Äktenskapslagstiftningen och könsneutrala äktenskap

2009-04-01 Så här kommer jag att rösta om könsneutrala äktenskap

I dag debatterar riksdagen förslaget om könsneutrala äktenskap. Det finns tre olika förslag som riksdagen skall ta ställning till. Dels överenskommelsen mellan samtliga partier utom (kd) om att göra dagens äktenskapsbalk könsneutral. Mot detta står ett kd-förslag om en "civilrättsligt reglerad samlevnad" där ordet äktenskap inte skall få användas i lagstiftningen. Det finns också en alternativ moderat motion som föreslår en skyndsam utredning om möjligheten att inrätta civiläktenskap, dock utan pekpinnar på hur ordet äktenskap skall få användas. Min egen syn på frågan har jag beskrivit utförligt tidigare i flera blogginlägg som finns samlade på denna sida i arkivet. Jag har fyra invändingar mot huvudförslaget att göra äktenskapsbalken könsneutral:

1. Sakfrågan och respekten för olika åsikter. Jag har tidigare arbetat som familjejurist under många år, och vet att frågan om könsneutrala äktenskap bara på marginalen handlar om juridiska frågor. Det handlar mer om traditioner, symboler och begrepp, där båda sidor är starkt berörda av betydelsen av just ordet "äktenskap", och i stort sett endast har känslomässiga argument i debatten. Jag tycker man bör visa båda sidor respekt i en diskussion, och anser att de som argumenterar för respektive emot har samma värde och rätt att göra sin röst hörd. Den politiskt korrekta åsikten idag är att man skall driva igenom könsneutral äktenskapslagstiftning till varje pris, och att de som protesterar gärna betraktas som lite underliga, eller rent av är homofober eller vill diskriminera homosexuella. Jag ifrågasätter starkt det synsättet, som tyvärr också hörs i riksdagsdebaten idag. Jag har svårt att se varför man inte skall lyssna alls på vissa personer bara för att de har starka religiösa uppfattningar i frågan. Är de inte medborgare de också? Väger inte deras åsikter precis lika tungt som de minst lika känslomässigt grundade argumenten från förespråkarna för den nya lagen? Jag är kritisk till att riksdagen skall förändra lagar av rent symboliska skäl för att glädja en grupp i samhället om man samtidigt gör en annan grupp besviken.

2. Frågan om möjligheten att inrätta ett civiläktenskap som innebär att lagstiftningen skiljs från religionen fanns inte med i utredningen om könsneutrala äktenskap. En sådan lösning finns redan i ett antal andra europeiska länder, och hade kunnat samla en mycket stor majoritet av svenska folket och tillgodose båda sidor i debatten. I Sverige har vi beslutat att skilja kyrkan från staten. Det är rimligt att man då också tar sista steget och skiljer lagstiftningen från religionen, inte minst i vårt mångkulturella samhälle. Denna tanke har fått brett stöd på tidningarnas ledarsidor från vänster till höger, bland kyrkliga företrädare, och av så vitt skilda organisationer som Katolska Kyrkan, Humanisterna, Pingstkyrkan och RFSU! Lagen borde vara lika för alla, homosexuella och heterosexuella. Vigseln skulle kunna ske genom registrering av ett civilrättsligt avtal, och därefter skulle det vara fritt för varje par att manifestera sin vigsel genom den religiösa eller icke-religiösa ceremoni man själv önskar. I en fråga med så starka känslomässiga åsikter anser jag att det är min skyldighet som riksdagsledamot att verka för att alla alternativ prövas ordentligt innan riksdagen fattar beslut som sårar en stor del av de religiöst aktiva svenskarna.

3. Omsorgen om Alliansen. Jag engagerade mig i Moderaterna och Alliansen för att de fyra partierna skulle hålla ihop och försöka förhandla fram kompromisser i känsliga frågor. Moderaterna gick inte till val på att införa könsneutrala äktenskap, och könsneutrala äktenskap är den enda frågan denna mandatperiod där tre Allianspartier går fram själva och ställer det fjärde utanför. Mitt ställningstagande i dagens votering är delvis en markering mot detta. För övrigt känner jag inte alls något starkt behov av att rösta med socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet i denna fråga, särskilt med tanke på nästa punkt.

4. Skyddet för framtidens religionsfrihet. I dag sägs att man inte har för avsikt att tvinga präster att viga homosexuella mot sin religiösa övertygelse, och detta finns också med som skrivning i lagförslaget. Samtidigt har enskilda ledamöter från flera oppositionspartier föreslagit en vigselplikt för kyrkorna. I debatten som just pågår framgår tydligt att Vänsterpartiet bara ser dagens beslut som ett steg på vägen ("en delseger" som det uttrycktes i debatten av vänsterpartiet) och att nästa steg är ett krav på vigselplikt för alla präster. Ett flertal miljöpartister har också uttryckt sig positiva till detta, och sådana tankar finns även inom socialdemokraterna. Jag är övertygad om att det inte dröjer länge förrän en vigselplikt för prästerna blir aktuell, även om det enligt min åsikt skulle strida mot religionsfriheten. Det hade därför varit mycket bättre att redan nu sätta ned foten och en gång för alla skilja lagstiftningen från religionen.

Inom moderaterna har vi haft en mycket respektfull diskussion och hantering av frågan och riksdagsgruppen är överens om att partiet har två olika linjer i frågan. Inga hårda ord har yttrats på våra möten och jag är stolt över att vi haft så högt i tak. När man däremot hör riksdagsdebatten blir man lite förskräckt över de hårda orden och beskyllningarna om homofobi som haglar över de ledamöter som vågar stå upp för en kritisk åsikt. Denna debattstil tycker jag är ovärdig en demokrati. En del riksdagsledamöter är uppenbarligen rädda att avvika från den politiskt korrekta linjen i denna känsliga fråga. Jag vet att väldigt många ledamöter från båda sidor bett om utkvittning idag. Senast för en stund sedan kom det en vädjan från vår kvittningsman om ytterligare sju frivilliga moderater som kunde tänka sig att bli utkvittade, vilket innebär att ytterligare sju ledamöter från oppositionen bett om utkvittning under förmiddagen för att slippa rösta i frågan.

Jag kommer vid voteringen i eftermiddag att rösta för den alternativa moderata motionen om att utreda möjligheten att inrätta civiläktenskap. Denna motion kommer att aktivt stödjas av minst 15 moderata riksdagsledamöter, och eventuellt ledamöter från andra partier. Om denna motion faller (vilket den säkert gör...) kommer jag att avstå i huvudvoteringen. Personligen har jag inget problem med en könsneutral äktenskapslagstiftning. Men som riksdagsledamot och lagstiftare tycker jag att jag har ett ansvar för att försöka medverka till lösningar som kan ena stridande viljor i stället för att splittra. Jag anser att vi som står bakom den moderata alternativmotionen visar störst respekt för de olika åsikter som finns i frågan och försöker hitta en lösning som alla kan leva med. I längden är det nog bästa sättet att öka toleransen och minska homofobin i samhället. Därför går jag emot den officiella partilinjen med högburet huvud.



2008-11-14 Radiodebatt om könsneutrala äktenskap

För en stund sedan deltog jag i en radiodebatt i Radio Sjuhärad om könsneutrala äktenskap. Yngve Kalin, präst och kristdemokrat från Hyssna, representerade det starka religiösa motståndet mot lagen och min moderata riksdagskollega Cecilie Tenfjord-Toftby representerade dem som tycker det liggande lagförslaget är bra. Cecilie argumenterade för liggande lagförslag även med religiösa argument, där hon menade att bibeln inte hindrar homosexuella vigslar i kyrkan. Hon har därmed en helt annat syn på saken än prästen Yngve Kalin. För mig är detta ett utmärkt exempel på att inte ens kyrkan kan enas om vad som är "rätt" eller "fel", och att det är helt hopplöst som politiker att använda religiösa argument när man diskuterar lagstiftning. Kyrkan har ett eget beslutande organ - kyrkomötet - där präster och andra med olika åsikter skall diskutera fram kyrkans interna linje. Eftersom kyrkan inte är en del av staten är det inte min sak som riksdagsledamot att lägga mig i detta.

För egen del argumenterade jag givetvis för en lösning som skiljer mellan religion och juridik. Jag blir alltmer övertygad om att det är den enda realistiska lösningen.



2008-11-13 Mediastöd för en lösning på äktenskapsfrågan

Media följer oftast den politiskt korrekta linjen i frågan om könsneutrala äktenskap, dvs att det bara är en åsikt som räknas, och att de som har invändningar är ute i ogjort väder, oavsett orsak. Men det finns undantag!

Att den kristna tidningen Världen Idag i veckan på nyhetsplats uppmärksammade mina kritiska synpunkter på turerna kring förslagen om könsneutrala äktenskap är kanske inte så konstigt. Tidningen har hela tiden med kraft motarbetat alla sådana tankar, men då av rent religiösa skäl.

Samma sak gäller den kristna tidningen Dagen, som i tisdags hade en stor artikel med den något missvisande rubriken "De stödjer öppet kd i äktenskapsfrågan", där bland annat mitt namn fanns med. Nu vet jag väl inte riktigt om det verkligen är kd jag stödjer, inte minst eftersom jag inte ens vet vilken linje kristdemokraterna just för tillfället driver i frågan, och hur långt man är beredda att gå för att försöka nå en kompromiss. Det jag stödjer är en väl avvägd linje i frågan, som kan tillfredställa både dem som vill ha en gemensam lagstiftning för homosexuella och heterosexuella par, och dem som av religiösa eller andra skäl vill lämna religionen utanför. Men jag hoppas naturligtvis att alla som förespråkat någon form av sådan lösning - och det finns nu riksdagsledamöter i alla Allianspartierna - skall kunna enas om en gemensam linje. Vi får väl se.

I veckan instämde även moderata Borås Tidning på ledarplats i förslaget att skilja juridiken och lagstiftningen från religionen. Det kändes väldigt bra att läsa!



2008-11-08 Fler m-ledamöter tycker som jag
Uppdaterad 9 november

I dag har nio av mina moderata riksdagskolleger en debattartikel i Svenska Dagbladet där man förespråkar en rent civilrättslig lagstiftning för alla som vill leva tillsammans, och där man skiljer juridiken från religionen och traditionerna.

Det är Hans Wallmark, Lars-Arne Staxäng, Cecilia Magnusson, Lars Elinderson, Elisabeth Santesson, Rolf K Nilsson, Marianne Watz, Jeppe Johnsson och Walburga Habsburg Douglas som undertecknat artikeln, där man bland annat skriver: "Låt regleringen av en fast relation två vuxna emellan utifrån ett lagstiftningsperspektiv bli en rent civilrättslig handling där staten erbjuder en form lika för alla. Utifrån ett offentligt perspektiv handlar det strikt om att ge tvåsamheten en uppsättning rättsregler utan att blanda sig i en namn- och etikettsdiskussion. Samtliga samfund fråntas dagens vigselrätt som är en rest av en försvunnen statskyrkotid på samma sätt som även borgerliga vigselförrättare avskaffas. Allt som har med ceremoni eller religiös inramning att göra överlåts på just det civila samhället inom ramen för egna föreningstraditioner eller i enlighet med egen gudsuppfattning."

Häromdagen läste jag på min utskottskollega Anna König Jerlmyrs blogg på Expressens nätsida att hon har samma funderingar "/jag har personligen alltid ansett att det förslag som Göran Hägglund nu för fram är sympatiskt. Det innebär att vigseln består i ett civilrättsligt avtal och att par därefter kan välja vilken ceremoni de så önskar, om det innebär att det är på en strand, i en kyrka eller på en båt. Jag har verkligen den största respekt att det finns olika åsikter i denna fråga, och jag är övertygad om att det finns möjlighet komma till en bra lösning. Särskilt om det går ut på att skilja stat och kyrka en gång för alla." Jag har lärt känna Anna som en mycket klok och orädd person, och instämmer helt i det hon skriver.

Även min m-kollega Göran Pettersson har uttryckt liknande tankar på sin blogg och tillägger: "Jag tycker att det börjar stå alltmer klart att den linje som drivs av de flesta riksdagspartierna, d.v.s. att staten omdefinierar äktenskapsbegreppet men med bibehållen men frivillig vigselrätt för samfunden, är ologisk och ohållbar. Det samfund som vägrar att anpassa sig efter statens normer kommer ganska snart bli anmäld. Det har de senaste dagarna också blivit tydligt att flera ledande politiker verkar anse att samfunden ska anpassa sin tro efter riksdagens beslut."

Vi börjar med andra ord bli ganska många moderata riksdagsledamöter som förespråkar en annan lösning på frågan om könsneutrala äktenskap, en lösning som förhoppningsvis skulle kunna möta respekt i alla grupper och inkludera alla Allianspartierna.

Tillägg 9 november: Jag har nu fått vetskap om att även Staffan Danielsson, riksdagsledamot för Centerpartiet föreslår samma lösning på sin blogg. Och som jag nämnt förut har förre ministern och riksdagsledamoten Morgan Johansson (s) undertecknat en debattartikel med samma innebörd.



2008-11-07 Protestmailen fortsätter strömma in

Protestmailen mot könsneutrala äktenskap fortsätter strömma in. Hittills har jag fått 577 mail på åtta dagar. Och så ett litet ensamt mail som uppmanar oss att snarast införa könsneutrala äktenskap. Riktigt så ser förståss inte fördelningen i åsikter ut bland befolkningen, men att det finns starka krafter mot förslaget är uppenbart. Antalet protestmail per dag är nu exempelvis större än före FRA-omröstningen i juni, och det säger en del. Många protestmail är standardiserade och kommer uppenbarligen från personer knutna till olika religiösa samfund, och vissa innehåller en del märkliga argument som jag inte kan ställa upp på. Men många är också personligt skrivna protester från personer som skriver att de inte i första hand protesterar av religiösa skäl utan för att värna traditioner, tycker lagen är allmänt onödig, eller för att de oroar sig för de politiska effekterna.

Jag har nu svarat alla som mailat i frågan, precis som jag gjorde under FRA-diskussionerna. Mitt svar är identiskt med det jag skrev på bloggen igår. Flera hundra (!) uppskattande mail har därefter kommit där man uttrycker sin uppskattning om det jag skrivit på bloggen och en tidning har till och med bett att få publicera blogginlägget!

Jag har nu också samlat mina inlägg i ämnet tillsammans med några ett år gamla blogginlägg om mitt anförande på moderaternas partistämma i oktober 2007, och den medieuppmärksamhet som detta fick. Du hittar detta samlat här!
När jag läser så här i efterhand vad jag sa på stämman är det nästan skrämmande hur rätt jag fick!

Alldeles vid sidan av den svenska debatten beslutade förresten väljarna i Kalifornien i en folkomröstning i tisdags i samband med presidentvalet att riva upp den möjlighet till könsneutrala äktenskap som en domstol beslutade om i maj i år. Kalifornien som i många frågor anses gå före, tar nu alltså ett steg tillbaka i denna känsliga fråga, vilket givetvis upprör alla de som förespråkar könsneutrala äktenskap. Problemet är också att man inte vet hur man skall göra med de samkönade som hann ingå äktenskap under den korta tid som lagen fanns...

Frågan väcker oerhört starka känslor för eller emot över hela världen. Det är därför jag tycker man borde verka för en svensk lösning som både förespråkare och motståndare skulle kunna acceptera. Det skulle ge en långsiktig hållbarhet, och det går om man bara vill.



2008-11-06 Samarbete byggs på förtroende och respekt

Beslutet från regeringen igår att det inte blir ett gemensamt Alliansförslag i frågan om könsneutrala äktenskap var inte oväntat, men i grunden löser det inte grundproblemet. I andra frågor där Allianspartierna tycker olika (exempelvis kärnkraftsfrågan) har man valt att inte gå vidare med känsliga förslag som går rakt emot ett partis övertygelse. Det har handlat om respekt för olika partiers hjärtefrågor. Jag har svårt att se varför just frågan om könsneutrala äktenskap skall behandlas annorlunda. Just risken för att skada Alliansen var för övrigt precis vad jag varnade för på moderaternas partistämma när frågan diskuterades. Många stämmoombud gjorde också som jag och avstod från att rösta om könsneutrala äktenskap med hänsyn till Allianssamarbetet. Men en klar majoritet av de som röstade ville se en könsneutral äktenskapslagstiftning, och nu sitter vi här med en oenig Allians. Ingen som i likhet med mig är ordentligt insatt i dagens lagstiftning kan rimligen tycka att frågan är värd detta.

Själva sakfrågan bör man inte diskutera alls om man vill göra politisk karriär och vara politiskt korrekt. Jag vägrar att acceptera detta. Alla frågor måste kunna diskuteras öppet och sakligt! Jag har tidigare arbetat som familjejurist under många år, och vet ju att frågan om könsneutrala äktenskap bara på marginalen handlar om juridiska frågor. Det handlar mer om traditioner, symboler och begrepp, där båda sidor är starkt berörda av betydelsen av just ordet "äktenskap", och i stort sett endast har känslomässiga argument i debatten. Jag tycker man skall visa båda sidor respekt i en diskussion, och anser att de som argumenterar för respektive emot har samma värde och rätt att göra sin röst hörd. Den politiskt korrekta åsikten idag är att man skall driva igenom könsneutral äktenskapslagstiftning till varje pris, och att de som protesterar gärna betraktas som lite underliga, eller rent av är homofober eller vill diskriminera homosexuella. Jag ifrågasätter starkt det synsättet. Jag har exempelvis svårt att se varför man inte skall lyssna alls på vissa personer bara för att de har starka religiösa uppfattningar i frågan. Är de inte medborgare de också? Väger inte deras åsikter precis lika tungt som de minst lika känslomässigt grundade argumenten från HBT-rörelsen?

Vissa homosexuella beklagar sig över att det inte låter särskilt romantiskt att tala om "min registrerade partner". Jag förstår detta. Det är precis lika oromantiskt att tala om "min äkta maka", eller att "vi har ingått äktenskap". Personligen säger jag hellre "min fru" och berättar att jag "gift mig"....och det är ju inget som hindrar att även en registrerad partner använder dessa uttryck. För att göra det behövs ingen lagändring. Enligt mitt sätt att se på saken är det vi själva som laddar vårt förhållande med värde. Om sedan den juridiska termen bakom är äktenskap eller partnerskap tycker jag i grunden är en alltför obetydlig principfråga för att diskussionen skall få sådana proportioner.

Jag är personligen ingen uttalad motståndare till könsneutrala äktenskap som princip, men tycker ändå att förändringen känns onödig. Jag anser att riksdag och regering har viktigare saker att ägna sin tid på än att förändra lagar av rent symboliska skäl för att glädja en grupp i samhället om man samtidigt gör en annan grupp besviken.

Som läget är nu lutar jag allt mer åt att den enda rimliga lösningen på problemet är att införa en civilrättslig samlevnadslagstiftning som frikopplas helt från religionen. Vigsel ingås då rent juridiskt genom att man undertecknar ett avtal och registreras hos myndigheterna. Sedan kan varje samfund själva välja om man vill välsigna den ena eller andra varianten av äktenskap, allt beroende på sin trosuppfattning. Detta är en lösning som (kd)-ledaren Göran Hägglund själv varit inne på, och som även flera religiösa ledare och samfund framfört som en möjlig väg. Även RFSU förespråkar denna lösning, och liknande lösningar finns i flera andra Europeiska länder. Visst skulle det kunna uppfattas som att man då också "tar ifrån" kyrkan rätten att viga, men om man är tydlig med att skilja på det civilrättsliga avtalet och de religiösa ceremonierna och traditionerna så borde det i vart fall vara värt att diskutera. Sverige har ju med dagens system inte fullt ut skiljt kyrkan från staten, och det kanske vore bra att ta detta steg för båda sidor?

En sak vill jag också deklarera tydligt. Jag kandiderade till riksdagen med avsikten att bli en del av ett samlat regeringsunderlag, inte för att aktivt stödja förslag som splittrar Alliansen. Jag vet idag att det är många fler än jag själv i den moderata riksdagsgruppen som - oavsett helt olika åsikter i själva sakfrågan - kommer att ha mycket svårt att rösta för en trepartimotion om könsneutrala äktenskap, just därför att ett Alliansparti står utanför. Vi anser helt enkelt inte att det är så man bygger förtroende mellan fyra partier. Ministrar och partiledare säger ofta att vi skall vårda Alliansen. Nu är det upp till bevis!



2008-10-24 Viktigaste samhällsfrågan?

Världen genomlider en allvarlig finanskris, börsen verkar idag drabbas av sitt största fall någonsin och den svenska arbetsmarknaden utsätts för allvarliga påfrestningar. Vikten av att regeringsunderlaget i riksdagen håller ihop har aldrig varit större.

Trots detta verkar ett antal riksdagsledamöter från Alliansen anse att frågan om könsneutrala äktenskap är dagens viktigaste samhällsfråga. Så viktig att man till och med verkar beredda att driva igenom denna lag genom att rösta med oppositionen, och därmed splittra Alliansen. För mig är detta helt obegripligt.



2007-10-29 Partistämma: Artikeln i Borås Tidning

Idag publicerades även intervjun med mig om könsneutrala äktenskap i Borås Tidning. En mycket ärlig och rättvisande bild av det jag faktiskt sa i intervjun, och det känns bra!

I artikeln nämns även mitt engagemang för att bryta det svenska spelmonopolet.




2007-10-28 Partistämma: Vilken uppmärksamhet det blev......

Mitt inlägg på partistämman om könsneutrala äktenskap (se gårdagens blogginlägg) gav verkligen eko bland allmänhet och i media. Många har uppmärksammat att jag och en hel del andra ombud på stämman avstod från att rösta. Det är sällan man blir citerad i riksmedia, men denna gång blev jag det. Både i Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten. Jag har också blivit intervjuad under dagen av bland annat Borås Tidning och Radio Sjuhärad.

Intervjun med Radio Sjuhärad skedde via knastrig mobiltelefon från tåget på väg hem från Gävle, och intervjun är rejält nedkortad. Tydligen har vissa därför uppfattat min hållning som att jag är motståndare till att ge hemosexuella samma rättigheter som andra. Detta är givetvis helt fel, och det framgår ju tydligt av övriga tidningscitat och av mitt anförande på stämman som går att läsa i sin helhet på bloggen i gårdagens inlägg. Det som skrivs om att "det inte är en självklar moderat fråga" är också rejält feltolkat - det jag sa i radion var ett svar på en direkt fråga om vad jag trodde att de moderata väljarna tyckte om beslutet. Enligt opinionsmätningarna verkar de moderata väljarna vara splittrade i frågan, ungefär hälften för och hälften emot, och därför finns det ingen självklar åsikt bland våra väljare.

Många partivänner kom fram och pratade med mig efter stämmomiddagen i går, och jag har redan fått en del mail och telefonsamtal. Många verkar tycka ungefär som jag: Att det inte är så mycket att orda om att man gör äktenskaps- lagstiftningen könsneutral (även om det egentligen är ganska onödigt om man ser lite objektivt på saken, både ur juridisk synpunkt och när det gäller diskrimineringsfrågan). Det som känns fel är att driva denna symbolfråga så hårt när vi sitter i en Alliansregering och ett parti starkt motsätter sig en könsneutral lagstiftning. Samtidigt kändes det omöjligt för mig och många andra att stödja de liggande reservationerna på stämman, och därför fick det bli en nedlagd röst i stället.

En intressant sak är att Göteborgs-Posten, som kommentar till mitt ställningstagande citerar statsministern i samma artikel. "Fredrik Reinfeldt sa efter beslutet i går att han inte har för avsikt att gå emot kristdemokraterna och driva igenom frågan i riksdagen."

Då blir jag faktiskt lite fundersam - varför skulle vi ta beslut i frågan under gårdagen - på partistyrelsens initiativ (!) - om man ändå inte har för avsikt att driva igenom frågan i riksdagen? Nåväl, den som lever får se....



2007-10-27 Partistämma: Könsneutrala äktenskap, nja.....

Partistämman beslutade idag att moderaterna vill införa könsneutrala äktenskap. Voteringen gav ett tydligt resultat, även om ganska många, i likhet med mig, helt avstod från att rösta. Det finns en hel del invändningar och juridiska frågetecken kring förslaget om könsneutrala äktenskap. Men det kändes inte riktigt som om stämmodelegaterna var intresserade av att lyssna när någon bekrev dessa problem, man hade nog bestämt sig på förhand att rösta ja, oavsett argument däremot. Nu är det bara att hoppas att alla frågetecken rätas ut innan ett förslag så småningom kanske läggs på riksdagens bord.

Före omröstningen höll jag ett anförande under viss tidspress eftersom talartiden var nedkortad på grund av många inlägg. Jag konstaterade att utredaren tydligt sagt att det inte finns någon diskriminering i dagens lagstiftning, och berättade också av egen erfarenhet från mitt yrke som jurist att de juridiska reglerna för gifta och registrerade partners i allt väsentligt är desamma. Frågan om könsneutral lagstiftning handlar om symboler och begrepp som är viktiga för båda sidor i debatten. Min fråga i anförandet var om en symbolfråga är så viktig att vi skulle ta ett stämmobeslut som går helt i stid mot en mycket viktig fråga för ett av Allianspartierna? I andra frågor tar vi från moderat sida ofta hänsyn till Allianssamarbetet och det borde även gälla i denna fråga. Jag vill inte medverka till att försämra samarbetsklimatet inom Alliansen, och förklarade därför att jag inte kunde rösta ja till förslaget. Tyvärr kunde jag inte heller ställa mig bakom någon av reservationerna, och därför valde jag att avstå från att rösta.

Jag hoppas innerligt att jag inte blir sannspådd och att beslutet i denna fråga inte kommer att försämra samarbetet mellan Allianspartierna. Men jag är uppriktigt orolig. Jag tror inte stämmans beslut idag var särskilt klokt, och det kan visa sig att moderaterna får betala ett högt politiskt pris för dagens beslut som ju logiskt och förnuftsmässigt egentligen var ganska onödigt. Samtidigt får jag ju gratulera segrarna i dagens omröstning till ett mycket skickligt lobbyarbete.....