Blogg februari 2012

De äldre köper RUT-tjänster som aldrig förr

2012-02-29

I Aktuellt i kväll presenterades siffror som visar att pensionärerna använder RUT-avdraget som aldrig förr. Över 71.000 pensionärer utnyttjade avdraget 2010, och under 2011 har det enligt SCB ökat ytterligare. Bland de som är över 85 är det nu nästan var tionde eller 10 procent som använder RUT. Och då är inte tjänster med rätt till RUT-avdrag som barn köpt åt sina föräldrar medräknade.

I programmet intervjuades pensionärer som tyckte att det var både bättre och billigare att köpa städtjänster på marknaden än att använda kommunens hemtjänst.

Det ska bli spännande att se hur länge det dröjer innan Socialdemokraterna medger att RUT-avdraget är bra och bör vara kvar. Precis som man efterhand tvingats acceptera både avskaffandet av förmögenhetsskatten och fastighetsskatten och införandet av jobbskatteavdragens fyra steg. Verkligheten ger Alliansen rätt, förr eller senare. Så kommer det säkert att bli med den sänkta restaurangmomsen också.




Moderat samtalskväll med Widar Andersson (S)

2012-02-29

I kväll träffades ett 25-tal medlemmar i den moderata riksdagsgruppen för ännu en samtalskväll. En spännande diskussionskväll som vanligt, ett utrymme för fri politisk diskussion långt från vardagsfrågorna. Något man behöver ibland för att lyfta blicken lite.

Denna gång var det den frispråkige s-debattören och ledarskribenten Widar Andersson som var vår inbjudna gäst. Hans föredrag handlade av naturliga skäl mycket om socialdemokraternas kris och nyvalda partiledning. Widar Andersson lutade åt att Alliansen sannolikt kommer att vinna valet 2014 eftersom frågan om regeringsalternativen kommer att väga tungt. De rödgröna är inget regeringsalternativ, och Socialdemokraterna kan inte ensamma bilda regering. Han påpekade också att oenigheterna inom Socialdemokraterna är större än åsiktsskillnaderna inom Alliansen. Tänkvärt.

Med tanke på att oppositionen försöker utmåla Alliansen som trött och idéfattig frågade jag Widar Andersson om han trodde att väljarna verkligen efterfrågar ständigt nya kraftfulla politiska åtgärder och omfattande lagstiftning. Andersson menade i likhet med mig att det lika gärna kan vara tvärtom, att väljarna gärna ser att politikerna drar sig tillbaka lite och låter människor bestämma själv, och att människors uppfattning om sin egen vardag och tillvaro väger tyngre än mängden nya lagförslag som klubbas i riksdagen. Även detta mycket tänkvärt.




Kritik mot orimliga kostnader för ensamkommande flyktingbarn

2012-02-29

Migrationsverket betalar i extremfall 16 000 kronor per dygn för asylsökande ensamkommande ungdomars boende. Verket måste ställa högre krav på de avtal som träffas, anser Riksrevisionen. De nio så kallade ankomstkommunerna som tar emot ensamkommande asylsökande ungdomar får full kostnadstäckning för bland annat personal, hyra och mat av Migrationsverket. Eftersom verket inte ställer krav på mer detaljerade fakturor ”finns en risk att kommunerna och de privata aktörerna saknar incitament till att fakturera rimliga kostnader”, skriver Riksrevisionen i en rapport.

Många gånger kan kostnaden per barn och dygn på dessa boenden ligga på mellan 3 000 och 6 000 kronor. Sigtuna kommun utgör ett extremexempel. Där sökte kommunen under tredje kvartalet 2011 en ersättning som slutade på 15 816 kronor per barn och dygn. Enligt Riksrevisionen är detta ett exempel på att antalet avtalade boende hos privata aktörer ”kanske inte alltid är effektivt”. Kostnaden rusade i höjden bland annat på grund av att platserna inte utnyttjats effektivt och Migrationsverket fick betala för tomma platser.

I tidningen Riksdag & Departement redovisas vad några andra former av boende kostar:
● En plats på ett särskilt ungdomshem kostade förra året i genomsnitt 7 000 kronor per person och dygn.
● Att ha en (vuxen) person i häkte kostade år 2010 i genomsnitt 2 630 kronor per dygn.
● En plats på en sluten anstalt låg på 2 744 kronor per dygn.

Min egen reflektion är att det verkar vara billigare att hyra ett hotellrum på ett lyxhotell för de ensamkommande barnen och låta dem äta på restaurang än att betala 16.000 kronor per dygn för en plats i särskilt boende med ibland tveksam kvalitet. Tar inte kommunala tjänstemän något ansvar alls för hur de använder skattebetalarnas pengar? Reagerar de inte på de orimliga summorna?




Arbetslösheten minskade förra året

2012-02-29

I dag presenterar SCB färska siffror över arbetslöshet och sysselsättning avseende genomsnittssiffrorna för helåret 2011. Under 2011 var i genomsnitt 4 642 000 sysselsatta vilket är en ökning med 96 000 personer jämfört med 2010. Sysselsättningsgraden uppgick till 65,6 procent vilket är en ökning med 0,9 procentenheter jämfört med 2010.

Antalet arbetslösa minskade med 38 000 till 378 000 personer. Arbetslösheten var därmed 7,5 procent av arbetskraften i genomsnitt för året, vilket är en minskning med 0,9 procentenheter jämfört med genomsnittet för år 2010.

Under år 2011 var 4 157 000 anställda, en ökning med 108 000 personer. Antalet fast anställda uppgick till 3 476 000 vilket är en ökning med 67 000 personer jämfört med föregående år. Antalet tidsbegränsat anställda ökade med 41.000 och var i genomsnitt 681 000 under 2011.

Under 2011 arbetade 3 572 000 personer heltid, det vill säga minst 35 timmar per vecka. Det är en ökning med 100 000 jämfört med år 2010. Antal heltidsarbetande kvinnor ökade med 55 000 personer och bland männen var ökningen
45 000.

Det totala antalet arbetade timmar per vecka uppgick till 143,9 miljoner timmar i genomsnitt under 2011. Jämfört med 2010 är det en ökning med 3,0 miljoner timmar eller 2,1 procent.

Sammanfattningsvis: Arbetslösheten sjönk förra året, och en majoritet av de som fick jobb fick en fast anställning på heltid. Myten att de flesta jobb som skapas skulle vara tillfälliga deltidsjobb kan därmed avfärdas. Att vi arbetade tre miljoner timmar mer 2011 än 2010 ger kraftigt ökade skatteintäkter till välfärden och är en viktig förklaring till att statsfinanserna är så goda trots den ekonomiska oron i vår omvärld.




Är det självklart att ensamstående ska få hjälp att skaffa barn?

2012-02-29

Gårdagens stora politiska händelse är givetvis att tre allianspartier kör över det fjärde i frågan om att ta bort förbudet mot assisterad insemination av ensamstående kvinnor på svenska sjukhus. I debatten är allt - som vanligt - svart eller vitt. För egen del tycker jag det finns stor anledning till eftertanke, och att det finns hållbara argument både för och emot.

Mot en lagändring talar i första hand barnets ställning. Det finns en stor trygghet för ett barn att ha två föräldrar, inte minst om det händer den ena något. Om de två föräldrarna är man och kvinna eller av samma kön har i sammanhanget mindre betydelse, men det finns en poäng i att det finns två vuxna personer som hjälps åt att ta hand om barnet. I detta fall bortser vi helt från barnets behov av detta, och offrar det för de vuxnas önskemål. Det är faktiskt ingen mänsklig rättighet att bli förälder, men däremot har ett barn enligt min åsikt rimligen rätt att ha två föräldrar, även om de inte alltid bor tillsammans. Vi vet också att barn till ensamstående föräldrar ofta har en betydligt lägre ekonomisk standard än andra barn. Ska vi då uppmuntra fler hushåll ensamstående föräldrar där samhället kanske får ta stora delar av kostnaderna i form av bostadsbidrag eller försörjningsstöd?

För en lagändring talar givetvis att det är lätt för ensamstående kvinnor att bli gravida ändå. Om man inte löser det med en tillfällig bekantskap eller manlig vän så kan man åka till ett annat land och få hjälp med insemination. Ytterligare ett argument är att detta handlar om mycket efterlängtade barn och att den som gör valet att bli ensamförälder sannolikt tänkt igenom detta noga. Ensamstående har också redan rätt att adoptera barn, vilket jag dock inte tycker är helt jämförbart. Vid adoption tar man ju hand om ett barn som helt saknar föräldrar, det kan bara bli till fördel för barnet. När det gäller inseminationsfrågan gör man det möjligt redan från början att ett barn endast ska ha en förälder.

För egen del är jag tveksam till en lagändring av ideologiska skäl. Det känns märkligt att samhället aktivt ska uppmuntra tillskapandet av ensamföräldrar, inte minst för barnens skull. Samtidigt inser jag ju förnuftsmässigt att det är ganska meningslöst att ha en lag som är så lätt att gå runt. Kanske är det trots allt bättre att svenska kvinnor kan få den hjälp de behöver i Sverige under trygga medicinska förhållanden än att de tvingas resa utomlands för att få hjälp? Samtidigt kan jag ju tycka att frågan berör så få personer att det känns lite onödigt att splittra Alliansen. Så viktig är knappast frågan.

Regeringen kommer nu att få i uppgift att ta fram ett förslag till lagändring som tar bort förbudet mot insemination av ensamstående kvinnor. Det är svårt att ta definitiv ställning innan man ser detta förslag i detalj. I debatten nämns att "ansvarsfulla ensamstående kvinnor" bör kunna få hjälp med insemination, och att det då förutsätter att det finns "ett nätverk av vuxna personer i barnets omgivning". Hur detta ska regleras återstår att se.

En annan fråga jag tycker är viktig är kostnaderna för en insemination i Sverige. I ett läge där sjukvården inte säger sig ha resurser till ens det viktigaste känns det tveksamt om staten eller landstingen ska subventionera insemination av ensamstående kvinnor. Vad jag förstår är det dock inte aktuellt att lagstifta om kostnaden utan varje landsting beslutar själv om detta.

En lite komisk poäng är att s-regeringen hade tagit fram en proposition som låg klar för beslut när Alliansen tog över 2006, där man ville befästa förbudet mot insemination av ensamstående kvinnor. Nu försöker (s) plötsligt göra stor sak av att man är pådrivande i frågan om att ta bort detta förbud. Det gäller att vända s-kappan efter vinden...




Lite mer om ACTA-avtalet

2012-02-28

Jag har fått en del frågor och synpunkter på mitt inlägg om ACTA-avtalet. Mycket har handlat om att det finns allmänna skrivningar i ingressen till avtalet som kritikerna uppfattar som ambitioner att skärpa reglerna i framtiden. Det finns definitivt sådana ganska luddiga skrivningar, men det är i slutänden bara artiklarna (paragraferna) som är bindande för de länder som undertecknat avtalet, och endast paragraferna som har en juridisk funktion.

Jag har också fått frågor kring det här med läkemedel, apropå kritiken från bland annat Läkare utan Gränser. ACTA påverkar inte rättläget alls vad gäller patenträttigheter och generika (kopior av läkemedel efter patenttidens utgång). Däremot kan ACTA-avtalet stoppa rena förfalskningar av läkemedel om dessa tillverkas i ACTA-anslutna länder. Läkare utan Gränser verkar ogilla alla former av patent på läkemedel, men glömmer då att utan patent skulle ingen ha råd att forska fram nya läkemedel eftersom det tar lång tid och kostar mycket pengar. Nu är också saken den att inga afrikanska länder (där de flesta förfalskade läkemedel säljs) är med i ACTA, inte Kina eller Indien heller där de flesta läkemedelskopior tillverkas. Med andra ord - ACTA lär inte påverka möjligheten att sprida förfalskade läkemedel i utvecklingsländerna. På gott och ont - många av dessa förfalskningar saknar antingen helt effekt eller medför allvarliga biverkningar. Det är därför de länder som anslutit sig till ACTA vill motverka sådan tillverkning och försäljning i sina egna länder.

EU-kommissionen har beslutat att låta EU-domstolen noga analysera ACTA-avtalet innan EU-parlamentet ska ta beslut i frågan. Detta för att poröva om avtalet på något sätt är oförenligt med EU:s grundläggande fri- och rättigheter, bland annat yttrande- och informationsfriheten. Det gör att beslutet i EU-parlamentet lär dröja.

Beslutet att låta EU-domstolen granska ärendet ändrar inte den svenska regeringens bedömning att avtalet i allt väsentligt ryms inom ramarna för svensk lagstiftning. Men något definitivt beslut lär inte tas i Sveriges riksdag innan EU-domstolen gjort sin prövning. Gott om tid att fortsätta diskussionen och sätta sig in i alla detaljer med andra ord. Lite känner jag själv att ACTA-avtalet är ganska urvattnat, och medför ytterst få förändringar i gällande rätt i de länder som undertecknat avtalet. Man kan därför fråga sig om nyttan med avtalet verkligen står i proportion till uppmärksamheten och inte minst kritiken? Även om jag tycker kritiken oftast baseras på rykten och allmän misstro mot myndigheter och politiker, i stället för att bygga på fakta.

(Mitt förra inlägg om ACTA (14/2) finns under rubriken Integritetsbloggen i mitt bloggarkiv.)




Eniga klimatforskare?

2012-02-28

Fick ett tips om ett citat från Atte Korhola, professor i Arctic Global Change och professor i Environmental Change vid Helsingfors universitet. Citatet talar för sig själv.

”När senare generationer studerar området klimatforskning, kommer de att klassificera början av det tjugoförsta århundradet som ett pinsamt kapitel i vetenskapens historia. De kommer att undra om vår tid och använda skeendena som en varning för hur grundläggande värderingar och kriterier för vetenskap föll i glömska, då den egentliga forskningen inom ämnet klimatförändringar förvandlades till en politisk och social lekplats.”




Hur hög är ungdomsarbetslösheten?

2012-02-27

Enligt SCB var ungdomsarbetslösheten i januari (alltså arbetslösa i åldern 15-24 år) 24,2%. Detta ska jämföras med att SCB redovisar 8% som total arbetslöshet i Sverige. Av de 24,2% ungdomar som räknas som arbetslösa är det ca hälften som studerar och söker extraarbete vid sidan av studierna (vilket även Aftonbladet påpekar i en stor artikel om ungdomsarbetslösheten idag). Det betyder med andra ord att drygt 12% av ungdomarna i åldern 15-24 år som behöver ett arbete för sin försörjning är arbetslösa. Objektivt sett ligger därmed den "verkliga" ungdomsarbetslösheten runt 12%.

Denna siffra styrks även av ett annat sätt att räkna, nämligen att jämföra med SCB:s befolkningsstatistik. Enligt den senaste räkningen, 1 november 2011, fanns det 1.243.238 personer i Sverige mellan 15-24 år. Enligt SCB är samtidigt 137.000 ungdomar arbetslösa. Det motsvarar 11% av hela åldergruppen, alltså väldigt nära 12%.

Har då ungdomsarbetslösheten ökat eller minskat? Så här ser förändringen ut sedan 2001. Man ser tydligt att dagens ungdomsarbetslöshet ligger på ungefär samma nivå som före valet 2006. Skillnaden är dock att vi just gått igenom en djup finanskris, samt att ungdomskullarna är betydligt större nu än 2006. Det är alltid de unga som drabbas värst när det blir kraftiga konjunkturnedgångar, eftersom de oftast är sist anställda och därmed tvingas sluta först vid neddragningar.

Å andra sidan är ungdomar oftast inte arbetslösa så länge. Sverige är faktiskt ett av de länder i Europa som har minst andel långtidsarbetslösa ungdomar trots att den totala ungdomsarbetslösheten är hög.

Det finns en mycket tydlig koppling mellan arbetslöshet och att ungdomar inte slutfört grundskolan eller hoppat av gymnasiet. Det är därför Alliansens skolreformer är så viktiga. De nya yrkesutbildningarna och lärlingsutbildningarna på gymnasiet kommer förhoppningsvis att få fler att slutföra sina utbildningar. Självklart finns också många ungdomar med utländsk bakgrund i arbetslöshetsstatistiken, liksom många ungdomar som lever i bruksorter där det är generellt ont om jobb. Diskussionen om ingångslöner är också intressant. Enligt de flesta kollektivavtal har nyanställda ungdomar oftast lägre löner än andra. Vi har redan ungdomslöner i många branscher. För att göra det ännu mindre kostsamt att anställa ungdomar har vi också halverat arbetsgivareavgfiten för den som anställer unga. Många ungdomar får sitt första riktiga jobb i restaurangbranschen (jag är själv ett exempel på detta). Den halverade momsen på restaurang- och cateringtjänster kommer förhoppningsvis också att ge fler ungdomar sitt första jobb, det syns enligt Arbetsförmedlingen redan tecken på att branschen söker mer folk än tidigare.

Aftonbladet hävdar i sin artikel idag att ungdomsarbetslösheten (24,2%) är "mer än fyra gånger så hög som arbetslösheten i den totala befolkningen" (som alltså är 8%). Hur 24 kan bli 4 gånger så mycket som 8 vet jag inte, men det är kanske lite si och så med mattekunskaperna hos Aftonbladet. Och om man i stället använder den "verkliga" ungdomsarbetslösheten, dvs 12% så blir den 1,5 gånger arbetslösheten hos den totala befolkningen. Det är fullt tillräckligt allvarligt, men Sverige är knappast "sämst i klassen" som Aftonbladet hävdar, utan tillhör då snarare de länder som kommer lindrigast ut när det gäller problemet med ungdomsarbetslöshet. Sättet att räkna avgör hur illa det är i Sverige jämfört med andra länder.

Ungdomsarbetslösheten är ett problem och en utmaning oavsett hur man räknar, men det finns ingen anledning att överdriva ungdomsarbetslösheten av politiska skäl och förstöra ungdomarnas självkänsla i onödan. De ungdomar som slutför sin utbildning har faktiskt alla chanser att också få jobb och det budskapet är viktigt!




Besök på SFI i Mölndal

2012-02-27



I dag har jag gjort ännu ett besök på SFI (Svenskundervisning för invandrare). Denna gång i Mölndal, och jag hade sällskap av min riksdagskollega Stefan Caplan som bor just i Mölndal och som varit skolpolitiker i kommunen innan han blev invald i riksdagen vid senaste valet. Vi fick dels vara med som hjälplärare på en lektion med lågutbildade på första nivån i SFI-utbildningen (vänstra bilden). Sedan besökte vi en lektion med elever som hade längre skolutbildning i botten, de representerade ett 10-tal olika länder. Dessa elever var längre i sin svenskautbildning och hade förberett frågor om svensk politik, riksdagen och frågor kring utbildning och arbetsmarknad.

Som vanligt fick jag med mig massor i det fortsatta arbetet, och jag börjar nu få en allt tydligare bild av hur en hel del saker skulle kunna göras bättre när det gäller SFI. På högra bilden Stefan Caplan, jag själv och så Malin Berge-Kleber, sfi-lärare, facklig representant för lärarförbundet, och den som tog emot oss på vårt besök.




Sjuhärad håller sig framme - forskningspengar till ASTA

2012-02-27

Lite i förbigående läste jag den trevliga nyheten på Radio Sjuhärads nätsida i fredags där man meddelade att regeringen beslutat ge Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, SP, i Borås 450 miljoner kronor till programmet Fordonsteknisk Forskning och Innovation som SP driver tillsammans med Chalmers tekniska Högskola. Pengarna är god hjälp i planerna på att bygga en provbana, ASTA, för aktiv säkerhet i Hällered, mellan Borås och Allingsås. Aktiv säkerhet betyder att fordon kommunicerar med varandra och sin omgivning för att undvika olyckor och krockar.

ASTA, som banan heter, skulle göra Borås till en viktig del av den svenska fordonsindustrin, tror Per-Erik Petersson, teknikdirektör på SP som även sitter i styrelsen för ASTA. "Vi blir en del av det västsvenska klustret som är världsledande inom aktiv säkerhet, och det innebär såklart väldigt mycket för Borås. Dessutom kommer det skapas arbetstillfällen."

Sjuhärad håller sig framme på många områden. Förra året var det Högskolan som höll så hög klass på sina lärarutbildningar att man fick ta över platser från betydligt mer anrika högskolor och universitet. Och förra veckan kom beskedet om att Rv 40 förbi Ulricehamn nu kan börja byggas, vilket befäster att den naturliga huvudvägen mellan Göteborg och Stockholm numera går genom Sjuhärad. Och så nu 450 miljoner till ASTA!




Vi måste våga diskutera framtidens pensionsålder

2012-02-25

I dag har jag och mina moderata riksdagskolleger från valkretsen en längre debattartikel i Borås Tidning med rubriken "Våga diskutera framtidens pensionsålder". Vi försöker förklara kopplingen mellan stigande medellivslängd, allt senare inträde på arbetsmarknaden på grund av längre studier, och ett framtida behov av att arbeta längre än idag. Vi försöker också beskriva en del av de hinder mot detta som behöver undanröjas.

Diskussionen handlar alltså inte om att tvinga någon att arbeta till 75 år, eller ens att höja åldern för rätt till pension. Däremot ska det vara möjligt för äldre som vill och orkar att fortsätta arbeta efter uppnådd pensionsålder.




Rosornas krig är i full gång

2012-02-25

Magdalena Andersson, ny ekonomiskpolitisk talesperson för Socialdemokraterna har redan efter att par dygn lyckats reta upp sina partivänner. På bloggar och på twitter rasar partivänner mot hennes uttalanden där hon lovar att Socialdemokraterna inte tänker avskaffa jobbskatteavdraget och även uttrycker sympati för Rut-avdraget som hon dessutom själv använder. Dessutom har hon konstaterat att "svenska folket inte gillar fastighetsskatten”. Det blir nog en tuff resa för henne i ett parti som både vill reducera jobbskatteavdraget, avskaffa RUT-avdraget, höja fastighetsskatten och införa en ny förmögenhetsskatt som i första hand kommer att belasta just fastigheter.

Samtidigt meddelar som bekant nye partiledaren Stefan Löfvén att kärnkraften bör behållas eller till och med byggas ut. Trots att det fins partikongressbeslut och partistyrelsebeslut om en avveckling. Rosornas krig är med andra ord i full gång på flera fronter. Precis som väntat.




Mycket synligt resultat av sänkt restaurangmoms

2012-02-24

I går kväll var flyget hem lite försenat från Arlanda, och jag var hungrig. Så det fick bli en hamburgare på Max. Jag fick ett direkt bevis på effekten av momssänkningen, min måltid kostade 78 kronor med 12% moms, vilket var 9 kronor billigare än tidigare. Självklart kommer detta att ha betydelse för att få fler att äta lunch på restaurang. Vi vet att när lunchpriserna stiger så minskar antalet gäster. Nu blir det i stället utrymme för en ordentlig prissänkning. Max har ju dessutom lovat anställa 150-250 nya medarbetare tack vare momssänkningen. Det är den andra positiva sidan av momssänkningen.

För att förtydliga - nej, jag betalade inte min mat med presentkortet som vi fick från max för ett par veckor sedan. Det är redan returnerat till Max, vilket jag berättade på bloggen den 16/2. Men burgarna är helt ok och väl värda att betala med egna pengar. Dock något mindre pengar än tidigare förståss...




Det finns idag bara ett regeringsalternativ i Sverige

2012-02-24

Grafen kommer från Svensk Opinion som väger samman resultaten från de flesta större opinionsmätningarna i Sverige.



Nu har de flesta opinionsinstituten gjort sina första mätningar efter att s-ledaren Håkan Juholt avgick. Det var ju inte direkt oväntat att Socialdemokraterna efter partiledarbytet skulle locka tillbaka en del av dem som i protest mot Juholt vägrat stödja Socialdemokraterna i de senaste opinionsmätningarna. Från september 2011 till januari 2012 rasade ju stödet för (s) från i genomsnitt 33% till 24%, och s-väljarna spreds till de flesta andra partier. Det vi nu ser är en väntad rekyl.

Det är samtidigt intressant att se hur historien upprepar sig. Jag har lagt in två pilar i grafen. Den vänstra pilen visar valresultatet 2010, där Moderaterna och Socialdemokraterna nästan hamnade lika, runt 30%. Därefter växte missnöjet med Mona Sahlin, opinionsstödet för (s) föll ned mot 27%, samtidigt som Moderaterna ökade till 35%. Då avgick Mona Sahlin och ersattes med Håkan Juholt. Han beskrevs närmast som en "frälsare" för (s) i media, s-väljarna vände tillbaka och (s) växte till ungefär 33 procent, något mer än (m). Sedan kom raset när Juholt tvingades bekänna färg och (s) avkrävdes besked i viktiga politiska frågor. Partiet rasade då till knappt 24%, samtidigt som moderaterna ökade till 35%. Så avgick Juholt, och nu är lättnaden stor igen, Löfvén beskrivs som den nye frälsaren och partiet ökar "rekordmycket" i alla mätningar. Dock ligger man idag på 26,8% i genomsnitt, vilket är lägre än förra bottennivån när Mona Sahlin tvingades avgå, och långt under det man själva kallade "katastrofvalet" 2010, vilket i sin tur var långt sämre än "katastrofvalet" 2006. Att dagens siffror beskrivs som en succé säger en del om den nya politiska kartan i Sverige.

Media skriver nu även att "moderaterna rasar". Nåja. Faktum är att vi verkar ha stabiliserat vårt väljarstöd mellan 32% och 35% sedan valet 2010. Att vi i några mätningar backat från extremt höga siffror på 36-37% tar jag med jämnmod. De siffrorna visste vi innehöll ganska mycket luft i form av mycket missnöjda s-väljare. Samma utveckling syns för Vänsterpartiet och Miljöpartiet som den senaste tiden haft rekordstarkt stöd, men som nu tvingats släppa ifrån sig en del av de besvikna s-väljarna och backar tillbaka till mer normala nivåer igen.

Fortsättningen blir intressant. Stefan Löfvén har flörtat rejält med näringslivet genom att utlova mer kärnkraft och en allmänt näringslivsvänlig politik. Problemet är bara att han inte har stöd inom oppositionen eller ens inom sitt eget parti för att bygga mer kärnkraft och hans eget parti står för en politik med mycket högre energiskatter, kraftiga skattehöjningar och avskaffande av en del av de näringslivsvänliga reformer Alliansen genomfört (rut och rotavdrag, sänkt moms på restaurang och cateringtjänster, halverad arbetsgivareavgift för unga osv). Dessutom vill man exempelvis ta bort undantagen i turordningsreglerna och försvåra för alternativ drift inom välfärden. Om Löfvén ska försöka ena de spretiga viljorna inom sitt eget parti och inom oppositionen måste han offra sina egna favoritfrågor för att försöka få till en urvattnad kompromiss. Exempelvis har exempelvis både (v) och (mp) tydligt avfärdat alla tankar om mer kärnkraft, Löfvéns egen favoritfråga. När verkligenheten kommer ifatt väljarna lär Löfvéns smekmånad vara slut.

Det finns i verkligheten inget rödgrönt regeringsalternativ. Man har definitivt lagt samarbetet åt sidan efter valet 2010, och uppträder ytterst sällan gemensamt i riksdagen. Medias beskrivning att "de rödgröna knappar in på Alliansen" blir därför ganska meningslös. Alliansen har 47,7% mot Socialdemokraternas 26,8%. Detta är i praktiken de två regeringsalternativ som finns eftersom (s) inte har någon att bilda regering med. Därför är det extra glädjande att samtliga Allianspartier i Svensk Opinions siffror nu ligger över 4%-spärren. Det kan trygga en fortsatt Alliansregering även efter 2014.




Välkommen Estelle!

2012-02-24

Så kom beskedet, vår nyfödda prinsessa ska heta Estelle Silvia Ewa Mary. Synpunkterna på tilltalsnamnet Estelle har inte låtit vänta på sig. Men i min värld trodde jag att det var föräldrarna, och inte media eller allmänheten, som valde namn till nyfödda barn.

För övrigt läser jag att Folke Bernadotte en gång var gift med Estelle Bernadotte. Så namnet Estelle finns faktiskt även i den kungliga släkten.

Välkommen Estelle!






Foto från hovet, fritt för publicering.






Gårdagens inslag om a-kassa i Radio Sjuhärad

2012-02-23

Det blev en lång intervju i Radio Sjuhärad i går, och den klipptes ned ordentligt till detta inslag. Som vanligt en klart rättvisande bild av det jag sa, som det faktiskt brukar bli när Radio 7 klipper ihop inslag efter en intervju.







Grattis Victoria och Daniel!

2012-02-23



Från hovets hemsida idag. Tilläggas kan att de nyblivna föräldrarna självklart har fått en
hälsning från Riksdagens Rojalistiska Nätverk, där jag för övrigt är en av medlemmarna.




Alliansen satsar mer på vuxenutbildning än vad s-regeringen gjorde

2012-02-22

Alldeles nyss avslutades Utbildningsutskottets debatt om vuxenutbildningen, där jag representarade moderaterna. (Läs mitt anförande här). I debatten beskylldes Alliansen för att ha rustat ned vuxenutbildningen, vilket är en ganska märkligt påstående.

Vuxenutbildningen är av avgörande betydelse för Alliansens arbetslinje. Det är därför vi satsar mycket mer på vuxenutbildning än vad den gamla socialdemokratiska regeringen gjorde. Tillsammans fick vuxenutbildningen 6,8 miljarder i 2012 års budget. Det är en miljard mer än vad Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet satsade 2006. En ökning med 17%. Utöver denna permanenta ökning har vi tillfört stora extra tillfälliga pengar 2010 och 2011 för att möta effekterna av den tidigare finanskrisen. Vuxenutbildningen har aldrig haft så mycket pengar som 2011, och även efter utfasningen av de tillfälliga extra krispengarna ligger de pengar som kommunerna disponerar för vuxenutbildning en miljard över 2006 års nivå.

För oss i Alliansen är vuxenutbildning en helhet. Inom denna helhet har vi både skjutit till stora summor och ibland även prioriterat om mellan olika utbildningsformer beroende på konjunkturen. Jag kan konstatera att regeringen satsat extra på universitet och högskolor, yrkeshögskola, komvux och yrkesvux, lärlingsutbildningar för vuxna, validering och SFI, folkhögskolor och studieförbund. Alla dessa olika utbildningsformer har under Alliansens regeringstid fått ökade resurser.

Oppositionen (S, SD, MP och V) har enats om att driva igenom "att det riktade statsbidraget till vuxenutbildning återinförs". Detta krav är om möjligt ännu märkligare, och det verkar som om man inte vet hur finansieringen sker idag. Mer än 80% av vuxenutbildningen finansieras nämligen redan genom riktade statsbidrag! Det gäller exempelvis Yrkeshögskolan, SFI, Särvux, yrkesvux och folkbildning, liksom särskilda riktade insatser till Västra Götalandsregionen i spåren av fordonskrisen. Den enda del av vuxenutbildningen som idag inte har riktade statliga anslag är Komvux. Men här är kommunerna redan skyldiga att erbjuda kommunal vuxenutbildning till alla som har rätt till sådan utbildning. Utöver detta ska man sträva efter att bedriva en utbildning som motsvarar den efterfrågan och de behov som finns i den egna kommunen. För att ge kommunerna förutsättningar för detta utgår ett generellt statsbidrag från staten, men det är en verksamhet som inte lämpar sig för statlig detaljstyrning. Om man skulle öronmärka pengar för en viss omfattning av vuxenutbildning, oavsett konjunktur och varierande behov i olika kommuner beroende på arbetsmarknadsläge, generell utbildningsnivå med mera, så skulle man riskera att dra undan pengar från annan viktig kommunal verksamhet som förskola, grundskola eller gymnasium.

Jag tycker rent ut sagt det är en märklig dubbelmoral från oppositionen när man å ena sidan talar om att vi ska respektera det kommunala självstyret, och å andra sidan kräver riktade statsbidrag till Komvux som minskar detta självstyre. Särskilt märkligt blir det efter att Socialdemokraterna de senaste dagarna gjort stort nummer av att man vill öka kommunernas rätt att själv besluta om privata eller vinstdrivande företag ska få lov att driva offentligt finansierad verksamhet inom skolområdet i den aktuella kommunen. Denna fråga vill man alltså ge kommunpolitikerna förtroendet att hantera, men när det gäller att prioritera mellan vuxenutbildning och annan utbildning anser Socialdemokraterna uppenbarligen att de kommunala politikerna helt ska omyndigförklaras. Bristen på logik inom Socialdemokratin firar ständigt nya triumfer.

Från Alliansens sida har vi förtroende för att kommunpolitikerna klarar att prioritera utan alltför många klåfingriga pekpinnar från riksdag och regering. Varför ska kommunpolitikerna har full frihet att prioritera när det gäller alla kommunala skolformer utom just Komvux?




Radiointervju om a-kassan

2012-02-22

Alldeles nyss blev jag intervjuad av Radio Sjuhärad angående artikeln i Dagens Nyheter idag om att 120.000 arbetslösa inte skulle har rätt till a-kassa. Jag ringde upp Arbetsförmedlingens pressavdelning och fick då beskedet att siffrorna inte räknats fram av dem utan av Dagens Nyheter. Jag har därför inte hunnit granska bakgrundmaterialet och se vad man egentligen syftar på. Menar man att dessa personer inte har någon ersättning alls, eller menar man att de inte har någon inkomstbaserad ersättning utan bara grundbeloppet på 320 kronor per dag som alla har rätt till som arbetat i viss omfattning?

Det jag fick tydligt besked om vari vart fall att bland de personer som helt saknar ersättning från a-kassan finns främst ungdomar och nyanlända invandrare som aldrig arbetat eller bara arbetat mycket lite, och därmed inte uppfyller arbetsvillkoret. De flesta av dessa skulle sannolikt inte fått ersättning enligt de gamla reglerna heller som gällde fram till 2006. Många av dem som inte har ersättning får efter 300 dagars arbetslöshet aktivitetsersättning i stället.

Givetvis är det ett stort problem att stora ungdomsgrupper är arbetslösa på grund av att de lämnat skolan med ofullständiga betyg eller hoppat av gymnasiet. Våra utbildningsreformer är oerhört viktiga. Självklart är det också ett problem att gruppen arbetslösa nyanlända är så stor. Det är en stor utmaning för vårt samhälle att se till att fler nyanlända invandrare kommer i arbete och egen försörjning. Men det är svårare än de flesta nog inser.

Jag fick också frågan hur jag ser på a-kassan och att allt färre är medlemmar. Jag har tidigare varnat för att oppositionens och vissa fackliga organisationerns svartmålning av a-kassan skulle skrämma bort människor, inte minst ungdomar från att gå med i a-kassan. Och precis så har det blivit. Vissa fackliga förbunds tydliga politiska koppling till socialdemokraterna har inte gjort saken bättre. Det skrämmer bort många från fackligt medlemskap, inte minst om man själv har borgerliga värderingar. Vi vet att s bara fick stöd av ca 20% av de förvärvsarbetande i senaste valet, 80% röstade på andra partier. Om allt fler väljer bort facket så missar säkert många också medlemskap i a-kassan.

De förbund som inte svartmålat a-kassan och som är tydligt partipolitiskt obundna har både fått fler medlemmar i facket och a-kassan de senaste åren, trots att det kostar lite mer. Lite självkritik från oppositionen och vissa fackliga organsiationer skulle nog vara på sin plats.

När avgiften till a-kassan höjdes, som mest med 300 kronor per månad, så fick alla som jobbade samtidigt sänkt skatt med flera gånger mera. Alla som vill har självklart råd att vara med i a-kassan. För egen del är jag med i både facket och a-kassan och tycker det borde vara lika självklart att försäkra sin inkomst som att försäkra huset eller bilen.

Jag är inte nöjd med att så många står utanföra-kassan, och tycker att det ska bli intressant att ta del av den parlamentariska socialförsäkringsutredningens kommande förslag om framtidens a-kassa.




Frukostmöte med näringsministern

2012-02-22

Dagen började med välbesökt externt frukostmöte med näringsministern Annie Lööf i ett arrangemang av Trygghetsfonden TSL. Jag känner ju Annie väl personligen sedan tidigare, och det var kul att se henne agera framför en ordentligt skara åhörare. Hennes personliga engagemang och positiva sätt är en stor fördel, och jag tror hon kommer att bli en riktigt bra näringsminister för Alliansen och en tuff motdebattör för s-ledaren Stefan Löfvén som ju också försöker profilera sig i näringslivsfrågorna.

En fråga som särskilt berördes var förmågan till omställning och behoven av vuxenutbildning och behovet av konkurrens inom arbetsförmedlingsverksamheten. När det gäller vuxenutbildning är det temat för dagen för min egen del, eftersom jag i eftermiddag håller mitt anförande i riksdagen när Utbildningsutskottet debatterar just vuxenutbildning.





Mottagning med Taiwans nya ambassadör

2012-02-21

I kväll höll Taiwans nya stockholmsambassadör, Thomas T.S. Cheng, mottagning i Riksdagen och höll ett tal till oss inbjudna gäster från Svensk-Taiwanesiska Parlamentarikerföreningen.

I praktiken är mr Cheng ambassadör, fast formellt sett är han representant i Sverige för Taipei Mission. Detta eftersom Taiwan inte har formella diplomatiska förbindelser med Sverige. Detta beror i sin tur på att Kina formellt sett anser att Taiwan är en del av Kina.

Svensk-Taiwanesiska är den största parlamentarikerföreningen i riksdagen, och det känns sräskilt angeläget att ha goda kontakter med Taiwan med tanke på deras utsatta situation. Till hösten ska jag besöka Kina tillsammans utbildningsutskottet, och det ska bli intressant att jämföra Kina och Taiwan.





Gäst hos MUF/MSU i Göteborg

2012-02-20

I kväll var jag inbjuden till MUF/MSU:s måndagsfika i partilokalen på Avenyen i Göteborg. Kul att träffa unga moderater i grannvalkretsen. Dessutom upptäckte jag att flera markbor är medlemmar i MUF Göteborg i stället för i Borås, eftersom det är lättare att ta sig till Göteborg. Vi talade om allt från ungdomsarbetslöshet, skolpolitik, ACTA och Eurokris till öppettider på krogen. Av facebook att döma verkar det som om man var nöjda med mitt besök. (Foto: Gustaf Göthberg)






Ännu ett besök i min SFI-turné - denna gång i Göteborg

2012-02-20



I dag har jag gjort ännu ett nedslag i SFI-utbildningarnas värld. Denna gång i det s-styrda Göteborg där man - tro det eller ej - lagt ut större delen (80%) av SFI på privata aktörer sedan år 2000. Jag besökte en av anordnarna, Sveas, med lokaler mellan Redbergsplatsen och Gamlestadstorget. Sveas drivs av lärare som tidigare arbetade inom vuxenutbildningen i Göteborg, men som hoppade av och startade eget. På Sveas har man särskilt specialiserat sig på att undervisa analfabeter och personer med mycket kort skolutbildning. Det är självklart en mycket stor utmaning. Jag fick med mig många tankar om hur man kan arbeta med denna allra svåraste grupp invandrare, och en del förslag till hur man skulle kunna förändra i regler och arbetssätt för att underlätta.

Jag träffade också flera elevgrupper. På vänsta bilden elever som genomgår första steget i utbildningen. Bland kvinnorna jag mötte fanns en kvinna från Somalia med tio barn, och hon var dessutom gravid. Resten av familjen, pappa och alla barnen finns i Kenya och väntar på att de svenska reglerna om anhöriginvandring ska förändras. Då kommer hon att ta hit hela sin familj. Jag fick klart för mig att det handlar om mycket stora grupper av somalier som på detta sätt kan förväntas komma till Sverige om/när reglerna lättas upp. Att det kommer att bli en mycket stor utmaning för det svenska samhället att ta hand om alla tillkommande somalier är nog ingen överdrift.

Jag träffade också Abdelkader från Somalia, högutbildad jurist, först vid universitetet i Mogadishu (innan landet föll samman), därefter i Italien. Förutom en juristexamen talar han sju språk (!)flytande, däribland svenska. Han är anställd vid skolan som lärare och är en fantastisk förebild för de somaliska eleverna. Han är också ett bevis på att långt ifrån alla Somalier är analfabeter, vilket man ibland kan tro i samhällsdebatten. Men faktum är att det mesta av Somalias skolsystem ödelades under inbördeskriget, och att många flyktingar därmed också är analfabeter.

Det var ett intressant besök som på ett tydligt sätt belyste de allra största utmaningarna när det gäller integrationen.




Klimatpolitiken rör sig nu i den riktning jag förespråkat sedan 2008

2012-02-20

I veckan blev jag riktigt glad när jag läste miljöminister Lena Eks debattartikel i Expressen, där hon berättar om ett svensk initiativ för att försöka minska de globala utsläppen av sot och partiklar från vedeldning, främst i fattiga länder, vilket både medför allvarliga hälsoproblem i stora delar av världen och bidrar till risk för brist på färskvatten i takt med att glaciärerna smälter snabbare när sotpartiklar på isen absorberar solljus. Det nya initiativet grundas bland annat på att FN-organet UNEP visat på problemen. Fast UNEP nämnde faktiskt dessa problem i en rapport redan 2009, och problemen är absolut ingen nyhet bland seriösa miljö- och klimatforskare. För egen del har jag vid åtskilliga tillfällen ända sedan 2008 argumenterat för att dessa frågor borde föras upp högre på dagordningen.

Under de senaste åren har jag vid upprepade tillfällen, hittills förgäves, bloggat, debatterat och motionerat om att vi borde prioritera just sådana åtgärder i miljö- och klimatpolitiken som medför en bevisad nytta för hälsa och miljö, i stället för att bara stirra oss blinda på koldioxidutsläppen. Just kampen mot hälsovådligt sot och partiklar är en av de saker jag upprepade gånger föreslagit, och min insikt i dessa frågor har jag fått bland annat efter mina besök på Svalbard 2008, i Indien 2009, och även senare fått bekräftat vid mitt besök på Grönland 2010, där jag träffat forskare som gjort mig uppmärksam på detta akuta hälso- och miljöproblem. Bland annat hade jag denna debattartikel i Borås Tidning i mars 2009, efter mitt besök i Indien. Flera forskare och miljödebattörer jag talat med har varit mycket tydliga och sagt att det är mycket lättare att komma framåt politiskt med klimatåtgärder som också har annan bevisad nytta än att lägga all kraft på att försöka driva igenom minskade koldioxidutsläpp som kostar stora summor utan att man ens säkert vet att det stoppar eller begränsar klimatförändringarna.

Jag motionerade i frågan på moderaternas partistämma i augusti 2009, där jag höll detta anförande inför hela stämman. Jag sammanfattade bland annat mitt konkreta förslag när det gällde partiets miljö- och klimatpolitik så här: ”Det finns idag flera olika synsätt när det gäller koldioxidens betydelse för framtida klimatförändringar. Moderaterna bör visa stor ödmjukhet inför frågan och uppmuntra till en fri och öppen debatt. Moderaterna bör också i första hand prioritera klimatåtgärder som även har fördelar för miljön i övrigt och för människors hälsa, och först i andra hand välja åtgärder som bara syftar till minskning av koldioxid- utsläppen”. Mitt förslag gick till votering, fick ett visst stöd, bland annat av samtliga delegater från min egen valkrets, men röstades tyvärr ned. Men några delegater tog glädjande nog initiativet till en skriftlig reservation till stöd för mitt förslag, en reservation som faktiskt fick ett hyfsat starkt stöd.

Jag lämnade också senare samma år in en riksdagsmotion, där jag nästan föreslog exakt det som Lena Ek nu vill göra. I motionen hänvisar jag som sagt bland annat till en rapport från just UNEP. Fast även denna motion avslogs. Uppenbarligen var mina tankar alltför tidigt väckta och drunknade i det enögda politiska och mediala fokuset på koldioxidbekämpning.

Nu flera år senare går utvecklingen däremot plötsligt i den riktning jag så starkt förespråkat. Ett tydligt ökat fokus på åtgärder som redan på kort sikt både kan rädda människoliv och minska avsmältningen av jordens glaciärer, samtidigt som växthuseffekten kan dämpas. Det känns betydligt vettigare att lägga tid, pengar och kraft på detta än att uteslutande ha allt fokus inriktat på att, kanske förgäves, försöka bekämpa koldioxidutsläpp oavsett hänsyn till kostnaderna. Och utan att vi ens säkert vet om det verkligen kommer att kunna bromsa klimatförändringarna ens på längre sikt.

Jag har sagt det förut, och säger det igen. Klimatdebatten börjar så sakta bli mer nyanserad och definitivt betydligt bredare, inte bara i media utan även inom politiken. Det är verkligen hög tid. Det extremt stora fokuset på koldioxiden har tyvärr gjort att många andra viktiga miljöfrågor hamnat i bakvatten. Regeringens initiativ är synnerligen glädjande och mycket klokt!




Självklart bör omskärelse av omyndiga pojkar förbjudas

2012-02-19

Svenska Barnläkarföreningen anser i en skrivelse till Socialstyrelsen att omskärelse av småpojkar bör avskaffas i Sverige. "Vi uppfattar det som ett övergrepp mot de här pojkarna", säger barnläkaren Staffan Janson. Den främsta invändningen, säger han, är att barnet inte själv kan ta ställning. Ingreppet kränker barnets integritet och självbestämmande över såväl den egna kroppen som framtida religiös uppfattning. "Man begår en form av stympning på ett barn som inte kan bestämma själv".

Varje år genomförs 3.000 omskärelser av pojkar i Sverige, många av kulturella och religiösa skäl. Enligt judisk tradition ska pojkarna omskäras på den åttonde levnadsdagen. Inom islam finns inget som säger att inte omskärelsen kan ske senare, men av tradition sker de flesta omskärelser när barnen är små.

Enligt svensk lag får omskärelse på ickemedicinsk grund ske i Sverige. 2005 föreslog Socialstyrelsen en lag som skulle tvinga landstingen att utföra dem. Någon lag blev det aldrig, men 2009 rekommenderade Sveriges kommuner och landsting, SKL, landstingen att erbjuda omskärelse på religiösa grunder. Trots det säger flera landsting nej av etiska skäl. Ansvarig minister, Maria Larsson, har kritiserat de landsting som inte erbjuder omskärelse av småpojkar.

Själv delar jag inte alls Maria Larssons åsikt i frågan. Jag har tvärtom själv motionerat i riksdagen om att förbjuda omskärelse av småpojkar. Jag tycker det finns två huvudsakliga skäl att föreslå ett förbud:

* Det ena är att det är oetiskt att skära bort delar av en frisk människokropp av kulturella eller religiösa skäl på ett omyndigt barn som inte själv kan ta ställning. Det är inte orimligt att tänka sig att detta även strider mot FN:s barnkonvention. Jag anser att man i så fall får vänta till barnet är myndigt och kan bestämma själv.
* Det andra är att i en tid då sjukvården kräver allt mer resurser och kostnaderna ökar så kan vi inte lägga skattepengar på helt onödiga ingrepp som helt saknar medicinska motiv. Ska myndiga pojkar omskäras så bör de med andra ord också få bekosta det själva.

Jag tänker fortsätta argumentera mot omskärelse av småpojkar, och hoppas Socialstyrelsen och senare även regeringen går på Svenska Barnläkarföreningens linje.




Regeringsduglighet kan knappast mätas i antalet nya lagar

2012-02-18

Aftonbladet har, efter att ha lyckats bidra till partiledarbytet inom Socialdemokraterna, som väntat bytt fokus och försöker nu i stället angripa regeringen med allehanda märkliga argument. Det senaste i raden är att regeringen lägger fram får få förslag till riksdagen, vilket leder till inställda utskottsmöten och att riksdagsledamöter klagar på att de närmast sitter sysslolösa. Nåja, nu är det förståss bara en enda anonym riksdagsledamot samt ett av språkrören i MP man citerar. Någon allmän åsikt att vi riksdagsledamöter skulle vara sysslolösa har jag inte hört, själv har jag mer än någonsin att göra. Och några inställda utskottsmöten har i vart fall inte jag upplevt.

Aftonbladet påstår också att "interna stridigheter lamslår alliansregeringen. Jag vet inte vad det är för frågar man syftar på. Visst finns det enstaka frågor där vi har olika mening, och så var det även förra mandatperioden, men det är så få frågor att det knappast påverkar statistiken över nya lagförslag. Jag upplever i vart fall inga större stridigheter, tvärtom är det god stämning på våra gemensamma alliansgruppmöten och mellan riksdagsledamöterna inom alliansen.

Är det då så mycket färre beslut i år? Aftonbladet har tagit fram statistik över lagförslag respektive år. Jag har inte kontrollerat siffrorna, men utgår från att de är korrekta. Riksdagsåret 2004/05 lade s-regeringen fram 224 lagförslag, och 2005/06 214 lagförslag. Alliansen har under sina fem första riksdagsår lagt 141, 199, 253, 222 respektive 195 lagförslag. I år räknar man med runt 175 stycken. Vi har alltså något fler propositioner sammanlagt de senaste två åren efter valet 2010 som under våra två första år efter valet 2006. Då fick vi kritik för att det var för mycket r­eformer, nu för att det är för lite. Sedan är det förståss så att det bistra ekonomiska läget i vår omvärld gör att det finns mindre pengar till reformer som kostar pengar. Och då blir det också färre förslag från regeringen.

Viktigaste frågan är dock om politisk framgång och förmåga att styra landet verkligen kan mätas i antalet framlagda lagförslag? Är en regering bättre för att den är klåfingrig och försöker reglera allt i våra liv? Blir alltid samhället bättre av fler lagar? Personligen ser jag tvärtom gärna att politiken tar ett steg tilbaka ibland och reglerar vår vardag lite mindre än idag, och att politikerna ibland väljer att avstå från att lagreglera våra liv i detalj. Jag tycker det är betydligt viktigare att vi ser till att de lagar och regler som finns efterlevs och att våra stora reformer inom exempelvis mina egna områden, arbetsmarknadspolitiken, sjukförsäkringen och utbildningsreformerna, fungerar och tillämpas som det var tänkt. Regeringsduglighet kan knappast mätas i antalet nya lagar, utan handlar lika mycket om att prioritera bort onödig reglering av vårt samhälle. För egen del blir jag inte alls besviken om mängden lagförslag till riksdagen minskar lite.




Frågan om "tvångssterilisiering" vid könsbyte är inte okomplicerad

2012-02-18

Ett litet antal människor mår så dåligt av sitt biologiska kön att de efter åratal av utredning ibland kommer fram till att de behöver genomgå en så kallad könskorrigerande behandling, i vardagligt tal "byta kön". Det är knappast något som sker lättvindigt utan föregås av mycket djupgående samtal med psykologer. Att byta kön är en komplicerad och utdragen historia som föregås av hormonbehandlingar och innefattar stora omfattande operationer. Ett könsbyte är självfallet en psykisk påfrestning i sig.

I dag finns ett krav på att den som ska genomgå detta ska vara ogift, svensk medborgare, 18 år och att man dessutom måste genomgå en sterilisering i samband med könsbytet. Politikerna är eniga om att den gamla lagen behöver ändras, inte minst sedan man ju idag kan ingå samkönade äktenskap. Då blir det ju märkligt att kräva att den som byter kön ska vara ogift. Man vill också ta bort kravet på svenskt medborgarskap, medan utredningar som gjort rekommenderar att åldergränsen på 18 år ska vara kvar. Detta är högst rimligt, ett så ingående beslut bör man givetvis inte kunna ta innan man är myndig.

Återstår då frågan om "tvångssterilisering". Själv har jag lite svårt att se något tvång i en sterilisering vid könsbyte. Det känns väl mer som en helt naturlig följd av att någon mår så dåligt av sitt gamla kön att man frivilligt vill byta. Begreppet "tvångssterilisering" blir därmed lite missvisande - ingen tvingar ju någon att byta kön, men om man efter moget övervägande tar det beslutet så känns det inte helt ologiskt att också välja bort sitt gamla. Om jag mår så dåligt av mitt gamla kön att jag till varje pris vill byta, och känner mig tvungen att genomgå en så utdragen, omfattande och smärtsam förändring från ett kön till det andra, varför skulle jag då vara så angelägen om att samtidigt behålla mitt gamla kön?

Och var finns den moraliska diskussionen om att vi vid en lagändring sanktionerar dubbelkönade människor? Kvinnor som blir män, men med bibehållen förmåga att föda barn? De utredningar som gjorts visar att transsexuella personer ofta lever i en mycket utsatt situation redan som det är, ofta med psykisk ohälsa och hög självmordsfrekvens. Hur kommer den kvinna att må psykiskt, vars högsta önskan är att slippa sitt kvinnliga kön och bli man, men som aldrig riktigt kan känna att det fullbordats eftersom hon har kvar sin förmåga att föda barn? Hur kommer hon att må psykiskt av att kanske känna pressen att föda ett barn som man, eftersom det är enda möjligheten att få ett biologiskt barn? Och hur kommer barnet att uppleva detta under sin uppväxt? Är vi verkligen alldeles säkra på att ett avskaffande av steriliseringskravet verkligen leder till något bra och inte i stället skapar ökade psykiska påfrestningar för de berörda?

I dag backar uppenbarligen kristdemokraterna i en debattartikel i DN från sitt motstånd mot att avskaffa steriliserings- kravet. För egen del tror jag att de därmed närmast eniga riksdagspartierna i denna fråga går något i otakt med väljarna, och att partierna mer lyssnar på röststarka lobbygrupper än på vanligt folk. Visst är det bra om denna fråga kan läggas till handlingarna och lösas politiskt så att vi sedan kan lägga energin på viktigare saker. Och visst rör frågan ett väldigt litet antal personer. Men min personliga tveksamhet kvarstår. Riskerar inte ett avskaffande av steriliseringskravet att skapa större psykiska problem för de berörda, både vuxna och barn, än vad de löser? Och vad blir följderna av att politikerna på detta sätt skapar förutsättningar för att tillåta att vi skapar dubbelkönade människor?

Som jurist som tidigare arbetat mycket med familjerätt inser jag också att det krävs en del tankemöda för att lösa ut juridiken kring att män plötsligt kan föda barn. Hur ska man exempelvis fastställa faderskap när två män skaffar barn tillsammans? Och vem ska ha rätt till pappamånaderna i föräldraförsäkringen? Det är bara två av de juridiska frågor som måste hanteras.

Moderaternas partistämma har beslutat att moderaterna ska verka för avskaffande av steriliseringstvånget vid könsbyte, och om regeringen lägger fram ett lagförslag tänker jag inte gå emot detta. Men jag är långt ifrån övertygad om att det är rätt beslut. Frågan är inte så okomplicerat svart eller vit som det ibland låter i debatten.




Ericsoniubbhult läses i 28 länder - och i hela Sverige

2012-02-18



Enligt googles analysverktyg har min blogg de senaste 30 dagarna haft besökare från 28 olika länder (grönmarkerade på kartan). Och så brukar det se ut. Jag har regelbundet besökare från de flesta europeiska länder samt från USA och Canada. Dessutom lite spridda skurar från resten av världen. Ofta verkar det vara utflyttade svenskar, ambassadpersonal och svenskar på resa som besöker min sida av mailen att döma.

Den svenska kartan visar samtidigt att mina svenska besökare numera kommer från hela landet.




Ericsoniubbhult nu även på Twitter

2012-02-17






De senaste dagarna har jag smugit igång mitt nya Twitterkonto, och numera finns jag alltså både på hemsidan/bloggen, Facebook och Twitter

Hemsidan och bloggen kommer alltid att vara min bas när det gäller sociala medier, och Facebook och Twitter kommer främst att fungera som "löpsedel" till en del av det jag skriver på bloggen. Den som följer bloggen kommer aldrig att missa något, men alla är välkomna att följa mig även på Twitter och få tips om när något spännande dyker upp på bloggen. För den intresserade finns ikonerna även permanent längst upp på hemsidan vid min presentation.

Sedan länge fungerar bloggen även med RSS-funktion.

Teckningen har jag hittat på nätet, källa okänd. Men den är onekligen ganska träffande...




Bäst betala burgaren själv

2012-02-16

I början på veckan hittade jag ett brev i mitt postfack, ställt till "Ärade ledamot av Sveriges riksdag". I brevet, som kom från Hamburgerkedjan Max VD, Richard Bergfors, påpekades att Riksdagens lunchrestaurang inte sänkt priserna i samband med momssänkningen, vilket Max Hamburgerrestauranger gjort. I brevet bifogades därför ett presentkort från Max på 100 kronor, motsvarande ungefär två luncher. I brevet kunde vi också läsa att Max räknar med att anställa 150-250 personer extra till följd av momssänkningen på restaurangmat, och att man dessutom sänker priserna.

Två luncher är kanske inte så mycket att höja ögonbrynen för, det händer av och till att man blir bjuden på en lunch i samband med verksamhetsbesök eller andra aktiviteter. Men just i denna situation där presentkortet mer kan uppfattas som ett direkt tack för att vi sänkt momsen så känns det lite tveksamt att som riksdagsledamot ta emot gåvan. För att undanröja minsta tvivel om att gåvan kan hota vår integritet som riksdagsledamöter har jag och mina två moderata kolleger från valkretsen beslutat att skicka tillbaka presentkorten tillsammans med följebrevet här bredvid.

Vi är mycket nöjda med den positiva reaktionen från branschen när det gäller momssänkningen och tar gärna en hamburgare på Max. Men vi betalar den i så fall själva för att undvika diskussioner.












Mycket SFI idag

2012-02-16

I dag har jag fortsatt min SFI-turné för att få en bild av hur undervisningen i Svenska för Invandrare fungerar. Besöket gick till Skolinspektionen som berättade som sin särskilda granskning av kommunernas SFI-undervisning.

Efter besöket kastade jag mig i en taxi och återvände till mitt arbetsrum i riksdagen, där jag sedan deltog i direktsändning i Radio Sjuhärad. Jag kommenterade dagens nyhetsinslag där man ifrågasatte att Migrationsverket upphört med sin SFI-undervisning till asylsökande som väntar på besked om uppehållstillstånd, och att verksamheten i Borås tagits över av kyrkan och olika frivilligorganisationer som inte tycker de har tillräckliga resurser för att hantera detta.

Jag konstaterade att tidigare var väntetiderna i asylärenden väldigt långa, men idag har de kortats ned dramatiskt. Samtidigt har vi infört en regel om att man har rätt till SFI-undrvisning inom en månad efter att man har blivit mantalsskriven efter att ha beviljats uppehållstillstånd. Tidigare erbjöd Migrationsverket SFI-undervisning under asyltiden, men detta kostade stora pengar och avhoppen var många. Migrationsverket har därför tagit beslut om att upphöra med denna undervisning. Jag tycker detta verkar var en god prioritering, det viktigaste är att lägga Migrationsverkets resurser på en snabb och rättssäker handläggning av asylansökningar. Det känns också rimligt att prioritera rätten till en en bra SFI-undervisning inom kort tid efter att man beviljats uppehållstillstånd, framför att erbjuda SFI till alla asylsökande där man inte ens vet om de kommer att stanna i Sverige eller inte. Politik handlar om att prioritera och att använda skattebetalarnas pengar på bästa sätt. Samtidigt tycker jag det är utmärkt om frivilligorganisationer, kyrkor och andra erbjuder aktiviteter som både bryter sysslolöshet och gynnar svenskainlärning hos de asylsökande, det är ett bra initiativ.




Glädjande besked om Riksväg 40 - klart för byggstart!

2012-02-16

Pressmeddelande 2012-02-16

Riksdagsledamot Jan Ericson (M)
Telefon 070-6956828


Regeringsbeslut idag - klart för byggstart Dållebo-Hester

Vid dagens regeringssammanträde kommer beslut tas att avslå de överklaganden som förhindrat det fortsatta motorvägsbygget på Riksväg 40, från Dållebo (Rångedala) till Hester (öster om Ulricehamn). Dagens besked är mycket glädjande och innebär att motorvägsbygget kan starta. Det betyder oerhört mycket både för Ulricehamn och för Sjuhärad, inte minst när det gäller arbetspendling och transporter.

Dessutom får vi nu äntligen en mötesfri väg från Göteborg till Stockholm. Riksväg 40 kommer i praktiken ännu tydligare att bli den självklara vägen mellan Sveriges två största städer. Betydelsen av detta för Sjuhärad kan knappast överdrivas.

Planerna är att bygget av den 17 km långa vägsträckan ska ta fart redan till hösten och förhoppningsvis stå färdigt hösten 2015. Pengar är redan avsatta till projektet, som beräknas kosta 1,3 miljarder kronor. En stor och viktig statlig investering i vår del av landet.




Intressant öppning kring arbetstidsförkortning i kristider

2012-02-15

I samband med finanskrisen kom arbetsmarknadens parter inom industrin överens om så kallade krisavtal där arbetstagarna gick med på lönesänkningar och arbetstidsförkortningar. Krisavtalen hade efter vad man kan bedöma idag positiva effekter för jobben och samhällsekonomin men hela kostnaden bars av den anställde och arbetsgivaren.

Fack och arbetsgivare har tydliggjort i samtal med regeringen att man önskar se ett mer varaktigt system där staten är delaktig genom att bära en del av kostnaden för löntagarnas tillfälliga arbetstidsförkortning i krislägen, så kallat korttidsarbete. Detta välkomnar regeringen som nu låter en utredning i detalj granska hur så kallade korttidsarbeten i exceptionella krislägen ska utformas.

Tidigare har röster höjts om ett system med permitteringslöner där skattebetalarna betalar lönen för den som korttidspermitteras, alltså normalt helt avstår från arbete. Detta system kostar oerhört mycket för samhället, och inbjuder till missbruk från företagens sida där reglerna mer används för att öka företagens vinster än att skydda jobb i tillfälliga extrema situationer. Det finns flera dåliga exempel på sådana system i andra delar av Europa.

Syftet med den nya utredningen är i stället att hitta ett system för "korttidsarbete" som ska kunna aktiveras nästa gång en mycket svår ekonomisk kris slår mot Sverige. Korttidsarbete innebär att de anställda tillfälligt går ned i arbetstid och lön när en kris slår till och efterfrågan faller kraftigt. Kostnaden bärs av tre parter: Arbetsgivare, arbetstagare och staten. Statens bidrag tar sig formen av en kreditering mot arbetsgivaravgifterna. Systemet är tänkt att uteslutande tas i bruk vid exceptionellt kraftiga efterfrågefall av det slag vi upplevde 2009 och skulle i ett sådant läge aktiveras genom beslut av riksdagen. Utredningens förslag väntas till hösten.

För de anställda kan korttidsarbete innebära tydligt bättre chanser att undvika arbetslöshet, och den tid som frigörs skulle kanske också kunna användas till kompetensutveckling. För företagen är korttidsarbete värdefullt eftersom de kan undvika att förlora anställda med värdefull kompetens och därigenom få lättare att snabbt öka produktionsnivåerna när konjunkturen vänder utan tidsödande och dyr rekrytering. För samhället och skattebetalarna blir fördelen att företagen snabbare kan komma igång igen efter en extrem lågkonjunktur, och därmed lättare klarar konkurrensen med företag i andra länder. Sannolikt blir också risken för uppsägningar mindre, vilket gör att samhällets olika ersättningssystem inte tas i anspråk lika mycket. Risken för missbruk av reglerna känns också begränsad med tanke på att det blir riksdagen som tar beslut om att sätta igång systemet i ett skarpt läge. Förslaget känns mycket intressant och kan säkert få ett brett stöd både i riksdagen och hos arbetsmarknadens parter.




Totalt kärnkraftskaos inom oppositionen

2012-02-15

Så var det dags igen. Totalt kärnkraftskaos råder inom oppositionen. Socialdemokraternas nyvalde ledare Stefan Löfvén uttalar sig positivt om utbyggnad av kärnkraften och vill diskutera saken med regeringen. Samtidigt kräver andra delar av hans parti att kärnkraften ska avvecklas omedelbart. Och Socialdmeokraternas partikongress har beslut om att det inte ska bli någon utbyggnad. I går sade också Vänsterpartiet att de aldrig kommer att regera ihop med Socialdemokraterna eller stödja en s-regering om man inte stoppar fortsatt utbyggnad av kärnkraften. Miljöpartiet har tidigare uttryckt sig på liknande sätt.

Det spelar uppenbarligen ingen roll att både Håkan Juholt och Stefan Löfvén som personer haft en klok och nyanserad åsikt när det gäller kärnkraftens framtid i Sverige. Det är inte de som bestämmer. Kärnkraftsmotståndarna styr den politiska oppositionen.

En långsiktig energipolitik är viktig. Men för egen del har jag svårt att se hur Alliansen ens skulle kunna överväga att förhandla med Socialdemokraterna om kärnkraften innan s-partiet bestämt sig för vad de själva vill i frågan och vilket mandat Löfvén har att förhandla. Man kan ju inte förhandla med ett parti som inte ens själv vet vad det vill.




Gott om tid för riksdagen att sätta sig in i detaljerna kring ACTA

2012-02-14

De senaste veckorna har demonstrationer skett både i Sverige och utomlands mot det internationella handelsavtalet ACTA. Som riksdagsledamöter får vi också en del mail om detta med oro för vad avtalet ska medföra vad gäller intrång i den personliga integriteten. Jag har försökt att sätta mig in i vad frågan gäller och vad ACTA kan betyda för oss i Sverige.

1. Vad är ACTA och varför är det aktuellt just nu?

ACTA är ett handelsavtal som syftar till att stärka skyddet för immateriella rättigheter. Bakgrunden är den omfattande och gränsöverskridande handeln med varumärkesförfalskade och piratkopierade varor. Tillverkning och distribution av sådana varor innebär en illojal konkurrens som undergräver seriösa företags konkurrenskraft. I vissa fall kan spridningen av sådana produkter också äventyra konsumenternas hälsa och säkerhet.

Sverige undertecknade ACTA-avtalet den 26 januari i Tokyo. Avtalet undertecknades även av EU (alla länder i var eniga när beslutet togs i ministerrådet), Danmark, Belgien, Bulgarien, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Tjeckien, Ungern och Österrike. Den 1 oktober 2011 undertecknades ACTA av Australien, Japan, Kanada, Marocko, Nya Zeeland, Singapore, Sydkorea och USA.

Att avtalet undertecknats innebär dock inte att Sverige blir bundet av innehållet förrän riksdagen godkänt det. Även Europaparlamentet måste godkänna avtalet innan det blir bindande för länderna inom EU. I Sverige kommer frågan att behandlas i riksdagen vid ett senare skede samtidigt som beslut fattas om den lagändring som krävs i den svenska varumärkeslagen. Frågan ligger med andra ord en bit framåt i tiden för svensk del, och det finns gott om tid för diskussioner före beslut.

2. Vad innebär ACTA-avtalet i sak?

ACTA innehåller bland annat krav på att de länder som omfattas ska föreskriva vissa civilrättsliga och straffrättsliga åtgärder mot intrång i den befintliga immaterialrätten i landet, samt att parternas tullmyndigheter ska ha vissa möjligheter att ingripa mot sådana intrång, både vid import och export. Länderna förbinder sig också att ha tydliga straffsanktioner mot intrång i den immaterialrätt som gäller i respektive land. Däremot föreskriver inte ACTA att länderna måste skärpa sin immaterialrätt/upphovsrätt, eller att det måste finnas någon viss miniminivå. Länder med svagt skydd för upphovsrätt eller varumärkesrätt kan alltså behålla sina regler, men måste garantera att de regler som finns efterlevs.

3. Vad är det som uppfattas som kontroversiellt och hotfullt med ACTA?

I den allmänna debatten har det uttryckts oro för att ACTA ska medföra intrång i den personliga integriteten, men det finns också kritik för hur avtalet förhandlats fram och att det inte skett på ett öppet och demokratiskt sätt. Det sista kan jag definitivt instämma i, och det är tyvärr inget ovanligt när EU är inblandat att förhandlingar omges av hemlighets- makeri och brist på insyn för medborgarna och de olika ländernas parlament. Detta var något jag och sex andra moderata riksdagsledamöter kritiserade i en debattartikel 21 juli 2009 i Dagens Nyheter där vi både efterfrågade större öppenhet och krävde att ACTA-avtalet inte skulle tillåtas medföra nya hot mot den personliga integriteten. Men nu är avtalet ett faktum och det viktigaste nu är att bedöma det slutliga avtalets effekter för Sverige och för vår personliga integritet. Jag ska kommentera några av de vanligaste frågorna:

* Det sägs att ACTA kräver att internetleverantörer övervakar sina abonnenters kommunikation. Det stämmer inte, ACTA ger inte operatörerna någon utökad rätt eller skyldighet att övervaka datatrafiken utöver vad som redan sägs i e-handelsdirektivet, den grundläggande EU-lagen på området. "I den slutgiltiga versionen av ACTA-avtalet finns inget sådant kvar, allt har strukits bort", säger Daniel Westman, forskare i IT-juridik, till DN.se. ACTA förbjuder inte de enskilda staterna möjlighet att själva reglera internetleverantörers ansvar, och denna möjlighet till strängare nationella regler finns givetvis redan idag. För Sverige är det alltså en nationell fråga som vi själva råder över, och ingen förändring i dagens lagstiftning är aktuell.

* Det påstås att den som misstänks för intrång ska stängas av från internet. Detta är fel, det finns ingen sådan reglering eller sådana krav i avtalet. USA ville under förhandlingarna öppna för möjligheten att stänga av nätanvändare. Amerikanerna fick dock ge sig efter motstånd från bland annat EU och Sverige.

* Det sägs att tullen ska ges utökade möjligheter att söka igenom personligt bagage, inklusive datorer och mp3-spelare. Detta stämmer inte, ACTA förändrar inget i tullens möjligheter att söka igenom personligt bagage. ACTA gäller endast kommersiell handel.
* Det påstås att de svenska straffrättsliga reglerna kommer att skärpas. Detta är fel, det finns inga sådana effekter för svensk del eftersom vi redan har lagar som reglerar detta.

* Det sägs att svenskar genom ACTA-avtalet skulle riskera att göra sig skyldiga till upphovsrättsbrott på internet av misstag. Det känns helt osannolikt eftersom svensk rätt normalt kräver uppsåt eller i vissa fall oaktsamhet för att man ska dömas till ansvar. Inget av detta förändras genom ACTA-avtalet.

Samtliga påståenden ovan om effekterna för svensk del av ACTA är med andra ord felaktiga. Sverige har redan mer långtgående regler än ACTA på alla punkter utom en (se punkt 4 nedan). För svensk del kommer inte ACTA att förändra rättsläget eller skärpa straffen. Faktum är att till och med Piratpartiet medger att den avtalstext som nu ligger på bordet inte alls är lika långtgående som en del tidigare förslag som väckte stora farhågor bland dem som värnar om friheten på nätet.

4. Vilka lagändringar krävs om Sverige ska göra ACTA till en del av den svenska lagstiftningen?

På alla punkter utom en ligger hela ACTA-avtalet inom ramen för nuvarande svnsk lagstiftning. Den enda lagändring som ACTA kommer att kräva för svensk del är en liten ändring i varumärkeslagen som ger polis och åklagare vissa möjligheter att ingripa mot varumärkesintrång trots att rättighetshavaren inte själv angivit brottet till åtal. Motsvarande gäller redan i dag vid bl.a. upphovsrättsintrång. Med andra ord - piratkopiering av varor kommer nu att hanteras på samma sätt som upphovsrättsintrång. Vad gäller den fråga som diskuteras mest, upphovsrätt och piratkopiering av musik och film blir det med andra ord inga förändringar alls i svensk rätt.

5. SOPA och PIPA - vad är det?

Dessa två begrepp förekommer ofta i debatten kring ACTA, och ofta blandas detta felaktigt ihop. SOPA och PIPA är två amerikanska mycket långtgående förslag om skärpning av reglerna kring upphovsrättsintrång och varumärkesintrång. Dessa förslag har numera lagts på is, och har framförallt ingen koppling alls till ACTA-avtalet.

Jag tar gärna en diskussion om ACTA!

Den som läser detta och har invändningar mot det jag skriver är välkomna att höra av sig till mig för diskussion. Men då förväntar jag mig också att man anger källorna till sina uppgifter och inte bara agerar på rykten eller allmänna påståenden i media och på nätet! Får jag väl underbyggnda synpunkter av allmänt intresse kommer jag att analysera dem och vid behov lyfta dem politiskt i den moderata riksdagsgruppen och i Alliansen, precis som jag gjorde när IPRED-lagen diskuterades. ACTA ligger ännu inte på riksdagens bord, och det finns gott om tid att sätta sig in i frågan innan det är dags för riksdagen att ta ställning.

Av det jag hittills tagit del av känns inte ACTA-avtalet som något nytt hot alls mot den personliga integriteten i Sverige. Däremot finns det en uppenbar vilja från delar av musik- och filmindustrin att försöka påverka politikerna att gå längre och skärpa lagstiftningen. Där måste vi politiker orka stå emot och inte glömma bort skyddet för den personliga integriteten.

Läs gärna också vad vår väl insatte moderate EU-parlamentariker Cristoffer Fjellner skrivit i frågan.




Vad är det som lockar?

2012-02-14

När nye s-ledaren Stefan Löfvén tillträdde fick han lite oväntat stöd från några svenska storföretagsledare. En av dem är den kände socialdemokraten Carl Bennet. Han må vara en skicklig företagsledare, men så mycket kunskap om vad som händer i politiken verkar han inte ha. I Dagens Industri den 30/1 gick han till angrepp mot regeringen och krävde större satsningar på infrastruktur och forskning. Han verkar helt ha missat att Sverige aldrig satsat så mycket pengar i modern tid på dessa områden som under Alliansen, långt mer än vad någon socialdemokratisk regering någonsin gjort.

Jag undrar annars vad det är dessa storföretagsledare uppskattar mest i den socialdemokratiska politiken. Är det att man vill återinföra förmögenhetsskatten? Eller kanske att man vill ta bort dagens undantag i turordningsreglerna i LAS? Eller att man vill aveckla kärnkraften? Eller att man vill höja energiskatterna? Kanske att man vill införa kilometerskatt som gör alla lastbilstransporter dyrare? Eller att man vill höja arbetsgivareavgifterna för unga? Eller att man vill fördubbla momsen på restaurang och cateringtjänster? Eller att man vill återinföra kravet på högskolebehörighet på gymnasiets yrkesprogram så fler elever hoppar av gymnasiet så företagen inte kan få tag på arbetskraft? Eller att man vill försämra jobbskatteavdraget? Jag är sååå nyfiken på vad det är hos socialdemokraterna som lockar dessa storföretagsledare!

En tanke slår mig. Det kan väl aldrig vara chansen till statliga subventioner som lockar mest? Permitteringslöner och konjunkturstöd i dåliga tider som leder till höjda skatter eller försämrade statsfinanser? Alltså ett system där företagen tar vinsterna i goda tider i stället för att skapa ekonomiska reserver, och sedan låter skattebetalarna stå för kalaset när tiderna blir sämre? Alltså det system som Socialdemokraterna förespråkade under fordonskrisen, med stöd från dåvarande IF Metallordföranden Stefan Löfvén. När det gäller att kräva stöd från skattebetalarna har vissa storföretagsledare ofta traditionellt varit överens med socialdemokraterna. Storföretagens villkor avgjorde dessutom ofta politiken under socialdemokraternas tid och styrde all lagstiftning. Småföretagens villkor fick stå på undantag. Tack och lov har Sverige de senaste åren valt en annan linje.




Maser 12 uppskjuten!

2012-02-13



I morse klockan 09.32 genomfördes den lyckade uppskjutningen av Maser12-raketen från Esrange. Jag har inte hört något om hur framgångsrika forskningsexperimenten blev, men det lär väl komma rapporter om detta efterhand. Det hade varit kul att vara med i morse, men det var ändå intressant att följa förberedelserna på plats, och viktigast av allt var ju att uppskjutningen blev lyckad. (Foton från SSC:s hemsida)




Dags att syna korten - igen!

2012-02-13

I början av april förra året hade Aftonbladet denna löpsedel, där man visar upp en leende nyvald s-ledare, Håkan Juholt, bredvid en allvarsam statsminister. Efter valet av Juholt till partiledare ökade partiets siffror ordentligt, uppenbarligen mest av glädje över att vara av med Mona Sahlin. Socialdemokraterna gick förbi moderaterna i mätningarna under en kort tid. Men när det sedan blev dags att syna korten och se vad Juholt och Socialdemokraterna egentligen ville politiskt rasade väljarstödet som bekant till nya bottennivåer, och Juholt tvingades avgå.

I dag hyllar Aftonbladet den nyvalde s-ledaren Stefan Löfvén genom att på löpsedeln beskriva en opinionsframgång med ett par procentenheter till 26% som en "succé" för Löfven. Att Socialdemokraterna skulle återhämta lite av raset efter att partiledarvalet blev klart var inte svårt att förutse, men att Aftonbladet skulle räkna 26% väljarstöd för (S) som en succé var en överraskning. Man ligger långt efter Moderaterna även efter denna återhämtning. Återstår att se vad Löfvén och hans parti vill politiskt, det mesta är höljt i dunkel. Faktum är att vi inte vet något alls om Socialdemokraternas politik, vilka man vill samarbeta med och hur man ska kunna forma ett regeringsalternativ.

Aftonbladet skriver också att "de rödgröna är ifatt Alliansen". Fast då glömmer man förståss att det inte finns något rödgrönt regeringsalternativ. I dag finns ett sargat s-parti, ett oroväckande starkt vänsterparti (där partiledare Sjöstedt försökt damma av kommuniststämpeln, men glömmer att berätta att han blev medlem på den tiden partiet hette Vänsterpartiet kommunisterna och hade kommunismen i sitt partiprogram), ett Miljöparti som verkar något osäkert på vad man egentligen vill och så Sverigedemokraterna som står vid sidan och tittar på. Det finns inget rödgrönt regeringsalternativ, inte ens något organiserat samarbete i riksdagen, utan fyra helt fristående oppositionspartier. Och så en regeringsallians av fyra partier som styr tillsammans.




Alla räknas i Alliansens arbetslinje

2012-02-13



I skuggan av oroligheterna i Grekland och krisen i stora delar av Europa står Sverige stadigt. Inte nog med att vi är ett av länderna i EU med absolut starkast statsfinanser, vi hör numera också till ett av de EU-länder som har lägst arbetslöshet. 2005 låg Sverige på 14:e plats, i november 2011 låg vi på 9:e plats vad avser arbetslöshet i åldern 15-74 år. Detta trots att vi har en arbetslöshet på över 7%, och en ungdomsarbetslöshet på 17% om man använder det allra mest negativa och överdrivna sättet att räkna (där även studerande som söker extrajobb räknas in). Vi är dock ett av länderna i Europa med lägst långtidsarbetslöshet bland unga.

Allt beröm som Sverige får av internationella bedömare, både när det gäller arbetslinjen och de starka statsfinanserna blir tydligen för mycket för "experter" med uppenbar politisk hemvist på vänsterkanten. Dessa gör nu gör gemensam sak med den politiska oppositionen och vänsterjournalister och försöker angripa regeringen genom att hävda att man i stället borde använda "ett annat sätt att räkna sysselsättning". Detta "andra sätt" innebär att man bara skulle bry sig om sysselsättningsgraden, som minskat från 66,1% 2006 till 65,8% 2011,räknat på åldersgruppen 15-74 år.

Resonemanget är märkligt. Det har alltid funnits många olika sätt att mäta både arbetslöshet och sysselsättning. Det viktiga är att alltid ha en helhetsbild av utvecklingen på arbetsmarknaden. Antalet sysselsatta är ett av flera viktiga mått. En av de positiva saker som hänt i Sverige är att sysselsättningen trots den tidigare finanskrisen ökat med nära 200.000 personer sedan 2006. Andra viktiga mått är arbetslöshetstalen, sysselsättningsgraden, och inte minst utanförskapet som vi nu ser har minskat med 165 000 sedan 2006. Alliansen använder alla dessa begrepp.

Socialdemokraternas gamla sysselsättningsmål innebar att man ofta flyttade bort människor från arbetskraften i statistiken till olika ersättningssystem som exempelvis förtidspensionoch därmed kunde minska arbetslöshetstalen. Bra för statistiken, men dåligt för människorna som behandlades på detta sätt. Alliansen gör tvärtom. Vi räknar alla arbetsföra människor, vilket gör att antalet personer i arbetskraften ökar kraftigt och att arbetslösheten stiger. Det är kanske inte så bra för statistiken, men det är bra för de människor som nu plötsligt räknas och får en ny chans.

Om man tar hänsyn till att så många gått från sjukskrivning eller förtidspension till att numera ingå i arbetskraften igen är det inte så konstigt att arbetslösheten ökat trots att 200.000 fler kommit i arbete. Och om man tänker på att befolkningen ökat kraftigt, och att antalet personer över 65 år blivit många fler är det inte heller så konstigt att sysselsättningsgraden i gruppen 15-74 år minskat något trots att så många fler fått arbete.

Om man lägger till att vi gått igenom en djup lågkonjunktur och finanskris känns det som ett ganska gott betyg åt Alliansens arbetslinje att sysselsättningsgraden trots detta ligger kvar nästan oförändrad. Det är också ett bra betyg att vi avancerar i listan över länderna i Europa med lägst arbetslöshet. Arbetslinjen fungerar!




Val mellan pest och kolera för Grekland

2012-02-12

I kväll drabbas Grekland av kravaller, nedbrända byggnader och vad det verkar ett närmast helt förstört centrum i Athen där det mesta som kan slås sönder krossas och förstörs av uppretade demonstranter på vänstersidan, med passivt stöd från kommunisterna i parlamentet. Allt inför det beslut parlamentet tog strax före midnatt under galgen. Ett beslut om extremt hårda åtstramningar som jag personligen tror leder Grekland in i en olycklig återvändsgränd. Det är svårt att känna någon glädje över att grekerna valt den minst dåliga vägen av två riktigt dåliga. Åtstramningarna lär leda till kraftigt ökad arbetslöshet, fler konkurser, nedlagda företag och butiker, en sannolik fastighetskris när människor och företag inte kan betala hyran, fattigare människor, barn som lämnas till barnhem för att föräldrarna inte har råd med mat, och ovanpå allt en förlamad turistindustri där ingen vågar åka till Grekland på grund av strejker och oroligheter. Många unga välutbildade greker kommer att lämna landet, och kvar blir pensionärerna. Allt detta sammantaget kommer knappast att lyfta Grekland ur krisen. Tvärtom finns risk för fortsatta kraftiga oroligheter som skrämmer bort turisterna och lamslår landet med nya strejker och kravaller. Men alternativet är en statskonkurs som är om möjligt ännu värre. Om inte EU, och då främst Tyskland, pumpar in pengar i Grekland kommer man inte ens att ha pengar till löner och pensioner. Situationen är mardrömslik, och jag skulle inte vilja vara parlamentariker i grekiska parlamentet. Det finns inget bra beslut att fatta, bara ett som är aningen mindre dåligt än det andra. Grekiska politiker har stuckit huvudet i sanden alltför länge och bara tagit de populistiska beslut som folket uppskattat. Då går det som det går.

Oroligheter hotar nu även i Portugal och Spanien som även de har planer på mycket hårda besparingar. I Spanien ligger arbetslösheten högst i Europa, runt 23% och ungdomsarbetslösheten är hela 48%! Runt om i Europa ser vi en snabbt stigande arbetslöshet och alltför många länder med statsfinanser i ruiner. Skandinavien känns alltmer som en skyddad hamn mitt i allt detta kaos, men det som händer i vår omvärld påverkar även här. Ju allvarligare läget blir i Euroområdet, desto sämre kommer det att gå för svenska exportföretag och den svenska arbetslösheten kommer att öka igen. Då gäller det återigen att försvara den svenska arbetslinjen och inte lockas till panikåtgärder som förstör de svenska statsfinanserna.




Kanadensiska skolan visar vägen

2012-02-12

I går hade jag och mina moderata kolleger i utbildningsutskottet denna artikel i Borås Tidning där vi berättar om en del av de erfarenheter från den kanadensiska skolan som vi fick med oss hem efter vårt besök i januari. I Canada lyckades man förbättra sina skolresultat på relativt kort tid, och erfarenheterna från detta menar vi att vi bör använda även i Sverige. Alliansens nya övergripande skolpolitik lägger en bra grund, och nu gäller det att detta omsätts konkret i klassrummen.




Uppskjutningen uppskjuten...

2012-02-11



Uppskjutningen av Maser 12 skulle enligt planerna ursprungligen ha skett i november, men den gången blev det inget på grund av det milda vädret som gjorde att många vattendrag i nedslagsområdet var öppna. Man vill inte riskera att nyttolasten hamnar i vattnet, och därför måste det vara tillfruset på alla vattendrag innan uppskjutninen sker.

Nytt datum för uppskjutningen var planerat till torsdag denna vecka, men flyttades senare fram till fredag och sedan lördag. I går eftermiddag fick vi beskedet - uppskjutningen flyttas fram igen. Denna gång beror det på vindarna på hög höjd som inte är de rätta. Ny tidpunkt för uppskjutningen blir söndag eller måndag morgon. Denna typ av fördröjning är tydligen den normala. Alla experiment för förberedda, allt är testat och förberett, och nu är det bara att vänta på rätt förhållanden.

För egen del blev det omöjligt att vänta längre, så det var bara att flyga hemåt igen. Jag var förberedd på detta, men det känns förståss lite snopet. Jag fick nöja mig med att se filmer från tidigare uppskjutningar på plats i skyddsrummet vid uppskjutningsramperna och prata med de ansvariga för kommande uppskjutning. På bilden syns raketkyrkogården på Esrange där alla uttjänta raketer ligger samlade.

Jag har fått massor av kunskap kring detta forskningsprojekt och betydelsen av att vi har denna verksamhet i Sverige. Nu får jag följa fortsättningen via nätet och SSC:s hemsida.




Aftonbladet skriver om raketuppskjutningen

2012-02-10


Färskt blod skjuts upp från Esrange

Raketen som avfyras från Kiruna i morgon har en minst sagt annorlunda last: Nytappat människoblod.
"Förhoppningen är att förstå varför människans immunförsvar försvagas vid rymdfärder", säger Anne Ytterskog, vid Swedish space corporation, till Aftonbladet. Europeiska forskare från flera länder befinner sig för tillfället vid raketbasen Esrange, drygt fyra mil utanför Kiruna. I morgon bitti hoppas de kunna skjuta upp en så kallad Maser-raket i rymden.

Nytappat blod

Raketen kommer att vara fylld av nytappat människoblod. Så nytappat att donatorerna också kommer att finnas på plats vid raketbasen.
"Det är flera komplexa experiment som ska genomföras, men det primära syftet är att studera hur vita blodkroppar reagerar på tyngdlöshet", säger Anne Ytterskog, informationsansvarig vid Swedish space corporation (SSC), till Aftonbladet. Anledningen är att man märkt att de astronauter som befinner sig i rymden har försämrat immunförsvar, utan att man riktigt vet varför.

Skickas 25 mil upp

Blodraketen kommer att skickas cirka 25 mil upp i luften, och tyngdlöshet kommer att råda i totalt sex minuter.
"Sedan återvänder de till jorden i fallskärm, som sedan hämtas upp av helikoptrar som för tillbaka dem till Esrange för att sedan skicka dem till Beglien och Holland för vidare forskning", säger Anne Ytterskog.
Maserraketen skulle egentligen ha skjutits upp tidigare, och hade då finbesök av Sveriges egen astronaut, Christer Fuglesang, men starten fick senareläggas. "Vädret var för milt då", säger Anne Ytterskog.

/Carina Bergfeldt/




Forskningsprojekten på Maser 12

2012-02-10

MASER är SCC:s (tidigare Rymdbolaget) sondraketprogram för forskning i nära tyngdlöshet (mikrogravitation). Projektledning, utveckling av raketens servicesystem och marksystem samt experimentutrustning har skett vid SSC:s anläggning i Solna. Uppsändningen av raketen sker från SSC:s egen raketbas Esrange Space Center. I projekten är forskare från flera länder inblandade, framförallt från Tyskland. Att förbereda en uppskjutning tar flera år!

Maser-raketen är en så kallad sondraket. Nyttolasten består av flera olika experimentmoduler, som staplas på varandra mellan noskonen i toppen och drivraketerna längst ned. Vid uppskjutningen skickas den 12,5 meter långa raketen upp till 258 kilometers höjd. När den har lämnat atmosfären på ca 10 mils höjd separeras nyttolasten från motorn, och fortsätter upp till drygt 25 mils höjd. Under sex minuter råder tyngdlöshet, och då genomförs ett antal experiment. Därefter landar experimentmodulerna (nyttolasten) med fallskärm och med hjälp av GPS bärgas den med helikopter och förs tillbaka till laboratorierna på Esrange.

Vi fick en genomgång av de olika experimenten som ska genomföras. Tre av experimenten har koppling till blod och lymfocyter och hur dessa uppträder i tyngdlöshet. Denna forskning tros få stor betydelse inom medicinen. Ett experiment handlar om metallegeringar och stelningsprocessen hos dessa, och sedan finns också ett experiment som handlar om bränsle just för rymdfarkoster där man studerar hur bränslet uppträder inne i en tank under tyngdlöshet.

På bilden ett gruppfoto med raketen och personal och forskare på Esrange, taget i samband med sluttesterna tidigare under veckan. Det ger en bra bild av reketens storlek. (Foto SSC)




Besök i antennparken på Esrange

2012-02-10



Det blev även tillfälle till en tur runt i den stora antennparken i västra delen av basområdet på Esrange. Där finns den stora anläggningen för service och nedtankning av data från satelliter. I området finns ett 25-tal antenner, vissa ägda av kunder i andra länder, andra ägda av SSC (Swedish Space Corporation). Antennerna används för att ta ned data från satelliter, och detta organiseras av den stora anläggningen på Esrange, och datan vidarebefordras sedan till kunderna runt om i världen. SSC hyr ut mark och ansvarar för drift och underhåll av andras antenner, driver egna antenner, och ansvarar för hanteringen av de data som antennerna fångar upp. En av antennerna använder Esrange för att fånga upp signalerna från uppskjutningen av forskningsraketerna, så att forskarna och teknikerna på marken kan följa vad som händer under färden.




Med helikopter över Esrange

2012-02-10

Fredagen började med en fika i personalmatsalen på Esrange, där jag på köpet fick uppleva lite av den internationella atmosfären med forskare från andra länder som lade sista handen vid de experiment som ska genomföras vid raktuppskjutningen.

Under tiden vi satt där pågick en provnedräkning i högtalarna och man fick verkligen en känsla för spänningen i luften och förväntan hos alla inblandade om att uppskjutningen äntligen ska bli av. Det avgörande är hur vindarna blåser på hög höjd, är de för kraftiga kan man inte genomföra uppskjutningen.

Efter kaffet fick jag följa med en helikopter ut över nedslags- området. Före uppskjutning spanar man av området med helikopter, och helikoptrar används även för att bärga nyttolasten (experimenten) efter att dessa landat med fallskärm.




På bilderna ovan syns huvudbyggnaderna på Esrange (vänstra bilden) och uppskjutningstornen och verkstäderna
där raketen görs i orgning (högra bilden). Detta område ligger en dryg kilometer från huvudbyggnaderna av säkerhetsskäl. Trots deta utryms hela basområdet vid uppskjutning, och endast inne i skyddsrummen vid raketramperna finns personal på plats.



Vi flög sedan drygt tre mil norrut över nedslagsområdet. Esrange raketuppskjutningsfält omfattar en yta stor som två gånger Gotland (!), och täcker i stort sett hela den allra nordligaste delen av Sverige, från basområdet nordväst om Jukkasjärvi i söder nästan fram till Karesuando i norr, och från Torneträsk och norska gränsen i väster nästan ända fram till någon mil från finska gränsen i nordost. Området är fritt från bofast befolkning, men fyra samebyar rör sig i området med sina renar. Samerna får ersättning för intrånget från Esrange, och före uppskjutning har man radiokontakt med samebyarna.

Under turen fick jag också en dragning om planerna på att bygga ut Esrange för att i framtiden även kunna skjuta upp satelliter. I så fall behövs mycket större raketramper och dessa måste placeras längre bort från huvudbyggnaderna av säkerhetsskäl.




Ishotellet i Jukkasjärvi - en succe i turistbranschen

2012-02-09



Eftersom övernattningsrummen ute på rymdbasen Esrange är fyllda av utländska forskare och personal har jag blivit inkvarterad i Jukkasjärvi, alldeles bredvid ishotellet, eftersom det är det närmaste hotellet från Esrange. I eftermiddags fick jag tid att ta en liten rundtur inne i ishotellet och fick också besöka några av rummen.

Ishotellet i Jukkasjärvi är idag en turistmagnet som lockar massor av besökare från hela världen. Man sysselsätter 200 personer, som i huvudsak är säsongsanställda, och det ska sättas i relation till att byn Jukkasjärvi bara har 600 invånare. Utöver de 200 anställda skapas massor av arbete för företag som ordnar olika aktiviteter, liksom för flygplatsen, bussbolagen, taxiföretagen, skoteruthyrarna och hela servicesektorn. Ishotellet är ett bevis på hur svensk turistindustri skapar sysselsättning i glesbygd. Det är också ett bevis på att ett förbud mot säsongsanställning (som delar av oppositionen kräver) skulle slå ut viktiga delar av turistnäringen.



Hotellet byggs i november varje år med hjälp av konstgjord snö och isblock från Torne Älv. I april stänger man och två månader senare har hotellet smält och runnit tillbaka i Torne Älv.



Hotellet har i år 75 rum, varav en del är utsmyckade och inredda av olika konstnärer. Fantastiska belysta isskulpturer och konstverk kan dock inte dölja att det är minus fem grader i rummen. Inte heller att ett rum kostar mellan 5.000 och 7.000 kronor per natt. Själv är jag glad över mitt varma och betydligt billigare rum i en stuga bredvid.



Mest berömd är kanske kyrkan, som jag inte hann besöka idag, samt den fantastiska isbaren (ovan) där drinkarna serveras i glas, tillverkade av is.

I kväll har jag träffat ledande företrädare för SSC (Swedish Space Corporation), svenska Rymdstyrelsen och Tysklands mostvarighet, samt ledningen för Esrange. Det blev en intressant kväll där vi bland annat fick vet lite mer om de forskningsprojekt som omfattas av den förestående raketuppskjutningen. Vi pratade också om planerna för en utbyggnad av Esrange som ska möjliggöra att i framtiden även skjuta upp satelliter från den svenska rymdbasen. I morgon bitti åker vi ut till Esrange för att träffa forskarteamen som arbetar med de sista detaljerna före uppskjutningen. Som det ser ut nu blir det nedräkning på lördag morgon.




Nyttig och viktig pensionsdebatt

2012-02-09

Statsministerns resonemang om hur vi ska trygga framtidens pensioner fick mycket spontan kritik i går, och det var kanske inte så konstigt med tanke på hur den politiska oppositionen och media gjorde gemensam sak och försökte skrämma svenska folket med att moderaterna vill höja pensionsåldern till 75 år. Men efter att många genomskådat detta falska rykte börjar debatten bli mer nyanserad och allt fler verkar inse att statsministerns budskap är jobbigt, men tyvärr sant. Om allt fler blir 100 år i framtiden måste de som lever då jobba längre än idag. Enkel matematik! I kväll debatterades pensionsfrågan i SVT Debatt, och min moderate riksdagskollega Lars-Arne Staxäng, som är ansvarig för pensionsfrågorna i vår riksdagsgrupp, beskrev på ett tydligt sätt vad debatten handlade om. Inte en akut fråga idag, men definitivt en stor utmaning för framtiden. Inte bara i Sverige utan i hela västvärlden.

Expressen har en intressant ledare idag där man påminner om förre finansministern Per Nuder (S) som en gång talade om "köttberget". "Detta köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska föda, det är en realitet att försörjningskvoten riskerar att bli ett problem". På den tiden valde många att missförstå Nuder och han fick schavottera i media för sitt något tillspetsade uttalande. Idag är det på samma sätt många som vill missförstå statsminister Reinfeldts framtidsspaning. Expressen avslutar ledaren med orden "Men faktum kvarstår, utan ändringar kommer vi att arbeta en allt mindre del av våra liv och få allt lägre pension". En förvånansvärt klok ledare för att vara i en av våra kvällstidningar.

Dagens Industri ger på ledarplats statsministern beröm för sitt mod att lyfta frågan. "Det är bra att Fredrik Reinfeldt lyfter frågan om att byta yrke mitt i livet. Det är inte rimligt att man ska dansa balett eller jobba på bygge eller i åldringsvården hela livet om det sliter ut kroppen. Varken a-kassan eller sjukförsäkringen är heller någon yrkesförsäkring. Det naturliga borde vara att man byter yrke innan man blir utsliten. Arbetsgivare och trygghetssystem, inklusive studiemedelssystemet, borde premiera utbildning och arbetsbyta mitt i livet, inte försvåra det."

SVT konstaterar att 113.000 pensionärer redan idag arbetar efter 65 år, jämfört med 76.000 2005. Många av dessa arbetar deltid eller tillfälligt. Enligt en SIFO-undersökning idag säger också en tredjedel av de tillfrågade att de kan tänka sig att fortsätta arbeta i viss omfattning efter 65 års ålder. I går åkte jag taxi i Stockholm, och pratade pensionsålder med chauffören. Han var själv pensionär och körde taxi för att tjäna lite extra pengar och för att det var kul att träffa människor. Och idag åkte jag en annan taxi i Kiruna, och tro det eller ej, men även denne taxichaufför var pensionär och jobbade extra när han hade lust! Båda påpekade att det var gynnsamt skattemässigt att jobba som pensionär, och det ska de tacka Alliansen för eftersom det var vi som införde det dubbla jobbskatteavdraget för pensionärer. Två exempel på pensionärer som jobbar för att de vill, och som trivs med det!




Antalet utannonserade restaurangjobb ökar kraftigt

2012-02-09

I början av januari skrev jag ett blogginlägg där jag ifrågasatte kritiken mot den sänkta restaurangmomsen, och påpekade att det var lite väl tidigt att dra några slutsatser om hur många nya jobb momssänkningen skulle skapa. Jag förutspådde också att den aktuella momssänkningen säkert i efterhand skulle bli lika uppskattad som rut- och rotavdragen.

I dag berättar Dagens Nyheter att sedan krogmomsen sänktes vid nyår har antalet utannonserade restaurangjobb ökat kraftigt. Antalet annonser hos Arbetsförmedlingen var under januari 3.867, vilket är 36 procent fler än i januari förra året och 40 procent fler än under december. "Det stämmer väl överens med de signaler vi får från våra medlemmar. Många har fokuserat på att anställa fler", säger Eva Östling Ollén, vd för Sveriges hotell- och restaurangföretagare till DN.

Jag har själv fått samma bild när jag har träffat företagare i branschen. Och återigen verkar det visa sig att sänkta skatter gör skillnad när det gäller företagande och tillväxt. Även om den politiska oppositionen alltid påstår motsatsen.




Tillbaka till Esrange - dags för raketuppskjutning

2012-02-08


(foton från Swedish Space Corporation, SSC:s hemsida)

I dag tar jag flyget till Stockholm för fortsatt resa mot Kiruna och den svenska rymdbasen Esrange. Jag är en av tre riksdagsledamöter som blivit inbjudna att vara med när man skjuter upp forskningsraketen Maser 12. Den förra raketen, Maser 11, sköts upp i maj 2008 (bilderna till vänster och i mitten), så det är ju inget som händer varje dag precis. Vi som är inbjudna ingår i Riksdagens Rymdnätverk, och jag är ju dessutom ledamot i Utbildningsutskottet som ansvarar för rymdfrågor i riksdagen som en del av forskningspolitiken.

Att få vara med om en riktig raketuppskjutning från den svenska rymdbasen är något alldeles speciellt. Sedan återstår att se om det blir någon uppskjutning som planerat under denna vecka. Egentligen var uppskjutningen planerad redan i höstas, men den gången blev den inställd. Denna vecka har det varit mycket kallt i området och det är inte säkert att uppskjutningen sker som planerat denna gången heller, det är mycket som måste stämma innan raketen kan släppas iväg. Men jag hoppas förståss, och oavsett vilket kommer jag att få träffa forskare och höra mer om de forskningsprojekt som är på gång och se hur man förberett den nya rakten inför uppskjutningen (bilden till höger ovan). Och med lite tur blir det som sagt en raketuppskjutning också. Följ den spännande fortsättningen på bloggen!




Vi måste våga diskutera framtidens pensionsålder

2012-02-07

I en intervju i Dagens Nyheter idag ger statsminister Fredrik Reinfeldt sin syn på äldres deltagande i arbetslivet i framtiden. I intervjun lyfter han fram att eftersom människor lever allt längre men samtidigt förväntar sig en hög välfärd och god ekonomisk standard så bör människor vara beredda att jobba längre och att byta karriär i arbetslivet. Han presenterar inga förslag om höjd pensionsålder eller andra lagändringar. Beskrivningen i media om att statsministern eller regeringen vill tvinga alla att jobba till 75 års ålder är helt gripen ur luften. Det är givetvis lockande för oppositionen och Aftonbladets ledarsida att försöka sprida en sådan myt, men det gör inte myten mer sann för det.

Bakgrunden till att statsministern lyfter frågan är att den demografiska utmaningen, där fler människor lever allt längre, gör att kostnader för pensioner, sjukvård och äldreomsorg kommer att stiga. Samtidigt kommer det vara relativt färre människor i det som traditionellt brukar kallas arbetsför ålder. Alla politiker och experter känner till detta problem, men få vågar tala om det.

När Sverige införde sina första pensionsreformer var det få som ens levde fram till sin pensionsdag. Det var alltså ingen särskilt kostsam reform. Dessutom började de flesta arbeta i unga år. I dag studerar man längre och många börjar inte arbeta förrän i 25-30-årsåldern. När vi sedan blir pensionärer vill vi ha en bra pension och omsorg under kanske 30 år eller ännu längre. I dag är medellivslängden över 80 år, och den stiger hela tiden. De flesta som föds idag anses av forskarna kunna räkna med att bli 90 år eller mer, och antalet 100-åringar ökar snabbt. Med andra ord - åren i arbete blir allt färre och åren som studerande och pensionär allt fler. I längden håller det givetvis inte om en allt mindre skara personer i yrkesverksam ålder ska försörja en allt större andel barn, studerande och pensionärer. Vi måste alltså försöka få fler att arbeta längre och givetvis också försöka effektivisera utbildningssystemet så att fler börjar arbeta tidigare än idag. Vi måste också vara beredda att byta yrke under livet om vi inte längre orkar med det gamla.

Frågan om äldres deltagande i arbetskraften är aktuell med anledning av konferensen Northern Future Forum, där statsministrarna från de nordiska och baltiska länderna samt premiärministern från Storbritannien träffas i Stockholm 8-9 februari, för att bland annat diskutera förslag kring hur äldre lättare ska kunna ta plats på framtidens arbetsmarknad. Även regeringens framtidskommission kommer att utreda den demografiska utvecklingen och Sveriges åldrande befolkning.

Det finns idag ett antal hinder för högre sysselsättning bland äldre, inklusive styrande åldersregler i allmänna system, krävande arbetsmiljö och arbetsförhållanden, negativa attityder mot äldre som vill jobba kvar och olika former av åldersdiskriminering. Dessutom har alltför generösa regler för sjukförsäkring och förtidspension har gjort att många lämnat arbetslivet i förtid trots kvarvarande arbetsförmåga.

Regeringen har infört flera åtgärder för att göra det lockande för fler äldre att vilja jobba kvar längre. Det förhöjda jobbskatteavdraget för äldre har gjort det mer lönsamt att fortsätta arbeta och sänkta socialavgifter gör det billigare att ha äldre som anställda. Hundratusentals pensionärer förvärvsarbetar idag och andelen ökar. Regeringen undersöker även andra sätt att få fler äldre att vilja och kunna arbeta längre, och det handlar bland annat om olika åtgärder för ett hållbart arbetsliv och en bättre arbetsmiljö. Åldersdiskrimineringsutredningen har analyserat behovet av stärkt skydd mot åldersdiskriminering och Pensionsåldersutredningen utreder om höjd ålder för rätten att kvarstå i anställning från 67 till 69 år. Personligen ser jag också möjligheterna till vuxenutbildning som en nyckel, och jag tycker statsministerns funderingar om möjlighet till studiemedel även för äldre studerande känns intressant.

Dagens diskussion syftar alltså inte till att tvinga någon att jobba till 75 eller ens att höja åldern för rätt till pension. Däremot ska det vara möjligt för fler äldre som vill och orkar att fortsätta arbeta efter pension. Jag tycker det visar på ansvarstagande att den svenske statsministern lyfter denna fråga nu, i stället för att sticka huvudet i sanden och skjuta problemen på framtiden. Om sedan dagens barn verkligen kommer att kunna gå i pension vid 65 är väl mer tveksamt. Men det är främst en fråga för framtidens politiker.




Möte med elever på Viskastrandsgymnasiet

2012-02-07

I dag har jag träffat elever på Viskastrandsgymnasiet i Borås. Klasserna i årskurs två ska besöka Stockholm senare i vår, och vi riksdagsledamöter från valkretsen har delat upp klasserna mellan oss för att även hinna med ett besök hos eleverna i skolan innan de besöker oss i Stockholm.

Vid dagens besök berättade jag om mig och mitt arbete i riksdagen för ett 40-tal elever på yrkesprogrammen, och sedan var det tid för eleverna att ställa både förberedda och spontana frågor om det mesta. Ibland är frågorna riktigt kluriga, och den fråga jag fick lägga mest energi på att besvara gällde ACTA-avtalet och integritetsfrågorna. Jag upplevde att eleverna var ganska nyanserade och att man har förståelse för att det behövs ett rimligt skydd för upphovsrätten, samtidigt som man måste göra allt för att värna integriteten. Allt är inte så svart eller vitt som det ibland låter i debatten. (Mer om min syn på ACTA i kommande blogginlägg)

En trevlig förmiddag, där jag även fick tillfälle att diskutera den nya gymnasieskolan, söktryck och annat med gymnasiechefen och flera av lärarna på yrkesprogrammen.




En dag med mycket skola och utbildning

2012-02-06

Måndagen har gått i skolans och utbildningens tecken.

Först medverkade jag på en nätverksträff/lunchträff med Företagarna i Mark på Stadshotellet i Kinna. Jag berättade om mitt arbete i riksdagen, med tyngdpunkt på arbetslinjen. Dels om de allt mer tydliga positiva effekterna av den förändrade arbetsmarknadspolitiken och sjukförsäkringsreformen, men också om mitt eget ansvarsområde, vuxenutbildning och kopplingen mellan utbildning och arbetsmarknad. Bland deltagarna på träffen fanns fyra elever från Marks Gymnasieskola som just nu arbetar med sina UF-företag, något det alltid är spännande att höra mer om.

Efter lunchträffen fortsatte jag till just Marks Gymnasieskola för att vara med på ett utvecklingssamtal rörande min egen son. Det blev ett bra tillfälle att diskutera gymnasieskolans nya yrkesprogram, eftersom det är första året på ett sådant som sonen går på. Läraren var uppenbart nöjd med att yrkesprogrammen nu kan inrymma fler ämnen med koppling till yrket, vilket ju också var en av skälen till reformeringen av gymnasieskolan. På Marks Gymnasieskola är det för övrigt inget problem att läsa in högskolebehörighet på yrkesprogrammen om eleven vill, man löser det mesta inom befintlig schematid, och behöver bara läsa en enda utökad kurs.

Eftermiddagen/kvällen tillbringade jag på Högskolan i Borås, som samlat nära 200 deltagare för en träff för att diskutera framtiden för Högskolan, och hur samverkan med politik och näringsliv kan utvecklas. Vi är stolta över vår högskola som håller hög kvalitet i alla mätningar och också har ett stort söktryck från intresserade studenter. Högskolan betyder mycket för Sjuhärad, vilket dagens goda uppslutning skvallrade om. Utöver mig själv var också min moderate kollega Ulrik Nilsson närvarande, så vi var två riksdagsledamöter på plats.




Grattis Finland!

2012-02-06

I och med att Sauli Niinistö vann det finska presidentvalet i går kväll innehar nu moderaternas systerparti, finska Samlingspartiet, både president- och statsministerposten i Finland. Vad jag vet har det aldrig hänt tidigare i modern tid.

Grattis Finland!






Lågprisjaktens baksida

2012-02-05

Knappt hade jag lagt ut mitt blogginlägg igår om den "sociala ekonomin" på Kvibergs Marknad i Göteborg förrän jag fick ett tips idag om en artikel med liknande tema i Sydsvenskan igår med rubriken "Lågprisjaktens baksida". Den följdes upp idag med en artikel med rubriken "Vita och svarta Malmö", även den mycket läsvärd. Den förstnämnda artikeln handlar om den svarta ekonomin i Malmö och följer nedan i sin helhet:


Lågprisjaktens baksida

Lågpriskulturen har blivit en del av Malmös attraktionskraft. Men den göder också den svarta ekonomin. Vad är Malmöborna beredda att betala för en falafel, klippning, biltvätt? Inte mycket, visar Sydsvenskans lågprisvandring bland stadens småföretagare och konsumenter.

I få andra städer i Sverige får man en taxiresa tvärs genom staden för 65 kronor, en falafel för 15 eller en klippning för 50. Men i Malmö där arbetslösheten skenar och där allt fler familjer lever i ekonomiskt utsatta hushåll, har lågpriskulturen fått ett starkt fäste. För många är den ett sätt att överleva. För andra är lågprisalternativen en charmig, och trendig sida av staden. Idag tycks Malmöborna så prismedvetna att det är omöjligt för många företag att ha normala priser. Det märks bland annat bland biltvättarna i Malmö.

Det sticker i näsan när bilen vi just kört ner i den slitna källarlokalen vid Södervärn sprutas med avfettningsmedel. Efter en timme och tio minuter är Wisam Salih, ägare till Malmö Center Bilvård, färdig. Det blir 199 kronor, 139 kronor mindre än en tiominuters maskintvätt på Statoil. Och då har Wisam Salih handtvättat hela bilen invändigt och utvändigt, ägnat extra omsorg om rutor och fälgar och dammsugit säten och bagageutrymme.

"199 kronor är egentligen ingenting", säger Wisam Salih. "Bara en sådan här dunk avfettningsmedel kostar 150 kronor och vaxschampo kostar 2000 kronor för 25 liter. Min hyra är på 15 000 kronor i månaden. Men vad ska jag göra, hade jag tagit 300 eller 400 kronor hade jag inte haft några kunder alls.

Liknande resonemang hör vi i den rosa plåtbyggnaden på Rocents parkering. Här på Kitchen Kings där en pizza kostar 40 kronor och en stor falafel 20, kan uppemot sju personer arbeta samtidigt en vanlig vardag efter lunchtid. Yalal Daabas driver stället med sin bror.

"Här skulle ingen betala mer för en pizza eller en kebab. Detta är inte Limhamn. Många människor här på Rosengård är arbetslösa, går på a-kassa eller är sjukskrivna. Skulle jag ta 65 kronor skulle jag inte sälja en enda pizza, säger han. Både Wisam Salih och Yalal Daabas säger att de aldrig använt svart arbetskraft. Lönekostnaderna har istället hållits nere med lönebidrag från Arbetsförmedlingen.

En annan lågprissektor där Malmö sticker ut är frisörsbranschen. Enligt branschorganisationen Svenska Frisörföretagarna bör en klippning ligga på runt 400 kronor för att det ska finnas utrymme att betala arbetsgivaravgifter och andra skatter. I Malmö kommer man undan med en femtiolapp på många ställen. Och även om det varken innefattar latte, hårbottenmassage eller kvitto är det ungefär vad många är beredda att betala. "Folk kommer in till mig och frågar hur mycket jag tar för en klippning. När jag svarar 100 kronor vänder de direkt. Många tycker att det är för dyrt", säger Naser Yazdapanah, som blev rikskänd efter att hans frisör- och skrädderiverksamhet på Lönngatan besköts förra året.

Hos en av hans billigare konkurrenter borta på Sigtunagatan träffar vi pensionärsparet Sven och Siv Nyström. De brukar passa på att klippa sig när de är i Malmö för att hälsa på barnbarnet. "Jag har väninnor som betalar 500 till 600 kronor för en klippning, det är ju svinaktigt vad de tar betalt. Här betalar jag 60 kronor, och jag måste säga att så bra som jag blir klippt här har jag aldrig blivit någon annanstans", säger Siv Nyström. Och eftersom Siv är stammis får maken Sven en herrklippning för 50 kronor. "Det finns ju ingen anledning att betala mer än man behöver, säger han".

Hur tror ni att en företagare klarar att betala sociala avgifter, arbetsgivaravgifter, hyra och lön på 50 kronor? "Här får man i alla fall kvitto, det får man inte på många vanliga ställen. Jag inbillar mig i alla fall att de gör rätt för sig", säger Sven och understryker att han inte skulle köpa en tjänst om han misstänkte att den var svart. "Nä, som svensk gör man nog inte sånt", tillägger Siv.

Ett stenkast norrut, vid grönsakshandeln på Möllevångstorget, träffar vi Fredrik Trossö och Gustav Söderberg. Två Möllanbor som kanske är typiska för sin generation: Medvetna och ifrågasättande när det gäller varors ursprung och produktionsvillkor, samtidigt kunder till både lågprisbutiker och svartklubbar. Ett dilemma, medger Fredrik Trossö. "Under perioder tänker jag på det. Men jag tror att man rättfärdigar det med att man inte har så stark ekonomi just nu. Jag försöker köpa mer ekologiskt och rättvisemärkt, men är inte beredd att betala hur mycket som helst för det. Samtidigt finns det en sorts romantik kring det där med att hitta billiga ställen".

En anledning till att frukten, falafeln och taxiresan är så billig i Malmö är att lönekostnaderna ofta hålls nere med svart arbetskraft. Inte sällan består den av asylsökande och papperslösa som jobbar tolv timmar om dagen för mellan 15-30 kronor i timmen, visar Sydsvenskans granskning. Påståendet styrks av hundratals promemorior som gränspolisen och Skatteverket upprättat efter kontrollbesök på restauranger, biltvättar och livsmedelsaffärer de senaste åren.

"Småkioskerna har nog inte råd att göra på något annat sätt, kanske är man mer tolerant mot dem just därför. Man vill ju inte stödja svartarbete, men samtidigt vill man stödja småbutikerna. Det är ju en del av charmen med Möllan", säger Gustav Söderberg. "Jag tror att det är hemskt svårt att undvika. Och det är svårt att som enskild konsument granska varenda ställe man handlar på. Men detta är ett dilemma, det är ju skit om anställda behandlas illa", fortsätter Fredrik Trossö.

På andra sidan stan, utanför en bilvårdsfirma i Jägersros industriområde har direktören Ulf Ljunggren, grundare till framgångsagan Scandinavian Cosmetics, just hämtat sin nya BMW X5M. En bil värd drygt en miljon kronor har just blivit tvättad in- och utvändigt för 350 kronor. "Det är ett jättebra pris, och det sköter det superfint", säger Ulf Ljunggren. Mellan 300 och 400 kronor är ungefär vad han är beredd att betala för en biltvätt. Men han skulle inte tveka om han fick ett ännu bättre pris. "Gör de det bra för 199 kronor skulle jag självklart kunna ta dem istället. För mig handlar det om närheten, att man spar tid. Men visst ibland kan man undra varför det är så billigt. Här får man i alla fall kvitto så det verkar vara vitt." Skulle du köpa en tjänst om du misstänkte att den var svart? "Det är i gränslandet... Nej, tycker jag. Vi ska göra rätt för oss."




Nej, rekordkylan är inte heller något bevis i klimatdebatten

2012-02-05

I december var det ovanligt milt väder, i vart fall jämfört med de senaste årens decemberkyla och decembersnö. Detta påstods av vissa vara ett bevis i klimatdebatten på att det blir varmare, trots att meteorologerna var tydliga med att anledningen snarare var normala variationer i vädret. En enskild varm vintermånad är inte något bevis alls på förändrat klimat, det krävs många års statistiska förändringar för att man ska kunna se en vetenskapligt säker trend.

Nu har temperaturen svängt åt andra hållet. I Horn i Östergötland var det 28,2 minusgrader häromdagen och även Västervik hade i natt ner mot 28 minusgrader, vilket enligt uppgift var den lägsta temperatur som uppmätts där. Och på SMHI:s hemsida framgår att i Kvikkjokk i Lappland sattes köldrekord den 3 februari, då var det minus 42,7 grader, vilket är en tiondels grad kallare än vad vi hade i Sverige någon gång under de två föregående mycket kalla vintrarna, och den lägsta temperaturen i Sverige överhuvudtaget på elva år. För Kvikkjokks del är det den lägsta temperaturen sedan år 1918 och den lägsta överhuvudtaget för månaden februari sedan mätningar startade där år 1888.

De senaste dagarna har det snöat både i Algeriet och på Mallorca, och i östra och södra Europa inträffar massor av dödsfall till följd av den ovanligt starka kylan. I Danmark uppmättes i natt minus 23,1 grader på Nordfyn, vilket är den lägsta uppmätta februaritemperaturen på 26 år.

De nya köldrekorden kommer troligen att användas som argument mot att klimatet blir varmare. Men tyvärr, en riktigt kall vintermånad är inte heller något bevis i detta avseende. Fortfarande stiger temperaturen på jorden, sakta men säkert, i vart fall om man tar del av den svenska statistiken för de senaste 150 åren. Temperaturuppgången har varit ca 1,5 grad på 150 år, dvs 1 grad per 100 år. Av statistiken tycker jag det är väldigt svårt att se något som tyder på vare sig snabbt accelererande uppvärmning eller att den långsamma uppvärmningen upphört, i vart fall när man tittar på de långa mätserierna för Sverige (som jag tidigare visat på bloggen, exempelvis den 29 december 2011.) Den enda slutsats jag tycker man kan dra är att väldigt milda perioder och väldigt kalla perioder inte alls är särskilt extremt utan väldigt normalt sett över lite längre tid.




Lördagsbesök i den "sociala ekonomin"

2012-02-04



I dag har jag tillbringat några timmar på Kvibergs Marknad i Göteborg. Marknaden håller till i tre långa K-märkta gamla stallängor som tidigare användes på regementet. Politiskt i Göteborg har man diskuterat fram och tillbaka om marknaden ska stängas, och marknadens framtid är osäker, även om den tydligen frå finans kvar tills vidare. Varje helg sägs marknaden besökas av 10.000-15.000 personer. 250 fasta småföretagare finns på marknaden samt en massa tillfälliga försäljare. I debatten har det hävdats att marknaden omsätter stora volymer av stöldgods och smuggelgods, och där det mesta som omsätts tillhör den svarta sektorn. Förespråkarna hävdar att marknaden tvärtom är en viktig del av en så kallad "social ekonomi" där många med låg inkomst eller personer i utanförskap från invandrarområdena i förorterna kan få en meningsfull tillvaro och dessutom tjäna pengar som i många fall försörjer familjer som annars skulle tvingas leva på försörjningsstöd. Efter mitt besök känns det som om båda bilderna kan stämma.



Det är lätt att konstatera att Kvibergs Marknad till i vart fall en stor del tillhör den svarta sektorn. Jag såg en enda kassaapparat (!) och det var i cafeet. I övrigt såg jag endast kontantaffärer, med sedlar rakt ned i fickan. Ute mellan husen såldes kläder, och när jag frågade en försäljare hur han kunde sälja nya underkläder och strumpor så billigt svarade han att "vi behöver ju inte ta ut nån moms vet du, detta är en marknad vet du, och då låter vi kunderna köpa billigt i stället". Svaret talar för sig själv. Trots Skatteverkets information på anslagstavlorna tror jag inte det kommer in många kronor i moms och skatt. På marknaden finns exempelvis tre frisörsalonger där det var full fart idag. En klippning kostar 60-80 kronor. Svårt att klara sig på om man ska betala moms, sociala avgifter och skatt.



På marknaden säljs även mat, uppenbarligen utan någon större kontroll av hälsovårdsmyndigheterna. Man hanterar färskt kött i lokaler som jag knappast trodde fanns i Sverige. Och priserna ligger även här på en märkligt låg nivå. Det samma gäller elektronik, mobiltelefoner, bildäck, verktyg och redskap, bärbara datorer, märkeskläder, klockor och en massa annat. I vissa fall kändes det uppenbart misstänkt att varor inte anskaffats den rätta vägen med tanke på att försäljningspriset var rent ut sagt löjligt lågt. Jag såg samtidigt små verkstäder, syateljeer och andra butiker där man uppenbarligen sålde begagnade saker. Det var den positiva sidan - man återvinner och återanvänder mycket som annars skulle hamna på tippen, och reparerar saker som annars skulle slängas. Nästan alla som sålde varor eller tjänster var av utländsk härkomst, liksom den absolut övervägande delen av kunderna.

Social ekonomi brukar betecknas som småskalighet och ibland som skattefria zoner. Och det säger sig själv att utan skatter och moms är det lättare att leva på handel och tjänster. Men det är ju å andra sidan inget nytt spännande experiment, svartarbete och svarta affärer är inget nytt i Sverige. Jag har ingen direkt uppfattning om Kvibergs Marknad ska få vara kvar, men det kändes lite otrevligt att ha en så stark känsla av att mycket av varorna var stöldgods eller smuggelgods och att det mesta verkade vara en svart verksamhet. Men det var ett spännande besök.




SFI-turnén fortsatte till Halmstad och Varberg

2012-02-03



I dag har jag besökt SFI-utbildningarna i Halmstad och Varberg tillsammans med två moderata riksdagskollegor från Halland, Jenny Pettersson och Michael Svensson.

I Halmstad (vänstra bilden) drivs verksamheten i kommunal regi, under en samlad förvaltning för gymnasieskola, vuxenutbildning och arbetsmarknad. I Halmstad var det mest slående intrycket den flitiga användningen av datorer i SFI-undervisningen, och de andra tekniska hjälpmedel som användes, exempelvis smartboards. Alla elever arbetade i sin egen takt under ledning av lärare som gick runt i klassrummet. Man var också framgångsrika med att erbjuda SFI-eleverna språkpraktik på 8-10 veckor ute i olika verksamheter eller på företag. Ungefär 25% av eleverna kan erbjudas detta. Man bedriver även yrkesinriktad SFI mot vård och omsorg eller handel för intresserade elever. För elever som går framåt snabbt i sin svenskainlärning finns ett snabbspår i samarbete med högskolan.

I Varberg (högra bilden) är SFI-verksamheten sedan 2002 i sin helhet utlagd på extern anordnare, som får uppdraget fyra år i taget. Just nu är det Humanus Utbildning, ägt av Studieförbundet Vuxenskolan, som driver verksamheten på uppdrag av kommunen. Man påpekade särskilt att man endast använde behöriga lärare i undervisningen, och att man även där använder IT som hjälpmedel i undervisningen.

Gemensamt för både Halmstad och Varberg är att man har en mycket liten andel flyktingar/asylsökande bland sina elever, och många av eleverna har relativt lång utbildning eller arbetslivserfarenhet. Många är arbetskraftsinvandrare, eller "kärleksinvandrare", vilket gör det lättare att snabbt lära sig svenska. Mycket få är analfabeter. Genomströmningshastigheten är betydligt snabbare än genomsnittet i riket. I Varberg hade 37% av eleverna som studerar SFI dagtid något slags arbete, och för de elever som läser på kvällstid har alla jobb. Även i Halmstad var det många elever som arbetade. Den samlade bilden var att invandrare har betydligt lättare både att få arbete och lära sig svenska i dessa båda Hallandskommuner än i exempelvis Göteborg eller Borås där det är väldigt många flyktingar och asylsökande bland SFI-eleverna. Stämningen bland både lärare och elever var uppseendeväckande god i båda Halmstad och Varberg, och jag fick med mig en massa bra tankar och idéer kring SFI som jag tar med mig till Stockholm. En sak är slående och det är att förutsättningarna för en bra SFI-undervisning varierar kraftigt mellan olika kommuner, och det skiljer också oväntat mycket när det gäller hur man organiserat utbildningarna i olika kommuner. Samtidigt har de nationella proven och ökade nationella krav på likvärdighet ändå gjort att skillnaderna minskat jämfört med hur det var tidigare.




Sverige behöver riskkapitalister

2012-02-03

Diskussionen runt några få privata företag som driver skolor eller äldreomsorg, och som skatteplanerar och för ut hundratals miljoner ur Sverige till skatteparadis, har skapat en märklig bild av riskkapitalister. I dag verkar ordet "riskkapitalist" i media närmast beteckna en blandning av skattebrottsling och grovt kriminell person. Det är en mycket olycklig utveckling i ett land där det stora problemet snarare är en brist på riskkapital.

Visst finns det oseriösa riskkapitalister, precis som det finns oseriösa företagare i övrigt. Och visst förekommer agressiv skatteplanering som sticker i ögonen på alla oss skattabetalare, och där lagregleringen behöver skärpas - vilket regeringen också utlovat. Men detta är inte detsamma som att vi till varje pris ska motarbeta riskkapitalister. Tvärtom är riskkapitalister ofta en förutsättning för att företag ska kunna få kapital för att växa, utvecklas och anställa fler. Detta gäller givetvis även verksamheter inom utbildning, vård och omsorg som kan vara värdefulla komplement till den offentligt drivna verksamheten.

Detta är något att begrunda för alla som lyssnar på dagens riksdagsdebatt om riskkapitalbolag i den skattefinansierade välfärden. Allt är inte så svart eller vitt som det ibland låter i samhällsdebatten. Vi ska ha tydliga regler för riskkapitalbolag i välfärden så vi får full valuta för våra skattepengar, och vi behöver skärpta skatteregler för alla företag så skatten på eventuella vinster betalas i Sverige. Men det är inte detsamma som att försöka jaga bort riskkapitalbolagen från landet.




Dags för fortsättning på min SFI-turné

2012-02-03

Pressmeddelande 2012-02-03

Riksdagsledamot Jan Ericson (M)
Telefon 070-6956828


Moderaterna söker svar på SFI:s utmaningar

Riksdagsledamöterna Jan Ericson från Ubbhult, Jenny Petersson från Halmstad och Michael Svensson från Falkenberg ska träffa lärare och elever på SFI i Halmstad och Varberg för att lyssna på deras tankar och idéer om hur deras utbildning ska kunna bli bättre.

"SFI har alltid fått utstå en massa kritik i media och från politiker nu försöker vi använda en lyssnade metod för att hitta framtidens lösningar", säger Jan Ericson som sitter i utbildningsutskottet och ansvarar för SFI-frågor i riksdagen.

Jan Ericson har tidigare varit och besökt SFI-utbildningar i Uddevalla, Stenungsund och Borås och nu har han bjudit med kollegorna från Halland för att följa med till Halmstad och Varberg.

"Det har gjorts stora förändringar kring hur man bemöter invandrare när de kommer till Sverige sedan Alliansregeringen tillträdde. Nu är signalen att man så fort som möjligt ska få ett jobb så att man kommer in i samhället. Näst efter att få ett jobb är språket det viktigaste för att undvika utanförskap", säger Jenny Peterson som sitter i arbetsmarknadsutskottet.

"Vi ska vara självkritiska och noga följa upp de reformer som regeringen har gjort. Vi kan inte tro att alla problem är lösta bara för att vi har fattat ett beslut i riksdagen", säger Michael Svensson som också sitter i utbildningsutskottet.

Var: SFI Halmstad – Skånegatan 59, SFI Varberg - Brunnsbergsvägen 5 (ABF:lokaler)
När: Fredag den 3 februari. Halmstad 09.00-12.00 och Varberg 13.30-16.00
Kontakt: Jan Ericson – 070 695 68 28, Jenny Petersson – 073 151 86 21




Svenska riksdagen flitigast i EU på att ifrågasätta EU-beslut

2012-02-02

I ett nyhetsbrev från Europaportalen.se finns nedanstående belysande artikel som visar att den svenska riksdagen är den mest sunt EU-kritiska i hela EU. Det är nämligen den svenska riksdagen som oftast ifrågasätter klåfingriga EU-beslut som vi anser strida på Subsidiaritetsprincipen. Extra glädjande är att Sveriges Riksdag ofta är eniga i dessa frågor. Man kan också konstatera att Lissabonfördraget ger mer makt till de nationella parlamenten, precis som jag påpekade på bloggen när fördraget diskuterades. Däremot är det trist att inte andra nationella parlament i Europa tar sitt ansvar och ifrågasätter olämplig klåfingrighet från EU.

"Sverige är ett av de länderna i EU som klagar mest på att EU-kommissionen lägger sig i nationella frågor.

EU:s stora regelbok, Lissabonfördraget, ger nationella parlament rätten att åberopa den så kallade subsidiaritetsprincipen om de tycker att lagförslag från EU-kommissionen inkräktar på områden som landet självt bör styra över.

Subsidiaritetsprincipen, även kallad närhetsprincipen, innebär att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt. Under 2011 skickade riksdagen tillbaka tio lagförslag till Bryssel med motiveringen att de strider mot subsidiaritetsprincipen. En markant höjning från 2010 då tre förslag fick samma stämpel.

I går onsdag lades ytterligare två ärenden till högen. Riksdagen ansåg att två EU-förslag bryter mot närhetsprincipen. Dels ett förslag för att främja exporten för små och medelstora företag, dels ett förslag om tillgänglighet till offentlig information.

Sverige är därmed ett av EU-länderna som åberopar principen allra mest, oftast i sällskap med Polen. "Att riksdagen reser invändningar kan ju ha att göra med att man faktiskt ser detta som att användbart instrument som det är värt att lägga tid och kraft på. Man kan tänka sig att vissa parlament inte tar det här på fullt allvar", säger Fredrik Langdal, forskare på Svenska institutet för europapolitiska studier till Europaportalen.

Från riksdagen bekräftas att alla EU-förslag genomgår en granskning om de strider mot subsidiaritetsprincipen. "Granskningen är obligatorisk och sker per automatik, säger Jakob Nyström, kammarhandläggare i riksdagen, till Europaportalen.

Riksdagens konstitutionsutskott KU har gjort en utredning av EU-förslagen och kom fram till att en tredjedel av dem “saknar eller har bristfälliga motiveringar”. KU menar vidare att “ofullständiga eller uteblivna motiveringar utgör en allvarlig brist i unionens lagstiftningsprocess”.

Om minst tio nationella parlament åberopar subsidiaritetsprincipen om samma förslag måste EU-kommissionen se över det. Så många parlament har ännu inte kunnat ena sig för att tvinga fram en översyn."




Problemet med oskäliga gatukostnadsavgifter sprider sig

2012-02-02

Den senaste tiden har jag haft kontakt med villaägare i både Landvetter och Partille som säger sig ha drabbats av kommunernas planer på att ta ut mycket höga gatukostnadsavgifter från befintliga fastigheter i samband med exploatering för nya bostadsområden. Det handlar om hundratusentals kronor per fastighet. Ärendena har en sak gemensamt och det är att de befintliga fastighetsägarna i de aktuella fallen inte efterfrågar några förbättringar av sina vägar. De förbättringar som planeras görs för att möjliggöra byggnation av nya bostadsområden. Att i ett sådant läge kräva befintliga fastighetsägare på extremt stora belopp är helt enkelt oskäligt, omoraliskt och orimligt. Det borde både kommunala tjänstemän och politiker inse.

De kostnader som uppstår vid exploatering av nya bostadsområden borde givetvis i första hand betalas av den som bygger de nya bostäderna och gör vinst på dessa, inte av de befintliga fastighetsägarna i området. I den mån man kan visa att befintliga fastigheter verkligen stiger i värde genom en bättre väg eller gata kan kanske en rimlig kostnad debiteras även äldre fastigheter, men då borde kostnaden i vart fall vara vilande tills fastigheten eventuellt säljs i framtiden och vinsten realiseras.

I sammanhanget har många uppmärksammat min motion till riksdagen i denna fråga. Jag tror det är mycket viktigt att väcka debatt på alla politiska nivåer. I första hand handlar det givetvis om att kommunpolitikerna måste ta sitt ansvar, men kanske måste vi även lagstifta på något sätt mot dessa oskäliga avgifter.




Ericson i Ubbhult en av juristerna i riksdagen

2012-02-01

Tidningen Dagens Juridik har gått igenom vilka riksdagsledamöter som är utbildade jurister. Kartläggningen visar att moderaterna har flest, 12 stycken i vår riksdagsgrupp på 107 ledamöter. Socialdemokraterna har bara en enda jurist i sin riksdagsgrupp och Sverigedemokraterna liksom Vänsterpartiet har ingen alls. I övriga partier finns några jurister i varje.

I uppräkningen av oss jurister och vilka utskott vi arbetar i har jag förvånande nog fått ett alldeles speciellt litet tillägg i min egen beskrivning:

"Jan Ericson, känd som Ericson i Ubbhult, ledamot i Utbildningsutskottet."

Jag verkar i vart fall ha satt Ubbhult på kartan.




Fas 3 - betydligt bättre än sitt rykte

2012-02-01

Den senaste tiden har debatten kring tredje steget i regeringens jobb- och utvecklingsgaranti, fas 3, blossat upp igen. Oppositionen och ledande LO-företrädare gör allt för att svartmåla reformen. I går hade jag denna debattartikel i Borås Tidning där jag förklarar varför jag anser att fas 3 är betydligt bättre än sitt rykte. Jag påpekar också att Alliansen aldrig ger upp hoppet om den som är arbetslös. Till skillnad från tidigare s-regeringar förtidspensionerar vi inte bort arbetslösa för att snygga till statistiken.