Integritetsbloggen
På denna sida samlar jag alla blogginlägg som rör integritetsskyddsfrågor, exempelvis signalspaning, FRA, fildelning, datalagring, och annat som påverkar den personliga integriteten.
På grund av det särskilda intresset för sådant som rör
FRA-lagen och signalspaning finns just dessa blogginlägg dessutom samlade på en egen sida och där kan du följa allt som hänt kring FRA-lagen och även få svar på vanliga frågor kring lagen och läsa mina argument för att rösta ja till lagen.
Europaparlamentet stoppar massövervakningen/Chat Control
2024-01-04
Jag har tidigare skrivit här om EU-kommissionens (Ylva Johanssons) orimliga förslag om total massövervakning av EU-medborgarnas digitala kommunikation för att jaga barnpornografibrott. Förslaget har fått oerhört hård kritik för att vara alltför långtgående.
Före jul nådde EU-parlamentet en överenskommelse om ett mycket mer nyanserat förslag som innebär att alla tankar om massövervakning skrotas helt, och att man i stället utvecklar de möjligheter att beivra barnpornografi på nätet som redan finns idag. En mycket stor majoritet i EU-parlamentets ansvariga utskott var överens om förslaget, alla de stora partigrupperna stod bakom, vilket ger en väldig styrka. Efter detta tydliga ställningstagande blir det svårt för EU-kommissionen att gå vidare med sitt förslag, eftersom det kräver godkännande av både EU-parlamentet och Europeiska Rådet (ministerrådet).
Många moderater (bland annat jag själv) och riksdagsledamöter i flera andra partier har drivit på i frågan för att stoppa förslaget, som vi anser är helt oproportionerligt, och våra moderata EU-parlamentariker har tydligt satt ned foten och avvisat Kommissionens förslag. Det är uppenbart att det spelar roll vilka EU-parlamentariker vi väljer in i Europaparlamentet. Nu finns hopp om ett vettigt förslag som bekämpar barnpornografibrott utan att massövervaka alla EU-medborgares elektroniska kommunikation.
Uppdatering om "Chat Control"
2023-09-22
I dag skulle EU-nämnden i Riksdagen ha tagit beslut om regeringens position inför de fortsatta förhandlingarna i EU om förslaget till "Chat Control". Men ärendet om ”Chat Control” behandlades inte på dagens möte i EU-nämnden. Det spanska ordförandeskapet meddelade häromdagen att de hade tagit bort ärendet från dagordningen på kommande möte i EU, och därför utgick frågan även vid sammanträdet i EU-nämnden idag. Oenigheten inom EU i frågan är uppenbarligen stor, och till vidare händer inget alls i frågan.
Inför mötet i EU-nämnden fanns ett förslag till ståndpunkt från regeringen som kortfattat innebar att man uttryckte stor oro för rättssäkerhet och integritet i det liggande förslaget, men att man ville ha mandat att vara kvar i diskussionerna och verka för ett rimligt sätt att hantera den bakomliggande frågan - att stoppa barnpornografi och grooming. Det har aldrig funnits någon linje från regeringen att säga ja rakt av till liggande förslag. Och det är också moderaternas hållning i EU-parlamentet.
Nu skjuts frågan på framtiden och det tycker jag personligen är bra. Liggande förslag är helt enkelt inte realistiskt, och det är uppenbart att EU-byråkraterna kan för lite om hur tekniken kring elektronisk kommunikation fungerar och vad som är rimligt och teknisk möjligt att göra. Och framförallt vad som är etiskt och integritetsmässigt rimligt. Jag har haft mycket och givande kontakt med flera experter på området och inser att politiken i detta fall tror sig kunna lösa saker genom att använda metoder som helt enkelt inte fungerar. Så kan man inte ta politiska beslut.
Nedan en artikel från SvD idag som belyser läget i EU i denna fråga. (Bilden makulerad av upphovsrättsskäl).
Min oro för Chat Control växer ju fler experter jag träffar
2023-04-27
På senare tid har jag haft kontakt med ett antal olika politiker, experter och specialister som är väl insatta i EU-förslaget om Chat Control. Senast i morse inledde jag dagen med ett frukostmöte där bland annat Karl Emil Nikka (årets säkerhetsprofil 2021) och Journalistförbundet medverkade. Vi hade också en EU-parlamentariker med via länk.
Några nya eller förstärkta infallsvinklar som jag fått med mig senaste veckan:
* Förespråkare för Chat Control jämför förslaget med att knarkhundar "sniffar" på resväskor eller paket för att hitta knark. Det är en absurd jämförelse. Man kan inte "sniffa" på elektronisk kommunikation på det sättet, det finns helt enkelt ingen teknik för detta. Enda sättet att upptäcka något oönskat i elektronisk kommunikation är lite förenklat helt enkelt att öppna meddelandet och ta del av hela innehållet. Det är ungefär som att sprätta upp alla brev och kontrollera att inget oönskat finns i kuvertet.
* Andra förespråkare jämför det med husrannsakan. Den jämförelsen haltar också. Husrannsakan gör man efter noggranna regelverk vid misstanke om brott. Chat Control innebär att man granskar ALL kommunikation, även av den stora merparten medborgare som inte är misstänkta för brott. Det blir ungefär som om man skulle göra "daglig husrannsakan" hos alla människor för att kolla att det inte finns misstänkt stöldgods i deras bostäder...
* Säkra krypterade chattar typ Signal (som många idag använder för diskussion om känsliga saker, den används även av oss riksdagsledamöter) kommer inte att kunna fortsätta, eftersom scanning av meddelanden också kräver att man bryter krypteringen. Signal har redan aviserat att man kommer att sluta erbjuda tjänster till personer med telefonnummer inom EU om Chat Control införs. Detta kommer att minska möjligheten att föra säkra diskussioner på nätet i känsliga frågor.
* Svenska medier har nu på allvar upptäckt hotet om massövervakning. På senare tid har minst 17 ledarsidor uppmärksammat Chat Control. Exempelvis Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Hallandsposten, Upsala Nya Tidning, Kristianstadbladet, Bohuslänningen, Barometern, Wermlands-Tidningen, Bulletin, Dagens Arena och Proletären. Samtliga (!) ledarsidor, från höger till vänster har varit negativa.
* I dag lyssnade jag som sagt också på Journalistförbundet som också är starkt kritiska, både till massövervakningen som sådan, men också det hot det medför för källskyddet när man tipsar journalister.
* Chat Control strider också mot barnens rättigheter enligt Unicef. De föreskriver att även barn har en kommunikationsintegritet som hotas när deras inlägg, chattar, meddelanden och samtal avlyssnas av stater eller andra aktörer, och barnens informationsintegritet kan utsättas för risk när barnens personliga data samlas in, sparas eller behandlas.
* Det blir allt tydligare när man lyssnar på experter att Chat Control inte kommer att stoppa barnpornografi. Denna verksamhet kommer bara att finna andra vägar.
* Risken för ändamålsglidning upplever jag som ett större hot ju mer jag sätter mig in i hur tekniken fungerar. Chat Control bygger lite förenklat på att man först tar del av all information i elektronisk kommunikation, och sedan begränsar vilken del av denna information man sedan ska försöka stoppa genom reglering i lag. Lagen kommer vara tydlig med att detta begränsas till just barnpornografi och grooming. Problemet är bara att tekniken man väljer ger tillgång till all information. Det blir därmed väldigt lätt att i en framtid lägga till fler och fler saker i lagen som man vill hitta i kommunikationen. Tekniken är ju redan på plats! Vem vet om man vill jaga politiskt obehaglig kommunikation?
* Risken för att känsligt material ska läcka är uppenbar, med tanke på att EU ska skapa en stor avdelning med människor som ska granska misstänka bilder som de får från internetaktörerna. Blotta tanken att man vill skapa en kontrollavdelning i EU som ska sitta och granska misstänkt kommunikation för att sedan skicka misstänkta brott vidare till polisen är fruktansvärt motbjudande. Att utreda misstänkta brott är en polisiär uppgift, inte en uppgift för EU-byråkrater.
* När jag lyssnar på ansvarig EU-kommissionär Ylva Johansson (S) och jämför med den kunskap jag själv inhämtar från verkliga experter (det börjar bli många nu som uttalar sig) inser jag att Ylva Johansson inte verkar riktigt insatt i hur tekniker och krypteringar och sådant fungerar. Och hon utlovar tekniska lösningar som inte finns. Det gör mig djupt orolig att högst ansvarige politiker i EU uppvisar dessa brister.
* Att stoppa barnpornografi och grooming är viktigt, men det måste ske på andra sätt. Massövervakning av alla medborgares elektroniska kommunikation är helt enkelt inte rimlig för att hitta ett litet antal brottslingar. Ändamålet helgar inte alltid medlen! Chat Control är helt enkelt en orimligt ingående övervakning av Europas invånare, och hör inte hemma i demokratiska rättsstater. Det enda land som idag ägnar sig åt sådan omfattande massövervakning är faktiskt Kina. EU måste välja en annan väg.
Välkommet - Moderaterna i EU-parlamentet säger nej till Chat Control
2023-04-18
I dag kommer det välkomna beskedet att Moderaterna i EU-parlamentet säger nej till Chat Control, alltså förslaget om massövervakning av EU-medborgarnas kommunikation på nätet.
I media beskrivs det som att moderaterna i EU går emot regeringen hemma i Sverige. Detta är dock som jag beskrivit tidigare en felaktig beskrivning. (Se bloggen den 6/4). Det regeringen har sagt är att man ställer sig bakom ambitionen bakom förslaget, dvs. att förebygga och bekämpa sexualbrott mot barn online. Det betyder inte att regeringen sagt ja till det liggande förslaget eller att vi uttalat stöd för detta. Regeringen inser att det är ett omfattande förslag som innebär betydande intresseavvägningar mellan personlig integritet och vikten av effektiv brottsbekämpning.
Jag har de senaste månaderna försökt sätta mig in i alla detaljer i förslaget (se inlägg 23/3 och 6/4) och pekade på allvarliga problem i mitt inlägg den 6/4. Jag blir allt mer klar över att detta förslag helt enkelt inte är vare sig acceptabelt eller rimligt.
* Det innebär en massövervakning av EU-medborgare som inte hör hemma i ett demokratiskt västerländskt samhälle.
* Det medför risk att oskyldiga människor misstänks för barnpornografibrott för att mamma skickar en naken badbild från stranden på ettåringen till pappa på jobbet.
* Det verkar också finnas allvarliga tekniska risker för säkerhetsproblem på nätet med de föreslagna regelverken. Många experter har uttalat sig om att EU-kommissionen inte förstår vad de själva föreslår och vad det får för konsekvenser.
* Utöver detta kan ett ja till Chat Control leda till att ändamålen ändras med tiden och att man använder massövervakningen till helt andra saker än kamp mot barnpornografi.
Min slutsats är att detta förslag är helt enkelt orimligt att stödja. Jag välkomnar mina moderata EU-kollegers beslut, och kommer efter bästa förmåga argumentera för ett tydligt nej från den svenska regeringen och från moderaterna som parti. Kampen mot barnpornografi är viktig, men måste ske på andra sätt som är förenliga med grundläggande principer i ett demokratiskt rättssamhälle.
Regeringen har INTE sagt ja till förslaget om "Chat Control"
2023-04-06
Jag får många mail och synpunkter på EU-förslaget om massavlyssning av elektronisk kommunikation, det så kallade "Chat Control" som EU-kommissionen lagt fram som förslag. Jag har skrivit om förslaget här flera gånger, och har lovat återkomma i frågan.
Jag har som ledamot i EU-nämnden en vana av att se förslag från EU-kommissionen eller EU-parlamentet som jag inte håller med om, men ofta förändras förslagen på vägen under förhandlingarna mellan EU:s tre parter - kommissionen, parlamentet och Europeiska Rådet (ministerrådet).
För min personliga del är jag dock mycket kritisk till ursprungsförslaget, eftersom jag anser att massavlyssning av all kommunikation mellan alla människor inte kan försvaras i jakten på kriminalitet. Jag tycker helt enkelt inte att denna form av övervakning hör hemma i ett demokratiskt samhälle. Jag ifrågasätter också nyttan - risken att pedofilnätverk söker sig till Darknet och liknande eller att man börjar utbyta bilder via brev i stället ska inte underskattas. Det verkar också finnas allvarliga tekniska risker för säkerhetsproblem på nätet med de föreslagna regelverken.
Häromdagen påstods att regeringen sagt ja till förslaget. Detta har jag och andra kritiska moderater undersökt de senaste dagarna och det stämmer inte! Följande gäller för regeringens och moderaternas syn på förslaget:
Regeringen ställer sig bakom ambitionen bakom förslaget, dvs. att förebygga och bekämpa sexualbrott mot barn online. Det betyder inte att regeringen sagt ja till det liggande förslaget eller att vi uttalat stöd för detta. Regeringen inser att det är ett omfattande förslag som innebär betydande intresseavvägningar mellan personlig integritet och vikten av effektiv brottsbekämpning.
De som stödjer förslaget lyfter fram att barnens rättigheter, bl.a. att inte bli utsatta för sexuella övergrepp, motiverar ett intrång i rätten till privatliv. De menar också att det finns ett mycket starkt allmänintresse att vidta kraftfulla åtgärder för att bekämpa sexualbrott mot barn i onlinemiljön. De som kritiserar förslaget lyfter fram att intrånget är mycket omfattande och strider mot den grundläggande rättigheten till ett privatliv. Kritikerna menar också att den spårning som föreslås leder till massövervakning, s.k. chat control. Det finns också invändningar mot att förslaget skulle kunna medföra att krypteringsnycklar som krävs för övervakningen skulle komma på avvägar eller hackas, och att det skulle äventyra säkerheten i viktiga funktioner på nätet.
Just nu är förslaget föremål för diskussioner och förhandlingar och det är fortfarande för tidigt att bedöma vad medlemsstaterna och Europaparlamentet kommer fram till. Som ordförande i EU är det regeringens roll att föra den processen framåt så långt som möjligt. I det arbetet är det också viktigt att klargöra de rättsliga och tekniska förutsättningarna för förslaget. I media har det tidigare rapporterats att regeringen stödjer förslaget. Frågan är dock i det närmaste omöjlig att svara på då det fortfarande inte går att säga hur förslaget kommer se ut. Man stödjer alltså ambitionen att förebygga och bekämpa sexualbrott mot barn på nätet. Det betyder inte att regeringen sagt ja till det liggande förslaget.
Frågan kommer diskuteras vidare i den moderata riksdagsgruppen, precis som alla andra viktiga frågor. Jag kommer argumentera för min kritiska linje, och lär återkomma i ämnet här.
Balansgången mellan säker folkbokföring och integritet
2023-03-31
Jag har fått flera frågor efter min förra tweet, som jag avslutade med mina egna tankar om att vi långsiktigt sannolikt behöver nya biometriska id-kort för hela befolkningen om vi helt ska kunna lösa problemen med personer med flera identiteter, fusk med uttag av dubbla ersättningar och bidrag och att personer från andra länder utan tillstånd befinner sig i landet av olika anledningar.
Biometriska handlingar kräver såklart ett register mot vilket man kan stämma av upgifterna i id-handlingen. Att ha register med foton och/eller fingeravtryck över hela befolkningen kan såklart uppfattas som ett hot mot den personliga intregriteten. Samtidigt ska man vara medveten om att detta redan finns idag. Vårt körkortsregister innehåller foton på alla med körkort, våra id-kort är också kopplade till register. Vårt passregister innehåller också biometriska uppgifter, och det gemensamma EU-systemet Eurodac innehåller fingeravtryck på alla asylsökande som kommit till något land i EU.
Ska man ha ett heltäckande register över befolkningen krävs det att foton och/eller andra biometriska uppgifter också finns lagrade och att man kan stämma av mot detta register vid behov. Självklart måste sådana register regleras noga, så man förebygger missbruk. Det är viktigt att inte onödiga uppgifter finns i systemen. Hur detta ska hanteras måste såklart övervägas noga. Den som känner mig vet att integritetsfrågorna är oerhört viktiga för mig, men det betyder inte att vi kan ha total anarki när det gäller kontrollen över vilka människor som finns i vårt land och hur man ska förebygga dubbla identiteter.
"Lägesrapport" om EU:s förslag om "Chat Control"
2023-03-23
EU-kommissionens pågående arbete förslaget som av kritikerna kallas "Chat Control" har skapat reaktioner, och jag har skrivit om detta tidigare. Själv är jag mycket engagerad i allt som rör yttrandefrihet, åsiktsfrihet och frihet från orimlig övervakning från samhällets sida.
Flera tidningars ledarsidor (bland annat Göteborgs-Posten) har kritiserat "Chat Control" och ett svenskt företag, Mullvad VPN, lägger oerhört stora resurser på reklamkampanjer och uppvaktning av riksdagens ledamöter i frågan. (Jag undrar varifrån pengarna till allt detta kommer?) Man målar upp en bild om ett mycket obehagligt totalitärt kontrollsamhälle. Och varnar för hur detta system skulle kunna missbrukas i framtiden. Varningarna är värda att ta på allvar.
I ett aktuellt nyhetsbrev från Europaportalen har man samtidigt intervjuat ansvarig EU-kommissionär, Ylva Johansson. Hon dementerar i en intervju helt det som påstås om förslaget. Jag har även läst materialet från Mullvad VPN och kan inte se några tydliga källor som styrker det de påstår, bara läsa om deras (inte alls obefogade) oro för vad som eventuellt kan hända i framtiden. Det skulle dock sannolikt kräva nya beslut. De berör inte heller det ministern säger i artikeln om hur det redan ser ut i dag, vilket jag tycker har betydelse för diskussionen.
Jag kan bara konstatera att bilderna av vad som föreslås skiljer sig enormt mycket åt. De är faktiskt närmast oförenliga. Jag måste i detta läge ändå utgå från det ansvarig kommissionär säger, och från att förslaget också kommer att innebära det hon säger. När det presenteras i sin slutliga for får man ju bedöma innehållet.
Men jag instämmer samtidigt i den principiella kritiken från bland annat Göteborgs-Posten och Mullvad VPN: Digital massövervakning av medborgarna hör inte hemma i fria demokratiska länder, där makten är tänkt att utgå från folket och inte tvärtom. Den avgörande frågan är om just jakten på barnpornografi motiverar att man gör avsteg från den principen, och vad det i så fall banar väg för i framtiden när nya tänkbara "angelägna ändamål" dyker upp? Denna fråga har inget enkelt svar, men jag lär återkomma i frågan.
Högst rimligt att inte utbetalda elstöd blir offentliga på individnivå
2023-01-25
Riksdagens konstitutionsutskott föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om att sekretessbelägga personliga förhållanden när elstödet ska betalas ut.
Jag anser att förslaget om sekretess är fullständigt självklart. Bakgrunden till att regeringen vill sekretessbelägga dessa uppgifter är att man vill skydda enskildas personliga förhållanden, då uppgifterna skulle kunna användas för att ge en bild av vanor, livsstil och ekonomi hos enskilda individer och grupper. Offentliggörande skulle även röja uppgifter om personer med skyddad identitet. Risken finns också att offentliga uppgifter på individnivå skulle öppna upp för oseriösa försäljare och bedragare som skulle använda uppgifterna för att försöka lura äldre och utsatta människor i samband med utbetalning av elstödet eller för att exempelvis försöka sälja snabblån för kommande elräkningar till kunder med hög elförbrukning. Staten ska inte underlätta för detta.
Invändningen från dem som tycker annorlunda är att det är viktigt enligt offentlighetsprincipen att uppgifterna blir offentliga. Jag anser som både jurist och lagstiftare att de helt har missförstått vad offentlighetsprincipen innebär. Den syftar till insyn i statens och myndigheternas beslut, men har aldrig avsett att alla ska få ta del av alla uppgifter om enskilda personer. Ingen tycker nog att det vore rimligt att lägga ut uppgifter offentligt om utbetalda bostadsbidrag eller försörjningsstöd på individnivå? För att sedan göra det möjligt för kvällstidningarna att publicera "Kolla vad dina grannar får i bostadsbidrag" eller "Lista över vilka som fått försörjningsstöd i år i din kommun". Inga uppgifter om andra utbetalningar från Försäkringskassan är vad jag vet offentliga på individnivå. På samma sätt bör självklart uppgifter på individnivå om utbetalda elstöd inte bli offentlig uppgift. Däremot ska självklart alla övrigt kring elstöden vara öppet och transparent - hur stora summor Svenska Kraftnät betalar ut, hur regelverken ser ut, och hur beslut tagits i ärendena. Offentlighetsprincipen är till för att granska makten, inte att granska utbetalning till enskilda individer.
Lagrådet har framfört kritik mot förslaget men den måste sätts in i sitt sammanhang. De har dels kritik gentemot beredningen av ärendet vad gäller tidsfrister för svar på remisser, men detta är något man rimligen får acceptera för att lyckas betala ut elstöden i rimlig tid. De framför också att de inte anser att det finns skäl att sekretessbelägga uppgifterna eftersom de inte är integritetskänsliga. För att förstå denna invändning från lagrådet måste man först förstå deras uppgift. Lagrådet ska granska förslag till nya lagar i förhållande till den lagstiftning som redan finns på plats. De ska inte göra politiska bedömningar av vad som är önskvärt och inte. Det är vi folkvalda som ska avgöra vad som ytterligare bör skyddas och denna form av personliga förhållanden menar vi är rätt att skydda.
Jag tycker också man kan sätta in frågan i ett bredare sammanhang. I Sverige har vi i dagsläget fler och mer omfattande register över våra medborgare än de flesta länder i världen. Vi ska veta att bara vår folkbokföring där vi har koll på varje människa och där varje person har ett eget personnummer ses idag av resten av världen som exceptionellt då detta inte tillhör vanligheterna. Lägg till de register över ägande av bilar, fastigheter, telefonnummer, äktenskap, offentliga klasslistor från skolor, bolagsengagemang, privata belastningsregister med mera, så kan företag och privatpersoner idag göra mycket omfattande utredningar av enskilda individers förehavanden vilket sedan kan användas i mer eller mindre vällovliga syften. Om ingenting görs så går vi mot en situation där ingen av oss längre är vanliga privatpersoner utan alla blir allt mer offentliga personer. Privatlivets helgd, som är fastslagen i grundlagen, devalveras över tid men det är tvärtom viktigt att försöka slå vakt om denna. Offentlighetsprincipen är till för att granska makten, inte folket! Den ska användas för att skapa demokratisk insyn och öppenhet kring maktens utövande vilket fortfarande är möjligt efter att denna lag införts. Riksrevisionen granskar dessutom årligen svenska myndigheter, bland annat Försäkringskassan, och kommer att kontrollera att elstödet hanterats korrekt.
Man kan även konstatera att det förra elstödet som betalades ut under den förra regeringen och då direkt genom elbolagen till konsument gav ännu mindre insyn för då kunde inte ens Riksrevisionen göra en djupgående granskning och det var faktiskt rent av närmast omöjligt för regeringen att följa upp om pengarna verkligen nått elkunderna. Frågan är varför det blir mer kritik nu mot den lösning som vi lägger fram om nytt elstöd och som kan granskas i större utsträckning, än kritiken mot det tidigare elstödet som i praktiken var helt omöjlig att granska?
En annan uppgift kring elstödet som också föreslås sekretesskyddas är uppgifter om anläggnings-id för varje elabonnent. Det är alltså en beteckning på varje elabonnents anslutning till elnätet. Detta anses vara mycket skyddsvärda uppgifter ur totalförsvarssynpunkt och det kan vara bra att känna till att alla svenska anläggnings-id idag finns lagrade hos Energimarknadsinspektionen men då i avidentifierad form (går inte att koppla till enskilda abonnenter) och är belagda med sekretess även i denna avidentifierade form. Skälet är att det finns ett försvarsvärde i denna information, framförallt i det utmanande internationella säkerhetsläge vi nu befinner oss i. Uppgifter som är hemligstämplade idag ska självklart inte röjas i samband med utbetalning av elstöd och därför vara sekretessbelagda även hos Försäkringskassan.
Sammanfattningsvis anser jag att förslagen om sekretess kring enskildas personliga förhållanden och personliga anläggnings-id är helt självklara, och begriper inte kritiken och förstår inte heller varför S, V, C och MP säger nej till förslaget. De bryr sig uppenbarligen inte om vare sig enskildas integritet eller uppgifter som bör skyddas ur totalförsvarssynpunkt.
I eftermiddag kommer jag att debattera saken med min s-kollega Petter Löberg i P4 Sjuhärad runt klockan 15.45.
Moderaterna säger nej till avskaffat grundlagsskydd för vissa söktjänster
2021-11-25
Moderaternas riksdagsgrupp har beslutat att vi säger nej till att avskaffa grundlagsskyddet för vissa söktjänster (det som i praktiken gäller tjänster där man kan söka fram domar).
Helt kort grundar vi vårt nej på den hårda kritiken mot utredningens förslag från tunga remissinstanser såsom JO, JK och flera domstolar. Regeringen har ändå valt att lägga fram lagförslaget i oförändrat skick. Från moderat sida tycker vi inte att man kan hantera en grundlagsändring på ett sådant sätt.
Moderaterna har från början och under hela beredningsprocessen varit tydliga mot regeringen och informerat om att vi med hänsyn till remisskritiken inte kommer stödja ett förslag motsvarande det som lades fram i utredningen. Vi beklagar att regeringen ändå lagt fram lagförslaget utan att lyssna på remissinstanserna och kommer att rösta nej till denna grundlagsändring. Detta är en fråga jag engagerat mig en hel del i genom åren och jag är glad att moderaterna står upp för vår grundlag när andra partier inte gör det.
Nedan hela vår reservation i detta ärende, först om utredningen, sedan om remissvaren och slutligen hanteringen av regeringens proposition:
1. SOU 2020:45 "Ett ändamålsenligt skydd för tryck- och yttrandefriheten
I utredningen SOU 2020:45 "Ett ändamålsenligt skydd för tryck- och yttrandefriheten” lämnades ett förslag rörande grundlagsskyddet för vissa söktjänster. Förslaget avsåg att begränsa skyddet för söktjänster som offentliggör personuppgifter om lagöverträdelser. Utredningen ansåg att det fanns ett behov av att inskränka grundlagsskyddet på det aktuella området, att stärka skyddet för den personliga integriteten och svara på den så kallade Lexbase-problematiken.
Utredningens förslag innebar att de befintliga delegationsbestämmelserna om s.k. känsliga personuppgifter skulle ändras på så sätt att personuppgifter om lagöverträdelser skulle läggas till i uppräkningen av de kategorier av personuppgifter som kan regleras genom vanlig lag.
2. Hård remisskritik mot förslaget i SOU 2020:45
Utredningens förslag remissbehandlades under förra hösten. En majoritet av de remissinstanser som yttrade sig över förslaget om grundlagsskyddet för vissa söktjänster motsatte sig detsamma. Bland annat riktade tunga juridiska remissinstanser som Justitiekanslern, Justitieombudsmannen och ett flertal domstolar hård kritik mot hur förslaget utformats. Synpunkterna avsåg bland annat att förslaget var oprecist och gav alltför stort utrymme för tolkning, vilket innebär att tillämpningen inte blir förutsebar och att den föreslagna begränsningen av grundlagsskyddet riskerar att bli mycket bredare än vad som avsetts. Konsekvensen blir, som Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekade i sitt remissvar, att ”det överlämnas till stiftaren av vanlig lag och lagtillämparen att bestämma grundlagarnas tillämpningsområde”. Hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrkte därför förslaget, Även Justitiekanslern angav i sitt remissvar att förslaget ”inte är godtagbart” då det inte går att dra slutsatsen att de integritetsskyddsintressen som den föreslagna regleringen syftar till att tillgodose väger tyngre än de negativa konsekvenserna för yttrandefriheten. Justitieombudsmannen ville inte heller tillstyrka förslaget på grund av de negativa konsekvenserna för yttrandefriheten. Tung kritik kom även från mediabolag och journalister. Såväl Sveriges Television, Sveriges Radio, Tidningsutgivarna avstyrkte förslaget.
3. Proposition 2021/22:59 Ett ändamålsenligt skydd för tryck- och yttrandefriheten
Förslaget som regeringen nu lägger fram i aktuell proposition ligger i linje med utredningens förslag som mött mycket stark remisskritik. Skulle regeringens förslag röstas igenom i riksdagen riskerar det att skapa en bred och oprecis möjlighet att göra inskränkningar i grundlagsskyddet genom vanlig lag. Grundlagsskyddet riskerar därmed sättas ur spel.
Enligt Moderaterna är det problematiskt att regeringen lägger fram ett förslag som mött så starkt motstånd i remissförfarandet. Vi menar att, även i grunden välutredda förslag inte bör tas vidare när så omfattande remisskritik föreligger, det gäller inte minst på området för tryck- och yttrandefrihet.
Vår uppfattning grundar sig alltså på remissinstansernas synpunkter. Vi anser att remissynpunkterna är sådana att detta förslag inte bör genomföras i sin nuvarande form, även om det kan finnas skäl till en reglering på området av olika skäl. Det handlar både om att hitta en lämplig avvägning mellan yttrandefriheten och intresset för dömda att återgå till ett liv efter verkställighet men också om EU-rättsliga skäl.
Remissynpunkterna visar på utmaningarna och det svåra i att hitta ett väl avvägt förslag på aktuellt område. Dock framgår av remissammanställningen att det finns alternativa förslag för att hitta en träffsäker reglering på området som skulle kunna träffa den situation och den problematik som finns kring vissa databaser och som även Europadomstolen lyft och haft synpunkter på.
Moderaterna har från början och under hela beredningsprocessen varit transparenta och informerat regeringen att vi med hänsyn till remisskritiken inte kommer stödja ett förslag motsvarande det som lades fram i utredningen. Vi beklagar att regeringen inte hörsammat moderaternas inställning i frågan och inte heller vidtagit några åtgärder för att tillmötesgå den allvarliga remisskritiken. Regeringen skulle bland annat kunna ha tagit initiativ till en annan reglering där den kritik som remissinstanserna riktat mot förslaget fångats upp.
Vi anser i och för sig att det kan anföras såväl sakliga som EU-rättsliga skäl för en reglering som skulle innebära ett begränsat grundlagsskydd i vissa situationer, men inte i den form som regeringen nu presenterat och inte med den remisskritik som förevarit.
Mot bakgrund av ovanstående anser Moderaterna att riksdagen bör avslå propositionen såvitt avser grundlagsskyddet för vissa söktjänster.
Grundlagsförslaget om stärkt skydd för personlig integritet
2018-02-19
Dagens stora diskussionsfråga i både vanliga och sociala medier är förslaget om en grundlagsförändring i Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).
Bakgrund:
Lagstiftaren i både Sverige och EU har länge ansett att register med känsliga personuppgifter (om etniskt ursprung, hälsa, politiska åsikter, sexualliv, religiösa uppfattningar mm) ska vara strängt reglerade. Detsamma gäller belastningsregister och liknande register. Enligt personuppgiftslagen (PUL), och snart istället enligt EU:s dataskyddsförordning, är register med känsliga personuppgifter i princip förbjudna, bortsett från vissa undantag som ger främst offentliga myndigheter rätt att hantera sådana uppgifter. Sverige gjorde vid införandet av EU:s dataskyddsdirektiv ett stort hål i tillämpningsområdet, genom att föreskriva att PUL inte gäller på TF:s och YGL:s tillämpningsområde. När det blev möjligt för vem som helst att få YGL-skydd genom att skaffa utgivningsbevis för en hemsida skapades ett kryphål i det strikta personuppgiftsskyddet, eftersom det blev möjligt att med YGL-skydd lägga ut personregister med känsliga personuppgifter på nätet. Så länge uppgifterna inte faller under reglerna om förtal är registerna omöjliga att stoppa juridiskt.
Det är inte heller enbart offentliga uppgifter (t.ex. ur domar) som idag i skydd av YGL kan sammanställas och publiceras som sökbara personregister. Även olagligt åtkomna personuppgifter kan publiceras. Om en läkare skulle vilja hämnas på landstinget och läcker tusentals journaler till en databas som öppnar en ny sida: "Vilka sjukdomar har dina grannar" kan läkaren straffas för läckan. Men publiceringen kan inte stoppas (förutom möjligen vad gäller enstaka sjukdomar som upplevs som så skambelagda att utpekandet skulle kunna utgöra förtal). Inget av detta har ännu hänt, men den dag något i den här vägen sker, och det står klart att publiceringen har skydd av YGL (om grundlagsändringen stoppas) kan man fundera över hur tongångarna bland allmänheten skulle låta, och hur avvägningen mellan integritet och yttrandefrihet ska kunna försvaras?
Problemet är alltså att det idag är helt lagligt att på hemsida med utgivningsbevis publicera register med känsliga personuppgifter (hälsa, etnicitet, politisk åskådning mm) samt privata belastningsregister - trots att syftet har varit att såna register ska vara strängt reglerade via PUL. Även uppgifter man fått från någon som kommit över dem olagligt kan lagligen publiceras. Något behöver faktiskt göras om man tar den personliga integriteten på allvar.
Lagförslaget
Syftet med lagförslaget är att stärka den personliga integriteten genom att skärpa reglerna om hur man får lägga ut sökbara databaser med känsliga personuppgifter på medier som omfattas av TF/YGL. Dessa medier är alltså idag undantagna från reglerna i Personuppgiftslagen (PUL).
Förslaget till ny paragraf i YGL ser ut så här:
20 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot offentliggörande av personuppgifter
1. som avslöjar etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening,
2. om hälsa, sexualliv eller sexuell läggning,
3. som består av genetiska uppgifter eller biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, eller
4. om att en enskild har begått lagöverträdelser genom brott, före-kommer i fällande domar i brottmål eller har varit föremål för straff-processuella tvångsmedel.
Vad som anges i första stycket gäller endast om
1. personuppgifterna ingår i en uppgiftssamling som har ordnats så att det är möjligt att söka efter eller sammanställa dessa, och
2. det med hänsyn till verksamheten och de former under vilka uppgiftssamlingen hålls tillgänglig finns särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet. |
|
Lagförslaget handlar alltså vare sig om någon begränsning av yttrandefriheten i sig eller om att censurera några uppgifter. De enskilda uppgifter som inte får spridas via en sökbar databas är fortfarande precis lika mycket (eller lite) offentliga handlingar som de är idag och får var för sig spridas lika fritt som idag.
Lagförslaget innebär alltså konkret att det ska bli möjligt att i vanlig lag föreskriva förbud mot offentliggörande av vissa känsliga personuppgifter i sökbara databaser. De känsliga uppgifter som man får lagstifta om anges uttryckligen i grundlagen.
Förslaget till grundlagsändring baseras på en utredning, Mediegrundlagskommittén, där samtliga åtta partier stod bakom utredningens förslag. Eftersom det är en grundlagsändring måste beslut i riksdagen tas två gånger, med mellanliggande riksdagsval.
Undantag i den nya grundlagen
För att inte inskränka yttrandefriheten mer än nödvändigt finns alltså i slutet av den föreslagna paragrafen en begränsning som innebär att offentliggörande bara får förbjudas, om det "med hänsyn till verksamheten och de former under vilka uppgiftssamlingen hålls tillgänglig finns särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet”.
Utredningen och regeringen anför att tjänster som vänder sig till professionella aktörer inom t.ex. rättsväsendet eller media normalt inte bör omfattas, eftersom behovet av registren är legitimt och integritetsintrånget begränsat i och med att användarkretsen är begränsad. På samma sätt ska media förstås även fortsättningsvis kunna publicera exempelvis listor över gängkriminella eller över kommunpolitiker som dömts för brott.
Syftet med undantaget har varit att inte göra inskränkningen i yttrandefriheten större än nödvändigt.
Kritiken mot förslaget
I remissvaren finns kritik både mot att man skärper integritetsskyddet för mycket och mot att man skärper integritetsskyddet för lite. Kritiken är alltså delvis oförenlig. Det finns uppenbarligen också frågor och en del oro bland enskilda människor och en del hör av sig eller debatterar saken med mig och andra på sociala medier. Som jag uppfattar det riktas den tyngsta kritiken mot några saker:
1. Vissa anser att det är rimligt att yttrandefriheten är absolut och att man inte ska begränsa rätten att lägga ut sökbara register med känsliga uppgifter på nätet. Medborgarnas intresse av att kunna ta del av sådana uppgifter väger tyngre än den personliga integriteten.
Min kommentar: Jag ser inte lika lättvindigt på den personliga integriteten i sammanhanget som kritikerna gör. Men just avvägningen mellan två viktiga intressen är det svåra i detta ärende.
2. Vissa tycker det är märkligt med de undantag som föreslås för vissa yrkesgrupper och personer och tycker att alla medborgare måste behandlas på samma sätt. Vissa varnar också för godtycke när det gäller vilka undantagen ska omfatta eftersom det inte tydligt anges i grundlagen.
Min kommentar: Jag kan i viss mån dela kritiken. Kanske borde dessa gränsdragningar beskrivits tydligare i lagförslaget?
3. Några har framfört att man, lite förenklat, gör det möjligt att reglera tillämpningen av en grundlag i vanlig lag, och att detta hotar yttrandefriheten.
Min kommentar: Jag håller inte alls med. Lagen är tydlig med vilka uppgifter som kan skyddas i vanlig lag. Att sedan lagstiftaren kan välja att göra det eller avstå är i sig inget hot mot den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Man får inte går utanför det grundlagen tillåter.
4. Några menar att vi försöker åtgärda ett problem som inte finns och att hela lagändringen är onödig.
Min kommentar: Jag delar inte den åsikten. Politiken har en uppgift i att även förebygga missbruk av vår lagstiftning. Under "bakgrund" ovan ger jag exempel på möjligt missbruk som bör förebyggas för att skydda den enskilda människan.
Även om jag alltså delvis kan förstå och rent av hålla med om en del av kritiken mot lagförslaget har jag ingen som helst förståelse för de extrema överdrifterna som jag upplevt de senaste dagarna i sociala medier där det talas om "censur", "totalitär stat" och "avskaffad yttrandefrihet". Inget i förslaget innebär ju någonting alls av detta.
Min ståndpunkt i frågan
För mig är det uppenbart att två mycket viktiga intressen står mot varandra i denna fråga. Den personliga integriteten och rätten att slippa bli kartlagd eller uthängd i databaser med känsliga personliga uppgifter på nätet, och den totala yttrandefriheten och rätten att publicera precis allt man vill om andra människor så länge det inte omfattas av reglerna om förtal. Två motstridiga intressen som svårligen kan hanteras så att alla blir nöjda. Och det finns som sagt remisskritik mot förslaget från två motsatta håll.
Tidigare under min tid som riksdagsledamot har debatten ofta gått i helt motsatt riktning. Jag minns debatten kring FRA-lagen. Då var den personliga integriteten överordnad allt annat, till och med rikets säkerhet. Då fick vi politiker extremt hård kritik för att vi "inte brydde oss om den personliga integriteten" (vilket vi dock gjorde). Nu får vi alltså i stället kritik för att vi föreslår stärkt skydd för den personliga integriteten mot övergrepp som de flesta medborgare nog trots allt inte skulle vilja råka ut för. Ibland är det svårt att förstå logiken.
Både jag själv och mitt parti strävar alltid efter att hitta en rimlig avvägning mellan skyddet för den personliga integriteten och andra viktiga intressen. Moderaterna som parti har landat i att den personliga integriteten i detta fall väger tyngst. Även för mig själv väger den personliga integriteten mycket tungt. Men med detta sagt tycker jag att lagförslaget kanske kunde varit tydligare.
Även om det högstämda tonläget i debatten stundtals känns väldigt verklighetsfrämmande är själva huvudfrågan svår. Jag skulle gärna se att den kunde diskuteras lugnt och balanserat med förståelse för båda sidor.
Kravet på folkomröstning känns märkligt
Sverigedemokraterna begär nu folkomröstning om saken, vilket blir lite konstigt eftersom svensk grundlag alltså redan föreskriver att grundlagsändringar ska göras i två olika riksdagsbeslut med ett riksdagsval emellan, just för att väljarna ska kunna reagera om man ogillar grundlagsändringen.
För SD:s del blir det dessutom extra konstigt eftersom man ställde sig bakom detta förslag i den föregående utredningen, samtidigt som man nu säger nej när utredningsförslaget blivit lagförslag. Den enda förklaring jag kan se är att SD vill utnyttja alla chanser politiskt att elda på något slags rädsla för "totalitärt system" och sprida rykten om "censur" och "angrepp på yttrandefriheten" för att försöka locka väljare. Det känns inte riktigt seriöst. Rimligare då att de argumenterar i sak och förklarar varför de plötsligt totalt bytt åsikt i frågan.
Synpunkter?
Har du synpunkter på det jag skriver - återkoppla gärna via mail till jan.ericson@riksdagen.se
I den mån jag hinner och har möjlighet ska jag försöka svara på alla mail.
Det finns inget lagförslag om grundlagsändring mot utlandsspioneri
2018-02-19
Just nu pågår en infekterad diskussion i bland annat sociala medier om ett påstått förslag till grundlagsändring i yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen för att skärpa reglerna mot utlandsspioneri.
Bakgrunden är en utredning (SOU 217:70) som har haft i uppdrag att kartlägga vilket skydd som för närvarande finns för känsliga uppgifter som hanteras inom ramen för ett internationellt samarbete för fred och säkerhet som Sverige deltar i.
"I uppdraget har också ingått att analysera vilka konsekvenser ett röjande av sådana uppgifter kan få för Sverige, svenska intressen och det samarbete som Sverige deltar i och ta ställning till om, och i så fall på vilket sätt, skyddet för denna typ av uppgifter behöver förstärkas, såsom till exempel genom en straffrättslig reglering. Vidare har det ingått i uppdraget att analysera hur ett eventuellt förstärkt skydd förhåller sig till den grundlagsskyddade yttrande- och informationsfriheten samt Europakonventionen. Utredningen har också haft i uppdrag att analysera och ta ställning till om ändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är nödvändiga." står det på regeringens hemsida.
Utredningens förslag är nu ute på remiss, men det finns ingen proposition från regeringen och lär inte hinna komma någon som kan behandlas före höstens val. En eventuell grundlagsändring kan därför tidigast genomföras efter valet 2022, och det gör att frågan inte är aktuell idag. Det finns troligen en massa relevanta frågor kring detta förslag men det är svårt att kommentera ett lagförslag som inte finns. Jag får helt enkelt återkomma.
Märklig dom mot fotografering från drönare
2016-10-22
Jag reagerade igår när jag hörde på nyheterna om domen i högsta förvaltningsdomstolen som helt förbjuder fotografering från flygande handstyrda fordon, sk drönare. Det är en något märklig dom tycker jag.
Om jag går upp på en kulle eller klättrar upp i ett träd är det okej att ta bilder från luften. Samma sak om jag sitter i ett flygplan, i en skylift eller i en luftballong. Eller fotograferar från taket på ett högt hus eller toppen av ett torn. Då är det fritt fram att ta bilder. Men om kameran finns på en drönare som styrs från marken är det plötsligt ett integritetsproblem.
Kameraövervakningslagen tar sikte på filmning/fotografering dygnet runt av allt som sker på en viss plats. Då krävs tillstånd. Men en drönare rör sig över stora ytor på oftast hög höjd, och jag tycker väl i så fall snarare att det kan jämföras med en "trådlös selfiepinne" i stället för att likställas med kameraövervakning?
 Domen riskerar att slå utt ett antal nya företag som med hjälp av denna teknik fotograferar eller filmar allt från konserter och festivaler till krig, katastrofer och olyckor, man hjälper lantmäteriet och fastighetsmäklarna att dokumentera mark och byggnader, man hjälper naturvårdande myndigheter att dokumentera och fotografera djur och natur, och mycket annat.
Inte minst för journalistiken är drönartekniken mycket värdefull. Man kan fotografera farliga händelser och situationer utan att utsätta människor för risker. Samma sak gäller räddningstjänsten - med hjälp av drönare kan man få överblick över bränder och katastrofområden utan att utsätta sig för fara.
För att nyansera diskussionen ska man medge att det finns en del rapporter och nyheter i media om användning av drönare på ett sätt som inte är acceptabelt, tex när man flyger utanför människors fönster och tar bilder in i huset, eller där drönare stört flygtrafiken runt flygplatser. Det senare är inte helt ovanligt. Men om man vill stoppa felaktig användning av drönare är det bättre att ha tydliga regler om när, hur och var drönare inte får användas än att införa ett totalförbud.
Jag vet inte i dagsläget vad man ska göra åt denna dom, men en lagändring känns inte orimlig. Ett totalförbud känns i vart fall väldigt överdrivet.
Gårdagens riksdagsbeslut om skärpta sekretessregler i vissa fall
2013-11-22
Riksdagen besliutade i går att sekretessreglerna ändras från den 1 januari 2014. Syftet är att svenska myndigheter ska kunna uppfylla internationella förpliktelser om sekretess och tystnadsplikt så att Sverige ska kunna delta i internationella samarbeten. Ändringen gäller uppgifter som en svensk myndighet utbyter med utländska myndigheter på grund av bindande EU-regler eller internationella överenskommelser som har ingåtts av EU eller godkänts av riksdagen. För sådana uppgifter ska sekretess gälla om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det samarbete som avtalet gäller försämras om uppgiften skulle röjas.
Bakgrunden är att Sverige samarbetar med andra länder inom ramen för internationella avtal och EU-lagstiftning. En del av dessa samarbeten inkluderar uppgiftsutbyte mellan svenska myndigheter och myndigheter i andra länder. Det kan t.ex. gälla flygsäkerhet, offentlig upphandling, tullfrågor eller brottsbekämpning. I avtalen eller EU-lagstiftningen kan det finnas en sekretessbestämmelse som reglerar om och i vilken mån handlingar som kommer från andra länder får lämnas vidare. Sverige har en folkrättslig förpliktelse att följa dessa bestämmelser och därför måste det finnas svensk lagstiftning som reglerar sekretess för den här typen av uppgifter.
Det här är ingen nyhet - Sverige har haft sådana här förpliktelser i många år. Hittills har de hanterats med hjälp av bestämmelsen om utrikessekretess och en del specialparagrafer som har stiftats specifikt för att reglera vissa samarbeten. Regeringen menar, bl.a. till följd av vissa domar i Högsta förvaltningsdomstolen, att det är oklart om det svenska regelverket fullt ut lever upp till våra internationella åtaganden. För att förtydliga detta införs en ny, tydligt avgränsad paragraf som reglerar just sekretess för uppgifter som utbyts mellan myndigheter inom ramen för EU-lag eller internationella avtal (som ingåtts av EU eller godkänts av riksdagen). Syftet är inte att förändra rättsläget i någon större utsträckning, utan bara att säkerställa att vi har ett tydligt regelverk.
Sedan är det en annan sak att Sverige inte tycker om den här typen av sekretessbestämmelser i EU-lagstiftning eller internationella avtal. Vi vill ha största möjliga öppenhet och det strävar regeringen alltid efter i EU och i andra internationella förhandlingar. Men vi får inte alltid som vi vill. Många andra länder har en helt annan syn på handlingsoffentlighet än vi har.
Kort sammanfattat:
* Sverige har folkrättsligt bindande förpliktelser att följa sekretessbestämmelser i internationella avtal eller EU-lagstiftning som gäller informationsutbyte mellan myndigheter i olika länder. Det kan gälla t.ex. flygsäkerhet, offentlig upphandling, tullfrågor eller brottsbekämpning.
* Det är oklart om dagens svenska regelverk innebär att Sverige fullt ut uppfyller dessa folkrättsliga förpliktelser. För att tydliggöra rättsläget införs den 1 januari 2014 en ny bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen. Den innebär en möjlighet att inte lämna ut handlingar, som en svensk myndighet fått från en myndighet i ett annat land på grund av ett samarbete som regleras i EU-lagstiftning eller i ett internationellt avtal (som ingåtts av EU eller godkänts av riksdagen).
* Förpliktelserna för Sverige finns redan – frågan är hur man lagtekniskt ska se till att Sverige lever upp till dem. Den kritik som vissa framför om "inskränkning av offentlighetsprincipen" är kraftigt överdriven.
* Sverige arbetar mot den här typen av sekretessbestämmelser i EU-lagstiftning eller internationella avtal - vi vill ha största möjliga öppenhet och det strävar regeringen kontinuerligt efter i EU och i andra internationella förhandlingar. Men vi får inte alltid som vi vill. Om vi inte samarbetar med andra länder behövs givetvis ingen förändring av sekretessreglerna, fast å andra sidan får vi då ingen information heller.
Har kravet på utdrag ur belastningsregistret gått för långt?
2013-01-14
I dag rapporterar flera media, bland annat tidningen Riksdag & Departement och Rapport att antalet arbetssökande som begär ut uppgifter om sig själva ur polisens belastningsregister ökar dramatiskt. Förra året var det nära 200.000 utdrag som begärdes ut. Sedan 2001 måste ju ny personal inom skola och barnomsorg kontrolleras mot polisens belastningsregister före anställning. Samma sak gäller för en del andra yrken, såsom personal inom HVB-hem och de som arbetar med funktionshindrade, liksom märkligt nog för försäkringsförmedlare (!).
Nu diskuteras också en eventuell ny lag som innebär att även idrottsklubbar, scouter och religiösa samfund får rätt att begära utdrag ur belastningsregistret när det rekryterar personer som ska ha kontakt med barn.
Men det är inte bara dessa arbetsgivare som efterfrågar utdrag ur registren. Av kvällens nyhetsinslag framgår att allt fler arbetsgivare, exempelvis inom Handeln, begär ett utdrag innan man anställer någon. Detta "för säkerhets skull" och för att få en "helhetsbild" av den man anställer enligt en talesperson från Svensk Handel. Många kommuner gör likadant, några kommuner begär denna typ av utdrag för alla typer av anställningar.
Jag tycker det finns två mycket stora frågetecken kring denna utveckling. Den första är att utdragen ger en falsk säkerhet. Personer kan ju ha begått brott utan att ha upptäckts och därför utan att ha blivit dömda. Och en person med aldrig så fläckfritt förflutet kan givetvis begå ett brott på sin arbetsplats i framtiden. Att bara lita blint på utdragen kan göra att exempelvis skola eller föräldrar släpper på vaksamheten för eventuella missförhållanden i skolan eller andra verksamheter.
Den andra frågan är vad ett alltmer omfattande krav på denna typ av utdrag medför för andra effekter. Visst är det viktigt att just de som är dömda för allvarliga brott mot barn inte anställs i skolan för att arbeta med just barn. Och i vissa andra speciella yrken kan det säkert vara befogat att undersöka en individs förflutna. Men om vi hamnar i ett läge där man regelmässigt undersöker alla arbetssökandes eventuella försyndelser långt tillbaka i tiden och låter en villkorlig dom eller ett avtjänat straff utgöra hinder för varje möjlig anställning så kommer vi att få stora problem med att ge tidigare dömda en chans att komma tillbaka till samhället. Risken finns att alla med minsta lilla försyndelse med automatik att gallras bort. Hur ska då personer som långt tillbaka i tiden har begått ett brott och har avtjänat sitt straff kunna komma tillbaka i samhället med ett arbete och egen försörjning? Alternativet om man stängs ute från arbetsmarknaden för all framtid är skrämmande, risken finns att man tvingas försörja sig på annat sätt, i värsta fall kanske genom återfall i brottslig verksamhet.
Vi talar om långa tider innan uppgifter gallras bort. För en person som suttit i fängelse kan uppgifterna finnas kvar i registret i 10-20 år efter avtjänat straff. För övriga påföljder handlar det om mellan 5 och 10 års lagringstid efter dom, även vid lindriga brott som exempelvis fortkörning.
Frågorna är - när anses man ha sonat sitt brott? Ska man få en ny chans eller inte? Vill vi att tidigare dömda ska kunna återanpassas till samhället? Utvecklingen att allt fler arbetsgivare kräver dessa utdrag motverkar tyvärr detta, med uppenbar risk för återfall i brott som resultat.
För några år presenterades en utredning om integritetsskydd i arbetslivet. Där fanns bland annat ett förslag om förbud för arbetsgivare att utan lagstöd begära att en arbetssökande visar upp ett utdrag ur belastningsregistret. Frågan har dock visat sig vara ganska komplicerad att lösa och gränsdragningen är givetvis knepig om man ska införa ett förbud. Ärendet bereds fortfarande inom regeringskansliet. Men någon typ av förändring när det gäller rätten att kräva registerutdrag lär nog komma så småningom, arbetsmarknadsminister Hillevi Engström har flera gånger flaggat för detta.
Nätterroristerna minskar friheten för alla
2012-10-04
De senaste dagarnas angrepp från anonyma nätterrorister mot datorer hos Riksbanken, regering, riksdag, myndigheter och företag bevisar en sak. Kampen mot nätterroristerna måste skärpas. Det är självklart inte acceptabelt att omogna ungdomar och andra verklighetsfrånvända personer tar sig rätten att stoppa tillgängligheten för allmänheten till myndigheters hemsidor bara för att de inte gillar demokratiska beslut eller polisingripande mot organiserad brottslighet.
Nätterroristerna säger att de vill verka för ett fritt internet. Det de gör är motsatsen. Deras agerande tvingar fram ökad övervakning, minskad frihet och krav på ökade integritetskränkande befogenheter för polis och andra myndigheter. Sällan har någon gjort så mycket för att förstöra integriteten och friheten på nätet som dessa aningslösa och naiva nätverk av omogna personer.
En demokratisk debatt driver man med öppenhet, argumentation och diskussion, inte genom att ta sig själv rätten att förstöra för andra.
Mördaren i Frankrike stoppades med hjälp av trafikdata...
2012-03-21
Som väntat röstade riksdagen med stor marginal igenom att införa EU:s datalagringsdirektiv i svensk rätt. Jag är övertygad om att det var ett klokt och väl avvägt beslut.
Strax efter omröstningen läste jag på nätet om den franske seriemördaren i Toulouse, som av allt att döma planerade ett nytt mord idag. Av artikeln framkommer att mördaren kunde identifieras bland annat till följd av ett e-mail som kunde spåras till en av mördarens bröders IP-adresser. Hur många ytterligare mord skulle mördaren ha hunnit med om han inte hade kunnat spåras med hjälp av just trafikdata? Diskussionen om datalagring har två vågskålar, låt oss aldrig glömma det.
Därför röstar jag ja till datalagringsdirektivet i eftermiddag
2012-03-21
Diskussionerna kring Datalagringsdirektivet har pågått sedan långt före Alliansens maktövertagande 2006. Faktum är att förre justitieministern Tomas Bodström (S) var en av ingenjörerna bakom det första, betydligt mer långtgående, förslaget. Som tur är så har förslaget förändrats mycket på vägen i rätt riktning. Jag har bloggat vid flera tillfällen om saken, den 25/3 2008, 18/3 2009, 12/11 2010 och 16/3 2011. Dessa fyra blogginlägg (och andra med koppling till integritetsskyddsfrågor) finns samlade i bloggarkivet under fliken "integritetsbloggen". I dag kommer jag, precis som för ett år sedan, att rösta ja till att införa Datalagringsdirektivet i svensk rätt. Det finns två huvudsakliga skäl för detta.
1. Nyttan med lagen.
Polis kan redan idag få rätt att begära ut trafikdata (vem som kommunicerat med vem, varifrån, och när) i samband med utredning av grova brott. De flesta operatörer lagrar sedan många år redan trafikdata för att kunna fakturera sina kunder, men det är inte alltid uppgifterna finns kvar vid en brottsutredning, det beror på vilken telefonoperatör eller internetleverantör det gäller. Med Datalagringsdirektivet blir alla operatörer skyldiga att lagra uppgifterna i sex månader. Det handlar alltså inte om att lagra innehållet i meddelanden, eller uppgifter om vilka sidor man surfar på. Endast trafikdata sparas, inte innehållet i meddelandena. Polisen får inte fri tillgång till de lagrade uppgifterna, utan dessa kan bara begäras ut i samband med en brottsutredning rörande grov brottslighet. Övriga lagrade uppgifter ska förstöras efter sex månader. Det införs också skärpta regler för hur uppgifterna ska lagras på ett säkert sätt.
I de flesta mål som rör våldtäkt, mord, människohandel, narkotikabrott, människorov, rån, barnpornografi mm har trafikuppgifter betydelse för brottsutredningen. Tyvärr finns uppgifterna idag inte alltid kvar när de behövs. Några exempel på ärenden där trafikdata haft avgörande betydelse i brottsutredningen är:
- Terroristdådet, sprängningen på Drottninggatan i Stockholm i december 2011
- Utredningen av förberedelse till terroristbrott i Köpenhamn i december 2010
- Helikopterrånet mot värdedepån i september 2009
- Mord av kvinna som hittades insvept i presenningar i Mälaren
- Beskjutningen av helikoptrar på flygbasen Säve 2007
- Rånet mot postterminalen på Kruthusgatan i centrala Göteborg 2008
- Människorov och sexuella övergrepp på 8-årig flicka 2000 – flickan uppgav att mannen fått två samtal under övergreppen som han inte svarat på. Dessa två obesvarade samtal gjorde att en abonnent kunde urskiljas
- Utnyttjande av 12 årig flicka för sexuell posering via MSN
- Dödsskjutningarna i Malmö
Ofta hör vi krav på tuffare tag mot grov brottslighet. Men då kan man inte samtidigt ta bort alla möjligheter för polis och åklagare att utreda grova brott. Jag tycker att lagförslaget är en skälig avvägning mellan skyddet för integriteten och nyttan för att kunna gripa och döma grova brottslingar. Båda sakerna har betydelse för vår trygghet.
2. Vi är skyldiga att följa EU:s direktiv
Jag har svårt att förstå dem som upplever datalagringsdirektivet som ett så stort hot mot integriteten. Jag tror att mycket av kritiken beror på missförstånd om vad det svenska lagförslaget egentligen innebär. Jag tycker däremot inte om att direktivet öppnar för en lagring i två år, men är nöjd med att Sverige går på minimitiden på sex månader. Man kan också tycka att direktivet är onödigt och att dessa frågor kunde hanterats nationellt av varje land. Men även den som är kritisk till direktivet måste också inse att vi är skyldiga att följa EU:s direktiv så länge vi är med i EU. Om vi inte tycker EU:s beslut är bra får vi antingen verka för att förändra dem eller helt enkelt lämna EU.
EU-domstolen har fällt Sverige för att vi inte infört direktivet i svensk rätt, och kommissionen vill bötfälla Sverige med 10.000 euro (nästan 100.000 kronor) per dag från den 4 januari 2010 då domen föll. Bötesbeloppet är alltså redan uppe i över 75 miljoner redan idag. Till detta kommer att Kommissionen väckt talan mot Sverige och yrkat på ett vite på ytterligare 40.000 Euro per dag tills direktivet införs i svensk rätt. Den totala kostnaden för Sverige kan alltså komma att uppgå till 15 miljoner per månad eller 180 miljoner per år eller 720 miljoner (!) på en mandatperiod om Sverige vägrar följa EU:s direktiv och domar. Jag tycker det finns betydligt bättre sätt att använda dessa pengar.
Lite mer om ACTA-avtalet
2012-02-28
Jag har fått en del frågor och synpunkter på mitt inlägg om ACTA-avtalet. Mycket har handlat om att det finns allmänna skrivningar i ingressen till avtalet som kritikerna uppfattar som ambitioner att skärpa reglerna i framtiden. Det finns definitivt sådana ganska luddiga skrivningar, men det är i slutänden bara artiklarna (paragraferna) som är bindande för de länder som undertecknat avtalet, och endast paragraferna som har en juridisk funktion.
Jag har också fått frågor kring det här med läkemedel, apropå kritiken från bland annat Läkare utan Gränser. ACTA påverkar inte rättläget alls vad gäller patenträttigheter och generika (kopior av läkemedel efter patenttidens utgång). Däremot kan ACTA-avtalet stoppa rena förfalskningar av läkemedel om dessa tillverkas i ACTA-anslutna länder. Läkare utan Gränser verkar ogilla alla former av patent på läkemedel, men glömmer då att utan patent skulle ingen ha råd att forska fram nya läkemedel eftersom det tar lång tid och kostar mycket pengar. Nu är också saken den att inga afrikanska länder (där de flesta förfalskade läkemedel säljs) är med i ACTA, inte Kina eller Indien heller där de flesta läkemedelskopior tillverkas. Med andra ord - ACTA lär inte påverka möjligheten att sprida förfalskade läkemedel i utvecklingsländerna. På gott och ont - många av dessa förfalskningar saknar antingen helt effekt eller medför allvarliga biverkningar. Det är därför de länder som anslutit sig till ACTA vill motverka sådan tillverkning och försäljning i sina egna länder.
EU-kommissionen har beslutat att låta EU-domstolen noga analysera ACTA-avtalet innan EU-parlamentet ska ta beslut i frågan. Detta för att poröva om avtalet på något sätt är oförenligt med EU:s grundläggande fri- och rättigheter, bland annat yttrande- och informationsfriheten. Det gör att beslutet i EU-parlamentet lär dröja.
Beslutet att låta EU-domstolen granska ärendet ändrar inte den svenska regeringens bedömning att avtalet i allt väsentligt ryms inom ramarna för svensk lagstiftning. Men något definitivt beslut lär inte tas i Sveriges riksdag innan EU-domstolen gjort sin prövning. Gott om tid att fortsätta diskussionen och sätta sig in i alla detaljer med andra ord. Lite känner jag själv att ACTA-avtalet är ganska urvattnat, och medför ytterst få förändringar i gällande rätt i de länder som undertecknat avtalet. Man kan därför fråga sig om nyttan med avtalet verkligen står i proportion till uppmärksamheten och inte minst kritiken? Även om jag tycker kritiken oftast baseras på rykten och allmän misstro mot myndigheter och politiker, i stället för att bygga på fakta.
(Mitt förra inlägg om ACTA (14/2) finns under rubriken Integritetsbloggen i mitt bloggarkiv.)
Gott om tid för riksdagen att sätta sig in i detaljerna kring ACTA
2012-02-14
De senaste veckorna har demonstrationer skett både i Sverige och utomlands mot det internationella handelsavtalet ACTA. Som riksdagsledamöter får vi också en del mail om detta med oro för vad avtalet ska medföra vad gäller intrång i den personliga integriteten. Jag har försökt att sätta mig in i vad frågan gäller och vad ACTA kan betyda för oss i Sverige.
1. Vad är ACTA och varför är det aktuellt just nu?
ACTA är ett handelsavtal som syftar till att stärka skyddet för immateriella rättigheter. Bakgrunden är den omfattande och gränsöverskridande handeln med varumärkesförfalskade och piratkopierade varor. Tillverkning och distribution av sådana varor innebär en illojal konkurrens som undergräver seriösa företags konkurrenskraft. I vissa fall kan spridningen av sådana produkter också äventyra konsumenternas hälsa och säkerhet.
Sverige undertecknade ACTA-avtalet den 26 januari i Tokyo. Avtalet undertecknades även av EU (alla länder i var eniga när beslutet togs i ministerrådet), Danmark, Belgien, Bulgarien, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Tjeckien, Ungern och Österrike. Den 1 oktober 2011 undertecknades ACTA av Australien, Japan, Kanada, Marocko, Nya Zeeland, Singapore, Sydkorea och USA.
Att avtalet undertecknats innebär dock inte att Sverige blir bundet av innehållet förrän riksdagen godkänt det. Även Europaparlamentet måste godkänna avtalet innan det blir bindande för länderna inom EU. I Sverige kommer frågan att behandlas i riksdagen vid ett senare skede samtidigt som beslut fattas om den lagändring som krävs i den svenska varumärkeslagen. Frågan ligger med andra ord en bit framåt i tiden för svensk del, och det finns gott om tid för diskussioner före beslut.
2. Vad innebär ACTA-avtalet i sak?
ACTA innehåller bland annat krav på att de länder som omfattas ska föreskriva vissa civilrättsliga och straffrättsliga åtgärder mot intrång i den befintliga immaterialrätten i landet, samt att parternas tullmyndigheter ska ha vissa möjligheter att ingripa mot sådana intrång, både vid import och export. Länderna förbinder sig också att ha tydliga straffsanktioner mot intrång i den immaterialrätt som gäller i respektive land. Däremot föreskriver inte ACTA att länderna måste skärpa sin immaterialrätt/upphovsrätt, eller att det måste finnas någon viss miniminivå. Länder med svagt skydd för upphovsrätt eller varumärkesrätt kan alltså behålla sina regler, men måste garantera att de regler som finns efterlevs.
3. Vad är det som uppfattas som kontroversiellt och hotfullt med ACTA?
I den allmänna debatten har det uttryckts oro för att ACTA ska medföra intrång i den personliga integriteten, men det finns också kritik för hur avtalet förhandlats fram och att det inte skett på ett öppet och demokratiskt sätt. Det sista kan jag definitivt instämma i, och det är tyvärr inget ovanligt när EU är inblandat att förhandlingar omges av hemlighets- makeri och brist på insyn för medborgarna och de olika ländernas parlament. Detta var något jag och sex andra moderata riksdagsledamöter kritiserade i en debattartikel 21 juli 2009 i Dagens Nyheter där vi både efterfrågade större öppenhet och krävde att ACTA-avtalet inte skulle tillåtas medföra nya hot mot den personliga integriteten. Men nu är avtalet ett faktum och det viktigaste nu är att bedöma det slutliga avtalets effekter för Sverige och för vår personliga integritet. Jag ska kommentera några av de vanligaste frågorna:
* Det sägs att ACTA kräver att internetleverantörer övervakar sina abonnenters kommunikation. Det stämmer inte, ACTA ger inte operatörerna någon utökad rätt eller skyldighet att övervaka datatrafiken utöver vad som redan sägs i e-handelsdirektivet, den grundläggande EU-lagen på området. "I den slutgiltiga versionen av ACTA-avtalet finns inget sådant kvar, allt har strukits bort", säger Daniel Westman, forskare i IT-juridik, till DN.se. ACTA förbjuder inte de enskilda staterna möjlighet att själva reglera internetleverantörers ansvar, och denna möjlighet till strängare nationella regler finns givetvis redan idag. För Sverige är det alltså en nationell fråga som vi själva råder över, och ingen förändring i dagens lagstiftning är aktuell.
* Det påstås att den som misstänks för intrång ska stängas av från internet. Detta är fel, det finns ingen sådan reglering eller sådana krav i avtalet. USA ville under förhandlingarna öppna för möjligheten att stänga av nätanvändare. Amerikanerna fick dock ge sig efter motstånd från bland annat EU och Sverige.
* Det sägs att tullen ska ges utökade möjligheter att söka igenom personligt bagage, inklusive datorer och mp3-spelare. Detta stämmer inte, ACTA förändrar inget i tullens möjligheter att söka igenom personligt bagage. ACTA gäller endast kommersiell handel.
* Det påstås att de svenska straffrättsliga reglerna kommer att skärpas. Detta är fel, det finns inga sådana effekter för svensk del eftersom vi redan har lagar som reglerar detta.
* Det sägs att svenskar genom ACTA-avtalet skulle riskera att göra sig skyldiga till upphovsrättsbrott på internet av misstag. Det känns helt osannolikt eftersom svensk rätt normalt kräver uppsåt eller i vissa fall oaktsamhet för att man ska dömas till ansvar. Inget av detta förändras genom ACTA-avtalet.
Samtliga påståenden ovan om effekterna för svensk del av ACTA är med andra ord felaktiga. Sverige har redan mer långtgående regler än ACTA på alla punkter utom en (se punkt 4 nedan). För svensk del kommer inte ACTA att förändra rättsläget eller skärpa straffen. Faktum är att till och med Piratpartiet medger att den avtalstext som nu ligger på bordet inte alls är lika långtgående som en del tidigare förslag som väckte stora farhågor bland dem som värnar om friheten på nätet.
4. Vilka lagändringar krävs om Sverige ska göra ACTA till en del av den svenska lagstiftningen?
På alla punkter utom en ligger hela ACTA-avtalet inom ramen för nuvarande svnsk lagstiftning. Den enda lagändring som ACTA kommer att kräva för svensk del är en liten ändring i varumärkeslagen som ger polis och åklagare vissa möjligheter att ingripa mot varumärkesintrång trots att rättighetshavaren inte själv angivit brottet till åtal. Motsvarande gäller redan i dag vid bl.a. upphovsrättsintrång. Med andra ord - piratkopiering av varor kommer nu att hanteras på samma sätt som upphovsrättsintrång. Vad gäller den fråga som diskuteras mest, upphovsrätt och piratkopiering av musik och film blir det med andra ord inga förändringar alls i svensk rätt.
5. SOPA och PIPA - vad är det?
Dessa två begrepp förekommer ofta i debatten kring ACTA, och ofta blandas detta felaktigt ihop. SOPA och PIPA är två amerikanska mycket långtgående förslag om skärpning av reglerna kring upphovsrättsintrång och varumärkesintrång. Dessa förslag har numera lagts på is, och har framförallt ingen koppling alls till ACTA-avtalet.
Jag tar gärna en diskussion om ACTA!
Den som läser detta och har invändningar mot det jag skriver är välkomna att höra av sig till mig för diskussion. Men då förväntar jag mig också att man anger källorna till sina uppgifter och inte bara agerar på rykten eller allmänna påståenden i media och på nätet! Får jag väl underbyggnda synpunkter av allmänt intresse kommer jag att analysera dem och vid behov lyfta dem politiskt i den moderata riksdagsgruppen och i Alliansen, precis som jag gjorde när IPRED-lagen diskuterades. ACTA ligger ännu inte på riksdagens bord, och det finns gott om tid att sätta sig in i frågan innan det är dags för riksdagen att ta ställning.
Av det jag hittills tagit del av känns inte ACTA-avtalet som något nytt hot alls mot den personliga integriteten i Sverige. Däremot finns det en uppenbar vilja från delar av musik- och filmindustrin att försöka påverka politikerna att gå längre och skärpa lagstiftningen. Där måste vi politiker orka stå emot och inte glömma bort skyddet för den personliga integriteten.
Läs gärna också vad vår väl insatte moderate EU-parlamentariker Cristoffer Fjellner skrivit i frågan.
150 miljoner av skattebetalarnas pengar kastas i sjön
2011-03-16
I dag har riksdagen debatterat Datalagringsdirektivet, det EU-direktiv om lagring av trafikdata som Sverige till följd av sitt medlemskap i EU varit skyldiga att införa i svensk lag sedan 2007. Lagringen gäller uppgifter om vem som kontaktar vem, däremot inte lagring av själva innehållet i ett meddelande. Avsikten är att underlätta utredning av grova brott. Man kan vara kritisk till EU-beslutets utformning och hur omfattande det är, och både jag själv och moderaterna har varit kritiska till delar av detta, men när vi är med i EU så är det bara att acceptera att vi ibland måste följa EU-beslut även om vi ogillar dem. Jag är mest nöjd med att lagringstiden föreslås begränsad till sex månader, dvs lägsta möjliga tid som direktivet medger. Läs även mina tidigare blogginlägg om detta på denna sida
En minoritet i Riksdagen bestående av Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet lyckades nyss driva igenom att lagförslaget ska vila i ett år. För ett sådant beslut räcker det att 1/6 av riksdagen stödjer förslaget. Vilandeförklaringen kommer att medföra ca 150 miljoner kronor i böter för Sverige, pengar som kunde använts till något bättre. För egen del ser ingen mening alls med att förhala beslutet ett år. Bättre att genomföra reglerna nu, och sedan arbeta inom EU för en förändring.
2010-12-30 En seger för SÄPO och svensk underrättelsetjänst
Gripandet igår av fem terrorister, varav flera med koppling till Sverige, är uppenbarligen en stor seger för SÄPO och den svenska underrättelsetjänsten, liksom för samarbetet med andra länder när det gäller terroristbekämpning. För alla som naivt hävdat att Sverige inte är hotat av terrorism, och att vi inte ska lämna ut känsliga uppgifter till andra länder, har de senaste veckorna inneburit ett mycket bistert uppvaknande. Först ett självmordsattentat mitt i centrala Stockholm och nu en avvärjd terroristattack i Köpenhamn.
Precis som andra länder måste Sverige använda lämpliga och rimliga metoder för att skydda vår befolkning mot terrorism, och även hjälpa andra länder i detta arbete. I detta ingår att kartlägga och spionera på misstänka terrorister, att samarbeta med andra länder och utbyta information om terroristmisstänkta personer. Tyvärr naggar detta ibland också den personliga integriteten i kanten, men vad är egentligen alternativet? Terroristbekämpning och 100% skydd för den personliga intregriteten går knappast att kombinera. Det viktiga är att vi har ansvarsfulla myndigheter som klarar balansen mellan två grundläggande intressen i ett demokratiskt samhälle - att skydda människors liv och hälsa och samtidigt i största möjliga utsträckning värna samma människors integritet.
2010-11-12 Datalagringsförslaget en rimlig avvägning mellan olika intressen
I går beslutade regeringen att lämna över ett lagförslag till Lagrådet angående genomförande av EU:s datalagringsdirektiv. Direktivet antogs i mars 2006 och innebär en skyldighet för medlemsstaterna att se till att mobil- och nätoperatörer i sex månader ska lagra uppgifter om vem som kommunicerat med vem, när, var och med vilken utrustning. Uppgifterna som lagras får däremot inte avslöja innehållet i kommunikationen, vilket innebär att man inte får lagra uppgifter om besökta sidor på internet eller innehållet i telefonsamtal, mail eller sms.
Lagförslaget syftar till att säkerställa att uppgifterna finns tillgängliga för avslöjande, utredning och åtal av grova brott. De uppgifter som lagras med stöd av direktivet föreslås få användas endast av de brottsbekämpande myndigheterna. Inom några veckor kommer en annan lag att förtydliga hur uppgifterna ska få användas av de brottsbekämpande myndigheterna. Att trafikdatauppgifter används vid brottsutredning är egentligen inte något helt nytt i svensk rätt, utan används sedan flera år tillbaka, och baseras då på regler i lagen om elektronisk kommunikation och rättegångsbalken.
Det svenska medlemskapet innebär att vi har åtagit oss att lojalt genomföra den lagstiftning som beslutas av EU. Sverige har trots detta, som troligen enda medlemsland, av integritetsskäl vägrat införa direktivet i svensk rätt. För detta har Sverige fällts av EU-domstolen den 4 februari i år. Om vi fortsätter att vägra införa trafikdatalagringsdirektivet i svensk rätt förväntas EU-domstolen att utöver ett engångssumma i "böter" på ca 27 miljoner kronor, även besluta om att Sverige ska åläggas ett löpande, dagligt, vite ända till dess direktivet är fullt genomfört. Slutsumman för att trotsa EU-domstolen kan därmed komma att bli hur hög som helst. Detta känns inte som ett bra sätt att använda skattebetalarnas pengar. I längden är det därför omöjligt för Sverige att gå emot ett EU-direktiv, och det enda vi kan göra nu är att införa direktivet i svensk rätt med så små ingrepp i den personliga integriteten som möjligt.
Jag har skrivit om Datalagringsdirektivet på bloggen flera gånger, och argumenterat för att Sverige i vart fall inte ska lagra uppgifterna en enda dag längre än vad EU-direktivet absolut kräver. Direktivet ger medlemsstaterna en möjlighet att välja en lagringstid som är minst sex månader och högst två år. En svensk utredning föreslog för några år sedan att uppgifterna skulle lagras i ett år. Själv har jag vid upprepade tillfällen sagt att om lagring ska ske så bör kortast möjliga tid användas, dvs sex månader. Regeringen föreslår nu också, just med hänsyn till integritetsskyddet, att lagringstiden ska vara den kortast möjliga, dvs. sex månader.
Kritiken mot förslaget har ändå inte låtit vänta på sig, och det är väntat, integritetsfrågorna berör. Men kritiken är motstridig. De brottsbekämpande myndigheterna vill ha en längre lagringstid, medan teleoperatörerna helst skulle vilja slippa lagra uppgifter överhuvudtaget. Oppositionen är också splittrad. Miljöpartiet tycker att Sverige ska fortsätta vägra införa datalagringsdirektivet i vår lagstiftning, trots att det i praktiken är omöjligt. Socialdemokraterna däremot tycker precis tvärtom. De hävdar att lagringstiden är för kort och vill ha längre lagringstider än regeringen föreslår. Vissa kritiska debattörer blandar dessutom ihop den föreslagna lagen med annan lagstiftning som upplevs som ett hot mot integriteten, och en mängd felaktiga uppgifter cirkulerar i media om vad lagen egentligen innebär. Debatten lär säkert fortsätta och jag får säkert anledning att återkomma i frågan.
Politik handlar ibland ibland just om att göra avvägningar mellan motstående och oförenliga intressen. Vi får väl se vad Lagrådet säger om lagförslaget, men min egen uppfattning är att regeringen verkar ha gjort en rimlig avvägning mellan behovet av uppgifter för brottsbekämpning och skyddet för integriteten.
2010-06-17 Intregritet går före skvallerpressens behov av snabb information
Vid morgonens votering antog Riksdagen förslaget om förändringar av kreditupplysningslagen. Den kortkorta versionen är att Alliansen därmed värnar enskilda människors rätt att inte få uppgifter om sina ekonomiska förhållanden spridda via Internet till vem som helst och hur som helst utan skälig anledning. De rödgröna tycker att skvallerpressens behov av uppgifterna väger tyngre.
Den lite längre versionen är följande. Enligt kreditupplysningslagen (KUL) får kommersiella kreditupplysningsföretag enbart förmedla kreditupplysningar om privatpersoner till den som har ett legitimt behov av informationen, främst den som har eller överväger någon form av ekonomisk relation med den omfrågade personen. Kravet på legitimt behov har sedan lagens tillkomst 1973 setts som ett viktigt skydd för den enskildes personliga integritet. Kreditupplysningar som tillhandahålls ur databaser via Internet kan däremot för närvarande göras tillgängliga för i princip vem som helst, eftersom sådana databaser i KUL hittills har undantagits från kravet på legitimt behov. Konstitutionsutskottet ser därför positivt på att regeringen nu stärker integritetsskyddet för den enskilde, genom att det i fortsättningen ska krävas legitimt behov även för att få kreditupplysningar via databaser. De föreslagna bestämmelserna ska också ses i ljuset av det stärkta skyddet för den personliga integriteten som - förutsatt riksdagens beslut - införs genom den nya föreskriften i 2 kap. 6 § regeringsformen.
Företrädare för media påstår att lagförslagen begränsar möjligheterna att granska makthavare, men det har aldrig har varit möjligt enligt kreditupplysningslagen att begära ut kreditupplysningar med hänvisning till journalistiskt arbete. Den tekniska utvecklingen har medfört att allmänheten, inklusive journalister, under några år har kunnat begära ut kreditupplysningar via Interhet av vilket skäl som helst. Lagförslaget innebär en återgång till den ordning som gällt alltsedan kreditupplysningslagens tillkomst och bygger på de avvägningar mellan integritet och offentlighet som gjordes då och som tidigare inte har ifrågasatts. För övrigt är merparten av informationen i upplysningarna ändå tillgänglig för journalister, i form av offentliga, allmänna handlingar hos myndigheterna. Skillnaden är bara att det tar något längre tid att få ut dessa handlingar än att hämta dem på nätet. Journalisternas behov är rimligen väl tillgodosedda i vilket fall.
Det har påståtts att lagförslaget strider mot en bestämmelse i tryckfrihetsförordningen (till vilken yttrandefrihetsgrundlagen hänvisar). Bestämmelsen säger att man genom lag får begränsa offentliggörandet av kommersiella kreditupplysningar som innebär ett otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet. Diskussionen har främst rört vad "otillbörligt intrång" innebär. Regeringens tolkning är att utlämnande av upplysning till någon som saknar legitimt skäl utgör "otillbörligt intrång". Riksdagens konstitutionsutskott håller med om den tolkningen.
De rödgröna talar ofta om integritet, och var till och med emot att Sverige av säkerhetsskäl skulle få signalspana för att skydda landet mot terrorism och yttre hot (FRA-lagen). Men man tycker tydligen att vem som helst ska riskera att få sin privatekonomi uthängd i den lokala tidningen utan någon som helst anledning. Då spelar tydligen inte skyddet för den enskildes intregritet någon roll.
Media har samma logik. Man förde först en hård kamp mot all form av signalspaning för att skydda rikets säkerhet (FRA-debatten), samtidigt som man nu tycker att skvallerpressens intresse av att snabbt och enkelt kunna vända ut och in på medborgarnas ekonomiska förhållanden för att göra skojiga topplistor i tidningarna är så viktigt att den enskildes integritet inte spelar någon roll.
Jag tycker att regeringen gjort en bra avvägning och tryckte med stolthet på ja-knappen. Svenska folket har rätt till en rimlig integritet även i dagens internetsamhälle. Seriösa journalister kommer att kunna fortsätta granska svenska makthavare ändå.
2010-01-25 Hur var det nu med den per(s)onliga integriteten?
Mobiltelefoner med anonymt kontantkort används ibland när kriminella planerar grova brott samt vid bedrägerier på nätet, och de anonyma abonnemangen försvårar polisens brottsutredningar. Detta är ett faktum. I dag är det också frivilligt att lämna personuppgifter för dem som köper kontantkort. Susanne Eberstein, riksdagsledamot (S) anser att det borde vara obligatoriskt, och undrar i en skriftlig fråga till justitieministern om det finns några planer att införa ett krav på ett exempelvis att lämna personnummer vid köp av kontantkort.
Men Justitieminister Beatrice Ask avvisar förlaget. Ett krav leder bara till att de kriminella hittar andra sätt att planera sina brott. Dessutom skulle mobiltelefoner bli mer stöldbegärliga. Ett krav på obligatorisk registrering för den som köper kontantkort innebär även ett alltför stort intrång i människors privatliv och leder till stora administrativa kostnader för telebolagen. Och detta uppväger inte nyttan med en registrering, enligt justitieministern.
Under mandatperioden har ju (S) vid flera tillfällen försökt framställa regeringen som ett hot mot integriteten, och sig själva som integritetens främsta försvarare. Det har klingat väldigt falskt. Den som följt olika lagstiftningsförslag som rör integritetsfrågorna, både inom Sverige och i EU, kan lätt se hur initiativen i alltför många fall kommit från den tidigare (S)-regeringen med dåvarande justitieministern Tomas Bodström i spetsen. Alliansregeringen har genomfört vissa av förslagen, fast i lindrigare form, och avvisat andra. Och när man hör riksdagsledamoten Ebersteins förslag inser man att Socialdemokraterna ideologiskt inte alls har något problem att offra den personliga integriteten för nästan vilket syfte som helst. Har det aldrig slagit Eberstein att om man inte kan köpa kontantkort anonymt så stjäl man helt enkelt någon annans telefon i stället, eller tecknar abonnemang på en "målvakt"? En lag om obligatoriska personuppgifter för alla kontantkort skulle bara försämra integriteten utan att ge någon rimlig effekt mot brottsligheten.
2009-10-15 Undersökning visar: FRA-kritikerna i riksdagen var okunniga
Inför signalspaningsdebatten i riksdagen igår presenterade Svenska Dagbladet en undersökning bland politikerna i Försvarsutskottet (som är ansvariga för hanteringen av frågan i riksdagen). Man ställde fem grundläggande frågor om "FRA-lagen", bland annat vilka typer av hot som ger FRA rätt att signalspana, vad FRA får spana på och vem som får beställa signalspaning från FRA. Det visar sig att endast några få ledamöter i Försvarsutskottet klarade alla frågor. Ett större antal ledamöter får bara ett eller två rätt på de fem frågorna.
Flera FRA-kritiker utanför riksdagen intervjuas i SvD-artikeln, och de riktar hård kritik mot att riksdagsledamöter röstar om saker de inte förstår eller har tillräcklig kunskap om. I sak kan jag hålla med om kritiken. Även om man ofta delar upp ansvarsområdena mellan de större partiernas ledamöter ska ju i vart fall en ansvarig ledamot från varje parti ha ordentlig koll på varje fråga som utskottet hanterar. Om man sedan dessutom är den som ska företräda sitt parti i riksdagsdebatten i en så omdebatterad fråga som signalspaningslagen ställs ju extra höga krav.
Intressant är att de ledande Alliansföreträdarna i gårdagens "FRA-debatt", min partikollega Karin Enström (M) och Staffan Danielsson (C) svarade rätt på alla SVD:s frågor. Folkpartiets representant i debatten, Allan Widman, fick fyra rätt. När det gäller oppositionen var det sämre. Den som ansvarade för frågan från Socialdemokraternas sida i försvarsutskottet var enligt SvD Peter Jonsson (S). Han klarade bara två av de fem frågorna. Miljöpartiets Peter Rådberg riktade mycket hård kritik mot FRA-lagen i riksdagsdebatten. Men frågan är om han vet vad det var han kritiserade? Även han klarade nämligen bara att svara på två av de fem frågorna. Den "duktigaste" vänsterpartisten i Försvarsutskottet, Gunilla Wahlén, som också deltog i debatten för Vänsterpartiet, fick bara ett enda rätt. Försvarsutskottets ordförande, Anders Karlsson (S) som företrädde sitt parti i riksdagsdebatten ville inte svara alls.
När "FRA-kritikerna" påstår att riksdagsledamöterna röstar om saker de inte är tillräckligt insatta i har de delvis rätt. Men i signalspaningsdebatten var det de argaste kritikerna som inte hade kunskap. Om man inte satt sig in i hur lagen är konstruerad är det ju lätt att säga att den inte värnar om integriteten tillräckligt mycket. De ledande företrädarna för Alliansens JA-sida hade däremot god kunskap om ärendet, och det var den kunskapen om bland annat integritetsskyddet som gjorde att vi från Alliansen kände oss trygga i att rösta ja. Inom moderaterna har vi haft tydliga föredragningar av ärendet, och själv har jag lagt en hel del tid på att sätta mig in ytterligare i frågan och även lagt ned mycket arbete på att försöka förklara den på bloggen. Jag tror faktiskt att jag hade klarat de flesta av SvD:s frågor trots att jag inte sitter i Försvarsutskottet.
2009-10-14 Dags för en ny FRA-omröstning
 Och så var det dags för en ny FRA-omröstning igen. För att damma av kunskaperna och bakgrunden till dagens debatt och omröstning rekommenderas en genomläsning av min
FRA-blogg i arkivet. Mina blogginlägg beskriver alla turerna kring frågan från början fram till idag - motiven för lagen, kritiken, alla de politiska turerna, och hur integritetsskyddet förstärkts efterhand.
Det riksdagen idag ska ta ställning till är det konkreta innehållet i de kompletteringar som Allianspartierna enades om 2008 för att stärka intregriteten i samband med signalspaning. Lagen om signalspaning börjar ju tillämpas den 1 december i år, och därför är det viktigt att alla kompletteringar beslutas i god tid innan dess. De viktigaste förändringarna jämfört med den lag som riksdagen antog 2008 är följande:
* En särskild domstol ska tillståndspröva all signalspaning, även sådan som sker på uppdrag av regeringen. Vid domstolsprövningen ska ett särskilt integritetsskyddsombud bevaka allmänhetens intressen. FRA får endast tillgång till de signalbärare i tråd som domstolen bestämmer. Det betyder att FRA bara får tillgång till en begränsad del av den gränsöverskridande trafiken i kabel, vilket är en ordentlig inskränkning mot tidigare.
* FRA får endast bedriva signalspaning på uppdrag av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten, och ändamålen för signalspaning anges utförligt i lagen. Dessa ändamål ska anges vid ansökan om tillstånd hos domstolen.
* En särskild kontrollmyndighet inrättas med uppgift att se till att FRA endast får tillgång till den trafik som domstolen beslutat, och för att i efterhand kunna kontrollera hur signalspaningen genomförts. Kontrollmyndigheten får också i uppdrag att utreda eventuella anmälningar från enskilda om otillåten signalspaning.
Lösningen att FRA inte får tillgång till all gränsöverskridande trafik utan endast vissa angivna förbindelser ligger väl i linje med de tankar jag framförde om en möjlig lösning på bloggen 22 augusti 2008. Så här skrev jag då: "Den allra vanligaste invändningen är utan tvivel att FRA-lagen skulle medföra "massavlyssning av alla svenskar". Detta grundar man på att enligt FRA-lagen skall FRA själva via sina sökbegrepp och datorer sortera bort all trafik som man inte har rätt att signalspana på innan man inleder signalspaning på själva trafikinnehållet. Tyvärr är det alltför många som inte litar på att detta kommer att fungera eller som oroar sig för att FRA skall missbruka sina befogenheter. Min tanke är därför att i stället låta teleoperatörerna sköta sorteringen av vilken trafik som FRA skall få tillgång till för signalspaning och vilken trafik som skall undantas. På detta sätt får FRA helt enkelt bara tillgång till den trafik som lagen uttryckligen medger att man får signalspana på. Nu blir det visserligen inte teleoperatörerna som ska tillhandahålla den trafik som FRA får signalspana på, utan en oberoende ny myndighet. Men grundtanken - att FRA inte själva ska hantera "sorteringen" tillgodoses på detta sätt. Jag tycker det är en klart rimlig lösning, och när jag testade mitt eget förslag på konstruktiva FRA-kritiker förra året fick jag starkt stöd för mitt kompromissförslag.
Jag tog tidigt ställning för att rösta ja till FRA-lagen i ursprungligt skick, och de förbättringar som gjorts på vägen känns rimliga och väl avvägda. För egen del blir det alltså en JA-röst även idag, och mitt samvete är mycket rent. Det finns alltid en motsättning mellan kravet på integritetsskydd och ett lands behov av skydd mot internationell terrorism och andra allvarliga yttre hot. Att kräva att Sverige ska avstå från en viktig pusselbit i underrättelsearbetet är helt enkelt inte seriöst och Sverige är inte enda landet som bedriver signalspaning i tråd för att skaffa sig viktig kunskap. Signalspaning kommer knappast att vara något som berör den enskilde medborgarens vardag, och är inget som jag personligen ligger och våndas över innan jag somnar på kvällen. Att däremot stoppa Sveriges möjlighet till signalspaning som oppositionen vill, och skjuta frågan på framtiden, vore oansvarigt i den värld vi lever i. Det skulle nog kunna få mig att ligga vaken och fundera om något dramatiskt inträffade i vår omvärld.
Personligen tycker jag för övrigt att IPRED-lagen är ett betydligt större problem för integriteten än FRA-lagen, eftersom IPRED är en lagstiftning som ger kommersiella intressen större möjlighet att kräva befogade eller obefogade skadestånd från enskilda människor. Det är något som skapar oro för rättssäkerheten och och direkt riskerar att påverka människors vardag. Privata företags intressen av att tjäna pengar kan aldrig vara jämförbara med ett lands behov av att kunna skydda sina medborgare mot yttre hot. Kraven på integritetsskydd måste därför värderas olika i dessa två fall. Jag är därför betydligt mer kritisk till IPRED-lagen än vad jag är till FRA-lagen. För Socialdemokraterna är det tvärtom - man accepterar IPRED-lagen, men vill dra tillbaka FRA-lagen på obestämd tid. För mig är det en mycket märklig prioritering.
2009-09-28 Franska ambassaden kan få en jobbig höst
Frankrike antog ju nyligen en lag som gör det möjligt att stänga av en persons internetabonnemang om det finns misstanke om otillåten fildelning. Lagen föreskriver inte ens att en domstol ska ta beslutet efter en normal och fullständig rättsprocess, eller att personen är bevisat skyldig! För mig och många andra är detta en helt orimlig lagstiftning, och det oavsett om det är en domstol eller någon annan som tar beslutet om avstängning. Internet är en del av informations- samhället och ingen bör kunna stängas av. Den som döms för fildelning eller annat upphovsrättsbrott ska givetvis dömas till det straff som lagen föreskriver, men att dessutom stänga av någon från internet är en orimlig påföljd i dagens samhälle. Man kan jämföra med den som begår ett brott i trafiken - inte blir den avstängd från all vidare användning av våra vägar?
Nyss hörde jag i radion på nyheterna att den kritiska FP-riksdagsledamoten Camilla Lindberg (ni vet hon som röstade emot FRA-lagen) haft besök av franska ambassaden som, enligt Lindberg, "försökt förklara för henne varför hon har fel när det gäller kritiken mot den franska lagen". Man kan väl på goda grunder misstänka att Frankrike gör allt för att få med sig hela EU på en liknande lagstiftning inom hela EU i samband med att EU-parlamentet nu diskuterar telekompaketet igen (det telekompaket som ju rann ut i sanden före EU-valet i våras, se bloggen 5 maj i år). Det är kanske i ljuset av detta man ska se besöket hos Lindberg?
I Sverige fanns ett utredningsförslag med en liknande lösning, men det avvisades av justitieminister Beatrice Ask (M). Våra moderata EU-parlamentariker Christofer Fjellner och Gunnar Hökmark har med kraft motarbetat liknande förslag även i EU-parlamentet (fanns med som förslag i tidigare versioner av Telekompaketet). Skulle EU ändå driva igenom ett direktiv med den franska lagen som förebild anser jag att Sverige bör vägra att införa lagen i svensk lagstiftning och hänvisa till att det strider mot svenska rättstraditioner. Jag kommer för egen del aldrig att låta mig övertygas om att den franska lagen är rimlig, och jag vet att jag har många andra riksdagsledamöter i olika partier med mig i det synsättet.
Om franska ambassaden ska försöka tala oss alla "till rätta" kommer man att få väldigt mycket att göra framöver...
2009-09-03 Ska USA:s president få rätt att stänga ned internet?
Tänk vad friheten på internet irriterar och oroar alla politiker som vill ha full kontroll på människorna. Den amerikanske demokratiske senatorn Jay Rockefeller lade redan i våras fram ett förslag om att presidenten skulle få makt att helt enkelt "stänga av" internet. Proteststormen från internetföretagen och medborgarna stoppade förslaget.
Men nu har det lagts fram ett nytt lagförslag i USA som föreslås ge presidenten makten över internet. Det nya förslaget ger presidenten rätt att i ett nödläge utlysa ett slags "cybervärldens undantagstillstånd". Som tur är tvivlar de mer tekniskt kunniga på att förslaget verkligen skulle fungera. Detta med hänvisning till internets uppbyggnad. Man får väl hoppas de har rätt.
Det som oroar mig mest är att alla förslag av denna typ, vad det än gäller, förr eller senare brukar dyka upp som ett krav från USA gentemot EU, varefter eventuella bindande EU-beslut sedan tvingar Sverige att gå samma väg. Detta har vi upplevt när det gäller diskussionerna om fildelning och IPRED, och inte minst när det gäller EU:s bindande datalagringsdirektiv. USA är tyvärr inte längre frihetens land, åtminstone inte när det gäller internetrelaterade frågor, och det gäller att EU och Sverige orkar stå emot de allt mer högljudda amerikanska kraven på kontroll av internet. Sverige behöver starka politiker som orkar stå emot - i både EU-parlamentet och i Sveriges Riksdag.
2009-07-21 Nytt frihandelsavtal (ACTA) hotar integriteten
ACTA (Anti-Counterfeiting Trade Agreement) är namnet på det nya internationella frihandelsavtal som inblandade länder hoppas kunna enas om någon gång under 2010. Fördraget syftar till att stoppa varumärkesförfalskning och piratkopiering. Avtalet innehåller såväl tullbestämmelser som åtgärder mot immaterialrättsintrång, däribland utökat ansvar för internetleverantörer. Inblandade parter är EU, Schweiz, USA, Canada, Mexiko, Japan, Australien, Nya Zeeland, Singapore, Sydkorea och Marocko. Fyra förhandlingsrundor har man hittills hunnit med, och i förra veckan startade den femte förhandlingsrundan upp på nytt i ett möte i Marocko.
Hittills har såväl allmänhet som media hållits helt utanför förhandlingsprocessen som omgärdats av hård sekretess. Ingen har kunnat granska förslagen som förts fram under förhandlingarna. Det nya handelsavtalet kan exempelvis leda till att internetoperatörerna tvingas övervaka sina kunder och vad de gör på nätet - med tillhörande blockering av vissa sidor och avstängning av användare. Avtalet medför skyldigheter för deltagarländerna att anpassa sin lagstiftning – antingen genom att nya lagar måste stiftas eller genom att existerande lagar blir omöjliga för medborgarna att ändra. En sluten ACTA-process blir därigenom ett sätt att kringgå den svenska offentlighetsprincip som ska gälla lagstiftningsarbete.
Med anledning av den just uppstartade nya förhandlingsrundan om ett ACTA-avtal har jag tillsammans med sju andra moderata riksdagsledamöter en debattartikel i Dagens Nyheters Debattsida där vi vill att Sverige kräver ökad öppenhet i förhandlingarna och att de svenska förhandlarna med kraft motarbetar nya hot mot den personliga integriteten. Detta bör vara ett villkor från svensk sida för fortsatta förhandlingar.
Under de fortsatta förhandlingarna kommer Sverige, tillsammans med EU-kommissionen, dessutom att företräda EU i förhandlingarna. Sverige får därmed en unik möjlighet att skärpa kraven på öppenhet och se till att inte bara svenskars utan även att övriga europeers integritet inte hotas. Jag hoppas verkligen regeringen tar den chansen.
2009-07-15 Tydligt budskap om integritetsskydd från svenska ministrar
EU inleder idag ett toppmöte i Stockholm där EU:s ansvariga ministrar skall diskutera utökat EU-samarbete kring rättsliga frågor och gemensamma asylregler, samt fastställa riktlinjer för detta samarbete för de kommande fem åren, det så kallade Stockholmsprogrammet. Inför toppmötet har idag justitieminister Beatrice Ask (M) och migrationsminister Tobias Billström (M) en mycket välkommen debattartikel på Dn Debatt med rubriken "EU-mötet måste stärka medborgarnas integritet". Ett mycket välkommet budskap för alla oss moderater som vill prioritera integritetsfrågorna tydligare och som inte är beredda att acceptera helt orimliga intrång i integriteten och rättssäkerheten, oavsett om det gäller att jaga terrorister eller fildelare. Några citat ur artikeln tycker jag är särskilt viktiga:
"Att bekämpa grov gränsöverskridande brottslighet kräver internationellt samarbete. Våra polis- och åklagarmyndigheter måste bli bättre på att hjälpa varandra i stora utredningar som omfattar flera länder. Till deras hjälp finns Europol och Eurojust. Båda dessa myndigheter kan bli mer effektiva. Framgångsrik brottsbekämpning bygger på fakta och kunskaper. Utbyte av information mellan ländernas brottsbekämpande myndigheter ska förbättras. Vi vill utarbeta en långsiktig syn på informationsutbyte mellan medlemsstaterna. Den bör klargöra i vilka fall information ska få utbytas, vad den får användas till och hur länge den ska få sparas. Samarbetet på fältet ska bli bättre. Poliser, åklagare och domare från olika länder i Europa behöver få större utbyte av och förståelse för varandra. Ett spännande och konkret förslag är att en tredjedel av poliserna och hälften av åklagarna och domarna i Europa under de kommande fem åren ska delta i någon utbildning eller utbyte i ett annat EU-land.
"Vi arbetar för att EU tydligare ska sätta individen i centrum. Vår förhoppning är att individens rättigheter och den personliga integriteten ska stärkas inom EU genom Stockholmsprogrammet. EU ska vara ett område där grundläggande rättigheter skyddas enhetligt, och där respekten för den enskilda människan står i centrum. Rätten till respekt för privatlivet måste garanteras oberoende av nationsgränser, särskilt i fråga om skyddet av personuppgifter. Ett heltäckande och effektivt system för skydd av personuppgifter i EU behövs. Den enskildes rättigheter i brottmål, exempelvis rätt till tolkning och rätt till översättning, behöver förstärkas.
Även brottsoffrens rättigheter behöver utvecklas. Den som blir utsatt för brott utomlands är ofta i behov av bättre stöd och information än vad som i många fall erbjuds i dag. Vi vill också skapa mekanismer för att underlätta enskildas tillgång till rättslig prövning, så att var och en har möjlighet att utöva sina rättigheter överallt inom unionen."
Jag hoppas att det program som skall förhandlas fram - "Stockholmsprogrammet" skall bevisa att moderaterna och den svenska regeringen faktiskt tar integritetsfrågorna på större allvar än man kan tro av den politiska debatten. Så borde det givetvis vara med moderaternas traditionella syn på rättsäkerhet och trygghet. Det är hög tid att flytta fram de moderata positionerna, och jag är mycket nöjd med dagens artikel!
Och vem vet, kanske kan de svenska ministrarna även få med sig övriga EU-länder på en gemensam och förnuftig linje även när det gäller de pågående förhandlingarna om det nya frihandelsavtalet ACTA? Mycket av dessa förhandlingar sker tyvärr i hemlighet utan insyn men de uppgifter som sipprat ut med förslog som hotar den personliga integriteten förskräcker. Mer om ACTA i kommande blogginlägg.
2009-06-09 Fler vill förnya Moderaternas internetpolitik
Min moderate riksdagskollega Karl Sigfrid verkar vara lika besviken som jag över valresultatatet i EU-parlamentsvalet, och då inte minst svårigheten att locka ungdomar till Moderaterna. Han har idag denna artikel på SvD Brännpunkt där han vill se en ny Moderat internetpolitik:
Moderaternas internetpolitik måste förnyas
De senaste två veckorna har jag tillbringat vid tunnelbanestationer och vid bokbord med moderat kampanjmaterial. Den bild jag fick av väljarna återspeglade ganska väl resultatet på valdagen. Bland väljare över 65 gick det som vanligt. De unga väljarna såg oss inte ens som ett alternativ. Vill vi att de ska göra det i valet 2010 måste vi omarbeta den internetpolitik som har skapat bilden av att vi inte lever i samma verklighet som internetgenerationen.
Ett första steg är att ta frågor om integritet, fildelning och upphovsrättsreform på allvar. Upphovsrättsdebatten får inte reduceras till en debatt om huruvida det ska vara tillåtet att ladda hem Hollywoodfilmer utan att betala, när den i själva verket handlar om en oundviklig kollision mellan teknikutveckling och lagstiftning. Har var och en de verktyg som krävs för att framställa och sprida kopior säger det sig självt att vi på nytt måste utvärdera upphovsrättslagstiftningens kopierings- och distributionsmonopol.
Förnyelsen av moderat internetpolitik måste börja från grunden. Utan förutfattade meningar och med ett pragmatiskt sinne bör vi tillsätta en arbetsgrupp som inför 2010 analyserar dagens verklighet och lagstiftning. Hur kan vi avreglera internetmiljön för att underlätta företagande och hur kan vi modernisera det skydd för integritet och yttrandefrihet som vi tar för givet i den fysiska världen?
För att en moderat arbetsgrupp ska nå goda resultat måste vi vara ödmjuka och medge att andra har tänkt betydligt längre än vi kring framtidens internetlagstiftning. Därför – och för att arbetet inte ska bli en intern övning i att rättfärdiga tidigare ställningstaganden – bör vi knyta till oss externa aktörer. Eftersom vi tar frågorna på allvar är det de främsta experterna på området som vi ska samråda med. Googles europeiska policychef Nicklas Lundblad och Patrik Fältström på Cisco ingår båda i regeringens it -råd och är självskrivna som internetpolitiska rådgivare åt moderaterna.
Genom att öppna upp arbetet med moderaternas framtidspolitik visar vi att vi inte bara kan prata om öppenhet, utan också att vi i vårt eget arbete förstår styrkan i det öppna samhällets principer.
Karl Sigfrid, Riksdagsledamot (M)
Min kommentar: Jag delar Karl Sigfrids åsikt om att Moderaterna måste ha en tydlig tanke om framtiden när det gäller internet och den nya tekniken. Piratpartiet har det definitivt inte! De säger att de inte vill avskaffa upphovsrätten, men förespråkar samtidigt fri fildelning. Det går inte ihop. De tycker att fildelning skall vara gratis, men säger samtidigt att upphovsmännen måste kunna få betalt på andra sätt. Oklart dock hur - ibland säger Piratpartiet att "den som vill skall kunna betala frivilligt", vilket bara visar att Piratpartiets idéer är väldigt illa genomtänkta. De som röstade på Piratpartiet röstade knappast för någon konkret politik, helt enkelt för att Piratpartiet inte har någon politik. Stödet handlade nog mest om en protest mot en upplevd oro för rättsövergrepp i samband med jakt på fildelare och inte minst en stark reaktion mot att politikerna inte verkar förstå hur internet fungerar och hur viktigt internet är i ungdomar vardag. Därför tror jag att det parti som först kommer med en fungerande modell där avvägningarna mellan upphovsrätt och friheten på internet känns skäliga och där rättssäkerheten och integriteten på internet garanteras, har allt att vinna bland ungdomsgrupperna i nästa val. Jag hoppas verkligen att Moderaterna blir detta parti, och det skulle passa väldigt bra ihop med den grundläggande moderata ideologin om frihet, entreprenörskap, framtidstro och rättssäkerhet som tidigare gjorde vårt parti så populärt bland ungdomar. Det handlar inte om att avskaffa upphovsrätten, utan helt enkelt om att anpassa regelverket till den nya tekniken!
2009-06-05 Pirater under falsk flagg
Mycket talar för att Piratpartiet kommer in i EU-parlamentet, och allt annat skulle väl egentligen förvåna med tanke på medias stora intresse för detta väldigt udda enfrågeparti. Det var ju på samma sätt media som skapade Junilistans framgångar förra EU-valet, en framgång som slutade med en totalflopp eftersom Junilistans ledamöter inte åstadkom något alls i EU-parlamentet. I valet för fem år sedan fick Junilistan ca 14% av rösterna, idag ligger de runt 2% i mätningarna. Samma utveckling kan nog förväntas för Piratpartiet, som givetvis inte heller kommer att få något inflytande alls i EU med en eller två ensamma politiker i ett parlament med 736 ledamöter. Men om Piratpartiet når EU-parlamentet är det givetvis ett ganska ordentligt underbetyg till oss i Allianspartierna och till Socialdemokraterna, som inte hanterat frågan om upphovsrätt, fildelning och integritet tillräckligt bra. Precis på samma sätt som Junilistans fram- gångar förra valet visade att de svenska partierna varit alltför okritiska till sådant i EU som väljarna inte var nöjda med.
Jag har träffat några Piratpartister under EU-valkampanjen och försökt förstå hur de egentligen tänker när det gäller upphovsrätten och fildelningen. Det är då det visar sig att de egentligen inte har någon politik alls! De säger att de inte alls vill avskaffa upphovsrätten helt, men däremot förkorta den till fem år. Samtidigt säger de att fildelning skall vara helt fri. Hur man skall kunna ha helt fri fildelning samtidigt som man värnar en upphovsrätt på fem år kan de inte ens själva förklara. Om man inte ens kan förklara sin enda politiska fråga tycker jag faktiskt inte man har i EU-parlamentet att göra.
Jag kommer aldrig att förespråka avskaffad upphovsrätt. En skäligt lång upphovsrätt är nödvändig om vi skall ha ett kreativt skapande samhälle där människor lägger tid och pengar på att skriva böcker, göra musik eller utveckla dataspel. Jag kommer heller aldrig att försvara exempelvis Pirate Bay och andra som tjänar pengar på att medverka till att människor bryter mot lagen och sprider andras upphovsrättsskyddade verk. Men jag står fast vid min kritik av IPRED-lagen eftersom jag inte anser att rättssäkerheten i lagen är tillräckligt bra, och att det inte heller är tillräckligt tydligt att lagen fokuserar på att motverka mer omfattande upp- eller nedladdningar.
Tyvärr tror jag att alla de fem partier som röstade för IPRED-lagen kommer att straffas ordentligt för detta i EU-valet, och Piratpartiet och Miljöpartiet kommer naturligtvis att gynnas. Inte helt rättvist kan man tycka, eftersom vare sig Piratpartiet eller Miljöpartiet har några egna förslag som skulle fungera. Att bara säga nej är enkelt, att komma med konkreta förslag till lösningar är betydligt svårare. För att kunna påverka i EU måste man ha förmåga att skapa allianser och driva frågor. Detta har flera moderater i EU-parlamentet visat att de klarar av. För den som värnar om integriteten är det därför betydligt bättre att rösta in starka moderater som kan medverka till rimliga kompromisser, än att rösta in personer som bara säger nej och sedan sätter sig i ett hörn och tjurar och ser på när de dåliga lagförslagen ändå drivs igenom.
Läs alla tidigare blogginlägg om integritet, fildelning och upphovsrätt här!
2009-05-05 Moderater i EU-parlamentet gör skillnad
Uppdaterad
I morgon röstar EU-parlamentet om det sk "telekompaketet". Det handlar mest om fri konkurrens inom telekom mm, men det mest uppmärksammade förslaget var det som från början fanns med, och som främst drevs från fransk sida. Förslaget innebar att man skulle kunna stänga av fildelare från nätet direkt, utan föregående rättslig prövning. (Ett sådant förslag fanns för övrigt även i en svensk utredning, men detta stoppades av justitieminister Beatrice Ask.)
De svenska moderaterna i EU-parlamentet, med Gunnar Hökmark och Christofer Fjellner i spetsen, har lyckats stoppa detta förslag i EU-parlamentet. När parlamentet röstar i morgon finns det inte längre något hot om regler som innebär att användare kan avstängas utan en rättslig process som uppfyller grundläggande rättighetskrav. Principen om att ingen utan rättslig prövning skall kunna stängas av från Internet finns nu till och med allra först i lagtexten som en portal- paragraf! Detta har faktiskt de svenska moderaterna drivit igenom. Sådana EU-parlamentariker är precis vad Sverige behöver.
Uppdatering 6/5: Så kom då beskedet att kompromissförslaget ändå inte godtogs av parlamentet. Det medför att skyddet för enskildas integritet nu har röstats bort, och det verkar oklart vad som nu händer i stället.
2009-04-20 Extrema ytterligheter i upphovsrättsdebatten
Knappt har den värsta uppståndelsen lagt sig efter domen mot Pirate Bay förrän det visar sig att EU med kort varsel beslutat om en omröstning i parlamentet för att förlänga upphovsrätten för musik från 50 till hela 95 år! Med tanke på att fildelningsförespråkarna inte ens drar sig för att sprida helt nya låtar eller filmer kan man ju fråga sig vilken nytta det skulle vara med en så fullständigt orimlig upphovsrätt? Den som uppfinner något eller får patent för en medicin eller liknande får normalt ett skydd under maximalt 20 år. Varför skall just musik och film får mångdubbelt längre skydd?
Det är egentligen helt sanslöst att se de två extrema ytterligheter som utgör altenativen i debatten kring fildelning och upphovsrätt. På ena sidan en medieindustri som inte skyr några medel för att stärka sina positioner oavsett effekterna för integriteten, och som ställer helt orimliga krav, exempelvis sanslöst lång tid för upphovsrätten. På den andra sidan Pirate Bay och Piratpartiet som tycker det är helt okej att helt enkelt ta vad man vill ha utan att betala, helt utan respekt för de lagar som finns, och som i praktiken helt struntar i upphovsrätten. Inte alldeles lätt att vara politiker och beslutfattare och hitta en rimlig balans mellan dessa extrema linjer...
Moderaternas EU-parlamentariker Cristofer Fjellner kommenterar EU-omröstningen på sin blogg, och beskriver hur fel det är att ytterligare förlänga upphovsrätten, och hur han tänker försöka stoppa förslaget i EU-parlamentet. Jag håller tummarna att han lyckas!
"Förstklassiskt mygel om förlängd upphovsrätt
Känns som att vi har lite av en ketchupeffekt här i Europaparlamentet just nu. Nästa vecka kommer allt på samma gång. Telekompaketet ska röstas om i utskottet."// "Som om det inte var nog blev det igår klart att vi även kommer rösta om förlängningen av upphovsrätten nästa vecka (Crowley). Förslaget är att vi ska förlänga de så kallade inspelningsrättigheterna från 50 till 95 år. Det är ett urdumt förslag! Det enda skälet är att ett litet antal kända artister vars tidiga inspelningar fortfarande säljer, nu börjar närma sig femtioårsgränsen, typ Beatles och Elvis. Och skivbolagen, som äger rättigheterna, har med detta förslag lyckat förhandla till sig en möjlighet att kräma ur ytterligare 45 års intäkter. Förslaget är också kasst eftersom det riskerar att rycka bort det kulturarv som nu är fritt tillgängligt bort från allmänheten. Och varför ska man just ge musikindustrin så extremt långt immaterialrättsligt skydd. Den som finner ett botemedel mot cancer kommer att få sin idé skyddad med patent upp till 20 år. Men för musik vill de att skyddet ska vara 95 år! Immaterialrättsligt skydd är till för att främja innovation. Men, i ärlighetens namn, vilket 25-årig musiker kommer vägra att spela in platta för att han “bara” är garanterad intäkter för plattan till han fyller 75, och inte till han fyller 120? Nej, det är ett urdumt förslag. Inte minst i en tid när hela upphovsrätten är så omdebatterad som just nu!
Att det först igår blev klart att vi ska rösta om frågan i plenum nästa vecka är inte en tillfällighet. Det var en torsdag, den dag då alla ledamöter lämnar Bryssel, loggar ut från det vanliga och kanske kan missa informationen om vad som ska röstas. Och än jävligare är deadlinen för ändringsförslag. Den är satt till tisdag den 21:a klockan 17:00. För att överhuvudtaget kunna föreslå ändringar till förslaget måste man med andra ord före tisdag samla signaturer från 40 andra europaparlamentariker. Normalt hade det varit svårt men just denna vecka är det grymt svårt. För just denna session börjar på tisdag. Det innebär att ledamöterna anländer till Strasbourg strax innan deadlinen. För att sätta stopp för galenskapen måste jag under helgen samla signaturer från 40 europaparlamentariker, som just nu befinner sig i olika europeiska länder. Det är vad jag kallar parlamentariskt fulspel av den högre skolan.
Men än är det inte kört! Mitt huvudalternativ är att tillsammans med ledamöter från liberala gruppen lägga ett ändringsförslag som innebär ett förkastande av hela förslaget. Det blir svårt att finna tillräckligt brett stöd för den linjen i parlamentet, men det kan gå. Vi behöver dock en fallback position. Just nu lutar vi åt att föreslå att inspelningsrättigheterna inte ska vara längre än livslängden på artisten som gjort inspelningen. Det kan i värsta fall vara ett möjligt kompromissförslag. Nu är det hårt jobb som gäller. Och håll tummarna för att vi lyckas!"
(Citerat från Cristofer Fjellners blogg)
2009-04-18 En balanserad linje ger inte alltid så många vänner....
Efter att ha besvarat ytterligare ett antal kommentarer under dagen kan jag bara konstatera en sak: Jag får nog inte många vänner vare sig bland mediabolagen eller fildelarna. Men så blir det nog om man försöker hålla en balanserad linje i en så infekterad fråga. Å ena sidan oroar jag mig fortfarande för IPRED-lagens effekter på rättssäkerheten för den enskilde och risken för övertramp från stora mediebolag, och å andra sidan försvarar jag den fällande domen mot personerna bakom The Pirate Bay.
Men tro mig - inget är faktiskt helt svart eller vitt, inte ens i fildelningsfrågan!
2009-04-18 Många reaktioner på mitt förra inlägg om Pirate Bay-domen
Jag har fått ovanligt många reaktioner på mitt förra inlägg om domen mot männen bakom The Pirate Bay. De flesta delar, kanske något förvånande, min åsikt i stort och tycker det är rimligt att de döms. Några tycker dock att straffet är väl hårt och strider mot svenska domstolars praxis. Det ligger nog en del i detta, och som jag skrev igår är det svårt att bedöma rimligheten i själva straffet. Det blir nu en sak för Hovrätten att avgöra, eftersom domen överklagats. Av de mer kritiska kommentarerna märker jag att det fortfarande är många som blandar ihop domen mot Pirate Bay med IPRED-lagen. Men jag kan inte se att någon form av bevisning i rättegången tagits fram med hjälp av IPRED, och därmed har inte riksdagens beslut om IPRED något alls med gårdagens dom att göra.
En läsare undrar "hur de fyra dömda kan få så mycket sympati när det de gör i alla andra sammanhang hade uppfattats, i vart fall moraliskt, som att snylta ekonomiskt på andras arbete?"
En annan fundering som jag tycker är intressant kom från en läsare som undrar: "Varför är det så många som kan tänka sig att betala flera hundralappar per månad för att abonnera på en "anonymiseringstjänst" för att kunna fortsätta fildela anonymt utan risk för upptäckt - men som samtidigt inte är beredda att betala en enda krona för den musik, film eller de spel som man vill ladda ned? Det går faktiskt att använda lagliga nedladdningsalternativ redan idag om man bara vill. Ibland verkar det nästan som om den illegala fildelningen i sig är det viktigaste att kämpa för, inte själva möjligheten att ta del av musik, filmer och annat."
En annan synpunkt som jag inte tänkt så mycket på förut är att det kanske är Pirate Bay som skapat behovet av IPRED? "The Pirate Bay (TPB) har inte bara möjliggjort fildelning utan också skickligt marknadsfört detta bland ungdomar som lite "anarkistiskt", som en protest mot samhället och de stora amerikanska medieföretagen. Man har också spelat på yngres behov av att protestera mot sina föräldrar och den äldre generationen och mot "etablissemanget" och gjort fildelningen till en frihetsfråga. Personerna bakom TPB har lyckats väl med detta. På köpet har man fått massor av kunder och tjänat många miljoner, kanske så mycket som tio miljoner på reklamintäkter. Det närbesläktade Piratpartiet försöker nu också utnyttja detta politiskt. Men dessa framgångar har en baksida - det har skapat grogrund för IPRED och andra lagar som indirekt blir ett hot mot den enskilde medborgarens integritet. Om inte TPB hade agerat så provocerande hade vi kanske sluppit både IPRED och annan integritetshotande lagstiftning? TPB bär en stor del av ansvaret för kravet på allt hårdare lagstiftning som växer fram efterhand, både i Sverige och i andra länder."
2009-04-17 Helt naturligt att personerna bakom Pirate Bay fälldes
 I dag föll domen i tingsrätten mot de fyra personerna bakom Pirate Bay. Ett års fängelse och hela 30 miljoner i skadestånd. Själv kan jag inte bedöma vad som är ett rimligt straff och skadestånd, men jag tycker det är helt självklart att personerna bakom Pirate Bay döms. De har uppenbarligen tjänat miljonbelopp, sannolikt många miljoner, på reklamintäkter på sin site, och detta har varit möjligt genom att de aktivt - och mycket medvetet - hjälpt andra att fildela utan tillstånd. Det handlar verkligen inte om någon ideell välgörenhet eller värnande om yttrandefriheten utan helt enkelt om ett grovt brott. Som jurist anser jag att om de hade frikänts hade det varit en av de största rättsskandalerna i Sverige.
Företrädare för Vänsterpartiet kallar det en politisk dom, miljöpartiets ungdomsförbund (där en av de åtalade är medlem!) kräver folkomröstning om fildelning, och de dömda själva hånar domen. Att personer som öppet förespråkar att man kan ta vad som helst utan att betala kan få någon som helst sympati från media eller från svenska politiker är en gåta. Att de inte ens tycker det är fel att tjäna miljoner på andras arbete säger det mesta om deras syn på ett rättssamhälle.
När diskussionerna om IPRED-lagen pågick var jag en av kritikerna inom moderaternas riksdagsgrupp som oroade mig för att enskilda personer och familjer skulle riskera att drabbas, och jag anser fortfarande inte att rättssystemet skall ägna sin kraft åt att jaga enskilda ungdomar som fildelar i mindre omfattning. Jag är också noga med rättssäkerheten för enskilda personer, och är därför inte helt nöjd med hur IPRED-lagen ser ut. (Läs mina blogginlägg om IPRED-lagen i bloggarkivet.) Däremot har jag hela tiden tyckt att de stora brottslingarna - de som tjänar pengar på vad andra skapat - självklart skall dömas. Så här skrev jag på bloggen den 16/2, och det håller fortfarande:
"De som driver Pirate Bay har uppenbarligen tjänat väldigt stora summor på att förmedla teknik och kontakter som gör det möjligt att fildela (det räcker att göra en snabb beräkning av intäkterna för den reklam man finner på sidan). Att på detta sätt sko sig själv på upphovsrättshavarnas bekostnad kan knappast kallas vare sig för ideell verksamhet eller en kamp för yttrandefriheten. Det skall kallas för vad det är - ett lagbrott. Jag hoppas att de skyldiga döms till kännbara straff. Det är grova brottslingar som ägnar sig åt att främja fildelning för att tjäna pengar på andras verk som skall jagas och krävas på skadestånd. Det är de som skall prioriteras vid bottsbekämpningen, inte den enskilde svensken som, medvetet eller omedvetet, laddat ned några låtar, bilder eller en film."
En sak bör också påpekas, eftersom vissa kopplar ihop dagens dom med IPRED-lagen. Det finns inget samband alls - ingen bevisning i domen bygger på information som gjorts möjlig via IPRED, som ju syftar till att man skall kunna få fram IP-adresser som avser okända fildelare. När det gäller Pirate Bay är inget okänt - vare sig siten i sig eller vilka som står bakom denna. Otillåten fildelning har faktiskt varit förbjuden ända sedan den lag som tillkom 2005, och det är denna lag som nu används, helt utan behov av IPRED.
2009-03-18 Glädjande besked om datalagring!
Den 25 mars förra året skrev jag följande på bloggen:
"Remissinstanserna är kritiska till utredningsförslaget om "teledatalagring", dvs hur Sverige skall inarbeta EU:s direktiv om datalagring (lagring av uppgifter om telefonsamtal och internettrafik) för att öka möjligheten till brottsbekämpning. Jag förstår kritiken, men inser samtidigt att Sverige faktiskt är skyldigt att på lämpligt sätt inarbeta EU-direktivet i den svenska lagstiftningen.
En sak förstår jag däremot inte. EU:s direktiv föreskriver bara lagring i sex månader men i utredningen föreslås ett år. Det finns absolut ingen anledning att gå längre än vad vi är tvingade! Detta kommer jag envist att framföra när vi diskuterar frågan internt i partiet och inom Alliansen."
Jag har sedan dess personligen diskuterat frågan direkt med justitieministern och även varit en av dem som argumenterat internt om saken i vårt parti. Nu verkar det som om våra interna argument faktiskt burit frukt, och att Sverige inte kommer att gå en millimeter längre än vad EU-direktivet kräver. Alliansen verkar nu vara överens om att lagring av uppgifter endast skall ske i sex månader. Ett lagförslag väntas från regeringen till riksdagen i juni, och blir det ett förslag om sex månaders lagringstid är det en stor seger för alla oss som kritiserat utredningsförslaget om ett års lagringstid, och en tydlig markering att Sverige faktiskt inte alltid måste "krydda" krav från EU lite extra i vår egen lagstiftning...
2009-02-25 Omröstning om IPRED - man får inte alltid exakt som man vill...
Just nu pågår riksdagsdebatten om IPRED-lagen inför eftermiddagens votering. I går diskuterades ärendet också på mötet med moderaternas riksdagsgrupp. Jag har tidigare berättat om hur jag och en grupp moderater försökt - och delvis lyckats - förändra lagförslaget på vägen. Läs blogginlägget den 4 december. Vi kritiker hade velat få till ytterligare förändringar, men det finns samtidigt andra som velat skärpa lagreglerna ytterligare för att skydda upphovsrätten. Både kritikerna och förespråkarna för lagen är alltså missnöjda, fast från olika utgångspunkter. Kanske visar det trots allt att lagförslaget är en hyfsat rimlig avvägning mellan helt motstridiga intressen?
En förutsättning för att man skall kunna diskutera och förhandla kring ett lagförslag är att alla sedan ställer upp på kompromissen, även om man inte är helt nöjd med slutprodukten. Jag tycker fortfarande att det finns vissa brister i lagen, och tycker framförallt att det är lite pinsamt att lagstiftaren inte tydligare visar att man förstår att det i praktiken är väldigt liten skillnad mellan upp- och nedladdning och att detta normalt sker samtidigt. Min tro är också att den tekniska utvecklingen ganska snabbt kommer att springa ifrån lagen, eller kanske redan har gjort det. Jag är däremot mindre oroad nu för att lagen kan komma att missbrukas, dels på grund av den långa diskussionen som gör att media och andra har ögonen på frågan, men framförallt för att Näringsutskottet förbättrat lagen ytterligare jämfört med regeringens förslag. I regeringens förslag framgår att regeringen skall utvärdera lagens effekter rörande utlämning av uppgifter om internetabonnemang som använts vid fildelning, samt av i vilken omfattning utlämnande av IP-adresser leder till utskickande av varningsbrev, kravbrev eller inledande av rättsprocesser. Näringsutskottet vill skärpa detta genom att granskningen även uttryckligen skall omfatta domstolarnas proportionalitetsbedömning, dvs säkerställa att den nya lagen i första hand används för att vidta åtgärder mot "intrång i stor omfattning". Näringsutskottet vill också att regeringens uppföljning skall redovisas löpande till riksdagen.
Trots min kritik i vissa delar känns lagen trots allt hyfsat acceptabel idag. Missbruk kan inte uteslutas, men sker de kommer de att uppmärksammas och jag hoppas detta skall avhålla från övertramp. Riksdagen får nu också full insyn i den löpande utvärderingen av lagen, och kan ta initiativ till ändringar i lagen vid behov. Rättssäkerhetsfrågan har hela tiden varit avgörande för min del, och där har det hänt en hel del på vägen. Proportionalitetsbedömningen har också tagit flera steg framåt, och man talar nu uttryckligen om att prioritera att motverka "stora intrång" vilket var en av de saker som vi kritiker verkat för. För egen del kommer jag att rösta för den linje som moderaternas riksdagsgrupp kompro- missat fram. Alliansen kommer vid voteringen också att få stöd av socialdemokraterna vid voteringen.
2009-02-16 Brottslingar skall dömas, och det gäller även Pirate Bay
Uppdaterad
Sverige har en omfattande upphovsrättslagstiftning. Man kan ha synpunkter på denna, och det har min riksdagskollega Karl Sigfrid (m) i SvD idag. Och om man tycker att en lag har brister eller behöver förändras eller justeras i takt med tiden så är det naturliga sättet att väcka opinion och försöka förändra lagen. Det är så det fungerar i en demokrati. Karl Sigfrid visar i sin artikel några hårresande exempel på hur dagens upphovsrättslagstiftning inte går i takt med tiden. Jag håller med Karl, och tycker det måste gå att skapa lite sans och balans även i upphovsrätten.
Däremot är det konstigt, ja närmast pinsamt, att höra företrädare för Pirate Bay och Piratpartiet som anser att det skall vara fritt fram för fildelning, trots att det strider mot lagen. Det är inte demokrati! Att många ungdomar idag stödjer ett "parti" som endast har en politisk fråga, nämligen att mer eller mindre legalisera stöld, är för mig en gåta. Man kan föra fram olika åsikter om att fildelning inte skadar någon, att den som laddar ned kanske ändå inte skulle köpt skivan eller filmen, att upphovsrätten är gammal och mossig, att kulturen, yttrandefriheten och folkbildningen tjänar på fildelning osv. Allt detta är saker som kan diskuteras, och jag kan till och med gå så långt som att säga att det ligger en hel del i vissa av dessa argument. Men så länge lagen gäller så är det faktiskt ett brott att fildela, punkt slut! Och om detta sker i så stor skala som via Pirate Bay så bör det givetvis utredas och de skyldiga dömas. De som driver Pirate Bay har uppenbarligen tjänat väldigt stora summor på att förmedla teknik och kontakter som gör det möjligt att fildela (det räcker att göra en snabb beräkning av intäkterna för den reklam man finner på sidan). Att på detta sätt sko sig själv på upphovsrätts- havarnas bekostnad kan knappast kallas vare sig för ideell verksamhet eller en kamp för yttrandefriheten. Det skall kallas för vad det är - ett lagbrott. Jag hoppas att de skyldiga döms till kännbara straff. Det är grova brottslingar som ägnar sig åt att främja fildelning för att tjäna pengar på andras verk som skall jagas och krävas på skadestånd. Det är de som skall prioriteras vid bottsbekämpningen, inte den enskilde svensken som, medvetet eller omedvetet, laddat ned några låtar, bilder eller en film.
Med detta sagt vill jag också påpeka att jag som jurist tänker fortsätta värna om att jakten på brottslingar alltid skall ske på ett rättssäkert sätt. Tyvärr anser jag fortfarande inte att förslaget till den sk "IPRED"-lagen (sanktionsdirektivet) uppfyller kraven på rättssäkerhet fullt ut. Men det är en helt annan diskussion...
2008-12-27 Socialdemokraterna är det stora hotet mot integriteten
Min moderate riksdagskollega Karl Sigfrid är definitivt en av de mer kunniga och pålästa personer jag känner när det gäller integritets- och yttrandefrihetsfrågor i samband med internet.Han hade en mycket tänkvärd debattartikel på internetsajten Newsmill strax före jul, där han avslöjar flera dramatiska och mycket allvarliga integritetshot i socialdemokratiska förslag rörande både fildelning och statlig spelcensur, och undrar varför detta inte alls uppmärksammas av alla bloggare som värnar integriteten? För övrigt har ju inte heller media varit särskilt intresserade av att berätta om hur socialdemokraterna vill gå längre i dessa frågor än Alliansen. Man kan undra varför. Här följer Karl Sigfrids artikel:
"Varför granskar inte bloggarna oppositionen?
Det senaste året har bloggarna kritiserat alliansmajoriteten i riksdagen för att inte värna öppenheten på internet. FRA:s filtrering av elektronisk kommunikation och IPRED:s instiftande av särskilda befogenheter för upphovsrättsindustrin har väckt folkstormar och massupprop på Facebook.
Socialdemokraterna ställer sig vid sidan om, men när de väl yttrar sig går de ofta ett steg längre än majoriteten. I sin IPRED-motion vill de tillsätta en kommission som utreder effekterna av anonymiseringstjänster. I klartext vill socialdemokraterna förbjuda anonymitetsskydd på internet. Varför reagerar inte bloggarna?
Bloggare som vill vara seriösa samhällsaktörer bör kunna granska de politiska alternativen. Även oppositionens förslag. Tidigare i veckan avslöjade socialdemokraterna spelpolitiske talesman Lars Wegendal att han och hans parti vill införa censur av utländska webbplatser som erbjuder spel. Syftet är att svenska spelbolag ska slippa konkurrens. En konsekvens av socialdemokraternas förslag är att även diskussionsforum och annan information som ligger på samma webbplats blockeras. Socialdemokraternas lag skulle ge internetleverantörerna uppgiften att styra vilka webbplatser kunderna får besöka. Någon sådan plikt finns inte i dag, utan spelcensuren skulle bli den första lagen i sitt slag.
Socialdemokraterna vill att den som försöker surfa in på en pokersajt ska skickas till en särskild webbplats. Istället för den information som internetanvändaren söker kommer det ett meddelande från staten om att informationen är förbjuden. Så fungerar det i Italien. Den som där försöker nå en utländsk spelsida kommer istället till italienska Lotteriinspektionen. Varje gång en italiensk internetleverantör misslyckas med censuren - och en användare når fram till en otillåten webbplats - tvingas internetleverantören betala en "sanktionsavgift" på 30 000 till 80 000 euro. Denna italienska modell lyfts fram som ett föredöme av socialdemokraterna.
Det är märkligt att bloggare som gör anspråk på att vara internets försvarare blundar för att riksdagens största parti vill rasera yttrandefrihetens principer.
Karl Sigfrid"
2008-12-16 Utredningsförslag en riktig högoddsare
En utredning presenterade igår ett förslag till hur det svenska spelmonopolet till större delen skall bevaras. Det föreslås visserligen också viss möjlighet för utländska bolag att verka i Sverige, men då bara inom vissa former av spel som inte är "problematiska ut spelberoendesynpunkt". För att effektivt skydda Svenska Spel och andra aktörer som verkar i Sverige mot konkurrens vill utredaren tvinga internetoperatörerna att spärra spelsajter (!), och dessutom förbjuda bankerna att förmedla insatser på utländska spel.
Storebror som vet bäst har talat. Svenska folket skall omyndigförklaras!
Nu tror jag inte för ett ögonblick att detta förslag blir verklighet. Finansministern har redan kommenterat förslaget och med en lagom kritisk underton påpekat att det "är dock viktigt att förslag till inskränkningar och restriktioner står i proportion till problemen". Men det är skrämmande nog att det finns utredare som framför denna typ av förmyndarskapsförslag. Jag hade faktiskt förväntat mig ett mer konstruktivt förslag från en statlig utredare.
2008-12-04 Jag är tydligen inte helt hopplös ändå...
Jag har ju tidigare berättat att jag alltid besvarar alla mail (Nåja, med undantag för sommarens 35.000 automatmail via Expressen då). Ibland visar det sig att avsändaren inte är en vanlig privatperson, utan företräder någon annan. Ett av de mail jag besvarat kom uppenbarligen från en representant för Piratpartiet. Jag fick tips om en länk dit, och hittade nedanstående citat, daterat 17/11 i år:
"Hur det nu är så är faktiskt inte alla riksdagsmän hopplösa. Det brev jag skrev i IPRED-frågan häromdagen har raskt besvarats av Jan Ericson (m), Kalle Larsson (v), Jan Lindholm (mp), Hans Wallmark (m), Staffan Danielsson (c) och Ulf Holm (mp), och de har alla skrivit begripliga svar och inte bara tyckt "det där fattar du inte", vilket hänt tidigare från andra representanter. Den här gruppen har alltså inga problem att kommunicera med väljarna, till skillnad från de andra. Om ni tänker rösta på ett av de äldre partierna i nästa val, så kryssa för någon av de ovanstående. De försöker inte fuska bort oss väljare.
Sedan avslutas inlägget med reklam för Piratpartiet, men det är en helt annan sak...jag kommer aldrig att kunna sympatisera med ett "parti" som förespråkar total anarki och som helt vill slopa upphovsrätten. Jag vill tvärtom värna upphovsrätten - men på ett rättssäkert sätt!
2008-12-04 Min kommentar till regeringens beslut om IPRED
Uppdaterad
Frågan om avvägningen mellan upphovsrätt och rättssäkerhet/integritet är inte lätt. Inom den moderata riksdagsgruppen finns, precis som i de flesta partier, olika grupperingar. Vissa anser att upphovsrätten måste försvaras med alla medel för att trygga upphovsmännens möjlighet att leva på sitt arbete. Andra, däribland jag själv, anser att rättssäkerheten och integriteten väger tyngre. Kan man inte hitta en tillräckligt rättssäker lösning bör man helt enkelt avstå, även om man i grunden vill värna äganderätten och upphovsrätten som viktiga principer.
Ett problem är att IPRED-lagen baseras på EU:s sanktionsdirektiv. Det betyder att Sverige måste införa en möjlighet i svensk lag för en upphovsrättshavare att på ett rimligt sätt skydda sin upphovsrätt. Om Sverige inte gör detta väntar stora skadeståndskrav från EU. Det finns dock en EU-dom som tydligt säger att länderna får välja andra lösningar än informationsutlämnande av identitet bakom en IP-adress, om bara syftet med direktivet uppfylls. 25 av 27 EU-länder har redan genomfört direktivet, på lite olika sätt. I flera av dessa länder kan en person som fildelar utan tillstånd av upphovsrättshavaren stängas av från Internet. I Sverige fanns detta förslag i en utredning som Alliansen ärvde av Tomas Bodström (s), men på ett tidigt stadium förklarade justitieminister Beatrice Ask (m) att den lösningen inte skulle användas i Sverige.
Det förslag som sedan togs fram kritiserade jag på bloggen den 11 och den 22 november Min åsikt var kortfattat att jag ansåg att polisiära uppgifter borde skötas av polis och inte av företag, att utlämnande av identitetsuppgifter bakom en IP-adress bara borde få ske vid mer omfattande fildelning (proportionalitetskrav), att det finns risk att oskyldiga drabbas när fildelare använder andras nätverk eller andras datorer via olika virusprogram, samt att det finns risk för oskäliga krav och hot mot privatpersoner från stora medieföretag.
Under den senaste månaden har det förekommit mycket intensiva diskussioner, inte minst inom moderaternas riksdagsgrupp. Detta har medfört en del viktiga förändringar. Beskedet att lagen inte skall gälla retroaktivt kan tyckas självklart, men vad jag förstått har det inte varit självklart i andra länder. Nu kommer i vart fall alla att veta vad som gäller i framtiden när lagen träder i kraft, och kan anpassa sig till det. Det är positivt.
Ytterligare förändringar som gjorts är att det kommer att krävas nedladdning av viss omfattning för att domstol skall besluta om att identiteten bakom en IP-adress skall lämnas ut till upphovsrättshavaren. Det blir alltså ett starkare proportionalitetskrav. Domstolen skall göra en skälighetsbedömning där man kommer att se allvarligare på uppladdning än nedladdning. Just denna del innebär faktiskt också en svaghet i resonemanget, eftersom den vanligaste fildelningen innebär att uppladdning och nedladdning sker samtidigt. Men det finns också andra typer av nedladdning som inte är kopplad till samtidig uppladdning, så till viss del har åtskillnaden betydelse. Det är ju den som lägger ut material för nedladdning som orsakar mest skada, och det är de stora ekonomiska skadorna man vill komma åt med lagförslaget.
En annan sak som lagts till i slutfasen av diskussionerna är att lagen skall utvärderas löpande. Det är en ovanlig lösning, men man vill markera att man inte kommer att acceptera att upphovsrättshavare missbrukar lagen genom att ställa oskäliga krav på ersättning, så som skett i en del andra länder. Om detta ändå inträffar kan regeringen förändra lagen. Givetvis vill man också följa upp om lagen når sitt syfte, dvs att i första hand motverka omfattande olaglig fildelning.
I tisdags diskuterade den moderata riksdagsgruppen förslaget, och jag var en av de moderata riksdagsledamöter som framförde kritik. I går, onsdag, hölls ett extra gruppmöte med kort varsel (där jag tyvärr inte hade möjlighet att vara med) där riksdagsgruppen till sist accepterade att regeringen lägger fram ett lagförslag med vissa överenskomna ändringar och förtydliganden som gjorts under processen. Gruppmötets beslut innebär däremot inte att de moderata riksdagsledamöterna förbundit sig att rösta ja till det kommande lagförslaget. Sådant kan man aldrig lova i förväg av den enkla anledningen att propositionen skall behandlas i riksdagens utskott på sedvanligt sätt innan omröstning sker. Man kan inte ta slutlig ställning till ett lagförslag innan man har sett det slutliga förslaget i detalj.
Jag är fortfarande inte nöjd, men måste samtidigt medge att vi som framfört kritik fått igenom flera viktiga förändringar på vägen, inte minst proportionalitetskravet och de tydliga markeringarna mot missbruk av lagen. Vi har flyttat fram positionerna för rättssäkerheten en bit, och det var det viktigaste för min del. Nu återstår att se om svenska folket kommer att uppfatta avvägningarna i propositionen som skäliga. Jag är tyvärr inte helt övertygad om det.
2008-12-04 Regeringsbeslut om förstärkt upphovsrättsskydd ("IPRED")
Fildelning och nedladdning av material som sker utan upphovsmannens tillåtelse är redan olaglig sedan flera år. Regeringen har idag tagit beslut om hur IPRED/sanktionsdirektivet skall genomföras i svensk lagstiftning, vilket skall öka upphovsrättshavares möjlighet att motverka sådan olaglig nedladdning. Så här beskrivs propositionen på regeringens hemsida (mina egna kommentarer kommer i nästa inlägg!):
Rättighetshavare som skapat musik, film, litteratur, dataspel och datorprogram ska få bättre möjligheter att ingripa mot olaglig fildelning via Internet. Det föreslås i en proposition som regeringen beslutat om idag.
Förslaget till lagstiftning syftar till att skapa en balans mellan äganderätt, upphovsrätt och integritet. För att ytterligare förstärka denna balans har ett antal förändringar skett under tiden som gått sedan lagrådsremissen i samma ärende presenterades.
Regeringens förslag innebär att svensk domstol, på samma sätt som i många andra länder, ska kunna besluta att en Internetleverantör ska ge rättighetshavaren information om vilken abonnent som har ett visst IP-nummer. Ett utlämnande av informationen ska således bara kunna ske när en domstol beslutat om detta och om rättighetshavaren kunnat presentera tillräcklig bevisning (sannolika skäl) om att det har begåtts ett intrång med hjälp av den aktuella IP-adressen.
Domstolen ska göra en proportionalitetsbedömning och väga rättighetshavarens behov mot andra intressen, bl.a. den enskildes integritet. Det innebär att det kommer att krävas att det är fråga om intrång av en viss omfattning för att en rättighetshavare ska få ut uppgifterna. Är det endast fråga om nedladdning av några få verk kommer avvägningen i normalfallet att leda till att integritetsintresset överväger och att uppgifterna alltså inte ska lämnas ut.
Reglerna kommer, till skillnad från vad som annars brukar gälla i lagstiftning av detta slag, endast kunna tillämpas i fråga om intrång som har begåtts efter att lagändringarna trätt ikraft.
Regeringen kommer dessutom att omedelbart påbörja en utvärdering av hur reglerna tillämpas. Utvärderingen ska bl.a. omfatta en uppföljning av om bestämmelserna i första hand används för att vidta åtgärder mot intrång som sker i stor omfattning.
Förslaget syftar inte till att ge rättighetshavare några polisiära uppgifter, utan endast om att skapa en praktisk möjlighet för rättighetshavarna att använda sig av de civilrättsliga bestämmelser som redan finns.
Det innebär inte heller att abonnenten automatiskt blir ansvarig för olagliga åtgärder, t.ex. olaglig fildelning, som någon annan gör med hjälp Internetuppkopplingen. Däremot kan abonnenten uppmärksammas på vad som pågår och ges en möjlighet att hindra fortsatta olagligheter. Om rättighetshavaren vill gå vidare och få skadestånd utdömt måste han väcka en skadeståndstalan mot abonnenten och i den rättegången bevisa att det är abonnenten som har orsakat honom skada. I regeringens proposition är närmare utvecklat kring vad som gäller i en sådan skadeståndsprocess, bl.a. i fråga om fördelning av rättegångskostnader.
2008-11-22 Mediala stickspår i fildelningsfrågan
Den 11 november berättade jag på bloggen att justitieminister Beatrice Ask (m) tidigare helt avfärdat förslaget att kunna stänga av fildelare från Internet. Det förslaget fanns faktiskt med i förslaget från den utredning som tillsattes av förre justitieministern Tomas Bodström (s), och är inte heller så orealistiskt som man skulle kunna tro. Avstängning av fildelare från internet förekommer faktiskt redan idag i flera länder i Europa! Personligen anser jag att det är ett orimligt hårt straff, med tanke på att internet idag är en del av människors vardag och att en avstängning inte bara drabbar den skyldige utan hela dennes hushåll. Justitieministerns besked att Sverige inte tänker använda denna metod var därför mycket välkommet.
Idag meddelar media också att justitieministern sagt sig vilja se över de delar av utredningsförslaget som medför retroaktiva effekter. Dessa effekter uppstår eftersom upphovsrättshavare även skulle kunna begära ut identifikationsuppgifter kring IP-adresser som använts för otillåten fildelning som skett innan lagen träder i kraft. Detta problem är något jag själv också reagerat över under diskussionerna. I min värld som jurist är det en självklarhet att lagar i ett rättssamhälle endast bör verka framåt i tiden. Därför uppskattar jag mycket justitieministerns uttalande idag att hon också reagerat över problemet.
Men så var det det här med medialogiken!
För det första tolkar media ministerns besked som att "det nu blir fritt fram för fildelning fram till 1 april när den nya lagen träder i kraft". Det är givetvis en djupt felaktig och okunnig beskrivning - otillåten fildelning är redan sedan flera år olaglig och det är inte den saken vi diskuterar nu. Sanktionsdirektivet (IPRED) handlar inte om att förbjuda fildelning utan om att ge möjlighet för upphovsrättshavare och de företag som företräder dessa att själva kunna få ut uppgifter om vem som använt ett visst IP-nummer för nedladdning, för att därefter själva kunna vidta lämpliga åtgärder mot dessa vid sidan av normala rättsprocesser. Det är rättssäkerheten kring dessa åtgärder som diskussionen gäller.
För det andra beskrivs ministerns besked som ett "otillräckligt förslag". Jag tycker det är märkligt. Om ministern pekar på en viss fråga som hon vill se över innebär ju inte att det inte finns fler saker som kommer att förändras innan regeringen lägger fram en proposition i frågan! Tvärtom är jag fortfarande optimist och tror på ett väl avvägt lagförslag som beaktar de frågetecken kring rättssäkerheten kring "IPRED" som jag nämnde i mitt blogginlägg den 11 november.
2008-11-11 Otillåten fildelning bör motarbetas - men på ett rättssäkert sätt!
 Spridning av upphovsrättsskyddat material (film, musik, böcker osv) utan tillstånd av upphovs- rättsinnehavaren är redan förbjudet enligt lag sedan flera år. Nu finns ett utredningsförslag om att öka möjligheten för upphovsrättshavarna att som alternativ till den vanliga straffrättsliga prövningen i stället kunna kräva skadestånd eller ersättning av fildelare. Det skulle bli möjligt genom att en upphovsrättshavare som gör det sannolikt att en person ägnar sig åt upp- eller nedladdning med hjälp av ett domstolsbeslut kan få ut uppgifter om vilken person som står bakom den IP-adress som använts vid fildelningen. Därefter kan man kontakta den "skyldige" och begära att fildelningen upphör samt begära skadestånd eller ersättning för den fildelning som skett. Det är alltså en domstol som beslutar om uppgifter bakom IP-adresser skall lämnas ut.
En annan del i det ursprungliga utredningsförslaget var att stänga av den som fildelar från Internet. Men den delen av utredningsförslaget har justitieministern glädjande nog redan avfärdat som orimlig. Det hade definitivt gått för långt.
Som moderat vill jag att de som arbetar inom kultursektorn skall kunna leva på sitt arbete och ta betalt för sina verk, i stället för att skattebetalarna skall försörja hela kultursektorn genom bidrag. Men om detta skall vara möjligt går det givetvis inte att acceptera att människor olagligt laddar ned eller kopierar upphovsrättsskyddat material utan tillstånd - det slår undan benen för dem som arbetar inom kultursektorn. Jag vill definitivt värna upphovsrätten, som i grunden är en förutsättning för att människor skall uppfinna och skapa varor, musik, böcker och upplevelser. Det är därför högst rimligt att det också finns en lag som förbjuder upphovsrättsintrång. Det är också rimligt att den som gör sig skyldig till sådana intrång också får betala skadestånd i förhållande till hur allvarligt intrånget är, inte minst om det är frågan om omfattande verksamhet eller upphvsrättsintrång som sker i vinstsyfte.
Förslaget att domstol skall kunna besluta om att lämna ut information kring IP-adresser till privata företag eller privatpersoner anser jag däremot strider mot svenska rättsprinciper. I Sverige är det polisen som utreder brott, och som skall prioritera åtgärder mot grövre brottslighet framför bagatellbrott. Att få ut uppgifter om enskildas identiteter för att sedan på olika sätt "straffa" vederbörande för en verklig eller påstådd fildelning är en väldigt långtgående åtgärd, och jag är mycket tveksam till att privata aktörer - företag eller privatpersoner - skall få dessa befogenheter.
I förslaget finns inte heller tillräckliga krav på proportionalitet mellan upphovsrättsintrångets omfattning och det intrång i privatlivet som en internetabonnent utsätts för. Domstolen skall besluta om utlämnande av identitet bakom IP-adresser om det finns sannolikhet för att fildelning skett. Någon prövning i själva sakfrågan skall inte göras.
Förslaget skulle slutligen uppmuntra den som vill göra ett upphovsrättsintrång att använda andras tekniska utrustning. Det kan handla om allt från att använda grannens oskyddade trådlösa nätverk till att sprida programvara som utan tillstånd tar kommandot över andras datorutrustning. Föräldrar skulle också riskera att tvingas betala skadestånd för att barnens kompisar använt familjens dator, eller för att ett yngre barn av misstag råkat ladda ned en enstaka låt på familjens dator.
Totalt sett tycker jag alltså att utredningsförslaget går för långt. Målsättningen måste vara en rimlig balans mellan å ena sidan upphovsrätten och å andra sidan värden som friheten på internet och rätten till ett privatliv. Den balansen uppnår man inte genom att låta upphovsrättsinnehavare få tillgång till internetanvändares identiteter, eller få befogenheter som går längre än polisens. I sammanhanget kan också nämnas att det inte, som det ibland påstås, finns något EU-beslut som kräver att Sverige inför just denna lösning. Det EU kräver är att Sverige skall skydda upphovsrätten, och vi har redan en lag som gör detta. Det är enligt min mening polisens uppgift att se till att lagen efterlevs och att utreda brott. Den uppgiften kan aldrig överlämnas till privatpersoner eller företag.
I grunden accepterar jag förslaget till hur Sanktionsdirektivet skall införas i svensk rätt - bortsett från just frågan om hur uppgifter runt IP-adresser skall lämnas ut och till vem. Det kan tyckas som en liten detalj i samanhanget, men det är faktiskt en viktig sådan! Just nu pågår en intern diskussion inom moderaterna i frågan, och jag är en av dem som framfört de kritiska synpunkter jag nämner ovan. Jag har faktiskt stort hopp om att vi skall hitta en annan lösning.
2008-09-26 Dumt EU-förslag om bloggar stoppades
I går stoppade EU-parlamentet det märkliga förslaget från den estniske socialistiske kommissionären om att man inte längre skulle få blogga anonymt, att vem som ligger bakom bloggen måste redovisas, att bloggens mål skulle vara klart och tydligt redovisat, att man skulle införa en etisk uppförandekod för bloggare samt att bloggarna måste ge replikrätt till de personer som kritiseras på bloggen. Både socialister och konservativa gick till slut emot det otroligt märkliga förslaget som föll tungt i voteringen.
Moderaternas EU-parlamentariekr Cristofer Fjellner är en av dem som gått i spetsen för att stoppa förslaget. Det lyckades!
2008-09-26 Fruktlöst försök...
Sverige jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) säger glädjande nog nej till EU-förslaget om "gratis frukt och grönsaker till alla skolbarn i EU". Tyvärr är Sveriges och Tjeckiens regeringar ensamma om att säga nej än så länge. Den svenska regeringen tycker detta är en typisk fråga som bör hanteras lokalt i varje land, och definitivt inte är en fråga som hör hemma på EU-nivå. Sådär väldigt "gratis" är det ju inte heller, EU vill satsa 1,5 miljarder kronor på detta! Man motiverar förslaget med att det, utöver goda hälsoeffekter även kommer att skapa arbetstillfällen. Jojo. Det kommer att ge jobb åt två (!) tjänstemän i EU-byråkratin som skall hantera utbetalningarna av fruktpengarna till EU-länderna. I övrigt lär det knappast bli fler jobb för att EU köper frukt och grönt till barnen än om varje enskilt land sköter inköpen själva.
EU-förslaget visar återigen att EU-politikerna inte kan skilja på vad som är stora viktiga gemensamma frågor för Europa, och vad som bäst sköts på nationell nivå. Varför i allsindar skall Sverige först betala stora pengar till EU, som sedan, efter omkostnader för hanteringen, subventionerar köp av frukt till våra skolbarn? De flesta svenska skolbarn får redan idag både frukt och grönsaker, och det går alldeles utmärkt utan pekpinnar från EU. Som EU-vän i grunden blir man bara så besviken, När skall tramset och pengarullningen och den ökande byråkratin inom EU ta slut?
2008-09-26 Positiva reaktioner - oppositionen alltmer isolerad i FRA-frågan
Reaktionerna efter Alliansens FRA-kompromiss har hittills varit väldigt positiva. Flera av de tyngsta kritikerna som synts i media under sommaren säger att regeringens kompletteringar och förändringar verkar uppfylla alla de krav man haft.
Jag har många gånger under sommaren sagt i maildiskussioner och i debatter att man måste avvakta hur den slutliga lagen kommer att se ut efter de kompletteringar som riksdagen begärde från regeringen vid omröstningen före midsommar. Jag har flera gånger framfört samma sak på bloggen. Min övertygelse har hela tiden varit att slutförslaget från regeringen skulle bli godtagbart för alla sansade FRA-kritiker som varit intresserade av en konstruktiv lösning, och att förslaget även skulle klara en prövning i Europadomstolen med god marginal.
De enda som vägrar acceptera det nya FRA-förslaget verkar vara den politiska oppositionen med socialdemokraterna i spetsen. Man säger envist nej och vill fortfarande riva upp hela lagen! Det visar att (s) egentligen aldrig haft något intresse av att hitta en balanserad lösning som tillgodoser behovet av svensk underrättelseverksamhet och samtidigt tar hänsyn till integriteten. Det förklarar också varför (s) avvisat alla tankar på att försöka hitta en lösning tillsammans med Alliansen. Socialdemokraterna har bara utnyttjat FRA-frågan i rent politiska syften. Jag undrar om inte detta kommer att slå tillbaka på andra områden - väljarna kommer att fundera över om det finns fler frågor som socialdemokraterna hanterar på samma sätt och låter omsorgen om den egna partitaktiken gå före omsorgen om landet?
Vad gäller media verkar reaktionerna så här långt också positiva. Frågan är bara när skandalpressen gör helt om i frågan och börjar kritisera det nya förslaget för att det ger FRA för lite möjligheter att skydda landet mot yttre hot och organiserad brottslighet? En sådan vändning skulle ärligt talat inte förvåna mig det minsta...inget är ju så skönt som lösnummer som säljer...
2008-09-25 Alliansen överens om signalspaningen
- och dagens kompromiss ligger väldigt nära mitt eget förslag!
I dag står det klart att Alliansens samtliga riksdagsledamöter är överens om en kompromiss i "FRA-frågan". Positivt är att FRA-lagen inte rivs upp, och att diskussionen inte längre handlar om det mycket ologiska förslaget om att kräva borttsmisstanke för signalspaning. Det blir inte heller någon begränsning av signalspaningen till endast militära hot, utan signalspaning kan i framtiden användas även för att kartlägga exempelvis terroristhot och andra hot mot viktiga samhällsfunktioner. Lagen medger däremot inte signalspaning mot grov gränsöverskridande brottslighet. Det är väl den enda delen av kompromissen som jag inte är odelat positiv till, jag tror polisen också kan behöva tillgång till viss signalspaning. Men jag får väl nöja mig med att polisens och Säpos behov av signalspaning skall utredas ytterligare.
Under sommaren och hösten har ledamöter i den moderata riksdagsgruppen träffats flera gånger för att diskutera läget i signalspaningsfrågan och stämma av hur regeringen arbetar med de kompletteringar riksdagen begärde i juni, och de övriga förändringar som kommit in. Den moderata riksdagsgruppen har inte gjort stora utspel i media om olika förslag, utan i stället haft nära samtal med våra ledamöter i försvarsutskottet och direkt med försvarsministern. Det är kanske inte alltid de mest braskande utspelen i media som ger resultat, ibland är en lågmäld diskussion mer framgångsrik.
Själv har jag givetvis argumenterat för mitt eget förslag som jag berättade om på bloggen den 22/8. Jag ville ju hitta en lösning där man inte låter FRA få tillgång till all trafik för att sedan själva internt sortera bort det man inte hade rätt att spana på. I stället ville jag att teleoperatörerna bara skulle lämna över den trafik till FRA som FRA också uttryckligen hade rätt att signalspana på. Jag ville på detta sätt minska oron för att FRA skulle överskrida sina befogenheter och samtidigt få bort all onödig diskussion om massavlyssning en gång för alla. Just dessa två invändningar hade jag upplevt som starkast bland kritikerna, även om jag i och för sig inte delat kritikernas oro. Men kan man med enkla medel minska obefogad oro tycker jag man skall göra det.
Jag har fått blandade reaktioner på mitt förslag, och blev därför mycket glad idag när jag insåg att den kompromiss som presenterades idag faktiskt medför precis de effekter som jag ville uppnå, och ligger nära mitt eget förslag. Man låter nu en specialdomstol (samma domstol som skall ge tillstånd till signalspaningen) bli ett slags "filter" mellan operatörerna och FRA. Domstolen avgör vilken del av trafiken som FRA skall få tillgång till för varje godkänt spaningsändamål. Övrig trafik kommer FRA aldrig att få ta del av. Denna lösning fyller därmed precis det syfte som jag ville - Vi slipper en diskussion om att FRA skulle kunna överskrida sina befogenheter, och inte ens den argaste kritiker kan nu påstå att FRA-lagen innebär massavlyssning. Jag tror att det nya förslaget har goda chanser att få acceptans från de sansade och balanserade kritiker som jag diskuterat med under sommaren, och att de flesta borgerliga väljare (och säkert många socialdemokrater) kommer att tycka att förslaget nu känns mer tilltalande.
Bland andra viktigare förändringar finns att endast regeringen och försvarsmakten kommer att ha rätt att begära signalspaning, att FRA bara kommer att få bedriva signalspaning efter ansökan och godkännande i den nya specialdomstolen, och att all signalspaning skall godkännas, alltså även den som regeringen beställer. I övrigt handlar det om mindre kompletteringar och förtydliganden, i linje med det som riksdagen begärde i beslutet i juni. Det handlar bland annat om hur onödiga uppgifter skall förstöras, hur länge uppgifter får lagras och dessutom görs tydliga hänvisningar till andra viktiga lagar som i och för sig ändå gäller vid sidan av "FRA-lagen", men som tyvärr ofta glömts bort i debatten. Här är alla de femton punkterna i dagens överenskommelse!
2008-08-08 Vilken lag var det egentligen SIFO frågade om?
Jag har ju tidigare berättat på bloggen att i ingen av de två tidigare riktiga opinionsmätningar som gjorts har en majoritet varit emot FRA-lagen. Jag fick en lite småelak kommentar på mailen i morse med anledning av den nya SIFO-mätning som presenterades idag. SIFO har återigen ställt frågan: "Är du för eller emot FRA-lagen". En knapp majoritet, 51% av 1.000 tillfrågade, svarade nu att de är emot...
Nu tycker jag i och för sig inte det är så konstigt efter den mycket ensidiga beskrivningen i media, och då FRA-frågan varit i princip det enda som diskuterats under semesterns nyhetstorka. Kanske är det egentligen förvånande att inte fler är negativa?
Intressant i SIFO:s mätning är annars att det är främst bland unga män som motståndet finns, och att män är i kraftig majoritet bland de kritiska. Bland kvinnor är mindre än hälften kritiska mot lagen, och en betydligt större andel är positiva. Det stämmer med min egen bild av de mailkontakter jag fått, unga män dominerar kraftigt bland kritikerna.
Nu är det bara ett litet problem: SIFO:s frågeställning är egentligen omöjlig att svara på. FRA-lagen är ju inte komplett ännu eftersom riksdagen som bekant gav regeringen i uppdrag att presentera ett antal kompletteringar för riksdagen innan lagen kan träda i kraft. Statsministern gick ju dessutom ut igår och sa tydligt att om det finns fler goda förslag som kan göra FRA-lagen ännu bättre tänker han lyssna på dem. Man kan alltså inte utesluta att regeringen kommer att presentera ytterligare något förslag till komplettering eller förändring utöver det riksdagen begärt. Så frågan är hur någon kan ge SIFO ett svar innan man vet hur FRA-lagen kommer att se ut när den är färdig? Detta styrker min tro att mycket av motståndet mot FRA-lagen inte bygger på tekniska detaljer och paragrafer, utan på känslor. Man känner en osäkerhet på om man verkligen kan lita på att inte myndigheter missbrukar sin makt och bryter mot de lagar som riksdagen beslutar. Man är inte heller säker på att svensk signalspaning verkligen gör en nytta som står i proportion till det upplevda hotet mot integriteten. Människors känslor skall man ta på allvar, och dessa frågor är verkligen inte lätta att hantera politiskt, särskilt inte när oppositionen underblåser dessa känslor för att angripa regeringen, och olyckligtvis även får med sig borgerliga politiker i drevet.
Det höjs ju en del röster för att hela FRA-lagen borde rivas upp. Detta tycker jag vore olyckligt, oavsett om man är för eller emot signalspaning. De flesta är nog överens om att många av bestämmelserna i FRA-lagen (liksom den tidigare skärpningen av sekretessreglerna för FRA:s personal) faktiskt stärker skyddet för integriteten och kommer att öka både insynen och kontrollen av FRA:s verksamhet. Dessa delar av lagen vore det naturligtvis olyckligt att dra tillbaka. Diskussionen framöver hoppas jag därför skall fokuseras på de delar av lagen som utmålas som integritetskränkande i debatten, och inte hela FRA-lagen som sådan. Nu har visserligen frågan om FRA och signalspaning utretts sedan 2003, så det mesta borde redan vara sagt, och hittills har jag inte sett till några konstruktiva förslag som kunde förbättra lagen. Men visst, kommer det fram kloka förslag (och då menar jag inte det orimliga kravet på brottsmisstanke för signalspaning!) så vore man ju dum om man inte tog till sig dessa.
Jag upprepar också att det behövs en rejäl samhällsdiskussion om själva grundfrågan: Vilka hot finns mot det öppna demokratiska svenska samhället? Hur skyddar vi oss bäst mot dessa idag och i framtiden? Skall vi överhuvudtaget ha en egen svensk underrättelseverksamhet med tillhörande signalspaning? Kan svensk signalspaning överhuvudtaget fungera i en framtid där den tekniska utvecklingen går framåt allt snabbare?
2008-08-05 Möte med MUF
I kväll har jag träffat MUF:s distriktsstyrelse i Södra Älvsborg i samband med deras styrelsemöte. Jag hade bjudit in mig själv, och huvudämnet var givet. Jag ville höra hur tongångarna är inom MUF lokalt när det gäller FRA och signalspaning. Men även andra frågor behandlades och det är kul att träffa en så engagerad och kunnig MUF-styrelse. Det är inte konstigt att medlemsantalet växer i vår valkrets.
Jag berättade lite om bakgrunden till FRA-lagen, hur denna förändrats på vägen och hur frågan hanterats politiskt. Jag berättade också hur jag före omröstningen öppet gick ut via e-post till alla aktiva moderater i hela valkretsen och berättade hur jag tänkte rösta, mina argument och efterfrågade reaktioner. En enda aktiv moderat hörde av sig med kritik och tre hörde av sig och gav direkt stöd för min ja-röst. Några mer omfattande reaktioner blev det inte. Det känns som en styrka idag när frågan diskuteras. Som riksdagsledamot lever man på sina medlemmars och väljares förtroende, och det vill jag inte svika.
Det blev också tid att svara på en del frågor om FRA-lagens effekter. Våra lokala MUF-are beskrev ett ideologiskt motstånd mot FRA-lagen som de upplever är ganska utbrett bland MUF:s medlemmar. Kanske handlar det i grunden om en misstro mot myndigheter och en oro för att maktmedel skall missbrukas. Jag har stor respekt för detta, även om min egen tro är att FRA-lagen kommer att fungera och att FRA kommer att följa de regler som sätts upp. Jag måste också säga att jag är glad över det balanserade och konstruktiva sätt som MUF lokalt framför sina åsikter, både i denna och andra frågor. Jag kommer att verka för ett tätare samarbete med MUF framöver, de har många bra tankar och idéer som kan utgöra grund för både riksdagsmotioner och andra initiativ. Och deras synpunkter på FRA-lagen har jag med mig bland andra argument när frågan fortsätter diskuteras i riksdagen under hösten, liksom när andra integritetsfrågor kommer upp på dagordningen framöver, exempelvis fildelningsfrågan, PKU-registrets användning och EU:s datalagringsdirektiv.
2008-07-28 Säkerhetspolitisk forskare resonerar som jag
Den 15/7 skrev jag på bloggen att det är dags att sluta hyckla i FRA-debatten. Debatten och medias uppmärksamhet borde inte handla om fromma förhoppningar att kunna kombinera signalspaning med 100% integritet (en utopi) eller om omöjliga förslag som att kräva brottsmisstanke för signalspaning (ologiskt och okunnigt) utan handla om själva huvudfrågan - dvs om Sverige skall ha någon egen signalspaning och underrättelseverksamhet eller inte! Antingen anser man att vi behöver en svensk underrättelsetjänst med tillgång till en effektiv signalspaning, och då får vi lära oss leva med både FRA och en lagstiftning som tillåter signalspaning i både luft och kabel, eller så säger vi nej och tar konsekvenserna i form av nedläggning av FRA och kraftigt minskad svensk självständig underrättelseverksamhet.
Fredrik Bynander, säkerhetspolitisk forskare vid Uppsala Universitet, resonerar på ett liknande sätt i en debattartikel som publicerades på SvD Brännpunkt häromdagen: "Om Sverige står inför rimligt sannolika externa hot måste FRA-lagens motståndare och landets politiska ledare erkänna och acceptera behovet av en modern underrättelsetjänst. Finns det inga hot bör hela underrättelsetjänsten omprövas." Han fortsätter: "Om Sverige på sikt står inför rimligt sannolika externa hot mot samhället måste landets politiska ledare erkänna och beskriva detta faktum samt acceptera de inrikespolitiska konsekvenserna, till exempel behovet av en modern underrättelsetjänst. Försvarsminister Sten Tolgfors, vars departement ansvarar för FRA, och tunga säkerhetspolitiska företrädare måste tala ur skägget om den politiska utvecklingen i Ryssland och de underrättelsebehov som uppstår av säkerhetspolitiska samarbeten inom EU och Partnerskap för fred. Annars bör de utan vidare ceremonier gå FRA-lagens motståndare tillmötes och ompröva hela försvarsunderrättelsetjänstens vara eller icke vara."
Bynander kommenterar också de politiska debatten: "Kluvenheten i denna politik skördas alltjämt av dagens politiska eliter som i regeringsställning måste ta ansvar för säkerhetspolitikens förmodade realiteter och i opposition attraheras av de lättköpta poänger som motsatsen erbjuder." Jag hade inte sagt det bättre själv.
2008-07-22 Ändamålen helgar medlen?
Jag läste en liten debattarttikel från en för mig okänd person i Sydsvenska Dagbladet. Bakgrunden var att någon galning tydligen har placerat avslagna flaskor nedanför rutschbanan på en lekskola i Staffanstorp. Självklart avskyvärt och något som väcker lokal ilska. Nu gick en ansvarskännande medborgare ut i media och krävde att polisen skulle få tillgång till hela det svenska DNA-registret för att kunna spåra vem som satt ut flaskorna. Eftersom de lämnat spår av sitt DNA på flaskorna skulle det enligt insändarskribenten "bara vara att åka hem och hämta honom". Skribenten fortsätter: "Men för att hans eller hennes integritet inte skall störas får polisen inte använda spåret. Barnens, föräldrarnas och dagispersonalens integritetstörning, den oro och allt onödigt arbete som nu måste till för att barnen skall kunna leka någorlunda riskfritt, bryr man sig inte om". Han fortsätter: "Endast de som har något på sitt samvete, det må vara stenkastning mot bussar, rån av pensionärer, misshandel eller dödsfällor på lekplatser har någon integritet att förlora på att DNA-registren görs tillgängliga för polisen. Alla vi andra, vi som upplever hoten, för att inte tala om gärningarna, som ett större problem, skulle vinna. När risken att bli avslöjad är stor försvinner de flesta brott, i varje fall de så kallade småbrotten, dem som polisen idag nästan inte bryr sig om att spana på."
Någon allmän rätt för polisen att jaga småbrottslingar genom att använda DNA-registret tycker jag personligen inte vi skall införa! Bortsett från det obehagliga i vetskapen att polisen skulle ha tillgång till alla svenskars DNA-uppgifter, så är jag inte så säker på att man skulle hitta flaskmarodören i Staffanstorp ändå. Hur många oskyldiga har inte tagit i flaskan på vägen? Anställda i butiken, kunder som flyttat flaskan, kunden som köpte den, den som öppnade flaskan och drack upp innehållet, och den som sedan hittade flaskan i naturen där någon kastat den? Skall alla dessa tas in för polisförhör på grund av att deras DNA finns på flaskan?
Insändaren är ändå intressant, och visar att i en utsatt situation kan en medborgare tänka sig att använda mycket intregritetskränkande metoder, skyddet för integriteten får ge vika för viktigare ändamål. Något som ofta slår mig är att många svenskar verkar ganska oinsatta om alla de former av övervakning som finns inbyggda i det svenska samhället, övervakning som faktiskt ofta kommit till efter kraftigt krav från opinionen! Ta till exempel övervakningskameror på utsatta platser (parker, krogentréer, taxibilar), personalkontroll av anställda inom förskola/skola eller fartkameror på våra vägar för att peka på tre exempel på sådant som kränker vår personliga integritet. De flesta vill nog värna den personliga intregriteten, men när vi själva upplever ett hot kan vi plötsligt tänka oss att göra undantag.
Skulle något allvarligt hända i Sverige eller i vår omvärld skulle nog exempelvis opinionen snabbt svänga till förmån för ökad signalspaning, och integritetsfrågorna skulle hamna i skymundan. Kanske skulle till och med det integritetsskydd som införts genom FRA-lagen av vissa anses som för begränsande för FRA? Målet med FRA-lagen är att skydda den svenska demokratin, det öppna samhället och svenska intressen mot yttre hot. Frågan gäller bara vilket pris detta kan tillåtas få när det gäller att inskränka den personliga integriteten? Som riksdagspolitiker måste vi stå emot ständiga nya krav på övervakning av allt och alla, men får inte heller vara naiva när det gäller synen på hur vår värld ser ut och de hot som finns. Vår uppgift är att försöka hitta väl balanserade lösningar mellan det vi vill uppnå och de konsekvenser det samtidigt kan få för integriteten. All lagstiftning bör dessutom fungera både när det är lugnt i omvärlden och när verklig- heten är mer hotfull. I vilken mån vi uppfyllt allt detta när det gäller FRA-lagen finns det som bekant olika åsikter om.
2008-07-17 Registrering och avgiftsbeläggning av alla bloggar inom EU?
Moderaternas Christofer Fjellner, ledamot av Europaparlamentet, tar strid mot förslaget från EU:s kulturutskott att registrera och avgiftsbelägga alla bloggar inom EU.
"Förslaget om att reglera och att avgiftsbelägga bloggar måste stoppas. Det är för mig obegripligt att Europaparlamentets kulturutskott föreslagit sådan galenskap. Medborgarjournalistiken är en fantastik möjlighet, inte ett hot. Om EU nu skulle börja reglera bloggar bryter det inte bara mot subsidiaritetsprincipen, det är ren idioti!" säger Christofer Fjellner (m) i ett pressmeddelande.
I Europaparlametets kulturutskott antogs en rapport om mediernas koncentration och mångfald i EU. Parlamentets socialdemokratiska rapportör fick där stöd för att avgiftsbelägga alla Europas bloggar, i ett försök att skydda traditionell media från konkurrens. Utskottet kräver även att bloggar reglerar och klassificeras.
"Bloggar är inte ett problem. Tvärtom. Bloggar är de senaste årens viktigaste bidrag till att vitalisera demokratin. Behandlingen av detta ärende är i sig ett tydligt exempel på detta. Jag sitter själv inte i europaparlamentets kulturutskott och uppmärksammades på att denna galenskap gått igenom just av bloggosfären. Som enskild ledamot kan man inte bevaka allt, men tack vare en aktiv medborgarjounalistik fick jag den förvarning jag behöver för att vi förhoppningsvis ska kunna stoppa denna idioti" säger Fjellner.
Som bloggare insatämmer jag till 100% i Fjellners motstånd, och glädjande nog verkar det som om förslaget knappast kommer att få stöd av vare sig EU-kommissionen eller EU-parlamentet.
2008-07-15 Utspel som förvånar
Gårdagens FRA-utspel från några fp-riksdagsledamöter väcker frågor. En av dem, Cecilia Wikström, säger till TT att "det rådde totalt förvirring den där sista dagen i riksdagen" som skäl till att hon trots sin kritik mot lagen inte röstade mot den. Både media och opposition bjuds dessutom på en politisk straffspark när alla snabbt inser att om de fyra fp-riksdagsledamöter som idag kritiserar FRA-lagen hade röstat nej hade lagen inte gått igenom. Att en månad efter omröstningen i stället kritisera lagen i en debattartikel känns lite märkligt.
Jag kan bara säga att jag för egen del såg till att ha alla tillgängliga fakta på bordet och sätta mig in i frågan ordentligt före omröstningen. Just att frågan var så svår rent ideologiskt gjorde att jag lade ned extra mycket kraft både på att läsa in mig, beställa egna utredningar och argumentera öppet för mitt ställningstagande på min blogg. Det gjorde att jag själv kände mig trygg i min ja-röst, och kände att det var det bästa av två mindre lockande alternativ när jag vägde olika intressen mot varandra. Sedan omröstningen att inget tillförts debatten som fått mig att ändra åsikt, snarare tvärtom. Den senaste tiden har ju flera väl insatta personer som överbefälhavaren och Wilhelm Agrell (se tidigare blogginlägg) gått ut och öppet styrkt de fakta som jag baserade mitt ställningstagande på. Inget nytt har heller tillförts debatten som ger kritikerna stöd för sin linje.
Mest uppseendeväckande tycker jag det är när fp-kritikerna (liksom Mona Sahlin) verkar mena att endast den som är brottsmisstänkt bör utsättas för signalspaning. Det visar att man blandar ihop signalspaning och buggning. Man missar hela poängen med vad signalspaning faktiskt innebär, nämligen att den syftar till att förebygga och kartlägga yttre hot mot riket, inte att spana på redan kända brottslingar. Att spana på redan kända svenska brottslingar inom landet kallas buggning och sköts av svensk polis efter domstolsprövning. Det har inget alls med signalspaning att göra!
Jag tycker också det är lite sorgligt när både oppositionen och enskilda riksdagsledamöter av populistiska skäl går ut offentligt och försöker måla upp en helt orealistisk bild av hur signalspaning skulle kunna bedrivas. Att utmåla att det skulle vara möjligt att kombinera signalspaning och underrättelseverksamhet med 100% skydd mot integritetsintrång är, som jag skrivit tidigare, knappast realistiskt. Det ligger liksom i sakens natur.
Vill man garantera 100% integritetsskydd och begränsa "signalspaning" till redan kända brottslingar finns det rimligen bara ett sätt, och det är att upphöra med all signalspaning och därmed avveckla en stor del av förutsättningarna för svensk underrättelseverksamhet. Givetvis ett tänkbart alternativ, men då skall man också ärligt säga detta, och sluta hyckla! Vill vi däremot att Sverige skall ha signalspaning och egen underrättelseverksamhet måste vi också vara öppna och ärliga mot svenska folket och säga att vi nog måste lära oss leva med FRA-lagen och i stället lägga vår politiska kraft på att se till att den lagreglering och insyn som vi beslutat om verkligen efterlevs.
2008-07-15 Professor i underrättelseanalys:"FRA-lagen inte så farlig"
Okej, jag hade egentligen inte tänkt kommentera FRA-lagen så mycket mer. Men jag måste ju bara citera professorn i underrättelseanalys vid Lunds universitet, Wilhelm Agrell. Han sade i Dagens Eko häromdagen att Sverige inte kommer att bedriva mer omfattande spaning med nya FRA-lagen än vad många länder redan gör. "I FRA-debatten har det framstått som att Sverige med den nya lagen kommer utöva en mer omfattande signalspaning än omvärlden. Men den bilden är felaktig", menar Agrell. "Sverige har ju kommit att framställas i debatten som ett unikum. Det blir ett orwellskt 1984, ett storebrorsamhälle med en långt mer omfattande elektronisk övervakning av medborgarna än något annat land. Och det här stämmer ju faktiskt inte riktigt" sade Agrell till Ekot.
Idag är det förbjudet för Försvarets Radio Anstalt, FRA, att spana i kabel. De får bara spana på kommunikation i radiovågor. Det är det som FRA-lagen ska ändra på när den träder i kraft 1 januari nästa år. Enligt Agrell görs ingen skillnad mellan radiovågor och kabel i andra länder och lagen är alltså ett sätt för ett tidigare mer restriktivt Sverige att anpassa sig till övriga länders lagar.
Agrell menar också att även med FRA-lagen kommer Sverige ha en mindre omfattande spaning än till exempel USA, Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Men skillnaden är att i dessa länder diskuteras det inte. "Det är länder där man inte överhuvud taget berör signalspaningsfrågor i offentliga sammanhang, men där man vet historiskt att det här är länder som bedriver en mycket omfattande och i många fall ganska aggressiv kommunikationsspaning", allt enligt Wilhelm Agrell i Ekointervjun.
För den som följer min blogg är detta knappast någon nyhet - jag skrev om det redan den 17 juni, dvs dagen före riksdagens omröstning, och det var en av alla viktiga delar i mitt eget beslutsunderlag inför omröstningen. Men för många andra är säkert uttalandena från Agrell en överraskning, och kanske kan det nyansera den i går på nytt uppblossande diskussionen en aning? (Mer om detta i kommande inlägg)
2008-07-08 FRA-uppföljning 6: Expressen gav upp redan efter 134 mail...
Som jag nämnde i morse har jag nu skickat ut ett stort antal svar på massmailen via Expressen, med en kopia av vart och ett av mina svar till Expressens redaktion för kännedom. Min avsikt med detta var Expressen skall kunna se att jag verkligen gör ett seriöst försök att svara så många som möjligt av alla de som hört av sig. Genom att Expressen får en kopia av varje svar kan de själv se hur många svar jag skickar.
Efter 122 postade svar ringde Expressen upp mig och undrade varför jag "mailbombade" deras redaktion. Jag berättade detta, varefter reportern ville ta ett snack med sin chef. Ytterligare en stund senare (efter totalt 134 postade mail) återkom han och meddelade att "Expressen litar på att du svarar utan att du behöver skicka svaren för kännedom" och att "om du ville sluta att skicka svaren för kännedom till Expressen skulle vi vara tacksamma". Självklart lovade jag att Expressen inte skall få några fler kopior.
Samtidigt kan jag tycka att Expressen med sina stora dataresurser inte borde ge upp redan efter 134 mail, när jag orkat hantera, sortera och delvis besvara över 34.000. Men jag är kanske mer uthållig.
Fotnot: Av de svar jag skickat är ca 15% avvisade på grund av att avsändaradressen är fel. Ytterligare ca en tredjedel (!) av de mail jag kollat lite närmare är dubbelskickade, dvs samma avsändare har skickat mer än ett mail. Om detta är representativt för alla de 34.000 mailen så skulle det göra att nära hälften faller bort. Återstår alltså ca 18.000 unika mail, vilket förvisso en imponerande siffra.
Detta blir mitt sista blogginlägg om FRA-lagen på ett bra tag. Alla mina blogginlägg om denna fråga finns nu samlade på en egen sida i mitt bloggarkiv.
2008-07-08 FRA-uppföljning 5: Falska sossar värnar knappast vår integritet
I höst träder EU:s Datalagringsdirektiv i kraft, som innebär att tele- och internetoperatörer måste lagra all information om vem som ringt, SMS:at eller mejlat vem och dessutom var mobiltelefonerna var vid tidpunkten för samtalet. Det är information som säger rätt mycket om våra liv. Nu blev som tur är direktivet inte lika vansinnigt som det kunde blivit när dåvarande justitieminister Thomas Bodström drev stenhårt i EU att operatörerna också skulle lagra allt vi sagt och skrivit, alla sajter vi besökt, allt vi gjort på nätet. EU:s direktiv går nu inte alls så långt, enbast uppgifter om avsändare och mottagare skall lagras, inte innehållet i själva meddelandet.
Det är något förvirrande när nu Bodström går ut så hårt i sina attacker mot FRA. Han påstår att han är stark motståndare till massavlyssning, men det var ju exakt massavlyssning han ville åt med datalagringen!
Inte heller kan man ta Mona Sahlins löften om att riva upp FRA-lagen på allvar. Hon vill ju heller inte specificera vad hon vill ha i stället. FRA är ett gammalt s-förslag och kommer att bli kvar med en s-regering. Före valet 2006 ville (s) har stöd från moderaterna och Alliansen för att driva igenom FRA-lagen - men det avvisades av bland annat moderaterna eftersom det inte fanns något som helst skydd för intregriteten i lagförslaget från (s)! Nu när vi ändrat lagen och ökat både insynen och integritetsskyddet säger plötsligt (s) nej! För (s) och (v) handlar det bara om att ta kortsiktiga populisktiska poäng, i grunden kommer man aldrig att avskaffa lagen om man vinner valet 2010, helt enkelt för att man vet att den behövs.
2008-07-08 FRA-uppföljning 4: Antal FRA-mail: 34.389
Under ett par sköna veckor med båtluffning i Grekland har jag bara gjort några få blogginlägg vid mina besök på internetcafeerna, men jag har ändå kunnat följa FRA-debatten på distans. Jag har sett att tidningen Expressen uppmanat sina läsare att skicka protestmail till oss 149 riksdagsledamoter som röstade ja till signalspaningslagen. I Expressens nätupplaga kunde jag också se hur tidningen skröt om att man förmedlat 6,6 miljoner mail till riksdagsledamöterna. Det skulle i så ha motsvarat ca 44.000 mail i min mailbox när jag kom hem igår. Som tur är var jag förutseende och hade redan före semestern försökt att med lite kluriga ledord styra över alla mail som rörde FRA och signalspaning till en egen mapp. Det har fungerat riktigt bra, och därför har jag god ordning i min mailbox trots mailbombningen. Efter en liten finsortering av lite udda mail kan jag idag räkna ihop exakt 34.389 mail som rör ämnet och som kommit efter riksdagsbeslutet före midsommar, och nästan alla kommer via Expressen.
Jag har också roat mig med att granska ett par tusen av de inkommande mailen lite närmare. Det var ganska belysande. Väldigt många avsändare har skickat flera, eller ibland en hel skur av mail med samma innehåll. Några exempel: Signaturen "B2B" skickade 26 likadana mail under 2 minuters tid. En annan avsändare fick ihop 39 mail på 15 minuter. Signaturen "Vanddettatillettnej" skickade 140 exakt likadana mail på ett par timmar. Den trevliga avsändaren "era jävla kuksugare som följer partipistkan" (suck!) skickade 7 exakt likadana mail på bara en minut. Den nästan lika sympatiske (?)avsändaren "idioter.ar.vad.ni.är" skrev 66 identiska mail på 10 minuter.....
Och så här ser det ut, timme efter timme från den 29/6 till den 3/7. Vissa avsändare är seriösa och ställer kloka och befogade frågor eller kommer med väl underbyggda synpunkter. De är värda all respekt. Men tyvärr drunknar detta i alla de barnsliga, pubertala och oseriösa massmail som tyvärr står för en mycket stort del av de 34.384 mailen. Många av mailen är skickade nattetid, mellan 03 och 05 mitt i veckan, vilket förvånar - hur orkar man med detta om man har ett jobb att sköta? Många av avsändarna känner jag för övrigt igen från de drygt 900 protestmailen som kom före beslutet.
En annan iakttagelse är att partikolleger som försökt besvara mail fått en stor andel i retur, eftersom avsändaradressen helt enkelt inte finns! Jag kommer under veckan att skicka ett kortfattat svar till ett antal av de 34.384 avsändarna där jag kommer att hänvisa till tidigare blogginlägg för att förtydliga mina skäl att rösta ja till FRA-lagen. På köpet kommer jag att kunna få en bild av hur många av dessa avsändare som finns i verkligheten och inte bara är fiktiva personer. Jag återkommer med rapport på bloggen senare i veckan, men en sak är klar - de 34.389 sjunker ihop betydligt när man synar dem lite i sömmarna. Expressens reporter har mailat mig och frågat hur jag reagerat på mailbombningen via Expressens hemsida, och som svar skickar jag en kopia av vart och ett av mina svar till Expressens redaktion för kännedom. Min avsikt med detta är Expressen skall kunna se att jag verkligen gör ett seriöst försök att svara så många som möjligt av alla de som hört av sig. Genom att Expressen får en kopia av varje svar kan de själv se hur många svar jag skickar.
Expressens kampanj syftar uppenbarligen till att försöka skapa en bild av att den svenska opinionen är entydigt mot FRA-lagen. Man bygger under detta genom att i artiklar beskriva signalspaningen på ett mycket märkligt sätt. Det är för övrigt nästan lite rörande att den kvällstidning som kanske varit allra mest i rampljuset för sin likgiltighet inför sina offers integritet, och som dömts att betala skadestånd för förtal och konstruerade skandalnyheter (vem minns exempelvis inte de falska artiklarna om Mikael Persbrandts alkoholproblem?) nu plötsligt försöker framstå som integritetens främste beskyddare....
Enligt en SIFO-undersökning den 28 juni är 47% emot FRA-lagen, medan 53% är för lagen eller saknar bestämd åsikt (36% säger ja, 17% är tveksamma). Som jämförelse kan nämnas den undersökning TV4 lät göra den 18/6, strax före riksdagsbeslutet. Då var i stället en majoritet emot, 56% sade nej. 44% sa ja eller hade ingen åsikt. (34% sade ja, 10% var tveksamma). Opinionen har alltså svängt efterhand som fler har insett vad lagen egentligen handlar om, att det finns två sidor av saken, och att domedagsbilderna som utmålas i media är falska eller synnerligen överdrivna.
Häromdagen kom förresten en färsk opinionsundersökning över väljarsympatierna, som gjorts mitt under den allra hetaste debatten om FRA-lagen. Moderaterna - som ju fått klä skott för FRA-lagen - ökar trots detta med hela 2,4% på en månad till 24,4%. Kanske är inte den svenska väljaropinionen mot FRA så entydig som vissa försöker påskina?
På grund av det stora intresset och extremt många besöken på hemsidan just nu har jag samlat alla mina tidigare blogginlägg om FRA-lagen på en särskild sida i mitt bloggarkiv.
2008-07-08 FRA-uppföljning 3: Tidigare FRA-chef krossar fler myter
Meddelandefriheten hotas inte, och inrikes samtal kan enkelt filtreras bort
"Det stora hotet mot vår säkerhet är inte att FRA skulle kunna avlyssna e-post, sms och annan teletrafik som går via utlandet. Hotet är att teletrafiken exponeras för utländska stormakter genom att servrar för bland annat e-post placeras utomlands." Det säger FRA:s tidigare överdirektör Anders Wik, som säger sig ha hört alltför många överdrifter i debatten om FRA-lagen. ""Jag skulle också vara mot lagen om den bild som målas upp i medier vore korrekt", säger han.
Anders Wik ser debatten om FRA-lagen som "närsynt". Debattörerna blundar för ett viktigt problem: att svensk inrikes teletrafik tar "en vända utomlands". Flera aktörer avlyssnar internet- och teletrafik som tar omvägen via utlandet, säger han. "Det är särskilt företagshemligheter och statlig sekretess de vill komma åt, inte privata mejl och samtal. Jag vill inte exemplifiera, men det handlar om organisationer för signalspaning i både öst och väst.
Enligt Anders Wik är dagens laglösa tillstånd otillfredsställande. Det är också det bästa argumentet för FRA-lagen. Han ser det som helt rätt att svensk signalspaning regleras utifrån ett integritetsperspektiv, inte utifrån om den avlyssnade trafiken går i luften eller kabel. "FRA avlyssnar inte inrikes mobilsamtal idag, trots att lagen inte hindrar dem idag. FRA:s egen självbevarelsedrift hindrar dem. De vill inte hamna i inrikesskandaler."
Enligt Anders Wik är det enkelt för FRA att spärra bort det mesta av inrikes teletrafik (vilket jag tidigare nämnt på bloggen). De kan till exempel filtrera bort alla telefonsamtal mellan två nummer med landsnummer 46 (Sverige), all e-post mellan två svenska IP-adresser och mejl som skrivits på svenska. "I ljuset av det har jag svårt att se att till exempel meddelarfriheten skulle äventyras", säger Anders Wik.
Allt jag skrivit om FRA-lagen hittar du samlat här!
2008-07-07 FRA-uppföljning 2: ÖB helt beroende av svensk signalspaning
I dag har överbefälhavaren, Håkan Syrén, för första gången, försiktigt kommenterat FRA-lagen i en intervju i TV4.
Syren nämnde bland annat Försvarsmaktens behov av information som kommer från signalspaning, som idag är ett av de viktigaste verktygen för att kunna bedöma en motståndare. "I detta ögonblick flyger svenska Herculesflygplan i Afghanistan och för att våga uppträda där måste jag veta vad som kan förekomma där i form av missiler och dylikt. Den kunskapen bygger ofta på resultat av signalspaning. Jag är helt beroende av de kunskaperna. Det handlar hela tiden om att skapa ett militärt professionellt underlag, för att kunna ta risker och för att skapa ett bra styrkeförhållande mot den som är motpart. Man behöver kunna bilda sig en uppfattning om att något är på gång, så att man kan höja beredskapen i främst den internationella utlandsstyrkan.
Håkan Syrén menar att debatten om den kritiserade avlyssningslagen inte är tillräckligt grundlig. Viktiga argument har försvunnit i debatten, nämligen Försvarets behov av att få underrättelser för att kunna fullgöra sitt uppdrag."När vi ska gå in och möta en motståndare måste vi känna till dess förmågor och kapacitet. Signalspaning är ett medel för att vi ska kunna ta rimliga risker. Allt alltså enligt Sveriges överbefälhavare.
De kritiker som säger att signalspaning är onödig och att det inte finns några hot mot Sverige eller svenska intressen samt att signalspaningen ändå inte hittar något av intresse har enligt min mening väldigt mycket att bevisa.
2008-07-07 FRA-uppföljning 1: Lite medieberöm till min blogg
Jag fick ett tips om att kulturskribenten Anders Mildner (som även skriver i Borås Tidning ibland) har en blogg i Sydsvenska Dagbladet där han berömde min aktivitet i FRA-frågan. Så här skrev han den 15 juni:
"Politikernas bakläxa i sociala medier-kunskap
Var är journalisterna, har många undrat sedan några veckor tillbaka. Men vi skulle egentligen lika gärna kunna ställa frågan: Var är politikerna?
Politiker har varit snabba att hoppa på alla sociala tjänster som lanserats. Jakten på väljare har fört dem till Facebook, My Space, Flickr, bloggar och mikrobloggar. Men det har funnits skäl att misstänka att många ändå inte riktigt förstått vad de egentligen ska ha den här nya tvåvägskommunikationen till. Att den yrkespolitiska sfären faktiskt också verkar stå utanför den politiska bloggosfären – trots att många politiker har egna bloggar – märks om man begrundar den jättelika FRA-debatt som rasat den senaste veckan.
För var är egentligen politikernas bloggar? De syns ju inte.
Jag har faktiskt mycket svårt att hitta politikerinlägg som överhuvudtaget handlar om FRA. Och ännu svårare är det att hitta politikerbloggar som har en ambition att helhjärtat delta i debatten. Det närmaste jag kommer är moderaten Jan Ericson, vars blogg dock saknar möjligheten att lämna kommentarer och centerpartisten Staffan Danielsson."//
"Under valtider brukar de folkvalda som bekant lämna sina rum och gå ut på offentliga platser som gator och torg. Men i den politiska diskussionen på internet ser man ganska sällan att politikerna lämnar sin egen blogg och deltar i ett samtal som förs hos andra.
Hur som helst: även om det går att hitta en och annan som faktiskt tar upp FRA-frågan, handlar det ändå om ett fåtal personer. Och de märks faktiskt inte. Just nu kan vi se en av de största politiska debatterna i den svenska bloggvärlden någonsin. I denna är politikerna delaktiga i en mycket liten utsträckning. Knappt alls.
Den som varje dag besöker Knuff för att få sin dagliga dos av intressanta blogguppdateringar kommer alltså inte att möta några som helst argument från politiker. I förlängningen leder detta ointresse för dialog möjligen till att politikerna straffar ut sig från den politiska diskussionen. Där är vi antagligen inte ännu, men någonting säger mig att det inför nästa val inte kommer att spela särskilt stor roll vilken omsorg politikerna ägnar sina Facebooksidor.
Det väljarna vill ha är rak dialog – de vill helt enkelt se att politikerna deltar i de största och viktigaste samtalen, istället för att springa och gömma sig fram till knapptryckningen i riksdagen."
Jag tackar för berömmet, men inser också att blogg kanske borde förses med teknik som gör det möjligt att lägga ut den på Knuff och andra sidor som upplyser om blogguppdateringar. Vet bara inte hur jag skall lösa detta rent tekniskt. Å andra sidan verkar ganska många ha hittat till min sida ändå - de rekordhöga besökssiffrorna de senaste veckorna talar sitt eget tydliga språk. Vad gäller möjligheten att kommentera bloggen är jag idag glad att denna funktion saknas. Tänk att tvingas granska tusentals kommentarer för att inte riskera åtal för att någon skrivit något olämpligt, och det samtidigt som man är på semester! Den som vill kommentera är alltid välkommen, men då via epost, och regelmässigt kommer då också ett svar från mig.
2008-06-20 Tack!
 Jag har visserligen inte fått några blommor för min ja-röst för FRA-lagen, men däremot ett antal uppskattande mail och sms som tycker att det var modigare att rösta ja i det klimat som rått den senaste veckan än att fega ur och rösta nej. Kanske är det så.
Den som läst en del av de mail jag fått under veckan skulle nog i vart fall fundera en liten stund över om det är värt alla förolämpningar och otrevligheter att vara riksdagsledamot. Självklart värmer det då när man får uppmuntrande ord, inte minst när människor som är särskilt insatta i frågan ger ytterligare bekräftelse på att vi gjorde rätt när vi sa ja till FRA-lagen.
Trevlig midsommar alla bloggbesökare!
(som varit sanslöst många den senaste veckan)
2008-06-20 Det finns sansade FRA-kommentarer också.....
Uppståndelsen kring riksdagens beslut om FRA-lagen saknar alla proportioner. Men visst är det en svår uppgift att förklara för svenska folket vad FRA gör (hemligt), hur man gör det (hemligt) och vilka resultat man får av det (hemligt), samt vilka hot som finns mot landet (hemligt). Jag kan bara be dem som läser detta känna i vart fall lite förtroende för mig och andra riksdagsledamöter som har en betydligt bredare bild, där vi inte alltid kan återberätta precis allt av naturliga skäl. Vi har gjort en avvägning för landets bästa, och enligt min mening tagit integritetsfrågorna på stort allvar.
Alltfler bloggare och ledarskribenter från höger till vänster börjar nu också framföra en lite annan bild av frågan än det politiskt korrekta raseriet mot FRA-lagen. Det är välkommet! Ett bra exempel är den frispråkige liberale debattören Dick Erixons blogg. Erixon brukar vara den som går i spetsen för liberal politik, men så här skrev han igår:
"Vem tar ansvar för Rikets säkerhet?"
"I andra länder anses det vara något fint och stort att värna det egna samhällets värderingar och frihet, men i Sverige fnyser alla som inte är direkt ansvariga i regeringsställning för tanken att Sverige behöver försvaras.
Jag delar mycket av kritiken om integritetsintrånget som den socialdemokratiska FRA-lagen innebär, men man kan ju inte blunda för skälen till denna lag: värnet av Sveriges möjligheter att skydda landet mot yttre hot. Vad är yttrandefrihet och integritet värt om det svenska samhället står så sårbart att landet kan attackeras och sänkas i kaos på grund av att vi inte är beredda att försvara våra friheter?
Naiviteten är enorm i detta land. Jag trodde den hade blivit mindre sedan man sett hur skolbarn kidnappades och dödades i Beslan av terrorister, sedan man sett bombningarna mot kollektivtrafiken i London och Madrid. Säkerhetshoten mot Europa är inte längre nationella arméer med pansarvagnar och uniformerade styrkor. Det är istället asymmetriska hot från ickestatliga aktörer som är ute efter att skapa så stor panik som möjligt — riktat mot civilbefolkningen.
Många tar så lätt på dessa hot, att man får en känsla av att de tror att Sverige är en isolerad ö dit omvärldens elände aldrig någonsin kan nå. Det skrämmer mig. Det visar vilket utmärkt mål Sverige är. Här finns ingen beredskap. Här finns ingen mental förberedelse på att det värsta kan hända. Här skulle en terrorattack få största möjliga effekt. Det är dags att vakna! Sverige är en del av världen.
De flesta ledarsidor bortser från sitt ansvar att förbereda sina läsare på att terrorangrepp kan ske här hos oss. Medierna låtsas som att det inte finns någon omvärld runt Sverige. Allt är lungt och kommer att så förbli. Det är vad ledarsidorna säger. De ljuger! Ett attentat kan ske när som helst, var som helst och hur som helst."
Dick Erixon citerar också den frispråkige fd riksdagsledamoten Widar Andersson (s), numera ledarskribent på Folkbladet. Under rubriken Hysteri med lyckligt slut skrev Widar Andersson följande i sin ledare igår:
"Riksdagens ja är ett starkt ja. Alla partier utom miljöpartiet inser behovet av en effektiv signalspaning för att om möjligt upptäcka och avvärja yttre hot mot Sverige och svenska intressen. Därför bryr jag mig inte särskilt mycket om röstsiffrorna vid omröstningen strax efter nio i går kväll. Det viktiga för dagen är att riksdagen fungerar när vitala säkerhetsintressen står på spel."
Dagens ledare i Borås Tidning var också välkommen och visar att BT också verkar höra till de få tidningar som inser det komplexa i frågan. Men när skall övriga svenska ledarskribenter vakna? Jag väntar med spänning!
2008-06-18 Signalspaning/FRA del 8 (absolut sista!): Mot folkets vilja?
Efter morgonens beslut om återremiss av FRA-lagen och inför eftermiddagens slutliga votering kommer det fortfarande ett och annat mail. Tyvärr håller några av dessa en ton som visar att de som skickar mailen inte respekterar demokratin. Demokrati innebär som bekant inte att man själv alltid får som man vill. De nu 963 kritiska mail jag besvarat (samt ca 250 uppföljande kommentarer som också besvarats) är en sak - 9.000.000 övriga svenskars ganska okända åsikt är en annan. Men nu börjar det också komma trevliga mail som bekräftar att kunskap är makt, och att arga FRA-kritiker kan byta åsikt om man ger sig tid att bemöta kritiken. Två exempel:
"Jag har aldrig tvivlat på regeringen (eller för den delen Moderaternas) värnande om den personliga intigriteten och efter att ha gjort efterforskningar (samt läst din blogg och fått svar av andra moderata riksdagsledamöter måste jag nog erkänna att jag föll för den populistiska propagandan och nu har ändrat åsikt."
"Jag har varit inne på din blogg och tycker att du verkar göra ett mycket bra jobb i denna svåra fråga. Jag förstår nu mer hur du resonerar och respekterar ditt beslut att rösta ja för lagen. Om jag röstar på moderaterna i nästa riksdagsval så kan jag kanske glädja dig med att du i och med ditt engagemang just nu placerat dig högst upp på min lista för personvalet"
TV4 har låtit Novus Opinion göra en undersökning om vad svenska folket tycker i frågan. Med tanke på den infekterade debatten och helt ensidiga och upphetsade mediabilden skulle man ju kunna tro att 95% av svenskarna skulle vara emot FRA-lagen. Men undersökningen visar att 56% säger nej. 44% säger ja eller har ingen åsikt. Kanske finns det fler människor än man tror där ute i landet som inser att det finns två sidor av saken? Hade alla media förmedlat en allsidig bild är jag helt övertygad om att en majoritet hade sagt ja.
När jag röstar ja i eftermiddag gör jag det för att jag tycker det är på tiden att Sverige får en lagreglering av FRA:s verksamhet, och att integriteten skyddas i lag. Frågan har utretts, stötts och blötts under minst fem år, vi vinner inget på att utreda ytterligare, allt som kan sägas har redan sagts, alla argument har prövats och nu är det dags att sätta ned foten.
Tidigare inlägg om FRA och Signalspaning (scrolla ned på sidan!):
17/6: Signalspaning/FRA del 7: Dags att rösta
17/6: Signalspaning/FRA del 6: Svar på en del nya frågor
16/6: Signalspaning/FRA del 5: Falska rykten cirkulerar
14/6: Signalspaning/FRA del 4: Piratpartiets kampanj imponerar inte
12/6: Signalspaning/FRA del 3: Därför tänker jag rösta JA
12/6: Signalspaning/FRA del 2: Vad innebär FRA-förslaget?
12/6: Signalspaning/FRA del 1: Behöver Sverige signalspaning?
2008-06-17 Signalspaning/FRA del 7: Dags att rösta
Uppdaterad
Dagen har varit turbulent, minst sagt! Ett redan godtagbart förslag fick under eftermiddagen ytterligare några tillägg för att trygga integriteten ännu mer, och det var efter synpunkter från många av oss riksdagsledamöter inom Alliansen. Efter dessa tillägg känns lagförslaget ännu tydligare som en rimlig avvägning mellan två viktiga intressen, integritet och effektiv signalspaning. Ingen från Alliansen verkar nu heller längre ha några planer på att rösta nej. Nu har förresten också JA-sidan vaknat till liv i mailboxen och det börjar komma mail och SMS som rekommenderar mig att rösta JA. Själv kommer jag dock aldrig att låta mailbombning avgöra hur jag röstar. För mig handlar dagens fråga om en svår politisk avvägning mellan olika intressen, men det är inte första gången - det hör till i politiken, och det är det jag är vald för att hantera.
För övrigt är debatten ganska konstig. Ingen av oss vet idag om vårt mail eller telefonsamtal går genom en kabel eller i etern, det är en ren slump. Vi vet därför inte heller om meddelandet blir utsatt för signalspaning eller inte. Om jag ringer svärmor och telefonsamtalet kopplas via satellit är signalspaning tydligen helt okej. Om jag ringer svärfar och telefonsamtalet kopplas genom en kabel är signalspaning plötsligt ett integritetsintrång som är jämförbart med Stasi eller KGB. Debatten har helt spårat ur.
Rent ideologiskt känner jag ändå i ryggmärgen att man skall vara på sin vakt så fort någon form av integritetsintrång hotar medborgarna. Hur noga man än utformar lagar, förskrifter och övervakar, så finns alltid risk för missbruk, misstag och läckor av känslig information. Både maskiner och människor kan göra fel. Skall man kunna skydda medborgarna till 100% mot all risk för intrång i integriteten måste man säga blankt nej till all form av signalspaning. Men då måste man också vara tydlig med att Sverige inte skall bedriva någon egen underrättelseverksamhet, något som är otänkbart för min del.
Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag säger nej till denna lag och sedan Sverige råkar ut för något som kanske kunde stoppats, och som krävt människoliv eller stora skador för samhället. Det kan vara en ambassadsprängning utomlands, ett angrepp mot svensk fredsbevarande trupp eller ett terrordåd i Sverige. Det kan vara hot om allvarliga IT-brott som kan slå ut stora samhällsviktiga system i landet. Inom landet finns för övrigt idag fler utländska verksamma agenter än under det "kalla kriget". Vi lever inte i en lugn och trygg värld.
Vid morgonens omröstning finns bara två alternativ. Att rösta JA och få till världens mest heltäckande regelverk för vad FRA får göra, och hur integriteten skall skyddas. Eller att rösta NEJ av rent populistiska skäl, varefter förslaget lär återkomma i ungefär samma form, möjligen med någon kosmetisk förändring, eftersom både (s) och (v) egentligen vill ha svensk signalspaning. Under tiden kan FRA:s verksamhet fortsätta helt utan den nya lagregleringen och integritetsskyddet. Ett NEJ leder ingenstans, utan blir bara ett stöd för socialdemokraternas populism där man egentligen röstar emot det förslag man själv tagit fram, ett förslag som man bad moderaterna stödja före valet 2002! Populism när den är som mest tragisk.
Jag tänker rösta JA i morgon. Inte lägga ned min röst, inte avstå, inte begära utkvittning, inte skylla på hot från partiet eller Alliansen. Jag röstar inte ja för att jag älskar signalspaning, utan för att det är det det bästa alternativet, och jag står för mitt ställningstagande! Min åsikt som jurist är att lagförslaget faktiskt ökar skyddet för integriteten jämfört med hur det är idag, särskilt efter de tillägg som tillförs under morgondagen.
Tidigare inlägg om FRA och Signalspaning (scrolla ned på sidan!):
17/6: Signalspaning/FRA del 6: Svar på en del nya frågor
16/6: Signalspaning/FRA del 5: Falska rykten cirkulerar
14/6: Signalspaning/FRA del 4: Piratpartiets kampanj imponerar inte
12/6: Signalspaning/FRA del 3: Därför tänker jag rösta JA
12/6: Signalspaning/FRA del 2: Vad innebär FRA-förslaget?
12/6: Signalspaning/FRA del 1: Behöver Sverige signalspaning?
2008-06-17 Signalspaning/FRA del 6: Svar på några frågor
Den senaste veckan har jag fått över 800 mail med kritik och frågor kring FRA-förslaget. Jag har svarat på precis vartenda mail, jag har svarat på de ca 150 uppföljande kommentarerna, jag har kommenterat saken i sex blogginlägg (rekord) och haft flera tusen extra besökare på bloggen bara de sista dagarna. De senaste 3-4 dagarna har jag använt all vaken tid åt att själv ta fram svar på de frågor jag fått, och försöka bemöta den kritik som kommit. Vid det här laget är jag betydligt mer insatt i detaljerna i förslaget än jag brukar vara i andra frågor. Här några av svaren:
1. Utländsk kritik och signalspaning i andra länder:
Den utländska kritiken bottnar sannolikt i att det nu för första gången finns ett land som utförligt reglerar vad man får göra och hur det skall göras. Det riktar ljus på den svenska signalspaningen. Men många länder signalspanar idag. En del med lagreglering, en del inte. Både Holland, Tyskland, Danmark, England, USA och Australien har dock lagstiftning som tillåter signalspaning i både luft och kabel. De har dock inget eller dåligt lagreglerat skydd för integriteten. Detta innebär att all trafik som passerar svenska gränsen i kabel till exempelvis Danmark eller Tyskland sannolikt redan är föremål för signalspaning från grannländerna. Sverige blir det första landet i världen som lagstiftar utförligt om integritetsskydd vid signalspaning. Det är lite märkligt att höra kritik från amerikanska telebolag som kritiserar den nya lagen och säger att de tänker flytta sina servrar ur landet. Med tanke på att USA är ett av de länder som redan idag bedriver signalspaning på alla tänkbara sätt borde bolagen då redan ha flyttat ut sina servrar från USA.
2. Hur skyddas trafik inom landet som passerar gränsen endast av tekniska skäl, och hur garanteras meddelarfriheten enligt Tryckfrihetsförordningen?
Den nya lagen gäller tillsammans med den nu gällande lagen om försvarsunderrättelseverksamhet. Tillsammans innebär dessa två lagar att information som kommer från samtal mellan två personer boende i Sverige, och har råkat fångas upp vid signalspaning, inte får rapporteras vidare från FRA till uppdragsgivaren, utan skall makuleras. Oftast sker detta helt automatiskt, eftersom just information om avsändare och mottagare (ex IP-nummer inom eller utom Sverige) är en av de saker som kan ingå i FRA:s sökbegrepp. Sökningen utesluter då automatiskt sådant som man enligt lag inte får spana på. Samma sak gäller trafik som omfattas av Tryckfrihetsförordningen, ex samtal till journalister, dessa kommer också med hjälp av IP-nummer mm att kunna uteslutas redan innan spaningen påbörjas. Att sökbegrepp utformas korrekt, att tillstånd lämnas för varje spaning, att lagen följs och otillåtna uppgifter makuleras kommer att övervakas av FUN, Försvarets Underrättelsenämnd, som utses på förslag från riksdagspartierna, och har en erfaren domare som ordförande.
3. Hur påverkar lagförslaget FRA:s verksamhet?
Tisdagens TV-inslag ger ett mycket bra argument för en ny lagstiftning. I inslaget framkommer att FRA själva säger till sin personal att den nya lagen innebär att det blir slut med de mycket breda signalspaningarna, och att man i farmtiden måste vara mer precis och ansöka om tillstånd för varje enskild spaning. FRA kommer inte heller att kunna fortsätta lagra uppgifter som man gjort under många år. Det är ju just för att skärpa kontrollen på FRA och införa lagskydd för integriteten som lagförslaget tagits fram!
4. Din kommunikation avlyssnas och registreras redan idag!
Redan idag kan både mobilsamtal, SMS och telefonsamtal som går via satellit utsättas för signalspaning, liksom internetuppkoppling via 3G. All trafik som passerar Sveriges gräns till Tyskland eller Danmark utsätts dessutom sannolikt för signalspaning från dessa länder redan idag. Faktum är att idag vet du aldrig om ditt telefonsamtal eller ditt mail går genom kabel eller i luften, och om den utsätts för signalspaning eller inte! Dina mail kan för övrigt ses av teknikerna hos din internetleverantör, teknikerna hos din arbetsgivare och hos mottagaren. Googlar du samlas information hos google, samma sak hos andra sökmotorer. Har du webmailkonto lagras som bekant alla dina mail. Mycket av det du gör på internet, de mail du skickar och en del av de samtal du ringer loggas i servrar och hos telebolag, din IP-adress sätter spår överallt och inget är hemligt. Någon sa att internet är som att skicka vykort! FRA är nog det man minst skall oroa sig för när det gäller integriteten. FRA har ingen som helst möjlighet att detaljgranska all trafik, det räcker att titta på FRA:s budget så inser man att detta är helt omöjligt. FRA är noga med att bara plocka ut det som verkligen är intressant, och sökningen sker med automatik styrd av de sökbegrepp som FUN godkänt. FRA :s anställda lyder också under sekretess, precis som exempelvis banker, myndigheter och andra som kan råka få tillgång till personlig information.
Sammanfattningsvis är jag övertygad om att lagen kommer att fungera, och att integriteten knappast kommer att försämras i praktiken, snarare tvärtom. För mig är den avgörande frågan mer ideologisk. Skall Sverige överhuvudtaget skall ägna sig åt signalspaning på sin egen befolkning, och är det rimligt i förhållande till andra intressen? Denna fråga återkommer jag till i mitt allra sista blogginlägg om FRA senare i kväll!
Tidigare inlägg om FRA och Signalspaning (scrolla ned på sidan!):
16/6: Signalspaning/FRA del 5: Falska rykten cirkulerar
14/6: Signalspaning/FRA del 4: Piratpartiets kampanj imponerar inte
12/6: Signalspaning/FRA del 3: Därför tänker jag rösta JA
12/6: Signalspaning/FRA del 2: Vad innebär FRA-förslaget?
12/6: Signalspaning/FRA del 1: Behöver Sverige signalspaning?
2008-06-16 Signalspaning/FRA del 5: Falska rykten cirkulerar
I mail och på bloggar cirkulerar rykten om att moderata riksdagsledamöter som trotsar partilinjen och röstar nej till FRA-förslaget skulle riskera uteslutning ur partiet! Det sägs att uppgiften kommer från "personer med god insyn i partiet". Jag tycker detta påstående är så allvarligt att det måste kommenteras.
För egen del har jag aldrig under mina två år som riksdagsledamot någonsin upplevt eller hört talas om något sådant hot, och det har jag inte upplevt denna gång heller. Alldeles bortsett från detta är det omöjligt rent juridiskt att utesluta en riksdagsledamot för att man har en politisk åsikt vid en omröstning (endast om någon framför grovt rasistiska åsikter eller liknande kan moderaternas stadgar undantagsvis möjliggöra uteslutning).
För egen del har jag ägnat helgen åt att lusläsa FRA-lagen och analysera vissa nya frågor jag fått. Definitiv ställning i frågan tar jag först efter tisdagens riksdagsdebatt och tisdagskvällens gruppmöte i den moderata riksdagsgruppen. Ibland verkar många glömma bort att även riksdagsledamöter är människor som skall leva med de lagar som beslutas...ett JA från min sida vid onsdagens omröstning förutsätter naturligtvis att jag känner att både jag själv och mina barn kan leva med signalspaningslagen!
För övrigt kan jag berätta att antalet besök per dygn på min blogg just nu slår alla tidigare rekord med hästlängder! Jag får många uppskattande mail, även från hårda FRA-motståndare, för att jag öppet försöker förklara hur jag resonerar och för att jag svarar på alla mail.
Tidigare inlägg om FRA och Signalspaning (scrolla ned på sidan!):
14/6: Signalspaning/FRA del 4: Piratpartiets kampanj imponerar inte
12/6: Signalspaning/FRA del 3: Därför tänker jag rösta JA
12/6: Signalspaning/FRA del 2: Vad innebär FRA-förslaget?
12/6: Signalspaning/FRA del 1: Behöver Sverige signalspaning?
2008-06-14 Signalspaning/FRA del 4: Piratpartiets kampanj imponerar inte
Uppdaterad
De senaste två veckorna har jag fått 338 mail (fram till klockan 17.00 lördag) om FRA-ärendet. Några få stöder lagförslaget, men nästan alla vill att jag skall rösta nej. De flesta av de 338 mailen är rena kopior av text från en särskild hemsida riktad mot FRA-lagen. Sidan har direkt koppling till Piratpartiet, har samma layout och samma text och både Piratpartiet och dess ordförande citeras flitigt på sidan.
Som av en händelse meddelade också ekot under lördagen att "en anonym anmälan" kommit in till Datainspektionen mot FRA som påstås ha lagrat uppgifter utan tillstånd. Det är dock enligt Datainspektionens chef Göran Gräslund för tidigt att säga om det är olaglig registrering. Att en anonym anmälan mot FRA med tveksam substans kommer just dagarna innan riksdagen skall rösta om FRA-lagen är ju ett spännande sammanträffande.
Min bild är tyvärr att FRA-frågan just nu handlar mer om Piratpartiets försök att få uppmärksamhet än om en viktig diskussion om skyddet för den personliga integriteten. Med tanke på Piratpartiets åsikter i en del andra frågor blir jag inte särskilt imponerad av deras kampanj, och det är definitivt inget som får mig att ändra åsikt, snarare tvärtom. Visst kan 338 protestmail tyckas imponerande, men frågan är vad alla Sveriges övriga 9.100.000 medborgare tycker när de får hela bilden klar för sig? För övrigt skryter Piratpartiet på sin hemsida om att man har 5.067 medlemmar. Antag att alla de 338 mailen jag och andra riksdagsledamöter fått kommer från medlemmar i Piratpartiet (vilket de knappast gör). I så fall innebär det att endast 6,7% av Piratpartiets egna medlemmar är så oroade över den nya lagen att de ens orkar skicka ett mail, trots att de uppmanas till detta av Piratpartiet! Kanske visar detta mer än något annat att oron för integritetskränkningar genom signalspaning kanske ändå inte är så väldigt utbredd som man ibland kan tro, och att de flesta faktiskt litar på att vi riksdagsledamöter bevakar att den personliga integriteten inte kränks i onödan. Kanske tänker någon också tanken att vi själva inser att vi och våra barn också skall leva med de regler vi beslutar? Det gör att man faktiskt tänker igenom sina beslut mer än en gång, det kan jag försäkra.
Samtidigt måste jag säga att jag fått några mycket intressanta och tankeväckande personligt skrivna mail också. Dessa åsikter väger betydligt tyngre för min del. Jag har ju också skickat svar till alla som hört av sig, och har då fått några tiotal uppföljande kommentarer. Vissa har skrivit att man tycker min argumentation låter rimlig, några har till och med sagt rent ut att man drar tillbaka sin kritik mot FRA-lagen efter att ha läst mina blogginlägg. Några få argumenterar för signalspaning med lite nya argument. Men flera väcker ytterligare frågor kring FRA-lagen som gör att jag just nu läser hela lagtexten en gång till, och följer upp vissa saker för att kunna lämna bra svar. Att få frågor och kritik vässar argumenten! Före omröstningen på onsdag morgon återkommer jag på bloggen med kommentarer och förhoppningsvis bra svar på några av de mest intressanta frågeställningarna.
Uppdatering: Det är inte bara Piratpartiet som lägger ut maillistor för massutskick till riksdagsledamöter. Även Organisationen "Den nya välfärden" verkar ägna sig åt detta.
Tidigare inlägg om FRA och Signalspaning (scrolla ned på sidan!):
12/6: Signalspaning/FRA del 3: Därför tänker jag rösta JA
12/6: Signalspaning/FRA del 2:Vad innebär FRA-förslaget?
12/6: Signalspaning/FRA del 1: Behöver Sverige signalspaning?
2008-06-12 Signalspaning/FRA del 3: Därför tänker jag rösta JA
Nästa vecka röstar riksdagen om förslaget att låta FRA signalspana inte bara på luftburen kommunikation, dvs radio, mobiltelefoni, SMS-trafik mm, som idag, utan även på kabelburen trafik. Ända fram tills nu har det inte funnits någon särskild lagstiftning alls som reglerar hur signalspaningen ska gå till. Detta har givetvis utgjort ett hot mot den personliga integriteten. Det nya lagförslaget innebär ett starkare skydd för integriteten och kontroll av hela FRA:s verksamhet. Trots detta känns för min egen del värnandet om rikets säkerhet å ena sidan och värnandet om den personliga integriteten svåra att förena. Sällan har en fråga varit så svår att ta ställning till. Att debatten innehåller stora överdrifter och rena felaktigheter om vad förslaget egentligen innebär gör inte saken lättare att hantera. Att rösta för ett förslag som kan riskera ingrepp i den (upplevda) personliga integriteten är inget jag gör lättvindigt. Jag har lagt ned väldigt mycket tid på att försöka sätta mig in i FRA-förslaget, eftersom integritetsfrågorna är mycket viktiga för mig (se föregående inlägg).
Många anser att vi behöver ett starkt försvar. En viktig del av detta försvar är faktiskt underrättelseverksamheten. Det viktigaste för mig är att denna verksamhet sker under kontrollerade former och med demokratisk insyn, och detta skrev jag också om på min blogg den 14 juni förra året. Det råder delade meningar om det nu liggande lagförslaget uppfyller kraven på insyn och kontroll fullt ut, men det känns i vart fall som en godtagbar lösning. Det är ett viktigt skäl för mitt ställningstagande. Såväl lagrådet som konstitutionsutskottet och justitieutskottet har dessutom tydligt sagt att lagförslaget inte strider mot vare sig mänskliga rättigheter eller Sveriges grundlag. Signalspaning som är proportionerlig i förhållande till de hot som finns anses också förenligt med integritetsskyddet enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Och skulle jag som riksdagsledamot rösta nej till signalspaning och det i framtiden visar sig att detta medfört skada för Sverige skulle det vara något som det var mycket svårt att leva med!
Politiskt är frågan intressant. Det finns en bred enighet över blockgränserna om att det ligger i Sveriges intresse att ägna sig åt signalspaning också i framtiden. Signalspaningsförslaget kommer alltså ursprungligen från socialdemokraterna efter en utredning som gjordes före valet 2006. Nu har Alliansen gjort ett antal stora förbättringar i förslaget för att skydda den personliga integriteten - då säger (s) nej, och föreslår en fortsatt utredning! Visst kan det vara ett bekvämt sätt att ta lite politiska poäng - men i grunden är även (s) för en effektiv signalspaning. Intressant är också att de tre oppositionspartierna inte alls är överens om hur frågan borde hanteras, det enda man är överens om just nu är att säga nej till liggande förslag.
Det är lätt att ropa på att fyra borgerliga riksdagsledamöter skall rösta nej till förslaget. Men vad händer efter ett sådant beslut? Jo, då skall frågan "utredas ytterligare". Ett nej betyder alltså inte att förslaget skrotas, bara att det skjuts upp ännu en tid. Under tiden som utredning fortsätter kommer dagens signalspaning i luften dessutom att fortsätta i full omfattning utan någon som helst kontroll och utan att de skärpta föreskrifterna för ett starkt integritetsskydd kan träda i kraft. Jag tycker inte det är någon särskilt bra idé om man värnar om den personliga integriteten. Bättre då att ta dagens förslag och se till att de skyddsmekanismer som skall skydda integriteten kommer igång så snabbt som möjligt.
Som riksdagsledamot måste man ibland ta ansvar även för beslut som inte är populära. Visst skulle det vara bekvämt att trycka på nej-knappen, och visst skulle det säkert bli populärt i vissa kretsar och ge mig som ledamot stort utrymme i media. Men jag tänker inte falla för frestelsen, utan kommer att rösta JA till förslaget nästa vecka (om inget oförutsett skulle inträffa). För mig handlar frågan både om tryggheten hos enskilda människor som känner att staten respekterar deras privatliv och tryggheten att veta att Sverige har en modern underrättelsetjänst till skydd mot angrepp från främmande makt eller från terrorister. Jag är övertygad om att de flesta svenskar tycker att båda dessa saker är viktiga, och vår uppgift som politiker är att hitta en balans mellan dessa två intressen.
Precis som i alla andra frågor står jag för min åsikt när jag gjort mitt val. Jag tänker inte skylla på grupptryck i partiet eller inom Alliansen. Om jag vore övertygad om att det bästa var att rösta NEJ skulle ingen kunna hindra mig. Jag har däremot tydligt i mina tre blogginlägg motiverat mitt ställningstagande, och sedan är det är väljarnas sak att döma om jag gjort rätt avvägning i denna och andra svåra frågor. Den senaste tiden har jag fått ganska många mail som kräver att jag skall rösta nej. Många är identiska, och innehåller mycket felaktiga påståenden och missuppfattningar om vad förslaget egentligen innebär. Hade kunskapen varit större tror jag inte det blivit så stor diskussion kring saken. Alla som skickat mail till mig om FRA-frågan kommer därför att få ett svar där jag förklarar min ståndpunkt.
2008-06-12 Signalspaning/FRA del 2:Vad innebär FRA-förslaget?
Signalspaningsförslaget kommer ursprungligen från socialdemokraterna efter en utredning som gjordes före valet 2006. Försvarsutskottets borgerliga majoritet har föreslagit ett antal förtydliganden av rättssäkerhetsgarantierna. Bland annat ska regeringen lämna årliga rapporter till riksdagen om hur lagen fungerat, och år 2011 ska en särskild kontrollstation genomföras som inte minst tar sikte på integritetsfrågorna. Försvarsutskottet har också slagit fast att regeringen ska meddela föreskrifter om för vilka närmare ändamål signalspaning ska få bedrivas inom ramen för lagstiftningen, hur tillämpningen av tillståndsgivning ska ske (både när det gäller inriktning, behov, proportionalitetsbedömning, uppdragsgivare och sökord) och hur förstöring av uppgifter ska genomföras.
I debatten blandar man tyvärr ofta ihop signalspaning, buggning samt EU:s datalagringsdirektiv. Att reda ut denna soppa är inte lätt, men jag skall göra ett försök!
* Signalspaning riktas inte direkt mot enskilda personer, utan mot vissa begrepp och yttre hot mot landet. Det kan röra både militära hot, terroristhot, risk för användning av massförstörelsevapen, allvarliga hot mot el- och teleförsörjningen eller dricksvattenförsörjningen, eller omfattande hot mot IT-säkerheten.
* Syftet med signalspaning är inte att motverka "vanlig" brottslighet eller brottslighet inom Sverige - det är en fråga för polisen.
* Signalspaning är inte heller detsamma som buggning - buggning behandlas i en särskild lag och kräver domstolsbeslut.
* EU:s datalagringsdirektiv har inget alls med signalspaningen att göra, och där finns ännu inget förslag till svensk lagstiftning. När man i debatten nämner övertramp i andra länder är det just missbruk av lagrade datauppgifter det handlar om, inte signalspaning!
* Ett argument i debatten är att den som har något viktigt att dölja lätt kan kryptera trafiken för att undvika att fasta i signalspaningen. Det stämmer säkert, men det blir ändå både dyrare och krångligare att komunicera för den som har något viktigt att dölja. Man glömmer dessutom att FRA har mycket god kompetens att dekryptera information, kanske är man en av de skickligaste i världen på detta.
* Ytterligare ett argument mot förslaget är att signalspaningen skulle kunna missbrukas av en mindre demokratisk svensk regim i en annan tid. Min personliga tro är att en sådan odemokratisk regim inte skulle bry sig om några lagar överhuvudtaget utan bygga upp egna övervakningssystem mot befolkningen helt oberoende av om det finns en lag som tillåter signalspaning eller inte.
* Signalspaning innebär inte heller att personer sitter och avlyssnar telefoner eller läser medborgarnas mail! I stället går spaningen till så att datorer automatiskt snabbsöker igenom all kommunikation som avses passera rikets gräns efter vissa begrepp, ord eller kombinationer av detta. Hittar man sådant går man vidare, medan all annan kommunikation är ointressant. Alla uppgifter som samlas in förstörs också regelbundet, det finns fasta rutiner och övervakning av detta.
* FRA:s verksamhet kontrolleras av Försvarets Underrättelsenämnd, FUN, som både hanterar tillstånd för spaningen och kontrollerar att spaningen bedrivs i enlighet med lagen. Ordföranden i nämnden skall vara en erfaren domare. Övriga ledamöter utses av riksdagens partigrupper, vilket innebär att det är folkvalda riksdagsledamöter som i praktiken utser majoriteten i FUN. Detta ger en god demokratisk kontroll på signalspaningen. Om FUN finner att otillåten spaning bedrivs har FUN rätt att både avbryta signalspaningen och förstöra materialet. Ett särskilt integritetsskyddsråd tillsätts också för att följa verksamheten ur ett integritetsskyddsperspektiv.
* Signalspaningen får enligt förslaget bara avse utländska förhållanden och ska, liksom i dag, bara vara tillåten när det gäller kommunikation som går över Sveriges gräns. En viktig avgränsning är att kommunikation där både avsändaren och mottagaren finns i Sverige men som passerar Sveriges gräns av rent tekniska skäl (t.ex. när ett företags e-postserver ligger utomlands) inte ska omfattas. Skulle så ske av misstag skall materialet omedelbart förstöras, och detta övervakas av FUN. I en del mail jag fått oroar man sig för att alla svenskars SMS och mobilsamtal nu skall avlyssnas. Detta är fel. Den trafik som redan idag går i luften har inget alls med det nya lagförslaget att göra, i den mån trafiken passerar Sveriges gräns genom luften avlyssnas den redan idag. Dessutom får ingen kommunikation alls mellan personer boende i Sverige avlyssnas enligt den nya lagen. Skulle så råka ske av misstag skall informationen omedelbart förstöras.
Mer frågor och svar kring signalspaningen går att läsa i denna lilla lathund. Jag länkar också direkt till FRA som själva kommenterar en del av de faktafel som finns kring signalspaningen. I nästa inlägg skall jag berätta om hur jag själv kommer att rösta om lagförslaget nästa vecka.
2008-06-12 Signalspaning/FRA del 1: Behöver Sverige signalspaning?
Försvarets radioanstalt (FRA) har sedan mycket lång tid ägnat sig åt signalspaning i etern (luften) för att kunna få en bild av vilka yttre militära hot som finns mot Sverige. Under det kalla krigets mest hotfulla period betydde signalspaningen oerhört mycket för att ge kunskap om hur hotbilden mot Sverige såg ut. Även under senare år har regeringen fått viktig information för rikets säkerhet via signalspaning. Men genom den tekniska utvecklingen har läget förändrats efterhand. Radiotrafiken i etern spelar allt mindre roll, och allt mer av kommunikationen över gränserna går i trådbunden trafik. Idag går endast 5% av trafiken till och från Sverige i luften, 95% i kabel.
Detta gör att Sverige liksom andra länder hamnar i ett vägval, antingen anpassar man signalspaningen till de nya förhållandena eller så lägger man ner verksamheten och försämrar kunskapsläget om hot mot det egna landet. Många länder bedriver idag underrättelseverksamhet och signalspaning på kabelburen trafik, exempelvis Storbrittanien, Danmark, Tyskland, Nederländerna, Australien, Nya Zealand och USA. Norge överväger också en lagstiftning i linje med den svenska.
Många anser att vi behöver ett starkt försvar. En viktig del av detta försvar är faktiskt underrättelseverksamheten. Som riksdagsledamot får man ibland tillgång till information som man inte i detalj kan sprida vidare hur som helst. Men så mycket kan jag säga att en av de saker jag fått väldigt klart för mig är att signalspaning genom åren faktiskt förhindrat en del saker på svenskt territorium som vi inte hade velat uppleva. Tror man att underrättelseverksamhet kan skydda svenska intressen även i framtiden måste man också acceptera en väl kontrollerad och övervakad signalspaning. Även om man som jag i grunden ogillar allt som innebär minsta hot mot integriteten.
Grundproblemet är att om man skall bedriva underrättelseverksamhet kan man inte samtidigt till 100% värna den personliga integriteten. Det är helt enkelt inte möjligt att förena. Vår uppgift som politiker är att väga viktiga intressen mot varandra.
I nästa inlägg skall jag beskriva mer om hur det lagförslag ser ut som riksdagen skall ta beslut om nästa vecka.
2008-04-11 Bra jobbat av Fjellner (m)
 Den moderate europaparlamentarikern Christofer Fjellner fick i onsdags med sig en majoritet i EU-parlamentet för sitt förslag att parlamentet skulle ta avstånd från förslaget att förbjuda enskilda att använda Internet om de gjort sig skyldiga till olaglig fildelning. Samma linje driver den svenska regeringen, som tidigare avvisat ett liknande förslag i Sverige.
Oavsett vad man tycker om fildelning så måste givetvis straffet stå i proportion till brottet. Att helt stänga av en privatperson från internet för att man fildelat är helt enkelt ett orimligt straff i en tid när internet är en lika viktig kommunikationsform som telefonen. Återigen visar det sig att det spelar roll vilka personer som röstas in i olika parlament. Fler moderater gör alltid skillnad.
2008-03-25 Hård kritik mot lagring av tele- och internetuppgifter
Remissinstanserna är kritiska till utredningsförslaget om "teledatalagring", dvs hur Sverige skall inarbeta EU:s direktiv om datalagring (lagring av uppgifter om telefonsamtal och internettrafik) för att öka möjligheten till brottsbekämpning. Jag förstår kritiken, men inser samtidigt att Sverige faktiskt är skyldigt att på lämpligt sätt inarbeta EU-direktivet i den svenska lagstiftningen.
En sak förstår jag däremot inte. EU:s direktiv föreskriver bara lagring i sex månader men i utredningen föreslås ett år. Det finns absolut ingen anledning att gå längre än vad vi är tvingade! Detta kommer jag envist att framföra när vi diskuterar frågan internt i partiet och inom Alliansen.
2008-03-15 Hyfsat välavvägt om fildelning
Regeringens tankar kring hur fildelningsfrågan skall hanteras känns hyfsat välavvägd mellan integritetsskydd och upphovsrätt. Förslaget från Renforsutredningen att internetlevarantörerna ska ges rätt och skyldighet att stänga av abonnenter som upprepade gånger ängar sig åt fildelning avvisas. Det är utmärkt. I stället föreslås att domstol skall avgöra om det finns skälig anledning att misstänka fildelningsbrott och i så fall kunna ålägga en internetleveratör att lämna ut en IP-adress som använts vid intrång. Det är regler som redan finns i många andra länder. Det blir alltså inte upp till varje upphovsrättshavare eller internetleverantör att agera helt godtyckligt, utan man måste bevisa för domstolen att intrång pågår för att domstolen skall fatta sitt beslut om att IP-adressen skall lämnas ut.
Jag avvaktar med mitt definitiva personliga ställningstagande tills jag sett vilka avvägningar domstolen skall göra, och graden av brott som krävs för att IP-adresser skall lämnas ut. Men jag tycker ändå det verkar som om regeringen verkar ha hittat en tänkbar lösning som skyddar upphovsrätten utan att godtyckligt hota den personliga integriteten.
Mina tidigare blogginlägg i ämnet hittar du på Rättstrygghetsbloggen i mitt bloggarkiv. Senaste inlägget var den 10/1 i år.
2008-01-10 Två linjer om fildelning inom (m)
Alltfler moderater i riksdagsgruppen grupperar sig nu kring två delvis olika ståndpunkter när det gäller fildelning. Själv har jag avsiktligt valt att avstå från att vara med och underteckna någon av de nya artiklar som publicerats som stöd för ena eller andra sidan.
Svenska Dagbladet konstaterar idag att det råder splittring inte bara inom (m) utan även inom andra partier. Kanske beror det just på att frågan innehåller grundläggande principer som är så svåra att förena. Å ena sidan upphovsrätten och intresset av att författare, musiker och andra kulturskapare skall kunna leva på sitt arbete. Å andra sidan värnandet om den personliga integriteten och rädslan för ett övervakningssamhälle.
I grunden finns dessutom idag en lagstiftning som inte fungerar och som är omöjlig att kontrollera, och en teknisk utveckling som går allt snabbare. Till allt detta kommer en intressant diskussion om vad äganderätt egentligen innebär i dessa sammanhang...
Det finns all anledning att upprepa det moderaterna sa innan valet: ”Dagens hårda lagstiftning har plötsligt gjort miljoner svenskar till brottslingar. Sådana lagar kan man givetvis inte acceptera! Har riksdagen tagit en lag som inte fungerar i verkligheten får man inte vara rädd att ändra lagen.” Men jag upprepar också det jag skrev häromdagen på bloggen. Det måste gå att hitta ett mellanting, jag vill vare sig avskaffa upphovsrätten eller behålla dagens omöjliga lagstiftning!
2008-01-05 Fildelning
Uppdaterad
Efter artikeln häromdagen i GT/Expressen, där sju av mina moderata riksdagskolleger gemensamt föreslår att fildelning helt skall avkriminaliseras är det omöjligt att slippa frågor om vad jag själv tycker.
Jag tycker inte det är rimligt att företag eller organisationer tjänar stora pengar på att kommersiellt sprida sådant som andra skapat utan tillstånd från dessa. Det tycker jag rimmar illa med en skälig upphovsrätt. Även en författare, konstnär eller musiker måste ha en rimlig chans att få betalt för sitt arbete. Samtidigt tycker jag det är orimligt att jaga enskilda människor för att man kopierar av varandra - sådant har alltid förekommit. När jag var tonåring kopierade vi varandras LP-skivor till kassettband, och ofta ledde det bara till att man köpte fler skivor i samma takt som man upptäckte nya artister. På senare år har vi också vant oss vid att kopiera TV-program och filmer till egna videoband eller DVD. Jag tror, precis som de sju artikelförfattarna, knappast att någon förlorat på detta - snarare tvärtom.
 Min inställning är därför att organiserad brottslighet där man systematiskt utnyttjar andras verk för att tjäna pengar måste försvåras. Däremot bör enskilda människor ha rätt att ladda ned lagliga kopior av filmer och musik för eget bruk. Detta är i linje med vad moderaterna sade före valet (hämtat från länken ovan: "valet 2006/moderata vallöften"). Det var en klok avvägning då, och är lika klokt idag! Om det sedan går att hitta ett system som fungerar i praktiken återstår att se.
Forna tiders fildelningsverktyg...
Tillägg: I dag har två av mina andra moderata riksdagskolleger en egen artikel i Sydsvenskan där man har en lite annan syn på saken. Uppenbarligen finns det olika åsikter inom den moderata riksdagsgruppen, och det är väl så det skall vara i ett parti där det är högt i tak. I ett sådant läge gör jag som jag brukar - utgår från vad vi sa före valet, dvs det jag beskrev ovan! Vi har en skyldighet mot väljarna att försöka hitta en väl avvägd lösning och samtidigt respektera den personliga integriteten.
2007-12-28 Vi måste dra en tydlig gräns!
Tidningen Riksdag & Departement har läst regeringens direktiv till en utredning som gäller i vilken utsträckning polisen skall kunna få ut IP-adresser från privatpersonerns internettrafik för att kunna utreda misstänkta brott. Läser man artikeln så får man en bra bild av problemet. Personligen är jag positiv till att polisen skall få större befogenheter att utreda hatbrott, hot och bedrägerier via internet. Många, inte minst ungdomar, utsätts för grova kränkningar och hot på internet, utan att polisen kan göra någonting. Så ge gärna utökade möjligheter att utreda misstänkta brott, att polisen kan göra sitt jobb och utreda brott är en självklarhet i ett rättssamhälle.
Däremot drar jag en tydlig gräns - ingen skall riskera att ens internettrafik, e-postande eller chattande hamnar i polisens register utan anledning. Det är en självklarhet att det måste finnas en tydlig misstanke om ett brott för att uppgifterna skall lämnas ut. Det har man som medborgare också rätt att kräva av ett rättssamhälle! Jag hoppas innerligt att utredningen så småningom kommer fram till samma sak.
2007-11-17 Två steg åt rätt håll för integriteten - men ett nytt hot på väg!
De senaste veckorna har det tagits flera kloka steg åt rätt håll när det gäller den enskildes integritet och hur den skall avvägas mot andra intressen. Samtidigt dyker det hela tiden upp nya hot....
Ja till buggning - men med mycket starkt integritetsskydd
Riksdagen antog nyligen, efter över 20 års diskussioner (!), en lag som möjliggör hemlig rumsavlyssning (buggning) vid misstanke om grövre brott. Det gäller vid förundersökning avseende brott som har ett minimistraff om fängelse i minst fyra år, exempelvis terroristbrott, mord, dråp, människorov, grovt rån, grov mordbrand och grova narkotikabrott. Den nya lagen har dock utformats för att säkerställa den personliga integriteten. Exempelvis förbjuds avlyssning av advokatkontor, läkarmottagningar, biktstol och medieredaktioner. All avlyssning skall godkännas av domstol och offentliga ombud skall delta i tillståndsärendena. Tillståndstiden ska inte få överstiga en månad åt gången och alla som avlyssnats skall få reda på detta i efterhand. En särskild fristående myndighet ska utöva tillsyn över de brottsbekämpande myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel. Lagen ska gälla i tre år och sedan utvärderas.
Alliansen och socialdemokraterna röstade för den nya lagen, men (s) ville också att man skulle få avlyssna medieredaktioner (med den lite märkliga motiveringen att om medieredaktioner undantas finns det risk att grova brottslingar kan försöka undgå avlyssning genom att starta en tidning......). Detta avvisades av Alliansen. Den nya lagen känns nu som en mycket genomtänkt avvägning mellan den personliga integriteten och effektiv bekämpning av grova brott.
Nej till EU-direktiv om fildelning
Justitieminister Beatrice Ask säger nej till EU-kommissionens förslag till hårdare tag mot bland annat fildelare på nätet. Bland annat har EU-kommissionen föreslagit att upphovsrättsinnehavarna, i praktiken musik-, och filmindustrin, ska kunna kräva att operatörerna tar fram identitet på den som sprider upphovsrättskyddat olagligt på nätet. I ett skriftligt svar på en fråga häromdagen skriver Ask att straffrätt och brottmålsförfarande inte ingår i de åtaganden och skyldigheter som Sverige har gentemot EU. "Regeringen anser inte att förslaget kan antas med nuvarande utformning", skriver Ask.
Fildelning i stor omfattning och i vinstsyfte är ett tydligt brott mot upphovsrätten och bör inte accepteras i ett rättssamhälle. Mot detta står integriteten för den enskilde och frågan om man verkligen kan jaga enskilda människor för nedladdning och kopiering av enstaka exemplar för enskilt bruk. En svensk lag måste göra en tydlig avvägning mellan dessa intressen. I Sverige finns en utredning som föreslår en svensk lag med nästan samma åtgärder mot illegala fildelare som i EU:s förslag, men flera tunga juridiska instanser har underkänt förslaget. Justitieministerns besked visar att regeringen tar integritetsfrågorna på allvar, och efter regeringens nej till EU-förslaget tycker jag man kan känna ett visst hopp om att den svenska utredningens förslag skrotas. och att en svensk lag inte kommer tillåtas gå lika långt som EU föreslagit.
Teledatalagringsdirektivet/Trafikuppgiftsutredningen
Ett nytt hot mot integriteten dök upp i veckan när Trafikuppgiftsutredningen presenterades. Den har haft i uppdrag att föreslå hur EU:s direktiv om lagring av trafikuppgifter ska genomföras i svensk rätt. Avsikten med direktivet är att garantera att trafikuppgifter som avser fast och mobil telefoni, internet, e-post och internettelefoni finns lagrade hos operatörerna för att kunna lämnas ut till polis och åklagare när det finns misstankar om allvarlig brottslighet. Utredningen föreslår att trafikuppgifterna ska lagras i ett år hos operatörerna. Trafikuppgifterna ger svar på frågor om vem som kommunicerade med vem, när och var det skedde och vilken typ av kommunikationslösning som användes. Innehållet i en kommunikation, t.ex. ett telefonsamtal eller e-postmeddelande, får däremot inte avslöjas för myndigheterna.
Personligen har jag ändå mycket starka invändingar mot att alla uppgifter om telefonsamtal och internettrafik automatiskt skall lagras. Det känns inte som en rimlig avvägning mellan integritet och behov. (Jämför exempelvis med buggning, där man tydligt säger att buggning endast får förekomma i vissa särskilda fall när man misstänker vissa grova brott.) Dessutom känns skyddet mot missbruk och att uppgifter kommer på avvägar alltför svagt. Sverige är antagligen bundet av EU:s beslut, även om det råder viss tveksamhet om beslutet är fattat på korrekt sätt (Irland har tydligen överklagat beslutet eftersom man anser att det krävde enighet och inte ett majoritetsbeslut), men oavsett vilket så finns det en del i det svenska förslaget som går längre än vad EU kräver, exempelvis lagringstiden.
Jag skall nu analysera Trafikuppgiftsutredningens förslag och EU-direktivet ordentligt, och vet att jag inte är ensam i den moderata riksdagsgruppen om att ha frågetecken kring förslaget. Jag utgår från att regeringen även i denna fråga kommer att värdera integriteten högt!
2007-06-14 Signalspaning i viloläge
Vid riksdagens votering idag beslutades att förslaget om signalspaning läggs på is i ett år. Det var oppositionen som utnyttjade minoritetens rätt att begära detta. Socialdemokraterna har hoppat av alla samtal med Alliansen och verkar inte vilja försöka hitta en gemensam lösning. Populismen går före, men jag tvivlar på att man får särskilt mycket utdelning på detta. För egen del anser jag att det förslag vi idag röstade om är bra mycket bättre än det ursprungliga förslaget som togs fram under socialdemokraternas tid vid makten.
Alla vi som varit kritiska under processen har därigenom påverkat utvecklingen fram till det förslag som låg på bordet idag. Sedan regeringens första förslag i vintras har stora förbättringar gjorts när det gäller insyn, uppföljning och kontroll av hur verksamheten skall skötas och hur insamlade uppgifter skall hanteras. Dessutom innebär förslaget att man efter en tid skall göra en utvärdering hur integritetsskyddet efterlevs. Jag tycker nu att förslaget är acceptabelt och röstade därför ja vid dagens omröstning.
Den signalspaning som bedrivs idag sker helt utan lagreglering och den nya lagen skulle äntligen reglera verksamheten på ett tydligt sätt. Lagrådet har också sagt ja till lagförslaget. Men det blir alltså en ny omröstning om ett år, och fram till dess fortsätter dagens helt oreglerade verksamhet. Jag tycker det är betydligt sämre än om dagens förslag godtagits.
2007-03-16 Omskakande "nyhet"
På väg in på Arbetsförmedlingen i Borås för ett besök fastnade min blick på löpsedeln på Metros tidningsställ. Med stora dramatiska bokstäver kunde man läsa "Fredrik Reinfeldt hotar att avgå". Det hela handlade om den moderata riksdagsgruppens veckomöte i tisdags då bland annat frågan om signalspaning diskuterades. Eftersom jag var med på mötet kan jag väl säga att Metros rubrik är aningen överdriven.....och detta visade sig också när man läste hela artikeln.
Förslaget om en ny Signalspaningslag har precis lämnat departementet och propositionen skall nu - precis som alla andra - behandlas av riksdagens försvarsutskott. Uttskottet kan - precis som vanligt - välja att anta propositionen eller komma med förslag till tillägg eller korrigeringar. Försvarsutskottet kommer också redan nästa vecka att anordna en hearing i riksdagen i frågan. För egen del tycker jag det är väldigt svårt att ha en bestämd åsikt om detaljerna i ett regeringsförslag innan jag hunnit läsa propositionen, och hört vad det berörda utskottet tycker i frågan.
Något som däremot känns väldigt klart är att statsministern knappast kommer att avgå.....även om det säkert skulle skapa nya braskande rubriker i Metro.
2007-02-07 Svenskarna vill inte alls övervakas!
 Den 12 januari skrev jag på bloggen om den märkliga SCB-undersökningen som visade att svenska folket gärna kunde tänka sig att bli mer övervakade. Jag skrev att jag tvivlade på detta resultat, och hänvisade bland annat till en undersökning i Aftonbladet som tydde på motsatsen. I dag redovisas så en annan opinionsmätning där 67% av svenskarna säger nej till att få sin telefon- SMS- och datatrafik lagrad, och där 60% säger nej till att bli "avlyssnade"!
Jag tror denna fråga är viktigare för många än man ibland tror. Som riksdagsledamot tänker jag fortsätta att debattera och noga bevaka dessa frågor och kommer inte att vara rädd att ta diskussioner både inom mitt eget parti och inom Alliansen för att vi skall få en bra lagstiftning som är väl avvägd mellan viktig brotts- och terroristbekämpning och den personliga intregriteten.
Tidigare inlägg på bloggen om övervakning och integritet: 29 december 2006 och 12 januari 2007.
2007-01-24 Betydligt bättre signalspaningsförslag.....men duger det?
Försvarsministern har idag lagt fram ett förändrat förslag om hur FRA skall kunna bedriva utökad signalspaning. Det finns goda skäl att reglera denna verksamhet i lag eftersom dagens signalspaning överhuvudtaget inte är reglerad. Dessutom fanns ett betydligt sämre förslag i byrålådorna hos departementet, ett förslag som togs fram under tidigare (s)-regering. Detta måste hanteras på något sätt, antingen förändras så att det kan leda till en bra lag, eller direkt kastas i papperskorgen.
Det nya förändrade förslaget innebär bland annat ökad insyn i verksamheten och en tydligare reglering av vad spaningen får avse och vem som skall besluta om detta vid varje tid. Möjligheten att lagra uppgifter är också begränsade. Spaningen sägs också avse viss information som sådan och inte vara riktad mot enskilda personer.
Allt detta låter givetvis bra. Men fortfarande finns flera frågetecken. Självklart skall svenska myndigheter ha verktyg för att skydda landet mot terrorism. Men alla sådana verktyg skall regleras noga och vägas mot intrången i den personliga integriteten och riskerna för missbruk. Det bör enligt min mening helst också finnas något demokratiskt valt utomstående organ som har insyn i verksamheten.
Lagrådet skall nu bedöma om lagstiftningen är förenlig med den svenska grundlagen. Denna prövning är viktig. Sedan skall vi ta en rejäl politisk diskussion om förslaget!
2007-01-12 Vill svenskarna bli mer övervakade??
 Dagens SCB-rapport kan tyckas peka åt det hållet - en stor majoritet av de tillfrågade vill ha mer övervakning, buggning och kontroll för att förebygga brott. Nu är det ju så att som man frågar får man svar! Andra undersökningar visar att kontroll vid misstanke om grova brott är en sak, däremot vill inte svenska folket ha en generell övervakning av människors privatliv, tex avlyssning och lagring av tele- och datatrafik. (Ett exempel är Aftonbladets nätupplaga idag där 54.000 personer svarat, och hela 80% säger nej till ökad övervakning.)
Av någon anledning har försvarsministern dammat av ett kontroversiellt gammalt (s)-förslag om att ge FRA (Försvarets RadioAnstalt) rätt att avlyssna all tele- och datatrafik som passerar Sveriges gräns. Detta planeras att skickas ut som en lagrådsremiss, men finns idag bara som ett PM/förslag som gått ut som ett första utskick till närmast berörda myndigheter. Kanske för att en gång för alla få frågan ur världen? Jag hoppas det. Förslaget har redan mött mycket hård kritik.
Läs mer i en debattartikel i Dagens Nyheter skriven av min halländske riksdagskollega Henrik von Sydow (m). Där framgår mer vad förslaget innebär.
Min egen inställning till övervakning framgår av mitt inlägg på bloggen den 29/12 (varifrån det också länkas till artiklar jag tidigare skrivit i ämnet). När det gäller förslaget om generell avlyssning genom FRA har jag mycket svårt att se att intrången i människors integritet står i proportion till effekterna mot brottsligheten. Jag är, precis som bland annat Henrik von Sydow mycket kritisk till förslaget. En kritik vi delar med tex SÄPO, Justitiekanslern, Statliga registernämnden - och ledarskribenten på Borås Tidning! Läs tex BT:s ledare den 10 januari och ledarkommentaren idag. Jag har svårt att tro att förslaget skulle få stöd av riksdagen.
2006-12-29 Tänk om tomten ser dig!
"Tänk om tomten hade en inbyggd övervakningskamera med ansiktsidentifikation. Tänk om han tog DNA på alla barn innan de fick en julklapp. Tänk om han sedan samlade allt material om vad som utspelar sig i svenska hem, "Sverige den 24 december 2006", lagrade det i en databas i Rovaniemi eller på Nordpolen eller var nu Tomtehögkvarteret ligger."
 Dessa rader har jag hämtat ur en av de mest tänkvärda ledare jag läst på länge i Borås Tidning (och då brukar inte de andra vara så tokiga heller....). Katarina Larsson, politisk redaktör på BT, vill med sin julaftonsledare väcka en viktig debatt i frågan kring det övervakningssamhälle som snabbt växer sig allt starkare. Läs hela artikeln här!
Jag kan ju också passa på att påminna om vad jag skrev tillsammans med moderaternas EU-parlamentariker Charlotte Cederschiöld för något år sedan angående EU-beslutet om lagring av känsliga uppgifter. Den artikeln hade rubriken Storebror ser dig!
Dessa viktiga integritetsfrågor vill jag försöka påverka även i riksdagen. Hur lätt det blir återstår att se......det ligger ju tyvärr inte riktigt i tiden att motsätta sig övervakning. Det är liksom inte helt politiskt korrekt.
|
