Vårt hotell ligger i Georgetown, en äldre stadsdel i nordvästra Washington. Georgetown grundades redan 1751, innan huvudstaden anlades, och dagens byggnader är i huvudssak från 1800- och början av 1900-talen. Georgetown ligger vid Potomacfloden och var ursprungligen centrum för tobaksexporten från regionen. 1951 blev Georgetown klassat som "Historisk Stadsdel" och har sedan dess bevarats i sitt ursprungliga skick och skiljer sig därmed mycket från resten av den moderna storstaden Washington. I morgon blir det lite mer tid att ta en titt på staden innan vårt officiella program börjar.
Framme i USA
2016-04-30
Efter att ha tillbringat hela Valborgsmässoafton i ett flygplan över Atlanten är vi nu framme i USA och Washington där vi ska stanna de närmaste dagarna.
På väg till USA
2016-04-30
I år blir det inget valborgsfirande på hemmaplan, för på förmiddagen går flyget mot USA. Det är en delegation från Finansutskottet som ska besöka Washington och San Fransisco under kommande vecka. Rapport kommer som vanligt löpande på bloggen när tekniken och tiden så medger.
Bra och modigt av Borås Tidnings ledarredaktion
2016-04-29
Jag har vid flera tillfällen - med rätta - kritiserat Borås Tidnings ledarredaktion för att man emellanåt enligt mitt tycke haft en något naiv och "politiskt korrekt" linje i migrationsfrågan. Men på senare tid har jag överraskats av att man verkar ha svängt om till en betydligt mer realistisk linje.
I dagens ledare för man en modig och klok diskussion kring ärendet i Svenljunga, där en familj ska avvisas efter över 10 år i Sverige. De är idag väletablerade, driver eget företag och är uppskattade på orten. Ett av familjens barn har levt hela sitt liv i Sverige och gått i svensk skola. Trots detta ska de alltså avvisas från landet. Är det rätt? Mitt svar är tveklöst ja, och det är samma åsikt som Borås Tidning förtjänstfullt framhåller i dagens ledare.
Många Svenljungabor är engagerade i familjens sak, och både politiker och privatpersoner kräver högljutt att familjen borde få stanna. Jag har själv fått mail från flera moderater och andra medborgare som vill att jag ska agera i frågan. Jag har svarat att jag inte tänker göra det, dels för att det inte är en politisk fråga utan en fråga för rätttsväsendet som jag inte bör lägga mig i, men också för att jag tycker det är fel i sak att kräva att avvisningen stoppas. När jag förklarat mina skäl är det flera som ändrat åsikt i frågan.
Bakgrunden är att den aktuella familjen ansökte om uppehållstillstånd 2006, men fick avslag av Migrationsverket i mars 2007. Detta överklagades men man fick nej även i Migrationsdomstolen 2008. Trots detta vägrade man medverka till att lämna landet, avstod från att ta ut pass och höll sig undan avvisning. Efter att preskriptionstiden gått ut för ny prövning körde man en ny vända med ansökningar varvid Migrationsöverdomstolen år 2014 slutligen meddelade samma avslagsbeslut som gången innan. Processen har på detta sätt, helt genom familjens eget agerande, pågått i över tio år. Redan 2008 när man fick domstolsbeslut om avslag borde man lämnat landet. Argumentet att man "inte vågade resa hem" är svagt. Om man i Sverige med Europas (fram tills nu) kanske mest generösa regler för asylmottagande fått nej i samtliga instanser, och detta dessutom två gånger, så är knappast asylskälen helt övertygande.
De som menar att familjen borde få stanna av humanitära skäl anser att det är orimligt med en tio år lång process. Men det är som BT påpekar helt familjens eget fel att man inte följt det svenska reglerna. Hade man återvänt hem frivilligt och sedan exempelvis ansökt om att få bli arbetskraftsinvandrare i stället hade det säkert varit möjligt. Men nu har man medvetet struntat i svenska myndighets- och domstolsbeslut. Det ska inte belönas med att man får stanna av humanitära skäl. När socialdemokraternas kommunalråd och en centerpartistisk kommunpolitiker nu gör gemensam sak och kräver att justitieminister Morgan Johansson agerar för att familjen ska få stanna visar man både okunskap och naivitet.
Vi diskuterar idag politiskt hur många tiotusentals personer (kanske uppemot 80.000 enligt regeringen och Migrationsverket) ska förmås att lämna Sverige när de nekas asyl eller uppehållstillstånd. Vi kan inte både oroa oss över att tiotusentals personer vägrar lämna landet efter avvisning och samtidigt göra undantag för varje person som håller sig undan tillräckligt länge. Dessutom är inte detta regeringens fråga - det är inte politiker som beslutar i dessa ärenden, utan våra myndigheter och domstolar. Det borde ett socialdemokratiskt kommunalråd känna till.
Jag ser gärna att den aktuella familjen får möjlighet att återvända till sitt företag i Svenljunga och sedan stanna kvar i vårt land så länge de försörjer sig själva. Men då ska det ske i enlighet med svensk lag och reglerna för arbetskraftsinvandring och inte som belöning för att man medvetet struntat i svenska domstolsbeslut. I ett rättssamhälle ska inte den gynnas som bryter mot regelverken och få extra chanser som de går miste om som snällt återvänder efter ett avslagsbeslut.
Aningen tvetydligt från statsminister Löfvén
2016-04-29
Aktuellts Margit Silberstein twittrar om KU:s utfrågning av statsministern. Bland annat fick han ju frågan om varför han inte berättade offentligt vilket beslut han tagit angående vem som skulle vara hans ställföreträdare. Stefan Löfvéns svar är ju minst sagt något tvetydigt. Vi är för övrigt många som inte fattar vad Löfvén egentligen fattat för beslut. Och vilka beslut han inte fattat.
Statsminister Löfvén i KU-förhör med anledning av min anmälan
2016-04-29
I dag hålls KU-förhör med statsminister Löfvén. Det är tre olika KU-anmälningar mot statsministern som behandlas. Den första punkten på dagordningen rör min egen anmälan rörande det märkliga i att han utsett en vice statsminister som samtidigt inte är hans ställföreträdare om han inte kan fullgöra sitt uppdrag. Att vilseleda såväl svenska folket som andra stater om vem som är hans verkliga ställföreträdare är något som definitivt behöver granskas av KU. Dagens Nyheter ringde mig igår för en intervju med anledning av dagens förhör, och jag upprepade i stort sett det jag framförde i somras när jag skrev min anmälan. Klicka på citatet från DN nedan för att läsa hela artikeln.
Andra KU-anmälningar som behandlas idag rör flyktingpolitiken och EU-politiken. Expressen följer förhören direkt, klicka på bilden nedan (från Expressens nätupplaga) för att följa rapporteringen.
Nytt sysselsättningsrekord sista året med Alliansens politik
2016-04-29
Europaportalen berättade häromdagen igår att Sverige slog nytt sysselsättningsrekord 2015 med 80,5% sysselsatta i åldrarna 20-64 år enligt det gemensamma EU-måttet. Det är en ökning från 80,0% 2014. Via länken kommer man till Europaportalens sida där man interaktivt kan jämföra EU-ländernas sysselsättningsgrad olika år, allt enligt siffror från EU:s statistikbyrå Eurostat.
Sverige låg tvåa i sysselsättningsgrad i EU 2006 med 78,8%, men under Alliansen tog vi återigen steget upp i topp, och vi har nu innehaft förstaplatsen oavbrutet sedan 2010. Under Alliansen nådde Sverige också för första gången någonsin över 80% i sysselsättningsgrad. Och sysselsättningsgraden nådde alltså sin högsta nivå någonsin det sista året som Sverige styrdes med Alliansens budget, dvs 2015. Det är ett tydligt kvitto på att Alliansens politik inte bara skapade fler jobb utan alltså även ökade andelen i arbetsför ålder som arbetade.
Tyvärr talar mycket för en sjunkande sysselsättningsgrad kommande år i takt med att allt fler nyanlända då står till arbetsmarknadens förfogande, samtidigt som regeringen avskaffar en del av våra arbetsskapande reformer, höjer bidrag och ersättningar till dem som inte arbetar och höjer skatterna på jobb, företagande, energi och transporter. Det är knappast en jobbskapande politik. 2015 års rekordhöga siffra över sysselsättningsgraden kan tyvärr mycket väl visa sig bli den högsta siffran Sverige kommer att få uppleva på lång tid. Vänsterpolitik har ett pris.
Asylmottagandet hotar kommunernas ekonomi
2016-04-28
Nyhet från TextTV idag. En mer utförlig redovisning av SKL:s prognoser finns på deras hemsida.
Och sammanfattningen på SVT TextTV är korrekt. Trots att kommunerna fick 10 miljarder extra i höstas (en del av migrationsöverenskommelsen mellan regeringen och Alliansen) och att man nu utlovas ytterligare 10 miljarder 2017 i regeringens vårbudget, så räcker detta inte. Kraftiga skattehöjningar väntar för kommuner och landsting från 2018 och framåt för att täcka migrationskostnaderna säger SKL. Man talar om i genomsnitt 1:82 i skattehöjning, vilket är en oerhört kraftig höjning. Vid en månadsinkomst på 25.000 kronor betyder det en årlig skattehöjning med 5.500 kronor.
Fortfarande finns det personer som menar att asylmottagande är ekonomiskt lönsamt. Det är allt mer uppenbart att det är precis tvärtom. Kostnaderna i statsbudgeten ökar mycket kraftigt kommande år, och nu får vi alltså ytterligare prognoser som visar att även kommunerna påverkas dramatiskt. Som moderaternas ansvarige i finansutskottet för kommunekonomiska frågor är jag ytterst bekymrad över situationen.
Inget avbrott i gränskontrollerna under sommaren
2016-04-28
Enligt gällande regelverk för de ID-kontroller på färjor, buss och tåg som beslutades i höstas, och som startade den 4 januari, skulle kontrollerna bara få pågå under sex månader. Därefter skulle en automatisk paus på två veckor gälla innan kontrollerna kan återupptas igen. Det innebär att kontrollerna skulle upphöra två veckor med början den 4 juli. Detta har dessutom visats sig sammanfalla med att andra EU-länder gör paus i kontrollerna.
Såväl Moderaterna som Sverigedemokraterna har krävt att ID-kontrollerna ska fortsätta utan det planerade avbrottet. Hittills har regeringen varit avvisande till detta, men idag tog Riksdagens justitieutskott initiativ till att låta kontrollerna fortgå utan uppehåll. Samtliga partier utom Centern och Vänsterpartiet stödde beslutet. Det betyder att det inte blir något paus i ID-kontrollerna i sommar.
Provisionsförbud skulle skada konkurrensen inom banksektorn
2016-04-27
I kväll deltog jag i ett kunskapsseminarium i riksdagen om Sparbankernas syn på utredningsförslaget om provisionsförbud vid försäljning av finansiella tjänster. Ett antal företrädare för de mindre Sparbankerna deltog, bland annat förre moderatledaren/riksgäldsdirektören/skatteministern Bo Lundgren, som sedan 2012 är ordförande för Sparbanken Öresund.
Förslaget om provisionsförbud har kommit fram i anslutning till att nya EU-regler om ersättningar vid finansiell rådgivning ska införas i svensk rätt. Men det svenska förslaget går mycket längre än av de nya EU-reglerna kräver.
Tanken på ett tvingande provisionsförbud har mött starkt motstånd från såväl Bankföreningen som Sparbankernas Riksförbund, men också från exempelvis Konkurrensverket. Samtidigt är andra för ett provisionsförbud, exempelvis Finansinspektionen och Konsumentverket.
I sak handlar det om att förbjuda att bankerna får provision när de förmedlar olika finansiella tjänster till sina kunder. Vid första anblicken kan det låta vettigt. Höga, och ibland dolda, avgifter är idag en stor del av bankernas intäkter, och personligen anser jag som tidigare bankanställd att avgifterna bankerna tar ut delvis är närmast oskäliga (fondförvaltningsavgifter är ett exempel). Jag tycker också det är märkligt att kalla en säljare för rådgivare. Om jag köper en TV eller en bil går jag inte till en TV-rådgivare eller bilrådgivare, utan till en TV-säljare eller bilsäljare. Och när man köper en produkt på banken ska man vara klar över att den man möter på bankkontoret är mer säljare än rådgivare. Hur mycket man säljer påverkar löneutvecklingen och kan ibland också ligga till grund för personliga provisioner utöver lönen. Jag tycker därför det är bra med en diskussion om avgifternas storlek och bankkundernas samlade kostnader för sina bankaffärer, och att det också blir skärpta regler för hur ersättningar får tas ut.
Men att införa ett absolut förbud mot provisioner slår väldigt ojämnt. De stora affärsbankerna kan ofta erbjuda alla slags produkter via sina egna dotterbolag och därmed stannar hela vinster i bankkoncernen även utan provisioner. De små sparbankerna kan däremot inte ta fram alla slags produkter och erbjuda alla tjänster själva, utan är beroende av att kunna sälja andra företags produkter, och få en del av deras intäkter i provision. Om man inför provisionsförbud gynnas de stora affärsbankerna och de små sparbankerna och nischbankerna missgynnas. I längden motverkar det konkurrens och prispress på bankprodukter. Jag tycker därför att Sverige ska skrota detta förslag. I stället borde debatten handla om hur vi får ner bankernas avgiftsnivåer mera generellt.
Dagens Nyheter: "Vem vinner och förlorar på invandringen?"
2016-04-26
Dagens Nyheter har just nu en serie artiklar om fördelar och nackdelar med invandring. Dagens artikel är så verklighetsfrämmande att jag måste kommentera den.
Den amerikanske forskaren Jennifer Hunt menar nämligen i artikeln att nästan alla är vinnare på invandring. "Nästan alla är vinnare, som jag ser det. Den viktigaste ekonomiska faktorn är att invandrarna är annorlunda än den inhemska arbetskraften. Det ger möjlighet till ökad specialisering och att alla får göra vad de är bäst på. Om lågutbildade invandrare sköter de enkla arbetsuppgifterna, så kan den inhemska befolkningen klättra uppåt mot mer kvalificerade och välbetalda jobb. Det gör ekonomin effektivare, vilket alla drar fördel av."//"Normalt sett skulle jag säga att det är en fördel om invandrarna har låg utbildning. Det öppnar upp för nya typer av tjänster som städning, trädgårdsarbete eller att bära andras väskor"
I grunden förstår jag hennes resonemang, som verkar bygga på att lågutbildade invandrare ska bli en andra klassens arbetskraft som gör de okvalificerade jobben så att vi andra kan koncentrera oss på viktigare saker. Men bortsett från att det för mig är en något udda människosyn med en sådan generell uppdelning, så är det dessutom orimligt att det skulle fungera. Dessa mycket enkla jobb är väldigt få och räcker långtifrån till alla. Dessutom kräver även enklare jobb idag en viss kunskapsnivå. Jag tror, om jag ska raljera lite, att vi knappast kan försörja hundratusentals människor genom att de får bära väskor åt oss andra. Vem vill betala tillräckligt mycket för den typen av tjänster? Visst är det bra med fler tjänstejobb (det är därför jag kämpar för mitt REP-avdrag, RUT-avdrag för reparationstjänster), men det löser knappast alla problem, och många av dessa tjänster kräver som sagt utbildning.
Och det där med lönsamheten då. Vi vet nu att efter 15 år är det endast 34% av asylinvandrarna som är i egen försörjning. Efter 8 år är det 25%. Detta visar tydligt att oavsett hur det ser ut i USA så fungerar inte Jennifer Hunts teorier i Sverige. Här medför tvärtom den samlade asylinvandringen mycket höga samhällskostnader, eftersom alltför få kommer i egen försörjning och bidrar till samhällskostnaderna med sina skatter. En mycket stor majoritet är beroende av samhället för sin försörjning.
Tragiskt att Stockholm är tillbaka i 1960-talets rivningshysteri
2016-04-25
Sent ikväll tog Stockholms kommunfullmäktige beslut om att genomföra bygget av Nobel Center på Blasieholmen, ett beslut som jag i sig inte har någon direkt synpunkt på, även om jag rent estetiskt kan tycka att platsen för bygget känns något märklig. Men man beslutade också att riva Tullhuset från 1876 för att "en flytt inte är ekonomiskt försvarbar". Ärligt talat begriper jag inte att dagens kommunpolitiker inte lärt sig något alls av historien. Många av våra städer har genom åren utarmats på gamla vackra byggnader där grävskoporna gått fram. Göteborg och Borås är två skrämmande exempel, där man fått 1960- och 1970-talskolosser i stället. Och Stockholm är ytterligare ett exempel.
När jag guidar skolklasser i Riksdagen brukar jag berätta att det faktiskt fanns seriösa planer på att riva både det gamla riksdagshuset och det gamla riksbankshuset (där riksdagens plenisal idag ligger). I stället ville man bygga moderna skyskrapor på platsen. Och längre tillbaka i tiden fanns faktiskt seriösa planer på att riva hela Gamla Stan och bygga nya hus. I dag är nog de flesta glada över att det inte blev så. Det räcker att man skövlade all äldre bebyggelse runt Sergels Torg och Klarakvarteren.
Det har rivits en hel del i centrala Stockholm även på senare tid. Exempelvis gamla kulturbyggnader på Djurgården och på Valhallavägen, och det finns beslut om rivning av en del av en större kulturbyggnad på Nybrogatan nära Östermalmstorg. Samma sak hotar en del av de gamla husen runt Stureplan. Faktum är att i en granskning av Svenska Dagbladet förra året konstaterar man att över 100 k-märkta hus rivits i Stockholm de senaste tio åren. Trots motstånd från bland annat Stadsmuseets experter.
Och nu tycker alltså mina moderata partivänner, tillsammans med Socialdemokraterna och Centern att man ska riva ett nästan 150 år gammalt hus, ett av centrums äldsta, för att bygga nytt. Trots att ett flertal remissinstanser sagt nej. Jag tror eftervärlden kommer att döma stockholmspolitikerna för detta, och att det kommer att solka ned bygget av Nobel Center helt i onödan.
Självklart går det att flytta ett hus om man vill. Det är bara viljan som saknas. Kostnaden för en flytt uppskattas till 50 miljoner. Bygget av nya Nobel Center beräknas nu kosta 1,3 miljarder - 1.300 miljoner. Bara den senaste tiden har prislappen ökat med 100 miljoner, alltså dubbelt så mycket som en flytt av Tullhuset beräknas kosta.
Mitt blogginlägg i morse väckte för övrigt medialt intresse, bland annat från Östermalmsnytt/Stockholm Direkt. Jag blev intervjuad per telefon och det blev till slut denna nyhetsartikel. En poäng i sammanhanget är dock att jag faktiskt inte visste att det var just idag kommunfullmäktige i Stockholm skulle ta sitt beslut, det har ju varit många turer i detta ärende. Så timingen blev ju såklart optimal för media, även om det faktiskt var en ren slump att jag bloggade om detta just idag - fotona tog jag för någon vecka sedan. Mitt syfte var alltså inte alls (som artikeln antyder) att försöka påverka kommunfullmäktiges beslut om själva bygget, utan att bidra med ett inspel som skulle kunna lindra motståndet mot bygget genom att flytta Tullhuset i stället för att riva det. Och oavsett dagens beslut så finns fortfarande tid för Stockholms Stad eller Nobelstiftelsen att visa att man lyssnar på stockholmarna och att man vill värna stadens kulturarv, det går utmärkt utan att stoppa bygget av Nobel Center. Man kan om man vill exempelvis använda lite av Nobelstiftelsens stora förmögenhet för att rädda en av centrala stadens äldsta byggnader. Det vore en fin gest.
Elfsborgs sämsta säsongsstart på över 10 år
2016-04-25
Vi Elfsborgssupportrar har blivit väldigt bortskämda de senaste tio åren. Medalj i stort sett varje år, varav två guld, flera cupframgångar, inklusive cupguld, och spel i Europa varje år. Ingen sådan svit varar för evigt.
Efter att ha förlorat ett antal starka spelare till proffsspel ute i Europa de senaste åren, och efter att Anders Svensson och flera andra spelare slutat med ålderns rätt, så var det väl inte helt oväntat att denna säsong skulle bli ett mellanår. Jag har själv gissat på en plats strax ovanför mitten någonstans. Elfsborg har just nu ett mycket ungt lag och detta måste spela ihop sig ordentligt innan resultaten kommer.
Årets inledning är dock resultatmässigt närmast en katastrof, betydligt sämre än väntat. Om det inte var för att spelet varit bättre än tabellen visar så skulle jag vara riktigt orolig. Men det är jag inte - Elfsborg är bättre än tabellen antyder och det kommer att visa sig efterhand. I dag hade AIK tur som vann med 2-1. Och flyt och oflyt jämnar ut sig under en säsong.
Intressant annars att efter fem omgångar är inget lag obesegrat, och det skiljer bara sju poäng mellan topp och botten. Och två helt otippade lag återfinns i toppen, samtidigt som tippade topplag som Göteborg, Malmö och AIK i likhet med Elfsborg har det väldigt tungt. Just nu slår alla varandra, och det lag som först kommer i riktigt god form kan snabbt dra ifrån i tabellen.
Nobelstiftelsen skulle få massor av goodwill om de flyttar Tullhuset
2016-04-25
Häromveckan tog jag en promenad runt Blasieholmen på väg "hem" till min övernattningslägenhet på Östermalm. Jag ville titta lite närmare på den plats där det nya Nobelmuseet är tänkt att byggas. Problemet med den beslutade platsen är att bygget förutsätter rivning eller flytt av tre äldre byggnader, två hamnmagasin (som man nu verkar planera att flytta), samt det gamla Tullhuset från 1876, som enligt planerna ska rivas. Vad jag förstår är Tullhuset en av centrala Stockholms äldsta kulturbyggnader. Jag tycker det är rent skandalöst att ens tänka tanken att riva en 140 år gammal välbevarad byggnad. Man gör inte så!
Det jag inte kan förstå är varför man inte flyttar Tullhuset i stället? En flytt är inte alls orealistisk. Nyligen flyttades den stora gamla Ångfärjestationen i Helsingborg. Byggnaden är 118 år gammal, dvs betydligt yngre än Tullhuset på Blasieholmen. Trots detta anses Ångfärjestationen värd att bevara av Helsingborgs politiker. Ångfärjestationen är en mycket stor byggnad, hela 34 meter bred och väger 400 ton. Arean är 800 meter i bottenplanet och 600 meter på övre planet. Tullhuset i Stockholm är både lägre och mindre och borde vara enklare att flytta.
Flytten i Helsingborg är i sig en fascinerande historia som man kan ta del av via reportage i Helsingborgs Dagblad. Flytten förbereddes under en månad. Bland annat har stag och balkar monterats inuti byggnaden. Innan dess har Köpenhamnskajen, dit Ångfärjan har flyttas, byggts ut och en ny husgrund har gjutits. Med hjälp av tolv domkrafter lyftes byggnaden upp till som mest 1,3 meter. Därefter sänktes den ner på två 75 ton tunga specialtillverkade trailers. På dessa transporterades ekipaget på måndagen 75 meter till den nya betonggrunden. Totalvikt för hela ekipaget, med hus, balkar och trailers var 650 ton. Själva flytten tog 44 minuter. Efter flytten sänktes huset långsamt ned på den nya grunden. Hela flytten kan följas i nedanstående två minuter långa film från Helsingborgs Dagblad.
Köpet och flytten av stationen kostar företaget Midroc (som äger byggnaden) 28 miljoner kronor. Vad det skulle kosta att flytta Tullhuset i Stockholm vet jag inte, men i förhållande till kostnaderna för att bygga Nobelmuseet (ca 1,2 miljarder kronor) är det en försumbar kostnad. Inte minst om den förmögna Nobelstiftelsen skjuter till pengarna för flytten. Tänk vilken goodwill Nobelstiftelsen skulle få om man räddade en av centrala Stockholms äldsta byggnader. Och omvänt - tänk vilken tråkig bismak det får när Nobelstiftelsen och det nya fina Nobelhuset för alltid förknippas med en rivning av en av centrala Stockholms äldsta byggnader?
Finansutskottet vill stoppa bidrag för den som fått avvisningsbeslut
2016-04-25
I torsdags förra veckan röstade finansutskottet ja till en extra ändring i regeringens statsbudget. Detta är en del i höstens migrationsöverenskommelse mellan regeringen (S + MP) och de fyra Allianspartierna (M, C, FP och KD). Nu går ärendet vidare till riksdagen för slutligt beslut.
Bakgrunden är det mycket stora antalet asylsökande som ökar behoven av att frigöra resurser i asylsystemet genom att den som får avslag på asylansökan också snabbare lämnar landet. Därför föreslår regeringen att rätten till ekonomiskt bistånd ska upphöra tidigare än i dag för vuxna utlänningar som inte bor tillsammans med ett barn under 18 år.
I dag upphör rätten till bistånd när en utlänning som omfattas av lagen om mottagande av asylsökande får uppehållstillstånd eller lämnar Sverige. Den som inte lämnar landet frivilligt har märkligt nog haft rätt till fortsatt ekonomiskt bistånd. Nu kommer rätten till bistånd för vuxna utlänningar som inte bor tillsammans med ett barn under 18 år att upphöra när tidsfristen för frivillig avresa enligt avvisnings- eller utvisningsbeslutet löper ut eller, om någon tidsfrist inte finns, när beslutet inte längre kan överklagas. De ändrade reglerna ska enligt förslaget börja gälla den 1 juni 2016.
Egentligen tycker jag det är fel att ha några undantag alls. Har man fått ett avvisningsbeslut bör all rätt till sociala ersättningar eller bistånd automatiskt upphöra. Det är för mig en grundläggande rättsprincip. Jag ställer självklart ändå upp på migrationsöverenskommelsen, det är trots allt ett steg i rätt riktning, men jag tänker fortsätta att argumentera för att den som får ett avvisningsbeslut samtidigt ska nekas alla fortsatta välfärdsförmåner i Sverige (utom den absoluta rätten till akut sjukvård). I denna fråga håller jag därmed med SD som har just den åsikten i sin reservation. Men SD ställer sig samtidigt också bakom beslutet i finansutskottet som därmed samlar sju av åtta partier.
Vänsterpartiet är det enda parti som avvisar lagändringen, och vill att man även i fortsättningen ska kunna få ekonomiskt bistånd trots att man inte har rätt att stanna i landet. Jag begriper inte hur Vänsterpartiet resonerar. Naiviteten verkar vara deras starkaste drivkraft i migrationspolitiken.
Går det att föra en balanserad migrationsdebatt i dagens Sverige?
2016-04-24
Jag börjar allvarligt luta åt att svaret på den frågan är nej.
Häromdagen satt jag med bekanta och pratade, människor jag känt i flera decennier. Självklart kom migrationsfrågan upp - det gör den ju numera i alla sammanhang, oavsett vem man samtalar med, och efter den senaste veckans händelser är det högst naturligt. Men jag fick då höra att jag är dum, naiv och okunnig, att jag inte förstår att jag bidragit till att "rasera Sverige" och "öppna upp för massinvandring av muslimer". Den som uttalade detta är visserligen numera sympatisör till SD, men jag tog ändå illa vid mig av de hårda orden. Inte minst det närmast kollektiva fördömandet av alla muslimer i Sverige och det närmast hatiska motståndet mot invandrare i allmänhet. Jag deklarerade - ganska ilsket - att i mitt Sverige ägnar vi oss inte åt att skuldbelägga människor som grupp på grund av deras religion eller bakgrund. Vi står för individers ansvar för sina gärningar och åsikter. Och jag påpekade också att många muslimer i Sverige är lika oroliga som vi andra över islamistisk extremism - ofta har de värre erfarenheter av detta än någon av oss som bor i Sverige, och det är oftast just detta de själva försökt fly bort ifrån. Till slut förstod jag att jag inte längre var önskvärd och åkte faktiskt hem. Bedrövad.
I går morse vaknade jag så av att läsa dagens Borås Tidning där jag återigen beskylls av en politisk motståndare att "legitimera rasistiska tankar" genom att jag dristat mig till att kritisera inte bara Avpixlat utan även DN som SVT mfl och beskylla dem för att inte ge hela bilden i sin nyhetsrapportering. Detta tolkar personen i insändaren som att jag "likställer seriösa medier med en rasistsajt som Avpixlat". Jag beskylls också för att "stå upp för Jimmi Åkessons rasistiska ideologi". Allt detta är naturligtvis rent trams. Tvärtom har jag gott forskningsstöd för min kritik mot riksmedia.
I debattinlägget får jag dessutom höra att jag "vräkt ur mig förlöjliganden och misstroenden" mot Mehmet Kaplan. "Hur vore det om jag kritiserade Björn Söder i stället"? Visst har jag den senaste veckan deltagit i debatten kring Miljöpartiet i allmänhet och förre bostadsministern Kaplan i synnerhet, både på bloggen, Twitter och Facebook. Och i inlägg om Mehmet Kaplan är det naturligtvis just han som står i fokus - inte Björn Söder.
Att såväl Borås Tidnings ledarsida som Ulricehamns Tidnings dito för en tid sedan valde att medvetet missförstå min kritik mot riksmedia gör mig också besviken. Jag hade väntat mig mer av borgerliga ledarsidor än att spela med i vänsterns brunkletande.
På Twitter igår deltog jag även i en diskussion om Alliansens "skuld" till det omfattande asylmottagandet. Retoriken från mina motdebattörer (troligen en del med SD-sympatier) är att eftersom Miljöpartiet är onda och Alliansen gjorde en migrationsöverenskommelse med dem så är det Alliansens fel att så många asylsökande kommit till Sverige det senaste halvåret. När jag invänder (se tidigare blogginlägg) att detta är en djupt ologisk analys och att man måste se vad som konkret kom ut av överenskommelsen med Miljöpartiet i form av nya regler och lagstiftning så beskylls jag för att inte förstå "vad vi ställt till med". Men jag står fast vid att Alliansens misstag främst var att inte i tid förändra gamla orimliga regler. De faktiska beslut vi tog bedömer jag inte hade någon större betydelse för att öka asylströmmarna till Sverige - trots att jag i sak kritiserade flera av dessa beslut offentligt när de togs.
Jag ingår ju även i moderaternas arbetsgrupp för översyn av välfärdsförmåner till asylsökande och nyanlända. Vi har som bekant en hel del förslag till åtstramningar, varav vissa verkar gå igenom politiskt genom överenskommelsen mellan Alliansen och regeringen i höstas. Men så fort jag berättar om konkreta förslag för åtstramning av orimliga regelverk får jag från vänsterhåll höra att det är SD-politik och att jag borde byta parti. Samtidigt som andra kraftigt främlingsfientliga grupper menar att vi är alldeles för försiktiga och inte tar problemen på allvar.
Samtidigt är det ingen gräns för den kritik jag får när jag deklarerar att jag inte tror på, och inte vill ha, en Alliansregering som är beroende av SD:s stöd. Jag vill helt enkelt inte ge SD vetorätt i alla frågor i flera år. Detta föranleder mycket aggressiva beskyllningar om att jag inte tar ansvar för landet.
En annan reflektion är att det idag verkar vara lika klandervärt att kritisera SD som att avstå från att demonisera dem. Båda delarna väcker ont blod. Men jag kommer inte att hålla med om att "SD är nazister", och jag kommer inte heller att förespråka att Moderaterna ska styra ihop med ett tydligt främlingsfientligt parti. Jag kommer inte att byta åsikt de gånger SD tycker som jag, men jag kommer inte heller att sluta ta avstånd från SD-företrädare och SD-uttalanden när jag tycker det finns anledning. Man kan faktiskt göra alla dessa fyra saker samtidigt!
Allt detta är bilder från den verklighet vi lever i som försöker att ärligt och sakligt resonera och diskutera migrations- och asylfrågor ur ett balanserat perspektiv och hålla rent mot extremister på båda sidor. Så fort man kritiserar dagens migrationspolitik får man kritik från två håll. Dels från dem som tycker att man är rasist och främlingsfientlig så fort man ifrågasätter något överhuvudtaget, dels från dem som tycker att varje förslag är för litet och för försiktigt och att enda lösningen är att stänga gränsen och "kasta ut dom".
Jag börjar faktiskt så smått tappa tron på demokratins och den öppna respektfulla debattens möjlighet att utveckla dagens migrationspolitik. Flera decennier av naiv politik från olika regeringar har nu skapat djupa sår och växande motsättningar i det svenska samhället. Jag är djupt orolig för framtiden för vårt land. Det håller på att slitas isär. Det verkar inte gå att samtidigt ta avstånd från rasister och islamister. Och man får uppenbarligen inte stå för både hjärta och hjärna i asylpolitiken. Man måste visst välja? Jag undrar hur någon politiker i längden ska orka stå för sans och balans i detta debattklimat. Och vad händer när ingen längre orkar?
Dagens Citat i Borås Tidning
2016-04-24
I dag står jag för dagens citat i Borås Tidning. Från bloggen häromdagen. Frågan jag ställer blir för övrigt allt mer relevant ju mer som kommer fram om Kaplan och andra Miljöpartister som verkar ha starkare koppling till islamistiska grupperingar än de flesta nog tidigare trott.
Analys av Alliansens politiska beslut kring asyl och migration
2016-04-23
Nedanstående inlägg skrev jag 3 mars i år. Etersom jag just nu är i en diskussion på Twitter om samma sak lägger jag ut det på nytt. Retoriken i debatten (inte minst från SD-håll) är att "Miljöpartiet är dumma. Alliansen samarbetade med Miljöpartiet. Alltså är det Alliansens fel att det kommer så många asylsökande till Sverige". Det är inte en särskilt djup analys. För att kritisera någon måste man titta på vad det togs för konkreta beslut i frågan som kunde påverka situationen. Och det försöker jag bena ut nedan.
I samhällsdebatten skylls ofta dagens extrema situation med rekordmånga asylsökande på Alliansens politik, och Fredrik Reinfeldt utmålas ofta som huvudansvarig med ibland ytterst nedsättande ordval. Många menar att överenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet bär skulden. Jag menar, trots min personliga kritik mot delar av den då förda migrationspolitiken, att det är en överdriven kritik. Huvuddelen av det svenska regelverket beslutades långt före Alliansens tid. Jag ska här i punktform göra lite nedslag i viktigare beslut som togs i migrationsfrågan under Alliansregeringens tid, inklusive överenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet.
1. Rättssäker instansordning. Regeringens möjlighet att överpröva enskilda asylärenden slopades och i stället infördes en möjlighet till överklagande genom strikt domstolsprövning i flera instanser i likhet med övriga myndighetsbeslut, med rätt till juridiskt biträde för den som var missnöjd med sitt beslut. En bra och viktig förändring, inte minst för att den stärkte rättssäkerheten för de asylsökande och tog bort risken för godtycke. 2. Ansvaret för nyanlända i arbetsför ålder flyttades från kommunernas socialtjänst till arbetsförmedlingen för att markera att en nyanländ inte ska betraktas som socialbidragstagare utan som en arbetssökande. En bra förändring och en viktig signal om att vi i grunden har höga förväntningar på varje människa. 3. Etableringsersättning ersatte sociala bidrag på villkor att den nyanlände deltog i utbildning eller praktik inom etableringsreformen. Även detta var en viktig signal - passivt socialbidrag byttes mot en ersättning som förutsatte motprestation. 4. Skärpta regler för nyanlända som utan skäl avvisar erbjudande om lämpligt arbete, de kan då förlora rätten till etableringsinsatser och etableringsersättning. Alltså ungefär samma regler som för a-kassa. 5. Det första steget mot införande av försörjningskrav vid anhöriginvandring infördes på moderat initiativ. Moderaterna ville gå längre, eftersom vi menar att mottagande av anhöriga blir mycket bättre om det finns en bostad och ordnade förhållanden. Försörjningskrav finns i de flesta andra länder, men förslaget till lagtext blev extremt urvattnad efter att övriga tre Allianspartier krävt en mängd undantag. 6. Förändringar av SFI och utbildningssystemet för att underlätta svenskastudier, samt för att exempelvis koppla svenskastudier till arbete och praktik, förbättra validering och öppna upp för nya utbildningsvägar för nyanlända. Viktiga och bra reformer, som dock behöver utvecklas ytterligare. 7. Införande av samhällsorientering för nyanlända för att sprida kunskap om svenska lagar och bestämmelser och svensk kultur. En viktig signalpolitik som behöver förstärkas med tydligare krav på obligatoriskt deltagande för att underlätta integration. 8. Nya arbetsmarknadsåtgärder som instegsjobb/nystartsjobb mm för att underlätta för nyanlända att komma i egen försörjning. Delvis framgångsrikt, men behöver utvecklas mera. 9. Nya regelverk för att möjliggöra ökad arbetskraftsinvandring när företagen ser behov av detta. I grunden en bra reform som tryggar företagens behov av kompetens och ger den som har ett arbete möjlighet att invandra till Sverige utan att vara asylsökande. Sverige fick med denna lagstiftning världens kanske mest generösa regler för arbetskraftsinvandring. Och människor som arbetar och försörjer sig själva kan aldrig vara ett problem utan är en tillgång. 10. Det blev enklare för en asylsökande som fått avslag på sin asylansökan att istället få tillstånd som arbetskraftsinvandrare. Den anställningstid som krävs för att byta spår kortas från sex till fyra månader. 11. Kvalificeringsperioden för permanent uppehållstillstånd vid arbetskraftsinvandring förlängdes från fem till sju år. 12. Straffbart för arbetsgivare att anställa papperslösa som vistas i landet illegalt. 13. Ändring i utlänningslagen som gör det möjligt att neka prövning av en asylansökan om sökanden redan har status som alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat. 14. Införande av ansökningsavgift och studieavgift för utländska studenter som vill studera på svenska universitet och högskolor. 15. Ökad möjlighet för studenter att stanna kvar och söka arbete eller undersöka förutsättningarna att starta näringsverksamhet i Sverige efter slutförda högskolestudier. Viktig förändring för att dra ökad nytta av de utbildningar som utländska studenter genomgår i Sverige. 16. Moderaterna hade förslag om att medborgarskap som skaffats på falska eller kriminella grunder skall kunna dras in, samt att grovt kriminella personer som vistas i landet skall kunna få sina uppehållstillstånd indragna. Dessa förslag fick dock ingen majoritet i regeringen och genomfördes inte. 17. Asylsökande som fått avslag, och därefter går under jorden, liksom andra personer som vistas illegalt i landet, fick genom överenskommelsen med Miljöpartiet 2010 rätt till skolgång för sina barn och utökad rätt till subventionerad hälso- och sjukvård (utöver den rätt till akutvård som redan gällde). Ett beslut som jag kraftfullt kritiserade eftersom det strider mot grundläggande rättsprinciper och dessutom motverkar att personer som fått avslag på asylansökan frivilligt lämnar landet. 18. Miljöpartiet backade dock samtidigt från kravet på amnesti för gömda som fått avslag på asylansökan och ställde upp på principen att de ska lämna landet. En viktig förändring som gjorde att det inte längre fanns något stöd i riksdagen för "amnesti för papperslösa". 19. "Hjälpregeln" om uppehållstillstånd vid "synnerligen ömmande omständigheter" ändrades när det gäller barn till "särskilt ömmande omständigheter" vilket rent juridiskt innebär en väsentlig lättnad av kraven. Detta för att ytterligare lyfta fram barnrättsperspektivet. Även detta var en del av överenskommelsen med Miljöpartiet, som kanske inte kändes så kontroversiellt just då eftersom att antalet barn som sökte asyl då var mycket litet. Men effekten blir ytterst dramatisk när det idag kopplas till Sveriges bristfälliga ålderskontroll av asylsökande, eftersom det blir en stor fördel i asylprocessen om man är under 18 år. Detta är kanske det beslut som i sak haft störst betydelse eftersom det sannolikt har påverkat antalet ensamkommande barn som valt att ta sig till Sverige.
Sammantaget kan man konstatera att överenskommelsen med Miljöpartiet innebar att man bromsade alla skärpta regler i migrations- och asylpolitiken. De faktiska lättnaderna i regelverken har troligen haft viss betydelse för att fler som uppgett sig vara ensamkommande barn sökt sig till just Sverige, och det kan också ha haft negativ betydelse för att få fler att frivilligt lämna landet vid avslagsbeslut. Om man i övrigt ser på Alliansens olika beslut kan man konstatera att de flesta var kloka och väl avvägda, om än i vissa fall något urvattnade eller försiktiga. Inget av de besluten lär ha haft någon mätbar betydelse för att öka trycket av asylsökande mot Sverige.
Min slutsats om jag försöker vara hyfsat objektiv är att Alliansen med statsminister Reinfeldt i spetsen knappast kan klandras för att man tog en massa aktiva beslut som medförde ett kraftigt ökat tryck av asylsökande mot Sverige. Det saknar grund. Det togs några mindre lyckade beslut, men de flesta var bra och väl avvägda. Däremot kan man definitivt klandra Alliansen för passivitet. Vi borde självklart ha harmoniserat de svenska reglerna med resten av EU och skapat ett hållbart system som skulle ha en chans att fungera även med ett stort asyltryck mot Europa. Då hade vi sluppit dagens panikåtgärder med i praktiken stängda gränser. Till saken hör dock att S-V-MP var emot i stort sett alla regelskärpningar som Alliansen genomförde. Det visar hur svår denna fråga var att hantera.
Sjukvården i Borås hårt pressad av allt fler asylsökande
2016-04-22
I dag kommer en ny larmrapport om hur det stora asylmottagandet skapar extremt stora påfrestningar på välfärden. Denna gång är det Borås Tidning som redogör för kvartalsrapporten från Södra Älvsborgs Sjukhus (Västra Götalandsregionens stora sjukhus i Borås). Tyvärr finns artikeln bara i låst version på nätet och i övrigt i dagens papperstidning. Men en kort sammanfattning:
Framförallt är det asylsökande och nyanlända barn och ungdomar som "tynger vården" enligt Borås Tidning, och det gäller både medicinsk och psykiatrisk barnsjukvård. Man har mellan två och tre gånger (!) fler besök på barnkliniken från december 2015 och framåt jämfört med tidigare. I artikeln intervjuas en ansvarig barnläkare, Niklas Segerdahl, som säger att detta oundvikligen leder till längre väntetider för alla. Han lägger också till att samma regel gäller för alla, att den som behöver mest vård också ska prioriteras först. Det är också många asylsökande barn som vid hälsokontroller upptäcks ha svåra medicinska problem, exempelvis behov av levertransplantationer eller omfattande hjärtkirurgi eller halvbehandlade fall av barnleukemi. Alltså mycket allvarliga sjukdomar där barnen självklart med automatik gör före i vårdköerna.
Sjukhusets problem är desamma som för vården i övriga delar av landet, och för övrigt desamma som inom andra välfärdsområden, exempelvis socialtjänst och skola. Tack vare Alliansens och regeringens överenskommelse om tio miljarder extra till kommuner och landsting i höstas för att klara asylkrisen så är det ingen brist på pengar. Däremot saknas det utbildad personal. Och vi talar här om exempelvis läkare, psykologer, specialistsjuksköterskor mm som det tar mycket många år att utbilda.
Det är bara att konstatera att Sverige och den svenska välfärden - exempelvis sjukvården, skolan och våra sociala ersättningssystem - inte alls är dimensionerade för att kunna ta emot så stora volymer av asylsökande under kort tid som Sverige gjorde i höstas. Inte heller bostadssituationen går att hantera. Nu knakar välfärdssystemen i sömmarna och tyvärr har påfrestningarna bara börjat. Efterhand kommer allt fler asylsökande att behöva sjukvård, tandvård, psykvård och äldreomsorg och förskolan och skolan kommer att få ta emot allt fler nyanlända elever som behöver omfattande extra stöd. Samtidigt går asylsökande före andra i bostadskön i många kommuner. Allt detta kommer oundvikligen att påverka alla som redan bor i Sverige i form av sämre tillgång till välfärdstjänster och mindre chans att hitta en bostad. Grogrunden för främlingsfientlighet är därmed skrämmande stor.
Så går det när inte politikerna inser i tid att extremt generösa svenska regler som inte alls går i takt med omvärlden leder till att Sverige får ta en orimligt stor del av ansvaret för asylmottagandet i Europa. Även om politikerna nu äntligen vaknat och tagit till sig det många av oss varnat för under många år så går det ju inte att backa bandet. Sverige är enligt min åsikt inne på en mycket farlig väg och jag är uppriktigt orolig för framtiden. Hur ska vi kunna hålla ihop vårt samhälle framöver och förebygga växande motsättningar?
Jobbig frågestund för statsministern
2016-04-21
Statsministerns frågestund idag var nog den jobbigaste Stefan Löfvén haft hittills. Efter den senaste veckans turbulens kring miljöpartister med tveksam syn på jämställdhet, alla människors lika värde och kritik mot statsministerns svårighet att tydligt offentligt ta avstånd från personer med märkliga värderingar fick han flera jobbiga frågor. Bland annat nedan från oppositionsledaren Anna Kinberg Batra. När Stefan Löfvén försvarade sig med att han leder "Sveriges första feministiska regering" utbröt ett sorl av muntra skratt i kammaren. Det är lite svårt att ta dessa ord på allvar längre.
Elevbesök från Göteborg
2016-04-21
I dag hade jag besök i riksdagen av en klass elever från åk 1 på Samhällsvetarprogrammet på Sigrid Rudebecks Gymnasium i Göteborg. Efter en rundvandring avslutade de på åhörarläktaren och lyssnade på statsministerns frågestund.
Råttan i pizzan...
2016-04-20
Organiserat tiggeri är som myten om "råttan i pizzan" skrev Anders Lindberg i sin ledare i Aftonbladet 20 maj 2015 (Klicka på bilden för att läsa ledartexten). Och Aftonbladets attacker mot alla som pratat om tvång, organisering eller kriminalitet i samband med tiggeri har inte varit nådiga. Bland annat blev vi moderater närmast idiotförklarade när vi lyfte tiggerifrågan och kom med förslag om möjlighet till kommunala tiggeriförbud och en del annat i höstas. Organiserat tiggeri förekommer inte meddelade man. Punkt slut.
Men nu verkar något ha hänt. I dag presenteras den tredje delen i Aftonbladets serie om tiggeriets mörka baksida. Dagens avsnitt handlar om "Tiggerislavarna". (Klicka på bilden för att läsa). Råttan i pizzan har visst blivit bister verklighet även för Aftonbladet.
Beatrice Ask 60 år
2016-04-20
I dag fyller Beatrice Ask 60 år. Hon har förutom att vara justitieminister (2006-14) och skolminister (1991-94) även varit ledamot i partistyrelsen under många år och tidigare även ordförande för Moderata Ungdomsförbundet. En av moderaternas absolut mest erfarna politiker, idag ordförande i justitieutskottet. Födelsedagen firades med öppet hus och bland gratulanterna fanns tre nuvarande och tidigare partiledare, Anna Kinberg Batra, Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt.
Polisen behöver känna ett starkare stöd från politiken
2016-04-20
Den 3 februari skrev en polis i Göteborg, Anders Karlsson, en uppmärksammad debattartikel riktad mot rikspolischefen och polisledningen. (Klicka på bilden nedan för att läsa). Jag kände igen polisen ifråga, det var en av mina gamla gymnasiekamrater (!) och vi fick kontakt och började prata mer om polisen arbetssituation. Det ena gav det andra och jag och några av mina moderata kolleger i justitieutskottet samt några moderata riksdagskolleger som själva är poliser till yrket bestämde oss för att träffa Anders. Och idag hade jag och mina moderata kolleger besök i Riksdagen av Anders Karlsson och två av hans kolleger, Peter Larsson och Patrik Gustafsson (nedan th). Alla tre arbetar i yttre tjänst inom polisen i Göteborg.
Det blev ett mycket bra samtal mellan oss, ett tiotal moderater, och dessa tre erfarna poliser. Vi pratade om polisens situation i allmänhet, och om bästa vägarna framåt efter polisens stora omorganisation. En omorganisation som man i grunden inte var alltför missnöjd med, det vad mer genomförandet och otydlighet i ledningen som oroar verksamheten. Man var kritiska till bristfällig ledning på högre nivå i polisen, men också bekymrade över att politikerna inte ger det stöd till polisen som man behöver för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Det handlar också om att politikerna inte alltid ställer sig bakom polisen när den utför svåra och omfattande arbetsuppgifter för att ta tag i kriminella grupper och andra omfattande samhällsproblem. Det kan handla om gränskontroller, avvisning av personer som befinner sig illegalt i landet, aktioner mot olagliga demonstrationer eller huligangäng, avhysning av illegala migrantbosättningar, upprätthållande av ordning i utsatta förortsområden och liknande. Ofta får polisen kritik för att man i denna typ av ärenden agerar alltför kraftfullt eller bestämt, att man tar i för mycket och både media och politiker kritiserar gärna i stället för att stå upp bakom principen att lagen ska gälla lika för alla i alla delar av landet. Jag tror det skulle vara värdefullt om ledande politiker tydligt deklarerade att lagen ska gälla lika för alla, att kriminalitet i utsatta förortsområden ska beivras på samma sätt som på andra ställen och att det behövs fler poliser än idag om detta ska fungera. Och att man står bakom polisen i svåra situationer i stället för att kritisera dem när de försöker göra sitt ofta svåra och farliga arbete.
Det är glädjande att moderaterna just idag tar ännu ett steg i denna riktning. I dag berättade nämligen moderaternas Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson om en ny storsatsning på polisen i den kommande moderata budgetmotionen.
Bakgrunden är naturligtvis att det finns områden i Sverige som inte är tillräckligt trygga. Där man inte litar på att samhället finns där när man behöver. Sverige får aldrig vara ett land där man inte törs ringa efter polis eller ambulans, eller där man går omkring och är rädd. Det får vi aldrig någonsin acceptera. Ett viktigt steg är att ytterligare förstärka polisen. Vi har ett ansvar att göra ett rejält erkännande till alla dem som verkligen försöker lösa problemen. Vi lägger därför till 1,7 miljarder kronor de kommande fyra åren för att utbilda, rekrytera och behålla poliser i aktiv tjänst. Sammanlagt föreslår vi 2 000 nya poliser de närmaste åren. Det behövs inte minst i de områden där otryggheten är utbredd. Därtill behöver målet om minst 20 000 poliser i Sverige återinföras. I budgetmotionen för 2016 föreslog Moderaterna 1 000 nya poliser. Den satsningen förstärks nu ytterligare i vårbudgetmotionen för att svara upp mot ökade krav på polisen för att Sverige ska stå rustat mot terrorism och för att säkerställa ordning och reda i flyktingmottagandet. Polismyndigheten bör ansvara för den exakta fördelningen av de resurser som tillförs. Satsningen ska dock framför allt inriktas på de områden där brottsligheten är särskilt allvarlig och där otryggheten är som störst, för att säkra en synlig och närvarande polis som kan utreda och klara upp fler brott.
Kaplans avgång väcker frågor kring statsminister Löfvéns omdöme
2016-04-19
Att Mehmet Kaplan (MP) tvingades avgå som minister var bara en tidsfråga. Så många konstiga uttalanden och andra märkliga saker som hänt kring denne politiker har jag inte sett i något annat sammanhang. Och till sist blev det väl för mycket till och med för statsminister Löfvén.
Frågan är bara varför Kaplan överhuvudtaget fick bli minister?
Många av oss ställde den frågan redan när regeringens sammansättning kungjordes. Statsminister Löfvén sa på presskonferensen igår att uppgifterna om Kaplan "kom fram i torsdags". Möjligen är det korrekt vad gäller den uppmärksammade middagen med extremister närvarande, men man kan lätt konstatera att det mesta av det övriga som uppmärksammats kring Kaplan har varit känt i flera år, och också fått hård kritik från många olika håll - från vänster till höger. Även från vissa muslimska företrädare har kritiken varit hård (vilket för övrigt visar att muslimer är precis lika olika inbördes som kristna, judar och andra). Men uppenbarligen har allt varit ointressant för Socialdemokraternas och Miljöpartiets ledningar att gräva närmare i. Och medias intresse att verkligen ställa Kaplan till svars har inte heller varit överdrivet stort. I vilken mån det har samband med den mycket stora överrepresentationen av MP-sympatisörer bland journalisterna låter jag vara osagt.
Några exempel på stormar kring Kaplan:
Redan 2009 liknade Kaplan offentligt, i en lokal TV-kanal i Stockholm, Israels agerande mot palestinier med nazisternas behandling av judar. Detta TV-inslag har länge funnits på nätet att beskåda för den som varit intresserad. Men först nu uppmärksammas den av Svenska Dagbladet.
Under förra mandatperioden (maj 2010) greps Kaplan av den israeliska armén på ett av fartygen i konvojen ”Ship to Gaza”. Att en svensk riksdagsledamot medvetet åker in på ockuperat område för att provocera en annan stat är något uppseendeväckande.
Året efter bjöd Kaplan in Yvonne Ridley till riksdagen för ett föredrag. Denna Ridley är känd över hela världen för sina starkt antisemitiska åsikter. Kaplan skyllde på att han inte kontrollerat bättre vad hon stod för. Konstigt när man bjuder in en person som föredragshållare.
År 2013 deltog Kaplan i ett möte med några av extremislamistiska "Milli Görüs" högsta företrädare. Mötet förevigades på en video.
Strax efter valet 2014 fick Kaplan kritik av före detta riksdagsledamoten Nalin Pekgul (S) som i en debattartikel i Dagens Industri nämnde flera tveksamma uttalanden från Kaplan, och menar att ingen vågar kritisera honom av rädsla för att framstå som islamofob.
Trots dessa händelser, varav de flesta varit offentligt kända, valde alltså Stefan Löfvén att göra Mehmet Kaplan till statsråd 2014. Alla varningsklockor borde ha ringt.
Som statsråd har Kaplan fortsatt med märkliga uttalanden. I somras i Almedalen likställde Kaplan "svenska IS-krigare" med de svenskar som stred för Finland under finska vinterkriget, vilket mötte hård kritik.
Och nu avslöjas alltså att Mehmet Kaplan i juli 2015 deltog på den omtalade middagen. Av bilden som media publicerat framgår att vid Kaplans bord sitter bland andra Ilhan Senturk, svensk ordförande för den turkiska högerextrema organisationen Grå vargarna, samt Barbaros Leylani, numera sparkad vice ordförande för turkiska riksförbundet, (som nyligen höll ett tal på Sergels torg där han bland annat kallade åhörarna för sina "raskamrater" och bland annat skanderade att "Död åt de armeniska hundarna!") Dessutom samtalade Kaplan i samband med middagen med Yavuz Selim Celik, ordförande för den extrema islamistiska organisationen Milli Görüs svenska falang.
Till slut blev det för mycket för Stefan Löfvén. Men varför tog han ens in Kaplan i sin regering? Löfvén har många frågor att besvara.
Redan 2008 motionerade jag om försäljning av Vattenfalls kolkraft
2016-04-18
I sak ogillar jag kraftfullt den tyska brunkolsbrytningen, inte främst för koldioxidutsläppen som för övrigt miljöpåverkan, inte minst den stora förödelsen i landskapet när man bryter kol i jättelika dagbrott. Många byar på den tyska landsbygden har ödelagts och människor har drivits bort från sina hem i kolbrytningens spår. Sådan verksamhet ska inte ett statligt svensk bolag ägna sig åt, och Vattenfall borde aldrig gått in i denna smutsiga energiproduktion. I sak är det lätt att tycka att kolet egentligen borde få ligga kvar i marken. Samtidigt är jag realist - brunkolen är en tysk naturtillgång som behövs för den tyska energiförsörjningen nu när man håller på att avveckla kärnkraften. Tyska staten skulle aldrig acceptera att Vattenfall lät kolet ligga kvar i marken. Och i det läget är det självklart rätt att sälja kolkraftproduktionen till någon annan.
Redan 2008 motionerade jag i riksdagen om att Vattenfall skulle avskilja kolkraften och sälja av denna, och satsa likviden på miljövänlig energiproduktion i stället. I dag kommer beskedet att Vattenfall säljer sin brunkolsverksamhet i Tyskland till ett tjeckiskt bolag. Det sker nu i ett läge när priserna på europeiska energiföretag ligger på bottennivåer. Enligt ett pressmeddelande från Vattenfall kommer försäljningen att medföra en negativ resultateffekt på 22-27 miljarder kronor.
Tänk om min motion fått gehör 2008. Då hade Vattenfall fått betydligt bättre betalt och det hade funnit mer resurser för att utveckla renare energikällor.
Vattenfall har gått från att vara ett extremt lönsamt företag på 1990-talet till att bli närmast ett krisföretag idag. Stora förluster på tysk kärnkraft, nedskrivningar av värdet i Nuon och nu förluster på tysk kolkraft. Dessutom stora risker för kommande förluster på svensk kärnkraft till följd av regeringens extra skattehöjningar. Det visar hur fel det kan bli när politiker äger och försöker påverka inriktningen av affärsplanerna för konkurrensutsatta vinstdrivande företag, och vilken stor risk det är för skattebetalarna med statliga företag
Fler ministrar än Kaplan borde avgå
2016-04-18
Det var mycket logiskt att bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) tvingades avgå. En redan historiskt svag regering börjar falla samman, vilket bland annat uppmärksammas av de två stora kvällstidningarna (ovan).
Den stora frågan är bara hur statsminister Löfvén på dagens presskonferens kan stå och säga att "det framkom i torsdags" om Kaplans uttalanden om Israel 2009? Uttalandet sändes i en svensk TV-kanal och jag har själv läst kommentarer kring detta på nätet. Statsministern måste vara en av de få som aldrig hört talas om detta tidigare. Samma sak om en del annat kring Kaplan, ryktena har varit omfattande i många år, även innan han blev minister. Allt detta kan knappast ha förbigått vare sig statsministern eller Miljöpartiets språkrör. Men trots detta utsågs han alltså till minister. Statsministern har mycket frågor att besvara.
För övrigt anser jag att det fortfarande är på tok för många ministrar kvar i Stefan Löfvéns regering.
Problematiskt om människor misstror traditionella medier
2016-04-18
I dag publicerades min, något längre, debattreplik kring svenska folkets förtroende för media även i Borås Tidning:
(Klicka för läsbar storlek)
Socialdemokraternas verklighetsbild om integrationen haltar
2016-04-15
I dag skriver mina tre s-riksdagskolleger i Borås Tidning. Deras märkliga slutord är att "vi känner oss faktiskt lite stolta idag". Frågan är vad de är stolta över? Är det över den statsbudget där regeringen - mitt i en högkonjunktur - lånar kraftigt och ökar statsskulden för att finansiera löpande driftskostnader? Dessutom tjatar man om sina "investeringar i välfärden" som i själva verket alltså inte alls är några investeringar utan bara galopperande driftskostnader som man som sagt täcker med ökad statsskuld. Att kalla ökade driftskostnader för "investeringar" verkar vara något slags försök till nyspråk för att vilseleda allmänheten. Men nog om detta - jag återkommer med en längre debattreplik i BT inom kort.
Det jag i stället tänker kommentera är Socialdemokraternas okunniga verklighetsbild som visas tydligt i deras debattartikel. Så här skriver man om migrationen:
"Vi har det senaste åren tagit emot ett stort antal flyktingar från främst Syrien och Afghanistan. Det är ett mycket välbehövligt tillskott. Utan nya medborgare kommer vi att få väldigt svårt att upprätthålla vår svenska välfärdsmodell i framtiden. Vi skulle helt enkelt inte ha tillräckligt med unga och arbetsföra personer för att kunna förse samhället med den mest grundläggande servicen".
I riksdagsdebatten i onsdags klädde Ulf Kristersson (M) av detta argument inpå bara kroppen, när han uppmärksammade den RUT-rapport jag berättade om på bloggen den 1/3 (ursprungligen beställd av Staffan Danielsson från Centerpartiet). Rapporten visar att efter 8 år (!) är endast 25% av alla nyanlända i "arbetsför ålder" (20-64 år) i egen försörjning. Efter 15 år (!) är det endast 35%. Det betyder att även efter 15 år går det två nyanlända personer som ska försörjas på varje nyanländ som kommit i egen försörjning. Och de första 15 åren är siffrorna dramatiskt sämre. Med andra ord - asylinvandringen medför att belastningen på vårt välfärdssystem ökar kraftigt, definitivt inte att den minskar. Socialdemokraterna blundar helt för verkligheten och det är ytterst allvarligt. För vill man inte se verkligheten som den är kan man inte heller göra något för att förändra den.
Man skulle önska att Socialdemokraterna i stället ville göra något för att öka de nyanländas sysselsättningsgrad. Exempelvis genom att sänka skatter på företagande och arbete, strama upp bidragssystem för nyanlända, och därmed minska trösklarna in på arbetsmarknaden. Men inget av detta syns i Socialdemokraternas politik. Tvärtom höjer man skatter på företagande, arbete, energi och transporter, samtidigt som man bygger ut ersättnings- och bidragssystem för dem som inte arbetar. Det är en väg som riskerar att leda fullständigt fel.
Jag bemöter osakliga påhopp i media
2016-04-15
Jag har den senaste tiden blivit påhoppad av såväl ledarskribenter på Borås Tidning som i Ulricehamns Tidning, samt av en vänsterdebattör vid namn Göran Andersson. Denna vecka bemöter jag detta i debattinlägg i Svenljunga Tranemo Tidning och i Ulricehamns Tidning. Ett liknande svar är även skickat till Borås Tidning, men har ännu inte publicerats.
I en efterföljande slutreplik från vänsterdebattören Göran Andersson i UT skrivas nu tonläget upp ytterligare. Nu får jag höra att "Ericson legaliserar rasistiska tankar". Så låg är alltså debattnivån. Trots att migrationspolitiken nått vägs ände och att tillnyktring skett på politisk nivå så lever naiviteten och brunkletandet kvar i den lokala debatten. Jag trodde vi kommit lägre än så, men vänstern förnekar sig aldrig.
I själva sakfrågan - den om riksmedia är trovärdiga och ger en objektiv bild av verkligheten - såväl när det gäller migration som andra frågor - kommer det allt mer fakta som stödjer min oro för hur svenska folket ser på medias opartiskhet och saklighet i nyhetsrapporteringen. Senast i Sifo/Mediaakademiens senaste förtroendebarometer som jag berättade om i föregående inlägg. Det finns ett trovärdighetsproblem för riksmedia, ett trovärdighetsproblem som riskerar att driva människor att söka information via andra (inte alltid tillförlitliga) kanaler. Det hjälper inte att skjuta budbäraren (i detta fall mig). Problemet försvinner inte för det.
Svenskarnas förtroende för samhällsinstitutioner och media minskar
2016-04-15
Mediaakademien har nu presenterat sin förtroendebarometer för 2016, som tagits fram i samarbete med Sifo. Man konstaterar att svenska folkets förtroende för i stort sett alla samhällsinstitutioner och media minskat det senaste året. Här följer några bilder från rapporten:
När det gäller samhällsinstitutionerna totalt har förtroendet minskat för samtliga grupper det senaste året. Och för riksdag och regering är det en dramatiskt minskning de senaste åren. Under Alliansens sista fyra år hade mellan 40 och 60% förtroende för regeringen och riksdagen. 2016 har bara 28% förtroende för regeringen och endast 33% för riksdagen. Det är ytterst alarmerande siffror och borde tas på största allvar av samtliga partier och rikspolitiker.
En liten tröst är ändå att moderaterna åtnjuter det högsta förtroendet av partierna, dock har förtroendet minskat sedan toppen 2010 när moderaterna som parti hade ett historiskt högt förtroende. Störst ras är det för Miljöpartiet som tappat hälften av sitt förtroende på bara två år.
När det gäller medierna totalt ser man också en långsam med tydligt fallande trend de senaste tio åren för samtliga medier. De medier som tappat mest de senaste två-tre åren är DN och SVT. Och kvällstidningarna ligger fast förankrade i botten av förtroendeligan.
För dagspressen isolerat ser man som sagt att förtroendet för DN har minskat ordentligt, särskilt de senaste 2-3 åren. Kvällstidningarna ligger stabilt på en mycket låg nivå, och för Aftonbladet är nedgången närmast katastrofal jämfört med siffrorna för 10-15 år sedan. Även för lokalmedier har förtroendet minskat det senaste året.
När det gäller TV-kanalerna isolerat ser man att SVT ligger klart i topp, men att man tappat ungefär 10 procenenheter de senaste sex åren. För TV4 är förtroendetappet ännu mera dramatiskt. Största nedgången syns de senaste 2-3 åren.
Ökande ekonomiska skillnader naturligt vid högt asylmottagande
2016-04-14
Klyftan mellan de ekonomiskt mest utsatta barnen och de som lever i familjer med genomsnittsinkomster (den "relativa fattigdomen") har ökat i Sverige, enligt en ny rapport från Unicef. Man har jämfört barns situation år 2013 i 41 länder i EU samt OECD. Norge, Island, Finland och Danmark toppar listan över minst skillnad i inkomst mellan barnen som har det sämst och dem som ligger i mitten, det vill säga familjer med medianinkomster. Sverige hamnar på plats 16, och situationen har försämrats under årens lopp.
I rapporten nämns att invandringen kan vara en viktig förklaring, även om Unicef samtidigt försöker att tona ned detta. Men för mig är sambandet helt uppenbart - barn med mycket låg inkomststandard finns främst i våra värsta utanförskapsområden. Och vi vet att kopplingen mellan dessa områden och en omfattande asylinvandring är närmast total. Så självklart har Sveriges placering i denna ranking en tydlig koppling till asylmottagandet, och det betyder sannolikt att Sverige kommer att halka ned ytterligare i kommande mätningar.
Man kan samtidigt vända på saken - är det inte trots allt bättre för barnen att leva i Sverige med en relativt sett lägre inkomststandard än andra (utan att samtidigt vara riktigt fattiga) än att leva i krig, förtryck och kanske extrem fattigdom i sitt gamla hemland? Kanske är ökande inkomstskillnader ännu ett pris vi tvingas betala om vi ska vara ett generöst asylland?
En viktig sak i rapporten är dessutom att Sverige ligger bäst till, tillsammans med Norge och Schweiz, när det gäller verklig fattigdom i barnfamiljer, dvs att man inte har råd med det allra nödvändigaste. Och det har jag påpekat tidigare under åren. Det finns ytterst få verkligt "fattiga barn" i Sverige, och andelen riktigt fattiga minskade under Alliansens regeringstid. Det UNICEF diskuterar är relativ fattigdom, dvs inkomstskillnader. Och i ett land som tar emot störst antal asylsökande i hela Europa kan man nog som sagt inte räkna med att alla barnfamiljer direkt ska ha svensk ekonomisk genomsnittsstandard. Vem skulle betala för det? Och vad skulle i så fall alla andra familjer som ligger under genomsnittet säga? Alla kan ju för övrigt inte ligga över genomsnittsinkomsten i ett land, det är teoretiskt omöjligt.
Det viktiga för en familj som sökt asyl är inte att från dag ett försörjas med generösa svenska bidrag. Det viktiga är att de kan se en potential att genom egen ansträngning lyfta sin levnadsstandard i Sverige, och att utbildning och strävsamhet lönar sig. Där måste vi bli mycket tydligare och mycket bättre.
Moderaterna sparar 29 miljarder på migration och bidragssystem
2016-04-14
Partisekreterare Tomas Tobé och Ulf Kristersson, ekonomisk-politisk talesperson, presenterar i dag en rad besparingsreformer för ansvar i Sveriges ekonomi med starkare offentliga finanser. Det handlar om närmare 29 miljarder i minskade kostnader för flyktingmottagande och bidrag fram till år 2020.
Konflikten om svensk ekonomi blir nu väldigt tydlig. Ansvarsfullt finansierade reformer ställs mot en ansvarslös lånepolitik. Hela 57 procent av svenska väljare upplever att Sverige är på väg åt fel håll. Samtidigt finns ett mycket starkt stöd för en ansvarsfull ekonomisk politik, Moderaterna är övertygade om att Sverige kan mer, men det kräver såväl reformer som prioriteringar. Sveriges välfärd ska byggas med arbete, inte lånade pengar. Det är mycket allvarligt att regeringen har tappat greppet om Sveriges ekonomi och nu lånar till löpande utgifter. Moderaterna kommer inte överge det finanspolitiska ramverk som tjänat Sverige väl. Sverige ska tillbaka till överskott och reformer ska finansieras krona för krona. Därför presenterar vi i dag omfattande förslag för att minska kostnaderna för bidrag och flyktingmottagandet.
Besparingar på flyktingmottagande och ersättningar till nyanlända:
Att man som ny i Sverige automatisk får tillgång till hela den svenska välfärden är inte långsiktigt hållbart. I stället bör arbete, permanent uppehållstillstånd eller att vara svensk medborgare vara vägledande. Nedanstående förslag är några av de saker vi diskuterat i moderaternas arbetsgrupp för översyn av välfärdsförmåner för nyanlända;
• Efterlevandestöd ska inte utgå för barn och ungdomar som placerats i HVB, stödboende och familjehem och vars omkostnader täcks av offentliga medel. Ensamkommande barn försörjs av samhället genom placeringen i HVB eller familjehem. Därför är det inte rimligt att efterlevandestöd utgår på samma sätt som i dag.
• Unga vuxna som kommit som ensamkommande ska efter 20-årsdagen erbjudas vanligt boende av kommunen istället för statligt finansierad HVB-hem. Unga vuxna över 20 år står för 18 procent av alla placeringar bland ensamkommande barn.
• Andelen ensamkommande barn som placeras i stödboende i stället för HVB-hem bör öka. • Begränsa antal timmar med offentligt biträde för asylsökande i första instans till åtta timmar. Många EU-länder erbjuder inte offentligt biträde i första instans. I Sverige finns däremot inga riktlinjer kring detta.
• Full föräldrapenning bör erhållas enbart om man har eget arbete eller permanent bosättning. Begränsad rätt upp till barnets ettårsdag ska gälla för personer med tillfälligt uppehållstillstånd.
• Normalt behöver man ha bott minst 40 år i Sverige för att få full garantipension. För personer som kommit som flykting eller skyddsbehövande räknas däremot bosättningstiden i hemlandet in. Samma kvalificeringsregler i garantipensionen bör gälla för alla och undantaget för flyktinginvandrare avskaffas.
Stärkt arbetslinje i sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring:
• Återinför en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen. Samtidigt som sjukfrånvaron ökar har regeringen avskaffat sjukförsäkringens bortre tidsgräns. Detta trots att tidsgränser håller nere sjukfrånvaro och utanförskap. Den bortre tidsgränsen bör därför återinföras.
• Inför en ny karensdag dag 15 i sjukperioden för att minska de långa sjukfallen
• Återställ sjuk- och aktivitetsersättningen
• Stärk arbetslinjen i a-kassan så fler kan komma tillbaka till arbete
Demoskop: 70% av svenskarna tycker invandringen är för stor
2016-04-14
Den 25 mars presenterades en opinionsmätning av Demoskop på uppdrag av stiftelsen Den Nya Välfärden. Den regelbundet återkommande undersökningen gäller svenska folkets inställning till invandringen. Årets resultat är minst sagt uppseendeväckande - svenska folkets inställning till invandring har förändrats mycket kraftigt i negativ riktning de senaste åren. Mätningen visar en liknande utveckling hos sympatisörer till nästan alla politiska partier, och alla partier har nu en majoritet sympatisörer som vill ha minskad invandring. Den tydligaste förändringen är att moderata väljare blivit allt mer invandringskritiska, men nästan samma utveckling syns bland liberala och socialdemokratiska sympatisörer. När man granskar siffrorna ser man också att kritiken växer i alla samhällsgrupper - oavsett ålder, kön, utbildning, inkomst osv. Förändringen är allra störst bland välutbildade, där invandringskritiken ökat mest.
Det märkliga är riksmedias bristande intresse att rapportera om denna uppseendeväckande opinionsmätning. Jag fick ett tips och läste om den på den Den Nya Välfärdens hemsida, men har inte sett att den gjort något större avtryck i andra medier. Oavsett vad man har för åsikt i migrationsfrågan är det givetvis intressant att svenska folkets åsikt svängt så kraftigt på så kort tid. Samhällsdebatten borde nu handla om att skilja mellan samhällsproblem och skuldbeläggning av enskilda individer. Klandra gärna oss politiker för att regelverken kring migration varit naiva, men låt inte ilskan och frustrationen gå ut över de människor som sökt sig till vårt land. De har gjort det val som framstod som mest logiskt och som de tycker gett bäst förutsättningar. Sådana val skulle vi alla göra. Men om inte media ens rapporterar om intressanta opinionsmätningar skapas ju inte heller någon grund för en debatt. Ytterligare ett exempel på att riksmedia inte gör sitt jobb.
S-MP-Regeringen har tappat greppet om statsfinanserna
2016-04-13
Som jag konstaterade i tidigare blogginlägg är troligen den svenska allmänheten mer realistisk i sin bedömning än regeringen. Sverige är tyvärr på väg åt fel håll och regeringen förvärrar nu läget, vilket moderaternas ekonomisk-politiske talesperson Ulf Kristersson påpekade vid dagens pressträff samt i riksdagsdebatten.
Den höga tillväxten just nu knappast är långsiktigt hållbar eftersom den främst beror på en kraftigt dopad ekonomi. Regeringen lånar för fullt till kraftiga utgiftsökningar, det stora asylmottagandet skapar tillfällig extra fart i ekonomin, och samtidigt eldar Riksbanken på med minusränta. Om inte detta skulle skapa tillväxt vore det märkligt. Det allvarliga är att regeringen finansierar löpande permanenta utgiftsökningar med lånade pengar. Om man gasar på för fyllt med lånade pengar i högkonjunktur, vad ska man då göra nästa lågkonjunktur? Vårpropositionen bekräftar att regeringen släpper greppet om de offentliga utgifterna och att underskotten växer i svensk ekonomi. Underskotten ökar med 60 % 2017 och biter sig fast under hela mandatperioden.
Regeringen skriver själva att närmare en miljon människor kommer att vara i utanförskap år 2020 vilket betyder en ökning med 100 000 personer jämfört med 2008. Regeringen skriver också att arbetslösheten vänder uppåt redan 2017 och att antalet personer som kommer att vara beroende av sociala ersättningar och bidrag kommer att öka kraftigt.
Moderaterna kommer att återkomma med sin budgetmotion inom kort, och jag återkommer till våra förslag.
Denna bild visar hur arbetskraftsdeltagandet och sysselsättningsgraden spås minska kommande år, samtidigt som arbetslösheten ökar. Huvudanledningen är det stora asylmottagandet.
Vänstra bilden visar hur arbetslösheten är extremt hög för lågutbildade unga. Högra bilden visar att detsamma gäller för utomeuropeiskt födda. Ofta sammanfaller dessa grupper.
Vi ser också att idag är hälften av de inskrivna arbetslösa hos Arbetsförmedlingen utomeuropeiskt födda och att arbetslösheten är fyra gånger högre för utomeuropeiskt födda jämfört med inrikes födda
Den här bilden har jag kommenterat tidigare, kommer från den RUT-rapport som Staffan Danielsson (C) beställt från Riksdagens Utredningstjänst. Man ser hur utomeuropeiskt födda flyktingar och deras anhöriga har mycket lång tid till etablering. Efter åtta år är endast 25% i egen försörjning. Efter 15 år är fortfarande bara 35% i egen försörjning.
Vi vet också att sysselsättningsgraden är mycket lägre bland utomeuropeiskt födda.
Samtidigt är Sverige det land i Europa som har lägst andel jobb utan krav på särskild yrkesutbildning.
Här ser vi hur antalet (omräknat till helårspersoner) som erhåller ekonomiskt bistånd för att de inte arbetar kommer att öka med 70.000 personer från 2015 till 2020. Det är en ökning med 34% jämfört med 2008 när Alliansens reformer började ge effekt. Man ser också hur utanförskapet ökade under finanskrisen, för att sedan falla tillbaka igen. Nu går utvecklingen åt helt fel håll.
Trots de dystra prognoserna satsar regeringen i stort sett inget alls på jobb och integration, endast 2% av utgiftsökningarna i vårbudgeten. Nära 90% går till flyktingmottagande.
Stora utgiftsökningar pressar statens finanser, och statsskulden ökar. De tre stora, och ökande, utgiftsposterna är assistansersättning, migration/integration och sjukförsäkring. År 2010 var dessa kostnader sammantaget ca 45 miljarder kronor. Redan 2017 kommer de att vara över 140 miljarder. Alltså en ökning med drygt 95 miljarder, eller 170%.
Denna sista bild beskriver hur regeringen både överger överskottsmålet, slarvar med utgiftstaket och överger principen att nya reformer ska finansieras krona för krona.
Regeringen överger den finansiella ramverket, vilket är anmärkningsvärt eftersom man under valrörelsen lovade att stå fast vid detta.
Sverige har idag, tillsammans med Luxemburg, den lägsta statsskulden i andel av BNP av alla länder i EU. Men med regeringens nya låneekonomi finns stor risk att statsskulden kommer att börja öka ordentligt. När räntorna sedan stiger blir det en stor utgiftspost i statens budget som riskerar att ta resurser från välfärden.
Nedan hela presskonferensen med Ulf Kristersson (M) om regeringens vårbudget:
Mitt anförande idag om kreditupplysningar, kontanthantering mm
2016-04-13
I dag representerade jag moderaterna i finansutskottets debatt kring bank-, försäkrings-. och kreditupplysningsfrågor. Jag berörde främst fyra frågor:
Det första gäller ett tillkännagivande angående ökad säkerhet för kort med betalfunktion. Bakgrunden är att brottsligheten på internet är omfattande och att bank- och kontokortsbedrägerier är vanliga. För att förebygga att brott begås krävs det att branschen kontrollerar identiteten noga för att säkerställa att rätt person använder kontokortet. I Alliansmotion av Beatrice Ask m.fl. anförs att fler åtgärder bör övervägas för att höja säkerheten vid kortbetalningar. Finansutskottet gick på Alliansens förslag.
Det andra ärendet rör problemen för företag som drabbas av bluffakturor. Till skillnad från vad som gäller för fysiska personer kan redan en ansökan om betalningsföreläggande hos Kronofogden redovisas som betalningsanmärkning när kreditupplysningsföretagen lämnar en kreditupplysning om en näringsidkare, alldeles oavsett om kravet är befogat eller inte. Många företag väljer därför att betala även s.k. ”bluffakturor” för att slippa betalningsanmärkning, eftersom en sådan anmärkning allvarligt kan försvåra för företaget att bedriva sin verksamhet. Detta förhållande utnyttjas av mer eller mindre kriminella aktörer som skickar falska fakturor till små företag. I flera Alliansmotioner föreslås en ändring i kreditupplysningslagen så att kreditupplysningar på näringsidkare inte omfattar sådana skulder som inte blivit fastslagna av domstol eller av Kronofogdemyndigheten. Sådana regler gäller redan i dag som sagt för fysiska personer som inte är näringsidkare. Finansutskottet gick på Alliansens förslag och gör nu ett tillkännagivande till regeringen om detta, något jag välkomnar, inte minst med tanke på att jag själv motionerat i denna fråga flera år i rad.
Den tredje frågan jag tog upp rör kontanthanteringen i Sverige, en fråga som kommer upp varje år i finansutskottet, och som jag själv motionerat om såväl 2013 som 2014, där jag menar att bankerna bör åläggas att hålla en rimlig kontanthantering. Frågan om bankernas kontanthantering och möjligheten att kunna sätta in eller ta ut kontanter engagerar många. Det handlar dels om att vissa grupper, tex barn, äldre, funktionshindrade, nyanlända flyktingar och personer som inte får/kan hantera kort och koder är hänvisade till kontantaffärer. Det handlar också om att småföretagare och föreningsliv har stora problem att sätta in sina kontantkassor på banken. Så länge Riksbanken ger ut sedlar som är ett lagligt betalningsmedel måste också dessa sedlar kunna användas och sättas in eller tas ut från bankkonton. Jag upplever att vi har en bred samsyn i Finansutskottet om att möjligheten till kontantbetalning bör finnas kvar så länge den efterfrågas i samhället. Då krävs också en kontanthantering i bankerna av rimlig omfattning.
Frågan har berörts eller berörs i flera olika utredningar och jag framförde att jag kan acceptera att utskottet avslår samtliga motioner med hänvisning till den pågående betaltjänstutredningen, den fortsatta beredningen av Kontanthanteringsutredningens betänkande och myndigheters pågående arbete med grundläggande betaltjänster för glesbygdens behov. Men jag var också tydlig med att både jag och andra kommer att följa den fortsatta utvecklingen noga. Det finns omfattande kritik från remissinstanser när det gäller alltför vaga förslag när det gäller att erbjuda kontanttjänster. Om inte pågående utredningar och regeringens och myndigheters arbete ger det resultat som behövs kommer ett tillkännagivande från Finansutskottet till regeringen sannolikt allt närmare.
Den sista frågan jag lyfte var en moderat reservation där vi anser att vi måste bidra till att förbättra förutsättningarna och villkoren för företagande och entreprenörskap. Inom finansmarknadsområdet har regelverken för bank- och finansföretag skärpts flera gånger under de senaste åren. Syftet har varit att bidra till ökad finansiell stabilitet med anledning av finanskrisen. Skärpta regler kan dock hämma konkurrensen och försvåra för mindre företag att växa. Vi vill därför göra reglerna lättare för de mindre företagen. Vi anser att regeringen bör ge Finansinspektionen i uppdrag att se över hur regelverket kan förenklas för mindre aktörer inom bank- och finansmarknaden så att konkurrensen kan öka utan att marknadens tillförlitlighet äventyras. Tyvärr får vi inte stöd för detta förslag.
Statsminister Löfvén ifrågasätter väljarnas negativa bild av Sverige
2016-04-12
Statsminister Stefan Löfvén har blivit intervjuad i Financial Times, och säger sig där vara frustrerad över den negativa bild svenska folket har av vart Sverige är på väg. Han konstaterar att hanteringen av flyktingkrisen varit "surrealistisk" och fortsätter: "Men vad som är ännu mer surrealistiskt är att alla siffror går åt rätt håll, men bilden som allmänheten har är att landet är på väg åt fel håll. Det handlar inte bara om att de är oroliga över flyktingkrisen, det är som om allt går åt fel håll".
Kanske är svenska folket smartare än regeringen? Kanske inser de att den höga tillväxten just nu knappast är långsiktigt hållbar eftersom den främst beror på en kraftigt dopad ekonomi. Regeringen lånar för fullt till kraftiga utgiftsökningar, det stora asylmottagandet skapar tillfällig extra fart i ekonomin, och samtidigt eldar Riksbanken på med minusränta. Om inte detta skulle skapa tillväxt vore det märkligt. Det allvarliga är att allt detta sker mitt under en högkonjunktur. Det märkliga är ju att regeringen inte ser framtidsproblemen. Hur får vi alla nyanlända i arbete? Hur får vi stopp på de skenande sjukförsäkringskostnaderna? Hur får vi statens budget i balans igen? Hur klarar vi skolans snabbt växande problem? Hur skapar vi en långsiktigt hållbar migrationspolitik?
När man granskar de långsiktiga siffrorna för Sverige går det mesta faktiskt åt fel håll. Och riskerna med den förda politiken är stora. Detta borde Löfvén oroa sig över i stället för att oroa sig över klarsynta medborgare.
Aftonbladet berättar det vi redan visste om krisen i skolan
2016-04-11
I dag lyfter Aftonbladet frågan om den växande krisen i svensk skola i spåren av det ökade asylmottagandet. Man konstaterar att " Nu slår kommunerna larm – läget inom skolan är akut efter flyktingkrisen förra året. Och det är lärarbristen som är största problemet, visar Aftonbladets enkät med 133 kommuner. Men också avsaknaden av skollokaler och språkkunniga ställer kommunerna inför stora utmaningar."
Det är lite förvånande att media uppmärksammar detta först nu. Detta är ju den stora fråga jag oftast möter när jag träffar lärare, rektorer, skolpolitiker, föräldrar och elever. Man konstaterar ofta att det ökande antalet nyanlända elever, som ofta kommer med mycket kort varsel, skapar stor oro i klassrummen och tar oerhört stora resurser. Redan tidigare var det på många håll brist på behöriga lärare, speciallärare, specialpedagoger, hemspråkslärare, flerspråkiga lärare, kuratorer, skolsköterskor, psykologer mm. Och nu växer krisen för varje dag. Klasserna som på en del håll redan tidigare var i största laget blir ännu större, samtidigt som lärarresurserna per elev minskar. Många skolor tar nu in obehöriga lärare i allt större utsträckning, och pensionerade lärare får återigen anställning. På kort sikt kan det säkert fungera för att lösa akuta behov, men i längden är det naturligtvis inte hållbart.
Samtidigt har vi under många år sett ett alltför klent söktryck till lärarutbildningarna, särskilt i vissa ämnen. Om bilden av skolan är fortsatt fallande skolresultat och en allt mer ansträngd arbetsmiljö lär det knappast öka söktrycket. Mer pengar till kommunerna trollar inte fram fler lärare, eftersom dessa helt enkelt inte finns.
Svensk skola har under många år tappat i resultat i Pisa-mätningarna. Och vi vet att minst en tredjedel av tappet kan hänföras direkt till en ökad andel nyanlända elever. Resten kan härledas till andra saker, exempelvis sämre ordning och reda i skolan, otillräckliga lärarresurser och en bristande förmåga att tidigt ta tag i elever med behov av särskilt stöd. Allt detta lär självklart försvåras ytterligare i takt med att andelen nyanlända elever i svensk skola ökar. Framtida Pisa-mätningar lär inte bli någon rolig läsning.
Rent akut tror jag en åtgärd är viktigare än något annat i dagens situation. Det handlar om att låta Migrationsverket ta över såväl kostnaden som ansvaret för skola åt asylsökande elever, och anordna detta i egna lokaler, gärna i anslutning till asylboenden. Det skulle medföra en stor avlastning och skapa större arbetsro i den kommunala skolan. Asylsökande elever bor ju bara tillfälligt i asylboendet och först efter beslut om uppehållstillstånd placeras man ut i lämplig mottagningskommun. Då är det rimligen dags att börja i den kommunala skolan och skapa tätare kontakter med andra barn på den blivande hemorten. En sådan lösning skulle ge kommunerna bättre möjlighet till framförhållning och skapa större lugn i klassrummen. Under tiden i asylboende borde man kunna skapa klasser med elever från samma språkområde, och kanske också anställa lärare som själva är nyanlända, kombinerat med en lärare i svenska som besöker asylboendet regelbundet. Detta skulle göra det möjligt att hushålla med de språkkunniga lärarresurser som finns, det minskar behovet av tolkhjälp åt elever utspridda på olika skolor om alla barn i en klass talar samma språk, och dessutom slipper man kanske ordna skolskjuts åt de asylsökande barnen. I dagens närmast katastrofala läge i skolan måste vi tänka nytt!
Asylmottagandet kräver kraftigt ökade resurser
2016-04-10
För den som följt min blogg är denna "nyhet" från DN idag inte särskilt ny. Men det är ändå bra att man uppmärksammar den på detta sätt. För 160 miljarder på fyra år plockar man inte fram hur snabbt och enkelt som helst.
Sett i det ljuset är de ytterligare 10 miljarder per år (40 miljarder under samma fyra år) som regeringen nu lovar ut till kommuner och landsting en mycket oansvarig satsning. De pengarna hade i vart fall täckt en fjärdedel av de 160 miljarder som behövs. Nu får staten ordna fram 200 miljarder i stället. Sannolikt i huvudsak genom ökad statsskuld.
Fram till och med 2015 när Alliansens statsbudget styrde minskade statens skuld. Från senaste årsskiftet är det S-MP-regeringens budget som styr. Tiden med fallande statsskuld är med all säkerhet förbi.
Som om det inte räckte med ekonomiska behov riktar nu Sveriges Kommuner och Landsting, SKL dessutom hård kritik mot regeringen och kräver att man agerar snabbare för att lösa de akuta praktiska frågor med koppling till asylmottagandet som kommunerna har flaggat för.
Migrationsfrågan är långtifrån löst även om regeringen ibland försöker få det att låta så.
Allvarligt om regeringen backar från migrationsöverenskommelsen
2016-04-10
Det är naivt att tro att flyktingkrisen är över. Fortfarande kommer det runt 500-600 asylsökande i veckan till Sverige, vilket blir 25-30.000 på ett år - utöver de drygt 160.000 vi tog emot förra året. Och volymerna kan ändras snabbt beroende på hur vår omvärld agerar, hur vädret är på Medelhavet, hur flyktingsmugglarna hittar nya vägar och hur vår egen gränskontroll fungerar. Väntetiderna på ett asylbeslut är idag 2-3 år. Det är ohållbart.
Tack vare att Moderaterna drivit på regeringen kommer nu viktiga reformer genomföras för bättre ordning och reda i Sveriges migrationspolitik. Sverige behöver en stramare asylpolitik och vi har drivit regeringen framför oss i frågor som tillfälligt uppehållstillstånd och skärpt försörjningskrav. Nu får vi det på plats.
Samtidigt är det allvarligt att regeringen bryter den tidigare breda migrationsöverenskommelsen genom att i sitt förslag sänka drivkrafterna till arbete då det inte ska bli möjligt för nyanlända under 25 år att gå från tillfälligt uppehållstillstånd till permanent genom att skaffa sig ett arbete. Man måste kunna lita på en överenskommelse. Det är även anmärkningsvärt att regeringen vill byta ut de mest utsatta kvotflyktingarna med störst skyddsbehov till förmån för anhöriginvandrare. Det är en mycket märklig förändring som det lär bli strid om i riksdagen.
Moderaterna vill inte heller förlita sig på att det misslyckade omfördelningssystemet mellan EU-länderna kommer i gång, eller på att de nya förslag som EU-länderna diskuterar beslutas. Vi måste som svenska politiker ta ansvar för Sverige här och nu. Då menar vi att vi behöver en "flyktingpaus" tills vidare, där asylsökande som kommer till Sverige via annat säkert EU-land avvisas redan vid gränsen och uppmanas att söka asyl i det föregående landet i stället. Sverige har med god marginal tagit sin del av ansvaret för de asylsökande som kommer till EU, och sätter vi inte stopp nu kommer det att gå ut över såväl alla som redan bor i Sverige som de asylsökande själva som får ett bedrövligt mottagande och extrem lång väntetid på beslut.
Dags att byta ut Mona Sahlin?
2016-04-10
Mona Sahlin utsågs av Alliansregeringen som samordnare av åtgärder mot våldsbejakande extremism, en synnerligen tveksam utnämning enligt mig, och hon har kvar sitt uppdrag även under nuvarande regering.
Efter terrordåen i Bryssel nyligen citerades Mona Sahlin av Lena Mellin i Aftonbladet: "Men enligt regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism, Mona Sahlin, ska man komma håg att de mord som utförts av extremister under de senaste tjugo åren har utförts av högerextremister, inte av jihadister."
I dag låter det annorlunda från Sahlin. Citat från SVT TextTV idag: "Malmö blundar för jihadism. Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, är kritisk mot Malmö kommun sedan det framkommit att en av de torrmisstänkta i Bryssel kommer från Malmöstadsdelen Rosengård. Sahlin menar att Malmö inte har sett rekryteringen till islamistisk terror och jihadism som ett problem, utan fokuserat på högerextrema kretsar."
Det känns ju onekligen som om Mona Sahlin är lite vilsen när det gäller att identifiera de allvarligaste hoten mot tryggheten i Sverige. Någon annan kanske skulle klara det bättre?
Grisen Särimner finns bara i sagan
2016-04-10
Särimner var en varelse (oftast menar man att det var en gris, men det är något oklart) som enligt nordisk mytologi utgjorde föda för asarna och enhärjarna i Valhall. Särimner slaktades varje dag och blev uppäten för att morgonen efter återuppstå hel och levande, redo att åter bli slaktad.
Nu har S-MP-regeringen skapat en alldeles egen Särimner i svensk ekonomisk politik. Och jag talar förståss om de nya "permanenta 10 miljarder" som man vill ge Sveriges kommuner, landsting och regioner varje år framöver. När beslutet tillkännagavs beskrevs det som ett extra tillskott som i första hand skulle fördelas till de kommuner som tagit störst ansvar för mottagande av nyanlända och asylsökande. Lite oklart dock hur denna fördelning skulle ske.
Sedan dess har utbildningsminister Gustaf Fridolin meddelat att skolans problem kommer att lösas nu när kommunerna får 10 miljarder extra. Och i en debattartikel som Socialdemokraterna just nu kör ut över hela landet meddelar man stolt att äldreomsorgen äntligen kan få mer personal tack vare de nya 10 miljarderna som kommunerna kommer att få. Jag har också hört från ansvariga ministrar att de tio miljarderna ska rädda situationen inom Socialtjänsten där det fattas socialsekreterare.
Och idag hörde jag socialminister Gabriel Wikström i TV-nyheterna högtidligt lova att nu skulle minsann vårdcentralerna i glesbygd kunna räddas - tack vare regeringens nya 10 miljarder till kommuner och landsting.
Det är fascinerande att dessa 10 miljarder ska kunna lösa exakt alla problem som finns i vårt samhälle. Trots att det i förhållande till kommunernas och landstingens totala ekonomi bara är ett ytterst marginellt tillskott. Man kan nog vara ganska säker på att regeringen kommer att hänvisa till dessa pengar i alla frågor där någon tycker att det saknas resurser till något i vårt samhälle. Det är en riktigt bra politisk "grisen Särimner" som regeringen har skapat.
Nu är det bara ett litet problem, här i den riktiga världen. Dessa 10 miljarder kan tyvärr bara användas en gång. Och pengarna måste tas någonstans, i dagens ekonomiska läge sannolikt lånas, vilket ökar statsskulden. Samtidigt uppmärksammar allt fler, idag till och med Dagens Nyheter, att det saknas oerhörda summor kommande år för att hantera asylmottagandet. Fram till 2019 behövs minst 160 miljarder ytterligare, pengar som inte finns utan som i huvudsak lär få finansieras genom att staten lånar mer pengar. Att i det läget under samma tid lägga ytterligare 40 lånade miljarder på kommunsektorn känns mycket oansvarigt.
I dagens läge hade det varit klokare att låta pengarna följa de nyanlända, exempelvis genom att som moderaterna tidigare föreslagit, låta staten ta kostnaden de första tre åren i stället för dagens två för de kommunplacerade nyanlända för att avlasta kommunerna. Man skulle också kunna ta till sig de moderata förslaget om att Migrationsaverket bör ta över ansvaret för asylsökandes skolgång för att skapa lugn och ro i den kommunala skolan. Två reformer som direkt skulle underlätta för kommunerna och där pengarna bevisligen går till det de är avsedda för.
Men tyvärr, Stefan Löfvén och Magdalena Andersson (S), grisen Särimner finns bara i sagan.
Moderata förslag för att snabbare få fler nyanlända i arbete
2016-04-09
Anna Kinberg Batra och Elisabeth Svantesson, integrationspolitisk talesperson, presenterade häromdagen i en intervju i Svenska Dagbladet flera förslag för att Sverige ska ha ett jobbperspektiv från första dagen för dem som söker asyl. För att fler asylsökande ska ges möjlighet att arbeta behöver det bli enklare att komma in på arbetsmarknaden.
• Det har varit för mycket av perspektivet att den som är i asylprocess står utanför arbetsmarknaden. Vi vill ändra på hela synsättet. Sverige måste ha jobbperspektiv från dag ett. Då måste vi fråga den som kommer vad den kan direkt vid den första kontakten. Annars är det slöseri med människors resurser, förmåga och möjligheter.
• Migrationsverket ska redan från första dagen översiktligt kartlägga vilken kompetens den asylsökande har.
• Migrationsverket ska direkt vid ankomst hjälpa asylsökande i arbetsför ålder att ansöka om arbetstillstånd och den registrering hos Skatteverket som krävs för att man ska kunna arbeta.
• Möjligheten att göra det enklare för asylsökande som jobbar att få sin lön utbetald till ett bankkonto bör ses över. En möjlig lösning vore att knyta detta till det kort den asylsökande får sin dagersättning på i dag men att ett sådant konto skulle vara förenat med vissa begränsningar. Personer som har fått ett jobberbjudande bör även kunna prioriteras vad gäller arbetet med att fastslå identiteten, bland annat i syfte att det då blir lättare att få ett bankkonto.
Personligen delar jag grundsynen att jobb är viktigaste vägen till integration. Det är också väl känt att sysslolöshet under asyltiden kan skapa oro och konflikter på boendena och psykisk ohälsa hos den asylsökande. Om man arbetar under asylprocessen blir det dessutom lättare att snabbt komma i egen försörjning och skaffa en egen bostad den dag man eventuellt beviljas uppehållstillstånd. Det går också snabbare att lära sig svenska. Även för den som eventuellt får avslag på sin asylansökan finns det ett värde i att ha arbetat under asyltiden, det gör det sannolikt lättare att starta om i sitt ursprungsland efter avslag. Ytterligare en aspekt är att om fler asylsökande arbetar under asyltiden blir det också fler som bidrar till sin egen försörjning och det blir då lägre kostnader för samhället att betala dagersättning. Så den asylsökande som kan hitta ett arbete ska självklart uppmuntras till detta.
Samtidigt är det viktigt att påpeka att samhällets resurser i övrigt för att hjälpa människor till arbete (olika stödformer, åtgärder, utbildningar, praktik mm) rimligen bör reserveras för dem som beviljas uppehållstillstånd, det är trots allt då det är allra viktigast att man snabbt kommer i egen försörjning.
Moderaterna vill tillsätta en ny försvarsberedning
2016-04-08
Moderaterna vill att Försvarsberedningen kallas in och ges ett nytt, modernt och bredare uppdrag. Det är ett viktigt och nödvändigt steg för att Sverige ska vara tillräckligt rustat för att möta nya hot och risker. Och det gäller inte bara militära hot. Vi är oroliga för att Sverige inte är tillräckligt väl rustat för de nya hot och risker vi ser mot hela vårt samhälle. Vi har sett nya terrorattacker i Europa, vi har sett IT-attacker mot svenska mediehus och vi får rapporter om brister i den svenska krisberedskapen. Då behöver vi sätta igång med en försvarsberedning som kan göra en gedigen analys av hur vi kan rusta oss bättre.
Vi vill att Försvarsberedningen kommer igång så snabbt som möjligt för det är vägen till bästa möjliga analys av vad Sverige behöver göra. Det är också bästa sättet att förbereda beslut som Sverige behöver fatta för att vara tillräckligt rustat. Det ska vi göra gärna med brett politiskt stöd och det innan man till exempel hamnar i valtider när det kan bli kortsiktiga hänsyn.
Försvarsberedningen bör ges ett nytt, bredare och modernt uppdrag att förbereda nästa försvarsbeslut. Samhällets samlade förmåga att klara av kris och konflikt ska tydligare vara utgångspunkten. Det bör även inkludera totalförsvaret i ett brett perspektiv och hoten som radikalisering och terrorism innebär.
Försvarsberedningens roll i svensk försvars- och säkerhetspolitik är viktig. Den visar hur vi kan möta framtidens säkerhetsutmaningar samt möjliggör en stark och bred politisk förankring. Den har en lång tradition och är ett etablerat arbetssätt. Att inte använda sig av den breda politiska förankringen eller den tillgång till sakkunskap från en lång rad områden som Försvarsberedningen har vore att försvaga Sveriges möjlighet att möta nya hot.
Moderaterna kräver krafttag mot terrorn
2016-04-08
Efter de senaste händelserna med terrorattentaten i Bryssel är det viktigare än på länge att gemensamt stå upp för de värden och den trygghet vi vill ska prägla Sverige och Europa. Vårt land ska aldrig kompromissa med de demokratiska värden som är grunden för fria samhällen. Men bara principer räcker inte. Det krävs handling, både här hemma och internationellt.
Kampen mot terrorn är viktigare än partigränser. I Sverige finns en bred politisk beslutsamhet att förebygga, förhindra och straffa terrorism. Samtidigt kräver det arbetet reformer. Sverige måste nu säkerställa att vi har tillräcklig beredskap och förmåga att försvara vårt öppna samhälle och kunna agera tillsammans med andra i den internationella kampen mot terrorism.
Moderaterna har drivit på regeringen när det gäller att få konkreta åtgärder på plats. Tre delar är nu särskilt viktiga för att Sverige ska stå bättre rustat mot terrorism:
Polisen måste ges rätt och bättre resurser. I takt med att terrorattackerna den senaste tiden blivit allt mer avancerade och koordinerade är det tydligt att polisens insatser måste kunna ske på mer än en plats samtidigt.
För att säkerställa detta måste nationella insatsstyrkans operativa förmåga ökas för att kunna göra insatser mot terrorister på två eller flera ställen i landet. Uppdraget att säkerställa polisens insatskapacitet måste nu snarast lämnas till polismyndigheten. Sverige behöver minst 1 000 nya poliser. Målet om minst 20 000 poliser i Sverige behöver dessutom återinföras. Det är bekymmersamt att regeringen valt att överge målet då det riskerar att leda till färre poliser, samtidigt som vi möts av rapporter om polisens allt mer pressade läge.
Säkerhetspolisen behöver ges bättre möjligheter att förhindra terrorbrott. I takt med att ny teknik i allt högre grad används för att planera terrordåd måste även lagstiftningen följa med i utvecklingen. Det är därför glädjande att Säkerhetspolisens möjlighet till hemlig dataavläsning nu utreds.
Vi vill även att Säkerhetspolisen ska kunna ges tillgång till information från signalspaning under förundersökning för att kunna säkra bevisning mot personer som gör sig skyldiga till terrorismrelaterad brottslighet. Detta är en förutsättning för att den planerade nya lagstiftningen inte ska bli verkningslös.
Stärkt internationellt agerande mot terrorismen. Det är helt centralt att fortsätta utveckla och stärka Sveriges internationella samarbeten i syfte att förebygga och förhindra terrorbrott. I EU måste polissamarbetet inom ramen för Europol intensifieras.
Sverige ska också vara redo att agera utomlands och delta i internationella insatser mot terrorismen. Något som senast blev aktuellt efter terrorattackerna i Paris i november förra året.
Moderaterna drar ifrån som största parti
2016-04-08
Dagens opinionssiffror från Demoskop är mycket glädjande. Den långsiktiga tendensen i de många opinionsmätningarna är densamma, moderaterna fortsätter öka, Socialdemokraterna står stilla och stampar på historiskt låga nivåer, Sverigedemokraterna krymper och de övriga partierna är alla så små att de ligger farligt nära, eller rent av under 4%-spärren. Moderaterna ligger nu på 28% i Demoskop, vilket är den högsta siffran på tre år, och bara två procentenheter under det historiska rekordresultatet i valet 2010.
Jag kan bara dra slutsatsen att min egen analys, som varit densamma de senaste 4-5 åren, varit korrekt. Moderaternas ansvarstagande i migrationsfrågan borde kommit mycket tidigare. Då hade vi kunnat behålla regeringsmakten efter valet 2014. Det är inte alls så som det ofta sägs att SD gynnas om övriga partier börjar diskutera och agera i den kanske allra viktigaste samhällsfrågan just nu. Tvärtom är det något väljarna förväntar sig. Och allt fler inser att moderaterna driver på regeringen i frågan numera, och att vi är tillbaka till samma ansvarsfulla grundsyn i migrationsfrågan som vi hade för 10 år sedan. Det uppskattas av väljarna och de moderater som i protest stött SD de senaste åren kommer nu tillbaka. De flesta vill ha en nyanserad men ansvarsfull migrationspolitik som innehåller både hjärta och hjärna. Det var synd att inte vår tidigare partiledning insåg detta och skänkte bort regeringsmakten helt i onödan.
Ska biståndspengar gå till att köpa röster till FN:s säkerhetsråd?
2016-04-07
Turerna kring regeringens försök att jaga röster för en svensk plats i FN:s säkerhetsråd blir allt mer bestickande. Det verkar nu stå klart att det var UD:s kampanjledning för en plats i FN:s säkerhetsråd som tog initiativet, bokade biljetterna och skrev inbjudan till ett antal fattiga länders FN-ambassadörer som på detta sätt fick en gratisresa till Sverige. Utrikesminister Margot Wallström (S) har dessutom medgett att de ville nå ut till ambassadörerna för att få dem att rösta på Sverige men säger samtidigt att det var stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond som beslutade om besöken. Enligt utrikesministern var detta inom ramen för stiftelsens normala verksamhet. Stiftelsen betalade ju dock besöken med biståndspengar som de fått i anslag från UD. Man kan verkligen fundera över om det var så svenska biståndspengar var avsedda att användas?
Jag kan inte avgöra om det gjorts något som är olagligt eller i om det skett något i strid med några andra regler eller riktlinjer, det får andra granska. Men rent moraliskt känns det inte som om det är någon större skillnad på att muta OS-delegater eller FIFA-delegater för att få ett OS eller ett fotbolls-VM, eller att muta FN-ambassadörer med en påkostad resa till Sverige för att försöka samla röster till en plats i FN:s säkerhetsråd. Hela historien känns märklig och lär knappast gynna Sveriges sak när det gäller platsen i säkerhetsrådet.
Och framförallt är det beklämmande att svenska biståndsmedel används på detta sätt. De är redan naggade i kanten av det stora asylmottagandet som delvis bekostas med biståndsmedel. De medel som finns kvar borde självklart öronmärkas för viktiga åtgärder i utvecklingsländerna och inte användas så som nu har skett.
Är vi på väg tillbaka till 2006 års utanförskapssamhälle?
2016-04-07
Alliansen vann valet 2006 mycket till följd av kritiken mot att den tidigare s-regeringen under Göran Persson gömde arbetslösa i andra kolumner för att de inte skulle synas, och samtidigt pressade ut lågproduktiva människor från arbetsmarknaden. Det handlade inte minst om extremt höga volymer av förtidspensionerade. Vi kritiserade också den tidigare s-regeringen för att sjukskrivningarna skenade och långtidssjukskrivningarna ökade, och där systemet möjliggjorde sjukskrivningar i 5-10 år utan särskilt mycket kontroll, uppföljning eller rehabilitering. Alliansens reformer fick ned både förtidspensioneringar och sjukskrivningstal till en mer genomsnittlig västeuropeisk nivå.
Men nu syns oroväckande tendenser till att den nya S-MP-regeringen är på väg tillbaka till statistiktrixandet och till ett system med allt högre sjuktal och fler långtidssjukskrivningar.
Borttagandet av den bortre tidsgränsen i sjukskrivningen har redan fått hård kritik från såväl oberoende experter som av Försäkringskassan, som varnar för att långtidssjukskrivningarna kommer att öka.
Och nu kommer ytterligare ett destruktivt förslag, nämligen att arbetsgivare ska ta större ekonomiskt ansvar för långtidssjuka. Förhoppningen är att det på sikt skall minska sjukfrånvaron, men kritiken är hård, både från offentliga och privata arbetsgivare. Sveriges kommuner och landsting (SKL) tror att det kommer slå hårt mot kommuner med svag ekonomi och hög arbetslöshet. "Ja, vi tycker att det är fel väg att gå och vi är rädda för att det här snarare faktiskt försvårar möjligheten att kunna få tillbaka personer som är långtids-sjukskrivna i arbete", säger Lena Micko (S), ordförande för Sveriges kommuner och landsting (SKL). Samma synpunkter kommer från Svenskt Näringsliv, som varnar för att personer med tidigare lång sjukdomshistoria kommer att få mycket svårare att få jobb när företagen oroar sig för att tvingas betala mer om personen blir sjuk på nytt. Organisationen Företagarna kommer med samma kritik och varnar för att förslaget kan minska benägenheten hos företagare att anställa personer som idag står långt bort från arbetsmarknaden.
Ytterligare ett allvarligt förslag är att återinföra möjligheten till förtidspensionering av personer redan från 19 års ålder. I dag gäller att personer mellan 19 och 29 år ska få sin arbetsförmåga prövad med jämna mellanrum, i en förhoppning om att personen ska kunna komma i vart fall i någon form av arbete. Med de nya reglerna kan 19-åringar i stället ges förtidspension vilket dömer dem till att resten av livet vara utanför arbetsmarknaden. Visst kan det finnas enstaka unga personer som man helt säkert vet saknar arbetsförmåga resten av livet, men de nya reglerna riskerar att öppna för att mer slentrianmässigt återgå till att förtidspensionera unga människor som kanske skulle kunna komma i arbete senare i livet. Detta såg vi alltför många exempel på under den tidigare s-regeringens tid, före 2006.
Tänk så lätt saker glöms. Det var under Göran Perssons regeringstid som antalet sjukskrivna och förtidspensionerade svällde på ett sätt som saknade motstycke i världen. Sjukförsäkringen fick ersätta både arbetsmarknadspolitik och regionalpolitik. Vi moderater vill inte återigen ha en situation likt den som Socialdemokraterna skapade förra gången de satt vid makten. Då förtidspensionerades 140 personer om dagen. Risken är uppenbar att den nya regeringen ska köra i samma dike som man gjorde före 2006. Det vore illa för Sverige, men framförallt för de människor som riskerar att fastna i systemet utan chans att komma tillbaka i arbete och egen försörjning.
Högskattesamhället ursäktar inte olaglig skatteplanering
2016-04-06
Det är inte svårt att bli upprörd över att Nordea och andra svenska banker verkar ha ägnat sig åt att hjälpa kunder med skatteplanering som ligger på gränsen för det tillåtna, eller kanske rent av varit olagliga. Samtidigt måste man konstatera att skatteplanering och skattefusk hela tiden pågår i stor omfattning i Sverige, och så har det varit i många decennier. Det är högskattesamhällets baksida. Möjligheterna för Skatteverket att upptäcka denna typ av avancerade upplägg är begränsade. Det man kan kräva är rimligen att stora svenska banker håller ett tydligt säkerhetsavstånd till de juridiska gråzonerna.
Samtidigt är det viktigt att politiken gör vad den kan för att förebygga skattefusk. Alliansen gjorde flera viktiga saker som bevisligen minskat fusket. Avskaffad förmögenhetsskatt var en viktig åtgärd som bevisligen minskade utflödet av kapital ur landet, och dessutom fick en hel del pengar att vända tillbaka till Sverige för att investeras här i stället. ROT och RUT-avdrag har minskat mängden svarta tjänster. Alliansen lyckades också med stor framgång träffa avtal mellan Sverige och tidigare skatteparadis om tydligare insyn och uppgiftslämnande från banker i dessa länder. Sverige har nu sådana avtal med de flesta länder i världen, bara under Alliansens tid talar vi om över 40 nya avtal. Allra viktigast var kanske ändå att Alliansen minskade skattetrycket i Sverige. Det gör att lönsamheten i att anlita dyra konsulter för att undgå skatt minskar.
Samtidigt måste bilden nyanseras. Det är inte olagligt att äga brevlådeföretag ("offshorebolag") utomlands och ibland kan det finns fullt legitima skäl för detta. Och skatteplanering inom lagens råmärken är inte heller klandervärt, utan något som många vanliga löntagare också ägnar sig åt. Några exempel:
* Sammanboende som har gemensamma lån på en bostad kan välja att fördela ränteavdragen mellan sig för att få maximal effekt.
* Den som gjort vinster på aktiefonder eller aktier kan välja att ta fram lite förluster på andra värdepapper under samma år för att kvitta bort vinsten.
* Den som utnyttjat hela ROT-avdraget ett år kan välja att skjuta renoveringsarbeten till året därpå för att kunna få fullt ROT-avdrag även för dessa.
Detta är tre vanliga exempel på helt legitima sätt att minska sin skatt. Alltså fullt legitim skatteplanering. På samma sätt kan även företag göra olika val för att minimera företagets skatter. Så länge det ligger inom lagens gränser är det inte otillåtet. Problemet uppkommer när skatteplaneringen eller transaktionerna ligger i en gråzon, eller när det är uppenbart att avsikten är att undgå skatt eller att tvätta svarta pengar. Jag är övertygad om att det som Uppdrag Granskning avslöjat bara är en toppen på ett isberg. Jag tror aldrig att lagstiftaren kommer att kunna täta alla hål i skattelagstiftningen, och det kommer alltid att finnas villiga "konsulter" som hjälper människor att med lagliga eller olagliga metoder minska sin skatt. Men seriösa svenska banker ska självklart inte ägna sig åt sådant som ligger i gråzonen. I grunden är detta en etisk och moralisk fråga.
Välfärdssystemen för nyanlända måste ses över
2016-04-05
Förra veckan rapporterade TV4:s Nyheterna att kostnaderna för efterlevandestöd till ensamkommande asylsökande barn skenar. Det handlar redan idag om många hundra miljoner per år, och kostnaderna ökar snabbt. Bakgrunden är att alla barn som bor i Sverige har rätt till efterlevandestöd om föräldrarna är döda. Det gäller även asylsökande barn. Ersättningen får man genom att bara skriva under ett papper, men det krävs inte att man styrker dödsfallen överhuvudtaget, något som framstår som mycket märkligt. Den som begär en ersättning borde självklart vara tvungen att styrka att förutsättningarna för stödet är uppfyllda. I grunden är det för övrigt enligt min åsikt märkligt att Sverige överhuvudtaget betalar ut denna ersättning till ensamkommande asylsökande barn. Det är en ersättning som rimligen bara borde tillfalla svenska medborgare eller de som bor permanent i landet.
För en tid sedan berättade jag också hur asylsökande som beviljats uppehållstillstånd kan få full garantipension, dvs samma pension som många lågavlönade svenskar, trots att de aldrig arbetat eller betalat en enda krona i skatt i Sverige. Det är i grunden ett orimligt system.
Tidigare har uppmärksammats hur nyanlända kan ta del av retroaktiva ersättningar och få rätt till omfattande sociala förmåner utan att någonsin ha bott i Sverige, arbetat här eller betalat skatt. Exempelvis får man rätt till full föräldrapenning och barnbidrag bara genom att tillfälligt bo i landet. Samma sak gäller exempelvis bostadsbidrag och assistansersättning.
Det är ingen tvekan om att våra ersättningssystem måste ses över, i annat fall kommer statens kostnader att skena, samtidigt som allt fler som är födda i Sverige eller har bott här länge upplever systemen som djupt orättvisa. Det senare lägger ingen bra grund för en fungerande integration.
I dag har moderaternas ekonomisk-politiske talesperson och min vice ordförande i finansutskottet, Ulf Kristersson, en mycket pedagogisk och läsvärd debattartikel på DN Debatt. Han diskuterar både innebörden i den svenska välfärdsmodellen och ger en historisk tillbakablick, men diskuterar också hur modellen hela tiden måste utvecklas och förändras över tid. I dagsläget är en av de mest aktuella frågorna just hur välfärdssystemen och bidragssystemen för nyanlända bör se ut. Dagens regelverk skapar orimliga effekter.
Såväl jag som Ulf Kristersson ingår i den moderata arbetsgrupp som just nu ser över detta. Vi moderater är övertygade om att våra välfärdssystem behöver stramas upp för att förbli långsiktigt hållbara, och att vi i framtiden bör tillämpa en delvis ny princip: Full tillgång till välfärdsförmånerna får man genom att arbeta, genom att ha permanent uppehållstillstånd eller genom att vara svensk medborgare. Innan dess får man bara begränsad rätt till svenska välfärdsförmåner. Och för den som får avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd bör rätten till förmåner i normalläget dras in.
Japansk spatradition innebär att man badar nakna, män och kvinnor åtskilda. En japan som håller på traditionerna badar i varma bad två gånger om dagen.
Inomhusbassängerna var riktigt heta, enligt uppgift 42 grader varma. Men efter en stund vänjer man sig. Utanför fanns ett större bad som var aningen svalare. Och nere vid stranden fanns mysiga utomhusbad i grottor, dit man kommer via överbyggda gångar i trä. Även här skilda anläggningar för män och kvinnor.
Shikotu-sjön
2016-04-02
Shikotusjön är 400 meter djup och ständigt isfri trots de kalla vintrarna. Sannolikt beror detta på att många varma källor tillför sjön varmt vatten hela tiden. Runt sjön finns flera äldre vulkaner.
Avslutning på Spa-hotell i Shikotu Nationalpark
2016-04-02
Efter lunchen reste vi med buss upp i bergen och till nationalparken vid Shikotu-sjön. Vid stranden av sjön ligger spa-hotellet Marukoma Onsen. Till detta hotell reser japanska par och familjer över natten för att bada i varma källor och koppla av. Vi tillbringade sista kvällen på detta hotell för att prova på japanskt spabad och äta en sista japansk måltid innan vi reste hem via den närbelägna flygplatsen.
Den svenske kungen besökte hotellet 1990, och man har fortfarande ett porträtt av kungafamiljen i foajen.
Rummen är typiskt japanska. Vassmattor på golvet, ett lågt bord med kuddar runt, och när det är sovdags lägger hotellet ut madrasser på golvet där man ska sova. Ovanligt, men jag sov utmärkt, även om klockan ringde redan 05.00 för utcheckning och buss till flygplatsen.
Vi avnjöt en mycket god japansk måltid med olika rätter, och det smakade utmärkt. Matsedeln syns nedan th...
Alla gäster bär traditionella japanska kläder under vistelsen på hotellet. Om det är klädsamt eller inte låter jag andra avgöra.
Utsikt över Sapporo
2016-04-02
Från topprestaurangen ser man tydligt hur Sapporo ligger vid foten av de stora bergsmassiven i sydväst. Bergen är täckta av lövfällande träd, vilket ger bergskammarna ett speciellt utseende. Det är i dessa berg skidanläggningarna finns. På bilden nedan skymtar bland annat backhoppningsanläggningen.
Ovan: Solnedgång över bergen. Nedan th syns Hokkaido Universitet (de höga gulbruna byggnaderna).
Lunch för våra värdar på topprestaurangen på hotellet
2016-04-02
Sista lunchen före vår avfärd från Sapporo var det vår tur att bjuda våra värdar på lunch i den roterande topprestaurangen på hotellet. Maten är vacker, och självklart är rå fisk en viktig ingrediens. Aldrig har jag ätit så mycket rå fisk under en och samma vecka. Och mått alldeles utmärkt.
Besök i regionparlamentet och säkerhetspolitisk diskussion
2016-04-02
Vi besökte också regionparlamentet och togs emot av Ms Mayami Hirota, ledamot i regionparlamentet, och en av de som lagt ett stport arbete på att hjälpa oss att sätta samman ett pra program vid vårt besök på Hokkaido. Efter en rundvandring och besök inne i plenisalen fortsatte vi till ett närliggande sammanträdesrum för ett möte angående försvars- och säkerhetspolitiska frågor.
Tre kunniga professorer tog emot oss och den främsta experten, professor Kazuto Suzuki gav oss en bred bild av japansk försvars- och säkerhetspolitik. Han var tidigare bland annat expert, anlitad av FN angående sanktionerna mot Iran.
Sedan länge finns ett ensidigt avtal mellan USA och Japan. USA förbinder sig att försvara Japan, men Japan är inte skyldiga att delta om USA angrips. Japans försvarsmakt får enligt konstitutionen inte agera utanför landets gränser. Detta har gällt sedan krigsslutet efter andra världskriget. Japan deltar trots detta i exempelvis den fredsbevarande insatsen i Irak, men det kallas då "återuppbyggnadsarbete" och de japanska trupperna är endast lätt beväpnade. På detta sätt kan Japan delta i internationella fredsbevarande insatser utan att bryta mot landets konstitution.
Med dagens oro och hot i världen vill Japan stärka sin försvarsförmåga och samarbetet med USA, samt öka landets möjligheter att delta i internationella fredsbevarande insatser. Man har därför just antagit en ny lag som ger dessa möjligheter. Den nya lagen har ett brett politiskt stöd, men har ett betydligt mindre stöd från allmänheten. Mycket beror på att få vet vad den nya lagen egentligen innebär.
Vi pratade också en del om säkerhetshoten mot Japan. Man är bekymrade både för Kina och Ryssland, men framförallt oroar man sig för situationen i Nordkorea. När det gäller Ryssland anser Japan att ryssarna ockuperar öarna öster om Hokkaido. Man håller dock låg profil gentemot Ryssland och riktar ingen högljudd kritik mot landet för exempelvis ockupationen av Krimhalvön i Ukraina. Man deltar inte heller fullt ut i de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland. Anledningen är rent realpolitisk - japanska företag är involverade i utvinning av olja på och runt den ryska ön Sachalin.
Välkomstmottagning
2016-04-01
På kvällen hölls en välkomstmottagning på hotellet. Det var Swedish Center Foundation, Hokkaido Sweden Society, Hokkaido International Exchange Center samt den svenske Generalkonsuln som var värdar för mottagningen.
Många av gästerna var personer vi träffat på våra besök, samt andra som hade olika typer av kopplingar till Sverige, såväl studenter, professorer, företagsledare och politiker.
Vi bjöds också på underhållning av en välkänd artist, Motoi Ogawa, med artistnamnet Toy Toy. Han tillhör Ainufolket som är Hokkaidos ursprungsbefolkning. Man märkte både på klädsel och musikstil att det finns tydliga kopplingar till såväl indiankultur i Nordamerika, grönländsk kultur och svensk samekultur. I sällskap hade han en musiker från Okinawa - den allra sydligaste av de japanska öarna.
Sapporos borgmästare skriver om vårt besök
2016-04-01
Sapporos borgmästare, Katsuhiro Morimoto, skriver om vårt besök på kommunens hemsida. Han konstaterar bland annat att Sverige och Japan har likartade utmaningar på många områden, och ser fram mot ett fördjupat samarbete mellan våra länder. Nedan en gruppbild på hela vår delegation. Längst till vänster vår reseorganisatör på Hokkaido, professor Kazuhiko Kawasaki, idag bosatt i Sverige, och tidigare bland annat professor på Tokai University i Sapporo. Hans kunskap och kontaktnät har varit ovärderligt under resan, och han har också fungerat som tolk.
Möte med borgmästaren i Sapporo
2016-04-01
Efter lunch hade vi ett möte med Sapporos borgmästare Katsuhiro Morimoto, som också är en stor Sverige-vän och som uppskattade vårt besök i staden. Ovan den vackra entréhallen till kommunhuset.
Japan är ett land med hierarkier, vilket syntes extra tydligt under detta besök. Borgmästaren och hans närmaste medarbetare sitter i de mjuka stolarna längs bordet. Övriga medarbetare står längs väggarna. Och på en pall (!) lite snett bakom borgmästaren sitter tolken, en yngre kvinna från USA som arbetar i Sapporo kommun.
Lunch i tempelmiljö
2016-04-01
Efter sjukhusbesöket bjöds vi på lunch i tempelmiljö. Det var Hokkaido Sweden Society som var värdar för lunchen. I rummet bredvid finns detta tempel.
Besök på Hokkaido University Hospital
2016-04-01
Vi besökte också Hokkaidos offentligdrivna universitetssjukhus. Ett storsjukhus som hanterar alla typer av diagnoser. I entrén står denna typ av monitorer där man kontrollerar om patienten har patientkort som ger rätt till vård. I annat fall erbjuds endast akutsjukvård.
Patientavgifterna är höga. På vårdcentralerna betalar man 30% i egenavgift. Undantag gäller för barn, arbetslösa och äldre som antingen har fri vård eller där kommunen går in och bidrar till egenavgiften. De som är fast anställda har ofta en sjukvårdsförsäkring som arbetsgivaren bekostar och som täcker egenavgiften.
På sjukhuset krävs läkarremiss vid alla mindre allvarliga eller icke akuta åkommor eller skador. Man kan få vård även utan remiss, men då tas en extra patientavgift ut med ca 350-400 svenska kronor, utöver normal patientavgift.
Hokkaido University Hospital är en av de stora sjukhus i Japan som erbjuder protonstrålebehandling av tumörer. Detta är ett system som utvecklats av sjukhuset i samarbete med företaget Hitachi. Behandlingen medför mer koncentrerad strålning som inte skadar intilliggande vävnader, och med hjälp av injicering av små metallkorn i tumören kan strålningen bli ändå mer koncentrerad. Behandlingen är mycket dyr, och bekostas inte av allmänna medel eftersom metoden inte anses kvalitetssäkrad ännu. Men privata vårdförsäkringar täcker kostnaden, och i annat fall betalar förmögna patienter ur egen ficka. Man gör upp till 10 behandlingar per dag, så många patienter får ta del av behandlingen.
Entren är exklusiv med ljust trä och när man kommer ner för trappan till behandlingsrummet andas även detta exklusivitet. Men så är det också ett helt ny och effektiv metod att stoppa cancertumörer. I Sverige finns en liknande anläggning av annan modell i Uppsala.
Detta är en bild från Hitachi som visar hur protonstrålarna skapas i en väldig anläggning bredvid behandlingsrummet, där stora magneter ökar hastigheten och intensiteten i strålningen.
Besök på vårdcentral och äldreboende i Sapporo
2016-04-01
I Japan finns både privata och offentliga vårdcentraler och äldreboenden, precis som i Sverige. På vårdcentralerna är avgifterna desamma som i den offentliga vården, medan det till skillnad mot Sverige är plånbokens tjocklek som avgör vilket äldreboende man har råd att bo på.
Vi besökte en privatdriven vårdcentral med dagcenter och sjukgymnastik, ett demenboende och ett äldreboende/hospice. Alla drivna av Dr Gaku Suzuki som tidigare arbetat på Karolinska Sjukhuset i Sverige.
Sjukgymnastik för äldre. När träningen blir för jobbig går man och vilar i ett rum med en massa sängar.
Äldreomsorgen är uppbyggd efter svensk modell, men det kostar också - betydligt mer än att bo på ett offentligdrivet boende. Detta boende kostade runt 10.000 kronor i månaden, vilket är betydligt mer än de offentliga boendena. Men så är också rummen större och servicen högre. På offentliga japanska äldreboenden är tillsynen av de boende minimal, medan det privata äldreboendet hade både joursjuksköterska på plats och en betydligt högre medicinsk kompetens. Ovan besök på demensavdelning, nedan på vanligt äldreboende för mer vårdkrävande äldre. Redan i korridoren känner man att svensk äldreomsorg varit en förebild.
Japans tunnelbana är ett föredöme
2016-04-01
Tokyo och Sapporo har båda mycket väl utbyggda tunnelbanenät med samma teknik i tunnelbanevagnarna. Ett system som gör det lätt att åka tunnelbana som besökare. Vi åkte nästan bara tunnelbana i båda städerna, mycket snabbare och billigare än att ta taxi.
Inne i varje vagn finns en monitor som visar dels vilken vagn man befinner sig i, dels vilken station som kommer härnäst (med namnet på både japanska och engelska). Alla olika linjer har en bokstav och alla stationer är numrerade. Monitorn visar också vilken ände av perrongen man ska gå till om man vill ta hiss respektive rulltrappa till gatuplan, samt åt vilket håll utgången är från perrongen. Man visar också vilken sida av tåget som dörrarna kommer att öppnas när tåget stannar.
Underjorden i Sapporo
2016-04-01
Sapporo är kallt på vintrarna, och normalt kommer ca 6,5 meter snö på en vintersäsong. Ofta har man ett snödjup på 2-3 meter (!) inne i staden. Inte konstigt att Sapporo är en utpräglad vintersportstad.
Det är intressant att se hur man skapat en stad under jord för att invånarna ska slippa gå ut och frysa. Stora breda vägar går kilometerlånga under jord med massor av butiker, restauranger och till och med uteserveringar. I anslutning till gången går tunnelbanan, och det går hissar och trappor upp till alla hus, samt till gatuplan. Vi gick under hela staden från ett av våra besök ända fram till vårt hotell. Måste vara en välsignelse när snön ligger meterdjup och snöstormen rasar utomhus.
Nyhet från TextTV idag. En mer utförlig redovisning av SKL:s prognoser finns på 
I kväll deltog jag i ett kunskapsseminarium i riksdagen om Sparbankernas syn på utredningsförslaget om provisionsförbud vid försäljning av finansiella tjänster. Ett antal företrädare för de mindre Sparbankerna deltog, bland annat förre moderatledaren/riksgäldsdirektören/skatteministern Bo Lundgren, som sedan 2012 är ordförande för Sparbanken Öresund.
Vi Elfsborgssupportrar har blivit väldigt bortskämda de senaste tio åren. Medalj i stort sett varje år, varav två guld, flera cupframgångar, inklusive cupguld, och spel i Europa varje år. Ingen sådan svit varar för evigt.
I dag kommer en ny larmrapport om hur det stora asylmottagandet skapar extremt stora påfrestningar på välfärden. Denna gång är det Borås Tidning som redogör för kvartalsrapporten från Södra Älvsborgs Sjukhus (Västra Götalandsregionens stora sjukhus i Borås). Tyvärr finns artikeln bara i låst version på nätet och i övrigt i dagens papperstidning. Men en kort sammanfattning:
Särimner var en varelse (oftast menar man att det var en gris, men det är något oklart) som enligt nordisk mytologi utgjorde föda för asarna och enhärjarna i Valhall. Särimner slaktades varje dag och blev uppäten för att morgonen efter återuppstå hel och levande, redo att åter bli slaktad.
På kvällen hölls en välkomstmottagning på hotellet. Det var Swedish Center Foundation, Hokkaido Sweden Society, Hokkaido International Exchange Center samt den svenske Generalkonsuln som var värdar för mottagningen.
