Någon dag efter skandalen med uppenbara och medvetna lögner i SVT Opinion inträffade nästa skandal vid SVT. SVT Nyheters webbredaktör Ann Edliden roande sig häromdagen med att förändra ett inlägg från Felix Herngren på Instagram. Herngren hyllade Ingvar Kamprad och gjorde reklam för en film om Kamprad i TV4 (!) som han producerat. Edliden tyckte uppenbarligen inte att Kamprad borde hyllas, så hon gjorde en egen variant som hon bland annat lade ut på Twitter:
Det hela avslöjades av min riksdagskollega Lars Beckman (M). Idag är twitterinlägget borttaget, men faktum kvarstår - "opartiska och sakliga" SVT har alltså en webb-redaktör som lägger ut denna typ av twitterinlägg.
Återigen visar det sig hur dåligt SVT hanterar sin egen företagskultur som borde genomsyras av att alla medarbetare inser sin egen viktiga roll för att försvara SVT:s opartiskhet och saklighet i varje läge. Man gör bort sig gång på gång, och varje gång minskar förtroendet för SVT bland stora grupper i samhället. Fortsätter man så här kommer det att bli politiskt närmast omöjligt att försvara en ny tvingande avgift för finansiering av Public Service. Och därmed på sikt hela Public Services existens. Som ledamot i Public Service-utredningen är jag minst sagt bekymrad.
SVT ljög medvetet i SVT Opinion
2018-01-30
Den senaste veckan har inte varit till SVT:s fördel för att uttrycka sig försiktigt. Det började med SVT Opinion i torsdags där man medvetet (!) ljög från SVT:s sida i programmet. Här beskrivs händelsen av moderaternas kommunalråd i Staffanstorp, Christian Sonesson:
I nästa blogginlägg berättar jag om nästa skandal med koppling till SVT. Hur tror SVT att vi moderater ska kunna ställa upp på en ny obligatorisk finansiering när exemplen på grova övertramp mot opartiskhet och saklighet travas på varandra? Det är uppenbarligen inte bara mer obskyra medier som ägnar sig åt fake news. Fortsätter man så här kommer det att bli politiskt närmast omöjligt att försvara en ny tvingande avgift för finansiering av Public Service. Och därmed på sikt hela Public Services existens. Som ledamot i Public Service-utredningen är jag minst sagt bekymrad.
Det där med fake news...
2018-01-19
Diskussionen om "fake news" går vidare. Och ingen ska negligera risken att vi utsätts för medveten falsk information, med olika syften, från tveksamma källor. Men tyvärr är det ju väldigt gott om "fake news" även i våra traditionella medier. Twittraren @stegetefter står för nedanstående tänkvärda bild.
Här ett annat exempel - Aftonbladets politiske redaktör, Anders Lindberg, som på dagen för ett år sedan, påstod att "no-go-zoner" inte finns (!). Det var innan hans statsminister meddelade att han inte avvisar tanken på att sätta in militär för att få ordning i dessa områden...
Anders Lindberg är ju annars kanske mest känd för detta uttalande:
Inget riksdagsbeslut om ny TV-avgift före valet
2018-01-17
Jag har ju tidigare lovat att redovisa vad som händer i den fortsatta hanteringen av förslaget om ny TV-avgift via skattsedeln. I dag hade Public Service-kommittén sammanträde, och jag fick då bekräftat att det inte kommer att tas något riksdagsbeslut i frågan före valet i september.
Just nu pågår remisstiden för utredningens avgiftsförslag, och den som har synpunkter kan lämna in remissvar fram till den 24/1. Därefter blir det sedvanlig avstämning med lagrådet, varefter en proposition enligt planerna ska överlämnas till riksdagen i maj.
Beslut i frågan kommer därmed att tas först efter höstens val, av den nyvalda riksdagen. Det gör att det finns gott om tid att analysera frågan ytterligare och inte minst att koppla den till andra frågor rörande Public Service, såsom effektivare granskning och uppföljning av opartiskhet och saklighet. Utmärkt tycker jag.
Yttrandefriheten är alltid hotad
2018-01-05
Just nu är det väldigt trendigt att tala om "fake news" och börja hota med åtgärder mot det man menar är falska nyheter. Facebook är en av de aktörer som börjat stänga av personer som utrycker kritiska åsikter eller sprider nyheter som av andra betecknas som falska. Helt orimligt enligt min åsikt. Vem är facebook att bedöma vad som är sant eller falskt?
Det senaste utspelet i raden kom i veckan från Frankrikes nyvalde president Emmanuel Macron. I sitt nyårstal meddelade han att det inom kort kan komma förslag på ny lagstiftning mot så kallade ”Fake news”. I synnerhet vill Macron komma åt falska nyheter som sprids i valrörelser och "stärka förtroendet för etablerade medier".
"När förtroendet för pressen rubbas, så är den liberala demokratin måltavla och då är det statens ansvar att agera. Därför ska vi aktivera den juridiska apparaten för att skydda demokratin från falska nyheter", sa den franske presidenten.
Men detta utspel sällar sig Macron till Putin, Lukatjenko, Erdogan, och de politiska ledningarna i Kina, Nordkorea, Venezuela med flera. Alla har en sak gemensam - den som uttrycker åsikter eller beskriver verkligheten på ett sätt som misshagar regimen ska bestraffas. Det är fullständigt hål i huvudet att detta kommer från en fransk president.
Förutom den principiella frågan om yttrandefrihet och åsiktsfrihet måste man ställa sig frågan om VEM som ska avgöra vad som är falska respektive äkta nyheter? Vi har sett alla lögner som basunerats ut från politiker och traditionella medier genom åren om den "lönsamma invandringen" och sett hur man rullat kritiker mot dessa påståenden i tjära och fjädrar. Samma sak är det med klimatdebatten, vi som tar oss friheten att ha de kritiska glasögonen på oss när alla domedagsprofeter uttalar sig ifrågasätts som mindre vetande av såväl politiker och media. I ett medielandskap med censur skulle ingen debatt alls förekomma i klimatfrågan, vilket passar som hand i handske för dem som anser att "demokratin måste ta en paus tills vi löst klimathotet" (se tidigare blogginlägg den 16/11).
Man får faktiskt påstå att jorden är platt eller att UFOn hotar vår existens. Man får starta konstiga religioner eller partier och marknadsföra dem. Man får förvränga fakta som man önskar. Det viktiga är att människor lär sig att allt inte är sant som man läser eller hör. Inte i vanliga etablerade medier heller för övrigt. Gränsen i Sverige går vid förtal eller hets mot folkgrupp och liknande - då gör man sig skyldig till ett brott. I övrigt bemöts falska påståenden bäst genom att man har starkare motargument. Det är så man övertygar i en demokrati.
Jag uppmärksammades på denna ledare i Göteborgs-Posten nyligen om att det även förekommer liknande diskussioner i Sverige, dock inte på politisk nivå, men väl på myndighetsnivå. Bland annat ska tydligen den statliga myndigheten Vinnova tillsammans med ledande medieföretag, däribland SVT, Bonnier och Schibsted, ta fram olika digitala faktagranskningsverktyg för att motverka ”falska nyheter” och ”filterbubblor”. Hur man ska kunna skapa en teknik som objektivt bedömer vad som är sant eller falskt låter närmast som science fiction, och ytterst obehagligt. Det finns all anledning att hålla ögonen på detta, och det är ytterst tveksamt att en statlig myndighet och Public Service lägger pengar på detta. (Vad gäller Public Service borde man rimligen först sopa framför egen dörr och städa bort sina egna skruvade och vinklade nyheter och påståenden).
Jag tror trots allt inte att frågan om begränsning av yttrandefriheten och statlig kontroll av vad om är rätt eller fel nyheter kommer att bli aktuellt i Sverige (även om det säkert är en önskan hos många på vänsterkanten). Vår yttrandefrihet är grundlagsskyddad. Men skulle frågan uppkomma kan jag i vart fall garantera att jag aldrig under några omständigheter skulle stödja ett sådant lagförslag. Och jag utgår från att alla övriga Moderater också skulle rösta nej.
Yttrandefriheten är alltid värd att försvara. När den väl är inskränkt får vi den inte tillbaka.
Besök hos Sveriges Television och Sveriges Radio
2017-12-05
I dag besökte Public Service-kommittén Sveriges Television och Sveriges Radio. Syftet var att få en bredare kunskap om verksamheten inför utredningens fortsatta arbete med sändningstillstånd mm för Public Service.
Ovan tv Jan Helin, programdirektör på SVT, tv om honom Hanna Stjerne, VD för SVT, och Jimmy Alstrand, strategichef på SVT. På högra bilden Sveriges Radios VD Cilla Benkö. Nedan tv Ekots chef Olle Zachrisson.
Förutom en beskrivning av verksamheten blev det också samtal om oberoendet och sakligheten hos Public Service. SVT:s ledning menade i sina föredragningar att man står för opartiskhet och objektiv nyhetsförmedling och programverksamhet. Jag påpekade för Jan Helin och Hanna Stjerne att alla inte delar denna bild, och frågade hur man arbetar med att få frågan om opartiskhet att genomsyra organisationen på allvar. Svaret var att man tar detta på största allvar och att man bland annat utbildat många av sina medarbetare i dessa frågor, samt att det alltid är en fråga som diskuteras internt.
Jag betvivlar inte detta, och egentligen inte heller den goda avsikten hos SVT:s ledning (som man ska veta har rekryterats från helt olika medieföretag såsom borgerliga tidningskoncernen UNT, Aftonbladet och TV4), men konstatrerar att alla medarbetare hos SVT trots detta uppenbarligen inte tar frågan om opartiskhet och saklighet på tillräckligt stort allvar. Man kan ju också göra olika bedömning av vad som faktiskt är opartiskt. Min ingång är fortfarande att vi behöver en skarpare granskningsverksamhet med skarpa sanktioner vid övertramp.
Det blev också en del samtal kring ny teknik, och SR har just infört helt ny portabel teknik som möjliggör radiosändningar utan att man måste bära med väldigt mycket tung utrustning. Sveriges Radio Sjuhärad är ett av två ställen i landet som fått denna utrustning och det var lite kul att just RadioSjuhärad framhölls som exempel under presentationen.
Moderaterna garanterar inte stöd till en ny obligatorisk TV-avgift
2017-11-06
I dag skriver jag och min riksdagskollega Lars Beckman en replik i Svenska Dagbladet rörande moderaternas syn på den framtida finansieringen av Public Service och den pågående debatten om Public Service verksamhet och omfattning i framtiden. Huvudbudskapet är att vi visserligen står bakom kompromissen om förslag till en ny avgiftsmodell, men vi har inte garanterat att vi kommer att rösta för att införa denna modell om regeringen lägger fram en sådan proposition. Innan vi tar ställning till det vill vi se helheten i alla förslagen som rör Public Service. Detta skriver vi också tydligt i vårt särskilda yttrande i utredningens delbetänkande om en ny avgiftsmodell.
Varför gör SVT allt för att sabotera
sin egen framtida finansiering?
2017-10-28
Häromkvällen slogs nog ett nytt rekord i extrem vänstervridning av SVT. Denna gång i SVT Opinion. Man fyllde en hel studio med extrema vänsteraktivister och gav dem obegränsad talartid, medan de två övriga debattörer som deltog var i princip ensamma om sin åsikt. Så skapar man alltså en balanserad debatt?
Rebecca Weidmo Uvell beskriver detta på Facebook, och jag rekommenderar alla att läsa hennes inlägg.
Ibland får man nästan en känsla av att SVT inte ens VILL försöka vårda bilden av sin egen opartiskhet. Man låtsas inte ens längre, struntar i kritiken och blir helt öppet vänsteraktivister på riktigt. Jag bara undrar om man inte begriper att man på detta sätt sågar av den gren man sitter på?
Om detta extrema aktivistbeteende fortsätter tvivlar jag starkt på att en majoritet i riksdagen kommer att stödja införandet av en ny obligatorisk TV-avgift. I stället lär kraven komma på en kraftig bantning (eller rent av nedläggning) av Public Service. SVT gräver just nu på sin egen grav. Med många spadar samtidigt. Genom att leka vänsteraktivister på bästa sändningstid riskerar man på sikt att offra alla de värdefulla och uppskattade delarna av Public Service.
Min egen riksdagsmotion om kraftigt skärpt granskningsverksamhet blir allt mer aktuell. Jag vill se både ett helt nytt granskningsorgan med rejäla muskler, som dessutom har möjlighet att utfärda kännbara sanktioner för Public-Service-bolag som bryter mot kravet på opartiskhet och saklighet. Jag tycker det är ett absolut krav för att legitimera en ny obligatorisk TV-avgift.
Och återigen - att stödja en ny avgiftsmodell rent tekniskt i en utredning är definitivt inte detsamma som att moderaterna också med automatik kommer att stödja införandet av en sådan avgiftsmodell. Det är mycket som måste falla på plats först i så fall, och vi kommer att se till helheten innan vi stödjer enskilda delar från utredningen. Vilket vi varit tydliga med i vårt särskilda yttrande. Just nu gör SVT märkligt nog allt för att slå undan benen på sin egen framtida finansiering. Att man är så totalt tondöva när det gäller debatten om den föreslagna TV-avgiften är närmast obegripligt. Om man inte ens i detta läge försöker att vårda bilden av ett opartiskt Public Service, när ska de då göra det?
Mycket okunskap kring vad en statlig utredning är
2017-10-22
Debattens vågor går höga i spåren av Public Service-utredningens första delbetänkande, det om framtidens finansiering, Jag står för vårt kompromissbeslut, även om det finns argument både för och emot, och även finns anledning att rikta kritik mot utredningens snäva direktiv. Grundfrågan, framtidens omfattning och verksamhet inom Public Service, liksom frågan om effektivare granskning av opartiskhet och saklighet, ingår inte i utredningsuppdraget. Det är i grunden orimligt. Jag har förklarat utförligt i två tidigare blogginlägg hur jag och min moderate kollega resonerat, och ska inte upprepa det igen.
Däremot inser jag att det finns en stor okunskap om vad en utredning egentligen är. Det normala är att regeringen tillsätter de utredningar man vill, med de direktiv man önskar. Det är en del av regeringsmakten att på detta sätt förbereda inför eventuella framtida lagförslag. Ibland blir det enmansutredningar som kanske pågår bara några veckor eller månader, ibland blir det mycket långa parlamentariska utredningar, exempelvis Socialförsäkringsutredningen där jag ingick, och som pågick i fem år. Public Service-utredningen är lite mittemellan, alla partier ingår och den kommer att arbeta fram till nästa sommar.
När regeringen lagt fast direktiv för en parlamentarisk utredning, bjuder man in partierna att utse representanter. Det är alltså andra gången jag blivit utsedd av moderaterna att ingå i en parlamentarisk utredning. Jag har då att förhålla mig till den ram regeringen lagt fast för utredningen. Tycker jag inte den ramen är rimlig kan jag avstå från att delta och låta någon annan vara med i stället. Partiet kan också, rent formellt, givetvis avstå från att ingå i en utredning, vilket dock gör det omöjligt att påverka resultatet. Normalt ingår man därför i de utredningar man erbjuds vara med i. Att det största oppositionspartiet skulle avstå från sina platser är inte sannolikt - vi vill inte minst ha insyn i de diskussioner som förs. För egen del tycker jag alltid det är bättre att vara med och försöka påverka än att avstå. Och tack vare moderat medverkan har kompromissförslaget blivit bra mycket rimligare än det annars skulle ha blivit. Utredningens förslag är mest att betrakta som ett "diskussionsunderlag". Nu är det upp till regeringen att om man önskar skicka utredningen på remiss och sedan skriva ett lagförslag som därefter behandlas av riksdagen på sedvanligt sätt. I det läget kan partierna säga ja eller nej. Inget parti är bundet av att det finns en kompromiss i en utredning, och från moderat sida har vi varit tydliga med att vårt stöd till kompromissen i utredningen inte med automatik innebär att vi också röstar för förslaget i riksdagen. Det kan bli aktuellt att ställa en del villkor för detta.
Många undrar idag bland annat varför vi inte diskuterat att göra SVT/SR till betalkanaler som det är frivilligt att betala till. Man undrar varför vi inte diskuterat att krympa Public Service. Man undrar varför vi inte diskuterat en nedläggning. Man undrar varför vi inte diskuterat en effektivare och tuffare granskning för att garantera ökad opartiskhet. Och så vidare. Svaret på dessa frågor är att de ligger helt utanför utredningens ram. Vår uppgift var, lite förenklat, att i det första delbetänkandet presentera en ny modell för "solidarisk" avgiftsfinansiering av dagens verksamhet, som garanterar samma intäkter som dagens TV-licens och som därmed inte kan vara frivillig. I nästa del av utredningen ska vi diskutera sändningstillståndet Public Service kommande år, och där kan det bli en del diskussioner kring verksamhetens omfattning. Men det handlar inte om att vi kan föreslå en kraftig bantning eller nedläggning av Public Service. Även skärpt granskning ligger utanför regeringens direktiv, vilket vi från moderat sida upprört kritiserar i vårt särskilda yttrande i utredningen.
Man måste kunna hålla två saker i tankarna samtidigt. Man kan försöka påverka och göra det minst dåliga av dagens system i en utredning som diskuterar dagens verksamhet och dess finansiering. Samtidigt kan man givetvis debattera och argumentera för en långsiktig förändring av omfattningen av Public Service, där man också gör avgiften helt eller delvis frivillig. Och skärper upp granskningen.
Mycket av den principiella kritiken mot Public Service som sådan är högst begriplig, och jag har ju själv genom åren ofta uppmärksammat politiska övertramp från SVT och SR. Jag delar kritiken till stor del. Samtidigt vet jag att det inte finns någon majoritet i riksdagen för att krympa eller avveckla Public Service. De undersökningar som finns visar att det inte heller hos svenska folket finns någon majoritet för detta. Public Service finns för övrigt i olika former i de flesta europeiska och västliga demokratier.
Kritikerna har dessutom många olika linjer som är omöjliga att förena. Vissa vill banta ned Public Service och därmed få en betydligt lägre avgift. De som helt vill avveckla Public Service av principiella och ideologiska skäl kommer knappast att nöja sig med att krympa verksamheten. Andra säger att om bara Public Service skulle vara opartiska och sakliga och om vänstervridningen försvann skulle man gärna betala den föreslagna nya avgiften. Jag vet inte hur politikerna skulle unna ena alla dessa motstridiga viljor?
Jag avslutar med det jag brukar säga. Bäste bloggläsare: Att jag som politiker inte alltid verkar för exakt det förslag som just du kräver innebär faktiskt inte att jag inte lyssnar eller att jag är odemokratisk. Demokrati innebär inte att man som enskild medborgare alltid får exakt som man vill. Min uppgift är att lyssna på alla och i denna fråga är det faktiskt extremt spretiga åsikter. Just därför välkomnar jag en bredare debatt där man respekterar just att det finns mycket olika syn på saken. Jag tillhör själv de mer kritiska till Public Service och har självklart med detta synsätt i alla sammanhang där frågan diskuteras.
Ris och ros för utredningsförslaget om ny TV-avgift via skattsedeln
2017-10-18
Som väntat blev det blandade reaktioner på måndagens besked att Public Service-utredningen föreslår att dagens TV-licens ersätts med en avgiftsdebitering via skattsedeln. Jag redogjorde för förslaget och de moderata ståndpunkterna i föregående blogginlägg.
Många har välkomnat förslaget, inte minst att avgiften görs individuell, vilket gör att alla ensamhushåll som idag betalar full TV-licens får halverad avgift. Att man kan lägga ned Radiotjänst och slippa avgiftskontroller och räkningar tycker många också är bra.
Men med detta sagt - man märker tydligt hur ifrågasatt Public Service är idag. Både SVT och SR har uppenbarligen allvarligt solkat ned sitt rykte och sin trovärdighet genom att många tittare och lyssnare upplever att de alltför ofta ha en osaklig och vänstervriden vinkling av sina inslag. Jag delar den bilden och har ju ofta själv ifrågasatt denna vänstervinkling. Många har de senaste dagarna hört av sig till mig på olika sätt och ifrågasatt att de som borgerliga sympatisörer ska behöva skattefinansiera vänsterpropaganda. En del kritiker har varit mycket upprörda. Och ärligt - jag förstår dem.
Andra tycker frågan är mer ideologisk. Man menar att det är principiellt fel att tvinga människor att betala för en mediekanal överhuvudtaget. Och de påpekar att om inte SVT/SR funnits idag hade ingen politiker rimligen kunnat föreslå inrättandet av en skattefinansierad TV- eller radiokanal. Vilket säkert är sant. Även om vi idag även med skattemedel finansierar exempelvis presstöd till en massa tidningar vi aldrig läser, kulturarrangemang som vi aldrig besöker, och stöd till svensk filmproduktion av filmer vi kanske aldrig ser. Så egentligen är det inte bara en principiell diskussion om Public Service som i så fall behövs, hela medie- och kulturpolitiken behöver diskuteras - vad ska betalas med skattemedel och vad ska betalas av konsumenten själv?
Ytterligare andra menar att man borde krympa Public Service och endast använda SVT och SR för sådant som inte andra medier erbjuder, kombinerat med en del andra funktioner som krisinformation mm. Då kunde man sänka avgiften dramatiskt och sälja ut resten av verksamheten till kommersiella kanaler, alternativt införa någon form av betaltjänst för övriga delar.
Jag upprepar det jag skrev igår. När man sitter i en utredning måste man förhålla sig till utredningens direktiv och göra det bästa av dem. Utredningen ska inte diskutera en kraftig bantning av Public Service eller införande av betaltjänster. Vi får inte heller diskutera en skärpt granskning av saklighet och opartiskhet. Vi står från moderat sida bakom utredningens förlag om en ny avgiftsmodell, även om vi från moderat sida hade velat lösa finansieringen direkt via statsbudgeten. Men vårt stöd till utredningens förslag betyder inte ett automatiskt moderat stöd i riksdagen till ett eventuellt kommande lagförslag från regeringen om att införa en sådan avgiftsmodell. Vi moderater vill först se helheten i de förslag den fortsatta utredningen om Public Service ska diskutera och för egen del kommer jag även att lägga stor vikt just vid hur vi kan garantera en ökad opartiskhet och saklighet genom en utökad granskningsverksamhet med mer muskler och med möjlighet till kännbara sanktioner vid övertramp. Om vi inte kan garantera en mer objektiv och saklig Public Service kommer i vart fall inte jag att kunna se mina väljare i ögonen och rösta för att de ska tvingas betala för verksamheten.
Det jag också hoppas nu är att inte minst moderaterna och andra borgerliga debattörer börjar diskutera frågan om framtiden för Public Service på allvar. Det är faktiskt dags att börja välja sida. Man kan inte rent allmänt säga att vi ska behålla dagens SVT, SR och UR och samtidigt vara emot en ny hållbar finansieringsmodell som omfattar alla. Vill man ha en frivillig avgift måste man samtidigt vara tydlig med att man också vill krympa Public Service rejält.
Debatten har bara börjat, och jag välkomnar den.
Moderaterna ställer krav för att införa ny avgiftsmodell för Radio/TV
2017-10-16
I dag presenteras det första delbetänkandet från den parlamentariska Public Service-kommittén. Förslaget handlar främst om den framtida finansieringen av SVT, SR och UR, det vi normalt kallar för "Public Service".
Utredningsförslaget är en bred politisk kompromiss som innebär att dagens TV-licens skulle kunna skrotas från och med 2019. I stället införs då en avgift som debiteras via skattesedeln (ungefär som dagens begravningsavgift). Alla som har inkomst skulle då betala denna avgift, som ökar med inkomsten upp till ca 130.000 kronor i årsinkomst där full avgift tas ut. Den fulla avgiften föreslås bli ca 1.300 kronor per år, dvs ungefär hälften av vad dagens TV-licens beräknas uppgå till 2019 när det nya systemet skulle kunna träda ikraft. För ett hushåll med två vuxna som arbetar blir därmed avgiften lika hög som den skulle ha blivit om man behållit dagens TV-licens. För dem med lägre inkomst, exempelvis garantipensionärer, blir avgiften lägre. För ensamhushåll blir avgiften halverad mot idag. Många studenter kommer att slippa TV-avgift, eller få en mycket låg sådan. Alla företag och juridiska personer befrias helt från avgift (eftersom ju alla som tittar på TV på en pub, ett hotell, ett äldreboende eller i ett varuhus ju redan betalat en avgift). Radiotjänst läggs ned och Skatteverket ansvarar för att ta in pengarna. På detta sätt blir det mer pengar till program och mindre till administration.
Moderaterna föreslog från början att TV-licensen skulle skrotas och att Public Service i stället skulle finansieras genom omfördelning i statsbudgeten. Detta stoppade regeringen genom sina direktiv till utredningen, och moderaterna var ensamma om sitt förslag. Att regeringen inte ens var beredd att utreda en finansiering över statsbudgeten beklagar vi. Det hade varit värdefullt om utredningen förutsättningslöst hade kunnat utreda och överväga samtliga de finansieringsalternativ som varit uppe för debatt. Istället valde regeringen att stänga den dörren och istället endast låta utredningen överväga en teknikneutral radio- och tv-avgift, samt en avgift i form av direktdestinerad skatt. Nu har vi från moderat sida i utredningen i stället rent tekniskt ställt oss bakom det liggande förslaget, som har stöd av samtliga åtta riksdagspartier. Men det betyder inte att vi som parti med automatik ställer oss bakom att också införa denna nya avgift. Först är det upp till regeringen att presentera ett lagförslag, och innan vi från moderat sida röstar för att verkligen införa det nya avgiftssystemet kommer vi att ställa krav på helheten vad gäller regleringen av Public Service.
Det kommer säkert en del kritik och frågor om utredningens förslag och hur från moderat sida resonerat i olika delar. Här kommer svar på några av dessa frågor:
1. Varför ska man tvingas betala för något man inte vill ha?
Visserligen betalar de flesta TV-licens idag, men 23% gör inte detta. Vissa har, av blandade orsaker, "kastat ut TV:n" för att slippa TV-licensen, andra tittar på TV utan att betala licens. Ungefär 10% uppskattar man har TV utan att betala. Med den nya avgiftsmodellen tvingas alla att betala den nya avgiften/skatten. Det finns samtidigt en del logiska skäl att alla ska betala. SVT/SR har exempelvis en viktig roll i krissituationer och beredskapsläge. UR har en roll i vårt utbildningssystem och producerar en mängd utbildningsprogram riktade till den svenska skolan. Hela Public Service har ett uppdrag från regering och riksdag att sända program även på minoritetsspråk och att främja olika kulturinslag. Det finns rimliga skäl att alla svenskar bör vara med och betala för i vart fall en del av Public Service verksamhet.
Public Service i form av TV och radio finns i de flesta europeiska länder. I andra länder har man valt olika betalningsmodeller. I Danmark tex tar man en utvidgad apparatavgift för datorer, mobiler mm. Detta hade varit en sämre idé. Att lägga avgifter på alla tekniska prylar där man kan ta del av TV-program hade blivit extremt byråkratiskt och många skulle troligen blivit ännu mer upprörda över detta än en ny avgift via skattsedeln.
2. Varför kan man inte avveckla SVT/SR/UR, eller i vart fall banta verksamheten och sänka avgiften?
Jag anser personligen att SVT/SR/UR borde kunna bantas ordentligt. Färre kanaler, mindre kringverksamhet på web mm, och mindre pengar. I dag omsätter man över 8 miljarder per år, vilket är enormt stora summor. Men inga partier har idag tagit ställning för att banta Public Service, tvärtom är alla överens om att Public Service ska finnas kvar. Det finns inte heller något som tyder på att en majoritet av svenska folket idag vill avveckla Public Service. I det läget måste vi också finansiera verksamheten. För egen del anser jag att moderaterna borde starta en mer principiell diskussion om framtiden för Public Service. Att banta verksamheten går exempelvis utmärkt att kombinera med den nya modellen för avgiftssystemet, där man i så fall kan sänka avgiften.
3. Varför vill moderaterna införa en ny skatt?
Det är mer kostnadseffektivt att ta in avgiften via skattsedeln. Moderaterna ville från början skrota TV-licensen utan att införa en ny skatt, men detta avvisades av regeringen och hade inget stöd från andra partier heller vad jag vet. Om den nya "TV-skatten" införs leder det till något högre skatt, även om dagens TV-avgift enligt EU också betraktas som en skatt. Men med moderaternas politik kommer samtidigt skatterna på arbete och pensioner att sänkas mycket mer än vad den nya TV-skatten höjs. Det totala skattetrycket kommer därmed att minska. I praktiken blir det därmed samma effekt som om vi omfördelat kostnaderna via statsbudgeten.
4. Varför hoppade inte moderaterna av utredningen när regeringen uteslöt det moderata finansieringsalternativet?
Om moderaterna hoppat av utredningen hade den nya finansieringen riskerat att slå väldigt fel. Det har ju exempelvis funnits förslag om att avgiftsbelägga alla media där man kan ta del av TV-utbud. Det hade blivit en väldigt klåfingrig och kritiserad modell som vi nu slipper. Men det fanns även förslag från vänsterhåll om full progressivitet i den nya avgiftsmodellen, dvs att avgiften skulle öka med inkomsten utan tak, och vissa ville även ha ett högre tak än utredningens förslag. Båda dessa saker lyckades vi stoppa från moderat sida. Det fanns även diskussion om att behålla avgiften för juridiska personer, vilket nu har slopats. Jag anser att moderaternas medverkan i utredningen varit både viktig och framgångsrik och ser inte att vi hade vunnit något alls på att lämna utredningen.
5. Varför ska en moderat väljare tvingas betala för en vänstervriden nyhetsrapportering i SVT/SR?
Frågan är tyvärr befogad, det finns tyvärr alltför många exempel på vänstervridningen i Public Service. Från moderat sida hade vi velat att utredningen även skulle titta på framtidens granskningsverksamhet. Jag har själv tidigare framfört att jag skulle vilja se en effektivare granskning av opartiskhet och saklighet, där man kanske även skulle kunna utdöma ekonomiska sanktioner om SVT/SR bryter mot reglerna. Tyvärr har regeringen i sina tilläggsdirektiv för utredningens fortsatta arbete stoppat möjligheten att utreda en effektivare granskning. Detta är något vi från moderat sida är mycket upprörda över. Vi menar att om man ska införa en tvingande avgift för hela befolkningen måste man också kunna garantera att det som produceras är politiskt opartiskt och sakligt. Vi har bland annat därför gjort ett särskilt yttrande till utredningen där vi konstaterar att vi kommer att bedöma helheten i regeringens kommande förslag innan vi tar ställning till om vi ska stödja den nya "TV-skatten" när den eventuellt läggs fram som en proposition i riksdagen. Den tekniska utformningen av den nya avgiften har vårt stöd, men innan vi röstar jag till den i riksdagen vill vi se helheten i regeringens förslag kring Public Service. Vi avslutar vårt särskilda yttrande enligt följande:
"Den parlamentariska public service-kommittén går nu vidare med sitt arbete i enlighet med de tilläggsdirektiv som presenterades den 22 juni 2017. Kommittén ska föreslå hur en ändamålsenlig reglering bör utformas, hur utbudet ska nå ut till publiken, samt bedöma hur public service ansvar och oberoende påverkas när relationer till olika former av kommersiell verksamhet förändras. Moderaterna kommer givetvis delta konstruktivt även i detta arbete, men vill samtidigt framhålla att vi kommer att utvärdera samtliga liggande förslag som en helhet innan vi tar ställning till framtida konkreta lagförslag om enskilda delar. Dock vill vi redan nu rikta kritik mot det faktum att utredningsdirektiven effektivt stänger möjligheten för kommittén att även se över hur ett medieetiskt system för public service kan utformas. Förslag om en utvidgning och förstärkning av det självreglerande pressetiska systemet har väckts bland annat från Utgivarna. Regeringens tilläggsdirektiv fastslår dock uttryckligen att detta inte ska övervägas inom kommitténs arbete. Att överväga och lägga förslag om public service, utan att samtidigt kunna se över hur granskning och uppföljning ska utformas på ett effektivt sätt är givetvis orimligt. Detta avser vi återkomma till i andra sammanhang."
Sammanfattningsvis - jag vet att en del moderater inte kommer att uppskatta utredningens förslag. Men det är viktigt att tänka på att det som nu presenteras är just ett utredningsförslag om en teknisk lösning. Det är inte ett lagförslag! Förslaget kommer först att skickas ut på remiss, där de som vill kan yttra sig över förslaget, sedan ska regeringen presentera ett konkret lagförslag, varefter detta ska behandlas i riksdagens utskott. Först därefter ska riksdagen fatta beslut.
Med vår moderata deklaration om en framtida helhetsbedömning innan vi röstar för en ny avgiftsmodell i riksdagen tycker jag att vi som moderata ledamöter i utredningen gjort det bästa vi kan för våra väljare. Den nya avgiftsmodellen är rent tekniskt effektiv och rimlig, och bättre än andra alternativ som föreslagits. Och avgiften blir inte högre än idag för dem som betalar TV-licens, däremot lägre för väldigt många. Och med våra moderata förslag till andra skattesänkningar blir det totala skattetrycket inte högre. Men innan vi går med på att sjösätta den nya avgiftsmodellen kommer vi att bedöma helheten i alla förslag som gäller Public Service och ställa rimliga moderata krav i övriga delar.
Jag kommer personligen att argumentera för att moderaterna ska ställa tydliga krav på att effektivisera (och eventuellt banta) SVT, SR och UR, samt att skärpa upp granskningsverksamheten. Med en effektivare granskning som stärker opartiskhet och saklighet kommer legitimiteten i den nya avgiftsmodellen att bli större och motviljan mot att betala mindre. För egen del har jag också lämnat in en riksdagsmotion i höst just om skärpt granskningsverksamhet.
Jag hoppas också att ledningarna för de olika programbolagen på allvar ska anstränga sig mer för att skapa en företagskultur där varje anställd - oavsett politisk åsikt - inser att förutsättningen för att Public Service ska ha ett berättigande är att en stor majoritet av medborgarna känner förtroende för just opartiskhet och saklighet hos bolagen. Detta förtroende har fallit över tid och det är allvarligt. Att stärka detta förtroende måste bli en tydlig ledstjärna för alla anställda. Om man inte lyckas med detta kommer trycket hos befolkningen att avveckla SVT/SR/UR att öka. Programbolagen har framtiden i sina egna händer.
Vi behöver effektivare granskning av Public Service
2017-09-22
Min moderate riksdagskollega Olof Lavesson, som sitter i Public Service-utredningen tillsammans med mig, pressade i går ansvarig minister, Alice Bah Kunke, om en effektivare granskning av Public Service (alltså SVT, SR och UR). Tyvärr har regeringen i sina tilläggsdirektiv som kom i slutet av sommaren förbjudit (!) Public Service-utredningen att ens titta på detta med granskning, vilket vi från moderat sida tycker är helt orimligt.
Public Service-utredningen lämnar sitt första delbetänkande, det om avgiftsmodellen, den 16 oktober. Detta är dock ett tekniskt förslag kring en framtida avgiftsmodell och inte ett lagförslag. Från moderat sida vill vi se helheten i förslagen från regeringen kring Public Service innan vi i riksdagen tar beslut om enskilda delar (som exempelvis avgiftsmodellen). För egen del vill jag, precis som Olof Lavesson, bland annat se en betydligt tuffare granskning än idag, med ett tydligt sanktionssystem om man bryter mot reglerna om exempelvis opartiskhet och saklighet. Det är tyvärr alltför uppenbart att det ofta sker brott mot dessa regler.
Klicka på denna länk och starta sedan filmen (som börjar när Ylva Johansson lämnar talarstolen för att lämna plats för nästa debatt) och lyssna på Olofs två inlägg och ministerns svar. Det sista svaret från ministern, att hänvisa till en kommande grundlagsutredning, är lite av "goddag yxskaft" med tanke på att Olof alldeles innan konstaterat just att detta INTE är en grundlagsfråga...
Dagens Eko urholkar ytterligare förtroendet för Public Service
2017-09-01
I dag drabbades vi av ännu ett lågvattenmärke när det gäller Public Service-företagens brott mot kraven på opartiskhet och saklighet. Denna gång är det Dagens Eko som publicerande nedanstående (nedan tv) på sitt officiella Twitter-konto:
Ingen kan väl, oavsett partisympatier, anse att detta inlägg är "opartiskt och sakligt"? Att kalla det för hans "karriär i stolpform", utan att ens nämna hans tunga politiska uppdrag är ju ingenting annat än ren och avsiktlig smutskastning. Och mycket riktigt, kritiken mot Dagens Eko blev så stark att man tvingades radera tweeten (ovan th).
I sak kan man snabbt konstatera att de påstådda "skandalerna" ältats i media under 10-15 år, utan att det framkommit något alls av substans att ifrågasätta. Ulf Kristersson har bemött anklagelserna på ett tydlig sätt. Vad gäller olika uttalanden i böcker och texter är det som vanligt ord som tagits ur sitt sammanhang och det är också saker som diskuterats till leda medialt, ända sedan 1994. Att använda 10-20-25 år gamla (påstådda) händelser och uttalanden för att smutskasta en partiledarkandidat är ett av de värsta lågvattenmärken jag upplevt från Public Service. Det är intressant i sammanhanget att de påstådda uppgifterna nästan ordagrant finns på en del S-märkta sidor, tex Alliansfritt, SSU, Dagens Arena och givetvis Aftonbladet. Hur hamnade de hos Ekot?
En reflektion är väl för övrigt att om vänstermedia är så rädda för Ulf Kristersson att de måste börja smutskasta honom innan han ens är vald så säger det en del. Han har tydligen redan satt sig i så stor respekt hos motståndarna att de anser sig behöva använda riktigt fula metoder. Det bådar gott och antyder att han kan vara ett riktigt bra val som ny partiledare.
Som ledamot i den parlamentariska Public Service-kommittén ser jag agerandet från Dagens Eko som ytterligare en händelse i en lång rad som gör det allt svårare att försvara inför mina väljare och svenska folket att vi ska ha en offentligt finansierad TV och Radio där alla måste vara med och betala oavsett om man vill eller inte. Ett absolut minimikrav för legitimitet i avgiftsuttaget är att Public Service verkligen lever upp till kravet på opartiskhet och saklighet. Jag skrev ett par upprörda inlägg på Twitter, riktade till Dagens Eko, och fick också ett personligt svar enligt nedan:
Och det sista är kanske den viktigaste frågan. Har de anställda på Ekot ingen som helst känsla för vad begreppen opartiskhet och saklighet innebär? Förstår man verkligen inte bättre? Ringer det inga klockor alls? Eller ännu värre - gör man dessa politiska övertramp medvetet? Finns det ingen i företaget som reagerar innan det kommer kritik utifrån?
Att Dagens Eko på sitt officiella konto ägnar sig åt att aktivt smutskasta en moderat partiledarkandidat är extremt allvarligt, en av de värre och mest uppenbara exemplen hittills på att man inte kan lita på Public Service överhuvudtaget när det gäller opartiskhet och saklighet. Jag kommer nu att använda helgen för att fundera över hur det som hänt påverkar min egen roll i den parlamentariska Public Service-utredningen. Jag har inget svar på detta idag.
Min kritik uppmärksammas för övrigt även av andra medier, exempelvis i Resumé och på finansbloggen Cornucopia?
Jag är en nagel i ögat på Aftonbladets vänsterflummiga ledarsida
2017-06-24
I dag är det Fredrik Virtanen som står för tramsledaren i Aftonbladet. Men det spelar mindre roll - Aftonbladet har numera tre moderata hatobjekt (eller fyra om man även räknar in vår partiledare). Det är nu andra gången på en dryg månad som jag och andra namngivna moderata riksdagsledamöter angrips personligen på Aftonbladets ledarsida.
"På Twitter fortsätter tunga moderater som Hanif Bali från Solna, Jan Ericson från Sjuhärad och Lars Beckman från Gävle att sprida moderata svenska värderingar" skriver Aftonbladet. Jag vet inte vad han syftar på vad gäller mig själv, det framgår inte. Men det är ju tydligt att det såklart inte menat som en komplimang, av artikeln framgår tvärtom att man inte får värna om Sverige som land, svenska värderingar och traditioner eller svensk kultur. Då är man inte "humanistisk, feministisk, solidarisk, miljövänlig, progressiv eller modern". Det har Aftonbladet bestämt. Man hävdar dessutom att våra svenska värderingar inte har något stöd bland en majoritet av svenska folket...
Frågan är om Virtanen skrev ledaren före eller efter gårdagens många midsommarsnapsar? Fast intressant ändå att Aftonbladet uppenbarligen följer mig så noga på sociala medier, och att det jag skriver upprör dem så mycket.
Förra gången Aftonbladets ledare gav sig på oss var för någon månad sedan. Då gick Aftonbladets politiske redaktör, Anders Lindberg, till frontalangrepp mot mig och min moderate riksdagskollega Hanif Bali. "I sociala medier sätter profiler som partistyrelsens Hanif Bali och riksdagsledamoten Jan Ericson bilden av Moderaterna som hänsynslösa och ofta direkt otrevliga." Det skrev alltså Aftonbladets politiske redaktör som själv gjort till affärsidé genom åren att sprida grava osanningar, skvaller eller personangrepp riktade mot borgerliga politiker. När sedan samma politiker försvarar sig eller ger svar på tal vi alltså "hänsynslösa och otrevliga". Vänsterns ilska över att vi tar ton blir allt mer uppenbar.
Att bli regelbundet angripen av Aftonbladet är nog den bästa komplimang man kan få som moderat. Det är ett tecken på att vi på allvar tagit striden mot dumheten och vänsterflummet, och att det börjar störa vänsterfolket på allvar.
Att media granskas är inte en del av "ett större angrepp"
2017-06-19
I dag blev jag uppringd av Dagens Nyheters kulturjournalist Hugo Lindkvist. Han ville följa upp debatten kring den omtalade politiska skylten i Sveriges Radios sändarbil. Här är hela artikeln i DN. (Om länken inte fungerar har jag även citerat den i detta dokument).
I artikeln intervjuas flera personer, men den del som berör min egen intervju ser ut så här:
"Den moderate riksdagsmannen Jan Ericson, som också sitter med i public service-kommittén, har både på Twitter och i sin privata blogg kommenterat händelsen. Han menar att reaktionerna tydligt visar att förtroendet för public service vacklar i flera samhällsgrupper.
– Jag lämnar konspirationsteorierna åt andra. Sveriges Radio har också lämnat en rimlig förklaring. Men för mig är det upprörande att skylten över huvud taget finns väl synlig i sändarbussen. Det är ett tecken på att de som arbetat där inte förstår att de har en jätteviktig roll att försvara ett opartiskt och opolitiskt public service, säger Jan Ericson.
I en tid när angreppen mot traditionella medier ökar, finns det inte en risk när du som politiker riktar hård kritik mot just medierna?
– Det håller jag inte med om. Precis som att vi politiker kritiseras är det viktigt att medierna kritiseras när de gör övertramp eller landar fel. Det är inte de som kritiserar bilden som orsakat den här situationen, det är Sveriges Radio själva som har gjort en obetänksam sak. Man kan inte klandra dem som reagerar på skylten, säger Jan Ericson."
I artikeln hävdar medieforskaren Marie Demker att kritiken mot Sveriges Radio skulle vara "en del av ett större angrepp mot traditionella medier”. Jag vänder mig starkt mot detta påstående. Det är inget annat än en orimlig konspirationsteori. Precis det man i andra sammanhang kritiserar mediakritiker för. Jag har aldrig någonsin hört talas om något "större angrepp" mot medierna. Tvärtom är min egen erfarenhet att det är ett större antal enskilda individer, såväl politiker och debattörer som andra alldeles vanliga medborgare som reagerar starkt när man upplever att media inte tar det ansvar man borde ta. Inte minst har allmänheten höga förväntningar på Public Service. Och när det då sker saker som inte borde ske faller förtroendet, även om det säkert ibland handlar om rena oskyldiga misstag. Det är därför det är så oerhört viktigt att alla som verkar inom Public Service har med sig tankesättet att i varje läge värna om bilden av Public Service. Något som ju faktiskt även poängteras i artikeln av Olle Zachrison, ansvarig utgivare på Ekot.
Medieforskaren Marie Demker kallar händelsen med skylten i SR-bussen för "en höna av en fjäder". Jag tycker hon har riktigt ordentligt fel. Jag upprepar det jag skrev på bloggen igår:
"Jag lämnar konspirationsteorierna åt andra och nöjer mig med att konstatera att SR lämnat en förklaring och då får vi lita på den. Men med tanke på att SR ska vara en del av opartiska och opolitiska Public Service borde man förstått att man agerade ytterst olämpligt. Det borde rimligen sitta i ryggmärgen på varje anställd att i varje läge värna bilden av SR:s opartiskhet. Självklart borde man lagt skylten upp och ned på golvet eller stoppat undan den så att den inte syntes.
Det är en absolut och självklar del av yttrandefriheten att göra en sådan här skylt och att använda den som protest mot en politiker man inte gillar. Men skylten har inte i SR:s sändningsbuss att göra. Det är helt enkelt en skylt som befinner sig på helt fel plats. Och detta tror jag även SR inser idag."
Att inte en medieforskare som Marie Demker förstår att varje sådan här olycklig händelse (stor eller liten) bidrar till att urholka förtroendet för Public Service är en gåta för mig. Jag tycker det är fullständigt uppenbart. Förtroende byggs upp över lång tid genom enträget förtroendeskapande arbete och uppträdande. Men det kan raseras väldigt snabbt, även av sådant som kanske rent objektivt kan beskrivas som obetydliga händelser, om dessa - rätt eller fel - av tillräckligt många upplevs vara en del av ett större sammanhang.
Fotnot: Marie Demker är kanske för övrigt inte helt rätt person att yttra sig om medias vänstervridning och opartiskhet. Hon har själv förflutet i Vänsterpartiet och Socialdemokratrerna (men säger dock i ett mail till mig att hon inte varit medlem i något politiskt parti på "många år"). Hon är dessutom gift med Ulf Bjereld - som är medlem av Socialdemokraternas partistyrelse men ändå ofta i just SR/SVT får kommentera politik i egenskap av "statsvetare". Inget framkommer då om att han sitter i ledningen för det största regeringspartiet, tvärtom får han med skylten "statsvetare" en kvalitetsstämpel som opartisk kommentator. Det är just sådant som minskar förtroendet för Public Service. Att just Marie Demker tillfrågas om sin syn på saken blir därför symptomatiskt för dagens debatt om förtroendet för media. Fanns det verkligen ingen politiskt neutral medieexpert att tillfråga när DN gjorde sin artikel?
Politisk skylt på helt fel plats
2017-06-18
I går kväll uppstod en vild diskussion i sociala medier om anledningen till nedanstående bild, där en sändningsbuss från Sveriges Radio (SR) har en skylt med texten "Jimmie = Rasist" stående i kupén väl synlig genom den öppna dörren.
Den första reaktionen var att "nu är det nog någon som photoshopat igen". Men skylten visade sig vara äkta, och ganska snart kom en förklaring, eller rättare sagt två olika förklaringar till att den på bilden befinner sig i SR:s sändningsbuss. Den ena, från Sveriges Radio, var att "vi upptäckte skylten i vår bil och slet genast ned den". Den andra, från SR Ekot var att "Någon satte skylten på vår bil. Då tog vi ned den, lade den i vår bil för att sedan kasta den när vi arbetat klart". Den första förklaringen togs sedan tillbaka, den hade lämnats på Twitter av en person hos SR som inte ens varit på platsen.
Personligen tycker jag det är konstigt att man först tar ned en skylt som någon satt på SR:s buss och sedan ställer samma skylt snyggt och rättvänt mot den öppna dörren med texten väl läslig för alla som passerar förbi, och låter den stå där till allmän beskådan. Detta tyckte även Aftonbladet i går, som till och med går så långt att man antyder att det kanske rent av var avsiktligt från SR?
Att SR själva spred olika versioner om vad som hänt gjorde naturligtvis att konspirationsteorierna frodades. Än värre blev det efter att en person som är journalist spred ett påstående från Twitter om att bilden sannolikt var "högst troligt fejk", Det blev aningen förvirrande eftersom SR då redan bekräftat att bilden var äkta.
Jag lämnar konspirationsteorierna åt andra och nöjer mig med att konstatera att SR lämnat en förklaring och då får vi lita på den. Men med tanke på att SR ska vara en del av opartiska och opolitiska Public Service borde man förstått att man agerade ytterst olämpligt. Det borde rimligen sitta i ryggmärgen på varje anställd att i varje läge värna bilden av SR:s opartiskhet. Självklart borde man lagt skylten upp och ned på golvet eller stoppat undan den så att den inte syntes.
Det är en absolut och självklar del av yttrandefriheten att göra en sådan här skylt och att använda den som protest mot en politiker man inte gillar. Men skylten har inte i SR:s sändningsbuss att göra. Det är helt enkelt en skylt som befinner sig på helt fel plats. Och detta tror jag även SR inser idag.
76% av de åldersbestämda "barnen" var över 18 år
2017-05-30
Dagens nyhet om de första resultaten av medicinska åldersbedömningar talar sitt eget språk. TextTV tonar ned siffrorna genom att inte berätta hur stor andel som ansetts vara vuxna, utan berättar bara om "antalet" och skriver att det är en "klar majoritet". Faktum är dock att av de 581 som bedömts anses 442 vara över 18 år, dvs hela 76%. Ytterligare 5 anses möjligen vara över 18 år, medan 134 anses möjligen vara under 18 år. Allt enligt Rättsmedicinalverkets pressmeddelande.
Detta är ett skrämmande resultat, för det innebär med all sannolikhet att runtom på våra asylboenden för ensamkommande "barn" har många minderåriga barn tvingats dela rum med okända vuxna män som låtsats vara barn. Även i våra skolklasser har vuxna män blandats med barn. Allt på grund av att det inte varit politiskt korrekt att kräva åldersbestämning. Bland dem som gått emot åldersbestämning är exempelvis Rädda Barnens ordförande Elisabeth Dahlin. Hur mår hon idag?
En viktig sak är också att detta alltså är personer som frivilligt gått med på åldersprövning. Man kan väl på goda grunder anta att de som helt uppenbart inte skulle ha minsta chans att klara åldersprövningen inte ens gått med på att göra den. Så det lär finnas ett stort mörkertal med ännu större andel som uppgivit fel ålder. Självklart borde medicinsk åldersprövning vara obligatorisk i alla tveksamma fall.
Och som vanligt är det Aftonbladets politiske redaktör Anders Lindberg som får skämmas allra mest. Eller vad sägs om denna numera episka tweet från 2015?
Borås Tidning rapporterar från mitt uterum
2017-05-25
I dag lades nedanstående intervju med mig ut i Borås Tidning. En blandad kompott om lite av varje. Vi satt och samtalade ganska länge hemma hos mig och det är självklart mycket som inte kommer med i artikeln.
Jag förstod redan före intervjun att Borås Tidning från början var mest intresserad av att skriva om "kritik" mot mig för saker jag skriver i sociala medier. Men jag tycker artikeln blev betydligt bättre än så och att vårt samtal blev riktigt intressant. Och så fick ju min fina hund Nelly vara med på bild också.
(Klicka på en sida i taget, och förstora sedan sidan som kommer upp i din dator så ska det fungera att läsa texten!)
Vad gäller den påstådda kritiken mot mig så känner jag för egen del inte att den är särskilt besvärande. Den kommer i stort sett uteslutande från mina politiska motståndare, och det är liksom en del i att vara politiker. Är man en aktiv politiker i opposition, och debatterar de aktuella och mest debatterade samhällsfrågorna så väcker man känslor och de politiska motståndarna blir upprörda. Detta kryddas tyvärr av och till med att även media slirar på sanningen, dels för att skapa "bra nyheter", dels för att vissa gillar att slå på dem som befinner sig höger sida i politiken. Ibland beror det nog även på ren lathet (att man inte ens läst vad jag skrivit utan skjuter från höften och kritiserar något man tror att jag skrivit - ibland för att någon annan felaktigt påstår det). När jag sedan tar mig friheten att kritisera media när de går över gränsen så får jag såklart fiender som tar alla chanser att ge igen på nyhetsplats eller i ledare/krönikor. Aftonbladets ledarsida är ett bra exempel. Häromdagen gick Aftonbladets politiske redaktör, Anders Lindberg, till frontalangrepp mot mig och min moderate riksdagskollega Hanif Bali. "I sociala medier sätter profiler som partistyrelsens Hanif Bali och riksdagsledamoten Jan Ericson bilden av Moderaterna som hänsynslösa och ofta direkt otrevliga." skriver alltså Aftonbladets politiske redaktör som själv gjort till affärsidé genom åren att sprida grava osanningar, skvaller eller personangrepp riktade mot borgerliga politiker. När sedan samma politiker försvarar sig är de alltså "hänsynslösa och otrevliga". Jag skulle aldrig kunna se mig själv i spegeln om jag bara la mig platt när företrädare för media sprider rena lögner om vad jag sagt eller skrivit, eller är rent oförskämda. Vilket förtroende får man för en människa och politiker som stillatigande accepterar det? Med detta sagt så är faktiskt de flesta företrädare för media faktiskt justa och korrekta och vill göra ett bra jobb.
Det här med sociala medier är fascinerande. Det är här slaget om väljarna kommer att avgöras, och det är här man måste finnas om man ska debattera politik. Tonen är ofta rå, näthatet slår till då och då, och varje ord man skriver nagelfars. Själv är jag inte den som blockerar folk i första taget, men hotfulla vänsterextremister och uttalade rasister stänger jag av. Debatten på sociala medier är ändå ingen söndagsskola. Vill man att någon ska lyssna måste man skriva om det som berör. Att twittra om kakrecept är säkert lugnt och skönt, men det ger inga större avtryck i debatten.
För mig har sociala medier skapat en bra grund för politisk debatt. Antalet besökare på bloggen växer hela tiden, både etermedia och tidningar från hela landet följer mig och citerar det jag skriver. Och jag är en av de moderata rikspolitiker som är flitigast på Twitter, vilket även det gett mig en stark plattform i debatten. Hittills har jag skrivit över 42.000 twitterinlägg, och av dessa har kanske ett hundratal väckt medial uppmärksamhet. Det är så det fungerar. Jag bygger nu upp ett allt starkare socialt nätverk som både hjälper till att sprida mina politiska budskap och som ger mig synpunkter på moderat politik som jag självklart tar med mig. Många av de som följer mig är från den egna valkretsen.
Jag blev politiker för att jag ville påverka samhällsutvecklingen. Under regeringsåren med Alliansen handlade mycket om att påverka internt. Nu i opposition handlar det mer om att väcka opinion, kritisera det man tycker är fel, och komma med bättre förslag. Jag räknar med att debatten kommer att bli allt hårdare fram till valet, men vid det här laget vet nog de flesta att jag inte viker ned mig. Jag kommer inte att vara rikspolitiker resten av livet, men så länge jag har den rollen kommer jag också att vara aktiv i samhällsdebatten.
"Tidningarnas betalväggar har skapat en identitetskris"
2017-05-24
Häromdagen följde G-P:s krönikör Emanuel Karlsten upp sin tidigare artikel om problemet med allt mer journalistik bakom betalväggar. Denna gång en krönika för nyhetssajten Breakit. Karlstens artikel uppmärksammas även av Resumé.
Jag tycker såklart fortfarande att Karlsten har fel när han menar att det är "förståeligt" med kritik mot mig för att jag är restriktiv till att köpa artiklar bakom betalväggar för att kunna delta i en debatt i sociala medier. Jag tycker det är en självklar ståndpunkt (mer om det nedan). Och jag vet inte vad han menar med att "det fick flera av Sveriges "främsta publicister" att gå i taket". Vad jag vet var det bara några få journalister som reagerade negativt (bland annat de två som skrivit den aktuella artikeln) medan jag samtidigt fick starkt stöd från andra, bland annat flera ledarsidor. Den mesta kritiken kom från politiska motståndare och det hade nog väldigt lite med sakfrågan att göra.
Men det intressanta är att Karlsten faktiskt är hårdare i sin kritik av medias betalväggar än vad jag är. "Det är den insikten dagstidningar behöver komma till idag. De är inte internet, de är en nischprodukt. Hur bra journalistik de än gör så kommer de inte bli en del av allmänhetens stora samtal så länge deras information finns bakom en särskild betalvägg." skriver han.
Han pekar på en viktig sak. Media är rimligen farligt ute om man lägger allt mer material bakom betalväggar, risken är uppenbar att alternativa nätmedia som erbjuder gratis nyheter och artiklar tar över som människors främsta informationskälla och underlag för samhällsdebatten. Frågan är vad man kan göra åt detta när man samtidigt inser att de traditionella tidningarna behöver intäktskällor i takt med att antalet prenumeranter på papperstidningarna minskar?
För egen del ser jag som tidningskonsument ett stort problem i ett tidningarna använder "lockpriser" där det "bara kostar en krona" att låsa upp en artikel, men där man sedan med automatik får en tillsvidareprenumeration som tickar på tills man säger upp den. Om man som jag översiktligt följer en 10-15 olika medier närmast dagligen, och ytterligare ett stort antal av och till vid behov, blir det helt ohållbart att prenumerera på allt och inte minst att hålla ordning på vilka prenumerationer man har och vilka man ska säga upp. Som riksdagsledamot har jag tillgång till alla papperstidningar när jag är i Stockholm och via internet mycket av nätmateriealet, men jag är en av endast 349 riksdagsledamöter. Alla andra samhällsdebattörer och vanliga medborgare har det inte lika väl förspänt. Det var också anledningen till att jag själv protesterade i den aktuella tweeten. Jag tycker som politiker att min uppgift är att agera i medborgarnas intresse. Var och en inser rimligen att jag med mitt riksdagsarvode inte avstod från att öppna en enskild artikel av kostnadsskäl.
Jag tycker det är dags för media att lansera ett nytt betalningssystem för låsta artiklar. Varför inte införa en tjänst där man swishar över tex två eller fem kronor för en artikel, och sedan får ett engångslösenord tillbaka på mobilen som man kan använda för att öppna artikeln? Inga löpande prenumerationer eller annat krångel, bara betala för den artikel man vill läsa. Kan TV-företag sälja program styckvis borde tidningsmedia kunna sälja artiklar styckvis. Får en journalist bra spinn på en artikel i sociala media kan det därmed också ge en bra intäkt.
Det är utmärkt att frågan fortsätter diskuteras, och jag är faktiskt ganska nöjd med att det som från början var en ren fejknyhet (påståendet att jag skulle vägrat rätta ett sakfel i en tweet som jag delat för att jag inte ville köpa en låst artikel) i stället bidragit till att skapa en bred debatt om betalväggarna i media.
Trist att bua ut statsministern - men varför ljudavbrott precis då?
2017-05-23
I går sände SVT extra från firandet av Tre Kronors VM-guld, som i år ägde rum på Sergels Torg i Stockholm. Det var en drygt timslång sändning med intervjuer och firande. Det märkliga är dock att precis när speakern annonserar att statsminister Stefan Löfvén ska komma upp på scenen försvinner plötsligt ljudet i SVT-filmen, för att sedan återkomma strax efter att statsministern börjat tala. En helt prickfri sändning på en dryg timme råkar drabbas av ett märkligt ljudavbrott exakt när statsministerns ankomst annonseras. Ljudavbrottet sker ungefär 13.30 in i filmen och varar 5-10 sekunder, varefter en kvinnlig röst från studion går in och berättar att det är statsminister Löfvén som ska prata.
Den som är nyfiken på vad som hände under den korta stund som ljudet försvann kan höra det i denna film från samma tillfälle, som nu ligger ute på Youtube. Statsministern buades ut kraftfullt av en uppenbart missnöjd publik. När sedan speakern annonserar VM-hjältarnas ankomst stiger däremot jublet mot skyn.
Jag är den förste att beklaga att man buar ut statsministern på detta sätt vid ett sådant här tillfälle. Ett firande av VM-hjältarna är ett sällsynt illa valt tillfälle för att visa politiskt missnöje. Det är inget konstigt att statsministern hälsar VM-hjältarna upp på scenen. Samtidigt är det både fascinerande och märkligt att höra denna enorma ilska mot landets statsminister från den stora publiken. Det säger en hel del om det politiska klimatet just nu.
Men frågan kvarstår - kan SVT förklara att just dessa 5-10 sekunder blev tysta i en timslång sändning som i övrigt fungerade prickfritt? Vi är många som undrar.
Lite fler mediereaktioner - sakliga och osakliga
2017-05-15
I går och idag hänger såklart media på hemmaplan på och skriver om mitt twitterinlägg förra helgen (se tidigare blogginlägg). Och beskrivningarna skiljer sig väldigt mycket åt. I Radio Sjuhärad
idag finns ett korrekt och ärligt inlägg som stämmer med det som verkligen hände.
Dvs att jag delade ett twitterinlägg från en välsedd journalist som arbetar för Expressen. Hon hade ett sakfel i sin tweet, och när jag uppmärksammades på det beklagade jag såklart att jag spridit denna uppgift, även om jag kan tycka att felet var ointressant i sammanhanget - hon hade skrivit att den terroristmisstänkte mannen från Stockholmsdådet var "skriven" på samma ställe som personer med koppling till IS. I själva verket hade de "koppling till samma adress" - men utan att den misstänkte terroristen var mantalsskriven där. I vilken mån detta är ett "grovt sakfel" från journalisten överlåter jag till andra att ta ställning till. Men jag tyckte i vart fall det fanns anledning att beklaga på Twitter om jag råkat sprida en felaktig uppgift. Och med det anser jag att jag gjort vad jag bör göra, och ser ingen anledning att ångra något alls.
Jag tänker, precis som jag sade till Radio Sjuhärad idag, fortsätta att länka och sprida intressanta nyheter från kända journalister och etablerade media utan att först kontrollera deras källor (Motsatsen vore helt absurd). Det gäller exempelvis Borås Tidning och Radio Sjuhärad och deras journalister, men även som i detta fall Expressen, övriga stora dagstidningar, SVT, TV4, Sveriges Radio mfl. Om det efterhand upptäcks att de spridit en felaktig uppgift i sina nyheter är det de som måste skämmas, samma sak om det upptäcks att de medvetet vinklar nyheter. Som medborgare har jag rätt att kunna förvänta mig att det de skriver är korrekt i sak.
Borås Tidnings webbredaktör, Eric Klefberg, är däremot verkligen ute på djupt vatten i sin krönika i BT i går där han i slutet ägnar några rader åt att sprida en rad faktafel. Och detta trots att han i mailväxling med mig medger att han faktiskt läst mitt blogginlägg(!) och där sett att jag dementerat de falska uppgifterna och till och med styrkt det med bilder. Att en journalist står fast vid uppgifter man fått bevisat vara falska tycker jag strider mot pressetiken. Jag bemötte honom på min blogg i BT i går (lite ödets ironi att jag alltså måste använda min gästblogg i BT för att kritisera tidningens webbredaktör för spridande av falska uppgifter). Men han får skylla sig själv. Och hans åsikt att jag borde kontrollerat den prisbelönta välrespekterade journalistens källor innan jag delade hennes tweet är så uppseendeväckande att jag nästan saknar ord. Jag undrar vad hans journalistkolleger på BT tycker om den idén?
När det gäller det här att ha förtroende för media så får det såklart en törn varje gång man ser hur media förvanskar, vinklar eller rent av sprider falska uppgifter. Men med detta sagt - de flesta journalister och skribenter jag mött under mina snart 20 år som politiker har faktiskt försökt göra ett bra seriöst jobb. Även flera journalister på tydliga vänstermedia med tydlig politiskt dagordning har intervjuat mig och sedan återgett det jag sagt på ett korrekt sätt. Det känns bra varje gång man inser att det ändå finns en yrkesheder hos de flesta seriösa journalister, och att de då också är beredda att ändra felaktiga faktauppgifter när man påtalar dem.
Starkt stöd för min kritik mot medias hantering av betalväggar
2017-05-11
De senaste dagarna har varit intressanta. Min kritik mot att journalister lägger nyhetsartiklar bakom betalväggar, för att sedan i sociala medier länka till eller åberopa samma artiklar (kanske för att helt enkelt marknadsföra dem) i pågående debatter har fått ett oväntat starkt stöd, till och med från en del mediafolk. Bland dem som fört kloka resonemang kring frågan finns exempelvis SVT-journalisten Emanuel Karlsten på SVT Opinion:
En annan debattör som om möjligt ännu hårdare än jag kritiserar betalväggarnas förekomst i samband med debatter på sociala medier är Paul Ronge. I ett debattinlägg på SVT Opinion i går gav han starkt stöd för min kritik i sak. Tyvärr framförde han i samma artikel obegripligt hård och onyanserad kritik mot mig om det här med faktakoll, baserat på helt felaktiga faktauppgifter kring vad som egentligen hänt. Lite märkligt tycker jag med tanke på att frågan handlar om just att värna korrekta fakta i den offentliga debatten. Ronges resonemang i övrigt var dessutom väldigt märkligt, han verkar mena att varje person som länkar till ett nyhetsinslag i exempelvis SVT eller DN är skyldig att först granska alla faktauppgifter i programmet eller tidningen. Givetvis en fullständigt ohållbar linje. Jag hade förväntat mig en mer balanserad diskussion av Paul Ronge i den delen, och självklart tackade jag ja när SVT Opinion erbjöd mig att skriva en replik.
Jag har aldrig, och kommer aldrig, att acceptera kritik för saker jag inte gjort eller inte har skrivit, eller kritik som bara baseras på tyckande utan att vederbörande tagit reda på vad saken gäller utan i stället baseras på sådant man hört på omvägar. Inte heller kritik som bara har politiska förtecken ("kul att köra ett drev mot en politisk motståndare oavsett anledning"). Extra märkligt blir det ju när hela debatten i sig handlar om faktakoll och falska nyheter. I detta fall är det ju dessutom väldigt enkelt för mig att styrka exakt vad som skrivits eftersom varje ord finns dokumenterat.
I själva diskussionen om betalväggar i media och hur man skulle kunna göra dessa mer användarvänliga så man slipper abonnera på varenda tidning lär diskussionen nog fortsätta. Eventuellt kommer jag att återkomma i ämnet. Det märks att frågan engagerar många, och den ligger ju minst sagt i tiden.
Tillägg 12 maj:
Har sedan jag skrev detta blogginlägg haft lite diskussion med Paul Ronge på Twitter. Det blir då uppenbart att han inte ens läst bakgrunden till det han kommenterar. Han blandar ihop artiklar och han säger själv att det hela är "förvirrande" (!). Det blir det såklart om man inte läser. Och allt finns faktiskt öppet och fritt på Twitter. Utan betalvägg.
Tredje gången gillt för Dagens Media
2017-05-10
I går uppmärksammade tidningen Dagens Media min ovilja att betala för att läsa enskilda artiklar som journalister länkat till i samband med debatt i sociala medier. Men det blev allt en del fel på vägen med den artikeln. Jag blev intervjuad per telefon, men när artikeln publicerades reagerade jag på såväl en mycket missvisande rubrik som ingress. Efter lite diskussion ändrades rubriken, men jag var fortfarande inte nöjd, särskilt som det missvisande innehållet spreds på Twitter. Men idag ändrades så även ingressen och nu känns artikeln korrekt. Tredje gången gillt för Dagens media.
Själv sakfrågan gällde att jag delade en tweet från en välkänd journalist som arbetar för Expressen. Det visade sig i efterhand att hon hade ett faktafel i sin tweet. Nu klandrar alltså ett antal debattörer mig(!) för att jag inte kollat journalistens uppgifter innan jag spred dem vidare (vi var tydligen 700 personer som spred uppgifterna). Jag anser tvärtemot att jag måste kunna lita på fakta som en prisad stjärnreporter på Expressen lägger ut på Twitter utan att behöva gräva i reporterns källor. Samma sak gäller uppgifter från andra tunga etablerade medier och journalister. Finns det sakfel i deras artiklar eller inlägg på sociala medier är det deras ansvar, det enda jag då kan göra är att beklaga att jag råkat sprida dem vidare. Om det däremot är material som läggs ut av för mig okända personer är det såklart en helt annan sak, då finns all anledning att vara extra källkritisk innan man för något vidare.
För övrigt fanns det i detta fall inte ens någon länk att kolla i journalistens tweet! Detta måste många av mina kritiker ha "missat", eftersom de påstår att jag inte "ville" kontrollera länken pga att den var bakom en betalvägg. Så var det inte. Det framgick inte alls varifrån journalisten hade fått sina uppgifter och det fanns alltså ingen länk att kolla heller. Så även om jag hade velat undersöka hennes källor hade jag inte kunnat göra det. Diskussionen om artiklar bakom betalmedia uppkom i ett senare skede. Jag tog dessutom (flera gånger) avstånd från eventuella felaktigheter långt innan den aktuella journalisten sedan själv tog bort sin tweet, och anser därmed att jag gjort vad man rimligen kan begära. Om jag låst upp den aktuella artikeln hade det inte förändrat något i sak.
Vad gäller min ovilja att läsa artiklar bakom betalvägg hänvisar jag till det jag skrev igår. I övrigt upprepas det mesta i artikeln i Dagens Media. Jag har inga synpunkter alls på att media använder betalväggar för att få intäkter även från sina nätupplagor, tvärtom är det en naturlig utveckling när papperstidningarna läses av allt färre. Min kritik gäller uteslutande situationen då en journalist i en offentlig debatt själv åberopar en artikel som denne eller den egna tidningen skrivit. I det läget känns det mycket märkligt om artikeln är låst bakom en betalvägg. Det omöjliggör att alla som deltar i diskussionen kan ta till sig uppgifterna och omöjliggör därmed en seriös debatt.
Media och journalister är väldigt snabba med att kritisera "fake news" och att felaktigheter sprids på sociala medier. Men de är emellanåt ganska slarviga själva med vad som är rätt och fel när de kritiserar andra.
Medias betalväggar försvårar politisk debatt
2017-05-09
Jag har ofta reagerat på att tidningarna allt oftare lägger nyhetsartiklar bakom betalväggar. När ibland till och med journalisterna själva länkar till sina låsta artiklar från sociala medier blir det väldigt svårt att delta i en debatt om man inte först "köper loss" artikeln. Själv råkade jag ut för detta under gårdagen när en upphetsad diskussion på Twitter bland annat hänvisade till en artikel som få hade läst. Jag deklarerade då att jag inte köper loss denna typ av artiklar av princip - den som länkar till en låst artikel får skylla sig själv om det är få som tar del av innehållet.
Som riksdagsledamot har jag det väl förspänt. Riksdagen ger exempelvis tillgång till de flesta papperstidningar i vårt tidningsrum (fast när man är hemma i valkretsen, 50 mil från riksdagen, är det inte till någon större tröst). Vi har även en professionell nyhetsbevakning via nätet - även om denna allt oftare också hänvisar till låsta artiklar. Men sammantaget har vi troligen bättre tillgång till media än de flesta i samhället. Och självklart har jag råd att emellanåt köpa loss en artikel om jag verkligen vill.
Problemet är dock att en samhällsdebatt kräver att alla deltagare har samma tillgång till den information som diskuteras. Och det har inte alla idag. Därför är min princip att inte heller jag vill köpa loss nyhetsartiklar i media. Och i längden vore det orimligt, rent kostnadsmässigt, till och med med mitt riksdagsarvode.
Jag vet inte hur många tidningar och andra media som citeras eller diskuteras på sociala medier en vanlig dag, men det lär handla om hundratals, kanske rent av tusentals? En "prenumeration" på låst material kan kosta allt från en hundralapp i månaden och uppåt. Om vi antar att jag som flitig twittrare ska ha en prenumeration på i vart fall de 50 största svenska tidningarna och att det kostar 100 kronor per månad innebär det en kostnad på 5.000 kronor. Varje månad. Hur många vanliga väljare med normal inkomst har råd med detta? Och då räknar jag lågt. Talar vi om 100 tidningar blir det 10.000 kronor - varje månad.
Sifferexemplet visar att det inte handlar om snålhet att inte köpa en prenumeration i just en aktuell tidning. Ska man som flitig twittrare och bloggare ha tillgång till allt som kommenteras handlar det om mycket stora summor, nivåer som är långt från det realistiska för de flesta. Och därmed stryps samhällsdebatten på ett beklagligt sätt.
Jag är den förste att medge att dagens tidningar har problem i takt med att allt fler väljer bort papperstidningen. Att man i stället väljer digitala prenumerationslösningar eller betalväggar är begripligt och en naturlig följd av digitaliseringen. När det gäller många typer av läsning är det oftast inte heller något problem, och den som prenumererar på papperstidningen kan även läsa sin tidning på nätet. Men om en journalist i en diskussion på sociala medier själv åberopar eller länkar till en artikel där man skrivit om en debatterad samhällsfråga borde man i vart fall låsa upp den först. Det är det minsta man kan begära om journalistiken vill bidra till en öppen samhällsdebatt.
För övrigt lär ju reklamfinansiering av digitala medier bygga på antal besökare. Att släppa in besökare gratis till mycket omskrivna artiklar borde inte medföra något intäktsbortfall utan tvärtom rimligen öka annonsintäkterna. Att en artikel debatteras blir därmed en ren vinst för tidningen ifråga.
Jag tror personligen att diskussionen om låsta nyhetsartiklar kommer att växa efterhand. Och härmed har jag klargjort min egen syn på saken.
Jag har definitivt inte tystnat
2017-04-19
I dag har jag detta korta svar i Borås tidning som replik på nedanstående anonyma påhopp på lördagens debattsida. Märkligt att mina politiska motståndare så ofta är anonyma. Vågar man inte stå offentligt för sina åsikter?
Jag kan också berätta att jag nu även tillskrivit Aftonbladets chefredaktör och begärt en rättelse och en ursäkt för deras falska beskyllning på ledarsidan.
Sanningen är inte alltid den man läser i media...
2017-04-11
I fredags förra veckan befann jag mig på EU-konferens på Malta. Plötsligt kom ett SMS från TT:s nyhetsbevakning som berättade om terrordådet i Stockholm. Från dess var mitt fokus helt på vad som hände i Stockholm, och den sista delen av konferensen kom i andra hand. Både under konferensen och resan hem samma kväll sökte jag all information jag kunde i tidningar och på webbsändningar i telefonen. Väl hemma sent fredag kväll följde jag som så många andra nyhetsflödet i såväl TV-kanalerna som i radion och på nätet, och detta även under lördagen. Uppgifterna om vad som hänt varierade och informationsflödet var enormt.
Vid ett tillfälle intervjuades någon om känslorna för det som hänt. Det var något om oron för att dådet skulle skapa motsättningar mellan olika grupper, och bland annat nämndes kristendomens kärleksbudskap om att alla kan förlåtas och att ett terrordåd inte får följas av hat.
Under lördagen skrev jag ett inlägg på bloggen om det som hänt. Jag fick flera upprörda mail med reaktioner mot dem som försökte relativisera och nyansera det som hänt. Flera menade att det inte gick att göra något annat än att kraftfullt fördöma gärningsmannen utan förmildrande omständigheter. Jag höll med om detta och kände därför att det behövdes ytterligare ett twitterinlägg, som slutligen blev två. Min avsikt med dessa var att tydligt markera att jag inte ställde upp på att relativisera, nyansera eller förminska det som hänt. Jag ville vara tydlig med att jag som människa faktiskt bara kände avsky mot terroristen som uppenbarligen kallblodigt och medvetet dödat flera människor.
När jag skrev mina två tweets nedan kom jag att tänka på det jag hört tidigare om kristendomens kärleksbudskap, och ville markera att det ändå faktiskt finns gränser för förlåtelse. Därför inledde jag tweeten med några ord om detta. Det var alltså inte ett citat och det var bara som bakgrund till huvudbudskapet som var min egen åsikt i frågan. Så här blev det:
Jag kan medge att jag reagerade starkt. Detta var bara en vecka efter den hemska bussolyckan som drabbade vår kommun. Och så följde detta terrordåd. Men jag skäms inte för det jag skrev.
Men sedan vevade vänstern igång! Det visade sig att samma dag hade det förekommit en bild på sociala medier (jag fick den sedan även skickad som kommentar till min tweet) där det påstods att en präst sagt i en TV-intervju att man skulle förlåta terroristen. Sedermera dementerade Svenska Kyrkan detta. Bilden var uppenbarligen försedd med ett falskt citat.
Och nu började beskyllningarna mot mig, att det var den bilden jag citerat i min tweet. Egentligen en ganska fånig beskyllning - hade jag velat sprida den bilden hade jag såklart retweetat den som den var. Jag retweetar väldigt ofta andras tweet. Men när jag skrev mina tweet hade jag inte ens sett denna bild. Vet faktiskt inte ens om den var utlagd på Twitter när jag skrev min text. Jag såg inte heller det TV-inslag som åberopas i den aktuella bilden.
Mitt "brott" enligt ett stort antal otrevliga vänsterdebattörer är att jag inte angivit exakt var och när jag hörde kommentaren om kristendomens kärleksbudskap. För mig var det ju en helt oviktig sak, när jag hörde det som sades hade jag ingen tanke på att twittra om det. Och jag vet faktiskt inte var jag hörde detta, eller vilken tidpunkt, det medger jag gärna. Är ganska säker på att det var i någon TV-kanal, men det var något jag hörde i förbigående. Kan även varit på någon webb-sändning på nätet. I sak tycker jag inte heller det är viktigt var och när detta sades, det kristna kärleksbudskapet är väl känt och i exempelvis denna artikel på kultursidan i Svenska Dagbladet igår framförs precis samma synpunkter som de jag hörde och nämnde i min tweet.
Nu har alltså vänsterdebattörer helt grundlöst beskyllt mig för att ljuga och sprida osanningar om Svenska Kyrkan samt att citera den förfalskade bilden och därmed angripa en präst! Allt detta är helt gripet ur luften. Jag kan såklart i efterhand beklaga att jag lite slarvigt skrev att det var "någon från kyrkan". Jag menade det inte bokstavligt, utan syftade på att det var en person med uppenbar teologisk kunskap som åberopade det kristna kärleksbudskapet. Det var lite långt att skriva på 140 tecken och då blev det "kyrkan". Det betydde dock inte att jag pekade ut just Svenska Kyrkan, kunde varit vilken kristen kyrka som helst.
Det hat jag upplevt från vänstern på Twitter har gjort att jag nog blockerat ett 20-tal personer. Det hör inte till vanligheterna. Och i dag hänger alltså Aftonbladets krönikör Ehsan Fadakar ut mig i en krönika där han upprepar att jag ljuger, jämställer det med att sprida det förfalskade citatet, och påstår att jag angriper både en präst och Svenska Kyrkan. Detta är alltså helt gripet ur luften och han har inte ens kontaktat mig (!) för att få höra om jag syftade på den omtalade bilden eller inte. Sammanfattningsvis har inget av det som sägs i Aftonbladet någon som helst koppling till sanningen utan är helt fria fantasier.
Inte oväntat - minskat förtroende för SVT och Sveriges Radio
2017-04-07
I går kunde man läsa på SVT:s TextTV (!) att förtroendet för just SVT minskat kraftigt det senaste året. Samma sak gäller förtroendet för Sveriges Radio. Jag har tidigare visat på bloggen att även om SVT/SR ("Public Service") visserligen legat högt i förtroende jämfört med övriga medier, så har förtroendet sakta minskat under flera år. Och nu kommer alltså plötsligt ett betydligt större fall i förtroende.
Jag är inte förvånad, inte alls. Jag har själv deklarerat att mitt eget förtroende för exempelvis SVT är mycket litet, och jag har extremt goda skäl för det. Några skäl är den tydliga vänstervridningen, den tydliga agendan att låta personer på vänsterkanten få störst utrymme i debatten och den märkliga "slumpen" att intervjuer med "vanliga människor på gatan" så ofta i efterhand visar sig vara intervjuer med aktivister och politiker på vänsterkanten. I längden slår detta stenhårt mot SVT:s förtroende, och det är detta vi nu ser. Det konstiga är att 60% fortfarande har förtroende för SVT.
Jag ser som en av mina viktigaste uppgifter i Public Service-kommittén är att stärka upp granskningsmyndigheten och ge den muskler att även utfärda sanktioner vid brott mot reglerna om opartiskhet och saklighet. I längden är det enda sättet att bevara ett rimligt förtroende för Public Service. Gör vi inget riskerar SVT och SR att på sikt tappa hela sin legitimitet som "Public Service".
Offentlig utfrågning om framtidens Public Service
2017-03-23
I dag har jag ägnat förmiddagen åt att lyssna på Kulturutskottets offentliga utfrågning om framtidens Public Service. En mycket välfylld förstakammarsal i Riksdagen lyssnade på bland annat medieforskare, mediedebattörer, kulturministern och de tre VD-arna för SVT, SR och UR. Det kom även ett antal frågor från Kulturutskottets ledamöter.
Det mest slående var att samtliga talare uppenbarligen värnar starkt om dagens public service och närmast tävlade om vem som hade flest argument om förträffligheten hos public service. Det hade varit intressant om det förekommit någon enda kritisk forskarröst eller debattör bland talarna.
Det var också intressant att i stort sett alla talare talade sig varma för Public Service med argumentet att SVT/SR/UR står för saklighet, opartiskhet och för "oberoende faktagranskning". Kulturministern Alice Bah Kunke (MP) sa exempelvis i sitt anförande att "Public Service måste stå bortom den politiska sfären, det får aldrig råda några tvivel om att Public Service står oberoende från politiken".
Jag delar talarnas åsikt om hur det borde vara med opartiskheten och sakligheten. Tyvärr kan jag konstatera att verkligheten ligger väldigt långt från detta. Gång efter gång avslöjas hur medarbetare hos SVT och SR uppenbarligen har en politisk agenda och väljer ut debattörer och "röster på stan" med tydlig politisk vänsterkoppling. Exemplen på senare år är så otroligt många att det omöjligen kan vara en slump. I längden hotar det kraftigt förtroendet för Public Service. Detta är något som måste beaktas i Public Service-kommitténs fortsatta arbete med det nya sändningstillståndet, där jag personligen tror att man i vart fall måste vässa Granskningsnämndens arbete och mandat när det gäller granskningen av opartiskhet och saklighet.
Första mötet med den parlamentariska Public Service-Kommittén
2017-03-18
Denna vecka drog den parlamentariska Public Service-kommittén igång sitt arbete. Bland annat fick vi en grundlig genomgång av den tidigare utredningen under Alliansregeringen om hur TV-avgiften skulle kunna reformeras. Den gången blev det inget konkret förslag, främst på grund av att det fanns lite olika politiska ingångar i frågan. Dessutom fungerade på den tiden systemet hyfsat väl. Men efter att det får något år sedan kom en dom som stoppade uttag av TV-licens från den som endast såg TV i sin dator ställdes hela frågan på sin spets och alla inser att dagens modell med apparatstyrd TV-licens inte längre är hållbar med den allt snabbare tekniska utvecklingen. Och nu är alltså en ny utredning igång som ska försöka lösa problemet.
Utredningen ger oss också en djupare kunskap om alla frågor kopplade till Public Service (Alltså SVT, UR och SR), och det ska bli intressant att ta del av detta.
Utredningens direktiv är fastställda av regeringen. På regeringens hemsida beskrivs uppdraget så här:
"En parlamentarisk kommitté ska analysera villkoren för radio och tv i allmänhetens tjänst och föreslå nödvändiga förändringar för att skapa fortsatt goda förutsättningar för verksamheten. Kommitténs uppdrag är att föreslå ett långsiktigt hållbart och solidariskt finansieringssystem för radio och tv i allmänhetens tjänst. Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2017.
Utgångspunkten är att Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB ska ha finansiella förutsättningar att utveckla en oberoende verksamhet med hög legitimitet, kvalitet och relevans i det moderna medielandskapet.
Kommittén ska bland annat
•analysera möjliga alternativa finansieringssystem med utgångspunkt i de särskilda krav och mål som finns för systemet med radio och tv i allmänhetens tjänst,
•ta fram ett konkret förslag för finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst där insamlade medel även i fortsättningen hanteras åtskilda från övriga medel på statens budget,
•ta ställning till om det är hushåll eller individer som ska vara betalningsskyldiga och om det är lämpligt att införa en differentiering av betalningsskyldigheten, och
•ta ställning till om betalningsskyldigheten även fortsättningsvis ska knytas till innehav av viss mottagningsutrustning och hur den i så fall ska definieras.
Från moderat sida hade vi gärna prövat möjligheten att finansiera Public Service via statsbudgeten i stället för med TV-licens. Påståendet att just Public Service skulle ha ett speciellt behov av långsiktigt garanterade intäkter känns lite märkligt. Det finns många verksamheter som är viktiga i statens budget, exempelvis Försvaret, Polisen, forskningen och infrastrukturen. Dessa verksamheter får sina intäkter prövade regelbundet i statens budget i form av långsiktiga fleråriga beslut. Vi ser inget problem att långsiktigt öronmärka pengar även till Public Service via statsbudgeten. Men tyvärr ingår inte denna möjlighet i utredningens uppdrag, och det innebär att vi får stödja det bästa förslaget av dem som återstår. Mer om detta framöver.
Tack!
2017-02-24
I går fanns denna debattartikel i Borås Tidning. Det är inte ofta för mig okända personer skriver debattartiklar för att bland annat ge mig stöd. Det känns stort. Jag känner tyvärr inte Björn Lundell personligen, men slog honom en signal idag och framförde mitt tack för ett bra inlägg som är på pricken i alla delar!
Borås Tidnings chefredaktör om kritiken mot medias trovärdighet
2017-02-19
I dagens tidning ägnar Borås Tidnings chefredaktör Stefan Eklund sin söndagskrönika
åt diskussionen om medborgarnas misstroende mot media. Jag får i förbigående själv en släng av skeden, se nedanstående utdrag ur krönikan.
Jag delar Eklunds oro för att människors misstroende mot traditionella medier såsom SVT, SR, TV4, de stora dagstidningarna och kvällstidningarna kan göra att man söker sin information i alternativa medier i stället. Men jag har två viktiga invändningar mot hans resonemang.
För det första är det inget fel att även ta del av alternativa medier, även sociala medier. Ju fler källor man har tillgång till desto mer allsidig information kan man ta del av. Och att även följa utländska medier (exempelvis CNN, BBC och tunga engelskspråkiga dagstidningar) är ett viktigt komplement till svenska medier. Det allvarliga blir om man enbart får sina nyheter från sociala medier, medier som ibland har tydliga agendor. Då får man en mycket ensidig nyhetsrapportering.
För det andra skriver Eklund följande: "Att politiker med makt och/eller stor väljarbas öppet ringaktar seriös journalistik öppnar för så kallade alternativa medier" Jag delar inte Eklunds syn på orsak och verkan. När jag som folkvald, på goda grunder, ifrågasätter sakligheten, opartiskheten eller trovärdigheten i en artikel eller ett reportage, det må vara i DN eller i SVT, så baseras ju detta på att jag anser att den aktuella artikeln inte baseras på seriös journalistik. Exemplen är förfärande många och det finns de som samlar sådana exempel så andra kan ta del av dem. Jag kan bara tala för mig själv, men jag ringaktar såklart inte seriös journalistik (tvärtom delar jag den gärna i sociala medier, lägger ut den på min blogg och ger emellanåt personlig cred till journalisten). Däremot ringaktar jag oseriös, slarvig eller vinklad journalistik. Detta handlar inte alls om "mediehat" utan om att stå upp för det som är rätt och riktigt. Om människor söker sina nyhetskällor i alternativa media beror det på att man själv ser bristerna. Vill traditionella media behålla sina läsare och tittare får man helt enkelt se till att vårda sitt rykte. Just nu faller förtroendet för media sakta, men stadigt.
Jag upprörs exempelvis när SVT gång efter gång efter gång intervjuar "vanlig människa på stan" som i efterhand visar sig vara extremt engagerad vänsterpolitiker (vilket inte alls framgår i reportaget). Eller när en person kallas "statsvetare" och tillåts kommentera inrikespolitiken - men i själva verket är knuten till ett visst parti. Eller när en "expert" yttrar sig om ett politiskt förslag, men i efterhand visar sig vara politiker med egen agenda. Allt sådant slår stenhårt mot SVT:s trovärdighet. Och tyvärr - detta händer ofta. Väldigt ofta. Vi brukar ibland skoja om att SVT har en väldig "tur" som alltid lyckas hitta aktiva vänsterpolitiker när de ska intervjua "mannen på gatan"...
I tidningsmedia förekommer liknande övertramp. En osaklig rubriksättning som inte alls speglar innehållet i en artikel är ett problem - inte minst i ett stressat samhälle där många bara läser rubriken. Hårt vinklade citat och saker som lyfts ur sitt sammanhang för att skapa "en bra nyhet" är också beklämmande. Liksom såklart när man bara låter den ena sidan komma till tals i en debatt, eller medvetet missförstår vad någon sagt för att skapa en dålig bild av vederbörande.
Eklund talar om att det "pressetiska systemet" fungerar: "Det finns möjlighet att anmäla de fel man anser att vi gjort till Allmänhetens Pressombudsman. Fälls vi publicerar vi beslutet." Problemet är bara att detta system inte alls fungerar. Utredningstiden är lång och en fällning publiceras oftast på en undanskymd plats i tidningen långt efter att människor ens kommer ihåg vad saken gällde. Samma sak gäller Granskningsnämnden för Radio och TV. Media kan helt riskfritt slarva eller vinkla nyheter utan att det kostar något alls.
Och här kommer vi in på mitt uppdrag i Public-Service-kommittén. Eklund tycker det är "pikant" att jag som kritiker av SVT sitter med i denna kommitté. Men tänk om det är tvärtom, att det är just därför jag blivit nominerad av mitt parti? Den tanken har kanske inte slagit Eklund. Jag står i likhet med mitt parti bakom tanken på att vi behöver Public Service som alternativ till alla kommersiella kanaler, och att denna behöver en stabil finansiering över tid. Men jag skulle personligen även vilja ha ett betydligt vassare system av granskning av (all) radio och TV, en granskningsnämnd som inte bara kan fälla vinklade eller osakliga inslag, utan också utfärda något slags sanktioner så att det blir ekonomiskt kännbart att bryta mot sändningstillståndet. Då skulle kravet på saklighet och opartiskhet plötsligt bli på allvar. Kanske borde pressen fundera på ett liknande system? Den tidning som bryter mot de etiska linjerna kanske inte bara ska tvingas publicera fällningen utan även tvingas böta en betydande summa till en gemensam fond? För min del får fonden gärna årsvis delas ut till något välgörande ändamål - det viktiga är att brott mot pressetiken ska kosta ekonomiskt för den aktuella tidningen. Då skulle kanske övertrampen bli färre och allmänhetens förtroende öka?
Även om jag ytterst sällan personligen drabbats av oseriös journalistik under mina snart 20 år som politiker, så har det förekommit vid några tillfällen. Då har jag tagit striden och krävt en ursäkt. Oftast, men inte alltid, har jag fått det. Överlag upplever jag att våra lokala media är betydligt mer noggranna och seriösa än vissa riksmedia. Jag har själv stort förtroende för exempelvis Borås Tidning och Radio Sjuhärad, våra två stora mediekanaler i Sjuhärad. Visst blir det fel ibland, och visst tycker vi inte alltid lika, ledarsidan i BT och jag. Men jag upplever ändå att BT:s och Radio Sjuhärads nyhetsreportrar har en avsikt att ge en korrekt bild och förmedla korrekta citat utan avsikt att misskreditera källan. Jag tror flera av våra stora riksmedia har en hel del att lära.
Jag är utsedd till moderat ledamot i public-service-kommittén
2017-02-13
Regeringen har, efter nominering från den moderata riksdagsgruppen, utsett mig som en av två moderata ledamöter i en ny parlamentarisk kommitté som ska "utreda och föreslå ett långsiktigt hållbart och solidariskt finansieringssystem för radio och TV i allmänhetens tjänst". Utredningen tillsätts för att riksdagen i våras krävde detta av regeringen i ett tillkännagivande.
Kommittén ska senare under året även få tilläggsdirektiv som rör hur regleringen av och uppdraget för SVT/SR/Utbildningsradion ska utformas inför nästa tillståndsperiod.
Eftersom jag tidigare debatterat finansieringen av "Public Service" och även regelbundet genom åren ifrågasatt TV-licensen i riksdagsmotioner (senast 2014), och dessutom har en hel del tankar och åsikter i övrigt om SVT och Sveriges Radio (inte minst det här med kravet på opartiskhet och saklighet) tycker jag det ska bli mycket intressant att vara med i denna kommitté. Den andre moderaten i kommittén är moderaternas kulturpolitiske talesperson, Olof Lavesson. Tillsammans ska vi föra moderaternas talan.
Nedan Regeringskansliets pressmeddelande:
Aftonbladets ledarredaktör ute på nya äventyr...
2017-01-18
Anders Lindberg på Aftonbladets ledarredaktion slog nog nytt rekord ikväll på Twitter med nedanstående inlägg, som jag inte kunde låta bli att besvara...
Tidningen ETC vill inte förstå min kritik mot Public Service
2016-12-01
Att tidningen ETC är en röd tidning framgår tydligt i deras egen deklaration på ledarplats. Det gör att det är lite svårt att ta tidningen på allvar när den angriper mig för att jag ifrågasätter SVT/SR för vänstervridning och osaklig nyhetsrapportering. Här från ledarsidan i tisdags:
Bakgrunden är att ETC krävde att jag skulle namnge de personer inom SR/SVT som jag anser vara "vänstervridna" och som ansvarar för en osaklig nyhetsrapportering. Jag svarade då att det såklart är helt omöjligt - nyheterna ställs samman på nyhetsredaktionerna där det finns många som jobbar. Det är såklart inte möjligt för mig att namnge vem som skrivit respektive telegram som nyhetsuppläsarna sedan levererar till tittare eller lyssnare eller i en notis på TextTV. Det enda jag kan se är slutresultatet. Detta borde ETC inse. Men i stället angriper man mig alltså för att jag inte kan namnge de ansvariga...
Jag föreslog också att ETC själva skulle ta del av den mängd exempel på vänstervridning eller annan osaklighet som presenteras i flera olika facebookgrupper som ägnar sig åt att granska just SVT/SR. I dessa grupper lägger man ut exempel och citat som samlas in av medlemmarna. Jag påstår definitivt inte att alla exempel är seriösa, men det finns så många solklara exempel att det borde få tom ETC att inse att Public Service idag står väldigt långt från lagens krav på saklighet och opartiskhet. Jag har själv belyst några av dessa exempel på bloggen. Mängden anmälningar till Granskningsnämnden om samma sak är för övrigt också omfattande. Forskning och statistik visar också på en tydlig vänstervridning i SVT/SR. Om ETC verkligen vill ta del av fakta är det väldigt enkelt att göra det. Men det är nog tyvärr viljan som saknas. De röda glasögonen är i vägen, ETC står så långt till vänster själva att de inte ens reagerar.
Obegripligt påhopp från Dagens Nyheter
2016-11-18
Dagens Nyheter har ikväll lagt ut en artikel med rubriken ”Dra åt helvete” – Samhällsdebattörer utan hyfs på Twitter
Man har i artikeln lagt ut ett stort antal twitterinlägg som man menar är exempel på grova personangrepp, och samtliga menar man alltså enligt rubriken är exempel på "Samhällsdebattörer utan hyfs".
En av dem som citeras är jag själv:
Var och en får väl själv avgöra om detta är ett personangrepp och ett inlägg som innebär att jag "saknar hyfs". För egen del begriper jag faktiskt överhuvudtaget inte vad mitt twitterinlägg ovan har i denna artikel att göra. För övrigt har jag nog skrivit betydligt vassare inlägg än så här genom åren.
Men när min upprördhet väl lagt sig inser jag att jag ju i stället bör tacka DN för att man på detta sätt ger spridning av en högst befogad kritik mot den kanske tramsigaste "forskning" som bedrivs i vårt land just nu, nämligen normkritik, genusforskning och forskning kring "vithetsnormer". Extremsekteristisk kvasivetenskap som sagt. Och det står jag för varje dag i veckan. Varje timme på dygnet.
Och Dagens Nyheters reporter borde nog gå en annan viktigare kurs. I yttrandefrihet och åsiktsfrihet. En viktig kunskap för en journalist. Journalister måste lära sig att skilja på att driva med eller kritisera sakfrågor eller samhällsföreteelser och att ägna sig åt nedsättande personangrepp. Det är två helt olika saker. Och att människor har en annan åsikt än det normkritiska genuscertifierade vänsterfolket innebär inte med automatik att man saknar hyfs. Ofta kan det faktiskt vara precis tvärtom.
"Opartiska" Public Service kommenterar nobelpris på twitter
2016-10-13
Alla som följer mig på sociala medier vet att jag är extremt kritisk till hur Public Service (Sveriges Radio och SVT) gång efter gång gör övertramp när det gäller den opartiska journalistiken. Och det märkliga är att övertrampen alltid går åt vänster. Varje enskilt övertramp är kanske inte så uppseendeväckande i sig, men sammantaget blir bilden att man helt enkelt inte kan lita på vare sig SR eller SVT när det gäller opartiskhet och saklighet. Man ägnar sig i stället åt kampanj-journalistik eller gör slarviga inslag som man först i efterhand inser var olämpliga - men på grund av de anställdas vänstervridning inser man det inte i tid.
Första idag är detta inlägg från SR Kultur (Sveriges Radios kulturredaktion). Jag blev uypprörd och skrev en ganska vass kommentar. Fick då nedanstående svar från Mattias Hermansson, chef och ansvarig utgivare för Sveriges Radios kulturredaktion. Han ber om ursäkt, även i flera andra twitterinlägg, och det är bra. Men det intressanta är varför ingen på SR Kultur reagerade på detta redan när man lade ut inlägget? SR borde insett att inlägget helt enkelt är ren rasism riktad mot äldre vita män (byt ut "vit" mot "svart" tex så framstår rasismen tydligt). Att tala illa om och förnedra "medelålders vita män" är populärt bland feminister och vänsterfolk, och detta gränsar definitivt till det.
I dag presenterade även SR Ekot nedanstående twitterinlägg. Att nyhetsredaktionen på Sveriges Radio på detta sätt på ett försåtligt sätt bedriver genusanalys på Twitter kan knappast anses vara opartisk nyhetsförmedling utan är ren kampanj-journalistik. I sak är det helt okej att ha synpunkter på den könsmässiga fördelningen av årets nobelpris (även om man sak veta att ett antal olika nobelkommittéer utser den eller de som de vill ge årets pris, utan att stämma av med övriga. Det gör att ingen styr över helheten.) Men att Ekot lägger en uppenbar åsiktsvinkling på nyheten är knappast opartiskt. Att inlägget är fyndigt och intelligent utformat hjälper inte.
Sveriges Radio bekostas med licenspengar. Licenspengar som vi alla tvingas betala.
Viktig facebookgrupp granskar SR:s och SVT:s övertramp
2016-05-31
Jag fick ju en del kritik när jag - med rätta - beskyllde Sveriges Television för att ha tappat kraftigt i trovärdighet. Och mitt påstående stärks hela tiden i takt med nya oseriösa inslag. Faktum är att det nu är så många oseriösa programinslag i såväl SVT som i SR (Sveriges Radio) att det startats en ny facebookgrupp bara för att bevaka detta. Och inläggen är många.
Jag följer denna öppna grupp och rekommenderar alla som fortfarande tvivlar på att SVT/SR är oseriösa vänstervridna medier att också gå med. Adressen är https://www.facebook.com/groups/svt.sr/
Bland de senaste inläggen finns exempelvis att man i ett program i P3 kallat Hanif Bali (moderat riksdagsledamot) och Alice Teodorescu (politisk redaktör på Göteborgs-Posten) för "husblattar".
Man kan också ta del av ett sanslöst inslag i SVT:s morgonprogram "God Morgon Världen" den 25 maj där svälten och krisen i Venezuela "enkelt kan förklaras" enligt programledarna. "Det beror helt enkelt på fallande oljepriser". Att landet är en extremt vanskött kommuniststat med en ekonomi i fritt fall nämns inte ens. Jag funderar över varför inte norrmännen också börjat svälta i takt med minskade oljeinkomster?
Bara två exempel på hur SVT och SR i mina ögon helt tappat sin trovärdighet som "public service" och i stället ägnar sig åt såväl indoktrinering som desinformation. Min kritik gäller såklart inte alla program och alla medarbetare, långtifrån, men de oseriösa inslagen är numera så många och vanligt förekommande att kanalerna totalt sett inte längre kan anses vara trovärdiga och seriösa för den som efterfrågar objektiv nyhetsförmedling och saklig samhällsdebatt.
Problematiskt om människor misstror traditionella medier
2016-04-18
I dag publicerades min, något längre, debattreplik kring svenska folkets förtroende för media även i Borås Tidning:
(Klicka för läsbar storlek)
Jag bemöter osakliga påhopp i media
2016-04-15
Jag har den senaste tiden blivit påhoppad av såväl ledarskribenter på Borås Tidning som i Ulricehamns Tidning, samt av en vänsterdebattör vid namn Göran Andersson. Denna vecka bemöter jag detta i debattinlägg i
Svenljunga Tranemo Tidning och i Ulricehamns Tidning. Ett liknande svar är även skickat till Borås Tidning, men har ännu inte publicerats.
I en efterföljande slutreplik från vänsterdebattören Göran Andersson i UT skrivas nu tonläget upp ytterligare. Nu får jag höra att "Ericson legaliserar rasistiska tankar". Så låg är alltså debattnivån. Trots att migrationspolitiken nått vägs ände och att tillnyktring skett på politisk nivå så lever naiviteten och brunkletandet kvar i den lokala debatten. Jag trodde vi kommit lägre än så, men vänstern förnekar sig aldrig.
I själva sakfrågan - den om riksmedia är trovärdiga och ger en objektiv bild av verkligheten - såväl när det gäller migration som andra frågor - kommer det allt mer fakta som stödjer min oro för hur svenska folket ser på medias opartiskhet och saklighet i nyhetsrapporteringen. Senast i Sifo/Mediaakademiens senaste förtroendebarometer som jag berättade om i föregående inlägg. Det finns ett trovärdighetsproblem för riksmedia, ett trovärdighetsproblem som riskerar att driva människor att söka information via andra (inte alltid tillförlitliga) kanaler. Det hjälper inte att skjuta budbäraren (i detta fall mig). Problemet försvinner inte för det.
Svenskarnas förtroende för samhällsinstitutioner och media minskar
2016-04-15
Mediaakademien har nu presenterat sin förtroendebarometer för 2016, som tagits fram i samarbete med Sifo. Man konstaterar att svenska folkets förtroende för i stort sett alla samhällsinstitutioner och media minskat det senaste året. Här följer några bilder från rapporten:
När det gäller samhällsinstitutionerna totalt har förtroendet minskat för samtliga grupper det senaste året. Och för riksdag och regering är det en dramatiskt minskning de senaste åren. Under Alliansens sista fyra år hade mellan 40 och 60% förtroende för regeringen och riksdagen. 2016 har bara 28% förtroende för regeringen och endast 33% för riksdagen. Det är ytterst alarmerande siffror och borde tas på största allvar av samtliga partier och rikspolitiker.
En liten tröst är ändå att moderaterna åtnjuter det högsta förtroendet av partierna, dock har förtroendet minskat sedan toppen 2010 när moderaterna som parti hade ett historiskt högt förtroende. Störst ras är det för Miljöpartiet som tappat hälften av sitt förtroende på bara två år.
När det gäller medierna totalt ser man också en långsam med tydligt fallande trend de senaste tio åren för samtliga medier. De medier som tappat mest de senaste två-tre åren är DN och SVT. Och kvällstidningarna ligger fast förankrade i botten av förtroendeligan.
För dagspressen isolerat ser man som sagt att förtroendet för DN har minskat ordentligt, särskilt de senaste 2-3 åren. Kvällstidningarna ligger stabilt på en mycket låg nivå, och för Aftonbladet är nedgången närmast katastrofal jämfört med siffrorna för 10-15 år sedan. Även för lokalmedier har förtroendet minskat det senaste året.
När det gäller TV-kanalerna isolerat ser man att SVT ligger klart i topp, men att man tappat ungefär 10 procenenheter de senaste sex åren. För TV4 är förtroendetappet ännu mera dramatiskt. Största nedgången syns de senaste 2-3 åren.
Tack för alla tips om insiktsfulla journalister
2016-03-23
Min kritik mot delar av riksmedias objektivitet gäller långtifrån bara invandringsfrågan utan nyhetsbevakningen i allmänhet på många olika politikområden. Exempelvis i miljö- energi- och klimatfrågorna, men även i diskussionen om valfrihet i välfärden och kvaliteten hos offentligt respektive privat bedriven verksamhet och mycket annat. Men i dagsläget hamnar såklart mycket fokus just på invandringsfrågan eftersom den är i centrum av samhällsdebatten.
De senaste två dagarna har jag fått ett antal tips (tack alla!) som hänvisar till tongivande mediaföreträdare och ledarskribenter på olika tidningar som menar att media genom åren inte objektivt granskat just invandringsfrågan. Det känns ju inte som om jag är helt ensam i min kritik av medias saklighet i nyhetsrapporteringen. För säkerhets skull har jag dubbelkollat alla citat och även länkat till originalkällan i samtliga fall. Några exempel på journalistisk självinsikt i just denna politiska fråga:
”Flykting och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det…” Citat av Janne Josefsson, Uppdrag Granskning redan 2008.
"Jag var med och byggde den korridor som har förhindrat en konstruktiv debatt om migration och integration."//"Men priset blev högt: självcensur på bred front, rädsla för att undersöka verkligheten förbehållslöst, minskad tilltro till argumentens makt. Och som resultat en fördummad offentlighet, moralfebriga politiker och samhällsproblem som borde ha uppmärksammats och åtgärdats för länge sedan. Det blev en dyr korridor." Citat av Ann-Charlotte Marteus, ledarskribent Expressen 2015
"Vi ser i dag ett växande utanförskap med snabbt ökande segregation, trångboddhet, social oro och sjunkande skolresultat. Lägg därtill en politisk, religiös radikalisering samt allt färre jobb i industrin och det bådar inte gott inför framtiden. Att vissa journalister och opinionsbildare ändå väljer att skönmåla verkligheten är inte bara oansvarigt. Det är moraliskt förkastligt." Håkan Boström, ledarskribent, Göteborgs-Posten 2016.
"När glappet mellan åsikterna som tillåts i offentligheten och dem som omfattas av befolkningen blir för stort uppstår ett demokratiskt underskott."//"Den svenska åsiktskorridoren är en realitet." Ledare i
Svenska Dagbladet 2014 av Ivar Arpi.
"Landets medieredaktioner behöver fundera ett varv: ska vi uttalat vara emot SD? Om inte; hur säkrar vi att journalistiken sköts? Det är lätt att ropa ”konspirationsteori!” åt all kritik. Desto svårare är det att se sin egen roll i att förtroendet för medierna sjunker, medan SD-sajterna firar seger efter seger." Skrivet av Sakine Madon, ledarskribent Expressen 2016.
"Någon rejäl partipolitisk och offentlig debatt om invandringen har vi inte haft på år och dag. Det blir snabbt väldigt stereotypt och polariserat." Widar Andersson (S), chefredaktör Folkbladet 2014.
"Vad mer mörkas i Sverige? Vilka (politiska) intressen ligger bakom vad som granskas, vilka som kommer att lagföras? Blotta misstanken om att myndigheter och medier inte fullgör sitt uppdrag på ett opartiskt vis kan på sikt skada förtroendet för det demokratiska samhället." Alice Teodorescu, politisk redaktör Göteborgs-Posten 2016.
"Som det är nu finns det bara två positioner i debatten - Sverigedemokraternas främlingsfientlighet och vänsterns krav på en ännu mer generös flyktingpolitik. Rädslan för att ge SD svängrum har skapat en förståelig beröringsskräck inför ämnet. Men det måste vara möjligt att skapa ett utrymme i debatten mellan dessa positioner." Anna Dahlberg, ledarskribent, Expressen 2012.
"Hos oss har den politiska korrektheten sedan tio år haft ett strypgrepp runt varje ämne som berör invandring, integration och flyktingar."//"De har varit fega, såväl på vänster- som högerkanten. Tillsammans har vi skapat ett klimat där inte mycket kan sägas." Ivar Arpi, ledarskribent SvD, i en intervju i
Nederländska tidningen "De Trouw" 2016
Det finns alltför gott om exempel på vinklade nyheter i media
2016-03-23
I dag har Borås Tidning en ganska bra intervju med mig om min kritik mot riksmedia när det gäller trovärdighet och vinklad nyhetsrapportering. Dock blir rubriken väldigt missvisande. Det finns ju tyvärr väldigt gott om konkreta enskilda exempel på hur media förvanskar eller vinklar nyheter, jag har själv gett många exempel genom åren på bloggen. Dessutom ger jag ju faktiskt ett konkret exempel i artikeln. Det jag ville understryka i intervjun var att det viktiga trots allt inte är hur just jag själv som politiker upplever medias objektivitet i nyhetsrapporteringen. Det viktiga är att 60% av de tillfrågade i Novus opinionsundersökning uppgav att de tror att media vinklar nyhetsrapporteringen. Jag tycker det är allvarligt, och jag står fast vid att det kan bidra till att man i stället söker sina nyheter på andra mindre seriösa kanaler.
Vad gäller dagens ledare i Borås Tidning låter jag barmhärtighetens slöja lägga sig över texten. Att en skribent på BT:s ledarredaktion väljer att skjuta budbäraren i stället för att fundera över budskapet tycker jag är trist. Liksom att man fortsätter att sprida en felaktig bild om vad jag tidigare sagt eller gjort. Denna typ av personangrepp på ledarsidan förtar mycket av ledarsidans trovärdighet.
Vad gäller kritiken mot att jag nämner att jag "saknar förtroende för såväl DN som Avpixlat" och därmed nämner dem i samma mening kan jag bara konstatera att sannolikt finns betydligt fler övertramp från Avpixlat än det gör från DN:s sida när det gäller serös nyhetsrapportering. Men samtidigt förväntar jag mig mer av en etablerad tidning som DN. Och antingen har man förtroende för en tidning eller så har man det inte. Det finns inget mellanting. Och jag litar som sagt inte på någon av dem.
Jag tycker det hade varit med klädsamt om BT:s ledarsida i stället förde en seriös diskussion om riksmedias trovärdighet och opartiskhet och risken för att människor söker sina nyheter på andra, kanske mindre seriösa, ställen. Det är en fråga som många i vårt samhälle diskuterar, och den förtjänar en seriös diskussion. Vågar BT ta upp den tråden?
60% av svenska folket tror att media medvetet vinklar nyheter
2016-03-22
Kommentarerna rullar på efter mitt och andras uttalanden igår om bristande förtroende för riksmedia. Jag har nog faktiskt under mina nu 18 år som politiker aldrig fått ett så starkt gensvar på något som på det jag skrev igår. Visst kommer det en och annan sur kommentar (ofta från personer som uppenbarligen inte ens bemödat sig att läsa de tre twitterinläggen), och visst är det en del vänsterdebattörer som alltid försöker brunkleta sina motståndare som stuckit ut hakan. Men i övrigt är stödet närmast kompakt, och jag har fått flera hundra nya följare på Twitter på bara ett knappt dygn.
Debatten har nu börjat övergå till en mer seriös diskussion om svenska folkets förtroende för media i allmänhet, och i vilken mån detta medverkar till att mer obskyra medier tar plats i samhällsdebatten.
Den första frågan är uppenbar. Förutom det jag konstaterade igår om hur förtroendet sakta minskat för de stora medierna i SOM-institutets mätningar, inte minst bland de unga, så visas samma sak även i en vetenskapligt gjord opinionsundersökning från Novus som presenterades i Medievärlden den 17 februari. 60 % av de tillfrågade uppger att media medvetet vinklar nyheter för att skapa den bild av samhället de föredrar. Novus VD kommenterar detta med att "Om man inte tror att det är en neutral bild utan en vinklad bild så är det ett enormt problem för hur media uppfattas.". Och hela 73 % tror också att media medvetet vinklar innehåll för att få klick på sina sajter.
Så mitt första twitterinlägg från igår (ovan) håller definitivt för granskning. Svenska folkets förtroende för de stora riksmedierna minskar. Och för mig är det uppenbart att det skapar en marknad för mindre seriösa publikationer och nätsidor med en tydlig, men ibland försåtlig, politisk agenda.
Under dagen har jag kommenterat saken även i intervjuer i Radio Sjuhärad och i Borås Tidning.
Dags för riksmedia att rannsaka sig själva
2016-03-21
I dag har jag medverkat till att skapa en så kallad "twitterstorm". Bakgrunden är att jag i morse skrev några twitterinlägg, med anledning av att DN:s ledarsida kritiserade angrep förre kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth (M) för att hon i sin tur kritiserade medias nyhetsobjektivitet och till och med medgav att hon emellanåt läser nyheterna på "Avpixlat". DN:s ledarsida gick i taket, inte får en tidigare kulturminister kritisera medias objektivitet! Och självklart inte läsa Avpixlat! Sågningen på DN gällde även förre moderatledaren Ulf Adelsohn som i en artikel i helgen sa att "den svenska pressen medvetet förtiger vad som sker”.
Nu följer jag visserligen inte själv Avpixlat av den enkla anledningen att de själva har en så uppenbart tydlig politisk agenda, och friskt blandar fakta med åsikter och värderingar - och kallar det "nyheter". Det är inte ett seriöst sätt att rapportera. Men jag förväntar mig väldigt mycket bättre av erkända medier som exempelvis DN eller för den delen SVT. Även dessa vinklar nyheter, kombinerar fakta med åsikter eller värdeladdade ord och har uppenbarligen en (vänster-)agenda i mycket av det de gör.
Så tyvärr - jag saknar förtroende för såväl Avpixlat som många erkända riksmedia, såväl deras ledarredaktioner och en del av deras journalister. Och det står jag för. Självklart finns det grader i misstroendet, och jag drar inte alla journalister över en kam, men jobbar man på en tidning eller ett etermedia som alltför ofta brister i saklighet och opartiskhet i nyhetsförmedlingen så spiller det såklart över på alla anställda. För att jag ska ha förtroende för en journalist krävs saklighet och objektivitet i nyhetsförmedlingen och en vilja att återge händelser eller citat på ett korrekt och ofärgat sätt. Åsikter har man i personliga krönikor, på kultursidorna eller på ledarredaktionen - men inte i nyhetstexterna.
Jag vet efter 18 år i politiken ganska väl vilka journalister jag kan lita på och inte, och som tur är finns också seriösa medier. Men många av de stora riksmedierna borde rannsaka sig själva. I SOM-institutets förtroendemätningar ligger dagspress lågt och kvällspress mycket lågt i förtroende, och även för SVT/SR har förtroendet minskat på senare år trots att det fortfarande ligger relativt högt. När människor upplever att riksmedia inte är opartiska eller inte ger hela bilden av en nyhetshändelse blir det lätt så att man söker sig till alternativa "nyhetskanaler". Detta är olyckligt i de fall dessa andra kanaler har en kanske ännu mera uttalad politisk agenda. Jag står fast vid att ansvaret för framväxten av "alternativa nyhetsmedia" med tydlig politisk agenda till stor del ligger på de stora riksmedierna som inte lyckats skapa ett starkare förtroende hos allmänheten. De borde rannsaka sig själva i stället för att tjura över kritik. Precis som vi politiker måste rannsaka oss själva över anledningen till SD:s framgångar. Det finns likheter.
Slutligen en länk till SvD:s artikel idag som såklart uppmärksammar min kritik mot konkurrenten DN (Det brukar vara så). Som alltid en tillspetsad rubrik, men i allt väsentligt helt korrekt även om det kan verka lite lösryckt om man inte läst mina övriga twitterinlägg. Fast mest fascineras jag nog över att de hittat en tio år gammal bild av mig.
Förresten - det är tydligen inte bara Lena Adelsohn-Liljeroth som emellanåt besöker Avpixlat. Här är alla loggar från stora mediehus som besökt sajten Avpixlat de senaste 3-4 dagarna (från den oberoende siten mediacreeper). Göteborgs-Posten, Aftonbladet, SVT och Sveriges Radio är de mest frekventa besökarna. Hoppsan!
Uppdatering 23.00: Även Borås Tidning uppmärksammar saken i sin nätupplaga ikväll.
Helt uppenbart att SVT har en vänsterpolitisk agenda
2015-09-19
Det är ju ingen nyhet att journalistkårens politiska åsikter är väldigt övberrepresenterade på vänstersidan, det har ju bland annat Journalistöfrbundet tydligt visat. Och de anställda vid Sveriges Televion är inget undantag. Att media generellt vinklar nyheter på ett sätt som kraftigt gynnar vänstersidan har forskare tidigare uppmärksammat, och SVT var då en av de värsta syndarna. Trots att de som "public service-kanal" antas vara politiskt obundna.
Ibland sker dock vänstervridningen på ett mer sofistikerat sätt.
Timbro har gjort en granskning av ett antal fall som visar att SVT ofta i sina program intervjuar "vanliga människor" utran att berätta att de är företrädare eller aktivister för partier eller organisationer på vänsterkanten.
När detta uppmärksammades på sociala medier den senaste veckan fick tydligen SVT kalla fötter. På sitt officiella twitterkonto dementerar man ryktet att regeringen styr SVT:s verksamhet (!):
Först var vi många som trodde att tweeten kom från ett "fejkkonto" som inte alls tillhör SVT, men så visar det sig att det faktiskt var på SVT:s officiella konto detta skrevs:
Jag tycker det är ganska förvånande att man ens anser det värt att kommentera saken om beskyllningarna är obefogade, och inte minst att man gör det på det sätt som framgår. Var det möjligen någon på SVT som ville vara ironisk mot sitt eget företag eller kanske ge en känga åt ledningen?
I vart fall är jag hjärtligt trött på att betala TV-licens för en TV-kanal som så tydligt och skamlöst gjort sig till en megafon för vänsterpolitik. Det är så ovärdigt ett "public service-företag" att det är rent skamligt.
Extremt negativ vinkling av moderaterna i riksmedia
2014-06-29
TNS Sifo gör på eget initiativ en regelbunden granskning av de stora riksmediarnas vinkling av nyheter som rör partierna. I dessa fall räknas DN, SVD, GP, Aftonbladet, Ekot och Rapport som riksmedia.
Granskningen handlar inte om själva nyheten eller nyhetsinnehållet i sig, utan hur nyheten vinklas på ett negativt eller positivt sätt med olika värdeord som inte har med faktainnehållet att göra. Exakt hur granskningen görs framgår av de sista sidorna i ovanstående länk.
Hur nyheter vinklats visas av nedanstående bilder från TNS Sifo. En placering av partiet högt upp i figuren betyder att partiet blivit mycket omskrivet i media. En placering på vänsta halvan betyder att nyheterna vinklats på ett negativt sätt. En placering på högra sidan betyder positiv vinkling. Man ser tydligt hur Moderaterna under valårets första del fått en extremt negativ vinkling, medan Miljöpartiet och F! åkt räkmacka i medierna. Det är bara Göteborgs-Posten som står för en relativt balanserad vinkling av nyheterna. Värst är Svenska Dagbladet. Kanske inte så konstigt att opinionssiffrorna ser ut som de gör?
Mediaforskaren Jesper Strömbeck säger i ett nyhetsinslag i SVT att "journalisterna fokuserar på konflikter och där finns det alltid vinnare och förlorare. Problemet är att medierna ofta drar för stora växlar i sin jakt på att utse en vinnare. Moderaterna är inte värd all mörk rapportering. Partiet har fått negativ publicitet under supervalårets första halva, men det är egentligen först nu partiet sjunker i opinionsmätningarna."
Han slår också hål på journalisternas egen föreställning - att de bara speglar verkligheten, precis som den är. "Det är en falsk självbild. Jag tycker medierna har ett stort ansvar, de bidrar till att forma snarare än att spegla, valresultat. Det finns hur mycket medieforskning som helst som pekar på att mediernas bevakning får effekter."//"Medierna är makthavare oavsett om man vill eller inte. Människor har ofta bara tillgång till mediernas bild av verkligheten, och den blir ofta verkligare än verkligheten själv", avslutar Jesper Strömbäck.
Den tekniska utvecklingen har sprungit ifrån TV-licensen
2014-06-13
Pressmeddelande 2014-06-13
Riksdagsledamot Jan Ericson (M)
Telefon 070-6956828
Den tekniska utvecklingen har sprungit ifrån TV-licensen
En dator med internetuppkoppling kan inte anses vara en tv-mottagare, anser Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Därmed slipper datorinnehavaren betala tv-avgift.
Domstolen grundar sin dom på formuleringen att en tv-mottagare enligt lagen är en sådan teknisk utrustning som "är avsedd att ta emot utsändning av tv-program" och att det är de som har en sådan tv-mottagare som ska betala avgift. En dator med internetuppkoppling är enligt domstolen inte "avsedd" för att ta emot utsändningar av tv-program – även om den kan göra det. Att SVT börjat att sända ut sina program på webben i februari 2013 ger därför inte Radiotjänst rätt att ta ut tv-avgift från dem som har dator med internetuppkoppling. Ska en avgift läggas även på datorer "bör det fordra tydligt stöd i lag", skriver HFD i ett pressmeddelande där man också kallar tv-avgiften för "en betungande förpliktelse".
Radiotjänst hade enligt ett pressmeddelande förväntat sig ett annat utslag, men kommer i framtiden inte att ta ut någon avgift för dator eller mobil med internetuppkoppling.
Jag konstaterar att domen medför att det är hög tid att skrota TV-licensen en gång för alla. Många moderater har förespråkat en förändring, och moderaterna har ett stämmobeslut om att TV- avgiften långsiktigt skall ersättas med finansiering via skattsedeln. Men det finns tyvärr ett motstånd mot detta i de flesta andra riksdagspartier. Jag tycker det är självklart att avskaffa TV-licensen och i stället ersätta den med en avgift via skattsedeln (i linje med begravningsavgiften), eller att helt enkelt finansiera SVT och Sveriges Radio direkt via skatten. Detta skulle spara massor av administration, exempelvis skulle man kunna avskaffa hela Radiotjänst, och man skulle slippa det bortfall på ca 10% i form av fusk med licenspengar som finns idag. Samtidigt skulle man lösa problemet med att den tekniska utvecklingen efter domstolens beslut gjort dagens system ohållbart. Sammantaget skulle en förändring frigöra massor av pengar till att producera bättre TV.
Jag har föreslagit avskaffad TV-licens i flera motioner i riksdagen, både denna och föregående mandatperiod. Så här såg den senaste motionen ut som jag lämnade hösten 2010. Den utredning som sedan tillsattes hade förslag om att slopa TV-licensen, men tyvärr vågade politikerna inte ta steget och vi tvingades behålla dagens system.
Jag kommer att fortsätta driva frågan, och nu har jag fått ytterligare ett starkt argument. Den tekniska utvecklingen håller helt enkelt på att springa ifrån det svenska systemet med TV-licens.
Beviset på hur moderaterna missgynnas av vänstermedia
2014-04-17
Denna bild från en färsk granskning av TNS/Sifo (som jag berättade om på bloggen den 4 april) visar att moderaterna är det parti som i särklass missgynnats mest av medias rapportering hittills i år. Den negativa vinklingen av moderaterna är faktiskt extremt tydlig och dessutom är omfattningen av den negativa rapporteringen stor.
Det parti som gynnats mest av media är Miljöpartiet. Inte en enda negativ nyhet (!) har publicerats i de viktigare medierna sedan årsskiftet. Miljöpartiet är det enda partiet som helt sluppit negativ granskning. I vilken mån detta hänger samman med en kraftig överrepresentation av miljöpartistiska sympatisörer bland journalisterna låter jag vara osagt. De tre rödgröna partierna har totalt sett haft en neutral eller positiv vinkling i media, medan övriga fem partier mssgynnats.
SIFO: Media missgynnar Moderaterna och gynnar S, MP och V
2013-04-04
Sifo har analyserat huvudnyheterna
under årets tre första månader på sex
av landets största nyhetsredaktioner:
DN, SvD, GP, Aftonbladet, SR Ekot och
SVT Rapport.
Slutsatsen är att "medierna har vinklat regeringspartierna och de har kommit ut på ett mer
negativt sätt", enligt Jonathan Wennö,
kommunikationsanalytiker på TNS Sifo.
Journalisternas bevakning av de bor-
gerliga allianspartierna har varit
sammantaget negativ. Särskilt moderaterna har vinklats negativt.
Socialdemokraterna har
undkommit mycket negativ publicitet.
Vänstern och Miljöpartiet har över-
huvudtaget nästan inte haft någon kritisk
publicitet alls.
SIFO:s slutsatser är ingen nyhet för oss politiker. Jag har själv ställt frågan på bloggen om medierna ska lyckas vinna valet åt oppositionen. Och med det kraftiga övertaget av sympatier för inte minst V och MP bland journalisterna är det ju inte så konstigt att dessa partier tjänar mest på mediebevakningen. SIFO-analysen borde bli en väckarklocka föralla de journalister som gärna talar om den svenska "fria pressen", men som tyvärr inte alltid lever upp till det i verkligheten.
Jag är inte förvånad, inte alls. Jag har själv deklarerat att mitt eget förtroende för exempelvis SVT är mycket litet, och jag har extremt goda skäl för det. Några skäl är den tydliga vänstervridningen, den tydliga agendan att låta personer på vänsterkanten få störst utrymme i debatten och den märkliga "slumpen" att intervjuer med "vanliga människor på gatan" så ofta i efterhand visar sig vara intervjuer med aktivister och politiker på vänsterkanten. I längden slår detta stenhårt mot SVT:s förtroende, och det är detta vi nu ser. Det konstiga är att 60% fortfarande har förtroende för SVT.
