Textildag i Sjuhärad
2025-05-16
I dag anordnade Svenskt Näringsliv en textildag i Sjuhärad för västsvenska politiker. Dagen började på Textilhögskolan, och eftermiddagn ägnades åt företagsbesök hos Ludvig Svensson i Kinna.
Ludvig Svensson har två produktgrenar, dels den stora, växthusväv, som står för ungefär 80% av verksamheten, dels inredningstextil, främst gardiner, möbeltyger mm som står för resterande 20%. När det gäller växthusväv är man en stor global aktör och står för 70-80% av produktionen i världen. Väven används både för att skydda växter mot för starkt solljus, vilket ökar skördarna och växtligheten, och för att hindra utstrålning av värme under kallare perioder, vilket sparar energi. Inredningstextil levereras till både privata företag och offentlig sektor, bland annat levererar man möbeltyger till Sveriges Riksdag.
Ludvig Svensson bedriver verksamheten i samma fabrik som uppfördes i slutet av 1800-talet, och ägs av fjärde generationen av samma familj. Här berättar VD/ägaren Anne Ludvigsson om växthusvävens stora betydelse för företaget och den stora nytta den gör runt om i världen. Det är roligt att se att många halvstora familjeföretag belägna på mindre orter kan växa och bli en stor global aktör på världsmarknaderna.
Självklart talade vi om läget i världen, handelskrig och USA:s tullar, och det var definitivt något som oroade. Företaget har en fabrik även i Kina, och den levererar till USA, så när USA införde 145% tullar på varor från Kina fick Ludvig Svensson tillfälligt pausa leveranser till USA. Frihandel är av största betydelse för alla företag, stora som små.
Riksdagen tog beslut om att möjliggöra gårdsförsäljning av alkohol
2025-04-25
I onsdags tog riksdagen så äntligen beslut om att tillåta gårdsförsäljning av alkohol. Detta gör att lokala vinproducenter och microbryggerier nu kan sälja några flaskor av sina egna produkter trill besökare som kommer till anläggningen. En efterlängtad reform från branschen som kan skapa fler jobb i besöksnäringen.
Samtidigt är det lätt att kritisera alla de detaljregler som lagts till i beslutet som närmast känns lite tramsiga och onödiga. Men det är så i svensk politik, ett antal partier är livrädda för allt som hotar Systembolagets totala monopol och den fullstndiga kontrollen över medborgarna när det gäller alkoholkonsumtionen. Jag är därför närmast imponerad att moderaterna lyckats komma framåt i frågan och att skapa en majoritet för ett första steg framåt mot att myndigförklara svenska folket när det gäller hanteringen av alkohol. Ett tydligt steg i rätt riktning.
Riksdagens beslut och mitt inlägg på X väckte en del uppmärksamhet, även utomlands. Här ett exempel där man citerar mig från X, och här ett annat. Även italienska La Republica skriver om saken och citerar mitt inlägg.
Besök hos Nexans i Grimsås
2025-03-18
I går besökte jag Nexans i Grimsås tillsammans med moderaternas oppositionsråd i Tranemo, Niklas Gardewik. Ett av Sjuhärads större företag med 500 anställda, ägt av Nexanskoncernen med huvudkontor i Paris. Man är en av Sveriges största kabeltillverkare och tillverkar en mängd olika typer av kablar, såväl fiberkabel som kopparkablar och aluminiumkablar. Man har ungefär 27% av den svenska marknaden när det gäller olika typer av kablar och i takt med ökad elektrifiering och fler elbilar får man allt mer att göra och har byggt ut fabriken. Man har nu också byggt en helt ny hall där man inom kort ska börja tillverka kablar med en helt ny och energisnål teknik. Parallellt med detta fortsätter tillverkningen i resten av fabriken.
Koppar är dyrt! Man betalar 100 kronor per kilo och det går åt enorma mängder till kabeltillverkningen.
Här en av maskinerna som tvinnar kablar i större kablage och sedan försluter dem med ett hölje. Rent spontant ser det väldigt mycket ut som spinneriet i en textilfabrik, fast med betydligt grövre träd...
Ett av ärendena för vårt besök var den infekterade striden kring en påbörjad torvbrytning i anslutning till kabelfabriken. Företaget som bryter torv fick koncession redan 2013, men det var bara bara några år sedan man beslöt sig för att börja bryta torv i samasbete med en av markägarna som äger delar av torvmossen där det för lång tid sedan bröst torv mer hantverksmässigt.
Både ortsbor och Nexans har satt sig emot torvbrytningen av olika skjäl, men fått avslag i domstol. För Nexans handlar det om risken för att dammpartiklar ska störa produktionen - vid tillverkning av fiberkabel arbetar man i renrum där luften måste vara absolut ren, och att då ha en mycket dammande torvbrytning precis utanför fönstret är inte så populärt. Man är också oroliga för bränder på torvmossen, vilket inte är helt ovanligt vid torvbrytning. Nexans använder mängder av plaster som är mycket brandfarliga och är oroliga för vad en brand alldeles intill fabriken skulle betyda. Nu har slutlig dom fallit som ger torvbrytningen rätt.
En märklig effeklt är att torvbrytning som bekant ger mycket stora utsläpp av metangas, som anses vara en mycket stark växthusgas. Samtidigt har Nexans investerat en massa miljoner för att ta bort sina egna utsläpp. Vad utsläppsnettot i lilla Grimsås blir vet ingen idag.
Domen bygger på dåvarande lagstiftning 2013, och det är idag svårare att få tillstånd för att starta en torvtäkt. Men frågan kvarstår ändå hur man hanterar konflikter mellan olika näringsverksamheter som har olika behov och önskemål? Ska antalet anställda och omsättning avgöra borde Nexans fått rätt, och de var också först på platsen. Samtidigt är gamla koncessioner mycket starka rent rättsligt.
Tillståndet i detta fall gäller torvbrytning för energiproduktion. Min egen reflektion är att torv behövs till många saker, inte minst som jordförbättring, och att elda upp torven känns väldigt onödigt när våra skogar är fulla av skogsavfall som ingen tar vara på.
Besöket på Nexans väckte många frågetecken som jag tar med mig i riksdagsarbetet. Men framförallt var det roligt att se att Nexans (som jag besökt tidigare för ett antal år sedan) representerar den frmagångrika och innovativa svenska industrin som skapar jobb och tillväxt.
En vecka med mycket skogspolitik
2024-11-29
Denna vecka har jag varit på två viktiga aktiviteter med koppling till svenskt skogsbruk. Den första var ett seminarium om "hyggesfritt skogsbruk", dvs alternativa avverkningsmetoder till kalhyggen.
Detta möts med viss skepsis från de större skogsägarna som måste leva på sitt skogsbruk. Men vid seminarier vittnade flera skogsägare, även större sådana, om att man med andra metoder att avverka skog kan uppnå samma ekonomiska resultat. Man kan inte bara jämföra total slutavverkning med alternativa metoder, utan måste även ta hänsyn till att man vid andra metoder slipper de två kostsamma gallringar som man måste göra i en skog med planerad slutavverkning. Tar man hänsyn till helheten blir det ekonomiska utfallet likvärdigt. Men de alternativa metoderna ger samtidigt stora fördelar för natur och djur. Såväl Sveaskog som Stora Ensa och Holmen provar olika alternativa metoder för sitt skogsbruk, och det är intressant att dessa stora skogsägare vill utveckla skogsbruket.
För oss små hobbyskogsägare är det en självklarhet att inte kalhugga markerna. Min egen lilla skog ser just nu ut såhär efter att jag låtit gallra och rensa upp. Ganska trevlig skogsmiljö om jag får säga det själv.
Under veckan var jag också inbjuden till en trevlig skogsmiddag tillsammans med Skogsindustrierna, där vi fick en uppdaterad bild av läget för svensk skogsindustri och svenskt skogsbruk. Den allt överskuggande frågan är hotet om EU-lagstiftning som i praktiken skulle slå undan benen på stora delar av svenskt skogsbruk. Det handlar om EU:s "avskogningsförordning".
EU:s mål verkar vara att den mesta skogen ska stå kvar och inte avverkas, främst "för klimatets skull", vilket självklart är en orimlighet i det skogtäckta Sverige. Sanningen är att den svenska skogen över tid växer till mer än vad som avverkas - det blir hela tiden en ökad skogsmassa i vårt land. Detta måste vi få övriga EU-länder och alla EU-byråkrater att begripa. Vi kan inte acceptera att det svenska skogsbruket offras på klimataltaret. För övrigt tar skogen upp mest koldioxid om det hela tiden finns växande ungskog på stora arealer. Stora gamla träd växer inte så mycket och tar därmed inte heller upp några ökande mängder koldioxid. Så inte ens med rena klimatargument är det vettigt att låta all äldre skog stå kvar.
Skogsindustrin är idag en av Sveriges absolut viktigaste exportgrenar, och sysselsätter massor av människor i hela värdekedjan. Tidigare regeringen schabblade bort hela denna fråga under diskussionerna i EU, och Miljöpartiet rent av hejade på de nya EU-reglerna. Dagens regering slåss med alla medel, tillsammans med främst Finland, för att bromsa de värsta tokigheterna. Som det verkar nu kan införandet skjutas ett år på framtiden, medan man eventuellt gör vissa förändringar, men mycket är oklart.
Denna artikel belyser frågan ytterligare.
En söndag med fokus på Northvolt samt regionala flygplatser
2024-11-24
I går tog jag flyget till Umeå, där jag och några andra moderater övernattade hemma hos min m-kollega Edward Riedl (finansutskottets ordförande). En trevlig kväll i hans hus vid Umeälvens strand med ett strålande vinterväder, och en riktigt fin vintermorgon i morse.
I morse fortsatte vi sedan till Skellefteå, där vi först träffade kommundirektören Kristina Sundin Jonsson för att få hennes bild av läget kring Northvolt och hur det påverkar kommunen. Moderaternas oppositionsråd Andreas Lövenhöök var också med. Ett bra möte där vi fick mer kunskap om historiken, kommunens engagemang, hur man ser på läget och hur man tänker framåt. Det blev några väl använda timmar denna söndag.
Efter besöket i kommunhuset fortsatte vi till Skellefteå Flygplats, där vi träffade flygplatschefen Robert Lindberg. Temat för besöket var flera saker. Dels det allmänna läget för små regionala flygplatser och insikten om hur viktiga de är för utvecklingen, inte minst i norra Sverige. Dels självklart hur problemen för Northvolt påverkar flygplatsen. Och slutligen den ganska unika satsningen på elflyg och pilotutbildning för elflyg som bedrivs vid flygplatsen. Vi fick även besöka hangaren för de små tvåsitsiga elflygplanen.
Jag kan bara konstatera att tack vare inrikesflyget kunde jag flyga till Norrland igår eftermiddag, hinna med en trevlig kväll i Umeå, två viktiga besök idag, och vara hemma igen i Ubbhult ikväll. Flyget är helt avgörande för att kunna resa snabbt i vårt stora avlånga land.
Besöksnäringen är viktig för Sverige
2024-11-17
Vid samband med besöket i Karlatornet fick vi också en längre genomgång med branschorganisationen Visita om besöksnäringarnas utmaningar. Det handlar om allt från en glödje över att dagens regering har avskaffat både kravet på hotelltillstånd och det fåniga danstillståndet, till en önskan om lägre arbetsgivaravgifter för unga och reformerade alkoholregler (exempelvis avskaffat krav på att kunna servera varm mat hela öppettiden, vilket orsakar onödiga kostnader). Och varför ska kommunerna bestämma vilka veckor man får ha en uteservering öppen eller inte? Även regelverk kring tillsynsbesök och olika typer av tillstånd är ett problem, liksom kravet på betalning av tillsyn oavsett om några tillsynsbesök göres eller inte. Olika tolkning av lagregler i olika kommuner är ett annat problem, liksom en omfattande byråkrati överhuvudtaget som pressar en bransch med små marginaler och hög andel personalkostnader.
Jag delar i stort Visitas syn i alla dessa frågor och har själv motionerat om flera av dessa saker i riksdagen. Det enda jag är lite skeptisk till är olika arbetsgivaravgifter för olika åldersgrupper - det finns ingen forskning eller utvärdering som visar att det ökar sysselsättningen på totalen, det bara omfördelar arbetslösheten. Vi har redan prövat denna modell i Sverige, med oväntat magert resultat. Dessutom krävs mycket stora sänkningar av arbetsgivaravgifterna för att det ska ge någon större ekonomisk effekt för företagen, och så kraftiga minskningar av skatteintäkterna ska då ställas mot andra skattesänkningar som kanske ger bredare och större effekt för företagandet. Jag nöjer mig med att konstatera att sänkta skatter på företagande generellt skapar mer tillväxt och aktivitet i ekonomin och dessutom skapar fler jobb. Sedan får vi analysera efterhand vilka skattesänkningar som gör mest nytta.
I en fråga som kom upp i fredags håller jag däremot inte alls med Visita. Det gäller deras hårda kritik mot höjd inkomstgräns för arbetskraftsinvandring. Jag har kommenterat det tidigare här på bloggen. Deras kritik är att man har svårt att rekrytera nyckelpersonal med dessa höjda inkomstkrav. Man nämnde kockar som exempel. Jag kollade då vad en kock tjänar i genomsnitt, och det är 28.400 kronor per månad. Alltså nästan på kronan detsamma som inkomstkravet höjts till. Idag är det 28.480 kronor, jämfört med tidigare endast 13.000 kronor. Reglerna förhindrar alltså inte anställning av kockar från länder utanför EU. Jag påminde också om att man dessutom fortfarande kan rekrytera vilka man vill från EU, och då har tillgång till arbetskraften i hela EU med 450 miljoner invånare. I de analyser som gjordes före beslutet om höjningen framgick dessutom att det ändå skulle vara relativt få personer som kan betraktas som nyckelpersoner som skulle beröras av den höjda inkomstgränsen. Inte många vårdanställda heller (vilket det påstods från vissa håll). Dagens krav på 28.480 i lön för att få arbetstillstånd borde faktiskt inte vara något problem för företagen.
Faktum är att det har kommit en första rapport från Migraitonsverket om de effekter av den genomförda höjningen av inkomstkravet man hittills sett för olika yrkesgrupper. Man konstaterar att effekterna är störst inom städbranschen och för mindre kvalificerade restaurangjobb. Alltså exakt sådana jobb som borde passa utmärkt för lågutbildade arbetslösa i Sverige.
Jag förstår då mera oron för förslaget som utreds om att längre fram höja kravet till en inkomst motsvarande medianlönen i samhället, dvs idag uppemot 35.000 kronor per månad. Det skulle absolut kunna bli ett större problem. Man jag påpekade vid mötet att man i den utredning som hanterar frågan även har direktiv att föreslå regler som möjliggör undantag för bristyrken. Här skulle exempelvis kockar kunna ingå.
För egen del tycker jag att man borde avvakta med nästa höjning av inkomstgränsen några år och först utvärdera utfallet av dagens regler. Jag tycker också det är viktigt att incitamenten för arbetslösa att ta de lediga jobb som finns måste skärpas. Problemet idag är att alltför få söker de lite enklare jobb som finns, exempelvis inom besöksnäringen och handeln. Företagen tvingas då att rekrytera utomlands, samtidigt som hundratusentals lågutbildade går arbetslösa i Sverige och lever på bidrag. I längden kan det såklart inte fortsätta så. Höjda inkomstkrav vid arbetskraftsinvandring måste gå hand i hand med åtgärder så att de arbetslösa tar de lediga jobb som finns.
Har delar av näringslivet hoppat i galen klimat-tunna?
2024-10-28
I torsdags deltog jag i ett frukostmöte i Riksdagen med fokus den så kallade "gröna omställningen". Rubriken var "Västsvensk Industriomställning hotas akut av elbrist". Fokus låg denna gång på den kemiska industrin, och dess stora industrikluster i Stenungsund där sex kemiföretag arbetar i "symbios" med varandra och bland annat utnyttjar varandras restprodukter och samarbetar på olika sätt. Precis som många andra industrisektorer har man omfamnat den "gröna omställningen", man har ett gemensamt samarbete som kallas "Hållbar Kemi", och man talade lyriskt om "en grön revolution". Men men verkar nu börjar nu inse att det är svårare än väntat att realisera den. Dels på grund av enorm (!) brist på el/effekt och dels för att produkterna blir väldigt dyra om man tillverkar dem på "grönt" sätt, vilket gör det svårare att konkurrera. Här en illustration av bara kemiklustret i Stenungsund och deras ökade elbehov jämfört med idag:
Flera av de sex företagen är globala koncerner med huvudkontor i andra länder, bland annat i Asien. Produktionen i Sverige måste vara konkurrenskraftig, i annat fall finns risk att produktionen flyttas till andra länder. Jag ställde frågan om man inte var orolig för just detta, och flera av företagens representanter medgav att oron finns.
För att undvika detta efterfrågar företagen "reglering" (lagstiftning) så att det går att sälja produkter trots att de blir dyrare än med dagens produktionsmetoder. Man talade också om att elen som behövs helt enkelt blir för dyr, och att man därför behöver ekonomiskt stöd från samhället för omställningen, "ersättning för samhällsnyttan" kallade någon det. En annan representant kallade det att "socialisera kostnaden", och det visade sig att det man menade var att omfördela den på hushållens och företagens nätkostnader, vilket drabbar elabonnenterna genom högre elkostnader. Man sa också rent ut att vätgaslagring av de volymer som skulle behövas är helt orealistiskt och alldeles för dyrt.
I diskussionen nämndes också möjligheten att tills vidare klara elförsörjningen med gasturbiner, vilket dock är mycket dyrt för de mängder el som behövs. man talade om kostnader på uppemot 3 kronor/kwh. Man kan ju också tycka det är lite märkligt att göra dyr omställning till "grön" produktion för att minska utsläpp av koldioxid om detta ska ske med hjälp av gasturbiner som släpper ut just koldioxid.
När jag pratade lite med några av representanterna efteråt fick jag bilden att man var betydligt mer bekymrade över situationen än man vågat säga under seminariet. Och när jag lite provocerande sa att min bild är att hela EU lever farligt när man tror sig kunna "gå i spetsen" med en grön industrirevolution, när andra delar av världen inte har samma ambitioner utan fortsätter producera till betydligt lägre kostnad så sa ingen av de jag talade med emot. Det känns verkligen som att verkligheten kommit ifatt de orealistiska "gröna" drömmarna".
Det är inte bara kemiindustrin som har problem. De gröna stålsatsningarna och batterisatsningarna i norr har som bekant enorma problem, både med kostnaderna, tron på okänd och icke kommerssialiserad teknik och inte minst den enorma bristen på el.
En annan sektor med stora problem är fordonsindustrin. Vi ser exempelvis nu hur EU med strafftullar försöker motverka kinesisk försäljning av elbilar vars priser subventionerats av kinesiska staten för att kunna konkurrera i Europa. De europeiska biltillverkarna klarar helt enkelt inte konkurrensen. Men detta räcker inte. De svenska och europeiska fordonstillverkarna kräver olika former av politiska regler, förbud, straffskatter och subventioner för att överleva. Klimatdebattörern och motorjournalisten Tege Tornvall beskriver det så här:
"När elfordon lockar för få köpare vill deras tillverkare göra det dyrare och svårare att köpa bensin- och dieselbilar. Nyligen krävde Kina-ägda Volvo Cars och dess systerföretag Polestar att EU per 2035 förbjuder försäljning av nya sådana bilar.
För lastbilar tycker Volvo AB:s VD Martin Lundstedt att elektrifieringen går för långsamt. Detsamma tycker Scanias VD Christian Levin, som vill att politiker borde göra mer för att stödja eldrift. Han kräver ”modiga politiska beslut” för att göra diesel dyrare, alltså göra lastbilar och vägtransporter dyrare.
Detsamma kräver konkurrenten Daimler Trucks, vars avgående VD Martin Daum vill se årligt ökande bränslepriset i stället för bonusar för elfordon. Målet är att ”göra det otänkbart att köpa bensin- eller dieselbilar”.
Väl medvetna om elfordons begränsade räckvidd kräver de samfällt fler laddstationer ute i trafiken. Att bekostas av fordonsägare och skattebetalare. En större ellastbil kostar mer än dubbelt mot en dieseldriven och tar flera ton mindre last. I klartext: högre pris för mindre nytta."
Denna utveckling syns överallt i samhället. Företag och klimataktivister i Sverige sitter i samma båt - de har byggt hela sin tillvaro och hela sin framtid på att hela världen kommer att göra en "grön revolution", och har tänkt sig att Sverige (och delvis EU) ska gå i spetsen i denna omvandling och därmed vinna konkurrensfördelar i framtiden. Men nu visar det ju sig allt tydligare att omvärlden inte är särskilt intresserad. Det blir för dyrt och man har annat som man hellre lägger pengarna på. Genom att fortsätta använda känd teknik och billig energi från kol kan man pressa priserna och konkurrera ut europeiska företag. Risken är uppenbar att Sverige och delar av EU och några andra "västländer" står där ensamma en dag med sina dyra "gröna" produkter men upptäcker at ingen köper dem eftersom resten av världen erbjuder samma sak mycket billigare. EU med flera står då där med en ödelagd industri, skyhög arbetslöshet och urholkade statsfinanser. Och utan att ha lyckats uppnå den "klimatnytta" alla talat om.
Kina och Indien satsar en hel del på "grön energi", men ännu mer på kolkraft. Norge, Ryssland, Venezuela och Arabländerna med flera fortsätter utvinna olja och gas eftersom de tjänar stora pengar på det. Det finns inga signaler alls om att de tänker förändra detta. Och Tyskland som skrotade sin kärnkraft får nu ersätta ren kärnkraftsel delvis med el från brunkolskraftverk.
Om inte företagsledarna och politikerna i Sverige/EU vaknar riskerar vi att i framtiden kunna konstatera att vi offrade Europas framtid på klimataltaret. Utan att uppnå den minsta klimatnytta, och utan att få med oss resten av världen. Man kan inte bygga vare sig företagande eller politik på drömmar, förhoppningar och orealistiska kalkyler. Det spricker alltid till sist. Och om det då är svenska eller europeiska skattepengar eller pengar från pensionsfonder som riskeras i dessa gröna bubblor riskerar det att slå mycket hårt mot samhället.
Alltför många politiker och företagsledare sitter idag i samma lilla osäkra båt och ror ut mot ett stormande hav. Båten har redan börjat ta in vatten, men man fortsätter ro. När ska någon våga säga att kejsaren är naken och att det är dags att ro tillbaka till land innan det är för sent? INGEN kan säga att man inte blivit varnade. Och vinden ökar.
En kväll om betydelsen av valfrihet i välfärden
2024-10-22
I kväll deltog jag i en aktivitet med Svenskt Näringlivs med tema valfrihet i välfärden. På plats fanns både politiker, debattörer och företrädare för fristående verksamheter inom utbildning, omsorg och sjukvård. Självklart var det en "partsinlaga" i debatten, där alla dessa små och stora företagare ville framhålla betydelsen av sin egen verksamhet för att erbjuda en bra välfärd. Men det framfördes också många andra kloka tankar.
Inte minst framhölls det växande arbetet med etik och ansvar inom dessa branscher. Mycket bra tycker jag, även om detta borde gjorts för längesedan. Brister och missförhållande inom dessa branscher är ingen nyhet, och aldrig acceptabla (även om motsvarande brister inom offentligt bedriven verksamhet sällan uppmärksammas på samma sätt av media). Även om de flesta aktörer gör ett utmärkt jobb och erbjuder god välfärd så är det de få exemplen av missförhållanden som sätter bilden i media.
Min egen linje är lika solklar som den alltid har varit. Jag var själv med och drev en förälkdrakooperativ förskola när barnen var små, och juag såg själv hur mycket mer vi fick ut av de pengar vi disponerade jämfört med kommunens verksamheter - och då fick vi ändå mindre pengar per elev än vad kommunens enheter fick. Jag tycker det viktigaste med valfrihet inte är att man kan välja utan att man kan välja bort. Om barnen går på en dålig kommunal skola kan man välja en bättre. Om gamla mamma bor på ett dåligt kommunalt äldreboende kan man flytta. Och är servicen dålig på den närmaste vårdcentralen kan man lista sig på en annan. Valfriheten ger människor egenmakt över sina liv i stället för att man med mössan i hand är hänvisad till det kommunen eller regionen erbjuder. Och där endast den med tjock plånbok kan välja något annat - i dagens svenska valfrihetssystem kan man välja oavsett privatekonomi. Det är oerhört demokratiskt och jämlikt.
Men med detta sagt - upphandling och regelverk och avtal är alltför ofta slarvigt och okunnigt genomfört, och kontrollen av utförare inte alltid särskilt bra. I min värld regleras all välfärdsverksamhet som utförs av externa aktörer med noggrannt upprättade avtal. I dessa avtal ska verksamhetens kvalitetskrav preciseras och det ska finnas tydliga skadeståndsklausuler om man missköter sig. Om en elev inte får den utbildning man har rätt till ska både kommunen och eleven har rätt till ett högt skadestånd. Samma om inte vård eller omsorg uppfyller de krav som avtalats. Tydliga skadeståndsklausuler är mycket viktigare än att diskutera vinstbegränsning. En väl fungerande verksamhet som levererar det man lovat kan för min del gärna få gå med hur mycket vinst som helst - varje krona i vinst som delas ut i utdelning eller i form av högre lön för ledningen genererar ju skatteintäkter och gör att samhället får pengar tillbaka. Verksamheten blir då helt enkelt mer kostnadseffektiv än kommunens egna verksamhet.
I dag kräver vi för övrigt överskott i kommuner och regioner över en konjuukturcykel, i annat fall anses man inte ha skött sin ekonomi. På samma sätt är det givetvis rimligt att även fristående enheter går med vinst. Utan vinst kan man inte investera och man klarar inte tillfälliga ekonomiska svårigheter. Hela vinstdiskussionen är ett stickspår som inte har någon vettig betydelse för kvalitén. Det är bara vänsterpolitiskt snömos.
Kravet på hotelltillstånd avskaffas - ännu en av mina motioner går i mål
2024-10-14
Politik handlar om både stora och små frågor. Regeringen föreslår nu avskaffande av kravet på hotelltillstånd, något jag motionerat om i riksdagen flera gånger genom åren, senast 2021. Detta är en totalt ointressant fråga för de flesta svenskar, men alla dumheter och all onödig byråkrati som tas bort är välkomna, och sparar tid och pengar för småföretagare. Detta är en sådan - hotelltillstånd är helt enkelt onödigt eftersom alla viktiga saker kring hotellrörelser kontrolleras av andra myndigheter - det blir helt enkelt bara dubbelt och helt onödigt arbete för alla. Jag utvecklar saken i min motion:
2021/22 Avskaffa kravet på hotelltillstånd
Det krävdes en moderatledd regering för att städa bort denna helt onödiga byråkrati. Och det är så här man måste arbeta. Målmedvetet, försöka hitta och städa bort onödig byråkrati, steg för steg.
Ett gott företagsklimat skapar arbete och välfärd
2023-10-04
Jag brukar alltid uppmärksamma 4 oktober lite extra. För mig är det själva symbolen för kampen mot socialismen, i detta fall symboliserade av löntagarfonderna. För yngre följare som inte var födda då handlade det kortfattat om att en del av löneutrymmet i praktiken avsattes för en ny "vinstdelningsskatt" för noterade börsföretag, och pengarna tillfördes sedan fyra statliga fonder som i sin tur använde pengarna för att köpa upp företag. Man socialiserade helt enkelt företag stegvis genom att köpa upp företagen med hjälp av deras egna vinstmedel.
Motståndet var starkt, även från många LO-medlemmar och den 4 oktober varje år samlades man till demonstrationer mot fonderna. Jag har sparat mitt eget demonstrationsplakat från mitt livs absolut första demonstration i Göteborg, 1983 eller 1984. Västsvenskar mot fonder. Nedan th också en av moderaternas valaffischer, sannolikt inför riksdagsvalet 1991. Även i denna fråga stod moderaterna på rätt sida i historien.
Borgerliga partier har alltid haft som uppgift att stå emot socialismen, och kampen mot löntagarfonderna blev framgångsrik. Motståndet segrade och regeringen Bildt (1991-94) skrotade fonderna. Delar av pengarna fördes över till forskningsstiftelser, delvis ägda av de företag som betalt in vinstdelningsskatten, och inbetalda ej använda medel gick tillbaka till de företag som betalt in dem, samtidigt som den så kallade "vinstdelningsskatten avvecklades.
En kul detalj är att jag själv skrev min examensuppsats i juridik om löntagarfonderna 1986. Det var på den tiden man skrev uppsats på skrivmaskin. 90 sidor tjock är den, och skrev man fel på en sida var det bara att börja om från början igen.
Jag kartlade i uppsatsen hur stort inflytande löntagarfonderna hade hunnit få och hur stort inflytandet skulle kunna bli med tiden om uppköpen fortsatte. Jag analyserade även möjligheterna att avveckla fonderna och förde också fram en del tankar kring hur man rent praktiskt kunde göra. Till ganska stor del blev det faktiskt också den vägen man valde valde när fonderna avvecklades. Jag fick högsta betyg på min uppsats av min handledare, advokat Gunnar Flodhammar, som även var universitetsprofessor och dessutom domare i skiljenämnder vid tvister om tvångsinlösen av aktier. Att han ogillade löntagarfonderna lika mycket som jag bidrog nog till att vässa uppsatsen lite extra.
Så här i efterhand kan man konstatera att detta stora socialistiska experiment gick i graven tack vare en modertaledd regering och starkt tryck i samhället. Det är något vi moderater ska vara väldigt stolta över. Ibland tar vi vårt fria företagsklimat som självklart, men det var verkligen inte självklart när löntagarfonderna diskuterades som mest i början av 1980-talet. I dag ser vi en rad andra problem för företagsklimatet, och att värna och utveckla detta är enligt min åsikt en av dagens moderatledda regerings viktigaste uppgifter. Utan starka stora och små företag stannar Sverige och skatteintäkterna sinar.
I dag är det som sagt kanelbullens dag. Så varför inte slå två flugor i en smäll och fira löntagarfondernas avskaffande med en god kanelbulle från ett företagsamt privat bageri eller café?
Studiebesök på Gekås och möte med Visita
2024-08-26
I dag besökte jag Gekås och träffade branschorganisationen Visita på Gkås Hotell i Ullared. Föreutom samtal med lokala företagare i Halland och med Vistas ledning fick vi också en rundvandring på Gekås under tillsammans med företagsledningen. För mig som är regelbunden kund på Gekås (vi har sommarhus i trakterna) så var det kul att få se lite bakom kulisserna och får lite spännande fakta om Gekås.
Hälsningen till personalen när de kommer till jobbet genom personalingången. Trevligt!
Konferensrummet på Hotellet i Ullared, med varuhuset i bakgrunden. Mycket av diskussionerna rörde två frågor, som jag diskuterat tidigare i andra inlägg. En oro för att skärpta regler för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU ska försvåra rekrytering. Och en önskan om en förändrad alkoholpolitik samt att reglerna om gårdsförsäljning ska träda ikraft. Jag återkommer till dessa frågor i kommande inlägg.
Rundvandringen på Gekås var intressant. Det är en omfattande verksamhet bakom kulisserna och man har ett lager i varuhuset som räcker i tre dygn. Utöver detta har man sitt stora centrallager några kilometer utanför Ullarend.
Ovan sorteringsavdelningen för överblivna galgar. Jag vet inte hur länge man skulle orka jobba just där. Enorma mängder galgar av dussintals sorter som ska sorteras.
Här en dags skörd av olika varor som kunder lagt på fel ställe eller ångrat köp i kassan. Det tar ett par tre dagar innan varorna är tillbaka i butiken igen. Samma gäller alla kläder som provas och hängs utanför provrummen efteråt. Hanteringen av allt detta utgör en betydande del av arbetet i varuhuset, och det mesta tas tillvara och hamnar i butiken igen. Skadade eller öppnade varor säljs rabatterat i personalbutiken.
Lite kul fakta om Gekås:
Gekås är Sveriges mest bestäkta destination, före Liseberg i Göteborg som är tvåa
Varuhuset med restaurangeroch boende omsätter 6,2 miljarder per år.
Som mest har man haft 29.200 kunder på en dag
Man säljer 13 miljoner par strumpor per år
Man säljer 1 miljon vykort per år
Man säljer 296 mil julklappspapper per år
Man säljer 68.000 paket fryspåsar varje vecka
Man säljer 4,8 miljoner leksaker och 10% av alla leksaker som säljs i Sverige säljs på Gekås
Man har 156.000 unika artiklar och säljer 133 miljoner varor per år
På hotell och camping har man 550.000 gästnätter per år
Gekås har 10 restauranger, 2.600 sittplatser, serverar 2.000 rätter per timme och serverar 1,5 miljoner köttbullar per år
Regeringen har inte beslutat om några storsatsningar på "grönt stål"
2024-06-13
I skuggan av EU-valrörelsen och andra inrikespolitiska frågor gick denna nyhet lite under radarn i svenska media. Det var tidningen Affärsvärlden som citerade statssekreteraren på finansdepartementet Lars Hjälmered (min tidigare moderate riksdagskollega från Göteborg) om LKAB:s satsningar på "grönt stål". Hjälmered är statssekreterare med ansvar för de statliga bolagen och arbetar direkt under finansministern. Han deltog i ett seminarium med anledning av lanseringen av den bok som jag berättade om den 15 maj (se nedan).
Av artikeln framgår att regeringen (vare sig tidigare s-regering eller dagens m-ledda regering) INTE tagit några beslut om att LKAB ska satsa på "grönt stål".
Hjälmered framhåller att det finns en enorm potential i satsningarna, men att det inte har skett någon så kallad ägarsamordning mellan LKAB och regeringen, något som däremot skedde både när LKAB ville flytta huvudnivån för gruvan i Kiruna, och vid stadsflytten. “Man har inte stämt av Hybrit med regeringen, och det är en stor strategisk omläggning av bolaget”, säger Hjälmered och lägger till att “om det blir ett beslut så är en ägarsamordning helt avgörande.”
Lars Hjälmered riktade kritiken mot den tidigare S-ledda regeringen. “En kritik som kan riktas bakåt mot tidigare styren är att löplinan har varit för lång. Det är märkligt att många har solat sig i glansen av försöksanläggningen i Luleå, men det har inte tydligt stämts av med ägaren”, sade han.
Vid seminariet poängterade Hjälmered att inga beslut är fattade om LKAB:s satsning på grönt stål. Inte för några 70 terawattimmar el, och inga hundratals miljarder i investeringskostnader. “Utöver anläggningen i Luleå är det forskning som sker. Så får vi se om det kan komma ett investeringsbeslut. För oss som ägare i detta, när vi sitter på makten, handlar det om att ta beslut för beslut”, sa han. Vidare säger Hjälmered att det “kommer krävas en hård styrning” längs vägen. Och att “ordet för dagen är om”. LKAB:s Hybrit-projekt måste bevisa sig i att både tekniken och ekonomin finns på plats. Därefter kan det bli aktuellt med ytterligare steg, och att det ska “förankras med ägaren i en steg-för-steg-process.” “Skulle det visa sig att det här inte håller är det inte aktuellt att gå vidare med detta”, säger han.
Jag har själv lyft frågan internt i partiet ett flertal gånger, liksom i samtal med regerin gsföreträdare, och är mycket nöjd med att regeringens högst ansvarige statssekreterare är så tydlig med att regeringen inte villkorslöst kommer att låta LKAB göra som man vill med statens och skattebetalarnas pengar. För egen del ser jag som bekant enorma risker i ett projekt där inga privata investerare är intresserade, och där alla risker ska tas av statliga bolag, svenska skattepengar och EU-medel. Långa rader av experter och analytiker varnar, och detta kan faktiskt gå precis hur illa som helst.
Regeringen går vidare med förslag om gårdsförsäljning av alkohol
2024-06-05
I dag meddelar regeringen att man går vidare med ett förslag som möjliggör gårdsförsäljning av alkohol. Det är en fråga som många moderater drivit, och själv har jag motionerat om saken flera gånger i riksdagen. Bakgrunden är att microbryggerier, små vinproducenter och små sprittillverkare blivit uppskattade besöksmål och gynnar besöksnäringen, inte minst på landsbygden. Många erbjuder idag provsmakning av produkter, men man har inte fått lov att köpa med sig en flaska vin eller ett par burkar öl och ta med sig hem. Detta kommer att ändras med den nya lagen. Samtidigt kommer Systembolagets monopol att finnas kvar i övrigt.
Detta är en kompromiss mellan regeringspartierna, och det finns en del enligt mitt tycke onödiga detaljregler och begränsningar, men det är så kompromisser leder framåt och det är en del av Tidöavtalet att lösa detta. Vi gör nu upp med orimligt förmynderi från politikerna mot vuxna människor. Självklart kommer inte några flaskor vin eller öl (för betydligt högre pris än på Systembolaget) att öka alkoholkonsumtionen. Inte heller hotas Systembolagets verksamhet.
Denna bild är lite rolig, det är EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen som häromdagen träffade statsminister Ulf Kristersson och Moderaternas förstanamn på EU-valsedeln, Tomas Tobé på något ställe i Stockholm. Man skålade såklart inte för gårdsförsäljningen, eftersom beskedet då inte hade kommit. Men jag tror EU-kommissionens tyska ordförande tycker det är ett fullt rimligt beslut - i Tyskland har man en mer avslappnad inställning till alkohol än vad svenska byråkrater och vänsterpolitiker har. Så hon hade säkert skålat för det.
Ung Företagsamhet
2024-05-29
I dag var det dags för besök på Stockholmsmässan i Älvsjö och finalen för Ung Företagsamhet. Det är en tradition att riksdagsledamöterna blir inbjudna, och själv har jag varit med nästan varje år, och träffat UF-företagare från den egna valkretsen. Finalen invigdes av statsministern i går, och idag deltog näringsministern på ett välbesökt seminarium. Vi var också fyra moderata riksdagsledamöter på plats, från olika delar av landet.
Själv besökte jag montrarna för fem olika UF-företag från olika kommuner och det är så inspirerande och givande att prata med dessa engagerade och kreativa gymnasielever som kommit på smarta affärsidéer, spännande produkter och tjänster och intressanta montrar. Skiftande ämnen: Teknik/app för lagring/försäljning av el beroende på elpris, Tillverkning av ekologisk tvål och tvålkoppar av överbliven betong, unik keramikdesign samt automatisk doftslukare/insektsbekämpning av sopkärl.
Lycka till i finalen alla fyra!
Delta Cell UF.
Handkraft UF.
Green Clean UF,
Bello UF
Kraftfull varning för de norrländska stålsatsningarna
2024-05-15
I går deltog jag vid ett seminarium om de norrländska stålsatsningarna. Vi fick även en bok som sammanfattar risker och kritik mot projektet, sammanställt av professorn i nationalekonomi, Magnus Henrekson.
Slutsatsen av seminariet var att satsningarna på grönt stål i Norrland är ett högriskprojekt där skattebetalarna till stor del tar risken om projektet inte lyckas. Satsningarna kräver el motsvarande hela 65% av dagens totala förbrukning i landet, samtidigt som vi redan nu har svårt att får fram tillräckligt med el. Investeringarna bygger dessutom på helt oprövad teknik som kan slås ut av nya och bättre tekniker. Det skulle ge stora negativa effekter för hushåll och företag. Satsningarna bygger också på en förhoppning av stålkunderna ska vara villiga att betala väldigt mycket mera för "grönt stål" än för övrigt stål. Det finns inget tydligt belägg för detta.
Grönt stål är den största industrisatsningen i Sveriges moderna historia både i absoluta tal och i relation till ekonomins storlek. Satsningarna förutsätter en unikt stor utbyggnad av elproduktion och elnät, järnvägs- och hamnkapacitet, bostäder och offentlig service. Det finns stora risker att dessa investeringar blir olönsamma om industrisatsningarna misslyckas.
Ett litet land som Sverige bör helt enkelt avstå från så här stora och riskfyllda satsningar enligt forskarna som skrivit boken.
För egen del var det inget direkt som överraskade under seminariet, utom möjligen att prislappen för investeringarna sannolikt är ännu högre än vad som tidigare hävdats i debatten. Jag tar alla tillfällen att uppmana till försiktighet när det gäller att ösa in skattepengar i dessa projekt. Det finns också risk att två i grunden lönsamma statliga företag - LKAB och Vattenfall - kommer att drabbas av stora förluster.
Idag firar vi kampen mot löntagarfonderna med en kanelbulle
2023-10-04
Jag brukar alltid uppmärksamma 4 oktober lite extra. För mig är det själva symbolen för kampen mot socialismen, i detta fall symboliserade av löntagarfonderna. För yngre följare som inte var födda då handlade det kortfattat om att en del av löneutrymmet i praktiken avsattes för en ny "vinstdelningsskatt" för noterade börsföretag, och pengarna tillfördes sedan fyra statliga fonder som i sin tur använde pengarna för att köpa upp företag. Man socialiserade helt enkelt företag stegvis genom att köpa upp företagen med hjälp av deras egna vinstmedel.
Motståndet var starkt, även från många LO-medlemmar och den 4 oktober varje år samlades man till demonstrationer mot fonderna. Jag har sparat mitt eget demonstrationsplakat från mitt livs absolut första demonstration i Göteborg, 1983 eller 1984. Västsvenskar mot fonder. Nedan th också en av moderaternas valaffischer, sannolikt inför riksdagsvalet 1991. Även i denna fråga stod moderaterna på rätt sida i historien.
Borgerliga partier har alltid haft som uppgift att stå emot socialismen, och kampen mot löntagarfonderna blev framgångsrik. Motståndet segrade och regeringen Bildt (1991-94) skrotade fonderna. Delar av pengarna fördes över till fordkningsstiftelser, delvis ägda av de företag som betalt in vinstdelningsskatten, och inbetalda ej använda medel gick tillbaka till de företag som betalt in dem, samtidigt som den så kallade "vinstdelningsskatten avvecklades.
En kul detalj är att jag själv skrev min examensuppsats i juridik om löntagarfonderna 1986. Det var på den tiden man skrev uppsats på skrivmaskin. 90 sidor tjock är den, och skrev man fel på en sida var det bara att börja om från början igen.
Jag kartlade i uppsatsen hur stort inflytande löntagarfonderna hade hunnit få och hur stort inflytandet skulle kunna bli med tiden om uppköpen fortsatte. Jag analyserade även möjligheterna att avveckla fonderna och förde också fram en del tankar kring hur man rent praktiskt kunde göra. Till ganska stor del blev det faktiskt också den vägen man valde valde när fonderna avvecklades. Jag fick högsta betyg på min uppsats av min handledare, advokat Gunnar Flodhammar, som även var universitetsprofessor och dessutom domare i skiljenämnder vid tvister om tvångsinlösen av aktier. Att han ogillade löntagarfonderna lika mycket som jag bidrog nog till att vässa uppsatsen lite extra.
Så här i efterhand kan man konstatera att detta stora socialistiska experiment gick i graven tack vare en modertaledd regering och starkt tryck i samhället. Det är något vi moderater ska vara väldigt stolta över. Ibland tar vi vårt fria företagsklimat som självklart, men det var verkligen inte självklart när löntagarfonderna diskuterades som mest i början av 1980-talet. I dag ser vi en rad andra problem för företagsklimatet, och att värna och utveckla detta är enligt min åsikt en av dagens moderatledda regerings viktigaste uppgifter. Utan starka stora och små företag stannar Sverige och skatteintäkterna sinar.
I dag är det som sagt kanelbullens dag. Så varför inte slå två flugor i en smäll och fira löntagarfondernas avskaffande med en god kanelbulle från ett företagsamt privat bageri eller café?
Regeringens satsningar på näringsliv, tillväxt och jobb
2023-09-25
Det är alltid svårt att dela upp satsningarna i en budget och hävda att de specifikt rör det ena eller andra området. Exempelvis är ju storsatsningarna mot kriminalitet av helt avgörande betydelse för näringslivet. Samma sak med Nato-medlemskapet, utan fred går det inte att bedriva särskilt mycket företagande. Sänkta drivmedelskostnader är viktigt för alla människor som är beroende av bil, men det är också viktigt för många företag som är beroende av fordon i arbetet eller plågas av höga transportkostnader av varor. Satsningar på en bättre skola är helt avgörande för framtidens arbetskraftsutbud, men betraktas ofta mer som en välfärdsfråga. Och så här kan man fortsätta - de flesta saker vi gör i budgeten har betydelse för samhället, välfärden, tryggheten, enskilda människors ekonomi liksom för företagande, tillväxt och jobb.
Men här är ändå ett urval av några saker i budgeten som direkt eller indirekt underlättar för företagande, tillväxt och jobb:
* Skattesänkningar för löntagare och egenföretagare. Gör det mer lönsamt att arbeta mer, och att gå från bidrag till arbete
* Förlängd expertskatt från fem till maximalt sju år. Innebär en skattelättnad för utländska experter, forskare och nyckelpersoner när vissa särskilda villkor är uppfyllda
* Tillfälligt höjt ROT-avdrag (75.000 per person och år) för att skapa ökad efterfrågan i byggsektorn
* Höjd omsättningsgräns för undantag från mervärdesskatt, från 80 000 kr till 120 000 kronor per kalenderår, vilket gynnar de allra minsta och nystartade företagen
* Sänkta drivmedelskostnader till fördel både för den som pendlar till arbetet, reser i arbetet, är beroende av transporter av varor eller av att använda fordon som arbetsredskap, inte minst inom servicenäringarna och transportsektorn
* Sänkt skatt på jordbruksdiesel, vilket gynnar näringsidkare inom jord-, skogs- och vattenbruk
* Nytt Förenklingsråd som ska ta fram konkreta förslag på regelförenklingar och nytt uppdrag till ett urval av statliga myndigheter att identifiera förenklingsmöjligheter i regelverk som påverkar företagens regelbörda
* Anslaget för exportfrämjande åtgärder förstärks med 200 miljoner kronor för 2024
* Lantmäteriet föreslås få ökade resurser för att utveckla infrastruktur för särskilt värdefulla datamängder och för att underlätta för myndigheten att tillgängliggöra denna data avgiftsfritt.
* Kraftigt ökade anslag till civilingenjörsutbildningar, andra avancerade utbildningar och utbildningar inom naturvetenskap och teknik
* Extra anslag för att utveckla kortare vidareutbildningar riktade mot yrkesverksamma med specialistkompetens
* Utbyggnad av antalet utbildningsplatser inom yrkeshögskolan
* Tillfälligt extra stöd till de jordbruksföretag som drabbats hårdast av torka och nederbörd
* Kreditgarantier för investeringar i ny kärnkraft
* Utredning om förenklade och förkortade tillståndsprocesser enligt miljöbalken
* Tillskott till länsstyrelserna för miljöprövning och miljötillsyn för att korta handläggningstiderna
Rundabordssamtal på Företagardagarna med Svenskt Näringsliv
2023-03-15
I dag deltog jag i flera rundabordssamtal med företagare på Svenskt Näringslivs Företagardagar i Stockholm. Det blev mycket samtal om stort och smått, även vid mingel till kaffe och lunch, och utan att gå in på detaljer kan jag konstatera att det finns oerhört mycket för den nya regeringen att ta tag i. Om jag ska nämna några frågor så är det problem med aktivistiska myndigheter och extremt långa tillståndsprocesser, krångel och byråkrati som verkar vara de största problemen. Och så självklart elförsörjningen.
Heldag i Herrljunga
2023-02-21
Gårdagen tillbringade jag i Herrljunga tillsammans med moderaterna. Tillsammans med moderata oppositionsrådet Gunnar Andersson och moderate ersättaren i riksdagen, Andreas Johansson, inledde jag med två studiebesök.
Dagens första aktivitet var ett givande besök på Sanfridssons Åkeri i Ljung. Självklart blev det mycket samtal om åkerinäringens konkurrenskraft, drivmedelskostnader, alternativa drivmedel och konkurrensen med omvärlden. Jag fick också en intressant inblick i hur logistikavdelningen och transportledarna jobbar för att så effektivt som möjligt planera transporterna. Det är många saker som ska hanteras. Man måste ta hänsyn till både volym och vikt på godset, man vill undvika tomkörningar, chaufförerna ska ha sin dygnsvila och allt gods ska komma fram i tid. Med tanke på branschens pressade marginaler betyder varje arbetsinsats väldigt mycket, och alla chaufförer har dirktuppkoppling till transportledarnas datorer. Man inser snabbt att lastbilstransporter är väldigt mycket mer än att bara köra en lastbil.
Dagens andra besök var på Herrljunga Elektriska, ett kommunägt företag som hanterar allt från kommunens elnät till fiber, vattenförsörjning och kringtjänster kring dessa. De mest intressanta samtalen var kring den svenska elförsörjningen, elnätet, prissättningen på el och vad som är centralt i dessa frågor. VD:n hade många intressanta tankar kring ämnet och är mycket välutbildad med lång erfarenhet och kompetens från branschen.
Jag tog särskilt med mig denna bild - de tre viktiga delarna man måste tänka på när det gäller erförsörjningen. Både VD:n och vi själva var överens om att frågan om "grön el" fått nästan allt fokus och att de andra två delarna i triangeln - säker energi och rättvis energi - prioriterats ned. I framtiden är det centralt att alla tre delarna prioriteras lika mycket. Då får vi en balans i frågan om elproduktion, elförsörjning och elpriser.
Jag avslutade dagen som årsmötestalare på Herrljungamoderaternas årsmöte, med många intressanta frågor. Sedan åt vi god mat på Herrljunga Hotell innan jag körde hemåt för några timmars sömn innan det var dags att ta morgonflyget till Stockholm.
Idag firar vi kampen mot löntagarfonderna med en kanelbulle
2022-10-04
Jag brukar alltid uppmärksamma 4 oktober lite extra. För mig är det själva symbolen för kampen mot socialismen, i detta fall symboliserade av löntagarfonderna. För yngre följare som inte var födda då handlade det kortfattat om att en del av löneutrymmet i praktiken avsattes för en ny "vinstdelningsskatt" för noterade börsföretag, och pengarna tillfördes sedan fyra statliga fonder som i sin tur använde pengarna för att köpa upp företag. Man socialiserade helt enkelt företag stegvis genom att köpa upp företagen med hjälp av deras egna vinstmedel.
Motståndet var starkt, även från många LO-medlemmar och den 4 oktober varje år samlades man till demonstrationer mot fonderna. Jag har sparat mitt eget demonstrationsplakat från mitt livs absolut första demonstration i Göteborg, 1983 eller 1984. Västsvenskar mot fonder. Nedan th också en av moderaternas valaffischer, sannolikt inför riksdagsvalet 1991. Även i denna fråga stod moderaterna på rätt sida i historien.
Borgerliga partier har alltid haft som uppgift att stå emot socialismen, och kampen mot löntagarfonderna blev framgångsrik. Motståndet segrade och regeringen Bildt (1991-94) skrotade fonderna och lämnade lite förenklat över ägandet av fonderna till de företag som bekostat dem, samtidigt som den så kallade "vinstdelningsskatten avvecklades.
En kul detalj är att jag själv skrev min examensuppsats i juridik om löntagarfonderna 1986. Det var på den tiden man skrev uppsats på skrivmaskin. 90 sidor tjock är den, och skrev man fel på en sida var det bara att börja om från början igen.
Jag kartlade i uppsatsen hur stort inflytande löntagarfonderna hade hunnit få och hur stort inflytandet skulle kunna bli med tiden om uppköpen fortsatte. Jag analyserade även möjligheterna att avveckla fonderna och förde också fram en del tankar kring hur man rent praktiskt kunde göra. Till ganska stor del blev det faktiskt också den vägen man valde valde när fonderna avvecklades. Jag fick högsta betyg på min uppsats av min handledare, advokat Gunnar Flodhammar, som även var universitetsprofessor och dessutom domare i skiljenämnder vid tvister om tvångsinlösen av aktier. Att han ogillade löntagarfonderna lika mycket som jag bidrog nog till att vässa uppsatsen lite extra, och jag fick högsta betyg.
Skogsprat i Sandhult
2022-04-29
I dag deltog jag och två andra riksdagskolleger (Petter Löberg, S och Ingemar Kihlström KD) vid en träff med privata skogsägare i Sandhult norr om Borås, anordnad av LRF. Vi bjöds på lunch i en ganska lyxig "jakthydda" med grill och bänkar, och pratade länge om skogsbrukets villkor. Det var inte så mycket nytt i sak för min del, utan ytterligare en påminnelse om hur pressade privata skogsägare är av alla regler och nya hot som hela tiden riktas mot skogsnäringen. Och detta berör ca 300.000 privata skogsägare i Sverige.
Vi fick flera exempel, och ett av dem som jag tog med mig var att om det finns talltitor (en inte särskilt sällsynt fågel) i ett skogsparti kan detta stoppa en hel avverkning. Och talltitor finns nästan överallt. Samma sak kan gälla olika växter - har man ett bestånd med någon sällsynt blomma kan det stoppa en stor avverkning och i praktiken göra skogen ekonomiskt värdelös. Visst ska vi skydda hotade arter, men det måste finnas något slags balans när det gäller vad som är skyddsvärt och vad skyddet får kosta för en enskild skogsägare. I de fall skydd är befogat bör också markägaren ersättas ekonomiskt fullt ut av samhället för den ekonomiska skadan.
Ett annat exempel är när skogsägare vårdat sin skog i generationer och skapat en gammal skog med höga värden - då riskerar man att skogen plötsligt anses skyddsvärd och så får man avverkningsförbud. Detta motverkar ansträngningar för att vårda skogen och det är ju rakt motsatt effekt till det man egentligen önskar.
Vi ser hur EU sneglar på den svenska och finska skogen och gärna vill se att vi minskar avverkningstakten och skyddar mer skog. Detta trots att det definitivt inte är brist på skog i Sverige. Vi ser samtidigt hur "väldigt engagerade personer" (vissa säger med rätta aktivister) på våra myndigheter ibland gör väldigt stränga tolkningar av alla regelverk. De flesta privata skogsägare lever för sin skog, de älskar naturen och värnar om både växter och djur. Skogen har samtidigt en enorm betydelse för svensk ekonomi, svenska jobb och för viktiga miljösatsningar. Man måste kunna ha en helhetssyn på detta. Det är viktigt att regeringen i alla EU-sammanhang står upp för svenska intressen, och det är viktigt att lagstiftning och myndigheter inte går längre än vad som absolut krävs vid tolkning av olika EU-bestämmelser. Detta är frågor jag hela tiden har med mig i riksdagsarbetet, och jag är också engagerad i riksdagens Skogsnätverk där vi regelbundet träffar skogsindustrin.
Moderaterna föreslår akut och kraftig prissänkning på diesel och bensin
2022-03-08
Moderaterna presenterar idag ett förslag som sammantaget sänker drivmedelskostnaden vid pump med minst 5 kronor per liter diesel och något mindre för bensin. Förslaget bygger på att energiskatten tillfälligt avskaffas, samt att reduktionsplikten lindras. Till att börja med ska denna prissänkning gälla i tre månader, varefter man får utvärdera hur marknadspriserna förändrats och kriget utvecklas.
Moderaterna utesluter inte att det kan behövas mera om marknadspriserna ökar.
Min egen analys är att dagens besked kommer att lindra den akuta krisen för många företag och pendlare. Samtidigt ser jag en stor oro för att marknadspriserna ska fortsätta skena. Det i kombination med världens högsta beskattning av diesel och bland de 4-5 högsta på bensin, gör att svenska bilister, åkerier, lantbrukare och andra företag är extra utsatta.
Samma sak gäller elpriserna, som i morse var de högsta som någonsin registrerats, över 7 kronor per kwh i elprisområde 3 och 4. De slår enormt hårt mot både hushåll och företag.
Om läget förvärras anser jag att Sverige tillfälligt borde slopa alla skatter och all moms på drivmedel och el. Detta skulle strida mot en del EU-regler, (tex EU:s minimibeskattningsregler på energi) men det tycker jag vi kan strunta i. Det är akut läge nu och då kan inte EU-byråkrati få hindra att Sverige hjälper sin egen befolkning. Blir EU-byråkraterna upprörda över Sveriges olydighet får vi väl ta den diskussionen med dem sedan. Personligen bryr jag mig inte nämnvärt om vad EU tycker i frågan, och det tror jag inte svenska folket gör heller. För övrigt lär hela EU behöva få ner drivmedelspriserna och detta måste EU-kommissionen ta på allvar och ge klartecken till alla länder att göra det som krävs i en akut situation.
Som jag skrev i denna tweet (som uppmärksammats i media) är det faktiskt inte Putins och krigets fel att vi har världens högsta dieselpriser - det hade vi redan före Rysslands invasion av Ukraina.
På längre sikt, efter kriget i Ukraina, behöver vi också stabilt rimliga priser på drivmedel. Att reduktionsplikten måste lindras kraftigt även kommande år är helt självklart. Och att använda jordbruksmark för produktion av drivmedel i ett läge där livsmedelspriserna skenar känns extra oansvarigt. För egen del kommer jag argumentera för att reduktionsplikten minskas till ett minimum och villkoras med att tillsatta biodrivmedel tillverkas i Sverige och inte kräver användning av jordbruksmark.
Klimataktivismen har redan satt oss och resten av Europa i ett mycket besvärligt läge, nu är det dags att se realistiskt på framtidens energibehov och energiförsörjning.
Skenande drivmedelspriser kan hota Sveriges livsmedelsförsörjning
2022-03-03
I dag skenade drivmedelspriserna ytterligare, bensinen är gott och väl över 20 kronor litern och dieseln närmar sig 25. Och risken är uppenbar att det inte stannar där. Samtidigt ökar elpriset ytterligare. Nu börjar de skenande energipriserna att på allvar hota vårt land på riktigt. Inte minst gäller det livsmedelsförsörjningen, där drivmedelskostnaderna slår i flera led. Det handlar om jordbruket, det handlar om livsmedelsindustrin och det handlar om leveranserna av mat till butikerna.
Livsmedelsförsörjningen är central i ett samhälle, och därför använder jag den som exempel. Men det handlar såklart också om alla andra samhällssektorer som är beroende av transporter, och om alla människor som måste pendla med bil till sina arbetsplatser. Det är allvar nu.
I en tid när Europa skakas av ett krig och enorma flyktingströmmar kan vi inte riskera att vår nationella livsmedelsförsörjning och andra nyckelnäringar slås ut på grund av skenande energipriser. Det är en ren beredskapsfråga! En ansvarsfull regering hade redan meddelat att man kommer att motverka prishöjningarna genom dramatiska skattesänkningar på energi. Just nu är det statskassan som tjänar mer på situationen - för varje krona dieseln stiger i pris får staten in 25 öre till. Statskassan går med vinst samtidigt som företag och medborgares plånböcker blöder. det är faktiskt oskäligt och ansvarslöst.
För en liter diesel eller bensin med dagens prisnivåer utgör skatterna 10-11 kronor per liter. Utan skatt talar vi alltså om ett pris på bensin runt 10 kronor litern och diesel runt 14. Om regeringen vill kan man lindra kostnaderna och få ner dem till en något mer anständig nivå.
Det minsta man kan begära är att staten inte går plus på stigande världsmarknadspriser. En halvering av den totala drivmedelsskatten skulle inte vara orimlig. Men även en mindre men substantiell skattesänkning skulle lindra.
Min bild är att det brådskar. Fortsätter energikostnaderna att stiga utan åtgärder från regeringen kommer många företag att slås ut. Och detta mitt under en allvarlig kris. En ansvarsfull regering låter inte detta hända.
Allt fler hot mot landets skogsägare och skogsbruk
2022-02-23
Jag är skogsägare. Dock en väldigt liten sådan, de flesta anser nog inte att en liten skog på ca 2 hektar är något mer än en skogsdunge, och så är det väl. Men den lilla skogen och ängarna runt mitt föräldrahem i Ubbhult som är ungefär lika stora som skogen, ligger mig varmt om hjärtat, och är något som tidigare ägare vårdat och brukat. Jag har ägnat några år åt att röja rent ängarna från sly och de är nu återställda. Och nu är det dags att ta tag i skogen. Den lilla skogen har inte brukats eller röjts på minst 60 år. Men nu är operation restaurering igång! Kommer inte bli ett kalhygge utan en fin ljus skog med blandning av stora och små träd av olika sorter - en rekreationsskog till glädje för både människor och stora och små djur. Naturvård som känns bra i själen, och något man kan unna sig när skogen är så liten.
Hade skogen varit större hade det krävts en massa tillstånd för olika åtgärder och skulle jag slutavverka mer än ett halvt hektar hade det krävs anmälan. Nu slipper jag allt detta. Jag är ju inte heller beroende av skogen för mitt levebröd, och kostnaden för att röja och ta ut lite träd lär göra att det knappast blir något överskott denna gång. Det är mer på hobbynivå, och ger samtidigt lite ved till flera hushåll.
Hade jag varit en större skogsägare med produktionsskog hade läget varit ett helt annat. Jag har upprepade gånger påpekat hur allt fler hot och begränsningar och fördyringar hotar svensk skogsbruk. Detta hotar både arbetstillfällen, exportintäkter och inte minst möjligheten att använda mer naturliga material och biobränslen.
Det finns idag ca 300 000 privata skogsägare, ofta familjer, som gör fantastiska insatser varje dag för att både få fram mer virke ur skogen och värna naturvärden. Sverige är världens femte största exportör av skogsprodukter, trots att vi bara har 1% av världens skogar. Exporten av skogsprodukter svarar för 10% av Sveriges totala varuexport, och vi exporterar för 150 miljarder om året. Hela 80% av produktionen inom skogsnäringen går på export. Var och en inser vad detta betyder för den svenska samhällsekonomin, våra skatteintäkter och för svenska jobb.
Hoten mot skogsbruket blir samtidigt allt fler. Här några aktuella exempel:
* EU:s så kallade "taxonomi-regler" hotar hela skogsbruket. EU:s mest högljudda aktivister verkar vilja ha Sverige som något slags stor nationalpark där skogens enda uppgift är att suga upp koldioxid och där den mesta skogen ska skyddas från avverkning. Här tar vi moderater hård strid i varje läge, och själv har jag ansvar för taxonomifrågorna för moderaterna i finansutskottet och diskuterar dem även i EU-nämnden.
* I somras presenterade EU-kommissionen sin nya skogsstrategi. Kommissionens förslag är oacceptabelt. Samtidigt som man säger sig vilja främja det hållbara skogsbruket lägger man krokben för dess förutsättningar. Det är flera delar av strategin som oroar:
• Reglering på EU-nivå av vilken typ av skogsbruk som skogsägare ska få ägna sig åt. Det går emot det nationella självbestämmandet.
• Driva på för ett standardiserat EU-system för övervakning och skötsel av skogar. Det öppnar upp för en maktförflyttning från medlemsländerna till Bryssel.
• Begränsa produkter tillverkade av biomassa, utan hänsyn till det faktum att dessa produkter har en viktig roll att spela, och trots att det går rakt emot andra uttalanden om hur viktigt det är för miljön med mer biobaserade produkter. Den ena handen i EU vet inte vad den andra gör.
* Skogsstyrelsens nya besked om att avverkning måste ta hänsyn till alla arter, tex varje fågel, även om arten är livskraftig, innebär i praktiken att en stor del av svenskt skogsbruk omöjliggörs. Reglerna är dessutom, om uttrycket tillåts, "skogstokiga". De som beslutat om dessa regler måste sakna all kunskap om hur det är att vara skogsägare och bedriva skogsbruk. Moderaterna la förra veckan fram förslag i riksdagen för att tvinga regeringen att agera. Implementeringen av artskyddsreglerna måste ändras och bli realistiska.
* Högre kostnader för diesel försvårar för skogsbruket. Den lilla reduktion av skatten som man kan ansöka om för skogsmaskiner förslår inte långt för att matcha fördyringarna, och för transportfordon som kör på allmän väg finns inga reduktioner. Nu kämpar vi i finansutskottet för att få till stöd till jord- och skogsbruket, och det verkar i vart fall bli en liten reduktion av kostnaden genom ett riktat stöd till dem som måste tanka diesel.
Om inte politiken agerar kommer skogsbruket, som är en av våra viktigaste exportnäringar, att få enorma problem som skadar hela samhället. Det är hög tid att regeringen agerar!
Möte i Horred med mjölk och köttbönder
2022-02-07
I dag besökte jag Skogsåkra Gård i Horred i min hemkommun Mark, efter inbjudan från ägaren, Bengt Johansson. Vi hade ett långt möte i hans storstuga tillsammans med ytterligare några mjölk och köttbönder från trakten. Även min riksdagskollega Mikael Larsson (C) deltog.
En kort sammanfattning är att stämningen bland lantbrukarna är ganska uppgiven idag. Inte nog med att man drabbas hårt av snabbt stigande kostnader för diesel och el, man har också extremt höga kostnadsökningar för foder och konstgödsel. Man har väldigt svårt att ta igen kostnaderna genom höjda priser, eftersom importpriserna är låga och riskerar att slå ut svensk produktion. Utöver detta plågas man som alltid av extremt mycket regelkrångel, förbud, inspektioner och kontroller som både kostar tid och pengar, ofta i högre omfattning än i andra länder, vilket försämrar konkurrenskraften. Att Sverige är mästare på att överimplementera EU-regler är knappast heller en nyhet om man följer mina rapporter från EU-nämnden. En av deltagarna vid dagens möte menade att han lägger ett par timmar varje dag (!) på administration och regelkrångel.
När man lyssnar på dessa lantbrukare inser man att många är på gränsen att ge upp. Det blir allt svårare att locka ungdomar att ta över verksamheter och när dagens bönder går i pension finns stor risk att verksamheter avvecklas. Vilken effekt detta kan få på sikt för vår beredskap för livsmedelsförsörjningen är svårt att överblicka. Samma sak när det gäller värnandet om det öppna svenska landskapet - risken finns att marken omvandlas till skogsplanteringar i stället.
I morgon diskuterar finansutskottet frågan, vi har besök av både LRF och Jordbruksverket och ska sedan ta ställning till förslag kring krisstöd till jordbruket. Lite frustrerande kan jag tycka det är att politiken först tar en mängd beslut som minskar jordbrukets lönsamhet, för att sedan krävas på statliga stöd för att samma jordbruk ska överleva. I längden vore det bättre om vi hade el- och drivmedelspriser som var hanterbara. Vi får se hur detta landar i morgon.
Jag hade äran att vara gäst i podden Entreprenörsdriv häromdagen
2022-01-31
Podden Entreprenörsdriv har drivits sedan 2015, och i senaste avsnittet hade jag äran att vara gäst. Nedan går det att lyssna på hela inslaget som hade mycket fokus på hur politiken kan påverka entreprenörsskap och småföretagande. Det blev även lite samtal kring pandemin och hur denna påverkat företagandet.
Debatt om EU:s taxonomiförordning
2021-12-02
I går debatterade jag EU:s taxonomi. De som inte är mycket väl insatta har nog ingen aning om vad detta är - men det är en mycket allvarlig fråga som utgör ett reellt hot mot Sverige. Jag inledde mitt anförande med en beskrivning av vad taxonomi innebär:
Våren 2020 antog EU:s ministerråd en förordning om så kallad "taxonomi". Det är ett verktyg som ska klassificera vilka investeringar som är miljömässigt hållbara eller ej. Detta lite märkliga begrepp innebär att det etableras en definition på EU-nivå av vad som räknas som en "hållbar" investering och att det skapas en standard som kommer att få stor inverkan på finansbranschen, och i förlängningen på företag som behöver lån och aktiekapital. Det kommer också att styra placeringar i "hållbara" eller "gröna" fonder. Sannolikt kommer dessa kriterier på sikt även att styra offentlig upphandling och därefter bli styrande för olika former av certifiering, miljömärkning mm.
I grunden är det en rimlig väg för att skapa en större tydlighet kring detta i EU - under förutsättning att det görs på ett demokratiskt och rimligt sätt, och inte skadar svenska intressen. Vi moderater konstaterade tidigt att det är oerhört viktigt att regelverket inte blir skevt och det är viktigt att bevaka vad det får för effekter för Sverige.
Vi nåddes efterhand av allvarlig oro om att taxonomin hotade ett antal svenska branscher och att regeringen tappat kontrollen över frågan i EU och dessutom visat ett mycket begränsat engagemang. Oron gällde bland annat skogsnäringen, vattenkraften, bioenergin, avfallsförbränningen, gruvverksamheten, stålindustrin, kärnkraften, bilindustrin, it-sektorn och fastighetssektorn som alla riskerades att drabbas av att betraktas som icke hållbara och därmed skulle få svårt att anskaffa kapital och locka placerare.
Från moderat sida är vi oerhört kritiska mot regeringen för att man inte tagit frågan på allvar och agerat med kraft under förhandlingarna i EU. Regeringen måste skärpa sig och stå upp tydligare för svenska intressen. Om man misslyckas med detta hotas inte bara svenska företag och jobb, svensk välfärd och svensk energiförsörjning, utan även förtroendet för det svenska medlemskapet i EU. Medlemskapet i EU förutsätter att Sverige har en regering som aktivt står upp för svenska intressen i varje läge.
Här är hela mitt anförande (klicka på bilden för att se riksdagens videoupptagning.
Pressvisning på Nationalmuseum - Scandinavian Design & USA
2021-10-14
I går kväll hade jag nöjet att vara inbjuden till pressvisningen av den nya temautställningen på Nationalmuseum som öppnar idag. "Scandinavian Design & USA". Det är en utställning som rör perioden 1980-1980 och speglar hur skandinavisk design påverkat USA och hur skandinaviska migranter och skandinaviska produkter påverkat USA.
På utställningen kan man beskåda en mängd olika exempel på design, produkter och tjänster. En av de roligare montrarna är den om SAS, det skandinaviska flygbolaget, som tidigt möjliggjorde långflygningar med för den tiden god komfort från Skandinavien till USA. Denna fina affisch som reklam för atlantflygningarna gillade jag särskilt. Sas - "De flygande vikingarna".
Det fanns också en del annat trevligt att beskåda från den tidens passagerarflyg, gamla affischer, broschyrer, en komplett servis för servering av flygplans mat och även en bevarad reklamfilm för atlantflygningarna.
En monter ägnades fordonsindustrin, där både Saab och Volvo uppmärksammades. USA var tidigt en viktig marknad för svenska fordon, och även idag finns ett stort intresse i USA för svenska veteranfordon, på samma sätt som vi i Sverige tycker om gamla amerikanare. Denna bild av en Volvo Amazon framför skyskraporna på Manhattan får representera den svenska bilindustrin.
I övrigt var det en god blandning av skandinaviska influenser. Man kan exempelvis beskåda Electrolux gamla kylskåp och dammsugare, SKF:s kullager. Det är också gott exempel på svensk möbel och textildesign, porslin och köksprodukter, svensk arkitektur och en massa annat. En rolig utställning som jag kan rekommendera. Lite stolt blir man som svensk och skandinav. Och en sak är klar - Sverige och svensk industri har verkligen varit framstående genom åren. Detta är ett arv som är värt att försvara. Svenska politiker får inte urholka svenska företags internationella kurrenskraft om vi ska kunna försvara vår position i världen.
Idag firar vi den framgångsrika kampen mot löntagarfonderna
2021-10-04
Jag brukar alltid uppmärksamma 4 oktober lite extra. För mig är det själva symbolen för kampen mot socialismen, i detta fall symboliserade av löntagarfonderna. För yngre följare som inte var födda då handlade det kortfattat om att en del av löneutrymmet i praktiken avsattes för en ny "vinstdelningsskatt" för noterade börsföretag, och pengarna tillfördes sedan fyra statliga fonder som i sin tur använde pengarna för att köpa upp företag. Man socialiserade helt enkelt företag stegvis genom att köpa upp företagen med hjälp av deras egna vinstmedel.
Motståndet var starkt, även från många LO-medlemmar och den 4 oktober varje år samlades man till demonstrationer mot fonderna. Jag har sparat mitt eget demonstrationsplakat från mitt livs absolut första demonstration i Göteborg någon gång på 1980-talet. Västsvenskar mot fonder. Nedan också en av moderaternas valafficher, sannolikt inför riksdagsvalet 1991. Även i denna fråga stod moderaterna på rätt sida i historien.
Motståndet segrade och regeringen Bildt (1991-94) skrotade fonderna och lämnade lite förenklat över ägandet av fonderna till de företag som bekostat dem, samtidigt som den så kallade "vinstdelningsskatten avvecklades.
En kul detalj är att jag själv skrev min examensuppsats i juridik om löntagarfonderna 1986. Det var på den tiden man skrev uppsats på skrivmaskin. 90 sidor tjock är den, och skrev man fel på en sida var det bara att börja om från början igen.
Jag kartlade i uppsatsen hur stort inflytande löntagarfonderna hade hunnit få och hur stort inflytandet skulle kunna bli med tiden om uppköpen fortsatte. Jag analyserade även möjligheterna att avveckla fonderna och förde också fram en del tankar kring hur man rent praktiskt kunde göra. Till ganska stor del blev det faktiskt också den vägen man valde valde när fonderna avvecklades. Jag fick högsta betyg på min uppsats av min handledare, advokat Gunnar Flodhammar, som även var universitetsprofessor och dessutom domare i skiljenämnder vid tvister om tvångsinlösen av aktier. Att han ogillade löntagarfonderna lika mycket som jag bidrog nog till att vässa uppsatsen lite extra.
Riksdagen räddade - i vart fall tillfälligt - cementtillverkningen på Gotland
2021-09-29
I dag röstade riksdagen om att i praktiken rädda cementtillverkningen i Sverige. Moderaterna gav sitt stöd till lagförslaget att ge regeringen möjlighet att bevilja ett tidsbegränsat undantag för fortsatt kalkbrytning på Gotland, helt enkelt för att det annars skulle blivit mycket stora och allvarliga problem med cementbrist i Sverige. Samtidigt kritiserade vi regeringen för bristande framförhållning och bristande intresse att åtgärda bristerna i lagstiftningen när det gäller miljöprövning och tillstånd mm. Regeringen har vetat om problemen länge, men inte agerat. Nu har vi det läge vi har och måste ta det beslut som krävs.
Lagförslaget var mycket kryptiskt formulerat och Cementa nämns inte, men hela beslutet är direkt avsett att tills vidare rädda cementtillverkningen på Gotland. Här är sammanfattningen av beslutet:
Veteranbilar är inte miljöfarligt avfall - skriver även i Borås Tidning idag
2021-09-06
I dag har jag även ett debattinlägg i Borås Tidning om den uppmärksammade frågan om hur ansvariga myndigheter försöker klassa importerade veteranbilar som miljöfarligt avfall. Jag konstaterar att detta bara är ännu ett exempel i raden på hur både enskilda och näringsidkare upplever en ökad rättsosäkerhet där myndigheters och handläggares godtycke avgör vilken behandling man får. För mig som jurist och lagstiftare är detta ytterst oroväckande. På torsdag den 9 september debatterar jag frågan med kulturminister Amanda Lind (MP) och den 12 oktpober med miljöminister Per Bolund (MP). Även flera andra riksdagsledamöter kommer att delta vid dessa debatter.
Veteranbilar är inte miljöfarligt avfall - skriver i Ulricehamns Tidning
2021-09-05
I går hade jag denna debattartikel i Ulricehamns Tidning:
Veteranbilar är inte mljöfarligt avfall
Mycket i vårt samhälle går åt fel håll. Vi har en arbetslöshet som för första gången är högre än genomsnittet i EU och en långtidsarbetslöshet som nått rekordnivåer. Vi har en självförsörjningsgrad bland utrikes födda som är extremt låg. Vi har en situation med skjutningar och mord i gängkriminella kretsar där Sverige sticker ut som det mest drabbade landet i Europa. Vi har en regering som bäddar för både elbrist och cementbrist, och som dessutom schabblat bort Sveriges intressen i EU. Man lanserade idén om en ”social pelare” i EU, men tvingas nu ta strid för att försvara de svenska kollektivavtalen. Man vek ned sig om EU:s gigantiska återhämtningsfond, och man vek ned sig när det gäller taxonomin (klassificeringen av "gröna näringar") som nu riskerar att slå hårt mot exempelvis svenskt skogsbruk och svensk vattenkraft.
Allt detta är frågor som jag som moderat riksdagsledamot ägnar en stor del av min tid åt.
Men det finns också en annan fråga som sällan får de stora rubrikerna i media. Allt fler, både enskilda och näringsidkare, upplever en ökad rättsosäkerhet där myndigheters och handläggares godtycke avgör vilken behandling man får. För mig som jurist och lagstiftare är detta ytterst oroväckande.
Det senaste exemplet i raden rör det uppmärksammade ärendet om import av veteranfordon från utlandet, där ansvariga myndigheter beslagtagit importerade veteranbilar som skulle renoveras i Sverige. De som importerat fordonen har fått beskedet att dessa värdefulla bilar ska klassas som ”miljöfarligt avfall” och måste ”destrueras”. Dessutom anser myndigheterna att importörerna bör bestraffas för att de importerat miljöavfall utan tillstånd.
Jag besökte själv en av de drabbade företagarna för några veckor sedan (bilden), och tog del av fakta i ärendet. Myndighetsbeslutet är under rättslig prövning, men helt uppenbart är det något som gått väldigt fel. De aktuella fordonen är utförda ur USA med alla nödvändiga och omfattande bilhandlingar, transportdokumenten är tydliga med att det avser bilar, det finns handelskammarintyg rörande fordonen och bilarna förs in i Sverige som veteranfordon. Enligt gällande EU-regler undantas veteranfordon från vanliga regler för fordonsimport, och i Sverige går gränsen för veteranfordon vid 30 år. De aktuella bilarna är från 1950-talet. Det verkar helt enkelt inte finnas något rättsligt stöd för att en svensk myndighet plötsligt ska kunna klassa någons fordon som avfall.
Trots detta driver Länsstyrelsen frågan rättsligt mot små enskilda näringsidkare. Och till följd av att det är en myndighet som är motpart täcker inte företagarnas företagsförsäkring för kostnaderna för rättsprocessen. De aktuella småföretagarna har alltså köpt fordon för hundratusentals kronor i USA, bekostat transporter och juridiska dokument för stora pengar, och tvingas nu också betala förvaringskostnaderna hos tullen och rättsprocessen mot svenska myndigheter. Företagarna känner sig helt uppgivna och har fått sin privatekonomi körd i botten.
Svenska myndigheter har en enda uppgift – de ska korrekt och objektivt hantera ärenden inom de ramar som riksdag och regering fastlagt. I den mån de anser att regelverk behöver förändras får de ta det med sin uppdragsgivare, alltså riksdag och regering. Myndigheterna är till för medborgarna och bekostas med medborgarnas skatter. Myndigheter ska följa lagar och regler och inte drivas av en egen agenda.
Den 9 september debatterar jag frågan med kulturminister Amanda Lind (MP) där jag kommer att beröra det kulturhistoriska värdet av vårt rullande kulturarv. Den 12 oktober kommer jag att debattera frågan med miljöminister Per Bolund (MP) och då främst beröra frågorna om myndigheternas agerande.
Jan Ericson (M)
Riksdagsledamot finansutskottet
Initiativtagare till Riksdagens Bilnätverk och
Medlem i Riksdagens fordonshistoriska nätverk
Myndigheter mörkade Cementa-rapport efter önskemål från regeringen
2021-09-03
En ny stor skandal verkar segla upp kring Cementa avslöjar Svenska Dagbladet. Nu handlar det om att SGU, Sveriges Geologiska Undersökningar, i samarbete med Boverket, fått i uppdrag att göra en konsekvensanalys av produktionsstopp för Cementa i Slite. Rapporten lämnades in till Näringsdepartementet den 20 augusti. Men varken SGU eller Boverket publicerade rapporten på sina hemsidor eller offentliggjorde den på något sätt.
Det visar sig nu av de mail som SvD tagit del av att det är Näringsdepartementet som begärt att myndigheterna inte ska publicera rapporten. Den publicerades av SGU först när SvD avslöjade det hela den 2 september. Samma dag diarieförde Boverket sin underlagsrapport. Man undrar vad som hänt om inte SvD grävt i saken?
Här en bild från ett av mailen, skickat från SGU:s generaldirektör till en tjänsteman på Boverket. Mailet har SvD:s ledarskribent Peter Wennblad lagt ut på twitter idag:
Nu har M, KD och L kallat näringsministern till näringsutskottet för att ställa honom mot väggen i ärendet. Fortsättning följer.
Besök hos Old Cars utanför Tidaholm
2021-08-23
I dag gjorde jag ett besök hos Janne på Old Cars i Härja, söder om Tidaholm. Det är bland annat detta företag som fått bilar beslagtagna av tullen och Länsstyrelsen i Göteborg, som av någon obegriplig anledning anser att veteranbilar för renovering är att betrakta som "miljöfarligt avfall" som ska destrueras. Bilderna nedan är från verkstaden och de bilar som finns där.
Ute på gården står ytterligare några mycket speciella bilar från 1940-talet som är fullt renoverbara (nedan). Och i ett förråd i hamnen i Göteborg står alltså tre bilar till som beslagtagits.
Jag lärde mig en sak idag. Den bruna färgen är alltså inte rost om någon trodde det - faktum är att det knappt finns någon rost alls på bilarna. Plåten är enormt tjock och bilarna har stått i en miljö och klimat där det är torrt, det är därför karosserna bevarats så väl samtidigt som inredning, kablar och gummidetaljer oftast inte ens finns kvar. Det bruna är lack som oxiderat av sol och ålder. När man är riktig entusiast lackar man tydligen inte om dessa fordon utan behåller den bruna oxiderade ytan när bilen är färdigrenoverad. Man lackar inte heller om bilar som fått bruna partier på en i övrigt lackerad yta. Det är lite samma sak som när gamla möbler är mer värda i slitet och obehandlat skick än om någon målat om dem.
Jag fick mycket matnyttig information om hur import av dessa bilar går till. Janne letar själv upp bilarna ute på den amerikanska landsbygden i områden där vädret alltså är torrt och de gamla fordonen förvånansvärt väl bevarade. Det är inte bara köpet av bilarna som kostar. Pappersexercisen i USA före utförsel är komplicerad och noggrann och kostar pengar, transporten av bilarna till Sverige likaså. Bara transportkostnaderna kan uppgå till 40-50.000 per bil. De flesta inser nog att ingen skulle importera avfall för dessa summor, och att det handlar om ytterst seriös bilimport. Det minsta man kan säga är att myndigheternas bedömning är ytterst märklig. Jag skulle rent av säga att det som sker andas myndighetsmissbruk mot enskilda näringsidkare och privatpersoner.
Jag och mina moderata riksdagskolleger Lars Beckman och Sten Bergheden fortsätter kontakterna med diverse personer, intresseorganisationer och experter för att försöka få en bild av vad man kan göra åt saken. Inte minst inför våra debatter med ansvariga ministrar den 9 september. Samtidigt pågår flera rättsliga processer som rör myndighetsbeslut rörande veteranfordon. Media har också fortsatt stort intresse för frågan. Fortsättning följer.
Ett nytt och utvecklat krisstöd till bl.a restaurangerna
