FRA-lagen och Signalspaning

På grund av det stora intresset kring signalspaningsfrågan och FRA-lagen har jag samlat alla mina blogginlägg om just detta på en egen sida i arkivet. Här beskriver jag fakta kring lagen, besvarar frågor och invändningar i mail som kommit, förklarar varför jag valde att rösta JA till FRA-lagen, samt följer upp reaktionerna efteråt. Du kan också följa historiken alltifrån mitt allra första mycket kritiska inlägg om det ursprungliga FRA-förslaget från den tidigare s-regeringen som dök upp igen i december 2006, och hur det sedan utvecklats och förändrats fram till idag.

Synpunkter skickas enklast till min e-postadress, jan.ericson@riksdagen.se, eller via kontaktformuläret på hemsidan. Jag försöker som alltid att besvara alla personliga mail, men av förklarliga skäl är det inte så enkelt att hinna med om det kommer massutskick.

2010-12-15 Ett herrelö(s)t parti utan både politik och ledning

Knappt hann man glädja sig åt att Socialdemokraternas partiledning äntligen nyktrat till i frågan om FRA-lagen och även insett SÄPO:s behov av en fungerande underrättelseverksamhet förrän allt tog en ny vändning. I går körde nämligen den Socialdemokratiska riksdagsgruppen över sin talesperson i FRA-frågan, Morgan Johansson, och bestämde att motståndet mot FRA-lagen ska ligga fast, i vart fall tills vidare. Därmed går riksdagsgruppen också emot sin egen partiledning som av allt att döma stod bakom Morgan Johansson.

I dagsläget vet man inte hur Socialdemokraterna tycker eller tänker i några viktiga frågor, partiet verklar helt herrelöst, och saknar både politik och ledning.



2010-12-14 Socialdemokraterna släpper sitt motstånd mot FRA-lagen

De tre rödgröna partierna gick ju till val på att den kontroversiella FRA-lagen skulle rivas upp och göras om. "Riv upp, gör om och gör rätt, det kommer en rödgrön regering att stå för" sa Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin i Almedalen i somras. Men det var då det.

I dag säger Morgan Johansson (S) att den socialdemokratiska partiledningen tänkt om. Nu vill man plötsligt behålla FRA-lagen, och inte niog med det, man stödjer dessutom regeringens linje att även Säkerhetspolisen måste få möjlighet att använda den information som FRA samlar in genom signalspaning, en fråga som just nu utreds. Johansson framhåller att Socialdemokraternas omsvängning i FRA-frågan helt saknar samband med helgens dramatiska händelser i Stockholm. Var och en får bedöma trovärdigheten i detta påstående.

För egen del minns jag de otroligt hårda angreppen från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet när FRA-lagen infördes. Det fanns ingen hejd på allt elände som FRA-lagen skulle medföra. I dag, flera år efteråt, verkar åtminstone (S) äntligen inse att Alliansregeringens argument för FRA-lagen faktiskt var rimliga, och att hoten från FRA:s signalspaning mot vanligt folk var kraftigt överdrivna. (Läs alla mina blogginlägg från FRA-debatten, som finns samlade på denna sida) Miljöpartiet och Vänsterpartiet står nu ensamma i sin naiva och ansvarslösa linje att det inte finns några hot mot Sverige som motiverar en effektiv underrättelseverksamhet. Socialdemokraternas besked idag banar väg för en bred överenskommelse i riksdagen, och det är givetvis viktigt att försöka skapa breda majoriteter i riksdagen när det gäller frågor om rikets säkerhet.



2009-10-15 Undersökning visar: FRA-kritikerna i riksdagen var okunniga

Inför signalspaningsdebatten i riksdagen igår presenterade Svenska Dagbladet en undersökning bland politikerna i Försvarsutskottet (som är ansvariga för hanteringen av frågan i riksdagen). Man ställde fem grundläggande frågor om "FRA-lagen", bland annat vilka typer av hot som ger FRA rätt att signalspana, vad FRA får spana på och vem som får beställa signalspaning från FRA. Det visar sig att endast några få ledamöter i Försvarsutskottet klarade alla frågor. Ett större antal ledamöter får bara ett eller två rätt på de fem frågorna.

Flera FRA-kritiker utanför riksdagen intervjuas i SvD-artikeln, och de riktar hård kritik mot att riksdagsledamöter röstar om saker de inte förstår eller har tillräcklig kunskap om. I sak kan jag hålla med om kritiken. Även om man ofta delar upp ansvarsområdena mellan de större partiernas ledamöter ska ju i vart fall en ansvarig ledamot från varje parti ha ordentlig koll på varje fråga som utskottet hanterar. Om man sedan dessutom är den som ska företräda sitt parti i riksdagsdebatten i en så omdebatterad fråga som signalspaningslagen ställs ju extra höga krav.

Intressant är att de ledande Alliansföreträdarna i gårdagens "FRA-debatt", min partikollega Karin Enström (M) och Staffan Danielsson (C) svarade rätt på alla SVD:s frågor. Folkpartiets representant i debatten, Allan Widman, fick fyra rätt. När det gäller oppositionen var det sämre. Den som ansvarade för frågan från Socialdemokraternas sida i försvarsutskottet var enligt SvD Peter Jonsson (S). Han klarade bara två av de fem frågorna. Miljöpartiets Peter Rådberg riktade mycket hård kritik mot FRA-lagen i riksdagsdebatten. Men frågan är om han vet vad det var han kritiserade? Även han klarade nämligen bara att svara på två av de fem frågorna. Den "duktigaste" vänsterpartisten i Försvarsutskottet, Gunilla Wahlén, som också deltog i debatten för Vänsterpartiet, fick bara ett enda rätt. Försvarsutskottets ordförande, Anders Karlsson (S) som företrädde sitt parti i riksdagsdebatten ville inte svara alls.

När "FRA-kritikerna" påstår att riksdagsledamöterna röstar om saker de inte är tillräckligt insatta i har de delvis rätt. Men i signalspaningsdebatten var det de argaste kritikerna som inte hade kunskap. Om man inte satt sig in i hur lagen är konstruerad är det ju lätt att säga att den inte värnar om integriteten tillräckligt mycket. De ledande företrädarna för Alliansens JA-sida hade däremot god kunskap om ärendet, och det var den kunskapen om bland annat integritetsskyddet som gjorde att vi från Alliansen kände oss trygga i att rösta ja. Inom moderaterna har vi haft tydliga föredragningar av ärendet, och själv har jag lagt en hel del tid på att sätta mig in ytterligare i frågan och även lagt ned mycket arbete på att försöka förklara den på bloggen. Jag tror faktiskt att jag hade klarat de flesta av SvD:s frågor trots att jag inte sitter i Försvarsutskottet.



2009-10-14 Dags för en ny FRA-omröstning

Och så var det dags för en ny FRA-omröstning igen. För att damma av kunskaperna och bakgrunden till dagens debatt och omröstning rekommenderas en genomläsning av min
FRA-blogg i arkivet. Mina blogginlägg beskriver alla turerna kring frågan från början fram till idag - motiven för lagen, kritiken, alla de politiska turerna, och hur integritetsskyddet förstärkts efterhand.

Det riksdagen idag ska ta ställning till är det konkreta innehållet i de kompletteringar som Allianspartierna enades om 2008 för att stärka intregriteten i samband med signalspaning. Lagen om signalspaning börjar ju tillämpas den 1 december i år, och därför är det viktigt att alla kompletteringar beslutas i god tid innan dess. De viktigaste förändringarna jämfört med den lag som riksdagen antog 2008 är följande:
* En särskild domstol ska tillståndspröva all signalspaning, även sådan som sker på uppdrag av regeringen. Vid domstolsprövningen ska ett särskilt integritetsskyddsombud bevaka allmänhetens intressen. FRA får endast tillgång till de signalbärare i tråd som domstolen bestämmer. Det betyder att FRA bara får tillgång till en begränsad del av den gränsöverskridande trafiken i kabel, vilket är en ordentlig inskränkning mot tidigare.
* FRA får endast bedriva signalspaning på uppdrag av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten, och ändamålen för signalspaning anges utförligt i lagen. Dessa ändamål ska anges vid ansökan om tillstånd hos domstolen.
* En särskild kontrollmyndighet inrättas med uppgift att se till att FRA endast får tillgång till den trafik som domstolen beslutat, och för att i efterhand kunna kontrollera hur signalspaningen genomförts. Kontrollmyndigheten får också i uppdrag att utreda eventuella anmälningar från enskilda om otillåten signalspaning.

Lösningen att FRA inte får tillgång till all gränsöverskridande trafik utan endast vissa angivna förbindelser ligger väl i linje med de tankar jag framförde om en möjlig lösning på bloggen 22 augusti 2008. Så här skrev jag då: "Den allra vanligaste invändningen är utan tvivel att FRA-lagen skulle medföra "massavlyssning av alla svenskar". Detta grundar man på att enligt FRA-lagen skall FRA själva via sina sökbegrepp och datorer sortera bort all trafik som man inte har rätt att signalspana på innan man inleder signalspaning på själva trafikinnehållet. Tyvärr är det alltför många som inte litar på att detta kommer att fungera eller som oroar sig för att FRA skall missbruka sina befogenheter. Min tanke är därför att i stället låta teleoperatörerna sköta sorteringen av vilken trafik som FRA skall få tillgång till för signalspaning och vilken trafik som skall undantas. På detta sätt får FRA helt enkelt bara tillgång till den trafik som lagen uttryckligen medger att man får signalspana på. Nu blir det visserligen inte teleoperatörerna som ska tillhandahålla den trafik som FRA får signalspana på, utan en oberoende ny myndighet. Men grundtanken - att FRA inte själva ska hantera "sorteringen" tillgodoses på detta sätt. Jag tycker det är en klart rimlig lösning, och när jag testade mitt eget förslag på konstruktiva FRA-kritiker förra året fick jag starkt stöd för mitt kompromissförslag.

Jag tog tidigt ställning för att rösta ja till FRA-lagen i ursprungligt skick, och de förbättringar som gjorts på vägen känns rimliga och väl avvägda. För egen del blir det alltså en JA-röst även idag, och mitt samvete är mycket rent. Det finns alltid en motsättning mellan kravet på integritetsskydd och ett lands behov av skydd mot internationell terrorism och andra allvarliga yttre hot. Att kräva att Sverige ska avstå från en viktig pusselbit i underrättelsearbetet är helt enkelt inte seriöst och Sverige är inte enda landet som bedriver signalspaning i tråd för att skaffa sig viktig kunskap. Signalspaning kommer knappast att vara något som berör den enskilde medborgarens vardag, och är inget som jag personligen ligger och våndas över innan jag somnar på kvällen. Att däremot stoppa Sveriges möjlighet till signalspaning som oppositionen vill, och skjuta frågan på framtiden, vore oansvarigt i den värld vi lever i. Det skulle nog kunna få mig att ligga vaken och fundera om något dramatiskt inträffade i vår omvärld.

Personligen tycker jag för övrigt att IPRED-lagen är ett betydligt större problem för integriteten än FRA-lagen, eftersom IPRED är en lagstiftning som ger kommersiella intressen större möjlighet att kräva befogade eller obefogade skadestånd från enskilda människor. Det är något som skapar oro för rättssäkerheten och och direkt riskerar att påverka människors vardag. Privata företags intressen av att tjäna pengar kan aldrig vara jämförbara med ett lands behov av att kunna skydda sina medborgare mot yttre hot. Kraven på integritetsskydd måste därför värderas olika i dessa två fall. Jag är därför betydligt mer kritisk till IPRED-lagen än vad jag är till FRA-lagen. För Socialdemokraterna är det tvärtom - man accepterar IPRED-lagen, men vill dra tillbaka FRA-lagen på obestämd tid. För mig är det en mycket märklig prioritering.



2008-10-01 Då var det dags...

Den 26/9 skrev jag så här på bloggen efter kompromissen om FRA-lagen:

Vad gäller media verkar reaktionerna så här långt också positiva. Frågan är bara när skandalpressen gör helt om i frågan och börjar kritisera det nya förslaget för att det ger FRA för lite möjligheter att skydda landet mot yttre hot och organiserad brottslighet? En sådan vändning skulle ärligt talat inte förvåna mig det minsta...

I kväll var det dags! Aktuellt hade ett långt reportage där man beskrev problemen för SÄPO att inte längre få använda signalspaning, och man framhöll hur viktigt det tidigare varit med signalspaning för att motverka terrorism och gränsöverskridande brottslighet som hot mot landet. SÄPO-chefen fick också i inslaget förklara hur viktigt det var med signalspaning, och hur missnöjd han var med den nya kompromissen. Forskaren Wilhelm Agrell sade i samma program att han reagerade på att SÄPO inte längre skulle få använda signalspaning. Det innebär att man drar undan ett av de viktigaste syftena med FRA-lagen menade han. Han talade till och med om att det kan vara en "grogrund för en nationell säkerhetskatastrof" att undanta SÄPO...

Tänk om Aktuellt hade gjort den här typen av reportage om vikten av signalspaning i kabel och gett exempel på goda effekter redan i somras? Då hade kanske svenska folket haft en lite annan bild av signalspaning? Men då tyckte inte media att den vinklingen var kul - då var det viktigare för media att vara emot allt som rörde FRA, och påpeka att det hotade integriteten att bedriva signalspaning åt polisen...

Nu blir det visserligen en utredning om SÄPO:s och polisens möjlighet att få tillgång till signalspaning i framtiden, men precis som jag skrev på bloggen kan man fundera över om det var så klokt att undanta SÄPO. Tyvärr var detta ett krav, inte bara från vissa FRA-kritiker i Alliansen utan även hos oppositionen...som ju föreslår att hela FRA-lagen skall skrotas.



2008-09-26 Positiva reaktioner - oppositionen alltmer isolerad i FRA-frågan

Reaktionerna efter Alliansens FRA-kompromiss har hittills varit väldigt positiva. Flera av de tyngsta kritikerna som synts i media under sommaren säger att regeringens kompletteringar och förändringar verkar uppfylla alla de krav man haft.

Jag har många gånger under sommaren sagt i maildiskussioner och i debatter att man måste avvakta hur den slutliga lagen kommer att se ut efter de kompletteringar som riksdagen begärde från regeringen vid omröstningen före midsommar. Jag har flera gånger framfört samma sak på bloggen. Min övertygelse har hela tiden varit att slutförslaget från regeringen skulle bli godtagbart för alla sansade FRA-kritiker som varit intresserade av en konstruktiv lösning, och att förslaget även skulle klara en prövning i Europadomstolen med god marginal.

De enda som vägrar acceptera det nya FRA-förslaget verkar vara den politiska oppositionen med socialdemokraterna i spetsen. Man säger envist nej och vill fortfarande riva upp hela lagen! Det visar att (s) egentligen aldrig haft något intresse av att hitta en balanserad lösning som tillgodoser behovet av svensk underrättelseverksamhet och samtidigt tar hänsyn till integriteten. Det förklarar också varför (s) avvisat alla tankar på att försöka hitta en lösning tillsammans med Alliansen. Socialdemokraterna har bara utnyttjat FRA-frågan i rent politiska syften. Jag undrar om inte detta kommer att slå tillbaka på andra områden - väljarna kommer att fundera över om det finns fler frågor som socialdemokraterna hanterar på samma sätt och låter omsorgen om den egna partitaktiken gå före omsorgen om landet?

Vad gäller media verkar reaktionerna så här långt också positiva. Frågan är bara när skandalpressen gör helt om i frågan och börjar kritisera det nya förslaget för att det ger FRA för lite möjligheter att skydda landet mot yttre hot och organiserad brottslighet? En sådan vändning skulle ärligt talat inte förvåna mig det minsta...inget är ju så skönt som lösnummer som säljer...



2008-09-25 Alliansen överens om signalspaningen
- och dagens kompromiss ligger väldigt nära mitt eget förslag!

I dag står det klart att Alliansens samtliga riksdagsledamöter är överens om en kompromiss i "FRA-frågan". Positivt är att FRA-lagen inte rivs upp, och att diskussionen inte längre handlar om det mycket ologiska förslaget om att kräva borttsmisstanke för signalspaning. Det blir inte heller någon begränsning av signalspaningen till endast militära hot, utan signalspaning kan i framtiden användas även för att kartlägga exempelvis terroristhot och andra hot mot viktiga samhällsfunktioner. Lagen medger däremot inte signalspaning mot grov gränsöverskridande brottslighet. Det är väl den enda delen av kompromissen som jag inte är odelat positiv till, jag tror polisen också kan behöva tillgång till viss signalspaning. Men jag får väl nöja mig med att polisens och Säpos behov av signalspaning skall utredas ytterligare.

Under sommaren och hösten har ledamöter i den moderata riksdagsgruppen träffats flera gånger för att diskutera läget i signalspaningsfrågan och stämma av hur regeringen arbetar med de kompletteringar riksdagen begärde i juni, och de övriga förändringar som kommit in. Den moderata riksdagsgruppen har inte gjort stora utspel i media om olika förslag, utan i stället haft nära samtal med våra ledamöter i försvarsutskottet och direkt med försvarsministern. Det är kanske inte alltid de mest braskande utspelen i media som ger resultat, ibland är en lågmäld diskussion mer framgångsrik.

Själv har jag givetvis argumenterat för mitt eget förslag som jag berättade om på bloggen den 22/8. Jag ville ju hitta en lösning där man inte låter FRA få tillgång till all trafik för att sedan själva internt sortera bort det man inte hade rätt att spana på. I stället ville jag att teleoperatörerna bara skulle lämna över den trafik till FRA som FRA också uttryckligen hade rätt att signalspana på. Jag ville på detta sätt minska oron för att FRA skulle överskrida sina befogenheter och samtidigt få bort all onödig diskussion om massavlyssning en gång för alla. Just dessa två invändningar hade jag upplevt som starkast bland kritikerna, även om jag i och för sig inte delat kritikernas oro. Men kan man med enkla medel minska obefogad oro tycker jag man skall göra det.

Jag har fått blandade reaktioner på mitt förslag, och blev därför mycket glad idag när jag insåg att den kompromiss som presenterades idag faktiskt medför precis de effekter som jag ville uppnå, och ligger nära mitt eget förslag. Man låter nu en specialdomstol (samma domstol som skall ge tillstånd till signalspaningen) bli ett slags "filter" mellan operatörerna och FRA. Domstolen avgör vilken del av trafiken som FRA skall få tillgång till för varje godkänt spaningsändamål. Övrig trafik kommer FRA aldrig att få ta del av. Denna lösning fyller därmed precis det syfte som jag ville - Vi slipper en diskussion om att FRA skulle kunna överskrida sina befogenheter, och inte ens den argaste kritiker kan nu påstå att FRA-lagen innebär massavlyssning. Jag tror att det nya förslaget har goda chanser att få acceptans från de sansade och balanserade kritiker som jag diskuterat med under sommaren, och att de flesta borgerliga väljare (och säkert många socialdemokrater) kommer att tycka att förslaget nu känns mer tilltalande.

Bland andra viktigare förändringar finns att endast regeringen och försvarsmakten kommer att ha rätt att begära signalspaning, att FRA bara kommer att få bedriva signalspaning efter ansökan och godkännande i den nya specialdomstolen, och att all signalspaning skall godkännas, alltså även den som regeringen beställer. I övrigt handlar det om mindre kompletteringar och förtydliganden, i linje med det som riksdagen begärde i beslutet i juni. Det handlar bland annat om hur onödiga uppgifter skall förstöras, hur länge uppgifter får lagras och dessutom görs tydliga hänvisningar till andra viktiga lagar som i och för sig ändå gäller vid sidan av "FRA-lagen", men som tyvärr ofta glömts bort i debatten. Här är alla de femton punkterna i dagens överenskommelse!



2008-09-24 SVT ber tittarna om ursäkt

Jag missade ju helt att kommentera ett av helgens mest klargörande besked. SVT backar efter bråket med utrikesminister Carl Bildt. Rapport hade fel när man med hjälp av vinklade citat av Bildt påstod att FRA samarbetar med diktaturer. "Jag ber tittarna om ursäkt", säger Rapportchefen Morgan Olofsson till DN.

För mig är Carl Bildt ett lysande föredöme när det gäller att vägra låta sig trampas på av oseriösa journalister. Jag hoppas fler kommer att följa hans exempel.

Det som hänt väcker för övrigt några intressanta frågor:
1. Kan man lita på nyhetsförmedlingen i SVT?
2. Kan man lita på allt negativt som sprids om FRA och signalspaning?
3. Kommer socialdemokraterna nu också att be Carl Bildt om ursäkt för sina påhopp i samma fråga?



2008-09-18 Socialdemokraterna skrev spionavtal med diktatur

Häromdagen kritiserade socialdemokraternas utrikespolitiske talesman, Urban Ahlin, regeringen och Carl Bildt efter SVT:s vilseledande uppgifter om eventuellt svenskt informationsutbyte med diktaturer (se bloggen 15/9). "Det är oroande att Sveriges utrikesminister tycker att det är okej att ha kontakter med icke demokratiska stater" sa Ahlin. Nu hade han visserligen fel i sin kritik - Bildt tycker som bekant inte alls att det är okej, och är mycket upprörd över att ha blivit feltolkad i SVT.

I dag kommer det fram att socialdemokraterna själva träffade avtal med Saudi-Arabien om spionerisamarbete så sent som år 2005, inklusive samarbete om just signalspaning! Ett avtal som gäller fram till 2010, och är undertecknat av socialdemokraternas förre försvarsminister Leni Björklund. Som tur är har avtalet tydligen hittills inte inneburit att någon hemlig information lämnats ut från Sverige, men bara avtalets existens är uppseendeväckande. Uppseendeväckande är även SVT:s ointresse för denna nyhet, den nämns inte ens på TextTV. Fast det ligger ju å andra sidan i linje med SVT:s politiska prioriteringar numera.

Mindre uppseendeväckande är socialdemokraternas hyckleri och dubbla budskap även i denna fråga. Det är vardagsmat numera inom snart sagt alla politikområden.



2008-09-17 FRA-protest som kom av sig...
Uppdaterad

FRA-motståndarna hade utlyst jättedemonstrationer igår, både utanför Riksdagen och på Sergels Torg, i samband med Riksdagens öppnande. Man hade talat om minst 10.000 deltagare, och de senaste dagarna har det kommit en flera mail med budskaper: "vänta nu bara, den 16/9 kommer ni att märka hur stort det folkliga motståndet är mot lagen".

Lite förvånad blev man väl när man såg att det bara samlades ett 50-tal personer utanför Riksdagen i den olagliga demonstrationen på morgonen (som saknade demonstrationstillstånd). I den "stora" FRA-demonstrationen till Sergels Torg deltog endast ca 200-300 personer enligt samstämmiga medieuppgifter, dvs betydligt färre personer än antalet ledamöter i Riksdagen. Aftonbladets tv-reporter sade i Aftonbladet att "Det är mycket färre männskor här än vad jag hade väntat mig. Många flaggor kommer från vänsterpartiet". Under kvällen hade aktivisterna hotat med ytterligare manifestationer på Hötorget för att störa den "Kungliga konserten" på Konserhuset, men där såg man bara en mycket liten grupp på 7-8 yngre herrar som stod och frös framför Konserthusets entré med en hoprullad banderoll.

Även i Göteborgs hölls en mindre demonstration, och där tvingades polisen avvisa en stor grupp Nationaldemokrater som ville vara med i manifestationen. Vi har också hört att en grupp nazister från Göteborg skall ha funnits på plats i Stockholm för att demonstrera, liksom anarkistiska grupper och givetvis folk från olika extrema vänstergrupperingar. Mitt intryck är att detta är i stort sett samma grupper av aktivister som brukar demonstrera mot det mesta i samhället. De verkar inte vara så noga vad ändamålet är, det viktigaste är att man får vara emot något...

Gårdagen visar tydligt att det finns två grupperingar bland FRA-motståndarna. Väldigt många anarkister och extremister till höger och vänster engagerar sig i frågan. Men det finns faktiskt kloka, kunniga och sansade FRA-kritiker också, och några av dessa har jag haft mycket bra och konstruktiva diskussioner med under sommaren. Tyvärr verkar de utgöra en allt mindre del av dem som syns i den något hysteriska FRA-debatten, men det är ändå dem jag personligen lyssnar på - oavsett hur många de nu är. Extremisterna bryr jag mig ärligt talat inte om, de har en så grumlig demokratisyn att de helt enkelt inte är trovärdiga när de säger sig vilja värna om integriteten och demokratin.

När det gäller den dåliga uppslutningen kring demonstrationerna är min gissning att det kan bero på tre saker. För det första tror jag att allt fler resonerar ungefär som jag - man älskar inte FRA-lagen och signalspaning, men inser kanske ändå att det är ett "nödvändigt ont" så som världen ser ut? För det andra tror jag att många helt enkelt utgår från att de kompletteringar som regeringen arbetar med kommer att utformas på ett bra sätt efter sommarens debatter. För det tredje är nog både media och allmänheten ganska trötta på frågan just nu...



2008-09-15 Har de inga bättre argument?

Den senaste tiden har media ägnat sig åt att torgföra den ena fantastiska konspirationsteorin efter den andra när det gäller FRA och signalspaning, ofta genom att låta representanter från Piratpartiet och andra motståndare oemotsagda framföra olika märkliga påståenden. I går slogs väl rekordet när SVT:s i en dokumentär från Rapportredaktionen tog uppgifter ur sitt sammanhang från en intervju med Carl Bildt som rörde en helt annan fråga, och sedan beskrev detta som att Bildt närmast skulle ha sagt att Sverige glatt lämnar ut hemliga personuppgifter till diktaturer. I Svt:s klipp som nu ligger ute på SVT:s hemsida kan man tydligt se att Bildt inte alls uttryckte sig så. Underrättelsesamarbete med andra länder förekommer givetvis, men uppgifter om personliga förhållanden får inte spridas hur som helst, utan skyddas av både personuppgiftslagen och skretesslagen. Skyddet gäller även i förhållande till andra länder, och det vet givetvis journalisterna. Ändå beskriver SVT det så vilseledande i ett reportage.

Detta är som sagt bara ett övertramp i en lång rad från FRA-motståndarna. För många politiker motverkar dessa definitivt sitt syfte. Om inte motståndarna, med stöd av media, har bättre argument än osanningar eller kraftigt vinklade reportage så känner många snarast ett behov av att distansera sig från FRA-motståndarna så mycket som möjligt. Det är olyckligt - det vore bättre med en sansad diskussion om hur man kan göra lagen så bra som möjligt.



2008-08-22 Mitt förslag till komplettering av FRA-lagen

En liten förändring som skulle kunna få stor betydelse

Ibland blir man ordentligt förvånad! Exempelvis i dag när jag fått flera mail som påstår att det sagts "på nätet" att jag på något sätt skulle vara inblandad i gårdagens FRA-förslag från Centerpartiet! Det är naturligtvis helt gripet ur luften. Jag vill därför vara mycket tydlig med att jag inte har något alls med detta förslag att göra. Anledningen till spekulationerna kan möjligen vara att att jag haft en hel del konstruktiva diskussioner med FRA-kritiker under sommaren. Antagligen är det från dessa diskussioner som någon kritiker dragit felaktiga uppgifter om min inblandning i Centerns utspel.

Jag har däremot nyligen presenterat ett eget förslag till komplettering av FRA-lagen. Förslaget har växt fram efterhand under sommaren i takt med mina många diskussioner via e-post med konstruktiva FRA-kritiker. Alla dessa hundratals maildiskussioner fram och tillbaka gett mig en ganska god insikt i hur FRA-kritikerna resonerar. Som jag nämnt förut handlar mycket om känslor, ideologi och en generell misstro och bristande förtroende för myndigheter och en oro för "storebrorssamhället" i allmänhet. Det är få som egentligen framför att de är oroliga för att någon skulle granska just deras egen kommunikation. De flesta kritiker jag diskuterat med anser faktiskt också att Sverige behöver signalspaning, men de säger att de vill att lagen "skall se ut på ett annat sätt", tyvärr utan att kunna förklara detta närmare.

Den allra vanligaste invändningen är utan tvivel att FRA-lagen skulle medföra "massavlyssning av alla svenskar". Detta grundar man på att enligt FRA-lagen skall FRA själva via sina sökbegrepp och datorer sortera bort all trafik som man inte har rätt att signalspana på innan man inleder signalspaning på själva trafikinnehållet. Tyvärr är det alltför många som inte litar på att detta kommer att fungera eller som oroar sig för att FRA skall missbruka sina befogenheter. Min tanke är därför att i stället låta teleoperatörerna sköta sorteringen av vilken trafik som FRA skall få tillgång till för signalspaning och vilken trafik som skall undantas. På detta sätt får FRA helt enkelt bara tillgång till den trafik som lagen uttryckligen medger att man får signalspana på.

Jag stämde av denna idé med FRA:s tekniker när vi var på besök hos FRA den 13 augusti, och har även testat förslaget på några andra experter. Alla säger att det rent tekniskt bör fungera att genomföra en sådan sortering hos operatörerna i stället för hos FRA. Jag tyckte därför att mitt förslag var värt att arbeta vidare med, och lämnade det för någon vecka sedan till mina moderata kolleger i Försvarsutskottet som brukar sköta den moderata riksdagsgruppens löpande kontakter med försvarsdepartementet och försvarsministern.

Mitt förslag innebär egentligen en väldigt liten komplettering av lagen, i sak förändras inget mer än att det blir teleoperatörerna och inte FRA som sorterar trafiken före signalspaning. Själv är jag som bekant övertygad om att samtal mellan svenskar skulle undantas i vilket fall, och att FRA skulle hantera detta på ett korrekt sätt i enlighet med lagen. Men för de kritiker som bygger sitt motstånd på en misstro mot FRA eller som anser att det är "massavlyssning" redan i det läget att FRA får tillgång till all trafik för sortering före signalspaning (även om man inte tar del av själva innehållet) tror jag mitt förslag skulle medföra en betydande skillnad. Om mitt förslag är möjligt att genomföra tror jag det skulle öka acceptansen för FRA-lagen och tilltron till integritetsskyddet, och oron för att FRA skulle missbruka sina befogenheter skulle minska. Samtidigt skulle inte möjligheten till signalspaning försämras, FRA-lagen skulle inte rivas upp eller frysas, och med mitt förslag behövs det inte heller några ytterligare tidskrävande utredningar. Mitt förslag har som sagt ingen koppling alls till Centerpartiets utspel, men å andra sidan är det ju inget som utesluter att förslagen kan kombineras.

Mitt förslag skulle antagligen kosta lite mer än om FRA själva sköter sorteringen av all trafik, men kan det bidra till att minska oron för integriteten så tycker jag det kan vara ett pris som det är värt att betala. Samtidigt anser jag att alla kostnader som teleoperatörerna får till följd av signalspaningen borde betalas av staten. Vill staten ha signalspaning bör inte kostnaderna övervältras på andra.

Det kan säkert komma fler konstruktiva förslag under diskussionerna, men detta får tills vidare vara mitt bidrag. Nu fortsätter processen innan regeringen så småningom presenterar sina kompletteringar av FRA-lagen för riksdagen. Om mitt förslag kommer att vara genomförbart återstår att se...



2008-08-22 Centerförslag om FRA värt att titta närmare på

Oppositionen gör ständiga utspel i FRA-frågan utan att ha några som helst egna förslag, utom att riva upp hela FRA-lagen, inklusive alla de nya bestämmelser som stärker integritetsskyddet för det som FRA redan sysslar med idag. Samtidigt vill man begrava hela frågan i en ny stor utredning för att slippa ta ställning i de konkreta frågorna. Fegt, populistiskt och knappast något som stärker integriteten.

I går kom däremot ett mer genomtänkt och konstruktivt förslag från Centerns riksdagsgrupp. Man föreslår att FRA "inledningsvis" bara skall få signalspana i kabel på "transittrafik", dvs trafik som passerar i kabel genom Sverige men som varken kommer från eller är på väg till någon person i landet. Övrig trafik, dvs med svensk avsändare och/eller mottagare skall filtreras bort, under tiden som en utredning tittar närmare på hur just denna trafik skall hanteras. Enligt Centerpartiets hemsida har en hög teknisk chef på FRA tagit del av förslaget och sagt att detta är fullt möjligt att genomföra. Eftersom FRA uttryckligen sagt att man inte är intresserad av trafik mellan svenskar och att det stora värdet i signalspaningen i kabel gäller just transittrafiken tycker jag Centerns förslag är värt att titta närmare på, även om det också väcker en del frågor.

Förslaget innebär givetvis att FRA:s möjligheter att signalspana försämras eftersom även trafik mellan Sverige och utlandet skulle undantas, och frågan är vilken betydelse det kan ha för svensk underrättelseverksamhet. Ett annat frågetecken är om det är operatörerna eller FRA som skall sköta bortsorteringen av den trafik som tills vidare skall undantas från all signalspaning? Min sista fråga får sin förklaring i nästa blogginlägg!



2008-08-13 Besök på FRA



Till vänster: Numera välkänd skylt! Till höger; Den stora moderata delegationen utanför FRA:s grindar. Inne på anläggningen råder fotoförbud, så några mer spännande blilder än så här blir det inte...

I dag har jag varit i djävulens högkvarter och fått besöka hans experimentverkstad för att massavlyssna svenska folket. Eller var det kanske ett besök hos en viktig del av den svenska underrättelsetjänsten till skydd för den svenska demokratin och det öppna samhället? Åsikterna går som bekant isär. Det var i alla fall ett intressant besök hos FRA, där generaldirektören Ingvar Åkesson tog emot oss, tillsammans med några av sina avdelningschefer. Vi var ett 40-tal moderater, främst riksdagsledamöter, som fick en chans att ställa ett antal frågor om hur FRA arbetar i praktiken, hur signalspaningen enligt den nya lagen komer att hanteras, hur trafikströmmarna rör sig över världen, och en del allmänna frågor om svensk underrättelseverksamhet och signalspaning. Vi fick också ett mycket tydligt besked från FRA om att man välkomnar en tydligare reglering av verksamheten, trots att den nya lagen på en del punkter begränsar FRA:s frihet jämfört med hur man arbetar idag.

Många av de svar vi fick var en bekräftelse på det jag redan visste. Bland annat ställde jag frågor om möjligheten att filtrera bort trafik mellan en avsändare och mottagare i Sverige (oavsett om trafiken passerar gränsen) och detta FRA-cheferna bekräftade det jag redan fått veta av andra experter, nämligen att detta inte är något problem rent tekniskt.

En del av diskussionen i media har ju rört om FRA verkligen kan hitta något spännande genom att spana på trafik som passerar svenska gränsen. Där fick jag lite ny kunskap. Det är faktiskt så att en hel del trafik mellan andra länder passerar Sverige på grund av att vi har Europas största kapacitet i kabelnäten, och de lägsta priserna för överföring. Kommunikation i världen går ofta mycket långa geografiska omvägar och väljer de kablar och satelliter som för stunden är billigast. Det gör att ett samtal mellan Kina och Ryssland till exempel inte sällan passerar genom Sverige av rent ekonomiska skäl. Andra samtal kan gå i Satellit från Amerika till Tyskland, för att sedan gå ner i kabel i Tyskland och passera den svenska gränsen i svenska kabelnät vidare till Ryssland. FRA kan därför få mycket intressant information om utländska förhållanden genom spaning vid den svenska gränsen. FRA:s generaldirektör uppgav också att 75-80% av underlaget för svensk underrättelseverksamhet består av uppgifter från signalspaning.

FRA påpekade också det jag tidigare berättat, nämligen att det är en ren slump om ett samtal mellan Sverige och USA går via satellit eller kabel - det beror på vad som är billigast för stunden. Går samtalet via satellit kan FRA redan spana på det, den nya lagen gör däremot ingen skillnad, utan lagreglering om integritetsskydd, insyn mm gäller oavsett vilken teknik man använder.

Dagens besök gav mig ytterligare kunskap. En sak känner jag mig mer övertygad om än tidigare och det är att oron för "massavlyssning av svenska folket" är väldigt överdriven. Däremot finns det en del andra invändningar i debatten som måste hanteras på ett bra sätt innan FRA-lagen kan träda i kraft i sin slutliga version. Inte minst skall vi se till att riksdagens krav på regeringen att återkomma med ett antal förtydliganden och kompletteringar hanteras på ett bra sätt. Mer om den fortsatta diskussionen på bloggen under hösten!



2008-08-08 Vilken lag var det egentligen SIFO frågade om?

Jag har ju tidigare berättat på bloggen att i ingen av de två tidigare riktiga opinionsmätningar som gjorts har en majoritet varit emot FRA-lagen. Jag fick en lite småelak kommentar på mailen i morse med anledning av den nya SIFO-mätning som presenterades idag. SIFO har återigen ställt frågan: "Är du för eller emot FRA-lagen". En knapp majoritet, 51% av 1.000 tillfrågade, svarade nu att de är emot...

Nu tycker jag i och för sig inte det är så konstigt efter den mycket ensidiga beskrivningen i media, och då FRA-frågan varit i princip det enda som diskuterats under semesterns nyhetstorka. Kanske är det egentligen förvånande att inte fler är negativa?

Intressant i SIFO:s mätning är annars att det är främst bland unga män som motståndet finns, och att män är i kraftig majoritet bland de kritiska. Bland kvinnor är mindre än hälften kritiska mot lagen, och en betydligt större andel är positiva. Det stämmer med min egen bild av de mailkontakter jag fått, unga män dominerar kraftigt bland kritikerna.

Nu är det bara ett litet problem: SIFO:s frågeställning är egentligen omöjlig att svara på. FRA-lagen är ju inte komplett ännu eftersom riksdagen som bekant gav regeringen i uppdrag att presentera ett antal kompletteringar för riksdagen innan lagen kan träda i kraft. Statsministern gick ju dessutom ut igår och sa tydligt att om det finns fler goda förslag som kan göra FRA-lagen ännu bättre tänker han lyssna på dem. Man kan alltså inte utesluta att regeringen kommer att presentera ytterligare något förslag till komplettering eller förändring utöver det riksdagen begärt. Så frågan är hur någon kan ge SIFO ett svar innan man vet hur FRA-lagen kommer att se ut när den är färdig? Detta styrker min tro att mycket av motståndet mot FRA-lagen inte bygger på tekniska detaljer och paragrafer, utan på känslor. Man känner en osäkerhet på om man verkligen kan lita på att inte myndigheter missbrukar sin makt och bryter mot de lagar som riksdagen beslutar. Man är inte heller säker på att svensk signalspaning verkligen gör en nytta som står i proportion till det upplevda hotet mot integriteten. Människors känslor skall man ta på allvar, och dessa frågor är verkligen inte lätta att hantera politiskt, särskilt inte när oppositionen underblåser dessa känslor för att angripa regeringen, och olyckligtvis även får med sig borgerliga politiker i drevet.

Det höjs ju en del röster för att hela FRA-lagen borde rivas upp. Detta tycker jag vore olyckligt, oavsett om man är för eller emot signalspaning. De flesta är nog överens om att många av bestämmelserna i FRA-lagen (liksom den tidigare skärpningen av sekretessreglerna för FRA:s personal) faktiskt stärker skyddet för integriteten och kommer att öka både insynen och kontrollen av FRA:s verksamhet. Dessa delar av lagen vore det naturligtvis olyckligt att dra tillbaka. Diskussionen framöver hoppas jag därför skall fokuseras på de delar av lagen som utmålas som integritetskränkande i debatten, och inte hela FRA-lagen som sådan. Nu har visserligen frågan om FRA och signalspaning utretts sedan 2003, så det mesta borde redan vara sagt, och hittills har jag inte sett till några konstruktiva förslag som kunde förbättra lagen. Men visst, kommer det fram kloka förslag (och då menar jag inte det orimliga kravet på brottsmisstanke för signalspaning!) så vore man ju dum om man inte tog till sig dessa.

Jag upprepar också att det behövs en rejäl samhällsdiskussion om själva grundfrågan: Vilka hot finns mot det öppna demokratiska svenska samhället? Hur skyddar vi oss bäst mot dessa idag och i framtiden? Skall vi överhuvudtaget ha en egen svensk underrättelseverksamhet med tillhörande signalspaning? Kan svensk signalspaning överhuvudtaget fungera i en framtid där den tekniska utvecklingen går framåt allt snabbare?



2008-08-05 Möte med MUF

I kväll har jag träffat MUF:s distriktsstyrelse i Södra Älvsborg i samband med deras styrelsemöte. Jag hade bjudit in mig själv, och huvudämnet var givet. Jag ville höra hur tongångarna är inom MUF lokalt när det gäller FRA och signalspaning. Men även andra frågor behandlades och det är kul att träffa en så engagerad och kunnig MUF-styrelse. Det är inte konstigt att medlemsantalet växer i vår valkrets.

Jag berättade lite om bakgrunden till FRA-lagen, hur denna förändrats på vägen och hur frågan hanterats politiskt. Jag berättade också hur jag före omröstningen öppet gick ut via e-post till alla aktiva moderater i hela valkretsen och berättade hur jag tänkte rösta, mina argument och efterfrågade reaktioner. En enda aktiv moderat hörde av sig med kritik och tre hörde av sig och gav direkt stöd för min ja-röst. Några mer omfattande reaktioner blev det inte. Det känns som en styrka idag när frågan diskuteras. Som riksdagsledamot lever man på sina medlemmars och väljares förtroende, och det vill jag inte svika.

Det blev också tid att svara på en del frågor om FRA-lagens effekter. Våra lokala MUF-are beskrev ett ideologiskt motstånd mot FRA-lagen som de upplever är ganska utbrett bland MUF:s medlemmar. Kanske handlar det i grunden om en misstro mot myndigheter och en oro för att maktmedel skall missbrukas. Jag har stor respekt för detta, även om min egen tro är att FRA-lagen kommer att fungera och att FRA kommer att följa de regler som sätts upp. Jag måste också säga att jag är glad över det balanserade och konstruktiva sätt som MUF lokalt framför sina åsikter, både i denna och andra frågor. Jag kommer att verka för ett tätare samarbete med MUF framöver, de har många bra tankar och idéer som kan utgöra grund för både riksdagsmotioner och andra initiativ. Och deras synpunkter på FRA-lagen har jag med mig bland andra argument när frågan fortsätter diskuteras i riksdagen under hösten, liksom när andra integritetsfrågor kommer upp på dagordningen framöver, exempelvis fildelningsfrågan, PKU-registrets användning och EU:s datalagringsdirektiv.



2008-08-04 Pinsamt

Under sommaren har vi hört ett antal märkliga och felaktiga påståenden och omöjliga förslag om FRA-lagen från bland annat socialdemokraternas Mona Sahlin, vänsterpartiets Lars Ohly och från en handfull folkpartister. Att 14 moderata kommunpolitiker upprepar en del av detta i en artikel på DN Debatt idag gör inte saken bättre. Snarare känns det en smula pinsamt att läsa. Jag konstaterar dock glädjande nog att inga moderata kommunpolitiker från Västsverige undertecknat artikeln

Den moderat som står först bland undertecknarna, Pia Kinhult, är moderat regionråd i Skåne och också medlem av moderaternas partistyrelse. Om hon nu tycker FRA-frågan är så viktig tycker jag det är lite konstigt att hon inte agerat med kraft i partistyrelsen under det år som FRA-förslaget varit vilande, i stället för att gå ut med hårda angrepp efter beslutet? (Samma undran har jag rörande MUF:s ledning med Niklas Wykman i spetsen - MUF har hela tre (!) representanter i moderaternas partistyrelse, ändå har man legat lågt under ett helt år i frågan, för att först strax före riksdagens omröstning angripa och hänga ut de MUF-medlemmar som är invalda i riksdagen).

DN-debattartikeln innehåller att antal ordentliga sakfel, som visar att de 14 kommunpolitikerna tyvärr missat en del fakta kring FRA-lagen och verkar helt okritiskt ha tagit till sig det mesta av sin information från Expressen och Piratpartiet. Man talar till exempel om "moderaternas kompromisslösa försvar" av FRA-lagen". Sanningen är ju att lagen förändrats till det bättre i väsentliga delar sedan moderata ministrar ärvt det gamla dåliga socialdemokratiska lagförslaget, och att man dessutom före riksdagens omröstning i år gjorde ytterligare några kompromisser. I debattartikeln nämns också omfattande kritik från lagrådet och ett antal kritiska remissinsatser, men man verkar helt ha missat att den kritiken i allt väsentligt gällde socialdemokraternas gamla utredningsförslag, inte den lag riksdagen tog beslut om i juni i år. Lagrådet hade exempelvis inga invändningar mot det slutliga lagförslaget. De 14 moderaterna skriver att de har svårt försvara FRA-lagen lokalt. Det kan ju inte bli bättre av att man själv förstärker myterna kring lagen.

De 14 moderaterna skriver också att: "Signalspaning är en nödvändighet för att kunna inhämta information om yttre hot mot rikets säkerhet. Att signalspana mot radarstationer, utländsk militär radiotrafik och liknande skall självklart vara möjligt. Det kan också vara nödvändigt att avlyssna utländska organisationer och personer. Ett villkor för att göra detta måste i så fall vara att spaningen bara omfattar en specifik person eller organisation som misstänks vara inblandad i något som är ett yttre hot."

Det är här det går riktigt snett i artikeln. De som undertecknat missar skillnaden mellan signalspaning och avlyssning av kända brottslingar. Signalspaning är till för att upptäcka yttre hot mot landet. Skall man upptäcka nya hot räcker det ju inte att spana mot redan kända brottslingar! Vem skall förresten avgöra vem/vilka i utlandet som "misstänks vara inblandad i något som är ett yttre hot"? Och hur skall man kunna upptäcka de misstänkta om man inte får spana på dem förrän de är misstänkta? Förslaget är precis lika ologiskt som när det tidigare framförts av Mona Sahlin eller Lars Ohly.

När jag var kommunpolitiker avstod jag från att ha åsikter om svåra säkerhetspolitiska frågor, helt enkelt för att jag insåg att jag inte hade den helhetsbild som behövdes. Så här i efterhand kan jag konstatera att det nog var ett ganska klokt beslut.

I övrigt upprepar jag det jag tidigare skrivit - Jag tror bara vi har ett enda val: Antingen är vi övertygade om att vi behöver en svensk underrättelseverksamhet med tillhörande signalspaning, och att denna signalspaning - trots den snabba tekniska utvecklingen - verkligen kommer att medföra nytta för att skydda Sverige mot yttre hot under ett antal år framöver. Då får vi också acceptera FRA:s verksamhet, och under hösten försöka se till att FRA-lagen kompletteras på ett klokt sätt av regeringen på de punkter som riksdagen beslutat. Eller också tvivlar vi på att signalspaningen kommer att medföra en nytta som står i proportion till riskerna för integriteten. Då är det lika bra att skrota FRA-lagen och lägga ned FRA. Däremot kan man inte bedriva signalspaning och samtidigt garantera 100% integritet eller bara signalspana mot kända brottslingar, det inser alla som verkligen satt sig in i den komplicerade frågan.



2008-07-28 Säkerhetspolitisk forskare resonerar som jag

Den 15/7 skrev jag på bloggen att det är dags att sluta hyckla i FRA-debatten. Debatten och medias uppmärksamhet borde inte handla om fromma förhoppningar att kunna kombinera signalspaning med 100% integritet (en utopi) eller om omöjliga förslag som att kräva brottsmisstanke för signalspaning (ologiskt och okunnigt) utan handla om själva huvudfrågan - dvs om Sverige skall ha någon egen signalspaning och underrättelseverksamhet eller inte! Antingen anser man att vi behöver en svensk underrättelsetjänst med tillgång till en effektiv signalspaning, och då får vi lära oss leva med både FRA och en lagstiftning som tillåter signalspaning i både luft och kabel, eller så säger vi nej och tar konsekvenserna i form av nedläggning av FRA och kraftigt minskad svensk självständig underrättelseverksamhet.

Fredrik Bynander, ­säkerhetspolitisk forskare vid Uppsala Universitet, resonerar på ett liknande sätt i en debattartikel som publicerades på SvD Brännpunkt häromdagen: "Om Sverige står inför rimligt sannolika externa hot måste FRA-lagens motståndare och landets politiska ledare erkänna och acceptera behovet av en modern underrättelsetjänst. Finns det inga hot bör hela underrättelsetjänsten omprövas." Han fortsätter: "Om Sverige på sikt står inför rimligt sannolika externa hot mot samhället måste landets politiska ledare erkänna och beskriva detta faktum samt acceptera de inrikespolitiska konsekvenserna, till ­exempel behovet av en modern underrättelsetjänst. Försvarsminister Sten Tolgfors, vars ­departement ansvarar för FRA, och tunga säkerhetspolitiska företrädare måste tala ur skägget om den politiska utvecklingen i Ryssland och de underrättelsebehov som uppstår av säkerhetspolitiska samarbeten inom EU och Partnerskap för fred. Annars bör de utan vidare ceremonier gå FRA-lagens motståndare tillmötes och ompröva hela försvarsunderrättelsetjänstens vara eller icke vara."

Bynander kommenterar också de politiska debatten: "Kluvenheten i denna politik skördas alltjämt av dagens politiska eliter som i regeringsställning måste ta ansvar för säkerhetspolitikens förmodade realiteter och i opposition attraheras av de lättköpta poänger som motsatsen erbjuder." Jag hade inte sagt det bättre själv.



2008-07-15 Utspel som förvånar

Gårdagens FRA-utspel från några fp-riksdagsledamöter väcker frågor. En av dem, Cecilia Wikström, säger till TT att "det rådde totalt förvirring den där sista dagen i riksdagen" som skäl till att hon trots sin kritik mot lagen inte röstade mot den. Både media och opposition bjuds dessutom på en politisk straffspark när alla snabbt inser att om de fyra fp-riksdagsledamöter som idag kritiserar FRA-lagen hade röstat nej hade lagen inte gått igenom. Att en månad efter omröstningen i stället kritisera lagen i en debattartikel känns lite märkligt.

Jag kan bara säga att jag för egen del såg till att ha alla tillgängliga fakta på bordet och sätta mig in i frågan ordentligt före omröstningen. Just att frågan var så svår rent ideologiskt gjorde att jag lade ned extra mycket kraft både på att läsa in mig, beställa egna utredningar och argumentera öppet för mitt ställningstagande på min blogg. Det gjorde att jag själv kände mig trygg i min ja-röst, och kände att det var det bästa av två mindre lockande alternativ när jag vägde olika intressen mot varandra. Sedan omröstningen att inget tillförts debatten som fått mig att ändra åsikt, snarare tvärtom. Den senaste tiden har ju flera väl insatta personer som överbefälhavaren och Wilhelm Agrell (se tidigare blogginlägg) gått ut och öppet styrkt de fakta som jag baserade mitt ställningstagande på. Inget nytt har heller tillförts debatten som ger kritikerna stöd för sin linje.

Mest uppseendeväckande tycker jag det är när fp-kritikerna (liksom Mona Sahlin) verkar mena att endast den som är brottsmisstänkt bör utsättas för signalspaning. Det visar att man blandar ihop signalspaning och buggning. Man missar hela poängen med vad signalspaning faktiskt innebär, nämligen att den syftar till att förebygga och kartlägga yttre hot mot riket, inte att spana på redan kända brottslingar. Att spana på redan kända svenska brottslingar inom landet kallas buggning och sköts av svensk polis efter domstolsprövning. Det har inget alls med signalspaning att göra!

Jag tycker också det är lite sorgligt när både oppositionen och enskilda riksdagsledamöter av populistiska skäl går ut offentligt och försöker måla upp en helt orealistisk bild av hur signalspaning skulle kunna bedrivas. Att utmåla att det skulle vara möjligt att kombinera signalspaning och underrättelseverksamhet med 100% skydd mot integritetsintrång är, som jag skrivit tidigare, knappast realistiskt. Det ligger liksom i sakens natur.

Vill man garantera 100% integritetsskydd och begränsa "signalspaning" till redan kända brottslingar finns det rimligen bara ett sätt, och det är att upphöra med all signalspaning och därmed avveckla en stor del av förutsättningarna för svensk underrättelseverksamhet. Givetvis ett tänkbart alternativ, men då skall man också ärligt säga detta, och sluta hyckla! Vill vi däremot att Sverige skall ha signalspaning och egen underrättelseverksamhet måste vi också vara öppna och ärliga mot svenska folket och säga att vi nog måste lära oss leva med FRA-lagen och i stället lägga vår politiska kraft på att se till att den lagreglering och insyn som vi beslutat om verkligen efterlevs.



2008-07-15 Professor i underrättelseanalys:"FRA-lagen inte så farlig"

Okej, jag hade egentligen inte tänkt kommentera FRA-lagen så mycket mer. Men jag måste ju bara citera professorn i underrättelseanalys vid Lunds universitet, Wilhelm Agrell. Han sade i Dagens Eko häromdagen att Sverige inte kommer att bedriva mer omfattande spaning med nya FRA-lagen än vad många länder redan gör. "I FRA-debatten har det framstått som att Sverige med den nya lagen kommer utöva en mer omfattande signalspaning än omvärlden. Men den bilden är felaktig", menar Agrell. "Sverige har ju kommit att framställas i debatten som ett unikum. Det blir ett orwellskt 1984, ett storebrorsamhälle med en långt mer omfattande elektronisk övervakning av medborgarna än något annat land. Och det här stämmer ju faktiskt inte riktigt" sade Agrell till Ekot.

Idag är det förbjudet för Försvarets Radio Anstalt, FRA, att spana i kabel. De får bara spana på kommunikation i radiovågor. Det är det som FRA-lagen ska ändra på när den träder i kraft 1 januari nästa år. Enligt Agrell görs ingen skillnad mellan radiovågor och kabel i andra länder och lagen är alltså ett sätt för ett tidigare mer restriktivt Sverige att anpassa sig till övriga länders lagar.

Agrell menar också att även med FRA-lagen kommer Sverige ha en mindre omfattande spaning än till exempel USA, Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Men skillnaden är att i dessa länder diskuteras det inte. "Det är länder där man inte överhuvud taget berör signalspaningsfrågor i offentliga sammanhang, men där man vet historiskt att det här är länder som bedriver en mycket omfattande och i många fall ganska aggressiv kommunikationsspaning", allt enligt Wilhelm Agrell i Ekointervjun.

För den som följer min blogg är detta knappast någon nyhet - jag skrev om det redan den 17 juni, dvs dagen före riksdagens omröstning, och det var en av alla viktiga delar i mitt eget beslutsunderlag inför omröstningen. Men för många andra är säkert uttalandena från Agrell en överraskning, och kanske kan det nyansera den i går på nytt uppblossande diskussionen en aning? (Mer om detta i kommande inlägg)



2008-07-08 FRA-uppföljning 6: Expressen gav upp redan efter 134 mail...

Som jag nämnde i morse har jag nu skickat ut ett stort antal svar på massmailen via Expressen, med en kopia av vart och ett av mina svar till Expressens redaktion för kännedom. Min avsikt med detta var Expressen skall kunna se att jag verkligen gör ett seriöst försök att svara så många som möjligt av alla de som hört av sig. Genom att Expressen får en kopia av varje svar kan de själv se hur många svar jag skickar.

Efter 122 postade svar ringde Expressen upp mig och undrade varför jag "mailbombade" deras redaktion. Jag berättade detta, varefter reportern ville ta ett snack med sin chef. Ytterligare en stund senare (efter totalt 134 postade mail) återkom han och meddelade att "Expressen litar på att du svarar utan att du behöver skicka svaren för kännedom" och att "om du ville sluta att skicka svaren för kännedom till Expressen skulle vi vara tacksamma". Självklart lovade jag att Expressen inte skall få några fler kopior.

Samtidigt kan jag tycka att Expressen med sina stora dataresurser inte borde ge upp redan efter 134 mail, när jag orkat hantera, sortera och delvis besvara över 34.000. Men jag är kanske mer uthållig.

Fotnot: Av de svar jag skickat är ca 15% avvisade på grund av att avsändaradressen är fel. Ytterligare ca en tredjedel (!) av de mail jag kollat lite närmare är dubbelskickade, dvs samma avsändare har skickat mer än ett mail. Om detta är representativt för alla de 34.000 mailen så skulle det göra att nära hälften faller bort. Återstår alltså ca 18.000 unika mail, vilket förvisso en imponerande siffra.

Detta blir mitt sista blogginlägg om FRA-lagen på ett bra tag. Alla mina blogginlägg om denna fråga finns nu samlade på en egen sida i mitt bloggarkiv.



2008-07-08 FRA-uppföljning 5: Falska sossar värnar knappast vår integritet

I höst träder EU:s Datalagringsdirektiv i kraft, som innebär att tele- och internetoperatörer måste lagra all information om vem som ringt, SMS:at eller mejlat vem och dessutom var mobiltelefonerna var vid tidpunkten för samtalet. Det är information som säger rätt mycket om våra liv. Nu blev som tur är direktivet inte lika vansinnigt som det kunde blivit när dåvarande justitieminister Thomas Bodström drev stenhårt i EU att operatörerna också skulle lagra allt vi sagt och skrivit, alla sajter vi besökt, allt vi gjort på nätet. EU:s direktiv går nu inte alls så långt, enbast uppgifter om avsändare och mottagare skall lagras, inte innehållet i själva meddelandet.

Det är något förvirrande när nu Bodström går ut så hårt i sina attacker mot FRA. Han påstår att han är stark motståndare till massavlyssning, men det var ju exakt massavlyssning han ville åt med datalagringen!

Inte heller kan man ta Mona Sahlins löften om att riva upp FRA-lagen på allvar. Hon vill ju heller inte specificera vad hon vill ha i stället. FRA är ett gammalt s-förslag och kommer att bli kvar med en s-regering. Före valet 2006 ville (s) har stöd från moderaterna och Alliansen för att driva igenom FRA-lagen - men det avvisades av bland annat moderaterna eftersom det inte fanns något som helst skydd för intregriteten i lagförslaget från (s)! Nu när vi ändrat lagen och ökat både insynen och integritetsskyddet säger plötsligt (s) nej! För (s) och (v) handlar det bara om att ta kortsiktiga populisktiska poäng, i grunden kommer man aldrig att avskaffa lagen om man vinner valet 2010, helt enkelt för att man vet att den behövs.



2008-07-08 FRA-uppföljning 4: Antal FRA-mail: 34.389

Under ett par sköna veckor med båtluffning i Grekland har jag bara gjort några få blogginlägg vid mina besök på internetcafeerna, men jag har ändå kunnat följa FRA-debatten på distans. Jag har sett att tidningen Expressen uppmanat sina läsare att skicka protestmail till oss 149 riksdagsledamoter som röstade ja till signalspaningslagen. I Expressens nätupplaga kunde jag också se hur tidningen skröt om att man förmedlat 6,6 miljoner mail till riksdagsledamöterna. Det skulle i så ha motsvarat ca 44.000 mail i min mailbox när jag kom hem igår. Som tur är var jag förutseende och hade redan före semestern försökt att med lite kluriga ledord styra över alla mail som rörde FRA och signalspaning till en egen mapp. Det har fungerat riktigt bra, och därför har jag god ordning i min mailbox trots mailbombningen. Efter en liten finsortering av lite udda mail kan jag idag räkna ihop exakt 34.389 mail som rör ämnet och som kommit efter riksdagsbeslutet före midsommar, och nästan alla kommer via Expressen.

Jag har också roat mig med att granska ett par tusen av de inkommande mailen lite närmare. Det var ganska belysande. Väldigt många avsändare har skickat flera, eller ibland en hel skur av mail med samma innehåll. Några exempel: Signaturen "B2B" skickade 26 likadana mail under 2 minuters tid. En annan avsändare fick ihop 39 mail på 15 minuter. Signaturen "Vanddettatillettnej" skickade 140 exakt likadana mail på ett par timmar. Den trevliga avsändaren "era jävla kuksugare som följer partipistkan" (suck!) skickade 7 exakt likadana mail på bara en minut. Den nästan lika sympatiske (?)avsändaren "idioter.ar.vad.ni.är" skrev 66 identiska mail på 10 minuter.....

Och så här ser det ut, timme efter timme från den 29/6 till den 3/7. Vissa avsändare är seriösa och ställer kloka och befogade frågor eller kommer med väl underbyggda synpunkter. De är värda all respekt. Men tyvärr drunknar detta i alla de barnsliga, pubertala och oseriösa massmail som tyvärr står för en mycket stort del av de 34.384 mailen. Många av mailen är skickade nattetid, mellan 03 och 05 mitt i veckan, vilket förvånar - hur orkar man med detta om man har ett jobb att sköta? Många av avsändarna känner jag för övrigt igen från de drygt 900 protestmailen som kom före beslutet.

En annan iakttagelse är att partikolleger som försökt besvara mail fått en stor andel i retur, eftersom avsändaradressen helt enkelt inte finns! Jag kommer under veckan att skicka ett kortfattat svar till ett antal av de 34.384 avsändarna där jag kommer att hänvisa till tidigare blogginlägg för att förtydliga mina skäl att rösta ja till FRA-lagen. På köpet kommer jag att kunna få en bild av hur många av dessa avsändare som finns i verkligheten och inte bara är fiktiva personer. Jag återkommer med rapport på bloggen senare i veckan, men en sak är klar - de 34.389 sjunker ihop betydligt när man synar dem lite i sömmarna. Expressens reporter har mailat mig och frågat hur jag reagerat på mailbombningen via Expressens hemsida, och som svar skickar jag en kopia av vart och ett av mina svar till Expressens redaktion för kännedom. Min avsikt med detta är Expressen skall kunna se att jag verkligen gör ett seriöst försök att svara så många som möjligt av alla de som hört av sig. Genom att Expressen får en kopia av varje svar kan de själv se hur många svar jag skickar.

Expressens kampanj syftar uppenbarligen till att försöka skapa en bild av att den svenska opinionen är entydigt mot FRA-lagen. Man bygger under detta genom att i artiklar beskriva signalspaningen på ett mycket märkligt sätt. Det är för övrigt nästan lite rörande att den kvällstidning som kanske varit allra mest i rampljuset för sin likgiltighet inför sina offers integritet, och som dömts att betala skadestånd för förtal och konstruerade skandalnyheter (vem minns exempelvis inte de falska artiklarna om Mikael Persbrandts alkoholproblem?) nu plötsligt försöker framstå som integritetens främste beskyddare....

Enligt en SIFO-undersökning den 28 juni är 47% emot FRA-lagen, medan 53% är för lagen eller saknar bestämd åsikt (36% säger ja, 17% är tveksamma). Som jämförelse kan nämnas den undersökning TV4 lät göra den 18/6, strax före riksdagsbeslutet. Då var i stället en majoritet emot, 56% sade nej. 44% sa ja eller hade ingen åsikt. (34% sade ja, 10% var tveksamma). Opinionen har alltså svängt efterhand som fler har insett vad lagen egentligen handlar om, att det finns två sidor av saken, och att domedagsbilderna som utmålas i media är falska eller synnerligen överdrivna.

Häromdagen kom förresten en färsk opinionsundersökning över väljarsympatierna, som gjorts mitt under den allra hetaste debatten om FRA-lagen. Moderaterna - som ju fått klä skott för FRA-lagen - ökar trots detta med hela 2,4% på en månad till 24,4%. Kanske är inte den svenska väljaropinionen mot FRA så entydig som vissa försöker påskina?

På grund av det stora intresset och extremt många besöken på hemsidan just nu har jag samlat alla mina tidigare blogginlägg om FRA-lagen på en särskild sida i mitt bloggarkiv.



2008-07-08 FRA-uppföljning 3: Tidigare FRA-chef krossar fler myter

Meddelandefriheten hotas inte, och inrikes samtal kan enkelt filtreras bort

"Det stora hotet mot vår säkerhet är inte att FRA skulle kunna avlyssna e-post, sms och annan teletrafik som går via utlandet. Hotet är att teletrafiken exponeras för utländska stormakter genom att servrar för bland annat e-post placeras utomlands." Det säger FRA:s tidigare överdirektör Anders Wik, som säger sig ha hört alltför många överdrifter i debatten om FRA-lagen. ""Jag skulle också vara mot lagen om den bild som målas upp i medier vore korrekt", säger han.

Anders Wik ser debatten om FRA-lagen som "närsynt". Debattörerna blundar för ett viktigt problem: att svensk inrikes teletrafik tar "en vända utomlands". Flera aktörer avlyssnar internet- och teletrafik som tar omvägen via utlandet, säger han. "Det är särskilt företagshemligheter och statlig sekretess de vill komma åt, inte privata mejl och samtal. Jag vill inte exemplifiera, men det handlar om organisationer för signalspaning i både öst och väst.

Enligt Anders Wik är dagens laglösa tillstånd otillfredsställande. Det är också det bästa argumentet för FRA-lagen. Han ser det som helt rätt att svensk signalspaning regleras utifrån ett integritetsperspektiv, inte utifrån om den avlyssnade trafiken går i luften eller kabel. "FRA avlyssnar inte inrikes mobilsamtal idag, trots att lagen inte hindrar dem idag. FRA:s egen självbevarelsedrift hindrar dem. De vill inte hamna i inrikesskandaler."

Enligt Anders Wik är det enkelt för FRA att spärra bort det mesta av inrikes teletrafik (vilket jag tidigare nämnt på bloggen). De kan till exempel filtrera bort alla telefonsamtal mellan två nummer med landsnummer 46 (Sverige), all e-post mellan två svenska IP-adresser och mejl som skrivits på svenska. "I ljuset av det har jag svårt att se att till exempel meddelarfriheten skulle äventyras", säger Anders Wik.

Allt jag skrivit om FRA-lagen hittar du samlat här!



2008-07-07 FRA-uppföljning 2: ÖB helt beroende av svensk signalspaning

I dag har överbefälhavaren, Håkan Syrén, för första gången, försiktigt kommenterat FRA-lagen i en intervju i TV4.

Syren nämnde bland annat Försvarsmaktens behov av information som kommer från signalspaning, som idag är ett av de viktigaste verktygen för att kunna bedöma en motståndare. "I detta ögonblick flyger svenska Herculesflygplan i Afghanistan och för att våga uppträda där måste jag veta vad som kan förekomma där i form av missiler och dylikt. Den kunskapen bygger ofta på resultat av signalspaning. Jag är helt beroende av de kunskaperna. Det handlar hela tiden om att skapa ett militärt professionellt underlag, för att kunna ta risker och för att skapa ett bra styrkeförhållande mot den som är motpart. Man behöver kunna bilda sig en uppfattning om att något är på gång, så att man kan höja beredskapen i främst den internationella utlandsstyrkan.

Håkan Syrén menar att debatten om den kritiserade avlyssningslagen inte är tillräckligt grundlig. Viktiga argument har försvunnit i debatten, nämligen Försvarets behov av att få underrättelser för att kunna fullgöra sitt uppdrag."När vi ska gå in och möta en motståndare måste vi känna till dess förmågor och kapacitet. Signalspaning är ett medel för att vi ska kunna ta rimliga risker. Allt alltså enligt Sveriges överbefälhavare.

De kritiker som säger att signalspaning är onödig och att det inte finns några hot mot Sverige eller svenska intressen samt att signalspaningen ändå inte hittar något av intresse har enligt min mening väldigt mycket att bevisa.



2008-07-07 FRA-uppföljning 1: Lite medieberöm till min blogg

Jag fick ett tips om att kulturskribenten Anders Mildner (som även skriver i Borås Tidning ibland) har en blogg i Sydsvenska Dagbladet där han berömde min aktivitet i FRA-frågan. Så här skrev han den 15 juni:

"Politikernas bakläxa i sociala medier-kunskap

Var är journalisterna, har många undrat sedan några veckor tillbaka. Men vi skulle egentligen lika gärna kunna ställa frågan: Var är politikerna?

Politiker har varit snabba att hoppa på alla sociala tjänster som lanserats. Jakten på väljare har fört dem till Facebook, My Space, Flickr, bloggar och mikrobloggar. Men det har funnits skäl att misstänka att många ändå inte riktigt förstått vad de egentligen ska ha den här nya tvåvägskommunikationen till. Att den yrkespolitiska sfären faktiskt också verkar stå utanför den politiska bloggosfären – trots att många politiker har egna bloggar – märks om man begrundar den jättelika FRA-debatt som rasat den senaste veckan.

För var är egentligen politikernas bloggar? De syns ju inte.

Jag har faktiskt mycket svårt att hitta politikerinlägg som överhuvudtaget handlar om FRA. Och ännu svårare är det att hitta politikerbloggar som har en ambition att helhjärtat delta i debatten. Det närmaste jag kommer är moderaten Jan Ericson, vars blogg dock saknar möjligheten att lämna kommentarer och centerpartisten Staffan Danielsson."//

"Under valtider brukar de folkvalda som bekant lämna sina rum och gå ut på offentliga platser som gator och torg. Men i den politiska diskussionen på internet ser man ganska sällan att politikerna lämnar sin egen blogg och deltar i ett samtal som förs hos andra.

Hur som helst: även om det går att hitta en och annan som faktiskt tar upp FRA-frågan, handlar det ändå om ett fåtal personer. Och de märks faktiskt inte. Just nu kan vi se en av de största politiska debatterna i den svenska bloggvärlden någonsin. I denna är politikerna delaktiga i en mycket liten utsträckning. Knappt alls.

Den som varje dag besöker Knuff för att få sin dagliga dos av intressanta blogguppdateringar kommer alltså inte att möta några som helst argument från politiker. I förlängningen leder detta ointresse för dialog möjligen till att politikerna straffar ut sig från den politiska diskussionen. Där är vi antagligen inte ännu, men någonting säger mig att det inför nästa val inte kommer att spela särskilt stor roll vilken omsorg politikerna ägnar sina Facebooksidor.

Det väljarna vill ha är rak dialog – de vill helt enkelt se att politikerna deltar i de största och viktigaste samtalen, istället för att springa och gömma sig fram till knapptryckningen i riksdagen."

Jag tackar för berömmet, men inser också att blogg kanske borde förses med teknik som gör det möjligt att lägga ut den på Knuff och andra sidor som upplyser om blogguppdateringar. Vet bara inte hur jag skall lösa detta rent tekniskt. Å andra sidan verkar ganska många ha hittat till min sida ändå - de rekordhöga besökssiffrorna de senaste veckorna talar sitt eget tydliga språk. Vad gäller möjligheten att kommentera bloggen är jag idag glad att denna funktion saknas. Tänk att tvingas granska tusentals kommentarer för att inte riskera åtal för att någon skrivit något olämpligt, och det samtidigt som man är på semester! Den som vill kommentera är alltid välkommen, men då via epost, och regelmässigt kommer då också ett svar från mig.



2008-06-20 Tack!

Jag har visserligen inte fått några blommor för min ja-röst för FRA-lagen, men däremot ett antal uppskattande mail och sms som tycker att det var modigare att rösta ja i det klimat som rått den senaste veckan än att fega ur och rösta nej. Kanske är det så.

Den som läst en del av de mail jag fått under veckan skulle nog i vart fall fundera en liten stund över om det är värt alla förolämpningar och otrevligheter att vara riksdagsledamot. Självklart värmer det då när man får uppmuntrande ord, inte minst när människor som är särskilt insatta i frågan ger ytterligare bekräftelse på att vi gjorde rätt när vi sa ja till FRA-lagen.

Trevlig midsommar alla bloggbesökare!
(som varit sanslöst många den senaste veckan)



2008-06-20 Det finns sansade FRA-kommentarer också.....

Uppståndelsen kring riksdagens beslut om FRA-lagen saknar alla proportioner. Men visst är det en svår uppgift att förklara för svenska folket vad FRA gör (hemligt), hur man gör det (hemligt) och vilka resultat man får av det (hemligt), samt vilka hot som finns mot landet (hemligt). Jag kan bara be dem som läser detta känna i vart fall lite förtroende för mig och andra riksdagsledamöter som har en betydligt bredare bild, där vi inte alltid kan återberätta precis allt av naturliga skäl. Vi har gjort en avvägning för landets bästa, och enligt min mening tagit integritetsfrågorna på stort allvar.

Alltfler bloggare och ledarskribenter från höger till vänster börjar nu också framföra en lite annan bild av frågan än det politiskt korrekta raseriet mot FRA-lagen. Det är välkommet! Ett bra exempel är den frispråkige liberale debattören Dick Erixons blogg. Erixon brukar vara den som går i spetsen för liberal politik, men så här skrev han igår:

"Vem tar ansvar för Rikets säkerhet?"

"I andra länder anses det vara något fint och stort att värna det egna samhällets värderingar och frihet, men i Sverige fnyser alla som inte är direkt ansvariga i regeringsställning för tanken att Sverige behöver försvaras.

Jag delar mycket av kritiken om integritetsintrånget som den socialdemokratiska FRA-lagen innebär, men man kan ju inte blunda för skälen till denna lag: värnet av Sveriges möjligheter att skydda landet mot yttre hot. Vad är yttrandefrihet och integritet värt om det svenska samhället står så sårbart att landet kan attackeras och sänkas i kaos på grund av att vi inte är beredda att försvara våra friheter?

Naiviteten är enorm i detta land. Jag trodde den hade blivit mindre sedan man sett hur skolbarn kidnappades och dödades i Beslan av terrorister, sedan man sett bombningarna mot kollektivtrafiken i London och Madrid. Säkerhetshoten mot Europa är inte längre nationella arméer med pansarvagnar och uniformerade styrkor. Det är istället asymmetriska hot från ickestatliga aktörer som är ute efter att skapa så stor panik som möjligt — riktat mot civilbefolkningen.

Många tar så lätt på dessa hot, att man får en känsla av att de tror att Sverige är en isolerad ö dit omvärldens elände aldrig någonsin kan nå. Det skrämmer mig. Det visar vilket utmärkt mål Sverige är. Här finns ingen beredskap. Här finns ingen mental förberedelse på att det värsta kan hända. Här skulle en terrorattack få största möjliga effekt. Det är dags att vakna! Sverige är en del av världen.

De flesta ledarsidor bortser från sitt ansvar att förbereda sina läsare på att terrorangrepp kan ske här hos oss. Medierna låtsas som att det inte finns någon omvärld runt Sverige. Allt är lungt och kommer att så förbli. Det är vad ledarsidorna säger. De ljuger! Ett attentat kan ske när som helst, var som helst och hur som helst."

Dick Erixon citerar också den frispråkige fd riksdagsledamoten Widar Andersson (s), numera ledarskribent på Folkbladet. Under rubriken Hysteri med lyckligt slut skrev Widar Andersson följande i sin ledare igår:

"Riksdagens ja är ett starkt ja. Alla partier utom miljöpartiet inser behovet av en effektiv signalspaning för att om möjligt upptäcka och avvärja yttre hot mot Sverige och svenska intressen. Därför bryr jag mig inte särskilt mycket om röstsiffrorna vid omröstningen strax efter nio i går kväll. Det viktiga för dagen är att riksdagen fungerar när vitala säkerhetsintressen står på spel."

Dagens ledare i Borås Tidning var också välkommen och visar att BT också verkar höra till de få tidningar som inser det komplexa i frågan. Men när skall övriga svenska ledarskribenter vakna? Jag väntar med spänning!



2008-06-18 Signalspaning/FRA del 8 (absolut sista!): Mot folkets vilja?

Efter morgonens beslut om återremiss av FRA-lagen och inför eftermiddagens slutliga votering kommer det fortfarande ett och annat mail. Tyvärr håller några av dessa en ton som visar att de som skickar mailen inte respekterar demokratin. Demokrati innebär som bekant inte att man själv alltid får som man vill. De nu 963 kritiska mail jag besvarat (samt ca 250 uppföljande kommentarer som också besvarats) är en sak - 9.000.000 övriga svenskars ganska okända åsikt är en annan. Men nu börjar det också komma trevliga mail som bekräftar att kunskap är makt, och att arga FRA-kritiker kan byta åsikt om man ger sig tid att bemöta kritiken. Två exempel:

"Jag har aldrig tvivlat på regeringen (eller för den delen Moderaternas) värnande om den personliga intigriteten och efter att ha gjort efterforskningar (samt läst din blogg och fått svar av andra moderata riksdagsledamöter måste jag nog erkänna att jag föll för den populistiska propagandan och nu har ändrat åsikt."

"Jag har varit inne på din blogg och tycker att du verkar göra ett mycket bra jobb i denna svåra fråga. Jag förstår nu mer hur du resonerar och respekterar ditt beslut att rösta ja för lagen. Om jag röstar på moderaterna i nästa riksdagsval så kan jag kanske glädja dig med att du i och med ditt engagemang just nu placerat dig högst upp på min lista för personvalet"

TV4 har låtit Novus Opinion göra en undersökning om vad svenska folket tycker i frågan. Med tanke på den infekterade debatten och helt ensidiga och upphetsade mediabilden skulle man ju kunna tro att 95% av svenskarna skulle vara emot FRA-lagen. Men undersökningen visar att 56% säger nej. 44% säger ja eller har ingen åsikt. Kanske finns det fler människor än man tror där ute i landet som inser att det finns två sidor av saken? Hade alla media förmedlat en allsidig bild är jag helt övertygad om att en majoritet hade sagt ja.

När jag röstar ja i eftermiddag gör jag det för att jag tycker det är på tiden att Sverige får en lagreglering av FRA:s verksamhet, och att integriteten skyddas i lag. Frågan har utretts, stötts och blötts under minst fem år, vi vinner inget på att utreda ytterligare, allt som kan sägas har redan sagts, alla argument har prövats och nu är det dags att sätta ned foten.

Tidigare inlägg om FRA och Signalspaning (scrolla ned på sidan!):
17/6: Signalspaning/FRA del 7: Dags att rösta
17/6: Signalspaning/FRA del 6: Svar på en del nya frågor
16/6: Signalspaning/FRA del 5: Falska rykten cirkulerar
14/6: Signalspaning/FRA del 4: Piratpartiets kampanj imponerar inte
12/6: Signalspaning/FRA del 3: Därför tänker jag rösta JA
12/6: Signalspaning/FRA del 2: Vad innebär FRA-förslaget?
12/6: Signalspaning/FRA del 1: Behöver Sverige signalspaning?



2008-06-17 Signalspaning/FRA del 7: Dags att rösta
Uppdaterad

Dagen har varit turbulent, minst sagt! Ett redan godtagbart förslag fick under eftermiddagen ytterligare några tillägg för att trygga integriteten ännu mer, och det var efter synpunkter från många av oss riksdagsledamöter inom Alliansen. Efter dessa tillägg känns lagförslaget ännu tydligare som en rimlig avvägning mellan två viktiga intressen, integritet och effektiv signalspaning. Ingen från Alliansen verkar nu heller längre ha några planer på att rösta nej. Nu har förresten också JA-sidan vaknat till liv i mailboxen och det börjar komma mail och SMS som rekommenderar mig att rösta JA. Själv kommer jag dock aldrig att låta mailbombning avgöra hur jag röstar. För mig handlar dagens fråga om en svår politisk avvägning mellan olika intressen, men det är inte första gången - det hör till i politiken, och det är det jag är vald för att hantera.

För övrigt är debatten ganska konstig. Ingen av oss vet idag om vårt mail eller telefonsamtal går genom en kabel eller i etern, det är en ren slump. Vi vet därför inte heller om meddelandet blir utsatt för signalspaning eller inte. Om jag ringer svärmor och telefonsamtalet kopplas via satellit är signalspaning tydligen helt okej. Om jag ringer svärfar och telefonsamtalet kopplas genom en kabel är signalspaning plötsligt ett integritetsintrång som är jämförbart med Stasi eller KGB. Debatten har helt spårat ur.

Rent ideologiskt känner jag ändå i ryggmärgen att man skall vara på sin vakt så fort någon form av integritetsintrång hotar medborgarna. Hur noga man än utformar lagar, förskrifter och övervakar, så finns alltid risk för missbruk, misstag och läckor av känslig information. Både maskiner och människor kan göra fel. Skall man kunna skydda medborgarna till 100% mot all risk för intrång i integriteten måste man säga blankt nej till all form av signalspaning. Men då måste man också vara tydlig med att Sverige inte skall bedriva någon egen underrättelseverksamhet, något som är otänkbart för min del.

Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag säger nej till denna lag och sedan Sverige råkar ut för något som kanske kunde stoppats, och som krävt människoliv eller stora skador för samhället. Det kan vara en ambassadsprängning utomlands, ett angrepp mot svensk fredsbevarande trupp eller ett terrordåd i Sverige. Det kan vara hot om allvarliga IT-brott som kan slå ut stora samhällsviktiga system i landet. Inom landet finns för övrigt idag fler utländska verksamma agenter än under det "kalla kriget". Vi lever inte i en lugn och trygg värld.

Vid morgonens omröstning finns bara två alternativ. Att rösta JA och få till världens mest heltäckande regelverk för vad FRA får göra, och hur integriteten skall skyddas. Eller att rösta NEJ av rent populistiska skäl, varefter förslaget lär återkomma i ungefär samma form, möjligen med någon kosmetisk förändring, eftersom både (s) och (v) egentligen vill ha svensk signalspaning. Under tiden kan FRA:s verksamhet fortsätta helt utan den nya lagregleringen och integritetsskyddet. Ett NEJ leder ingenstans, utan blir bara ett stöd för socialdemokraternas populism där man egentligen röstar emot det förslag man själv tagit fram, ett förslag som man bad moderaterna stödja före valet 2002! Populism när den är som mest tragisk.

Jag tänker rösta JA i morgon. Inte lägga ned min röst, inte avstå, inte begära utkvittning, inte skylla på hot från partiet eller Alliansen. Jag röstar inte ja för att jag älskar signalspaning, utan för att det är det det bästa alternativet, och jag står för mitt ställningstagande! Min åsikt som jurist är att lagförslaget faktiskt ökar skyddet för integriteten jämfört med hur det är idag, särskilt efter de tillägg som tillförs under morgondagen.

Tidigare inlägg om FRA och Signalspaning (scrolla ned på sidan!):
17/6: Signalspaning/FRA del 6: Svar på en del nya frågor
16/6: Signalspaning/FRA del 5: Falska rykten cirkulerar
14/6: Signalspaning/FRA del 4: Piratpartiets kampanj imponerar inte
12/6: Signalspaning/FRA del 3: Därför tänker jag rösta JA
12/6: Signalspaning/FRA del 2: Vad innebär FRA-förslaget?
12/6: Signalspaning/FRA del 1: Behöver Sverige signalspaning?



2008-06-17 Signalspaning/FRA del 6: Svar på några frågor

Den senaste veckan har jag fått över 800 mail med kritik och frågor kring FRA-förslaget. Jag har svarat på precis vartenda mail, jag har svarat på de ca 150 uppföljande kommentarerna, jag har kommenterat saken i sex blogginlägg (rekord) och haft flera tusen extra besökare på bloggen bara de sista dagarna. De senaste 3-4 dagarna har jag använt all vaken tid åt att själv ta fram svar på de frågor jag fått, och försöka bemöta den kritik som kommit. Vid det här laget är jag betydligt mer insatt i detaljerna i förslaget än jag brukar vara i andra frågor. Här några av svaren:

1. Utländsk kritik och signalspaning i andra länder:
Den utländska kritiken bottnar sannolikt i att det nu för första gången finns ett land som utförligt reglerar vad man får göra och hur det skall göras. Det riktar ljus på den svenska signalspaningen. Men många länder signalspanar idag. En del med lagreglering, en del inte. Både Holland, Tyskland, Danmark, England, USA och Australien har dock lagstiftning som tillåter signalspaning i både luft och kabel. De har dock inget eller dåligt lagreglerat skydd för integriteten. Detta innebär att all trafik som passerar svenska gränsen i kabel till exempelvis Danmark eller Tyskland sannolikt redan är föremål för signalspaning från grannländerna. Sverige blir det första landet i världen som lagstiftar utförligt om integritetsskydd vid signalspaning. Det är lite märkligt att höra kritik från amerikanska telebolag som kritiserar den nya lagen och säger att de tänker flytta sina servrar ur landet. Med tanke på att USA är ett av de länder som redan idag bedriver signalspaning på alla tänkbara sätt borde bolagen då redan ha flyttat ut sina servrar från USA.

2. Hur skyddas trafik inom landet som passerar gränsen endast av tekniska skäl, och hur garanteras meddelarfriheten enligt Tryckfrihetsförordningen?
Den nya lagen gäller tillsammans med den nu gällande lagen om försvarsunderrättelseverksamhet. Tillsammans innebär dessa två lagar att information som kommer från samtal mellan två personer boende i Sverige, och har råkat fångas upp vid signalspaning, inte får rapporteras vidare från FRA till uppdragsgivaren, utan skall makuleras. Oftast sker detta helt automatiskt, eftersom just information om avsändare och mottagare (ex IP-nummer inom eller utom Sverige) är en av de saker som kan ingå i FRA:s sökbegrepp. Sökningen utesluter då automatiskt sådant som man enligt lag inte får spana på. Samma sak gäller trafik som omfattas av Tryckfrihetsförordningen, ex samtal till journalister, dessa kommer också med hjälp av IP-nummer mm att kunna uteslutas redan innan spaningen påbörjas. Att sökbegrepp utformas korrekt, att tillstånd lämnas för varje spaning, att lagen följs och otillåtna uppgifter makuleras kommer att övervakas av FUN, Försvarets Underrättelsenämnd, som utses på förslag från riksdagspartierna, och har en erfaren domare som ordförande.

3. Hur påverkar lagförslaget FRA:s verksamhet?
Tisdagens TV-inslag ger ett mycket bra argument för en ny lagstiftning. I inslaget framkommer att FRA själva säger till sin personal att den nya lagen innebär att det blir slut med de mycket breda signalspaningarna, och att man i farmtiden måste vara mer precis och ansöka om tillstånd för varje enskild spaning. FRA kommer inte heller att kunna fortsätta lagra uppgifter som man gjort under många år. Det är ju just för att skärpa kontrollen på FRA och införa lagskydd för integriteten som lagförslaget tagits fram!

4. Din kommunikation avlyssnas och registreras redan idag!
Redan idag kan både mobilsamtal, SMS och telefonsamtal som går via satellit utsättas för signalspaning, liksom internetuppkoppling via 3G. All trafik som passerar Sveriges gräns till Tyskland eller Danmark utsätts dessutom sannolikt för signalspaning från dessa länder redan idag. Faktum är att idag vet du aldrig om ditt telefonsamtal eller ditt mail går genom kabel eller i luften, och om den utsätts för signalspaning eller inte! Dina mail kan för övrigt ses av teknikerna hos din internetleverantör, teknikerna hos din arbetsgivare och hos mottagaren. Googlar du samlas information hos google, samma sak hos andra sökmotorer. Har du webmailkonto lagras som bekant alla dina mail. Mycket av det du gör på internet, de mail du skickar och en del av de samtal du ringer loggas i servrar och hos telebolag, din IP-adress sätter spår överallt och inget är hemligt. Någon sa att internet är som att skicka vykort! FRA är nog det man minst skall oroa sig för när det gäller integriteten. FRA har ingen som helst möjlighet att detaljgranska all trafik, det räcker att titta på FRA:s budget så inser man att detta är helt omöjligt. FRA är noga med att bara plocka ut det som verkligen är intressant, och sökningen sker med automatik styrd av de sökbegrepp som FUN godkänt. FRA :s anställda lyder också under sekretess, precis som exempelvis banker, myndigheter och andra som kan råka få tillgång till personlig information.

Sammanfattningsvis är jag övertygad om att lagen kommer att fungera, och att integriteten knappast kommer att försämras i praktiken, snarare tvärtom. För mig är den avgörande frågan mer ideologisk. Skall Sverige överhuvudtaget skall ägna sig åt signalspaning på sin egen befolkning, och är det rimligt i förhållande till andra intressen? Denna fråga återkommer jag till i mitt allra sista blogginlägg om FRA senare i kväll!

Tidigare inlägg om FRA och Signalspaning (scrolla ned på sidan!):
16/6: Signalspaning/FRA del 5: Falska rykten cirkulerar
14/6: Signalspaning/FRA del 4: Piratpartiets kampanj imponerar inte
12/6: Signalspaning/FRA del 3: Därför tänker jag rösta JA
12/6: Signalspaning/FRA del 2: Vad innebär FRA-förslaget?
12/6: Signalspaning/FRA del 1: Behöver Sverige signalspaning?



2008-06-16 Signalspaning/FRA del 5: Falska rykten cirkulerar

I mail och på bloggar cirkulerar rykten om att moderata riksdagsledamöter som trotsar partilinjen och röstar nej till FRA-förslaget skulle riskera uteslutning ur partiet! Det sägs att uppgiften kommer från "personer med god insyn i partiet". Jag tycker detta påstående är så allvarligt att det måste kommenteras.

För egen del har jag aldrig under mina två år som riksdagsledamot någonsin upplevt eller hört talas om något sådant hot, och det har jag inte upplevt denna gång heller. Alldeles bortsett från detta är det omöjligt rent juridiskt att utesluta en riksdagsledamot för att man har en politisk åsikt vid en omröstning (endast om någon framför grovt rasistiska åsikter eller liknande kan moderaternas stadgar undantagsvis möjliggöra uteslutning).

För egen del har jag ägnat helgen åt att lusläsa FRA-lagen och analysera vissa nya frågor jag fått. Definitiv ställning i frågan tar jag först efter tisdagens riksdagsdebatt och tisdagskvällens gruppmöte i den moderata riksdagsgruppen. Ibland verkar många glömma bort att även riksdagsledamöter är människor som skall leva med de lagar som beslutas...ett JA från min sida vid onsdagens omröstning förutsätter naturligtvis att jag känner att både jag själv och mina barn kan leva med signalspaningslagen!

För övrigt kan jag berätta att antalet besök per dygn på min blogg just nu slår alla tidigare rekord med hästlängder! Jag får många uppskattande mail, även från hårda FRA-motståndare, för att jag öppet försöker förklara hur jag resonerar och för att jag svarar på alla mail.

Tidigare inlägg om FRA och Signalspaning (scrolla ned på sidan!):
14/6: Signalspaning/FRA del 4: Piratpartiets kampanj imponerar inte
12/6: Signalspaning/FRA del 3: Därför tänker jag rösta JA
12/6: Signalspaning/FRA del 2: Vad innebär FRA-förslaget?
12/6: Signalspaning/FRA del 1: Behöver Sverige signalspaning?



2008-06-14 Signalspaning/FRA del 4: Piratpartiets kampanj imponerar inte
Uppdaterad
De senaste två veckorna har jag fått 338 mail (fram till klockan 17.00 lördag) om FRA-ärendet. Några få stöder lagförslaget, men nästan alla vill att jag skall rösta nej. De flesta av de 338 mailen är rena kopior av text från en särskild hemsida riktad mot FRA-lagen. Sidan har direkt koppling till Piratpartiet, har samma layout och samma text och både Piratpartiet och dess ordförande citeras flitigt på sidan.

Som av en händelse meddelade också ekot under lördagen att "en anonym anmälan" kommit in till Datainspektionen mot FRA som påstås ha lagrat uppgifter utan tillstånd. Det är dock enligt Datainspektionens chef Göran Gräslund för tidigt att säga om det är olaglig registrering. Att en anonym anmälan mot FRA med tveksam substans kommer just dagarna innan riksdagen skall rösta om FRA-lagen är ju ett spännande sammanträffande.

Min bild är tyvärr att FRA-frågan just nu handlar mer om Piratpartiets försök att få uppmärksamhet än om en viktig diskussion om skyddet för den personliga integriteten. Med tanke på Piratpartiets åsikter i en del andra frågor blir jag inte särskilt imponerad av deras kampanj, och det är definitivt inget som får mig att ändra åsikt, snarare tvärtom. Visst kan 338 protestmail tyckas imponerande, men frågan är vad alla Sveriges övriga 9.100.000 medborgare tycker när de får hela bilden klar för sig? För övrigt skryter Piratpartiet på sin hemsida om att man har 5.067 medlemmar. Antag att alla de 338 mailen jag och andra riksdagsledamöter fått kommer från medlemmar i Piratpartiet (vilket de knappast gör). I så fall innebär det att endast 6,7% av Piratpartiets egna medlemmar är så oroade över den nya lagen att de ens orkar skicka ett mail, trots att de uppmanas till detta av Piratpartiet! Kanske visar detta mer än något annat att oron för integritetskränkningar genom signalspaning kanske ändå inte är så väldigt utbredd som man ibland kan tro, och att de flesta faktiskt litar på att vi riksdagsledamöter bevakar att den personliga integriteten inte kränks i onödan. Kanske tänker någon också tanken att vi själva inser att vi och våra barn också skall leva med de regler vi beslutar? Det gör att man faktiskt tänker igenom sina beslut mer än en gång, det kan jag försäkra.

Samtidigt måste jag säga att jag fått några mycket intressanta och tankeväckande personligt skrivna mail också. Dessa åsikter väger betydligt tyngre för min del. Jag har ju också skickat svar till alla som hört av sig, och har då fått några tiotal uppföljande kommentarer. Vissa har skrivit att man tycker min argumentation låter rimlig, några har till och med sagt rent ut att man drar tillbaka sin kritik mot FRA-lagen efter att ha läst mina blogginlägg. Några få argumenterar för signalspaning med lite nya argument. Men flera väcker ytterligare frågor kring FRA-lagen som gör att jag just nu läser hela lagtexten en gång till, och följer upp vissa saker för att kunna lämna bra svar. Att få frågor och kritik vässar argumenten! Före omröstningen på onsdag morgon återkommer jag på bloggen med kommentarer och förhoppningsvis bra svar på några av de mest intressanta frågeställningarna.

Uppdatering: Det är inte bara Piratpartiet som lägger ut maillistor för massutskick till riksdagsledamöter. Även Organisationen "Den nya välfärden" verkar ägna sig åt detta.

Tidigare inlägg om FRA och Signalspaning (scrolla ned på sidan!):
12/6: Signalspaning/FRA del 3: Därför tänker jag rösta JA
12/6: Signalspaning/FRA del 2:Vad innebär FRA-förslaget?
12/6: Signalspaning/FRA del 1: Behöver Sverige signalspaning?



2008-06-12 Signalspaning/FRA del 3: Därför tänker jag rösta JA

Nästa vecka röstar riksdagen om förslaget att låta FRA signalspana inte bara på luftburen kommunikation, dvs radio, mobiltelefoni, SMS-trafik mm, som idag, utan även på kabelburen trafik. Ända fram tills nu har det inte funnits någon särskild lagstiftning alls som reglerar hur signalspaningen ska gå till. Detta har givetvis utgjort ett hot mot den personliga integriteten. Det nya lagförslaget innebär ett starkare skydd för integriteten och kontroll av hela FRA:s verksamhet. Trots detta känns för min egen del värnandet om rikets säkerhet å ena sidan och värnandet om den personliga integriteten svåra att förena. Sällan har en fråga varit så svår att ta ställning till. Att debatten innehåller stora överdrifter och rena felaktigheter om vad förslaget egentligen innebär gör inte saken lättare att hantera. Att rösta för ett förslag som kan riskera ingrepp i den (upplevda) personliga integriteten är inget jag gör lättvindigt. Jag har lagt ned väldigt mycket tid på att försöka sätta mig in i FRA-förslaget, eftersom integritetsfrågorna är mycket viktiga för mig (se föregående inlägg).

Många anser att vi behöver ett starkt försvar. En viktig del av detta försvar är faktiskt underrättelseverksamheten. Det viktigaste för mig är att denna verksamhet sker under kontrollerade former och med demokratisk insyn, och detta skrev jag också om på min blogg den 14 juni förra året. Det råder delade meningar om det nu liggande lagförslaget uppfyller kraven på insyn och kontroll fullt ut, men det känns i vart fall som en godtagbar lösning. Det är ett viktigt skäl för mitt ställningstagande. Såväl lagrådet som konstitutionsutskottet och justitieutskottet har dessutom tydligt sagt att lagförslaget inte strider mot vare sig mänskliga rättigheter eller Sveriges grundlag. Signalspaning som är proportionerlig i förhållande till de hot som finns anses också förenligt med integritetsskyddet enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Och skulle jag som riksdagsledamot rösta nej till signalspaning och det i framtiden visar sig att detta medfört skada för Sverige skulle det vara något som det var mycket svårt att leva med!

Politiskt är frågan intressant. Det finns en bred enighet över blockgränserna om att det ligger i Sveriges intresse att ägna sig åt signalspaning också i framtiden. Signalspaningsförslaget kommer alltså ursprungligen från socialdemokraterna efter en utredning som gjordes före valet 2006. Nu har Alliansen gjort ett antal stora förbättringar i förslaget för att skydda den personliga integriteten - då säger (s) nej, och föreslår en fortsatt utredning! Visst kan det vara ett bekvämt sätt att ta lite politiska poäng - men i grunden är även (s) för en effektiv signalspaning. Intressant är också att de tre oppositionspartierna inte alls är överens om hur frågan borde hanteras, det enda man är överens om just nu är att säga nej till liggande förslag.

Det är lätt att ropa på att fyra borgerliga riksdagsledamöter skall rösta nej till förslaget. Men vad händer efter ett sådant beslut? Jo, då skall frågan "utredas ytterligare". Ett nej betyder alltså inte att förslaget skrotas, bara att det skjuts upp ännu en tid. Under tiden som utredning fortsätter kommer dagens signalspaning i luften dessutom att fortsätta i full omfattning utan någon som helst kontroll och utan att de skärpta föreskrifterna för ett starkt integritetsskydd kan träda i kraft. Jag tycker inte det är någon särskilt bra idé om man värnar om den personliga integriteten. Bättre då att ta dagens förslag och se till att de skyddsmekanismer som skall skydda integriteten kommer igång så snabbt som möjligt.

Som riksdagsledamot måste man ibland ta ansvar även för beslut som inte är populära. Visst skulle det vara bekvämt att trycka på nej-knappen, och visst skulle det säkert bli populärt i vissa kretsar och ge mig som ledamot stort utrymme i media. Men jag tänker inte falla för frestelsen, utan kommer att rösta JA till förslaget nästa vecka (om inget oförutsett skulle inträffa). För mig handlar frågan både om tryggheten hos enskilda människor som känner att staten respekterar deras privatliv och tryggheten att veta att Sverige har en modern underrättelsetjänst till skydd mot angrepp från främmande makt eller från terrorister. Jag är övertygad om att de flesta svenskar tycker att båda dessa saker är viktiga, och vår uppgift som politiker är att hitta en balans mellan dessa två intressen.

Precis som i alla andra frågor står jag för min åsikt när jag gjort mitt val. Jag tänker inte skylla på grupptryck i partiet eller inom Alliansen. Om jag vore övertygad om att det bästa var att rösta NEJ skulle ingen kunna hindra mig. Jag har däremot tydligt i mina tre blogginlägg motiverat mitt ställningstagande, och sedan är det är väljarnas sak att döma om jag gjort rätt avvägning i denna och andra svåra frågor. Den senaste tiden har jag fått ganska många mail som kräver att jag skall rösta nej. Många är identiska, och innehåller mycket felaktiga påståenden och missuppfattningar om vad förslaget egentligen innebär. Hade kunskapen varit större tror jag inte det blivit så stor diskussion kring saken. Alla som skickat mail till mig om FRA-frågan kommer därför att få ett svar där jag förklarar min ståndpunkt.



2008-06-12 Signalspaning/FRA del 2:Vad innebär FRA-förslaget?

Signalspaningsförslaget kommer ursprungligen från socialdemokraterna efter en utredning som gjordes före valet 2006. Försvarsutskottets borgerliga majoritet har föreslagit ett antal förtydliganden av rättssäkerhetsgarantierna. Bland annat ska regeringen lämna årliga rapporter till riksdagen om hur lagen fungerat, och år 2011 ska en särskild kontrollstation genomföras som inte minst tar sikte på integritetsfrågorna. Försvarsutskottet har också slagit fast att regeringen ska meddela föreskrifter om för vilka närmare ändamål signalspaning ska få bedrivas inom ramen för lagstiftningen, hur tillämpningen av tillståndsgivning ska ske (både när det gäller inriktning, behov, proportionalitetsbedömning, uppdragsgivare och sökord) och hur förstöring av uppgifter ska genomföras.

I debatten blandar man tyvärr ofta ihop signalspaning, buggning samt EU:s datalagringsdirektiv. Att reda ut denna soppa är inte lätt, men jag skall göra ett försök!

* Signalspaning riktas inte direkt mot enskilda personer, utan mot vissa begrepp och yttre hot mot landet. Det kan röra både militära hot, terroristhot, risk för användning av massförstörelsevapen, allvarliga hot mot el- och teleförsörjningen eller dricksvattenförsörjningen, eller omfattande hot mot IT-säkerheten.
* Syftet med signalspaning är inte att motverka "vanlig" brottslighet eller brottslighet inom Sverige - det är en fråga för polisen.
* Signalspaning är inte heller detsamma som buggning - buggning behandlas i en särskild lag och kräver domstolsbeslut.
* EU:s datalagringsdirektiv har inget alls med signalspaningen att göra, och där finns ännu inget förslag till svensk lagstiftning. När man i debatten nämner övertramp i andra länder är det just missbruk av lagrade datauppgifter det handlar om, inte signalspaning!
* Ett argument i debatten är att den som har något viktigt att dölja lätt kan kryptera trafiken för att undvika att fasta i signalspaningen. Det stämmer säkert, men det blir ändå både dyrare och krångligare att komunicera för den som har något viktigt att dölja. Man glömmer dessutom att FRA har mycket god kompetens att dekryptera information, kanske är man en av de skickligaste i världen på detta.
* Ytterligare ett argument mot förslaget är att signalspaningen skulle kunna missbrukas av en mindre demokratisk svensk regim i en annan tid. Min personliga tro är att en sådan odemokratisk regim inte skulle bry sig om några lagar överhuvudtaget utan bygga upp egna övervakningssystem mot befolkningen helt oberoende av om det finns en lag som tillåter signalspaning eller inte.
* Signalspaning innebär inte heller att personer sitter och avlyssnar telefoner eller läser medborgarnas mail! I stället går spaningen till så att datorer automatiskt snabbsöker igenom all kommunikation som avses passera rikets gräns efter vissa begrepp, ord eller kombinationer av detta. Hittar man sådant går man vidare, medan all annan kommunikation är ointressant. Alla uppgifter som samlas in förstörs också regelbundet, det finns fasta rutiner och övervakning av detta.
* FRA:s verksamhet kontrolleras av Försvarets Underrättelsenämnd, FUN, som både hanterar tillstånd för spaningen och kontrollerar att spaningen bedrivs i enlighet med lagen. Ordföranden i nämnden skall vara en erfaren domare. Övriga ledamöter utses av riksdagens partigrupper, vilket innebär att det är folkvalda riksdagsledamöter som i praktiken utser majoriteten i FUN. Detta ger en god demokratisk kontroll på signalspaningen. Om FUN finner att otillåten spaning bedrivs har FUN rätt att både avbryta signalspaningen och förstöra materialet. Ett särskilt integritetsskyddsråd tillsätts också för att följa verksamheten ur ett integritetsskyddsperspektiv.
* Signalspaningen får enligt förslaget bara avse utländska förhållanden och ska, liksom i dag, bara vara tillåten när det gäller kommunikation som går över Sveriges gräns. En viktig avgränsning är att kommunikation där både avsändaren och mottagaren finns i Sverige men som passerar Sveriges gräns av rent tekniska skäl (t.ex. när ett företags e-postserver ligger utomlands) inte ska omfattas. Skulle så ske av misstag skall materialet omedelbart förstöras, och detta övervakas av FUN. I en del mail jag fått oroar man sig för att alla svenskars SMS och mobilsamtal nu skall avlyssnas. Detta är fel. Den trafik som redan idag går i luften har inget alls med det nya lagförslaget att göra, i den mån trafiken passerar Sveriges gräns genom luften avlyssnas den redan idag. Dessutom får ingen kommunikation alls mellan personer boende i Sverige avlyssnas enligt den nya lagen. Skulle så råka ske av misstag skall informationen omedelbart förstöras.

Mer frågor och svar kring signalspaningen går att läsa i denna lilla lathund. Jag länkar också direkt till FRA som själva kommenterar en del av de faktafel som finns kring signalspaningen. I nästa inlägg skall jag berätta om hur jag själv kommer att rösta om lagförslaget nästa vecka.



2008-06-12 Signalspaning/FRA del 1: Behöver Sverige signalspaning?

Försvarets radioanstalt (FRA) har sedan mycket lång tid ägnat sig åt signalspaning i etern (luften) för att kunna få en bild av vilka yttre militära hot som finns mot Sverige. Under det kalla krigets mest hotfulla period betydde signalspaningen oerhört mycket för att ge kunskap om hur hotbilden mot Sverige såg ut. Även under senare år har regeringen fått viktig information för rikets säkerhet via signalspaning. Men genom den tekniska utvecklingen har läget förändrats efterhand. Radiotrafiken i etern spelar allt mindre roll, och allt mer av kommunikationen över gränserna går i trådbunden trafik. Idag går endast 5% av trafiken till och från Sverige i luften, 95% i kabel.

Detta gör att Sverige liksom andra länder hamnar i ett vägval, antingen anpassar man signalspaningen till de nya förhållandena eller så lägger man ner verksamheten och försämrar kunskapsläget om hot mot det egna landet. Många länder bedriver idag underrättelseverksamhet och signalspaning på kabelburen trafik, exempelvis Storbrittanien, Danmark, Tyskland, Nederländerna, Australien, Nya Zealand och USA. Norge överväger också en lagstiftning i linje med den svenska.

Många anser att vi behöver ett starkt försvar. En viktig del av detta försvar är faktiskt underrättelseverksamheten. Som riksdagsledamot får man ibland tillgång till information som man inte i detalj kan sprida vidare hur som helst. Men så mycket kan jag säga att en av de saker jag fått väldigt klart för mig är att signalspaning genom åren faktiskt förhindrat en del saker på svenskt territorium som vi inte hade velat uppleva. Tror man att underrättelseverksamhet kan skydda svenska intressen även i framtiden måste man också acceptera en väl kontrollerad och övervakad signalspaning. Även om man som jag i grunden ogillar allt som innebär minsta hot mot integriteten.

Grundproblemet är att om man skall bedriva underrättelseverksamhet kan man inte samtidigt till 100% värna den personliga integriteten. Det är helt enkelt inte möjligt att förena. Vår uppgift som politiker är att väga viktiga intressen mot varandra.

I nästa inlägg skall jag beskriva mer om hur det lagförslag ser ut som riksdagen skall ta beslut om nästa vecka.



2007-06-14 Signalspaning i viloläge

Vid riksdagens votering idag beslutades att förslaget om signalspaning läggs på is i ett år. Det var oppositionen som utnyttjade minoritetens rätt att begära detta. Socialdemokraterna har hoppat av alla samtal med Alliansen och verkar inte vilja försöka hitta en gemensam lösning. Populismen går före, men jag tvivlar på att man får särskilt mycket utdelning på detta. För egen del anser jag att det förslag vi idag röstade om är bra mycket bättre än det ursprungliga förslaget som togs fram under socialdemokraternas tid vid makten.

Alla vi som varit kritiska under processen har därigenom påverkat utvecklingen fram till det förslag som låg på bordet idag. Sedan regeringens första förslag i vintras har stora förbättringar gjorts när det gäller insyn, uppföljning och kontroll av hur verksamheten skall skötas och hur insamlade uppgifter skall hanteras. Dessutom innebär förslaget att man efter en tid skall göra en utvärdering hur integritetsskyddet efterlevs. Jag tycker nu att förslaget är acceptabelt och röstade därför ja vid dagens omröstning.

Den signalspaning som bedrivs idag sker helt utan lagreglering och den nya lagen skulle äntligen reglera verksamheten på ett tydligt sätt. Lagrådet har också sagt ja till lagförslaget. Men det blir alltså en ny omröstning om ett år, och fram till dess fortsätter dagens helt oreglerade verksamhet. Jag tycker det är betydligt sämre än om dagens förslag godtagits.



2007-01-24 Betydligt bättre signalspaningsförslag.....men duger det?

Försvarsministern har idag lagt fram ett förändrat förslag om hur FRA skall kunna bedriva utökad signalspaning. Det finns goda skäl att reglera denna verksamhet i lag eftersom dagens signalspaning överhuvudtaget inte är reglerad. Dessutom fanns ett betydligt sämre förslag i byrålådorna hos departementet, ett förslag som togs fram under tidigare (s)-regering. Detta måste hanteras på något sätt, antingen förändras så att det kan leda till en bra lag, eller direkt kastas i papperskorgen.

Det nya förändrade förslaget innebär bland annat ökad insyn i verksamheten och en tydligare reglering av vad spaningen får avse och vem som skall besluta om detta vid varje tid. Möjligheten att lagra uppgifter är också begränsade. Spaningen sägs också avse viss information som sådan och inte vara riktad mot enskilda personer.

Allt detta låter givetvis bra. Men fortfarande finns flera frågetecken. Självklart skall svenska myndigheter ha verktyg för att skydda landet mot terrorism. Men alla sådana verktyg skall regleras noga och vägas mot intrången i den personliga integriteten och riskerna för missbruk. Det bör enligt min mening helst också finnas något demokratiskt valt utomstående organ som har insyn i verksamheten.

Lagrådet skall nu bedöma om lagstiftningen är förenlig med den svenska grundlagen. Denna prövning är viktig. Sedan skall vi ta en rejäl politisk diskussion om förslaget!



2007-01-12 Vill svenskarna bli mer övervakade??

Dagens SCB-rapport kan tyckas peka åt det hållet - en stor majoritet av de tillfrågade vill ha mer övervakning, buggning och kontroll för att förebygga brott. Nu är det ju så att som man frågar får man svar! Andra undersökningar visar att kontroll vid misstanke om grova brott är en sak, däremot vill inte svenska folket ha en generell övervakning av människors privatliv, tex avlyssning och lagring av tele- och datatrafik. (Ett exempel är Aftonbladets nätupplaga idag där 54.000 personer svarat, och hela 80% säger nej till ökad övervakning.)

Av någon anledning har försvarsministern dammat av ett kontroversiellt gammalt (s)-förslag om att ge FRA (Försvarets RadioAnstalt) rätt att avlyssna all tele- och datatrafik som passerar Sveriges gräns. Detta planeras att skickas ut som en lagrådsremiss, men finns idag bara som ett PM/förslag som gått ut som ett första utskick till närmast berörda myndigheter. Kanske för att en gång för alla få frågan ur världen? Jag hoppas det. Förslaget har redan mött mycket hård kritik.

Läs mer i en debattartikel i Dagens Nyheter skriven av min halländske riksdagskollega Henrik von Sydow (m). Där framgår mer vad förslaget innebär.

Min egen inställning till övervakning framgår av mitt inlägg på bloggen den 29/12 (varifrån det också länkas till artiklar jag tidigare skrivit i ämnet). När det gäller förslaget om generell avlyssning genom FRA har jag mycket svårt att se att intrången i människors integritet står i proportion till effekterna mot brottsligheten. Jag är, precis som bland annat Henrik von Sydow mycket kritisk till förslaget. En kritik vi delar med tex SÄPO, Justitiekanslern, Statliga registernämnden - och ledarskribenten på Borås Tidning! Läs tex BT:s ledare den 10 januari och ledarkommentaren idag. Jag har svårt att tro att förslaget skulle få stöd av riksdagen.