Blogg september 2011

Opinionsläget är gott!

2011-09-30

Med tanke på medias rapportering idag om den senaste opinionsmätningen hos Synovate som beskrivs som "ett ras för moderaterna" kan det vara på sin plats att kommentera opinionsläget. För det första kan man konstatera att vi var många som satte kaffet i halsen när den förra Synovatemätningen kom där moderaterna plötsligt ökat till ca 37%. Ingen av oss trodde på siffrorna, med tanke på att vi låg runt 30-32% i alla andra opinionsmätningar och inget annat mätinstitut visade en sådan kraftig uppgång. Att dagens mätning nu visar en nedgång med lika mycket till 31,7% känns därför mycket logiskt. Synovate visar därmed samma siffror som andra institut. Att sedan media tycker det är kul att beskriva det som ett ras eller en kris för moderaterna får man räkna med. Vi moderater har haft kraftig medvind ett tag nu och statsministern är oerhört populär, så media söker med ljus och lyfta efter något som kan nyansera bilden. Det hör till det mediala spelet, men har uppenbarligen inte så mycket med verkligheten att göra.

Vad gäller opinionsläget har jag de senaste åren endast använt mig av det sammanvägda resultatet på Svensk Opinion som väger samman resultaten från nästan alla opinionsinstitut i Sverige. Det ger ett stort underlag och därmed en väldigt bred bild av läget och en större säkerhet när det gäller förändringar.

Så här ser utvecklingen ut i detta sammanvägda resultat från valet 2006 och fram till idag:

Man ser att Moderaterna och Socialdemokraterna idag är nästan exakt lika stora och att Moderaterna alltså ligger runt 32% i genomsnitt, dvs ungefär på samma nivå som Synovate redovisade idag.



När det gäller läget mellan regeringen och oppositionen är just nu Alliansen en tiondel större än de rödgröna partierna.

Fast den jämförelsen haltar lite med tanke på att det inte längre finns något samlat politiskt alternativ till Alliansen. De rödgröna har avvecklat sitt organiserade samarbete och uppträder numera som tre olika partier med helt olika förslag. Dessutom närmar sig Miljöpartiet Alliansen i många frågor.

Den gamla blockpolitiken är med andra ord död, det finns bara ett regeringsalternativ idag och det är Alliansen...






Praoelev med spännande historisk koppling

2011-09-29



Den här veckan har jag besök av Linda Östberg från Kållered som
är prao hos mig i riksdagen. Linda är faktiskt barnbarnsbarnbarn till
Moderaternas grundare, Gustaf Fredrik Östberg, vilket väckt viss
uppmärksamhet under veckan. Det var Gustaf Fredrik Östberg
grundade Allmänna Valmansförbundet år 1904

Under veckan har Linda bland annat träffat statsminister Reinfeldt
och talman Per Westerberg, samt en del andra ministrar, ledamöter
och tjänstemän. Vi har också besökt Moderaternas Hus i Gamla Stan
där en bronssköld på partiets grundare givetvis har en hedersplats
bland andra moderata partiledare

Vi fick också en intressant historielektion om partiets historia när vi
träffade moderaternas främste historieexpert Johan Westrin på riksdagskansliet.

I morgon förmiddag blir det möte med EU-nämnden och sedan är
praoveckan slut.









Utfrågning om forskning och innovation

2011-09-29



I dag arrangerade Utbildningsutskottet en utfrågning med anledning av det just påbörjade arbetet mednästa forskningproposition. Till vänster utskottets kanslichef Cecilia Nordling och ordförande Margareta Pålsson (M). Forskning och innovationer är en prioriterad fråga för Alliansen, och under ett av föredragen framgick mycket tydlig hur mycket de samlade resurserna för forskning ökat under Alliansens regeringstid, från 2007 och framåt (bilden th), efter ett antal år under s-styre där resurserna stått stilla eller minskat. Nu startar arbetet med nästa forskningsproposition för framtidens forskning och innovationer.




Intressant inbördeskrig inom Socialdemokraterna

2011-09-29

Ända sedan valet 2010 har Socialdemokraterna utlovat allt till alla inom de flesta politiska områden. Minst 135 miljarder har vi från moderat sida beräknat löftena till. Så mycket pengar finns ju som bekant inte på långa vägar, och nu kommer verkligheten ifatt Socialdemokraterna. I den föreslagna socialdemokratiska skuggbudgeten saknas ett antal av alla deför Socialdemokraterna viktiga löften Juholt och Waidelich strött omkring sig, och nu råder därför fullt inbördeskrig inom Socialdemokratin. Expressen har exempelvis sin förstasida idag fylld med texten "Myteriet mot Juholt".

Bakgrunden är att Rapport i går presenterade ett internt mail från Socialdemokraternas gruppledare Carina Moberg - som utsetts av den nya partiledaren Juholt - där hon skriver att"Vi har en budgetmotion som inte håller måttet vare sig till form eller innehåll."/"Den måste helt enkelt skrivas om"

Ganska anmäkrningsvärt måste man säga. Även om jag håller med Moberg i sak. Det socialdemokratiska budgetalternativet håller inte måttet. Fast det lär den ju knappast göra oavsett hur den förändras - lovar man för mycket blir det problem att uppfylla löftena. Som man bäddar får man ligga.




Enig riksdag underkände EU-förslag

2011-09-28

Det nya EU-fördraget innebär att medlemsländernas parlament kan avvisa EU-förslag om de anser att dessa strider mot subsidiaritetsprincipen, dvs om förslaget är så detaljerat eller rör frågor som lämpligen bör beslutas på nationell nivå i stället för på EU-nivå. En mycket viktig förändring.

I dag tog en enig riksdag glädjande nog beslut om att underkänna ett EU-förslag just på denna grund. I riksdagens pressmeddelande kan man bland annat läsa följande:

"EU-kommissionen föreslår till exempel ett krav på att offentligt ägda byggnader som är större än 250 kvadratmeter ska renoveras i en takt av 3 procent per år tills de uppfyller en miniminivå för energieffektivitet. Ett annat förslag gäller krav på nationella värme- och kylplaner för att främja kraftvärme, fjärrvärme och fjärrkyla. Utskottet anser inte att det är acceptabelt att målen om energibesparing uppfylls genom detaljerad administrativ styrning på EU-nivå som inte är anpassad till lokala och regionala förhållanden."

Klart besked, som alltså fick stöd av en enig riksdag.

Regeringen gör en annan bedömning än riksdagen och anser att förslaget respekterar subsidiaritetsprincipen. Men i denna fråga är det riksdagen som beslutar, och därför kommer nu en motiverad skrivelse att skickas till EU om den svenska riksdagens syn på saken. Om fler länders parlament har liknande invändningar måste EU ändra sitt förslag. Riksdagens beslut visar att det nya EU-fördraget har ökat de nationella parlamentens inflytande på EU:s regelverk. Och det är alldeles utmärkt. EU är enligt min mening alltför klåfingrigt och petar i detaljer som inte alls borde regleras på EU-nivå.




Politiker ska inte sätta löner för vare sig ungdomar eller andra

2011-09-27

Jag blev något förvånad när jag hörde att Folkpartiet ställer upp på Centerpartiets krav på sänkta ingångslöner för ungdomar. I grunden handlar det givetvis om en vällovlig ambition att minska ungdomsarbetslösheten. Men att gå ut i media och förespråka politiska initiativ för att sänka lönerna för alla ungdomar blir helt fel. I Sverige är det inte politikerna som beslutar om löner, det gör arbetsmarknadens parter vid de årliga löneförhandlingarna. Kollektivavtalen styr ungdomslönerna, och i många branschavtal har redan ungdomar betydligt lägre löner än andra, just på grund av att ungdomar har mindre erfarenhet. Jag är övertygad om att arbetsmarknadens parter kan hantera denna fråga utan politisk inblandning. Och jag förstår inte hur politiken skulle kunna styra över frågan?

Däremot är det givetvis en fördel om det blir billigare för en arbetsgivare att anställa ungdomar, eftersom unga ofta har sämre erfarenheter från arbetslivet än äldre och därför har en konkurrensnackdel. Och det är ju just därför Alliansregeringen har halverat arbetsgivareavgifterna för ungdomar. Det är en betydligt bättre väg att sänka lönekostnaderna för den som anställer unga. Det blir billigare för arbetsgivaren, men utan att ungdomarna får mindre betalt.




Man kan inte bygga politik på avhoppade Sverigedemokrater

2011-09-26

Jag har idag fått frågor om hur jag ser på att den avhoppade Sverigedemokraten William Petzäll från Borås (men invald i riksdagen för Dalarnas valkrets) sökt kontakter med moderaterna före sitt avhopp. Moderaterna har tydligt förklarat att man inte har någon tanke på att inleda några diskussioner med Petzäll eller överhuvudtaget öppna upp för att ge honom något inflytande över politiken. Och det är ganska självklart. För att samarbeta i riksdagen krävs nämligen två saker. Dels en samsyn i politiska frågor, dels ett ömsesidigt förtroende för varandra. Det är svårt att se att något av detta är uppfyllt vad gäller Petzäll. Men han är givetvis välkommen att rösta på Alliansens förslag i riksdagen om han vill.

Det som nu händer inom Sverigedemokraterna på riksnivå med påstådda utpressningshot, förhandlingar mellan partiet och dess ledamot via advokat (!) och andra märkligheter påminner annars en del om det som händer inom SD i Borås där man polisanmäler varandra till höger och vänster. Även på distriktsnivå i Sjuhärad har vi vant oss vid intern smutskastning och avhopp från ledande Sverigedemokrater. SD har med andra ord visat sig vara precis så populistiska, oansvariga och omogna som vi varnade för före valet, och har dessutom visat sig ha en hel del tveksamma personer i sina led. SD som parti likväl som deras avhoppade ledamöter är knappast är något att hålla i handen, vare sig när man ska styra ett land eller en kommun.




Elfsborgs obegripliga sammanbrott

2011-09-24

Efter den sköna 3-2-segern mot blivande guldmedaljörerna Helsingborg i onsdags, i en riktigt fin och välspelad match, kändes det som om Elfsborg kommit upp ur sin trista svacka som ju tyvärr inträffat mitt under den allsvenska guldstriden. Hoppet kom tillbaka, och man kände sig en smula kluven och frågande inför Elfsborgs ojämna insatser. Det var något jag också hade som tema i min gästkrönika som publicerades på Elfsborgs hemsida i går.

Men så kom ännu en förlust idag, denna gång mot bottenlaget Mjällby. Därmed har Elfsborg lyckats med konsten att förlora fyra av fem matcher i slutspurten av allsvenskan! Guldchansen har därmed flugit all världens väg, och även andraplatsen är hotad. Man kan inte skylla förlusterna på otur, oflyt eller tillfälligheter, Elfsborg har faktiskt gjort riktigt dåligt ifrån sig i de tre senaste förlustmatcherna mit Gais, Häcken och Mjällby. Samtidigt spelade man ju lysande mot Helsingborg för bara några dagar sedan. Hur Elfsborg kan vara så ofattbart ojämt är helt obegripligt.

Just nu känns det nästan som efter 2005 års hemska 1-8-förlust mot Djurgården i seriens sista match. En stor tomhet. Den enda trösten är väl att vi vet hur det gick året efter...då blev det guld till Elfsborg. Kanske kan den usla avslutningen på serien bli en väckarklocka för hela klubben? För nu går det inte att förklara bort nederlagen som tillfälligheter längre, nu handlar det om ett totalt sammanbrott, och en känsla av bristande engagemang och vilja hos hela laget. Och då krävs förändringar. Stora förändringar. Vilka dessa ska vara överlåter jag åt klubbledningen att avgöra, men om inget görs tror jag det blir svårt att försvara positionen som allsvenskt topplag nästa år. Och då kan det tyvärr snabbt gå utför, både ekonomiskt och sportsligt...




Rektorsinstallation på Högskolan i Borås

2011-09-24



I går deltog jag som inbjuden gäst vid installationen av den nye rektorn, Björn Brorström, på Högskolan i Borås. Som ledamot av Utbildningsutskottet kändes det extra angeläget att närvara vid denna högtidlighet på högskolan i min egen valkrets. Det blev en högtidlig ceremoni, där universitetskanslern Lars Haikola förrättade installationen, varefter den nye rektorn höll tal (bilden till höger). På minglet efteråt fick jag tillfälle att prata lite med olika företrädare för högskolan och studentkåren och diskutera aktuella frågor inom högskoleområdet. Högskolan i Borås är ju mycket framgångsrik och inte minst när det gäller lärarutbildningarna utmärker man sig på ett positivt sätt. Med Brorström i högsta ledningen är jag övertygad om att Högskolans positiva utveckling kommer att fortsätta.




Greklands situation beskriver kontrasterna

2011-09-22

Den grekiska regeringens förslag till åtstramingar beskriver ganska väl vilken djup kris som drabbat Grekland och hur allvarligt läget är för hela Euro-omårdet och därmed även för resten av Europa. Redan under 2010 och 2011 beräknas hittills 80 000 offentligt fastanställda och 85 000 med korttidskontrakt ha sagts upp i Grekland. Nu väntar ändå hårdare tag. Det blir kraftigt höjda inkomstskatter för alla. Alla pensioner kommer till den del de överstiger 1200 euro (cirka 11 000 kronor) att sänkas med 20 procent. Pensionärer under 55 år kommer att få pensionsdelar som överstiger 1000 euro minskad med 40 procent (!). Regeringen ska också sätta 30 000 offentliganställda i en så kallad arbetsreserv, vilket innebär att de får en minskad lön under ett år och därefter kan de sägas upp eller återanställas.

Bland de grekiska förslagen finns ju inslag som rent spontant känns som närmast omöjliga att driva igenom rent politiskt, och protesterna från det grekiska folket lär bli mycket kraftfulla. Flera demonstrationer och strejker anordnas i Grekland på torsdagen och fler planeras de kommande veckorna. I Aten ställs all kollektivtrafik in, flygledare strejkar tre timmar mitt på dagen och taxichaufförerna ställer in sina körningar. Man kan ju inte låta bli att fundera över om åtgärderna verkligen är realistiska och om de överhuvudtaget går att genomföra utan att det grekiska samhället kastas ned i en djup depression. Men grekerna har inget val - genomförs inte detta blir det inga fler lån och då måste landet ställa in sina betalningar redan i oktober, dvs i praktiken gå i konkurs.

De grekiska förslagen ger ju onekligen också lite perspektiv på den svenska budgeten som presenterades häromdagen. Där finns inga sänkta pensioner eller nedskärningar, diskussionen i Sverige handlar om hur överskottet ska användas bäst och vilka skatter som ska sänkas, och hur mycket av resurserna som ska sparas som reserv för eventuellt sämre tider. Att Sverige har ett annat läge än Grekland när det gäller statsfinanserna är ingen slump. Det är tvärtom en direkt följd av den förda politiken.




Trevlig budgetartikel i Markbladet

2011-09-22

Markbladet lyckas i veckans nummer på minimalt utrymme förklara kärnan i Alliansens budgetproposition.
Och bilden är ju inte så tokig den heller.






Ytterst tvivelaktiga påståenden i Uppdrag Granskning

2011-09-21

Uppdrag Granskning påstod i kväll att regeringskansliet sagt upp 33 personer utan att respektera lagens regler om turordning och anställningsskydd. Påståendet är egentligen ganska anmärkningsvärt, och dementerades också av den personalansvariga på regeringskansliet som hävdade att man följt alla regler, och att man dessutom samverkat med de fackliga organisationerna. För egen del tycker jag påståendena i programmet verkar ytterst osannolika. På regeringskansliet finns flera starka fackliga organisationer, både inom TCO och SACO. Om regeringskansliet verkligen hade brutit mot några regler eller gjort något fel som omfattande så många anställda så skulle givetvis inte de fackliga organisationerna ha accepterat detta, utan drivit saken vidare, först lokalt, sedan centralt och i sista hand fört frågan till Arbetsdomstolen. Men inget av detta har skett. Av materialet på SVT:s hemsida framgår att ett enda ärende har ifrågasatts av fackförbundet ST, och i detta fall har regeringskansliet backat och betalat ut ett avgångsvederlag. Övriga ärenden har facket godkänt. Man kan givetvis ifrågasätta fackets roll och engagemang för enskilda medlemmar, men det är så det fungerar i den svenska modellen, och det är knappast något man kan kritisera arbetsgivaren för. Om man som jag själv arbetat fackligt i många år inser man snabbt att uppgifterna i programmet helt enkelt inte hänger ihop.

Programmet kändes väl mer som ett försök att angripa Alliansen och Moderaterna på ytterst tveksamma grunder. Men det blir också lite konstigt, för Uppdrag Gransknings reportrar vet givetvis att regeringskansliet har en egen opolitisk förvaltning. Det blir nästan lite fånigt när man antyder att moderaterna närmast skulle vara att betrakta som arbetsgivare för dem som drabbats. Statsministern och regeringen styr naturligtvis inte över de dagliga personalfrågorna för ett antal tusen anställda, utan måste naturligtvis utgå från att regeringskansliets personalavdelning följer lagar och regler - vilket de ju också hävdar att de gjort.

Tillägg: I Expressen framkommer att fackförbundet ST gjort en egen utredning av regeringskansliets agerande och kommit fram till att det inte strider mot lagen om anställningsskydd. Därmed borde väl frågan vara utagerad. Även för Uppdrag Granskning.




Klimatseminarium som bekräftade att debatten breddats

2011-09-21

I morse deltog jag i ett seminarium i Riksdagsbiblioteket där bland annat Kevin Noone, direktör för SSEESS, Swedish Secretariat för environmental Earth Systsem Sciences, gav sin syn på förutsättningarna inför klimattoppmötet i Rio i juni. SSEESS har som mål att öka svenskt deltagande i internationella forskningsprogram inom globala miljö- och resursfrågor, och att vara en pålitlig informationskälla för svenska beslutsfattare i samma frågor.

Kevin Noone tillhör kärnan av klimatalarmister och är en övertygad förespråkare för att ökande mängd koldioxid i atmosfären driver fram dramatiska klimatförändringar. Han gav en minst sagt överslätande beskrivning av "Climatgate", så överslätande att jag inte kunde låta bli att nästan tycka att det var lite komiskt. Men i övrigt var informationen intressant, och det var glädjande att se hur fokus numera gått från en ensidig diskussion om koldioxidbekämpning till en mer övergripande strategi för hållbar utveckling där även andra viktiga miljöfrågor, livsmedelstillgång och energifrågor får plats. Dessutom nämns allt oftare behovet av klimatanpassning. Med andra ord har utvecklingen gått i den riktning jag kämpat för i flera år, ofta i mycket kraftig politisk motvind.

Under seminariet ställde jag frågan om hur de nya forskningsrörnen från CERN påverkar bilden av orsakerna till pågående klimatförändringar. Noone avfärdade CERN-resultaten med att det bara är laboratorieförsök och att de inte har stöd i verkliga observationer. Jag hade inte väntat mig annat. Forskarna är inte direkt överens om värdet av en spännande nyheten från CERN. Lite konstigt bara att Noone tidigare under seminariet tydligt markerade att klimatforskarna gärna tar till sig nya teorier förutsättningslöst. Jag tyckte väl inte riktigt att hans svar till mig levde upp till detta. CERN är ändå en av världens ledande och mest respekterade forkningsorgan och när de kommer med ny information som faktiskt skulle kunna kullkasta hela koldioxidteorin borde det förtjäna i vart fall ett visst intresse.

Efter seminariet frågade jag också om Noones kommentarer kring att Tarfalaglaciären smälte som mest mellan 1920 och 1960, och att det är svårt att se någon koppling mellan detta och koldioxidutsläpp. Noone gav inget svar på denna fråga heller, utan hävdade bara att 90-95% av forskarna är överens om att koldioxiden är boven, punkt slut. Det blev en stund lite hätsk stämning mellan Stockholmsinitiativets Göran Ahlgren och Kevin Noone efter mötet, det slutade med att en av arrangörerna fick bryta den högljudda diskussionen...

Viktigast är att jag idag fick bekräftat att vi fått ett bredare synsätt i klimat- och miljödiskussionerna och att äntligen även andra viktiga miljöfrågor fått plats i debatten. Jag tror det är mycket viktigt för allmänhetens förtroende för forskningen och inte minst för oss politiker.




Trevlig Taiwankväll

2011-09-21



I går kväll var deltagarna i Taiwanresan i våras hembjudna till Taiwans ambassadör och VD för Taipei Mission Dr Abraham Chu och hans hustru, tillsammans med några företrädare för Taipei Mission som fungerar som Taiwans ambassad i Stockholm. Efter en god taiwanesisk måltid överraskade ambasadören med att dra igång kareoke i vardagsrummet, och inledde själv med att sjunga en välkänd taiwanesisk sång. Även ambassadörens hustru sjöng en vacker traditionell Taiwanesisk sång för oss. Vi andra valde för oss något mer lättillgängliga melodier...

Jag blev för övrigt minst sagt förvånad när ambassadören inledde kvällen med att tacka för min utförliga reseberättelse från Taiwanbesöket, och berätta att den hade översatts till Taiwanesiska av ambassadens informationsavdelning och sedan bland annat skickats till Taiwans president! Tydligen hade innehållet i reseberättelsen uppskattats även av presidenten.




I gott sällskap

2011-09-20

Alldeles innan finansminister Anders Borg överlämnade budgetpropositionen till talmannen hann vi med att ta denna bild. Det känns som ett mycket gott sällskap att stå mellan finansministern och hans budget.

















Regeringens budgetproposition överlämnad till riksdagens talman

2011-09-20



Just nu pågår riksdagsdebatten med anledning av regeringens budgetproposition. Huvudaktörer är givetvis i första hand finansminister Anders Borg (M) och Socialdemokraternas ekonomiskpolitiske talesman Tommy Waidelich. Men även statsminister Reinfeldt och S-ledaren Juholt finns på plats i kammaren och följer debatten. Huvudbudskapet från finansministern är att Alliansregeringen tar ansvar för Sverige i en orolig värld. Vi tummar inte på ansvaret för Sveriges ekonomi och skapar säkerhetsmarginaler om tiderna skulle bli ännu sämre. Sverige står starkt, men påverkas självklart av utvecklingen i omvärlden, inte minst i våra viktiga exportländer. I ett kärvt ekonomiskt läge i omvärlden prioriterar vi jobben, välfärden och tryggheten. Vi vill se till att välfärden kommer alla till del och värnar välfärdens kärnverksamheter. Vi håller också ihop Sverige under bistra tider. Av de satsningar som riktas till hushållen går 98% till den tredjedel av hushållen som har lägst inkomster.

Socialdemokraternas Tommy Waidelich är svårare att förstå sig på. Han talar visserligen också om ansvar, men kan inte säga något om sitt partis egna förslag, de ska komma om några veckor. Han lovade att hans förslag skulle bli "kraftfulla", men lovade också att inte finansiera sina förslag med en ökad statsskuld. Slutsatsen måste då rimligen bli att alla de "kraftfulla" förslagen måste finansieras med lika kraftfulla skattehöjningar. Han talade också om behovet av en "vassare arbetslinje", samtidigt som vi vet att han tidigare utlovat bidragshöjningar och velat finansiera detta med höjd skatt på arbete och transporter, samt höjda arbetsgivareavgifter för ungdomar. Det går inte riktigt ihop med en vassare arbetslinje.




Höjd alkoholskatt minskar knappast alkoholkonsumtionen

2011-09-20

Dagens besked att det för ovanlighetens skull inte blir någon höjd alkoholskatt vid årsskiftet känns bra. Vi vet att höjd beskattning leder till ökade inköp utomlands och till ökad smuggling. Det är helt enkelt kontraproduktivt. Personligen skulle jag gärna se en sänkning av skatten på öl och vin i stället, för att minska utlandsinköpen. Att svenska bryggerier tillverkar öl och sedan kör den direkt till Tyskland, där sedan svenskar hämtar samma öl och kör hem den igen känns fullständigt meningslöst.

Nykterhetsivrarna och vissa överbeskyddande politiker hävdar att en höjning av priset på en flaska vin med tre kronor (!) och med nio kronor för en flaska starksprit skulle minska alkoholkonsumtionen och minska våldet mot kvinnor. Jag tillåter mig att starkt ifrågasätta detta. Min egen tro är att det inte har någon som helst mätbar betydelse för alkoholkonsumtionen. Den som vill köpa alkohol lär göra det ändå. Den enda skillnaden blir som sagt att man kanske köper mer alkohol utomlands och fyller garaget för att spara lite pengar. Ett välfyllt garage påverkar nog alkoholkonsumtionen mer än något annat...




Möte med lokala energiföretag

2011-09-19

I dag har jag varit i Kvänum på Skaraslätten och träffat företrädare för tre mindre energiföretag. Vi diskuterade hot och möjligheter rörande en gemensam nordisk elmarknad. De små aktörerna känner en oro för att de stora elbolagen ska bli de som tjänar på förändringarna, och därmed slå undan benen på de små konkurrenterna. Det är självklart en utveckling som i så fall går rakt emot vad vi moderater tycker. Vi gillar ju konkurrens och många aktörer på en marknad. Stordrift och monopolliknande situationer innebär ju inte alltid med automatik att allt blir bättre och billigare. Ofta är det precis tvärtom. Det finns all anledning att följa denna fråga.

På bilden Jonny Blomqvist från Skara Energi, samt jag själv och två av mina moderata riksdagskolleger, Camilla Valtersson Grönvall från Bohuslän och Sten Bergheden från Skaraborg.






Klokt att satsa på klimatanpassning

2011-09-19

Vid mitt besök i Abisko och Stordalsfältet fick jag ju ett intressant samtal med stationschefen Christer Jonasson och frågade honom bland annat om han trodde att minskade koldioxidutsläpp enligt politikernas mest ambitiösa planer verkligen kan bromsa klimatförändringarna eller rent av stoppa dem inom en rimlig framtid. Svaret var kort och gott - nej. Kanske kan åtgärder idag för minskade koldioxidutsläpp få viss effekt för klimatet om 100 år eller så, menade han, men knappast i närtid. Dessutom kan det finnas fler faktorer som påverkar klimatet än bara koldioxiden. Jonasson menade att vi måste lägga mer kraft på att förhålla oss till klimatförändringarna och försöka anpassa oss till dem.

Regeringen verkar också ha tagit fasta på detta synsätt. Oavsett vad orsakerna är så tyder mycket på att klimatet sakta förändras. Hur snabbt och hur mycket liksom om det är en varaktig eller tillfällig förändring verkar ingen kunna säga säkert. Men oavsett vilket bör samhället ha en strategi för att förebygga och anpassa sig till olika tänkbara problem för exempelvis bostäder, infrastruktur och jordbruk. Att lägga mer resurser på klimatanpassning i stället för att satsa alla pengar på att bekämpa svenska koldioxidutsläpp - med ytterst tveksam nytta - är något jag efterlyst vid upprepade tillfällen.

Regeringen har sedan 2009 redan satsat nära 600 miljoner kronor via bland annat Statens Geotekniska Institut (SGI), Lantmäteriet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), för att öka kunskapen kring klimatförändringars effekter genom till exempel ras- och skredkarteringar. Regeringen satsar nu ytterligare 400 miljoner kronor mellan 2012 - 2015 på bland annat ett nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI, och ett förlängt stöd till lokala klimatsamordnare vid länsstyrelserna. Jag tycker detta är utmärkt, och jag hoppas att detta kunskapscentrum ska arbeta förutsättningslöst och lyssna på alla röster i klimatdebatten som har kunskaper att tillföra.




CERN-forskning väcker nya frågor kring klimatförändringarna

2011-09-19

Redan 2007 publicerade den danske forskaren Henrik Svensmark tillsammans med Nigel Calder, tidigare chefredaktör för New Scientist, boken "The Chilling Stars" med en helt ny hypotes för Jordens klimatutveckling. Enligt hypotesen skulle det vara variationer i Solens magnetiska aktiviteter som påverkar den kosmiska strålningen, vilket i sin tur påverkar molnbildningen och därmed jordens temperatur. Svensmarks hypotes, som ju motsäger IPCCs rapporter möttes med kraftigt ifrågasättande från alla de självutnämnda "klimatexperter" som sade sig vara helt säkra på att koldioxiden var boven. Svensmarks forskning passade inte in i den politiskt korrekta bilden.

Men det etablerade forskningscentret CERN i Schweiz blev intresserade, och började redan 2009 att förbereda ett omfattande experiment under ledning av Jasper Kirby. Resultaten av detta experiment börjar nu publiceras, bl a i Physics World med en intressant video med försöksledaren. Resultaten så här långt tyder på att Svensmarks teorier faktiskt kan vara korrekta. Och i så fall faller teorierna om koldioxidutsläppens helt avgörande betydelse för klimatet. CERN är inte vilket forskningsinstitut som helst, det betraktas som det ledande laboratoriet i världen för högenergifysik och är världens största laboratorium för forskning inom partikelfysik. Trots detta har dessa spännande forskningsrön inte fått särskilt mycket utrymme i media.

Och nu börjar det politiska trycket mot CERN bli allt hårdare. Det har gått så långt som till att CERN-chefen Rolf-Dieter Heuer har beslutat att försöksresultaten inte får presenteras som något ställningstagande i klimatdebatten, för att inte provocera en politisk storm. Andra är inte lika återhållsamma. Henrik Svensmark säger blygsamt bara att han är nöjd med resultaten. Men hans medförfattare till den nämnda boken, Nigel Calder, säger på sin hemsida att "alarmisternas damm nu har brustit och deras argumentering vederlagts".

Den enda slutsats man säkert kan dra är att klimatforskningen bara är i sin början. Att bygga hela den långsiktiga klimatpolitiken uteslutande på en minskning av koldioxidutsläppen känns som en allt mer vansklig väg. Politikerna måste våga vara mer nyfikna och förutsättningslösa när man diskuterar dessa frågor.




Klimatdebatten blir sakta men säkert mer nyanserad

2011-09-18

Efter mitt besök i Lappland berättade jag ju om hur allt fler välmeriterade forskare numera nyanserar debatten om klimatförändringarna. Även de som i grunden är övertygade om koldioxidens betydelse är försiktiga med att dra tvärsäkra slutsatser. Dels påpekar man att det med all säkerhet finns fler faktorer som driver klimatförändringarna, dels ger man en klar bild av att inte ens de mest långtgående åtgärder som föreslås i klimatdebatten kommer att kunna stoppa klimatförändringarna eller kanske ens bromsa dem märkbart inom vår livstid. De senaste åren har jag faktiskt vid varje möjligt tillfälle ställt en besvärlig fråga till alla ledande klimatdebattörer och forskare i Sverige som jag träffat på olika sammanhang. Jag har frågat dem just om vad som händer om vi politiker tar till hårdast tänkbara metoder för att driva igenom FN:s klimatpanels krav på minskade koldioxidutsläpp. Inte en enda av dem jag frågat har kunnat utlova att människan förmår stoppa klimatförändringarna eller ens bromsa dem på ett märkbart sätt! Den som träffat eller hört någon forskare som säger annorlunda är välkommen att höra av sig till mig. Det mesta talar alltså tyvärr för att klimatet kommer att bjuda mänskligheten på många överraskningar i framtiden, alldeles oavsett våra åtgärder.

SMHI skriver i en färsk rapport att "effekterna av klimatförändringarna antas bli allvarligare än tidigare bedömningar och att det därmed behövs kraftiga utsläppsminskningar till år 2050 för att uppnå tvågradersmålet". Jag tycker detta är att vilseleda allmänheten. Hur kraftiga utsläppsminskningar vi än gör kommer vi sannolikt inte att kunna styra så mycket över temperaturförändringarna som politikerna tror och hoppas. Att låtsas att vi kan reglera temperaturuppgången till max två grader känns inte helt seriöst när man som jag har diskuterat frågan med så många etablerade och erkända klimatforskare. Klimatfrågan styrs fortfarande mer av politik än av vetenskap.

I media rapporteras av och till om olika händelser som politiskt korrekta "klimatexperter" hävdar bevisar att människan håller på att förändra klimatet. I grunden är det en märklig slutsats. Att klimatet förändras innebär ju inte med automatik att det är bevisat vad som orsakar förändringen. Dessutom finns alltid en tendens att det som hänt med väder och klimat i närtid förstoras och att man glömmer historiska händelser och bortser från långsiktiga trender. Den regniga sommaren i Sverige och orkanerna i Nordamerika är två exempel.

I Expressen den 4 september fanns en dramatisk artikel om de oväder som drabbat USA. I artikeln hävdades givetvis att det beror på klimatförändringarna. Men i slutet av artikeln fick också en kritisk röst komma till tals. Hon påpekade att "det känns ibland som om vi har väderminnesförlust" och pekade på att 1950-talet i USA bjöd på lika extremt väder. I Borås Tidning den 16 september fanns en lång artikel om att "forskare slår larm om ökande nederbörd i Västsverige". Anledningen till att det förväntas regna mer i framtiden är att när värmen ökar blir det mer vattenånga i atmosfären och därmed också mer nederbörd. Enligt artikeln förväntas Borås enligt simuleringar få 1102 mm nedferbörd år 2050 mot 976 mm idag. Förvisso i så fall en ökning med 13% på 40 år, men rimligen hanterbar. En forskare på SMHI säger i artikeln att "vi ser i våra mätningar också att det möjligen finns en viss tendens till fler fall av mer extrem nederbörd". Ett minst sagt försiktigt uttalande måste man säga. Och i samma artikel konstateras att det inte varit något enda fall av extrem nederbörd alls de senaste två åren, mot i genomsnitt minst ett fall per år de senaste 20 åren.

Att vi minskar det svenska beroendet av olja, kol och naturgas är givetvis positivt. Det kan också ge positiva hälsoeffekter i takt med att vi slipper en del hälsoskadliga partiklar. Om man minskar beroendet av ved och kol i exempelvis Indien så kan det också motverka en fortsatt snabb avsmältning av Himalaya. Det är väl känt att en ökande mängd sotpartiklar lägger sig uppe på isen och absorberar solvärmen. Så en politik för ett hållbart samhälle och nya energikällor är viktig av många anledningar. Men man ska nog vara försiktig med att påstå att minskad användning av fossila bränslen med automatik kommer att bevara jordens nuvarande klimat. Nyligen kom en intressant forskningsrapport från forskningscentret Cern i Schweiz som visar att helt andra faktorer än koldioxid kan ha en avgörande betydelse för klimatförändringarna. Mer om detta i nästa inlägg.




Regeringens förslag till förbättringar av sjukförsäkringsreformen

2011-09-18

I början av sommaren rådde ju minst sagt viss politisk turbulens i sjukfärsäkringsfrågan. Regeringen hade följt upp effekterna av sjukförsäkringsreformen, och nya socialförsäkringsministern Ulf Kristersson (M) hade tagit fram ett antal förslag till förbättringar av reformen, som hade skickats ut på remiss. Vid en extrainsatt riksdagsomröstning veckan efter midsommar, bara en vecka innan remisstiden gick ut (!), drev de fyra oppositionspartierna i stället igenom ett väldigt vagt och oklart krav på förändringar i samma reform, ett förslag som man förvägrade Alliansen att först skicka ut på en normal remiss till berörda myndigheter mfl. Till vissa delar var oppositionens krav dessutom sådana att de skulle kunna leda till sämre villkor för de sjukskrivna än det förslag regeringen redan hade ute på remiss. Oppositionens genomdrivna förslag fick med rätta hård kritik. I media hävdade oppositionen att "de sjukskrivna kan inte vänta". Med detta menade man att det var så bråttom med förändringar att man inte kunde vänta på regeringens förslag. Detta klingade väldigt falskt med tanke på att oppositionens förslag också skulle gälla från 2012 - precis som regeringens förslag! Det låg extremt mycket populism i oppositionens agerande, de sjukskrivna tjänade inget alls på den extra riksdagsdebatten mitt i sommaren.

Under sommaren har regeringen analyserat alla remissvar på sitt eget förslag, och tar i höstens budget nästa steg och vill från och med 2012 genomföra dessa förbättringar. Förslagen från i våras har remissbehandlats och man har fått in över 60 - ofta detaljerade - remissvar där det finns ytterligare kloka synpunkter på förslagen. I regeringens budgetproposition har regeringen därför på några punkter förbättrat sina förslag ytterligare.

I korthet innebär förbättringarna ökade möjligheter till individuella bedömningar vid den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen och nya ersättningsformer för den relativt lilla grupp människor som haft tidsbegränsad förtidspension men som saknar sjukpenninggrundande inkomst (SGI), så kallade "nollklassade". Det blir också tidigare rehabiliteringsinsatser och samarbete med Arbetsförmedlingen, medan sjukpenning fortfarande betalas ut för att minska risken för att olika myndigheter gör olika bedömningar av den sjukskrivnes arbetsförmåga och för att denna förmåga ska kunna tas tillvara tidigare och minska den oro många upplevt.

I budgeten finns också ett annat glädjande besked, och det är att Försäkringskassan kommer att tillföras pengar för 2013 för att behålla servicekontor och serviceplatser, en fråga som jag själv har engagerat mig i. Dessutom tillförs Försäkringskassan ytterligare resurser från 1 januari 2012 för att genomföra de nya förslagen om ändringar i sjukförsäkringen.

Mer detaljer kring förslaget finns i en längre debattartikel på DN Debatt den 16 september, undertecknad av Socialförsäkringsministern och de fyra Allianspartiernas främsta företrädare i Socialförsäkringsutskottet.




Fakta visar att största hotet mot demokratin kommer från vänster

2011-09-17

Efter händelserna i Norge där en högerextremist gjorde sig skyldig till ett av de mest groteska brott vi upplevt så har högerextremismen utmålats som det främsta hotet mot demokratin. Frågan är dock om högerextremism verkligen är värre än vänsterextremism? I mitt tycke är dessa extremer precis lika allvarliga och ovärdiga i ett demokratiskt samhälle. Skillnaden är bara att vänsterextremismen mera sällan uppmärksammas i media.

Jag är inte ensam om denna åsikt. Häromveckan fanns en artikel i Sydsvenskan som tog upp frågan. Den innehöller bland annat några citat från vänsterpartisten Simon Fors från Pajala. Om Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, twittrade Simon Fors nyligen följande:

”Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning?”

Fors förkunnar vidare att ”inga Moderater förtjänar nåt annat än bly” och att han ”hatar borgarsvinen så jävla mycket”.

I artikeln framkommer också en del intressanta fakta: I medierna är vänsterextremism inget viktigt ämne. En sökning i mediearkivet Retriever ger 24 205 träffar på sökordet ”högerextrem” med olika avledningar. En motsvarande sökning på ”vänsterextrem” ger 3 767 träffar. Verkligheten ser annorlunda ut. Enligt Europols rapport om terrorism Te-sat 2011 noterades inga högerextremistiska terrordåd – varken misslyckade, avvärjda eller genomförda – inom EU under 2010. Däremot registrerades 45 terrordåd kopplade till vänsterextremister och anarkister. Dessa krävde sex liv. Av tidigare Te-satrapporter framgår att det under åren 2006 till 2009 förekom 119 misslyckade, avvärjda eller genomförda terrordåd med vänsterextrema förtecken. Under samma period registrerades sex terrorangrepp som kunde knytas till högerextremister."

Med andra ord talar statistiken för att vänsterextremismen faktiskt vållat större skada på vårt demokratiska samhälle än högerextremismen de senaste åren. Det är nog knappast den bild som allmänheten har om man bara litar till uppmärksamheten i media. Det är dags för journalisterna att kasta de politiska skygglapparna och granska både högerextrema och vänsterextrema grupperingar med samma engagemang. Att vi i djupet av våra hjärtan avskyr högerextremism innebär ju inte att vi för den skull ska låta vänsterextremismen leva sitt liv i fred utan kritisk granskning. Alla grupperingar som inte accepterar våra grundläggande demokratiska värderingar eller som uppmuntrar till brott mot våra lagar är ett hot mot vårt samhälle.




Allvarstyngd och fundersam...

2011-09-16

När jag öppnade dagens Borås Tidning upptäckte jag att BT:s fotograf fångade oss på bild i går under statsminister Reinfeldts uppläsning av regeringsförklaringen.

Med tanken på det allvarstyngda budskapet om vikten av politiskt ansvarstagande i en bister ekonomisk tid är det kanske inte så konstigt att jag ser ovanligt allvarstyngd och fundersam ut. Jag är ärligt talat fortfarande inte säker på att den politiska oppositionen verkligen insett allvaret, men det visar sig väl framöver.












Riksdagens högtidliga öppnande

2011-09-15





Riksdagens högtidliga öppnande följde som vanligt alla traditioner. Viktigaste inslaget var givetvis statsministerns uppläsning av regeringsförklaringen. Temat var tydligt - Alliansen tar ansvar för Sveriges ekonomi och för den svenska välfärden när det blåser kalla ekonomiska vindar från omvärlden. Och när andra länder diskuterar nedskärningar och skattehöjningar diskuterar vi i Sverige hur stort utrymme vi har för reformer.




Gott nytt riksdagsår!

2011-09-14

I dag tar det gamla riksdagsåret slut och i morgon börjar det nya med upprop och Riksmötets högtidliga öppnande. Den moderata riksdagsgruppen startade redan idag med ett längre gruppmöte där vi diskuterade höstens utmaningar. Därefter bjöd riksdagsgruppen traditionsenligt på mingel och buffé för hitresta anhöriga som ska vara med på morgondagens öpnnande. Statsministern var förståss också med och gav sin syn på det kommande riksdagsåret och hälsade alla anhöriga välkomna.

I morgon läser statsministern upp regeringsförklaringen. Mot Alliansen står fyra väldigt splittrade partier som verkar vara oeniga om det mesta, och Socialdemokraterna har gjort väldigt klart att deras viktigaste upgift är att försöka förstöra så mycket som möjligt för Alliansen. Något seriöst ansvarstagande lär vi nog inte se så mycket av. Det lär bli ett minst sagt spännande riksdagsår.




Mer nyanserad moderat linje rörande Euron

2011-09-14

Expressen uppmärksammade häromdagen att både statsministern och finansministern gjort en del mer nyanserade uttalanden om Euron på sistone. I Agenda på söndagskvällen erkände finansminister Anders Borg att han är glad att vi inte bytte valuta. "I det läget vi är i nu kan man säga att det är rätt skönt att vi inte är med i euron", sa han. Och på frågan om han är glad att han förlorade folkomröstningen svarade finansministern: "I det läget vi är nu känns det inte som en nackdel för Sverige".

I Ekots lördagsintervju sa statsminister Fredrik Reinfeldt att han inte vill se en ny folkomröstning innan Socialdemokraterna är med på det. Han konstaterade också att det var rätt att behålla kronan. "Ja det är klart, att vi har ett beslut från svenska folket att stå utanför euron har tjänat oss bättre i tider av oro och mycket stort tryck mot euron", det erkänner jag.

För egen del framförde jag liknande åsikter på bloggen redan i 16 april 2009. Jag kan bara konstatera att utvecklingen blivit precis så illa som jag befarade då. I dag skulle jag definitivt rösta nej till att Sverige skulle byta till Euron, så som Eurosamarbetet ser ut och fungerar just nu. Men tiden får utvisa hur Eurons framtid ser ut och vilken roll Sverige eventuellt kan få i detta samarbete i framtiden. Så här skrev jag i april 2009:

Jag tillhör ju den minoritet av svenska folket som röstade ja till Euron i folkomröstningen 2003. Mitt beslut grundades den gången på den kunskap jag fått via mitt arbete inom bankvärlden och mina kontakter med näringslivet och olika fackliga organisationer, och jag kände att fördelarna med Euron som valuta övervägde nackdelarna. Men när folkomröstningsresultatet var klart var det tydligt att svenska folket ville behålla kronan. 56% av väljarna röstade nej och bara 42% ja. Detta resultat har dagens regering tydligt sagt att man tänker respektera. Någon ny folkomröstning blir det inte förrän man eventuellt ser en tydlig omsvängning i opinionen till stöd för Euron. Det tycker jag känns som ett rimligt ställningstagande i ett demokratiskt land.

När folkomröstningen ägde rum kostade en Euro ca 8.70 svenska kronor. Just idag ligger kursen runt 10,85, men priset på en Euro har varit uppe så högt som runt 11.50 i år. Uppenbarligen har Sveriges valuta tappat kraftigt i värde mot Euron, liksom mot alla våra grannländer (Danmark har visserligen sin egen valuta, men den är i princip fast knuten till Euron, vilket betyder att svenska kronor faller även mot den danska kronan). Kronfallet gör oss alla lite fattigare i takt med att importen av varor blir allt dyrare. En liten valuta som kronan har det alltid tufft i oroliga tider, det blir oftast Euro och Dollar som blir tillflyktsorten för internationella placerare. Många röster höjs därför idag för att vi borde byta kronan mot Euro så snabbt som möjligt, även om de flesta är överens om at kronan kommer att stärkas igen när finanskrisen lugnat ned sig.

Vid mina samtal med företrädare för näringslivet får jag en blandad bild. Rent principiellt vill man ha Euro i stället för kronor - det ger en stabilitet vid exportaffärer, tar bort valutrarisken, och gör det intressantare för utländska företag att investera i Sverige. Samtidigt medger man att kronförsvagningen under den nuvarande krisen faktiskt har lindrat problemen, minskat behovet av uppsägningar och förbättrat resultaten i många företag. Inte minst gäller detta inom Skogsindustrin, där man ser att de svenska företagen har klarat sig mycket bättre än de finska som ju ligger inom Euroområdet. En svag krona gör det lättare för svenska företag att exportera.

Personligen är jag mer tveksam till Euron idag än jag var vid folkomröstningen. Samarbetet inom EU och inom Euroområdet utsätts för extrema påfrestningar just nu. Länderna blir allt mer protektionistiska, ländernas enskilda ekonomier går inte i takt, och en räntenivå som passar ett land är inte den optimala i ett annat. Just nu tror jag det är utmärkt att Sverige står vid sidan och avaktar. Men skulle EU-länderna klara krisen bättre än andra delar av världen, och skulle Euron visa sig klara påfrestningarna är det ett styrketecken, då har Euron visat sig vara precis så stabil och stabiliserande som jag och andra JA-röstare trodde vid folkomröstningen. Resultatet tror jag då skulle bli att svenska folket blir mer positiva till Euron, och att det kan bli aktuellt med en ny folkomröstning. Skulle däremot Euroområdet lyckas sämre än omvärlden att hantera krisen, eller om det värsta skulle hända och hela Eurosamarbetet haverera, ja då kommer svenska folket att vara tacksamma för att jag och andra som röstade JA inte fick som vi ville, och att Sverige har kvar sin gamla krona. Vilket scenario vi får återstår att se. Personligen känner jag faktiskt ganska stor oro för Eurosamarbetets framtid. Fast för en gångs skull hoppas jag innerligt att jag har fel, för i grunden gillar jag fortfarande tanken på en gemensam europeisk valuta.




Sänkt restaurangmoms kan bli lika uppskattat som RUT och ROT

2011-09-13

I dag presenterade Skatteverket en undersökning som visar att Rut- och rotavdragen har minskat acceptansen bland allmänheten att anlita svart arbetskraft. Nio av tio tillfrågade tycker inte att det är okej att folk köper städning utan att skatta för tjänsten, och lika många var emot att köpa rot-arbeten svart. Sex procent av dem som förra året köpte rut-tjänster uppger att de köpte tjänsterna svart innan avdraget fanns.

När RUT-avdraget infördes fnyste oppositionen och hånade regeringen för att vi subventionerade "pigjobb". Jag tyckte det var ett väldigt nedlåtande sätt att se på viktiga arbeten. I dag för Socialdmeokraterna och Västerpartiet en lika osmaklig kampanj mot förslaget om sänkt moms på restauranger. Man raljerar om att vi "sänker priset på toast skagen för de rika restaurangbesökarna". Man glömmer att momssänkningen motverkar stigande priser för vanliga lunchgäster och pensionärer med lägre pension som kanske annars inte har råd att äta ute. Glädjande nog stödjer dock Miljöpartiet Alliansens förslag, varför det har brett stöd i riksdagen.

Hur många jobb sänkt restaurangmoms kan skapa kan faktiskt ingen säga. Det går inte heller att med säkerhet beräkna eller utvärdera i efterhand, eftersom det finns så många faktorer som avgör om en restaurang kan och vill anställa fler. Men lägre priser brukar betyda fler kunder, och då behövs ofta mer personal. Och ska man tro branschen själva så finns det potential att anställa åtskilliga tusen fler med sänkt moms. Inom hotell- och restaurangbranschen arbetar redan idag många unga och många får sin första arbetslivserfarenhet genom att jobba på ett hotell, ett café eller en restaurang. Så var det för min egen del, första sommarjobbet var i en glasskiosk, och några år senare fick jag extrajobb och sommar/helgjobb på en restaurang. Den tillväxt av jobb som kan förväntas kommer sannolikt i stor utsträckning att gynna ungdomar. I dag finns många svenska ungdomar i restaurangsektorn i Danmark och Norge. Med sänkt moms för restauranger kan fler svenska ungdomar förhoppningsvis få sitt första jobb på en svensk restaurang i stället. Vi vet också att sänkt moms kan motverka att jobb försvinner om konjunkturen blir sämre. Det är också en viktig effekt för att motverka ungdomsarbetslösheten.

Sänkt restaurangmoms kommer dessutom att minska företagens administrativa kostnader med drygt 200 miljoner per år. Dessutom kommer den att ge positiva effekter på sysselsättningen också i turist- och upplevelsebranschen, transportbranschen och för livsmedelsproduktionen. Samtidigt minskar utrymmet för momsfusk, eftersom det nu blir samma moms på mat man köper i butik och den mat man äter på restaurang.

Alliansen har utan tvekan vunnit samhällsdebatten när det gäller RUT och ROT-avdrag, det finns ett starkt stöd för dessa skattesänkningar hos svenska folket. Jag är övertygad om att sänkt moms för restauranger kommer att bli lika uppskattat och ge liknande positiva effekter. Det finns ingen anledning att ha högre moms på mat som tillagas på en lunchrestaurang än på färdigmat i en livsmedelsbutik.




Vi undrar vad Socialdemokraterna vill göra med RUT och ROT

2011-09-13


Pressmeddelande 2011-09-13

Riksdagsledamot Jan Ericson (M)
Telefon 070-6956828


Vad vill Socialdemokraterna göra med RUT och ROT?

Under det senaste året har användningen av både RUT- och ROT-avdraget fortsatt att öka. Mellan augusti 2010 och augusti 2011 köpte 386 860 personer ruttjänster och 906 859 personer rottjänster, enligt statistik från Skatteverket. Det är en ökning med över 100 000 köpare inom både RUT och ROT jämfört med perioden augusti 2009 till augusti 2010. Mellan augusti 2009 och augusti 2010 köpte 275 411 RUT- medan 731 477 köpte ROT-tjänster.

"Sedan RUT och ROT-avdragen infördes av Moderaterna och Alliansregeringen har tusentals nya arbetstillfällen skapats, både genom att svarta jobb blivit vita och genom att många nya företag har startats. Dessutom har avdragen underlättat livspusslet för tusentals människor. Att användandet av tjänsterna fortsätter att öka bekräftar att Alliansens politik är rätt", säger moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten

"Socialdemokraterna har tidigare velat avskaffa RUT-avdraget. De har närmast förlöjligat de arbetstillfällen som RUT-avdraget skapat och hävdat att dessa inte är fina nog. Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt måste nu lämna besked om detta fortfarande gäller, säger Jan Ericson, riksdagsledamot från Södra Älvsborg.

"Vi vill ha ett Sverige där alla kan få ett arbete så måste vi ta till vara alla typer av yrken. Därför tycker vi att det är bra att användarna av både RUT och ROT ökar", fortsätter Sofia Arkelsten






Besök på biogasanläggningar i Skaraborg

2011-09-12



Biogas kan framställas av slam från avloppsreningsverk, matavfall, skogsavfall, jordbruksavfall, olika växtmaterial samt av gödsel från lantbruket. Att tillverka biogas av avfall känns naturligtvis tilltalande ut miljösynpunkt, även om tekniken är komplicerad och investeringarna stora. Att biogasbranschen efterfrågar olika former av statliga stöd och subventioner för att få det hela lönsamt är kanske inte förvånande.

I dag har jag besökt två biogasanläggningar i Skaraborg som baseras på gödsel från djurhållning. Först VikenBiogas utanför Falköping där man tillverkar biogas ur kogödsel som sedan omvandlas till fordonsgas som går att tanka i ett tankställe i Falköping. Gården har ettusen nötkreatur, så det blir ganska mycket gödsel. Gasen som årligen produceras på gården räcker till 200 personbilar som körs 1.700 mil per år. Anläggningen (bilden tv) kostade tio miljoner att bygga och den går inte ihop ekonomiskt utan är mer ett pilotprojekt.

Därefter besökte vi Brunsbo Lantbruk där Götene Gårdsgas byggt en anläggning där man ur svingödsel utvinner biogas som sedan driver en motor som tillverkar el och värme (bilden th). Elen räcker för gårdens behov och värmen används för att värma upp djurstallar och uthus på gården. Man räknar med att det tar ca 10-12 år innan investeringen på ca 3,5 miljoner går ihop ekonomiskt.

Vi fick också en föredragning om fordonsgas som i dag står för ca 1% av energin till vägtransporterna i Sverige. SCB:s statistik för första halvåret 2011 visar att leveranserna av fordonsgas uppgick till drygt 585 GWh. En ökning med 35 procent jämfört med förra året. Av den samlade leveransen fordonsgas stod biogas i snitt för drygt 50 procent, eller 0,5% av energin till vägtransporterna. Omvänt bestod alltså fordonsgasen till nära hälften av naturgas (fossilgas). Man menade vid dagens information att det finns potential att tiodubbla biogasproduktionen fram till år 2020. Det betyder rimligen i så fall att biogasen skulle kunna stå för 5% av bränslet till fordonsparken. Samtidigt är kostnaden för ett biogastankställe uppåt 5 miljoner, jämfört med kanske 200.000-300-000 kronor för en etanolpump. Om man bygger ut antalet tankställen och ger stöd till biogasbilar i en sådan omfattning att biogasen inte räcker så försämras miljövinsten naturligtvis i samma takt som man måste blanda ut biogasen med mer fossilgas för att den ska räcka till. Och då går det enligt min mening definitivt inte längre att försvara de enorma investeringskostnaderna för att skapa ett rikstäckande biogasnät, inklusive norra Sverige. Jag tycker i stället att fokus borde ligga på att ta hand om allt avfall, slam och gödsel och se till att göra nyttigheter av det, och sedan använda den gas man får fram lokalt där den tillverkas, för att exempelvis driva bussar, sopbilar och fordon, eller för att göra el eller värme för driften av de gårdar där anläggningarna ligger.

Vi fick också ett skrämmande exempel på hur svenska kommuner i sin iver att hitta på smarta lösningar ibland gör ordentliga övertramp av kommunallagen. Falköpings kommun är ett exempel. För några år sedan tog man beslut om att ge ett kommunalt bidrag på 10.000 kronor till enskilda personer som köpte biogasbil. Revisorerna och kommunjuristen ifrågasatte detta, men politikerna tog ändå beslutet, trots att det är uttryckligen förbjudet enligt kommunallagen att ge bidrag till enskild person som inte grundas på rättigheter enligt lag. Tydligen fick en 30-40 bilar detta stöd under den tid det fanns tillgängligt. Jag kunde inte låta bli att ifrågasätta detta inför de samlade åhörarna, men fick då det häpnadsväckande svaret från en av de ansvariga kommunpolitikerna i Falköping "att det inte spelar så stor roll om man bryter mot lagen så länge ingen överklagar, för då gäller ju beslutet ändå". En något anmärkningsvärd åsikt från en folkvald politiker.




Elfsborg slarvade bort guldchansen

2011-09-12

Jag tog inga bilder från kvällens match mellan Elfsborg och Gais på Borås Arena. Det fanns inget att fotografera. Ett nattsvart mörker gör sig inte på bild. Elfsborg hade chansen att hänga på Helsingborg i guldstriden, och började också lysande och spelade som ett guldlag i tio minuter. Därefter spelade Elfsborg mer som ett bottenlag. Jag ger ingen gulsvart spelare godkänt idag. Däremot var Gais imponerande och väl värda segern med 3-1. Elfsborg får ta nya tag och i vart fall försöka försvara andraplatsen i serien.




Expressens ledare kommenterar turerna kring Saab

2011-09-10

I dagens ledare kommenterar Expressens ledarsida turerna kring Saab och oppositionens och vissa medias märkliga kritik mot regeringen. Det är inte ofta jag ger beröm till kvällstidningarnas ledarsidor, men den här gången hade jag inte kunnat uttrycka det bättre själv. Några citat:

"Problemet är att Socialdemo­kraterna fullständigt misslyckats med att komma med konstruktiv kritik i fallet Saab. Mona Sahlin tyckte på sin tid att staten borde ha gått in som till­fällig ägare av Saab, medan Thomas Östros sa nej. I stället har vi hört allmänt struntprat om att regeringen och Maud Olofsson inte varit tillräckligt engagerade och intresserade för Saab. Så har det konsekvent låtit från Afton­bladets ledarskribent - tillika fackliga språkrör (S) - Ingvar Persson. Att Saab inte lyckats attrahera tillräckligt många bilköpare och inte gått med vinst på ett par decennier anses bero på att Maud Olofsson utsågs till näringsminister 2006."

"En annan gammal slagdänga som nu går i repris är den om Vladimir Antonov. Om bara regeringen hade sagt ja till Antonov som delägare så hade Saab klarat sig, lyder tesen. "Jag är förvånad över att regeringen inte agerat" säger Lars Johansson apropå Antonov. Johansson är Socialdemokraternas närings­politiske talesman och därmed en skugg­minister. Men vänta nu, har Johansson koll på enkla basfakta? Har regeringen avfärdat Antonov? Nej, det är Europeiska investeringsbanken som har sagt nej till Antonov. För att citera bankens press­talesman i somras: "EIB bekräftar att lånet till Saabs FOU-program har givits under förutsättning att Vladimir Antonov inte ges möjlighet att överta ägandet till Saab. Om bara Lars Johansson hade fått vara näringsminister så hade han alltså gjort allt för att försöka påverka EIB:s kreditgivning. Tanken svindlar. Vi kan bara ana vilken bankkris som skulle uppstå om ministrarna från EIB:s ägarnationer plötsligt tilläts styra kredithandläggningen av bankens miljarder. Det är ingen mänsklig rättighet att få låna pengar. Banker måste ha rätt att kunna ställa krav på vilka det är som har ansvaret för att lånen återbetalas. Finanskrisen kan väl ändå inte vara glömd? Socialdemokraterna bör minnas krisen och glömma Antonovspåret. Vill arbetarrörelsen ta det ansvar man tjatar om så kan man väl köpa konkursboet."

För övrigt kan man konstatera att Victor Muller idag plötsligt tar tillbaka uppgifterna om att det finns pengar i Saab till lönerna, något som han ju hävdat de senaste dagarna. Hur kan någon ha förstroende för denne man? Jag lider med Saabs anställda som aldrig får korrekta besked om någonting och fortfarande väntar på sin augustilön.




Högskolan i Borås får fler platser på lärarutbildningen

2011-09-10

Högskolan i Borås är en av vinnarna när regeringen omfördelar platser på lärarutbildningen i landet nästa år. Detta tack vare den höga kvalitén på lärarutbildningen. Högskolan i Borås finns bland de nio lärosäten som får ett extra tillskott av platser. Runt 1600 utbildningsplatser ska omfördelas, eftersom flera högskolor och universitet inte klarar Högskoleverkets krav för den nya lärarutbildningen.

Fyra lärosäten förlorar utbildningsplatser, däribland högskolorna i Jönköping och Skövde. I stället tillförs platser till högskolorna i Borås, Halmstad, Högskolan Väst och Göteborgs universitet. Detta för att antalet platser i Västsverige ska bli ungefär lika många som tidigare.

Som ledamot i Utbildningsutskottet blir jag givetvis lite extra stolt över att högskolan i min egen valkrets håller så bra kvalitet på lärarutbildningen. Det gör i sin tur att skolorna i alla våra kommuner får bättre möjlighet att rekrytera bra lärare.




Många frågetecken kring Saab och dess ledning

2011-09-09

Turerna kring Saabkrisen går vidare. De flesta verkar ha trott att tingsrätten skulle bevilja Saab ännu en rekonstruktion, trots att flera experter redan på förhand varnat och sagt att det inte alls är en självklarhet. ”Jag får intrycket av att Saab Automobile vill utnyttja lönegarantin för att få tid att skaffa fram pengar. Det är inte detta som är meningen med en företagsrekonstruktion och jag tycker det vore bättre med konkurs”, sade Sven-Christer Nilsson till Dagens Industri häromdagen. Han är ordförande för Institutet för företagsrekonstruktioner. Även Marie Karlsson-Tuula som är docent i obeståndsrätt vid Göteborgs universitet ställde sig undrande till huruvida ansökan verkligen skulle gå igenom. ”Jag vet inte om jag tror på detta. Lagen är inte till för att skapa ett rådrum att invänta finansiering som kanske kommer, utan ett rådrum för att lönsamheten ska komma. De producerar inget. Saab är Saab, men vilket annat företag som helst hade inte fått igenom detta”, sade hon till Dagens Industri. I går kom så beskedet att Saab inte beviljas rekonstruktion, tingsrätten ser ingen möjlighet att det skulle kunna rädda företaget.

Enligt Kronofogden kan Victor Muller misstänkas ha gjort sig skyldig till ett brott mot upplysningsskyldigheten när han inte berättat om att Saab har pengar, rapporterar Ekot på Sveriges Radio. "Absolut, jag har ställt den frågan tidigare och då har man inte haft de pengarna", säger Hans Ryberg, chef på verkställighetsavdelningen på Kronofogden i Uddevalla.

Konkursexperten Rolf Åbjörnsson, som tidigare har dömt ut Saabs planer på en ny rekonstruktion, är också kritisk till att Victor Muller säger att bolaget har pengar men vägrar berätta var de finns. "Det här är en internationell äventyrare. Vi har i Sverige, gudskelov, inte haft så många sådana här figurer i det etablerade näringslivet. I Holland finns inte en människa som tar i den här killen med tång", säger Åbjörnsson. Han tycker inte att facken ska avvakta processen kring Saabs ansökan om rekonstruktion, utan omedelbart begära bolaget i konkurs.

I dagens ledare i Borås Tidning kommenteras turerna kring Saab. "VD Victor Muller har säkert både en plan C och en plan D i kavajärmen. Holländarens förmåga att ragga intressenter och investerare i Kina och USA det senaste halvåret imponerar. Just i denna del hade regeringen kunnat vara mer behjälplig. Men ropen på statliga pengar från oppositionen har dessbättre ignorerats." Jag blir ju en smula nyfiken på hur Borås Tidning menar att regeringen kunde varit mer behjälplig? Menar tidningen verkligen att det är statens uppgift att leta efter köpare eller investerare till ett privatägt industriföretag? I så fall en anmärkningsvärd åsikt från en moderat ledarsida, och en smula diskriminerande mot alla mindre privata företag som knappast kan räkna med sådan hjälp om företaget går dåligt. Däremot har BT självklart rätt i att ropen från oppositionen på statliga pengar och statligt övertagande av Saab lyckligtvis ignoreras.

Borås Tidning konstaterar också att man nog litet väl mycket på Victor Muller. Och visst är det så. Han är idag den ende kvarvarande styrelseledamoten i Saab, alla andra lämnat styrelsen, och han är dessutom VD. Han styr alltså i princip hela företaget själv. Bara detta säger en del. Bilden av Victor Muller är definitivt en annan idag än den överdrivet positiva bild som en gång fanns. Radarparet Muller och Antonov var kanske inte de räddande änglar som vissa så gärna ville tro.




Sameskolan och Sametinget

2011-09-08



Sista besöket i Kiruna gick till Sametinget, där vi både träffade företrädare för parlamentet/tinget och ledningen för Sameskolan. Det finns flera olika samiska grupperingar och bara i Sverige finns tre olika samiska språk. Sapmi (Sameland) omfattar norra delarna av Sverige, Norge och Finland, samt Kolahalvön i Ryssland. Samerna har ju erkänts som ett minoritetsfolk i Sverige och har därför ett eget Sameting som råder över frågor med direkt koppling till samerna. Alla som har samisk anknytning har rösträtt i valet till sametinget. Samerna har också en egen skolform som drivs med statliga pengar och lyder under det svenska Utbildningsdepartementet. Främsta syftet med sameskolan är att bevara den samiska kulturen och det samiska språket, men samtidigt är avsikten att de samiska barnen även ska lära sig god svenska och i övrigt få en utbildning som i stort stämmer med den vanliga svenska läroplanen. Ca 200 samiska barn går i sameskolor i Kiruna, Karesuando, Jokkmokk, Gällivare och Tärnaby. Det finns också en samiskspråkig högskola i Skandinavien, och den ligger i Kautokeino i Nordnorge, som är de norska samernas huvudort. Även svenska samer kan studera i Kautokeino. Vårt besök uppmärksammades av SVT:s "Oddasat", dvs de samiskspråkiga nyhetssändningarna i Sveriges Television.




Besök i gruvan

2011-09-07



På eftermiddagen, ordentligt försenade på grund av vår oplanerade fjällvandring, blev det tid för ett besök nere i gruvan under berget Kirunavaara, vilket betyder "Ripberget", eller snarare "fjäll-rip-berget" på samiska. Kiruna betyder alltså fjällripa på samiska. Berget i andra änden av Kiruna, med den numera nedlagda gruvan heter Loussavaara, vilket betyder "Laxberget". Tillsammans bildar dessa två gruvor namnet på LKAB, Loussavaara-Kirunavaara Aktiebolag.



Vi fick först en vetenskaplig dragning om gruvsäkerhet och risker med underjordsgruvor, och en beskrivning av processen då malmen bryts genom "skivrasbrytning". Därefter tog vi buss ner till dryga 500 meters djup där LKAB har gjort en särskild besöksgruva av en nedlagd gruvort, med både café, informationscenter och museum. Vi fick mycket spännande information om järnmalmsbrytningen och bakgrunden till att delar av Kiruna stad måste flyttas. Vi fick också mycket klart för oss vilken enormt lönsam verksamhet gruvbrytningen är, och vilken hög kvalitet malmen håller. Vi gjorde också en busstur till kulsinterverket bredvid gruvan som omvandlar järnmalmen till små järnkulor som sedan fraktas med tåg till hamnarna i Narvik eller Luleå för vidare transport till kunder över hela världen.

Senare på kvällen blev vi bjudna på middag av kommunledningen i Kirunas Stadshus, där elever på Hotell- och Restaurangprogrammet stod för tillagning och servering av maten. Före middagen fick vi en dragning om kommunens arbete med stadsflytten.




Strandsatta på fjället

2011-09-07

När vi skulle ta helikoptern upp till Tarfala var väderförhållandena på gränsen. Men det blev bättre och vi kunde flyga upp. Prognoserna utlovade fint väder till hemresan dagen efter. Men plötsligt slog vädret oväntat om, och vi fick alltså ett av de värsta regnovädren denna sommar, precis den dag vi vistades i Tarfala. Vår vandring upp på Glaciären blev en ovanlig upplevelse, sällan har jag varit så fullständigt genomblöt, trots bra regnkläder. Under natten stabiliserades vädret något, men när vi vaknade på morgonen fick vi order från stationsledningen att packa direkt och äta en snabb frukost för att försöka hinna flyga ned med helikoptrarna innan vädret återigen försämrades.



Men det blev en dramatisk hemresa. Helikoptern kunde inte landa uppe vid stationen, som ligger på 1.300 meters höjd, på grund av dimman. Vi fick då instruktionen att vandra en bra bit ned för berget till en alternativ landsningsplats, och bära med oss all vår packning, inklusive ett antal stora resväskor. Vi hade som tur var guide- och bärhjälp från personal på forskningsstationen. Den första gruppen kunde flygas ned till Nikkaluokta, men när helikoptern sedan kom tillbaka för att hämta en ny grupp så gick det inte att lyfta från reservlandningsplatsen heller. Vinden ökade och molnen drev ned från fjällsidorna. Vi hade då två val, antingen att återvända någon kilometer tillbaka upp till stationen, eller att fortsätta vandra ett par timmar till fots nedför fjällsluttningen, ned mot Kebnekajse fjällstation i dalen innanför Nikkaluokta. Om vi återvände till stationen fanns enligt stationspersonalen risk för att vi skulle bli fast där i dagar eller kanske en vecka. Vi hade därmed inget egentligt val, utan tillsammans med fyra personer från Tarfalastationen fortsatte vi ned för fjället.

Det såg ganska komiskt ut när hela delegationen vandrade till fots nedför fjället, bärande på de resväskor som inte helikoptern hade hunnit flyga ned. Att många hade resväskor med sig var helt enligt planerna. Vi hade ju räknat med att åka helikopter tillbaka till Nikkaluokta, inte att vi skulle vandra ned för fjället i regn och blåst. Själv hade jag som tur var lämnat resväskan i Nikkaluokta och hade en mindre packning som rymdes i en ryggsäck, och det var jag väldigt tacksam för. Jag hade också också ordentliga kängor och regnkläder, vissa hade lite sämre klädsel. Men tyvärr hade jag också skadat mitt knä vid glaciärvandringen dagen före, och under natten hade det svulnat kraftigt och jag hade ordentligt ont. Det gjorde att vandringen inte alls var lika kul som annars. Men det var ändå en upplevelse att uppleva fjället på detta sätt. På vägen ned mötte vi fjällvandrare perfekt utrustade för fjällivet på väg upp till STF:s turiststation innanför Tarfalastationen. De skrattade gott när de mötte karavanen med resväskor på väg ned för fjället.





När vi gått totalt ett par timmar och ett antal kilometer genom bitvis jobbig blockterräng längs forsen i Tarfaladalen, kom vi äntligen ner under molnen och dimman, och fick också kontakt med helikoptrarna i Nikkaluokta via radio. Efter en stund vågade de sig på att flyga trots den mycket hårda vinden i dalen nedanför. Att se helikoptern komma upp från dalen och landa framför oss var en skön känsla. Vi slapp därmed vandra ytterligare några timmar ned till Kebnekajse fjällstation. Tillbaka i Nikkaluokta kunde jag bara konstatera att allting återigen var genomblött. I det läget var jag tacksam för min resväska full med torra kläder som väntade där. Och min stora hårdskalsväska med hjul hade framförallt inte varit rolig att bära nedför fjället...

Nåja, slutet gott, det blev en riktigt spännande förmiddag, och så här efteråt är det ett kul minne. Inte många har nog vandrat från Tarfala till fots med en sådan packning...




En spännande lektion i glaciärkunskap

2011-09-06

Efter vår vandring upp på Storglaciären samlades vi i Tarfalastationens lektionssal för att få en lektion i glaciärkunskap. Stationschefen, professor Gunhild Rosqvist, visade bilder och fakta kring glaciärernas avsmältning, och beskrev framförallt Tarfalaglaciärens förändring.

Storglaciären i Tarfala är alltså en av världens mest analyserade glaciärer, med en imponerande mängd mätdata som gör att man kan följa glaciärens utveckling genom åren. Man mäter både glaciärens utbredning (yta) och tjockleken (höjden) för att kunna följa den totala ismassans utveckling.

På bilden syns en blå kurva i nederkanten. Den visar Storglaciärens totala massa (utbredning och tjocklek) per år, så långt tillbaka som man har mätdata. Det intressanta är att glaciären alltså växte fram till ungefär 1920.

Forskarna menar att det faktiskt inte är helt osannolikt att Storglaciären just kring år 1920 kan ha haft sin allra största massa någonsin sedan den senaste istiden. Men runt 1920 hände något och en mycket snabb avsmältning skedde fram till ungefär 1960. Denna avsmältning kan enligt forskarna inte förklaras genom ökade koldioxidutsläpp, utan måste bero på helt andra faktorer, såsom solaktivitet, jordaxelns lutning och liknande. Efter 1960-talet har läget varit lite mer stabilt, glaciären har växt och krympt mellan åren, men inte alltför dramatiskt även om trenden är att ismassan minskar. Under 1990-talet växte plötsligt glaciären en del, för att de senaste tio åren smälta tillbaka igen.

I matsalen på stationen finns en del äldre foton, bland annat de två fotona till vänster som visar hur Storglaciären såg ut i augusti 1910 (övre bilden) respektive augusti 1996. Man ser tydligt hur mycket stora delar av glaciären har smält bort under denna tidsperiod. Men fortfarande är Storglaciären imponerande. På det tjockaste stället motsvarar istäcket två Kaknästorn i höjd! Forskarna menar att det är ganska osannolikt att Storglaciären helt kommer att försvinna, men mycket tyder på att den kommer att krympa ganska dramatiskt i framtiden i takt med att klimatet förändras.

Gunhild Rosqvist berättade att man hoppas kunna kartlägga glaciärens massa ända tillbaka till den senaste istiden, för att få vetskap om hur glaciären växt och krympt i historien. Detta gör man genom att ta sedimentprov i sjöarna nedanför glaciären, där man kan åldersbestämma sedimentlagren och därifrån dra slutsatser om glaciärens avsmältning och den mängd vatten den avgivit under olika perioder i historien. Det är inte omöjligt att denna glaciär varit helt bortsmält under perioder efter senaste istiden, för att sedan ha byggts upp på nytt, kanske till en rekordstor nivå runt 1920-talet. Det finns glaciärer i Norge som sedan den senaste istiden har försvunnit helt, för att sedan återbildas igen när det varit ett antal kalla vintrar. Vi fick klart för oss att det är helt naturligt att glaciärer smälter, det är helt enkelt en fortsättning på att den senaste istiden har tagit slut och att isen fortsätter smälta. Det är därför inget konstigt alls om glaciärer försvinner helt, tillbakabildas eller återbildas. Däremot kan det, oavsett anledningen till avsmältningen, skapa problem när en glaciär smälter.

Två stora problem är stigande havsnivåer och minskad tillgång på färskvatten. Gunhild Rosqvist var försiktig med att hävda att människans koldioxidutsläpp skulle kunna förklara hela klimatförändringen, men människans aktiviteter på jorden och att jordens befolkning växer kan definitivt påskynda och förstärka utvecklingen mot ett varmare klimat. Vi bidrar dessutom även på andra sätt till att glaciärerna smälter snabbare (vilket jag berättat om efter tidigare glaciärbesök på andra platser). Ju mer vi använder olja, kol eller ved, desto mer sot drivs upp på glaciärerna. Sotet absorberar solens värme och påskyndar avsmältningen. Inte minst gäller detta de stora glaciärerna i Himalaya. Om dessa glaciärer försvinner är det oerhört allvarligt eftersom glaciäravsmältningen i Himalaya står för hela färskvattenförsörjningen i bland annat Indien och delar av Kina. Jag styrktes i min uppfattning att det finns goda skäl att minska användningen av fossila bränslen oavsett vad man tror om de mänskligt orsakade koldioxidutsläppens betydelse för den globala uppvärmningen.

Vi fick också en bild av hur mycket is som är bundet i glaciärerna på land i Antarktis, på Grönland och i resten av världen. Gunhild Rosqvist påpekade att risken för en kraftig isavsmältning på Antarktis verkar vara liten, och det var uppenbart att hon tyckte att medias rapportering om avsmältningen på Antarktis varit överdriven. Däremot varnade hon för att det finns tydliga tecken på att Grönlandsisen smälter allt snabbare (vilket jag ju också fick klart för mig vid mitt besök på Grönland). Om all is på Grönlands smälter, vilket inte är sannolikt, skulle det medföra en kraftig havsytehöjning. Hon påpekade dock att det är omöjligt att säga hur snabbt en sådan dramatisk avsmältning kan tänkas ske. Vi fick också klart för oss att andra mindre glaciärer i Europa eller Amerika som smälter bort har en minimal betydelse för havsnivåerna, eftersom dessa glaciärer är mycket små i jämförelse med Grönlandsisen och isen på Antarktis. Däremot kan avsmältningen lokalt påverka tillgången på färskvatten.

Om 15.000-25.000 år kommer vi att få en ny istid i vår del av världen, och hela Skandinavien kommer med all sannolikhet åter att bli istäckt. Rosqvist påpekade att istider egentligen är det normala tillståndet i vår del av världen nära polerna. De korta perioderna mellan istiderna är egentligen det unika, det är under dessa korta perioder som det finns liv i vår del av världen och vi kan leva här. Just nu lever vi i en sådan "kort" period mellan två istider. Det ger lite perspektiv på de pågående klimatförändringarna.




Besök på Tarfalaglaciären

2011-09-06



Trots det usla vädret med hård vind och massor av regn (enligt stationspersonalen ett av årets värsta regnväder, typiskt!) så gick hela utskottet på en lång vandring fram till Storglaciären, en av de tre glaciärer som tillsammans utgör Tarfalaglaciären. Vår guide var professor Gunhild Rosqvist från Stockholms Universitet som också är stationschef för Tarfalastationen. Efter en mycket lång vandring bland stenblocken nedanför glaciären kom vi till slut upp på isen. I normala fall kan man se Kebnekajses sydtopp ovanför glaciären, men på grund av vädret var det inte att tänka på. Men besöket var spännande, även om jag besökt glaciärer på både Island, Grönland och på Svalbard tidigare. Vi kunde bland annat beskåda en djup glaciärspricka på mycket nära håll. Vi kunde också tydligt se hur isen räfflats av alla stenblock som rullar ned mot glaciärkanten i takt med att isen smälter. Säkerhetsreglerna var mycket stränga, att gå på en glaciär är inte ofarligt. Alla i gruppen bar särskilda räddningsbälten som underlättar räddningen om man skulle falla ned i en glaciärspricka. Vi använde också särskilda mycket grova broddar fastsatta på skorna för att kunna röra oss säkert över isen.



Storglaciären i Tarfala är en av världens mest studerade och analyserade glaciärer, och det finns mätdata långt tillbaka i tiden. Efter vår glaciärtur återvände vi till forskningsstationen och fick på kvällen en lektion, dels om Storglaciärens förändring över tid, dels glaciärkunskap i största allmänhet och inte minst hur glaciärernas avsmältning påverkas av klimatförändringarna. Mer om detta i nästa blogginlägg.




Forskningsstationen i Tarfala

2011-09-06





Längst uppe vid Stordalsglaciären, allra längst in i Tarfaladalen ligger Forskningsstationen i Tarfala. Den drivs av Institutionen för naturgeografi och Kvartärgeologi vid Stockholms Universitet. Stationen består av ett antal små röda byggnader, varav ett är matsal, ett är laboratorie och verkstad och övriga är små sovhus och ett dusch och hygienhus. Alla transporter till stationen går med helikopter, att gå upp till stationen från Nikkaluokta tar 4-5 timmar för en van vandrare. En liten bit från stationen ligger STF:s övernattningsstuga för turister. I området finns också en väderstation. Vädret vid stationen är synnerligen omväxlande, och det var länge osäkert om vi skulle kunna flyga upp. Men så klarnade det upp och värderleksrapporten sa att vädret skulle vara bra under några dagar. Men senare under eftermiddagen började det i stället blåsa och regna kraftigt, alldels lagom till vår glaciärtur.




Från Nikkaluokta till Tarfaladalen

2011-09-06




I dag gick färden med buss från Abiskofjällen, via Kiruna till Kebnekajsefjällen. Med helikopter tog vi oss sedan från Fjällstationen i Nikkaluokta upp mot Tarfaladalen öster om Kebnekajse. Helikopter är enda sättet att ta sig dit, om man inte vill gå flera mil till fots.



På vägen passerade vi Kebnekajse fjällstation (bilden tv nedan) och sedan följde vi forsen i Tarfaladalen ända
upp till källan.



Målet för vår resa var Forskningsstationen i Tarfala, vid foten av Stordalsglaciären på Kebnekajses östsida
(bilden nedan th).






Kvällstur till Riksgränsen och Norge

2011-09-05



Före middagen var vi några som tog en liten privat utflykt med hyrbil mot norska gränsen. Bland annat besökte vi Vassijaure (vänstra bilden), en av stationerna längs Malmbanan. Vi stannade också till i Riksgränsen och i Björnfjell
på norska sidan. På hemvägen fick jag denna vackra bild på Lapporten i kvällssol.





Experimentstudier i Abisko

2011-09-05



Dagens sista besök var på ett experimentfält uppe på fjället ovanför Abisko samhälle. Där bedriver forskare från Köpenhamns Universitet experimentstudier om hur växligheten skulle påverkas om temperaturen ökar. Genom att bygga små tält över växtligheten och öka temperaturen kan man både analysera hur växterna reagerar och hur upptaget och avgivandet av koldioxid till och från jorden förändras vid stigande temperatur.

Jag blev dock lite fundersam när man gjorde stor sak av att växterna växer mer när temperaturen stiger. Jag finner detta fullt naturligt, det är precis som när vi använder odlingsduk hemma för att få fart på växtligheten på våren. På högra bilden ser man också hur växterna är högre och kraftigare i de rutor som varit täckta av plast. Då var övriga delar av forskningen mer intressant.

Vi fick också klart för oss att trädgränsen på många platser sakta kryper uppåt längs sluttningarna, dock inte överallt, på vissa platser rör den sig åt andra hållet eller är ganska stabil. Det är inte bara temperatur som styr detta utan även vidförhållanden, markförhållanden och hur brant det är. Påståendet att kalfjället håller på att försvinna är tydligen ganska överdrivet, det handlar i så fall mer om att låga buskage sakta klättrar uppåt, men definitivt inte om att det växer skogar på fjälltopparna.




Med linbana upp på fjället Njulla

2011-09-05



Efter lunch blev det en promenad till linbanan som skulle ta oss upp på fjället Njalla. På vägen passerade vi över älven Abiskojokk som rinner ut i Torneträsk.



Efter en lång tur med den vanliga skidliften kom vi upp till toppen, där utsikten var magnifik, med Lapportens typiska silhuett i bakgrunden.



Väl uppe på toppen fick vi fick en längre geologisk föredragning av Christer Jonasson (på bilden med samhället Abisko och Torneträsk långt där nere) om hur den svenska fjällvärlden skapades och hur den ständigt förändrats under årtusendena genom dramatiska geologiska händelser och kraftigt föränderligt klimat. Vi fick också en forskningspresentation om hur frosten gör att marken i fjällvärlden är i ständig rörelse.




Abisko Naturvetenskapliga Station och Stordalens försöksfält

2011-09-05

Uppdaterad

Efter frukost på Björklidens hotell med en fantastisk utsikt över Torneträsk där morgonsolen speglade sig i vattnet, gick färden till Abisko Naturvetenskapliga Station, där vi dels fick en presentation av Polarforskningssekretariatet från dess föreståndare Björn Dahlbäck, och därefter en dragning om Abiskostationen och dess forskning från stationschefen Christer Jonasson. Därefter fick vi ett par vetenskapliga dragningar rörande ett par pågående forskningsprojekt, dels om hur klimatförändringarna påverkar växtligheten i Aktis, dels ett pågående forskningsprojekt med en geofysisk kartläggning av Torneträsk.



Därefter fortsatte vi till Stordalens försöksfält, där vi dels fick en lektion om hur permafrosten fungerar, och därefter ett par vetenskapliga dragningar om pågående forskning, där man bland annat mäter koldioxid och metangasutsläpp från myrmarken. När det gäller klimatforskning är långa mätserier helt avgörande, bara genom historiska data kan vi förstå dagens värden. Just Stordalens försöksfält har unikt långa mätserier och erbjuder därför data med hög kvalutet.



Vår guide hade med sig en lång, spetsig metallstång som vi använde för att mäta permafrosten. Vid vårt besök började den på 57 centimeters djup. Under sommaren tinar det översta lagret upp, och just nu i slutet av sommaren är den upptinade delen som störst. Under september kommer frosten tillbaka, och då börjar den upptinade marken frysa, både underifrån och oavnifrån, och till slut är hela marken frusen igen.

Permafrost förekommer på mossar och myrar med speciella markförhållanden. Eftersom inget växer på myren så blåser snön bort och frilägger marken och den fryser då snabbare. Permafrost är också det normala uppe på fjällkedjorna, och från 950 meters höjd råder permafrost i princip året runt. Det är bara det allra översta marklagret som tinar upp på sommaren.

När det gäller klimatförändringen konstaterade våra guider att temperaturen ökar snabbt i Arktis, och att det är odiskutabelt att klimatet förändras. Man var dock försiktiga med att dra slutsatsen att detta enbart beror på människans koldioxidutsläpp, även om man uppenbarligen var av åsikten att det har en stor betydelse. Men Christer Jonasson sa till oss att om tio år kommer knappast polarforskarna att ägna tiden åt att forska om klimatets förändring i sig utan allt fokus kommer då att ligga på att försöka hitta sätt att anpassa sig till klimatförändringarna. Jag frågade Christer om minskade koldioxidutsläpp enligt politikernas planer kan bromsa klimatförändringarna eller rent av stoppa dem inom en rimlig framtid. Svaret var kort och gott - nej. Kanske kan åtgärder idag för minskade koldioxidutsläpp få viss effekt om 100 år eller så, men knappast i vår livstid. Dessutom kan det finnas fler förklaringar till klimatförändringarna än bara koildioxiden. Det är därför vi måste förhålla oss till klimatförändringarna och försöka anpassa oss till dem.




Med Utbildningsutskottet på studieresa i Lappland

2011-09-04



De närmaste dagarna kommer jag att tillbringa i den svenska fjällvärlden. Det är Riksdagens Utbildningsutskott som gör en studieresa till bland annat Abisko, Björkliden, Nikkaloukta och Tarfala, samt avslutar resan i Kiruna. Temat är forskning, och då främst miljö- och klimatforskning. Utbildningsutskottet är det riksdagsutskott som ansvarar för forskningsfrågorna.

Efter att vi landat på Kiruna flygplats åkte vi med buss längs Torneträsk (första bilden) till Björkliden där vi sover i natt. Andra bilden är utsikten från mitt hotellfönster över Torneträsk med Lapporten i bakgrunden. I morgon blir det en heldag i området kring Abisko naturvetenskapliga station tillsammans med Polarforskningssekretariatet och olika forskargrupper.

Vädret är inte direkt som hemma, där det var 23 grader varmt när jag åkte hemifrån idag. Här är det runt 10 grader på dagen och bara några få plusgrader på natten. Och just nu är det grått och mulet. Men väldigt vackert!




Hyckleri styr världspolitiken

2011-09-04

Hyckleri och att vända kappan efter vinden är traditionella principer för världens stormakter och deras säkerhetstjänster. Senaste exemplet är de pinsamma uppgifterna om hur USA:s och Storbritanniens regeringar och deras säkerhetstjänster haft tät och uppenbarligen vänskaplig kontakt med Muammar Gaddafi och hans regim långt in i närtid. Den brittiske dåvarande premiärministern, Tony Blair besökte bland annat Gaddafi i hans ökentält utanför Sirte i Libyen så sent som 2007. Det har tidigare framkommit att både Frankrike och Italien haft nära relationer med Libyen, och Gadaffi var för några år sedan på officiellt statsbesök i Paris. Men nu tävlar samma länder om att ta avstånd från Gaddafis regim och att stödja rebellerna. Hyckleri är det minsta man kan säga. Det är väl ingen vild gissning att det är Libyens oljetillgångar som främst styr omvärldens agerande.

På samma sätt var det Sovjetunionen och USA som länge turades om att stödja olika grupperingar i Afghanistan, beroende på vilken sida som för tillfället var "rätt". USA var ett av de länder som beväpnade Talibanerna för att hjälpa dem att driva bort Sovjetunionen som då ockuperade Afghanistan. Idag slåss USA mot Talibanerna i stället. På samma sätt har både Sovjet och USA varit en av Saddam Husseins bundsförvanter, tills det var dags att byta sida. Båda sidor turades också om att stödja diktaturen i Egypten, den diktatur som nu alla tar avstånd från. Listan på exempel kan göras lång. USA och Sovjet delade under lång tid i praktiken upp Afrika och Latinamerika mellan sig och stödde ett otal diktaturer.

Jag är en stor vän av USA och deras bundsförvanter i Europa, men jag stör mig på det otroliga hyckleriet som styr världpolitiken. Det finns alltför få stora länder i världen som vågar stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter om detta ställs mot handelsförbindelser, olja och vapenexport. Det är tyvärr den trista sanningen. Kina är ett exempel. Jag tycker inte det är fel att svenska politiker åker till Kina (jag kommer troligen själv att göra det nästa år tillsammans med Utbildningsutskottet), men jag tycker det vid dessa tillfällen är en självklarhet att man också lyfter obehagliga frågor om demokrati och mänskliga rättigheter.




Fruktförbud i Umeå i sann kommunistisk anda

2011-09-03

Borås Tidning uppmärksammar i dagens ledarkrönika att man i den socialistiskt styrda Umeå kommun förbjudit barnen att ha med sig frukt till skolan. Detta eftersom man vill följa föresatserna om en avgiftsfri skola till punkt och pricka. Alla föräldrar har kanske inte råd att köpa en banan till sitt barn, och eftersom ekonomin inte ska styra så har man helt enkelt förbjudit föräldrabekostad frukt. Det är ingen stor överraskning att beslutet drivits fram av ett vänsterpartistiskt kommunalråd.

Beslutet går helt i sann nordkoreansk kommunistisk anda, där barnen reduceras till en anonym del av ett grått kollektiv där ingen får avvika det allra minsta. Inte ens genom att ha med sig en banan till skolan. Vad blir nästa steg? Att förbjuda vissa kläder, så att ingen har dyrare kläder än någon annan? Eller att förbjuda medtagande av privata pennor så ingen har finare penna än någon annan? En penna kostar trots allt mer än en banan, så tanken är ju inte helt orimlig.

Hade jag varit förälder i Umeå hade jag struntat i kommunens pekpinnar och skickat med mitt barn en frukt ändå.




Lantmännen har cyklat i diket

2011-09-02

Lantmännens har just presenterat en undersökning om svenskarna och deras resvanor i samband med matinköp. Den visar att 8 av 10 svenskar storhandlar, och majoriteten av de som storhandlar gör det varje vecka. Så många som 84 procent av alla svenskar kör bil till affären när de skall storhandla och nära hälften tar bilen för att kompletteringshandla och göra små inköp. 14 procent går till fots, 10 procent cyklar och 7 procent åker kommunalt när de ska storhandla. Ungdomar är flitigast när det gäller att ta cykeln eller att gå till affären och stockholmare är de som oftast tar kommunal transport till mataffären. Allt enligt Lantmännens pressmeddelande.

Lantmännen vill verka för att man i stället ska ta cykeln när man ska handla mat, för att det är billigare, att man får frisk luft och att det är miljövänligt. Enligt Mat & Klimat, ett samarbetsprojekt mellan LRF och Svenskt Sigill, är en av de största insatserna man kan göra för miljön som enskild individ, just att "cykla till matbutiken vid såväl stora som vid små inköp".

Pressmeddelandet är rent pinsamt och visar total brist på förståelse för hur det är att leva på landet där man ofta har flera mil till affären. För egen del har jag 1,5 mil till affären när jag ska storhandla. Lantmännen får gärna förklara för mig hur jag ska kunna släpa hem alla varor för en familj på fyra vuxna och tre hundar på cykeln, och de får gärna tala om hur alla djupfrysta varor ska klara en dryg timmes cykeltur. För övrigt lockar det mig inte nämnvärt att cykla den sträckan i ösregn och mörker på stora vägar med mycket trafik, vilket är det alternativ jag har till bilen. Hur mina grannar som är pensionärer ska lösa problemet är en ännu svårare fråga. Ingenstans i Lantmännens pressmeddelande finns minsta antydan till förståelse för landsbygdens villkor. Man ser allt ur ett storstadsperspektiv. För en organisation som Lantmännen är det extra beklämmande.

Miljö- och klimatextremisterna når ständigt nya höjder med sina fåniga pekpinnar till svenska folket, men detta var nog ett av de minst genomtänkta utspelen på länge.




Mer pengar till bredband på landsbygden

2011-09-02

Regeringen kommer i budgetpropositionen att föreslå en extra satsning på nära en halv miljard kronor över tre år för att påskynda bredbandsutbyggnad på landsbygden. Satsningen är en tydlig signal från regeringen att bredband är en förutsättning för företagande och boende i hela landet.

För egen del ligger frågan mycket nära min egen vardag, eftersom det just startats en särskild intressegrupp i Ubbhult för att förbättra tillgången till bredband med hög kapacitet i vår by. Själv bor jag relativt nära telefonstationen, men har ändå både långsam och ojämn tillgång till internet. För dem som bor längre bort är det svårt att få den kapacitet på bredbandet som krävs för att en näringsidkare överhuvudtaget ska kunna bedriva sin verksamhet.

Regeringens utgångspunkt är att marknaden ska tillhandahålla säkra och goda elektroniska kommunikationer. Där marknaden inte räcker till finns ofta ett stort lokalt engagemang som regeringen nu vill stöjda med denna extra satsning. Med de extra pengarna kan bredbandsutbyggnaden fortsätta även i områden där det inte är lönsamt för marknads- aktörerna att bygga ut. Mer information om olika möjligheter till stöd finns på Post- och Telestyrelsens hemsida

Senare i höst kommer regeringen presentera en ny nationell it-strategi. Syftet är bland annat att fler i Sverige ska kunna dra nytta av digitaliseringens möjligheter. En grundförutsättning för detta är goda elektroniska kommunikationer. Sedan tidigare har regeringen beslutat att målet är att 90 procent av befolkningen ska ha tillgång till minst 100 Mbit per sekund senast år 2020.