Blogg november 2016

Moderaterna: Nej till sanktioner för brist på boenden för nyanlända

2016-11-30

Under en pressträff i dag hotade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)med sanktioner mot de kommuner som signalerat att de ej har kapacitet att ta emot nyanlända inom ramen för migrationsöverenskommelsen. Elisabeth Svantesson, moderaternas arbetsmarknads- och integrationstalesperson, kritiserar regeringens utspel och konstaterar att regeringen själva inte levt upp till de förenklingar av byggreglerna som är en del av migrationsöverenskommelsen - och en förutsättning för att vidarebosättningen ska fungera i praktiken. "Det blir inte fler bostäder av sanktioner. Jag tycker att det är en mycket dålig idé. Nu måste regeringen faktiskt ändra byggreglerna så att kommunerna snabbare kan få fram bostäder" säger hon.

Moderaterna vill se förenklingar av byggreglerna snarast; bosättningslagen är en del av migrationsöverenskommelsen som vi ingick tillsammans med regeringen och Alliansens övriga partier. Det har nu gått ett år sedan överenskommelsen, och inga förändringar har skett. Regeringen måste leva upp till hela överenskommelsen.

För egen del tycker jag situationen känns alltmer alarmerande. Regeringen kan inte få kommunerna att trolla fram bostäder. Om det inte finns några så är det så! Hur tänker sig regeringen att man ska kunna få fram bostäder med kort varsel om det inte finns en enda ledig lägenhet på orten? På kort sikt är den enda lösningen att asylsökande som fått uppehållstillstånd bor kvar på migrationsverkets boenden tills vidare. På längre sikt vet jag ärligt talat inte vad man ska göra. Moderaternas krav på lättnader i byggreglerna är bra och självklara och kan underlätta byggandet. Men jag tvivlar starkt på att det räcker för att hantera situationen. Det är inte bara nyanlända som behöver bostad, det gör många ungdomar med. Liksom människor som flyttar till annan ort på grund av jobb. Att bara prioritera nyanlända är helt enkelt oskäligt. Jag förstår de kommuner, både M-ledda och DS-ledda, som nu säger nej till att ta emot fler nyanlända.

Och fortfarande finns det de som påstår att migrationen inte medfört en systemkollaps...




Lite kort om mina inlägg i upphandlingsdebatten

2016-11-30

Jag började med att konstatera att debatten stundtals var helt absurd. Den politiska striden gäller 4 paragrafer. Totalt är den nya upphandlingslagen på ett tusental paragrafer i 264 sidor lagtext. I dessa fyra paragrafer har regeringen helt enkelt klantat sig som jag påpekade i debatten. Man har sprungit rakt in i väggen fullt medvetna om att man inte skulle få igenom sitt bristfälliga lagförslag i riksdagen.

De huvudsakliga invändningarna är:
1. Att småföretag (tex enmansföretag och familjeföretag) kan utestängas från att delta i offentlig upphandling för att man saknar kollektivavtal eller likvärdiga villkor.
2. Att regelverket blir extremt svårt att tillämpa och lämnar utrymme för godtycke. Det kan tex finnas olika kollektivavtal inom samma verksamhetsområde och ibland är det också mycket svårt att jämföra betydelsen av villkor i kollektivavtal med villkor som tillämpas i andra företag. Att lägga detta ansvar på upphandlande kommuner eller myndigheter är helt enkelt orimligt och bädda för godtycklig bedömning. Det blir också oerhört byråkratiskt och tidskrävande.
3. Att svenska företag riskerar att missgynnas gentemot utländska eftersom alla krav utöver lön, arbetstid och semester (det EU kallar för "den hårda kärnan) inte får ställas mot utländska företag som vill verka i Sverige. Om man tillåter denna typ av krav kommer de därför bara att träffa svenska företag och det gör att utländska företag kan erbjuda ett lägre pris. Detta skulle hota svenska företag och svenska jobb.

(Jag utvecklade Alliansens kritik i ett blogginlägg den 21/11 med anledning av att oppositionen körde över regeringen i finansutskottet.)

Jag fortsatte i dagens debatt med att konstatera att Raimo Pärssinen (S) raljerade om att oppositionen bara "krånglar till det med lagtekniska resonemang". Jag påpekade med skärpa att riksdagen faktiskt är lagstiftare! Det är vårt ansvar att föra just lagtekniska resonemang och att analysera konsekvenserna av regeringens lagförslag. Det är det vi är valda för och det är det vi får vårt arvode för. Ett undermåligt lagförslag ska inte godkännas av riksdagen.

Om S-V-MP i likhet med oppositionen tycker det är viktigt med en heltäckande upphandlingslag som främjar ordning och reda på arbetsmarknaden borde man ha tagit ansvar, sökt samförstånd med oppositionen i stället för att lägga fram ett lagförslag som hotar svenska småföretag och svenska jobb, och som fått bedövande kritik från ett flertal remissinstanser, inklusive lagrådet. Hela ansvaret för eventuella sanktionsvagifter från EU (för att Sverige inte infört EU-direktiv i svensk rätt i tid) och hela ansvaret för bristande reglering av de delar som gäller ordning och reda på arbetsmarknaden ligger på regeringen. Varför ville man inte ens diskutera frågan och försöka hitta en lösning som kunde få riksdagens stöd? I stället valde man politisk strid och lade ett lagförslag som man visste att man inte skulle få igenom. En politisk strid av rent partitaktiska skäl var uppenbarligen viktigare än att lösa de faktiska problem som finns.

Alliansen har i sin text (som nu också är riksdagens mening) uppmanat regeringen att återkomma med förslag som löser de återstående delarna i upphandlingslagen. Det är regeringen som styr landet och det är de som har ansvaret för att ta fram lagförslag som kan samla en majoritet i riksdagen.

Civilminister Ardalan Shekarabi (S) som ansvarar för frågan hade ett eget anförande i debatten. Han bjöd in oss från oppositionen tt "besöka verkligheten" och förklara för taxichaufförerna vid Centralstationen varför vi stoppade dagens lagförslag. Detta erbjudande upprepades av Patrick Björck (S) och Monica Green (S). Mitt svar var att jag uppmanade dem att själva besöka nämnda taxichaufförer och be om ursäkt för att de lagt ett så dåligt lagförslag att det inte gick igenom riksdagen. Det är deras ansvar, inte oppositionens.




Dagens debatt om nya upphandlingsregler

2016-11-30

I dag debatterade riksdagen regeringens proposition om nya regler för offentlig upphandling. Moderaterna hade flera invändningar, och i den viktigaste frågan, den om arbetsrättsliga krav vid upphandling segrade Alliansens linje. Riksdagen sade vid dagens omröstning som väntat nej till de arbetsrättsliga krav som Finansutskottet lyfte ur propositionen häromdagen där Alliansen körde över S-V-MP. Det var bra, det räddar kvar småföretagens möjlighet att delta i upphandlingar, det stoppar risken att utländska företag gynnas på svenska företags bekostnad, och det räddar därigenom svenska jobb.

Jag lyssnade på debatten i drygt 3,5 timmar och avslutade sedan hela debatten med ett eget kortare anförande som följdes av tre repliker från S och V. Detta kan ses i nedanstående videoupptagning, alldeles i slutet av filmen. I nästa blogginlägg ska jag kort redovisa även i ett blogginlägg vad jag sa i debatten.






Alliansens skolpolitik börjar äntligen visa resultat

2016-11-29

Den senaste internationella "Timss"-mätningen av elevernas kunskapsresultat i matematik och fysik visar att svenska elever presterar bättre i matematik i årskurs 4 och 8, och bättre i fysik i årskurs 8. Undersökningen genomförs i mars 2015 av IEA, International Association for the Evaluation of Educational Achievement, och presenteras idag.

Att regeringen skulle försöka ta åt sig äran, eller i vart fall inte vill ge Alliansen äran, är väntat. Men med tanke på att undersökningen alltså gjordes i mars 2015, bara några månader efter S-MP-regeringens tillträde, och innan de ens hade lagt fram några skolreformer, och dessutom styrde med Alliansens budget under hela 2015, så är det givetvis helt omöjligt att de skulle ha kunnat påverka resultatet. Resultatet är snarare en efterlängtad effekt av Alliansens målmedvetna politik under åtta år för att försöka vända skolresultaten. Alliansens stora skolreformer började gälla på allvar efter 2010, och de elever i årskurs 4 som i den aktuella undersökningen 2015 presterat bättre började i skolan 2011. Eleverna i årskurs åtta hade gått 4-5 år med Alliansens skolpolitik.

Min bild bekräftas också av Björn Åstrand, chef för lärarutbildningen vid Karlstads universitet och ledamot i regeringens skolkommission. Han säger till TT att den nuvarande regeringens politik inte har påverkat resultatet i den färska internationella skolmätningen. Däremot kan alliansregeringens satsningar ha haft viss effekt. De senaste åren har en lång rad skolreformer genomförts. Bland dem finns satsningar på lärarnas undervisningskompetens, till exempel matematiklyftet som infördes 2012. "et kan man ju tänka sig kan ha effekt" säger han till TT.

Om en vecka kommer den nya PISA-mätningen. Det ska bli spännande att se om den pekar i samma riktning.




Tänkvärd reflektion kring tiggeriet

2016-11-28

Läste detta i Dagens Industri förra veckan. Det går inte att länka till krönikan, så jag scannade in den i stället (klicka på bilden för läsbar storlek). Mikael Storåkers har visserligen inte riktigt koll på hur det fungerar i exempelvis Rumänien (romer diskvalificeras exempelvis inte alls från högre studier, tvärtom har de särskilda kvoter på universiteten, och långt ifrån alla romer är fattiga - en stor del av romerna är medelklass eller rent av välutbildad överklass även i Rumänien), men hans slutsats är i övrigt intressant. Tiggarna gynnar inte bara SD utan alla främlingsfientliga krafter i vårt land.

Dessutom anser jag personligen att tiggeriet faktiskt även motverkar integration av nyanlända. Tiggarna sätter en felaktig bild av att människor från andra länder eller kulturer med automatik är bidragstagare och inte kan försörja sig själv. Det är kanske det allra allvarligaste problemet med tiggeriet i dagens läge där det är viktigare än någonsin att nyanlända snabbt kommer in i det svenska samhället.






Riksrevisionen kritisk mot hanteringen av gränskontrollerna

2016-11-28

Nyligen fick jag en granskningsrapport från Riksrevisionen rörande "Upprättande av tillfälliga gränskontroller vid inre gräns", alltså de gränskontroller som inrättades förra vintern vid Öresundsbron och vissa svenska hamnar för att få kontroll över asylströmmarna till Sverige. Kritiken mot såväl regering som den högsta polisledningen är hård. Några exempel:

* "Både regeringens och polismyndighetens beslut har varit otydliga avseende de tillfälliga gränskontrollernas utformning. Regeringen överlät denna fråga helt och utan närmare vägledning till Polismyndigheten. Inom Polismyndigheten ansågs gränskontrollernas utformning vara en operativ fråga som överläts till insatschefer, platschefer och operativ personal att lösa. Detta innebär att det har saknats övergripande styrning över att kontrollerna genomförts på ett ändamålsenligt sätt och i enlighet med gällande regelverk."

* "Avseende bemanning konstaterar Riksrevisionen att det i region Syd (Alltså bland annat vid Öresundsbron) i stort sett har saknats gränspoliskompetens vid de tillfälliga gränskontrollerna."

* "Sex av sju polisregioner har tagit fram beredskapsplaner för återinförande av gränskontroller vid inre gräns. Majoriteten av planerna har brister, främst avseende resurser och kommunikation, som bland annat gör att Polismyndigheten inte har en samlad bild av sin förmåga."

* "Riksrevisionen konstaterar att det inte har förkeommit något systematiskt arbete inom Polismyndigheten med att minimera negativa effekter på övrig verksamhet."

* "Riksrevisionen bedömer att den uppföljning som skett inte har varit tillräcklig för att fungera som ett fullgott beslutsunderlag för regeringens beslut om förlängning av de tillfälliga gränskontrollerna eller för Polismyndighetens justeringar av insatser."

* "Granskningen har visat att regeringen har beslutat om återinförande och förlängning av de tillfälliga gränskontrollerna utan ordentlig styrning och uppföljning av dem."

* "Under granskningen har Riksrevisionen noterat brister i ledning och kommunikation inom Polismyndigheten. Exempelvis hade den nationella ledningen en felaktig uppfattning om hur kontrollerna genomfördes."

Även om Riksrevisionen i sin rapport konstaterar att gränskontrollerna trots allt upprättats på ett "ändamålsenligt sätt" får man intrycket att det helt och hållet beror på att lokal polispersonal hanterat situationen klokt. Något stöd från vare sig polisledning på högre nivå, eller i föreskrifter från regeringen, har man inte haft.

Att regeringen och den högsta polisledningen hanterat en så stor och allvarlig insats på detta sätt är anmärkningsvärt. När enskilda poliser sätts att hantera denna typ av extremt känsliga kontroller, och det samtidigt drabbar stora mängder av vanliga pendlare, är det minsta man kan begära att det finns tydliga riktlinjer för hur arbetet ska utföras.

Redan när beslutet togs var moderaterna kritiska till hur regeringen hanterade frågan (se bloggen 17/12 2015). Moderaterna ansåg när riksdagens tog beslutet att situationen var så allvarlig att vi, trots vår kritik, släppte vi fram lagförslaget om gränskontroller. Men vi röstade samtidigt för våra egna förslag till förändringar och förtydliganden av lagen. Vi riktade i riksdagsdebatten före omröstningen hård kritik mot regeringen för ett hafsigt lagstiftningsarbete. Riksrevisionens rapport visar att vi hade rätt.




En seger för demokratin - storregionerna avförda från dagordningen

2016-11-25

I går kom så det glädjande beskedet - även Centerpartiet och kristdemokraterna avvisar regeringens förslag till storregioner. Därmed finns en stor majoritet i riksdagen mot förslaget. M, L och SD har redan tidigare sagt nej. Det blir inga storregioner. Regeringen säger nu själva också att frågan om regionsammanslagningar är "begravd för en lång framtid".

Detta är en stor seger för demokratin, en stor seger för det sunda förnuftet och en seger för landsbygden mot ytterligare stordrift och maktkoncentration. Stordrift och konstlade regioner beslutade i Stockholm löser inte välfärdens problem. Samarbete över kommun- och regiongränser är lösningen!

Och för oss västsvenskar är det befriande att frågan om att slå ihop den redan alltför stora och onaturliga Västra Götalandsregionen med Värmland nu är avförd för lång tid framåt. Vare sig invånarna i Västra Götaland eller i Värmland skulle ha något att tjäna på en sammanslagning. Samarbete däremot är utmärkt och kan lösa en mängd problem.

Sunt förnuft - Sveriges regering 1-0.




Löfvens tre värsta i partiledarduellen

2016-11-24


Löfven talade osanning om Socialdemokraternas migrationspolitik

Nej Stefan Löfvén. När du i debatten med Anna Kinberg Batra antydde att Socialdemokraterna ville ha strängare asylregler och flyktingpolitik än Alliansregeringen så talade du ren osanning. Det var ju precis tvärtom!

Minsta lilla förslag om åtstramningar eller översyn röstade ni emot. Till och med Alliansens mycket försiktiga förslag om försörjningskrav vid anhöriginvandring gick ni emot. Och samtidigt lade ni egna förslag om ännu mer generös flyktingpolitik. Att sitta i TV och låtsas att ni tyckte Alliansen var för generös ger mig en dålig smak i munnen.


Löfvens regering har inte påverkat arbetslösheten positivt

Stefan Löfven ville i partiledarduellen ta åt sig äran för att arbetslösheten minskat. Det är inte lite magstarkt!

Faktum är att sittande regering ännu inte tagit ett enda beslut som kunnat påverka arbetslösheten positivt. Möjligen skulle de själva kunna hävda att vissa åtgärder kan ge effekt på längre sikt (vilket jag dock betvivlar). De nämner ofta tex utbildningssatsningar (vilket i praktiken är mycket blygsamma satsningar), men dessa kan ju oavsett vilket omöjligen redan ha gett effekt. Några beslut som på kort sikt påverkat arbetslösheten positivt finns överhuvudtaget inte. Den sjunkande arbetslösheten beror uteslutande på konjunkturen.

De enda beslut regeringen tagit är skattehöjningar på arbete och företagande, och det lär i vart fall inte ha skapat fler jobb. Faktum är att regeringen tvärtom själva i sin budget räknar med att politiken kostar ett antal tusen jobb. Så med fortsatt Allianspolitik hade arbetslösheten med all säkerhet sjunkit något mer och snabbare än den gjort under nuvarande regering. Precis på samma sätt som Alliansens jobbpolitik gjorde att arbetslösheten steg mindre i Sverige än i omvärlden under krisåren.


Löfvens resonemang kring i "vinster i välfärden" haltar betänkligt

I kvällens debatt hävdade Stefan Löfven att om man bara stoppar vinsterna i välfärden blir det mer pengar till verksamheterna. Det kan ju vid en första anblick låta rimligt, men det är faktiskt ett totalt felaktigt påstående.

Ett konkret exempel. Ta en fristående skola som drivs av ett aktiebolag. Denna skola får precis samma ersättning per elev som en kommunal skola i samma kommun. Om man trots detta klarar att gå med vinst och elever och anställda är nöjda och kvalitén god - vad är problemet? Om ägarna inte får ta ut vinst stannar pengarna såklart kvar i den aktuella skolverksamheten. Men den fungerade ju bra redan innan, och blir ju inte automatiskt bättre bara för att den får mer pengar. Och kommunens skolor i samma kommun får ju ingen del alls av överskottet så det kommer inte andra elever till del. Den enda effekten blir att den fristående skolans ägare inte kan investera i verksamheten eftersom man inte kan få avkastning på det kapital man sätter in.

Vinstförbudet är helt enkelt ett meningslöst slag i luften som inte gynnar några elever, patienter eller brukare utanför den aktuella enheten - eftersom alla verksamheter får samma ersättning baserat på kommunens eller landstingets kostnader. Löfvéns påstående att vinstförbud generellt skulle tillföra välfärden mer pengar är helt enkelt fel. Kvalitén är det enda väsentliga för medborgarna när det gäller välfärdsverksamheter i privat drift, eftersom alla får samma skattepengar per elev eller patient.




Regeringskritik från Riksrevisionen och Ekonomistyrningsverket

2016-11-24

På mitt bord har jag två omfattande rapporter. Dels Riksrevisionens granskning av budgetproporitionen för 2017, dels Ekonomistyrningsverkets prognos om statens budget och de offentliga finanserna daterad november 2016. Såväl Riksrevisionen som Ekonomistyrningsverket riktar hård kritik mot regeringen och finansministern för hanteringen av statens budget och de offentliga finanserna.

Riksrevisionen skriver bland annat:
"Regeringen presenterar inga argument för att aktivt försvaga sparanbdet 2017. Åtgärderna i budgetpropositionen bidrar till att sparandet försvagas 2017. Riksrevisionen anser därför att det är svårt att hitta stöd i det finanspolitiska ramverket för att vidta ofinansierade åtgärder 2017". Man anser också att regeringen borde anpassa finanspolitiken till det nya målet på 0,33% av BNP.

Längre fram i rapporten varnar man också för stora risker för de offentliga finanserna:
I ett framåtblickande perspektiv finns ett antal risker för de offentliga finanserna. Ökad efterfrågan på offentliga tjänster, personalförsörjningsproblem i offentlig sektor, asylmottagning, integration, den säkerhetspolitiska situationen, samt risker kopplade till pensionssystemet, bostadsmarknaden och finansiell stabilitet är några av de risker som, om de materialiseras, kan sätta press på de offentliga finanserna. Riksrevisionen menar att det är angeläget att regeringen beaktar dessa risker."

Ekonomistyrningsverket konstaterar i sin prognos:
I år blir det endast ett litet överskott på 7 miljarder kronor i de offentliga finanserna trots stora skattehöjningar och en stark tillväxt i ekonomin. Det beror på att utgifterna ökar kraftigt, framför allt för migrationen"//"Nästa år blir det ett underskott på 11 miljarder då utgifterna fortsätter att öka relativt mycket medan ökningen av inkomsterna dämpas". Man varnar också för att även om statens budget går med överskott i år så går samtidigt både kommunsektorn och ålderspensionssystemet med underskott.

Sammantaget är myndigheterna förbluffande hårda mot regeringen i sina rapporter. Man anser, i likhet med Moderaterna, att det är allvarligt att regeringen låter de offentliga finanserna gå med underskott och lånar till utgifter i en högkonjunktur, samt att man underskattar hoten mot svensk ekonomi.




Moderaterna lämnar samtalen om nya storregioner

2016-11-23

Moderaterna anser inte att det är meningsfullt att medverka i fortsatta samtal om regionfrågan, eftersom regeringen inte på något sätt försökt gå oss till mötes och därigenom söka en bred uppgörelse i Sveriges riksdag. Därför lämnar vi nu överläggningarna med regeringen om inrättande av nya storregioner.

• Det är angeläget att säkra närhet mellan väljare och valda, legitimitet för de kommande besluten i regionen och andra viktiga demokratiska värden. Vi har inte kategoriskt avvisat förändringar i läns- och landstingsindelningen, men vi anser mot bakgrund av ovanstående att de föreslagna regionerna är alldeles för stora. Vi tror inte att avsevärt längre avstånd mellan väljare och förtroendevalda gör demokratin bättre. En eventuell regionreform förtjänar ett starkt parlamentariskt stöd i riksdagen och bör inte röstas igenom med minsta möjliga marginal, eftersom det är en grundlagsnära fråga. Om de som bor i Svealand, Norrland respektive Värmland skulle ge storregionerna ett starkt stöd i folkomröstning eller bred opinionsmätning är vi beredda att tänka på saken en gång till. Tills det händer säger vi nej, säger Andreas Norlén.

• Vi vill inte forcera fram en så viktig fråga som en förändring av den regionala indelningen, särskilt inte utan ett fullgott beslutsunderlag. Vår utgångspunkt är att samtliga eventuella läns- och landstingssammanslagningar ska äga rum samtidigt och tidigast den 1 januari 2023.




De stora ekonomierna avgör de globala koldioxidutsläppen

2016-11-22



Häromdagen kunde vi läsa ovanstående på SVT TextTV. Koldioxidutsläppen har alltså stannat av, eller till och med minskat i den största utsläppsnationen Kina, liksom i USA. Utvecklingen mot minskade utsläpp går snabbare än bedömarna trott. Anledningen är bland annat att alternativa energikällor blir allt billigare och att den tekniska utvecklingen går snabbt, inte minst i Kina.

Den moderata linjen i klimatdebatten har hela tiden varit att teknisk utveckling och framtidstro är det som löser miljöproblemen, inte ensidiga extrema svenska klimatskatter som slår undan företagande och jobb. Och vi har påpekat hur lite lilla Sverige påverkar globalt sett. Uppenbarligen ger verkligheten oss rätt.

Man kan ha olika övertygelse om i vilken mån människans koldioxidutsläpp styr klimatförändringarna. För egen del är jag övertygad om att andra faktorer väger betydligt tyngre än många verkar tro. Men oavsett vilket är det positivt när beroendet av kol, olja och vedeldning minskar. Det finns stora positiva miljö- och hälsoeffekter att går över till andra energislag. Så vi kan alla glädjas åt utvecklingen - oavsett åsikt i klimatfrågan.

Jag skulle däremot inte våga dra slutsatsen att om koldioxidutsläppen minskar snabbare än väntat så kommer klimatförändringarna att upphöra. Tyvärr lär vi nog se dramatiska klimatförändringar i framtiden med, för det enda vi vet om vårt jordklots historia är att klimatet ständigt förändras. Alldeles oavsett människans aktiviteter eller inte. Vi måste anpassa oss till klimatförändringarna och inte inbilla oss att vi råder över dem.

Och det är bra med en påminnelse till miljöextremisterna i samhällsdebatten och politiken att globala frågor inte löses av ensidiga svenska pålagor och regleringar. Sådant skadar i stället vår ekonomi och vårt samhälle utan att ha ens mätbar global effekt.




Finansutskottet säger nej till del av regeringens upphandlingslag

2016-11-21

I torsdags sa Finansutskottet som väntat nej till de delar av regeringens nya upphandlingsproposition som innebär att man ska kräva att företag som deltar i en upphandling har "kollektivavtalsliknande villkor". Moderaterna anser kortfattat att schyssta villkor skall gälla på svensk arbetsmarknad men att man kan använda det lagutrymme som redan finns för att göra bra upphandlingar. I den mån skärpta regler behövs får de inte slå undan benen på små företag som saknar kollektivavtal. Argumenten utvecklade jag i nedanstående blogginlägg den 22/9 (utdrag nedan).

Alliansen säger nej till delar av regeringens nya upphandlingsregler 2016-09-22 I går lämnade jag och mina fyra moderata kolleger i finansutskottet, tillsammans med övriga Allianspartiernas ekonomiskpolitiska talespersoner in en gemensam följdmotion till regeringens proposition om nya upphandlingsregler. Vi säger nej till regeringens förslag att det ska krävas villkor enligt kollektivavtal för alla företag som deltar i offentlig upphandling. Anledningen till detta är flera. För det första innebär förslaget att småföretag som saknar kollektivavtal kan utestängas från upphandling. Sex av tio företag saknar idag kollektivavtal. Ofta är det småföretag med ingen eller några få anställda, inte sällan familjeföretag. Att utestänga småföretagen från offentlig upphandling riskerar att bli dyrt för skattebetalarna eftersom det minskar konkurrensen. För det andra blir det extremt svårt att tillämpa regelverket. Dels eftersom det kan finnas flera olika kollektivavtal inom ett verksamhetsområde. Vilket avtal ska tillämpas, och varför ska vissa företag gynnas av att man har mindre fördelaktiga villkor i sina kollektivavtal än vad andra företag har? Dessutom blir det oerhört svårt för upphandlande myndigheter och kommuner att tolka kollektivavtalens innebörd och avgöra om företag utan kollektivavtal uppfyller villkoren eller inte. Allt detta kommer att göra upphandlingarna dyrare vilket också kostar pengar för skattebetalarna. För det tredje kommer svenska företag att diskrimineras gentemot utländska, eftersom Sverige inte har rätt att kräva kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande villkor av utländska företag som vill verka i Sverige. Att ställa högre krav på svenska företag än på utländska kommer att missgynna svenska företag och hota svenska jobb. Det är vår uppfattning att upphandlande myndigheter bör föregå med gott exempel när det kommer till att bland annat ta socialt ansvar, och visa miljöhänsyn. Alliansen anser att det är rimligt att, i samband med offentlig upphandling, vid behov ställa sociala krav gällande den så kallade ”hårda kärnan”, alltså det som rör arbetstid, lön och semester. Krav på skäliga arbetsvillkor för de som utför offentligt upphandlade tjänster handlar om att säkerställa att skattemedel används på ett ansvarsfullt sätt. Det handlar om ett ansvarstagande gentemot löntagare och alla de företag som agerar seriöst. Redan gällande lagstiftning ger vissa möjligheter att ställa sociala krav, men Alliansen utesluter inte ytterligare lagstiftning eller andra åtgärder för att säkra goda arbetsvillkor. Detta måste dock ske på ett sätt som värnar små och innovativa företags möjligheter att delta i offentlig upphandling. Regeringens lagförslag uppfyller inte detta krav och därför vill vi försöka stoppa det i denna del. Eftersom Sverigedemokraterna säger sig ha ungefär samma uppfattning som vi finns det god chans att regeringens förslag faller. I övrigt kan jag bara konstatera att vi har många synpunkter även på andra delar av regeringens mycket omfattande och krångliga proposition. Sverige måste visserligen införliva en del nya EU-regler i svensk rätt, men det hade gått att göra på ett enklare och mer överskådligt sätt. Då upphandlingspropositionen redan är försenad och det föreligger risk för viten om Sverige inte genomför de underliggande EU-direktiven (som vi i många avseenden välkomnar) ser vi ingen annan möjlighet än att bifalla de delar i propositionen som gäller EU-direktivens genomförande, även om man som sagt hade kunnat reglera en del saker på ett mindre komplicerat sätt.

Regeringen är nu upprörd och menar dels att vårt nej medför ökad risk för "slavlöner" på arbetsmarknaden samt att Sverige nu riskerar "EU-böter" för att vi inte genomför ett EU-direktiv. Det senare är för övrigt överdrivet - EU kräver inte att vi ska lagstifta om kollektivavtalskrav. Risken för böter är överdriven, de centrala delarna i lagförslaget, kopplade till EU-direktivet, har riksdagens stöd.

Men visst är frågan om villkoren för de anställda i företag som vinner upphandlingar viktig. Det är därför anmärkningsvärt att regeringen inte gjort några som helst försök att göra upp med oppositionen om ett bättre förslag som inte riskerar att slå ut små familjeföretag som saknar kollektivavtal, och som inte gynnar utländska företag på svenska företags bekostnad. Skulle Sverige mot förmodan drabbas av EU-böter ligger det också helt på regeringens ansvar som presenterat ett så svagt lagförslag att det inte går genom riksdagen. Regeringen får, som vi skriver i vår segrande Alliansmotion i utskottet, helt enkelt komma tillbaka med ett bättre förslag.




Obegripligt påhopp från Dagens Nyheter

2016-11-18

Dagens Nyheter har ikväll lagt ut en artikel med rubriken ”Dra åt helvete” – Samhällsdebattörer utan hyfs på Twitter Man har i artikeln lagt ut ett stort antal twitterinlägg som man menar är exempel på grova personangrepp, och samtliga menar man alltså enligt rubriken är exempel på "Samhällsdebattörer utan hyfs".

En av dem som citeras är jag själv:



Var och en får väl själv avgöra om detta är ett personangrepp och ett inlägg som innebär att jag "saknar hyfs". För egen del begriper jag faktiskt överhuvudtaget inte vad mitt twitterinlägg ovan har i denna artikel att göra. För övrigt har jag nog skrivit betydligt vassare inlägg än så här genom åren.

Men när min upprördhet väl lagt sig inser jag att jag ju i stället bör tacka DN för att man på detta sätt ger spridning av en högst befogad kritik mot den kanske tramsigaste "forskning" som bedrivs i vårt land just nu, nämligen normkritik, genusforskning och forskning kring "vithetsnormer". Extremsekteristisk kvasivetenskap som sagt. Och det står jag för varje dag i veckan. Varje timme på dygnet.

Och Dagens Nyheters reporter borde nog gå en annan viktigare kurs. I yttrandefrihet och åsiktsfrihet. En viktig kunskap för en journalist. Journalister måste lära sig att skilja på att driva med eller kritisera sakfrågor eller samhällsföreteelser och att ägna sig åt nedsättande personangrepp. Det är två helt olika saker. Och att människor har en annan åsikt än det normkritiska genuscertifierade vänsterfolket innebär inte med automatik att man saknar hyfs. Ofta kan det faktiskt vara precis tvärtom.




Vi moderater ska alltid vara bättre än så

2016-11-18

Att en moderat tjänsteman uttrycker sig på det sätt han gjort är både motbjudande och sorgligt. Och att han fått sparken är en naturlig reaktion i en organisation som helt bygger på att söka människors förtroende. Det allvarligaste tycker jag är att en moderat företrädare använder sådana ord överhuvudtaget när han talar om andra människor. Vem som drabbades var kanske mer en slump i detta fall, det kunde ju varit vilken motståndare som helst.

Tonen på nätet och i sociala medier blir helt klart allt råare. Jag har själv, som en av de moderater som är flitigast på Twitter och blogg, fått smaka på detta ett antal gånger, allt från nedsättande ord och omdömen till en uttrycklig önskan om en snabb och plågsam död. Jag har dock vant mig, vilket skrämmer mig lite. Jag har slutat ta åt mig, börjat acceptera att mina motståndare använder denna typ av retorik. Och jag vet att andra moderata kolleger drabbats oerhört mycket värre än jag själv.

Men när jag hörde om gårdagens exempel från en av mina egna partikolleger tog jag väldigt illa åt mig. Att en anställd på mitt eget riksdagskansli säger sådana saker är för mig helt obegripligt. Jag trodde väldigt mycket bättre om oss. Min egen upplevelse efter 10 år i riksdagsgruppen är att det inte är ett språkbruk som används överhuvudtaget vare sig offentligt eller i interna samtal.

Den sedvanliga reaktionen i tidigare liknande fall där andra partier drabbats av att företrädare sagt helt oacceptabla saker har ofta varit att konstatera att "De andra är ju också dumma! De säger minsann en massa elaka saker om oss också, så det så!" Och genom att ta fram ett antal citat från motståndarna så rättfärdigar man sina egna grova påhopp. Jag hoppas att ingen moderat företrädare agerar så idag. Det går inte att ursäkta något sådant här med att andra gör likadant. Ingen moderat ska uttrycka sig på detta sätt. Inte ens som svar på någon annans påhopp. Inte ens när man blir provocerad.

Vi ska helt enkelt vara bättre än så.




Mycket om järnvägen och gårdagens debatt i Borås Tidning idag

2016-11-16



I dag ägnar Borås Tidning både ledaren (illustrerad med bilden ovan från min debatt i tisdags) och en hel sida på nyhetsplats åt diskussionerna kring framtidens järnväg mellan Göteborg och Borås. Man kommenterar min debatt dels på nyhetsplats, dels på ledarplats, där man även uppmärksammar en färsk rapport från Trafikverket angående hur stationen vid Landvetter flygplats ska utformas.

Trafikverkets nya rapport är allvarlig läsning, och innehållet utvecklas utförligare i en längre artikel i Borås Tidning. Höghastighetståget blir så dyrt att man nu försöker spara pengar genom att lägga järnvägen ovan jord i stället för i en tunnel under flygplatsen. Detta gör också att stationen inte hamnar under terminalbyggnaderna utan en bra bit från terminalen, varifrån man sedan med rullband eller skyttelbuss får ta sig till terminalen. Man får också framtida kostnader om man ska täcka över järnvägen vid bygge av en eventuell ny landningsbana sydost om dagens. De nya alternativen medför samtidigt att resorna tar betydligt längre tid. Dessutom krävs nya utredningar som försenar byggstarten ytterligare.

Moderaternas linje att bygga en vanlig traditionell järnväg för tåg upp till 200/250 km/h, och att som planerat göra det i en tunnel under terminalbyggnaden framstår allt mer som det absolut vettigaste alternativet. Det blir billigare, bygget av sträckan Mölnlycke-Bollebygd via flygplatsen kan komma igång betydligt snabbare och det blir maximal resnytta och tidsvinst för pengarna.

Tänk om regeringen bara kunde tänka om!




Miljöpartiet är ett extremparti och ett hot mot Sverige

2016-11-16

Häromdagen riktade jag hård kritik mot Miljöpartiet på Twitter, kallade dem ett politiskt hot mot landet och skrev att ingen regering borde röra vid dem ens med tång. Vissa reagerade starkt och tyckte jag överdrev, bland annat GT:s ledarblogg, och så naturligtvis en del miljöpartister och några andra företrädare för regeringspartierna. Men överlag var stödet för mina inlägg nästan oväntat starkt. Det är tydligt att många börjat tröttna på Miljöpartiet, och att allt fler sett hur partiet gått allt längre åt vänster och blivit allt mer extrema. Jag har nu också fått tillfälle att utveckla min kritik detta lite mera på Nyheter24 i form av nedanstående debattartikel (klicka på bilden för att läsa hela artikeln).

Nyheter 24 har även intervjuat mig per telefon idag om min syn rent allmänt på Miljöpartiet och varför jag är så kritisk. Jag utvecklade det ungefär på samma sätt som i debattinlägget. Jag fick också frågan om jag hellre ser ett samarbete med Sverigedemokraterna än med Miljöpartiet. Jag tycker frågan är konstig. Bara för att man ogillar MP betyder det såklart inte att man gillar SD. Jag vill för egen del inte ha vare sig SD eller MP i en svensk regering.








Riksdagsbesök från Rwandas parlament

2016-11-15



I dag har jag ingått i en liten delegation från riksdagen som tagit emot besök från Rwandas parlament, under ledning av deras talman. Först ett möte i riksdagen på morgonen och sedan middag i Villa Bonnier nu i kväll. Intressanta samtal om ett av Afrikas minsta länder, men också ett av de länder som har den snabbaste ekonomiska utvecklingen.




Interpellationsdebatt om järnvägsbygget Mölnlycke-Bollebygd

2016-11-15

I dag hade jag en interpellationsdebatt med statsrådet Anna Johansson (S) med anledning av regeringens hantering av järnvägsbygget mellan Mölnlycke och Bollebygd, en sträcka som Alliansen tog beslut om under sin regeringstid, men som Anna Johansson vid ett möte med Handelskammaren meddelat att man tills vidare lägger på is (vilket hon vägrade medge när jag talade med henne efter debatten - trots att hon citerats i media från nämnda möte där hon sa just det).

Alliansregeringen beslutade 2013 att bygga ny järnväg mellan Mölnlycke och Bollebygd via Landvetter flygplats, med planerad byggstart 2020. Pengar finns avsatta för byggande av en konventionell järnväg med möjlighet till trafik med snabbtåg av modell Arlanda Express. Såväl kommunerna mellan Göteborg och Borås som Västra Götalandsregionen har i stor politisk samsyn sagt att regiontrafiken mellan Göteborg och Borås via Landvetter är en av regionens absolut viktigaste infrastruktursatsningar. När Anna Johansson var kommunalråd i Göteborg framhöll hon ofta själv betydelsen av denna järnväg. Nu som ansvarigt statsråd sviker hon Västsverige genom att stoppa eller kraftigt fördröja det av Alliansregeringen redan beslutade bygget av etappen Mölnlycke-ollebygd.

Mycket kort kan jag sammanfatta debatten med att statsrådet inte gav några besked om vad som ska byggas, när det ska byggas eller om det överhuvudtaget ska byggas någon ny järnväg mellan Mölnlycke och Bollebygd. Hon sa bara att sträckan ”ska prövas” inom ramen för en ny nationell plan för perioden 2018-29. Det är alltså inte ens säkert att sträckan kommer att finnas med i den nya planen!

Statsrådets svar i debatten visade också en total brist på styrning av Trafikverkets arbete. Och det bekräftas av de rapporter jag får från västsvenska kommunföreträdares möten med Trafikverket. Statsrådet gled i sitt svar undan samtliga frågor genom att svara att "Trafikverket ska bedöma vad som ska byggas och vilket teknik som ska användas". Men Trafikverket vet idag inte vad man ska bygga eller vilka pengar man får, man får inga direktiv alls från regeringen och vet inte om man ska fortsätta eller avbryta befintliga byggplaner. Man vet inte heller när byggstart ska ske. I avvaktan på besked fortsätter Trafikverket det befintliga planarbetet för järnvägen Mölnlycke-Bollebygd, via Landvetter flygplats, men utan att veta om det kommer att kunna genomföras. Samtidigt säger regeringens ansvariga statsråd att samma järnvägssträcka ska ”prövas” inom ramen för den kommande planen. Alltså samma sträcka som Trafikverket redan arbetar med!
Med en fortsatt Alliansregering hade vi satt spaden i jorden 2020 och byggt klart järnvägen Mölnlycke-Bollebygd och anslutit den till Landvetter flygplats. Det hade gynnat den regionala pendlingen och minskat bil- och busstrafiken, och det hade varit bra för miljön. Med dagens rödgröna regering blir det i vart fall ingen järnväg i närtid. Kanske inte någon alls. I stället blir det fortsatt långa pendlingstider med bil och buss och Landvetter flygplats och den nya flygplatsstaden blir utan järnvägsanslutning. Och Trafikverket tvingas famla i blindo om framtiden.

Regeringen har skapat totalt kaos när det gäller järnvägsbyggandet och gjort sig skyldiga till ett gigantiskt svek mot Västsverige.




Klart besked från moderaterna om att tvinga fram nya storregioner

2016-11-15

Om regeringen menar allvar med att tvinga fram tre storregioner, innan de människor som berörs av det har fått säga sitt, så säger vi moderater nej. Det säger Anna Kinberg Batra i dag med anledningen av samtalen med regeringen om regionfrågan. "Jag ser inte varför det är viktigt att rita om Sveriges karta ifrån Stockholm, utan att lyssna på dem som bor i regionerna och berörs. Det förvånar mig att regeringen inte verkar vilja ta hänsyn till det utan i stället vill tvinga på det uppifrån" säger hon.

Det känns bra med ett tydligt moderat besked. Nu är det upp till regeringen om man vill driva denna fråga över huvudet på medborgarna. Stefan Löfvén ska inte räkna med vårt stöd!







Reseberättelsen från Australien och Singapore

2016-11-14

Under min resa till Australien och Singapore skrev jag ju en del blogginlägg efterhand, men nu har jag gjort klart en mycket längre och utförligare reseberättelse med massor av ytterligare foton, fakta, nedslag i olika intressanta politikområden och samhällsfrågor och förhoppningsvis en del annan intressant läsning om Australien och Singapore. Det kan efterhand tillkomma ytterligare något.

Hela reseberättelsen finns här












Jag står för "citatet" i dagens Borås Tidning

2016-11-14



Jag är glad att BT citerar mig i just denna fråga, som jag ser som den kanske allra viktigaste idag. Jag tror inte alls att världen går under vare sig av Brexit eller Trump, och jag avstår från att demonisera SD som parti (även om detta parti har en del företrädare som definitivt inte borde få förtroendet att företräda andra människor).

Men faktum kvarstår - det finns en underliggande stämning av vanmakt och en misstro mot "etablissemanget" som inte upplevs lyssna på "vanligt folk" och ta tag i verkliga samhällsproblem som vanliga människor ser i sin egen vardag. I stället ägnar sig politiken åt pseudodebatter och hittar på egna "samhällsproblem" som måste lösas.

Allt från identitetspolitik och "normkritiskt genustänkande" till flummiga vardagsfrågor som feministisk snöröjning. Eller extremt dyra prestigeprojekt som höghastighetståg i stället för att lösa dagens akuta tågproblem i närtid. För att inte tala om kampen för att dela in Sverige i konstgjorda jätteregioner i stället för att ta tag i de akuta problemen i skolan eller sjukvården eller den katastrofalt misslyckade migrations- och integrationspolitiken.

Om inte seriösa politiker och partier lägger fokus på de verkliga problemen i vanliga människors vardag utan i stället pratar om sådant som inte människor tycker är viktigt så öppnar det vägen för helt andra politiska krafter som upplevs "lyssna" bättre. Kanske sådana krafter vi inte alls vill ha?




Lättkränkta extremister ogillar kritik mot feministisk snöröjning

2016-11-12

I går lade jag ut en av mina bilder från veckans "snökaos" i Stockholm. Även om jag alltid fascineras av storstadsbornas tolkning av begreppet "kaos" så var faktiskt snöröjningen häpnadsväckande usel. Och jag kunde såklart inte låta bli att driva med den utannonserade "feministiska snöröjningen" eller "genusplogningen" som en tidning kallade den. Se mitt twitterinlägg nedan.



Är det då inte bra med "feministisk snöröjning" som tydligen innebär att man börjar med att ploga trottoarer och gångvägar "där främst kvinnor rör sig" innan man plogar vägarna "där företrädesvis män kör"? Nej det är det såklart inte. Ett av skälen visas i facebookinlägget th ovan som jag tycker beskriver det hela ganska bra. Men jag ställer mig också frågan vad nyttan är med att ploga busshållplatserna först om bussen ändå inte kan ta sig fram på de oplogade vägarna? Och varför det är viktigare med feministiska principer än att skolbussar, ambulanser och andra utryckningsfordon ska kunna ta sig fram? För övrigt undrar jag varför det är viktigare att en cyklande barnlös man ska kunna ta sig till jobbet än att en ensamstående småbarnsmamma ska kunna köra sina barn i bil till förskolan? När genusstolleriet går för långt tappar de ansvariga allt logiskt tänkande på vägen. Och då landar man väldigt fel.

Inte heller de stora tidningarna, såsom DN, Aftonbladet mfl kan låta blir att göra samma koppling som jag. Några exempel:





Men man driver inte ostraffat med genustramset. De som företräder extremfeminismen blir väldigt upprörda när man ifrågasätter dem. Så några riktigt ilskna kommentarer har jag fått. Fast jag står fast vid att normkritisk genusvetenskap och extremfeminism förlöjligar hela den viktiga diskussionen om jämställdhet i samhället och lika möjligheter för alla. Det är därför jag motionerat om att dra in statens stöd till genusforskning och om att lägga ned "Nationella sekretariatet för genusforskning". I Norge har man redan dragit in forskningspengarna till genusforskningen eftersom man anser att det är en "kvasivetenskap". Och det gäller definitivt inte bara när denna "vetenskap" tillämpas på snöröjningen.




Dagens debatt mellan mig och statsrådet Shekarabi

2016-11-11



I dag hade jag interpellationsdebatt med civilminister Ardalan Shekarabi angående en fråga jag egentligen ställde till finansministern Magdalena Andersson. Hon valde dock att lämna över den till honom, vilket är i enlighet reglerna.

Min interpellation handlade om det tillskott till kommunerna på 10 miljarder som var en del av migrationsöverenskommelsen mellan regeringen och Alliansen. Problemet jag pekar på är att olika ministrar och statsråd i den offentliga debatten använder dessa 10 miljarder om och om igen som lösning på alla problem och alla resursbrister. Då är plötsligt det kommunala självstyret som bortblåst, och varje statsråd och minister anser att de 10 miljarderna bör användas just till hans eller hennes ansvarsområde.

Vi har hört ministrar och statsråd berätta att pengarna ska användas till ökad lärartäthet, mindre elevgrupper i skolan, kortare vårdköer, mer personal i äldreomsorgen, resursförstärkning i sjukvården, bredbandsutbyggnad, landsbygdsutveckling, byggande och infrastruktur. Förutom då att de ska täcka direkta extrakostnader för migrationen. Så fort en minister eller ett statsråd får kritik för resursbrist inom sitt ansvarsområde deklarerar man stolt att man minsann tillför kommunerna tio miljarder vilket är mycket pengar just för det specifika område som frågan avser. Vilket säkert är sant - men samma 10 miljarder kan faktiskt bara användas en gång.

I min interpellation nämnde jag Grisen Särimner. Det var en gris som kunde slaktas och ätas upp varje kväll, varefter den återuppstod morgonen efter och kunde slaktas på nytt nästa kväll. Jag konstaterade i debatten att en legenden inte passar särskilt bra som modell när det handlar som statens och kommunernas ekonomi. Regeringens ministrar och statsråd kan självklart inte inteckna de tio miljarderna så många gånger som man redan gjort. Man kan helt enkelt inte utlova förbättringar och satsningar på snart sagt alla områden utan att skicka med pengar.

Civilministern blev svaret skyldig om han tycker det är rimligt att hans regeringskolleger agerar på detta sätt. Däremot hade vi i övrigt en bra diskussion rent allmänt om kommunsektorns ekonomi. Jag konstaterade bland annat att moderaternas tillför kommunerna 50% mer kommande är än vad regeringen gör, samt att historiska fakta visar att Moderatledda regeringar är bättre för kommunerna än Socialdemokratiska. Under Alliansens tid låg kommunernas kostnader och intäkter i balans, men åren före Alliansen såg det annorlunda ut, och nu är vi i samma läge igen - kostnaderna är betydligt högre än intäkterna. Samma sak gäller kommunsektorns resultat - under S-regeringarna före Alliansen var resultaten mycket svaga, Under Alliansens tid var resultaten stabila - trots krisåren, och nu förväntas resultaten falla igen. Faktum är att under krisåren 2009-2011 var kommunernas resultat starkare än under högkonjunkturen i början av 2000-talet när Alliansen styrde.

Statsrådet lade mycket energi på att förklara att regeringen vill bort från styrda statsbidrag till mer generella och anklagade oss moderater för motsatsen. Det är inte riktigt sant. Faktum är att det är tidigare s-regeringar som varit mest pigga på styrande statsbidrag. I grunden ställer vi och våra partier upp på principen om det kommunala självstyret.

Varje kommun bör som utgångspunkt få avgöra själv hur man ska disponera ökade statsbidrag, även om det emellanåt även finns anledning även att lämna tydligt riktade statsbidrag när staten extra tydligt vill markera en resursökning till ett specifikt område. Jag var tydlig med att jag delade statsrådets åsikt att kommunerna bör ha stor frihet att hantera de extra 10 miljarder som man fick enligt migrationsöverenskommelsen mellan Alliansen och regeringen. Men jag konstaterade också att Moderaterna i sin budget ger kommunerna lika stora generella statsbidragshöjningar som regeringen med dessutom skickar med extra pengar som är öronmärkta för skolan.

Jag frågade också Shekarabi om han är medveten om att det är de privata företagen och deras anställda som med sina skattepengar skapar alla resurser till välfärd och pensioner? Och att ett bra företagsklimat är själva grunden för den kommunala ekonomin? Inga statsbidrag i världen kan kompensera för ett dåligt företagsklimat och höga skatter som motverkar företagande och jobb. Det är därför olyckligt att regeringen för en så företagsfientlig politik - det medför fallande skatteintäkter för kommunerna. Något svar på just detta fick jag naturligtvis inte. Regeringen vet såklart att dess politik ogillas starkt av det privata näringslivet och att företag som är oroliga för framtiden knappast expanderar och anställer fler.

Ardalan Shekarabi är en sympatisk person och det blev faktiskt i vissa delar en riktigt konstruktiv diskussion . Och som moderaternas ansvarige i finansutskottet för kommunsektorns ekonomi lär det blir fler debatter med både honom och finansministern framöver.




Några tankar kring det amerikanska presidentvalet

2016-11-09

Att Donald Trump skulle vinna presidentvalet i USA var nog inget som någon egentligen trodde. Men återigen visar det sig att väljare är oberäkneliga och att opinionsmätningar är just det och inte ett valresultat.

Att jag själv är måttligt förtjust i båda presidentkandidaterna är knappast någon nyhet för den som följer mig på sociala medier. I måndags skrev jag följande på Twitter, och det gäller såklart fortfarande:



Jag har i flera sammanhang fått frågan vem av de två jag skulle röstat på. Mitt svar har varit att jag knappast hade röstat på någon av dem om jag haft rösträtt. Jag hade nog lagt min röst på en oberoende kandidat som jag känt större samsyn med i viktiga frågor. Om jag hade varit tvungen att rösta på någon av kandidaterna hade det nog blivit Clinton, av rent svenska egoistiska skäl, eftersom hon i vart fall är något mindre frihandelsmotståndare än Trump. Men jag står fast vid att det är ett underbetyg att världens största demokrati inte kan få fram bättre presidentkandidater än dessa två. Båda alternativen är sämre än nuvarande president Obama.

Frågan är bara vad svenska politiker drar för lärdomar av såväl Brexitomröstningen, Trumps valseger och SD:s tillväxt i Sverige? Populism och extrem nationalism växer inte fram utan orsak. Misstron växer mot de etablerade partierna, mot politikerbroilers som aldrig haft ett vanligt jobb, mot politiker som tar beslut över människors huvuden och mot politiker och media som tror att de kan sätta agendan om vilka samhällsproblem som måste lösas utan att lyssna på människor. När inte vi etablerade politiker från etablerade partier har svar på människors oro, när inte vi kan lösa de problem människor ser i sin vardag, och när vi talar om andra saker än det människor i allmänhet diskuterar så uppstår ett vacuum. Och detta fylls snabbt av populistiska krafter som talar om "trätt" saker, lovar mycket och framstår som visionärer - alldeles oavsett om deras löften är realistiska eller inte. Den läxan borde vi ha lärt oss nu.




Möte med den svenske ambassadören i Singapore

2016-11-07



Dagen började med ett två timmar långt möte med svenske ambassadören Håkan Jevrell, som vi känner sedan tidigare (han var bland annat statssekreterare åt Sten Tolgfors (M) fram till 2012, och utsågs till ambassadör i Singapore 2013). Vi fick ett mycket intressant samtal om Singapore ur olika aspekter. Mer om detta i nästa inlägg.




Inflygning till Changi Airport i Singapore

2016-11-07



Vackra vyer över Johoresundet mellan Malaysia och Singapore under inflygningen till Changi Airport.








Med flyg över Indonesien och Bali

2016-11-06

På väg mot Singapore dök plötsligt en hög vulkan upp ovanför molnen. Jag fick kolla i efterhand och tror det var Mount Agung på Bali:






Med flyg över Australiens inre

2016-11-06



Tidigt på morgonen gick planet från Hobart till Melbourne (bilden ovan), varefter det blev byte till nästa plan till Singapore. Vädret var klart och utsikten över landskapet fantastisk. Ovan th: Uttorkad sjö mitt i odlingslandskapet.



Ovan tv och nedan - fler uttorkade sjöar. Dessa sjöar i Australiens varma öknar innehåller mycket sällan något vatten mer än korta perioder.





Fantastiska färger och former, troligen från Victoriaöknen.





Ovan och nedan: Uttorkade sjöar och floddalar i Gibsonöknen. Inte så jättelångt från Alice Springs och Ayers Rock.





Ovan och nedan: Australiens norra kust. Norr om landmassan Indiska Oceanen och Timorsjön.






Fortescue Bay

2016-11-05



Den andra platsen jag besökte var Fortescue Bay, nästa vik längs kusten. Stranden är fin, men vattnet alltför kallt för att det ska kunna bli ett badparadis. Det blir sällan över 18 grader i vattnet på sommaren. De kalla strömmarna från Antraktis håller nere temperaturen.



En liten ensam känguru dök också upp från ingenstans. Alla lever uppenbarligen inte i flockar.






Stewart Bay

2016-11-05



Stora delar av området runt Port Artur är naturreservat. Jag följde med en av chaufförerna för ett turistföretag när han hämtade upp "bushwalkers" med sin minibuss, och passade på att ta lite bilder. Först från Stewart Bay där det ligger en fin turistanläggning. Det är främst australiensare från fastlandet som reser hit, men även allt fler utländska turister.










Port Arthur - tjänstebostäderna

2016-11-05



De anställda på straffkolonin bodde i för den tiden mycket bra bostäder med alla bekvämligheter. Allra bäst bodde officerarnas och fängelsechefens familjer. Det fanns också en mycket fin park som man idag har återskapat. Trots detta var det ett ganska tråkigt ställe att bo på även för de anställda, det fanns inte särskilt mycket för dem att göra. Höjdpunkterna var de få gånger man fick möjlighet att besöka Hobart, och det gjordes sjövägen.





Detta hus är autentiskt från den aktuella tiden och man får en bra inblick i hur det var för en officersfamilj att leva i port Arthur på den tiden.






Port Arthur - fängelset

2016-11-05



Port Arthur ligger i en djup vik i sydöstra delen av Tasmanien. Detta är en viktig del av Australiens historia. Det var bland annat hit man skickade straffångar från England och även andra länder för att avtjäna långa fängelsestraff. Straffkolonin byggdes 1830, stängdes som fängelse 1853, och var sedan anstalt för äldre och mentalsjuka fångar fram till 1877. Straffkolonins byggnader finns idag på Unescos världsarvslista.



Totalt 75.000 fångar avtjänade sina straff under den tid fängelset var i bruk. De yngsta fångarna som fraktades hit var 9 år. Få kom tillbaka till England eftersom man inte betalade någon returresa. De blev kvar i Australien och blev en del av kolonisatörerna. Men många fångar dog också av undernäring eller spöstraff.



I straffkolonin bodde också som mest 2.000 civila och militärer. Port Arthur blev ett industriellt centrum för skeppsbygge, skogsavverkning, tegelbruk, jordbruk mm.



Under slutet av 1800-talet drabbades den övergivna straffkolonin av tre stora skogsbränder som brände ned de flesta husen, inklusive kyrkan. I dag finns bara ett 30-tal byggnader kvar. En av dem är autentisk från den tid straffkolonin var i bruk, se nästa inlägg.



Bilden nedan är från en liten båttur i hamnen utanför fängelset. Hamnen är mycket djup och det gjorde det möjligt för stora fartyg att angöra hamnen och lämna av fångar och förnödenheter och ta med sig timmer, tegel och sådant som fångarna tillverkat. Längst bort är utloppet från hamnen, ut i Indiska Oceanen. Utanför finns det inget alls förrän man kommer fram till Antarktis packis.






Underbara kängurur

2016-11-04



Kängururna i anläggningen är väldigt tama och vana vid människor. Det blir så när man räddar djur och de lär känna människor. Ibland leder det till att det inte går att placera tillbaka dem i naturen - de har helt enkelt tappat sin förmåga att skaffa föda och hanterar naturliga faror. Dessa kängurur var alldeles oemotståndliga, lika kelna som en katt eller hundvalp. När man går in i entrén får man en liten påse med små kalorisnåla pellets som man kan mata kängururna med, och självklart har djuren lärt sig vad som väntar...

.
















Tawny Frogmouth

2016-11-04



Detta är en ovanlig fågel som man lyckats rädda vid något tillfälle. Den ser ju lite läskig ut, men i likhet med grodor äter den bara insekter. Därav namnet.






Australiensisk Devil

2016-11-04

Ett starkt utrotningshotat djur är alltså den australiensiska devilen. I anläggningen har man några av dessa som man räddat efter att de skadats i trafiken. Det är svårt att motstå detta fascinerande djur, och det känns bra att se att man driver så många projekt för att rädda devilen och få arten att växa till sig med nya friska djur.












Besök på djurskyddscentrat Bonorong

2016-11-04



Bonorong Wildlife Park ligger en bit norr om Hobart och är en ideellt driven anläggning som finansieras av en privat Foundation samt av entreavgifter från besökare. Man tar hand om trafikskadade djur, övergivna djurungar och djur som skadats av hundar eller vilda djur. Man försöker rehabilitera djuren och släppa ut dem i naturen igen. De djur som inte klarar en återutsättning får bo kvar i anläggningen livet ut. Anläggningen är alltså inte en djurpark, utan syftet är att återföra djuren till naturen när de är redo för det.

Anläggningens motto är 3R - Rescue, Rehabilitate och Replacement (om det är möjligt).

På anläggningen finns ett stort antal olika inhemska och hotade djurarter, exempelvis koala, devil och vombat, flera olika fåglar och en del reptiler.

Man har också en stor grupp omhändertagna kängurur. De trivs så bra i anläggningen med alla människor så man låter dem stanna kvar. De är idag nästan tama och mår förträffligt och förökar sig också. Mer om dem i nästa inlägg.

Ovan th en barnosad vombat, en hotad art. Tv och nedan en av anläggningens koalor. Dom tycker om när man klappar dom på nedre delen av ryggen, men blir sura om man kliar dom på huvudet. Mjuka som sammet!







Besök på Departementet för industri, miljöskydd och naturvård

2016-11-03

Vi gjorde ett långt besök hos departementet som ansvarar för industri, nationalparker, vatten och miljö. Ett minst sagt spretigt ansvarsområde.

Vi fick bland annat veta att 2/3 av Tasmanien är antingen naturreservat eller naturskyddsområde. Stora delar är dessutom klassat som världsarv. Naturen på Tasmanien är så unik att det är stränga restriktioner för införsel av sådant som kan skada den inhemska naturen. Exempelvis är det förbjudet att ta in frukt, och man får inte ha jord eller lera under skorna som kommer från ett områden utanför Tasmanien. På flygplatsen i Hobart stod mycket riktigt en hundförare med hund och nosade på våra väskor - jag trodde det var efter droger, så som man gör hemma, men det var alltså för att hitta insmugglad fukt!

Även på miljöområdet finns en federal lagstiftning, Act on Protectionof Environment. Men delstaterna sköter det mesta av det löpande miljöarbetet och ansvarar också för bildandet av naturreservat. Man tycker dock från delstaternas håll att den federala regeringen styr för mycket av ambitionsnivån i delstaterna genom sin fördelning av pengar från de federala skatterna.

Departementet sysslar även med forskning. Över 100 välutbildade forskare finns inom myndigheten. Det finns också en ö halvvägs mellan Tasmanien och Antarktis som tillför Australien. Ön heter Maquarini, och där bedrivs arktisk forskning.

Vi fick också höra att man har Sverige och Skandinavien som förebilder när det gäller att göra nationalparker och naturvårdsområden mer tillgängliga för allmänheten.

Natur- och miljövårdsenhetens största problem är "Flood & Fire", dvs översvämningar och skogsbränder som är ett hot mot både naturvårdsområden, djuren och mot civilsamhället.

Myndigheten ansvarar också för urinvånarnas, aboriginernas, kulturarv. På Tasmanien finns bara ca 10-15.000 personer kvar av urbefolkningen. Man försöker underlätta för denna grupp genom att återlämna mark till dem som historiskt alltid tillhört dem.



Avslutningsvis fick vi ett intressant föredrag om hur man arbetar med att rädda den hotade arten Devil, som är helt unik på Tasmanien. När jordens klimat förändrades och Tasmanien avskiljdes från resten av Australien genom att sundet vattenfylldes blev arten devil isolerad på ön. Stammen har både ökat och minskat genom åren, periodvis har djuret jagats av lantbrukare. Idag finns mellan 2.000 och 6.000 kvar.

Vi fick förevisat både fällor och sändare/märkningsutrustning som används för att hålla koll på alla devils. En uppstoppad devil fick också vara med.

Det stora hotet mot arten är idag inte jakt utan att djuren har en genetiskt ärvd defekt i form av en cancerliknande sjukdom som gör att många djur dör inom 3 år i stället för att leva de er normala 6 åren. Forskarna studerar viruset noga och funderar på hur man ska skapa en fungerande behandling. Under tiden försöker man rädda arten genom att sätta ut friska djur i ny områden, och också i zoo och djurparker runt om i världen.

Idag finns 762 devils utspridda i olika djurparker runt om i världen. Jag har nu personlig kontakt med den forskare som föreläste för oss, och har lovat honom att undersöka möjligheten till fördjupade kontakter kring detta projekt både med Borås Djurpark och Skansen. Båda dessa anläggningar deltar i olika bevarandeprojekt och skulle kanske även kunna ta hand om en devil eller två? Det ska bli spännande att se om jag kan bidra till att vi kan beskåda devils även i svenska djurparker.






Besök på Departementet för mineraler och gruvverksamhet

2016-11-03

Tasmaniens näringsdepartement har en särskild enhet som bara arbetar med mineraler och gruvverksamhet. Detta eftersom gruvverksamhet är en mycket viktig näringsgren på Tasmanien. Man bryter ett stort antal olika mineraler, även guld, och dessutom mycket kol. 2015 stod mineraler och kol för 50% Av Tasmaniens exportinkomster. Mellan 2.500 och 3.000 anställda arbetar direkt i gruvindustrin och ytterligare många tusen i verksamheter som ger service till gruvindustrin, sköter transporter mm.

Självklart finns risk för konflikt mellan de höga naturvärdena, nationalparkerna, de sällsynta djuren och turismen å ena sidan och gruvnäringen på den andra. På kartan tv markerar de rosa fälten naturreservat och annan skyddad natur. Gröna områden är sådana där gruvverksamhet är tillåten och blå områden sådana där det finns aktiva gruvor. Man var påpekade dock att endast 1% av landarealen på Tasmanien används för gruvverksamhet.

Alla mineraler och koltillgångar på Tasmanien ägs formellt av staten även om de finns under privatägd mark (finns vissa undantag enligt gsamla markavtal). På ön finns 700 gruvor, många drivna av privata bolag. Privata bolag får betala minst 1% royalty på alla gruvintäkter. 2015 inbringade det 16 miljoner AUD (ca 120 miljoner SEK) till delstaten. Åren innan slogs ett rekord på över 50 miljoner AUD i royaltyintäkter.




Delstatsparlamentet och Town Hall i Hobart

2016-11-03



Det var trevligt att höra att det blivit borgerlig majoritet på Tasmanien efter lång tid av Labor-styre. Parlamentet och regeringen håller till i moderna skyskrapor som byggts bakom den gamla vackra parlamentsbyggnaden nära hamnen (ovan tv). En annan vacker byggnad är Town Hall som inrymmer det lokala politiska styret och "kommunfullmäktige" i Hobart.




Lunchmöte med svenska konsuln i Hobart

2016-11-03



Vi fick ett mycket trevlig lunchmöte i delstatsparlamentets vackra restaurang i centrala Hobart med den svenske konsuln på Tasmanien, Ashley Harris. En fascinerande och engagerad Sverigevän som verkligen gillade sitt uppdrag. Han är den tredje generationen i samma familj som tjänstgjort som svensk konsul. Nyligen var han i Stockholm och tog emot en kunglig hedersbetygelse för sina insatser.

Det blev många trevliga samtalsämnen om kopplingen mellan Sverige och Tasmanien. Och efter lunchen körde konsuln oss till och med till vårt nästa möte i sin privata bil. Och den hade minst sagt uppseendeväckande nummerplåtar...






Besök hos Tasmaniens polis

2016-11-03



Vi besökte även polisens högkvarter för Tasmanien och träffade polischefen Darren Hine.

På Tasmanien med 500.000 invånare finns hela 50 polisstationer och 1.166 poliser. Varje delstat organiserar sin egen polis, men på samma sätt som för andra verksmheter finns i botten en Nationell Act som reglerar övergripande frågor och ansvarsfördelning mellan den federala regeringen och delstaterna. Den federala regeringen ansvarar för frågor som terroristbekämpning, rikets säkerhet, skattebrott (sketteuppbörden sker i huvudsak federalt) och en del andra nationella frågor. Delstaternas polis sköter allt annat.

Brottsligheten på Tasmanien sjunker, förra året minus 10%. Några "no-go-zoner" finns inte på Tasmanien och även polischefen kunde bekräfta att det sällan förekommer att något hotar eller angriper polis eller annan blåljuspersonal i tjänst. Han medgav dock att det säkert kunde finnas sådana problem i de stora städerna, och vi pratade om att Queensland infört skärpta straff för angrepp mot blåljuspersonal. De få gånger det inträffar på Tasmanien handlar det ofta om att berusade eller drogpåverkade personer gör motstånd när de grips. Ett större problem är familjevåld i hemmet, liksom brott med koppling till alkohol och droger (främst metamfetamin som är ett växande problem).

Gängbrottslighet förekommer på Tasmanien, och då främst av MC-gäng. Man har inte indre än 700 medlemmar i olika mc-gäng på ön, och dessa ägnar sig främst åt droghandel.

Några "hedersrelaterade" brott förekommer knappast, polischefen konstaterade att man har ytterst få människor från sådana kulturer som utövar "hedersvåld". Överhuvudtaget har man mycket liten migration till Tasmanien, men antalet ökar sakta och det skapar viss oro hos både befolkningen och polisen att vissa typer av brottslighet ska öka. Sannolikt är detta väl en orsak till att de mycket strikta asyllagarna har ett starkt stöd hos befolkningen.

Några andra intressanta saker som framkom under vårt samtal är att Australien verkar ha lika strikta vapenlagar som Sverige. Vi fick också klart för oss att brottsprovokation (att polisen provocerar fram brott för att kunna stoppa exempelvis yrkeskriminella) är tillåtet i Australien.




Australien vill fördela ut sina asylsökande till andra länder

2016-11-03

Den infekterade debatten om vad man ska göra med de idag drygt 1.800 asylsökande som fortfarande finns kvar i de australienska lägren på öarna Nauru och Manus fortsätter. Det senaste utspelet från regeringen är att man ökar ansträngningarna för att placera ut dessa personer i andra länder, och bland de som nämns i debatten finns USA, Canada och Costa Rica.

Jag har stor förståelse för den australienska linjen att vilja bekämpa flyktingsmuggling och motverka att rena ekonomiska flyktingar söker asyl i Australien. Men att Australien ska skicka asylsökande till andra länder i stället för att själva handlägga deras ansökningar och avvisa eller integrera (beroende på om det blir bifall eller inte) känns minst sagt märkligt.

Och media håller med. Detta är ett exempel på en artikel och skämtteckning i en av Australiens största dagstidningar:






Besök hos Tasmaniens räddningstjänst

2016-11-02



Räddningstjänsten i Australien styrs även den översiktligt av en federal lag, Emergency Management Act, som dock bara översiktligt reglerar ansvarsförhållandena mellan delstaterna och den federala regeringen. Delstaterna organiserar själva sin egen räddningstjänst. På Tasmanien ingår den del av polisen som arbetar med trafikfrågor, avspärrningar vid katastrofer, samhällsskydd mm i räddningstjänsten, medan den del av polisen som arbetar med lagbrott utgör den egentliga polisen. Räddningstjänsten i Hobart finns i en ny modern byggnad mitt i staden, och man har ett antal ytterligare brandstationer och även deltidsbrandkårer runtom i delstaten.

Det största problemet för räddningstjänsten på Tasmanien är skogsbränderna. Oftast orsakas de av blixtnedslag, och eftersom det ofta är torrt i markerna och skogen är mycket brännbar exempelvis eukalyptusträd) blir det lätt omfattande skogsbränder. Under 2015 föll väldigt lite regn och den stora skogbranden på Tasmanien pågick i 60 dagar. Man tvingades då ta in hjälp från andra delstater. Andra år kommer mycket nederbörd, exempelvis i år. Ibland skapar detta kraftiga översvämningar.

Räddningschefen berättade att det framförallt är El Ninjo-fenomenet som påverkar om det blir regniga eller torra år. Han sa också att det är osäkert om klimatförändringar påverkar eller inte, men att många oroar sig för att det oftare ska bli dramatiskt väder i framtiden, och att man försöker anpassa sig till detta med förebyggande arbete.

ett antal olika broschyrer om hur man gör skolor beredda på att hantera skogsbränder samt information om hur man som invånare klarar jordbävningar, översvämningar och tsunamis. Det är ingen tvekan om att Australien har ett betydligt mer dramatiskt väder och en mer dramatisk levnadsmiljö än vi har hemma i Sverige. Det har uppenbarligen också skapat en ökad vaksamhet och ett tydligt tänkande på förebyggande arbete. Man tar inte den problemfria vardagen för given. Något vi kanske borde lära oss av i Sverige?

Sista bilden nedan är från räddningstjänstens imponerande ledningscentral i Hobart. Man sitter i något som närmast leder tankarna till ett flygledartorn med god utsikt över staden.






Besök på studentboende hos University of Tasmania

2016-11-02



Vi gjorde ett besök på ett studentboende på University of Tasmania, eftersom vi hade fått ett tips om att man erbjöd studenterna något alldeles extra. Och det stämde. Oerhört fina och klart prisvärda boenden i nya fina hus med i många fall fantastisk utsikt över vattnet. Och utöver boendet erbjuder man studenterna väldigt omfattande fritidsaktiviteter. Matsalen höll även den mycket hög standard.

Många av universitetets studenter kommer från Asien och det syntes på världsklockorna man satt upp på fasaden. Dessa utländska studenter studerar gratis i Australien, men får betala för sina boenden. Studentboendet ägs direkt av universitetet, och vi såg att man bygger ytterligare studentboenden inne i centrala Hobart.






Australiens skolsystem

2016-11-02

Australien har ett väl fungerande skolsystem med goda resultat i internationella mätningar, vilket skapar intresse hos många politiker i både Sverige och andra länder. Australien bedriver också en gedigen skolforskning. Vi träffade två personer i ledningen för Tasmaniens skolmyndigheter.

Skolsystemet sköts av delstaterna, även om det finns en övergripande Federal Education Act som reglerar vilket övergripande ansvar delstaterna har. Det finns skillnader mellan delstaterna i hur skolan organiseras och hur läroplaner och annat ser ut, men skillnaderna är inte större än att elever utan större problem kan flytta mellan delstaterna.

På Tasmanien börjar man skolan det år man fyller fem år, och man kan få förskola från fyra års ålder. Skolplikten gäller till det år man fyller 17, och de flesta går 12 år i skolan. Tasmanien har nära 200 skolor som ska ställas i relation till befolkningen på ca 500.000 personer.

Alla elever i delstatens skolor bär skoluniform som bekostas av föräldrarna. De föräldrar som behöver kan få bidrag till detta.

Demografin i Australien är ett bekymmer. Urbaniseringen är dessutom ett svårt problem för Tasmanien, många unga välutbildade flyttar till Sydney eller Melbourne, vilket gör att man oroar sig för framtidens möjligheter att rekrytera lärare och andra högutbildade personer. Men hittills har man klarat det.

Vi pratade också migration och hur man hanterar nyanlända. Svaret var att Tasmanien har förhållandevis få nyanlända elever och en mycket homogen befolkning vilket gör att man inte har så stora utmaningar på detta område. Men erbjuder dock extraundervisning i engelska för de elever som behöver detta. Någon hemspråksundervisning erbjuds däremot inte, främst för att man helt enkelt inte har några lärare med rätt språklig kompetens, men det lät också mellan raderna som att man inte tyckte att det var rätt fokus utan viktigare att lära sig engelska.




Politisk strid i Australien om regeringens nya visumförslag

2016-11-02

Den politiska striden om regeringens nya förslag om livstids stopp för visum till Australien för den som försökt ta sig in i landet illegalt väcker allt starkare känslor. Efter att flera oppositionspolitiker från Labor tagit avstånd från förslaget och oppositionsledaren svajat i frågan kallade idag immigrationsminister Dutton till presskonferens, som jag hade möjlighet att följa direkt i TV under dagens lunchpaus i programmet.

Dutton konstaterade först att under oppositionsledaren Kevin Rudds (Labor) regeringstid dog 1.200 asylsökande i havet till följd av flyktingsmugglarnas respektlösa agerande. Dit ska vi inte tillbaka säger Dutton. Han påpekar också att merparten av dem som kom tidigare var ekonomiska flyktingar från Sri Lanka, Indien, Vietnam mfl, som saknar flyktingskäl. Han konstaterade att Australien numera tar emot ett begränsat antal verkliga flyktingar under ordnade förhållanden och att det har stoppat flyktingsmugglarnas verksamhet.

"Oppositionsledaren måste ta ansvaret för ledarskapet i sitt parti och stödja det nya lagförslaget" sammanfattar immigrationsminister Dutton.




Hamnen i Hobart

2016-11-02



Hamnen var en gång Hobarts viktigaste tillgång, och det var den som gjorde att staden grundades en gång i tiden. I dag verkar det mest vara fritidsbåtar i hamnen, men några fiskebåtar finns också. Den mäktiga gamla kranen och den mycket gamla höjbara bron är två fina inslag i hamnbilden.








Hobart

2016-11-02

Hobart är en liten mysig stad, vacker belägen djupt inne i en havsvik. Känns lite som om man är i Norge. Bebyggelsen är en blandning av nya moderna hus och gamla fina låga byggnader av betydligt äldre datum. Staden är ganska kuperad, och ju längre bort från hamnen man kommer desto brantare blir backarna.











Ovan området Salamanca, tidigare delar av hamnbebyggelsen som nu blivit shoppingcenter och restaurangkvarter.



Ovan tv: Tyvärr är en del äldre central bebyggelse ersatt med tråkiga höghus. Men de äldre hus som är kvar verkar man vara rädd om. Som här där man rivit hela huset utom fasaden, som stagats upp för att bli en del av det nya huset som byggs bakom. Ett smart sätt att behålla den gamla känslan samtidigt som man kan bygga nya funktionella byggnader.








Tasmanien

2016-11-01

Tasmanien är en ö och en delstat i Australien belägen söder om Melbourne, cirka 240 kilometer från den australiska kusten. Till delstaten hör även ön Macquarie Island som ligger halvvägs mellan Tasmanien och Antarktis.

På Tasmanien bor ca 500.000 invånare, varav kanske 5-10.000 aboriginer. I huvudstaden Hobart bor drygt 200.000 personer, och det är vårt besöksmål. Det är där de flesta delstatsmyndigheterna finns.

På vårt program finns frågor kring utbildningssystemet, räddningstjänst och brandskydd, polis, gruvverksamhet och givetvis frågor som rör nationalparker, naturskydd och turism. Tasmanien är mest känt för sin fascinerande natur och sina unika djurarter. Vi ska också försöka träffa den svenska konsuln på ön.









Besök i delstatsparlamentet för New South Wales i Sydney

2016-11-01



Delstatsparlamentet för New South Wales är uppbyggt på samma sätt som det federala parlamentet, ett representanthus (93 ledamöter) och en senat (42 ledamöter). Till och med färgsättningen är densamma - grönaktiga toner i representanthuset och rödaktiga toner i Senaten.

Parlamentet i Sydney är Australiens första, byggt redan 1832, och det lilla rummet på andra bilden ovan hyste från början hela parlamentet som då bestod av färre än 10 personer. På bilden nedan testar jag talmannens stol.



Nedan drottningens tron i Senaten - hon är ju aldrig där, utan representeras av en guvernör som deltar vid parlamentets öppnande. De två flaggorna på väggen är dels New South Wales egen historiska flagga, dels urbefolkningen aboriginernas egen flagga. Vad jag kunde förstå känner sig dock de flesta australiensare som just sådana och inte som "delstatsbor".






Australiens samlade nättjänst för samhällsserice

2016-11-01



Australien har en nätbaserad tjänst som kallas myGov. Via denna tjänst kan varje medborgare om hon eller han så önskar, få ett eget konto med lösenord. Via detta konto kan man kommunicera med myndigheterna och hantera de flesta frågor som exempelvis, sjukdom, pensioner, skattefrågor, arbetslöshet, sociala ersättningar osv. Allt som Centrelink erbjuder går exempelvis att komma åt via detta konto. Man uppger att man på detta sätt sparar massor av tid och att servicen blir snabbare.




Australien har lagstiftade minimilöner

2016-11-01

I Australien har man lagstiftade minimilöner. På Centrelink-kontoren och hos "Job Providers" finns fakta blad om detta. För den som fyllt 21 är exempelvis lägsta minimilön exakt $17.70 per timme. För den som är under 21 är minimilönen lägre. På samma sätt har man bestämt att lägsta veckolön är $672.70. För fast anställda är minimilönerna högre.

Personligen tycker jag det verkar farligt att låta politikerna besluta så detaljerat om minimilöner. Risken är för det första att minimilönen blir ett tak i stället för ett golv. För det andra måste det vara stor risk att höjning av minimilönerna blir en valfråga i valrörelserna. Att politiker skulle kunna köpa röster genom att lova att höja minimilönerna känns ganska suspekt.




Australiens arbetsmarknadsläge

2016-11-01

Arbetslösheten är betydligt lägre i Australien än i Sverige, totalt för hela landet är 5,6% arbetslösa. I Sydney och delstaten New South Wales är endast 5% arbetslösa, och ungdomsarbetslösheten är 13%.

19% av de arbetslösa är personer som inte talar engelska, 4,6% av de arbetslösa är flyktinginvandrare. 60% av de arbetslösa har varit utan jobb mer än 12 månader och 56% av de arbetslösa är antingen under 30 år eller över 50 år. Fördelningen är alltså väldigt lik den i Sverige.

De arbetsgivare som anställer ungdomar, långtidsarbetslösa, äldre över 50 år samt personer med funktionsnedsättningar kan få subventioner som täcker delar av lönen.

För långtidsarbetslösa ungdomar och arbetslösa unga 15-21 år ligger fokus mer på att se till att ungdomen fungerar socialt på en arbetsplats än på utbildning och färdigheter i övrigt. Man har särskilda träningsprogram för dessa grupper som innebär tätare kontakt och mer styrda aktiviteter.< Man menar själva att det givit goda resultat och fått ned ungdomsarbetslösheten.




Australiens modell för arbetsförmedling

2016-11-01

Australien har sedan ett antal år en egen modell för arbets- förmedling, en modell som intresserat svenska politiker. Lite stod detta som modell för Alliansens system med kompletterande aktörer, något som fungerade bra på vissa ställen och sämre på andra. Nu fick jag en chans att på plats höra erfarenheter av Australiens system från dem som arbetar med det.

Helt kort fungerar det så här. Först besöker den arbetssökande ett Centrelink-kontor. Dessa kontor är "en väg in" för alla frågor som rör arbetslöshet, sjukförsäkring, pensioner och social trygghet. När det gäller arbetssökande genomför Centrelink en kartläggning av den arbetslöse, hur långt ifrån arbetsmarknaden man står samt vilka behov man har för att göra sig anställningsbar - utbildningsbehov, stöd pga funktions- nedsättning, praktik osv. Man kategoriserar de arbetssökande från A-C efter hur mycket stöd man behöver för att komma i arbete.

Därefter lämnas den arbetssökande över till en privat eller ideell aktör, en Employment Service Provider. Det är detta företag, non-profit-organisation eller offentliga aktör (alla tre varianterna finns) som sedan ger den arbetssökande det stöd och den eventuella utbildning som behövs. För detta får aktören ersättning från Centrelink-kontoret, dels en lägre summa för administrationen och sedan en stegvis utbetald ersättning, först när den arbetslöse kommit i arbete, och ytterligare en summa när den arbetslöse haft arbete en viss tid.

Vi fick en tydlig bild av att alla inblandade tycker systemet fungerar bra, men det han förändrats en del sedan det infördes. Man har dels blivit bättre på att utvärdera de privata och ideella aktörerna via att betygssystem från kunderna, vilket gör att oseriösa aktörer rensats bort efterhand. Dessutom har ersättningsmodellen förändrats så att större del av ersättningen till aktörerna kopplas till att den arbetssökande kommit i arbete och en större del betalas först när den arbetssökande haft arbete en längre tid.

För egen del blir jag allt mer övertygad om att vi måste reformera arbetsförmedlingen i grunden. En sak jag själv motionerat om är att prova möjligheten att låtsa andra aktörer konkurrera med arbetsförmedlingen. Detta är något jag kommer att utveckla med den australienska modellen som stöd. Australiens system har ifrågasatts, men det mesta talar faktiskt för att det fungerar ganska bra.

(På bilden ovan står vi tillsammans med Centrelink-kontorets ledning och företrädare för den privata aktören som arbetar på uppdrag av Centrelink-kontoret.)




Trädgårdar i Sydney

2016-11-01

Sydbey är en ganska grön stad, många små och stora parker och en fantastisk botanisk trädgård. Alldeles utanför mitt hotellfönster låg en lite japansk trädgård som skonats under bygget av alla moderna skyskrapor. Omgiven av en vit mur och med en del gamla traditionella us kvar är den en liten oas mellan skyskraporna. De övriga bilderna är från botaniska trädgården i Sydney.