Välkommen till min mest besökta arkivsida på bloggen!

Miljö- energi- och klimatblogg

På denna sida kommer jag främst att samla mina blogginlägg som rör övergripande miljö- och klimatpolitik, kärnkraft och energifrågor, miljöförstöring, gifter och föroreningar.

2010-09-08 Inlandsisarna smälter bara hälften så snabbt som man trott

Ännu en forskarrapport har presenterats som visar att de mest hysteriska larmen om smältande isar och höjda havsnivåer varit överdrivna. Denna gång handlar det om isavsmältningen i polartrakterna som visat sig vara endast hälften så stor som tidigare påståtts. Det hävdas i en ny studie som tagit hänsyn till en bortglömd faktor – landhöjningen!

Enligt forskarna bakom studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Geoscience, har de tidigare uppskattningarna bortsett från landhöjningen i polartrakterna. Det har lett till felaktiga beräkningar av inlandsisarnas storlek och i förlängningen isavsmältningens omfattning. Forskarna hävdar nu att Grönland förlorar cirka 104 gigaton (miljarder ton) is per år, och västra Antarktis cirka 64 gigaton. Detta är bara hälften så mycket som tidigare angivits. Om detta stämmer svarar isavsmältningen bara för 30 procent, istället för drygt hälften, av den uppskattade höjningen av havsnivåerna. Resten beror på att vattenvolymen utvidgas något när haven blir varmare. Om isarna inte bidrar med mer än 30 procent kan det få stor betydelse för hur man i fortsättningen gör prognoser för de framtida havsnivåerna.

FN:s klimatpanel, IPCC, har angett att höjningen troligen kommer att bli 18-59 centimeter till 2100. Men det bygger på att isavsmältningen är i nivå med den tidigare uppskattningen. Skulle det visa sig att den nya studien ligger närmare sanningen blir inte höjningen lika dramatisk. Tidigare påståenden om havsytehöjningar på flera meter framstår som allt mer orealistiska.

I valrörelsen driver Miljöpartiet enträget klimathotet som sin viktigaste fråga. Jag upplever dock att opinionen i Sverige blivit betydligt mer balanserad i sin syn på klimathotet det senaste året, och att många blivit mer eftertänksamma. Det är sunt och säkert också en förklaring till att Miljöpartiet tappar stöd. Svenska politiker kan inte ta hur dramatiska och kostsamma beslut som helst för att "rädda klimatet" utan att ha tillräckligt bra och hållbart vetenskapligt stöd. Det behövs mycket mer forskning och mer ödmjukhet i klimatdebatten. Därför är ett av mina personliga vallöften är att verka för en mer balanserad klimatpolitik och en bredare miljöpolitik som ger utrymme för annat än bekämpning av koldioxid.


2010-08-24 Nya miljöbilspremien känns mer tilltalande än den gamla

I dag meddelade Alliansen att det blir en ny miljöbilspremie från 2012. Denna gång på hela 40.000 kronor, och premien ska bara gälla verkligt miljövänliga bilar, främst elbilar och effektiva elhybrider. Samtidigt behåller vi den femåriga skattebefrielsen för alla miljöbilar.

I grunden är jag tveksam till att subventionera människors bilköp. Subventioner snedvrider alltid marknaden och utvecklingen. Alliansens förra miljöbilspremie kan givetvis sägas ha varit en framgång eftersom antalet "miljöbilar" ökade kraftigt under den perioden. Baksidan är dock att de övervägande delen av dessa bilar visade sig vara etanolbilar. Enligt min åsikt är inte etanol så miljövänligt att det förtjänar skattesubventioner.

Då känns ett stöd till elbilar betydligt bättre. Jag anser att eldrift måste vara den optimala lösningen, inte minst i ett land som är självförsörjande på el från i huvudsak vattenkraft och kärnkraft. I dag är rena elbilar mycket dyra, och även hybriderna kostar bra mycket mer än andra bilar. En subvention under en begränsad tid för att få ut fler elbilar på marknaden och öka volymerna i tillverkningen ligger definitivt i Sveriges intresse. Och med tanke på alla mer eller mindre tveksamma subventioner som görs i klimatpolitikens namn så känns väl ändå ett stöd till elbilar som ett av de vettigare.

Oppositionen vill också införa en miljöbilspremie av liknande omfattning, men samtidigt bestraffa den som köper en mindre miljövänlig bil med en extra straffavgift. Detta visar brist på förståelse för att människor är olika. Vissa bor i glesbygd med dåliga vägar och behöver en jeep, andra har fem barn och behöver en stor bil. De som kör dessa bensinslukare betalar redan massor av skatt på bränslet. Ju mer man tankar desto mer skatt. Att då dessutom beskatta inköpet av bilen som straff känns fullständigt fel. Miljöpartiets förslag visar skillnaden mellan Alliansen och oppositionen. Alliansen vill helst styra med morötter, oppositionen vill använda piskan och straffbeskatta.



2010-07-10 Svenska folket stödjer Alliansens kärnkraftsbeslut

Enligt en undersökning som gjordes av United Minds mellan den 21 och den 26 juni finns det ett starkt stöd för Alliansens känrkraftsbeslut, dvs att ta bort förbudet mot ny kärnkraft och säga ja till att byta ut dagens kärnkraftsreaktorer mot lika många nya.

72% av svenska folket stödjer beslutet, bara 28% är emot. Stödet är starkast bland Allianspartiernas väljare, och till och med bland Centerpartiets väljare stödjer 80% riksdagens beslut. Bland Socialdemokraternas väljare stödjer 66% regeringens linje och bara 34 procent är emot. Bland LO-medlemmarna är 71 procent för och 29% emot. Bland Vänsterpartiets väljare väger det jämnt mellan för och emot. Bara bland Miljöpartiets (MP) sympatisörer vill en knapp majoritet riva upp beslutet, 55 procent. Oppositionen går alltså inte ens i takt med sina egna väljare.

Det är nog ingen vild gissning att en del klarsynta rödgröna väljare överväger att byta till Alliansen på grund av denna fråga. De flesta inser att en trygg energiförsörjning är helt avgörande för jobben och välfärden. Vi får nog ta och påminna väljarna om detta riktigt mycket framöver.



2010-06-30 Kyligare klimatdebatt?

Denna debattartikel fanns i Borås Tidning förra veckan. Författaren, Jarl Ahlbeck, är docent i Miljöteknik vid Åbo Universitet. Artikeln inleds med allmänt och kraftfullt ifrågasättande av Al Gore och FN:s klimatpanel. Just detta är kanske inte så uppseendeväckande och det mesta av kritiken är bekant, men det är ändå en tankeväckande uppräkning av ett antal påstådda "klimathot" som i efterhand visat sig vara ordentligt överdrivna.

Mer spännande är fortsättningen av artikeln. (Klicka på bilden för att läsa). De teorier som Ahlbeck beskriver är att solen indirekt styr klimatet genom att påverka vindar på hög höjd i stratosfären, vilket i sin tur styr lågtryckens banor. När låg solaktivitet kombineras med ostlig stratosfär- vind leder detta till en kall vinter på våra breddgrader samtidigt som det blir varmare på andra håll. Detta skulle förklara årets bistra vinter hos oss, liksom den ovanligt milda vintern i Kanada och på Södra Grönland. Fenomenet skulle också förklara de bistra vintrarna i Sverige 1986-87, men också tidigare kända köldperioder i historien.

Alltså ännu en teori som kan förklara klimatvariationerna, utan någon koppling alls till koldioxidhalten i atmosfären. Synd bara att politikerna inte är det minsta nyfikna på alternativa teorier utan benhårt låser fast sig vid koldioxidens avgörande roll. Jag befarar att detta kommer att leda till ett antal mindre lyckliga politiska beslut i framtiden, och stora kostnader för skattebetalarna som inte alls kommer att hjälpa för att bromsa jordens klimatförändringar.



2010-06-30 Den senaste vintern var faktiskt ovanligt bister

Förra hösten var debatten om framtidens vintrar ganska extrem. Jag minns när "klimatexperter" bestämt hävdade att årets Vinter-OS skulle bli det sista på norra halvklotet eftersom snön inom bara några år kommer att försvinna. Andra hävdade att Vasaloppet inom en snar framtid inte längre skulle kunna köras.

Uppenbarligen har investerarna en annan tro på saken. I Dagens Industri nyligen kunde man läsa att det just nu investeras rekordstora summor i den svenska fjällvärlden. Fjolårets investeringar var rekordstora, 1,4 miljarder i fjällturism, trots finanskrisen och lågkonjunkturen. Vintersportanläggningarna är den enda kategori inom den svenska rese- och turistnäringen som växer, och det snabbt. Investerarna verkar alltså inte oror sig särskilt mycket för klimatförändringarna. Kanske får de stöd för sin uppfattning när de tog del av SMHI:s nyligen prsentarde fakta om den senaste vintern?

Den senaste vintern var nämligen rekordlång på många håll i Sverige. Storlien hade det längsta sammanhängande snötäcket på 60 år. I både Lund, Göteborg och Stockholm var det också de längsta vintrarna med sammanhängande snötäcke på flera decennier, så lång period utan avbrott med snötäcke har det inte varit sedan 1969 (Göteborg), 1981 (Lund) och 1984 (Stockholm). Snötäckets tjocklek var också på rekordnivå, i Göteborg med 53 cm var det en tangering av alla tiders rekord. Örebro låg med 85 cm en centimeter från rekordet, liksom Jönköping som fick 95 cm snö.

Kanske något att tänka på när vi till helgen antagligen får njuta i hängmattan eller solstolen av sommarens hittills högsta temperaturer.



2010-06-17 Sunt förnuft segrade i kärnkraftsomröstningen

Alldeles nyss, kl 21.15, efter 11 timmars debatt, röstade riksdagen om att avskaffa förbudet mot att ersätta gamla kärnkraftreaktorer mot nya. Alliansens förslag segrade med röstsiffrorna 174-172. Tre ledamöter var frånvarande, det skulle ha varit fyra, så någon röstade trots att den var utkvittad. Men det hade som tur är ingen betydelse för resultatet.

Omröstningen är en seger för det sunda förnuftet. De senaste veckorna har en mailkampanj genomförts och fram till omröstningen har jag fått 2.416 mail som ville att jag skulle rösta nej. Ett imponerande antal, även om jag också ser att många avsändare återkommer många gånger. Men jämfört med 34.000 mail före FRA-omröstningen känns inte svenska folkets motstånd mot kärnkraften särskilt starkt.

De flesta svenskar vet att över 40% av den svenska elen idag kommer från kärnkraften och att detta går inte att ersätta inom överskådlig tid. De flesta inser att vi måste behålla kärnkraften så länge inte nya energikällor kan ersätta den. Nu får Sverige förutsättningar för en stabil energiförsörjning som bygger på tre delar - kärnkraft, vattenkraft och andra förnybara energikällor. Det är bra för svenska hushåll, svensk industri och svenska jobb.



2010-06-17 Miljöpartiet försvarar olagliga aktioner

Dagens mest uppseendeväckande besked i kärnkraftsdebatten förtjänar ett eget inlägg. På en fråga från Carl B Hamilton (FP) svarade Per Bolund från Miljöpartiet att han inte tog avstånd från Greenpeaceaktionen mot Forsmark i veckan, utan i stället tyckte det var värdefullt med utomparlamentariska metoder och "civil olydnad". Ganska uppseendeväckande för att komma från en riksdagsledamot som representerar den lagligt valda lagstiftande församlingen. Bolunds besked skiljer sig från Mona Sahlin (S) som häromdagen tydligt tog avstånd från Greenpeaceaktionen och påpekade att det inte är okej att bryta mot svenska lagar. Undrar hur hon tycker det känns när ett parti i det tilltänkta regeringsunderlaget försvarar lagbrott "för den goda sakens skull".



2010-06-17 Kärnkraftsdebatt som påminner om gamla tider

Dagens "kärnkraftsdebatt" börjande i morse vid 10-tiden, och lär hålla på till framåt kvällen. Jag har bara lyssnat på en del inlägg, men tonläget är ganska uppskruvat. Jag hörde kärnkraftsmotståndare läsa högt ur en bok som ingående beskriver plågorna för en strålskadad brandman från Tjernobyl (som om det skulle vara den sortens gamla reaktorer helt utan reaktorinneslutning som skulle byggas i framtiden, suck!). En annan debattör hotade med att dagens beslut skulle medföra fler atombomber i världen och rentav hota världsfreden. I debatten påstås också att dagens beslut innebär en svensk storsatsning på kärnkraft i stället för satsning på nya energikällor.

Dagens beslut innebär inte en storsatsning på fler reaktorer, utan bara att möjliggöra att dagens 10 gamla reaktorer ska få ersättas med modernare och säkrare reaktorer. Dagens beslut innebär inte ens ett beslut om att byta ut de gamla reaktorerna mot nya utan bara att det blir tillåtet att byta ut de gamla reaktorerna om kärnkraftverkens ägare vill detta. Dagens beslut innebär inte heller att vi överger satsningarna på nya förnybara energikällor. Ingen regering har satsat så mycket på förnybar energi och energiforskning som Alliansen, och dessa satsningar ska fortsätta. Under de senaste fyra åren har de förnybara energikällorna snabbt ökat sin andel av energiproduktionen. Alliansen anser att svensk energiproduktion under överskådlig tid måste vila på tre ben, vattenkraft, kärnkraft och förnybara energikällor. Detta stämmer väl med åsikterna i en färsk rapport från Kungliga Vetenskapsakademiens Energiutskott: En framtida energi- försörjning kräver en mångfald av energikällor. Svensk elproduktion bör vila på vattenkraft, kärnkraft samt framväxande förnybar elproduktion i form av bland annat kraftvärme, vind- sol- och vågkraft.

Vi vet att nästa generation kärnkraft både är säkrare, effektivare och dessutom ger betydligt mindre avfall som måste slutförvaras. Dagens kärnkraftsteknik är knappast en del av framtidens energiförsörjning, men vi måste öppna dörren för forskning och utveckling av ny kärnkraftsteknik. Att säga definitivt nej till möjligheten att byta ut dagens gamla kärnkraftverk mot nya och bättre sådana skulle kännas mycket märkligt. Det skulle medföra risk för elbrist eller kraftigt stigande elpriser som hotar svenska företag och jobb och driver upp hushållens kostnader. Dessutom ökat beroende av smutsig kolkraft för elproduktion med tillhörande problem med försurning av mark och vatten. Om det sedan verkligen kommer att byggas någon ny svensk kärnreaktor vet ingen idag, det beror på kostnaderna och behoven.

För övrigt visar alla opinionsmätningar de senaste åren att en mycket stor majoritet av svenska folket vill behålla kärnkraften, inte minst av miljöskäl. Till och med bland socialdemokratiska väljare finns en majoritet som vill behålla kärnkraften. Bland LO:s medlemmar är 60% är positiva till kärnkraften, och inom LO:s industrifack är stödet ännu starkare. IF Metall skriver exempelvis på sin hemsida att kärnkraften måste behållas för att trygga jobben inom industrisektorn. Alliansen går helt i takt med svenska folket i kärnkraftsfrågan, men omröstningen i kväll blir ändå spännande. Två Centerpartister kommer att rösta emot sin egen regering, och därför blir det oerhört jämnt.



En liten grupp trötta Greenpeaceaktivister, varav de flesta inte verkar vara svensktalande, vilar sig i trappan utanför Riksdagen. Mittemot några andra antikärnkraftsaktivister, som också verkar vara från lite olika länder av skyltarna och språket att döma. De är ganska få, luften verkar väl lite ha gått ur antikärnkraftsrörelsen.



2010-06-10 Glädjande Moderat besked om pumplagen

"Pumplagen" gäller bensinmackar som säljer mer än 1 000 kubikmeter drivmedel per år. Det billigaste alternativet är i dag att installera en etanolpump, vilket kostar uppemot 400 000 kronor per år. I Moderaternas program för att stärka landsbygden förslås nu att bensinstationer i glesbygd ska slippa krav på att erbjuda förnyelsebart bränsle. Moderaternas förslag ligger helt i linje med min riksdagmotion från hösten 2008 som visserligen senare avslogs av riksdagen, men som nu alltså ändå har fått lite framgång. Trafikutskottets majoritet har ju nyligen också fått med sig riksdagen på att begära att regeringen ser över effekterna av pumplagen, och verka för fler dispenser. Äntligen börjar frågan röra sig i den riktning jag arbetat för.

Företagarnas vd, Anna-Stina Nordmark Nilsson, är nöjd över det moderata förslaget. Det är ett ”viktigt beslut för framförallt glesbygden där lagen har inneburit en mackdöd som kan liknas vid en härjande farsot.” skriver hon på sin blogg.

Vissa påstår att det inte är pumplagens fel att många bensinstationer på landsbygden lagts ned. Jag instämmer i att det inte är den enda förklaringen, men jag vet genom samtal med mackägare att den i många fall är droppen som får bägaren att rinna över och som gör att det exempelvis är svårt att sälja en bensinstation när man själv vill gå i pension. Moderaternas förslag är ett bra förslag för landsbygden, men också för miljön. Om man lägger ned landsbygdsmackarna dör ofta annan samhällsservice samtidigt. Människor måste då köra längre för att både tanka och handla andra varor. Längre bilresor på landsbygden är knappast bra för miljön, och dessutom blir det dyrt för den enskilde. Pumplagen motverkar därför sitt i grunden goda syfte att skapa en bättre miljö. Jag vill också passa på att upprepa det jag skrev på bloggen den 30 mars om oppositionens dubbelmoral i frågan:

"Oppositionen säger nu också oväntat att man vill att lokala omständigheter ska vägas in vid dispensbedömningen, men kräver samtidigt att tillgången på alternativa drivmedel i glesbygd ska öka. En knepig ekvation får man säga. Miljöpartiet hycklar allra mest i frågan - deras företrädare står i TV och lägger pannan i djupa veck och är bekymrade över att pumplagen tvingar småmackar i glesbygd att lägga ned, samtidigt som det var just Miljöpartiet som var pådrivande när det gäller att införa pumplagen 2005 - i strid mot ett stort antal remissinstanser som varnade just för det som nu hänt, nämligen att småmackar i glesbygden slås ut..."



2010-06-07 Knepigt att hantera Vattenfalls utländska kolkraftproduktion

I torsdags debatterade riksdagen Vattenfalls ägardirektiv, dvs statens instruktioner till sitt helägda bolag. Mycket av debatten handlade om det lämpliga i att Vattenfall investerar i kärnkraft respektive kolkraft i andra länder. Är bolaget då verkligen ett föredöme när det gäller miljövänlig energi?

När det gäller kärnkraften är frågan enkel för min del. Jag anser att kärnkraft är en av de mer miljövänliga energiformerna, fri från utsläpp, så för min del får gärna Vattenfall investera i kärnkraft. När det gäller kolkraft är jag däremot betydligt mer tveksam.

Jag har själv motionerat två gånger de senaste åren om att Vattenfall borde lägga kolkraftproduktionen i ett separat bolag och sedan avyttra detta, och använda pengarna för investering i mer miljövänlig energi. Svensk kolkraft och Avyttring av Vattenfalls anläggningar för kolkraftproduktion. Vattenfall kunde i stället använda pengarna för att delfinansiera ett nytt svenskt kärnkraftverk som ersätter något av de gamla, eller investera i solkraftverk för elproduktion eller kanske i utveckling av elfordon. Mina skäl till motionerna är två, dels givetvis de smutsiga utsläppen från kolförbränningen, men också min ilska över hur tyska myndigheter behandlar bybor i de byar som måste rivas för att bryta kol i dagbrott. Ingreppen i naturen och miljön vid dessa dagbrott är enorma. Jag känner stor olust över att det är svenskägda kolkraftverk som köper och bränner denna kol.

Oppositionen vill gå längre än mina motioner. I riksdagsdebatten kunde man på fullt allvar höra röster från oppositionen som föreslog att man helt enkelt skulle lägga ned alla kolkraftverken. Alltså helt enkelt bara stänga dem! Bortsett från den enorma kapitalförstöringen som skulle drabba de svenska skattebetalarna så är det naivt att tro att exempelvis Tyskland skulle klara sin energiförsörjning utan kolkraft. Om Vattenfall stängde sina kolkraftverk skulle någon annan genast bygga nya. I annat fall skulle hela Europa få allvarlig energibrist och dramatiskt stigande elpriser.

Riksdagens beslut blev i linje med regeringens proposition, Vattenfall får fortsätta äga både kolkraft och kärnkraft utomlands, men ägardirektiven för Vattenfall AB ska förtydligas. Syftet är att tydliggöra Vattenfalls strategiska inriktning. Vattenfall ska i fortsättningen vara ett av de företag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion, oberoende av i vilket land man har sina anläggningar. Vattenfalls uppdrag ska samtidigt vara att generera en marknadsmässig avkastning. Det ska ske genom att bedriva affärsmässigt energiverksamhet så att bolaget tillhör ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion.

Jag ställer upp på målen och de vackra orden, men är väl ärligt talat lite fundersam till om detta verkligen går att uppnå om man inte säljer av kolkraftverken i framtiden. Samtidigt förstår jag argumentet för att inte sälja - man kan ju aldrig veta om en köpare verkligen kommer att arbeta för att minska utsläppen från kolkraften och satsa på bättre rening av de utsläpp som sker. Där gör faktiskt Vattenfall väldigt mycket. Och visst är det ju så att kolbrytningen blir densamma, oavsett om Vattenfall äger kolkraftverken eller om någon annan gör det. Jag får väl leva med att mina motioner inte leder till framgång denna gång, och köper faktiskt argumenten för detta. Men jag tänker bevaka frågan och följa upp att Vattenfall verkligen tar sitt ansvar när det gäller kolbrytning och drift av kolkraftverk. Ska Vattenfall ägna sig åt detta även i framtiden måste man nog visa att man gör det betydligt bättre än andra. I annat fall lär opinionstrycket i Sverige växa för att vattenfall ska göra sig av med sin kolkraftproduktion.



2010-06-04 Socialdemokraternas energipolitiska härdsmälta

De socialdemokratiska väljarna gillar inte alls det egna partiets energipolitik. Det framgår av en stor undersökning som Aftonbladet presenterar idag. Men mer än hälften av S-väljarna säger ja till nya kärnkraftreaktorer för att ersätta de gamla, och avvisar oppositionens linje om att avveckla kärnkraften. "Det är väldigt tydligt att väljarna är med den borgerliga regeringen kring detta", säger Carl Melin, opinionschef på United Minds.

Den 17 juni röstar riksdagen om förslaget att det ska bli möjligt att ersätta gamla reaktorer med nya. Redan nu har de rödgröna lovat att riva upp lagen om de får makten i höst. Men de har inte de rödgröna väljarna med sig. I en ny undersökning som gjorts av United Minds på uppdrag av basindustrin tycker 59% av väljarna att Alliansens förslag att gamla kärnkraftreaktorer ska få ersättas med nya är bra. Endast 24% är emot. Bland de rödgröna väljarna tycker 45% att regeringens förslag är bra, medan 38 procent tycker att det är dåligt. En tydlig majoritet av S-väljarna, 56 procent, stöder förslaget – liksom nära 6 av 10 LO-medlemmar. "Fackföreningsrörelsen stödjer ju regeringens politik, även om man inte pratar högt om det på grund av valet. Framför allt industrifacken ser kärnkraften som viktig", säger Carl Melin på United Minds till Aftonbladet.

Kärnkraftfrågan splittrar också internt inom Socialdemokraterna. Benita Vikström, S-kommunalråd i Oxelösund, är en av flera lokala S-politiker som gillar regeringens energipolitik med en mix av kärnkraft, vattenkraft och förnybara energikällor. "Jag tycker att det är rätt beslut. Jag tror att det blir en bra balans. Det är inte säkert att det kommer att byggas nya reaktorer, men det viktiga är att vi får en långsiktigt trygg energiförsörjning så länge vi inte har några alternativ", säger hon.

Det är bara att konstatera att på punkt efter punkt går de rödgröna i otakt med väljarna. Mycket beror på att Mona Sahlin och Socialdemokraterna inte orkar stå emot trycket från MP och V. Kanske är detta det avgörande för förändringarna i opinionen, väljarna inser att den ganska verklighetsfrämmande politiken som V och MP står för riskerar att bli verklighet efter valet om de rödgröna vinner. Energipolitiken är bara ett av de tydligaste exemplen. LO-medlemmarna inom industrin inser naturligtvis att avvecklad kärnkraft leder till färre industrijobb. Konstigare än så är det inte.



2010-06-01 Sänkt elskatt kan göra susen för miljön

För någon vecka sedan tog riksdagen ett litet men smart beslut i total enighet. Man beslutade att sänka elskatten för landansluten el till fartyg i hamn till samma låga nivå som gäller för industrin och växthusnäringarna, dvs 0,5 öre per kilowattimme. Nedsättningen ska gälla så snart EU godkänt den svenska förändringen. Avsikten är att fartyg i hamn, som normalt driver sin elförsörjning med olje- eller dieselmotorer, ska tjäna på att stänga av sina motorer och i stället driva fartyget med el när man ligger i hamn. Detta leder till minskat buller och minskade luftutsläpp i hamnarna.

Tänk vad en liten skattesänkning kan betyda för miljön!

Tänk om vi sänkte alla elskatter i Sverige, vad mycket bättre miljö vi skulle kunna få! Fler elbilar och färre oljepannor till exempel. I dag gäller tyvärr det omvända, elskatterna är höga, enligt min personliga åsikt alldeles för höga.

Med en rödgrön regering skulle elskatterna med all säkerhet öka ytterligare. Dessutom skulle vi få brist på el med stigande marknadspriser som följd när kärnkraften avvecklas. En rödgrön regering skulle chockhöja konsumenternas elkostnad. Till vilken nytta för miljön?

Jag menar att vi motverkar en bättre miljö genom att överbeskatta den rena svenska utsläppsfria elen. Vi borde sänka elskatterna och stolt använda vår rena el betydligt mer än idag. Problemet är att dagens höga elbeskattning har mycket stor betydelse för statsfinanserna. Men å andra sidan subventionerar vi samtidigt på olika sätt en omställning till mer miljövänliga energikällor. Om man till att börja med minskade dessa subventioner och samtidigt sänkte elskatten i motsvarande mån skulle det i vart fall bli lite billigare el utan att statsfinanserna samtidigt försämras. Och bortsett från att hushållen skulle få något sänkta elpriser är jag övertygad om att även miljön skulle tjäna på förändringen. På sikt tycker jag Sverige borde göra en ordentlig översyn av hela den svenska elbeskattningen för att säkerställa att den verkligen gynnar miljön.



2010-05-31 Alla biodrivmedel är inte bra för miljön

Jag har många gånger på bloggen ifragasatt om alla biodrivmedel verkligen är miljövänliga. Etanolen är ett drivmedel som verkligen kan diskuteras. Och biodisel producerad av palmolja behöver inte ens diskuteras - vi vet redan att den är ett hot mot miljön eftersom palmoljeplantagerna medför skövling av regnskog.

Jag föreslog för några år sedan i en motion, "En svenskt etanolpolicy", att Sverige borde verka för en nationell certifiering av etanol, för att konsumenten skulle kunna lita på att den etanol man köper också skulle vara miljömässigt hållbar när man ser till hela produktionskedjan. Nu hann EU före, och antog ett direktiv som föreskriver att endast biodrivmedel och flytande biobränslen som uppfyller vissa hållbarhetskriterier får räknas biodrivmedel.

Riksdagen har nu tagit beslut om att dessa kriterier ska införlivas i svensk rätt. I den nya lagtexten står uttryckligen att biobränslen ska vara hållbara för att få räknas med vid uppfyllande av kvoter för energi från förnybara energikällor. Detta kommer också att bli avgörande för att biobränslena ska omfattas av olika typer av ekonomiskt stöd till sådana energikällor. Det finns idag inga befintliga system för att avgöra vad som egentligen är hållbart, det enda lagen talar om är att det ska avgöras av oberoende granskare. I propositionen nämns att regeringen tänker återkomma med förordningar som närmare reglerar granskningen och att man också hoppas att det utvecklas olika former av certifieringssystem. Statens Energimyndighet ska vara oberoende tillsynsmyndighet.

Lagen ligger definitivt i linje med min motion, och glädjande nog omfattas nu alla biobränslen av lagen, inte bara etanolen. Men i detta läge är det mest vackra ord och goda principer. Det är väldigt oklart vad som egentligen kommer att räknas som hållbara biobränslen. Precis som regeringen skriver måste lagen fyllas ut med förordningar och tillämpningsregler. När det sedan gäller etanolproduktionen som alltför ofta inte är hållbar och miljövänlig, är jag tyvärr inte helt övertygad om att den kommer att ifrågasättas tillräckligt. I dagens politiska klimat är det ju viktigare att till varje pris jaga koldioxid än att värna andra miljöhänsyn. Det som beskrivs som "miljövänligt" eller "hållbart" är inte alltid så bra för vår samlade miljö som det ibland påstås. Jag tänker fortsätta följa denna fråga och kanske behövs ytterligare lagreglering för att garantera en objektiv bedömning av vad som verkligen är miljömässigt hållbart. Till skillnad från en del andra debattörer är jag inte villig att offra miljön för att "rädda klimatet".



2010-05-19 Skrämmande MP-förslag om personliga koldioxidkvoter

I dag har jag besökt ett av de mest surrealistiska klimatseminarier jag upplevt. Seminariet handlade om personliga utsläppskvoter som klimatstyrmedel, och vi fick som inledning en extremt överdriven bild av klimathotet från den numera välkände klimatdebattören Johan Rockström. Sedan fick vi höra två engelska forskare/ekonomer som beskrev sin modell för persoliga utsläppskvoter. Det handlar alltså om något så utopiskt som personliga utsläppsrätter för koldioxid, där all form av energikonsumtion, direkt och indirekt, ska bokföras på varje person. När man förbrukat sin kvot bestraffas man genom att tvingas köpa till extra utsläppsrätter. Kvoten ska gälla all form av energiinköp som medför koldioxidbelastning, men helst också inköp av varor i affären, där varje varas koldioxidbelastning ska läggas på köparens kvot när man betalar i kassan. Samma sak för en flygresa, som direkt bokförs på ens personliga konto. En central myndighet ska fastställa kvoter för de enskilda människorna, antingen lika för alla eller olika stora beroende på var man bor och hur familjesituationen ser ut. Kvoterna ska sedan sänkas varje år tills i princip alla koldioxidutsläpp upphört. På detta sätt skulle man tvinga fram sänkta koldioxidutsläpp och samtidigt kunna "fördela de återstående resurserna av olja och kol rättvist mellan människorna efter behov" som någon uttryckte saken. Man skulle också minska den samlade konsumtionen i samhället av alla varor.

I den efterföljande paneldebatten framkom att Miljöpartiets riksdagsledamot Per Bolund själv lämnat in en riksdagsledamotion om att utreda en sådan här modell för Sverige. Han tyckte inte det var värre med ett personligt koldioxidkonto än att handla med sitt ICA-kort(!). Anders Wijkman (fd EU-parlamentariker, kd) och en talesperson för organisationen Klimataktion förespråkade också personliga utsläppsrätter. Den enda i panelen som tydligt tog avstånd från de stolliga förslagen var moderaternas miljötalesperson Sofia Arkelsten som sa rent ut att hon tyckte "förslaget var förskräckligt". Inte minst för att det innebär en omfattande detaljkartläggning av människors liv och en oerhörd kontrollapparat. Även Naturskyddsföreningens representant var tveksam och föredrog energiskatter för att nå miljömålen.

Jag frågade Anders Wijkman vid frågestunden hur han tänkt sig att systemet skulle fungera, eftersom det här med "rättvis fördelning av energitillgångar" förutsätter att alla länder och alla 6 miljarder människor på jorden i så fall har en personlig kvot. Jag frågade hur han trodde att alla världens länder skulle kunna enas om detta när man inte kunde enas ens om ett mål för de samlade koldioxidutsläppen i Köpenhamn senast? Han gav mig åtminstone rätt i att det kan bli ganska komplicerat, men tyckte inte alls att integritetsaspekterna var något problem, detta får inte hindra oss sa han, "konsumtionen måste beskattas". Han förespråkade också en global styrning av det hela, alltså någon form av "världsmyndighet". Naivt naturligtvis, men ändå skrämmande.

Förslaget om personliga utsläppskvoter var så orealistiskt att jag drog på munen flera gånger. Tramsigt, naivt och rent stolligt - men också lite skrämmande. Jag blir uppriktigt orolig för att det finns en stor grupp människor, bland annat politiker inom V och MP som förespråkar detta. Och att en kristdemokrat framför denna typ av extrema åsikter förvånar. För mig kändes förslagen som en kombination av extremism, fascism och socialism, där staten styr och övervakar varje människas liv i detalj. Allt i den heliga koldioxidbekämningens namn. Att det aldrig kommer att fungera och dessutom skulle kosta oerhörda pengar är bara en detalj i sammanhanget.

Det enda dagens seminarium gav mig var ytterligare argument i valdebatten varför man inte ska rösta på Miljöpartiet. Jag lyssnade på en intervju med Per Bolund (MP) i vetenskapsradion efter seminariet, där han tydligt sa att han vill se en utredning av personliga utsläppskvoter under kommande mandatperiod, med målet att införa detta i Sverige mandatperioden därpå, alltså efter 2014!



2010-05-01 "Ropen skalla - skithusbil till alla"

I år var familjen inne i Göteborg för omväxlings skull och såg Chalmers- kortegen. När jag var barn bodde familjen nära Chalmers och då såg vi oftast kortegén från slänten bakom Johannebergskyrkan. På senare år har det bara blivit enstaka besök, men i år var det dags. Tyvärr under ihållande regn nästan hela tiden.

Den här miljövänliga bilen som "drivs" med närproducerad biogas var en av årets inslag. Observera påfyllningen av gas direkt från utedasset till tanken. Kanske något för socialisterna att driva i valrörelsen? "Ropen skalla - skithusbil till alla?" Men skrattet fastnar i halsen, en dag är vi kanske där. De rödgröna vill ju driva upp energiskatterna till sådana nivåer att svenska folket inte längre har råd att köpa vare sig el eller bensin.




2010-04-16 Vulkaneffekter

Vulkanutbrottet på Island är ju inte precis vad man behöver där just nu efter sin djupa finanskris och kraschade ekonomi. Jag lider verkligen med islänningarna nu. Det stora vulkanutbrottet är hot mot hela det isländska samhället, och oron för att den stora vulkanen Katla under Myrdalsjökull också ska få ett utbrott är stor. Islands stora flygplats Keflavik är stängd och landets viktiga inrikesflyg lär stå helt stilla. Jämfört med Islands problem är våra svenska problem till följd av vulkanutbrottet givetvis bagateller.

Men askmolnet (här fångat på bild på förstasidan av gårdagens nummer av Morgunbladid, Islands största dagstidning) skapar problem. Själv skulle jag flugit hem från Stockholm i går eftermiddag, men någon timme före avgång fick jag besked om att Landvetter flygplats hade stängt. Senare på kvällen stängdes ju alla svenska flygplatser. Jag försökte då boka en tågbiljett till Göteborg i stället, men allt var slut. Att hyra bil gick inte heller för alla hyrbilar i Stockholm var också slut. Men jag hade tur, en riksdagskollega från Stockholm skulle till moderaternas stora rikskonferens i Göteborg som börjar idag, och vi klämde in oss i hans bil och jag lyckades alltså trots allt komma hem sent i går kväll.

En sak står klar idag - utan kommunikationer stannar Sverige. För alla glada miljöpartister som tycker att allt inrikesflyg ska skrotas, att vi ska sluta bygga vägar och att alla ska cykla är kanske dagens kaos en nyttig påminnelse om att det är bra att det finns många olika transportslag i ett land. I vinter när tågen haft problem har flyget fungerat riktigt bra. Nu står flyget stilla och då går tågen och kan sätta in extra vagnar. Och för dem som inte får plats på tåget rullar bilarna och bussarna på våra svenska vägar. Vi behöver alla transportslag i Sverige för att minska vår sårbarhet. Undrar om Miljöpartiet någonsin ska inse att man inte alltid kan ta cykeln?
En intressant sak med vulkanutbrottet är hur det kommer att påverka klimatet. Normalt medför askmoln från stora vulkanutbrott en nedkylning av jorden, och ju större utbrottet är desto mer utbredd och mer långvarig blir effekten. Ett tydligt exempel är vulkanen Pinatubos utbrott i början av 1990-talet som medförde en nedkylning av hela jorden under flera år. Lite tragikomiskt kan man tycka att ett extremt stort utsläpp av aska, sot och kemiskt komplexa luftföroreningar från jordens inre faktiskt motverkar global uppvärmning. Detta genom att sotmolnen skuggar jorden för solens strålar. Dessa effekter ska bli mycket intressant att följa framöver.



2010-04-14 "Biobränsleboom kan öka hungern"

Detta är rubriken på en rapport från den ideella organisationen ActionAid som är en internationell hjälporganisation som bekämpa fattigdom och orättvisa i världen. Rapporten handlar om riskerna med EU:s satsningar på biobränslen i utvecklingsländer, dvs att EU-målet om förnyelsebara bränslen i huvudsak är tänkt att uppfyllas med hjälp av biobränslen (etanol mm) som ska importeras till EU från fattiga länder.

Jag träffade idag två företrädare för organisationen Actionaid, Sven Elander och Annika Jacobson, och vi hade ett långt samtal om planerna för en kraftigt ökande användning av biobränslen. Actionaid ser en rad problem med detta. Marken i fattiga länder kommer inte på långa vägar att räcka för att producera både mat och biobränslen. Ökad konkurrens om marken leder till stigande matpriser och ökad hunger. Inte minst menar man att detta kommer att drabba fattiga kvinnor eftersom de ofta saknar laglig rätt till den mark de brukar i många fattiga länder.

Jag fick också denna rapport "SEKAB-Etanol till varje pris?" som beskriver hur det svenska företaget Svensk Etanolkemi AB, Sekab:s biobränsleprojekt i Tanzania skadat lokalbefolkningen. Bland annat inkräktar odlingen av sockerrör på lokalbefolkningens traditionella betesmarker. Man kritiserar även Sekabs förhandlingsmetoder när det gäller att förvärva mark och att man övertalat bönder att byta från att odla mat till att olda sockerrör för etanolframställning, vilket skapat matbrist och lokalt stigande matpriser. Sockerrörsodlingen har också medför risk för vattenbrist i området.

Vi diskuterade också liknande problem med etanolutvinningen i Brasilien, som hotar regnskogarna. Det gör även produktionen av palmolja i bland annat Indonesien, som fortfarande utgör basen för mycket av den biodiesel som säljs inom EU. Glädjande nog säljs inte biodiesel baserad på palmolja i Sverige.

När man diskuterar dessa frågor inser man återigen hur den ensidiga diskussionen om koldioxidminskningen har fått alltför många andra miljöfrågor att hamna i skymundan. Det är något jag ofta påpekat de senaste åren, och nu börjar verkligheten allt oftare ge mig stöd för denna åsikt. Diskussionen kring ökad användning av biobränslen och möjligheten att trots detta föda jordens befolkning får inte ses som en liten bisak - det är en i högsta grad moralisk fråga! Biobränslen kan leda till både ekonomisk utveckling och bättre miljö, men fel hanterat kan det också bli precis tvärtom.

Jag upprepar också det jag skrivit många gånger - de klimatåtgärder i form av minskade koldioxidutsläpp som görs idag runt om i världen kommer i bästa fall att ge effekt om kanske 50 eller 100 år (om rådande klimatteorier håller). När vi idag ser en fattig bonde stå på en uttorkad åker i Afrika och kräva krafttag för att stoppa klimatförändringarna ska vi inte låtsas som att det finns snabba lösningar som snabbt gör marken odlingsbar på nytt. Det är i stället viktigt att människor i fattiga länder får stöd för att anpassa sig till de klimatförändringar som ständigt sker, oavsett vad dessa förändringar beror på. Det kan handla om stöd för att odla nya tåligare grödor, hjälp med brunnar och vattentillförsel eller annat. Dessa ofta akuta frågor får inte hamna i bakgrunden när världens ledare kastar procenttal på varandra och tävlar om vem som kan lova störst minskning av koldioxidutsläppen de kommande 50 åren.



2010-04-14 Oppositionen är beredda att elda upp 8 miljarder kronor

Just nu pågår en mycket märklig debatt i riksdagen, nämligen hur Sverige ska hantera sitt överskott av utsläppsrätter. Sverige har gjort så stora insatser de senaste åren mot utsläpp av koldioxid att vi inte behöver alla de utsläppsrätter som vi tidigare blivit tilldelade, och som bygger på att vi ska få öka våra utsläpp. I stället kommer Sverige att minska sina utsläpp med 10% fram till 2012. Sverige uppfyller därmed sitt åtagande enligt Kyotoprotokollet, och EU:s fördelning av utsläppsminskningar med god marginal.

Riksrevisionen har lyft frågan om hur Sverige ska hantera sitt överskott av utsläppsrätter. Frågan måste lösas före 2012. Precis som min riksdagskollega Sofia Arkelsten sa i debatten är det ett lyxproblem för Sverige att ha ett överskott på utsläppsrätter som inte behövs, i de flesta länder ser det helt annorlunda ut. Riksrevisionen uppskattar värdet på överskottet av utsläppsrätter till 7-8 miljarder kronor. Det ska sägas att detta värde är mycket osäkert, det finns fler länder med överskott, och om alla skulle sälja sina andelar samtidigt skulle antagligen värdet minska betydligt.

Alliansen vill att regeringen ska beräkna värdet på utsläppsrätterna och återkomma till riksdagen med förslag på hur överskottet ska hanteras. Det finns tre alternativ, man kan annulera rätter, spara rätter eller sälja rätter på marknaden och exempelvis använda dessa pengar till andra miljöåtgärder.

Oppositionen däremot säger redan idag att man vill annulera hela överskottet av utsläppsrätter. Alltså även om värdet skulle uppgå till 7-8 miljarder kronor. Man är alltså beredda att kasta bort 7-8 miljarder av skattebetalarnas pengar! Ett oerhört märkligt och upprörande synsätt. Oppositionens motiv är att om man säljer rätterna så kan någon annan släppa ut mer, vilket skulle göra att de svenska utsläpps- minskningarna skulle vara meningslösa globalt sett.

Jag tycker oppositionen är helt ute och cyklar. Tanken med utsläppsrätter är ju just att den som minskar sina utsläpp kan sälja utsläppsrätter till den som behöver öka sina utsläpp. Därmed uppstår en vinst för den som minskar sina utsläpp och en kostnad för den som vill öka sina utsläpp vilket gör det mer lönsamt att investera i utsläppsminskningar. Om inte Sverige säljer sina utsläppsrätter till dem som behöver köpa kommer andra länder att göra det i stället. Den enda effekten blir att svenska skattebetalare går miste om en möjlig intäkt som kan användas till annat. Eftersom svenska folket bekostat mycket av utsläppsminskningarna borde de också få vara med och ta del av värdet på de utsläppsrätter som detta genererat, inte tvingas se hur regeringen makulerar miljarder av skattebetalarnas pengar. Varför inte använda en del av pengarna för att sänka skatten på den rena svenska elproduktionen och därmed sänka hushållens elkostnader?

Om antalet utsläppsrätter ska minska globalt borde givetvis alla länder enas om att annulera en viss procent av sina utsläppsrätter, för att bevara balansen mellan länderna. Med oppositionens ensidiga svenska lösning får svenska skattebetalare som vanligt ta en stor kostnad och skattebetalarna i andra länder slipper. Detta är oppositionens fanatiska miljöpolitik i ett nötskal....



2010-04-11 Klimatprofessorer i strid om vad som är ekonomiskt rimligt

Jag fick tips om en intressant artikel i Dagens Industri den 25 mars som jag tidigare har missat. I artikeln hävdar professorn i miljö- och naturresursekonomi, Bengt Kriström, att det blir orimligt dyrt för Sverige och Europa att gå före med högre utsläppsavgifter än omvärlden. Kriström konstaterar också i artikeln att det är ett problem att alla politiker bundit upp sig så hårt vid FN:s klimatpanel IPCC, och att det är deras uppgifter man ska förlita sig på.

Kriström konstaterar att de åtgärder vi gör idag för att minska utsläppen får effekter om hundra år. Frågan är hur man ska se på en "intäkt" som ligger så långt fram i tiden. Kriström kritiserar Sternrapporten som ju påstår att det blir billigare att genomföra klimatåtgärder nu än att vänta. Kriström och hans kollega, professorn i nationalekonomi Runar Brännlund vid Center för miljö- och naturresursekonomi, Cere, i Umeå, hävdar att den brittiska ekonomen Nicholas Stern har använt väldigt låg diskonteringsfaktor vid sina beräkningar och därmed kommit fram till ett lågt nuvärde för klimatåtgärderna. Andra forskare kommer fram till helt andra, betydligt högre, kostnader. Kriström och Brännlund hävdar alltså att Sterns beräkningar är fel, och att det blir väldigt dyrt för Europa att gå före. Påståendena är intressanta, med tanke på att Sternrapporten ligger till grund för de ekonomiska kalkylerna bakom den klimatpolitik som förespråkas av FN:s klimatpanel.

Professorn i naturresursförvaltning, Johan Rockström, är som väntat av en annan mening. Han anser att det inte blir några kostnader alls av att Sverige och Europa går före, utan att det kommer att driva ekonomin framåt och sätta fart på nya investeringar.

Det är bara att konstatera att en professor i miljö- och naturresursekonomi står mot en professor i naturresursförvaltning. Jag har svårt att avgöra vem som har mest rätt i just denna fråga, men jag tycker inte det är helt självklart att alltid låta Rockströms åsikter styra klimatdebatten. Rimligen borde man väl lyssna även på andra professorer inom samma ämnesområde som har en annan syn på saken och som för fram rimliga argument för sin åsikt?



2010-04-09 Vinterisen på Arktis återhämtar sig



Isen runt nordpolen (Arktis) har återhämtat sig ordentligt de senaste åren efter de ovanligt milda vintrarna för några år sedan. Den vänstra figuren kommer från National Snow and Ice Data Center i USA, NSIDC, och visar att isutbredningen den 4 april i år nu är nära genomsnittet för de senaste 30 åren (den ljusblå kurvan). Man kan också se på den streckade gröna kurvan hur lite is det var runt Arktis år 2007 när utbredningen var som minst. På NSIDC:s hemsida finns en mängd intressant information om isläget på Arktis, statistik och satellitbilder.

På denna sida från University of Illinois kan man i realtid följa hur polarisarna växer och krymper. Där finns också den högra figuren ovan som bekräftar att isutbredningen stadigt minskat sedan 1997, men att isutbredningen denna vinter återigen ligger nära genomsnittet för de senaste 30 åren. Man ser också i denna figur hur extremt liten isutbredningen var 2007 och 2008. Utvecklingen kommande år blir intressant, kommer isutbredningen att växa ytterligare nästa vinter, eller kommer den att falla tillbaka igen? Och hur blir det med sommarisen i år, kommer den också att vara mer utbredd än föregående år?

Häromdagen fick jag ett nyhetsbrev som berättar att en grupp forskare från Chalmers i Göteborg nu inleder en forskningsresa till Svalbard för att studera klimatförändringarna på Arktis. Basen har man i Ny Ålesund på Svalbard (den forskningsby som jag besökte hösten 2008). Om jag får tillfälle ska jag försöka träffa några av dessa forskare när de är tillbaka igen i Sverige. Isläget runt Arktis har på något sätt blivit en symbol för det globala klimathotet. Därför är det extra viktigt att följa utvecklingen noga och ta reda på fakta. Och framförallt att inte bara lyssna på domedagsprofeterna, utan också på dem som forskar på plats och eller på annat sätt har fakta att bidra med i debatten.



2010-04-06 Märklig kritik från Naturskyddsföreningen

I dag har naturskyddsföreningen i en artikel sågat Alliansregeringens naturskyddspolitik. Visserligen sågar man samtidigt även den förra S-regeringens politik inom detta område, men det gör ju inte den orättvisa kritiken mot Alliansen lättare att acceptera. Man påstår bland annat att Alliansregeringen försämrat skyddet för värdefulla skogsområden samt att strandskyddet och skyddet för våra rovdjur försvagats. Inget av detta känns som rättvis kritik!

När det gäller skyddet av värdefulla skogsområden medger faktiskt Naturskyddsföreningen att det har skett en ambitionshöjning under mandatperioden. Och regeringen har mycket riktigt beslutat att upp till 100.000 hektar av statliga Sveaskogs mark kan användas som bytesmark vid naturreservatsbildning. I övrigt har regeringen valt vägen att genom dialog och frivillig medverkan från markägare skydda värdefulla naturmiljöer. Det är trist att Naturskyddsföreningen endast verkar sätta värde på att staten köper in skogsmark för att bilda reservat, och att man inte kan se ett värde i att befintliga markägare ställer upp på att avtalsvägen mot ersättning skydda vissa områden utan att lämna ifrån sig äganderätten till staten.

När det gäller strandskyddet är det faktiskt så att reglerna har skärpts i utsatta områden, exempelvis runt storstäderna, medan det finns större möjligheter till undantag ute på landsbygden. Sådana undantag förutsätter att den berörda kommunen i sin översiktsplan redovisar områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen, vilket också gör att kommunfullmäktiga tar beslutet. Det känns högst rimligt att de människor som berörs också ska vara med och fatta besluten, och att inte allt styrs via regelverk från regeringen som ser likadana ut i Norrlands inland som i centrala Stockholm. Synd att inte Naturskyddsföreningen inser att Sverige ser väldigt olika ut.

Vad gäller rovdjuren har riksdagen tagit ett tydligt beslut om miniminivåer för de utsatta rovdjuren, och sedan utformat politiken efter detta. Vi försöker ta hänsyn till både naturvårdsintressen och intressen från djurägare och allmänhet i områden med rovdjur, och lägger mer av besluten hos viltförvaltningsdelegationer och länsstyrelserna. I längden är en stark lokal förankring av besluten enda sättet att förebygga tjuvjakt och att öka acceptansen för en stabil rovdjursstam.

Min egen slutsats är att Naturskyddsföreningen verkar tycka att centralstyrda beslut från Stockholm över hjudet på de människor som berörs och ökat statligt ägande av mark är det enda som räknas när det gäller naturvårdsfrågor. Jag tycker det låter lite väl socialistiskt, och tror det är bättre om man gör precis tvärtom och anpassar reglerna efter lokala förhållanden och värnar om den enskilda äganderätten och det lokala medinflytandet.



2010-03-29 Vindkraftfakta - ekonomi och produktion

De ekonomiska kalkylerna från Slättens Vind var intressanta. Vi fick ta del av både ekonomiska kalkyler och bokslut. Ett verk av den typ vi besökte beräknas kosta ca 35 miljoner när det står klart på plats redo för uppstart. Man skriver av verken på 15 år, men räknar med att de ska kunna drivas i minst 20-25 år, kanske längre. Med dagens elpis (ca 45 öre i den kalkyl vi tog del av) och en ersättning på drygt 30 öre för de elcertifikat som man får när man producerar elkraft, och därefter kan sälja på certifikatmarknaden, så får man in ca 75 öre per kilowattimme. Driftskostnaderna är ca 10-12% av detta inklusive service fyra gånger per år. Markägaren får ca 4% av bruttointäkten, vilket motsvarar ca 150.000 till 200.000 kronor per år i markarrende. (Hyfsat betalt måste jag säga, eftersom den yta som vindkraftverket tar upp på en åker eller i en skog inte kan vara mycket mer än en halv villatomt.) Med denna kalkyl ger ett vindkraftverk i bra läge vinst redan andra året. Vi simulerade däremot en variant där ersättningen för sålda elcertifikat togs bort. Då blir det ingen vinst alls, utan underskott varje år. Elcertifikaten (som vi alla betalar via vår elräkning, och som är ca 4-5 öre per kilowattimme + moms) är alltså en avgörande förutsättning för att vindkraften ska bära sig ekonomiskt.

Hur mycket el producerar då ett vindkraftverk? Ja, det verk vi besökte utanför Vara har alltså producerat 18 miljoner kilowattimmar sedan starten i februari 2007, vilket är ganska imponerande. Men det står sannolikt på en relativt bra plats med goda vindförhållanden. Verk på sämre platser ger lägre produktion och havsbaserad vindkraft ger högre produktion. Normalt kan ett vindkraftverk gå motsvarande full kapacitet ungefär 30-40% av tiden. I själva verket producerar verket el kanske 80% av tiden, men ofta med lägre effekt, och därför räknar man om produktionen till tid med produktion motsvarande full kapacitet.

Vi fick också bekräftat att när det är riktigt kallt med arktiska eller ryska köldvintrar så blåser det oftast mycket lite och då står vindkraften stilla. Däremot är kylan i sig inte oftast inte så stort problem, det krävs temperaturer ned mot minus 30 grader innan ett vindkraftverk automatstoppas. När det gäller behovet av balanskraft, dvs annan elkraft när vindkraften står stilla, så menade man att behovet inte är så stort som man ibland säger i debatten, eftersom Sverige är stort och det är sällan som alla vindkraftverk står stilla samtidigt. Jag är väl kanske inte riktigt lika optimistisk, om vi ska bygga en stor del av vår elförsörjning på vindkraft så måste vi också se till att det finns balanskraft. Fast våra värdar sa rent ut att vindkraften inte kommer att kunna ersätta kärnkraften, men att den däremot kan ersätta kolkraften. Det låter som en mer realistisk målsättning.

Att bygga ett vindkraftverk (allt från material, produktion på fabrik, transporter, infrastruktur och uppförande) förbrukar givetvis energi. Men de siffror vi fick pekar på att vindkraftverket redan efter 3-6 månader har producerat så mycket elenergi att det täcker hela produktionskostnaden. När ett vindkraftverk tjänat ut måste det monteras ned igen. Med tanke på teknikutvecklingen tror man inte att det blir aktuellt att byta ut delar och driva ett verk vidare, det är mer ekonomiskt att bygga ett helt nytt. Man uppgav att det inte handlar om särskilt stora kostnader, metallvärdet i verket är nämligen så stort att det i princip täcker rivningskostnaden. Den största kostnaden är att ta bort betongfundamentet under verket, men totalt sett ska rivningskostnaden vara försumbar i kalkylen.

Lönsamheten för medlemmarna då? Ja, så här långt har föreningen mest återinvesterat vinsten i nya anläggningar. Men värdet på en andel har, inklusive återbetalningar, ökat från 1.000 kronor 2002 till 4.150 kronor 2009, dvs en fyrdubbling av värdet, vilket ger en mycket hög årsavkastning. Delvis beror det goda resultatet på att man varit skicklig på att förhandla fram goda priser för sin sålda el, och att man gjort reavinster på sålda anläggningar, men givetvis är det så att vinsterna i grunden skapas genom de elcertifikat som vi alla måste betala för när vi köper el från vår elleverantör. Möjligen kan man ju fundera lite över om den mycket höga avkastningen på ett vindkraftverk är rimlig när man vet att den till stor del beror på politiska beslut och tvång för konsumenterna att betala sin elleverantör för elcertifikat?



2010-03-29 Vindkraftfakta - buller och störningar

Dagens besök hos Slättens Vind Ekonomisk Förening hade två syften. Dels ville vi besöka ett verk, få en bild av storleken och lyssna på ljudstörningarna hos ett modernt 150-metersverk. Dels ville vi se de ekonomiska kalkylerna och få en bild av hur ekonomin är vid uppförande av ett nytt vindkraftverk.

Vad gäller bullerstörningar fick vi klart för oss att det varierar väldigt mycket mellan olika typer av vindkraftverk. Det olycksaliga verket i Hyssna nämndes vid våra samtal och våra värdar kände till detta väl och menade att det till följd av sin placering och konstruktion mycket störande. Det verk vi själva besökte idag gav förvånansvärt låga ljud ifrån sig. Alldeles under verket hördes ett svischande ljud varje gång en vinge passerade, och på 100 meters avstånd var ljudet något starkare. Men jag måste medge att ljudet var betydligt lägre än förväntat, och ska jag vara ärlig så överröstades ljudet stundtals av fågelkvitter i närheten. Vi fick förklaringen att detta var ett verk byggt av Vestas och att man använder en teknik där vingarna hela tiden justeras för att följa vindens förändring i styrka och riktning. Det ger minimala ljudnivåer. En del andra fabrikat har vingar som är mest fasta och inte följer vindens förändringar, vilket ger betydligt högre ljudnivåer. Man hade haft problem med ljudströningar från ett annat verk i närheten. Val av teknik verkar med andra ord vara av mycket stor betydelse för att minimera ljudstörningarna. Förutom verkens placering naturligtvis.



2010-03-29 Besök hos Slättens Vind - Sveriges största vindkraftförening



I dag har jag och min riksdagskollega Ingemar Vänerlöv (kd) besökt Slättens Vind i Vara, Sveriges troligen största vindkraftförening. Man äger idag helt eller delvis 21 vindkraftverk, främst i Skaraborg och Dalsland, och föreningens andelar i olika vindkraftverk beräknas tillsammans producera 32 miljoner kilowattimmar under 2010. Efter en föredragning om ekonomiska kalkyler och prestanda hos ett modernt vindkraftverk (mer om detta i nästa blogginlägg) åkte vi ut till Stenbrona Vindpark i Saleby, mellan Vara och Lidköping. De två stora verken väger ca 250 ton vardera (plus fundament) och är 95 meter höga (räknat till vingarnas nav), dvs 150 meter till vingspetsen. Det verk vi besökte har under sina tre första år producerat 18 miljoner kilowattimmar (faktiskt produktion), vilket kunde avläsas på en mätare i maskinrummet längst ned i tornet.



Via en liten korg upphängd i vajrar hissades vi upp inuti tornet de 95 meterna till turbinhuset längst upp. På insidan ser tornet mer ut som en gigantisk silo. Allt är betydligt större än det ser ut nerifrån marken. På vänsta bilden står jag inuti turbinhuset som påminner om en större husvagn, fylld med utrustning. På högra bilden vår värd, Nils Johan Ingvar-Nilsson, projektledare för vindkraft hos LRF. Bakom honom är den sida av turbinhuset där vingarna är fästa. I taket i denna ände finns en lucka ut mot vingarna.



Här står jag i luckan i blåsten och tittar ut över Varaslätten, med den gigantiska vingen (90 meter lång) bakom mig. Vingen ser på nära håll ut ungefär som en flygplansvinge. Vindkraftverket stoppades tillfälligt under vårt besök eftersom man inte får vistas som besökare i tornet när verket är igång. I bakgrunden det andra verket 450 meter längre bort.



2010-03-29 Rödgrön regering ger oss "Earth Hour" vintern lång

Satellitbilden visar Nord- och Sydkorea en alldeles vanlig natt. Ljusa partier är områden där belysning lyser upp nattmörkret. I Syd ser man hur ljust det är i området runt huvudstaden Seoul och i stora delar av landet. I Nordkorea är det helt mörkt, förutom en liten ljusprick över huvudstaden Pyonyang.

Miljöpartiet och resten av den röd-gröna oppositionen vill lägga ned all kärnkraft och ersätta denna med i huvudsak vindkraft. Problemet är bara att vindkraften bara fungerar när det blåser, och när det inte är alltför kallt. En kraftfull vindkraftutbyggnad kräver därför balanskraft som kan sättas in när vindkraftverken står stilla. Den enda balanskraft Sverige har är i princip vattenkraft, och så förståss kolkraft och oljekraft, fast det är väl kanske inget vi ska bygga framtiderns elförsörjning på. Kärnkraft och vattenkraft står för ungefär hälften var av den svenska elproduktionen. Om vi ska ersätta all kärnkraft med vindkraft binder detta större delen av svensk vattenkraft som balanskraft. Resultatet blir att Sverige tvingas halvera elproduktionen under långa perioder när efterfrågan av el är som högst.

Vad halverad elproduktion betyder i form av kraftigt stigande elpriser och sämre tillförlitlighet i elleveranserna är lätt att räkna ut. En valseger för den röd-gröna oppositionen medför faktiskt mycket stor risk för dramatisk elbrist i Sverige och kraftigt stigande priser under vinterhalvåret.

I stället för att hylla mörker och elbrist som ett jippo borde svenska folket kanske fundera över framtiden. Varför ska vi skämmas över vår rena utsläppsfria svenska el? Vill vi hellre ha det som i Nordkorea?

Men en röd-grön regering är risken överhängande för ett halvårslångt svenskt "Earth Hour" varje vinter.



2010-03-27 Nej, jag släcker inte i år heller

Masshysterin kring Earth Hour, dvs jippot att människor runt om i världen ska släcka ljuset på lördag kväll som en "manifestation för klimatet" verkar inte ha någon gräns i år. Detta brickunderlägg från McDonalds är bara ett exempel.

Mitt eget elbolag, Borås Elhandel, har rekommenderat sina kunder att delta i Earth Hour. Fullständigt obegripligt för min del. Borde inte elhandelsföretagen i Sverige i stället vara stolta över den rena, fossilfria (och därmed "klimatvänliga") el som man säljer och distribuerar? I stället för att rekommendera kunderna att släcka ljuset och tända ett koldioxidosande stearinljus i stället...

Nej, själv gör jag som tidigare år, låter lamporna lysa, och är stolt över två saker: Dels att jag inte faller offer för en kollektiv masshysteri, dels att jag både värmer mitt hus och driver mina datorer, maskiner och lampor med ren svensk utsläppsfri och miljövänlig el.

Jag fick förresten ett tips om att det finns fler som tänker som jag. Företaget Maskinteknik Syd i Tomelilla skriver på sin hemsida att: "Som en motvikt till den ensidiga klimatdebatten kommer vi att köra alla maskiner i verkstaden och jobba kväll den 27 mars med början kl 20.30 och en timme framåt. Förvanskade forskningsresultat och politiker och organisationer som bara ser pengar i klimatdebatten vill vi inte stödja". Av hemsidan framgår att fler företag följer efter. Hoppsan!



2010-03-26 Många kommenterar vårt klimatseminarium

Redan före vårt klimatseminarium i onsdags höjdes tonläget i den svenska klimatdebatten. Tre kritiska forskare, Nils-Axel Mörner, Hans Jelbring och Wibjörn Karlén skrev ett kritiskt debattinlägg inför vårt klimatseminarium.

På seminariet visades ett stort antal bilder, men det är svårt att tolka budskapet om man inte samtidigt lyssnar på det som sades. Ett undantag är Michael Tjernströms bilder där argumenten för klimathotet även finns i textform.

Seminariet refereras också på flera ställen. På bloggen The Climate Scam finns ett inlägg av Peter Stilbs som ju också deltog i panelen på seminariet. De två motpolerna i klimatdebatten, Uppsalainitiativet och Stockholmsinitiativet har också kommentarer kring seminariet på sina hemsidor. Den refererande artikeln på Uppsalainitivativets hemsida är skriven av Thomas Palm som var åhörare på seminariet. Stockholmsinitiativets Göran Ahlgren filmade seminariet med Webkamera och delar av filmen finns att se på Stockholmsinitiativets hemsida.



2010-03-26 Inga skärpta regler för uranbrytning

Riksdagen beslutade igår att avvisa ett par motioner som krävde ökat lokalt inflytande över uranprospektering och tillståndsplikt för provborrning efter uran. I dag gäller det kommunala vetot bara mot själva brytningen av uran. Omröstningen blev lite ovanlig, två centerpartister röstade med oppositionen, för motionerna, medan en socialdemokrat röstade med regeringen mot motionerna.

Personligen tycker jag beslutet var utmärkt. Självklart ska inte riksdagen inskränka möjligheterna att söka efter brytbara urantillgångar. Dagens kommunala veto är fullt tillräckligt begränsande som det är. Som jag tidigare skrivit på bloggen tycker jag att Sverige som är ett av de länder i världen som har störst urtantillgångar, bör bryta dessa tillgångar under förutsättning att den kommun där tillgångarna finns inte lägger in sitt veto. Om Sverige ville skulle vi kunna exportera uran från egna gruvor, bygga ut vår kärnkraft med ytterligare något stort verk och därmed exportera stora mängder el, och dessutom skulle vi kunna erbjuda samarbete med andra länder för slutförvaring av avfall i det svenska slutförvaret som kommer att vara alldeles för stort för att bara ta hand om svenskt avfall. I vart fall borde vi sälja våra kanske världsledande kunskaper om slutförvaring av kärnavfall till andra länder. Sverige skulle kunna tjäna oerhörda summor på bränsle, energi och slutförvaring om bara den politiska viljan fanns. Det skulle kunna bli Sveriges svar på Norges olja!

Under våren kommer även frågan om att ersätta gamla kärnkraftverk med nya att beslutas av riksdagen. Även den omröstningen lär bli komplicerad. Flera Centerpartister lever kvar i den gamla kärnkraftsfientliga linjen och har stora samvetskval inför omröstningen. Samtidigt vet jag att ett stort antal socialdemokrater inser vad en trygg energiförsörjning betyder för svensk industri. Och då behövs kärnkraften. Vi kan inte driva vår elintensiva industri med vindkraft och stoppa produktionen när det inte blåser.



2010-03-25 Klimatseminarium som väckte känslor...

Gårdagens klimatseminarium, som främst hade fokus på förtroendet för FN:s klimatpanel IPCC, väckte starka känslor. I panelen fanns företrädare för olika synsätt både när det gäller klimatfrågan i allmänhet och förtroendet för FN:s klimatpanel IPCC i synnerhet. Bland åhörarna fanns ett tiotal riksdagsledamöter och politiska tjänstemän, men de flesta åhörarna var externa gäster, flera av dem kända röster i klimatdebatten, och många av dem hade mycket bestämda åsikter i frågorna.

I panelen fanns riktiga tungviktare inom klimatområdet. Från vänster: Professor och civilingenjör Sten Bergström, tidigare forskningschef på SMHI, professorn i meteorologi, Michael Tjernström, Stockholms Universitet, professorn i kemisk miljövetenskap Göran Petersson från Chalmers Tekniska Högskola, samt slutligen Peter Stilbs, professor i fysikalisk kemi vid Kungliga Tekniska Högskolan.

Tjernström försvarade teorierna om klimathotet och koldioxidens betydelse, med motiveringen att det inte finns någon bättre förklaring. Han påpekade att klimatsystemet är kaotiskt till sin natur, och att dagens klimatmodeller har sina brister, men att ”det är det bästa vi har”. Det observerade klimatet har enligt Tjernström ändrat sig mer de senaste 40 åren än vad som kan förväntas från det vi vet om klimatets naturliga variationer, samtidigt som halten i atmosfären av flera viktiga växthusgaser är högre idag än vad naturen själv förmått ordna de senaste åtminstone 600000 åren. Han menade att detta är fakta. Bergström menade att hotet från stigande havsnivåer hittills har underskattats, och berörde dessa frågor ganska mycket. Men han påpekade också två andra intressanta saker - det är mycket osäkert hur vinterklimatet i Sverige kommer att påverkas av klimatförändringarna, och det finns inget som heller säger att vi kommer att få fler stormar och oväder till följd av ett varmare klimat. Det senaste är ett argument som oftast används i klimatdebatten, men Bergström kallade det mer eller mindre för en mytbildning. Både Bergström och Tjernström ansåg däremot att IPCC är trovärdiga trots den senaste tidens uppmärksammade felaktigheter och påstådda skandaler. Händelserna kring IPCC förändrar ingenting i sak.

Pettersson och Stilbs hade, föga förvånande, en helt anan syn på saken. Pettersson ansåg att fortsatt ökande koldioxidhalter inte medför ett varmare klimat eftersom effekten är logaritmisk, dvs starkast i början, medan effekten avtar efterhand som atmosfären mättas av koldioxid. Han menade också att IPCC är ett politiskt organ som genom sina misstag ”skjuter grundskott mot hela klimatforskningen” och riktar ett ”hårt slag mot hela den naturvetenskapliga forskningen”. Pettersson efterlyste en bredare klimat- och miljödebatt och ansåg att klimatdebatten tar fokus från alla andra viktiga miljöfrågor. Pettersson varnade också för nästa istid och menade att även om vi skulle få en viss global uppvärmning så var det mest av godo eftersom det skulle kunna motverka eller fördröja en ny istid. Stilbs ägnade sitt anförande mest åt att diskutera IPCC:s trovärdighet och riktade besk kritik när han tyckte att IPCC borde försöka förutsättningslöst analysera hela det komplicerade klimatsystemet och inte endast söka bevis för mänsklig klimatpåverkan och selektera fakta för att få fram ”rätt” resultat.

När frågorna om havsnivåerna kom upp hettade det till ordentligt när havsnivåforskaren Nils-Axel Mörner (bilden) höll ett kraftfullt och kritiskt inlägg och kritiserade IPCC för att inte ha släppt fram några kritiska röster alls när det gäller synen på havsnivåerna. Han tillförde givetvis sin väl kända ståndpunkt att havsnivåerna inte alls utgör något hot och att nivåerna inte alls stiger som det påstås.

Slutsaterna av seminariet då? Ja, det gav en tydlig bild av hur åsikterna i klimatfrågan och synen på IPCC faktiskt varierar. Visst är det så att det är betydigt fler forskare inom klimatområdet som stödjer IPCC:s linje än vad finns kritiska röster. Men det är väldigt lätt att hitta ett stort antal kunniga, erfarna klimatforskare som närmast helt sågar både teorierna om koldioxidens roll och förtroendet för IPCC. Själv fick jag ett antal nya argument både för och emot IPCC:s teorier och det var definitivt kul att lyssna. Själv styrktes jag även denna gång i min åsikt att en viss ödmjukhet och kritiskt tänkande är på sin plats även i klimatdebatten. Detta var det andra klimatseminariet som jag var medarrangör till, och än en gång lyckades vi locka kunniga och erfarna debattörer och åhörare till riksdagen.



2010-03-24 Seminarium i Riksdagen - Vad händer med klimatfrågan 2010?


Pressmeddelande 2010-03-24

Riksdagsledamot Jan Ericson (m)
Telefon 073-9558919


Seminarium i Riksdagen - Vad händer med klimatfrågan 2010?

I dag, onsdagen den 24 mars, inbjuder riksdagsledamöterna Ingemar Vänerlöv (KD), Lars Gustafsson (KD), Jan Ericson (M) samt Sven Yngve Persson (M) till ett seminarium i riksdagen om FN:s klimatpanel IPCC.

Det magra resultatet från klimatmötet i Köpenhamn (COP15), skandalerna kring Storbritanniens klimatinstitut Hadley Center och kontroverserna runt FN:s klimatpanel IPCC, som nu är under granskning, har fått stort mediautrymme. Syftet med IPCC är att ge beslutsunderlag för politiker i frågor som rör mänsklig klimatpåverkan. Grunden för klimatpolitiken är IPCC:s rapporter.

Under seminariet kommer olika synvinklar och perspektiv på IPCC:s rapporter och arbetssätt att presenteras. Talare på seminariet är professor Michael Tjernström, professor Göran Petersson, professor Sten Bergström samt professor Peter Stilbs.




2010-03-14 Finns det plats för människor i en "klimatsmart" värld?

Frågan är inte helt obefogad! I går fanns en mycket läsvärd krönika i Borås Tidning. (Klicka på bilden för att läsa hela artikeln.) Det var reportern Mikael Hermansson som försökte skapa lite perspektiv i klimatdebatten. Bland annat nämnde han att det faktiskt finns röster för enbarnspolitik av kinesisk modell, till och med i det glesbefolkade Sverige, för att minska människans "klimatavtryck". Han citerar en klimatblogg som talar om att varje ofött barn innebär att klimatet inte belastas med ytterligare 800 ton koldioxid. I krönikan varnas för strömningar som förespråkar enbarnspolitik, klimat- aborter och klimatkastrering. Onödig oro? Inte alls säger jag!

Jag tänker på artikeln jag läste nyligen om en rapport från ekonomiforskaren Thomas Wire, som vid London School of Economics. Han konstaterar att familjeplanering kostar fem gånger mindre än konventionella metoder för att bekämpa klimatförändring. Hans förslag är därför att man ska stoppa den globala uppvärmningen genom att stoppa befolkningsökningen. Exempelvis erbjuda fria preventivmedel till kvinnor i utvecklingsländerna. Färre barn medför minskade koldioxidutsläpp.

Vid första anblicken låter detta sympatiskt. Minskning av befolkningsexplosionen är ju viktigt av många anledningar. Men vad händer den dag vi hamnar i ett läge där människans blotta existens ställs mot att rädda klimatet? Människans fantasi för att "rädda klimatet" känner inga gränser. Jag läste nyligen en liten notis om att brittiska vetenskapsakademin Royal Society har framfört mer eller mindre vilda idéer om att bygga solskydd i rymden, sprida reflekterande partiklar i atmosfären, bygga gigantiska koldioxidslukande torn eller sprida ut järn i haven - allt för att minska den påstådda globala uppvärmningen. När sådana oprövade och rentav farliga planer presenteras blir man ju lite orolig. Människans försök att leka Gud blir ibland en smula skrämmande, kanske till och med mer skrämmande än de oundvikliga klimatförändringarna i sig. På vilket sätt ska mänskligheten ta demokratiska beslut om denna typ av mycket riskabla projekt som kan påverka hela mänskligheten och livet på jorden?

Mikael Hermansson beskriver också på ett uppfriskande sätt skolans roll i klimardebatten. "Utan "reservationer" kan skolan ta sitt fostrande ansvar så att våra små älsklingar omskolas till klimat-khmerer, som kommer hemrusande, sliter upp diskbänksdörren och surt ställer hemmapappan till svars: "Va? Ingen maskkompost? Vet du inte att jorden håller på att brinna upp?" Bara för att några timmar senare insistera på att bli skjutsade till skolan, kompisar eller träningen i den stora fyrhjulsdrivna miljöboven." En bra beskrivning av hyckleriet i den svenska klimatdebatten, som ofta handlar mer om masshysteri än om sunt förnuft.



2010-03-05 Skev debatt om elpriserna

Den kalla vädret har startat en debatt om de höga elpriserna. Regeringen kan inte i någon större utsträckning påverka marknadspriset på el, däremot kan man verka för en bättre energieffektivitet. Timmätning av el är en utmärkt idé, och kan säkert hjälpa konsumenterna att spara lite av sin elkostnad. Men detta löser inte huvudproblemet. Det man glömmer i debatten är att det svenska elpriset är ordentligt uppblåst till följd av en extremt hög beskattning.

Förra året drog staten in runt 40 miljarder genom elskatter, och ytterligare 10 miljarder till i moms på dessa skatter. Dessutom tog man ut 25% moms på själva elpriset, vilket betyder att staten tjänar massor när elpriset stiger eftersom momsen då ger ökande intäkter. Beskattningen av elen är den fråga regeringen främst kan påverka, det det har mycket större betydelse för elpriset än något annat.

Jag kan fortfarande inte förstå logiken i att beskatta den rena och utsläppsfria svenska elen så hårt som vi gör idag. Sänkt elskatt är en viktig fråga att driva om man vill styra över energiförbrukningen från smutsiga energikällor som olja och kol till den rena svenska elen. Problemet är givetvis att det skulle göra ett stort hål i statens budget, ett hål som då måste fyllas på annat sätt. Men jag tycker man ska vara ärlig när man diskuterar elskatten, det är en mycket stor inkomstkälla för staten och den tas inte alls ut av miljöskäl. Och den påverkar givetvis elkostnaden för hushållen väldigt mycket! Själv har jag motionerat om en övergripnade översyn av elskatterna i en riksdagsmotion. Det är en fråga jag tänker fortsätta driva.

En fråga man ställer sig är hur det är med oppositionens logik i frågan om elpriserna. Oppositionen klandrar gärna regeringen för de höga elpriserna, men nämner inte att de själva vill chockhöja energiskatterna ytterligare, och dessutom samtidigt avveckla kärnkraften. Detta skulle knappast ge lägre elpriser i Sverige. Sanningen är tvärtom att en rödgrön regering efter valet skulle driva upp de svenska elpriserna till nivåer som kommer att få dagens elpriser att framstå som blygsamma.



2010-03-02 Filmsekvens visar glaciäravsmältning på Grönland

I går fick jag en intressant filmsekvens via e-post från professor Sören Rysgaard på Climate Research Centre i Nuuk på Grönland, som vi ju träffade förra veckan. Vid det tillfället fick vi se denna film och nu kan jag lägga ut den på bloggen.

Filmen visar hur det ser ut när en glaciär smälter, man fotograferar glaciären en gång per timma och kör sedan filmen i mångdubbel hastighet. Då ser man tydligt hur hela glaciären rör sig ut mot fjorden. Just denna glaciär, Kangiata Nunâta Sermia, nära Nuuk, släpper mycket stora mängder is utan att glaciärkanten flyttar sig. Ny is fyller på hela tiden, och glaciärens kant är i princip oförändrad. Klicka på bilden för att se hur det ser ut när en glaciär smälter!



2010-02-27 Borås Tidning om min Grönlandsresa

I går ringde BT:s reporter och gjorde en liten intervju om mitt besök på Grönland. Ett litet ord har dock fallit bort, ett ord som förändrar innebörden en hel del i det jag säger om klimatet. Om man sätter in det lilla ordet "för" i meningen så blir budskapet lättare att förstå.



Läs hela min reseberättelse från besöket på Grönland!



2010-02-24 Besök på Climate Centre vid Universitetet i Nuuk

Vi startade dagen med ett mycket intressant besök på Climate Centre, där en av Danmarks ledande klimatforskare, professor Sören Rysgaard tog emot. På bilden sitter vi på hans kontor och han berättar om aktuell forskning.

På Climate Centre forskar man dels kring de faktiska klimatförändringarna och vad som orsakar dessa, dels försöker man hitta sätt för Grönland att anpassa sig till klimatförändringarna och kanske även utnyttja dessa. Forskningen sker främst kring inlandsisen, havsisarna och permafrosten, samt hur fisket påverkas av klimatförändringarna. Man forskar också en del kring energi och energiförsörjning, samt kring hur en framtida möjlig farled för fartyg genom. Nordvästpassagen väster om Grönland skulle kunna skapa arbetstillfällen om Grönland blir en knutpunkt för denna trafik.

Vi frågade givetvis om det ovanligt milda vintervädret och bristen på snö på södra Grönland, men fick svaret att detta inte nödvändigtvis har med klimatförändringarna att göra. Tvärtom är orsaken sannolikt att de stora vädersystemen vissa år tar vägen norr om Island, andra år söder om, och beroende på detta får Grönland ett kallt eller milt klimat, och det omvända gäller då ofta för Danmark, Sydsverige och norra Europa. Detta kan alltså också vara en förklaring till det ovanligt snörika och bistra vintervädret i Södra Sverige just nu. Samtidigt är det så att Grönlands väder är mer varierande idag än förr, vilket tyder på ett något har hänt med klimatet.

Sören Ryssgard upplevde vi som en mycket balanserad klimatforskare. Han tvivlade inte i sig på att koldioxiden har stor klimatpåverkan, men förde också fram spännande teorier om hur havsisens avsmältning i sig sannolikt har betydelse för koldioxidbindningen. När havsisen smälter sker kemiska processer och den koldioxid som är bunden i isen sjunker ned i havet och absorberas där. När sedan ny isbildning sker under kommande vinter absorberar den nya isen kemiskt koldioxid ur luften, som sedan sjunker ned i havet när isen smälter nästa sommar. På detta sätt kan havsisens avsmältning och tillfrysning binda enorma mängder koldioxid, sannolikt många gånger de minskningar av CO2 som Kyoto-protokollet innebär för alla jordens länder tillsammans! Detta är minst sagt en revolutionerande teori.

Effekterna av denna teori är också att när glaciärerna smälter förs kallt färskvatten ut i fjordarna. Färskvatten är lättare än saltvatten, vilket gör att varmare havsvatten strömmar in under glaciärens kant och ökar takten i avsmältningen. Men samtidigt innebär mer färskvatten i havet ökad isbildning, vilket i sin tur binder ännu mer koldioxid, och effekten av detta kan alltså samtidigt motverka fortsatta klimatförändringar.

Om isen smälter och havet tillförs mer CO2 gör detta samtidigt att växtligheten ökar. På isen finns också stoftpartiklar som innehåller bakterier. När isen smälter når bakterierna havet och bidrar i sin tur till en starkare tillväxt av växtlighet. När växtligheten ökar binder växterna i sin tur CO2 vilket motverkar växthuseffekten. Samtidigt innebär havets upptag av CO2 att ph-värdet på vattnet sjunker, och detta medför i sin tur att känsliga arter, inte minst koraller, dör ut och andra arter ökar i stället.

Totalt fick vi ett väldigt tydligt budskap från professor Rysgaard. Klimatforskningen är en ganska ny vetenskap, och sambanden mellan olika processer som både minskar och ökar koldioxidutsläppen är mycket komplicerade. Vissa processer motverkar varandra och det hela är både spännande och komplicerat. Mycket mer forskning behövs för att försöka skapa en helhetsbild. En annan sak som vi fick med oss är att diskussionen om ”global temperatur” är ganska missvisande och svårt at mäta korrekt. Det intressanta är hur temperaturen förändras lokalt, och det kan skilja väldigt mycket mellan olika platser på jordklotet.



2010-02-21 Hyfsat mycket snö...



Det är tveksamt om Ubbhult har haft så mycket snö sedan vi flyttade till vårt nya hus 1991. Visserligen
brukar vi ha ganska snörika vintrar i byn eftersom vi bor så högt, men årets snömängd är den största
på länge, och påminner om vissa vintrar som jag minns på 1970- och 1980-talet när jag bodde i mitt
föräldrahem några kilometer bort i samma by.



I dag är snödjupet i naturen mellan en halv och en meter, ganska mycket för att vara på våra
breddgrader. Snön når upp till fönstren på huset på vissa ställen.



I morgon byter jag det svenska vinterlandskapet mot ett helt annat - då styr jag färden mot Grönland.
Om nu flygen går som de ska förståss...



2010-02-19 Världens klimatforskning ruskas om ordentligt just nu

"Nu måste FN granska klimatpanelens arbete och vidta åtgärder". Det anser Kungliga Vetenskapsakademiens ständige sekreterare Gunnar Öquist. Akademin tar dock inte ställning till om panelens ordförande, Rajendra Pachauri, måste avgå. Detta framkom i en artikel i Svenska Dagbladet i veckan. Kungliga Vetenskapsakademien är inte vilka som helst, det är de som varje år utser nobelpristagarna i fysik och kemi.

I tidskriften Nature föreslog nyligen fem debattörer, fem forskare som är ansvariga för IPCC:s rapporter, genomgående reformer av hela IPCC (FN:s klimatpanel). Förslagen innebär allt från en styckning av IPCC till nedläggning (!) för att ersättas av en oberoende panel. Professor Mike Hulme, sammankallande huvudförfattare av IPCC-rapporterna, konstaterar i Nature "att IPCC inte längre är i stånd att fullgöra sin uppgift eftersom all trovärdighet gott förlorad".

Samtidigt har utredningen av "Climategate" börjat. Uppståndelsen kring University of East Anglia och CRU har äntligen lett till att en offentlig undersökningskommission ska utreda anklagelserna om förvanskade och "anpassade" data och påstått undertryckande av fakta som inte "stämmer" med klimatmodellerna. Under tiden har CRU:s ansvarige, Phil Jones, (som tagit time-out under utredningen) nyanserat sin linje något. Han medger bland annat brister i sina temperaturdata, och medger att det kanske var varmare på medeltiden trots allt, och framförallt erkänner han "att någon massiv enighet inom klimatforskningen inte föreligger". Han bekräftar också att "det inte finns säkra bevis för någon Global Warming de senaste 15 åren". Det är en ganska dramatisk omsvängning för att komma från en av de ledande klimatalarmisterna i världen. (Bilden är från Svt:s hemsida häromdagen).

I går kom nyheten att chefen för FN:s klimatförhandlingar, Yvo de Boer, avgår i besvikelse över resultatet av klimattoppmötet i Köpenhamn. Mediauppgifter säger att han nu i stället ska arbeta med hållbar utveckling inom näringslivet via revisionskoncernen KPMG. Kanske kan man se en viss symbolik i att han därmed lämnar den ensidiga kampen mot koldioxid för att arbeta bredare med viktiga miljö och hållbarhetsfrågor?

Det är ingen tvekan om att "skandalerna" kring IPCC, i kombination med den kalla vintern och "fiaskot" i Köpenhamn verkar ha förändrat både medias och allmänhetens syn på klimatmodeller, klimatforskning och klimatlarm. Helt klart har IPCC:s trovärdighet naggats i kanten. Vädret däremot är givetvis inte ett tecken på några klimatförändringar i någon riktning, men på något sätt verkar det ändå ha fått människor att inse att det finns en stor naturlig förändring av både väder och klimat. Fiaskot i Köpenhamn har samtidigt visat att det finns andra behov i världen som står emot en ensidig koldioxidbekämpning. Kanske kan vi framöver få en öppen och vetenskapligt nyfiken klimatdebatt, som leds av ett opartiskt organ med neutrala personer i ledningen, och som lyssnar på alla forskare i debatten? Och kanske kan det äntligen bli utrymme även för alla andra viktiga miljöfrågor? I så fall är det en mycket stor seger för alla oss som envist och i stark motvind ifrågasatt den "politiskt tillrättalagda domedagsdebatt" vi haft de senaste åren och som tagit alldeles för mycket fokus.



2010-02-17 Moderat energiseminarie

I dag ordnade moeraterna i Näringsutskottet och Skatteutskottet ett internt energiseminarium om framtidens energiförsörjning och energibeskattning.



Först berättade en representant för Westinghouse (som sedan ett antal år äger fd svenska ABB Atom) om fjärde generationens kärnkraft som är synnerligen revolutionerande. För det första används bränslet betydligt effektivare, vilket gör kärnkraften mer konkurrenskraftig. Det avfall som uppstår behöver inte heller längre slutförvaras i 100.000 år utan i maximalt 1.000 år, och avfallsvolymerna blir mindre. Styrningen av de nya kärnkraftverken sker dessutom med hjälp av "naturlagarna" i stället för med avancerad teknik, vilket ökar säkerheten. Målet är att denna nya kärnkraftteknik kan börja användas storskaligt i nya kärnkraftverk från 2013.



Svensk Näringsliv visade hur svensk energibeskattning slår mot industrin redan idag, och varnade för nya energiskattehöjningar framöver. Den beskattning som finns idag är fullt tillräcklig. Det är också viktigt att svensk energibeskattning inte är hårdare än i andra länder, vilket skulle försvåra konkurrensen för industrin. Svensk Näringsliv var också tydliga med att det är helt orealistiskt att avveckla kärnkraften. På den suddiga bilden till vänster visar den röda kurvan prisutvecklingen på el, inklusive skatter, de senaste årtiondena. Den blå kurvan längre ned är elpriset utan skatt. Man ser att skatterna förklarar den större delen av det stigande elpriset. För min egen del tycker jag (som jag tidigare sagt och även motionerat om i riksdagen) att svensk ren och miljövänlig el inte borde straffbeskattas. Det måste i grunden vara helt fel om man vill gynna miljövänlig energiproduktion.

Vi fick också en föredragning om vindkraften från en representant för Svensk Energi. Man räknar med en stor utbyggnad av vindkraften, men problemet är att det inte är en stabil energikälla eftersom vindkraften bara ger energitillskott när det blåser och inte är för kallt. Trots detta förväntas ett svenskt elöverskott till följd av vindkraftutbyggnaden, el som i så fall måste exporteras utomlands. Problemet är bara det jag själv påpekat tidigare - vindkraftelen kostar mycket mer att producera än vad vi kan få betalt för den på de internationella elbörserna! Detta var något som Mikael Odenberg (fd moderat försvarsminister och numera generaldirektör för Svenska Kraftnät) också berörde. Han konstaterade att vindkraftens utbyggnad styrs helt av politiska beslut, och hastigheten i utbyggnaden beror av graden av subvention. "Om det sedan innebär Ebberöds Bank är en annan sak" sade han, och fortsatte: "Jag lägger mig inte i de samhällsekonomiska analyserna rörande vindkraftens utbyggnad, men det kommer inte att bli billigt, så mycket kan jag säga." Han påpekade också att en utbyggnad av ledningsnäten är helt avgörande för att vindkraften och annan småskalig elproduktion ska kunna byggas ut.

Vi var flera moderater som var överens om att vindkraften knappast är det som kan trygga svensk energiförsörjning, och att det vore mycket bättre att bygga ett eller ett par nya moderna kärnkraftverk och tona ned den olönsamma satsningen på vindkraft. För min egen del är detta en politisk fråga som jag tänker fortsätta driva, och jag upplever stöd för detta från riksdagsledamöter inom främst Moderaterna och Folkpartiet.



2010-02-11 Markmoderaterna föreslog större skyddszon runt vindkraftverk

I veckans nummer av Markbladet framgår att Moderaterna, tillsammans med Folkpartiet och Markbygdspartiet, försökte få igenom en ändring i förslaget till kommunens riktlinjer för vindkraftetablering. Moderaterna föreslog en skyddszon på 1000 meter i stället för 500 meter mellan ett vindkraftverk och ett bostadshus, en mycket rimlig gräns. Tyvärr avslogs detta förslag av övriga partier, med motiveringen (från Barbro Pettersson, Socialdemokraterna) att "om vi ska ha så stora avstånd som 1000 meter då finns det inte många platser vi kan ha vindkraft på". För egen del tycker jag det är ett märkligt omvänt resonemang - utgångspunkten för säkerhetszonen borde väl rimligen vara vilken gräns som är skälig för att ta hänsyn till enskilda människor, inte i vilken mån det försvårar utbyggnad av vindkraft? Det finns för övrigt kommuner som redan idag kräver större skyddsavstånd än 500 meter.

Beslutet från Marks kommun innebär ännu starkare skäl för Moderaterna och andra partier att fortsätta driva frågan om ett kommunalt veto mot vindkraftparken i Sätila. Markbladet berättar om alla turer kring byggnationen i tidningen, och nämner bland annat att Göteborg Energi verkar beredda att krympa anläggningen från 16 till 12 verk. Hade Marks kommun satt skyddsavståndet till 1000 meter kunde det satt ytterligare press på Göteborg Energi att presentera en bantad vindkraftpark med mer rimlig omfattning. Var det hela nu slutar när det gäller vindkraftetableringen i Sätila återstår att se.



2010-02-11 Energimyndigheten lanserar webbplats om vindkraftetablering

Häromdagen fick jag tips om att Energimyndigheten byggt upp en särskild hemsida där alla regler och bestämmelser kring tillståndsprocessen vid vindkraftetablering finns samlad. En riktigt bra sida som beskriver hur man ansöker om tillstånd och hur ett ärende om vindkraftetablering hanteras genom olika instanser. Mer än 15 myndigheter har samlat sin information på en och samma webbplats, och sidan riktar sig till både företag och privatpersoner. Sidans adress är Vindlov.se.



2010-02-10 Förre kd-ledaren Alf Svensson uppmanar till allsidig klimatdebatt



Jag fick ett tips om att bloggen "The Climate Scam" presenterade en debattartikel från förre Kd-ledaren och numera EU-parlamentarikern Alf Svensson, där han i Jönköpings-Posten uppmanar till en mer allsidig klimatdebatt. (Klicka på bilden för läsvänlig text). Det är glädjande att en välkänd och erfaren politiker vågar stå upp för detta, och det är minst sagt en tilltalande kontrast mot Alf Svenssons företrädare i EU-parlamentet, den extreme klimatalarmisten Anders Wijkman (Kd). När (Kd) tog beslut om sin valsedel till EU-valet i våras så valde man att sätta Ella Bohlin överst på listan. Hon utmärkte sig i EU-valdebatten som en nästan lika extrem klimatalarmist som Anders Wijkman. Kd-väljarna valde att i stället kryssa in Alf Svensson i EU-parlamentet, och det kändes som ett mycket klokt val. Alf Svensson har den integritet och eftertänksamhet som ett långt politiskt liv kan ge, och hans mycket nyanserade inlägg i Jönköpings-Posten känns befriande. Oavsett hur man än ser på klimathotet så är det enligt min mening en skyldighet för alla politiker att verka för en öppen och allsidig samhällsdebatt!



2010-02-08 Den bistra vintern säger väldigt lite om framtidens klimat

I Aftonbladets webbundersökning som jag nämnde igår är det nu nära 100.000 personer som röstat. Och fortfarande är 60% skeptiska till klimathotet eller anser att det är överdrivet och endast 23% anser att klimathotet är ett allvarligt problem. I dag kom även resultatet av en engelsk opinionsundersökning som pekar i samma riktning. På två månader har opinionen svängt mycket kraftigt. I Storbritannien har andelen personer som är övertygade om att det pågår en klimatförändring som människan orsakat minskat från 41% till 26%. Andelen personer som är tveksamma till människans skuld eller tror att klimatförändringarna beror på annat än människans utsläpp har ökat från 40% till 48%. Andelen personer som inte tror på någon pågående klimatförändring överhuvudtaget har ökat från 15% till 25% sedan i november. Personligen tycker jag det är både intressant och glädjande att det blir lite mer spridning på åsikterna i klimatdebatten. Det gynnar en öppen debatt.

Det är väl kanske inte så konstigt om den svåra vintern på stora delar av norra halvklotet, med både snörekord och köldrekord, bidrar till en ökad skepsis hos allmänheten om den globala uppvärmningen. I Washington föll exempelvis över 80 cm snö i helgen och det är enligt Washingtons borgmästare det värsta snöoväder som drabbat staden sedan den grundades. I andra delar av östra USA föll över en meter (!) snö i helgen. Och Stockholm har tydligen inte upplevt en januarimånad som i år med ständiga minusgrader sedan 1820.

Vädret gör att det är högst väntat att man nu ser allt fler insändare av den typ jag visar här (från Expressen förra veckan). Men det finns skäl att vara lite tråkig och påpeka att enstaka snörika och kalla vintrar faktiskt inte säger någonting alls om eventuella klimatförändringar. För detta krävs tydliga trender och varaktiga förändringar på minst 15-20 år, kanske ännu mera.

Nu gäller förståss detta även när det är tillfälliga varma och regnrika vintrar. De säger naturligtvis inte heller något om vårt framtida klimat. Vädret förändrar sig och varierar, precis som det alltid har gjort. Om framtidens klimat vet vi egentligen inte särskilt mycket. Bara att det med all säkerhet också kommer att förändras, sannolikt väldigt dramatiskt. Alltså precis som det gjort så många gånger förut under årtusendena.



2010-02-07 Är svenska folket mer nyanserat i klimatfrågan än politikerna?

Det är intressant att Aftonbladet idag på nyhetsplats presenterar den TT-artikel om klimathotet som jag berättade om häromdagen. Rubriken är "Klimathotet kan vara överdrivet". Tidigare har Aftonbladet ytterst sällan redovisat nyheter som ifrågasätter de dominerande klimathotsteorierna, men på senare tid har det faktiskt förekommit då och så. Detta märks även i andra media, och det känns lite som ett välkommet trendbrott. För en bred debatt där åsikter bryts mot varandra är precis vad klimatfrågan behöver, precis som alla andra viktiga samhällsfrågor.

Aftonbladet har också en webbundersökning i nätupplagan. Nära 78.000 personer har röstat. Aftonbladets läsare verkar ganska tveksamma till klimathotet. Bara 23% säger att klimathotet är allvarligt, 17% säger att det är för tidigt att säga, 35% tror att klimathotet är överdrivet och hela 24% säger att det är en bluff(!).

Personligen tycker jag resultatet är något förvånande trots allt, men det finns internationella mätningar, bland annat i USA, Japan och Australien som visar samma utveckling där människor verkar få en allt mer nyanserad bild av klimathotet. Själv hade jag inte funnits bland några av ytterlighets-svaren på frågan, utan legat någonstans i mitten. Klimatet kommer alltid att förändras, och det kan få skrämmande resultat. Frågan är bara vad dessa förändringar beror på, och inte minst om människan verkligen förmår stoppa eller begränsa klimatförändringarna, eller om vi i stället måste anpassa oss till dem? En smula ödmjukhet är på sin plats i båda riktningarna i en fråga där vi egentligen vet väldigt lite.



2010-02-07 Det blev som jag ville, Havsmiljömyndigheten till Göteborg

I fredags meddelade miljöminister Anderas Carlgren (C) och moderaternas kommunalråd i Göteborg, Jan Hallberg, tillsammans på en presskonferens att regeringen har beslutat att placera den nya Havs- och Vattenmiljömyndigheten i Göteborg. Ett bra beslut, och en logisk placering med tanke på de uppgifter myndigheten kommer att få.

Själv är jag givetvis belåten med att jag i och med detta kan konstatera att min riksdagsmotion i frågan därmed har blivit tillgodosedd.



2010-02-04 Två nya forskarrapporter: Klimathotet är sannolikt överdrivet

Uppdaterad 2010-02-06

Att klimatfrågan är oerhört komplicerad, och att det är svårt att ge prognoser för framtiden blir allt tydligare. Häromdagen presenterade Dagens Nyheter en TT-artikel där man berättade att två nya forskarrapporter båda säger att klimathotet troligen är överdrivet, och att vi bör vara ytterst försiktiga med att dra långtgående slutsatser om framtidens klimat utifrån det vi vet idag. I artikeln sticker man dessutom ut hakan lite extra och skriver att varningen för övertro på de mest dramatiska klimatprognoserna är extra befogade idag efter de felaktiga uppgifter från FN:s klimatpanel som avslöjats den senaste tiden...

Den ena av de två forskarrapporterna, som nyligen presenterades i tidskriften Nature, hävdar att teorierna om "tipping point" inte håller. Teorierna om "tipping point" innebär att klimatförändringarna skulle förstärka sig själva genom att skogar och hav släpper ut mer koldioxid ju varmare det blir och därmed förstärker uppvärmningen ytterligare i accelererande takt tills det inte finns någon återvändo. Men detta håller alltså inte enligt rapporten. Haven och skogarna frigör inte alls så mycket koldioxid vid en uppvärmning som man tidigare trott, och förstärker därmed inte alls uppvärmningen på det sätt som FN:s klimatpanel påstått.

Den andra rapporten visar att mängden vattenånga i övre delen av atmosfären (stratosfären) inte alls ökat i takt med uppvärmningen, och därmed inte heller förstärkt växthuseffekten. Tvärtom har mängden vattenånga minskat med 10 procent mellan år 2000 och 2009 - trots att det senaste decenniet varit det varmaste på länge. Eftersom vattenånga är den mest kraftfulla växthusgasen i nedre delen av atmosfären (troposfären) har de nya rönen väckt intresse. Orsakar global uppvärmning verkligen ökad mängd av vattenånga i atmosfären, vilket klimatmodellerna påstår? De senaste tio åren har den globala temperaturen på jorden slutat öka, och man tror nu att detta beror på den minskade mängden vattenånga. Men man kan inte begripa varför mängden vattenånga minskat, enligt teorierna borde den alltså ha ökat i stället. Forskarna säger i rapporten, som publicerats i tidskriften Science, att det hela är mystiskt och förbryllande, och att det enda som är säkert är att klimatet är mer komplext än vad man förväntat sig.

Denna slutsats är precis vad jag själv kommit fram till sedan länge. Den som fortfarande hävdar att koldioxidutsläppen är det som i huvudsak styr klimatet verkar onekligen ha en del att bevisa.



2010-02-02 Trovärdigheten hos FN:s klimatpanel ifrågasätts på nytt

Både Sveriges Radio och flera tidningar citerade häromdagen uppgifter i brittisk press som återigen kritiserar FN:s klimatpanels (IPCC) vetenskapliga arbete. Denna gång har IPCC bland annat använt en studentuppsats och en helt ovetenskaplig artikel ur en tidskrift för bergsklättrare för att dra långtgående slutsatser om att minskningar av isen på bergstopparna i Anderna, Alperna och Afrika skulle vara resultatet av klimatförändringarna. Studenten hade intervjuat bergsguider och tidskriftsartikeln byggde på berättelser om förändringar av isen som klättrare hade iakttagit. Men slutsatserna att detta i sin tur beror på klimatförändringarna var bara personligt spekulerande från personerna som intervjuades. Ändå användes artiklarna som bevis på IPCC:s slutsatser om att det är klimatförändringarna som leder till smältande glaciärer.

Detta är ännu en "affär" kring IPCC på kort tid. Jag har berättat om alla de tidigare på bloggen. Först den helt ovetenskapliga "Hanno-grafen" som sades illustrera den globala uppvärmningen i IPCC:s officiella rapport - trots att IPCC aldrig pratat med norrmannen Hanno som hade suttit och ritat en graf "mest på kul hemma i köket" (bloggen 10-11/10 och 15/10 2009). Därefter "Climategate" där det avslöjades hur forskare hade "anpassat" och "valt bort" historiska temperaturfakta för att får rätt bild av klimatförändringarna och dessutom försökt tysta och negligera kritiker (bloggen 22/11, 30/11, samt 3-6/12 2009). Och så de felaktiga uppgifterna nyligen om hur snabbt Himalayas glaciärer smälter (bloggen 19/1 i år).

Klimatalarmisterna låter sig självklart inte påverkas, vare sig av frågetecknen kring IPCC eller av den bistra vargavintern, för dem har inget förändrats - den globala uppvärmningen kommer att leda till mänsklighetens undergång - punkt slut! Men mediabilden börjar nyanseras allt mer, och journalisterna börjar äntligen göra sitt jobb och granska klimatfrågan och IPCC mer kritiskt. Det är utmärkt och på tiden!



2010-01-31 Länstidningen Östersund uppmärksammar min vindkraftsmotion

I höstas lämnade jag in en riksdagsmotion om att Sverige borde införa ett system med schoblonmässigt beräknad ersättning till alla som bor i närheten av ett vindkraftverk. Detta är klart realistiskt att införa, och systemet finns redan i Danmark. Min motion blev tyvärr avslagen, och jag är inte förvånad. Vindkraften är idag närmast är en helig ko politiskt, som tillåts orsaka nästan vilka ingrepp som helst i privatpersoners boendemiljö och på känslig naturmiljö, på ett sätt som knappast någon annan industrietablering skulle tillåtas göra. Detta samtidigt som vindkraften ger oerhört lite tillskott till elförsörjningen när behoven är som störst - när det är kall och bister vinter. Vid dessa tider på året står de flesta vindkraftverk helt stilla, antingen på grund av kylan som gör att verken austomatstoppas, eller för att det helt enkelt sällan blåser när det är riktigt kallt. Samtidigt kostar vindkraften stora pengar för skattebetalarna och elkonsumenterna till följd av subventioner som vi alla tvingas vara med och betala.

Länstidningen Östersund uppmärksammade i fredags min motion (och en liknande från en folkpartist), och det var kul. Jag tror faktiskt tiden arbetar för mitt förslag. Går det i Danmark så går det givetvis i Sverige. I längden kommer inte svenska folket att acceptera att människor ska tvingas förlora stora pengar på värdeminskning av sina fastigheter på grund av omfattande vindkraftetableringar i närheten. Att ge skälig ersättning är för mig en självklarhet och en rättssäkerhetsfråga.



2010-01-26 Dagens klimatfundering

"Himalayaskandalen" gör att IPCC och dess ordförande Pachauri ifrågasätts allt mer



Den nya skandalen kring felaktiga uppgifter från FN:s klimatpanel rörande Himalayas avsmältning (se även bloggen den 19/1) väcker stort internationellt uppseende. Fast i svenska media är det ganska tyst som vanligt. Skandalen handlar alltså om att FN:s klimatpanel i sin stora viktiga klimatrapport 2007 påstått att Himalayas glaciärer kommer att ha smält bort ill år 2035. Det har visat sig att det inte finns något som helst vetenskapligt stöd för detta, och IPCC har nu också tagit avstånd från uppgifterna. Men uppgifterna har ju ändå hunnit få stor betydelse för att skapa den "politiskt korrekta" domedagsstämningen runt de påstådda klimatförändringarna.

Det intressanta nu är kopplingen mellan skandalen och IPCC;s ordförande, indiern Rajendra Pachauri. De felaktiga uppgifterna om Himalayas glaciärer har visat sig vara baserad på en ovetenskaplig tidskriftartikel från 1999, som byggde på en telefonintrevju med en okänd indisk forskare. Forskaren har enligt internationella media varit anställd hos IPCC.s ordförande Pachauri. Samme forskare har, återigen enligt utländska media, sedan sökt och fått omfattande forskningsanslag på basis av IPCC rapporten. Detta skadar givetvis ordförande Pachauris trovärdighet, och hans avgång krävs nu från olika håll. Indiens miljöminister hör till de hårdaste kritikerna. Hemma i Indien driver man nu friskt med Pachauri, och denna seriestrip, hämtad från en indisk tidning, fick jag på mailen igår...



2010-01-23 Dagens klimatfundering

Global uppvärmning i ett istidspespektiv

Häromdagen meddelade NASA att det senaste decenniet varit det totalt sett varmaste sedan slutet av 1800-talet när mer exakta globala temperaturmätningar inleddes. Jag tvivlar inte på dessa uppgifter. Det intressanta är däremot att den av FN:s klimatpanel förutspådda fortsatta snabba temperaturuppgången avstannat. Vi vet att sedan den kraftiga temperaturtoppen runt 1998-1999 (som påstås bero på väderfenomenet El Nino) har vi haft tio år med oförändrade eller svagt fallande temperaturer. Oavsett vilket mätinstituts siffror man använder så visar de alla ungefär samma sak. Den globala temperaturen ökar inte längre. Och i ett längre historiskt perspektiv är för övrigt alla förändringar som sker med temperaturen, såväl uppåt som nedåt, knappt synliga i grafiken.
Jag fick ett tips om denna figur, som kommer från CRU/University of East Anglia. Alltså samma Universitet som upptäcktes ha "putsat" temperatur- data och orsakade uppståndelsen kring "Climategate" i höstas. Kanske man egentligen borde ta alla information från CRU med en nya salt? Å andra sidan kan man ju inte beskyllas för att ha hämtat grafen från någon suspekt klimatskeptisk organisation när man använder CRU:s grafer, så jag gör det ändå.

Grafen är intressant eftersom man anger tidsaxlarna för de fyra stora istiderna. När man ser historiskt på saken har faktiskt istider plågat vår planet under stor del av tiden, endast korta perioder har jorden haft mer tempererat klimat. Historiskt är dagens globala temperatur inte särskilt uppseendeväckande. I vart fall inte när man ser det hela ur ett istidsperspektiv...



2010-01-19 Dagens klimatfundering
Uppdaterad 20/1

Ny allvarlig kritik mot rapport från FN:s klimatpanel. Felaktiga uppgifter om Himalayas glaciärer.

Ännu en skandal hotar FN:s klimatpanel, IPCC. Denna gång är det uppgifter om Himalayas eventuella avsmältning som redovisats i IPCC:s stora klimatrapport från 2007. Problemet är att uppgifterna i rapporten är felaktiga, och att årtal som nämns i rapporten om att Himalaya skulle smälta bort till år 2035 helt saknar grund. Förtroendet för IPCC försämras nu ytterligare, och det verkar allt mer sannolikt att politiska mål gått före vetenskaplig sanning när IPCC skrivit sina klimatrapporter. Tidningarnas Telegrambyrå, TT, skickade idag via NOBICON ut följande nyhetsmeddelande om saken:

"Ny kritik mot FN:s klimatpanel

FN:s klimatpanel (IPCC) drar nu på sig ny kritik sedan det kommit fram att den i sin senaste klimatrapport publicerat en felaktig uppgift om Himalayas glaciärer. IPCC-chefen Rajendra Pachauri lovar att besvara kritiken senare i veckan.

I rapporten från 2007 påstås att Himalayas glaciärer kan ha smält bort 2035, något som den brittiska tidningen Sunday Times i helgen avslöjade byggde på felaktiga uppgifter. Enligt tidningen var det en serie omständigheter som ledde till att årtalet slutligen hamnade i FN-rapporten. Den ansvarige på IPCC lovar nu att ta bort årtalet i kommande rapporter.

Kräver förklaring

Indiens miljöminister Jairam Ramesh gick enligt nyhetsbyrån AFP i taket när klimatpanelens agerande blev känt och kräver att IPCC förklarar misstaget. Han har tidigare kritiserat FN:s klimatforskare och hävdar att deras arbete kring issmältningen i Himalaya inte bygger på vetenskapliga fakta.

IPCC:s ordförande Rajendra Pachauri försvarade på tisdagen sina klimatforskare, men medgav samtidigt indirekt att påståendet om Himalayas glaciärer kan vara felaktigt.

- Jag har aldrig använt årtalet i något av mina tal. Jag anser inte att det är IPCC:s sak att nämna årtal utan i stället ange tidsintervaller, sade han till journalister vid ett globalt energimöte i Abu Dhabi på tisdagen enligt AFP.

Han sade samtidigt att han i slutet av veckan, efter att i detalj ha kontrollerat bakgrunden till den kritiserade uppgiften, ska besvara kritiken.

Hackade servrar

Den nya kritiken kommer inte långt efter det som kallas Climategate. Hackare lyckades forcera servarna på brittiska East Anglia-universitetet och kopiera tusentals personliga e-brev. Vissa formuleringar där har av klimatskeptikerna tolkats som bevis för att klimatforskare medvetet manipulerat forskningsresultat för att överdriva klimatförändringarna. FN:s klimatpanel har beslutat att undersöka anklagelserna."

Uppdatering 20 januari: Även Naturvårdsverket kommenterar saken i sitt nyhetsbrev den 20 januari:

FN-rapport om glaciärer felaktig

En rapport som använts av FN:s klimatpanel (IPCC) om att Himalayas glaciärer kan vara borta år 2035 har visat sig vara ren spekulation. Forskaren bakom påståendet erkänner nu att han bara gissat och inte använt sig av vetenskapliga fakta.
Att glaciärerna i Himalayamassivet minskar i storlek är ett vetenskapligt faktum. I en rapport från FN:s klimatpanel 2007 slogs fast att risken att isen runt världens högsta berg skulle vara helt borta till år 2035 ”är mycket stor”.
Men IPCC-rapporten om glaciärsmältningen vilar på lös grund. IPCC:s ansvarige, professor Murari Lal, säger till brittiska Sunday Times att han kommer att se till att det felaktiga påståendet tas bort ur IPCC:s framtida rapporter.



2010-01-19 Jag - en kappvändare?

Jag fick ett kritiskt mail där jag kallades för kappvändare. Avsändaren hade läst igenom mina gamla blogginlägg och konstaterade att jag var positiv till miljöbilspremien när den infördes, medan jag idag säger att det är bra att den togs bort. Och visst är det så!

När miljöbilspremien infördes 2007 stod detta mot oppositionens förslag om olika former av skärpt straffbeskattning på bilismen. Och då kändes miljöbilspremien som ett betydligt bättre alternativ. Vid den tidpunkten visste jag inte heller hur allvarlig etanolframställningen var för miljön, och visste inte att palmolja var en vanlig beståndsdel i biodiesel. Jag var ny i riksdagen, hade inte fördjupat mig i ämnet, och trodde på "den breda politiska linjen" som hyllade etanol och biodisel som miljövänliga alternativ. Men sedan lärde jag mig efterhand, och i januari 2008 skrev jag mitt första kritiska blogginlägg om etanol och biodiesel. Idag är miljöbilspremien borta, men ersatt av fordonsskatterabatt för nya miljöbilar. Subventionsgraden är dock lägre än miljöbilspremien så det känns i vart fall som ett steg i rätt riktning, även om jag är tveksam till att etanolbilar ska få någon rabatt. Det känns däremot helt rätt när det gäller hybridbilar, elbilar och biogasfordon.

Om det kallas att vara kappvändare att läsa in sig ordentligt på all information i ett ämne, även den för tillfället mindre politiskt korrekta, så är jag gärna kappvändare. För övrigt har jag gjort samma resa när det gäller vindkraften, från att vara ganska positiv till att inse att vindkraften inte alltid är särskilt miljövänlig (i vart fall inte för dem som bor i närheten) och definitivt inte vare sig ekonomiskt försvarbar eller något att basera den framtida energiförsörjningen på. Även denna omsvängning från min sida baseras på egna studiebesök, fakta, möten med forskare och representanter för energibolagen, samt argument från olika sidor i debatten.

Min syn på koldioxiden och klimatfrågan har också förändrats, från att jag inte alls ifrågasatte koldioxidteorierna 2006 till att jag idag blir allt mer frågande till hur sambanden hänger ihop mellan klimat och koldioxid. Jag lyssnade även där från början på den breda politiska majoriteten. Men efterhand när jag grövde riktigt djupt i frågan kände jag att argumenten helt enkelt var för dåliga och sambanden för svaga. Då var det dags att ifrågasätta sin egen linje.

Jag kommer att fortsätta söka kunskap, även om det gör att jag efterhand måste ompröva mina egna ståndpunkter. Det är väl en risk man får ta som fritt tänkande politiker...



2010-01-19 Dagens klimatfundering

Expertgrupp: Etanolproduktionen ÖKAR världens koldioxidutsläpp och leder till livsmedelsbrist

Knappt hade jag lagt ut föregående inlägg på bloggen sent i går kväll om hotet mot regnskogarna förrän jag fick ytterligare stöd för min kritik mot etanolen. I en debattartikel idag i Svenska Dagbladet skriver Expertgruppen för miljöstudier att "slopade etanolsubventioner skulle gagna miljön, ekonomin och världens fattiga".

Mycket förenklat visar studien att när vi använder jordbruksmark för att odla etanolgrödor så minskar utbudet av livsmedel eller djurfoder på världsmarknaden. Detta höjer priserna, vilket i sin tur leder till uppodling av ny mark någon annanstans i världen. Denna nyodling frigör stora mängder kol. Etanolprogrammen i västvärlden leder enligt gruppen till ökade livsmedelspriser, lägre bränslepriser och ökade utsläpp av växthusgaser de närmaste 50–60 åren.

Jag har tidigare själv påpekat att i Brasilien används inte odlingsmark i första hand för produktion av sockerrör, utan betesmark. Men det är som sagt lika illa, det gör att man måste röja regnskog för att skapa ny betesmark. I artikeln visas att sådana samband även finns globalt, där odling av etanolmajs i USA leder till skövling av regnskog i Afrika.

I artikeln nämns också att det är samhällsekonomiskt olönsamt att subventionera etanol, EU:s etanolprogram kommer enligt EU:s egen expertgrupp att medföra samhällsekonomiska kostnader i storleksordningen 400 miljarder kronor fram till år 2020. Detta trots att det alltså ökar koldioxidutsläppen, hotar regnskogen och kan leda till livsmedelsbrist!

Jag är nöjd med att regeringen avskaffat miljöbilspremien som till stor del gick till just etanolbilar. Synd av oppositionen fortfarande tror att etanolen är en lösning för framtiden och vill återinföra miljöbildpremien för etanolbilar.

Lite känns väl dagens rapport som en upprättelse för min egen del, jag har fått ta emot en del kritik de senaste åren för mitt motstånd mot etanolen. Men jag har faktiskt tagit reda på fakta, och efterhand insett att etanolen är en återvändsgränd på alla sätt. Vilket jag för övrigt tyvärr tror att även vindkraften är. Men det är en annan historia...



2010-01-18 Dagens klimatfundering

Klimatpolitiken kräver nya miljöoffer - regnskogarna hotas av biobränsleproduktion

I Naturvårdsverkets nyhetsbrev om klimatfrågan som jag fick häromdagen berättar man att kampen om världens kvarvarande regnskogar hårdnar i takt med att priset på biobränslen går upp. Och enligt en studie av miljöekonomen Martin Persson vid Göteborgs universitet så räcker inte de koldioxidavgifter på skogsskövling som föreslås inom klimatförhandlingarna.

I klimatförhandlingarna föreslås det så kallade REDD-systemet där tropiska länder som stoppar sin skogsavverkning kompenseras ekonomiskt så att träden kan stå kvar "och suga upp koldioxid ur luften istället". Jag skrev om detta på bloggen inför Köpenhamnsmötet, och just detta var enligt min mening en av de viktigare frågorna som diskuterades i Köpenhamn. Att rädda regnskogarna är oerhört viktigt, även om jag förståss tycker de har betydligt fler och viktigare funktioner än att suga upp koldioxid. Bevarandet av en oerhörd mångfald av växt och djurliv och orörd vildmark känns mer angeläget för min del.

Men enligt Naturvårsverket hjälper det inte om man får betala för utsläppen som sker när man hugger ned skogen. Den ökande efterfrågan på bioenergi gör att det fortfarande är lönsamt att hugga ned skogen för att odla högavkastande bioenergigrödor som till exempel palmolja (som exempelvis kan användas som inblandning i "biodisel").

Klimatfrågan kräver ständigt nya miljöoffer. Utvinning av palmolja och etanol görs enbart för att bilister i västvärlden ska ha rent samvete när de kör sina bilar med "klimatvänligt" bränsle. Att värdefulla naturmiljöer samtidigt offras i andra länder talas det alltför tyst om.

Är verkligen klimatpolitiken miljövänlig?



2010-01-12 Dagens klimatfundering

Ännu äldre temperaturserie....

Jag fick ett mail från Tage Andersson, en av alla mina klimatintresserade bloggbesökare. Han berättade att Uppsala Universitet visserligen har en av världens längsta temperaturserier, men faktiskt inte den allra längsta. Den längsta han känner till är från Centrala England, och den går tillbaka ända till år 1659, alltså hela 350 år. Det är 70 år längre än Uppsalaserien. Ganska fascinerande att alla dessa uppgifter finns noterade så lång tid tillbaka och har överlevt både bränder och två världskrig.



Den blå kurvan visar årsmedeltemperaturen, och det intressanta är att kurvan påminner väldigt mycket om Uppsalaserien. Temperaturen låg över genomsnittet mellan 1989 och 1999, dock inte över tidigare historiska temperaturtoppar, och från 1999 faller temperaturen tillbaka igen. Om man gör som många klimatalarmister och skär ut en kurva från mitten av 1900-talet när det var ovanligt kallt och slutar precis vid toppen 1999 får man en ganska dramatisk bild, och det är den man ofta ser i media och i rapporterna från FN:s klimatpanel. Men sett över längre tid syns knappast något anmärkningsvärt med temperaturen överhuvudtaget, den pendlar upp och ned som den gjort under 350 år. Någon "hockeyklubba" eller dramatisk temperaturuppgång syns lika lite i denna kurva som i den från Uppsala.

Tyvärr slutar den engelska kurvan 2001, och Uppsalakurvan gick bara fram till 2000. Vi vet ju att de senaste tio åren har den globala temperaturen fallit, så det hade varit spännande att lägga in de senaste årens siffror också. Sannolikt ligger temperaturerna idag en bit under genomsnittet för de senaste 350 åren. Jag ska försöka få fram uppdaterade figur framöver, och den som kan tipsa om var jag kan finna en sådana får gärna höra av sig till mig eller maila över en uppdaterad graf!



2010-01-11 Dagens klimatfundering

Historien kan lära oss mycket - och skapa balans i debatten

Häromdagen påminde jag om hur viktigt det är att sätta klimatdiskussionerna i ett historiskt perspektiv. När jag besökte Uppsala Universitet våren 2008 för att träffa klimatforkare och planera min Svalbardsresa, fick jag klart för mig att Uppsala är den ort i Sverige, kanske i hela världen, som har den längsta obrutna mätningen av faktisk temperatur och andra väderdata. En helt unik samling böcker med omsorgsfullt noterade väderdata under nära 300 år!

Figuren visar medeltemperaturen i Uppsala sedan 1722, den svarta kurvan. Den röda kurvan visar utvecklingen av 21 års medeltemperatur, och genomsnittet under så mycket som 21 år brukar normalt räknas som "klimat" och inte som "väder". Man kan alltså säga att den röda kurvan helt enkelt visar klimatförändringarna sedan 1722.

När man ser de faktiska mätvärdena måste man ju ställa sig frågan - var syns den allvarliga globala uppvärmningen? Var kan man se "hockeyklubban" som FN:s klimatpanel så gärna hänvisar till?

Är möjligen Uppsala helt undantaget från den globala uppvärmningen, eller klarar inte meteorologerna och klimatforskarna i Uppsala av att läsa av en termometer och göra ett korrekt diagram av detta?

Om man nu gör det vilda antagandet att kurvorna faktiskt är korrekta så kan man återigen konstatera att när dagens klimatdiskussioner sätts in i ett historiskt sammanhang så försvinner faktiskt ganska mycket av dramatiken.





2010-01-09 Dagens klimatfundering

Dramatiskt klimatlarm - Arktis smälter!

"The Arctic seams to be warming up. Reports fråm fishermen, seal hunters, and explorers who sail the seas about Spitzbergen and the eastern Arctic, all point to a radical change in climatic conditions..."

Så börjar en dramatisk rapport om stora klimatförändringar på Arctis (nordpolen), en rapport som skickades från den amerikanske konsuln i Bergen i Norge till Regeringen i USA.

Året var 1922.

Av historien kan man lära mycket. Bland annat att oro för klimatvariationer är något som förekommit tidigare under historien, och väckt lika stor uppmärksamhet varje gång. Det intressanta i detta fall är att i början av 1930-talet kunde man faktiskt segla över Nordpolen. Därefter svängde isläget tillbaka igen och nordpolen blev återigen tillfrusen året runt. Genom århundradena har klimatet genomgått stora och dramatiska förändringar, alldeles utan någon känd mänsklig påverkan. Någon sa att om man ska förstå framtiden måste man också känna till sin historia. Frågan är varför just klimatdebatten verkar vara helt undantagen från detta synsätt?



2010-01-09 Regeringsskifte skulle leda till energikris i Sverige
Uppdaterad

Vattenfall får nu kritik för dålig planering när det gäller renovering och översyn av kärnkraftverken. Bland annat står två reaktorer i Ringhals still - och det leder till att energiproduktionen är på gränsen att räcka till på grund av kylan. Detta visar hur beroende Sverige är av kärnkraften på vintern, och frågan är om man verkligen är seriös om man föreslår en snabbavveckling av kärnkraften?

Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet driver linjen om avvecklad kärnkraft, vilket skulle leda till nästan halverad elproduktion i Sverige. Så här står det i miljöpartiets partiprogram:

"Kärnkraften i Sverige ska avvecklas snabbt med början omedelbart. Hälften av kärnkraftselen kan effektiviseras bort, bland annat genom sparande och ersättning av eluppvärmning. Den andra hälften kan ersättas med bioenergi, vindkraft och solvärme. Också fossilanvändningen för värme och el ska minska. Elmarknaden måste fungera så att det blir dyrare att använda el när den är dyr att producera. Därigenom minskar elvärmen och då också marknaden för kärnkraft. Om det uppstår brist på el under energiomställningen bör detta lösas genom import av grön el."

Vänsterpartiet skriver i sitt partiprogram bara att "Kärnkraften skall avvecklas snarast möjligt." men anger inget om vad som ska komma i stället.

Idag är elproduktionen ansträngd i hela Europa. Och hela oppositionen säger dessutom envist nej till nya elkablar mellan Sverige och andra länder. Varifrån har de tänkt att vi ska kunna köpa "grön el" mitt i vintern om vi snabbavvecklar kärnkraften? Och hur ska vindkraften kunna bidra när den står helt stilla när det är så här kallt? Och hur är det med solenergin, är den verkligen en effektiv energikälla mitt i vintern när det nästan är mörkt dygnet runt?

Oppositionens energipolitik är dessutom ett lotteri. Inom Socialdemokratin finns faktiskt många som inser att energiförsörjningen är viktig och att kärnkraften behövs. Men efter ett val där Miljöpartiet gått fram kraftigt och där Socialdemokraterna lyckats dåligt kommer Miljöpartiet att få ett skrämmande stort inflytande över politiken, och lätt få med sig Vänsterpartiet mot Socialdemokraternas mer realistiska linje. Sverige riskerar då både extremt höga elpriser, utslagning av elintensiv industri, ökad arbetslöshet inom industrisektorn, elbrist på vintern, och inte minst kommer vi att tvingas köra våra oljekraftverk för fullt för att klara elförsörjningen vintertid. Oppositionens energipolitik riskerar både att blir väldigt dyr för Sverige, driva jobb ut ur landet och dessutom bli sämre för miljön. Detta måste Alliansen se till att göra till en stor och viktig valfråga 2010. Glädjande nog kan den kalla vintern kanske få delar av svenska folket att vakna och se mer realistiskt på energifrågorna? Och därmed se till att Miljöpartiet inte får något inflytande över svensk energipolitik nästa mandatperiod heller.

Tillägg: Läs även dagens ledare i Borås Tidning. Under rubriken "Vem vågar avveckla" funderar man över samma sak!



2010-01-08 Dagens klimatfundering

Global uppvärmning? Eller kanske global nedkylning och en ny liten istid på gång?

Ska man tro en av Sveriges mer erfarna klimatforskare, Wibjörn Karlén, så kan det vara bäst att förbereda sig på en "liten istid" de kommande decennierna i stället för att oroa sig för global uppvärmning. Och kanske har istiden redan börjat? Wibjörn Karlén utvecklar sina teorier i denna artikel i Expressen.

Karlén går inte att avfärda hur lättvindigt som helst. Han är både professor emeritus i Naturgeografi vid Stockholms Universitet och ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Och han är faktiskt inte helt ensam om sin ståndpunkt, det finns fler klimatforskare och meteorologer runt om i världen som hävdar att det inte alls pågår en global uppvärmning utan att en ny istid är på gång.

Vem som får rätt? Tja, säg det....den som lever får se!



2010-01-07 Dagens klimat- och energifundering

Kylan visar att vi måste vara realister när det gäller svensk energiförsörjning

Den tränga kylan har drabbat hela Sverige. I dessa situationer blir det väldigt tydligt vilka energikällor man kan lita på när behovet är som störst. Dit hör exempelvis inte vindkraften!

När det råder sträng kyla är det normalt också vindstilla, och vindkraftverken står stilla. Just när efterfrågan på el för uppvärmning och belysning är som högst är vindkraftens bidrag som minst, och följaktligen behovet av reservkraft som störst. Vid låg temperatur är också risken större för att vindkraftverkens mekaniska delar fryser sönder eller fryser fast. Vindkraft kan därför på våra breddgrader inte bli mer än ett marginellt komplement till övrig energiförsörjning.

Kungliga vetenskapsakademien (KVA) skriver i en rapport följande:
"I vissa länder, som har förhållandevis mycket vindkraft (t.ex. Danmark och Tyskland), sker en stor del av baskraftproduktionen i kolkraftverk, som också används till reglering av vindkraften. I Sverige, som saknar kolkraftverk, kommer därför vattenkraften, förutom att den svarar för halva baskraftproduktionen, att sättas in som reglerkraft vid bortfall av intermittenta kraftkällor och andra variationer i eltillförseln. Kärnkraften går inte att använda till reglering eftersom omställning av produktionen tar tid."//"Om vindkraft ingår i ett större energisystem medför intermittensen att bortfallet av kraft, när det slutar blåsa eller blåser för mycket, snabbt måste ersättas med s.k. reglerkraft för att upprätthålla stabiliteten i systemet. Elen måste nämligen produceras i samma ögonblick som den används. Ett problem för den planerade utbyggnaden av svensk vindkraft är att vattenkraftens kapacitet som reglerkälla redan är i stort sett fullt utnyttjad (se t.ex. Energimyndighetens rapport ER 2008:24, Vattenkraften och energisystemet)."

I dag fick jag ett e-postbrev från E.On som beskriver läget med energiförsörjningen i Sverige just nu. Det var ganska dramatiskt. Sveriges effektsituation idag är ansträngd, och inför imorgon, fredag 8 januari, så ser det än värre ut. Situationen orsakas i första hand av extrem kyla i hela landet, men förvärras av att endast 67% av installerad effekt i svensk kärnkraft är i drift. Just nu kör E.On sina oljekraftverk för fullt.

Av detta drar jag två slutsatser:
1. Vindkraften kan bara ge ett bidrag på marginalen och är inte pålitligt som energikälla när behoven är som störst. Att lägga stora skattesubventioner på utbyggd vindkraft är dåligt investerade pengar.
2. Kärnkraften är oerhört viktig för Sverige. När den inte går för fullt måste smutsig oljekraft användas i stället. Utbyggnad av kärnkraften är därför viktigt både för miljön och energiförsörjningen.



2010-01-05 Dagens klimatfundering

Global kyla kostar människoliv och stora pengar

Knappt hann konferensen i Köpenhamn om den hotande (?) globala uppvärmningen avslutats förrän den globala kylan satte in på allvar. Årets vinter på norra halvklotet verkar bli den kallaste på flera decennier. Och då ska man komma ihåg att även förra vintern på norra halvklotet var kallare än normalt. Jag gör förresten som Al Gore....illustrerar detta inlägg i klimatdebatten med en bild från spelfilmen Day After Tomorrow....och ett nedfruset New York inbäddat i ny inlandsis.

* I Sverige klarar vi normalt av svår kyla och har bra bostäder. Men när man i Härjedalen varnar för temperaturer ner mot minus 40-45 grader är det ändå synnerligen bistert för både människor, djur och natur. Kostnaderna för uppvärmning stiger kraftigt, liksom kostnaden för snöröjning och underhåll av våra vägar. Bottenviken isbeläggs i år snabbare än vanligt, och Sjöfartsverket har tvingats låna in en dansk isbrytare för att hålla farlederna öppna. Allvarligast är givetvis att så många människor skadas eller dödas i trafiken till följd av det svåra vintervädret.
* Polen har drabbats värst i Europa. Fram till i går hade 122 personer avlidit till följd av kylan. Bara under nyårshelgen avled 13 personer när temperaturen föll till 25 minusgrader, och enligt polisen var många av de som dog hemlösa män som drabbats av nedkylning i berusat tillstånd.
* Storbritannien upplever sin kallaste vinter på 30 år. Norra England och Skottland står i princip still på grund av det kraftiga snövädret, skriver Daily Mail. Bilistföreningen AA får 4 000 samtal i timmen från bilister som kört fast eller råkat ut för olyckor på de isiga vägarna, och de flesta stora internationella flygplatserna i landet är stängda.
* I övriga Centraleuropa och Östeuropa har flera hundra människor redan avlidit av kylan, och som vanligt är energisystemen ansträngda och energibrist hotar i flera länder. Hur många människor som dödats i trafiken till följd av snöoväder och halka finns det inga samlade uppgifter om.
* Grekland har på sina håll haft metertjockt snötäcke. Athen var häromdagen lamslaget av snön och ett 50-tal byar ute på olika öar har isolerats. Så stora snömängder i Grekland är synnerligen ovanligt.
* Turkiet har också drabbats hårt av snön. Både huvudstaden Ankara och Istanbul har täckts av ett tjockt snötäcke, och bara i dessa två städer inträffade runt 1.000 trafikolyckor bara under ett dygn.
* I norra USA ställer vädret till med stora problem, och mycket stora snömängder har fallit. Även i söder är det kallt, i Florida är temperaturerna mer än tio grader kallare än normalt. Nu hotas apelsinerna och jordgubbarna. Om temperaturen går under nollstrecket kan hela citrusskörden frysa inne. Störst risk för köldgrader är det natten till i dag, men kylan förväntas hålla i sig i flera veckor.
* Aftonbladet uppger idag att i Huancavelica-regionen i Peru riskerar urbefolkningen att utrotas (!) på grund av den hårdaste vintern på flera år, skriver Guardian. På 3 600 meters höjd lever de flesta under mycket enkla förhållanden och kylan går hårt åt både de yngsta barnen och djuren som familjerna livnär sig på.
* I Kina har ett svårt snökaos drabbat de norra delarna av landet. Det är iskalla stormvindar från Sibirien svept in över landet. Snöovädret har tvingat Pekings internationella flygplats att ställa in ett hundratal flighter och motorvägarna i flera av Kinas norra regioner har tvingats stänga i den värsta vintern i regionen på över 50 år. I vissa delar av Kina är det nu 28 minusgrader, och det är de lägsta temperaturer som uppmätts på över 60 år, uppger Sky News.
* Norra Indien drabbas också hårt av ovanligt kyligt väder, och självklart är människor i fattigare områden extra utsatta. Polisen uppger att 30 personer dött i norra Indien de senaste dagarna till följd av kylan. Även skördarna i andra delar av landet påverkas av det kyliga vädret.
* I Sydkorea föll 3 dm snö på några timmar i huvudstaden Söul. Det påstås vara det kraftigaste snöfall som Sydkorea upplevt på 70 år.
* Från Nordkorea kommer också uppgifter om att människor lider av svår kyla kombinerat med sedvanlig brist på både mat och energi.

Kan man då dra några slutsatser av den hårda vintern? Tja, knappast när det gäller klimatförändringarna, enstaka år visar inga trender. Men man kan ju ändå konstatera att historien verkar upprepa sig. Varma perioder efterföljs av kalla och väder och klimat växlar över tiden precis som det alltid har gjort. Man kan ju möjligen också fråga sig om det verkligen är helt givet att en långsam global uppvärmning är ett värre hot mot mänskligheten än en framtida global nedkylning?



2010-01-04 Dagens klimatfundering

Nya dramatiska forskningsrön kan förändra både klimat- och energidebatten:
"Oljan räcker i fyra miljoner år och nybildas hela tiden"

Jag har många gånger påpekat på bloggen att bristen på olja, gas och kol kommer att vara ett stort framtidsproblem, helt enkelt för att dessa resurser så sakta börjar ta slut. Detta är en åsikt som delas av både de mest extrema klimatalarmisterna och de som helt ifrågasätter att koldioxidteorierna ska orsaka en global uppvärmning. Den enda oenigheten har väl hittills varit hur snabbt dagens fossilbränsletillgångar ska sina. En tydlig indikation på att den utvinningsbara oljan håller på att ta slut sägs vara att man idag inte längre hittar nya fyndigheter i samma takt som de gamla källorna sinar. I Sverige har forskare och doktorander vid Uppsala Universitet kartlagt utvecklingen och varnade nyligen för att utvecklingen går snabbare än man tidigare trott, vilket jag tidigare berättat om. Man varnar helt enkelt för energibrist i framtiden.

Men som vanligt dyker det också upp helt andra åsikter. I dag meddelar forskare från Tekniska Högskolan i Stockholm att "Oljan kommer att räcka i miljoner år", och baserar detta på att olja hela tiden nybildas i jordens inre. De flesta forskare anser att jordens oljeresurser har skapats genom att biologiskt material, rester från växter och djur, genom årmiljonerna har lagrats ner som sedement i jordskorpan. Och de anser också att all den olja som har bildats sedan jordens födelse kommer att ha eldats upp av oss människor inom femtio, sextio år. "De har helt fel", säger Vladimir Kutcherov, professor i geologi vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Kutcherovs forskning visar att olja kan skapas på ett helt annat sätt än man hittills har trott. "Olja skapades, skapas och kommer att skapas i övre jordmanteln för evigt", säger han. Bakgrunden är att 10-20 mil rakt ner under jorden, där det är varmt och där trycket är enormt, där finns oljans beståndsdelar, kol och väte. Genom att efterlikna den miljö som finns där nere i en tryckkammare har Vladimir Kutcherov och hans kolleger lyckats få fram oljemolekyler. De menar att olja ständigt nybildas i jordens inre och långsamt sipprar upp mot ytan genom sprickor i berggrunden. "Den huvudsakliga slutsatsen är att vi behöver inte vara oroliga för att nästa generation ska ha olja. Vi kommer att hitta tillräckligt med oljeresurser på vår planet", säger Kutcherov.

Forskningsrönen är ju minst sagt dramatiska, och ställer hela energidebatten i ett nytt ljus. Sista ordet är väl knappast sagt i denna fråga, min spontana fundering är hur snabbt den påstådda nybildningen går, och om det verkligen skapar kommersiellt utvinningsbara mängder av ny olja? Men en sak är klar, vetenskapen kommer hela tiden med nya rön kring energi och klimat. Den som tror sig ha monopol på den absoluta sanningen är nog farligt ute...



2009-12-29 Dagens klimatfundering

Fordonsgas och biogas är inte samma sak!

Förvirringen verkar vara total när media rapporterar om gas som drivmedel för fordon. Man talar ofta om "biogas" när man egentligen menar "fordonsgas". Och det är faktiskt stor skillnad.

Fordonsgas är ett samlingsnamn för naturgas (fossilgas från oljefälten) och biogas (som utvinns ur slam från reningsverk, gödsel, livsmedelsavfall, växter, växtrester och skogsavfall). Oftast är fordonsgasen en blandning av dessa. Enligt Gasföreningen, en branschorganisation för gasproducenter, var andelen biogas i fordonsgasen 58% år 2008. Resten var fossilgas som alltså är närbesläktat med olja och utvinns från delar av oljefälten, exempelvis i Nordsjön eller Sibirien.

När man diskuterar en kraftig utbyggnad av tankställen för fordonsgas tycker jag att man ska tänka efter en extra gång. Fossilgasen (naturgasen) kommer inte att räcka för evigt, och det är ett fossilt bränsle, precis som olja och kol. Biogasen kommer alltid att finnas i begränsad omfattning, helt enkelt för att det inte finns så mycket biologiskt material att tillverka gas av. På det energiseminarium som jag tog del av i Riksdagen i höstas framkom att om alla restprodukter inom livsmedelsproduktionen används för att tillverka biogas och det utvecklas nya processer för att tillverka etanol från rester som inte kan rötas till biogas, skulle teoretiskt ca 30 % av dagens globala drivmedelsbehov kunna ersättas med biobränslen utan att vi får brist på mat. Men då ingår som sagt även etanolproduktion i kalkylen, och det kräver som sagt också att alla restprodukter tas till vara, vilket lär ligga långt fram i tiden och bli ganska kostnadskrävande. Dessutom måste då alla biobränslen användas just som drivmedel och inte användas på annat sätt, exempelvis till förbränning för uppvärmning. Att lägga stora pengar på att bygga (mycket dyra!) tankställen och satsa stort på fordonsgas som fordonsbränsle känns därför inte helt självklart. Risken finns att vi bara gör oss beroende av ett nytt fossilbränsle samtidigt som andelen biogas i fordonsgasen kommer att minska ju mer fordonsgas som används, eftersom ju mängden biogas som kan blandas in är begränsad. Ju fler som kör på fordonsgas desto mer naturgas måste vi då importera, och det lär bli till ett ständigt stigande pris.

En bättre idé som ofta framförs är att använda biogasen lokalt, helst utan inblandning av fossilgas (naturgas). Detta förekommer redan idag på många håll, där exempelvis lantbrukare kan köra sina jordbruksmaskiner på den egna metangasen från djurstallen, eller som Borås kommun köra sopbilar och stadsbussar på biogas som framställs av våra sopor. Gas kan lokalt även användas som bränsle för förbränning, exempelvis uppvärmning av lokaler eller för lokal elproduktion. Om man använder gasen lokalt slipper man även onödiga transporter av gasen.

Biogas är rätt använd en utmärkt metod att omvandla avfall, sopor och restprodukter till en nyttighet, och ta tillvara energi som i annat fall bara kastas bort eller släpps ut i atmosfären. Men det är inte självklart en storskalig lösning på framtidens drivmedelsförsörjning. Där tror jag personligen betydligt mer på eldrivna fordon eller kanske i framtiden vätgasdrift i större omfattning.



2009-12-27 Dagens klimatfundering

Om kycklingen själv får välja...

Häromdagen rensade jag kycklingfiléer till middag för några gäster. På förpackningen kunde jag i en stor grön ruta läsa att just denna kyckling minsann var "klimatdeklarerad", 1 kg kyckling medför ett totalt utsläpp av 1,7 kg koldioxid. I övrigt fanns inte så mycket information alls på förpackningen om kycklingens bakgrund, mer än att den var "svensk". Personligen hade jag varit mer nyfiken på hur kycklingen levt. Har den fått se dagsljus någon gång under sitt liv? Har den levt i bur eller frigående? Vad har den fått för foder? Har den tvångsmatats med antibiotika eller andra mediciner i förebyggande syfte? Inget av detta framgick av förpackningen.

För mig är detta ytterligare ett exempel på att koldioxiddiskussionen/klimatdiskussionen har tagit bort fokus från alla andra viktiga frågor som tidigare förekommit i samhällsdebatten. Bara kycklingen är "klimatsmart" så spelar allt det andra tydligen ingen roll. Var finns alla djurvänner och miljövänner som tidigare brydde sig även om andra viktiga frågor? Har alla dessa blivit trendiga klimataktivister?



2009-12-19 Dagens klimatfundering

Väntat utfall i Köpenhamn ger möjlighet till eftertanke och en mer sansad klimatdebatt

Att man inte kunde enas om ett klimatavtal i Köpenhamn var knappast någon överraskning, utan helt självskrivet. Precis som slutdokumentet som är så där normalt artigt och icke förpliktigande som det ofta blir när man ska ena helt motstridiga viljor. För mig har det stått helt klart under minst ett år att Kina och Indien aldrig kommer att ställa upp på att minska sina totala koldioxidutsläpp, helt enkelt för att dessa två länder bara har en stor naturtillgång - kol. Att då tro att man frivilligt ska avstå från kolanvändning för att bygga upp välståndet i sina länder är fullständigt orealistiskt.

Ett problem har nog varit att koldioxidteorierna varit lite för osäkra och ifragasatts så mycket. Om det varit helt uppenbart för världens ledare att koldioxidutsläppen är den absolut avgörande orsaken till den globala uppvärmningen, och att detta i sin tur tveklöst kommer att medföra en katastrof för jorden, och att minskade koldioxidutsläpp kan stoppa klimatförändringarna så skulle självklart alla världens ledare lägga alla andra intressen åt sidan och prioritera kampen mot koldioxiden. Men i ett läge när allt detta känns ganska osäkert blir viljan till uppoffringar självklart mindre. Jag vet att det finns väldigt många politiker runt om i världen som i likhet med mig inte alls är övertygade om koldioxidens stora betydelse för klimatförändringarna, och då givetvis också tvivlar på att minskade koldioxidutsläpp verkligen kan stoppa klimatförändringarna. Väldigt många männsikor runt jorden ser andra betydligt mer akuta problem, som dessutom kostar stora pengar att åtgärda. Jag tror att bristen på öppen debatt i klimatfrågan och ointresse från vissa håll av att föra en saklig och hederlig diskussion kan förklara mycket av sammanbrottet i Köpenhamn.

Att man enats om att jordens temperatur inte ska få stiga med mer än två grader låter ju ädelt. Men hur ska man kunna styra detta? Jordens temperatur har varierat väldigt mycket mer än så genom årtusendena, alldeles utan mänsklig påverkan. För egen del är jag inte särskilt bekymrad över sammanbrottet på klimattoppmötet, jag tvivlar på att det kommer att ha någon avgörande betydelse för klimatet, detta kommer att förändras efterhand precis som det alltid gjort. Kanske är det till och med bra att världens ledare inte bundit sig för orimliga koldioxidåtaganden som skulle ta viktiga resurser och fokus från annat? Nu blir det tid för ytterligare debatt och diskussion som kan nyansera klimatdebatten, och det är precis vad världen behöver. Att ge sig på stoftutsläppen från eldning av kodynga och orenat kol och ved som bevisligen dödar massor av människor varje år känns mycket viktigare än att jaga koldioxid. Många andra miljöåtgärder känns också betydligt mer angelägna. Och om prognoserna stämmer och tillgången på utvinningsbar olja, kol och gas minskar snabbt de kommande årtiondena så löser sig ju dessutom det eventuella problemet med koldioxidutsläppen alldeles av sig själv.

Jag är ganska säker på att världens ledare snart får en annan mycket större och viktigare fråga att ta tag i - att trygga världens framtida energiförsörjning. Synd att inte den frågan stod i fokus på Köpenhamnsmötet i stället.

Till slut en liten reflektion som jag fick i ett mail idag där det mycket träffande stod så här: "På något sätt känns det som om naturen och klimatet ville markera sitt oberoende denna vecka. Ovanligt kallt och snökaos över hela norra och mellersta Europa. Klimatdelegater som frös i Köpenhamn. Och USA:s president Obama fick skynda sig hem från toppmötet för att hinna landa i Washington innan ett extremt snöoväder slog ut både flygplatser och vägar i hela östra USA."



2009-12-17 Dagens klimatfundering

Har Maldiverna världens mest kortväxta befolkning?

Aftonbladet genomför just nu den kanske mest oseriösa klimathysteriska lobbyistkampanjen som jag sett på väldigt länge. Överdrifterna frodas, och endast erkända klimatalarmister intervjuas i reportagen.

Det värsta övertrampet är nog när man idag har en reportage om en familj på en av Maldivernas 1.200 små öar, Maduwari, vars nya hus på stranden spolades bort av vågorna. Det framgår förståss inte om detta har något samband med stigande vattennivåer och klimatförändringar, eller om det bara var ett vanligt oväder. Men i artikeln finns en intressant mening: "En man tittar på vallarna och berättar att här fanns fast mark mellan de två vallarna för bara 15 år sedan. Nu måste man vada i midjehögt vatten för att ta sig fram". I en faktaruta kan man sedan läsa att havsnivåerna i haven stiger med ca 2 millimeter per år. Det innebär alltså att vattennivåerna på Maldiverna stigit med 30 mm på 15 år, dvs 3 centimeter. När mannen säger att man nu måste vada i midjehögt vatten där det för femton år sedan var fast mark inser var och en att detta inte beror på havsytenivåernas höjning. Eller är kanske invånarna på ön så små att 3 centimeter motsvarar midjehöjden?

Att erosion och att vågor spolar bort lös sand är inget nytt. När jag var på Svalbard förra året fick jag klart för mig att i vår del av världen sker fortfarande en landhöjning som är betydligt större än vad havsnivåökningen. Dvs relativt sett sjunker havsnivåerna! Trots detta förekommer kraftig erosion på den svenska sydkusten, där många småstugor spolats bort och landet sakta äts upp av havets vågor som för ut lös sand och grus i Östersjön. Maldiverna borde kanske få hjälp att anpassa sig till sitt utsatta läge som låglänt ö mitt i havet? Och kanske man borde undvika att bygga hus helt oskyddat direkt på sandstranden?

I Aftonbladets artikel står också att "Maldiverna är på väg att sjunka i havet", och "snart är ön borta". Jag har tidigare (bloggen den 1/12) citerat en av världens ledande havsnivåforskare som bestämt avfärdar detta. Och när man läser Aftonbladets artikel blir man minst sagt fundersam. Man påpekar att högsta punkten på Maldiverna ligger två meter över havet. Och man skriver att havsnivåerna ökar 2 millimeter per år (vilket i och för sig ifrågasätts av forskare som menar att det är betydligt mindre än så). På 100 år motsvarar detta i så fall två decimeter. För att Maldivernas högsta punkt ska dränkas krävs alltså en fortsatt oavbruten havsnivåökning i dagens takt på tio gånger så mycket. Det tar i så fall 1.000 år innan Maldiverna är borta. Frågan är väl snarast vilka andra klimatförändringar, exempelvis en ny istid, som hinner inträffa under denna tid? Om om man i stället litar på andra havsnivåexperter så tar det för övrigt betydligt längre tid än 1.000 år.

Kan inte låta bli att berätta om dagens mail från Naturvårdsverket. Där skriver man att "en global uppvärmning med ytterligare två grader kan göra polarområdena sårbarare än väntat. Havsytan kan på mycket lång sikt höjas med sex till nio meter och dränka låglänta kustområden. I Sverige skulle både Göteborg och Malmö hamna under vatten."/"Amerikanska forskare har analyserat data om havsnivåerna under den senaste varma perioden för cirka 125 000 år sedan. Enligt studien, som publiceras i tidskriften Nature, beräknas värmeperioden ha orsakat en långsiktig havsnivåhöjning med mellan 6,6 och 9,4 meter jämfört med dagens nivå, när delar av polarisarna smälte bort. Forskarna varnar för en liknande utveckling framöver om inte den globala uppvärmningen bromsas".

En par funderingar - hur stora var de mänskliga koldioxidutsläppen för 125.000 år sedan? Hur kunde det ske en så stor uppvärmning utan mänsklig påverkan? Hur kan man tro att man ska kunna stoppa framtida klimatförändringar bara genom att minska de mänskliga koldioxidutsläppen? Återigen - jorden lär få uppleva både istider och varma perioder de kommande århundradena och årtusendena, och precis som under hela jordens historia komme det att medföra dramatiska förändringar. Men det känns lite svårt att tro att allt detta kan stoppas bara för att människan släpper ut mindre koldioxid. För övrigt är de mesta utvinningsbara mängderna av både olja, kol och gas sannolikt slut inom de närmaste 50-100 åren och då upphör ju koldioxidutsläppen alldeles av sig själv...
Som sagt, lite is i magen är inte fel i klimatdebatten.


2009-12-17 Snön faller...

Från fönstret i mitt arbetsrum, allra längst upp i det gamla riksdagshuset, brukar jag ha en strålande utsikt över slottet, Storkyrkan och Gamla stan. Men inte idag. Nu ser jag inte många meter. Snön vräker ned, det är full snöstorm, och det har snöat hela veckan. Stockholmarna säger själva att det var längesedan man hade så mycket snö i december.

Vad jag förstår är läget detsamma över hela Sverige och stora delar av Europa. Snöigare decembermånad har vi tydligen inte haft på decennier, och äntligen verkar det bli en vit jul. Det har det inte varit hemma i Ubbhult på över 10 år.

Man kan inte annat än hålla med den stackars klimattoppmötes- delegat som stod utanför konferenscentret i Köpenhamn och huttrade i snöstormen. Till media sa han att det inte hade varit så dumt med lite av den här globala uppvärmningen nu så man slipper frysa...
Om man ska vara lite allvarlig så är det lite av ödets ironi att den värsta decembersnöstormen över norra Europa sammanfaller med klimattoppmötet om den hotande globala uppvärmningen. Och vem vet, kanske kan snöstormen trots allt bidra till att få delegaterna att hålla huvudet kallt och avstå från att ta ogenomtänkta beslut som gör mer skada än nytta? Det vet vi om några dagar.



2009-12-15 Kejsarens nya teori

Förre MUF-ordförande Tove Lifvendahl har skrivit en tankeväckande saga om klimatdebatten

Tove Lifvendahl var tidigare ordförande för Moderata Ungdomsförbundet och jag har alltid sett henne som en mycket klok och eftertänksam person. I dag läste jag en saga "Kejsarnas nya teori" som hon skrivit i Östgötacorrespondenten. Lagom ironisk och tankeväckande travesti på "Kejsarens nya kläder". Har hon då rätt? Tja, inte vet jag, men det är i vart fall skönt att Tove är ännu en i raden av alla de Moderater jag efterhand träffar på som vågar sticka ut hakan och visa att de tänker fritt i klimatdebatten.



2009-12-14 Alternativt klimatmöte i Köpenhamn

Copenhagen Climate Challenge

Parallellt med det pågående klimattoppmötet hölls förra veckan ett alternativt klimatmöte i Köpenhamn med flera hundra framstående och värrenommerade klimatforskare och experter från hela världen. 140 av deltagarna på detta alternativa klimatmöte har gemensamt undertecknat ett öppet brev till FN:s generalsekreterare Ban-Ki-Mon. Samtliga som undertecknat är framstående vetenskapsmän inom klimatforskningen. Deras öppna brev syftar främst till att visa världen att vetenskapen inte alls är överens i klimatfrågan och då främst koldioxidens betydelse för klimatförändringarna.

Läs hela det öppna brevet här och se även vilka som undertecknat. Ett antal svenska forskare och vetenskapsmän finns bland namnen, knutna till Uppsala Universitet, Göteborgs Universitet, Stockholms Universitet, KTH och Chalmers.

Myten om vetenskapens totala enighet i klimatfrågan är som sagt bara en myt. Åsikterna spretar faktiskt en hel del, och jag tycker detta bör leda till eftertanke.



2009-12-11 Klimattoppmötet i Köpenhamn, del VII

EU-överenskommelse om klimatanpassningspengar är ett steg i rätt riktning

Under gårdagen enades EU:s ledare om "snabbstartspengar" för att hjälpa utvecklingsländerna med "klimatanpassnings- åtgärder". Exakt vilka åtgärder som pengarna ska användas till sägs inte i detalj, men man har tidigare talat om luft- och vattenrening, vattenförsörjning, energieffektivisering, förstärkning av elnät, utveckling av jordbrukssektorn för att minska vattenförbrukningen, åtgärder mot skövling av regnskogar och förstärkning av bostäder och infrastruktur inom låglänta kustområden som ofta översvämmas. Mycket av detta är faktiskt sådant som svenskt bistånd redan idag brukar gå till, och självklart är det mycket rimliga åtgärder som är befogade oavsett vad man tror i själva koldioxidfrågan. För att klimatet ständigt förändras är ett faktum. Och just större fokus på just klimatanpassning var en av mina förhoppningar inför klimattoppmötet, vilket jag skrev om på bloggen i början av veckan. Gårdagens besked känns lite som om den ensidiga "koldioxidjakten" fått stå tillbaka lite till förmån för mer konkreta åtgärder som har bevisad nytta för människor, och effekt redan på kort sikt. Det känns som en klok prioritering. Det svenska EU-ordförandeskapet har utan tvekan haft en stor betydelse för gårdagens beslut, och det är ännu en framgång för vår statsminister under EU-ordförandeskapet.

För svensk del innebär EU:s löfte om extrapengar att vi utlovar extra svenska klimatpengar till utvecklingsländerna. Fast ...kanske ändå inte....för en betydande del av pengarna verkar vad jag förstår tas från den befintliga svenska biståndsbudgeten. När regeringen då får kritik från vissa håll för att man naggar övrigt bistånd i kanten så försvarar man sig med att FN rekommenderar alla länder att satsa 0,7% av BNP i bistånd. Eftersom Sverige redan satsar 1% kan mellanskillnaden användas för klimatbistånd. Det verkar alltså mer handla om att döpa om en del av det svenska biståndet till klimatbistånd, och kanske också om att ändra ändamålen för delar av biståndet, än om att skjuta till omfattande nya svenska biståndspengar.

Nästan alla blir ändå nöjda - Sverige framstår som generösa klimatbiståndsgivare och tvingar därmed andra EU-länder att också öka sitt bistånd, den svenska satsningen ryms till stor del inom befintlig biståndsbudget, det av vissa svenska partier så hyllade 1%-målet uppfylls, de åtgärder som "klimatbiståndet" används till är till stora delar det som vårt svenska bistånd brukar användas till, och klimatanpassning är nödvändigt oavsett vad man har för åsikt i koldioxid- debatten. Ordet "klimat" framför ordet bistånd löste problemet, så mycket nytt har kanske egentligen inte hänt, men ändå är de flesta nöjda. Kanske politik när den är som bäst...
Mindre roligt är att media spekulerar om att Kina kan bli ett av de länder som får del av EU:s "klimatbistånd". Kina räknas ju fortfarande som utvecklingsland, och skulle därmed rent teoretiskt kunna få "klimatbistånd" från EU samtidigt som man har världens snabbast växande ekonomi, konkurrerar ut svenska företag och köper upp våra bilföretag....sådana effekter av klimatpolitiken skulle bli ganska märkliga. Men jag tror inte det blir så. EU-dokumentet talar om att EU-pengarna ska gå till de allra fattigaste länderna. Men mediespekulationerna illustrerar ändå en viktig fråga - använder vissa länder klimatfrågan bara för att försöka få loss extra pengar från "de rika länderna"? Det finns all anledning för EU att vara vaksamma så att biståndspengar går till rätt länder och används till rätt saker. Där har Alliansregeringen gjort stora insatser, med biståndsminister Gunilla Carlsson (M) i spetsen, för att både kvalitetssäkra det svenska biståndet och följa upp resultaten. På måndag ska Gunilla Carlsson ansvara för en konferens i Köpenhamn om just klimatbistånd, och jag hoppas hon ska kunna påverka andra länder att inse att bistånd inte bara handlar om att ösa ut pengar, utan att det också krävs kvalitet och uppföljning.



2009-12-11 Klimattoppmötet i Köpenhamn, del VI

Artikel i Borås Tidning sätter fingret på huvudfrågan i klimatdebatten

I dagens BT har reportern Mikael Hermansson en krönika om klimatförhandlingarna. Han tycker man ska höja blicken från vetenskapsmännens och politikernas horisont och lyssna på de som drabbas av klimatförändringarna. "Fråga småbönderna i mexikanska Zacatecas - de som nu får se skördarna torka bort och grundvattnet försvinna - vilken förändring de vill ha. Eller vad barnen i Xai-Xai i Mocambique tycker om de allt kraftigare översvämningarna som ger malarian ny grogrund. Det finns, dessvärre, så oerhört många fler att fråga." skriver Hermansson.

Och visst är det så. Hermanssons två exempel visar tydligt på de klimatförändringar som ständigt sker på vår jord, och hur de lokalt får allvarliga konsekvenser. Men problemet är bara att dessa effekter inte på något vis bevisar orsaken - att det skulle bero på ökad halt av koldioxid i atmosfären. Och därmed finns det inget som säger att klimatförändringarna skulle kunna stoppas eller begränsas bara för att de mänskliga koldioxidutsläppen minskar. Just nu pågår en alternativ klimatkonferens i Köpenhamn där 170 välrennomerade klimatforskare från hela världen samlas, och de har en sak gemensamt - de är övertygade om att det inte är koldioxiden som orsakar klimatförändringarna, utan att det beror på andra saker. Jag upprepar också det jag skrivit flera gånger - jag har givetvis också träffat många klimatforskare som är helt övertygade om koldioxidens skuld till klimatförändringarna. Men inte en enda av dessa har kunnat besvara min enkla fråga om sannolikheten för att minskade utsläpp av koldioxid verkligen kommer att kunna hejda klimatförändringarna? Tvärtom har flera glidit på svaret och talat om att vi inte får glömma de naturliga klimatförändringar som samtidigt sker, och att det kan finnas fler faktorer som påverkar osv.

Allt detta tycker jag är tänkvärt - att bara rikta fokus på koldioxiden invaggar jordens befolkning i en falsk trygghet, och tar dessutom enorma resurser från annat, exempelvis nödvändiga klimatanpassningar. De fattiga bönderna vet lika lite som vi andra vad som orsakar ett förändrat klimat, de vill bara slippa de negativa effekterna av klimatförändringarna. Därför borde världens politiker och vetenskapsmän lyfta blicken lite från den ensidiga koldioxiddiskussionen och även fundera över vad man kan göra åt alla övriga faktorer som skulle kunna förklara klimatförändringarna, och inte minst vad man ska göra åt de klimatförändringar som ändå kommer. Det skulle skapa betydligt större framtidstro för både bönderna i Mexico och barnen i Mocambique.



2009-12-11 Klimattoppmötet i Köpenhamn, del V

Klimatsmarta toppmötesdelegater? Nja...

Den engelska tidningen The Telegraph rapporterade häromdagen lite tänkvärda nyheter från klimattoppmötet i Köpenhamn. Den som trodde att deltagarna på toppmötet föregår med gott exempel när det gäller "klimatsmarta" transporter har fel...

För det första har ett stort antal delegater kommit i sina egna jetplan, och man räknar med 130 sådana plan. Det är så många att de inte kan ställas upp på Kastrup, utan även andra flygplatser måste utnyttjas, inklusive Sturup utanför Malmö. När ägarna behöver förflytta sig flygs planen över till Kastrup för att hämta delegaterna. Ett antal andra delegater, bland annat från Sverige, har komit med reguljärflyg. För all del, många delegater är långväga gäster från andra sidan jorden, men man undrar hur många delegater från Europa som verkligen infunnit sig om inte flyget funnits? Det går faktiskt att åka tåg eller båt till Köpenhamn från hela Europa, det är ju det man vill att alla vi andra ska göra. Men det gäller tydligen inte delegater på klimattoppmötet. Jag hörde en svensk politiker kommentera sitt flygande från Stockholm till toppmötet i Köpenhamn med att det fick bli så av tidsskäl, det var svårt att hinna med annars. Jag vill bara påpeka att det är precis av samma skäl som de flesta affärsresenärer använder flyget, de har viktiga möten och måste spara tid! För egen del är det även av precis samma skäl som jag själv tar flyget från Landvetter till Stockholm, jag sparar flera timmar varje väg, jämfört med att ta tåget. På ett år blir det ganska många timmar som jag kan ägna åt familjen. Media kritiserar gärna oss riksdagsledamöter för att vi flyger inrikes, och Miljöpartiet vill som bekant avskaffa allt inrikesflyg söder om Sundsvall...men har någon hört svenska media ifrågasätta flygandet till klimattoppmötet i Köpenhamn? Hyckleri är ordet!

Jag hörde också ett rykte från Norge, som jag dock inte fått säkert bekräftat, om att hotellen i Danmark och i södra Sverige inte räcker till för konferensen. Det verkar som om en skyttelservice med trafikplan har ordnats mellan Köpenhamn och Oslo, så att de där inkvarterade delegaterna kan flygas ner på morgonen och upp igen till middagen på kvällen!

Även de lokala transporterna inom Köpenhamn väcker frågetecken. Deltagarna i Köpenhamnskonferensen verkar inte särskilt förtjusta i att gå till fots, eller att använda av konferensen tillhandahållna cyklar. Nej, många låter sig transporteras av limousiner med chaufför. Efterfrågan på dessa tjänster har enligt The Telegraph varit så stor att uthyrare av limousiner i Danmark varit tvungna att be sina kollegor i Sverige och i Tyskland om hjälp. Det uppges att inte mindre än 1200 (!) limousiner kryssar runt Bella Center där konferensen hålls. Samtidigt tycker delegaterna som bekant överlag att vi andra ska vara "klimatsmarta" och cykla eller gå, och låta bilen stå, och de vill straffbeskatta oss alla så mycket som möjligt om vi släpper ut koldioxid. Klimatextremisterna vill exempelvis ge oss alla dåligt samvete för att vi tar bilen kortare sträckor än 5 km. Undrar hur långt limousinerna kör i Köpenhamn?

Klimatsmart är det nya modeordet. Fast det gäller tydligen inte alla...



2009-12-08 Klimattoppmötet i Köpenhamn, del IV

"FN:s framtidsscenarier för klimatet är rena fantasier"

Orden kommer från den internationellt erkände energiexperten Kjell Aleklett i en helsidesartikel på DN Debatt i går.

I artikeln konstaterar Aleklett att kolet och oljan helt enkelt inte räcker för att utsläppen i atmosfären ska nå de nivåer som FN:s klimatpanel utgår från i sina framtidsscenarier. "Jag ifrågasätter inte att utsläppen av bväxthusgaser påverkar vårt klimat. Men jag har en annan uppfattning än FN:s klimatpanel IPCC om omfattningen av uitsläppen från kol och olja - och den bygger på nya vetenskapliga rön från Uppsala universitet. De framtidsscenarier som IPCC publicerade år 2000 är inte bara osannolik, utan också i flera fall orealistiska. Skälet är att den produktion av kol och olja som IPCC:s skräckscenarier bygger på över hvudtaget inte är möjlig. Detta kan förvisso lindra oron för klimatet, men å andra sidan måste vi oroa oss desto mer för framtida energibrist" skriver Aleklett.

De nya vetenskapliga rön som man hänvisar till var de som presenterades på det energiseminarium i riksdagen som jag berättade om den 4 november, där fyra doktorender berättade om sina avhandlingar.

Slutsatserna från Aleklett och hans medarbetare är för övrigt självklart anledningen till min punkt nummer fyra i mitt föregående blogginlägg...och jag har ärligt talat mycket svårt att förstå att man helt kan bortse från dessa viktiga och grundläggande fakta vid klimatdiskussionerna. Enligt mitt sätt att se bör politiska beslut grundas på fakta när sådana finns.



2009-12-07 Klimattoppmötet i Köpenhamn, del III

Min personliga förhoppning om klimattoppmötet

Mina personliga förhoppningar om förhandlingarna i Köpenhamn är att man breddar diskussionerna. Jag skulle gärna se att exempelvis dessa frågor verkligen kom i fokus på konferensen:

* Frågan om att begränsa avverkningen av regnskogarna kommer att diskuteras som klimatåtgärd. Jag tycker frågan är viktigare av andra skäl. Jorderosion, utrotning av känsliga djur och växter och stor påverkan på det lokala vädret och vattentillgången räcker bra som argument för att skydda regnskogen.
* Vattenförsörjningen i hotade områden. Vattenbrist råder redan idag på många ställen, vilket ofta skylls på "klimatförändringarna". Men i själva verket beror det ofta på ineffektivt jordbruk och slöseri vid konstbevattning, avskogning och att det vatten som finns är förorenat. Här kan de rika länderna bidra med teknik och stöd till fattigare länder, brunnsborrning, reningsverk och utveckling av jordbruket.
* Jag hoppas också att man kommer att lyfta blicken från koldioxiden och prata mer om problemet med sotpartiklar, som ju enligt den senaste forskningen verkar ha större betydelse än koldioxiden även för klimatet. Samtidigt medför utsläppen att miljontals människor redan idag dör i förtid i utvecklingsländerna.
* Jag hoppas också på en ordentlig diskussion om framtidens globala energiförsörjning. Oavsett vad man tror om koldioxidens betydelse så är knappast det stora framtidsproblemet att koldioxidutsläppen kommer att öka, utan att de fossila bränslena helt enkelt kommer att ta slut. Då upphör koldioxidutsläppen samtidigt, så den frågan löser sig själv. Men energibehovet måste lösas, och det är definitivt inte en fråga som löser sig själv!
* I stället för att fundera över det eventuella hotet mot isbjörnarna vid en framtida klimatförändring skulle man ju kunna ta en diskussion om att avbryta jakten på isbjörn. Det skjuts varje år flera hundra isbjörnar. Förbud mot jakt skulle sannolikt ha betydligt större betydelse för att rädda arten än att minska koldioxidutsläppen. Detta gäller för övrigt inte bara isbjörnarna utan även andra arter, exempel Valrossarna.
* Slutligen kommer givetvis effekterna av framtida klimatförändringar att diskuteras i Köpenhamn. Och det lär nog behövas, för jag tror inte ett ögonblick på att människan kan stoppa klimatförändringarna på sikt bara genom att minska sina koldioxidutsläpp. Vi lär bli tvungna att anpassa oss till ett ständigt föränderligt klimat i stället - precis som människorna tvingats göra genom årtusendena, så långt bakåt i tiden som vi känner till.

Så om bara politikerna breddar diskussionerna lite så skulle Köpenhamnsmötet faktiskt kunna bli ett riktigt bra avstamp för framtiden. En viktig och bred miljö- och energikonferens i stället för en troligen ganska meningslös koldioxidkonferens, där man i vilket fall knappast kommer att bli överens.



2009-12-07 Klimattoppmötet i Köpenhamn, del II

Förutsättningarna för klimattoppmötet kunde varit bättre - men kanske kan något bra komma ut av det hela ändå?

I dag börjar Klimattoppmötet i Köpenhamn. Förutsättningarna är inte särskilt goda för en överenskommelse rörande koldioxiden. De flesta stora vikiga länderna vägrar acceptera bindande avtal om begränsningar av koldioxidutsläppen. Få verkar vara beredda att betala kostnaderna som klimatpolitiken beräknas kosta. Stödet för tuffa klimatåtgärder minskar i många länder. Och ovanpå alltihop kom "Climategate", dataintrånget i klimatforskningsinstitutet Hadleys datorer som styrker skeptikernas teorier om att klimatforskarna medvetet manipulerat temperaturdata för att hålla klimatteorierna vid liv. Några dagar senare kom det uppgifter om att även ett klimatforskningsinstitut på Nya Zealand gjort liknande manipulationer, vilket gjort det hela ännu värre. Och när sedan FN:s klimatpanel, IPCC, går ut och säger att "Climategate" är allvarligt och måste undersökas noggrant blir det en bekräftelse av att det som hänt inte är helt betydelselöst utan har skadat IPCC:s trovärdighet. Förutsättningarna för toppmötet kunde som sagt vara bättre.



Nu tror jag faktiskt ändå på något slags avtal. Inte minst EU-ordföranden Fredrik Reinfeldts otroliga förmåga att jämka samman stridande viljor tror jag kommer att ha betydelse. Men det lär nog bli en ganska allmänt hållet slutdokument, lite lagom högtidligt formulerat utan några alltför bindande förpliktelser för någon. Vem vet, kanske i stil med Excellensen ovan från Borås Tidning häromveckan. Om det sedan kommer att ha någon som helst betydelse för att stoppa framtida klimatförändringar återstår att se. Facit får vi kanske om 100 eller 200 år... För egen del har jag fortfarande förhoppningar om att diskussionerna i Köpenhamn skall breddas till att handla om mer än koldioxid. Mer om detta i nästa inlägg.



2009-12-07 Klimattoppmötet i Köpenhamn, del I

Mina 11 viktigaste argument mot ett ensidigt fokus på koldioxiden vid klimattoppmötet

Under det här året har mina personliga tvivel växt om att det verkligen är vettigt att lägga så stor vikt och så stora resurser just på att minska koldioxidutsläppen. Här är mina 11 viktigaste argument i kortfattad form:

1. Sambandet mellan ökande koldioxidutsläpp och stigande temperaturer haltar betänkligt, särskilt det senaste decenniet.
2. Genom historien har vi haft kraftiga klimatförändringar långt innan människorna började elda fossila bränslen i stor omfattning.
3. Mitt förtroende för FN:s klimatpanel IPCC och en del av de forskare som står bakom denna har fått sig en rejäl knäck, dels genom ifrågasatt material som publicerats i officiella rapporter, dels genom misstankarna att vissa forskare manipulerat data för att få fram de "rätta" dramatiska temperaturkurvorna.
4. Klimatprognoserna för framtiden bygger enbart på datormodeller. Ingen modell har kunnat förutse att temperaturen skulle minska under 2000-talet, vilket är det som sker just nu. Datamodellernas prognoser har alltså inte fungerat när de efterhand ställts mot verkligheten. Och då är frågan varför vi ska tro på framtida prognoser?
5. Forskarvärlden är djupt splittrad i klimatfrågan. Tre huvudlinjer finns - FN:s klimatpanels "mittenlinje", sedan en mer dramatisk linje och en mycket skeptisk linje. Detta visar att mycket mer oberoende forskning och debatt behövs innan politikerna tar sina beslut.
6. I samhällsdebatten framhålls ofta att läget är akut, att isar smälter, öknar växer, havsnivåer stiger osv. Oavsett hur det är med detta så är det lite konstigt att man samtidigt säger att mänskligheten har gott om tid på sig att minska koldioxidutsläppen (man talar om kraftfulla minskningar till 2050 eller ännu senare). Samtidigt vet man att koldioxiden dröjer sig kvar länge i atmosfären, vilket innebär att minskade utsläpp idag inte får effekt överhuvdtaget förrän om många år. Hur kan man anse att vi har så god tid på oss, samtidigt som man hävdar att läget är akut? Detta är djupt ologiskt.
7. Koldioxidutsläppen kommer, oavsett åtgärder, att minska kraftigt alldeles av sig själva, eftersom jordens utvinningsbara reserver av olja, kol och gas kommer att minska kraftigt i framtiden.
8. Jag har i många sammanhang ställt frågan till forskare jag mött - kan de göra sannolikt att minskade koldioxidutsläpp kommer att kunna begränsa eller stoppa klimatförändringarna? Ingen har kunnat ge ett tydligt svar, utan i stället åberopat "försiktighetsprincipen, dvs att vi för säkerhets skull bör mina koldioxidutsläppen. För mig handlar försiktighetsprincipen minst lika mycket om att inte ta till extremt dyrbara åtgärder utan att i vart fall ha en hyfsat klar bild av att åtgärderna verkligen kommer att hjälpa.
9. Kampen mot koldioxid riskerar att ta resurser från den nödvändiga anpassningen till ett ständigt förändrat klimat som vi kommer att tvingas till oavsett.
10. Klimatpolitiken riskerar att ödelägga andra viktiga miljövärden. Utbyggnad av outbyggda vattendrag, påverkan på människors boendemiljöer till följd av vindkraftutbyggnad, användning av etanol och palmolja som leder till skövling av regnskogar, stopp för en human djurhållning med frigående betesdjur som håller landskapet öppet (för att minska metanutsläppen), osv.
11.Kostnaderna för klimatpolitiken blir gigantiska. Detta begär man att världens länder ska betala för en mycket oklar klimateffekt i framtiden, samtidigt som vi vet att människor dör varje dag av föroreningar, vattenbrist, svält, krig och sjukdomar. Dessa problem är akuta, och kan inte vänta. Prioriteringarna känns därför konstiga.



2009-12-06 Dagens andra klimatfundering

Borås Tidning kommenterar "Climategate"

I dag har Borås Tidning flera artikelsidor inför klimattoppmötet i pappersupplagan. Och man kommenterar faktiskt "Climategate" också, dessutom på ett mycket objektivt sätt. Dels citerar man Rajendra Pachauri, chefen för FN:s klimatpanel där han förklarar att IPCC kommer att undersöka "Climategate" ordentligt. Dels skriver BT:s reporter Jan Lindsten en balanserad kommentar, där han rekommenderar alla att hålla huvudet kallt i klimatfrågan, och förklarar att han inte tror på de fantastiska konspirationsteorier som handlar om att klimatlarmen bara är ett sätt för världens politiker att öka beskattningen och regleringarna för världens invånare.

Jag tror personligen inte heller på en sådan konspirationsteori, inte heller tror jag på det som skrivs om att politikerna vill skapa en "världsregering" som vill styra och ställa över oss. Jag tror att många av världens politiker faktiskt är genuint oroliga för klimatförändringarna, men tycker kanske att vissa av dem varit lite väl ensidiga vid valet av rådgivare. De borde lyssnat mer även på den faktiskt ganska stora mängd forskare och vetenskapsmän som inte tror på koldioxidteorierna utan för fram andra tänkbara förklaringar till det förändrade klimatet. De borde också ha uppmuntrat en fri debatt. En bred politisk diskussion brukar ses som något positivt i alla andra sammanhang. Men inte när det gäller klimatpolitiken. Jag har så svårt att förstå varför.



2009-12-06 Dagens klimatfundering

Problem med klimatteorierna - koldioxidhalterna ökar men temperaturen sjunker

Som jag berättade igår, och som också visas i satirfilmen, är det faktiskt så att koldioxidhalterna har fortsatt att öka i atmosfären under flera decennier. Men samtidigt som denna ökning pågått har alltså den globala temperaturen minskat under snart tio års tid. Denna figur visar utvecklingen, och det är verkligen ingen partsinlaga från de mer skeptiska i klimatdebatten - temperaturvärdena kommer från Hadley/CRU, dvs det engelska center som är själva föremålet för "Climategate", och som misstänks för att ha manipulerat äldre temperaturdata för att få "rätt" figurer som styrker klimatteorierna. Men inte ens Hadley/CRU kan dölja det faktum att temperaturen globalt sett faktiskt har sjunkit det senaste decenniet, samtidigt som koldioxidhalten (gröna linjen) ökat hela tiden:



Nu ska samtidigt sägas att tio år inte skapar en långsiktig trend, för detta behövs minst 30 års mätvärden. Den globala temperaturen på jorden har ökat (även om man strider om hur mycket) och kommer att öka långsiktigt. Därom är de flesta överens. Frågan allt fler ställer sig är bara om detta verkligen beror på ökad mängd koldioxid i atmosfären, eller om det har andra orsaker? För mig känns det i vart fall inte helt uppenbart att sambandet finns mellan stigande koldioxidhalter och stigande global temperatur när man ser figuren ovan. Ändå är det just koldioxidbekämpningen som står helt i fokus på klimatkonferensen i Köpenhamn, och som förutspås kosta minst 1.000 miljarder per år. Detta samtidigt som världen skriker efter resurser för att motverka svält, krig, fattigdom och sjukdomar. Jag står för att jag tycker detta känns som en något märklig prioritering.



2009-12-05 Dagens klimatfundering

FN:s klimatpanel svänger - vill göra egen utredning av "Climategate"

Dagens Nyheter bryter tystnaden och har idag en nyhetsartikel om Climategate. Man berättar att FN:s klimatpanel som hittills bagatelliserat Climategate nu gör helt om och tänker utreda om data undanhållits eller manipulerats, och IPCC:s ordförande Rajendra Pa­chauri säger nu att man tänker gå igenom allt som hänt och att det är en allvarlig fråga som måste studeras i detalj. "Vi vill inte sopa något under mattan", säger han enligt DN som citerar BBC.

Möjligen kan man ju tycka att IPCC på detta sätt granskar sig själva, eftersom de forskare som förekommit i mailväxlingen är knutna till IPCC. Men det är i vart fall ett fall framåt, och visar att även IPCC inser att Climategate innebär ett trovärdighetsproblem för klimatteorierna. Förhoppningsvis kan det göra att vi får en öppnare debatt framöver, och det skulle hela frågan vinna på.

DN-artikeln:

FN:s klimatpanel vill undersöka om kritik tystats ned

Affären med de brittiska klimatforskarnas påstådda fiffel måste undersökas. Det säger nu även FN:s klimatpanel, IPCC. "Vi vill inte sopa något under mattan", säger IPCC:s ordförande Rajendra Pachauri.

Häromveckan lyckades hackare komma åt internt material från klimatenheten vid University och East Anglia i sydöstra England. Klimatenheten (CRU) är ett välrenommerat institut som bidragit till IPCC:s klimatrapporter. Men de mejl som lades ut på nätet kan tolkas som att forskarna har undertryckt forskning som inte passar in i den rådande teorin om klimatförändringarna.

Till en början tonades skandalen ned, också av IPCC. Visst hade forskarna uttryckt sig illa, men det ändrar inte huvudtesen: mänsklig aktivitet förklarar det mesta av den globala uppvärmningen.

Men det som började som en begränsad skandal kring forskare som uttryckte sig förklenande om meningsmotståndares teorier har växt till en trovärdighetskris. I veckan valde CRU:s chef Phil Jones, som skrivit ett av de mer kontroversiella mejlen, att tillfälligt lämna sitt uppdrag till dess att en utredning gjorts.

En av den brittiska regeringens ledande rådgivare i forskningsfrågor, Robert Watson, har krävt att all rådata från CRU:s forskning ska offentliggöras. Och på torsdagen förklarade IPCC att även detta organ måste granska rapporterna från CRU en gång till. "Vi kommer att gå igenom allt och därefter kommer vi att ta ställning till det", säger Rajendra Pa­chauri till brittiska BBC:s Radio 4. " Det här är en allvarlig fråga, och vi kommer att studera den i detalj", tillade han.



2009-12-04 Dagens andra klimatfundering

Svensk Tidskrift publicerar kritisk artikel om "Climategate" - och kul satirfilm visas på Youtube

Svensk Tidskrift, oberoende nättidning för politisk debatt, publicerar en intressant artikel idag. Det är frilansjournalisten och debattören Anders Edwardsson som ger sin utförliga analys av Climategate och betydelsen för klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Edwardsson har också en blogg där han skriver om klimatskandalen (länk från Svensk Tidskrift), och i Svensk Tidskrift finns också andra kritiska artiklar i klimatfrågan. Ordförande för Svensk Tidskrift är min moderate riksdagskollega Mats Johansson, och i redaktionen ingår även Cecilia Brinck, som tidigare bland annat arbetat för moderaternas tidning Medborgaren, och är moderat kommunpolitiker från Stockholm. Det är glädjande att två tunga moderata politiker på detta sätt bidrar till att öka debatten kring klimatfrågan genom att släppa in kritiska röster i debatten.

Det är annars närmast pinsamt tyst i svenska media om "Climategate" trots att frågan internationellt fått enorma proportioner. En sökning idag på ordet "Climategate" på Google får hela 27 200 000 träffar! Tidskriften Time har exempelvis idag 16 sidor (!) om Climategate och betydelsen för klimattoppmötet i Köpenhamn. Men i svenska media - tyst som i graven, bortsett från en och annan debattartikel som släpps igenom.

Utomlands är man inte lika finkänsliga, för att uttrycka sig försiktigt...det elakaste och kanske roligaste inlägg jag sett är nog denna film och specialskrivna låt som finns på Youtube, "Hide the Decline", som handlar om Climategate och den kanske mest omtalade forskaren av dem alla, Michael Mann (han med den första hockeyklubban som påstås bygga på förvanskade data från trädringsmätningar). Titeln "Hide the Decline" syftar givetvis på de uppgifter från Climategate som verkar visa allt tydligare att forskare medvetet manipulerat data för att dölja den globala temperaturnedgång som skett de senaste tio åren - samtidigt som alltså koldioxidhalterna i atmosfären ökat kraftigt. Det säger sig själv att teorierna om att koldioxiden orsakar global uppvärmning börjar ifrågasätts allt mer efter det som har hänt. I filmen driver man också lite med självaste Al Gore, bland annat sitter han bakom galler... Filmen är självklart ganska grov satir, men jag kan ändå inte låt bli att lägga ut den som en frisk kontrast till svenska tråkiga klimatpolitiskt korrekta media...var finns den svenska oberoende journalistiken? När ska svenska media skriva om Climategate?





2009-12-04 Dagens första klimatfundering

Allt fler länder tar avstånd från dramatiska klimatåtgärder.

Media har ju tidigare rapporterat om att USA inte tänker besluta om "tillräckligt stora utsläppsminskningar" när det gäller koldioxid. Och Indien ger samma besked som Kina - man kräver båda att få öka sina utsläpp av CO2 kraftigt och tänker inte gå med på några bindande avtal om minskningar.

I går berättade media att även Brasilien och Sydafrika motsätter sig att en halvering av världens utsläpp av växthusgaser senast 2050 ska vara ett av målen vid klimattoppmötet i Köpenhamn nästa vecka. Tillsammans med Kina och Indien meddelar de också att de är emot att det fastslås som mål att utsläppen av växthusgaser ska kulminera senast 2020 och att jordens uppvärmning inte får vara högre än två grader Celsius över den som rådde före industrialismen.

I går kom även nyheten om att senaten i Australien för andra gången igår röstat ned premiärminister Kevin Rudd's lagförslag om klimatet, Emissions Trading System, ETS. Labourledaren Kevin Rudd vann valet 2007 i Australien över den konservative mer "klimatskeptiskt" lagda John Howard, och undertecknade på Balikonferensen i december samma år under medialt jubel Kyoto-protokollet. Sedan dess har han framgångsrikt försökt driva linjen om AGW (mänskligt orsakade klimatförändringar) i Australien. Men nu är det tydligen stopp, han kan inte samla en majoritet av politikerna bakom sina förslag. Han kommer därför till klimattoppmötet i Köpenhamn utan några uttryckliga löften.

Även inom EU är splittringen stor. Flera länder i östra Europa har en mer skeptisk inställning till behovet av klimatåtgärder än länderna i västra och norra Europa, och fattigare EU-länder tycker att kostnaderna blir för höga.

Frågan är vad den tilltagande skepsisen beror på? Varför inser inte världens politiker att man måste hjälpa till att "rädda planeten", även om det kostar mycket och minskar möjligheten till tillväxt? Tycker de kanske - precis som jag - att det vetenskapliga stödet för att människans koldioxidutsläpp skulle styra jordens klimat är en smula bristfälligt? I så fall är det ju inte så konstigt om de tvekar att lägga pengarna på detta när det finns så många andra viktiga behov....



2009-12-03 Dagens klimatfundering

"Climategate" kräver sitt första offer - forskningschefen vid Hadley Center avgår

Svenska media vägrar fortfarande att intressera sig för den internationellt mycket uppmärksammade händelsen "Climategate”. Utomlands är intresset betydligt större. E-postväxling mellan klimatforskare knutna till och i samarbete med Storbritanniens främsta klimatforskningsintitut Hadley Center har alltså offentligjorts genom ett dataintrång och finns nu tillgängliga på internet. E-postbrevväxlingen finns utlagd på www.eastangliaemails.com

Den 21 november dök de första rapporterna upp i bloggosfären och i internationella media, och efterhand kommer allt fler uppgifter fram. Kritikerna menar att e-postväxlingen bekräftar bilden av en liten grupp av forskare som med alla medel försöker ge stöd för den politiska uppfattningen att koldioxidutsläpp är på väg att orsaka en global klimatkatastrof. Dessa forskare är också de som sätter agendan för FN:s klimatpanel IPCC. Efter att allt fler journalister och debattörer nu börjat analysera e-postbrevväxlingen framkommer allt fler märkligheter. Forskarna påstås bland annat:
• Avsiktligt ha undanhållit data, tillsammans med konspiration att undanröja data
• Avsiktligt manipulerat data och utvärdering av data, i syfte att maskera avvikelser från önskat resultat
• Försökt påverka vetenskapliga tidskrifter, i syfte att förhindra publicering av motsägande resultat från andra forskare
• Haft alltför stort fokus på att försöka bekräfta sina egna teorier istället för att ägna sig åt objektiv vetenskap
• Ha genomfört samordnade aktiviteter för att misskreditera andra forskare
• Ha bekräftat egna osäkerheter och motsägelser i korrespondens inom gruppen, men samtidigt förnekat dessa utåt.

Climategate kräver nu sitt första offer. Phil Jones, forskningschef vid Climate Research Unit, CRU/Hadley Center vid University of East Anglia, avgår medan en internutredning om "Climategate" pågår. För alla dem som försöker bagatellisera det som hänt är detta givetvis en motgång. Jones hade väl rimligen inte haft någon anledning att avgå om det inte funnits graverande saker i materialet som kan upptäckas vid en internutredning?

Även "Hockeyklubbans fader", Michael Mann, verkar bli föremål för en utredning av sitt eget universitet, Penn State University i Pennsylvania. Detta efter att den hackade korrespondensen med Phil Jones offentliggjorts. Allt enligt nättidningen Examiner.com

Phil Jones har för övrigt stått i centrum för en annan påstådd vetenskaplig skandal som inte uppmärksammats särskilt mycket i media (men som jag tidigare kommenterat på bloggen). Den gången handlade det om hans vägran att lämna ut de rådata av temperaturserier som CRU/Hadley Center bygger sina kurvor över den globala temperaturutvecklingen på. Detta är speciellt allvarligt eftersom den s. k. Hadleyserien är det som finns att tillgå för tiden före 1979. Sedan dess kommer de tillförlitligaste temperaturmätningarna av den s. k. globala medeltemperaturen från satelliter. Vissa menar att mycket tyder på att den globala temperaturen var minst lika hög på 1930-talet som den är idag, och därför ville man ta del av CRU/Hadleys material. När Phil Jones nyligen efter en rättsprocess som åberopade Fredoom of Information Act i Storbritannien blev tvungen att lämna ut dessa rådata, kom hans besked: "Data försvann på en hårddisk under en flytt. Vi har inga data." IPCC:s rapporter och klimatpolitiken saknar med andra ord viktiga underlag som kan granskas av oberoende forskare. Lite märkligt kan man tycka, eftersom IPCC:s rapporter just nu ligger till grund för politiska beslut över hela världen, och bildar bas för klimattoppmötet i Köpenhamn.



2009-12-02 Dagens klimatfundering

Hotande oljebrist mycket allvarligare än diskussionerna om koldioxiden

Dagens Eko har idag en nyhet om att oljan från Norge och Danmark börjat sina. För den som läst mina tidigare blogginlägg är detta knappast någon nyhet, jag skrev om detta redan den 4/11, och berättade då också om forskningsrön som visar att även naturgasen och det utvinningsbara kolet kommer att minska framöver. Uppgifterna fick jag vid ett energiseminarium i riksdagen, och vad jag förstår var det samma forskare jag träffade då som de som idag lämnat uppgifterna till Ekot.

Ekot skriver att Norge, Danmark och Ryssland idag levererar 90 procent av oljan till Sverige, men att inom åtta år upphör Danmark med sin export och Norge beräknas inom 20 år inte ha mer olja än landet självt behöver. Sverige kan därmed bli helt beroende av rysk olja inom 20 år, allt enligt uppgifter till Ekot från forskarna vid Uppsala universitet.

Trots att oljan sinar, och gasen och kolet sannolikt går samma väg inom 20-40 år så bygger IPCC:s klimatmodeller på ett ständigt ökande användning av fossila bränslen. Någon analys av tillgången på dessa bränslen gör inte IPCC. Det är ännu ett skäl till varför jag inte litar på FN:s klimatpanel. På klimatkonferensen i Köpenhamn nästa vecka ska man alltså diskutera omfattande åtgärder för att minska koldioxidutsläppen fram till år 2050 eller 2100 - trots att användningen av fossila bränslen då för länge sedan minskat dramatiskt i takt med att tillgången på dessa bränslen minskar. Om de fossila bränslena börjar sina kommer förbrukningen att minska, vilket minskar koldioxidutsläppen automatiskt, helt utan några ytterligare behov av åtgärder eller höjda energiskatter.

Så i stället för att helt i onödan lägga tusentals miljarder på en ensidig kamp mot koldioxiden och diskutera koldioxidlagring eller utsugning av koldioxid ur luften "för att rädda jorden" borde man kanske fundera på om dessa pengar inte kunde användas bättre för forskning kring framtida energikällor som kan trygga energiförsörjningen?

För egen del anser jag att för att trygga svensk energiförsörjning borde Sverige självklart bygga ut kärnkraften. Den borde drivas under en längre övergångstid i avvaktan på utveckling av nya energikällor. Sverige har dessutom eget uran som skulle kunna göra oss oberoende av uranimport, och vi skulle kanske även kunna exportera uran vilket kunde skapa exportinkomster och nya jobb. Vem vet, svenskt uran och omfattande svensk elexport skulle kanske i en framtid kunna betyda lika mycket för Sverige som den norska oljan gjort för Norge?



2009-12-01 Dagens klimatfundering

En av världens ledande havsyteexperter, tidigare expertgranskare åt FN:s klimatpanel IPCC, underkänner IPCC:s larm om stigande havsnivåer

Jag har tidigare berättat på bloggen om svensken Nils-Axel Mörner, docent i geologi och en av världens främsta havsytenivåexperter, och tidigare av FN:s klimatpanel anlitad expertgranskare. Han skrev häromdagen en kritisk artikel i Sydsvenska Dagbladet med rubriken "Teorier dränker sanningen om havet". Han skrev bland annat:

"När jag år 1999 utsågs till expertgranskare av IPCC:s kapitel "Sea Level Changes" blev jag förvånad och chockad över två saker. Den ena var att ingen av de två författarna var specialist på havets nivåförändringar, och den andra var den mycket låga, för att inte säga usla, vetenskapliga kvalitén på texten."

Bilden: Madivernas regering höll i höstas undervattensmöte för att markera sin oro för att landet ska dränkas...
¨
Mörner fortsätter sedan att kommentera några vanligtvis utpekade önationer som hotas av bli dränkta:

"Maldiverna har dömts att bli dränkta inom 50-100 år. Sanningen är en helt annan. Här har vi i ett internationellt forskarlag gjort ingående studier. Havet stiger inte alls. Det hjälper inte om presidenten håller möten under vattenytan eller ställer sig i vattnet - havet stiger inte.

Tuvalu i Stilla havet sägs redan vara i översvämningsstadiet. Men fakta visar något annat. Här finns en vattenståndsmätare som har registrerat havsytan under 03 år. Den visar ingen som helst stigning.

Vanatu är en annan ö som har sagts vara i ett dränkningsstadium. Ändå visar 16 års havsytemätningar ingen som helst stigning."

Hela artikeln går att läsa här.



2009-11-30 Dagens klimatfundering

Climategate hett diskussionsämne i klimatdebatten

Jag har tidigare (22/11) berättat om "climategate" som man internationellt kallar det som av vissa påstås vara den värsta vetenskapliga skandalen i vår tid. Det handlar alltså om att datahackers eller insiders kommit över en mängd datatrafik och mail från ett universitet/klimatforskningscenter i England, CRU. Materialet sägs visa att fakta bakom dramatiska temperatur- och klimatdata manipulerats av forskarna för att visa dramatiska klimatförändringar kopplade till ökande koldioxidutsläpp. Det är mer än tio års korrespondens mellan ledande klimatforskare i Storbritannien och USA som kommit på villovägar. Drygt 1 000 mejl och 3 000 dokument ska nu ha lagts upp på internet. I dag fick jag en länk från Norge till en databank där en stor del av materialet finns samlat. Min tid räcker inte till för att gå igenom allt detta, men jag ska göra några korta nedslag i de mest diskuterade frågorna, utan att för den skull direkt ta ställning till dem i sak:

1. Märkliga "justeringar" av data
Redan tidigare har det framkommit att CRU:s rådatabas på något konstigt sätt "försvunnit" när andra forskare velat ta del av materialet. Endast de av CRU:s medarbetare "tolkade" och "justerade" mätserierna finns kvar. Av datamaterialet från CRU (det som alltså "hackats" ur CRU:s datorer) framkommer nu enligt uppgift att alla "justeringar" av materialet gjorts med utgångspunkten att det är koldioxiden som är drivande för 1900-talets temperaturkurva. Detta innebär att de modifierade mätserierna bekräftar teorin om koldioxidens betydelse genom ett cirkelresonemang. Kritikerna menar att det gör att CRU:s temperaturkurvor tappar all vetenskaplig betydelse.

2. "Oberoende" forskare samråder i det dolda för att bekräfta varandras resultat
Michael Mann presenterade den första "hockeyklubban" som sades visa en dramatisk temperaturuppgång som liknade bladet på en liggande hockeyklubba. Detta ifrågasattes av andra forskare, som menade att Mann dolt viktiga fakta och manipulerat sina mätvärden. Några år därefter presenterade en annan forskare, Keith Briffa, en liknande "hockeyklubba" som han menade gav stöd för Michael Manns teorier. Fram tills nu har de flesta trott att de två forskarna varit självständiga i sina arbeten, men de stulna datafilerna visar nu tydligen att Mann och Briffa hela tiden haft nära kontakt med varandra och kommunicerat flitigt om hur man ska kunna "bekräfta" varandras arbeten. Mailväxlingen påstås också visa hur båda två manipulerat data för att deras hockeyklubbor ska få rätt utseende.

3. Forskarna har medvetet gallrat artiklar och sållat bort det som ger en annan bild
Filerna från CRU sägs också visa att CRU sållat bort vetenskapliga artiklar och kritiska kommentarer som talar emot teorin om koldioxiden och framhållit sådana som talar för dessa teorier. Eftersom CRU:s forskare har stor tyngd i IPCC:s arbete har man enligt kritikerna haft stor påverkan på världens klimatforskning, och därigenom påverkat världens politiker i deras beslut.

I en artikel på det oberoende debattforumet Newsmill gör Ingemar Nordin, professor i vetenskapsteori vid Linköpings universitet, en fördjupning i ämnet, under rubriken "Climategate" är en katastrof för FN:s klimatforskare.

I Sverige har media inte varit särskilt intresserade av Climategate. Några små oansenliga artiklar i Aftonbladet och Kvällsposten är det enda jag sett till. Utomlands är läget helt annorlunda, de flesta stora tidningar och TV-kanaler har rapporterat om saken, och debatten är i full gång. IPCC:s försvarare försöker givetvis bagatellisera saken, medan skeptikerna av naturliga skäl inte sparar på krutet. En del av kritikerna för fram helt fantastiska konspirationsteorier som jag tycker det är svårt att ta på allvar. Men andra av de internationella kritikerna tycker jag är mer intressanta:
* En av medförfattarna till IPCC:s senaste rapport, Eduardo Zorita, anser efter att "Climategate" avslöjats att Michael Mann, Phil Jones och Stefan Rahmstorf (forskare som påstås varit inblandade i manipulation av data) borde uteslutas ur IPCC-arbetet. Zorita tillhör inte de mest namnkunniga inom IPCC, men det är ändå uppseendeväckande att en person inom IPCC kräver de inblandades avgång.
* Den välkände engelska vetenskapsjournalisten Christopher Booker har skrivit en lång artikel i The Telegraph om "Climategate". Slutsatsen är synnerligen dramatisk, han skriver att Climategate är den största vetenskapliga skandalen i vår tid: ”Our hopelessly compromised scientific establishment cannot be allowed to get away with a whitewash of what has become the greatest scientific scandal of our age.” Booker är en känd skeptiker, så hans uttalande är kanske inte så förvånande.
* George Monbiot har däremot varit Christopher Bookers motpol i engelska media under åren, bland annat i The Guardian. En orubblig försvarare av IPCC:s linje. Men "Climategate" blev för mycket Monbiot. På sin personliga blogg tar han avstånd från CRU (där de påstådda manipulationerna av data ska ha skett), och begär att chefen för CRU, prof Phil Jones skall avgå. Och han går så långt att han ber sina läsare om ursäkt (!) för att han inte bättre kontrollerat sina informationskällor: "I apologise. I was too trusting of some of those who provided the evidence I championed. I would have been a better journalist if I had investigated their claims more closely".
* Mike Hulme, en av världens mest citerade klimatforskare, går efter Climategate så långt som att undra om inte IPCC spelat ut sin roll.

Och så här ser det ut - både kända skeptiker och personer som normalt arbetar för IPCC eller försvarar IPCC:s linje tar faktiskt avstånd från "Climategate". För min del är det en indikation på att det faktiskt finns en hel del konstigheter i det material som kommit fram, och att allt inte går att förklara bort. Om allt skulle varit harmlöst skulle knappast personer som normalt stödjer teorierna om koldioxidens betydelse för klimathotet ha gått i taket av de uppgifter som kommit fram. Sista ordet är knappast sagt i denna fråga, och trovärdigheten för FN:s klimatpanel IPCC ifrågasätts nu ännu en gång, lagom till klimattoppmötet i Köpenhamn. Knappast ett slumpmässigt sammanträffande....de som tagit sig in i CRU:s datorer har nog valt tidpunkten för offentliggörandet av materialet med omsorg....



2009-09-29 Dagens klimatfundering

Svenska kyrkan har funnit sanningen om klimatet

Har Svenska kyrkan äntligen funnit sannningen? Klimatet "drabbar" hela världen. Vem hade kunnat tro det?

Man kan förståss tycka att det är lite märkligt när just "klimatet" utmålas som något negativt som "drabbar" oss alla, när även kyrkan rimligen borde inse att klimatet faktiskt är något positivt och dessutom är helt avgörande förutsättning för allt liv på jorden.

Okej, jag inser naturligtvis att det man egentligen menar är att klimatförändringarna påverkar hela världen. Men i sin iver att försöka sprida ett politiskt korrekt klimatbudskap har man väl inte funderat så mycket över vad man skriver. Och då blir det ju lite komiskt, trots att ämnet i sig är allvarligt.

Vad blir nästa överraskande utspel från Svenska kyrkan? Att det svenska vädret drabbar hela Sverige? Eller att december och den annalkande julen drabbar oss alla?



2009-11-26 Dagens klimatfundering

WHO: 92 kronor för ett barns liv

För 39 miljarder dollar (ca 275 miljarder kronor) skulle 5,3 miljoner barn som dör i lunginflammation i utvecklingsländerna kunna räddas till livet fram till 2015. Det är 92 kronor per barn och liv.

Världshälsoorganisationen och FN:s barnfond Unicef manar världens rika länder att starta ett globalt sexårs-projekt för att förebygga och behandla lunginflammation som dödar 1,8 miljoner barn under fem år i uländer i Afrika, Asien och delar av Sydamerika. Handlingsplanens mål är att 90 procent av barnen i de fattiga länderna om sex år ska ammas i minst sex månader, att 90 procent ska vaccineras med pneumokockvaccin - som i dag ingår i rutinvaccineringen i i-länderna - och att 90 procent som av dem som insjuknar ska få behandling. Om målen nås kan barnadödligheten i lunginflammation vara 65 procent lägre 2015 än 2000.

"Vi vet att strategin kommer att fungera och om den tillämpas i alla de hårt drabbade länderna kan vi förhindra miljontals dödsfall", sade Margaret Chan, generaldirektör för WHO.

Samtidigt anser som bekant ett annat FN-anknutet organ, IPCC, att världen i stället ska lägga fyra gånger så mycket, 1.000 miljarder kronor, och detta per år på klimatåtgärder, främst minskade koldioxidutsläpp, trots att ingen ens verkar kunna göra sannolikt att åtgärderna verkligen kommer att kunna stoppa eller kanske ens begränsa framtidens klimatförändringar.

Den extremt kostnadskrävande klimatpolitiken börjar bli ett allvarligt etiskt och moraliskt dilemma. I vart fall för mig.



2009-11-25 Morgonmöte om japanska elbilar

I morse var jag på ett morgonmöte med svensk-japanska parlamentarikerförningen och lyssnade på Sten Bergman som tidigare var teknisk-vetenskaplig attaché i Japan. Han berättade om den japanska bilindustrins storsatsning på elfordon.

Bakgrunden till storsatsningen i Japan är inte i första hand en oro för klimatet utan en mycket stor oro för att de fossila bränslena ska ta slut eller bli alltför dyra. Japan är helt beroende av oljeimport, och ser utvecklingen av elbilar som nödvändig både av nationella skäl och för att trygga en framtida export av bilar.

Toyotas Elbil, minstingen FT-EV II, bild från Tokyo Motor Show 2009

Både Toyota, Nissan, Hona och Mitsubishi satsar offensivt för att utveckla elbilar och inte minst livskraftiga batterier. Inom 2-3 år kommer japanska elbilar att börja massproduceras och säljas över hela världen. Dessa fordon kommer att kunna köra minst 30 mil på en laddning, och kommer av allt att döma att kunna laddas på natten hemma i det vanliga eluttaget.

Själv skulle jag inte köpa en etanolbil eftersom jag anser att etanol är en olycklig satsning som inte heller är särskilt miljövänlig om man ser till alla effekter av tillverkningen. Däremot kommer jag nog att överväga inköp av en elbil den dag dessa blir konkurrenskraftiga i pris och får tillräckligt bra räckvidd (fast kanske inte en minibil som den på bilden utan en större och säkrare bil av normalstorlek). Redan i slutet av 1980-talet gick jag som privatperson in som placerare i den svenska elbilen Clean Air Transport, med huvudkontor i Göteborg. Tyvärr lyckades inte projektet, och företaget gick i konkurs och sparpengarna var borta. Men mitt intresse för elbilar finns kvar - för egen del tycker jag det måste vara den optimala framtidslösningen - både miljövänligt och enkelt. Att Sverige är i princip självförsörjande på el gör ju inte saken sämre.



2009-11-24 Hög tid att Vattenfall lever upp till sin egen film

Diskussionerna och ifrågasättandet av Vattenfall lär fortsätta. Efter att media närmare granskat Vattenfalls tysklandsavtal framstår det i alla fall för mig som uppenbart att Vattenfall inte berättat hela bilden för regeringen. Men det är nu en sak som Konsitutionsutskottet får utreda efter anmälan från oppositionen.

Betydligt viktigare tycker jag det är med det etiska och moraliska i den verksamhet som Vattenfall bedriver i Tyskland. Visst stämmer det att Vattenfall använder den allra senaste tekniken för att bedriva kolbrytning och kolförbränning så miljövänligt som möjligt, men det hjälper inte. Vattenfalls verksamhet är utan tvekan synnerligen miljöskadlig, och då tänker jag faktiskt inte på koldioxidutsläpp utan på helt andra saker. Att se hur ytterligare byar i Tyskland nu hotas av de stora dagbrotten, och se hur miljön och naturen ödeläggs helt gör att man som svensk känner en stor olust i att ett statligt svenskt bolag tar hem vinsterna på denna verksamhet. Visst stämmer det att det är den tyska delstatsregeringen som beslutat att man ska bryta mer kol och som beslutat att ett antal byar därför måste offras. Men nu blir det lätt att tyska myndigheter försvarar sina beslut med att det är det svenska bolaget som bryter kolet och har ansvaret för de människor som drivs från sina hem. Och bland allmänheten riktas ilskan mot Sverige i stället för mot den egna delstatsregeringen. Om det i stället var ett tyskt företag som hade ansvaret skulle nog diskussionerna inom landet se helt annorlunda ut, och kraven skulle nog öka att Tyskland ska lämna sitt kolberoende och återupprätta kärnkraften som energiform.

Jag anser, precis som jag skrivit i mina riksdagsmotioner att Vattenfall bör sälja sin kolkraftsproduktion i Tyskland. Pengarna borde användas för att utveckla nya moderna energiformer i Sverige, inklusive utbyggnad av laddstationer för elbilar och utveckling av elfordon, och varför inte investering i ny svensk kärnkraft. I dag känner jag ett allt starkare stöd för denna tanke bland allmänheten, media och mina riksdagskolleger i olika partier. Det är hög tid att Vattenfall lever upp till det man sjunger om i sin interna reklamfilm från förra året:






2009-11-22 Dagens andra klimatfundering

Svenska folket verkar lite kluvet i klimatdebatten...

I anslutning till Aftonbladets artikel i lördags kväll om den misstänkta manipulationen av klimatdata startade man också en omröstning bland läsarna. I kväll när omröstningen pågått i ett knappt dygn har drygt 55.000 läsare röstat. 52% av dessa anser att klimathotet är överdrivet. För egen del tycker jag det känns som en ganska korrekt bild av den splittrade opinion jag själv upplever just nu bland de människor jag möter.

Samtidigt upprepar jag det jag brukar säga - klimathotet som sådant går knappast att ifrågasätta, det är en realitet. Klimatet har alltid förändrats dramatiskt över tid, alldeles oavsett människans eventuella påverkan. Klimatförändringarna innebär väl därför - i vart fall på längre sikt - både ett hot för delar av mänskligheten och kanske också en möjlighet för andra. En betydligt intressantare fråga att ställa är om svenska folket tror att människan är den huvudsakliga orsaken till klimatförändringarna eller inte?






2009-11-22 Dagens klimatfundering

Ny skandal inom klimatforskningen under uppsegling? Ledande klimatforskningsinstitut utsatt för hackare som avslöjat uppgifter om misstänkt manipulation av forskningsdata.

Under veckan har klimathotsskeptiker runt hela världen spridit nyheten på nätet om en ny möjlig skandal inom klimatforskningen. Även The Telegraph och New York Times har skrivit utförligt om saken, och idag berättar faktiskt även Aftonbladet om händelsen.

Det finns fyra erkända institut, som mäter Jordens temperatur. Hadley Centre, GISS, RSS och UAH. Publicerade data är statistiska genomsnitt från tusentals mätpunkter runt Jorden, eller satellitdata. Hadley Centre och Goddard Institute for Space Studies mäter på Jordytan, Remote Sensing Systems och University of Alabama Huntsville mäter med satellitdata sedan 1979. GISS, under ledning av James Hansen, har två gånger ertappats med felaktiga data. Först med data för USA, när man påstod att 1998 var det varmaste året i vår tid i USA, men det visade sig vara 1934. Andra gången blandade man ihop data för månaderna september och oktober utan att själva märka det.

Hadley Centre arbetar tillsammans med University of East Anglia i Storbritannien i en organisation som kallas HadCRUT (Climate Research Unit). Det som nu hänt är att just University of East Anglia nyligen fick sin dataserver hackad. Hackarna har sedan publicerat tusentals av forskarnas mejl och dokument på nätet. Det är mer än tio års korrespondens mellan ledande klimatforskare i Storbritannien och USA som kommit på villovägar. Drygt 1 000 mejl och 3 000 dokument ska nu ha lagts upp på internet.

Det mest intressanta som hittills kommit fram är att i ett av de läckta mailen skriver forskningschefen Phil Jones till sina kollegor om grafer som visar klimatstatistik över förra årtusendet. Han ar tydligen inte nöjd med hur kurvorna ser ut, och berättar att han sammanställt nya data. Han skriver att han "just blivit klar med Mikes trick att lägga på de riktiga temperaturerna för varje serie över de senaste 20 åren, och från 1961 för Keiths, för att dölja nedgången". Kollegan som Jones refererar till som Mike, är Michael Mann, en professor i meteorlogi vid Pennsylvania State University. Mann var för övrigt den som fabricerade den första falska "hockeyklubban" som jag bland annat berättade om den 10/10 på Miljö- energi- och klimatbloggen. I Aftonbladets artikel funderar man över vem "Keith" är - jag tror mig veta svaret. Det är troligen Keith Briffa, vars senare version av "hockeyklubban" också visade sig vara manipulerad, vilket jag berättade om i samma blogginlägg....

Just ordet "trick" har fått skeptiker till den globala uppvärmningen att gå i taket. De menar att mailet utgör ett bevis på att forskare i maskopi med varandra snedvrider bevis för att styrka sina teorier om att människan orsakar klimatförändringar. Extra känsligt blir det hela när man ju vet att just HadCRUT själva säger sig ha raderat mängder av äldre temperaturdata "på grund av platsbrist". Detta har redan tidigare ifrågasatts som misstänkt manipulation av data, inte minst när man också vet att just HadCRUT ofta visar temperaturer som ligger över de andra institutens.

Forskningschefen vid University of East Anglia, Phil Jones, medger att mailet som lagts ut på internet är äkta, men tillbakavisar att han skulle ha manipulerat några bevis och säger att ordet "trick" inte syftar på att han skulle ha manipulerat någonting, utan att det använts för att beskriva att han gjort något "klokt". Andra klimatforskare är däremot mycket upprörda. Forskaren Stephen McIntyre, som driver climateaudit.org, en sajt som utmanar dagens syn på klimatförändringar, säger exempelvis att han "saknar ord" efter att dokumenten läckt ut. Det intressanta är att just McIntyre var den som tidigare avslöjade flera tidigare manipulationer med forskningsdata (läs mer om detta i ovan nämnda blogginlägg den 10/11 i år) för att få fram dramatiska temperaturkurvor till stöd för klimatalarmismen.

Personligen har jag vare sig tid eller möjlighet att läsa igenom och bedöma ens en bråkdel av de 4.000 hackade dokument som lagts ut på nätet. I vilken mån det verkligen handlar om en ny skandal med manipulerade klimatdata återstår att se. Jag tänker följa frågan framöver och kommer det fram något spännande så återkommer jag till detta.



2009-11-20 Dagens klimatfundering

Klimatfrågan är inte het i USA

Jag berättade för en tid sedan om en opinionsundersökning från Pew Research Center i USA som visade att endast 57 procent av amerikanarna idag tror tror att det pågår en global uppvärmning. År 2006 var det hela 77 procent som var övertygade om detta.

I går läste jag i en stor nyhetsartikel i Borås Tidning inför Klimattoppmötet i Köpenhamn om fler uppgifter från denna undersökning. Bland annat är det bara 35 procent av amerikanerna som anser att växthuseffekten är ett mycket allvarligt problem, jämfört med 44 procent för ett år sedan. Och endast 36% av amerikanerna tror att människan ligger bakom temperaturhöjningarna.

Siffrorna kan tolkas på olika sätt - vissa anser säkert att amerikanerna är okunniga, egoistiska och inte vill förstå problemet, medan andra säkert menar att amerikanerna tvärtom är kunnigare och har större integritet och tänker friare än andra. För egen del undrar jag varför USA:s medborgare skulle vara mindre intelligenta eller kunniga i klimatfrågan än befolkningen i exempelvis EU? Men faktum kvarstår - att skylla ett mindre framgångsrikt klimattoppmöte på USA:s president och regering är inte riktigt rättvist. Varje regering och statsledning är vald för att företräda sina medborgare, och den som kör över sina medborgare får inte fortsatt förtroende. Det är det som är politik.

Samtidigt vet vi att USA är ett av världens mest fossilenergiberoende länder, och ett av de mest energislösande länderna. Dessa frågor måste man ta tag i förr eller senare - alldeles oavsett klimatdiskussionen. I annat fall kommer man inte att klara sin framtida energiförsörjning. Det hade varit intressant att se en opinionsmätning om amerikanarnas syn även på denna fråga.



2009-11-19 Klimatföredrag i Falun

I dag fick jag några bilder från mitt besök på Haraldsbogymnasiet i Falun igår. Jag var inbjuden som föredragshållare för över 80 gymnasieelever som just håller på att fördjupa sig i klimatfrågan. Lärarna ville ha besök av någon riksdagsledamot som tänker lite mer fritt i klimatfrågan, och hade hittat mig via min hemsida, där eleverna också varit inne och botaniserat bland mina klimatinlägg.

Det blev en intressant stund med eleverna, de var väldigt kunniga och ställde svåra och intressanta frågor. Det märktes tydligt att eleverna kommit till olika ståndpunkter när det gäller den globala uppvärmningen och inte minst koldioxidens roll för denna. Även bland lärarna fanns olika åsikter. Det blev en spänstig diskussion, och mitt huvudbudskap till eleverna var att tänka själv, lyssna på alla som för fram åsikter i debatten och att visa stor ödmjukhet inför en fråga där vetenskapsmännen är allt annat än eniga idag.

Falun tur och retur över dagen gick riktigt bra, tågförbindelserna är utmärkta. Jag gick från min övernattningslägenhet 05.00 på morgonen och var tillbaka till voteringen i riksdagen klockan 16. På kvällen tog jag flyget hem till Landvetter och idag var jag på debatt i Göteborg. Det är verkligen svårt att överdriva betydelsen av snabba och effektiva kommunikationer i vårt stora land.



2009-11-16 Klimatforum



Under eftermiddagen har jag delatagit i Naturvårdsverkets arrangemang Klimatforum på Stockholms Universitet, en välbesökt tillställning inför FN:s klimatförhandlingar i Köpenhamn. Konferensen lockade uppenbarligen främst de som har en mer alarmistisk syn på klimatfrågan. Detta märktes eftersom publiken fick rösta ja eller nej till ett antal frågor under konferensen, och min egen mer nyanserade åsikt var oftast i minoritet, medan hårda och dramatiska utspel och krav fick majoritetens stöd. Mycket handlade om att "rädda planeten" eller undvika att "vi alla går under". Lite kändes det faktiskt som ett religiöst väckelsemöte.

I panelen ingick också uteslutande personer som stödjer FN:s klimatpanel IPCC eller ännu mer dramatiska scenarier, och inga personer med en avvikande mening. På högra bilden panelsamtal mellan Tom Hedlund från Miljödepartementet, Svante Axelsson från Naturskyddsföreningen och Leif Bernegård från Naturvårdsverket.

Dagens mest osannolika uttalande kom från Svante Axelsson från Naturskyddsföreningen. Han menade att klimatfrågan egentligen bara handlar om "att slåss om gratisluncher" eftersom klimatåtgärderna egentligen inte kostar något alls! Hmm, nåja, 1.000 miljarder kronor per år som EU beräknat de globala kostnaderna till är ju i ärlighetens namn inte helt gratis, eller?

Och i nästa anförande sa Tom Hedlund från Miljödepartementet att nyckeln till framgång vid Klimatförhandlingarna i Köpenhamn är att fler länder kommer med bindande utsläppsåtaganden, samt att fler länder kommer fram med de pengar som krävs. Han var uppenbarligen inte heller riktigt inne på Axelssons linje att allt är gratis....



2009-11-13 Varför ska svenska folket äga Vattenfall?

Alliansen gjorde ju redan före valet 2006 undantag för vissa statliga bolag som inte skulle säljas. Vattenfall var ett av dessa. Motivet var att Vattenfall både kan bidra till viktig energiomställning och att man dessutom inte vill riskera att Vattenfalls dominerande ställning i samband med en försäljning ersätts av ett annat monopol.

Problemet är bara att Vattenfalls intresse att utveckla energiförsörjningen i Sverige verkar komma i andra hand. Viktigare för koncernledningen verkar vara att Vattenfall ska växa i norra Europa och tjäna så mycket pengar som möjligt. Detta ger i sin tur enorma löner och bonusar för bolagets ledning och VD, men för all del också ordentliga aktieutdelningar till statskassan. Köpet av en mängd tyska kolgruvor och kolkraftverk och investering i kärnkraft utomlands är två exempel på Vattensfalls strategi. Nu vill tydligen Vattenfall sälja det svenska elnätet, för att investera i engelska kärnkraftverk. Detta har regeringen avvisat. Ovanpå allt detta kommer osäkerheterna kring vad egentligen Vattenfalls VD egentligen utlovat när det gäller ekonomiska garantier för eventuella olyckor i tyska kolkraftverk, kolgruvor eller kärnkraftverk. Jag tycker det är helt orimligt att svenska folket ska stå för riskerna för att bedriva energiproduktion i Tyskland. Jag tycker det är lika orimligt, inte minst moraliskt fel, att svenska staten tjänar pengar på en mycket smutsig energiframställning samtidigt som Sverige försöker framstå som ett föredöme i miljöfrågor.

När Socialdemokraterna däremot kritiserar regeringen (!) för att VD för Vattenfall tagit ut svängarna missar man en viktig sak. Vattenfall är ett aktiebolag och lyder under aktiebolagslagen. Det är bolagets styrelse som styr bolaget löpande verksamhet, inte regeringen. Om regeringen blandat sig i bolagets löpande skötsel hade Socialdemokraterna säkert anmält regeringen till KU. Nu klagar man i stället på att regeringen inte blandat sig i den löpande verksamheten....det är inget annat än politiskt tramsande. Regeringen kan skriva årliga ägardirektiv om stora övergripande frågor, men den får inte blanda sig i den löpande driften.

Samtidigt tycker jag det är dags att fundera över varför svenska folket ska äga Vattenfall? Rimligen borde det vara för att utveckla vårt eget land. Jag har skrivit flera motioner om Vattenfall, där jag bland annat föreslår att hela Vattenfalls kolkraftsproduktion i Tyskland ska säljas och att pengarna ska användas för att utveckla nya moderna energiformer i Sverige. Jag har också föreslagit att en del av Vattenfalls vinster ska investeras i ett nät av laddstationer för elbilar över hela Sverige, samt för utveckling av elfordon. Jag skulle naturligtvis inte heller ha något emot att Vattenfall engagerade sig för att utveckla kärnkraften i Sverige, så Sverige kunde exportera miljövänlig el och tjäna pengar på detta.

Jag är övertygad om att det kommer att bli många diskussioner kring Vattenfalls framtida inriktning framöver. Ska Vattenfall behållas i statlig ägo tycker jag det är självklart att bolaget i första hand verkar för att utveckla energiproduktionen inom landet, och därmed bidrar till att minska behovet av kol och olja, två energikällor som inte kommer att räcka för alltid.



2009-11-10 Debattartiklar till försvar för vårt svenska jordbruk

Jag berättade tidigare (bloggen 13 oktober) om det märkliga i att det svenska EU-ordförandeskapet avrått från att servera nötkött eller lammkött till EU-delegater och andra under EU-ordförandeskapet - och om så sker bara i små portioner. Nötköttet är nämligen, som det förklaras i rekommendationerna från regeringskansliet, "tillsammans med lamm en av de mest klimatpåverkande råvarorna i vår kosthållning".

Det visade sig att jag var långtifrån ensam i den moderata riksdagsgruppen om att reagera mot detta påhopp på svenskt lantbruk som normalt brukar anses värna om både djur och miljö. Vi är sex moderata riksdagsledamöter, som alla representerar viktiga jordbruksområden i Sverige, som har undertecknat två artiklar med liknande innehåll, dels
"Stå upp för den svenska näringen" i Östgötacorrespondenten i går samt "Välkomna till bords" i lantbrukstidningen ATL i fredags.



2009-11-09 Dagens klimatfundering

Indien prioriterar som väntat tillväxt framför minskade koldioxidutsläpp
Samtidigt dör miljoner Indier varje år av sotet från koleldning och öppna eldar

I fredags träffade statsminister Fredrik Reinfeldt sin indiske kollega Manmohan Singh i samband med ett toppmöte mellan EU och Indien. Indien vägrar gå med på några bindande avtal om utsläppsminskningar och kräver finansiering och teknik från rika länder för att minska utsläppen, rapporterar Sveriges Radios Ekoredaktion. "Indien kommer inte att gå med på några miljörestriktioner som strider mot vårt behov av ekonomisk utveckling", säger Manish Kumar Shrivastava, forskare vid Teri, ett ledande forskningsinstitut i New Delhi. Men Shrivastava pekar samtidigt på att Indien har ett uppvaknande miljöintresse och att landet gärna samarbetar med omvärlden för att "skona miljön".



Uttalandena från denne forskare är intressant. Teri var nämligen arrangörer av den klimatkonferens i Delhi, ”Delhi Sustainable Development Summit 2009”, där jag och mina moderata resekolleger deltog i början av februari i år. Ledaren för detta institut är ingen annan än Dr R K Pachauri (som jag fotograferade tillsammans med bland annat FN:s generalsekreterare Ban-Ki-Mon, fotot till höger. Pachauri sitter närmast till höger, Ban-Ki-Mon näst längst bort). Pachauri fick Nobels fredspris härom året tillsammans med Al Gore, och är som bekant mycket drivande när det gäller koldioxidbekämpningen. Uppenbarligen har andra indiska forskare vid samma institut en lite annan åsikt, och prioriterar ekonomisk utveckling framför minskning av koldioxidutsläppen. Detta stämmer väl med det synsätt som framfördes med kraft när vår delegation träffade Energy Forum i Delhi, en sammanslutning av energiexperter. De menade att Indien under överskådlig tid både kommer att öka sin energiförbrukning kraftigt och samtidigt öka sin användning av kol. Anledningen är enkel - Indien har helt enkelt väldigt lite andra energitillgångar i landet än just kol.

I längden är användningen av fossila bränslen ett oerhört stort problem för Indien - alldeles oavsett koldioxidens betydelse för klimatförändringarna. Luften i exempelvis Delhi är katastrofalt sotig och det beror till största delen faktiskt inte på den enorma mängden bilar, utan främst på alla miljontals öppna eldar (ved och torkad kodynga) som brinner överallt för matlagning, samt koleldning för industri och elproduktion. Som jag tidigare berättat tar detta sot livet av miljoner människor - varje år! Dessutom påskyndar det avsmältningen av isen i Himalaya eftersom det svarta sotet lägger sig uppe på isen och därmed drar till sig värmestrålning från solen. Det är därför glädjande att EU träffat avtal med Indien om stöd till utveckling av solenergi och forskning inom kärnenergi. Indien behöver sin energiteknik och dessutom behöver man förbättra sitt elnät. Men trots detta ökar energiförbrukningen mycket snabbare än mängden nya energikällor hinner utvecklas.

För min del blev besökt i Indien, och då främst deltagandet på klimatkonferensen och mötet med Energy Forum en väckarklocka. Jag insåg att fossilbränseproblemen i Indien är extrema, och att Indien mycket tydligt prioriterar att snabbt utveckla sitt lands ekonomi, industri och levnadsstandard framför att bry sig om koldioxidutsläppen. Jag insåg redan då att Indien knappast kommer att gå med på bindande minskning av koldioxidutsläppen under överskådlig tid, utan tvärtom kommer att öka sina utsläpp dramatiskt, och att sotet var ett betydligt mer akut problem i Indien än koldioxiden. Läs mer om mitt Indienbesök i min reseberättelse



2009-11-06 Dagens klimatfundering
Uppdaterad

Självaste Al Gore tonar ned koldioxidens betydelse för klimatförändringarna

Jo, det stämmer faktiskt. Jag trodde det knappt när jag fick tipset. Självaste klimathotets fader, Al Gore, säger nu att han inte längre tror att koldioxiden var den helt avgörande orsaken till den globala uppvärmning som skett fram till 2001. Gore backar inte från sin åsikt att människan orsakar klimatförändringarna, men menar att koldioxiden står för en mindre del, och att sotpartiklar (svarta eller bruna sotmoln) och metangas haft större betydelse än vad man tidigare trott:

"Over the years I have been among those who focused most of all on CO2, and I think that’s still justified."//"But a comprehensive plan to solve the climate crisis has to widen the focus to encompass strategies for all of the greenhouse culprits identified in the Nasa study."

Studien det talas om publicerades i Science förra veckan. Enligt en artikel i Newsweek, där Gore intervjuas, har forskare vid NASA kommit fram till att koldioxid står för 43% av den "mänskligt" orsakade uppvärmningen, black carbon (sotpartiklar och sotmoln) står för 12%, metan för 27% och andra CO-gaser, "NOx-gaser" och diverse andra ämnen 18%. Normalt omräknas även NOx-gaser, alltså såväl NO2 som NO och liknande, liksom CO2 och CO mm, till det man kallar "koldioxidekvivalenter", vilket gör att NASA-studien egentligen säger att ca 50-60% skulle orsakas av "koldioxid" som man i dagligt tal lite slarvigt säger i klimatdebatten.

NASA-studien skiljer sig en hel del från den rapport som FN-organet UNEP presenterade nyligen, och som påstår att sotmolnen skulle kunna stå för runt 50% och koldioxiden för mindre än hälften, men NASA-studien pekar i vart fall i samma riktning. Andra forskare anser som bekant att koldioxiden inte bara står för nästan 100%, utan också orsakar mycket större uppvärmning än vad FN:s klimatpanel någonsin trott. Och så har vi som bekant ett ganska stort antal forskare som inte tror att koldioxiden har någon betydelse för klimatförändringarna överhuvudtaget. Detta är alltså den "samstämmiga vetenskap" som världens politiker ska lita till när man ska försöka enas om en gemensam linje kring begränsning av koldioxidutsläppen.....någon som kan ge ett råd om hur en stackars riksdagsledamot ska ställa sig i frågan?
Det enda man kan säga säkert är ju faktiskt att vetenskapen faktiskt inte har någon som helst gemensam bild idag av vare sig hur allvarlig den globala uppvärmningen är, vad som orsakar den, eller om det går att göra något åt saken. Den som påstår något annat kan helt enkelt inte ha tagit del av ens det viktigaste som sägs eller skrivs om saken. När nu självaste Al Gore, världens ledande agitator kring koldioxidhotet under många år, nyanserar sin bild av koldioxidens betydelse förvånansvärt mycket anser i vart fall jag att det är uppenbart att det är dags för världens politiker att också ta en ordentlig funderare kring klimatpolitiken. Mina tidigare förslag om att i vart fall bredda diskussionen från att uteslutande handla om koldioxiden till att även handla om sot och partiklar får tydligt stöd från allt fler, och nu alltså även oväntat från Al Gore. Ingen kan väl därmed säga att jag är helt fel ute?

Gore har enligt intervjun också sagt att de nya upptäckterna av andra ämnens betydelse för växthuseffekten kan komma att komplicera försöken att skapa en politisk överenskommelse runt behovet av att begränsa koldioxidutsläppen. Jag tror Gore får rätt, och man ser nu också hur alla inblandade kring Köpenhamnstoppmötet tonar ned förväntningarna. Tänk om Köpenhamnstoppmötet i stället kunde bli ett avstamp för en mer balanserad och bredare diskussion om luftföroreningarnas skador på människors hälsa, och om behovet av att ersätta fossila bränslen för att dessa helt enkelt kommer att ta slut. Eller varför inte ta beslut om resurser till bred och förutsättningslös forskning utan politiska pekpinnar kring klimatet och vad som egentligen påverkar detta? Då skulle Köpenhamnstoppmötet kunna bli en verklig succe.



2009-11-05 Orättvis kritik mot regeringens ja till gasledningen i Östersjön

Jag är gärna tydlig - jag gillar inte den kommande ryska gasledningen genom Östersjön. Jag kan inte acceptera att Ryssland använder sin energipolitik för att utöva makt mot andra länder, och jag tycker det är olyckligt att vi genom gasledningen lär få ökad rysk militär närvaro i Östersjön. Dessutom anser jag inte att rysk gas är ett framtida bränsle att lita för för Europa (jfr gårdagens inlägg). Miljöriskerna för Östersjön oroar också.

Men trots mitt ogillande i sak så stödjer jag regeringens beslut. Sverige är bundna av internationella konventioner som reglerar denna typ av verksamhet. Det är viktigt att komma ihåg att den internationella havsrätten utgår från att alla stater har rätt att lägga rörledningar på en kuststats kontinentalsockel. Regeringens handlingsfrihet vid prövningen av denna ansökan är därför betydligt mer begränsad än om det gällt en ledning som berör svenskt territorium. Om vi i Sverige menar allvar med att andra länder ska respektera internationella konventioner så måste vi även göra det själva.

Vad gäller miljön gör regeringen bedömningen att naturmiljön endast i begränsad omfattning kommer att påverkas och detta framför allt under en mycket begränsad tid i samband med anläggningsarbetena. Regeringen har ställt ett antal villkor för att säga ja, bland annat måste konsortiet som bygger ledningen samråda med svenska myndigheter avseende framför allt miljö- och tillsynsfrågor.

Men som sagt - kritiken mot regeringen är mycket orättvis. Och när oppositionen säger nej undrar man hur det är med deras respekt för ingångna avtal och konventioner? Jag är faktiskt lite förvånad att man verkligen är beredda att kasta bort all heder och moral för att kunna komma med ännu ett populistiskt utspel. Hade man själva suttit i regeringsställning hade man med all säkerhet sagt ja.



2009-11-04 Dagens klimatfundering

Två svenska vindkraftverksincidenter på en vecka

I söndags rapporterade Hallands Nyheter att en vinge från ett vind- kraftverk utanför Falkenberg lossade och ramlade ned nära en gång- bana i närheten. Det är inte första gången som danska Vestas, en av världens största tillverkare av vindkraftverk, drabbas av den här typen av problem. I januari 2008 tappade ett Vestas-verk på Gotland sin ena vinge efter att bultarna brustit, och strax därefter råkade ett vindkraft- verk i Odsherred i Danmark ut för samma sak. Då medgav Vestas en bristande efterkontroll, och lät sina servicetekniker göra omfattande inspektioner på mängder av vindkraftverk för att se om alla bultar var tillräckligt åtdragna. "Under det senaste året, efter den utvidgade kontrollen, har vi i hela vår nord­europeiska verksamhet inte haft några sådana här problem med nedfallande delar – fram till helgens händelse i Falkenberg", säger Klaus Steen Mortensen på Vestas.

Fotot på det havererade vindkraftverket utanför Falkenberg kommer från Hallands Nyheters hemsida

I går berättade så Skånska Dagbladet att vingarna på ett nystartat vindkraftverk i Malmö lossnade bara några timmar efter start och flög iväg. För att hindra fler liknande olyckor stoppades ett annat vindkraftverk. "Som tur var kom ingen människa till skada. Men det är allvarligt nog med tillbud av det här slaget. Även om det är mindre kraftverk rör det sig om enorma krafter om vingar lossnar och flyger i väg", säger Roger Möller på kommunägda Stadsfastigheter till Skånska Dagbladet.

Visst har alla energikällor sina risker, och visst är olyckor med vindkraftverk fortfarande mycket ovanliga i Sverige. Men självklart kommer det också att bli fler incidenter i takt med att antalet vindkraftverk i landet nu ökar väldigt snabbt. Faktum är att världen över har 610 olyckor inträffat med vindkraftverk de senaste tio åren. Vid 141 av dessa tillfällen handlade det om tappade eller trasiga vingar, enligt statistik som samlats in av den (vindkraftsfientliga) skotska organisationen Caithness Windfarm Information Forum. Allt enligt Radio Jämtland.

Den svenska vindkraftbranschen har nu tillsatt en haverikommission med anledning av veckans två svenska haverier. För egen del tycker jag att det som hänt är ett väldigt starkt skäl att placera vindkraftverken på ett ordentligt avstånd från bebyggelse och kanske även från områden med intensivt friluftsliv. Jag tycker i vart fall inte att man borde placera vindkraft närmare än en kilometer från närmaste bostadsbyggnad.



2009-11-04 Mycket tankeväckande energiseminarium i riksdagen

I dag hade riksdagen besök av professorn i fysik, Kjell Aleklett från Uppsala Universitet, forskningsledare för globala energisystem, och fyra doktorander inom olika delar av energiområdet. Moderator för seminariet var professor Harry Frank, verksam inom innovations- teknik med inriktning mot elkraft och energisystem, medlem av Ingenjörs- vetenskapsakademien IVA och ledamot av Kungliga vetenskapsakademiens energiutskott.

Doktoranden Kersti Johansson höll först en presentation om bioenergi och konflikten mellan matproduktion och energiproduktion. Hennes slutsatser var tydliga - världens jordbruksmark räcker egentligen för att producera de livsmedel som krävs för att föda dagens befolkning på jorden, och klarar även en befolkningsökning på några miljarder människor. Men om jordens befolkning ökar till runt nio miljarder människor så behövs all jordbruksmark till matproduktion och det finns inget utrymme alls för att odla grödor för energiproduktion. Möjligheten att ersätta fossila bränslen med bioenergi är därför mycket begränsade. De övriga tre doktoranderna, Kristofer Jakobsson, Bengt Söderberg och Mikael Höök gick igenom världens reserver av fossila bränslen och möjligheterna i framtiden att bryta mer olja, naturgas och kol. Det stod helt klart att det finns mycket begränsade brytbara resurser. Oljan har redan passerat sin globala topproduktion, naturgasen når sin sannolika produktionstopp inom några år, och kol finns visserligen i stora mängder, men långtifrån allt är brytbart av hänsyn till bebyggelse och miljö. Doktoranderna var också tydliga med att Europa inte kan förlita sig på rysk gas, ryssarna kommer dels att behöva en del av gasen själva, dels kommer Kina att vilja köpa så mycket som möjligt av gasen från Sibirien och dessutom ha råd att betala bra för denna. Utbyggd vindkraft i Europa är därför också riskabelt, eftersom man ofta måste använda gaskraftverk för att producera reglerkraft när det inte blåser.

I dag baseras 80% av världens energiproduktion på fossila bränslen. För Sveriges del är det 35%, främst för transport- sektorn. Många länder vill minska beroendet av fossila bränslen, men av helt olika orsaker. För USA handlar det om säkerhet, man vill slippa beroendet av oljeimport från mellanöstern, medan koldioxidutsläppen inte väger särskilt tungt. För Europa är det klimatfrågan som styr politikerna. För länderna i Asien är det främst oron för att de fossila bränslena ska ta slut som kommer att driva fram alternativ. Professorerna på seminariet sa rent ut att det var olyckligt att Köpenhamnsmötet bara har fokus på klimatfrågan, vilket minskar intresset för länderna utanför Europa att ställa upp på bindande överenskommelser. Man hade hellre sett att konferensen handlat om att minska beroendet av fossila bränslen, helt enkelt på grund av att det är en ändlig resurs. Man avrådde bestämt från kostsamma åtgärder som bara syftar till att minska koldioxidutsläppen, och tyckte att dessa resurser i stället borde läggas på att utveckla nya energiformer. Vad gäller klimatförhandlingarna sa forskarna rakt ut att det är uteslutet att USA, Kina och Indien skulle ställa upp på kraftfulla minskningar av koldioxidutsläppen. Anledningen är att USA har världens största kolreserver och kommer att vilja använda dessa för att slippa vara beroende av oljeimport. För Kinas del är kolet den enda energiresurs man har. Man kommer aldrig att ställa upp på att avstå från att använda denna naturtillgång för att bygga upp landets välstånd. Samma sak gäller för Indien.

På seminariet fick FN:s klimatpanel mycket hård kritik, och beskylldes för både ovetenskaplighet och grova fel i sina prognoser för koldioxidhotet. IPCC:s olika scenarier bygger alla på en mycket snabb ökning av användningen av fossila bränslen, där man räknar med obegränsad global tillgång på kol, och ständigt ökande kolförbränning. Problemet är bara att så mycket olja, kol och gas går helt enkelt inte att utvinna, och därför är IPCC:s prognoser helt orealistiska. Världen kommer inte ens att komma i närheten av den förbrukning av fossila bränslen som IPCC räknar med i sitt mest försiktiga scenario. Budskapet var att världen måste förbereda sig på att de utvinningsbara fossila bränslena tar slut, vilket alldeles av sig själv kommer att minska koldioxidutsläppen dramatiskt utan att några särskilda åtgärder behövs. De fossila bränslena kan inte heller ersättas med vare sig vindkraft eller bioenergi mer än på marginalen. I stället måste framtida energikällor utvecklas, och under mellantiden måste kärnkraften byggas ut.

Märkligast idag var kanske det mycket klena intresset från riksdagsledamöterna att delta i detta oerhört intressanta seminarium som pågick i hela tre timmar. Vi var två moderata riksdagsledamöter och en kristdemokratisk, och dessutom tre moderata tjänstemän från riksdagen som lyssnade. Alla övriga deltagare och åhörare var externa besökare. Bristen på kunskap kan ju förklara varför klimatdiskussionerna i riksdagen ser ut som de gör. Man vill helt enkelt inte lyssna på kunniga forskare som berättar om hur det ser ut i verkligheten, utan litar blint på IPCC:s felaktiga prognoser och siffror. För egen del kommer jag framöver att återkomma till detta seminarium och illustrera de viktigare delarna med bilder från Uppsala Universitets hemsida.



2009-11-04 Dagens klimatfundering

Äntligen börjar man på allvar prata om hälsofarliga luftföroreningar i klimatförhandlingarna

Jag har vid upprepade tillfällen, på bloggen, på moderaternas partistämma och i en riksdagsmotion försökt verka för att klimatdiskussionerna breddas. I dag talas det i stort sett bara om koldioxid, medan många andra allvarliga miljöproblem som samtidigt skulle kunna ha en viss klimatpåverkan glöms bort. Jag vill medverka till att bredda debatten.

Nu nås jag av den trevliga nyheten att Naturvårdsverket verkar gå i samma riktning. I ett pressmeddelande påpekar man att många luftföroreningar påverkar både hälsa, miljö och klimat. Det gäller inte minst utvecklingsländerna där man lagar mat över öppen eld, baserad på kol, ved eller torkad gödsel. Naturvårdsverkets förhandlare säger nu att det svenska EU-ordförandeskapet tänker lyfta frågan om att koppla ihop arbetet mot luftföroreningar med klimatfrågan.

"Särskilt i utvecklingsländerna behövs omfattande åtgärder för att förbättra luftkvaliteten för att snabbt förbättra hälsan hos framför allt kvinnor och barn. Samtidigt skulle åtgärderna bidra till att minska klimatpåverkan", säger Peringe Grennfelt, forskningsdirektör vid Svenska Miljöinstitutet. "Av speciell betydelse är de omfattande emissionerna av sot, som effektivt absorberar det inkommande solljuset. Partiklarna spelar inte bara en stor roll när de är i atmosfären utan är också av betydelse för den accelererande avsmältningen av istäcket i Arktis och av glaciärerna" skriver Naturvårdsverket. Fast för den som följer min blogg är detta ingen nyhet, jag har vid flera tillfällen skrivit om just detta.

"Flera luftföroreningar har stora effekter på klimatet. Partiklar kan till exempel både påskynda och motverka den globala uppvärmningen. En viktig fråga är därför hur man ska utforma lösningar som ger positiva effekter såväl på klimat som på miljö och hälsa." skriver Naturvårdsverket. Detta påminner ju minst sagt ganska mycket om min riksdagsmotion och mitt förslag på moderaternas partistämma där jag just ville att man i första hand ska prioritera klimatåtgärder som samtidigt har andra positiva effekter på miljön och människors hälsa. Tyvärr avslogs detta förslag på moderaternas partistämma, trots ett visst stöd, men kanske får jag ändå som jag vill till sist?

Beskedet från Naturvårdsverket är oerhört glädjande. Ett första litet steg bort från ett ensidigt fokus på koldioxiden, mot en lite bredare syn på klimat- och miljöfrågorna. Som jag påpekade häromdagen är det nog också mycket större chans till framgång vid klimatförhandlingarna i Köpenhamn om man vidgar diskussionen till att handla om mer än koldioxid. Kan man presentera förslag till överenskommelser som kan minska luftföroreningarna i många u-länder skulle detta rädda mängder av människoliv, samtidigt som de som prioriterar minskning av koldioxidutsläppen också skulle kunna bli nöjda. Det blir självklart mycket lättare för politiker att acceptera förslag som snabbt ger en tydlig effekt på liv och hälsa än mer osäkra åtgärder som riktas uteslutande mot utsläpp av koldioxid, och som ingen säkert kan säga ens kommer att ha någon effekt på klimatförändringarna. Både verkligheten och det politiska läget talar därför för att bredda klimatdiskussionerna.



2009-11-03 Reinfeldt och Obama i möte i Vita Huset

I går träffades Fredrik Reinfeldt och Barack Obama i Vita Huset i Washington. Det blev samtal om både klimatfrågan och om fredsinsatsen i Afghanistan. (Foto från regeringens hemsida)

Jag konstaterar att statsminister Reinfeldt, i sin egenskap av EU-ordförande, nu haft flera möten med president Obama det senaste halvåret, och att de två verkar ha fått en riktigt bra personlig relation. Reinfeldts audiens hos Obama igår var dessutom ovanligt lång, vilket tydligen skickar vissa signaler enligt erfarna diplomater. Det är självklart mycket värdefullt för Sverige att vår statsminister har lyckats skapa goda relationer med USA:s president. För så har det ju inte alltid varit genom åren, för att uttrycka sig försiktigt...

Under långa perioder av Socialdemokratiskt styre har svenska statsministrar verkligen inte alltid gjort gjort vad de kunnat för att skapa goda relationer med USA, snarare tvärtom. Periodvis har Sverige faktiskt varit väldigt illa sett i USA. Min känsla är att vår statsminister har gjort ett jättejobb med att förstärka den positiva bilden av Sverige de senaste månaderna.

Att sedan min egen personliga oro för koldioxidutsläppens betydelse för klimatförändringarna inte är riktigt lika stor som vår statsministers oro är en helt annan sak.



2009-11-02 Mitt svar till Klimataktion.nu

Samtliga riksdagsledamöter plus statsminister Reinfeldt har fått ett långt skriftligt e-postbrev som hävdar att klimathotet är mycket allvarligare än vad FN:s klimatpanel hävdar, och att det inte räcker på långa vägar med de förslag till klimatåtgärder och minskade koldioxidutsläpp som förelås. Klimataktion.nu undrar om vi som riksdagsledamöter är beredda att ställa oss bakom betydligt hårdare krav på Klimatmötet i Köpenhamn än det som EU förhandlat om i helgen. Mitt svar, som jag skickat idag, är följande:

Sammanfattande svar på er fråga om 350 ppm:

För egen del anser jag själv efter mycket fördjupning i ämnet och många kontakter med forskare i alla läger att teorierna om de mänskliga koldioxidutsläppens avgörande betydelse för en global temperaturhöjning känns allt mer osäkra. Åsikterna går kraftigt isär - en majoritet, inklusive den svenska regeringen, stödjer IPCC:s linje, medan en minoritetslinje vill gå mycket längre när det gäller att minska koldioxidutsläppen, och en annan minoritetslinje inte anser att koldioxidutsläppen är något större problem.

De nivåer som världens ledare ska diskutera vid klimatförhandlingarna i Köpenhamn blir fullt tillräckligt besvärliga och kostnadskrävande som de är, utan att man i sista stund skärper kravet ytterligare på minskade koldioxidutsläpp, utan att man har mycket tydligt och brett vetenskapligt stöd för detta. Detta finns inte i dag. Jag ser därför i dagsläget ingen anledning att ställa mig bakom kravet på max 350 ppm koldioxid i atmosfären.

Jag hoppas och tror att vår statsminister i sin egenskap av ordförande för EU kommer att verka för en rimlig hantering av frågan vid toppmötet i Köpenhamn. Personligen tycker jag det skulle kännas allra bäst om världens ledare vågade vidga klimatdiskussionerna till att handla om mer än bara koldioxid. Om även diskussionen om sotpartiklarnas skadliga påverkan på både miljö och människors hälsa fanns med på agendan skulle detta öka möjligheterna att enas om en global strategi för en utveckling mot minskad användning av fossila bränslen.

Dessutom behöver världens ledare en strategi för att hantera de klimatförändringar som med all säkerhet kommer att inträffa - alldeles oavsett vad människan försöker göra åt saken. Klimatförändringar är, och har alltid genom årtusendena varit, en realitet!

Jan Ericson
Riksdagsledamot (M)

Hela det långa brevet från Klimataktion.nu, samt mitt fullständiga svar, där jag även kommenterar en del av det som påstås i brevet från Klimataktion.nu, går att läsa här.



2009-10-31 Klassisk EU-kompromiss om finansieringen av klimatpolitiken
Frågan om kostnadsfördelningen mellan EU-länderna skjuts på framtiden

EU-ländernas ledare förklarade i går att de "löst frågan om finansieringen av klimatpolitiken". Andra betecknar det som ett fiasko att man inte kunde enas om hur kostnaderna för klimatpolitiken ska fördelas mellan länderna i EU. Sanningen ligger väl någonstans mittemellan. Det man gjort är helt enkelt att sy ihop en typisk "EU-uppgörelse", dvs skrivit ihop ett ganska traditionellt, lagom luddigt, "ickeförpliktigande" dokument med högtidliga skrivningar som alla kan ställa sig bakom trots att man egentligen har väldigt olika åsikter. Detta är enligt min erfarenhet ett ganska vanligt sätt att lösa stridigheter inom EU. Samtidigt var det nog inte många som ens trodde att man skulle nå så långt, så EU-ordförande Reinfeldt har säkert anledning att vara nöjd från sina utgångspunkter.

Det man enats om på toppmötet är att EU ska ta på sig "en skälig andel" av den totala globala kostnaden för klimatpolitiken. Man godtar också EU-kommissionens beräkningar av att denna globala kostnad kan uppgå till 100 miljarder Euro per år (ca 1.000 miljarder svenska kronor per år) fram till år 2020, samt att de rika länderna (EU, USA, Kanada, Japan och Australien) bör ta på sig 22-50 miljarder Euro (220-500 miljarder SEK) per år av detta. Beslutet säger inget om hur stor andel av de rika ländernas andel som EU ska ta på sig, men man har gett EU:s förhandlare mandat att förhandla vidare om detta på Köpenhamnstoppmötet senare i höst. Man har också tydligt sagt att EU:s medverkan bygger på att andra länder tar sin del av kostnaderna. Någon konkret lösning på hur EU:s del av kostnaderna sedan ska fördelas mellan länderna i EU var man som väntat inte heller i närheten av på toppmötet, helt enkelt för att många länder i Östeuropa knappast är beredda att betala något alls utan anser att man behöver sina pengar bättre till annat. En överenskommelse om denna interna fördelning inom EU blir en senare fråga.

Så här står det i det officiella protokollet från toppmötet som finns på regeringens hemsida; jag har tagit med det viktigaste i de punkter som rör finansieringen av klimatpolitiken:

Pt 13: "EU är berett att ge ett skäligt bidrag till den globala insatsen genom att fastställa ett ambitiöst begränsningsmål, medge kompensationer och bidra med sin skäliga andel av offentligt stöd. Europeiska rådet ansluter sig till kommissionens bedömning att de totala nettomerkostnaderna för begränsning och anpassning i utvecklingsländerna kan komma att uppgå till omkring 100 miljarder EUR årligen fram till 2020, vilket ska finansieras genom en kombination av utvecklingsländernas egna insatser, den internationella koldioxidmarknaden och internationell offentlig finansiering."

ur Pt 14: "Den totala nivån för det nödvändiga internationella offentliga stödet beräknas uppgå till 22−50 miljarder EUR årligen fram till 2020, under förutsättning att bördan fördelas rättvist på global nivå i enlighet med det fördelningssystem parterna ska komma överens om".

ur Pt 16: "Alla länder utom de minst utvecklade bör bidra till den internationella offentliga finansieringen genom ett övergripande globalt fördelningssystem som grundar sig på utsläppsnivåer och BNP och återspeglar såväl ansvar för de globala utsläppen som betalningsförmåga"//"EU och dess medlemsstater är beredda att åta sig sin härav följande skäliga andel av den totala internationella offentliga finansieringen."

ur Pt 17: "Europeiska rådet noterar kommissionens bedömning att det kommer att krävas en global finansiering på 5−7 miljarder EUR per år under de första tre åren efter ett ambitiöst avtal i Köpenhamn och understryker att ett belopp kommer att fastställas mot bakgrund av resultatet från Köpenhamnskonferensen. EU och dess medlemsstater är i detta sammanhang beredda att bidra med sin skäliga andel av dessa kostnader. Europeiska rådet betonar att villkoret för detta erbjudande är att övriga viktiga aktörer gör jämförbara ansträngningar".

Sammanfattningsvis skjuter alltså EU-länderna helt enkelt på problemet både vad gäller EU:s andel av de globala kostnaderna och kostnadernas fördelning mellan EU-länderna. Detta för att kunna visa upp en enad fasad vid klimatförhandlingarna i Köpenhamn senare i höst. Den dagen räkningen för klimatpolitiken ska fördelas mellan Sveriges och andra länders skattebetalare kommer den verkliga striden att börja mellan EU:s medlemmar. I potten ligger en räkning på 1.000 miljarder kronor per år och det är ju en hel del pengar för att uttrycka sig försiktigt. Jag ska återkomma med exempel på vad kostnaden kan bli för Sverige vid olika förhandlingsutfall.



2009-10-30 Positivt besked för framtidens energiförsörjning

Beskedet idag om statliga Vattensfalls samarbete med ett antal stora företag inom basindustrin för att bygga ny miljövänlig och kostnadseffektiv kraft för framtiden är väldigt positivt. Man säger inte att det helt säkert blir kärnkraft, men mycket talar för detta. Det är svårt att se andra alternativ som skulle ge så mycket energi som man talar om - 1.000 MW, dvs lika mycket som en stor svensk kärnkraftsreaktor ger idag.

Ett nytt kärnkraftverk skulle rädda våra stora älvar från utbyggnad, vi skulle kunna slippa olämpligt utplacerade vindkraftverk som dessutom är ekonomiskt olönsamma och vi skulle vi slippa importera smutsig kolkraftsel när vi emellanåt har elbrist på vinterhalvåret. Ett nytt svensk kärnkraftverk skulle dessutom minska behovet av att göra oss beroende av rysk gas. Dagens besked är välkommet både för ekonomin och miljön.

Med de lagar som gäller idag kan ett nytt kärnkraftverk byggas först efter 2020 som ersättning för dagens kärnkraftverk. Men eftersom det lär ta minst 10-15 år att projektera ett nytt kärnkraftverk så är det bra att vara ute i god tid. Och vem vet, kanske kan framtida kloka svenska politiker öppna upp för en tidigare byggstart så att Sverige kan exportera billig och miljövänlig el som kan ersätta den smutsiga kolkraften i Tyskland och Polen? Det vore verkligen en positiv framtidsvision!



2009-10-30 Dagens klimatfundering

Antalet orkaner på rekordlåg nivå

Ett vanligt argument i klimatdebatten är att antalet allvarliga oväder och orkaner ständigt ökar på jorden. Fast precis som så mycket annat som påstås i klimatdebatten så är det faktiskt inte sant det heller....

Det räcker att titta på nedanstående bild så ser man att antalet orkaner på jorden är det lägsta sedan satellitmätningarna började för drygt 30 år sedan. Och det gäller både när man ser till norra halvklotet (blå kurva) och om man ser globalt (grön kurva). Man ser också att aktiviteten varierar kraftigt mellan åren.

Jag har sett oseriösa klimatalarmister göra ett utsnitt för perioden 2001 till 2006 för att visa en mycket markant ökning av antalet orkaner. Andra brukar sluta sina grafer 1998 med samma resultat. Men som vanligt gäller det att se helheten för att får en rättvisande bild.

Källa: Florida State University i USA.





2009-10-28 Dagens klimatfundering

Forskare: Byt ut hunden mot en klimatsmart guldfisk!

Två professorer vid Victoria University i USA har kommit fram till att en medelstor hund äter i snitt 164 kilo kött och 95 kilo spannmål per år. Ur klimatsynpunkt (koldioxidutsläpp) motsvarar detta att köra 1.000 mil per år med en stor stadsjeep. En katt äter mindre och motsvarar därför endast 1.000 mil med en VW Golf. Hamstrar är däremot utmärkta djur ur ekologisk synvinkel, deras energi- förbrukning motsvarar bara en halv plasma-TV. Det framgår dock inte om man även räknat med att den kan trampa runt med sitt hjul, vilket kanske skulle kunna alstra lite ström? Allra klimatsmartast är en guldfisk, den förbrukar enligt forskarna inte mer energi än två mobiltelefoner.

För att rädda klimatet vill de två forskarna att människor byter ut sina köttätande husdjur mot kaniner, hamstrar och andra djur som är vegetarianer. Suck! Världens mest extrema klimatstollar har högsäsong just nu.

Så nu är det bara för alla jägare att inför årets älgjakt låta älghundarna ersättas av nytränade älghamstrar. Kanske är det också dags för narkotikapolisen på Landvetter att skaffa ett gäng knarkguldfiskar som kan syna av passagerarnas bagage? Och kanske får brukshundsklubbarna tänka om och börja ägna sig åt kanindressyr i stället?

Nelly och Madde, mina fyrbenta vänner hemma (här med en väldigt klimatsmart vegetarisk pinne) anser att det bästa för att skapa ett bättre klimat att leva i är att ge vissa forskare ett rejält bett därbak. De skulle också kunna tänka sig att pinka lite på de två forskarnas söndertuggade rapport.

Själv undrar jag vart världen är på väg.



2009-10-26 Dagens klimatfundering

Oron för klimathotet minskar i både USA och Storbritannien

En färsk opinionsundersökning från Pew Research Center i USA visar att endast 57 procent av amerikanarna idag tror tror att det pågår en global uppvärmning. År 2006 var det hela 77 procent som var övertygade om detta. Det är givetvis svårt att veta om dessa siffror har något samband med att USA:s president verkar ha planer på att avstå från klimattoppmötet i Köpenhamn, men tanken är ju inte omöjlig.

Häromdagen berättade den engelska nättidningen Times Online att den engelske utrikesministern David Miliband irriterat sagt att "befolkningen inte förstår vilken tragisk katastrof som väntar" när klimatet förändras. Hans uttalande följde tydligen av att en engelsk opinionsundersökning visat att 52% av den engelska befolkningen inte längre tror att klimatändringen är något större problem, och att endast 18% säger att de tror att klimatförändringarna kommer att blir ett problem för deras barn.

Tecken på liknande omsvängning i opinionen finns även i Australien, där befolkningen tidigare var en av de mest "klimatoroliga" i världen, vilket ledde fram till att den nya regeringen efter valet skrev under Kyoto-protokollet. Men för ett tag sedan läste jag en artikel som påstod att opinionen svängt mot en mer skeptisk linje även i Australien.

Att opinionen svänger i flera viktiga länder är givetvis inget som i sig visar att klimatteorierna är felaktiga. Men personligen tycker jag det finns stora brister i argumentationen från AGW-förespråkarna (AGW = mänskligt orsakad global uppvärmning). Och det påverkar givetvis opinionen. Även när AGW-förespråkarna får sakliga och väl underbyggda mothugg så bemöter de oftast detta med att kritikerna är okunniga och inte förstår, att kritikerna har kopplingar till oljeindustrin, eller att helt enkelt IPCC har rätt och att frågan är avgjord, punkt slut. Några goda argument i sak mot de invändningar som förs fram ser man tyvärr alltför sällan. I längden skapar detta ökat tvivel bland alla oss som är vankelmodiga i klimatdebatten - får man inga sakliga och väl underbyggda argument mot de argument som kritikerna framför så växer givetvis tvivlet om att koldioxidhotet och klimathotet är så allvarligt som det påstås. När man sedan möter extrema överdrifter och rent felaktiga fakta i debatten gör det inte saken bättre. Själv såg jag så sent som efter valet 2006 ingen direkt anledning att tvivla på koldioxidhotet, vilket framgår av mina blogginlägg från den tiden. Men idag växer mina tvivel. Om politiska ledare för ett antal länder upplever saken på samma sätt är det ju inte så konstigt om de tvekar om att satsa mångmiljardbelopp på koldioxidbekämpning samtidigt som de vet att dessa pengar så väl behövs till annat. Om de samtidigt känner ett bristande stöd för klimatpolitiken från befolkningen på hemmaplan finns det också ett högt politiskt pris för att acceptera alltför kostsamma klimatöverenskommelser.

Min personliga tro är att det på grund av detta blir en mycket svår uppgift att ena världens ledare på klimattoppmötet i Köpenhamn. Detta alldeles oavsett om koldioxidhotet objektivt sett skulle visa sig vara korrekt eller inte.



2009-10-23 Dagens andra klimatfundering

Isläget på Antarktis

Flera bloggbesökare har hört av sig och efterlyser källor till de påståenden jag framfört på bloggen om att den samlade ismängden och isutbredningen på Antarktis (Sydpolen) ökar. Mina källor har främst varit direkta samtal med olika forskare, och de flesta forskare - oavsett vilken åsikt man i övrigt har om klimatförändringarna - verkar ganska överens om att man inte kan se några tecken på tydlig avsmältning av isen på Antarktis. Det är idag svårt att hitta någon forskare som påstår att Antarktis smälter, utom möjligen periodvis den lilla landtungan Västantarktis som sticker ut i havet, och som jag tidigare berättat om. Men ismängden på denna landtunga är så oerhört liten i förhållande till den enorma ismängden på hela Antarktis att det inte förändrar helhetsbilden.

Det finns satellitfoton över isutbredningen, exempelvis från The National Snow and Ice Data Center, NSIDC, vid University of Colorado. Några av deras bilder visade jag på bloggen den 12 maj i år, och de visade att både ismängden och isutbredningen runt Antarktis har ökat kraftigt, även om man i det fallet jämförde de två extremåren, augusti 1980 med samma månad 2008. I genomsnitt över tid är givetvis ökningen mindre dramatisk - men det är en tydligt ökning av ismängden och inte en minskning. På NSIDC:s hemsida kan man välja foton från olika datum och årstider och jämföra själv.

Jag har nu också fått fram en graf över isutbredningen i Antarktis från 1979 (när satellitmätningarna började) fram tills idag. Källa är University och Illinois, Polar Research Group.

Vänstra skalan visar isutbredningen i miljoner kvadratkilometer, och man ser tydligt att utbredningen varierar efter årstid. Men man ser också att trenden är tydlig - ismängden har ökat de senaste 30 åren. De lägsta värdena uppmättes 1980, samt 1986-87, och den i särklass största ismängden sedan mätningarna började uppmättes faktiskt förra året, vintern 2008. När klimatalarmisterna nu försöker skrämma hela jordens befolkning med att Antarktis smälter, och att detta i sin tur kommer att öka havsnivåerna dramatiskt, kan det ju vara tryggt att veta att de inte har något som helst vetenskapligt belägg för detta.



2009-10-23 Dagens första klimatfundering

På väg mot kallare tider?

Fred Goldberg är docent vid KTH och dessutom en av Sveriges mer erfarna polarforskare. Han var redan 1966 medlem av Stockholms universitets Svalbardsexpedition som för hand borrade upp iskärnor på Nordostlandets inlandsis, längst upp på nordöstra Svalbard. Han har i många år varit engagerad i polarhistorisk forskning och haft många uppdrag i Arktis och Antarktis med bland annat dokumentärfilmning. För några år sedan började Fred Goldberg att engagera sig i klimatdebatten på ett mycket stridbart sätt. Goldberg är bland annat svensk representant i den "alternativa internationella klimatpanelen" NIPCC, Nongovernmental International Panel for Climate Change, en motreaktion mot FN:s klimatpanel IPCC. Goldberg är emellanåt väldigt frispråkig och drar sig inte för att rikta hård kritik mot politiker och andra vetenskapsmän som försvarar koldioxidteorierna, men han är uppenbarligen också väldigt väl påläst om mycket av vetenskapen bakom de faktorer som påverkar klimatet, och utan tvivel mycket kunnig och erfaren när det gäller glaciär- och polarforskning.

I senaste numret av tidskriften DSM skriver Goldberg en lång men lättläst artikel, närmast ett öppet brev, riktat direkt till Sveriges Riksdag, där han ifrågasätter hela klimatpolitiken och då främst koldioxidhotet.

Han konstaterar bland annat, precis som jag gjorde i mitt blogginlägg häromdagen, att den globala temperaturen faktiskt har sjunkit under snart tio år. Därefter jämför han med tidigare temperaturförändringar de senaste dryga 100 åren:

"Om vi nu fokuserar på 1900-talet så finner vi två ganska snabba uppvärmningsperioder. Den första mellan 1910 och 1940 och den andra mellan 1977 och 2002. Mellan 1940 och 1977 rådde en avkylningsperiod och de flesta klimatexperter var övertygade om att vi var på väg in i en ny istid. Under den första värmeperioden då temperaturen steg lika snabbt som under den senare, var koldioxidutsläppen mycket små i jämförelse med untsläppen under den senare perioden. Under avkylningsperioden 1940-1977 då temperaturen minskade med 0,3 grader ökade koldioxidutsläppen mycket kraftigt.

Sedan 2002 har det inte skett någon global uppvärmning utan en mindre avkylning, som de senaste två åren börjat accelerera samtidigt som det har släppts ut 150 miljarder ton CO2 i luften. Vi kan också se att under depressionsåren 1929 till 1933 minskade koldioxidutsläppen med 30 procent men samtidigt ökade temperaturen och koldioxidhalten i luften.

Av det hör beskrivna framgår det mycket tydligt att det inte finns något som helst vetenskapligt belägg för att våra koldioxidutsläpp skulle ha påverkat temperaturen under 1900-talet eller klimatet."

Goldberg beskriver därefter ingående sin övertygelse om havsströmmarnas stora betydelse för klimatet och ismängden på Arktis (Nordpolen), och konstaterar att havsströmmarnas nuvarande rriktningar, kombinerat med att solens aktivitet är extremt låg sedan 2007, "pekar mot att det blir samma förhållanden nu i vinter som under krigsvintrarna 1941-1943". I så fall skulle norra Europa få mycket kallt och bistert klimat de kommande åren med svala somrar och mycket kalla vintrar. Det ska onekligen bli intressant att se om Goldberg får rätt. Lite märkligt är det givetvis att världens politiker talar om den hotande globala uppvärmningen samtidigt som alla mätningar - oavsett metod - visar att den globala temperaturen fortsätter att falla, och alltså snart har fallit under tio års tid. Detta samtidigt som alltså koldioxidhalten i atmosfären stadigt har ökat. Om denna tendens skulle fortsätta ytterligare en tid kommer nog teorierna om den av människan orsakade globala uppvärmningen att ifrågasättas av allt fler. För det börjar ju onekligen bli lite svårt att se sambandet mellan ökade koldioxidhalter och stigande global temperatur...



2009-10-22 Seminarie om framtidens energi



I går deltog jag på ett riksdagsseminarium om framtidens energi. I dag handlar mycket om samhällsdebatten om etanol, biogas och vindkraft. Många framför tvivel om dessa energikällors lämplighet som bas för den framtida energi- försörjningen. Snarare kommer dessa energikällor kanske att antingen bli en parentes på väg mot bättre alternativ, eller framtida energikällor som ger ett tillskott på marginalen.

Samtidigt vet vi att oljan inte kommer att räcka för evigt, och att förbränning av olja, och inte minst kol, orsakar oönskade utsläpp. Och då tänker jag inte på koldioxiden i första hand, utan på svavel och andra giftiga ämnen, samt sot och andra partiklar som hotar miljön och människors hälsa. Kolbrytning i dagbrott medför dessutom enorma ingrepp i naturen. Att minska beroendet av kol och olja är därför viktigt - alldeles oavsett vad man har för åsikt i själva koldioxidfrågan.

Framtiden kräver nya alternativ för energiproduktionen. Ett sätt att producera miljövänlig el är att utnyttja solkraft. Detta fick vi en grundlig genomgång av igår. Solkraftsproduktion av el kan göras på flera sätt, dels genom solpaneler, dels genom solkraftverk där solens värmestrålning koncentreras via paraboler och därefter värmer gas som sedan kan driva motorer som producerar el. Projekt pågår exempelvis i Spanien och i Sahara, och om detta kan utvecklas i större skala kan Sahara ganska enkelt försörja större delar av Europa med hela behovet av elkraft. Denna el kan sedan värma bostäder, driva industrier och fordon. Sverige har hög kompetens på området, och detta skulle kunna bli en framtidsindustri.

Personligen tror jag att solkraftstillverkad el är framtidens lösning. Solkraft stör ingen, går att bygga i både liten och stor skala, ger inga utsläpp och är sannolikt på sikt ekonomiskt lönsamt eftersom energin från solen både är pålitlig och gratis.



2009-10-21 Dagens klimatfundering

Ledande svensk havsnivåforskare skriver öppet brev till Maldivernas president:
"Maldivernas regeringssammanträde under vatten var ett ovetenskapligt PR-jippo"

Häromdagen spreds bilderna över världen. Maldivernas regering höll sammanträde under vattnet iförda dykartuber för att markera sin desperation över att ögruppen snart kan vara dränkt på grund av stigande havsnivåer.

I dag fick jag ett mail som berättar att den svenske forskaren Nils-Axel Mörner skrev igår ett öppet brev till Maldivernas president, där han anklagar honom för att ha genomfört ett PR-jippo som helt saknar stöd i forskningen. "Your cabinet meeting under the water is nothing but a misdirected gimmick or PR stunt. Al Gore is a master in such cheep techniques. But such misconduct is dishonest, unproductive and certainly most un-scientific." skriver Mörner i sitt öppna brev, väl underbyggt med fakta.

Och Nils-Axel Mörner vet vad han talar om. Han har en imponerande meritlista (som anges i det öppna brevet) och var ansvarig för det stora internationella forskningsprojektet på Maldiverna från år 2000 och framåt, "The Maldives Sea Level Project". Mörners stora internationella forskarteam är den enda grupp verkliga havsyteforskare som varit på Maldiverna vid upprepade besök och studerat havsnivåförändringarna på plats. Övriga forskare som uttalat sig om risken att Maldiverna ska dränkas är samtliga personer som arbetar med hypotetiska datasimuleringar, och som inte forskat på plats.

Mörner har kommit fram till att det inte finns några som helst tecken på någon alarmerande havsytestigning, och hans team har i internationellt uppmärksammade ”peer-reviewade” vetenskapliga artiklar visat att havet kan aldrig kan stiga med mer än 1 m på 100 år. Detta bygger man på jämförelser med avsmältningen efter sista istiden. När Maldivernas president talar om havsnivåhöjningar på upp till 8 meter fram till år 2100 saknar detta helt stöd i forskningen. Om havet stiger, så måste det enligt Mörners team bli betydligt mindre än 1 m till år 2100. Faktum är att inte ens IPCC, FN:s klimatpanel, tror på en så dramatisk havsytenivåhöjning som Maldivernas president talar om, utan varnar för maximalt 30-40 cm på 100 år. Och då dränks definitivt inte Maldiverna. Mörner har för övrigt flera gånger berättat i media att han lämnat över sin rapport till Maldivernas president. Tydligen har inte presidenten läst rapporten, eller så har han kanske andra avsikter med sin politik. Vilket land vill inte få extra bidragspengar från EU och USA? Återigen har media - helt okritiskt - köpt alarmerande klimatbudskap som saknar stöd i forskningen.

Jag berättade förresten om havsnivåförändringarna runt Maldiverna på bloggen den 26 maj i år, och detta finns på min miljö- och klimatblogg i arkivet. Då länkade jag även till en film där Nils-Axel Mörner berättar mer om sin forskning.



2009-10-20 Dagens klimatfundering

Verkligheten kommer ifatt IPCC:s prognoser över den globala uppvärmningen

SPPI, det ideella amerikanska Science and Public Policy Institute bildades 1989 i Washington. SPPI arbetar med att ge vägledning till myndigheter och allmänhet där vetenskapen kan tillämpas för att hjälpa till att lösa komplexa samhällsfrågor inom många olika vetenskapsområden. Ett område som institutet arbetar med är att regelbundet sammanställa rapporter om det aktuella vetenskapliga läget inom klimatvetenskapen. Nyligen lämnade SPPI sin nionde rapport, och den innehåller en mängd intressant information. Den som vill läsa hela den 36 sidor långa rapporten kan ladda ned den här. I rapporten kan man bland annat läsa om nordostpassagens isläge genom historien, vi får fakta om hur det står till med koldioxidhalternas ökning i atmosfären, vi får fakta om den globala uppvärmningstrenden, islägets förändring på Antarktis, uppvärmningen av havet och en massa annat.

SPPI är uppenbart kritiskt till IPCC:s klimatteorier, och det ska man ha med sig när man läser rapporten och inte minst slutsatserna. Men i rapporten finns en mängd oberorende officiell statistik som är svår att ifrågasätta, och några nedslag i denna kommer jag att göra på bloggen. I detta inlägg ska jag kommentera den globala uppvärmningen och hur den stämmer överens med IPCC:s tidigare prognoser.

I figurerna nedan visas de sammanvägda mätresultaten över de globala temperaturförändringarna för olika tidsperioder. Det är resultaten från tre olika institut som sammanvägs, CRU, RSS och UAH, dvs data från både fasta mätstationer och satellitobservationer. Data kommer alltså från tre av de fem institut som jag kommenterade i tidigare inlägg om den globala temperaturen, och jämför man grafen så stämmer den väl med den graf man får om man väger ihop data från alla de fem stora instituten. Grafen känns därför väldigt tillförlitlig. I varje graf har man dessutom lagt in IPCC:s tidigare prognoser över hur temperaturökningen borde sett ut fram tills idag.



I denna figur beskrivs utbvecklingen över 30 år, en period som brukar anses vara tillräckligt lång för att visa på en trend. Om man drar ut grafen som en långsiktigt framtidstrend motsvarar det en temperaturökning på 1,5 grader på 100 år, dvs under IPCC:s mål på maximalt 2 grader - redan före alla åtgärder som diskuteras för att minska koldioxidutsläppen. Den faktiska globala temperaturförändringen ligger dessutom långt under den försiktigaste prognosen från IPCC.



I denna graf visas temperaturförändringarna de senaste femton åren, och det är sannolikt inte tillräckligt många år för att visa en långsiktig trend. Men uppenbart är att temperaturökningen är väldigt liten och ligger väldigt långt under IPCC:s tidigare prognoser. Skulle man dra ut denna graf som en framtidstrend motsvarar det 0,9 graders uppvärmning på 100 år.



Den sista figuren visar förändringen de senaste nio åren, vilket jag har lärt mig definitivt är för kort tid för att visa en stabil långsiktig trend. Men det är ändå intressant att under denna tid har den globala temperaturen faktiskt sjunkit - oavsett vilket instituts mätdata man använder. Det är minst sagt en ordentlig kontrast mot IPCC:s prognos om kraftigt stigande global temperatur. Om man skulle göra en långsiktig framtidstrend baserat på denna graf så motsvarar det en sjunkande temperatur med 1,2 grader under de kommande 100 åren.

Slutsatsen är tydlig: Hur man än räknar och oavsett vilka mätinsituts data man använder så är den globala temperaturökningen väldigt mycket lägre än den skulle ha varit enligt IPCC:s tidigare framtidsprognoser. IPCC:s prognoser som enbart bygger på datorsimulering faller ihop när de möts av verklighetens temperaturdata. Varför ska vi tro på IPCC:s hotfulla prognoser om den kommande framtiden, när dessa prognoser bygger på samma, uppenbart felaktiga, datasimuleringar?



2009-10-19 Dagens klimatfundering

Var är den dramatiska globala temperaturökningen?

Jag tycker egentligen att det här med "global temperatur" är ganska missvisande, jag har lärt mig efter kontakter med forskare i båda lägren i klimatdebatten att temperaturförändringarna varierar kraftigt över jorden - på några platser kan temperaturen sjunka medan den stiger på andra ställen. Men eftersom både IPCC och många av världens politiker lägger så stor vikt vid den "globala temperaturökningen" så är det ju ändå intressant att försöka följa denna. Det finns idag minst fem tunga aktörer som sammanställer data om den globala temperaturen. Tre av dem använder data från en mängd fasta mätstationer utspridda över jorden, två använder mer heltäckande satellitdata. I denna graf, presenterad av icecap.us har man samlat mätdata från fem världsledande mätinstitut:



Den röda (GISS) och den lila (CRU) baseras på fasta mätstationer, och dessa mätinstitut leds av James Hanson och Phil Jones, kända "klimatalarmister". Satellitobservationerna, UAH (ljusblå) och RSS (mörkblå) har kopplingar till John Christy och Roy W Spencer, båda sk "klimatskeptiker". (Roy Spencer var för övrigt en av de fyra debattörerna på den klimatdebatt jag var med och ordnade i riksdagen i våras, och han företrädde givetvis den skeptiska sidan). Den sista källan, NCDC är Amerikanska National Climatic Data Center, världens största arkiv rörande väderdata, som drivs av U.S. Department of Commerce. De samlar också in data från fasta mätstationer.

Det är tydligt att satellitmätningarna genomgående visar lägre global temperatur än de fasta mätstationerna. En möjlig orsak till detta beskrev jag på bloggen den 17 juni i år (du hittar inlägget i arkivet på min miljö- och klimatblogg). Nedlagda mätstationer i kallare områden och kvarvarande mätstationer som efterhand hamnat inne i bebyggelse riskerar enligt vissa forskare att ge för höga genomsnittsvärden för de stationer som fortfarande är i drift. Samtidigt ifrågasätts stellitobservationer av andra forskare som inte anser dem helt pålitiliga. Men det intressanta är att förändringarna över tid faktiskt är ungefär desamma oavsett vilka mätmetoder som används. Alla mätmetoderna prickade exempelvis in den onormala globala temperaturtoppen 1998 som berodde på fenomenet El Nino. Alla fem instituten visar en ganska stabil global temperatur de senaste 20 åren, med en långsam temperaturökning som är något större enligt de fasta mätstationerna än vad satellitobservationerna visar. Oavsett mätmetod visar kurvorna en utveckling långt ifrån de dramatiska larmen om en skenande global uppvärmning.

Senare under veckan ska jag jämföra utfallet av de faktiska temperaturmätningarna med IPCC:s tidigare prognoser. En mycket intressant jämförelse kan jag lova!



2009-10-16 Dagens klimatfundering

Rekordlåg isavsmältning på Antarktis denna sommar?

Två forskare, Marco Tedesco och Andrew Monaghan, publicerade för någon vecka sedan en rapport i tidskriften Geophysical Research Letters. Rapporten tyder på att sommaren 2008-2009 innebar en “rekordlåg” avsmältning av havsisen runt Antarktis. (figuren nedan). Så lite avsmältning har inte uppmätts sedan mätningarna började 1980. För fördjupning i frågan rekommenderas denna länk.

Eftersom jag och några andra riksdagsledamöter just nu håller på med förberedelser för att försöka få till en studieresa till Antarktis i början av nästa år (vi vet ännu inte om det är praktiskt möjligt) så tycker jag alla uppgifter som rör isen där är extra intressanta. Antarktis är, som jag tidigare berättat, lite speciellt eftersom isen där inte alls beter sig så som den borde göra enligt de politiskt korrekta klimatmodellerna. Borsett från en liten "landtunga" - Västantarktis (närmast Sydamerika) där läget är lite osäkert, är det väldigt tydligt att isen inte smälter alls på Antarktis. Tvärtom verkar ismängden på helårsbasis stadigt öka på större delen av den väldiga "kontinenten". Och nu verkar det alltså som om även den regelbundna sommaravsmätningen minskar.





2009-10-15 Dagens klimatfundering

Nu har FN-organet UNEP fått kalla fötter - "amatörfiguren" från Wikipedia utbytt

Jag berättade ju häromdagen (den 11/10) att FN-organet UNEP tidigare i år publicerade en amatörritad teckning som man hittat på Wikipedia (!) som illustration i sitt "2009 års vetenskapliga kompendium om klimatförändringarna".

Jag fick just tips om att UNEP nu plötsligt fått kalla fötter och nyligen bytt ut den amatörmässiga "Hanno-grafen" ur klimatkompendiet mot en annan graf.

Den nya grafen väcker dock andra frågor. UNEP har nämligen valt att visa en gammal temperaturgraf som slutar 2005. Den slutar precis där den är på toppnivå. I en nyare graf, gjord av samma institut, ingår ytterligare 4 år då temperaturen sjunkit tillbaka igen. Man kunde ju tycka att den som publicerar en vetenskaplig skrift skulle ha ett intresse av att redovisa senast kända siffror? Är det kanske bara en slump? Eller har kanske någon hos UNEP kommit på att om man vill visa en dramatisk illustration är det bättre att avsluta grafen 2005 när temperaturen var som högst?

Läs mer på denna blogg om hur grafer väljs ut och anpassas för att fylla sitt syfte, och se hur den nyare grafen ser ut.

Bilden till vänster: Omslaget till UNEPS klimatkompendium



Längst till vänster: I det övre högra hörnet syns den gamla "Hanno-grafen". Till höger den nya varianten med en ny temperaturgraf som dock bara visar temperaturförändringar fram till 2005.
















2009-10-13 Konsten att stöta sig med en hel näringsgren

Sverige marknadsför sig som det nya matlandet. Men när Sverige bjuder EU-delegater och ministrar på mat gäller särskilda regler. Enligt de rekommendationer som utfärdats av regeringskansliet ska menyerna på de fina middagarna och luncherna helst inte innehålla nötkött eller lamm - och om så sker bara i små portioner! Nötköttet är nämligen, som det förklaras i regeringens rekommendation, "tillsammans med lamm en av de mest klimatpåverkande råvarorna i vår kosthållning".

För att kunna garantera klimatvänliga menyer har statsrådberedningens särskilda EU-kansli tydligen anlitat Naturvårdsverkets Bengt Littorin för att bland annat granska alla menyer (!) i samband med de EU-möten som hålls i Sverige. Han har tagit fram en lista med riktlinjer för hur måltiderna ska klara kraven. I riktlinjerna står bland annat att kött från nöt och lamm ska undvikas eftersom produktionen ger högre klimatpåverkan än andra köttsorter.

Det är inte särskilt förvånande att LRF och tidningen Lands ledarsida går i taket för dessa politiskt korrekta pekpinnar som tyvärr innebär att tjänstemän på regeringskansliet aktivt motarbetar en viktig svensk näringsgren.

Tillsammans med andra moderater har jag lyft frågan till mina partivänner i riksdagens Miljö- och Jordbruksutskott och bett dem undersöka hur det kunde bli så här.



2009-10-12 Dagens klimatfundering

Okej med sänkt levnadsstandard för att "rädda klimatet"?

I SIFO-undersökningen som jag redovisade i fredags säger 70% av de som svarat också att de är beredda att "sänka sin levnadsstandard för att bekämpa växthusgaserna" vilket har väckt stor uppmärksamhet i media. Fast när man tittar närmare på siffrorna måste man säga att offerviljan trots allt verkar ganska begränsad. Det är endast 15% av de 70% som är beredda att avstå mer än 500 kronor per månad, och de flesta är inte beredda att lägga mer än 100 kronor i månaden för att "rädda klimatet"...

Som jämförelse kan det vara intressant att nämna en artikel i Svenska Dagbladet höromdagen där man berättade att mellan den 1 januari 2008 och den 30 juni 2009 har handeln med utsläppsrätter inneburit en merkostnad för de svenska elkunderna på nära 31 miljarder kronor. Utslaget per svensk blir det 3.500 kronor per person. I ärlighetens namn måste påpekas att en hel del av kostnaden givetvis drabbar industrin och företagen, så privatkundernas direkta andel blir rimligen betydligt mindre. Men det räcker att studera den egna elräkningen för att inse att det ändå handlar om ganska mycket pengar för en normalfamilj. Ett annat exempel är att den familj som kör totalt 2.000 mil per år med en bil som drar 0,7 liter bensin per mil betalar över 8.000 kronor per år i punktskatter och moms på dessa. Utöver detta finns en stor mängd andra miljö- och klimatrelaterade skatter och avgifter.

Det är knappast någon tvekan om att de sammanlagda "klimatskatterna" innebär en avsevärt högre kostnad per person eller hushåll än vad en överväldigande majoritet av svenska folket säger till SIFO att de är beredda att betala "för att rädda klimatet". Om teorierna om det allvarliga koldioxidhotet är korrekta är det möjligen väl använda pengar, även om tyvärr ingen kan utlova att åtgärderna mot koldioxidutsläppen verkligen kommer att stoppa klimatförändringarna. Om teorierna om koldioxidhotet däremot inte stämmer är stora delar av pengarna kastade i sjön. Endast sådana klimatåtgärder som samtidigt medför andra miljö- eller hälsofördelar har i så fall ett värde.

Jag undrar just hur många svenskar som vet vad klimatpolitiken egentligen kostar och vad man egentligen kan förvänta sig att få för pengarna?



2009-10-11 Dagens klimatfundering

Kan man lita på FN:s Miljöprogram UNEP?

FN-organet UNEP använde okänd och helt ovetenskaplig temperaturgraf från Wikipedia (!) som illustration av dramatisk klimatrapport

Jag har ju vid flera tillfällen pekat på konstigheter i rapporter om klimatfrågan från IPCC (FN:s klimatpanel). Bland annat i gårdagens inlägg om "hockeyklubban" som plötsligt återuppstod i ny, men lika tveksam tappning. Nu visar det sig att FN:s miljöprogram UNEP i ett vetenskapligt dokument från i år (med förord av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon) använt en helt ovetenskaplig figur som man helt okritiskt hämtat på Wikipedia (!), och som sägs visa en tydlig korrelation mellan global uppvärmning och ökade koldioxidhalter. Figuren är i princip ännu en "hockeyklubba", som alltså plötsligt återuppstått igen i ytterligare ett FN-dokument!

Figuren med grafen betecknas i rapporten som "Hanno", och så brukar man döpa dokument i den vetenskapliga världen, alltså efter forskares efternamn. Nu har det visat sig att den som lade in figuren på Wikipedia är en norrman som faktiskt heter Hanno - fast i förnamn.... Han är för övrigt inte klimatolog och kan enligt egen uppgift egentligen inget alls om ämnet. Hanno Sandvik som norrmannen heter, är själv mycket förvånad över att ha fått sin amatörmässiga figur publicerad i en vetenskaplig FN-rapport. Han beskriver hur han själv ritat figuren (!) och baserat denna på olika uppgifter som han helt ovetenskapligt plockat fram på lite olika ställen. Därefter har han själv lagt in figuren på Wikipedia (!). Han säger rent ut att han inte kan avgöra om de bakomliggande uppgifterna är korrekta eller inte, även om de data som ligger bakom grafen kommer från olika forskare. Denna figur - som av allt att döma helt saknar vetenskapligt värde - används alltså av FN:s miljöprogram som betydelsefull illustration i en vetenskaplig skrift om klimathotet! Man refererar dessutom till en person som man aldrig träffat och inte vet något om, eller ens vet det korrekta namnet på.

Här är kurvan som använts i UNEP:s vetenskapliga skrift. Visst ser figuren trovärdig ut, precis som en "ny hockeyklubba". Ingen kan ju se att den tillverkats av en helt okänd norsk amatörtecknare och har publicerats utan att UNEP närmare har analyserat eller utvärderat de uppgifter som ligger bakom figuren eller ens haft kontakt med den som ritat den. Här är förresten länken till FN-rapporten där figuren återfinns på sidan 11.

Här är för övrigt norrmanens egna kommentarer till det inträffade: " ‘My’ graph has not been published in a peer-reviewed journal since I am not a climatologist. The graph has been drawn using data that have undergone peer-review. That means that the graph is ‘mine’ only in a very restricted sense, viz. that I have drawn it – the underlying data [are] not mine, as the source provided clearly indicates. I have no qualification to judge whether the underlying data are correct or erroneous, and have never pretended to be able to do so." (Peer-review innebär vetenskaplig granskning av andra forskare före publicering).

Jag vet inte vad som är värst, att ett FN-organ hämtar fakta till viktiga rapporter från Wikipedia (där ju vem som helst kan lägga in vad som helst) eller att man inte granskar innehållet i sina rapporter innan man sprider dem? UNEP och dess ordförande Achim Steiner har tydligen inte velat kommentera det inträffade, men visst gör detta att förtroendet för detta och andra FN-organs rapporter i klimatdebatten naggas rejält i kanten. Ändamålen verkar helga medlen, och inget får kasta grus i maskineriet när det gäller att sprida "kunskap" om det dramatiska koldioxidhotet. Med tanke på att FN-organen UNEP:s och IPCC:s rapporter styr hela världens politiker i klimatdebatten undrar man ju om övrig statistik och grafer i dessa rapporter håller samma "höga" vetenskapliga kvalitet som "Hanno-grafen"?



2009-10-10 Dagens klimatfundering

Kan man lita på FN:s klimatpanel, IPCC?

"Hockeyklubborna" står som spön i backen - FN:s klimatpanel IPCC publicerade för andra gången dramatiska temperaturkruvor som bygger på "gallring" av temperaturdata

Redan den 25/2 2008 berättade jag på bloggen om hur FN:s klimatpanel genom åren på ett uppseendeväckande sätt förändrat sitt sätt att redovisa de globala temperaturförändringarna. Jag visade bland annat denna figur:

I IPCC:s klimatrapport 2001 fanns en figur som visade hur temperaturen skenat de senaste decennierna, den omtalade "hockeyklubban" (Michael Mann’s hockey stick graph). Detta till skillnad från tidigare rapporter, exempelvis 1996 när IPCC redovisade en helt annorlunda graf där man inte ser någon som helst dramatisk temperaturutveckling.



Övre figuren: Vägda förändringar som skapar "hockeyklubban" enligt FN:s klimatpanel 2001. Nedre figuren: Ovägda förändringar i temperaturen de senaste tusen åren som de beskrivs i FN:s klimatrapport 1996.


I senare IPCC-rapporter har Mann's "hockeyklubba" (översta grafen) tonats ned. Anledningen var helt enkelt att allt fler ifrågasatte Manns beskrivning av den historiska temperaturutvecklingen. Bland annat underkändes Michael Mann´s graf av den amerikanska kongressen, med hänvisning till att Mann medvetet förstärkt sådana data som medverkat till att skapa en dramatisk temperaturkurva. Det var två forskare, Steve McIntyre och McKitrick som framförde den hårda kritiken, och denna kritik fick sedan stöd från en expertgrupp ledd av NAS-ordföranden Edward Wegman. (NAS = National Academy of Sciences, dvs Vetenskapsakademin i USA). Man konstaterade att Mann använt felaktiga statistiska metoder. Mann´s "hockeyklubba" kom till genom att han gjorde "viktningar" av temperaturstatistiken och även plockade bort vad han ansåg vara "onormala värden" vissa år och åstadkom därmed en kurva med en mycket dramatisk lutning de senaste decennierna. Efter denna sågning hade IPCC inget val, utan man tvingades ta avstånd från "hockeyklubban".

Men skam den som ger sig! Det dröjde inte länge förrän en ny "hockeyklubba" dök upp i klimatdebatten. Denna gång handlade det om en graf över trädringsdata (Yamals trädrings-serier, som bygger på borrkärnor av mycket gamla träd som bevarats i mossar och myrar) som togs fram av en forskare som heter Keith Briffa. Briffa har med hjälp av trädringsdata fått fram dramatiska figurer som visar en kraftig global uppvärmning under 1990-talet, en ny variant av "hockeyklubba" kan man säga. Även denna figur har publicerats av IPCC, så sent som 2007. IPCC kunde alltså återigen publicera en "hockeyklubba" för att visa dramatiska temperaturförändringar.

Det är bara ett litet problem. Även Keith Briffas temperaturrekonstruktion verkar nämligen ha manipulerats! Nu berättar flera bloggar, exempelvis wattsupwiththat och Klimathot-gamover (med utförliga källhänvisningar!) att samma forskare som avslöjade Michael Manns "hockeyklubba", dvs Steve McIntyre, även lyckats komma över rådata bakom Briffas trädringskurvor (som Briffa tydligen under lång tid vägrat lämna ut). Och det verkar då återigen som om man selektivt valt ut data som gynnar den egna saken och förkastat andra data som missgynnar den politiskt korrekta teorin, nämligen att temperaturen idag skenar och är den högsta på 2.000 år. När McIntyre lägger in även de uppgifter som Briffa rensat bort framkommer plötsligt en helt annan bild, den svarta kurvan i figuren nedan. Plötsligt syns inte längre någon onormal temperaturökning under 1900-talet, hela den dramatiska kurvan har försvunnit. McIntyre har kunnat visa att en korrekt analys av data medför att hela uppvärmningen från 1900-talets andra hälft försvinner som i ett trollslag! Frågan som många klimatdebattörer idag ställer sig är om Keith Briffa, precis som Michael Mann, medvetet valt ut data för att kunna konstruera en brant stigande temperaturkurva? En annan fråga är givetvis vilken kontroll IPCC gör av det material man publicerar. Efter den hårda kritiken mot IPCC för publiceringen av Manns manipulerade graf tycker man ju att man för att försvara sin egen trovärdighet borde undersökt saken bättre innan man på nytt publicerade en dramatisk "hockeyklubba" ?

Jag är inte forskare och kan inte vetenskapligt analysera vare sig grafer eller det bakomliggande rådata, eller avgöra i vilken mån olika grafer manipulerats. Jag kan bara konstatera att forskarna är djupt oeniga om vilka grafer som bäst återspeglar verkligheten. Vissa klimatdebattörer hävdar fortfarande envist att "hockeyklubban" är korrekt och att det är rimligt att göra vägning av temperaturdata, medan andra i sin tur helt avfärdar hockeyklubban och helt underkänner den vetenskapliga metoden att gallra och väga temperaturdata.

Oavsett vilket framstår det som en smula märkligt att IPCC under lång tid tydligen vägrat lämna ut uppgifter som visar att forskare plockat bort de data ur materialet som inte visar den "rätta" dramatiska lutningen i graferna. Att hemlighålla faktamaterial och arbetsmetoder bakom de grafer man publicerar i sina rapporter stärker knappast förtroendet för IPCC som en pålitlig aktör i klimatdebatten.




2009-10-09 Dagens klimatfundering

Förvånansvärt många svenskar anser att klimathotet är överdrivet

Rapport redovisar idag en SIFO-mätning om svenska folkets syn på "klimathotet". Detta med anledning av de pågående internationella klimatförhandlingarna där man mycket riktigt konstaterar att det i många länder helt saknas folkligt tryck i frågan. Det finns i dessa länder vare sig en tydlig oro över global uppvärmning eller folkligt stöd för åtgärder mot den. Men i Sverige är det annorlunda.

Av de tillfrågade svenskarna tyckte 26% att klimathotet överdrivs. 18% tycker snarare att klimathotet är värre än vad som sägs, medan 49% svarade att de tycker att hotet beskrivs i stort sett rätt. 7% var tveksamma.

De som mest tror att hotet överdrivs är enligt mätningen män över 65 år och yngre kvinnor under 30 år. I dessa kategorier svarade 35 procent, att de tycker att hotet överdrivs. Människor på landsbygden är lite mer skeptiska till klimathotet än storstadsbor (32%), men det är inga jättestora skillnader beroende på var man bor, vilken utbildning eller inkomst man har, eller vilka partier man röstar på. Svenska folket är ganska överens. Bland moderaternas sympatisörer var det något fler, 28%, som ansåg att klimathotet överdrivs, men samtidigt också något fler, 20%, som tyckte det underdrivs.

Är då svenska folket bättre insatta i frågan än invånarna i andra länder? Har vi bättre generell utbildning i de komplicerade frågor som rör klimatet och växthuseffekten? Med tanke på att det är så liten skillnad i åsikt mellan olika utbildningsnivåer så tvivlar jag på detta. Däremot har vi i Sverige en närmast entonig kör av politiker, media och olika lobbyorganisationer som i stort sett uteslutande sprider ett enda budskap - koldioxiden och de övriga växthusgaserna hotar livet på jorden. Detta budskap har fått väldigt stort utrymme under många år, i stort sett utan att några andra åsikter tillåtits. Den som har en annan åsikt kallades exempelvis för "neanderthalare" av Sveriges avgående EU-kommissionär Margot Wallström (S). Företagen hänger givetvis på och vill profilera sig som "klimatsmarta", och skolorna sprider det politiskt korrekta klimatbudskapet. Ytterligare lobbyister med olika intressen, ibland motstridiga, hänger på. Föreläsare och klimatkonsulter av diverse slag ser ytterligare affärsmöjligheter. Särskilda företag tjänar miljoner på att erbjuda människor att "klimatkompensera" sina resor. De stora lobbyorganisationerna anställer allt fler på sina kanslier, och blir därmed ännu mer beroende av insamlingsmedel. Detta ger organisationerna ytterligare anledning att skapa en dramatisk bild av klimathotet så att de kan få människor att skänka mer pengar och därmed försörja sina växande organisationer. Klimatfrågan, eller då snarare kampen mot koldioxiden, har idag helt enkelt blivit en lönsam industri som försörjer väldigt många. Klimatfrågan har blivit ett självspelande piano!

Att det trots detta är så många som 26% av svenska folket anser att klimathotet överdrivs och att ytterligare 7% fortfarande är tveksamma är närmast förvånande.

För egen del tycker jag egentligen att SIFO-frågan är felställd. Man kan inte överdriva klimathotet! Det finns på riktigt! Vi vet att klimatet kommer att förändras, det har det alltid gjort, och av historien vet vi att förändringarna kan bli mycket dramatiska. (Att det sedan förekommer åtskilliga överdrifter även när det gäller de pågående globala temperatur- förändringarna är en annan sak). Vi måste ha en hög beredskap för att hantera klimatförändringarna. Däremot finns det god anledning att fundera över vad som orsakar klimatförändringarna. Dessutom finns det väl skäl att fråga sig om människan verkligen kan stoppa klimatförändringarna? Att klimatet förändras är ju i sig inget bevis på att det just är koldioxiden som är orsaken, eller att minskade koldioxidutsläpp verkligen kan stoppa framtida klimatförändringar. Jag vet därför inte riktigt vad jag själv skulle ha svarat SIFO. Kanske skulle jag tillhört de 7% som sagt att de var tveksamma? För alternativet att "koldioxidens roll som orsak till klimatförändringarna överdrivs" fanns ju inte med som svarsalternativ.

Min personliga övertygelse efter ganska ingående studier av ämnet är att orsakerna till klimatförändringarna är mycket mer komplexa och komplicerade än att göra det så enkelt för sig att man bara pekar ut koldioxiden som bov.



2009-10-05 Vindkraftsamråd i Sätila - steg två.

I dag har jag varit på det andra samrådsmötet om den planerade vindkraftparken på Lygnersvider i Sätila. Det var ett synnerligen välbesökt möte i bygdegården, och de kritiska rösterna var betydligt fler än förra gången. Inte en enda positiv röst hördes faktiskt. Men kanske var det så att det var de kritiska Sätilaborna som besökte detta andra möte, medan de som är positiva, främst markägarna som räknar med goda arrenden för den upplåtna marken, inte brydde sig om att komma? Ärligt talat var det inte så mycket nytt som framkom, mer än att man minskat ned vindkraftparken från 18 till 16 verk, och därmed tagit bort de två verk som ligger allra närmast bebyggelsen.

Frågorna var ungefär desamma som vid första mötet. Det handlar om närboendes oro för buller, ljusstörningar, skuggreflexer. Men också oro för förstörda naturområden och dramatiska ingrepp i landskapsbilden. Behovet av mark för Sätilas fortsatta utveckling berördes också.

Många oroar sig också för risken för sänkta värden på fastigheter i närheten. Det sista är en viktig fråga som jag också lämnat in en riksdagsmotion om denna vecka. Den som bygger ett vindkraftverk, alternativt staten, bör enligt min mening vara skyldig att utge ersättning till den som drabbas av fallande värden på sin fastighet eller drabbas av andra olägenheter. I Danmark lär det finnas möjlighet att få ekonomisk ersättning om man bor nära ett vindkraftverk, och något liknande borde införas även i Sverige.

På mötet ställdes också en del kloka frågor om de ekonomiska kalkylerna. Sverige har redan idag ett överskott på el. Frågan är om det är vettigt att bygga vindkraftverk som med stöd av skattesubventioner producerar dyr överskottsel som vi inte behöver i Sverige, el som vi sedan får sälja på den europeiska elbörsen för ett pris långt under produktionskostnaden? Jag tog upp frågan med Göteborg Energis representanter och de förklarade då att man i sin kalkyl också räknar med framtida intäkter från "flexibla mekanismer" vilket förbättrar den ekonomiska kalkylen även om elen exporteras.

Vad innebär då "flexibla mekanismer"? Jag ska försöka göra en kort och mycket förenklad beskrivning. De flexibla mekanismerna bygger på en ganska enkel princip om att ett land som sänker utsläppen av växthusgaser mer än vad Kyotoprotokollet föreskriver skall kunna sälja "överskottet" till ett annat land som ligger över utsläppstaket. Därmed skapas en marknad där man kan köpa utsläppsrättigheter. Tanken är att istället för att köpa dyra utsläppsrättigheter skall det vara mer kostnadseffektivt att investera i teknik som bidrar till minskade utsläpp. Översatt till elproduktionen kan man säga att länder som inte har tillräckligt mycket miljövänlig elproduktion kan då "köpa" sig fria genom att köpa utsläppsrätter från länder som bedriver miljövänlig elproduktion och därför har överskott på utsläppsrätter. På sikt skulle detta enligt Göteborgs Energi kunna medföra vinster på vindkraftsproducerad el, eftersom intäkterna från utsläppsrätterna blir en pluspost i kalkylen. Personligen har jag svårt att bedöma detta argument eftersom priset på utsläppsrätter varerat kraftigt över tid.

Jag var bara på samrådsmötet för att lyssna på frågor och svar och känna av stämningen. Men som riksdagsledamot boende på orten är det svårt att undvika att få frågor från irriterade ortsbor som undrade hur vi tänkte när vi öppnade upp för storskalig vindkraftutbyggnad i Sverige. Det känns lite märkligt att få den otacksamma uppgiften att försvara en politik som man i grunden inte riktigt tycker är rätt. Men jag står för att jag röstade ja till Alliansens energiproposition. Det var en kompromiss mellan olika intressen och en utökad möjlighet för vindkraftproduktion var priset vi moderater fick betala för att centern skulle acceptera att behålla kärnkraften. Det är så politiken fungerar. Men jag var också tydlig med att riksdagen inte beslutar om utbyggnad av enskilda vindkraftverk - vi har bara öppnat upp en möjlighet för detta. Det är de enskilda företag som vill bygga vindkraftverk som måste hitta lämpliga platser där utbyggnad kan ske utan att komma i alltför stor konflikt med andra intressen. I sista hand har kommunerna dessutom möjlighet att lägga in sitt veto mot en vindkraftetablering. Om kommunen inte säger nej ska slutligen Länsstyrelsen besluta om att en etablering är lämplig eller inte.

När det gäller vindkraften i Sätila år processen bara i sin början. Till slut är det alltså Länsstyrelsen som ska fatta beslut om Göteborg Energis ansökan. Innan dess har Marks kommun möjlighet att lägga in sitt veto mot vindkraftparken. Moderaterna i Mark gör just nu en egen intern analys där vi väger för och emot en vindkraftetablering i Sätila och funderar över hur vi ska ställa oss i frågan om ett eventuellt kommunalt veto. Mer om detta framöver.



2009-10-04 Dagens klimatfundering

Skrattet kan fastna i halsen

Världsnaturfonden, WWF, har just gjort ett nytt utspel i klimatdebatten. Man föreslår ett tak för hur mycket koldioxid världen får släppa ut till år 2050 och vill sedan fördela dessa utsläppsutrymmen mellan världens länder och invånare. Som grund för detta förslag har man gjort en "global koldioxidbudget". Utgångspunkten är att hela världens koldioxidutsläpp mellan 1990 och 2050 inte får bli mer än 1 600 gigaton, eller miljarder ton. 40 procent är redan "förbrukade" enligt WWF, och 970 gigaton utsläpp finns därför kvar till vårt förfogande enligt WWF:s rapport.

Dessa återstående koldioxidutsläpp kan fördelas mellan världens länder på olika sätt. Ett förslag till fördelning är att varje människa på jorden får en personlig koldioxidkvot! WWF har i ärlighetens namn också alternativa förslag om hur fördelningen skulle kunna ske mellan olika länder, fast dessa förslag verkar inte heller särkilt lätta att omsätta i praktiken.

Visst kan man le lite överseende åt WWF:s utredare som lever i sin egen lilla teoretiska bubbla, helt avskärmade från verkligheten. Hur man ens kan fundera på personliga koldioxidkvoter är obegripligt. Har man funderat över hur man i praktiken ska beräkna vad som ska belasta varje människas personliga koldioxidkvot? Hur har man tänkt sig att kontrollera att alla människor verkligen håller sig inom sin personliga kvot? Kanske läge för en global koldioxidpolis som kommer hem och kollar om man eldat i sin öppna spis eller kört sin bil utan tillstånd? Och vad har man tänkt sig för straff för den människa på vår planet som släpper ut mer koldioxid än man fått tillstånd till? Andningsförbud en vecka eller två kanske?

Visst kan man skratta åt alltihop när man inser hur omöjligt förslaget är i praktiken. Men skrattet kan fasta i halsen! Detta är faktiskt ett seriöst förslag från en välkänd global organisation som presenteras inför ett klimattoppmöte med världens ledande politiker! Och det citeras i ledande media, exempelvis i Svenska Dagbladet. Det är inte heller första gången som olika lobbyorganisationer för fram tankarna om personliga koldioxidkvoter. Vi verkar ha passerat alla rimliga gränser för galenskap i den numera närmast religiösa kampen mot koldioxiden.



2009-09-28 Kanske svensk uranbrytning trots allt?

På moderaternas partistämma i Gävle hösten 2007 fanns en motion om att Moderaterna skulle uttala sig positivt om svensk uranbrytning. Stämman avslog motionen (med en enda rösts övervikt), men själv hörde jag till dem som röstade för denna. Min motivering är att om vi i Sverige vill driva kärnkraften vidare och samtidigt är ett av de länder där det finns störst urantillgångar i världen så vore det väl märkligt om vi inte ens kunde bryta uran till våra egna kärnkraftverk? Och för min del får det gärna bli uranbrytning för export också. Uranbrytning bör inte ske mot lokalbefolkningens vilja, men det finns orter i Norrlands inland där både kommunpolitikerna och befolkningen är positiva till uranbrytning, och jag har svårt att förstå varför vi då inte skulle ta denna chans att skapa både arbetstillfällen och inkomster. Om man hanterar svensk utanbrytning rätt skulle den dessutom kunna bli betydligt mer miljövänlig än vad den idag är i många andra länder.

I dag lämnade plötsligt statsminister Fredrik Reinfeldt en liten öppning för framtida uranbrytning i Sverige vilket han berättade under en frågestund vid Umeå Universitet. "Jag tror att kärnkraftsparentesen kommer att förlängas" sa han till SVT:s Västerbottensnytt. Därmed är det logiskt att uranbrytning skulle kunna ske i bland annat Norrlands inland. "Jag har inte uteslutit det och jag tycker det är logiskt, givet att man förlänger kärnkraftsparentesen" sa statsminister Reinfeldt.

Jag tycker det känns utmärkt att statsministern markerar en liten positionsförändring inom Moderaterna i denna fråga.



2009-09-28 Övriga partier skapar Miljöpartiets framgångar

Enligt en ny Sifoundersökning har 36% av väljarna störst förtroende för Miljöpartiet i klimatfrågan. Tvåa kommer moderaterna som har stöd av 9% av väljarna i samma fråga. Därefter kommer övriga partier i fallande skala med mycket lågt stöd. Den allra största väljargruppen - hela 38% - är dock tveksamma angående vilket parti man har störst förtroende för i klimatpolitiken.

Jag är inte förvånad över mätresultatet. Trots att min personliga tveksamhet inför koldioxidens roll för klimat- förändringarna inte riktigt går i takt med regeringens syn så måste jag ändå konstatera att Alliansen försöker föra en betydligt mer balanserad och realistisk politisk linje i klimatfrågan än exempelvis oppositionen (för att inte tala om kraven från en del extrema klimataktivister och lobbygrupper). Men när många av Alliansens politiker samtidigt målar upp en hotfull bild av ett mycket dramatiskt och akut klimathot skickar vi dubbla och väldigt motstridiga signaler till väljarna. Ju fler dramatiska uttalanden från politikerna, desto fler väljare tar givetvis det säkra för det osäkra och känner sympati för det parti som har de mest extrema klimatförslagen, dvs Miljöpartiet, i stället för att stödja en mer balanserad och realistisk politik. Annu hårdare drabbas kanske oppositionspartierna (S) och (V) av denna effekt, eftersom dessa partier helt verkar ha lämnar all realism bakom sig och i stället kapitulerat för Miljöpartiets extrema syn på klimathotet. Detta leder självklart till att de har tappat massor av väljare till Miljöpartiet, vilket också tydligt syns i opinionsmätningarna. Kort sagt - när svenska politiker tävlar om att måla upp klimathotet så dramatiskt som möjligt så finns det bara en vinnare och det är Miljöpartiet. Det är detta som har skapat Miljöpartiets framgångar i opinionsmätningarna.

Glädjande är ändå att Miljöpartiets förtroende bland väljarna i klimatfrågan minskat från 44 till 36 procent sedan den förra mätningen (i juni), och att antalet osäkra i valet av bästa parti i klimatpolitiken ökat från 29% till 38%. Det verkar alltså som om svenska folkets syn på klimathotet trots allt nyanseras efterhand, och att den mest extrema och hysteriska klimatlinjen sakta verkar tappa stöd i Sverige precis som i många andra länder. Det ger ett visst hopp för framtiden.

För oss moderater tycker jag det är lite bekymmersamt att bara 9% av de svenska väljarna idag tycker att vårt parti har den bästa klimatpolitiken, för övrigt en minskning från 10% i juni. Med tanke på att ca 26-29% stödjer Moderaterna i de vanliga opinionsmätningarna är det alltså bara var tredje moderatsympatisör som tycker att det egna partiet har den bästa klimatpolitiken. Vad de andra två tredjedelarna av moderaternas sympatisörer tycker framgår inte av opinions- mätningen, men sannolikt finns väl många bland de osäkra. Med en något mer ödmjuk och eftertänksam linje tror jag att Moderaterna som parti skulle ha potential att fylla ett stort behov hos många väljare på båda sidor av blockgränsen (inte minst många socialdemokrater) som längtar efter en mer trovärdig och realistisk politik i klimatfrågan än vad man upplever att riksdagspartierna överlag driver idag.



2009-09-25 Dagens klimatfundering

Hur är det egentligen med isen på Nord- och Sydpolerna?

In för klimattoppmötet i Köpenhamn är media mest intresserade av att skildra påståenden från de värsta domedags- profeterna. Mer balanserade bedömningar försvinner helt i mediebruset. Ett exempel på dramatiska påståenden från de värsta alarmisterna är att isen smälter allt snabbare både på Arktis (Nordpolen) och Antarktis (Sydpolen). Men är det verkligen så? Svaret är att de senaste mätvärdena från vetenskapligt respekterade officiella källor tvärtom visar att isen i år växer på båda polerna!

Här är en graf över isläget på Arktis. Den röda kurvan visar årets isminimum (sommarisen). Sommarisen har faktiskt växt med drygt 25% jämfört med de senaste två åren, även om ismängden fortfarande är något mindre än genomsnittet sedan 2002. Tyvärr finns ingen tillförlitlig uppgift om istäcket före 1979, men trenden anses vara att sommarisen i Arktis har minskat de senaste 30 åren. Orsaken är oklar eftersom det inte verkar finnas något som visar att sommartemperaturen över 80:e breddgraden har stigit. Något annat måste alltså orsaka avsmält- ningen. En förklaring som ofta framförs är att när vindar pressar ut istäcket mot varmare vatten i Nordatlanten smälter isen, och när det blåser mot Sibirien eller norra Kanada så växer isen. Strömmar anses också påverka. Vi vet ju också att man kunde segla över Nordpolen så sent som på 1920-talet, så det är tydligt att ismängden runt Nordpolen även tidigare varierat kraftigt.
Källa IARC-JAXA (Japan Aerospace Exploration Agency)

När det gäller Antarktis är bilden mer entydig. Isutbredningen vid Sydpolen ligger klart över den normala sedan mätningarna började 1979. Antarktis smälter definitivt inte bort, oavsett vad domedagsprofeterna påstår. Tvärtom växer isen till.

Antarktis är i själva verket det allra största "problemet" för klimatmodellerna, eftersom Antarktis inte reagerar så som datormodellerna förutsett. Isen vägrar helt enkelt att smälta - trots att de omtalade datormodellerna säger att den borde göra det i takt med att koldioxidhalten i atmosfären ökar växthuseffekten. Detta är ett skäl till att jag personligen menar att man ska ta datormodellerna som sägs förutspå framtida klimatförändringar med en nypa salt.

Källa: National Snow and Ice Data center, Boulder, Colorado, USA.





2009-09-23 Dagens klimatfundering

Lunchmöte med Eon - "vindkraften är bara en parentes"

I dag har jag varit på ett lunchmöte i riksdagen med västsvenska riksdagsledamöter som anordnades av Eon Nordics koncernledning. Det blev många intressanta samtal kring Eon:s investeringar i olika energislag.

Biogas var en fråga som diskuterades. Det känns ju inte riktigt som den stora lösningen på fordonsbränslesidan. En gastapp kostar 3,5 miljoner att bygga (!), medan en etanoltapp kostar 350.000 kronor. Det stora problemet är dock att få upp produktionskapaciteten av biogas för att möta efterfrågan. I dagsläget blir det en blandning av naturgas och biogas eftersom biogasen inte räcker till. Det blev för mig mycket tydligt att biogasen av rent naturliga skäl aldrig kommer att räcka för att producera mer än en liten del av efterfrågan på fordonsbränsle.

Jag hade nöjet att ha Per-Ove Jönsson från Eon:s koncernledning bredvid mig under lunchen och det blev mycket prat om vindkraften. Jag fick information som gör att jag efter detta möte är ännu mer tveksam till vindkraften som energikälla än jag varit tidigare. Det är helt enkelt inte samhällsekonomiskt lönsamt att bygga vindkraft! Så här ser de ekonomiska kalkylerna ut:

I dag subventioneras varje kilowattimme vindkraft med mellan 60 och 70 öre. Eon efterfrågade ännu större subventioner för att få kalkylerna att gå ihop, man vill ha ca 1 krona per kilowattimme, vilket är den subventionsgrad som man har i exempelvis Tyskland. Den totala kostnaden för att producera en kilowattimme vindkraft är 2-3 kronor. Detta ska jämföras med kostnaden för en kilowatttimme i ett nyrenoverat kärnkraftverk som ligger under 35 öre! Vattenkraften är ännu billigare. Per-Ove Jönsson sa rent ut att om vi vill ha vindkraft måste merkostnaden antingen betalas av konsumenterna eller genom direkta statliga subventioner. "Vi bygger ju mindre lönsam elproduktion jämfört med exempelvis kärnkraft, och subventioner behövs om vi ska nå de politiska mål som beslutats".

Utöver dessa subventioner blir kostnaderna mycket höga för att bygga ut elnäten när vindkraftparker etableras. Dels ska det finmaskiga nätet byggas ut för att ansluta varje vindkraftverk, dels ska det stora stamnätet byggas ut för att kunna transportera den el som tillverkas i vindkraftparkerna. Allra dyrast blir nätutbyggnaden ute till havs när man bygger vindkraft offshore. Kablarna är mycket dyra eftersom de ska klara miljön i havsvattnet. Det skrämmande är att alla dessa kostnader för elnätet slås ut på konsumenternas elräkningar i form av höjda nätavgifter.

Sammantaget får alltså konsumenterna betala vindkraftens höga kostnader på minst tre sätt: Först genom högre elpris än nödvändigt, sedan genom höjda nätavgifter och slutligen via skattsedeln eller elcertifikatskostnad för att bekosta de statliga subventionerna till utbyggnaden.

Det är kanske inte så konstigt att Per-Ove Jönsson från eon sa rakt ut till de församlade riksdagsledamöterna att "när vi i framtiden ser bakåt kommer vi nog att konstatera att vindkraften bara var en parentes". Min fundering är bara vad denna parentes ska tillåtas att kosta för de svenska skattebetalarna? Hade det inte i så fall varit bättre att lägga dessa skattepengar på utveckling av framtida hållbara och lönsamma energikällor i stället?



2009-09-17 Dagens klimatfundering

Doktorsavhandling visar: "Klimatbeslut tas utan stöd i forskning"

Forskaren och doktoranden Åsa Knaggård på Lunds Universitet har granskat den svenska klimatpolitiken från 1975 fram till 2007. Hennes slutsatser stämmer ganska bra med mina egna erfarenheter. Knaggård konstaterar nämligen att vetenskaplig osäkerhet inte hindrar politiker från att fatta beslut i klimatfrågan. "Politiker och tjänstemän i allmänhet hittar sätt att komma runt den vetenskapliga osäkerheten".

Åsa Knaggård har bland annat granskat utredningsmaterial från ämbetsverk, rapporter från vetenskapliga kommittéer, propositioner, tidningsartiklar, tal och riksdebatter. Ett 40-tal personer som tjänstemän, forskare och tidigare miljöministrar har intervjuats. Hon har funnit att den vetenskapliga osäkerhet som finns i klimatfrågan inte spelar någon roll då politiska beslut skall fattas. Det svenska utsläppsmålet att minska koldioxidutsläppen med fyra procent är ett exempel. "Det baserades på vad man ansåg var möjligt att genomföra politiskt. Enligt de intervjuer jag har genomfört så har det framkommit att det målet utgick från beräkningar utifrån vad man trodde att man skulle kunna minska och att man då kanske lade till litet extra och sade att det här är möjligt, det kör vi på", säger Åsa Knaggård. 2004 ansåg FN:s klimatpanel att koldioxid stod för 76 procent av de mänskligt orsakade utsläppen av växthusgaser. Nyligen släppte FN:s miljöprogram en rapport (som jag för övrigt kommenterade på bloggen den 9/9) som visade att andra utsläpp än koldioxidväxt stod för hälften av utsläppen. Detta är enligt doktorsavhandlingen ytterligare ett exempel på vetenskaplig osäkerhet som politiker ställs inför.

Vid en granskning av svenska expertutredningar och material från ämbetsverk visar det sig att den vetenskapliga osäkerheten i klimatfrågan framhålls och belyses på ett tydligt sätt, men sedan händer någonting med utrednings- materialet ju längre den politiska processen fortskrider. "Ju närmare riksdagen en fråga kommer desto mindre syns de här osäkerheterna, de försvinner kan man säga. I riksdagsdebatten som jag har tittat på så nämns inte osäkerheten över huvudtaget i samband med klimatfrågan." Politiker flyttar enligt avhandlingen medvetet eller omedvetet fokus från det vetenskapliga materialet. "Det som har varit viktigt för hur klimatfrågan har utvecklats som politiskt problem har i de allra flesta fall inte varit den vetenskapliga osäkerheten utan det har varit andra faktorer till exempel hur den har passat in, hur klimatfrågan passat in i partiernas politik. Det kan också ha gällt hur enskilda individer som har suttit på viktiga poster har sett på klimatfrågan, alltså vad de har haft för personlig syn på saken." Allt enligt doktoranden Åsa Knaggård, som även intervjuas i Sveriges Radio om sin avhandling.



2009-09-14 Dagens klimatfundering

Så bluffar Dagens Nyheter!

Jag blev lite förvånad när jag läste i DN i söndags att "Två tyska handelsfartyg har lyckats ta sig igenom Nordostpassagen utan isbrytare". Särskilt som jag läst att isläget i Arktis är ungefär som tidigare, dvs att det krävs isbrytare för att ta sig fram genom isen! Artikeln var givetvis ett nytt inlägg i klimatdebatten, om DN ville förståss visa på att isen smälter snabbt i Arktis.

De två fartyg som artikeln gäller är Beluga Fraternity och Beluga Foresight. Jag fick tipset att man kunde läsa om deras färd genom isen på rederiets hemsida. Där kan man läsa följande under rubriken "news":

"During the passed days which led through the East Siberian Sea, the Sannikov Strait and the Vilkizki Strait as northernmost part the Beluga vessels followed in a little convoy behind Russian Atomflot-ice breakers “50 let Pobedy” and “Rossia”. Small ice bergs, ice fields and ice blocks were safely passed nautically."

Man kan alltså konstatera att de två fartygen åkte i en konvoj bakom två ryska atomdrivna isbrytare! DN:s artikel var än en gång vinklad och helt osann, precis som så många av deras artiklar som rör klimatet. Fartygen kunde faktiskt inte passera nordostpassagen utan hjälp av isbrytare.

Ett litet exempel i raden av grova överdrifter, osanningar och förvanskningar av sanningen som media ägnar sig åt för att skrämma befolkningen i klimatfrågan. Och alltför många politiker och lobbyister hänger tyvärr på...utan att själva ta reda på fakta.



2009-09-14 Kungliga Vetenskapsakademien ifrågasätter vindkraftplaner
Uppdaterad

Förväntningarna på vindkraften är orealistiska. Det menar Kungliga vetenskapsakademien i en studie om vindkraft som dess Energiutskott publicerar i dag.

År 2008 producerades 2 TWh el per år från ca 1 000 vindkraftverk vilket motsvarade 1,4 procent av Sveriges totala elproduktion och den siffran kan i bästa fall höjas till 7 procent eller ca 10 TWh i framtiden emligt Kungliga Vetenskapsakademien.

Riksdagens planeringsram för vindkraft ska möjliggöra en svensk vindkraftsutbyggnad på upp till 20TWh på land och 10 TWh till havs. Kungliga Vetenskapsakademien är kritiska till denna ram, eftersom det innebär att antalet vindkraftverk behöver öka från drygt 1 000 till 6 000-8 000 beroende på effekt - en närmast orimlig målsättning anser man. Av Kungl. Vetenskapsakademiens Energiutskotts studie framgår att vindkraftens andel i elproduktionen av ekonomiska skäl knappast kan öka mer än 8 TWh, dvs till ca 10 TWh, innan taket är nått i Sverige, vilket motsvarar ca 2 000 vindkraftverk. Detta eftersom dagens eldistributionssystem och tillgången på balanserande vattenkraft begränsar ytterligare utbyggnad. Jag tycker dock att det är viktigt att påpeka att en planeringsram inte innebär ett beslut att verkligen bygga alla dessa verk, endast att det ska vara möjligt om man hittar lämpliga platser och någon som vill bygga. .

Kungliga Vetenskapsakademien påpekar också att en elproduktion på 10 TWh ändå bara utgör knappt 7 % av den nuvarande svenska elproduktionen och endast 2 % av den totala energianvändningen. Det visar att vindkraften - oavsett vilka planer man anser vara realistiska, knappast kommer att stå för annat än ytterst lite av den svenska energiförbrukningen i framtiden. Vindkraften kommer inte att vara ett alternativ till att ersätta kärnkraften eller den definitiva lösningen på framtidens energibehov, vilket man ibland kan förledas att tro när man hör företrädare för exempelvis Miljöpartiet, Vänsterpartiet eller olika lobbygrupper i samhällsdebatten.

Personligen skulle jag dessutom vilja påpeka att det finns ytterligare ett hinder för utbyggnad, och det är hänsynen till människors boendemiljöer och den utbredda oro som finns för att få vindkraftverk placerade alltför nära bebyggelse. Det är en fråga som måste tas på största allvar.



2009-09-11 Dagens klimatfundering

Budgivningen med våra skattepengar har börjat

Världsnaturfonden, WWF, meddelar i ett pressmeddelande att man anser att EU-kommissionen "vägrar ta ansvar". Deras besked igår om att man anser att EU bör stå för 15 miljarder kronor per år för att finansiera klimatomställningen i u-länderna är enligt WWF alldeles för lågt.

"EU borde stå för åtminstone en tredjedel av de nödvändiga investeringarna. EU har möjlighet att visa på globalt ledarskap och leda världen in i en lågfossil ekonomi, men vägrar ta sitt ansvar" säger WWFs generalsekreterare Lasse Gustavsson. WWF:s klimatchef Stefan Henningsson anser att EU borde bidra med 35 miljarder Euro per år i stället för de maximalt 15 miljarder per år som EU-kommissionen föreslår.

Det är väl inte en alldeles vild gissning att den tidigare överbudspolitiken om vem som lovar störst koldioxidutsläpp nu kommer att ersättas av en kamp mellan olika politiker om vem som lovar bort mest av EU-medborgarnas skattepengar som stöd till andra länders klimatomställning. Det är inte utan att man funderar lite över var notan ska sluta.



2009-09-10 Dagens klimatfundering

Vem ska betala resten?

Den 4/9 berättade jag på bloggen om att ledande kinesiska klimatekonomer beräknat att bara Kinas kostnader för att minska sina koldioxidutsläpp blir hisnande 3.100 miljarder svenska kronor - per år - fram till år 2030. Jag påpekade också att Indiens kostnader knappast lär vara lägre, och om man sedan lägger till andra stora utvecklingsländer som Brasilien, Sydafrika mfl så blir totalsumman gigantisk. Såväl Kina som Indien och andra utvecklingsländer kräver inför Klimattoppmötet i Köpenhamn att "de rika länderna" ska stå för en betydande del av denna kostnad.

Nu kommer besked om att EU-kommissionen lagt fram ett konkret förslag. Man anser att omkring 15 miljarder euro om året fram till år 2020 bör EU kunna betala för klimatåtgärder i fattiga länder. Det är väldigt mycket pengar, motsvarar ju ca 150 miljarder svenska kronor, och det är alltså kostnaden per år. Det är bara att hoppas att denna enorma kostnad, som givetvis måste betalas av europas skattebetalare, verkligen ska visa sig vara en klok investering.

Samtidigt konstaterar jag att trots den ofattbara summan som EU-kommissionen säger att vi EU-medborgare bör betala så är finansieringen då ändå bara ordnad för knappt 5% av Kinas totala kostnader. Vem som ska betala resterande 95% av Kinas kostnader, samt alla Indiens, Brasiliens, Sydafrikas och alla andra utvecklingsländers kostnader återstår att se. Jag nöjer mig med att konstatera att kalkylen känns en smula ihålig.



2009-09-09 Dagens klimatfundering

FN-organ påpekar att sot kan ha större betydelse för global uppvärmning än man tidigare trott

Jag abonnerar sedan en tid på Naturvårdsverkets nyhetsbrev "Klimataktuellt" där man rapporterar om alla nyheter inom klimatområdet. I dag kom en nyhet som verkligen sticker ut, och som även uppmärksammas av Sveriges Radios Ekoredaktion. En ny FN-rapport pekar på att andra föroreningar än koldioxid kan spela en betydligt större roll än man tidigare trott när det gäller att påverka den globala uppvärmningen.

I debatten får ju ofta koldioxiden huvuddelen av skulden för en pågående global uppvärmning. Men enligt FN:s miljöprogram UNEP visar nya forskningsrön att det kan vara så mycket som hälften av uppvärmningen som härrör från andra utsläpp som svart sot, marknära ozon, metan och kväveföreningar, sk "bruna sotmoln". Sot bildas främst vid förbränning av biomassa, kol, dynga och vid skogsbränder. Sot och marknära ozon är också en stor hälsofara för människor speciellt i fattiga länder. Att andas in dessa avgaser beräknas orsaka mellan 1,6 och 1,8 miljoner dödsfall om året. "Att minska de utsläppen skulle inte bara minska klimatpåverkan utan också medföra stora hälsovinster, till exempel genom att bygga effektivare eldstäder för matlagning" säger Achim Steiner, chef för FN:s miljöprogram.

Jag har skrivit om detta flera gånger på bloggen, inte minst efter mitt besök i Indien. Jag kan inte låta bli att hänvisa till mina två (tyvärr nedröstade) förslag på moderaternas stämma nyligen: Dels att visa en större ödmjukhet i klimatdebatten, inte minst när det gäller koldioxidens roll, aktivt ta till sig nya forskningsrön och ha hög beredskap att anpassa politiken i den mån det behövs. Dels att prioritera sådana "klimatåtgärder" som samtidigt har tydliga positiva effekter för miljön i övrigt och för människors hälsa. Jag tycker båda mina förslag verkar mer aktuella än någonsin när man tar del av uttalandena från Achim Steiner och UNEP.



2009-09-04 Dagens klimatfundering

Hisnande kostnader för koldioxidjakten

Enligt Financial Times gör Kina nu ett utspel inför klimatkonferensen i Köpenhamn i december. Enligt en ny beräkning från landets ledande miljöekonomer blir kostnaderna gigantiska och kräver hjälp från omvärlden. Den siffra som de kinesiska miljöekonomerna har kommit fram till är hisnande 438 miljarder dollar per år fram till år 2030. Det motsvarar nästan
3 100 miljarder kronor eller 7,5% av Kinas BNP - eller ett hela Sveriges BNP - varje år i över 20 år. Och då talar vi alltså bara om kostnaderna för minskade koldioxidutsläpp i Kina! Trots att tillväxten i den kinesiska ekonomin har varit rekordhög och väntas fortsätta att vara det, så förmår kineserna inte att klara av det själva, enligt miljöekonomerna. Nu kräver Kina att de västliga industriländerna hjälper till och tar en stor del av kostnaderna. Det här blir Kinas förhandlingslinje i Köpenhamn senare i år.

Kina verkar samtidigt skicka dubbla budskap. Enligt vad professor Su Wei, som är chef för den kinesiska nationella utvecklings- och reformkommissionen uppger för Financial Times, så kommer de kinesiska utsläppen av CO2 att fortsätta att öka och nå en topp först år 2050. Och enligt den kinesiska uppfattningen är det omöjligt rent tekniskt att kunna halvera utsläppen fram till 2050.

Nyligen publicerade för övrigt indiska myndigheter en rapport som visar att Indien kommer att fördubbla sina koldioxidutsläpp fram till år 2030. Indien är ju den andra stora snabbväxande ekonomin i världen och i den förra rapporten, som är från 2004, beräknades utsläppen per invånare bli 1,3 ton. Nu beräknas de bli 2,1 ton år 2020. Rapporten har väckt uppmärksamhet, vilket förvånar mig - det som sägs i rapporten är ju bara en upprepning av det jag själv hörde Indiska ministrar och energiexperter berätta för oss redan i samband med klimatmötet i Delhi i februari. Det är väl knappast en vågad gissning att Indien kommer att ställa liknande krav som Kina i de kommande förhandlingarna, och med tanke på befolkningens storlek lär väl inte kostnaderna för Indien bli så väldigt mycket lägre än för Kina. I så fall är vi uppe i över 6.000 miljarder kronor - per år! Till detta kommer kostnaderna för alla andra folkrika utvecklingsländer, och det finns ju ett betydande antal. Indonesien, Brasilien, Argentina, Sydafrika...

Det mest spännande vid klimatkonferensen i Köpenhamn tycker jag därför ska bli att se hur mycket EU:s och USA:s ledare är beredda att chockhöja skatterna för sina invånare och försämra ekonomin i sina egna länder för att driva igenom kraven på dramatiskt minskade globala koldioxidutsläpp till varje pris. Detta trots att ingen egentligen vet om det ens kommer att ha någon effekt av betydelse för att motverka jordens klimatförändringar.

Tänk förresten vad mycket fattigdomsbekämpning, hälsovårdsarbete, skolbyggen, bevattningsanläggningar och annat utvecklingsarbete man kunde fått i utvecklingsländerna för 6.000 miljarder kronor om året...



2009-08-29 Dagen efter...

Dagen efter mina inspel i klimatfrågan har varit intressant. Ett antal stämmodeltagare har under dagen kommit fram till mig och förklarat att de uppskattade mitt anförande om koldioxidhotet. Det är mycket tydligt att många moderater delar min åsikt, men trots detta inte vågade rösta aktivt för mina förslag på stämman. Lite märkligt tycker jag, eftersom jag under dagen talat med flera ledande företrädare för partiet som inte alls haft någon kritik mot mitt agerande utan tvärtom framhållit till både media och andra att moderaterna är ett öppet parti med högt i tak som uppskattar intern debatt. Att framföra sina åsikter på en partistämma är faktiskt varken farligt eller jobbigt!

Under dagen har också mail och sms fortsatt atts trömma in, och jag vill på detta sätt tacka alla som hört av sig. Jag må vara nästan ensam i riksdagsgruppen om att öppet driva frågan om en större ödmjukhet i klimatfrågan, men jag är definitivt inte ensam när det gäller åsikterna hos moderata medlemmar och sympatisörer runt om i landet. Kan jag vara en röst för alla dessa moderater så känns det alldeles utmärkt.



2009-08-28 Hård klimatdebatt - och hyfsat stöd för mina förslag

I går var jag med i det utskott på moderaternas arbetsstämma som diskuterade propositionen om miljö- och klimatpolitik, och idag var det dags för den långa klimatdebatten. Redan igår presenterade jag två förslag till tillägg för utskottet, men blev nedröstad. Idag höll jag ett anförande inför hela stämman, och presenterade också mina två förslag till kompletteringar för samtliga stämmodelegater. Dessa löd enligt följande:

”Det finns idag flera olika synsätt när det gäller koldioxidens betydelse för framtida klimatförändringar. Moderaterna bör visa stor ödmjukhet inför frågan och uppmuntra till en fri och öppen debatt. Moderaterna bör också i första hand prioritera klimatåtgärder som även har fördelar för miljön i övrigt och för människors hälsa, och först i andra hand välja åtgärder som bara syftar till minskning av koldioxidutsläppen”

samt:

”att Moderaterna som parti noga kommer att ta del av framtida forskningsrön inom klimatområdet och efterhand anpassa politiken i den mån det behövs”

Glädjande nog fick jag stöd för min linje av flera talare och det fick moderaternas gruppledare för riksdagsgruppen och tillika partiets miljötalesman, Lars Lindblad, att begära ordet en extra gång och rekommendera stämman att inte anta mina förslag. Men mina yrkanden gick i vart fall till votering, där de dock röstades ned av en mycket tydig majoritet trots att de var synnerligen försiktigt hållna. Visst hade jag hoppats på att stämman skulle stödja mina förslag, men med tanke på hur hårt partiledningen bundit sig för kampen mot koldioxid så är jag väl egentligen inte förvånad över att stämman gick på den linjen. Uppenbarligen finns en stor rädsla hos partiet för att minsta lilla modifiering av skrivningarna om koldioxidens betydelse för klimatförändringarna skulle skicka en oönskad politisk signal till väljarna. Jag delar naturligtvis inte den åsikten, utan tror att många moderata väljare tvärtom hade uppskattat detta.

Jag glädjer mig i vart fall åt ett starkt stöd från en hel del stämmodeltagare, bland annat en del från MUF, och inte minst stöd från alla ombud från min egen valkrets, Södra Älvsborg. Efter omröstningen tog en stor grupp stämmoombud (som jag aldrig träffat tidigare) initiativet till en gemensam skriftlig reservation till stöd för mina förslag, och det värmde verkligen! Jag lämnade också in två egna reservationer till stöd för mina egna förslag, vilket gör att det nu är noterat i protokollet att den moderata stämman inte var enig. Det är en viktig signal till våra väljare att många moderater trots allt har en mer försiktig och ödmjuk hållning i klimatfrågan.

Okej, jag fick inte igenom mina förslag, men jag rörde i vart fall om ordentligt på stämman, och fick igång en riktigt uppfriskande och stundtals het debatt. Jag visade öppet att det också finns mer ödmjuka röster inom partiet när det gäller koldioxidens påverkan på klimatet. Hade jag suttit tyst utan att ifrågasätta partiledningens linje hade jag ångrat mig efteråt. Jag är övertygad om att ödmjukhet och öppen diskussion om klimatfrågan vinner i längden, och tycker dagens debatt var ett styrketecken för partiet. Jag upplevde också stor respekt från de flesta av mina partivänner för att jag hade en annan mening. Efter debatten fick jag direkt både sms och mail från moderater runt om i landet som följt debatten i TV och som gav mig beröm för mitt inlägg som de ansåg vara det mest balanserade i hela den långa debatten. Det värmde verkligen det också, och det visar att jag är långt ifrån ensam om att känna viss tvekan och oro inför partiets klimatpolitik.

Jag har stor respekt för den interna partidemokratin och kan bara konstatera att i klimatfrågan har jag en något mer ödmjuk och nyanserad syn på saken än majoriteten i partiet. Det kan jag leva med, och något säger mig att verkligheten så småningom kan komma att visa att det är en ganska klok hållning.



2009-08-17 Dagens klimatfundering

Alla energikällor har sina risker

Det sägs ofta att även om vindkraften inte klarar konkurrensen ekonomiskt utan stora subventioner så är den i vart fall en ren och ofarlig energikälla. Oftast är det nog så. Men det finns faktiskt undantag. Hela eller delar av vindkraftverk som rasar och vindkraftverk som brinner. Det danska företaget Vesta lär rekommendera ett säkerhetsavstånd på 400 meter kring ett vindkraftverk. Det visar att det finns risker och att ett vindkraftverk påverkar både de som bor i närheten och medför risker för människor och djur som rör sig i naturen.

Den som låtsas att det inte finns några risker eller att människors boendemiljöer inte påverkas har helt enkelt fel. Vindkraften har, precis som alla andra energikällor, sina risker och problem. Detta måste man ha med i bilden när det gäller vindkraftverkens placering och hur stora vindkraftparker man bygger.





Ovan: Två raserade vindkraftverk, det högra rasade strax intill en motorväg i Tyskland.

Nedan: Ett brinnande vindkraftverk. Elden är svår för brandkåren att bekämpa eftersom man inte har stegar som når upp till branden. Oftast får man bara stå och titta på medan det brinner klart och bevaka så att inte brinnande delar skall lossna och sprida bränder i omgivningen.








2009-08-15 Helt naturligt att klimatförhandlingar gnisslar både här och där

Australiens senat avvisade nyligen regeringens förslag för minskade koldioxidutsläpp, efter att de konservativa och de gröna röstat nej - fast av helt olika skäl. Det "dramatiska förslag" som röstades ned innebär att Australien skall minska uppsläppen med mellan 5 och 25 procent fram till 2020, under förutsättning att det blir ett internationellt avtal i Köpenhamn. Vid en jämförelse med Sveriges och EU:s förslag är de Australiensiska påtagandena ganska försiktiga. Trots detta finns en stor oro för att företag skall slås ut och människor bli arbetslösa på grund av nya skatter och pålagor som skulle kunna missgynna landets industri. Australien är, precis som exempelvis Indien och Kina, mycket beroende av kol. Kol står för 80 procent av energiförsörjningen och kolgruvor och kraftverk ger försörjning åt många människor, och landet är en världsledande kolexportör. På andra sidan i Australiens koldioxiddebatt finns miljöaktivisterna understödda av ett antal små "ö-riken" i Stilla Havet som oroar sig för att havsnivåerna skall stiga dramatiskt (vilket egentligen saknar stöd i vetenskapen). De kräver betydligt tuffare förslag från den Australiensiska regeringen.

Australiens koldioxiddebatt visar tydligt de politiska problemen när det gäller koldioxidfrågan. En stor oro för industri och arbetstillfällen och ett mycket stort beroende av kol för energiförsörjningen ställs mot politiska mål om minskade koldioxidutsläpp. Exakt samma diskussioner kommer att föras i exempelvis Indien, Kina, och många länder i östeuropa.

I dag meddelar media, knappast förvånande, att de förberedande klimatförhandlingarna i Bonn inför höstens Köpenhamnsmöte också kärvar ordentligt och att man inte kommer någonstans. Min personliga tro är att ett klimatavtal i Köpenhamn där världens länder enas om stora minskningar av koldioxidutsläppen förutsätter betydligt större säkerhet från vetenskapen om koldioxidens betydelse för klimatet än vad som finns idag. Om inte politikerna kan göra mycket sannolikt att koldioxiden orsakar klimatförändringar blir det nog svårt att få medborgarna att acceptera kraftiga skattehöjningar, utslagen industri och färre jobb, inte minst i dagens globala lågkonjunktur. Vetenskapens bevisning om koldioxidens roll är enligt min mening alldeles för svag, och fortsätter dessutom att försvagas i takt med att allt fler nya kritiska röster höjs i debatten. Då är det inte så konstigt att en del politiska ledare sätter ned foten och säger stopp.



2009-08-14 Ta det med ro.....nya skatter löser inte alla samhällsproblem!

I dag har jag fått in ett debattsvar i Borås Tidning som rör flera insändare under sommaren med förslag om en ny skatt på större fritidsbåtar för att få stopp på nedsmutsningen av havet. Jag konstaterar att det tyvärr finns människor både till havs och på land som inte tar sitt ansvar och som kastar sitt skräp precis var som helst, men att en båtskatt givetvis inte skulle lösa det problemet. I grunden är båtskatt bara en traditionell socialistisk idé som återkommer i ny tappning och med nya motiv från tid till annan. Jag tycker det är synd att man vill straffbeskatta en viktig del av turismen som skapar massor av arbetstillfällen i våra skärgårdar.

För säkerhets skull berättar jag också i artikeln att mitt eget personliga båtinnehav begränsar sig till två små roddbåtar. Jag talar alltså inte i egen sak...men ibland skulle man faktiskt nästan önska en straffskatt på förslag om nya onödiga skatter.



2009-08-12 Dagens klimatfundering

Varför smälter isen på mars?

Jag fick ett tips om att isen på planeten Mars poler minskar. Detta berättade en rysk forskare om i den ansedda tidskriften National Geographic redan den 28 februari 2007. Faktum är att isen på Mars poler då hade minskat tre år i rad. Den ryske forskaren skriver att mycket talar för att solen styr Mars klimat, och att detsamma då rimligen även bör gälla grannplaneten jordens klimat.

(Man konstaterar för övrigt också att solinstrålningen började minska i slutet av 1990-talet, och att solinstrålningen kommer att nå sitt minimum runt år 2040, vilket i sin tur kommer att medföra en nedkylning av jorden under de kommande 15-20 åren).

Fotot från mars, vintern 2007, kommer från nämnda artikel i National Geographic

Visst skiljer sig givetvis mars och jorden åt en hel del, och jordens klimatmekanismer är naturligtvis både fler och mer komplicerade med både människor, djur, växter, hav och mycket tjockare atmosfär. Men jämförelsen mellan de två grannplaneterna är ändå intressant. På jorden sägs isen vid nordpolen smälta på grund av människans utsläpp av koldioxid. På grannplaneten Mars finns inga människor eller djur som släpper ut koldioxid. Ändå smälter isen. Kan någon förklara varför?



2009-08-05 Framstående tyska vetenskapsmän avfärdar CO2-teorierna
- Skriver vasst formulerat protestbrev till förbundskansler Angela Merkel

67 framstående och välrenommerade tyska vetenskapsmän och forskare inom olika discipliner med koppling till klimatforskningen - geologer, biologer, kemister, biokemister, fysiker, meteorologer, klimatforskare och energiexperter - har undertecknat ett brev till Tysklands förbundskansler Angela Merkel där man tar avstånd från rådande teorier om koldioxidhotet. Det öppna brevet är daterat den 27 juli i år. Flera av vetenskapsmännen som undertecknat brevet har tidigare arbetat för just FN:s klimatpanel IPCC.

Skrivelsen är mycket vasst formulerad och man skriver bland annat att global warming har blivit en "pseudoreligion" och att ökade halter av CO2 i atmosfären "inte har någon påverkan av betydelse för jordens temperatur". Man kritiserar även FN:s klimatpanel IPCC för att "ha förlorat sin vetenskapliga legitimitet"...

En sak kan man i vart fall konstatera - oavsett var man står i själva klimatdebatten och hur man ser på koldioxidens roll för global uppvärmning så är det mycket tydligt att påståendet om "vetenskaplig konsensus" i klimatfrågan inte stämmer.

Läs hela det öppna brevet till förbundskansler Merkel här! (engelsk version)

Och här den tyska originalversionen där även alla underskrifter finns med. Dels de 67 vetenskapsmännen, dels 189 andra "engagerade medborgare" som det står i brevet. Dessa ytterligare 189 namn verkar mest vara ingenjörer, jurister, ekonomer, universitetslärare, professorer, företagsledare och andra som inte har en lika direkt koppling till klimatforskningen som de 67 vetenskapsmännen.



2009-08-03 Dagens klimatfundering
Uppdaterad

Svenska forskare anser att det är människans värmeutsläpp som skapar global uppvärmning

Per Welander, ansvarig för bloggen "Moderna myter" berättade förra veckan att två svenska forskare, Bo Nordell och Bruno Gervet vid Luleå tekniska universitet, presenterat en artikel där det påstås att det är människans utsläpp av värme som skapar global uppvärmning, inte utsläppen av koldioxid. Artikeln har genomgått "peer-rewiew", dvs före publicering granskats av andra forskare inom samma område, som försöker hitta fel i metoder och resonemang och avgör om artikeln håller tillräckligt hög vetenskaplig standard för att publiceras eller inte. I detta fall anses tydligen kravet på vetenskaplig standard vara uppfyllt, och därmed kan man utan tvekan säga att artikeln är ganska revolutionerande.

Det man kommit fram till är alltså att det är människans värmeutsläpp som i huvudsak bidrar till globala uppvärmingen och inte koldioxidutsläppen. Att minska koldioxidutsläppen kommer enligt de två forskarna inte att sänka någon temperatur annat än marginellt. Likaså har man funnit att kärnkraftverk bidrar till globala uppvärmningen genom att de släpper ut värme även om de är koldioxidfria.....hoppsan!

Per Welander kommenterar de nya forskningsrönen på sin blogg genom att säga att "Denna artikel är egentligen mumma för klimathysteriker. Om alla värmeutsläpp ska minskas får vi stänga ner vårt välfärdssamhälle inklusive kärnkraft- verken. Det intressanta är att IPCC:s klimatmodeller sågas och att minskning av CO2 inte är rätta vägen att gå."

Min egen kommentar är att människan självklart påverkar både det lokala och globala klimatet på en mängd olika sätt. Frågan är bara hur mycket och på vilket sätt, och hur mycket som beror på andra faktorer som solen eller naturliga klimatförändringar över tid. Ju fler olika och motstridiga forskarrapporter som kommer, desto större ödmjukhet känner jag personligen inför klimatfrågan. Ingen vet faktiskt säkert vad som påverkar klimatet, man lägger bara fram mer eller mindre väl underbyggda teorier. Innan man tar dramatiska politiska beslut i ena eller andra riktningen borde man ha betydligt mer på fötterna, annars är risken stor att man skapar nya problem samtidigt som man tror sig lösa andra. Att rikta alla resurser och all kraft på enbart koldioxidjakt känns minst sagt tveksamt.

Tillägg: Redan har flera bloggbesökare hört av sig med kritiska synpunkter på denna studie. Man menar att människans värmeutsläpp är helt försumbara jämfört med solinstrålningen. Däremot skulle människans lokala uppvärmning kunna förklara skillnaden mellan markmätningar och satellitmätningar av temperaturen (vilket jag också själv berört i tidigare blogginlägg). Dessa synpunkter tycker jag låter högst rimliga. Och min huvudpoäng med att berätta om de två forskarnas hypoteser var inte att lansera deras teorier som en sanning utan att visa hur väldigt många olika teorier som växer fram bland forskarna om orsakerna till global uppvärmning och klimatförändringar, och hur dessa ibland helt strider mot varandra. Klimatforskningen är faktiskt en väldigt "ny" vetenskap, och för mig är det ett viktigt skäl att vara försiktig när man utformar politik som grundas på forskningsresultaten.



2009-07-28 Dagens klimatfundering

Satellitmätningar visar en annan temperaturutveckling än fasta mätstationer - vem har rätt?

Jag har flera gånger på bloggen berättat om de nya metoder med satellitmätningar som använts i USA sedan några decennier tillbaka, och där en av föredragshållarna på vårt stora klimatseminarium i riksdagen i våras, Dr Roy Spencer, är en av de ansvariga forskarna. Dessa satellitmätningar är betydligt mer heltäckande av jorden än de gamla fasta mätstationerna, och påverkas dessutom mindre av den "mikromiljö" som finns runt fasta mätstationer där lokala värmeutsläpp påverkar mätvärdena. Just resultatet av satellitmätningarna var en av de saker som Spencer berättad eom under seminariet i riksdagen.

I Aftonbladet idag finns denna artikel (klicka för läsbar storlek) där klimatdebattören Johnny Fagerström ifrågasätter den globala temperatur- ökningen de senaste 30 åren, genom att redovisa just resultatet från amerikanska satellitmätningar. Även om jag själv möjligen tycker att man ur kurvorna kan utläsa en långsam ökning av temperaturen över tid, är förändringen definitivt långt ifrån FN:s klimatpanels skräckvisioner. Sedan den kraftiga toppen under "El ninjo-året" 1998 fram tills idag har dessutom temperaturen helt klart sjunkit på jorden, även om variationen mellan åren som synes är mycket stor.

I artikeln framkommer bland annat att Dr Roy Spencer och professor John Christy som är de två ansvariga forskarna bakom satellit- mätningarna, båda har fått NASA:s medalj för stora vetenskapliga framgångar med satellitburna temperaturmätningar. De är två av världens mest kompetenta klimatforskare. Professor Christy har också arbetat för FN:s klimatpanel och delade Nobels fredspris med Al Gore 2007. Trots detta har han alltså en helt annan syn på den globala temperaturökningen än andra forskare i FN:s klimatpanel. Om vetenskapen skulle kunna enas om att satellitmätningar av temperaturen är den säkraste metoden så skulle hela diskussionen om den hotande globala uppvärmningen säkert bli en helt annan. Så visst är uppgifterna intressanta och borde beaktas av världen politiker.

Samtidigt har jag ofta påpekat att vare sig temperaturökningar eller olika effekter av klimatförändringar på jorden är något som helst bevis på att just koldioxidutsläppen är orsaken. Att isar smälter eller att isbjörnar eventuellt mår dåligt är givetvis inte heller något som i sig säger att koldioxiden bär skulden, bara ett tecken på att klimatet förändras.

Den som vill prioritera kampen mot koldioxidutsläppen borde först vara tvungen att i vart fall göra mycket sannolikt att det finns ett tydligt samband mellan koldioxidutsläppen och det förändrade klimatet. Det är här det brister enligt min mening. Jag har för egen del, trots flitigt sökande och samtal med forskare, inte kunnat se någon som helst annan "bevisning" än väldigt tillrättalagda datormodeller, som dessutom inte stämmer när det utvärderas i efterhand. Datormodellerna förutspådde för tio år sedan en kraftigt stigande temperatur de kommande tio åren - men temperaturen har inte ökat. Samma datormodeller används nu för att förutspå kraftigt stigande temperatur i framtiden, och utgör grund för politikernas diskussioner om krafttag mot koldioxidutsläppen. Det är det som gör mig så betänksam. Tänk om vi missar de verkliga orsakerna till klimatförändringarna?

Det är bra att Aftonbladet - återigen - släpper in andra röster i debatten. Det kommer faktiskt allt fler artiklar och synpunkter från forskare och debattörer som ifrågasätter koldioxidhotet. Det är bra för både samhällsdebatten och den politiska diskussionen. I ett demokratiskt samhälle behövs en öppen debatt.



2009-07-26 Även solen har fläckar - fast inte så många just nu...

I klimatdebatten har vissa forskare hävdat att solens varierande strålning och energi (solaktiviteten) skulle ha större koppling till klimatet och temperaturförändringarna på jorden än exempelvis koldioxiden.

Det är ingen som helst tvekan om att förändrad styrka i solaktiviteten har sammanfallit mycket väl med tidigare temperaturförändringar på jorden. Trots detta är forskarna mycket oense när det gäller frågoan om solaktiviteten i sig verkligen skapar klimatförändringar.

Jag skrev om detta på bloggen den 29 och 30 april i år.

Ett tecken på solens aktivitet är mängden solfläckar. Dessa är just nu väldigt få, i år är solen enligt astronomerna helt fläckfri nio dagar av tio. Enligt astronomerna varierar antalet solfläckar från dag till dag, men i snitt förändras de i perioder om elva år i samband med växlingar i solens magnetiska fält. Hur det går till vet man inte.

Solen hade under slutet av 1900-talet en period med starkare aktivitet, vilken vände nedåt igen runt millenieskiftet. Fram till år 2001 ökade också jordens temperatur. Efter 2001 märks i stort sett ingen förhöjd temperatur, snarare en viss sänkning av temperaturen de senaste åren. Det som nu händer med solen är därför intressant. Om teorierna stämmer att solaktiviteten påverkar jordens temperatur borde temperaturen nu fortsätta att sjunka något. Det borde rimligen medföra att frågetecknen kring koldioxidens betydelse för jordens temperaturförändringar växer i styrka. Om det inte blir någon temperatursänkning lär å andra sidan teorierna om solaktivitetens påverkan på klimatet bli mindre intressanta.



2009-07-24 Koldioxid-extremisterna är ett hot mot civilisationen
Uppdaterad

Den 13 maj berättade jag om ett klimatseminarium där bland annat professor Johan Rockström deltog. Jag beskrev de helt verklighetsfrämmande mål som framfördels på seminariet när det gäller koldioxidutsläppen, mål som tyvärr bland annat Svenska Naturskyddsföreningen och Miljöpartiet står bakom. Bland annat framförde Rockström att med hänsyn till olika länders förutsättningar måste Europa minska sina utsläpp med 100% redan till 2025, eller för att vara på den säkra sidan helst redan till år 2020. Hur Europas länder skulle kunna klara att få bort alla sina CO2-utsläpp på 10 år framkom inte. Det är självklart inte möjligt.

Häromdagen uppprepade samme Rockström (på DN Debatt) tillsammans med generalsekreteraren för Europeiska miljöbyrån, Jacqueline McGlade, att världens utsläpp av växthusgaser i princip måste upphöra helt för att undvika en klimatkatastrof. "Vår forskning visar att målet för 2050 måste vara att minska de globala utsläppen till så nära noll som möjligt. Dessutom måste de rika länderna i världen (G 8 och EU) ta på sig bindande utsläppsminskningar som överstiger 100 procent, redan 2020–2030, för att kompensera för de fattiga ländernas behov av att öka utsläppen på kort sikt." Ja, man skriver till och med att “Vi måste dessutom i stor skala suga ut koldioxid ur luften för att nå negativa utsläpp”. Nu räcker det tydligen inte ens att vi helt upphör med alla koldioxidutsläpp. Vi måste nu dessutom skapa "negativa utsläpp".

Debattörerna skriver vidare att "Nu är det tyvärr så att IPCC på vetenskaplig grund kritiserats under de senaste två åren för att på flera punkter underskatta den globala klimatkrisen." Jag kan faktiskt meddela att IPCC även på vetenskaplig grund kritiseras för att överskatta den "globala klimatkrisen". Främst på grund av sina osäkra slutsatser som bara baseras på osäkra datormodeller av framtidens klimat, modeller som visat sig stämma ytterst dåligt i verkligheten...

Man skriver också: "Att ge intryck av att det finns vetenskapligt stöd för att det skulle gå att stabilisera uppvärmningen till endast två grader, genom att minska utsläppen med hälften till 2050, är att invagga mänskligheten i en falsk trygghet." Man anser alltså att även om vi minskar världens utsläpp med 80-90 procent fram till år 2050 kan vi inte vara säkra på att klara "klimathotet". Risken är enligt debattörerna 30 procent att missa det viktiga tvågradersmålet. Man kan ju försiktigt fråga sig hur man kommit fram till just denna siffra? Kanske med samma osäkra och numera hårt kritiserade datormodeller som resten av de dramatiska klimatteorierna baseras på?

Det är när man inser risken för att dessa extrema klimatdebattörer skall få ökat inflytande på världens politiker som man känner en stor tacksamhet för att Sverige idag företräds av mer balanserade politiker i form av den svenska regeringen och statsminister/EU-ordförande Fredrik Reinfeldt. Regeringens politik har stöd från mer balanserade klimatforskare som professorerna Erland Källén och Christian Azar, som inte alls verkar dela Rockströms, Naturskyddsföreningens och Miljöpartiets mycket extrema åsikter. Man vågar knappt tänka på vilka umbäranden och skattepålagor som skulle drabba svenska folket om Mona Sahlin tvingas göra upp med Miljöpartiet om en mer extrem linje i klimatpolitiken.

I dag finns det minst tre linjer i klimatdebatten. Den mest extrema verkar bygga på att det bästa nog egentligen vore att skjuta av hela människosläktet, eller i vart fall återvända till Medeltiden för att minska koldioxidutsläppen. På andra sidan finns den kritiska linjen som ifrågasätter om koldioxidutsläppen överhuvudtaget har någon betydelse för växthuseffekten och klimatförändringarna. Slutligen finns regeringens linje som faktiskt ligger någonstans mittemellan. Frågan är ju bara om det alls är någon mening att driva regeringens linje att minska koldioxidutsläppen med 30-40% om de mest extrema debattörerna har rätt i att det inte räcker för att stoppa den globala uppvärmningen? Mot detta står frågan om det är meningsfullt att överhuvudtaget satsa pengar på att minska koldioxidutsläppen om kritikerna har rätt i att koldioxiden inte har någon avgörande betydelse för klimatförändringarna?

Personligen förespråkar jag som bekant en linje där Sverige och EU endast beslutar om "klimatåtgärder" som samtidigt har andra säkra positiva effekter för miljön och människors hälsa. Då får vi effekt av satsningarna oavsett vilken sida som har rätt eller fel i klimatdebatten. För sanningen är att ingen vet - vi har bara osäkra datamodeller att luta oss mot i en fråga som rör framtiden flera hundra år framåt. Det känns faktiskt ganska frustrerande.

Tillägg: I dag finns även en artikel med liknande budskap i koldioxiddebatten på Brännpunkt i Svenska Dagbladet. Det är Bo Ekman, styrelseledamot i den tyvärr numera väldigt extrema klimatorganisationen Tällberg Foundation (där även klimatextremisterna Johan Rockström och Anders Wijkman sitter i styrelen) som upprepar Rockströms krav om satsning på "Massiva program för att utveckla tekniken att suga upp koldioxid ur atmosfären". I en svältande värld där människor dör av undernäring, sjukdomar och brist på vatten anser alltså dessa klimatextremister att den viktigaste insatsen för mänskligheten är att satsa enorma pengar på att suga bort koldioxid ur luften! Allt grundat på osäkra och ifrågasatta datormodeller som sägs visa hög sannolikhet för att att koldioxiden styr jordens klimat.

Ekman föreslår också att all kolkraft i världen skall utfasas till 2025. Han verkar helt ha missat att världens stora utvecklingsländer, Kina och Indien, tvärtom bygger nya kolkraftverk varje dag (!) för att klara sin energiförsörjning. Hur tror han sig kunna stoppa hela denna utbyggnad, och dessutom lägga ned alla redan byggda kraftverk inom 15 år? Vad har han att erbjuda som realistiskt alternativ för över 2 miljarder människor bara i dessa två länder? Vore inte en mer realistisk målsättning en effektivare rening av utsläppen från dessa kraftverk? Det skulle göra det möjligt att fortsätta ge fattiga människor tillgång till energi samtidigt som man snabbt skulle förbättra hälsoläget för invånarna.



2009-07-19 Klimatpolitiken måste respektera rättssäkerhet och äganderätt

Allt fler otäcka exempel dyker upp i olika sammanhang med koppling till klimatdebatten. Alla har en sak gemensamt - svenska folket bör utan gnäll underkasta sig allt mer i klimatpolitikens namn. Enskilda intressen och alternativa miljöintressen måste stå tillbaka för den överordnade globala klimatpolitiken.

Svensk Energi och Svensk Vindenergi höll ett gemensamt seminarium under Almedalsveckan som refereras i flera medier Peter Ardö, jurist vid länsstyrelsen i Halland som var sekreterare i miljöprocessutredningen, är kritisk till det kommunala vetot kring nya vindkraftverk. Kritiken delades av arrangörerna Svensk Energis vd Kjell Jansson och Svensk Vindenergis vd Matthias Rapp. Kjell Jansson oroade sig också för att omprövningar av vattendomar minskar vattenkraftsproduktionen på grund av att mer vatten måste spillas. Lokala miljöhänsyn om vissa växtarter och sportfiske väger då tyngre än globala miljöhänsyn vilket Jansson ogillar.

Personligen tycker jag att riksdagens beslut om kommunal vetorätt gällande vindkraftanläggningar var mycket befogat. Det är kommunpolitikerna som känner till den egna kommunen bäst och har kontakterna med befolkningen. Jag skulle aldrig stödja ett förslag i riksdagen om att avskaffa detta veto. Det är alltför lätt att sitta i Stockholm och prioritera den globala klimatpolitiken framför den enskildes intressen. För den enskilda lilla människan som upplever att närmiljön hotas, eller oroar sig för att värdet på den egna bostaden skall sjunka till följd av ett näraliggande vindkraftverk är frågan inte lika enkel.

Vad gäller vattenkraften är det utmärkt om man kan öka effekten i gamla anläggningar. Men det måste göras på ett sätt som värnar andra miljöintressen. Jag har svårt att acceptera att man medvetet tar beslut om kraftigt miljöförstörande åtgärder bara för att minska utläppen av koldioxid. I så fall vill jag först ha hyfsat säkra bevis på att koldioxiden har den stora betydelse för klimatförändringarna som påstås. Några sådana bevis finns inte idag, och allt fler forskare framför öppet tvivel i frågan.

I Borås Tidning fanns en kritisk insändare häromveckan, med anledning av att en grupp fastighetsägare beslutat sig för att försöka stoppa hela den planerade vindkraftparken utanför Sätila. Jag citerar inledningen: "Skäms Sätilabor! De Sätilabor som på alla vis försöker stoppa vindkraftsutbyggnaden borde verkligen ta sig en funderare på vad de sysslar med. Har dessa människor inte fatta något av den pågående debatten om hotet mot vårt klimat och framtiden för våra barn? Om vi någon gång ska kunna vända detta krävs handling omgående - inte en massa tjafs och förseningar." Underförstått - de som drabbas personligen av Sveriges största planerade vindkraftpark skall vara tysta och acceptera stora intrång i sin närmiljö och acceptera sjunkande fastighetsvärden, och frivilligt avstå från sin demokratiska rätt att överklaga planerna. Allt i klimatpolitikens namn. Om man inte gör detta bär man skulden för att klimatet förändras och att detta drabbar våra barn.

Tyvärr fanns tendenser till detta synsätt även under samrådesmötet i Sätila nyligen, där Göteborg Energis företrädare i sin inledning påpekade att det visserligen kunde bli vissa försämringar av närmiljön för de som bor runt vindkraftverken, men att detta måste ställas mot den "stora globala klimatnyttan". Lätt att säga när man själv inte bor i närheten...

Jag känner alltmer att koldioxidhysterin börjar ta en riktigt otäck och odemokratisk utveckling. Oavsett vad man har för inställning till koldioxidfrågan och framtida klimatförändringar borde alla kunna vara överens om att i Sverige har vi en tradition av att värna rättsäkerheten och äganderätten. Med all respekt måste även klimatpolitiken respektera dessa värden. Det är faktiskt inte förhandlingsbart.



2009-07-18 De kritiska rösterna i klimatdebatten blir allt fler

Något verkar ha hänt. Allt fler kritiska röster gör sig hörda, och fler och fler forskare, ekonomer, debattörer och opinionsbildare byter fot och uppträder som skeptiker, eller vill i vart fall nyansera klimatdebatten. Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet har fram tills nu haft en närmast pinsam politisk korrekt bevakning där knappast någon kritisk röst fått komma till tals. Men häromdagen hände något - Hans Bergström skrev plötsligt en mycket intressant och kritisk krönika med rubriken "Den gröna fatwan". Bergström ifrågasätter inte i första hand själva AGW-teorierna (dvs den av människan orsakade klimatförändringen) som sådan. Men han tycker att det är dags för lite sund skepsis i debatten:

“Många av oss som betraktar sig som liberal, i vid mening, våndas inför den frälsningsatmosfär som omger dagens klimatdebatt. Vi gör det därför att den äventyrar några av det öppna samhällets mest grundläggande lärdomar.”//“Ett stort beslut på en världskonferens med FN, under föreställningen att världen går under om inte alla följer ett och samma centrala direktiv, rymmer en ännu värre potential för dumhet än 1980 års svenska kärnkraftsbeslut. Så mycket kan inträffa som motiverar modifieringar, samtidigt som en världsvid politisk bindning svårligen låter sig rubbas av några nya fakta.”//“Vilka sakliga dårskaper som helst kan passera när varje invändning kan sopas undan som ett angrepp på det ädla målet att rädda världen.”

I dag finns en intressant krönika i Borås Tidning där den konservative Timbroanknutne skribenten, Roland Poirier Martinsson, berömmer statsminister Reinfeldt för att han tagit ledningen i klimatfrågan och lämnat Mona Sahlin och oppositionen bakom sig. Krönikören konstaterar också att det finns en en osökerhet i klimatfrågan inom det vetenskapliga samfundet och att en "betydande minoritet framstående klimatforskare" misstor FN:s klimatpanel IPCC. Trots detta anser Martinsson att klimatfrågan för tillfället är "politiskt avgjord" eftersom en "rejäl majoritet av forskarna har samlats kring slutsatser som liknar eller överensstämmer med IPCC". Poirier Martinsson anser därför att det är politikernas plikt att agera. "Allt annat hade varit ansvarslöst. De folkvalda kan inte avfärda vetenskapens varningar bara för att man känner för det. Kanske visar det sig om tio år att forskarna hade fel. I sådana fall gjorde dagens politiker fortfarande rätt som följde deras rekommendationer".

I sak håller jag inte riktigt med Poirier Martinsson. Vetenskap är ingen demokrati! Att en rejäl majoritet forskare har en åsikt och en stark och växande minoritet har en annan borde kräva större ödmjukhet och eftertänksamhet från oss politiker. Vi borde ställa betydligt större vetenskapliga krav på båda sidor i klimatdebatten och inte bygga hela politiken på abstrakta datormodeller som sägs förutspå en stigande temperatur på jorden till följd av ökande koldioxidhalter. Modeller av komplexa och avancerade klimatsystem bygger på en mängd olika antaganden och uppskattningar. Ingen av de modeller som finns idag förutsåg att jordens temperatur inte skulle stiga mellan 2001 och 2008! Tvärtom förutspådde de en snabb ökning av den globala temperaturen de senaste tio åren. Denna temperaturökning har enligt statellit- mätningar faktiskt helt uteblivit. Datormodellerna hade alltså fel då, och ingen kan veta om de har rätt idag. Alltfler forskare ifrågasätter därför en politik som baseras uteslutande på dessa datormodeller, och det är lätt att förstå. Meteorologerna har som bekant svårt att ge säkra väderprognoser för 10 dygn framåt. Men vi politiker förväntas tydligen basera våra viktiga klimatbeslut på datorprognoser för händelser som ligger mer än 100 år framåt i tiden! Jag förbehåller mig faktiskt rätten att vara en smula skeptisk till deta arbetssätt.

Jag kan förresten konstatera att den kloke liberale debattören, och fd ordföranden i Moderata Ungdomsförbundet, Tomas Idergard, numera öppet kritiserar koldioxidhysterin. Och journalisten Elisabeth Höglund har fått sällskap i sin skepsis av journalisten Åke Ortmark. De välrennomerade ekonomerna Marian Radetzki och Nils Lundgren ifrågasätter koldioxidhysterin ur ekonomisk synvinkel, och antalet forskare och vetenskapsmän inom olika dicipliner som kritiserar den vetenskapliga trovärdigheten i rapporterna från FN:s klimatpanel blir allt fler. Exempelvis har nobelpristagaren i fysik 1973, Ivar Giaver, förklarat sig skeptisk och kallat frågan om global uppvärmning för en religion(!). Jag får också mail nästan dagligen från moderata väljare och lokalpolitiker som tycker vårt parti har köpt IPCC:s klimatteorier lite väl okritiskt. Jag tror vi kan se fram emot en intressant intern klimatdebatt på moderaternas arbetsstämma i augusti när klimatpolitiken skall beslutas.



2009-07-13 Klimatprofessor varnar för världens sotutsläpp

Henning Rodhe, professor i kemisk meteorologi och tidigare medlem av FN:s klimatkommission IPCC, företräder den politiskt korrekta åsikten i klimatfrågan, och har i tidigare artiklar med kraft kritiserat dem som är av annan åsikt. Men den 11 juli hade han en i mitt tycke mycket intressant artikel i Helsingborgs Dagblad där han varnar för världens sotutsläpp och anser att dessa uppmärksammas för lite jämfört med koldioxidfrågan. Han menar att sotutsläpp är ett minst lika stort problem för den globala uppvärmningen som koldioxiden. Sotpartiklar i luften absorberar solljus och värmer därmed upp atmosfären och bidrar till växthuseffekten. När sotet faller ned över glaciärerna blir ytan "mörkare" och absorberar mer värme, varvid avsmältningen ökar. I längden hotar detta drickvattenförsörjningen i bland annat Indien (vilket jag också påpekade i mitt blogginlägg den 9/7 med anledning av G8-mötet).

Rodhes poäng är att Indien och Kina och andra länder som genom omfattande eldning av ved, jordbruksavfall och kodynga har stora problem med sotutsläpp kan ha lättare att minska dessa utsläpp än att minska sina koldioxidutsläpp. Det skulle också kunna vara ett bra alternativ i de kommande klimatförhandlingarna. Minskade sotutsläpp i exempelvis Indien skulle dessutom vara bra för hela jordklotet eftersom Indiens hushållseldning står för hela två tredjedelar av jordens sotutsläpp. Rodhe menar att västvärlden borde kunna stödja Indien med alternativa lokala energikällor som solenergi, biogas och pelletsugnar.

Kanske har Rodhe hittat en framkomlig väg som kan tilltala både klimatalarmisterna och oss som är lite mer skeptiska till koldioxidhotet? Själv tycker jag förslaget låter mycket intressant, och till skillnad från koldioxiden vet vi säkert att sotpartiklar medför smältande glaciärer. Det fick jag mycket klart besked om vid mina samtal med ledande forskare på Svalbard. Jag tycker det är betydligt bättre att satsa resurser på att minska ett utsläpp som med säkerhet medför miljöfördelar än att satsa det på ett utsläpp - koldioxid - som faktiskt är ganska omdiskuterat. Minskade sotutsläpp medför dessutom som bonus snabba, säkra och stora hälsofördelar för den lokala befolkningen. Den effekten följer inte nödvändigtvis av minskade koldioxidutsläpp.

Rodhes tankar stämmer i denna fråga väldigt bra med mina egna. Jag tycker, som jag tidigare skrivit flera gånger, att politikerna alltid i första hand bör prioritera "klimatåtgärder" som också har annan bevisad miljönytta, framför åtgärder som endast medför minskning av koldioxidutsläppen. Det är det minsta man kan begära med tanke på de allt starkare rösterna som framför tvivel om koldioxidens betydelse för klimatförändringarna. Kunde man hitta en sådan framkomlig kompromissväg kan kanske till och med de två sidorna i klimatdebatten förenas kring en vettig väg framåt som mänskligheten tjänar på oavsett vem som visar sig ha rätt i debatten kring orsakerna till framtida klimatförändringar?



2009-07-11 Ologiska rekord

Min blogg har nu fler läsare än någonsin, och till stor del kan det förklaras av att ett antal vällästa klimatbloggar börjat länka till min sida. Jag får numera också en uppsjö av tips om olika tabeller, statistik och vetenskapliga avhandlingar med koppling till diskussionen om koldioxidens betydelse för eventuella klimatförändringar.

Tyvärr måste jag gallra bort en hel del. Jag publicerar endast sådant som känns seriöst, har säkra källor eller på annat sätt kan kontrolleras. Det finns tyvärr en stor mängd osäker eller uppenbart "anpassad" statistik som används av båda sidor i klimatdebatten för att styrka de egna påståendena. Man plockar helt enkelt ut väl valda tidspertioder eller väljer särskilda tillfällen för att mäta, eller använder olika skalor i diagram och tabeller för att få "rätt" resultat. Jag har tidigare gett några exempel på bloggen på sådant "fusk".

Nedanstående två tabeller, som förekommer på flera klimatbloggar, är intressanta. Jag har kollat dem mot flera källor på nätet och kan konstatera att flera av rekorden dessutom finns med i Guiness Rekordbok som globala värmerekord eller köldrekord. Om man söker på orternas namn får man också temperaturrekorden bekräftade.



Den första tabellen visar de kallaste temperaturer som någonsin mätts upp i de olika världsdelarna. Den andra tabellen visar värmerekorden. Om det blir varmare på jorden till följd av ökande koldioxidutsläpp kan man ju tycka att de avlästa rekordtemperaturerna på jordklotet borde stiga efterhand, och att de högsta uppmätta temperaturerna borde ligga sent i tiden, kanske de sista årtiondena? På samma sätt borde köldrekorden då rimligen ligga längre bak i tiden. Men om man jämför tabellerna ser man att köldrekorden är av färskare datum än värmerekorden. För mig, vanlig politiker och människa som förtvivlat försöker hålla huvudet kallt och tänka logiskt i klimatdebatten, är det ärligt talat väldigt svårt att få ihop detta med de rådande teorierna om en allt snabbare global uppvärmning.



2009-07-09 Och så kom facit...
Uppdaterad

I kväll rapporterar media att Indiens och Kinas representanter anslutit till G8-mötet. Och genast är tongångarna om de dramatiska minskningarna av koldioxidutsläppen annorlunda. Varken Indien eller Kina verkar ställa upp på G8-ländernas överenskommelse (vilket inte förvånar mig alls med tanke på vad jag skrev i förmiddagens blogginlägg). Endast det märkliga politiska "beslutet" om en maximal temperaturhöjning på två grader kvarstår. Och den saken är ju lätt att lova när man samtidigt inte behöver förklara hur löftet skall kunna infrias eller om det ens går att infria...

Samtidigt går FN:s generalsekreterare till angrepp mot G8-ländernas överenskommelse och anser att målen är för försiktiga och att de inte kombineras med beslut om tillräckliga åtgärder och en rimlig finansiering. Det sista är intressant, kostnaderna blir enorma, inte minst för utvecklingsländerna, och vi i västvärlden förväntas betala hela kalaset - vilket givetvis kommer att leda till höjda skatter. Även Greenpeace och andra miljöorganisationer vill se tuffare och snabbare mål. Som om de mål som G8-länderna enades om inte är tillräckligt orealistiska redan som de är?



2009-07-09 Tänk om jordklotet inte bryr sig?

G8-ländernas ledare med USA:s president Barack Obama i spetsen, och med Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt närvarande som representant för EU, har enats om ett långsiktigt mål om att halvera koldioxidutsläppen i världen till år 2050. Den industrialiserade delen av världen ska minska sina utsläpp med hela 80 procent. Man har också "beslutat om ett temperaturtak för klimatförändringarna på två grader celsius".

Rent spontant tycker jag givetvis att G8-ländernas ledare borde lyssna mer på den samlade vetenskapen kring koldioxid- teorierna och inte bygga sina beslut endast på åsikterna från IPCC och den politiskt korrketa delen av forskarvärlden. Å andra sidan - om överenskommelsen verkligen leder till att Indien och Kina minskar sin kolanvändning så dramatiskt som överenskommelsen kräver är det givetvis mycket bra. Det skulle minska luftföroreningarna i stora delar av Asien och minska sjukdomar och dödlighet i städerna. Dessutom skulle en minskad mängd stoftpartiklar bromsa avsmältningen av glaciärerna i Himalaya, vilket är viktigt för den framtida dricksvattenförsörjningen i exempelvis Indien. Problemet är bara att jag har svårt att se hur denna minskade kolanvändning skulle gå till. Jag vet av egen erfarenhet efter mitt besök i Indien att man planerar att öka sin kolförbränning och därmed utsläpp av CO2 kraftigt under överskådlig tid, och detsamma gäller självklart Kina. Jag hörde själv Indiens utrikesminister säga detta på klimatkonferensen i Delhi i februari, och det var också det tydliga budskapet vid vårt möte med Energy Forum, en samling experter inom den Indiska energisektorn. Hur Indien och Kina skall kunna halvera sina utsläpp fram till 2050 är för mig en gåta. Om det misslyckas och samtidigt övriga länder tagit på sig en ännu större börda kommer detta givetvis att rubba konkurrensen mellan länderna till Europas och USA:s nackdel. Självklart kommer detta att drabba invånarna i västländerna i form av högre skatter, dyrare energi, utslagna företag, ökad arbetslöshet och lägre levnadsstandard. Frågan är om befolkningen i USA och Europa verkligen kommer att tycka att detta är ett rimligt offer för en högst osäker bromsning av klimatförändringarna?

En annan spontan tanke är att det är lite lustigt att världens ledare tar "beslut" om jordens temperatur. Tänk om inte jordklotet bryr sig? Tänk om naturliga klimatförändringar kommer att medföra betydligt större temperaturhöjningar än så i framtiden, alldeles oavsett de tuffa politiska målen om minskade koldioxidutsläpp? Vad skall världens ledare göra då? Faktum är att jordens medeltemperatur genom historien svängt kraftigt alldeles utan mänsklig påverkan. Att ta politiska beslut om jordens temperatur är nog ungefär lika effektivt som att politiskt besluta om vädret. Men för all del, år 2050 är jag själv 89 år om jag får leva, och många av de politiska ledare som är med och tar dagens beslut kommer inte att leva då de politiska löftena och effekterna av dessa skall utvärderas och bedömas av eftervärlden.



2009-07-08 Borås Tidning följer upp vårt riksdagsseminarium om klimathotet



Just hemkommen från en veckas semester upptäcker jag till min glädje att Borås Tidning ägnat flera helsidor (!) åt att följa upp det klimatseminarium som jag och tre andra riksdagsledamöter arrangerade den 13 maj. Artikeln, som publicerades den 28 juni, ger en mycket rättvisande bild av den oeniga forskarvärlden och ställer öppna frågor utan att ge läsaren pekpinnar. All heder till BT:s reporter Jan Lindsten för detta. Det hör inte till vanligheterna i media idag när klimatfrågan kommenteras.

Även min egen roll i seminariet och min skeptiska hållning beskrivs på ett korrekt sätt. Särskilt nöjd är jag med att det tydligt sägs att jag är skeptisk till koldioxidhotet, och att jag inte bara kallas "klimatskeptiker" på det lite nedlåtande sätt som annars är vanligt i media. Man kan givetvis inte vara skeptisk till klimatet, och rimligen inte heller vara skeptisk till att klimatet förändras - det har det alltid gjort. Däremot kan man vara skeptisk till teorierna kring koldioxidens stora betydelse för klimatförändringarna, inte minst när man tydligt i BT kan läsa att koldioxiden endast utgör 0,037% av atmosfärens gaser.

Vattenångan (molnbildningen) utgör enligt BT:s bakgrundstext mycket riktigt den kraftigaste källan till växthuseffekten på jorden och står för 0,2%, dvs mer än 5 gånger så mycket som koldioxiden. Och det anknyter till en av de viktiga punkterna vid seminariet där Dr Roy Spencer bland annat berättade om sin relativt färska forskning som han menar visar att molnbildningen har en betydligt större betydelse för växthuseffekten än man tidigare trott.

Klicka på minibilderna ovan för att läsa hela artikeln. Det går tyvärr inte att länka eftersom artiklarna inte publicerats i BT:s nätupplaga utan endast i papperstidningen.



2009-07-04 Dagens klimatfundering

Film 3/5 och 5/5 om Global Warming

Här kommer de två sista filmerna i denna serie. Det finns även andra filmer som kritiskt granskar klimatfrågan. Kanske lägger jag ut fler framöver.







2009-07-03 Dagens klimatfundering

Film 2/5 om Global Warming

Här kommer ännu en film med spännande funderingar kring koldioxidens (eventuella) betydelse för den globala uppvärmningen:





2009-06-27 Ekonomer i hätsk debatt om klimathotet

Nu börjar ekonomerna träta på allvar om klimathotet. "Hotet om global uppvärmning är överdrivet och varningarna från FN:s klimatpanel ska inte tas som sanning" skrev de två kända ekonomerna Nils Lundgren (fd chefsekonom Nordea, ledare för Junilistan och fd EU-parlamentariker) och Marian Radetzki (professor i ekonomi med specialitet energi och råvarumarknader) i en artikel i Dagens Nyheter i tisdags.

Dagen efter fick de svar av två andra välmeriterade ekonomer, Stefan Fölster (chefsekonom hos Svensk Näringsliv) och Klas Eklund (fd chefsekonom hos min tidigare arbetgivare, banken SEB). I sitt svar skriver de att "Den globala uppvärmningen är ett verkligt problem – inte något påhitt av klimatforskare".

Och därmed var lavinen i gång. Ytterligare ekonomer och olika företrädare för näringslivet har gjort nya hätska inspel i klimatdebatten i DN hela veckan, delvis med lite nya infallsvinklar. Det är intressant. Äntligen kommer debatten igång om klimatfrågan, både bland vetenskapsmän, ekonomer och politiker. Det är precis vad som har saknats tidigare!



2009-06-26 Dagens klimatfundering

Film 1/5 om Global Warming

Jag presenterade ju en film från Youtube om klimatfrågan igår, som handlade om havsnivåernas påverkan av befarade klimatförändringar. Den var film nummer fyra i en serie av fem. Nu har jag fått tag på övriga fyra filmer i samma serie, som jag tänkte presentera efterhand. Filmerna är gjorda för att spridas, så upphovsrätten är inget bekymmer....

I filmerna, som presenterades i mars 2007, framförs kritiska synpunkter från klimatforskare och vetenskapsmän inom olika specialiteter. De har alla kritiska tankar kring delar av de rådande klimatteorierna, dels kring koldioxidens betydelse för klimatförändringarna, dels kring vilka effekter ett varmare klimat eventuellt skulle kunna få. Mycket handlar om i vilken mån människan verkligen råder över klimatet, och hur stora kostnader som är motiverade för att, kanske helt förgäves, försöka stoppa en klimatförändring. Även om jag kanske inte köper allt som sägs tycker jag definitivt att filmerna är tänkvärda. Filmerna är mellan 6 och 10 minuter långa, men det är värt besväret att se dem till slut. Den första filmen nedan har hittills setts av nära 400.000 personer!





2009-06-25 Dagens klimatfråga

Håller Maldiverna verkligen på att översvämmas?

I Svenska dagbladet den 15 juni finns en nyhetsartikel som handlar om Maldiverna. I artikeln målas en hotfull bild upp där Maldiverna hotas att helt dränkas när havsnivån stiger (öarnas högsta punkt ligger bara 1,8 meter över havet). I artikeln påstås bland annat att "Om forskarnas prognoser slår in kommer havsnivån att stiga mellan en och åtta meter inom hundra år. Det skulle dränka Maldivernas 1200 flacka korallöar." Detta är nog det mest oseriösa påstående jag läst i klimatfrågan, och det säger inte lite! IPCC, FN:s klimatpanel, hotar med en havsytehöjning på 30-40 cm på 100 år. Forskarna tror inte alls på någon havsytehöjning på 8 meter. Om det hade varit ett påstående i ett debattinlägg i SvD hade det varit en sak, men nu är det en nyhetsartikel!

Än mer intressant är det att se nedanstående film från Youtube (en av de få kanaler som de mer sansade forskarna kan använda för att få ut sina budskap i klimatdebatten). I filmen möter vi bland annat den svenske professorn och forskaren Nils-Axel Mörner från Stockholms Universitet, som tidigare ansvarade för kommissionen för Havsnivåförändringar, och är en av världens främsta experter på havsnivåer. I filmen besöker han Maldiverna och visar på plats att havsytan inte alls stiger, utan tvärtom har sjunkit med ca 30 cm de senast 30 åren. I filmen beskriver han den sannolika förklaringen: När havstemperaturen stiger ökar avdunstningen, och molnen för vattenångan in över land i form av nederbörd och "flyttar" därmed vattnet till andra delar av jorden! (Intressant är att även satellitmätningar och tidvattenmätningar visar att havsytan inte stigit).

I filmen finns också ett inslag med forskaren Jörgen Steffenssen från Niels Bohr Institutet i Danmark som kommenterar riskerna för stigande havsnivåer "om Antarktis skulle smälta". Han menar i filmen att inte ens en 10-gradig temperaturhöjning på jorden skulle smälta isen, eftersom det är så oerhört kallt på Antarktis att tio grader varmare temperatur inte spelar någon roll - det är ändå tillräckligt många minusgrader. Tvärtom menar han att ismängden skulle öka om jorden blev varmare, eftersom avdunstningen från haven skule öka nederbörden, som sedan skulle falla ned som snö över det kyliga Antarktis. Slutsatsen av detta blir helt enkelt att inte ens ett mycket varmare klimat skulle smälta Antarktis, och det innebär i sin tur att hoten om stigande havsnivåer inte heller håller.

Jag har vissa tankar att försöka besöka Antarktis under kommande vinter (då är det sommar där) och träffa klimat- och glaciärforskare på plats. Därför läser jag just nu extra mycket om Antarktis. Bland annat har jag lärt mig att nära 85% av all is i världen ligger bunden i Antarktis! Inga forskare, inte ens de mest alarmistiska, tror att Antarktis kommer att smälta bort inom de närmaste 200-300 åren. OM hela Antarktis skulle smälta skulle det ta flera tusen år. Som jämförelse kan man nämna att forskarna uppskattar att det tog 18.000 år för ca 60% av isen från den förra istiden att smälta bort! Den enda del av Antarktis som möjligen skulle kunna riskera att smälta bort på sikt anses vara den Västantarktiska halvön som jag beskrev på bloggen den 12 maj Det är den del av Antarktis som är mest utsatt för mildare vindar och strömmar på grund av sin närhet till Sydamerika. Men Västantarktiska halvön innehåller mindre än 1% av den samlade ismassan på Antarktis!

Filmen nedan är nummer fyra i en serie på fem, och jag skall försöka att lägga in övriga filmer på bloggen efterhand. För mig blir det allt tydligare att klimatalarmisterna har betydligt fler kritiker än jag tidigare trott, och det handlar om välsedda och erfarna toppforskare inom sina respektive områden. Hela den ensidiga och politiskt styrda klimatdiskussionen känns allt mer skrämmande ju mer jag läser och lyssnar på forskare med andra åsikter än de "politiskt korrekta". Som riksdagsledamöter får vi emellanåt e-post från "politiskt korrekta" klimattyckare som varnar för att lyssna på kritikerna som ifrågasätts som både ohederliga och okunniga. Det gör mig väldigt fundersam, eftersom jag uppskattar en fri debatt. Jag hade hellre sett att man mailade över logiska invändningar i själva sakfrågan.






2009-06-24 Dagens klimatfundering

Media blandar vetenskap och science fiction för att skapa skrämmande "nyheter"

Katastrofscenarierna frodas i media. Aftonbladet beskrev nyligen på ett dramatiskt sätt den hotande katastrofen för södra Europa om jordens temperatur ökar 10 (!) grader. I Svenska Dagbladet kan man läsa en lika dramatisk klimatartikel som påstår att havsytan kommer att stiga med upp till åtta meter (!) inom 100 år (mer om detta i nästa blogginlägg).

Nu är det bara några hakar med dessa scenarier. Inte ens FN:s klimatpanel IPCC talar om någon temperaturhöjning på 10 grader, möjligen hälften i sina värsta scenarier. Och några 8 meters höjning av havsnivån finns inte heller med i IPCC:s värsta hotbilder, man talar om möjligen 30-40 cm (!) på hundra år...

När media på detta oseriösa sätt blandar science fiction och ren fantasi med vetenskap så sker det givetvis med avsikten att göra spännande nyheter och samtidigt hänga på klimatfrågan som är "inne" just nu. Jag funderar bara på varför man inte tar till ordentligt med en gång - varför inte beskriva hur en ny istid skulle påverka livet i Skandinavien? Det kunde bli än mer dramatiskt och sälja massor av lösnummer.



2009-06-22 Dagens klimatfundering:

Intressant inspel i koldioxiddebatten

I Borås Tidning idag läser jag en debattartikel sakriven av Anders Wijkman, avgående europaparlamentariker (och enligt min mening extrem klimatpolitiker), samt Lasse Gustavsson, generalsekreterare i Världsnaturfonden.

De angriper ett par flygbolag som har en annan inställning än några av sina konkurrenter till det här med att "klimatkompensera" flygresor. Bland annat Malmö Aviation påstår att andra flygbolag blåser upp flygets klimatpåverkan för att kunna tjäna mer pengar på att sälja utsläppsrätter. Jag tänker inte kommentera den diskussionen mer än att konstatera att handel med "klimatkompenserande utsläppsrätter" omsätter stora pengar och ger goda vinster till dem som erbjuder dessa. För egen del klimatkompenserar jag inte mina resor, och det tänker jag inte göra förrän den dag jag känner mig övertygad om att mina flygresor verkligen har någon praktisk betydelse för klimatet. Man kan inte ägna sig åt att köpa moderna avlatsbrev för egna eller skattebetalarnas pengar utan att veta att det har någon betydelse och inte bara innebär en tom politiskt korrekt gest.

Det mest intrrssanta med artikeln är något annat. Debattörerna skriver att "Flygets koldioxidutsläpp är, till skillnad från dess totala klimatpåverkan, lätta att mäta. Men på hög höjd bidrar flyget dessutom till klimatpåverkan genom utsläpp av kväveoxider, vattenånga och kondensstrimmor. FN:s klimatpanel IPCC upskattar att flygets verkliga klimatpåverkan är två till fyra gånger större än de direkta koldioxidutsläppen."

Det man skriver är faktiskt att endast mellan hälften och en fjärdedel av flygets klimatpåverkan - enligt IPCC - beror på koldioxiden, resten beror på främst vattenånga och andra utsläpp!

Detta styrker mig än mer i min övertygelse att det är något i den uppskruvade klimatdebatten som inte stämmer. Den förenklade bild som trumpetas ut över världen att koldioxiden är orsaken till klimatförändringarna hänger inte ihop! Trots detta är det den ensidiga kampen mot koldioxiden som sysselsätter en stor del av världens politiker och miljödebattörer.



2009-06-17 Dagens klimatfråga:

Kan man lita på statistiken bakom den "globala uppvärmningen"?

Jag har tidigare på bloggen lyft frågan om det här med den "globala temperaturhöjningen". Det finns för det första stora skillnader över jorden, där vissa områden blir varmare och vissa kallare, dvs man har olika klimatförändringar på olika ställen. Men det finns också allt fler forskare som ifrågasätter dagens metoder att mäta "global temperatur". I dag används fast utplacerade mätstationer på land eller i havet, samt på fartyg som rör sig över haven. Jordens temperatur har varit föremål för mätningar ända sedan 1600-talet, men först i mitten av 1800-talet fanns det tillräckligt många mätstationer fördelade över jorden för att ge en hyfsat tydlig bild. De senaste 20 åren har antalet mätstationer minskat kraftigt, och år 2000 fanns de flesta mätstationer i bebyggda områden, medan det forfarande idag lär saknas fasta mätstationer exempelvis på Nordpolen. Många fasta mätstationer har dessutom flyttats under åren och vissa stationer som från början fanns på landsbygden har efterhand hamnat inne i städerna i takt med att städerna växt. Närheten till gator och byggnader skapar något som kallas "urban heat island"-effekter, vilket påverkar tillförlitligheten i temperatur- mätningarna över tid. Andra stationer finns nära flygplatser eller stora trafikleder, och påverkas när mängden verksamhet och trafik ökar. Frågan är hur mycket alla dessa felkällor hos de fasta mätstationerna påverkar uppgifterna om den globala temperaturhöjningen?



Ett spännande exempel på hur mätstationernas placering kan påverka statistiken kommer från Ryssland. Under Sovjettiden fanns en stor mängd fasta mätstationer utspridda i Sibirien, med koppling till ryska försvarets behov. När kommunistregimen föll på 1990-talet avvecklades de flesta av mätstationerna i Sibirien. Detta gjorde att antalet mätstationer på jorden blev betydligt färre. Eftersom man i många undersökningar redovisar genomsnittet av temperaturförändringarna på samtliga mätstationer som är i drift på jorden så menar vissa kritiska forskare att bortfallet av mätstationer i de kyligare områdena i Sibirien påverkat resultatet. På vänstra kurvan ovan kan man se antalet mätstationer på jorden minskat i de tre kategorierna mätstationer i tätort (grön), förorter (röd) och landsbygd/ödemark (blå). I högra figuren kan man se hur genomsnittstemperaturens ökning sammanfaller med att antalet mätstationer minskat. Störst ökning av temperaturen syns för de blå stationerna, dvs de som finns i glesbygd/ödemark (där de Sibiriska stationerna ingår). Även minskningen av stationer i övriga kategorier sammanfaller med höjd genomsnitts- temperatur på de stationer som finns kvar. Antalet mätstationer på jorden har minskat från ca 12.000 år 1988 till ca 5.000 idag. Frågan är hur mycket detta påverkat larmrapporterna om stigande global medeltemperatur?

Något som styrker min tvekan om man verkligen kan bortse från dessa eventuella felkällor är att mer heltäckande satellitmätningar visar att det faktiskt inte sker någon mätbar global höjning av temperaturen. Tyvärr accepteras inte denna mätmetod av FN:s klimatpanel, IPCC (se bloggen den 10/6), utan de använder endast mätdata från de fasta mätstationerna....man kan ju undra varför?



2009-06-16 Ett val mellan pest och kolera?

Jag är visserligen inte ensam i den moderata riksdagsgruppen eller bland Allianspartiernas riksdagsledamöter när det gäller att ha en kritisk grundinställning i klimatfrågan och efterfråga en betydligt öppnare och mer allsidig debatt, inte minst när det gäller koldioxidhotet. Men jag måste medge att vi som ifrågasätter den politiskt korrekta klimatpolitiken idag tillhör en liten minoritet, i vart fall bland dem som öppet säger vad de tycker. En kritisk riksdagsledamot beskrev dagens omröstning om klimatpropositionen som ett val mellan pest och kolera. Jag tycker väl kanske att det snarare är ett val mellan oppositionens digerdöd och Alliansens magsjuka. För så stor skillnad är det ändå trots allt mellan de två alternativen i klimatpolitiken!

Oppositionens politik saknar delvis verklighetsförankring, och innebär ett omfattande och allvarligt hot mot svenska folkets sysselsättning, energiförsörjning, miljö, välstånd och ekonomi. Alliansens klimatpolitik må ha sina brister, men förslagen är betydligt mer rimliga och väl avvägda än oppositionens, och det finns förslag inom energiområdet som jag tycker är riktigt bra. Dessutom har Alliansen lyckats ena sig om en gemensam linje där alla partier fått ge och ta, och där bland annat Centern gått ifrån sitt kärnkraftsmotstånd.

Mitt val idag är mellan oppositionens helt verklighetsfrämmande klimatpolitik och Alliansens mer sansade kompromiss. I det läget har jag inte mycket annat att göra än att rösta för Alliansens linje, även om jag ser en del brister i denna. Men min JA-röst är inte utan reservationer. Dagens beslut rör som sagt mest allmänna inriktningar, långsiktiga mål och principiella skrivningar som efterhand måste fyllas med mer detaljerat innehåll. Det är dessa framtida konkreta beslut som direkt kommer att påverka människors vardag, näringslivets konkurrenskraft och de svenska jobben. Då kommer det att krävas starka politiker som vågar ifrågasätta, och jag kommer att vara en av dessa.



2009-06-16 Några tankar kring regeringens energi- och klimatpropositioner

I dag skall riksdagen rösta om regeringens klimat- och energipropositioner. Den 11 mars kallade jag i ett blogginlägg propositionerna för "en blandning av ett antal goda karameller och några enligt mitt tycke onödigt beska piller". Det intrycket kvarstår sedan jag läst igenom propositionerna mer i detalj och tagit del av olika åsikter ute i samhället.

När det först gäller energipropositionen så känns det mesta i denna som bra förslag. Kärnkraften kan fortsätta att användas, vilket gör det möjligt att exportera mer miljövänlig svensk el som kan ersätta europeisk kolkraft. Det blir mer pengar till forskning kring framtida energikällor, exempelvis el från solkraft, och detta skule kunna bli en framtida svensk exportprodukt. Vattenkraften skall få utvecklas, men med hänsyn till andra miljöintressen.

Min främsta invändning mot energipropositionen är regeringens "planeringsmål" för vindkraften som känns väldigt orealistisk. Vindkraften producerar idag ca 0,5% av den svenska elen. Med regeringens mål ökar detta till ca 2%, lite beroende på hur man räknar. För att nå dit krävs mellan 3.000 och 6.000 stora vindkraftverk. Jag har ju sett hur mycket motstånd det är hemma i Sätila mot 18 verk. Hur skall man lyckas hitta plats för mer än 3.000 likadana? Om regeringens planeringsmål uppfattas som riktlinjer för energibolag och kommuner befarar jag att det kommer att medföra att man tvingas tumma på reglerna till skydd för de närboende och den lokala miljön. Det vore mycket olyckligt. En kraftig utbyggnad av vindkraften riskerar dessutom att kosta skattebetalarna stora summor och medföra kraftigt höjda nätavgifter för hushållen i takt med att alla vindkraftparker skall anslutas till elnätet.

Om nu energipropositionen är i allt väsentligt positiv så kan man tyvärr inte säga detsamma om klimatpropositionen. Den är i stället enligt min mening ett bra bevis på hur det blir när alla springer åt samma håll och försöker överträffa varandra med "kraftfulla mål". Jag skulle kunna skriva massor om detaljer i propositionen och det 258 sidor långa betänkandet från Miljö- och Jordbruksutskottet, och även kommentera oppositionens förslag. Men detta får vänta till senare blogginlägg. Just nu tänker jag koncentrera mig på själva huvudfrågan. Hur mycket vetenskaplig grund har vi egentligen för att besluta om en klimatproposition som i allt väsentligt bygger på bekämpning av CO2-utsläpp?

I regeringens proposition fastslås att målet med den svenska klimatpolitiken är att den globala medeltemperaturen skall begränsas till högst 2 grader Celsius jämfört med den "förindustriella nivån". För att nå dit skall Sverige medverka till att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären skall stabiliseras på nivån 400 miljondelar koldioxidekvivalenter. Målen bygger på att man kan nå samarbete med andra länder. I texten står sedan att beräkningarna bygger på "nuvarande kunskap" och att temperaturmålet "med rimlig sannolikhet" kan nås om halten av växthusgaser stabiliseras till år 2150 (dvs om 140 år!) Lite längre ned står att "Det bör noteras att det finns betydande osäkerhet kring vilken nivå utsläppen behöver stabiliseras för att temperaturmålet ska kunna nås". På nästa sida står att "Flera vetenskapliga rapporter har den senaste tiden gått längre i bedömningarna av vad som kommer att krävas för att begränsa klimatförändringarna. Regeringen för en kontinuerlig dialog med vetenskapssamhället och kommer åter att sammankalla det Vetenskapliga rådet för uppföljning och bedömning..."

Vi bygger alltså våra ibland ganska detaljerade förslag till åtgärder på beräkningar och bedömningar som regeringen själva anser vara vaga, och sätter mål som skall vara uppfyllda om 140 år! Samtidigt lyssnar regeringen på "vetenskapssamhället" för att få ny information. Man kan bara hoppas att regeringen inte bara kommer att lyssna på den del av vetenskapssamhället som står bakom CO2-teorierna, utan även kommer att låta kritikerna vara med i "vetenskapssamhället"?

Som politiker tycker jag helt enkelt att en så stor och viktig samhällsfråga som i vilken mån människan påverkar klimatet och vad man kan göra åt detta borde baseras på mycket säkrare forskningsresultat och inte bara prognoser i datormodeller (som dessutom visat sig ha stora brister när de efterhand jämförs med det verkliga utfallet). En allsidig vetenskaplig diskussion borde också krävas, precis som i alla andra samhällsfrågor. Dagens klimatproposition bygger helt enkelt på alltför osäkera prognoser, och vetenskapsmännen är inte alls eniga i frågan. Det känns inte som en stabil grund för ett politiskt beslut som kommer att påverka svenska folket under många år framåt.

Man brukar tala om att klimathotet är så stort att försiktighetsprincipen kräver kraftfulla åtgärder "för säkerhets skull". Jag menar tvärtom att just försiktighetsprincipen borde göra att politikerna avstår från att på osäkra grunder ta detaljerade beslut för att uppfylla mål 140 år framåt, med risk för att offra andra miljövärden och använda samhällets resurser på ett felaktigt sätt som hotar utveckling, jobb, välfärd och global fattigdomsbekämpning. Frågan är också hur mycket pengar man skall satsa "för säkerhets skull" på att minska CO2-utsläppen, samtidigt som det finns betydligt fler akuta miljöproblem att ta tag i, och dessutom ett stort lidande och en omfattande fattigdom i världen där människor dör av svält och sjukdomar varje dag? Detta är en samvetsfråga för världens politiker.



2009-06-15 Svenskarna hamstrar glödlampor - precis som jag!

Jag är tydligen långt ifrån ensam i min kritik mot EU:s förbud mot glödlampsförsäljning, där glödlamporna under ett par år helt skall fasas ut från marknaden, med början i september i år då alla matta glödlampor försvinner. I Dagens Industri idag kan man läsa att IKEA upplevt "en tendens till hamstring" som man tror beror på att vi gillar de matta glödlamporna.

Jag får väl erkänna att jag också köpt på mig ett ordentligt lager som kommer att räcka till familjens behov i minst en 3-4 år framåt. Anledningen för min del är främst att lågenergilamporna helt enkelt är ganska värdelösa när man vill ha ett snabbt ljus direkt, exempelvis i ett förråd, på vinden, på toaletten eller i en läslampa över sängen. Att tvingas vänta flera minuter på full ljusstyrka är inte särskilt kul. Utomhus har vi sedan många år använt lågenergilampor och 12-voltslampor och nu monterar vi även LED-lampor på vissa ställen. Även inomhus passar lågenergilampor eller lysrör bra där det ofta är tänt under långa perioder. Men det är faktiskt också många armaturer som kräver riktiga glödlampor för att ge rätt ljus. I vårt hus har vi ett avancerat system som återvinner all överskottsvärme. Någon större energibesparing blir det därför inte med lågenergilampor - däremot är lamporna dyrare och jag upplever dessutom att livslängden inte alls är så lång som det påstås. Till detta kommer miljöriskerna och de hälsorisker som kemikalieinspektionen beskriver.

Det allra viktigaste skälet till att jag köpt på mig ett lager av vanliga matta glödlampor är att jag skarpt ogillar att klåfingriga EU-politiker fattar detaljbeslut om min vardag. Jag är fullt kapabel att ta egna beslut och välja den lampa som i varje situation passar bäst, och betackar mig för EU-politikernas förmynderi.

I Dagens Industri finns också en kommentar från Jan-Eskil Eskilsson, VD för Belid, en av Sveriges största tillverkare av hembelysning. Företaget verkar vara en stor vinnare på glödlampsförbudet, men trots detta säger Eskilsson att "Det måste ha varit en stark lobbyverksamhet från glödlampsjättarna för att få slippa sälja vanliga glödlampor för 2 kronor och i stället få sälja lågenergilampor för 12 kronor". Och så är det naturligtvis. Lobbyisterna jobbar hårt för att tjäna mer pengar genom att försöka tvinga fram ologiska politiska beslut. Alla använder de klimathotet som argument. Och vem kan då säga emot?

Vi vet att inte bara glödlampstillverkarna rider på klimatvågen. Även vindkraftindustrin, kärnkraftsindustrin, torvproducenterna och olika miljökonsulter använder klimatdebatten för att stärka sina egna positioner. På andra sidan i debatten hittar vi bland annat oljeindustrin och kolproducenterna, som har sina egna lobbyister. Som politiker borde vi inse att alla lobbyisterna gör allt för att styra oss i klimatdebatten, och att vi därför borde basera våra politiska beslut enbart på bevisade fakta och efter en bred och öppen diskussion. Tyvärr fungerar det inte riktigt så idag. Mer om detta i nästa blogginlägg där jag beskriver min egen vånda inför riksdagens omröstning i morgon om den stora klimat- och energipropositionen.



2009-06-12 Svårt att göra så mycket åt EU:s "glödlampsförbud"

I samband med beslutet i EU gjordes en sk "livscykelanalys" av glödlamporna. Den visade att såväl energimässigt som vad gäller problemet med kvicksilver så har beslutet positiva effekter. Detta på grund av att den kolförbränning som sker i stora delar av Europa också ger betydande kvicksilverutsläpp (det frigörs kvicksilver när man eldar kol). Om det då går åt mindre el på grund av att lamporna blir effektivare skulle också kvicksilverutsläppen totalt minska eftersom koleldningen minskade. Samtidigt skulle givetvis koldioxidutsläppen minska.

Tyvärr är detta inte ett helt logiskt resonemang, i vart fall inte när det gäller Sverige. I Sverige producerar vi ytterst obetydliga mängder kvicksilver vid vår energiproduktion, eftersom vi använder ytterst lite kolkraftsproducerad el. I Sverige är därför risken närmast 100% att utsläppen av kvicksilver (ett av de miljöfarligaste ämnen vi känner ) kommer att öka kraftigt när mängden lågenergilampor ökar. Att insamlingen av lågenergilampor fungerar ganska bra idag säger inget om hur det kommer att se ut när alla måste använda dessa lampor. Då talar vi om helt andra volymer lampor som skall hanteras. Jag har själv talat med personal på återvinningsstationer som berättar om hur lågenergilampor kastas bland ofärgat glas, och vilka effekter det får - varje glasbehållare där detta upptäcks måste hanteras som miljöfarligt avfall och saneras! En ytterst liten mängd kvicksilver kan förstöra hela vattendrag - det är ju därför Sverige tagit det kloka beslutat att förbjuda försäljning av kvicksilverprodukter från den 1 juni i år - utom just lågenergilampor!

En annan aspekt är att ju mer omfattande hantering vi får av lampor innehållande kvicksilver, desto fler lampor kommer att gå sönder under hanteringen, inte minst under tillverkning, transporter och i hushållen. Var och en som tagit del av råden om hur man skall sanera sitt hem om en kvicksilverlampa gått sönder blir minst sagt fundersam. Tyvärr kan man inte göra mycket åt en krossad lågenergilampa som ligger i en glascontainer och läcker kvicksilver. Kvicksilvret letar sig ut i naturen innan man ens hinner tömma containern. Hemma i Ubbhult står glasinsamlingen (plåtcontainrar) bredvid en bäck som sedan rinner ned i vår lilla skogstjärn som sedan fortsätter ut i Ingsjöarna som ingår i ett fiskevårdsområde. Kvicksilver från krossade lampor lär tyvärr efterhand hamna i Ingsjöarnas fisk.

Tankar har förts fram om ett pantsystem för lågenergilampor för att öka andelen lampor som samlas in på ett miljövänligt sätt. Frågan är bara om människor är beredda att betala så mycket extra för en lampa, de är ju dyra som de är. Riskerar man inte i stället att svenskar köper sin lampa utomlands, och slipper betala pant, men däremot kan kvittera ut pant när lampan lämnas tillbaka? Ett pantsystem måste i så fall genomföras i hela EU om det skall fungera. Och ett europeiskt pantsystem lär ta tid - och glödlamporna börjar fasas ut redan om några månader!

Vad gäller effekterna på koldioxidutsläppen så förutsätter ju detta att att kolförbränningen i Europa minskar genom glödlampsförbudet. Man skulle ju lika gärna kunna tänka sig att det elöverskott som då uppstår i stället exporteras till länder utanför EU. I så fall minskar vare sig koldioxiden eller kvicksilverutsläppen globalt. Att bara utgå från att en inbesparing av energi medför att motsvarande mängd energi bara helt plötsligt slutar produceras känns ganska tveksamt i en värld där behovet av energi ständigt ökar. Nej, sannolikheten är stor att kvicksilverförbrukningen vid energiproduktionen blir oförändrad, samtidigt som vi tillför mer kvicksilver i naturen via våra energisparlampor.

Att EU tog beslut om glödlampor var enligt min mening illa genomtänkt. Men tyvärr är det detta EU-beslut som styr glödlampornas framtid. Frågan är väl om det är realistiskt att Sverige, ens om man skulle vilja, med så kort varsel skulle kunna skjuta upp ikraftträdandet av glödlampsförbudet tills det finns ett bättre utbud av miljövänliga lågenergilampor i handeln eller ett effektivt pantsystem är infört. Jag tvivlar. Det enda som återstår idag är nog en massiv informationskampanj om hur man skall hantera sina förbrukade lågenergilampor, en strävan efter någon form av pantsystem, och en förhoppning om att det kommer mer miljövänliga lamptyper efterhand. Men tyvärr tror jag att utsläppen av kvicksilver i den svenska naturen kommer att öka.



2009-06-12 Dagens klimatfundering:

Är energisparlampor i själva verket ett hot mot miljön?

Jag har ju redan tidigare (bloggen den 28/1 i år) ifrågasatt EU:s "ekodesigndirektiv" som i praktiken medför ett förbud mot vanliga glödlampor i hela EU. Inte minst mot bakgrund av att de flesta lågenergilampor innehåller kvicksilver, samtidigt som Sverige från den 1 juni i år förbjudit försäljning av alla produkter som innehåller kvicksilver. Eller rättare sagt, alla produkter utom just energisparlampor! Detta känns inte särskilt logiskt.

I Aftonbladet i onsdags fanns en mycket intressant debattartikel skriven av två studenter, med stöd av en professor och en lektor vid Luleå Universitet. De ifrågasätter både miljönyttan och energieffektiviteten hos energisparlamporna. När man läser denna artikel funderar man ju ännu mer över det kloka i EU:s beslut...

Ett citat ur artikeln förtjänar extra eftertanke: "Ofta tas beslut av personer (läs politiker) som inte riktigt är insatta i dessa frågors komplexitet. Besluten innebär ofta en förbättring ur en synvinkel, men kan tyvärr få långt värre konsekvenser när andra aspekter analyseras. Denna fokusering på koldioxid, som för övrigt utgör en naturlig del av atmosfären, gör att andra miljöproblem hamnar i skymundan. Vi menar inte att koldioxidutsläpp inte innebär problem, utan att vi inte får stirra oss blinda på en enda aspekt av ett mycket stort och komplext system."

För egen del funderar jag över vad som blir nästa miljöoffer som svenska eller europeiska politiker medvetet tänker acceptera i klimathotets namn, i sin iver att jaga koldioxid till varje pris?



2009-06-11 Dagens klimatfundering:

Har den globala uppvärmningen nått Västervik?

April och maj månader var ovanligt varma, om än inte rekordvarma. Genast tolkades det av media som ett bevis på den globala klimatförändringen. Junivädret däremot har hittills varit ovanligt kallt, ruggigt, regnigt och blåsigt rapporterar SMHI. Det 150-åriga köldrekordet för Västervik/Gladhammar fick under perioden 6-7 juni se sig slaget med en tiondels grad, då temperaturen sjönk till minus 0,1 grader. "Lågtrycken dominerar och det är kall luft som kommit ned norrifrån. Det är de kallaste nätterna sedan 1800-talet med minusgrader på flera håll", säger meteorolog Mats Andersson på SVT:s väderredaktion.

Även på andra orter har det varit rejält kallt - i Norrköping noterades 0,2 grader och Lund 3,2 grader vilket är de kallaste temperaturena på 47 år. Men det är som tur är långt kvar till det svenska köldrekordet för juni från 1907 med minus 7,5 grader i Eckersholm i Småland -7.5 grader och Vassijaure i Lappland minus 9.8 grader.

Tillfälliga lokala temperaturavvikelser och korta temperaturtrender säger egentligen inget alls om den långsiktiga temperaturutvecklingen. Men köldrekorden känns ju å andra sidan inte heller som några entydliga bevis på en dramatiskt stigande global temperatur...



2009-06-10 Dagens glada klimatnyhet:

EU-parlamentet blev lite mer sansat

Anders Wijkman, avgående kristdemokrat i Europaparlamentet hyllade igår Miljöpartiets Maria Wetterstrand i en artikel och tyckte att Miljöpartiet hade den bästa klimatpolitiken. Ett bevis på att Wijkman saknar realism och tillhör de allra värsta klimathysterikerna som närmast verkar tro att jordens undergång är nära. Jag var orolig för att Wijkman skulle ersättas av den lika klimatfanatiska Ella Bohlin som i EU-debatten i TV ville stänga ute dem som hade en annan åsikt i klimatfrågan. Men kristdemokraternas väljare ville annorlunda. Alf Svensson kryssade sig förbi förstanamnet Bohlin med god marginal, och EU-parlamentet får en klimathysteriker mindre.

Alf Svensson har till skillnad mot många EU-kandidater från de flesta partier aldrig försökt beskriva EU:s huvuduppgift som en kamp mot koldioxid. Han nämner i stället fredsfrågan. Det har uppenbarligen väckt respekt bland väljarna, och antagligen räddade det dessutom kvar kristdemokraterna i EU-parlamentet.



2009-06-10 Dagens klimatfundering:

Satellitmätningar visar att den globala temparaturen inte ökar



Denna figur visar satellituppmätta temperaturförändringar, och kommer från Universtity of Alabama i USA. Man ser tydligt att temperaturen har varit väldigt stabil de senaste trettio åren, bortsett från en tillfällig topp runt år 1998. De senaste mätvärdena ligger på ungefär samma nivå som 1979. Den globala temperaturen har alltså inte ökat över tid, trots den stadigt ökande halten av koldioxid.

Intressant i sammanhanget är att IPCC, FN:s klimatpanel inte godkänner dessa satellitdata som bevis på den globala temperaturförändringen. Man godtar bara mätdata från fasta mätstationer. Detta trots att många forskare menar att satellitdata både är säkrare och är betydligt mer heltäckande.



2009-06-04 EU-debatten i TV - Säg ordet klimat -
-sedan kan man kasta alla principer åt sidan

I kvällens debatt kunde jag med sorg konstatera att alla partier - inklusive Moderaterna - vill att EU skall införa en gemensam koldioxidskatt. Det är alltså samma sju partier som i alla andra sammanhang brukar säga att skattefrågor är typiskt nationella frågor som skall beslutas i varje land. Men klimathysterin är idag så stor att den får alla att glömma ideologi och principer. Allt går tydligen att offra i kampen mot koldioxiden.



2009-06-04 EU-debatten i TV - Skrämmande klimatdiskussioner

Kvällens TV-debatt gav en skrämmande bild av fullständigt orealistiska och verklighetsfrämmande utspel i klimatfrågan. Tyvärr tävlar de flesta partier om orealistiska och oövertänkta utspel där koldioxidfrågan helt verkar överskugga alla andra samhällsproblem. Det är ganska uppenbart att många av de åtgärder som förespråkas i debatten skulle drabba både människors ekonomi, jobb och närmiljö mycket hårt. Det kommer nog en dag då människor kommer att börja sätta sig på tvären mot alla klimatfanatiker, och den dagen kan jag själv stå med högburet huvud och säga att jag i vart fall varnade för det extrema klimatspelet. Visserligen håller Moderaterna en relativt sansad linje i klimatfrågan, men jag möter ändå moderata väljare som säger att de inte tänker rösta alls i EU-valet på grund av partiets "klimatpolitik". Jag befarar tyvärr att partiets nya dramatiska syn på "koldioxidhotet" kommer att kosta oss en hel del röster. Jag skulle självklart önska att Moderaterna vågade stå för en betydligt mer ödmjuk linje i klimatfrågan, men jag kan ändå med gott samvete uppmana alla att rösta på moderaterna som det mest sansade alternativet. Alla andra partier, utom möjligen Folkpartiet, driver enligt min mening en betydligt farligare, närmast hysterisk och mycket populistisk, linje.

Jag blev för övrigt väldigt upprörd över kristdemokraten Ella Bohlin när hon avfärdade alla som har en mer skeptisk inställning till klimatförändringarna. "Klimatskeptiker har vi ingen plats för i debatten" sa hon. Att yttra sig så visar skrämmande brist på respekt för demokratin och yttrandefriheten.

Debatten handlade annars som vanligt om vem som utlovar flest procent i minskning av CO2-utsläpp - alldeles oavsett om det finns någon substans bakom förslagen eller inte. Miljöpartiets Carl Schlyter rörde till det ordentligt när han beskrev sitt partis politik, och jag tror inte ens han själv riktigt förstod vad han menade. Men en sak är klar, om Miljöpartiets linje får inflytande lär hela EU ta många kliv bakåt, och drabbas av både energibrist och enorm arbetslöshet. Dessutom sämre miljö när den rena kärnkraften byts ut mot smutsig kolkraft.



2009-06-04 Skall Sverige ta emot utländskt kärnkraftsavfall?

I Sverige finns två kommuner som är beredda att upplåta mark för slutförvaring av kärnkraftsavfall, Oskarshamn och Östhammar. Båda platserna anses lämpliga, och har invånarnas starka stöd. I går meddelades att Östhammar får huvuduppdraget, och Oskarshamn får nöja sig med en del sidouppdrag med koppling till hanteringen av kärnkrafts- avfallet. Jag fick i ett mail förslaget att Sverige borde passa på att erbjuda slutförvar åt fler länder mot en ordentlig betalning, särskilt nu när det finns två orter som vill ha ett slutförvar, men endast en fått uppdraget.

Tanken är intressant att Sverige, med sina ovanligt goda förutsättningar i form av både ett stabilt urberg och hög kunskapsnivå, eventuellt även skulle kunna ta hand om utländskt kärnkraftsavfall. Mängden svenskt avfall är egentligen ganska liten, och att bygga ett slutförvar med all infrastruktur runtomkring kostar stora pengar. Om man investerar stort i ett svenskt slutförvar skulle detta kunna utnyttjas mer effektivt om man även åtog sig att ta hand om avfall från andra länder, givetvis mot en mycket god ersättning. Fördelarna är uppenbara - det utländska avfallet skulle tas om hand på ett mer miljömässigt och säkerhetsmässigt bra sätt än det kanske skulle kunna göra i andra länder, och samtidigt skulle Sverige få intänkter, skapa arbetstillfällen och öka vår kompetens och kunskap inom området. Nackdelarna är egentligen svåra att finna - ett välfyllt slutförvar innebär knappast större risker eller kostnader än ett halvtomt.

Igår sa Miljöminister Andreas Carlgren att enbart svenskt kärnkraftsavfall ska förvaras i den kommande slutförvarings-anläggningen: "Jag finner det helt uteslutet att vi skulle ta emot avfall från andra länder. Det är en grundläggande princip för oss. Var och en tar ansvar för sin bit." Liknande förslag från enskilda medlemmar på moderaternas partistämma förra året avvisades av stämman med samma argument. Personligen tycker jag egentligen att detta är ganska ologiskt. Om varje land ”skall ta ansvar för sin bit” innebär det rimligen att Sverige också borde bryta egen uran till sina egna kärnkraftverk. Men det gör vi inte - i stället importerar vi uran från andra länder. När det gäller bränslet går det alltså utmärkt att köpa från andra, men när det gäller avfallet är det uteslutet att hjälpa andra länder. Varför skall var och en bara ta ansvar för sin bit när det gäller avfallet, men inte när det gäller bränslet?

I dessa tider när kärnkraften åter blivit mer accepterad, och vi samtidigt lever i en orolig värld tycker jag det är självklart att kärnkraftsavfallet bör förvaras på världens säkraste platser. Om det svenska urberget är en av dessa platser borde vi givetvis kunna hjälpa något eller några grannländer som har sämre förutsättningar - och samtidigt ta riktigt bra betalt! Kanske skulle det med tiden till och med kunna bli läge för två slutförvar i Sverige, både i Östhammar och i Oskarshamn?



2009-06-03 Detta är framtiden!










Fotot kommer från Volvo PV





I januari 2007 inledde Volvo Personvagnar och Statligt ägda Vattenfall ett samarbetsprojekt med målsättningen att testa och utveckla plug-in teknik. Nu fördjupas samarbetet. Tanken är att Volvo i samarbete med Vattenfall skall ska serieproducera plug-in-hybridbilar i Sverige år 2012, bilar som kan drivas med både el och diesel. Utvecklingen av bilarna sker med gemensamma medel. Volvo Personvagnar producerar bilarna och Vattenfall utvecklar laddningslösningar och förser bilarna med elektricitet. Till sommaren presenteras tre demonstrationsbilar av modellen Volvo V70. Plug-in-hybridbilarna kommer att drivas med en stark elmotor som får sin ström från ett litium-jonbatteri. Laddningstiden för batteriet blir runt fem timmar och det återladdas även när bilen bromsar. Den nya teknologin innebär att bilägandet blir bekvämare eftersom man skall kunna "tanka" bilen hemma. Samtidigt blir driftkostnaderna lägre.

Detta är framtiden, till skillnad från den i mitt tycke betydligt mindre lyckade satsningen på etanol. Om de planerade laddstationerna utvecklas ytterligare kommer de att utgöra en utmärkt infrastruktur den dag som rena elbilar (alltså inte hybrider) blir ett konkurrenskraftigt alternativ. Om effektuttaget blir större ur de svenska kärnkraftverken kan vi både få el till att driva våra bilar och dessutom exportera stora överskott till andra länder, som i stället kan stänga sina gamla smutsiga kolkraftverk. DÅ kan man börja tala om miljöeffekter som handlar om betydligt mer än minskade koldioxidutsläpp!



2009-06-02 Planerad vindkraftpark i Sätila väcker oro och starka känslor



I kväll har jag varit på samrådsmöte i Sätila rörande planerna från Göteborgs Energi att bygga en av Södra Sveriges största vindkraftparker i ett område norr om Lygnern, mellan Sätila och Ubbhult. Planerna omfattar 18 verk av den största storleken (150-180 meter höga).

De var tydligt att de boende i områdena närmast vindkraftparken känner mycket stor oro för störningar i form av buller och störande skuggor, samt är rädda för att deras bostäder skall sjunka i värde till följd av närheten till den stora vindkraftparken. Bland besökarna i övrigt fanns delade meningar om huruvida vindkraftparken är vacker eller ful, men helt klart kommer landskapsbilden norr om Sätila att påverkas ganska dramatiskt:

Bild från Ubbhult, badplatsen vid Stora Öresjön. Observera husen vid stranden till vänster på bilden, som är stora nybyggda villor. Det ger en bild av hur stora den senaste generationens vindkraftverk faktiskt är, trots att de står flera kilometer bort från badplatsen och att det är den lägre modellen på 150 meter som montaget visar.

Bild från vägen utanför Sätila. De stora gårdarna på andra sidan Storån skymtar som mycket små prickar nedanför vindkraftverken på åsen ovanför.



(Bilderna är fotomontage från Göteborg Energis hemsida.)


Min tro är att Göteborg Energi kommer tvingas minska ned vindkraftparken en del för att slippa protester från de närboende, och kanske kommer man också att välja 150-metersverk i stället för 180-meters för att störa landskaps- bilden mindre. Men protester och överklaganden kan nog ändå förväntas, för ingen närboende lär ju acceptera att värdet på den egna bostaden sjunker. Märkligt nog är annars att just detta inte är något som man tar hänsyn till vid miljöprövningen. Endast buller och störningar, samt effekterna på samhällets utveckling i stort beaktas, inte allmänhetens subjektiva bedömning att vindkraftverk minskar attraktionskraften hos näraliggande bostäder.

Marks kommun har precis beslutat om en policy för vindkraftetablering, efter en motion av Elise Benjaminsson som är moderat ledamot av kommunfullmäktige i Mark, och som själv drabbats av kraftiga störningar från ett annat vindkraftverk i Hökås utanför Hyssna i Marks kommun. De riktlinjer som finns i denna nya policy kommer att styra kommunens tillståndsgivning för vindkraftparken i Sätila. Det betyder bland annat att inga verk lär godkännas om de ligger närmare än 500 meter från en bostadsbyggnad. Om Göteborg Energi är kloka ser de till att avståndet blir större än så. De har ju allt att vinna på att Sätilaborna och Ubbhultsborna blir positivt inställda till vindkraftparken och kan ge goda referenser till framtida nya vindkraftparker på andra platser.

Jag kommer att följa den fortsatta av detta ärende mycket noga. Det är intressant att som riksdagsledamot kunna bevaka ett så här stort ärende på hemmaplan. Utgången kommer att ge en fingervisning om hur den planerade utbyggnaden av vindkraft i Sverige kan förväntas fungera. Om regeringens planer om vindkraftproduktion skall uppfyllas kommer det att krävas minst 3.000 nya vindkraftverk av största modell i landet enligt beräkningar som presenterades under kvällens föredragning. Om nu 18 vindkraftverk i Sätila skapar så stort motstånd är det svårt att se var man skall kunna bygga de övriga minst 2.982 vindkraftverken utan kraftigt motstånd från lokalbefolkningen. Personligen ser jag planerna på den extremt stora utbyggnaden av vindkraft i Sverige som ganska orealistiska. Jag fick också klara besked idag från Göteborg Energi att utan kraftiga skattesubventioner skulle inga vindkraftverk byggas överhuvudtaget. Vindkraft är ingen billig satsning för svenska folket, och jag är personligen mycket tveksam till att öka de statliga subventionerna ytterligare, vilket branschen kräver.

Jag kan för övrigt meddela att viljan att göra stora uppoffringar i den egna boendemiljön "för att motverka globala klimatförändringar" verkade något begränsad från dem som bor i närheten av den planerade vindkraftparken. Detta kommer jag att ha med mig som politiker när vindkraften diskuteras i olika sammanhang. Jag anser det helt orimligt att acceptera allvarliga lokala miljöskador eller intrång i människors boendemiljöer för en mycket diffus "global klimatnytta". Vindkraftparker måste utformas så att de närboende tycker att det känns acceptabelt, annars lär vindkraften inte ha någon framtid i Sverige.



2009-05-27 Dagens klimatfundering

Myten om flaskvattnets klimatpåverkan är avslöjad

För ett par år sedan kom larmet om att flaskvatten var en stor klimatbov. Miljöministern uppmanade kommuner och landsting att sluta med flaskvatten, och många företag, privatperoner och kommuner lät sig övertygas om att sluta dricka mineral- och källvatten. För miljöns skull. Men hur är det egentligen, är verkligen flaskvattnet är en sådan hemsk miljöbov?

Sveriges Bryggerier har nyligen låtit Svenska Miljöinstitutet IVL genomföra en livscykelanalys (LCA) av vatten på flaska för att få en helhetsbild av hur stor den totala miljöpåverkan är under hela livscykeln. Detta inkluderar alla transporter och all energiåtgång i mellanleden. Analyserna visar att utsläppen av växthusgaser ligger på i genomsnitt 125,5 gram koldioxid per liter dryck.

Officiell bild på Ramlösas sortiment. Jag har inte frågat om lov, men misstänker att de inte har något emot lite reklam...

I Sverige drack vi år 2008 i genomsnitt 24,5 liter vatten på flaska per person. Det betyder att hela vår genomsnittliga konsumtion ger ett tillskott av växthusgaser motsvarande 3,1 kilo koldioxid per person och år. Det motsvarar en (!) torktumling, eller en (!) biff av 150 gram nötkött, eller två (!) hamburgare, eller 18 kilometers bilkörning. Eller annorlunda uttryckt - en knapp tretusendel jämfört med de 10 ton koldioxid varje svensk i genomsnitt släpper ut per år.

Även om givetvis Sveriges Bryggerier är part i målet finns det ingen anledning att missto IVL. Slutsatsen blir att inte ens den som känner en dramatisk oro för koldioxidutsläppen behöver fundera så mycket över det där med vilket vatten man dricker. Visst kan man infrågasätta onödigt flaskvatten, både dyrt och tungt att släpa hem. Men det finns i så fall mycket annat man också kan fundera över vad gäller svenska folkets onödiga inköp. För egen del har jag inget emot kranvattnet hemma och dricker inte så mycket flaskvatten. Men på restaurang tar jag gärna en Ramlösa till maten i stället för en öl, vilket också medför en massa hälsofördelar. I sista hand är alla våra inköp personliga beslut och prioriteringar, och det finns i vart fall inga "klimatskäl" att avstå från flaskvatten. Ännu en av media upphaussad klimatfråga visar sig ha varit helt grundlös. Vad blir nästa avslöjande om smått hysteriska falsklarm i klimatdebattens spår?



2009-05-26 Övertolkning av väljarnas prioritering bland EU-frågorna?

Media (senast Borås Tidning i söndags) och riksdagspartierna hävdar att klimatfrågan är en av de viktigaste för väljarna i EU-valet. Man åberopar olika undersökningar, exempelvis en från Demoskop som redovisades häromdagen där 32,3% tyckte att jobb och ekonomi var viktigast, 27,3% svarade klimat och miljö, och 13% fred i Europa. I en mätning av Synovate för några veckor sedan svarade 23% miljö, klimat och energi, 15% ekonomin och finanskrisen, och 12% jobben. Men de allra flesta, hela 32%, svarade "vet ej".

Att av detta dra slutsatsen att just klimatfrågan enskilt skulle vara den viktigaste eller en av de viktigaste frågorna för svenska folket är verkligen att övertolka svaren. För det första är det väldigt många som är tveksamma och inte avger något svar. För det andra klumpas klimatfrågan ihop med miljöfrågor rent allmänt (Demoskop) eller med både miljö och energifrågor (Synovate). Själv hade jag nog svarat likadant eftersom jag tycker att flera miljöfrågor är viktiga för EU, exempelvis förorening av haven, fiskepolitiken, luftburna utsläpp (och då syftar jag naturligtvis inte bara på koldioxid), och inte minst hur Europa skall lösa sin framtida energiförsörjning. Och i så fall hade jag också fått klimatfrågan "på köpet" i mitt svar.

Givetvis kan man förvånas över att inte fler av väljarna än 23-27% anger miljö- och klimatfrågan som nummer ett, med tanke på den mycket dramatiska och ensidiga bild av klimathotet och koldioxidens roll som sprids i media, där de flesta som framför en avvikande åsikt hånas som okunniga eller helt enkelt inte får komma till tals. Kanske är svenska folket överlag mer eftertänksamma och ödmjuka i frågan är vad politikerna tror?

För moderat del skall vi nog vara försiktiga med att tolka in resultatet att moderata medlemmar ser klimatfrågan som den viktigaste EU-frågan. Om det är 23-27% av samtliga väljare som svarar klimat och miljö så finns bland dessa givetvis en del ganska extrema klimatfanatiker som främst samlas bland Miljöpartiet och Vänsterpartiets väljare. Dessa utgör idag ca 10-12% av väljarkåren. Resterande 13-15% av svaren skall sedan fördelas mellan alla övriga partier. Det betyder uppenbarligen att endast en mindre del av väljarna i övriga partier prioriterar miljö och klimatfrågan som nummer ett. Om man sedan delar upp svaren mellan miljö, energi respektive klimat blir sannolikt andelen som bara skulle svara "klimat" ännu mindre.

Ingen moderat EU-kandidat skulle naturligtvis ens våga tänka tanken att mitt under valrörelsens slutspurt säga annat än att klimatfrågan är jätteviktig. Men för egen del kommer jag att sätta kryss för den moderate EP-kandidat som jag starkast upplever har viktigare mål med EU än att bara försöka göra det till en kamporganisation mot koldioxid. Jag är helt övertygad om att moderata väljare förväntar sig betydligt mer än så av det nyvalda EU-parlamentet.

Lite ledning av hur kandidaterna ser på olika frågor kan man få av Företagarnas ranking av EU-kandidaterna. De flesta moderata kandidater har också egna hemsidor där de berättar om sina viktigaste frågor.



2009-05-25 Dagens Klimatfundering

Vad blir priset för klimatpolitiken?

Den engelske ekonomen Nicholas Stern skrev för ett antal år sedan en rapport där han fastslog att kostnaderna för klimatåtgärder idag blir billigare än priset för framtida klimatförändringar. I sak bygger ju resonemanget på att åtgärder mot klimatförändringar (läs åtgärder mot CO2) skulle kunna stoppa en framtida klimatförändring. Detta är nu inget som ens de mer sansade förespråkarna för dagens klimatpolitik tror på. De hoppas visserligen att vi skall kunna begränsa klimatförändringarna, men ingen verkar tro att vi skall kunna stoppa dem helt. Och därmed går det ju inte att räkna så som Stern gör - vi kommer att få kostnader för klimatpolitiken idag, och samtidigt kostnader i framtiden för att hantera de klimatförändringar som ändå kommer. Trots omfattande kritik mot Sternrapporten används denna fortfarande som ett av huvudargumenten för att försvara en allt hårdare klimatpolitik.

I senaste numret av Svensk Tidskrift, där min moderate riksdagskollega Mats Johansson sitter i redaktionsledningen, skriver ekonomen och frilansjournalisten Pär Krause en artikel med rubriken "Klimatåtgärder bidrar till fattigdom". Artikeln diskuterar effekterna för utvecklingsländerna och ger goda argument mot den "klimatnationalism" som socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet driver. Men artikeln väcker också frågor kring den svenska klimatpolitiken i allmänhet och man får ju hoppas att någon klok politiker ser till att även prislappen för klimatpolitiken diskuteras seriöst på klimatmötet i Köpenhamn senare i år.



2009-05-20 Mina tankar kring miljö- och "klimatpolitiken" och EU-valet

FN:s klimatpanel, IPCC, kommer med sin nästa stora rapport först 2014. Oavsett om man i denna även kommer att ta med kritiska röster (vilket jag tvivlar på) så kommer politikerna med dagens "hotbild" knappast att anse sig kunna vänta på denna. Jag kan konstatera att det finns många som anser att Sverige oavsett konsekvenserna måste gå fram väldigt mycket snabbare och hårdare än vad regeringens linje är, samtidigt som det finns en växande skara skeptiker som helt avfärdar klimathotet och inte tycker att politikerna skall göra något alls. Jag har själv inte den utbildning som krävs för att i detalj analysera eller stödja den ena eller andra linjen i koldioxiddebatten. Men jag känner mig som sagt väldigt ödmjuk i frågan. Jag kan inte förstå hur vissa politiker kan vara så tvärsäkra som de är - de har ju inte heller den utbildning som krävs utan måste lita till olika experter och forskare - precis som jag. I det läget tycker jag att man måste tillämpa kritiskt tänkande och lyssna på alla röster i debatten, precis som när man diskuterar alla andra politiska frågor. Jag inser att IPCC idag styr världens politiker, och att det idag är svårt, eller närmast omöjligt, att skapa en större nyans i resonemangen. Man har bestämt sig, CO2 är roten till allt ont. Många av världens politiker springer åt samma håll, och den som säger högst siffra när det gäller minskning av koldioxidutsläpp blir lätt den bäste klimatpolitikern, både i Sverige och utomlands.

Själv tycker jag inte man behöver köpa koldioxidteorierna till 100% för att vara en god miljöpolitiker. Många menar att "försiktighetsprincipen" bör tillämpas på så sätt att man för säkerhets skull tar i allt man kan för att bromsa koldioxidutsläppen. Jag tycker i stället att man i detta läge bör tillämpa "försiktighetsprincipen" på ett helt annat sätt:

1. De "klimatåtgärder" som politikerna föreslår bör vara så utformade att de ger fler positiva effekter för samhället än att bara vara riktade mot att minska utsläpp av C02. Får vi andra positiva effekter för miljön eller den ekonomiska utvecklingen så behöver vi ju inte träta om koldioxidens betydelse för klimatet - åtgärderna gör nytta oavsett.
2. De åtgärder som vidtas måste ge maximal effekt på varje satsad krona. Det betyder att åtgärder i Sverige som ger liten effekt bör bytas mot globala åtgärder som kan ge hög effekt och samtidigt gynna den ekonomiska utvecklingen och motverka andra miljöproblem i utvecklingsländerna. Detta är också moderaternas och Alliansens politik. Oppositionen däremot driver en annan "klimatnationalistisk" linje, där alla svenska åtgärder skall ske i Sverige trots att vi bara står för 0,2% av världens samlade koldioxidutsläpp, och trots att det blir oerhört dyrt och ger obetydlig effekt jämfört med åtgärder i andra länder.
3. Koldioxidfrågan får inte ta hela fokus i miljödebatten så att vi glömmer alla de andra allvarliga miljöproblem som finns, både lokalt i vår del av världen, eller framförallt, i andra länder. Varje dag dör massor av människor av brist på mat, brist på rent vatten, sjukdomar och krig. Vi får inte glömma bort dessa frågor i vår blinda fokusering på endast CO2. Jag konstaterar nöjt att moderaternas politik inte bara handlar om klimatfrågan utan även rymmer många andra miljöfrågor, vilket exempelvis syns i vår EU-valplattform. Däremot tycker jag vi moderater pratar alldels för lite om dessa övriga miljöfrågor.
4. Jag tror tyvärr inte ett ögonblick på att klimatpolitiken helt kan stoppa en klimatförändring på jorden. Det tror för övrigt inte heller Erland Källén som varit knuten till IPCC och nu är en av regeringens rådgivare. Han menar, precis som jag, att klimatet ändå kommer att förändras (även om han tror att vi med olika åtgärder kan begränsa förändringen). Jag menar att politikerna måste ha mycket större beredskap för att hantera de klimatförändringar som ändå kommer, och inte lägga alla resurser och all kraft på att - kanske förgäves - stoppa eller bromsa klimatförändringarna.
5. Klimatpolitiken får inte leda till åtgärder som är skadliga för miljön på annat sätt. Några exempel är vindkraft om denna förstör människors boendemiljö eller kraftigt utbyggd vattenkraft om den förstör viktiga naturmiljöer.
6. Klimatpolitiken får inte medföra att fattiga länder drabbas ännu hårdare än idag. Att producera etanol av livsmedel samtidigt som många i världen svälter känns till exempel som en mycket tveksam lösning.
7. Klimatpolitiken får inte rasera välfärden och den ekonomiska tillväxten. Historiskt vet vi att ekonomisk tillväxt och bättre miljö går hand i hand. Fattiga länder har inte råd att bry sig om miljön. Den som blir arbetslös för att höga energiskatter tvingat industrierna att lägga ned har inte råd att köpa en miljöbil! I denna fråga har moderaterna en mycket tydlig grundsyn som vill kombinera god miljöpolitik och ekonomisk tillväxt.

Detta är mina egna tankar i debatten, och flera av punkterna är som sagt också grunden för den moderata miljöpolitiken, och även basen för Alliansens kommande stora klimatproposition. Att jag sedan, till skillnad från den officiella moderata linjen, är betydligt mer ödmjuk i koldioxidfrågan är en annan sak. Samtidigt är min fullständiga övertygelse att moderaterna och Alliansen alltid kommer att driva den mest balanserade, realistiska och konstruktiva miljö- och klimatpolitiken både i Sveriges riksdag och i EU, och att våra partier kommer att vara mer lyhörda för nya forskningsrön som kan påverka klimatdebatten än vad oppositionspartierna är. Både för den som är övertygad om IPCC:s koldioxidteorier, och för den som är mer skeptisk, så framstår moderaterna som bästa alternativet i EU-parlamentsvalet, samtidigt som alternativen på vänsterkanten (S, V och MP) verkligen förskräcker!



2009-05-19 Dagens klimatfundering

Mail och telefonsamtal om klimatfrågan fortsätter strömma in. I stort sett alla är mycket positiva till vårt försök att även släppa in tvivlande röster i debatten. Häromdagen fick jag ett tänkvärt mail med ett citat från filosofen och nobelpristagaren Bertrand Russell:

Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra på allting, och de kloka så fulla av tvivel"

Citatet passar nog i på de flesta politiska områden, och är nog något alla vi politiker borde tänka på ibland. Kanske kan citatet passa in på klimatdiskussionen också?



2009-05-18 Fler mediaröster om vårt klimatseminarium i Riksdagen

Även tideningen Världen Idag och nättidningen ETC har kommenterat vårt klimatseminarium förra veckan där vi bjöd in både förespråkare och skeptiker till IPCC:s teorier om koldioxidutsläppens betydelse för klimatförändringarna.



2009-05-15 Dagens Klimatfundering

Det enda som är säkert är att det mesta är ganska osäkert

"Hotet mindre från Antarktis" kan man idag läsa på TV4:s texttv. När man analyserar lite mer bakom den korta nyheten på TV-skärmen framkommer följande:

Antarktis har nio gånger så mycket is som Grönland. Det västantarktiska istäcket (se bloggen 12/5) är särskilt intressant för forskarna på grund av dess inneboende instabilitet. Ismassorna på denna del av Antarktis vilar på berggrund som ligger under havsnivån. När isen smälter rinner vattnet genom isen ner mot berget och den minskande friktion som då kan uppstå mellan isen och berggrunden skulle kunna öka risken för att delar av istäcket sakta ska glida ut i havet. Ett antal klimatforskare har på senare år försökt uppskatta sannolikheten för att istäcket i Västantarktis ska kollapsa och beräkna vilka katastrofala följder det skulle få. Samtliga studier har kommit fram till att det skulle bidra till en höjning av havsytan med fem till sex meter.

Nu kommer alltså nya beräkningar som visar att uppskattningarna är alldeles för höga. Havsnivån höjs bara med 6,5 millimeter per år, ungefär två gånger den nuvarande ökningstakten, eller runt 3,3 meter på 500 år. Allt enligt forskaren Jonathan Bamber vid brittiska Bristoluniversitetet som presenterar sina rön i ansedda tidskriften Science.

Nåja. Det är ju ganska ofarligt att komma med prognoser om havsytans förändring under de kommande 500 åren. Ingen av oss lär få veta vem som har rätt. För egen del funderar jag över två saker. Den ena är om det inte kommer att hända andra saker på jorden de kommande 500 åren som kan göra att prognoserna saknar betydelse? En ny "liten" istid till exempel? Det andra är att det är svårt att känna full tillit till olika prognoser om effekter av befarande klimatförändringar när dessa kan förändras med 50% över en natt! Jag är övertygad om att det kommer att hända mycket inom forskningen framöver som helt förändrar vår syn på klimatförändringarna, och styrks allt mer i min tro att en stort mått av ödmjukhet inför hela klimatfrågan är på sin plats. Utrymmet för tvärsäkra påståenden känns väldigt begränsat.



2009-05-15 BT-artikel om gårdagens klimatseminarium



Borås Tidnings journalist, Jan Lindsten, var på plats under onsdagens klimatseminarium i Riksdagen, och vi pratades vid en stund efteråt. I gårdagens BT fanns denna artikel. Nu antyder ju rubriken något missvisande att det är jag själv som "tvivlar på klimathotet", men om man läser vidare inser man att rubriken egentligen syftar på Roy Spencer och Bob Carter som stod för denna linje i seminariet (eller snarare - de tvivlar på koldioxiden som orsak till klimatförändringarna, inte att klimatet kommer att förändras). Klicka på bilden för att läsa hela artikeln!

Min egen inställning förändrades väl egentligen inte nämnvärt efter gårdagens två seminarier. Det enda jag känner är en stor ödmjukhet i en fråga där nästan alla bevis idag vilar på datamodeller, och där många forskare, även de som står bakom koldioxidteorierna, själva medger att det finns mycket i klimatteorierna där man behöver forska vidare. Att det faktiskt finns klimatforskare som har olika åsikt gör inte precis att man känner sig tryggare, inte heller att det finns en inbyggd rivalitet mellan olika forskare och att debatten ibland lämnar sakfrågan och i stället handlar om att förminska forskarkolleger och deras arbete. Svenska Naturskyddsföreningen anser att politikerna är för försiktiga, medan andra anser att de tar i för mycket. Kritiker på båda sidor angriper tolkningen av IPCC:s modeller, fast med olika syfte. Och i bakgrunden finns lobbyister som utnyttjar klimatfrågan för att vinna fördelar. Vi vet att kärnkraftsindustrin och vindkraftsindustrin stödjer IPCC:s modeller, medan oljeindustrin stödjer kritikerna. Det finns också en del i IPCC:s syfte och arbetssätt som gör mig fundersam.

Men det är samtidigt viktigt att veta att min huvudsakliga tveksamhet i första hand inte rör klimatförändringarna i sig (även om det finns frågetecken kring hur dramatiska de är, samt att en del tyder på stora lokala variationer på jordklotet), utan mer orsakerna till förändringarna. Är det verkligen koldioxiden som ensam bär skulden, eller finns det andra mer naturliga förklaringar? Eller är det kanske så att det är en kombination? Jag är förvånad över att vissa politiker kan uttala sig så tvärsäkert i denna fråga som de gör.

Under dagen har jag fått ett oväntat många mail med uppskattande kommentarer kring att vi anordnade seminariet och släppte loss diskussionen i Riksdagen. Jag märker att det finns många lokala moderata politiker och medlemmar runt om i landet som är lika fundersamma som jag själv i denna fråga, och många av dem har uppenbarligen letat sig fram till min blogg. Några hade till och med rest upp till Stockholm för att vara med på seminariet! Jag märker också bland mina moderata riksdagskolleger och politiska tjänstemän att det finns lite olika syn på saken.



2009-05-14 Två Aktuelltinslag med koppling till dagens klimatdebatter

I aktuellt i går kväll finns två inslag som berör dagens klimatdebatter i Riksdagen. Den första innehåller en kort intervju med Roy Spencer, den andra är en debatt mellan naturskyddsföreningens ordförande Svante Axelsson och Lars Bern, miljödebattör och medlem i IVA, Ingenjörsvetenskapsakademien. Lars Bern som nyligen också besökte Riksdagen, kom idag ut med en bok med titeln "Chill Out" tillsammans med bloggaren och klimatdebattören Maggie Thauersköld. Boken är givetvis ett kritiskt inlägg i klimatdebatten. Klicka på bilderna för att se TV-inslagen.

Jag har fått ett par småsura kommentarer både från partikolleger och andra över att vi lät två "skeptiker" komma till tals i Riksdagen. Vi fick också kritik från en av besökarna på seminariet som på ett aggressivt sätt undrade hur vi kunde släppa in dessa kritiker, och att vi borde "tänka oss för" nästa gång vi ordnar ett seminarie. Men för mig är det mycket okomplicerat - Riksdagen skall vara forum för samhällsdebatt, även i obekväma frågor. Alla skall givetvis få komma till tals. Och har man goda argument så är man rimligen inte rädd för att lyssna och debattera med sina motståndare! Helt klart är att media uppmärksammat dagens seminarier, och det är ju precis så det skall vara i ett demokratiskt samhälle.

"