Försvars- säkerhets- och krishanteringsbloggen

På denna sida kommer jag att samla alla blogginlägg som rör den svenska försvarspolitiken, krisberedskapen och olika typer av katastrofinsatser. Dessutom sådant som rent allmänt rör rikets säkerhet.

På grund av det särskilda intresset för sådant som rör FRA-lagen och signalspaning finns just dessa blogginlägg även samlade på en egen sida och där kan du följa allt som hänt kring FRA-lagen och även få svar på vanliga frågor kring lagen och läsa mina argument för att rösta ja till lagen.


Vem tar nu ansvar för att stärka Försvaret?

2020-06-10

Försvarsminister Peter Hultqvist har alltså valt att avbryta försvarsförhandlingarna. Detta trots att det bara är Miljöpartiet och Socialdemokraterna som står bakom den överenskommelse som försvarsministern presenterat. Samtliga övriga sex partier har större eller mindre invändningar.

Deltagande politiker har spenderat närmare 100 timmar av förhandlingar under våren i analysgruppen och försvarsberedningen. Och det är helt uppenbart att det behövs mer pengar om man ska kunna genomföra allt det man enats om att Försvaret behöver. Trots detta var alltså beskedet att regeringen idag är villig att lägga 0 kr mer fram till 2025 och 0 kr mer fram till 2030 än när försvarsberedningen började förhandlingarna för 28 möten sedan. Det är inte så som man bygger en bred politisk samsyn kring den framtida utformningen av försvarspolitiken. 

Vi moderater kommer självklart inte att ställa oss bakom ett underfinansierat försvarsbeslut som dessutom skulle innebära stora nedskärningar på militära förmågor som både försvarsmakten och en enig försvarsberedning pekat ut som nödvändiga för att hantera det försämrade säkerhetspolitiska omvärldsläget. Det vore djupt oansvarigt. Om regeringen nu misslyckas med att få stöd för sin proposition kommer riksdagen att få ta hand om den här processen. Vi moderater är villiga att arbetat för att få ett nytt, starkt och genomförbart försvarsbeslut. Någon måste ta ansvar när inte regeringen orkar.






Min oro för förslaget om ny myndighet för psykologiskt försvar

2020-05-27

I går höll inrikesminister Mikael Damberg (S) tillsammans med utredaren Anders Danielsson en pressträff där man meddelade att regeringen vill skapa en ny myndighet för att "samordna det psykologiska försvaret".

Jag är medveten om att en enig försvarsberedning uttalat att det behövs en tydligare styrning av det psykologiska försvaret, och moderaterna har drivit linjen att vi behöver återupprätta en myndighet för psykologiskt försvar (som vi hade tidigare). Men trots detta tycker jag det finns flera frågetecken kring förslaget.

Det första är frågan om ännu fler myndigheter verkligen löser alla problem? Det finns redan ett antal myndigheter som arbetar med psykologiskt försvar och underrättelsearbete. Problemet är knappast att Sverige har för lite myndigheter utan att det är för spretigt och att ingen vet var ansvaret ligger för olika saker, samt att man är dåliga på samverkan. Inte minst corona-pandemin visar att det knappast är fler myndigheter som behövs vid kriser, utan färre, och att det viktiga är tydligt ledarskap. Just detta problem påpekas faktiskt i den aktuella utredningen.

"Det är både en expertmyndighet och samverkansmyndighet. Det handlar inte om att ta över andra myndigheters ansvar men det finns inte tillräcklig kännedom bland myndigheterna om vem som gör vad. Det är helt enkelt inte tillräckligt effektivt" sa utredaren Anders Danielsson om förslaget till ny myndighet på pressträffen.

Med andra ord - alla myndigheter ska alltså fortsätta med sina uppgifter som tidigare - trots att det inte är effektivt och trots att det redan är så att man inte idag vet vem som gör vad. Ovanpå detta skapar man sedan en ny myndighet till för att försöka samordna de andra. Hur detta skulle bli mer effektivt kan i vart fall inte jag förstå. Vi har ju redan MSB som i princip redan har delar av detta uppdrag (som man fick när Sverige avvecklade den tidigare myndigheten för just psykologiskt försvar). Om man nu skapar en ny myndighet för psykologiskt försvar borde man rimligen i vart fall överväga att samla alla de delar av andra myndigheter som arbetar med dessa frågor och se till att ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter blir tydlig. Kanske kan andra myndigheter rent av avvecklas eller slås ihop? Att bara stapla nya myndigheter på varandra löser inga samhällsproblem.

Frågan om organisation är trots allt underordnad den andra större frågan. Det man föreslår kan nämligen lite tillspetsat, så som det är formulerat, utvecklas till en statlig censurmyndighet, trots att man använder många fina ord på varandra i utredningen för att påstå motsatsen. Syftet är nämligen bland annat att den nya myndigheten ska arbeta med att stödja mediaföretag att identifiera och möta "otillbörlig desinformation" och "annan vilseledande information". Med andra ord - en statlig myndighet ska kunna "hjälpa" medieföretag att avgöra vad som får uttryckas och inte, vad som är desinformation eller vilseledande uppgifter, och "hjälpa" dem att identifiera vad som ska raderas bort från exempelvis sociala medier. Man syftar främst på organiserad påverkan från främmande stater, men det finns inga uttalade hinder mot att även ge sig på sådant som sprids av personer boende i Sverige. I mina öron låter detta som en mycket otäck utveckling. Vi har en grundlagsskyddad yttrandefrihet och åsiktsfrihet i Sverige och att ens antyda att en statlig myndighet ska kunna lägga sig i vad som ska rensas bort eller inte är helt enkelt oacceptabelt. Då har vi fått en statlig censur, alldeles oavsett hur mycket man än hävdar motsatsen i utredningen. Vad som är "desinformation" eller "vilseledande information" är nämligen inte alltid svart eller vitt, inte heller "påverkansoperationer". Gränsen mot organiserad godtagbar samhällskritik är inte heller alldeles enkel. Att ens öppna för att en myndighet ska sitta och ta beslut om detta gör att alla varningsklockor ringer. Sittande regering kan exempelvis säkert tycka att kritik mot regeringen eller landet är vilseledande av rent politiska skäl. Och vi vet vad förre statsministern Göran Persson (S) sa - den som kritiserar Sverige ska brännmärkas. Vilka idag politiskt inkorrekta åsikter kommer att betraktas som politiskt inkorrekt desinformation? Blotta tanken att en myndighet riskerar att strypa samhällsdebatten och samhällskritiken är ytterst obehaglig.

Utredningen kommer nu att skickas ut på remiss och det blir förhoppningsvis en ordentlig diskussion om förslaget. Att stärka totalförsvaret genom att en myndighet ansvarar för det psykologiska försvaret behöver inte vara fel, men det kräver en ordentlig översyn av alla myndigheter som har koppling till frågan, och en mycket tydlig ansvarsfördelning. Och uppdragsbeskrivningen för den nya myndigheten får under inga omständigheter hota yttrandefrihet, åsiktsfrihet, en livaktig samhällsdebatt, fri opinionsbildning och fria sociala medier.


Tillägg: Jag konstaterar att även Göteborgs-Posten på ledarplats kommenterat saken idag. Jag är uppenbarligen inte ensam om min oro kring skrivningarna som kan uppfattas som ett hot mot yttrandefriheten och den fria opinionsbildningen.






Otydliga myndighetsbesked i en kris kan skapa mer oro än själva krisen 

2020-03-02

Jag är oerhört imponerad av alla kompetenta personer som arbetar inom de myndigheter och regioner som arbetar med Coronaviruset.  Inte minst alla dem som arbetar med att kartlägga smittkedjor och analysera prover. Tyvärr fungerar inte kommunikationsavdelningarna lika bra.

Den senaste veckan har vi tyvärr sett flera fall av otydlighet och oklar information som sprids från våra myndigheter om Coronavirusets framfart och lämpliga åtgärder mot detta. Ett exempel är att man inte varit samkörda med regionernas sjukvård och därför inte kunde ge exakta korrekta uppgifter i helgen om antalet smittade, utan ändrade sig fram och tillbaka. Och idag meddelar Folkhälsomyndigheten att man vill överväga att stoppa direktflyg från iran - trots att man så sent som igår kväll sa i nyheterna att det var en meningslös åtgärd.

  

Ett annat exempel är att man lämnat otydliga rekommendationer gällande elever i skolorna, där man exempelvis i går gick ut med ändrade rekommendationer för att de första varit otydliga. Det har också kommit klagomål från skolor att man inte kunnat får tillräcklig vägledning. När jag lyssnade på nyhetsinslag och Agenda igår kväll blev jag inte mycket klokare på vad man egentligen menar. Få känslor blir så starka som när föräldrar oroar sig för sina barn. Och eftersom man ser hur man exempelvis i Japan (som har en kunskapsnivå och kompetens i frågorna som rimligen ligger på svensk nivå) stängt alla skolor för att stoppa risken för smittspridning så undrar många varför Sverige gör tvärtom. Jag har inte kompetensen att avgöra vad som är rätt eller fel, men ansvariga myndigheter måste vara extremt tydliga och pedagogiska i ett sådant läge.

Samtidigt har regeringen varit väldigt svag när det gäller att visa tydligt ledarskap när människor känner oro. Statsministern kunde exempelvis kallat till presskonferens, precis som man gjort i ett flertal andra länder, men detta har vi inte sett något av. Och det extra krismötet mellan myndigheterna sker alltså idag - när det allvarliga läget redan pågått under lång tid.  

Jag har stor respekt för att det kan bli rörigt när det inträffar en allvarlig krissituation eller samhällshändelse, men svenska myndigheter begår nu kardinalfelet i ett krisläge - man ger olika eller motstridiga faktauppgifter och ändrar tidigare rekommendationer utan att något egentligen förändrats i sak. Samtidigt som regeringen och statsministern inte visar ledarskap. Detta skadar tilltron till samhället oerhört och det kan i sin tur skapa större oro bland befolkningen än själva krishändelsen i sig. 

Hur utvecklingen blir framöver kring Coronavirusets spridning och följderna av detta vet ingen idag. Men en sak kan vi återigen lära oss - både regering, myndigheter och regioner/kommuner behöver utveckla sitt sätt att kommunicera och bli bättre på att förklara pedagogiskt varför de landar i en viss rekommendation eller tar ett visst beslut. Och de faktauppgifter man lämnar måste vara både dubbel- och trippelkontrollerade. Om man har studerat krishantering det allra minsta vet man att detta är grunden för att skapa lugn hos befolkningen i en allvarlig situation. 






Socialdemokraterna backar från försvarssatsningarna 

2019-05-10



I dag spräckte Socialdemokraterna arbetet med att i enighet stärka det svenska försvaret. Försvarsberedningen har varit överens om både säkerhetspolitiska bedömningar och behovet av nödvändiga satsningar på försvaret, men i elfte timmen kom Socialdemoikraterna med en egen text där de skriver att detta inte är en bindande överenskommelse och att man inte är beredda att betala satsningarna. Det gör att hela överenskommelsen blir en önskelista utan täckning.

I dag lämnade därför Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet försvarsberedningen. Men i praktiken är det väl snarare Socialdemokraterna som lämnat den, eftersom man nu backar från de satsningar man tidigare varit överens om, och inte läångre är beredda att betala för dem.

Moderaterna står fast vid rejäla förstärkningar av det svenska försvaret. Men Socialdemokraterna lägger hellre pengar på annat och prioriterar bort Sveriges stora och viktiga problem. Detta är mycket allvarligt för landet.

Är verkligen friår, familjevecka, gratis inträde på museer, jämställdhetsmyndighet, delegation mot segregation, genusforskning, meningslösa klimatåtgärder, byggsubventioner och uppehållstillstånd för vuxna män utan asylskäl viktigare än att stärka Försvaret? Det verkar i vart fall vara detta som är Socialdemokraternas prioriteringar.

Moderaternas uppgift nu blir att ändå försöka få stöd för de viktiga försvarssatsningarna i riksdagen. Det handlar om att successivt öka försvarsbudgeten till 84 miljarder till 2025, motsvarande 1,5% av BNP, och sedan ha en ambition om att nå 2%. Ytterst handlar det om att ta ansvar för svensk försvarsförmåga och säkerhet.





Moderaterna fick stöd i Näringsutskottet för vår linje kring Telia  

2019-04-04

Många frågar mig hur vi moderater resonerar när det gäller statens ägande i Telia. Bakgrunden är att genom Telias förestående köp (bolaget inväntar godkännande av EU-kommissionen) av Bonnier Broadcasting som bland annat äger TV4 skulle staten få en osunt stor dominans på den svenska mediemarknaden. Samntidigt finns en säkerhetspolitisk aspekt - idag finns i Telia säkerhetskänsliga system och infrastruktur som staten i kraft av att bara vara minoritetsägare i Telia inte har full kontroll över. Det är inte en långsiktigt rimlig lösning.

Moderaternas linje är därför att regeringen ska utreda förutsättningarna för att staten i utbyte mot sitt kommersiella ägande får full kontroll över dessa säkerhetskänsliga system. Detta betyder att man helt enkelt delar Telia i två delar - en kommersiell del som staten inte ska vara ägare till alls, och en del där känsliga säkerhetskänsliga system av vikt för totalförsvaret och säkerhetspolitiken finns, och där staten tar över ägandet helt.

Socialdemokraterna vill inte förändra något alls. De blir därmed svaret skyldiga på hur man vill lösa de två ovanstående problem som vi moderater pekar på och konstruktivt försöker lösa. I debatten vill Socialdemokraterna göra gällande att försvarsmakten ställer sig starkt kritiska till en försäljning. Det är inte korrekt. Man refererar då till den utredning som försvaret genomförde 2008 och där frågeställningen enbart rörde en renodlad försäljning, inte det utbyte vi nu kräver att regeringen utreder. Vidare borde naturligtvis analysen om vilka säkerhetskänsliga system som fanns liggande i Telia och som staten borde ha full kontroll över ha gjorts av s-regeringen under Göran Persson innan man tog bolaget till börsen. Eftersom detta uppenbarligen inte gjordes har vi nu från moderat sida initierat arbetet med att utreda hur staten kan få bättre rådighet över säkerhetskänsliga system samtidigt som vi kan lösa problemet med det kommande ägandet av TV4. Detta moderata förslag tillstyrktes av Näringsutskottet förra veckan och framöver ska riksdagen rösta om saken. Beslutet är inte ett försäljningsbeslut utan ett tydligt uppdrag till regeringen att utreda förutsättningarna. En eventuell försäljning förutsätter ett nytt beslut i riksdagen.





Är president Trump helt fel ute när han kritiserar vårt sårbara samhälle?

2019-03-13



Nog för att USA:s president emellanåt skriver märkliga saker i sociala medier. Men i detta fall tycker jag att kritiken mot honom slår fel. Att han ifrågasätter det ökade beroendet av avancerad teknik i exempelvis flygplan, teknik som inte alltid verkar samverka på ett bra sätt med piloterna, tycker jag tvärtom är sunt. Även om man inte ska föregå pågående haveriutredning kommer det ju nu allt fler vittnesmål om att det nya Boeing-flygplanet har tekniska funktioner som verkar kunna skapa problem eller som piloterna ibland rent av verkar ha haft svårt att hantera. Jag är verkligen inte kunnig på området flygteknik och flygsäkerhet, jag flyger ofta och litar på piloterna och de som är experter. Men med detta sagt - att Boeing själva säger att man ska "uppdatera mjukvaran" känns inte direkt lugnande. Jag skulle aldrig flyga med det aktuella planet innan vi fått klarhet i vad som hänt. Även Svenska Pilotföreningen har ju krävt flygstopp för flygmodellen. Nu har ju Boeing själva sagt att planet tills vidare bör stå kvar på marken, och det låter som ett rimligt beslut. Nu får vi avvakta haveriutredningen. 

Men även om vi släpper diskussionen om flygplanet så är det här att diskutera samspelet mellan avancerad teknik och de människor som ska använda den är en ständig fråga för tekniker och ingenjörer på många olika områden. Ta exempelvis diskussionen om artificiell intelligens, eller utvecklingen av självkörande bilar. Den teknik detta bygger på måste kännas tillförlitlig och stå under kontroll av människor. Lika viktigt är det att människa och teknik fungerar ihop på en massa andra områden. Man kan nämna kärnkraftverk, medicinteknik och många industriprocesser. Utan god kontroll och mänsklig övervakning kan katastrofer inträffa.

Även i vårt vardagsliv blir frågan aktuell när det gäller vanliga små vardagsbestyr. Ibland känns tekniken inte direkt användarvänlig, och ibland känns den rent av onödig. Ta det här med bilar till exempel. Varför ska man i stället för en traditionell bilnyckel ha en fyrkantig klump i fickan och starta bilen med en startknapp eller ett vred? Vad är vitsen? Sedan slår man på bilstereon. I stället för den vanliga runda knappen där man steglöst reglerar volymen så ska man numera oftast trycka på knappar för högre eller lägre volym. Varför? Mycket enklare med en steglös funktion som är lätt att hitta och använda utan att ta blicken från vägen.

Eller låsen på moderna hus. Varför ha elektroniska lås till sin villa? Om elektroniken inte fungerar eller strömmen går så står man kanske där och kommer inte in i sitt eget hus. Och kan man vara säker på att ingen lyckas hacka sig in i systemet. Vari ligger problemet att öppna dörren med en nyckel? Jag skulle aldrig betala extra för något som känns både krångligare och osäkrare. 

Bertaltjänster är en annan sak. Jag betalar själv 99% av alla mina köp med bankkort eller swish. Men jag vet efter 20 år på bank och av egen erfarenhet att det inte alltid fungerar och hur lätt man kan utsättas för bedrägerier. Därför har jag alltid lite kontanter i reserv i plånboken ifall något händer. Precis som jag har en kartbok i bilen för det fall att GPS-en inte fungerar eller inte är uppdaterad dit jag ska.  

Ibland finns en övertro på teknik, att man helt förlitar sig på den och inte har beredskap om något går fel. Och det finns uppenbarligen en vilja att hitta på nya tekniska lösningar - bara för att man kan. Inte alltid tänker man igenom först vad det är för problem man vill lösa eller om det blir bättre eller sämre med mer teknik.  


Att USA:s president diskuterar frågan känns uppfriskande, även om de flesta såklart samtidigt inser att avancerad teknik i ett flygplan normalt förebygger olyckor och gör flygandet säkrare. Men för egen del tycker jag det känns tryggt att ha en erfaren pilot längst fram som kan ta över om tekniken inte fungerar. Lika mycket som jag känner viss oro för att möta ett förarlöst fordon på vägen. Kanske är jag gammalmpodig, kanske upplevs jag som teknikfientlig, men jag står för det. Om min dator på skrivbordet eller datorboxen i bilen kan krångla så kan annan teknik också göra det. Och då ska man vara beredd. Oavsett om man sitter som pilot i ett Boeing-flygplan eller om bankkortet slutar fungera.





 

Två kloka herrar på samma bild

2018-07-29

Sparbanken Sjuhärads VD, tillika Elfsborgs tidigare ordförande, Bosse Johansson lade ut denna bild på sitt twitterkonto förra helgen. Han var hemma i Sveg under semestern och gick in och arbetade som frivillig under skogsbränderna i området. Och när moderaternas partiledare Ulf Kristerssonan besökte Sveg fick dessa två kloka herrar en pratstund om branden och brandberedskapen.  




 

Jag skriver om skogsbrandskatastroferna i Borås Tidning idag

2018-07-23


(Klicka för läsbar storlek)





Varför lär inte svenska politiker och myndigheter av det som hänt? 

2018-07-18

Jag minns storbranden i Västmanland 2014, en av de större och allvarligaste skogsbränderna på decennier. Många togs på sängen av hur snabbt elden spred sig och agerandet från ansvariga myndigheter och de lokala räddningstjänsterna imponerade inte. Resurserna i form av vattenbombning och anlitande av utländksa brandbekämpningsflygplan sattes in för sent vilket gjorde att de brandhärjade områdena blev onödigt stora.

Alliansregeringen tillsatte efter denna brand en utredning som dels skulle utvärdera hur saker hanterats under branden, dels komma med förslag till hur brandberedskapen kunde förbättras. Den nya S-MP-regeringen ändrade utredningens direktiv och strök delen om förbättringsförslag, och det blev till slut bara en utfärdering av vad som hänt, som sannolikt blev en hyllvärmare i regeringskansliet.

Redan efter branden 2014 diskuterades om Sverige skulle köpa in brandflyg. Jag minns att dåvarande Alliansregeringen menade att man hade den resursen inom EU och att man hittills bedömt att det var tillräckligt. Men den aktuella branden visade ju samtidigt att det nog hade varit bra med brandflyg stationerade även i Skandinavien som kunde sättas in snabbt vid stora bränder. Detta var en av de förslag som skulle kunnat finnas med om den aktuella utredningen fått komma med förbättringsförslag.

Jag minns också att Miljöpartiet i samband med branden 2014 krävde att Sverige skulle skaffa brandflyg, för att "klimatförändringarna skulle leda till fler skogsbärnder i framtiden". Konstigt att man helt släppte detta krav några månader senare när man blev en del av regeringen. I stället valde man att strössla pengar över en massa andra meningslösa saker. Exempelvis elcyklar. Bara för den summa som elcykelsubventionen kostar kunde man som sagt köpt in ett antal brandbekämpningsflygplan.



Detta att prioritera vad som är viktigt i samhället är något som brister allt mer hos våra politiker. Vi har ett gott rykte när det gäller att ställa upp för alla andra, exempelvis delta i dyra fredsbevarande insatser utomlands eller hjälpa till med krishjälp när det händer naturkatastrofer i andra länder. Och vi har fram tills nu ansett oss ha råd att ta emot fler asylsökande än något annat land. Men vi har samtidigt inte resurser att hjälpa människor i vårt eget land när kriser eller katastrofer inträffar. Det som hänt visar på ett obarmhärtigt sätt hur samhället sviker människor som nu mister sina hem i branden (en handfull bostäder har tydligen redan brunnit ned) och där skog för mångmiljonbelopp förstörs. Det är inte konstigt att många människor blir allt mer frustrerade över hur politikerna prioriterar.

Justitieminister Morgan Johansson (S) anser att det är rimligt att till varje pris ta emot 9.000 vuxna män utan asylskäl trots att det kostar 2 miljarder per år. Men inrikesminister Morgan Johansson (S) anser att några hundra miljoner för brandbekämpningsflygplan är för dyrt (det sade han i TV igår, se föregående inlägg). Jag inser såklart att dessa två saker ligger i olika utgiftsområden i statens budget. Men det är ändå belysande för hur Sverige prioriterar idag. 



Jag lade ut några arga tweets om saken idag. Kunde inte låta bli. Brandkatastroferna illustrerar på ett obarmhärtigt sätt hur obegripligt skeva prioriteringar vi gjort i Sverige under ett antal år. Och nej, jag friskriver inte Alliansregeringen för detta, vi borde också prioriterat bättre, även om vi faktiskt gjorde en massa bra saker när det gällde just krisberedskapen. Bland annat köp av 47 helikoptrar för olika syften (bland annat en del av dem som just nu arbetar för fullt med brandbekämpning), en ny krisledningsorganisation i regeringskansliet (som dagens regering dock skrotade) och mer perngar till MSB och krisberedskapen. Men dagens regering slår nog alla historiska rekord, man har uppenbarligen inte lärt något alls av branden 2014, och enligt Brandmännens Riksförbund är beredskapen för årets bränder till och med sämre än den var 2014.





 

Med rätt prioritering har vi råd med eget brandflyg

2018-07-17

Bränderna i framförallt Mellansverige medför oerhörda kostnader i form av både förstörd egendom, förstörd skog och höga kostnader för brandbekämpning. Naturen är extra känslig i dessa områden med torra mossmarker, väldigt lite lövskog och mycket tall som brinner väldigt kraftigt. Dessutom stora svårtillgängliga sarealer utan vägar. Att det även i fortsättningen med jämna mellanrum kommer att förekomma stora skogsbränder i Sverige är nog ingen särskilt vild gissning.

Att bekämpa bränder med brandflyg som kan ösa stora mängder vatten över en stor yta är givetvis välkommet. Men tyvärr har Sverige inga sådana brandflyg utan endast helikoptrar som kan bära betydligt mindre vatten och där det dessutom tar lång tid att hämta vattnet. Det sägs också från räddningsledningen att luftbekämpning av skogsbränder är mest effektivt i början av ett brandförlopp. Trots detta har alltså Sverige inga flygplan av den typ som nu flugits hit från Italien. Och därmed dröjer hjälpen som alltså hade varit mer värdefull i ett tidigare skede.

Jag blir faktiskt ganska uppörd när jag hör ansvarig minister, Morgan Johansson (S) stå i TV och säga att det" kostar för mycket" att köpa bransflygplan. "Flera hundra miljoner" för något som kanske inte kommer att användas så mycket. Vad ett antal skogsbränder kostar i förstörd skog och i värsta fall även byggnader och annat, vet jag inte. Men det lär handla om ett betydande antal miljoner vid varje brand. Att investera i ett flygplan för vattenbombning är en försäkringspremie, och ett sådant plan kunde vi även erbjuda till våra grannländer att nyttja vid behov. Men framförallt kunde vi använda planen i ett tidigare skede och därmed begränsa skadorna.


Beatrice Ask påpekar att allt handlar om att prioritera. Morgan Johansson och hans regering lägger 350 miljoner per år i tre år på att skattesubventionera elcyklar. Totalt över en miljard. Och man lägger 2.000 miljoner varje år i tre år på att låta 9.000 vuxna män utan asylskäl få stanna i landet. Samtidigt har man inte råd med några hundra miljoner till ett par brandflyg för att skydda liv och egenedom. Den här regeringens prioriteringar är så hårresande att de inte kan få fortsätta att vanstyra Sverige.





Moderaterna vill tillföra 18 miljarder ytterligare till försvaret på tre år

2018-04-18

Moderaterna vill satsa 18 miljarder kronor mer än regeringen på Försvarsmakten de närmaste tre åren.

Överbefälhavaren Micael Bydén begärde den 1 mars extra anslag på tre miljarder 2019 och ytterligare fem miljarder 2020. De pengarna vill nu moderaterna tillföra försvaret så att att ambitionerna om stärkt försvarsförmåga från 2015 uppnås.  

Moderaterna vill dessutom öka anslagen med fem miljarder år 2021 för att skapa en långsiktig stabilitet. Totalt blir det 18 miljarder extra jämfört med vad som hittills beslutats. Efter 2021 vill vi att anslagen fortsätta att öka i en kontinuerlig trappa som går uppåt så att Sverige 2026-2028 når försvarsutgifter på två procent av bruttonationalprodukten, BNP. Det betyder nära en fördubbling av dagens anslag.




Äldre inlägg om försvarsfrågor hittar du här!