Blogg augusti 2013
SBAB: Aldrig har så stor andel av hushållen haft råd att spara
2013-08-30
Svenska Dagbladet berättar i dag att banken SBAB gjort en djupanalys av Konjunkturbarometern vad gäller svenska folkets sparande. Och resultatet är glädjande. Nu i augusti har tre av fyra hushåll, 77 procent, möjlighet att spara pengar i slutet av månaden. Aldrig någon gång tidigare har andelen varit så hög. Sedan 2006 har det skett en markant förbättring av hushållens plånboksekonomi. Allt färre har det så illa ställt att inte inkomster och utgifter går ihop, konstaterar SBAB.
Förklaringarna är flera. Låg inflation och låga boräntor, god reallöneutveckling samt inte minst jobbskatteavdraget, enligt Maria Landeborn, privatekonom på SBAB.
Låg inflation och låga boräntor hänger samman med en ansvarsfull ekonomisk politik och jobbskatteavdraget är ytterligare en del av politiken. Alliansens politik visar sig alltså i ännu en analys ha bidragit starkt till att minska andelen hushåll med svag ekonomi. Och detta trots en rad år med dramatiska händelser i världsekonomin med skuldkris, finanskris och en djup lågkonjunktur.
Den politiska oppositionen kommer säkert att fortsätta att hävda att allt är ett elände i Sverige och att regeringen ökar klyftorna. Men denna svartmålning har inget stöd i verkligheten.
Pressträff och moderat valledningsmöte
2013-08-29
Den politiska hösten börjar komma igång på allvar. Dagen var ett bra exempel. På eftermiddagen hade jag och mina två moderata riksdagskolleger Cecilie och Ulrik pressträff med kaffe och tilltugg i Ramnaparken. Det blev mycket samtal kring bland annat arbetsmarknadsläget, den kommande statsbudgeten, det politiska läget i Syrien, och lite allmänt om det politiska läget i stort. Vår årliga sommarträff med media är nu en tradition, eftersom detta var andra året.
I kväll var jag sedan med vid en samling för de moderata valledningarna för våra kommuner för att diskutera den kommande valrörelsen. Vi ligger ovanligt tidigt i planeringen jämfört med föregående val och det känns i hela organisationen att valrörelsen närmar sig. Nu kör vi!
Elfsborg gjorde det!
2013-08-29
Vi är många som - med rätta - varit besvikna på Elfsborg den senaste tiden och tyckt att laget spelat långt under sin förmåga. Men idag när allt stod på spel tog man sig i kragen och lyckades besegra Nordsjälland på bortaplan med 1-0 och därmed gå till gruppspel i Europa Leauge. En oerhört stark prestation som inte många svenska lag lyckats med de senaste decennierna.
Dagens match var lite av vinna eller försvinna. Sista chansen att rädda säsongen och försvara äran. När man såg glädjetårarna hos sportchefen Stefan Andreasson i TV i kväll insåg man vilken stark press som legat över laget den senaste tiden.
Gruppspelet i Europa League gör att Borås Arena kommer att erbjuda boråsarna flera fina matcher under hösten där Elfsborg ställs mot europeiska storlag. Dessutom får klubben chansen att stärka ekonomin ordentligt. I kväll är vi alla riktigt stolta guliganer!
Trevlig kväll med Ulricehamnsmoderaterna
2013-08-28
I dag tillbringade jag kvällen tillsammans med moderaterna i Ulricehamn. De hade bjudit in nya och gamla medlemmar till en kväll för politisk diskussion och politikutveckling. Som inledning på kvällen berättade jag lite om arbetsmarknadsläget, den framgångsrika kampen mot utanförskapet och om vår utbildningspolitik. Det blev också tillfälle att besvara en massa frågor om politiken på riksnivå.
Sedan var jag med på ett hörn och pratade om Ulricehamns politiska frågor på lokalnivå. Eftersom jag sedan flera år även prenumererar på Ulricehamns Tidning för att följa vad som händer i valkretsen så var jag inte helt utan kunskap om vad som händer i Ulricehamn. Den nya motorvägen och det nya industriområdet i anslutning till denna skapar goda möjligheter för tillväxt och fortsatt utveckling av kommunen. Och moderat ledning av kommunen med kommunalrådet Lars Holmin i spetsen gör inte saken sämre.
Det var förresten Lars som tog detta foto på mig när jag var i full gång med att berätta om rikspolitiken.
Bra att Skolinspektionen visar musklerna
2013-08-28
Så kom då beslutet att Skolinspektionen beslutar om "tillfälligt verksamhetsförbud", dvs stänger Lundsbergs skola tills vidare. Man menar att det som hänt inte är tillfälligt utan ytterligare en händelse i en lång rad av incidenter och att skolans ledning inte tagit tidigare varningar på allvar. I ett pressmeddelande skriver Skolinspektionen att om stiftelsen som driver Lundsberg på ett mycket trovärdigt sätt åtgärdar bristerna och elevernas säkerhet kan garanteras kan Skolinspektionen besluta att skolan får öppnas igen. Om inte kommer Skolinspektionen att återkalla stiftelsens rätt att bedriva skola.
Jag tycker dagens beslut är rimligt. Det är nu andra gången Skolinspektionen stänger en svensk skola som inte håller måttet. Det skickar en tydlig signal till resten av skolsverige, både till kommuner, fristående skolor och riksinternat - om man inte uppfyller lagens krav så kan skolor komma att stängas. Detta är oerhört viktigt för att kunna värna mångfalden i det svenska skolväsendet. Skolinspektionen har gjort exakt det den är till för, ställt krav på skolors kvalitet för elevernas skull.
Samtidigt som jag stödjer Skolinspektionens beslut tycker jag det är tragiskt att läsa alla elaka och hatiska kommentarer som riktas mot eleverna på Lundsberg och mot skolan som sådan. Den politiska oppositionen gottar sig åt det som hänt av rent politiska skäl. Själv tycker jag som moderat förespråkare för valfrihet, friskolor och alternativ att det är ytterst tragiskt att skolan stängs. En anrik skola som Lundsberg borde vara ett föredöme. Det finns all anledning att beklaga att skolledningen inte skött sitt jobb och att detta går ut över elever och föräldrar.
Regeringen satsar på yrkesintroduktionsavtal för fler unga i arbete
2013-08-28
I går hade jag nedanstående debattinlägg i Ulricehamns Tidning tillsammans med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och kommunstyrelsens orförande i Ulricehamn, Lars Holmin.
Yrkesintroduktionsavtal för fler unga i arbete
Sverige behöver en arbetslinje som gör det mer lönsamt att arbeta, sänker trösklar in till arbetsmarknaden och gör det lättare att anställa och driva företag. Det skriver arbetsmarknadsminister Hillevi Engström, riksdagsledamoten Jan Ericson och kommunalrådet Lars Holmin, samtliga M, i dagens debattartikel.
Jobben är vår viktigaste fråga. Alliansen har genomfört ett antal reformer för att skapa bättre förutsättningar för jobb till unga. Men det räcker inte, steget från utbildning till arbete måste gå snabbare och vara enklare. Därför vill vi satsa på YA-jobb, en anställning som kombinerar arbete och utbildning.
Unga som söker jobb vill få möjlighet att visa vad de går för. Men de möts ofta av arbetsgivare som i första hand efterfrågar erfarenhet. Det blir lätt en negativ spiral - utan ett jobb ingen erfarenhet, utan erfarenhet inget jobb.
För att underlätta övergången från utbildning till arbete och för att säkra företagens kompetensbehov har arbetsmarknadens parter inom ett antal branscher tecknat yrkesintroduktionsavtal. Unga utan relevant yrkeserfarenhet får utbildning och handledning under en del av arbetstiden. Parternas initiativ är ett viktigt steg för att skapa bredare vägar till arbete för unga.
Vi vill bidra till att fler avtal tecknas och att fler unga anställs. Detta vill vi göra genom satsningar på YA-jobb, med en kraftig lönesubvention motsvarande dubbla arbetsgivaravgiften för unga och ett handledarstöd på 2 500 kronor per månad under maximalt 12 månader. Den anställde får avtalsenlig lön för tiden i arbete och därutöver handled¬ning och utbildning. En anställning som i dag kostar nästan 21 000 kronor i månaden för arbetsgivare skulle med förslaget på YA-jobb kosta under 9 000 kronor.
Mot bakgrund av de steg som parterna har tagit för att möjliggöra fler jobb för unga är vi dessutom beredda att slopa differentieringen av a-kasseavgiften. Det innebär att mer än 2,3 miljoner arbetstagare får sänkt avgift till a-kassan.
Skillnaden i politiken är tydlig. Alliansen vill genomföra satsningar för fler jobb till unga. Socialdemokraterna vill konsekvent gå i motsatt riktning. De vill fördubbla arbetsgivaravgiften för unga, fördubbla restaurangmomsen och försämra det populära RUT-avdraget. Den politik som Socialdemokraterna går fram med hotar över 70 000 jobb och udden är riktad mot de unga. Det är fel väg att gå.
Sverige behöver en arbetslinje som gör det mer lönsamt att arbeta, sänker trösklar in till arbetsmarknaden och gör det lättare att anställa och driva företag.
Hillevi Engström (M), Arbetsmarknadsminister
Jan Ericson (M), Riksdagsledamot arbetsmarknadsutskottet och utbildningsutskottet
Lars Holmin (M), Kommunstyrelsens ordförande, Ulricehamn
Är det mobbning att säga att profeten Muhammed snusar?
2013-08-27
Frågan kan verka totalt obegriplig. Men den är faktiskt befogad. I vart fall när man läser denna krönika i Expressen som publicerades i söndags. Det är statsvetaren Jenny Madestam som gör en synnerligen märklig analys av "mångkulturens utmaningar".
Bakgrunden är att Madestam blivit uppringd av personal på sina barns fritidshem och fått veta att några barn sagt att ”Muhammed är en gubbe som snusar”. Av detta har en muslimsk flickas föräldrar blivit så upprörda att man krävt att skolan skulle använda sitt antimobbningsprogram (!) "för att åtgärda kränkningen.”
Madestams mest kontroversiella uttalande är när hon avslutar sin krönika med orden "Så länge det finns vuxna som förmedlar att det är okej att säga att profeten Muhammed snusar kommer mångkulturalismen bli ett problem. Då kommer politiska strömningar som anspelar på rädsla för det okända vinna stöd."
Tänk, jag tror precis tvärtom!
Jenny Madestam verkar ha missat att det råder yttrandefrihet i Sverige. Att säga att Gud, Jesus, Mohammed eller Buddha är gubbar som snusar kan knappast vara "mobbning" i lagens mening. Madestam verkar ha svårt att skilja yttrandefrihet från mobbning. Skolornas mobbningsprogram har knappast som syfte att särbehandla vissa grupper av människor som är särskilt lättkränkta, oavsett om det är av religiösa eller andra skäl. Ingen skulle exempelvis komma på tanken att kalla det mobbning om någon sa att "Gud är en gammal gubbe som knarkar".
Det är just sådana naiva åsikter som Jenny Madestam står för i sin artikel som skapar grogrund för främlingsfientlighet och göder mörka krafter. I Sverige råder yttrandefrihet och religionsfrihet. Det innebär även rätten att avstå från religion och rätten att kritisera, skämta om och driva med andra religioner, inklusive att säga att Muhammed snusar. Det är detta som skolans personal på ett vänligt och pedagogiskt sätt borde ha framfört till flickan och hennes föräldrar. Den dag vi klarar att stå upp för våra egna grundläggande värderingar kommer främlingsfientligheten snabbt att minska. Med Madestams sätt att resonera kommer däremot främlingsfientliga krafter att gödas ytterligare.
Metall går före med egen "kompetensbank"
2013-08-27
Jag har länge förespråkat konkurrens när det gäller arbetsförmedling. Dagens Arbetsförmedling är bra på att hantera vissa typer av arbetssökande, arbeten och branscher, men är ärligt talat ganska dåliga på andra.
I höstas motionerade jag i riksdagen om alternativa skattefinansierade arbetsförmedlingar. Min tanbke är att släppa fram nischade aktörer som arbetar mot olika grupper av arbetsgivare och arbetssökande. Jag ser framför mig specialiserade arbetsförmedlingar som drivs av exempelvis fackliga organisationer, ideella organisationer, näringslivsorganisationer, bemanningsföretag eller utbildningsföretag och som blir experter på sin del av arbetsmarknaden. Dessa nischade aktörer skulle kunna ge god service till personer med viss utbildningsbakgrund, viss yrkeskunskap, viss ålder eller etnisk bakgrund, eller specialisera sig på vissa branscher.
I dag kommer beskedet att IF Metall startat en egen webbaserad "kompetensbank" för sina medlemmar. Syftet är att
arbetslösa lätt ska kunna hitta lediga
jobb samtidigt som arbetsgivarna ska
kunna söka bland metallarbetare med
rätt kompetens. Komptensbanken har funnits på försök
på sex orter i ett år. Nu byggs verksmheten ut till hela landet.
Jag tycker det är ett utmärkt initiativ som borde följas av flera. På sikt borde man fundera över om inte dessa fristående aktörer skuulle kunna få full status som arbetsförmedlare, och också få rätt till ersättning från staten för detta. Konkurrens är alltid bra, inte minst inom ett så omfattande och spretigt område som Arbetsförmedlingens verksamhet. En provverksamhet på några orter vore intressant, för att sedan kunna utvärdera resultaten.
Jag citeras idag också hos Nyheter24 om min syn på saken.
Händelserna på Lundsberg är en skam för skolan
2013-08-26
I kväll kommer uppgifter om att det inte bara var en elev som misshandlades under nollningen på Lundsberg utan flera. Med tanke på att Skolinspektionen tidigare kritiserat skolan för pennalism och mobbning är det oerhört märkligt att skolledningen tillåter att detta händer igen.
Jag fick en fråga från Nyheter24 tidigare idag om hur jag ser på Lundsberg och om skolan borde läggas ned. Mitt svar var att jag aldrig någonsin skulle ens överväga att sätta egna barn på någon av dessa "elitskolor", vare sig Lundsberg eller någon annan. Alltför mycket har framkommit under åren som visar på en osund skolmiljö vid flera av dessa skolor, även om undervisningen i sig
säkert kan vara utmärkt.
Vad gäller Lundsberg tycker jag det är rent beklämmande att denna typ av mobbning och ibland ren misshandel tillåts fortsätta. Skolledning och lärare kan omöjligen vara ovetande om vad som händer. Om skolan ska läggas ned eller inte är knappast ett politiskt beslut, men personligen tycker jag det finns
goda skäl att fundera över om samhället ska vara med och finansiera en skola som inte har bättre koll på
elevernas skolmiljö.
Kan Arbetsförmedlingen någonsin bli populär?
2013-08-26
Arbetsförmedlingen är en komplex myndighet med en enormt viktig uppgift i samhället. När Alliansen tillträdde 2006 började vi arbetet med att förändra myndigheten i grunden. Alla Länsarbetsnämnderna avskaffades, Arbetsmarknadsverket och Arbetsmarknadsstyrelsen likaså. En helt ny myndighet byggdes upp med namnet Arbetsförmedlingen. Fram till 2006 påstods Arbetsförmedlingen ha haft ett 50-tal olika mål, som ofta stred mot varandra. Det viktigaste verkade vara att säkra att människor fick försörjning genom att snurra runt arbetslösa i olika åtgärder som berättigade till nya perioder med a-kassa. På det sättet kunde man leva år ut och år in på a-kassa och fastnade i utanförskap. Samtidigt hade Arbetsförmedlingen ett uttryckligt politiskt uppdrag att se till så statistiken över arbetslösheten såg så bra ut som möjligt. Sverige räknade också arbetslöshet annorlunda än många andra länder vilket höll nere arbetslöshetssiffrorna. Samtidigt förtidspensionerades massor av människor varje år, vilket ytterligare snyggade till siffrorna. Arbetsförmedlarna klagade över att de inte fick jobba med det de var bäst på, att hjälpa människor till ett arbete. Någon tid till kontakter med arbetsgivare fanns inte heller. Förtroendet för Arbetsförmedlingen bland medborgarna var i botten även 2006, trots att det var högkonjunktur och ganska gott om jobb.
Efter några år bytte regeringen ut generaldirektören Bo Bylund mot Angeles Bermudez-Svankvist. Nuvarande generaldirektör fick ett förordnande på sex år, varav fem nu slutförts. Den nya generaldirektören sökte jobbet via öppen annonsering och var den första generaldirektör för Arbetsförmedlingen som inte var politiskt tillsatt. Hon fick bland annat ansvaret för helt nya uppdrag som tillfördes Arbetsförmedlingen. Först arbetet med den viktiga sjukförsäkringsreformen som så här långt måste sägas ha varit en stor framgång med tanke på hur snabbt långtidssjukskrivningarna minskat. Senare arbetet med den nya etableringsreformen där vi förde över ansvaret för nyanlända från kommunernas socialtjänst till Arbetsförmedlingen. Vi skickade en signal att invandrare inte ska försörjas med sociala ersättningar från kommunerna utan att vi förutsätter att de så snabbt som möjligt tar sig ut i arbete och egen försörjning. Etableringsreformen är ganska ny och än så länge svår att utvärdera.
Själv följde jag arbetsförmedlingens verksamhet på nära håll fram till valet 2006. Jag var med när Angeles Bermudez-Svankvist anställdes och träffade henne många gånger och lärde känna henne som en tuff och målmedveten generaldirektör med vassa nypor. När jag var ute och träffade arbetsförmedlare märkte jag inget missnöje alls, utan snarare en uppskattning av högste chefen. Efter valet 2010 har jag haft mer fokus på andra frågor eftersom mitt huvudarbetsområde är utbildningsfrågor, men jag har ju förstått att det börjat gnissla ordentligt inom Arbetsförmedlingen de senaste åren. Jag kan inte avgöra vems felet är. Kanske är det helt enkelt så att Arbetsförmedlingen har en gammal kultur från forna tider och att nya arbetssätt inte alltid tas emot med glädje av en del mellanchefer och anställda? Kanske är det helt enkelt närmast omöjligt att förändra myndigheten och att en generaldirektör som försöker med automatik blir impopulär? Som situationen var fanns det givetvis inget annat att göra än att skilja generaldirektören från sitt uppdrag. Men det var självklart inte diskussionerna om hennes mobilsamtal eller utlandsresor som var avgörande. Som generaldirektör måste man vara tillgänglig jämnt, och sköta sitt arbete och läsa sina mejl även när man är på utlandsuppdrag är en skyldighet. Jag hade varit mer bekymrad om hon stängt av sin telefon. Att ta med familjen på utlandsuppdrag är också helt okej så länge man själv betalar familjemedlemmarnas resor och boende.
När man tittar på förtroendet för Arbetsförmedlingen ser man att de arbetssökande och arbetsgivarna faktiskt blivit mer nöjda. Till och med majoriteten av deltagarna i "fas 3" är nöjda, vilket jag berättat om tidigare. En bra redogörelse för deltagarnas syn på fas 3 finns här. Samtidigt visar andra mätningar att den svenska befolkningens förtroende för Arbetsförmedlingen är i botten. Lite märkligt är det att de som har kontakt med arbetsförmedlingen och tar del av deras tjänster alltså är mer nöjda än de som inte gör det. Att vissa arbetslösa upplever alla former av krav och villkor som obehagliga och därmed är missnöjda med Arbetsförmedlingen får man nog leva med. Men i övrigt är det kanske helt enkelt så att missnöjet med Arbetsförmedlingen i första hand handlar om en frustration över lågkonjunkturen och arbetslösheten som sådan och att det spiller över på Arbetsförmedlingen som myndighet? Och att den negativa bilden sedan förstärks av alla negativa och överdrivet vinklade reportage i media om Arbetsförmedlingen, kryddat med oppositionens hårda och osakliga kritik mot arbetsmarknadspolitiken?
Frågan är väl om vare sig Arbetsförmedlingen eller dess generaldirektörer någonsin kan bli populära. Jag tror precis som finansministern i går att det finns en övertro på vad arbetsmarknadspolitiken kan åstadkomma, oavsett hur mycket vi satsar. I grunden är det företagen och den offentliga sektorn som anställer, och det är där jobben skapas. Arbetsförmedlingen kan inte trolla fram jobb, oavsett vem som är generaldirektör.
Mina ord i gårdagens riksdagsdebatt om ungdomsarbetslösheten
2013-08-23
Jag kunde inte låta bli att anmäla mig till gårdagens interpellationsdebatt om ungdomsarbetslösheten i riksdagen. Socialdemokraternas ofattbara svartmålning av arbetsmarknadsläget skadar ungdomars framtidstro, vilket jag påpekat i ett antal debattartiklar, exempelvis denna. Man hävdar också att Sverige har en sämre utveckling på arbetsmarknaden än andra länder och att vi inte längre är ett föredöme. Detta har jag bemött i ett antal tidningar den senaste tiden med detta debattinlägg.
Det blev en ganska hetsig debatt och de två socialdemokrater som deltog i debatten blev ganska upprörda när jag hävdade att de svartmålar situationen för att försöka få fler röster och att detta är en cyniskt spel med våra ungdomars framtidstro. Men jag står för vartenda ord! Vad jag sa i debatten framgår av riksdagens protokoll.
Frågan förtjänar att upprepas - om nu Socialdemokraterna anser att ungdomsarbetslösheten är ett så stort problem, hur tror man att den egna politiken ska hjälpa ungdomarna? Att tvinga alla att gå i gymnasiet och tvinga dem att läsa in högskolebehörighet trots att man vet att det koimmer att leda till fler avhopp? Att ungdomar som just gått ut gymnasiet mer eller mindre ska stoppas in i olika arbetsmarknadsåtgärder från första dagen som det var förr, i stället för att först få några månader på sig att söka jobb?Att höja arbetsgivareavgifterna så det blir mycket dyrare att anställa unga? Och dubbla momsen inom restaurangbranschen som vi vet är en av de största arbetsgivarna för unga? Faktum är ju att Socialdemokraternas politik slår direkt mot ungdomarna på alla plan. Det tänker vi berätta för väljarna, även om socialdemokraterna blir sura.
Aldrig har så många varit i arbete i Sverige som idag
2013-08-22
Häromdagen redovisade SCB sysselsättningssiffror för andra kvartalet avseende alla i åldrarna 15-74 år (som numera är de vedertagna åldergränserna för all arbetsmarknadsstatistik i EU).
I juni 2013 var 4.815.300 i åldern 15-74 år sysselsatta (alltså i arbete). I juni 2006 var det 4.543.800 i samma åldersspann. En ökning med 271.500 personer.
Andra kvartalet 2013 var i genomsnitt 4.716.300 personer sysselsatta. Andra kvartalet 2006 var det 4.425.900. En ökning med 290.400 personer.
Med andra ord - mellan 270.000 och 290.000 fler jobbar idag än 2006.
Om man tittar isolerat på juli månad har sysselsättningen ökat ytterligare, hela 4,9 miljoner människor hade jobb i juli – 66 000 fler än i juli förra året. Aldrig någonsin har sysselsättningen varit så hög! Och arbetslösheten har minskat jämfört med juli 2012, från 7,4% till 7,2%.
Med tanke på den djupa krisen i Europa är siffrorna och den positiva utvecklingen bättre än väntat. I många europeiska länder ökar arbetslösheten, månad för månad. I Sverige går utvecklingen åt andra hållet.
Riksdagsdebatt om "ökande fattigdom" gav s-v-mp svar på tal!
2013-08-22
I dag fanns jag på plats i riksdagen för att lyssna på socialförsäkringsminister Ulf Kristersson och andra deltagare i den särskilda debatten om "den ökande ojämlikheten" som begärts av Vänsterpartiet. Inför debatten hade socialförsäkringsministern denna mycket läsvärda debattartikel i Dagens Nyheter i dag.
Själv fick jag i dag in detta debattsvar till Vänsterpartiets ekonomiskpolitiske talesperson Ulla Andersson där jag ger henne svar på tal för sin falska svartmålning av Sverige. Hon påstod nämligen igår i Expressen, liksom i dagens debatt,
att Alliansen ökat inkomstklyftorna i Sverige. Men hon "glömde" berätta att inkomstskillnaderna ökat stadigt i Sverige under 30 år. Hon "glömde" också berätta att nästan hela den ökning av inkomstskillnaderna under åren 1995-2010 som syns i OECD:s senaste rapport inträffade under de tidigare s-regeringarna, från 1995 till 2006 - regeringar som stöddes aktivt av Vänsterpartiet!
Sanningen är ju att ökningen av inkomstskillnaderna har dämpats kraftigt under Alliansregeringen, och de flesta har fått det bättre ekonomiskt. Förklaringen är givetvis att vår politik för minskat utanförskap fungerat. En färsk rapport från SCB visar att andelen personer som är beroende av sociala ersättningar och bidrag (sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning/förtidspension, arbetslöshetsersättningar, a-kassa och försörjningsstöd) nu är det lägsta sedan mätningarna inleddes 1990! Det finns inget viktigare och mer långsiktigt hållbart sätt att minska inkomstskillnaderna i ett samhälle än att fler kan få ett arbete med egen försörjning. Både OECD och Finanspolitiska rådet konstaterar dessutom att den verkliga materiella fattigdomen i Sverige har minskat under Alliansen.
Sverige har nu den högsta sysselsättningsgraden i hela Europa enligt EU:s statistiskorgan Eurostat, och sysselsättningsgraden är högre i alla åldergrupper nu än den var 2006 när Alliansen tog över. SCB:s färska djupanalys av den svenska ungdomsarbetslösheten som visar att 7,5% av alla svenska ungdomar varken arbetar eller studerar (jämfört med 13% i EU). När Alliansen tog över 2006 var det enligt Eurostat 9,3% av de svenska ungdomarna som varken studerade eller arbetade. Sverige har den lägsta andelen långtidsarbetslösa i hela Europa och den näst lägsta långtidsarbetslösheten bland unga i hela EU. Sverige har gått från 14:e till 9:e plats på topplistan över lägst arbetslöshet i EU sedan Alliansen tog över från (S).
Alliansens politik har brutit trenden med snabbt stigande inkomstskillnader och utanförskap. De över 200.000 som gått från utanförskap till arbete är ett positivt trendbrott, men ändå bara en början. Det finns ytterligare 800.000 personer i utanförskap och Alliansens viktigaste prioritering är att fortsätta minska denna grupp. Med en fortsatt Alliansregering finns det gott hopp om att detta ska lyckas.
Sverige har blivit ett bra mycket bättre land att leva i
2013-08-20
Debattartikel i Ulricehamns Tidning idag:
Sverige har blivit ett bra mycket bättre land att leva i
Den politiska oppositionen hävdar att Alliansen politik är misslyckad både när det gäller arbetsmarknad och välfärd. Jag har väldigt svårt att hålla med.
Sverige har den högsta sysselsättningsgraden i hela Europa enligt EU:s statistiskorgan Erostat, och sysselsättningsgraden är högre i alla åldergrupper idag än den var 2006 när Alliansen tog över makten. Enligt samma rapport har Sverige den lägsta andelen långtidsarbetslösa i hela Europa, och den näst lägsta långtidsarbetslösheten bland unga i hela EU.
SCB:s färska djupanalys av den svenska ungdomsarbetslösheten som visar att 7,5% av alla svenska ungdomar varken arbetar eller studerar (jämfört med 13% i EU). När Alliansen tog över 2006 var det enligt Eurostat 9,3% av de svenska ungdomarna som varken studerade eller arbetade.
Sverige har gått från 14:e till 9:e plats på topplistan över lägst arbetslöshet i EU sedan Alliansen tog över från (S). Vi får beröm från omvärlden för vår utmärkta hantering av de globala ekonomiska kriserna och internationella facket berömmer oss för en bra dialog med arbetsmarknadens parter och säger att vi ett föredöme när det gäller kampen mot ungdomsarbetslösheten.
Utanförskapet minskar också. En färsk rapport från SCB visar att andelen personer som tvingas leva på sociala ersättningar och bidrag (sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning/förtidspension, arbetslöshetsersättningar, a-kassa och försörjningsstöd) nu är det lägsta sedan mätningarna inleddes 1990. Ungefär 230.000 färre personer är beroende av samhället för sin försörjning idag, jämfört med 2006.
När det gäller välfärden toppar Sverige det nya globala välståndsindexet Social progress index, SPI, framtaget vid Harvarduniversitetet i USA och som omfattar fler än femtio indikatorer. Och enligt Natixis Global Asset Manegement i USA som regelbundet rankar 150 länder efter hur bra det är att vara pensionär i dessa kom Sverige i den senaste rankingen på fjärde plats av de 150 länderna. Före Sverige kommer endast Norge, Schweiz och Luxemburg.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) låter varje år Svenskt Kvalitetsindex undersöka hur nöjda svenska folket är med olika typer av offentlig service. År 2012 ökade kundnöjdheten på i stort sett samtliga områden. Om man jämför med 2007 (första året med Alliansregeringen) har svenska folket blivit betydligt mer nöjda med skola, sjukvård och äldreomsorg under Alliansens tid vid makten. Och enligt brittiska Legatum Institute var Sverige år 2012 världens tredje rikaste och bästa land att leva i om inte bara pengar utan också andra levnadsomständigheter räknas in. Sverige klättrade 2012 från femte till tredje plats.
Det kommer alltid att finnas många saker att förbättra i vårt land och det kommer alltid att finnas saker som inte fungerar som de borde. Men fakta talar för sig själva – Sverige är idag ett bra mycket bättre land att leva i än det var 2006.
Jan Ericson
Riksdagsledamot (M)
Orimliga råd från Skolinspektionen
2013-08-19
Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler gav idag rådet att svenska föräldrar inte bara bör undersöka skolans pedagogik och miljö vid val av skola för sina barn, utan också saker som lärartäthet, elevunderlag - och ekonomiskt resultat! Som konsument när det är en marknad då måste man ha den informationen för att kunna välja skola säger hon.
Jag reagerade starkt mot detta uttalande från den myndighet som har just som uppgift att granska och följa upp alla skolor - både kommunala och friskolor. Visst är skolutbudet på ett sätt en marknad, men inte en helt fri marknad utan en marknad under myndighetskontroll. Visst ska man kunna välja skola, men man måste också kunna känna sig säker på att alla valalternativen håller måttet, både vad gäller undervisning och ekonomisk stabilitet. Skolor som inte uppfyller dessa krav ska givetvis inte finnas med bland valalternativen.
Jag kommenterade saken på twitter tidigare idag där jag bland annat skrev att jag anser att det är skolinspektionens ansvar att se till att alla skolor håller måttet, och att alla tryggt ska kunna välja skola för sina barn, kommunal eller friskola, och kunna lita på att skolan uppfyller kraven. Jag är en stor vän av friskolor och vi vet av oberoende analyser att friskolor höjer kvaliten på de kommunala skolorna i samma kommun. Valfrihet är viktig för föräldrarna och eleverna och det krävs givetvis att man jämför skolor innan man väljer. Men självklart ska inte föräldrarna behöva analysera friskolekoncerners bokslut, det vore ett helt horribelt krav.
I kväll går skolminister Jan Björklund ut och säger ungefär samma sak som jag. "Det är varken rimligt eller möjligt att föräldrarna ska granska skolornas ekonomi, det ansvaret måste samhället ta" säger han. Han påpekar också att ansvaret för den ekonomiska granskningen av friskolorna redan ligger på Skolinspektionen, men lägger också till att Friskolekommittén konstaterat att det kan behövas mer resurser för att göra en effektiv granskning av skolorna, inklusive ekonomin, och att det därför kan vara rimligt att tillföra mer pengar till Skolinspektionen.
Vissa mail värmer mer än andra...
2013-08-19
Fick en förfrågan från en MSU-förening som löd så här (jag har tagit bort vilken ort det gäller för att vara lite diskret...):
"Som en utav våra absolut mest uppskattade talare som vi någonsin haft hos Moderat Skolungdom i XXX och som varje gång har levererat ett spännande, intressant och roligt talarpass tänkte jag höra om du skulle vara intresserad av att komma och tala för MSU ännu en gång. Om du har tid och skulle vara intresserad av att komma till oss, kan jag skicka några förslag på datum under hösten."
Klart jag gärna kommer tillbaka!
Sänkta inkomstskatter sätter fart på ekonomin
2013-08-18
Jag uppskattar statsminister Reinfeldts besked i sommartalet igår att ett femte jobbskatteavdrag, höjd gräns för statlig inkomstskatt, samt sänkt skatt för pensionärer är moderaternas prioriteringar i de kommande budgetförhandlingarna.
Svensk arbetsmarknad och svensk ekonomi har påverkats av den djupa internationella krisen, men ändå stått emot överraskande bra. Min egen övertygelse, som delas av många ekonomer, är att de skattesänkningar som genomförts av Alliansen har gjort att fler svenska hushåll än tidigare känner en större ekonomisk trygghet och vågar investera och konsumera trots de dåliga tiderna. Detta gör i sin tur att den inhemska ekonomin blir starkare och att företag som säljer varor och tjänster till hushållen går starkare än de annars skulle ha gjort. Detta medför i sin tur att färre blir av med jobbet i lågkonjunkturen samt att nya företag tillkommer som anställer fler. RUT-avdraget har haft en liknande effekt och skapat massor av nya jobb och sänkt moms för restaurangsektorn har också gjort att fler jobb skapats och att andra sluppit bli uppsagda. För ett så exportberoende land som Sverige är det viktigt att den inhemska handeln med varor och tjänster stärks i dåliga tider.
Jobbskatteavdraget ger också direkta effekter på antalet arbetade timmar. Såväl Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet, Riksrevisionen, Svensk Näringsliv, LO, Finanspolitiska rådet och SNS är överens om detta. LO ansåg exempelvis i en rapport 2008 att jobbskatteavdraget varaktigt ökar sysselsättningen motsvarade 75.000 årsarbetskrafter, och i övrigt ligger bedömningarna mellan 67.000 (Svensk Näringsliv 2009) och drygt 100.000 (Riksrevisionen 2009 och Konjunkturinstitutet 2011).
Skattelättnader för dem som jobbar finns för övrigt även i andra länder. Enligt OECD:s sammanställning från 2011
(Taxation and Employment) har följande länder permanenta skattelättnader vid arbete: Belgien, Kanada,
Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Korea, Luxemburg, Nederländerna, Nya Zeeland, Slovakien,
Spanien, Sverige, Storbritannien och USA.
Även Australien och Japan har infört temporära inkomstförstärkningar vid övergång från icke-arbete till
arbete, enligt Finanspolitiska rådets rapport 2010. Det finns alltså fler länder än Sverige som är övertygade om att lägre skatt för den som arbetar är samhällsekonomiskt klokt.
Att ytterligare sänka skatterna för löntagare och pensionärer är med andra ord en riktigt bra medicin för ökad sysselsättning och har stöd i forskningen och bland ekonomiska bedömare. Ökat jobbskatteavdrag ökar aktiviteten i samhällsekonomin och ökar samtidigt den varaktiga sysselsättningen. Sänkt skatt för pensionärer ökar också konsumtionen i samhället. Med Sveriges numera låga statsskuld och i grunden stabila ekonomi finns det definitivt utrymme att satsa i dåliga tider. Även efter att vi genomför skattesänkningar av denna omfattning har vi bland de starkaste offentliga finanserna i Europa och i takt med att konjunkturen gradvis förbättras väntas de offentliga finanserna återgå till att uppvisa överskott. Under de goda åren 2007 och 2008 sparade vi i ladorna. Nu satsar vi ytterligare för att öka aktiviteten i ekonomin, och när konjunkturen vänder uppåt igen är det dags att samla i ladorna igen inför nästa lågkonjunktur.
Veckans gästkrönika på Elfsborgs hemsida
2013-08-17
Denna vecka står jag för gästkrönikan på Elfsborgs hemsida. Krönikan har rubriken En hyllning till en gulsvart krigare. Vilken krigare det är? Jo, självfallet anfallaren James Keene som jag för övrigt hade nöjet att ha som ressällskap förnågra veckor sedan på väg till Skottland och Elfsborgs möte med Celtic i kvalet till Champions League.
Läs hela min berättelse från supporterresan här
Kraftfull missuppfattning om "skärpta krav" på arbetssökande
2013-08-17
De senaste dagarna har media rapporterat om att regeringen "skärper kraven" på de arbetssökande. Fast det är en ganska missvisande beskrivning.
Tidigare har mycket tid gått åt till att arbetsförmedlaren ställt frågor till den arbetssökande och dokumenterat dessa möten. När den arbetssökande själv rapporterar in digitalt kan handläggaren vara förberedd och man kan följa upp bättre. Såväl öppet arbetslösa som personer i olika åtgärdsprogram ska skriva denna typ av aktivitetsrapporter. Men det handlar inte i första hand om att arbetslösa ska söka så mycket fler jobb än tidigare, utan om bättre kvalitet i jobbsökandet, där man också får stöd från sin arbetsförmedlare att söka på rätt sätt. De nya reglerna kommer att innebära fler möten än i dag mellan handläggare och arbetssökanden, eftersom varje rapport ska följas upp.
Samtidigt räknar Clas Olsson, biträdande generaldirektör på Arbetsfömedlingen, med att jobbsökandet också kommer att öka bland de arbetslösa. I en intervju i Dagens Nyheter säger han att det finns ett samband mellan uppföljning och den intensitet de sökande lägger ner på att hitta ett arbete, som har relativt starkt stöd i forskning.
I samband med att de nya aktivitetsrapporterna införs lindras sanktionerna för den som inte aktivt söker jobb. Tidigare har dessa sanktioner under många år (långt före Alliansen) varit väldigt hårda och det har gjort att Arbetsförmedlingen inte alltid rapporterat till a-kassorna. Tanken är nu att stegvis införa flera men mildare åtgärder. Den arbetslöse som missköter sig får först en varning, sedan avdrag på a-kassan. Avdraget blir större om misskötseln fortsätter — en slags sanktionstrappa.
Sammantaget innebär förändringarna ökat stöd till den arbetslöse och fler möten med arbetsförmedlarna, något som många efterfrågat. Dessutom förhoppningsvis bättre hjälp till den arbetslöse att söka jobb på rätt sätt. Sanktionerna för den som missköter sig blir samtidigt lindrigare än idag, men skärps stegvis för den som missköter sig upprepade gånger. Jag tycker det är riktigt bra och vettiga förändringar. Tråkigt att media svartmålar detta.
Allt färre är beroende av sociala ersättningar och bidrag
2013-08-16
Statistiska Centralbyrån har just publicerat sin senaste statistik över hur många som är beroende av sociala ersättningar och bidrag (med detta menar SCB sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning (tidigare förtidspensiopn), arbetslöshetsersättningar och ekonomiskt bistånd (försörjningsstöd). Figuren visar antalet personer (omräknat till helårspersoner) som är beroende av sådana ersättningar. Av figuren framgår att det var ungefär 1.030.000 år 2006. I dag är det 800.000 personer. Med andra ord - 230.000 färre personer är beroende av samhället för sin försörjning idag, jämfört med 2006. Och detta trots att Sverige har gått igenom den djupaste ekonomiska krisen sedan 1920-talet. Och beroendet av sociala ersättningar och bidrag är idag till och med lägre än det var strax före den globala finanskrisen som började hösten 2008.
Det framgår också av SCB:s material att andelen av befolkningen som är beroende av dessa ersättningar minskar ännu mera. Befolkningen växer ju hela tiden, men beroendet av ersättningar minskar samtidigt. Helårsekvivalenternas andel av befolkningen mellan 20 och 64 år var 14,8 procent år 1990. År 2012 var andelen helårsekvivalenter av befolkningen 14,4 procent, vilket är den lägsta andel som uppmätts.
När oppositionen påstår att Alliansen rustat ned välfärden, att vi fått fler fattiga eller att vi för en politik för de rika så klingar det väldigt falskt. Vår främsta prioritering har varit att minska utanförskapet, alltså antalet personer som har det allra sämst. Och det har vi uppenbarligen lyckats ganska bra med. Jag tycker siffrorna talar för sig själva.
Några funderingar kring företagens sjuklöneansvar
2013-08-15
Diskussionerna om företagens sjuklöneansvar tog fart igår igen när Centerpartiets ledare Annie Lööf deklarerade att Centerns viktigaste krav i de pågående budgetförhandlingarna inom Alliansen var att slopa företagens sjuklöneansvar för den andra sjuklöneveckan. Socialdemokraterna driver som bekant samma linje och liknande tongångar hörs från andra politiker.
Frågan är bara om det gör någon stor och avgörande skillnad för företagen? Saken är nämligen den att det är den första sjuklöneveckan som både kostar mest och har störst betydelse för företagen. De flesta är sjukfrånvarande bara några dagar och endast en försvinnande liten del av sjukfrånvaron går över till en andra vecka. Att ta bort sjuklöneansvaret för den andra sjuklöneveckan kostar därför inte så mycket, men avlastar inte heller företagen särskilt mycket. Jag har inget emot att vi genomför denna reform, men jag tror inte man ska inbilla sig att det tillgodoser företagens önskemål om slopat sjuklöneansvar.
Min egen idé är att företagen fortsätter ha hantera sjuklönen för de två första veckorna precis som idag, men att de sedan får ersättning för en del eller kanske hela den utbetalda sjuklönen från staten. Exempelvis genom att dra av kostnaderna, helt eller delvis, från de arbetsgivareavgifter som redovisas varje månad. Fördelen är att företagen då på ett enkelt sätt har kontroll på att personer verkligen är sjukfrånvarande och att missbruk av sjukersättningar för korttidsfrånvaro förebyggs. Samtidigt får den sjukskrivne snabb ersättning direkt tillsammans med lönen för samma månad, och det är administrativt enklare och billigare att företagen betalar ut ersättningen i stället för att varje kort sjukfall ska anmälas till Försäkringskassan vilket kostar en massa i administration och kontroll. Samtidigt skulle företagen med min lösning slippa hela eller delar av kostnaderna. Denna lösning har jag motionerat om i riksdagen, men ännu har ingen nappat på mitt förslag.
Visst kan byggreglerna förenklas för att öka bostadsbyggandet
2013-08-14
De senaste dagarna har det varit mycket diskussioner kring regeringens tankar att förenkla regler kring byggandet för att på det sättet bidra till att fler bostäder byggs.
En del i detta är att minska kommunernas möjligheter att hitta på egna föreskrifter som skärper kraven på bostädernas utformning eller standard. Det kan gälla såväl miljökrav som tillgänglighetskrav eller säkerhetskrav som går längre än vad lagen föreskriver. Att olika kommuner hittar på egna lokala specialregler skapar problem för byggbranschen som måste anpassa byggandet efter helt olika regler på olika orter. Lokala specialkrav fördyrar också byggena och driver upp hyrorna för nybyggda bostäder.
En annan fråga som diskuterats mycket är problemet att överklaganden av bygglov och detaljplaner försenar eller stoppar många byggen.
Under första halvåret i år har cirka
1.200 detaljplaner och bygglov överklagats till mark- och miljödomstolar,
enligt siffror från Domstolsverket.
Samma period i fjol var antalet
överklaganden 970.
Bostadsminister Stefan Attefall (KD)
har tillsatt en utredning som tittar på reglerna kring överklagande, och det är givetvis bra. I dag kan man ofta överklaga samma ärenden på flera olika sätt och det borde gå att förenkla processerna i dessa ärenden. Samtidigt är det en viktig demokratisk rättighet att kunna överklaga myndighetsbeslut och det måste givetvis också gälla beslut som rör byggande. Vi får inte avskaffa rättssäkerheten bara för att vi vill att det ska gå snabbare att bygga. Det är ibland en ganska motstridig samhällsdebatt kring byggande, både av bostäder och infrastruktur. Ibland driver media kampanjer för att stoppa överklaganden för att snabbt få klart nya vägar, järnvägar och fler bostäder. I nästa andetag ifrågasätter media att närboende och andra berörda saknar tillräcklig möjlighet att överklaga myndighetsbeslut. Som politiker kan vi inte bara lyssna på den åsikt som hörs mest för dagen utan måste väga av olika intressen. Demokrati och rättssäkerhet väger självklart tungt vid dessa avvägningar.
Alternativen till fas 3 förskräcker
2013-08-13
I dag har jag och min riksdagskollega Jenny Petersson denna slutreplik i GT om alternativen till fas 3.
Alternativen till fas 3 är prövade och de förskräcker
”Fas 3 ska avskaffas och ersättas med ”riktiga jobb med avtalsenlig lön” lovar Eva Olofsson, riksdagsledamot (V) i en replik i GT. Maken till aningslös populism är svår att hitta.
De som finns i Fas 3 har i genomsnitt varit arbetslösa i åtta år, alltså ända sedan den gamla v-stödda s-regeringen under Göran Persson. Under alla dessa år har man oftast gått igenom hela Arbetsförmedlingens utbud av praktik, utbildningar, och möjlighet till lönebidragsanställningar och annat – men utan att få jobb. Vi skulle gärna vilja veta hur Eva Olofsson ska trolla för att dessa långtidsarbetslösa plötsligt ska få ett riktigt jobb.
Sanningen är ju att det bara finns två sätt att avskaffa fas 3. Antingen att garantera alla arbetslösa en statlig livstidsanställning av gammal öststatsmodell, eller att förtidspensionera bort alla enligt den gamla s-regeringens modell. Det sista ligger närmast till hands om man ska lära av historien. Sista mandatperioden med s-regering, fram till 2006, ökade förtidspensioneringarna snabbare än någon gång tidigare, trots stark konjunktur. Den som hade varit sjukskriven i ett år blev automatiskt förtidspensionerad. När Alliansen tog över 2006 var utanförskapet rekordstort och antalet förtidspensionerade uppe i en halv miljon. Bara mellan 2002 och 2006 förtidspensionerade s-regeringen 300.000 personer, vilket motsvarar 4.000 i månaden!
Från Alliansens sida tycker vi det är moraliskt fel att kassera bort dem som inte duger från svensk arbetsmarknad för att snygga till arbetslöshetsstatistiken. Vi föredrar att slussa tillbaka långtidsarbetslösa till arbetsmarknaden genom att erbjuda dem meningsfull verksamhet på en arbetsplats och betalar de arbetsgivare som ställer upp som handledare. På detta sätt hoppas vi att en del ska kunna komma tillbaka till arbetslivet igen och skapa sig en egen försörjning.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet verkar vilja kassera alla som inte platsar på dagens arbetsmarknad. Vi i Alliansen tänker tvärtom – vi vill ge alla en ny chans. Och vid behov ytterligare en. Alla kan med rätt hjälp bidra till vårt samhälle. Fas 3 är bra mycket mer framgångsrik än vad kritikerna säger och har redan gett många en väg tillbaka till arbetsmarknaden!
Jan Ericson, Riksdagsledamot (M)
Jenny Pettersson, Riksdagsledamot (M)
Inte bara fördelar med treterminssystem på högskolorna
2013-08-13
När det gäller diskussionen om treterminssystem inom högskolorna är jag personligen kluven. Tanken att utbilda studenterna snabbare och därmed få ut dem i arbetslivet tidigare är givetvis bra, och skulle kunna öka antalet yrkesverksamma år för studenterna innan de går i pension. Samhällsekonomiskt skulle det givetvis vara positivt och detta är givetvis det starkaste argumentet från de partier och debattörer som länge förespråkat treterminssystem.
Ett treterminssystem skulle enligt Socialdemokraterna också göra att studenterna hade tillgång till studiemedel hela året och "slipper" arbeta under den sommarledighet som till stor del då skulle försvinna. Detta tycker jag är ett mer tveksamt argument. Av egen erfarenhet tror jag att det är bra att varva studier med arbete, det ger andra erfarenheter som man kan ha nytta av när man pluggat klart. Själv arbetade jag tex ett par somrar på bank och det medförde att jag fick fast anställning där direkt efter studierna. Vi pratar mycket om vikten av praktik och tydligare koppling mellan arbete och studier och med ett treterminssystem skulle denna koppling bli betydligt svagare. Dessutom skulle det bli svårare att hitta kvalificerade sommarvikarier i många viktiga verksamheter om alla studenter pluggar under sommaren. För exempelvis sjukvården, som redan idag har problem att hitta sommarvikarier, skulle det vara ett gigantiskt problem.
Sedan är det det här med kostnaderna för ett treterminssystem. Jag har inte sett någon exakt kalkyl, men vad jag förstått talar vi om ett antal miljarder i form av främst lärarlöner. Man kan ju också fundera över var man ska hitta alla dessa nya kompetenta lärare? Frågan är om införandet av treterminssystem är den bästa åtgärden för högskoleutbildningarna om man har ett antal miljarder över? Jag tycker kanske det känns mer angeläget att fortsätta höja kvalitén på utbildningarna, till exempel genom mer lärarledd undervisningstid än idag.
Socialdemokraternas "storsatsning": 97 kronor per student!
2013-08-13
Jag har tidigare kritiserat olika s-populistiska förslag för att bara handla om vackra ord om "framtida" reformer kryddade med pyttelite pengar som inte räcker till nästan något alls.
I går kom ett nytt exempel. Partiledaren Stefan Löfvén tillkännagav att man vill se ett treterminssystem inom högskoleutbildningarna för att studenterna ska bli klara med studierna snabbare och för att de ska slippa arbeta eller fundera över sin försörjning under sommaren. Man kopplar förslaget till att redan nu införa fler sommarkurser på högskolorna och satsar 30 miljoner kronor på detta. Fast nu finns det förståss ett drygt 50-tal lärosäten med examensrättigheter i Sverige. 30 miljoner fördelat till dessa ger bara knappt 600.000 kronor per lärosäte. Och utslaget på alla de runt 310.000 helårsstudenter som idag studerar vid högskola och universitet blir det bara 97 kronor per student. Det räcker inte långt. Det finns också frågetecken kring kvalitén på en del av de sommarkurser som redan idag erbjuds vid många universitet och högskolor. Att då lägga mer pengar på detta bara för att säkra studenternas försörjning under sommarmånaderna känns väldigt tveksamt. Jag tror det är bättre för studenter att söka sommarjobb som ger arbetslivserfarenhet och med lite tur praktik med koppling till utbildningen, vilket kan underlätta för framtida anställning efter studierna.
Ett treterminssystem är dessutom en mycket dyr reform, inte minst på grund av att man måste anställa en massa extra lärare (eftersom lärare också vill ha sommarsemester). Till detta finns inte ett öre avsatt i s-budgeten. Förslaget om treterminssystem är bara vackra ord utan finansiering. Precis som det brukar med andra ord när Socialdemokraterna presenterar sina "stora reformer".
Gymnasieskolorna får ny industriutbildning
2013-08-12
Utbildningsminister Jan Björklund höll idag en presskonferens tillsammans med Åke Svensson från arbetsgivareorganisationen Teknikföretagen, och Anders Ferbe från IF Metall, där han meddelade en ny satsning för att utveckla gymnasieskolans industriprogram för att möta industrins efterfrågan på kvalificerad arbetskraft.
Svenska teknikföretags förmåga att möta den globala konkurrensen och den snabba tekniska utvecklingen bygger på god tillgång på kompetens inom sektorn, på alla utbildningsnivåer.
I dag finns det i gymnasieskolan två nationella program som huvudsakligen syftar till arbete inom industrisektorn, dels det högskoleförberedande teknikprogrammet, dels yrkesprogrammet industritekniskt program. För att möta industrins framtida behov av kompetens bör teknikprogrammet utvecklas och förstärkas med ny inriktning som leder till yrkesexamen. När man skapar en industriell inriktning på teknikprogrammet är tanken att samtidigt avveckla det gamla industriprogrammet efterhand som de elever som går där idag tar sin examen.
Regeringen kommer därför att tillsätta en utredning om eknikprogrammet som bland annat ska föreslå vilken eller vilka industriella inriktningar som programmet ska ha framöver. Teknikprogrammet blir därmed en möjlighet även för de elever som vill arbeta direkt efter gymnasieskolan i stället för att gå vidare till högskolestudier. Kraven för behörighet till teknikprogrammet ska vara desamma som i dag, oavsett om eleven siktar mot högskoleförberedande examen eller yrkesexamen. Den nya industriella inriktningen på teknikprogrammet är tänkt att starta höstterminen 2015.
Kritisk och läsvärd artikel om Västlänken
2013-08-10
Även om jag som bekant tillhör dem som är mycket kritiska till bygget av Västlänken under Göteborg så är jag den förste att medge att inte alla kritiska artiklar om Västlänken baseras på fakta och logiska resonemang. På samma sätt är det tyvärr med många av de uttalanden och artiklar som försvarar projektet. Det handlar ofta mer om positiva ord i största allmänhet om betydelsen av bättre infrastruktur i Göteborgsregionen. Och det är det väl ingen som invänder emot. Den stora frågan är ju om Västlänken löser dessa problem och om den eventuella nyttan står i proportion till de enorma kostnaderna och de mycket stora ingreppen i staden. Västlänkens direkta koppling till den hårt kritiserade trängselskatten går inte heller att komma ifrån.
Idag finns en mycket välinitierad och läsvärd artikel med goda sakargument mot bygget av Västlänken i en debattartikel i Göteborgs-Posten. Det är trafikexperten, journalisten och utredaren Jan Du Rietz som undertecknat artikeln. Artikelns paralleller med katastrofala jätteprojekt på andra ställen i Sverige och andra delar av världen är tankeväckande. Jag förstår ärligt talat inte att så många politiker i Göteborg utan minsta tvekan tycker att vi ska genomföra detta synnerligen tveksamma och ekonomiskt riskfyllda projekt. Min förhoppning är fortfarande att man ska tänka om och göra en nya analys av de alternativ som förts fram på senare tid och som aldrig fått en rejäl prövning.
Socialdemokraternas näringspolitiske talesperson gör en Juholt
2013-08-09
Att Socialdemokraterna numera i sin iver att försöka slå mot Alliansen inte är så noga med faktakontroll vet vi redan. Populismen är viktigast och sanningen och seriositeten får då ibland komma i andra hand. Men frågan är väl om inte Socialdemokraternas näringspolitiske talesperson, Jennie Nilsson gjort ett av de värre misstagen sedan Håkan Juholts tid. Det var i en debatt i Almedalen (lyssna själv, 15:18 min in i denna videofilm från debatten) som hon kom med detta överraskande påstående.
”Och när man som Mats Odell pratar om den Energiöverenskommelse som den här regeringen har gjort så ska man vara medveten om att den togs med två rösters marginal i Sveriges Riksdag med stöd av Sverigedemokraterna.”
Sanningen är att energiöverenskommelsen antogs av riksdagen den 16 juni 2009 med 154 röster mot 149, alltså med fem rösters marginal. Och det var alltså ett drygt år innan Sverigedemokraterna blev invalda i Sveriges riksdag. Man kan ju tycka att Socialdemokraternas ansvarige för näringslivsfrågor borde vara aningen bättre påläst innan hon kastar ur sig denna typ av felaktiga påståenden. Det säger en del om Socialdemokraternas ledande företrädare.
Vi minns ju när Håkan Juholt hade samma slarviga påståenden om riksdagsbeslut om försvarspolitiken som han påstod hade tagits med stöd av Sverigedemokraterna långt innan dessa var invalda i riksdagen. Det blev droppen som sedan tvingade fram hans avgång. Men han är uppenbarligen inte ensam om att slarva med sanningen.
Apropå sol
2013-08-08
Jag vet inte om solens aktivitet är högre eller lägre än den borde vara, men solnedgången över Ingsjön, en av våra sjöar hemma i Ubbhult, är i vart fall lika vacker som vanligt.
Solforskare oroliga för att låg solaktivitet kan leda till kallare klimat
2013-08-08
Häromdagen fick jag ett mail från en av mina bloggbesökare som berättade om en telefonkonferens för internationella solforskare nyligen i regi av det Amerikanska astonomiska sällskapet. Vid denna telefonkonferens framfördes stor oro för solens låga aktivitet och risken för att detta skulle kunna leda till en snabb nedkylning av klimatet.
Vid telefonkonferensen konstaterade forskarna bland annat att vi nu uppelver ett maximum i den 24:e solcykel som hittills registrerats. Normalt brukar omkring 200 solfläckar iakttas under ett solmaximum. Men nu är genomsnittet bara 67, en tredjedel så många. Enligt Dr. Craig De Forest vid Amerikanska astronomiska sällskapet uppträder Solen för närvarande "bisarrt" och onormalt: "Nuvarande maximum är mycket sent och mycket svagt."
"Så lågt maximum har vi inte sett på 100 år", sade Dr. David Hathaway vid amerikanska rymdstyrelsen NASA och menade att den kommande cykel 25 också tycks bli svag beroende på ändringar i Solens magnetiska växlingar.
Professor Mike Lockwood vid det brittiska Reading-universitetet menade att låg solaktivitet kan påverka jetströmmar över norra Atlanten och vålla kallare vintrar. Han förutspådde fler kalla vintrar framöver.
Nu är jag ju vare sig astronom eller solforskare och min kunskap om solens minimum och maximum är begränsade. Men det är ändå intressant att ledande internationella solforskare är oroliga för ett kallare klimat redan i närtid, samtidigt som den rådande klimatteorin fortfarande verkar vara att vi går mot ett varmare klimat. Om inte annat så visar det att det finns motstridiga åsikter i klimatdebatten.
Och kanske vore det bra om vi hade i vart fall en viss beredskap för att de som hotar med kallare klimat kan ha rätt? Det verkar i mitt tycke ganska farligt att lägga alla ägg i en korg och blint lita på FN:s klimatpanel. De globala koldioxidutsläppen fortsätter att öka och halten av CO2 i atmosfären når ständigt nya toppnivåer. Men trots det har den globala temperaturen på jorden inte ökat signifikant de senaste 17 åren. Det borde den ha gjort om man ska tro på FN:s klimatpanel och de datormodeller som ligger till grund för klimathotet. Uppenbarligen är det något som inte stämmer.
Elfsborg imponerade mot Celtic men nådde inte ända fram
2013-08-07
I kväll var det så dags för returmatchen mellan Elfsborg och Celtic. Förväntningarna var väl inte jättestora att Elfsborg skulle kunna vända 0-1-förlusten från Glasgow, men vi visste att chansen fanns. Och Elfsborg ville uppenbarligen ta chansen, för oj vad man spelade bra i dag! Och om Bangura fått in 1-0 på sin fina cykelspark i början av matchen, ett skott som tyvärr smet stolpe ut, så hade Celtic nog blivit ordentligt skakade. Det var Elfsborg som bjöd på anfallsfotboll och som var väl så bra som Celtic. Tyvärr saknades det där lilla sista för att få bollen i mål. Celtic å sin sida spelade väldigt defensivt och uppenbarligen för 0-0. Och det blev också slutresultatet, och Elfsborg blev utslagna ur årets Champions League-kval. Men vi gav i vart fall verkligen Celtic en match och som supporter är man stolt idag. Det har varit en upplevelse att följa dessa två stormatcher på plats, först på Celtic Park i Glasgow och sedan på Borås Arena. Och äventyret är inte över för Elfsborgs del. Nu väntar i stället fortsatt spel i Europe Leauge. Kanske mot nya europeiska storlag?
Koldioxid är inte "smuts"!
2013-08-06
I går basunerade bland annat tidningen Metro ut nyheten att "Riksdagsledamöters bilar smutsar ner mer". Detta påstående baserades på en undersökning som Statoil gjort om riksdagsledamöternas bilinnehav och de utsläpp av koldioxid som dessa bilar bidrar med.
Men nu är det läge för lite eftertanke. Koldioxid är inte smuts! Det är en livsnödvändig gas. Utan koldioxid skulle det inte finnas något liv på jorden. Jag diskuterar gärna koldioxidens betydelse för den globala uppvärmningen (som vi inte sett något av alls på 17 år trots kraftigt ökade koldioxidutsläpp) men kalla inte CO2 för smuts!
Jag finns såklart med i Statoils granskning av riksdagsledamöternas bilinnehav och för egen del har vi tre bilar i familjen, alla av äldre modell (1997, 2001 och 2002). Vi har inga som helst tankar på att byta dessa för att Statoil eller någon annan har synpunkter på vårt bilval. Exempelvis kan jag ju nämna att en familj som vår, fyra personer med vuxna tonårsbarn och därtill tre hundar i trafiksäkra bilburar behöver en ganska stor bil för att få plats. Aldrig att jag skulle överväga att offra trafiksäkerheten bara för att minska koldioxidutsläppen. Personligen bekymrar jag mig inte heller nämnvärt över våra koldioxidutsläpp. Helt enkelt för att jag inte längre kan se några logiska argument för att människans utsläpp av koldioxid har den avgörande betydelse för klimatet som det påstås. I så fall borde temperaturen ha ökat i takt med de stigande halterna av koldioxid i atmosfären. Men temperaturen ligger still sedan 17 år! Viktigare känns utsläppen från bilismen av giftiga ämnen, och de försöker vi minimera genom att inte köra mer än nödvändigt.
Jag kan däremot tycka att det är lite anmärkningsvärt att Statoils lista visar att ett antal politiker i partier som driver klimatfrågan och minskningen av koldioxidutsläppen hårt samtidigt kör bilar som ger stora utsläpp. I dessa fall lever man inte precis som man lär. Det är kanske en signal om att den påstådda starka oron för klimatförändringarna mer handlar om ett politiskt spel än en genuin övertygelse för dessa politiker?
Varför medvetet vantolka förslag som leder till bättre integration?
2013-08-05
Frågan är befogad efter den kritik som under dagen kommit från i stort sett samtliga riksdagspartier när det gäller det moderata utspelet om skärpta regler för försörjningskrav vid anhöriginvandring. Såväl KD, FP, C och S har under dagen avvisat dessa tankar, och att även V och MP lär göra det är väl ingen särskilt vild gissning. Problemet verkar dock vara att alla reagerat med ryggmärgen i stället för med hjärnan och att ingen verkar ha läst vad som verkligen stod i den moderata artikeln!
Jag häpnar mest över kommentaren från KD:s gruppledare Emma Henriksson som jag känner hyfsat bra från min tid i socialförsäkringsutskottet. Hon säger att "det vore helt orimligt att ensamma minderåriga barn inte ska få återförenas med sina föräldrar under flera års tid på grund av försörjningskrav. Det skulle inte förbättra möjligheterna för föräldrarna att få ett arbete eller integreras i samhället. Snarare tvärtom".
Hennes uttalande är ännu ett bevis på att man ofta inte ens vill lyssna, inte vill ta till sig sakargument i debatten kring migration och integration, och inte ens bryr sig om att läsa de förslag som presenteras. För det var ju inte alls en skärpning av försörjningskraven vid återföreningen mellan barn och deras föräldrar artikeln handlade om. Tvärtom påpekades uttryckligen att det inte var det som åsyftades. Ändå använder Emma Henriksson denna argumentation. Jag tycker det är ett politiskt slag under bältet. I debattartikeln från Gunnar Axén och Mikael Cederbratt står nämligen bland annat följande:
"Samtidigt är det viktigt att familjers möjlighet till återföreningar efter separationer orsakade av krig och förföljelse inte bromsas i onödan. Särskilt viktigt är detta för barn. Därför undantas ju också barnfamiljer i dagens system. En stor del av anhöriginvandringen till Sverige består dock inte av barn och föräldrar som återförenas i Sverige. Under 2012 bestod den till två tredjedelar av nyetablerade relationer, 19 000 av totalt 30 000 personer. I år har andelen hittills minskat till ungefär hälften. Dessa ärenden rör alltså inte familjer som separerats av konflikt, utan människor som vill pröva en ny kärleksrelation i Sverige.
Det förslag moderaterna för fram i artikeln handlar med andra ord inte om att försvåra återförening av barn och deras föräldrar. Det handlar i stället om den stora majoriteten - två tredjedelar - som utgörs av andra relationer.
Hur ska vi kunna föra en vuxen och seriös debatt om migration och integration när debattörer inte ens vill försöka läsa vad som skrivs utan i stället medvetet väljer att missförstå? Det gör mig ärligt talat mycket bekymrad för det enda denna typ av "ickedebatt" leder till är en fortsatt ström av missnöjda väljare till Sverigedemokraterna.
Sluta förnedra svenska pappor!
2013-08-04
I dag berättar SVT:s TextTV att papporna står för en tredjedel av
uttaget av föräldradagar i augusti jämfört med 20% i december. Allt enligt Försäkringskassans statistik.
Enligt den kritiska "pappaforskaren" Roger Klinth som är docent i genusvetenskap vid Linköpings Universitet väljer papporna att förlänga sin semester och tillägger att "pappan är mer en bonusfigur som kommer in när det passar honom".
Jag tycker det är ganska magstarkt av SVT att citera denna typ av extremistiska forskare som förtalar och förnedrar svenska pappor. Tyvärr är denna typ av genusforskare alltför vanliga. Genusforskning verkar alltför ofta handla om att i första hand tala illa om det manliga könet. Ibland funderar man ju som utbildningspolitiker över om forskningsmedel verkligen ska gå till denna typ av pseudovetenskap?
Jag tycker för egen del att det är ganska naturligt att många pappor väljer att ta ut mer föräldraledighet under sommaren. Det gör det i många fall möjligt för hela familjen att umgås när båda föräldrarna kanske kan vara lediga samtidigt. Och när det gäller något äldre barn är det väl helt naturligt att papporna försöker ta ut föräldraledighet när dagis och skola är stängda och barnen är lediga. Det ökar ju pappans chanser att umgås mer med barnen. Jag är övertygad om att svenska pappor och mammor är fullt kapabla att välja själva när de ska ta ut föräldraledighet och hur de ska fördela den mellan sig. Helt utan inblandning av verklighetsfrånvarande genusforskare.
Försörjningskravet vid anhöriginvandring måste skärpas
2013-08-03
År 2010 införde Alliansregeringen ett försörjningskrav vid anhöriginvandring. Tyvärr vattnades det ur ordentligt på vägen fram mot beslut, så många undantag gjordes att vi var många som insäg att det inte skulle göra någon större skillnad. Jag har skrivit om det tidigare på bloggen.
I dag beskriver mina moderata riksdagskolleger Gunnar Axén (ordförande i socialförsäkringsutskottet) och Mikael Cederbratt (migrationspolitiskt ansvarig) i ett debattinlägg i SvD Brännpunkt varför försörjningskravet måste skärpas. Jag kan bara instämma.
Förra året anhöriginvandrade cirka 30 000 personer till Sverige, exklusive anhöriga till arbetstagare och studerande. Hittills under 2013 är motsvarande siffra drygt 15 000 personer. Saknas goda förutsättningar till integration redan vid ankomsten riskerar dock anhöriginvandrare att hamna i utanförskap. Det var därför det så kallade försörjningskravet för anknytningspersoner infördes 2010. Lagen innebär i praktiken att den som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige på grund av skyddsskäl måste kunna försörja sig själv och ha en bostad innan han eller hon kan återförenas med sin partner i Sverige. Anknytningspersoner ska helt enkelt ha en ordnad situation för att ge sin partner goda förutsättningar att skapa sig ett gott liv i Sverige. Försörjningskravet ska härigenom stärka drivkrafter för arbete och integration och att öka incitamenten att flytta till arbete var i landet det än erbjuds.
I debattartikeln påpekas att undantagen för försärjningskravet är alltför omfattande. Lagen undantar barn och deras föräldrar, flyktingar och alternativt skyddsbehövande, EES-medborgare och den som har vistats i Sverige med uppehållstillstånd för bosättning i minst fyra år. Statistik från Migrationsverket visar att undantagen är så omfattande att försörjningskravet berör endast en försvinnande del av anhöriginvandringen. Under 2011 och 2012 omfattades mindre än en procent av anknytningsärendena och hittills i år har andelen sjunkit ytterligare. Enligt Migrationsverket har försörjningskravet tillämpats i 53 ärenden hittills i år – att jämföra med drygt 15 000 uppehållstillstånd beviljade av anhörigskäl. Detta gör att hela tanken med reformen har runnit ut i sanden.
Givetvis är det viktigt att familjer får möjlighet att återförenas efter att ha skiljts åt genom krig och förföljelse. Särskilt viktigt är det för barn och föräldrar att kunna återförenas, och detta undantag är säkert rimligt att ha kvar. Men en stor del av anhöriginvandringen till Sverige består inte av barn och föräldrar som återförenas i Sverige. Under 2012 bestod den till två tredjedelar av nyetablerade relationer, 19 000 av totalt 30 000 personer. I år har andelen hittills minskat till ungefär hälften. Dessa ärenden rör alltså inte familjer som separerats av konflikt, utan människor som vill pröva en ny kärleksrelation i Sverige.
Försörjningskravet har kritiserats för att riskera att orsaka onödig oro hos anknytningspersonen över dennes familjemedlemmars liv. Men syftet med anhöriginvandringen är familjeåterförening, inte skydd. För personer på flykt från krig eller förföljelse har vi ett mycket generöst asylsystem, genom vilket Sverige kan erbjuda skydd vid behov. De anhöriga som finns utomlands och har asylskäl kan komma till Sverige och få asyl alldeles oavsett regler om försörjningskrav. För övriga grupper som inte är på flykt är det, som det beskrivs i artikeln, rimligt att den som finns i Sverige och vill ta hit sin familj eller en ny kärlekspartner har det primära ansvaret för att ordna ett gemensamt boende och försörjning för sina anhöriga innan de kommer till Sverige. Det är knappast de svenska skattebetalarnas ansvar.
|
