dessa platser borde vi givetvis kunna hjälpa något eller några grannländer som har sämre förutsättningar - och samtidigt ta riktigt bra betalt! Kanske skulle det med tiden till och med kunna bli läge för två slutförvar i Sverige, både i Östhammar och i Oskarshamn?
2009-06-03 Detta är framtiden!
Fotot kommer från Volvo PV
I januari 2007 inledde Volvo Personvagnar och Statligt ägda Vattenfall ett samarbetsprojekt med målsättningen att testa och utveckla plug-in teknik. Nu fördjupas samarbetet. Tanken är att Volvo i samarbete med Vattenfall skall ska serieproducera plug-in-hybridbilar i Sverige år 2012, bilar som kan drivas med både el och diesel. Utvecklingen av bilarna sker med gemensamma medel. Volvo Personvagnar producerar bilarna och Vattenfall utvecklar laddningslösningar och förser bilarna med elektricitet. Till sommaren presenteras tre demonstrationsbilar av modellen Volvo V70. Plug-in-hybridbilarna kommer att drivas med en stark elmotor som får sin ström från ett litium-jonbatteri. Laddningstiden för batteriet blir runt fem timmar och det återladdas även när bilen bromsar. Den nya teknologin innebär att bilägandet blir bekvämare eftersom man skall kunna "tanka" bilen hemma. Samtidigt blir driftkostnaderna lägre.
Detta är framtiden, till skillnad från den i mitt tycke betydligt mindre lyckade satsningen på etanol. Om de planerade laddstationerna utvecklas ytterligare kommer de att utgöra en utmärkt infrastruktur den dag som rena elbilar (alltså inte hybrider) blir ett konkurrenskraftigt alternativ. Om effektuttaget blir större ur de svenska kärnkraftverken kan vi både få el till att driva våra bilar och dessutom exportera stora överskott till andra länder, som i stället kan stänga sina gamla smutsiga kolkraftverk.
DÅ kan man börja tala om miljöeffekter som handlar om betydligt mer än minskade koldioxidutsläpp!
2009-06-03 Socialistiska kommuner betalar sämst för sommarjobben
Socialistiskt styrda kommuner dumpar lönerna för sommarjobbande ungdomar! De tre sämst betalande kommunerna är de socialdemokratiskt styrka kommunerna Malmö, Sunne och Ånge, som bara betalar 40 kronor per timme för kommunala sommarjobb.
De kommuner i landet som betalar sina ungdomar allra bäst för sommarjobb är alla moderatstyrda: Danderyd (100 kr/tim), Täby (93 kr/tim), Stockholm (89 kr/tim), Sollentuna (85 kr/tim) och Tyresö (85 kr/tim).
Dessa fakta kastar ett nytt ljus över det här med lönedumpning och synen på oskäliga lönenivåer. Socialisterna är knappast några föredömen.
2009-06-03 Amerikansk högrisksatsning knappast en bra modell för Sverige
Detaljerna kring GM:s konkurs och rekonstruktion har kommenterats en del i pressen de senaste dagarna, och från den politiska oppositionen i Sverige hörs röster för att den svenska regeringen borde göra likadant. Men vad är det egentligen den amerikanska regeringen har gjort för att försöka rädda GM?
Det nya rekonstruerade GM ska ägas till ungefär 60 procent (!) av den amerikanska staten och till 12 procent av den kanadensiska staten. Facket, som gått med på försämringar i löner och pensionsförmåner, får en post på 17,5 procent i det nya bolaget, och fordringsägarna, som skrivit av sina skulder, tio procent.
Amerikanska staten blir motvilligt största ägare till ett nytt GM enligt president Obama. Enbart "för att rädda jobb och slippa de enorma följderna för hela ekonomin om GM gått omkull". Totalt satsar USA 50 miljarder dollar, inräknat tidigare lån, på att rädda GM, vilket motsvarar 380 miljarder kronor. "Jag är helt övertygad om att om det här sköts rätt kan ett nytt GM ta upp konkurrensen med biltillverkare från hela världen och åter bli en viktig del av Amerikas ekonomiska framtid", sade Barack Obama på en presskonferens i måndags. Samtidigt är det tydligt att det ändå blir dramatiska förändringar. GM kommer att stänga ett tiotal fabriker, säga upp runt 20.000 anställda, och avveckla ett antal återförsäljare. Dessutom drabbas givetvis underleverantörerna genom en minskad produktion.
Man kan konstatera att det inte är någon liten prislapp som den amerikanska staten betalar för att ta över ett konkursbo och försöka rädda en del av alla de jobb som är i fara. Motsvarande 380 miljarder svenska kronor (!) riskeras av de amerikanska skattebetalarnas pengar, utan att man egentligen vet om det leder till att GM överlever. Nästa gång GFM behöver pengar lär det dessutom bli svårt för staten att säga nej - nu är man ju själv delägare. Var slutnotan hamnar för amerikanska statens äventyrliga bilföretagande återstår att se. Hur amerikanska och kanadensiska staten, som givetvis emellanåt kommer att ha helt motstridiga intressen, skall kunna låta bli att försöka ge politiska pekpinnar till GM:s nya styrelse i olika frågor återstår att se, liksom hur bilarbetarfackets delägande kommer att påverka möjligheten för GM:s styrelse att ta korrekta affärsmässiga beslut. GM:s framtid känns verkligen allt annat än säker.
Den politiska striden i Sverige som följt efter beskedet från USA
visar två saker:
För det första var det ju tur att den svenska regeringen inte lyssnade på Mona Sahlin och statsade svenska folkets skattepengar eller pensionspengar i Saab - då hade dessa pengar nu dragits in i den amerikanska konkursen och varit borta för alltid eftersom GM äger hela Saab och alla Saabs tillgångar.
De naiva uttalandena från IF Metall:s ordförande och från Mona Sahlin att "tanken aldrig varit att svenska skattepengar skulle hamna i USA" visar bara att de inte vet hur det fungerar i verkligheten när små svenska företag ägs av stora globala företag. Det är lite skrämmande att Mona Sahlin som vill bli statsminister och tidigare varit näringsminister har så bristfällig kunskap om detta.
För det andra är jag oerhört tacksam över att ha en så klok svensk regering som - till skillnad från USA:s president - inser att staten faktiskt inte är den bästa ägaren till industriföretag. Ett sådant äventyr som statligt ägda svenska bilföretag skulle riskera både statens ekonomi och de bilföretagens framtid. Volvo och Saab behöver seriösa privata ägare som är beredda att driva företagen. Först när dessa nya ägare förklarat sig redo är det dags för svenska staten att lämna garantier för krediter i Europeiska Investeringsbanken.
2009-06-02 Planerad vindkraftpark i Sätila väcker oro och starka känslor
I kväll har jag varit på samrådsmöte i Sätila rörande planerna från Göteborgs Energi att bygga en av Södra Sveriges största vindkraftparker i ett område norr om Lygnern, mellan Sätila och Ubbhult. Planerna omfattar 18 verk av den största storleken (150-180 meter höga).
De var tydligt att de boende i områdena närmast vindkraftparken känner mycket stor oro för störningar i form av buller och störande skuggor, samt är rädda för att deras bostäder skall sjunka i värde till följd av närheten till den stora vindkraftparken. Bland besökarna i övrigt fanns delade meningar om huruvida vindkraftparken är vacker eller ful, men helt klart kommer landskapsbilden norr om Sätila att påverkas ganska dramatiskt:
Bild från Ubbhult, badplatsen vid Stora Öresjön. Observera husen vid stranden till vänster på bilden, som är stora nybyggda villor. Det ger en bild av hur stora den senaste generationens vindkraftverk faktiskt är, trots att de står flera kilometer bort från badplatsen och att det är den lägre modellen på 150 meter som montaget visar.
Bild från vägen utanför Sätila. De stora gårdarna på andra sidan Storån skymtar som mycket små prickar nedanför vindkraftverken på åsen ovanför.
(Bilderna är fotomontage från Göteborg Energis hemsida.)
Min tro är att Göteborg Energi kommer tvingas minska ned vindkraftparken en del för att slippa protester från de närboende, och kanske kommer man också att välja 150-metersverk i stället för 180-meters för att störa landskaps- bilden mindre. Men protester och överklaganden kan nog ändå förväntas, för ingen närboende lär ju acceptera att värdet på den egna bostaden sjunker. Märkligt nog är annars att just detta inte är något som man tar hänsyn till vid miljöprövningen. Endast buller och störningar, samt effekterna på samhällets utveckling i stort beaktas, inte allmänhetens subjektiva bedömning att vindkraftverk minskar attraktionskraften hos näraliggande bostäder.
Marks kommun har precis beslutat om en policy för vindkraftetablering, efter en motion av Elise Benjaminsson som är moderat ledamot av kommunfullmäktige i Mark, och som själv drabbats av kraftiga störningar från ett annat vindkraftverk i Hökås utanför Hyssna i Marks kommun. De riktlinjer som finns i denna nya policy kommer att styra kommunens tillståndsgivning för vindkraftparken i Sätila. Det betyder bland annat att inga verk lär godkännas om de ligger närmare än 500 meter från en bostadsbyggnad. Om Göteborg Energi är kloka ser de till att avståndet blir större än så. De har ju allt att vinna på att Sätilaborna och Ubbhultsborna blir positivt inställda till vindkraftparken och kan ge goda referenser till framtida nya vindkraftparker på andra platser.
Jag kommer att följa den fortsatta av detta ärende mycket noga. Det är intressant att som riksdagsledamot kunna bevaka ett så här stort ärende på hemmaplan. Utgången kommer att ge en fingervisning om hur den planerade utbyggnaden av vindkraft i Sverige kan förväntas fungera. Om regeringens planer om vindkraftproduktion skall uppfyllas kommer det att krävas minst 3.000 nya vindkraftverk av största modell i landet enligt beräkningar som presenterades under kvällens föredragning. Om nu 18 vindkraftverk i Sätila skapar så stort motstånd är det svårt att se var man skall kunna bygga de övriga minst 2.982 vindkraftverken utan kraftigt motstånd från lokalbefolkningen. Personligen ser jag planerna på den extremt stora utbyggnaden av vindkraft i Sverige som ganska orealistiska. Jag fick också klara besked idag från Göteborg Energi att utan kraftiga skattesubventioner skulle inga vindkraftverk byggas överhuvudtaget. Vindkraft är ingen billig satsning för svenska folket, och jag är personligen mycket tveksam till att öka de statliga subventionerna ytterligare, vilket branschen kräver.
Jag kan för övrigt meddela att viljan att göra stora uppoffringar i den egna boendemiljön "för att motverka globala klimatförändringar" verkade något begränsad från dem som bor i närheten av den planerade vindkraftparken. Detta kommer jag att ha med mig som politiker när vindkraften diskuteras i olika sammanhang. Jag anser det helt orimligt att acceptera allvarliga lokala miljöskador eller intrång i människors boendemiljöer för en mycket diffus "global klimatnytta". Vindkraftparker måste utformas så att de närboende tycker att det känns acceptabelt, annars lär vindkraften inte ha någon framtid i Sverige.
2009-06-01 Avdragsrätt för hushållsnära tjänster en bra affär - för alla - och de flesta som sökte skattereduktion 2007 hade låga eller normala inkomster
Nästan 99 000 svenskar ansökte om skattereduktion för hushållsnära tjänster under 2008. Det visar färsk statistik från Skatteverket. Det är nästan en fördubbling jämfört med 2007.
Enligt Radio Sjuhärad är det 2.183 personer i Sjuhärad som har ansökt. Flest är det i Borås (1.122 personer), i Mark (423 personer), samt i Ulricehamn (298 personer).
Enligt Skatteverket är det städning och trädgårdsarbete toppar listan och i genomsnitt får varje sökande 4300 kronor i skattereduktion. Om man tar den summan gånger antalet sökande innebär det att den totala skattereduktionen i landet uppgår till 425 miljoner kronor, dvs arbete har utförts för 850 miljoner kronor. Det skulle motsvara ca 2.000 helårstjänster. Statens "kostnad" per helårsarbetstillfälle blir då ca 200.000 kronor. Eftersom varje anställd betalar inkomstskatt och arbetsgivaren betalar arbetsgivareavgift, moms och skatt, så är det min uppskattning att reformen kostar väldigt lite netto för statskassan. Och då räknar jag inte in kostnaden som staten har för a-kassan om personen som utför arbetet i stället skulle varit arbetslös. Jag räknar inte heller in vinster av att en del tidigare svarta tjänster blivit vita. Inte heller tar jag hänsyn till eventuellt ökade möjligheter för den som köper tjänster att i stället arbeta lite mer. Jag har inte heller räknat med att en del av dem som köper tjänster kanske passar på att köpa till ytterligare tjänster av samma företag utan att ha rätt till skattereduktion. Tar man med även alla dessa effekter lär skattereduktionen för hushållstjänster vara en riktigt bra affär även för staten. Visst kan man invända att en del av dessa jobb skulle utförts även utan skattereduktion. Men jag vet av egna kontakter med branschen att man har sett en mycket stor ökning av uppdrag från privatpersoner. Nu fyller vi ju på även med HUS-avdraget (fd ROT-avdraget) och hoppas på ännu större effekter i from av nya jobb.
Under dagen har SCB också presenterat statistik över de skattereduktioner för hushållsnära tjänster som beviljades under det första året, 2007, när reformen trädde ikraft vid halvårsskiftet. Då var det ca 46.000 personer som ansökte. SCB skriver i ett pressmeddelande att "höginkomsttagare utnyttjar reduktionen mest", vilket är en minst sagt märklig beskrivning. SCB berättar att 4% av personer med en inkomst över 500.000 kronor utnyttar skattereduktionen, medan endast 3 promille av personer med inkomst under 300.000 utnyttjar möjligheten. Denna "nyhet" blir givetvis politiskt intressant med denna vinkling.
Om man i stället roar sig med att titta i SCB:s egna siffror kan man konstatera att endast 3,5% av Sveriges befolkning har en inkomst över 500.000 kronor per år! Om 4% av dessa 3,5% utnyttjar avdraget innebär det endast ca 13.000 personer. På motsvarande sätt kan man se att det är 83,6% av Sveriges befolkning som har en inkomst under 300.000 kronor. Om 3 promille, dvs 0,3%, av dessa utnyttjar avdraget blir det ca 23.500 personer. Man kan alltså lika gärna skriva att det är nästan dubbelt så många med en inkomst under 300.000 kronor per år som sökt skattereduktion för hushållsnära tjänster jämfört med dem med de allra högsta inkomsterna. Men då blir förstås inte nyheten lika politiskt intressant för journalister på vänsterkanten.
SCB bekräftar också i sin rapport att skattereduktionen var vanligast bland personer över 75 år, främst bland kvinnor. I övrigt är det unga familjer med barn som mest utnyttjar möjligheten. Det skall bli spännande att se utvärderingen för 2008 och hur de 99.000 personerna som yrkat skattereduktion för detta år fördelas bland befolkningen.
så väldigt mycket för utmärkelsen!
I min 
I dag presenteras SCB:s stora partisympatiundersökning, den största som görs i landet, och som presenteras halvårsvis per november och maj. SCB:s mätning anses på grund av sitt stora underlag, över 5.000 personer, som den mest tillförlitliga av alla opinionsmätningar.
Jag är tydligen långt ifrån ensam i min kritik mot EU:s förbud mot glödlampsförsäljning, där glödlamporna under ett par år helt skall fasas ut från marknaden, med början i september i år då alla matta glödlampor försvinner. I Dagens Industri idag kan man läsa att IKEA upplevt "en tendens till hamstring" som man tror beror på att vi gillar de matta glödlamporna.
Denna bild visar hur väljarna skulle ha röstat om det varit riksdagsval i söndags och inte ett EU-parlamentsval. Siffrorna baseras på den stora vallokalsundersökningen som genomfördes på valdagen, där man frågat ett stort antal väljare om hur de skulle ha röstat om det varit riksdagsval i stället. Allt enligt statsvetaren Henrik Oscarssons blogg. Han är lärare och forskare vid Göteborgas Universitet och ansvarig för de svenska valundersökningarna sedan 2002.
Alldeles nyss röstade jag med stor glädje för ett avskaffande av det förhatliga kårobligatoriet. Tvångsanslutning av studenter till en förening som man inte vill vara medlem i är inget annat än en gammal socialistisk kvarleva. Nu äntligen blir det en förändring, och det medför på köpet att en student kan spara några tusenlappar i kåravgift under sin studietid.
De senaste veckorna har jag inte bara ägnat åt EU-valet, utan också åt att besöka arbetsförmedlingarna i Sjuhärad. Den 29 maj träffade jag en grupp ungdomsarbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen i Borås. Den 1 juni besökte jag Arbets-förmedlingen i Kinna, och fick bland annat följa arbetet vid inskrivning av nya arbetssökande.
Nu är det färdigkampanjat. Bilden är från veckans aktiviteter på Stora Torget i Borås, där jag diskuterar valrörelsen med två glada MUF-are.
Nationaldag idag, EU-val i morgon. Det passar ganska bra, för Sverige är inte längre en egen isolerad ö utan en del av Europa där alltmer av vår vardag har direkta kopplingar till andra länder. Vi är alla beroende av omfattande handel mellan våra länder, och många svenskar bor eller arbetar i grannländerna medan deras medborgare arbetar och bor hos oss. Många svenskar äger hus eller lägenheter i Sydeuropa, och många europeer har sommarstugor i Sverige. Svenska ungdomar studerar i andra länder, och andra studenter söker sig till oss. Många europeer tillbringar semestern i ett annat europeiskt land, eller tillbringar tiden som pensionär i ett annat land än hemlandet. Vår europeiska ekonomi hänger helt enkelt ihop allt mer. Vi drar nytta av varandra, men måste också tillsammans lösa problem som inte känner några gränser.
Denna bild från gårdagens kampanj fick jag precis från min moderate kollega i Tostared, Sven-Olof Carlsson.
Detaljerna kring GM:s konkurs och rekonstruktion har kommenterats en del i pressen de senaste dagarna, och från den politiska oppositionen i Sverige hörs röster för att den svenska regeringen borde göra likadant. Men vad är det egentligen den amerikanska regeringen har gjort för att försöka rädda GM?
Bild från Ubbhult, badplatsen vid Stora Öresjön. Observera husen vid stranden till vänster på bilden, som är stora nybyggda villor. Det ger en bild av hur stora den senaste generationens vindkraftverk faktiskt är, trots att de står flera kilometer bort från badplatsen och att det är den lägre modellen på 150 meter som montaget visar.
Bild från vägen utanför Sätila. De stora gårdarna på andra sidan Storån skymtar som mycket små prickar nedanför vindkraftverken på åsen ovanför.