Ekonomisk politik och finansutskottets område 2007-18


På denna sida kommer jag att samla blogginlägg som rör statens finanser, statsbudgeten, övergripande frågor som utlandsskulden, skattetrycket, kommunernas och landstingens ekonomi och skatteutjämningssystemet. Dessutom blogginlägg som rör myndigheternas organisation och deras storlek.

Här finns också samlat alla blogginlägg som rör mitt eget arbete i Riksdagens Finansutskott 2014-17, och sådant som har koppling till Finansutskottets ansvarsområde, inklusive övergripande ekonomisk-politiska frågor och frågor som rör finanssektorn. Även kommentarer kring mina interpellationer och annan granskning av regeringen samlar jag här.

Dags att ta fram rödpennan och prioritera!

2018-02-26

Försvarsmakten överlämnade i fredags en "perspektivstudie" till regeringen, där man konstaterar att försvaret behöver öka sin årliga budget från dagens dryga 50 miljarder till 85 miljarder 2025 och 115 (!) miljarder till 2035 för att klara sitt uppdrag. Bara för att kunna köpa in den materiel som behövs beräknas det behövas 168 miljarder de närmaste åren. Detta är allvarliga siffror som måste tas på allvar.

Borås Tidning föreslog i helgen på sin ledarsida att man borde låna till dessa utgifter. "Ett sådant lån skulle inte påverka statsbudgetens utgiftsramar" skriver man. Jag undrar med all respekt hur man tänker då? Det är lite samma resonemang som att man kan låna 235 miljarder till höghastighetståg utan att det belastar utgiftstaket.

Förslag om att lyfta bort saker från utgiftstaket börjar bli populärt i samhällsdebatten. Men det förutsätter i så fall en grundläggande omläggning av hela det finanspolitiska ramverket, och det är ingen liten förändring på marginalen. Det finns också all anledning att varna för sätta i system att lyfta ut stora utgifter utanför statsbudgeten bara för att de inte får plats. Det vore en farlig väg att runda utgiftstaket på detta sätt, och det kommer att bygga upp nya skulder och räntekostnader för framtiden som äter på utrymmet för välfärden. Själva grundtanken med utgiftstaket är ju just att man INTE ska lyfta ut saker utanför för att därigenom kunna förbruka mer pengar än man har. I stället måste man i första hand prioritera innanför utgiftstaket.

Samtidigt blir det som jag tidigare påpekat lite konstigt när dyra investeringar med lång livslängd (kanske 50-100 år) behandlas på samma sätt som årliga utgifter. Att införa en investeringsbudget med årliga avskrivningar för staten tycker jag vore värt att diskutera, och jag har även motionerat om det i riksdagen. Det vore rimligt, i vart fall för de allra största infrastrukturinvesteringarna, och kanske även för de allra dyraste investeringarna i nya flygplan och u-båtar till försvaret? Alltså för stora investeringar i saker som har mycket lång livslängd och som borde kunna skrivas av över tid i stället för att kostnadsföras direkt (precis som exempelvis statliga bolag gör vid investeringar i fastigheter). Men mitt förslag kombinerar jag med att rikta ett varningens finger mot den stora risken att detta skulle kunna missbrukas av oansvariga regeringar. Ska man välja denna väg gäller det också att man är extremt restriktiv med vad som ska brytas ut ur statens löpande budget. Motviljan från finansministrar, oavsett färg, mot en investeringsbudget är just att det med tiden kan bli frestande att stoppa in det allt mera där som man annars inte har råd med. Inte minst kanske under ett valår? Och oron är numera ytterst befogad - dagens regering kallar ju snart sagt varje utgiftsökning för "investering" vilket totalt urholkar värdet på begreppet.

Jag sätter dessutom försvarets behov långt före byggande av höghastighetsjärnväg. Om det handlar om landets försvar måste vi helt enkelt får fram pengar och då kanske man som sagt måste hamna i en udda lösning när det gäller de allra dyraste investeringarna i exempelvis flygplan och ubåtar. Men detta är inget som får sättas i system så fort det finns en utgift som man inte får plats med under utgiftstaket. Då är Sverige på en mycket farlig väg. Normala och löpande försvarsutgifter måste självklart alltid rymmas under utgiftstaket, liksom normala inköp av försvarsmateriel och för den delen även löpande underhåll av vår infrastruktur.

Det stora problemet med att få pengarna att räcka till det viktigaste är att man slösar med skattepengar. Just nu ökar både regeringen och många landsting och kommuner sina utgifter i takt med att högkonjunkturen ger ökade skatteinkomster, i stället för att spara för sämre tider. Trots att vi vet att det kommer sämre tider låtsas alltför många kommunpolitiker inte om de framtida hoten mot kommunernas ekonomi. Bygget av nya ishallar och idrottshallar slår exempelvis nya rekord, och i vissa kommuner växer den kommunala byråkratin (tillsyn mm) samtidigt som man saknar resurser i äldreomsorgen. Andra kommuner har generöst infört försörjningsstöd även till personer som befinner sig illegalt i landet, infört sex timmars arbetsdag eller "gratis" kollektivtrafik. I går kväll meddelade nyhetsmedia att Göteborg ska man bygga ett "cykelgarage" på Drottningstorget för 18 miljoner kronor (!).

Medan det kommunala slöseriet pågår varnar SKL för att kommunerna inte kommer att klara de framtida kostnaderna för alla nyanlända och de stora ökade behoven i skolan och äldreomsorgen utan stora skattehöjningar eller kraftigt ökade statsbidrag. Regeringen lägger samtidigt mångmiljardbelopp på byggsubventioner, satsar på skattesubvention av elcyklar, inrättar en ny jämställdhetsmyndighet och satsar på genusforskning. Allt verkar vara viktigare än att lägga mer pengar på exempelvis försvaret eller välfärden.

När jag var liten minns jag att jag läste serien Spara och Slösa. Det är kanske något en del politiker inte hade chansen till när de växte upp?



Jag har själv motionerat om en statlig investeringsbudget. Men med rätt prioriteringar borde vi egentligen med världens näst högsta skatter ha råd med både en bra välfärd, ett starkt rättssamhälle, god infrastruktur och ett starkt försvar. Utan att vare sig höja skatterna eller förändra det finanspolitiska ramverket och utgiftstaket. Det är dags att ta fram rödpennan i både statens och kommunsektorns budgetar och låta Spara styra i stället för Slösa!




Självklart behöver vi ha koll på vad asylmottagandet kostar

2018-02-09

Moderaternas ekonomisk-politiske talesperson, Elisabeth Svantesson, har de senaste dagarna fått viss kritik för att hon säger det självklara - att dagens asylinvandring av till stor del lågutbildade knappast är samhällsekonomiskt lönsam, samt att vi måste ha koll på vad invandring och asylmottagande faktiskt kostar.

Enligt en beräkning som Moderaterna gjort med utgångspunkt i en tidigare forskningsrapport kommer kostnaderna för invandringen att uppgå till 40 miljarder kronor netto år 2018.

"Under lång tid har vi bara pratat om invandringens möjligheter, inte om problemen. Jag tycker att man ska göra både och. Väldigt många som har kommit till Sverige går till jobbet varje dag och bidrar, men vi har också stora integrationsproblem. Den diskussionen och diskussionen om kostnader måste man också ta. Det finns också positiva effekter av invandringen som vi måste prata om. Det tycker jag att vi gör. Men vi måste prata om kostnader också" säger Elisabeth Svantesson i en intervju i Dagens Nyheter. "Väljarna förstår att det både finns kostnader och intäkter men då ska man också vara ärlig och säga att den invandring som vi har just nu inte är lönsam".

Jag tycker det är uppenbart att huvudskälet att ta emot människor på flykt såklart inte kan vara att det ska vara ekonomiskt lönsamt. Men med rätt politik kan det bli betydligt mindre kostsamt än idag. Och att veta de faktiska kostnaderna är nödvändigt om man ska kunna ta rätt politiska beslut. Att beräkna kostnader för asylmottagande är inte konstigare än att vi ständigt har koll på kostnader för andra angelägna saker såsom äldreomsorg, stöd till funktionshindrade, cancervård, transplantationskirurgi eller livsviktiga läkemedel. Allt viktigt och angeläget i samhället kostar pengar, pengarna är inte obegränsade och alla kostnader ställs alltid mot varandra. Att påstå något annat är rent hyckleri.




Lätt att vara självbelåten när man åker på en räkmacka

2018-01-31

I dag har vi denna debattreplik till våra s-kolleger i Borås Tidning:



(För större text, klicka på bilden!)




BNP och BNP per capita är två helt olika saker

2018-01-29

I samhällsdebatten brukar svenska regeringar gärna framhålla BNP-tillväxtens storlek (bruttonationalprodukten, alltså värdet av alla varor och tjänster som produceras i ett land). Detta gjorde Alliansregeringen (även om vi ofta redovisade även BNP per capita), och det gör framförallt dagens regering (som ogärna vill tala om BNP per capita).

Men ett lands totala BNP väldigt missvisande om man vill spegla hur levnadsstandarden utvecklas för befolkningen. När befolkningen exempelvis ökar kraftigt till följd av exempelvis migration ökar den totala BNP:n i landet. Men utslaget per individ kan den samtidigt sjunka. Om allt fler människor kommer till vårt land utan att arbeta i samma omfattning som de som redan finns här kommer BNP per capita (BNP per invånare) att utvecklas sämre än den annars skulle ha gjort.

Förra veckan hade ekonomiprofessorn John Hassler en intressant debattartikel i Dagens Industri. Den illustreras av nedanstående bild. Han konstaterar att BNP-tillväxten per capita är historiskt låg, och kommer att fortsätta vara låg om inte politikerna tar kraftfulla beslut. Åren från mitten av 1990-talet fram till hösten 2008 hade vi god tillväxt per capita. Sedan kom finanskrisen, och efter den har BNP-tillväxten per capita bara varit god enstaka år. Sedan Alliansens sista budgetår (2015) har trenden varit fallande, trots en stark global högkonjunktur. Och det ser ännu sämre ut kommande år.



John Hassler konstaterar att en förklaring kan vara att befolkningen växer snabbare än tidigare. Men han pekar även på att vi har ett utbildningssystem som inte håller måttet, en icke-fungerande hyresmarknad, ett skattesystem som lämnat principerna på 1990-talet när det infördes (tex max 50% marginalskatt och att endast en mindre del av löntagarna ska betala statlig skatt, min anm), en bristande integration, en stark bostadssegregation, låg produktivitet och höga kostnader i byggsektorn och de delar av tjänstesektorn som inte möter utländsk konkurrens.

Det finns alltså en hel del att ta tag i för en ny regering efter valet. Och Hasslers artikel av en av de saker vi berörde på moderata riksdagsgruppens konferens förra veckan. Mycket av vår politik har fokus på det han påpekar i artikeln. Utan tillväxt finns inget att fördela. Det borde alla inse.




Migrationsverkets växande skuld till kommunerna engagerar

2017-12-06

Jag har ju nyligen lämnat in en interpellation till migrationsminister Helene Fritzon (S) rörande Migrationsverkets stora skuld till kommunerna för deras mottagande av nyanlända. Skulden uppgår idag till över 10 miljarder kronor. Min debatt med ministern blir veckan före jul, den 19 december.

Fler moderater har lämnat in interpellationer om detta, och i går kväll hölls två liknande debatter. Jag hoppade in i båda, dels för att känna ministern lite på pulsen, dels för att debatterna berörde lite andra vinklingar av frågan.

Ministern uppgav i sitt svar att det nu införts nytt ersättningssystem för kommunernas mottagande av ensamkommande barn. Ett system som i större utsträckning bygger på schbloner som betalas ut automatiskt. Detta var något jag föreslog i en liknande debatt med dåvarande migrationsminister Morgan Johansson i oktober 2016. Då avfärdade han alla tankar på schablonersättningar och preliminära a conto-utbetalningar som stäms av i efterhand. Men trots detta infördes ett nytt system den 1 juli 2017. Migrationsminister Fritzon kunde dock inte svara på om det gäller alla ersättningar till kommunerna för nyanlända, eller om det bara gäller ensamkommande barn. Hon bad att få återkomma om detta när vi ses den 19/12. Jag tycker det är anmärkningsvärt att hon som ansvarig minister inte kan svara på detta, men ser fram mot svaret nästa gång vi ses.

Ministern utlovade också att skulden på dryga 10 miljarder (när jag skrev min interpellation) skulle vara nere på 4-5 miljarder vid årsskiftet. Detta är något jag också kommer att följa upp den 19 december. I min debatt med Morgan Johansson förra året lovade han att man skulle vara ifatt runt årsskiftet. Men idag är skulden lika stor som den var för ett år sedan. Jag är därför en aning skeptisk till att Migrationsverket kommer att klara det denna gång heller.

Det ska bli en intressant debatt den 19 december. Jag kommer envist att peka på det enorma ansvar de svenska kommunerna tar idag och den svårighet de har att planera sin ekonomi när de inte vet när och hur mycket av sina kostnader de kommer att få täckta av Migrationsverket. Jag tänker också uppmärksamma att Migrationsverket ligger i rättstvist med en del kommuner om ersättningarna, vilket är helt orimligt. Regelverken för vad som ersätts och inte borde vara såpass tydliga att inte kommunerna behöver driva en rättslig tvist mot Migrationsverket för att få betalt för sina kostnader.

Här följer videoupptagningar av de två debatterna i går:








Dagens riksdagsomröstning om höjd skatt på sparande

2017-11-30

I dag röstade riksdagen om höjd skatt på sparande. Från moderat sida har vi varit tydliga - vi avvisar den höjda skatten. I ett läge där vi tycker människor lånar för mycket är det fel att beskatta sparande hårdare. Även om den höjda skatten på investeringssparkonton kanske inte betyder så mycket i kronor så skickar det fel signaler.

I vår alternativa moderata budgetmotion finns ingen skattehöjning på sparande, och vi har dessutom sagt att om vi vinner valet vill vi återställa den höjda skatten. I och med att vi röstar på vår egen budget avstår vi i alla omröstningar om detaljer i regeringens budget, exempelvis höjd skatt på sparande. Att bryta ut enskilda intäktsposter i regeringens budget skulle medföra att vi skapar budgetkaos och det tycker vi inte är ansvarsfull politik.

I några specifika fall med stora och mycket skadliga skattehöjningar enades Alliansen i somras om att hota med misstroendeförklaring mot flera ministrar om man fullföljde tre utpekade skattehöjningar. Regeringen backade då på två av dessa tre. Men självklart kan vi inte hota med misstroendeförklaring om varje enskild budgetpost vi inte gillar - det vore inte seriöst. Då är det en annan budget som är alternativet, och vi har från moderat sida verkat för att lägga en gemensam Alliansbudget redan i år. Detta har inte fått stöd av samtliga Allianspartier och då går det inte. Nu är vårt mål i stället att besegra regeringen i valet i september nästa år, och bilda en annan regering. Det är bara knappt tio månader till valet, och vinner vi det kan vi återställa mycket av denna regerings skadliga politik.




Jag känner oro för dagens beslut om skärpta amorteringsregler

2017-11-30

Beskedet från regeringen att man, trots hård kritik, går vidare med ett ännu hårdare amorteringskrav för bolån väcker oro.

Kritik kommer från många håll. Exempelvis Bankföreningen, Sveriges Byggindustrier, Fastighetsmäklarsamfundet, Stockholms Handelskammare, LO, Advokatsamfundet och Villaägarna för att nämna några. Samtliga Allianspartier är också kritiska, och både bostadsminister Peter Eriksson (MP) och finansborgarrådet Karin Wanngard i Stockholm (S) delar vår kritik och oro. Samma sak med ett antal tunga bankekonomer och fastighetsekonomer.

Att man bör amortera på sina lån, särskilt när man har höga lån, är en självklarhet. Men det är inte politiska beslut som ska styra detta, utan kreditgivarnas bedömning av låntagarens hela situation. I dag ser vi att amorteringskulturen stärkts och de flesta nya låntagare amorterar idag. Ett fyrkantigt amorteringskrav som helt bortser från låntagarens ekonomiska situation är inte särskilt lyckat.

Vi ser nu också att bostadspriserna verkar ha stannat upp, eller rent av börjat falla i de dyrare områdena. Färre kommer på visningar och en del objekt är svåra att sälja. Fastighets- och byggbolag lyckas inte sälja alla nybyggda bostadsrätter utan gör om dem till hyresrätter. Att i detta läge ta till dramatiska åtgärder som riskerar att pressa ned priserna är inte särskilt lyckat. Det är helt enkelt dålig timing.

De senaste åren har vi infört bolånetak, amorteringskrav och nu skärpta amorteringskrav. Resultatet hittills är att många ungdomar utestängs från bostadsmarknaden och att människor tar blancolån med höga räntor för att finansiera det som bolånen inte täcker. Det stärker knappast kredittagarnas ekonomiska ställning och rustar dem för sämre tider.

Jag hoppas att inte regeringens besked idag ska bli det som utlöser en djupare kris i bostadssektorn. Men jag känner oro för att det kan bli den utlösande faktorn. Jag tycker i vart fall det hade varit klokare att avvakta några månader och se hur bostadspriserna utvecklas. Regeringen leker med elden.




Ny interpellation om Migrationsverkets stora skuld till kommunerna

2017-11-27

För ett år sedan ställde jag en interpellation till dåvarande migrationsministern, Morgan Johansson (S). Det gällde Migrationsverkets stora obetalda skuld till kommunerna. Trots löften den gången om att läget skulle förbättras i takt med att asylmottagandet minskar så är det fortfarande lika illa. I dagsläget ligger de svenska kommunerna ute med över 10 miljarder kronor som de väntar på ersättning för från Migrationsverket.

Jag lämnade därför in en ny interpellation i fredags till vår nye migrationsminister, Helene Fritzon (S). Jag vill veta vad hon tänker göra åt saken. Jag vill också upprepa mitt förslag till Morgan Johansson för ett år sedan, nämligen att införa någon form av snabb preliminär a conto-utbetalning, varefter man i efterhand kontrollerar att kommunerna fått rätt ersättning och eventuellt gör en justering i samband med nästa a conto-utbetalning. Detta är självklart möjligt om bara viljan finns. Fast det verkar den inte göra. I stället agerar idag kommunerna bank åt Migrationsverket. Interpellationsdebatten blir preliminärt veckan före jul, den 19 december.





Kommunsektorn brottas med växande problem

2017-11-21

Jag har många gånger varnat för att det blir kommunerna som får ta "smällen" när det stora asylmottagandet inte längre finansieras av staten. Då kommer kostnaderna för försörjning av nyanlända som saknar arbete att läggas till andra problem som redan plågar många kommuner.

De senaste fyra numren av oberoende Dagens Samhälle har haft dessa fyra förstasidor:



Den första sidan pekar på att skulderna inom kommunsektorn (kommuner och landsting) nu ligger på rekordnivåer. Störst skuld i kronor har rödgrönrosa Göteborgs Stad, hela 39 miljarder. Stockholm är tvåa och har ökat sina skulder kraftigt till 37 miljarder under det rödgrönrosa styret.

Den andra fölrstasidan går igenom den stora bostadsbristen i många kommuner som leder till trångboddhet. Orsaken är främst att allt fler nyanlända och asylsökande ska beredas plats.

Den tredje förstasidan handlar om att polisbristen gjort att många kommuner köper in väktartjänster och anlitar privata ordningsvakter. Förra året satsade kommunera över 1 miljard på detta. det är en ökning med 50% sedan 2014.

Den sista förstasidan belyser den växande lärarbristen. Just nu är det akut lärarbrist i var tionde skola. Det finns 477 grundskolor där inte ens hälften av lärarna är behödiga. Största bristen gäller, inte helt oväntat, lärare i svenska som andraspråk. Samtidigt vet vi från andra undersökningar att det även är brist på kuratorer, specialpedagoger och speciallärare. Även hemspårkslärare och tolkar är en bristvara. Kopplingen till mottagandet av nyanlända är uppenbart. Men det finns brist på lärare inom alla ämnesområden.

Utöver detta finns ett antal andra framtidsutmaningar för kommunerna. Inte minst kommer förändrad demografi att kräva mer resurser till skola, äldreomsorg och hemtjänst. Vi ser som jag skrev i inledningen också en stor risk för kraftigt ökade kostnader för försörjningsstöd när kommunerna efterhand tar över det ekonomiska försörjningsansvaret för kommunplacerade nyanlända som saknar försörjning av eget arbete.

Den mest populära lösningen från vänsterhåll är att tillföra kommunerna ökade statsbidrag. Det går ju an att lova i högkonjunktur när den statsliga kassan är hyfsat välfylld. Värre blir det när konjunkturen vänder ned. Då kommer det att krävas helt andra åtgärder. Att kommunerna lär sig prioritera - hårt - och att man har fokus på att vara företagsvändliga och bidra till att fler kommer i arbete är den enda långsiktigt hållbara lösningen. Dessutom krävs att riksdag och regering har fokus på att få fler nyanlända i arbete. Om detta inte lyckas kommer det att sluta väldigt illa för många utsatta kommuner.

Jag både tror och anser personligen att integrationen måste bli den stora valfrågan i 2018 års val. Den påverkar nämligen precis alla andra politikområden.




Farligt med "politiska krafttag" när bopriserna redan verkar vika

2017-11-10

Media uppmärksammar att det finns politisk oenighet om det kloka i att införa stärkta amorteringskrav för bolån. Oppositionen i riksdagen är skeptiska till ett skärpt amorteringskrav. För egen del står jag helt och fullt bakom den linje som vår moderate ekonomiskpolitiske talesperson Elisabeth Svantesson uttalade i Dagens Industri häromdagen. En sund amorteringskultur är viktig, men att skärpa amorteringskraven just nu, när marknaden redan verkar kylas av, kan i sig orsaka stora fall i bopriserna.

Skärpta amorteringskrav skulle, tillsammans med det införda bolånetaket, dessutom göra det närmast omöjligt för unga människor att köpa en bostad. Risken finns också att utsatta låntagare drivs att ta blancokrediter mot hög ränta för att finansiera amortering på sina bolån.

Jag har tidigare även kritiserat bolånetaket, och varnat för exakt det som nu händer. Nämligen att bankerna nekar bolån över en viss nivå, men där låntagaren samtidigt på olika sätt ordnar blancolån för betydligt högre ränta för mellanskillnaden. Man lånar alltså lika mycket pengar, men till en högre månadskostnad. Jag kan inte se hur detta dämpar kreditgivningen och motverkar skenande bopriser. Det orsakar bara sämre totalekonomi för låntagaren.

Som tidigare jurist och kredithandläggare på bank ser jag bara en rimlig väg. Nämligen att bankerna gör individuell bedömning av varje kund. Det är banken som ska pröva kreditvärdigheten och fastställa de rimliga villkoren efter kundens sammantagna ekonomi. Med den insyn jag har i bankvärlden är min bild att detta idag fungerar ganska bra. Inte minst tar bankerna sedan många år höjd för betydligt högre räntor än idag när de beräknar låneutrymmet. Politiker och myndigheter bör inte vara alltför klåfingriga och detaljreglera exakt hur mycket man får låna eller exakt hur mycket man ska amortera. Det är helt enkelt inte en politisk fråga. Politiken och ansvariga myndigheter bör ta övergripande beslut, medan detaljerna lämnas till kreditgivarna att tillämpa.

En annan fråga är diskussionerna om minskade ränteavdrag, höjda fastighetsskatter och annat som föreslås för att "kyla av" bostadsmarknaden. Att ta sådana dramatiska beslut just nu, när marknaden verkar kylas av alldeles av sig själv, är ännu farligare. Det kan leda till dramatiska prisfall som leder till både bostadskrasch och problem för bankerna.

Ska man långsiktigt förändra beskattningen på bostadsområdet behövs en bred samlad översyn, där sedan eventuella förändringar sjösätts stegvis på ett sätt som gör att människor vet de långsiktiga förutsättningarna.




Expertseminarium om moderaternas ekonomiska politik

2017-10-10



Jag började dagen med ett expertseminarium om moderaternas nya ekonomiska politik. Seminariet inleddes av vår nye partiledare Ulf Kristersson och därefter gav åtta tunga experter inom ekonomi och arbetsmarknad gav sin syn på moderaternas förslag. Det blev en mycket intressant genomgång.

Experterna var Hans Lindberg (VD Bankföreningen), John Hassler (ekonomiprofessor vid Handelshögskolan i Stockholm), Annika Winsth (chefsekonom Nordea), Jens Henriksson (VD Folksam), Bettina Kashefi (chefsekonom Svensk Näringsliv), Anna-Kristi Löfgren (LO-ekonom), Annika Wallenskog (chefsekonom Sveriges Kommuner och Landsting) samt Samuel Engblom (samhällspolitisk chef TCO).

Generellt kan man säga att våra förslag fick mycket ros från de flesta debattörer, men det fanns också en del förslag om tillägg och en del kritik. Vilket var avsikten med seminariet. Nästa steg är att ta beslut om förslagen på moderaternas arbetsstämma kommande helg.

På seminariet presenterades en del bilder, bland annat denna av John Hassler. Bilden visar att Sveriges BNP/Capita utvecklats betydligt bättre än EU-genomsnittet sedan början av 1990-talet. Allra bäst utvecklades BNP/Capita relativt EU efter finanskrisen och fram till 2016. Men kommande år kommer vi att tappa gentemot EU, vilket givetvis främst beror på det stora mottagandet av asylsökande kopplat till att vi inte har någon politik från dagens regering för att få fler nyanlända i arbete.

Om befolkningen ökar kraftigt, men fler lever på ersättningar och bidrag i stället för att jobba, faller BNP/Capita. Både jämfört med resten av EU, men även i faktiska tal.

Det är därför det är så viktigt att presentera en politik för att få fler i arbete i stället för i bidragsförsörjning, och det är också det som är moderaternas stora fokus med vår politik.




Moderaternas budgetmotion

2017-10-05

Vi tror på Sverige – Moderaternas budgetmotion

Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson presenterade i dag Moderaternas budgetmotion för 2018. Det handlar om en samlad reformagenda med tydligt fokus på att det ska löna sig att arbeta, fler jobb och viktiga trygghets- och välfärdssatsningar. Samtidigt måste Sverige rustas inför tuffare tider genom en ansvarsfull ekonomisk politik.

Vår budget är en budget för alla dem som jobbar, vill jobba – och har jobbat. Alla de människor som bär upp vårt samhälle, de måste nu både höra och märka att Sverige bryr sig om deras slit. Vi stärker arbetslinjen och gör det mer lönsamt att arbeta. Våra sammantagna reformer beräknas leda till att minst 70 000 fler blir sysselsatta. Det minskar utanförskapet och lägger grunden för ett Sverige där fler ges möjligheten att bidra.

Sveriges högkonjunktur får inte slösas bort. Den ska användas till reformer som gör vårt land starkare på lång sikt och så att vi klarar av de problem som ligger framför oss. Tyvärr gör Socialdemokraterna och regeringen precis tvärtom. Bidragen höjs, på bekostnad av reformer som skulle stärkt arbetslinjen. Det är en kortsiktig politik med sikte på valet. Regeringen talar om att investera, men de menar spendera. Att i högkonjunktur bygga upp höga nya kostnadsnivåer som man sedan måste försvara i lågkonjunktur är inte ansvarsfullt.

Kort sammanfattning av Moderaternas budgetmotion för 2018:

1. Förslag för dem som arbetar, vill arbeta och har arbetat:
• Moderaterna stärker arbetslinjen genom att sänka skatten med tydlig inriktning mot vanliga löntagare och lägre inkomster. För en familj med två heltidslöner handlar det om nästan 1000 kronor mer per månad.
• Vi höjer också brytpunkten för när man betalar statlig inkomstskatt. Det gör att över 90 procent av grundskolelärarna slipper betala statlig inkomstskatt.
• Detta är sammantaget den största skattereformen sedan jobbskatteavdragen infördes 2006.
• För att det alltid ska löna sig bättre att arbeta än att leva på bidrag föreslår vi att ett bidragstak införs inom ramen för en stor bidragsreform som även omfattar en striktare linje i försörjningsstödet och stegvis kvalificering till de svenska ersättningssystemen för nyanlända.
• Vi förenklar anställningsstöden och utvidgar RUT-avdraget.
• Moderaterna sänker skatten för Sveriges pensionärer lika mycket som regeringen föreslår, samtidigt som vi även gör det mer lönsamt för pensionärer att stanna kvar i arbete något eller några år längre.
• Vi höjer barnbidraget lika mycket som regeringen.

2. Övriga skattesänkningar och avvisade skattehöjningar:
• Vi säger nej till den höjda skatten på investeringssparkonton
• Vi stoppar den extra årliga indexuppräkningen av drivmedelsskatterna.
• Vi säger nej till flygskatt
• Vi säger nej till höjd skatt på privata sjukförsäkringar

3. Fokus på Sveriges stora problem:
• Moderaterna gör den största satsningen på lag och ordning i Sverige på över tjugo år. Det handlar om att bekämpa vardagsbrottsligheten och öka den grundläggande tryggheten i hela Sverige. Poliserna ska bli fler och få bättre löner och villkor.
• Vi gör större satsningar på försvaret än regeringen, hela 9,6 miljarder fram till 2020, utöver årets försvarsuppgörelse.
• Vårdköerna har fördubblats under nuvarande regering. Detta skapar oro, lidande och undergräver tilltron till att välfärden finns där när vi behöver den. Totalt satsar vi därför 19 miljarder kronor den kommande budgetperioden för att korta köerna och höja kvaliteten i vården. Bland annat satsar vi på förlossningsvården och vård av multisjuka äldre.
• Vi satsar på mer undervisningstid i skolan, tillgång till lovskola och läxhjälp, fler karriärtjänster för lärare och höjd kvalitet på lärarutbildningen.
• Integrationen fungerar inte. Därför föreslår vi bland annat att det införs en integrationsplikt samt att fler får möjligheten att lära sig jobbet på jobbet genom att tillsammans med Alliansen satsa på inträdesjobb. Stegvis kvalifikation till bidragssystemen är också en viktig del i en bättre integration.

4. Vi rustar Sverige för sämre tider:
• Ansvar för ekonomin handlar om att rusta landet för framtiden. När ekonomin går bra gäller det att bygga upp buffertar och genomföra strukturreformer som bygger Sverige starkt.
• Medan regeringen lagt fram en budget som kanske gynnar Socialdemokraterna på kort sikt, presenterar Moderaterna en budget för 2018 som tar ansvar för Sverige på lång sikt. Vår budget är stramare än regeringens och har ett större överskott.

Finansiering:
Vår budget är stramare än regeringens, och vi redovisar ett större överskott än de gör. De viktigaste enskilda finansieringarna av våra förslag är följande:
* Bidragsreformer och bidragstak
* Besparingar på arbetsmarknadspolitiken
* Stopp till regeringens byggsubventioner
* Nej till delar av regeringens miljö- och klimatpolitik
* Höjningen av den reducerade momsen från 12% till 14%
* Långsammare uppräkning av biståndet till 1% av BNI
Utöver detta använder vi samma beräkningar av disponibelt överskott som regeringen, men använder inte lika mycket av detta som regeringen gör.

För den som vill ta del av alla detaljer går det bra att läsa hela budgetmotionen här.




Debatt om kommunsektorns ekonomiska utveckling

2017-09-27



I dag inledde jag riksdagens arbetsdag med morgonens första anförande, om kommunsektorns ekonomiska utveckling. Jag höll ett ganska långt anförande där jag gick igenom ett antal olika frågor som jag anser vara av stor betydelse för hur kommunerna ska kunna klara både ekonomi och verksamhet framöver. Läs gärna hela mitt anförande eller titta på riksdagens videoupptagning av hela debatten inklusive mina efterföljande repliker.

Jag tog också en replik på min motdebattör, Ingela Nylund Watz (S). Jag reagerade på hennes något uppgivna besked att kommunsektorn knappast kommer att kunna öka sina skatteintäkter framöver och att därför behovet av statsbidrag kommer att öka. Jag påpekade att det låter väldigt uppgivet för att komma från det stora regeringspartiet. Jag och moderaterna tänker precis tvärtom - staten har egna stora uppgifter framöver, tex satsningar på polis, försvar och infrastruktur, och i sämre tider ökar även kostnaderna för olika ersättningssystem. Att staten i ett sämre konjunkturläge dessutom skulle kunna öka statsbidragen till kommunerna dramatiskt är inte sannolikt. Jag påpekade att kommunerna själva måste arbeta både med effektiviseringar och att öka sin skattekraft, främst genom att underlätta för företagande och få fler i egen försörjning. Det finns inga genvägar.







Den svenska statsskulden

2017-09-25

Jag märker ofta att det finns många missförstånd kring den svenska statsskulden. Inte minst blandar många ihop skulden i kronor och det internationellt oftast använda måttet statsskuld i andel av BNP som mer speglar skuldens betydelse i förhållande till ett lands totala ekonomi. Båda måtten är givetvis intressanta, men man måste veta vad man talar om.

En annan sak är att det i statsskulden finns poster som direkt kan kvittas mot statliga fordringar. Tex när Sverige lånar upp pengar för att låna ut dem till världsbanken (IMF) eller till andra stater, eller när man stärker Riksbankens valutareserv. De lån som på detta sätt används för vidareutlåning eller där de lånade pengarna finns kvar som valutareserv eller på konton brukar man inte räkna med i den "riktiga" statsskulden eftersom pengarna inte förbrukas utan finns kvar.

Nedan två figurer från Riksgäldskontoret. Först statsskulden i kronor, och sedan statsskulden i andel an BNP. Blå kurva visar total statsskuld, grå kurva visar statsskulden utan de poster jag nämnde ovan, alltså motfordringar eller tillgångar som finns kvar hos tex Riksbanken.



Statsskulden i kronor minskade under Alliansens regeringsår, när man tittar på den mest korrekta grå kurvan. Den lägsta uppmätta skulden sedan 1993 var 2008. Dagens faktiska skuld i kronor är högre. Finansministerns påstående att statsskulden är den lägsta sedan 1970-talet stämmer definitivt inte när man tittar på den faktiska skulden i kronor.



När det gäller statsskulden i procent av BNP ser bilden annorlunda ut. När Alliansen tillträdde låg den runt 40% av BNP. När vi lämnade regeringsmakten hade den minskat till ca 28% av BNP, och idag är den ca 24% av BNP. Och det är faktiskt den lägsta nivån sedan slutet av 1970-talet.

Att statsskulden i procent av BNP sjunker när BNP ökar under en högkonjunktur är ganska naturligt. Lånebehovet minskar när skatteintäkterna ökar i högkonjunktur, och ju högre BNP blir desto mindre blir ju skulden i procent av BNP. Motsatsen gäller i lågkonjunktur. Om BNP minskar och skatteintäkterna samtidigt rasar ökar skulden normalt kraftigt i andel av BNP.

Under Alliansens regeringstid genomgick Sverige två djupa globala finanskriser. Trots detta lyckades Alliansen sänka statsskulden, både i faktiska kronor och i procent av BNP. Det är faktiskt en bedrift som väckte respekt i omvärlden.

Utvecklingen under dagens regering är mindre imponerande. Visserligen fortsätter statsskulden att minska, men så stark som världsekonomin är nu borde minskningarna varit betydligt större. Det är nu vi lägger grunden för att klara nästa lågkonjunktur.




Är kraftigt höjda barnbidrag verkligen rätt prioritering?

2017-09-21

Regeringens föreslagna höjning av barnbidraget beskrivs som en satsning på de mest behövande. Men är det verkligen så? Barnfamiljer är faktiskt inte generellt någon speciellt utsatt grupp, snarare tvärtom. Många lever ett gott ekonomiskt liv och behöver inte barnbidraget för att ekonomin ska gå runt. Samtidigt måste alla bidra till att genom sina skatter finansiera barnbidraget, alltså även de med låga inkomster. Resultatet blir, om man ställer det på sin spets, att ensamstående barnlösa låginkomsttagare måste bekosta höjt barnbidrag till familjer med mångmiljoninkomster. Det borde rimligen anses vara en orimlig fördelningspolitik för alla politiker, från höger till vänster. Vill man stödja barnfamiljer med svag ekonomi vore riktade bidrag mer effektivt.

Redan idag är barnbidragen oerhört generösa. Kostnaden för statskassan är idag ca 25 miljarder kronor, redan före den aviserade höjningen. Så här ser barnbidraget ut idag. Dessa belopp har gällt sedan Alliansen förbättrade flerbarnstillägget 1 oktober 2010:



För de flesta har barnbidraget inga marginaleffekter, eftersom övriga inkomster inte påverkas och bidraget är skattefritt. Därför brukar barnbidraget anses vara en av de bästa formerna av bidrag rent samhällsekonomiskt, eftersom det sällan påverkar arbetskraftsutbudet.

Det finns dock situationer där arbetskraftsutbudet sannolikt påverkas. Enligt SCB fanns det redan 2011 över 1.000 svenska familjer med fler än sju barn. Hur många som hade 5-6 barn kan jag inte få fram, men det borde vara betydligt fler. Och i takt med att Sverige tagit emot allt fler nyanlända kan man på goda grunder anta att antalet familjer med många barn ökat betydligt. För en familj med 5-6 barn innebär ett barnbidrag redan idag ett så pass stort tillskott att det kan ge incitament för den ene föräldern att avstå från arbete. Särskilt om man lägger till kostnaderna för att erbjuda detta antal barn barnomsorg. När nu barnbidraget höjs ytterligare, med hela 20% (!) förstärks givetvis denna sannolika effekt.

Om man vill höja barnbidraget borde man samtidigt kunna diskutera att reducera eller avskaffa flerbarnstillägget - det är inte alls dyrare per barn att ha två eller tre barn än ett, snarare tvärtom. Dessutom är det högst frivilligt att skaffa många barn. Det vore inte heller orimligt att inkomstpröva barnbidraget. Det är för övrigt intressant att man i Danmark nu planerar att sänka barnbidraget från och med barn nummer tre. Vad jag förstår just av rena integrationsskäl.

Även om jag knappast tror att moderaterna kommer kommer att sätta sig emot en höjning av barnbidraget hade jag personligen hellre sett att regeringen använt det ekonomiska utrymmet som barnbidragshöjningen kräver för att i stället sänka skatten. Moderaterna kommer sannolikt att föreslå både och i sin budgetmotion, både höjt barnbidrag och sänkt skatt. (Varför anser för övrigt vänstersidan i svensk politik att moderaternas tidigare förslag om 500 kronor i skattesänkning för en barnfamilj är dålig politik medan höjt barnbidrag med 200 kronor är bra politik?)

Moderaterna har ju dessutom tidigare presenterat ett förslag till bidragstak som innebär att ingen kan få mer i samlade bidrag än 75% av lägsta nettolön för arbete. Jag tycker man skulle kunna överväga att även lägga in barnbidraget under detta tak. Om vi gjorde det skulle en del av de alltför orimliga effekterna kunna motverkas.

Barnbidraget har alltför länge varit en helig ko i svensk politik. Men ett bidrag som kostar skattebetalarna över 25 miljarder per år kan inte vara undantaget från all politisk debatt mellan ansvarstagande politiker.




Regeringens budgetproposition är oansvarig

2017-09-20

Regeringen gömmer sig bakom högkonjunkturen för att slippa ta tag i de stora jobbiga framtidsfrågorna, och högkonjunkturen döljer också regeringens misslyckanden på flera områden. I dag döljer högkonjunkturen även de stora underliggande problemen med en åldrande befolkning och ett allt mer tudelat samhälle med stora utanförskapsområden. Regeringen vägrar se problemen och har inga förslag om att göra något åt det. Regeringen agerar som om det alltid kommer att vara högkonjunktur och genomför en utgiftsexplosion som driver upp kostnadsnivåerna i statsbudgeten till nivåer som blir svåra att hantera när konjunkturen vänder ned. Att gasa på, trots att högkonjunkturen är stark, är riskabelt för Sverige och förstärker obalanserna i ekonomin. Det är den allvarligaste kritiken mot den budget man presenterade idag.

Ulf Kristersson konstaterade i budgetdebatten att regeringen rustar sig själv inför ett valår, men man rustar inte Sverige. Det är en bra sammanfattning. Regeringspartierna försöker helt enkelt köpa väljarnas röster med deras egna skattepengar. Notan kommer nästa lågkonjunktur.

Regeringens budgetförslag saknar som sagt genomgripande reformer. Det finns inte ens en seriös analys av Sveriges grundläggande problem. Samtidigt driver regeringen en politik som bestraffar flit, sparande och förkovran. I stället lägger de pengar på bidrag, särintressen och ineffektiv symbolpolitik. Det finns ingenting i budgeten om hur jobben ska bli fler, hur utanförskapet ska brytas eller hur decennier av misslyckad integration ska vändas till sammanhållning.

Sverige behöver göra precis tvärtom: fokusera på reformer som tar tag i svåra problem. Statens kärnfunktioner, polisen och försvaret, ska vara starka. Arbetslinjen och entreprenörer ska värnas och integrationen förbättras genom att krav på att helt enkelt bara göra rätt för sig. Man borde inte minst lägga kraft på att få de lågutbildade och nyanlända i egen försörjning. Om vi inte lyckas med det nu under högkonjunktur, vad kommer då att hända i nästa lågkonjunktur?

Sammanfattningsvis:
* Regeringen gasar när högkonjunkturen är stark. Detta riskerar överhettning som jag skrev om i tidigare blogginlägg. Sverige har även historiskt små överskott jämför med tidigare högkonjunkturer.
* Mycket liten del av reformutrymmet läggs på jobb och företagande
* Traineejobben påstods i valrörelsen 2014 vara regeringens viktigaste arbetsmarknadsåtgärd. Det blev bara ett drygt 50-tal jobb i hela landet till en kostnad av 11 miljoner per jobb. Nu avvecklar regeringen reformen.
* Under mandatperioden höjs skatten med 60 miljarder kronor, varav 88 % slår mot jobb, tillväxt och sparande.
* Regeringen når inte sitt eget arbetslöshetsmål, Sverige har under mandatperioden tvärtom sjunkit från plats 12 till plats 15 inom EU. Andra länder har helt enkelt utnyttjat högkonjunkturens positiva effekter klokare än Sverige.
* Regeringen slösar bort högkonjunkturen genom att sprätta ut pengar till allt och alla i stället för att ta tag i de underliggande samhällsproblemen.

Moderaterna menar att i stället för ökade bidrag och subventioner borde högkonjunkturen användas till att stärka de offentliga finanserna och samla i ladorna inför nästa lågkinjunktur, genomföra reformer för integration, tillväxt och arbetsmarknad samt bostadspolitiska reformer. Vi måste också ha tydligare fokus på välfärds- och trygghetsreformer, exempelvis sjukvård, polis, och försvar. Moderaterna återkommer inom kort med sitt budgetalternativ.




Budgetdebatt

2017-09-20



Idag på eftermiddagen hålls riksdagsdebatt med anledning av regeringens budgetproposition. Här Ulf Kristersson, moderaternas ekonomiskpolitiske talesperson och sannolikt blivande partiledare, i djup koncentration före sitt anförande. Till höger Ulf i replikduell med finansminister Magdalena Andersson (S).




Kraftfulla varningar för hotande överhettning i svensk ekonomi

2017-09-20

I går hade Finansutskottet besök av två inbjudna experter som gav sin syn på svensk ekonomi och riksbankens räntepolitik. Det var Per Krusell, professor på Stockholms Universitet och Annika Winsth, chefsekonom på Nordea.

Annika Winsth förde ett bredare resonemang om svensk ekonomi och vårt beroende av omvärlden. Hon inledde med att säga till det samlade finansutskottet att "det går bra för Sverige nu, men det är inte er förtjänst!". Sedan visade hon denna bild:



Vi ser hur det idag råder en stark tillväxt i de flesta länder i världen. Det är Mongoliet, Vitryssland, Syrien, Venezuela och några få andra länder i världen som inte har en stark ekonomisk tillväxt. Sverige ligger ungefär i mitten och i linje med större delen av Europa och USA. Den starkaste tillväxten hittar vi i Asien och i delar av Afrika. När den globala ekonomin går starkt tickar exportinkomsterna in, och skatteintäkterna ökar kraftigt. Samtidigt varnade Annika Winsth för att när konjunkturen vänder nedåt blir utvecklingen exakt den motsatta, då faller skatteintäkterna dramatiskt. Om man inte förberett sig för detta kommer nästa lågkonjunktur att slå mycket hårt.

Hennes nästa bild var ännu mera talande. Den visar hur det svenska byggandet ökat kraftigt under många år nu, och att byggmarknaden är överhettad. Detta eldas under av mycket stora statliga byggsubventioner och extremt låga räntor. Annika Winsth menade att dagens räntepolitik från Riksbanken är farlig, det ensidiga fokuset på att få upp inflationen är enligt henne fel eftersom de låga räntorna riskerar att leda till att vi bygger för mycket dyra bostäder som ingen kommer att ha råd att bo i. Regeringens bostadssubventioner förvärrar saken.



Om man har detta i bakhuvudet blir regeringens utgiftsexplosion och bidragshöjningar i årets budget ännu mer oroväckande. Man lägger helt enkelt en valbudget där man försöker köpa svenska folkets röster med deras egna skattepengar. Men när man ökar utgifterna i bidragssystemen bygger man upp en högre löpande kostnadsnivå som man sedan måste finansiera i nästa lågkonjunktur. Då kommer notan när man tvingas skära ned i bidragen och samtidigt höja skatten. Just nu eldar regeringen på en högkonjunktur som redan står på gränsen till överhettning. Det var exakt så man gjorde under 1980-talet, vilket ledde fram till den allvarliga kris som Sverige drabbades av i början av 1990-talet. Man skapar nu stora obalanser i ekonomin när man använder tillfälliga stora skatteintäkter i högkonjunktur för att öka utgifter som sedan ligger kvar nästa lågkonjunktur. Samtidigt ser man inte de stora samhällsproblemen som exempelvis integrationen och det växande utanförskapet i vissa områden. Regeringen slösar helt enkelt bort högkonjunkturen i stället för att använda den klokt.




Mer pengar garanterar inte bättre välfärd

2017-09-15

Tidningen Dagens Samhälle har i sitt senaste nummer ett reportage där man granskar äldreomsorgen i de svenska kommunerna. Man konstaterar att somliga kommuner lägger 30–40 procent mer pengar på sin äldreomsorg än vad man kan förvänta sig utifrån befolkningens sammansättning. Hos andra ligger kostnaden långt lägre än den förväntade. Men man finner ingen direkt koppling mellan kvalitet och kostnad. I den mån det finns någon skillnad alls är det enligt tabellerna nedan snarare så att de äldre ("brukarna") överlag är mer nöjda i de kommuner som har lägre kostnad.

Enligt reportaget gäller samma sak när man isolerat jämför ersättningsbeloppen i LOV (lagen om valfrihet) i hemtjänsten och jämfört med brukarnöjdhet. Det finns inga direkta samband mellan låga/höga kostnader och upplevd kvalitet i vare sig äldreomsorgen eller hemtjänsten.

Den enda slutsatsen man kan dra är att det inte går att lösa välfärdens kvalitetsproblem bara genom att pytsa ut miljard efter miljard till kommuner och landsting. Att ösa skattebetalarnas pengar i svarta hål löser inga problem.

Detsamma verkar för övrigt även gälla kvalitetsbrister hos myndigheter. Arbetsförmedlingen har exempelvis fått enormt mycket mer pengar de senaste 10 åren, både av Alliansen och nuvarande regering, men såväl resultaten som nöjdheten hos arbetssökande och företag ligger ändå kvar på en låg nivå.

Ska man öka kvalitén i välfärden måste man arbeta på nya sätt, driva en effektivare verksamhet och ha fokus på rätt saker. Vi vet att en mångfald av utövare är ett sätt att driva verksamheter framåt och utveckla arbetsmetoder. Privata välfärdsföretag driver ofta verksamheten billigare och har ofta mer nöjda kunder/brukare än offentligt driven verksamhet. Det gäller såväl skolor som sjukhus och äldreboenden. Därför vore regeringens förslag om vinstbegränsning i välfärdsföretag direkt negativ om man menar allvar med att öka kvaliteten i välfärden. Detta måste vi bli ännu tydligare med i debatten från moderat sida. Det viktiga är inte att begränsa välfärdsföretagens vinst, det viktiga är att ställa höga kvalitetskrav på såväl privat som offentligt bedriven välfärd.

En annan reflektion är att det rimligen finns en viss potential i kommuner med höga kostnader att sänka dessa och kanske kunna göra annat med pengarna, alternativt sänka skatten. I artikeln konstateras det att det inte alltid går att sänka kostnader till nivån hos kommunerna med lägst kostnad. Så kan det säkert vara. Men genom att lära av varandra kan man rimligen i vart fall minska skillnaderna.



Källa: Dagens Samhälle





Moderaterna står vid sitt ord

2017-09-14

I dag har den moderata riksdagsgruppen tagit två viktiga beslut rörande två olika misstroendeförklaringar. Jag ska här redogöra kort för våra ställningstaganden, som jag stödjer fullt ut.


1. Misstroendeförklaringen mot försvarsminister Peter Hultqvist.

Redan i somras deklarerade Alliansen gemensamt att vi avsåg att väcka misstroendeförklaring mot tre ministrar, däribland försvarsministern, till följd av den stora IT-skandalen vid Transportstyrelsen. Två ministrar sparkades av statsministern redan en kort tid efter Alliansens besked. Men hotet om misstroende mot försvarsminister Hultqvist kvarstod, och vi lovade att lägga detta när riksdagen öppnade, om inget nytt skulle framkomma i ärendet som talade emot en misstroendeförklaring. Sedan dess har en del nya uppgifter framkommit, men dessa har snarare varit av försvårande art för Hultqvist. Inget alls har framkommit som ändrat vår bedömning, vilket företrädare för samtliga Allianspartier konstaterat vid olika tillfällen den senaste tiden. I dag har Centern och Liberalerna trots detta beklagligtvis meddelat att de backar från tidigare besked om misstroende. Moderaterna och Kristdemokraterna står dock fast vid tidigare Alliansbesked och Moderaterna har idag lämnat i en begäran om misstroende mot Peter Hultqvist. Vi vet att denna inte kommer att gå igenom efter att C och L hoppat av tidigare överenskommelse, men vi vill visa svenska folket att man kan lita på moderaternas besked i viktiga frågor. Vi står vid vårt ord och försvarar Alliansens besked från i somras.

Skälet till misstroendet är uppenbart. Peter Hultqvist är försvarsminister med yttersta ansvaret för svensk säkerhetspolitik. Om han får kännedom om ett allvarligt säkerhetshot mot landet bör han självklart noga förvissa sig om att statsministern fått all information i ärendet. Detta gäller alldeles oavsett övriga ministrars, generaldirektörers och statssekreterares försummelser (sådant dessa tvingats avgå för). Hultqvist har inte tagit detta ansvar och därmed har han inte vårt förtroende som försvarsminister.

Debatt och omröstning om denna misstroendeförklaring sker preliminärt på tisdag nästa vecka.


2. Misstroendeförklaringen mot statsminister Löfvén.

I morgon debatterar och röstar riksdagen om Sverigedemokraternas misstroendeförklaring mot statsminister Löfvén. SD lovade i somras att väcka misstroende mot Stefan Löfvén om inte Peter Hultqvist avgått före riksdagens öppnande, och nu fullföljer de sitt hot. Från moderat sida har vi självklart inget som helst förtroende för statsministern och hans regering. Och som jag skrev i somras när IT-skandalen blev känd så vore det inte orimligt att rikta misstroendet mot statsministern, eftersom det är han som leder regeringen och har det övergripande ansvaret för ministrarnas arbete.

Samtidigt var ett misstroende mot statsministern till följd av IT-skandalen inte något moderaterna gav besked om i somras. Vi sade att vi skulle väcka misstroende mot de tre ministrar vi ansåg vara mest klandervärda i det som hänt. Vi sa inte att vi skulle väcka misstroende mot statsministern.

Om man nu ändå skulle väcka misstroendeförklaring mot statsministern, och därmed fälla hela regeringen, måste man rimligen först vara säker på att misstroendeförklaringen också går igenom. Vi vet idag att det inte kommer att finnas något stöd för en sådan misstroendeförklaring. Att då ändå väcka en sådan mot statsministern och sedan förlora i omröstningen stärker bara sittande regering. Moderaterna kommer att avstå i morgondagens omröstning.

Vad gäller statsministerns ansvar kommer det fram nya uppgifter i media hela tiden, och även KU granskar ärendet. Det finns många frågetecken och motstridiga besked i frågan och det kan självklart inte uteslutas av statsministern ändå kommer att fällas i ett senare läge.




Seger för Alliansen att regeringen drar tillbaka skattehöjningar

2017-08-26

Beskedet idag att Regeringen drar tillbaka förslagen om höjd skatt för entreprenörer och att fler ska betala statlig inkomstskatt är välkommet. Det är glädjande att Alliansen gemensamt stoppat dessa skattehöjningar. Förslagen hade inneburit höjd skatt för bl.a. barnmorskor, poliser och lärare och gjort det mindre lönsamt att starta och driva företag. En stor framgång för oppositionen att detta nu inte blir verklighet.

Det är beklagligt att regeringen samtidigt väljer att hålla fast vid den nya flygskatten. Även om den är något förändrad är det en dålig skatt för Sverige och en dålig skatt för miljön. Skatten kommer inte minst att minska flygbolagens ekonomiska utrymme att investera i nya miljövänliga flygplan och nya bränslen. Den riskerar också att flytta avgångar för långväga utrikesflygningar från Sverige, vilket hotar svenska jobb och medför längre anslutningsresor som är negativa för miljön. Alliansen kommer inte i detta läge att begära misstroendevotum till följd av regeringens beslut att införa en flygskatt. Men flygskatten kommer självfallet inte finnas med i vårt moderata budgetförslag och vi vill avskaffa flygskatten redan den 1 januari 2019 om vi vinner valet. Skatten kommer då ha varit verksam under mindre än ett år.

I sammanhanget är det intressant att läsa att Tysklands ekonomiminister Birgitte Zypries vill ta bort den flygskatt Tyskland haft i sex år. "Att ta bort den kommer att stärka de tyska flygbolagens konkurrenskraft i Europa" säger hon i en intervju med tyska Handelsblatt. Kanske går Tyskland en annan väg än Sverige, och då är risken uppenbar att den svenska skatten medför ännu större skada för det svenska flygets konkurrenskraft.

Sammantaget kan man konstatera att när finansminister Magdalena Andersson talar om "cirkus" kring regeringens skatteförslag så har hon missat en viktig sak. Hennes regering har inte majoritet i riksdagen. Om man då föreslår saker som saknar riksdagens stöd kommer man förr eller senare att få backa från förslagen. Det är ren matematik. Att regeringen skapar en cirkus genom att lägga fram förslag som man sedan får backa från är helt deras eget ansvar.




Skenande byggpriser eldas under av byggsubventioner

2017-07-16

Nyligen kom uppgifter från SCB om att byggkostnaderna på årsbasis ökat med 2,7%, alltså långt mer än inflationen. Den senaste uppmätta månaden var ökningen ännu större, hela 0,5% mellan april och maj. Stigande byggkostnader bidrar till att driva upp priserna på hela fastighetsbeståndet.

Det byggs idag mer än på väldigt många år. Många av dessa byggen började planeras redan under Alliansens sista år, ofta är planeringstiden för stora byggprojekt 4-5 år, och nu byggs det i en rasande fart. De mycket låga räntorna är en viktig orsak, den växande bostadsbristen i många områden en annan.

Det omfattande byggandet framhålls oftast som något enbart positivt, men det är också förenat med risker och problem. För det första blir de hus som byggs mycket dyra att bo i eftersom både markkostnader och byggkostnader ökar så snabbt. Det finns också risk att det i en sådan här byggboom byggs med sämre kvalitet och att det byggs bostäder som inte stämmer med vad som efterfrågas. Det byggs exempelvis alltför lite billiga och enkla bostäder som passar dem med lägre inkomster. Risken är att bostadsbristen kvarstår för studenter och ungdomar som inte har råd att bo i de nya husen, och att efterfrågan bland kapitalstarka grupper inte är tillräckligt stor för att alla dyra bostäder ska gå att sälja.

Faktum är att till och med Aftonbladets ledare oroar sig för att det som byggs inte matchar efterfrågan.

Påståendet att ökat byggande skapar nya jobb stämmer i dagsläget inte heller särskilt bra, inte så som det gjorde för 4-5 år sedan. De byggföretag som bygger idag använder i allt större utsträckning utländsk arbetskraft och underleverantörer. Det gör att antalet nyskapade svenska jobb inte blir så stort längre, eftersom det helt enkelt saknas byggnadsarbetare. Dessutom blir det billigare att anlita utländska företag.

Att byggkostnaderna ökar så snabbt som de gör just nu eldas dessutom under av regeringens byggsubventioner, som handlar om uppemot 6 miljarder per år. Att subventionera bostadsbyggande samtidigt som det råder byggboom är knappast särskilt särskilt genomtänkt.

Om regeringen upplever problem med att vi från Alliansens sida nu vill stoppa en del av regeringens skattehöjningar kan man finansiera bortfallet genom att snarast slopa byggsubventionerna. Summorna är helt jämförbara i storlek, ca 6 miljarder. Det vore bra även för att motverka en ohållbar byggboom.

Vi har sett från flera andra länder att en okontrollerad byggboom så småningom kan leda fram till samhällsekonomiska obalanser. Detta har hänt i såväl Irland som Grekland, Spanien och Portugal i nutid, men det var också något som drabbade Sverige på 1990-talet. Då byggdes det en massa - och sedan rasade fastighetsmarknaden samman. Det finns all anledning att se riskerna, inte minst i dagens extrema lågränteläge, även om man i grunden gläds åt ett ökat byggande. Att omedelbart slopa byggsubventionerna vore en bra början för att motverka överhettning.

En översyn av hela skattesystemet är sannolikt också behövligt, men kanske en mer långsiktig fråga. Att i dagens läge ensidigt slopa eller drastiskt trappa ned ränteavdraget eller höja fastighetsskatterna kan lika gärna utlösa en fastighetskris som förebygga den. Det tycker jag man ska tänka på när vissa debattörer högljutt förespråkar detta. Viktigast idag är att bankerna tar sitt ansvar och ser till att låntagarna har god marginal för stigande räntor i framtiden.




Ulf Kristersson (M) kommenterar Decemberöverenskommelsen

2017-07-04

Decemberöverenskommelsen har givetvis varit en ständigt återkommande punkt på våra interna moderata möten i Finansutskottet de senaste åren. Och frustrationen har växt efterhand när vi sett vilken skada överenskommelsen gjorde. Ulf Kristersson (M) satte ord på detta i en debatt i Almedalen i går. Jag kan bara instämma.


När jag läser vad jag själv skrev i mina två blogginlägg efter Decemberöverenskommelsen känner jag samma sak som Ulf Kristersson. Visst var jag kritisk, bland annat skrev jag så här den 27 december 2014:

"Samtidigt känns det problematiskt att Alliansen på detta sätt räddar kvar en mycket försvagad Stefan Löfvén vid makten. Jag befarar en kraftig svekdebatt från Alliansens och Moderaternas väljare som kommer att undra om vi inte står upp för vår egen politik? Och att verka i riksdagen i kraftfull opposition blir knepigt framöver, det är inget att hyckla med."

Men mina försök att samtidigt se de positiva sidorna av överenskommelsen känns så här i efterhand mer som fromma förhoppningar. Min beskrivning om ett "val mellan pest och kolera" kändes faktiskt mest träffande. Decemberöverenskommelsen är ett skäl till moderaternas svaga opinionsstöd idag och naturligtvis borde även jag varit tydligare i min kritik mot överenskommelsen. Samtidigt kändes det ganska hopplöst eftersom det var en överenskommelse på partiledarnivå som avgående statsminister Fredrik Reinfeldt ingått för moderaternas räkning. Att som enskild riksdagsledamot försöka stoppa detta kändes tämligen hopplöst och då fick man i stället försöka göra det bästa av situationen.




Lyssna på dem som skapar jobben - de litar mest på moderaterna

2017-07-02



Dagens Industri hade i går ett stort reportage där man jämför finansminister Magdalena Andersson (S) och moderaternas ekonomisk-politiske talesperson (och min utskottsgruppledare) Ulf Kristersson. Man konstaterar att trots att svensk ekonomi är urstark tack vare den starka globala högkonjunkturen så är näringslivets förtroende för finansministern extremt lågt. Endast 9% (!) av de 1.100 företagsledarna i Ipsos undersökning har förtroende för finansministern. 52% säger att man helt och hållet saknar förtroende för henne. 88% säger att man har litet eller inget förtroende.

För moderaternas Ulf Kristersson är siffrorna omvända. Han har stärkt sitt förtroende bland företagsledarna, och idag har 58% förtroende för honom. Det är en ökning från 52% för ett år sedan.











Ipsos har även undersökt hur näringslivstopparna rankar partierna i olika frågor. 70% anser att Moderaterna har den bästa politiken när det gäller ekonomi, jobb och företagande, medan 10% föredrar Socialdemokraterna.



Detta är förvisso en undersökning bland företagsledare, högre chefer och styrelseordförande i företag med fler än tio anställda. Men resultatet är mycket tänkvärt. Det är företagen som ska våga investera, det är de som ska växa och anställa fler, de är nyckeln till hela Sveriges utveckling. Därför borde fler lyssna på vad de tycker om dagens politiska alternativ. Och då är Moderaterna det självklara alternativet.




Utan moderaterna vore oppositionen ganska tandlös

2017-06-29

Ofta får vi höra att oppositionen är tandlös. Inte minst beskylls vi moderater emellanåt för detta. Men statistiken från senaste riksdagsåret talar sitt tydliga språk. Utan moderaterna hade regeringen inte haft mycket motstånd i riksdagen.



Två av de viktigaste redskapen för debatt och granskning av regeringen är interpellationer och skriftliga frågor. Vänstra bilden visar hur antalet interpellationer till statsråd fördelas mellan partierna det senaste riksdagsåret. Moderaterna står för 384 av totalt 578, eller 66%. Högra bilden visar antalet skriftliga frågor till statsråden. Moderaterna står för 1101 av 1619, eller 68%. Moderaternas andel är långt mycket större än vad som motsvarar vår andel av riksdagsmandaten, och även långt mer än vår andel av oppositionens riksdagsmandat. Det oppositionsparti som utmärker sig mest åt andra hållet är Sverigedemokraterna. De är tredje största parti i Riksdagen, men står endast för knappt 4% av det totala antalet interpellationer och skriftliga frågor senaste riksdagsåret. Man kan också konstatera att Vänsterpartiet är mer aktiva än vad som motsvarar partiets storlek - trots att man informellt är ett stödparti till regeringen.

Regeringen får också många riksdagsbeslut mot sig. Under Alliansens andra mandatperiod, 2010-14, blev det en stor nyhet varje gång riksdagens röstade ned regeringens förslag. Jag tror det hände totalt sju gånger - på fyra år (Åren 2006-2010 hände det aldrig, eftersom Alliansen då hade egen majoritet). I dag är det vardagsmat. Under det senaste riksdagsåret (2016-17) drev riksdagen igenom så kallade tillkännagivanden till regeringen hela 135 gånger. Totalt under mandatperiodens tre första år har det skett 361 gånger. Det är nu så vanligt att riksdagen går emot regeringen att nyhetsmedia sällan bryr sig om att uppmärksamma det.

Så nej, oppositionen är knappast tandlös. Men självklart kunde vi vara ännu kraftfullare. Exempelvis genom att lägga fram en komplett Alliansbudget. Men så länge moderaterna inte får stöd för detta från samtliga övriga Allianspartier går det ju inte.




Riktade statsbidrag måste tidsbegränsas och utvärderas tydligare

2017-06-29
Ett av riksdagens sista beslut före sommaruppehållet är ett bra exempel på att regeringen faktiskt inte kan göra som de vill. I detta fall handlar det om ett förslag från Socialutskottet som rör den viktiga frågan om riktade statsbidrag inom hälso- och sjukvården. Riksdagen beslutade om inte mindre än fem tillkännagivanden till regeringen som innebar följande:

•En bortre tidsgräns bör fastställas när nya riktade statsbidrag införs.
•Regeringen bör utforma de riktade statsbidragen på ett sätt som underlättar uppföljning och effektutvärdering.
•Regeringen bör genomföra en översyn av befintliga riktade statsbidrag som saknar en tidsgräns, för att analysera om en tidsgräns behövs.
•Staten bör ta fram en nationell övergripande plan för att få till stånd en systematisk process vid beslut om att införa nya riktade statsbidrag.
•Det bör vara ett krav vid prestationsbaserade statsbidrag att de regelbundet utvärderas och detta bör gälla även efter det att bidraget har upphört.

Ganska självklara saker kan man tycka, inte minst för mig som ansvarar för frågor som rör kommunsektorns ekonomi. Dagens regering har ökat andelen riktade statsbidrag på de generella bidragens bekostnad. Det försvårar för kommuner och landsting att planera sin verksamhet och att satsa på det som är viktigast i den egna kommunen eller landstinget. Riktade statsbidrag behövs samtidigt ibland när riksdagen eller regeringen specifikt vill lyfta ett samhällsområde. Men om staten ska ge riktade statsbidrag måste det vara tydligt vad syftet är, man måste tala om hur länge kommuner och landsting kan förvänta sig bidraget, och man måste självklart utvärdera effekterna. Detta blev alltså också riksdagens beslut. Men S, V och MP reserverade sig mot alla fem besluten!




Riksdagsårets sista finanspolitiska debatt

2017-06-21



I dag höll Finansutskottet sin sista finanspolitiska debatt för detta riksdagsår. Fokus låg naturligtvis på de olika budgetalternativen (jag återkommer till detta i kommande inlägg), samt Alliansens krav att regeringen drar tillbaka tre särskilt skadliga skatteförslag ur den kommande statsbudgeten som presenteras till hösten.

Regeringen påstår att vi "rycker ut saker ur budgeten", vilket är fel. De enda som gjort så är Socialdemokraterna, som tillsammans med V, Mp och SD bröt ut en skattesänkning ur Alliansens budget i december 2013. Alliansen bryter inte ut något ur regeringens budget, utan talar bara om att om regeringen lägger dessa förslag kommer vi att väcka misstroende mot lämplig minister. Det är nu regeringens ansvar att presentera en budget som inte en majoritet i riksdagen är emot. Det är också regeringens ansvar att få inkomster och utgifter i budgeten att gå ihop.

2013 sa Magdalena Andersson själv att "det är inte oppositionens uppgift att baxa regeringens budget genom riksdagen". Och så är det. Det gäller även idag när Socialdemokraterna leder regeringen.




Väljarna tycker Alliansen ska stoppa skattehöjningarna

2017-06-21

En majoritet tycker att det är rätt av Alliansen att stoppa skattehöjningar som de inte kan stå för, enligt en opinionsundersökning gjord av Novus. Man ställde fyra frågor:

1. Alliansen bör stoppa skattehöjningar de inte kan stå bakom:
Instämmer: 56 procent
Instämmer inte: 32 procent
Vet ej: 12 procent

2. Det är oansvarigt av Alliansen att riskera en regeringskris.
Instämmer: 48 procent
Instämmer inte: 41 procent
Vet ej: 11 procent

3. Regeringen måste anpassa budgeten för att säkra en majoritet.
Instämmer: 60 procent
Instämmer inte: 23 procent
Vet ej: 17 procent

4.Alliansen bör agera ännu mer för att skapa en regeringskris.
Instämmer: 27 procent
Instämmer inte: 57 procent
Vet ej: 16 procent

Det viktigaste budskapet från väljarna är att man tycker Alliansen gör rätt som försöker stoppa skattehöjningarna. Man tycker också uppenbarligen att regeringen måste se till att få majoritet för sin budget.

Däremot oroar sig väljarna för regeringskris. Men den frågan ligger ju helt på regeringen, inte på Alliansen. Om regeringen lyssnar på riksdagens majoritet drar man tillbaka de tre aktuella skattehöjningarna, och då blir det inte heller någon regeringskris. I vart fall inte av den anledningen. Konstigare är det inte.

Den sista frågan är märklig. Vad betyder den egentligen? Den är omöjlig att besvara. Vad innebär "agera"? Självklart måste oppositionen granska regeringen och försöka få igenom sina egna förslag. Och om en minister saknar riksdagens förtroende är en misstroendeförklaring en naturlig följd. Om det leder till regeringskris är det såklart något man får hantera. Regeringskris uppstår när en regering inte längre har riksdagens förtroende. Det är en naturlig del av demokratin att det kan bli så. Sverige är dock ingen bananrepublik. Om det blir en regeringskris finns det tydliga regelverk för hur det ska hanteras.




Alliansen överens om att stoppa regeringens mest skadliga förslag

2017-06-15

I dag på finansutskottets sammanträde meddelade Alliansen sitt gemensamma besked enligt följande:

"Regeringen har aviserat tre skattehöjningar inför BP18 (Budgetpropositionen 2018, min anm) som vi finner särskilt skadliga för jobb och företagsklimat; förändringar av brytpunkten för statlig inkomstskatt, höjd skatt på småföretag genom förändrade 3:12-regler och införande av flygskatt. Om dessa skattehöjningar ingår i BP18 är vi beredda att agera i riksdagen för att stoppa dessa, till exempel i form av en misstroendeförklaring."

Övriga partier fick ta del av vårt besked vid sittande möte. Socialdemokraterna och Miljöpartiet avvisade det såklart, liksom Vänsterpartiet. Sverigedemokraterna meddelade däremot efter att ha läst igenom vårt besked att man ställer sig bakom det. Det betyder att det finns en majoritet i riksdagen mot regeringens förslag. Det vore ytterst oklokt av regeringen att i strid mot denna majoritet lägga fram förslagen i höstens budget.



Den mediala uppståndelsen blev som förväntat, Finansutskottets sammanträdesrum var belägrat av media, och alla de ekonomiskpolitiska talespersonerna blev intervjuade. Här Moderaternas Ulf Kristersson närmast i bild.

Jag tycker dagens besked känns bra. Från moderat sida har vi ju länge tryckt på för en gemensam Allianslinje mot regeringens skadliga politik. Nu är vi överens om att stoppa tre av de mest jobbskadliga skatteförslagen i regeringens budget. Vi moderater hade såklart helst sett en komplett Alliansbudget där vi även kunde förändra andra delar av politiken och presentera viktiga reformer. Men detta är ändå ett steg på vägen och dessutom en viktig markering mot regeringen. Jag tycker dessutom att det visar att Allianspartierna, när det verkligen gäller, klarar att enas även i frågor där vi har olika ingångar.

Nu har regeringen hela ansvaret för vad som händer. Står man kvar vid sina skadliga skatteförslag kommer vi att väcka misstroendeförklaring mot lämplig minister. Vad som händer därefter är regeringens ansvar. Skulle regeringen avgå kommer Alliansen självklart vara beredda att ta över regeringsansvaret. Men självklart kan regeringen också välja att inte ställa saken på sin spets, genom att dra tillbaka de tre förslagen.

För tydlighets skull bör jag väl nämna att moderaterna naturligtvis inte kommer att acceptera regeringens politik i övrigt heller. Vi kommer fortfarande att argumentera för en gemensam komplett Alliansbudget till hösten, och om det inte lyckas kommer vi att lägga fram en moderat budgetmotion och rösta på denna, precis som vi gjort varje år i opposition.




Partiledardebatt

2017-06-14

I dag hölls riksdagsårets sista partiledardebatt. Anna Kinberg Batra lade tyngdpunkten på integration, jobb och trygghet, tre frågor som idag hänger ihop väldigt mycket och som är centrala i moderaternas politik.

I övrigt konstaterade hon att Sverige har haft tre förlorade år med dagens regering. Och så är det ju. Inga viktiga framtidsreformer, och de växande problemen med utanförskap, ökade sjuktal och allt fler lågutbildade arbetslösa döljs hjälpligt av en stark högkonjunktur som helt enkelt maskerar problemen.

Men den dag konjunkturen vänder ned, samtidigt som allt fler nyanlända utan arbete ska försörjas så blir det allvar. Det är Sverige inte förberedda för idag.






Många ministrar på besök vid dagens möte i Finansutskottet

2017-06-08

I dag hade Finansutskottet besök av inte mindre än tre ministrar. Först hade vi överläggning med civilminister Ardalan Shekarabi (S) om ett förslag från EU-kommissionen om europeisk företagsstatistik. Föredragningen väckte minst sagt oro för att det i stället för av EU utlovade förenklingar blir ytterligare administrativ börda för svenska företag. Visserligen säger man att det kommer att förenkla för företag som bedriver handel med varor, men samtidigt kommer sannolikt regelbördan att öka för tjänsteföretagen. Och det är ju dessa företag som växer snabbast just nu. Än så länge bara ett förslag, men det finns all anledning att följa detta noga.



Därefter hade vi besök av både finansminister Magdalena Andersson (S) och finansmarknadsminister Per Bolund (MP) (på bilden syns även statssekreterare Ulf Holm (MP) längst till höger).

Vi hade först en diskussion med finansmarknadsminister Bolund om regeringens syn på kontanthanteringen i samhället. Det är glädjande att regeringen - äntligen - verkar se det problem som Kontantupproret flaggat för under flera år, och som jag själv engagerat mig en hel del i. Det ÄR ett problem för föreningsliv och småföretag att hantera kontanter, det ÄR ett problem att alla människor inte kan hantera (eller en ens får) betalkort eller kreditkort, och det ÄR ett problem i framförallt glesbygd att tekniken inte alltid fungerar för elektroniska betalningar. Det ÄR också en beredskapsfråga att vi inte ska hänga upp hela vårt samhälle på elektronik som bygger på oerhört känsliga system som lätt kan slås ut. Kontanter har absolut en roll som reservvaluta när tekniken inte fungerar. Vad regeringen rent konkret kan göra återstår att se. Men sakta växer det fram kontantcenter med insättningsautomater på vissa håll och på vissa ställen i glesbygd finns betaltjänstombud i exempelvis vissa butiker. Om man vill går det självklart att lösa i samverkan mellan staten, butikerna och bankerna.

Vi talade sedan om det nya förslaget om höjda resolutionsavgifter (avgifter till en fond för att kunna hantera eventuella framtida bankkriser) och kommande framtida extra skatter för banksektorn. Utformningen och storleken på avgifterna är kontroversiella och riskerar att driva banker ur landet. Det vore olyckligt av flera skäl - det hotar svenska jobb, det minskar statens skatteintäkter och det gör det också besvärligt att ha kontroll och tillsyn över banker som har en stor marknad i Sverige med huvudkontoret i annat land. Nu får vi analysera regeringens nya förslag som mycket passande presenterades just idag.




Kommunernas långsiktiga ekonomi säkras bara genom arbetslinjen

2017-05-21

En del av oppositionsarbetet i ett riksdagsutskott är att skriva följdmotioner på regeringens propositioner och skrivelser när man tycker det finns anledning till detta. Eftersom vi moderater är fyra ordinarie och flera arbetande ersättare i varje utskott delar vi upp arbetsuppgifterna mellan oss. Det betyder bland annat att vi delar upp arbetet med följdmotionerna. Dessa följdmotioner undertecknas sedan av den moderata utskottskommittén, dvs de moderater som tjänstgör i det aktuella utskottet.

Ett av mina ansvarsområden för moderaterna i finansutskottet är kommunernas och landstingens ekonomiska situation. Ett område som jag själv tycker är ett av de allra viktigaste (utöver statsbudgeten såklart). Det är ju kommuner och landsting som levererar huvuddelen av välfärden till medborgarna, och det är självklart oerhört viktigt att kommunsektorn har en långsiktigt hållbar ekonomi, vilket även SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, påpekar.

Jag är därför huvudförfattare till denna följdmotion med anledning av Regeringens skrivelse 2016/17:102 om Utvecklingen inom den kommunala sektorn. Jag har kommenterat kommunsektorns ekonomiska situation ett antal gånger på bloggen i år, och den som följer det jag skriver kommer säkert att känna igen en hel del från mina blogginlägg i den moderata motionen. Just nu i högkonjunktur ser ekonomin bra ut för de flesta kommuner och landsting/regioner. Men det är inte svårt att se allvarliga hot mot den långsiktiga ekonomin.

Från vänster framhålls ofta att lösningen är höjda kommunalskatter och ökade statsbidrag. Från moderat sida anser vi att den enda långsiktigt hållbara lösningen är att fler arbetar mer. Då ökar kommunernas skatteintäkter samtidigt som behovet av kommunala bidrag minskar. Självklart behövs även statsbidrag, inte minst för att utjämna skillnader i skattekraft mellan kommunerna, men hur mycket statsbidrag vi än tillför så kommer det aldrig att räcka om inte kommunernas invånare förvärvsarbetar i tillräcklig omfattning.

Samtidigt ligger alltid ett tungt ansvar på kommunpolitikerna att prioritera klokt. Och det anser jag som bekant inte alltid att man gör, alldeles oavsett kommunledningens politiska färg. Har man exempelvis allvarliga brister inom skolan eller äldreomsorgen måste ökade resurser dit gå före en ny simhall, extra kultursatsningar eller subventionering av kollektivtrafiken för vuxna som jobbar.



Finansutskottets utfrågning om Finanspolitiska Rådets Rapport

2017-05-16

I dag höll Finansutskottet en utfrågning i Riksdagen med anledning av Finanspolitiska Rådets Rapport om svensk finanspolitik.

Rådets ordförande Harry Flam, samt finansminister Magdalena Andersson (S) var på plats, och på podiet fanns även finansutskottets ordförande Fredrik Olovsson (S) och vice ordförande Ulf Kristersson (M).

Finanspolitiska Rådet riktar en hel del allvarlig kritik mot regeringen, bland annat att det är "uppseendeväckande" att regeringen försvagar statsfinanserna i stället för att stärka statens finanser inför sämre tider. Man konstaterar också att regeringens arbetslöshetsmål är helt orealistiskt att nå.

Samtidigt ska man komma ihåg att Alliansens omläggning av svensk ekonomisk politik och de stora skattesänkningar och viktiga reformer av arbetsmarknads- och sjukförsäkringssystemen som vi genomförde i stora delar fortfarande ger goda effekter, och att detta tillsammans med högkonjunkturen döljer den svaga politiken från dagens regering. Frågan är bara hur vi ska klara oss när det blir sämre tider när arbetslösheten nu verkar öka - mitt i en högkonjunktur, och regeringen inte sparar i ladorna för sämre tider.

Själv ställde jag frågor kring arbetsmarknaden. Bland annat ifrågasatte jag att sysselsättningsgraden ökat så lite under högkonjunkturen. Dessutom ifrågasatte jag att sysselsättningsgraden bland utrikesfödda beror på att fler flyktinginvandrare fått arbete. Snarare kan man på goda grunder anta att det är arbetskraftsinvandrare som lyfter statistiken. Alliansens stora viktiga reform för att underlätta för arbetskraftsinvandring för personer från länder utanför EU har gjort att många utrikesfödda kommer till Sverige för att arbeta. Vi har också många EU-medborgare som arbetar i Sverige. Statistik som bara delar upp arbetskraften i inrikes och utrikes födda blir därför mycket trubbig - man måste se vilka grupper som är i arbete och vilka som står utanför. Att många EU-medborgare och arbetskraftsinvandrare arbetar får inte dölja statistiken över att arbetslösheten bland flyktinginvandrare och deras anhöriga är skyhög. Om man inte ser problemen kommer man inte heller att försöka göra något åt dem.




Skatteintäkterna ökade under Alliansen

2017-05-15

I går i partiledardebatten gjorde sig statsminister Löfvén återigen skyldig till att komma med "alternativa fakta" om skatteintäkternas utveckling under Alliansen. Han upprepar samma mantra som alla vänsterpolitiker - att Alliansen sänkte skatterna och att det gjorde att det blev mindre pengar till välfärden. Sanningen är att skatteintäkterna ökade under Alliansregeringen och att välfärden fick mer pengar. Och vi har stöd i fakta för denna sanning.

I går fanns en intressant ledartext i Borås Tidning som uppmärksammar samma sak. Man presenterar även två diagram. Det ena, med Konjunkturinstitutet som källa, visar att de kommunala skatteintäkterna per capita steg under alliansåren, och att skatteintäkterna även steg som andel av BNP:



Den andra figuren visar att antalet arbetade timmar inom kommunala sektorn ökade under Alliansens regeringstid. Det vill säga välfärden fick både mer pengar och fler anställda.

Ingen vänsterpolitiker kan prata bort det faktum att Alliansen höll god ordning på landets ekonomi till och med under krisåren. Nu slarvar man med finanserna, får kritik från Finanspolitiska rådet (som vi frågar ut i morgon i Finansutskottet) och vi ser hur den bristfälliga jobbpolitiken leder till ökad arbetslöshet mitt under en stark högkonjunktur. Sverige är på en farlig väg.




Kasta "Välfärdsutredningen" i papperskorgen

2017-05-09

Välfärdsutredningen som regeringen tillsatt presenteras idag. Allt fokus ligger på att begränsa välfärdsföretagens vinster. Samtidigt saknas förslag om det viktiga - att se till att kvalitén är god i alternativt drivna välfärdsverksamheter. Utredningen borde förpassas till papperskorgen.

Moderaterna kommer att stå upp för mångfald och valfrihet i välfärden samtidigt som kvalitetskraven behöver öka. Vi kommer att göra vad vi kan för att stoppa förslag från regeringen som hotar familjers, patienters eller elevers möjligheter att välja de verksamheter som passar dem bäst.

Om vi vill behålla valfriheten och säkra bra kvalitet i välfärden, så måste vi ställa tuffa kvalitetskrav på både privata och offentliga verksamheter. Annars finns risk att man i offentlig sektor slösar bort skattepengar och i privat sektor tjänar pengar på dålig kvalitet.

Välfärdsutredaren, Ilmar Reepalu, har inte utrett hur kvaliteten i välfärden ska kunna bli bättre, utan varit helt inriktad på hur man ska bli kvitt privata aktörer. Han underkänner hela idén om att det går att mäta kvaliteten i välfärden, vilket är befängt. Kan man mäta kvalitet på så mycket annat viktigt i vårt samhälle, varför skulle man inte kunna göra det i välfärden?

Lägger regeringen ett lagförslag baserat på Reepalus usla utredning, så kommer vi göra vad vi kan för att stoppa den. Regeringen borde ta sitt förnuft tillfånga och istället försöka komma överens med Alliansen om hur vi tar fram tuffa och relevanta kvalitetskrav. Vi är redo för sådana diskussioner.




Riksdagsdebatt om bankernas kontanthantering

2017-05-04

Förra torsdagen hade finansutskottet debatt om införande av ett EU-direktiv i svensk rätt angående att tillförsäkra alla privatpersoner möjlighet att få ett betalkonto med grundläggande funktioner (omröstning i ärendet skedde i riksdagen igår). I samband med detta diskuterades även bankernas kontanthantering. Själv deltog jag som siste talare i debatten (se nedan) och gjorde några reflektioner kring detta med kontanthanteringen och hur vi på bästa sätt för frågan framåt. Att problem finns för såväl barn som äldre och funktionshindrade att använda elektroniska betalningsmedel är väl känt, samma sak gäller för delar av föreningslivet och många småföretag som får betalt med kontanter av sina kunder. I delar av landet med dålig mobiltäckning är det också problem med elektroniska betalningar. Jag har berört allt detta i tidigare blogginlägg.

Så länge kontanter är ett lagligt betalningsmedel måste man också kunna använda kontanter i butiker, ta ut kontanter från banken och även få sina dagskassor insatta på konto. Av beredskapsskäl är det dessutom viktigt för hela samhället att det även går att betala med kontakter om/när tekniken är utslagen.



Jag har själv motionerat i riksdagen om någon from av skärpt lagstiftning för att trygga kontanthanteringen i samhället, något som även exempelvis Riksbanken förordar. Men att gå så långt som att lagstiftningsvägen formellt tvinga alla banker att hantera kontanter skulle skapa nya problem. Dels finns risken att banker då stänger mindre lönsamma kontor på landsbygden. Dels finns det många nischbanker som aldrig haft någon kassaservice, och som inte har utrymme eller säkerhetssystem för detta. Att tvinga dem att plötsligt öppna kassaservice vore orimligt. Och då vore det å andra sidan orättvist att bara tvinga vissa banker att ha kassaservice.

Min tro är det jag framförde i debatten - att det bästa är om man kan få bankerna att frivilligt samarbeta, tex så att man på varje större ort har en bank som står för kassaservicen och att samtliga banker delar kostnaden. Kanske kan samverkan ske inom ramen för bankomatsystemet, eller via andra utomstående aktörer, tex växlingskontor, Forex eller liknande som ändå hanterar kontanter. Här kunde regeringen spela en roll genom att ta initiativ till samtal med parterna.

Närmast väntar en större parlamentarisk utredning kring Riksbankens funktion där även kontanthanteringen ska diskuteras. Vad jag förstår har man hög prioritet på just kontanthanteringsfrågan och förhoppningsvis kan utredningen göra ett första delbetänkande kring kontanthanteringen så den frågan inte drar ut på tiden. Finansutskottet har också begärt att finansmarknadsminister Per Bolund ska komma till utskottet i närtid för att redovisa hur regeringen arbetar för att garantera att de som behöver hantera kontanter också ska kunna göra det.




Längre sammanfattning av moderaternas vårbudgetmotion

2017-05-03

Här följer en sammanfattning av moderaternas ekonomiska vårmotion 2017. En vårmotion är inte en komplett statsbudget, utan precis som regeringen gör i sin vårbudget markerar vi vissa politikområden som extra viktiga, samt tillför våra nya förslag sedan vår budgetmotionen hösten 2016. Dessutom för vi allmänna resonemang om vad vi vill prioritera i budgetmotionen kommande höst. I övrigt gäller det vi föreslog i vår budgetmotion hösten 2016.

1. Reformer för fler jobb och minskat utanförskap

Inget är viktigare för svensk välfärd än att fler av dem som i dag går på bidrag i stället går till jobbet och att fler riktiga jobb växer fram. Arbetslöshet och utanförskap koncentreras idag alltmer till utrikes födda – gruppen utgör en femtedel av befolkningen, men är samtidigt en majoritet av de långtidsarbetslösa och de med socialbidrag. Detta är en mycket oroande utveckling som riskerar att fördjupa andra samhällsproblem och driva upp samhällets kostnader till ohållbara nivåer.

För att styra politiken rätt har Moderaterna satt upp två ambitiösa och tydliga mål: att halvera jobbklyftan mellan inrikes och utrikes födda och att skapa en halv miljon nya jobb till år 2025. I Moderaternas vårmotion tas viktiga steg mot att kunna nå dessa mål. Dels ska det bli mer lönsamt att arbeta genom sänkta skatter, dels ska arbetslinjen stärkas genom en bred bidragsreform.

• Sänkt skatt för den som arbetar. Om fler ska jobba behöver det löna sig bättre att gå från bidrag till arbete. Vi vill sänka skatten på arbete med 22 miljarder kronor 2018. Det vore den största skattesänkningen sedan jobbskatteavdraget infördes 2006. Skattesänkningen är inriktad mot låga inkomster så att det alltid ska löna sig att gå från bidrag till arbete eller från deltid till heltid. För en normalinkomsttagare talar vi om en skattesänkning på runt 500 kronor per månad.
• Sänkt skatt på pensioner och för pensionärer som arbetar. Förutom att sänka skatten på pensioner (det är sjätte gången moderaterna genomför eller förslår skattesänkningar för pensionärer) vill vi även förstärka ekonomin pensionärer som fortsätter jobba. Det förstärkta jobbskatteavdraget som nu gäller från det år man fyller 65, flyttar vi ner ett år, till 64. Vi tar också bort den särskilda löneskatt som regeringen återinförde, och gör det därmed billigare att anställa de äldre som vill fortsätta arbeta. På detta sätt stimulerar vi arbetsgivare att behålla sina seniora medarbetare och dra nytta av deras kompetens. Det blir också mer intressant att trappa ned sitt arbete stegvis före pension.
• A-kassan ska vara en omställningsförsäkring. Vi vill korta a-kassan från 13,5 till 12 månader, sänka taket och begränsa aktivitetsstöd till två år. Därmed återgår a-kassan till att vara en omställningsförsäkring.
• Ökat aktivitetskrav i försörjningsstödet. Fler arbetslösa får idag försörjningsstöd, och har för många blivit en långvarig försörjning. Därför behöver en tydlig arbetslinje också finnas i försörjningsstödet. Flera svenska kommuner arbetar redan med en strikt arbetslinje med gott resultat, men det måste göras i hela Sverige. Den som kan jobba, ska också förväntas göra motprestationer på heltid. Liksom i Danmark ska därför arbetslösa med försörjningsstöd mer än tre månader delta i enklare samhällsnyttiga arbetsinsatser. Sanktionerna bör skärpas för den som inte deltar, eller inte agerar för att öka sin egen anställningsbarhet.
• Bidragstak i försörjningsstödet och etableringsersättningen. När bidrag staplas på varandra kan den samlade bidragsinkomsten bli så hög att steget in på arbetsmarknaden försenas eller helt utebli. Idag kan till exempel de samlade bidragen för en familj med tre barn uppgå till 27 700 kronor efter skatt.1 Moderaterna vill därför införa ett bidragstak i försörjningsstödet och etableringsersättningen så vi säkerställer principen att ingen som kan jobba ska tjäna mer på bidrag än på arbete. Vi vill dessutom förbjuda kommuner att betala ut försörjningsstöd till asylsökande som fått avslagsbeslut, eller till EU-medborgare, som inte jobbar eller studerar, och som har varit i Sverige enbart en kortare tid.
• Kvalificering till bidrag. I ett läge där stora grupper nyanlända ska etablera sig på svensk arbetsmarknad är behovet av en tydlig arbetslinje i bidragssystemen större än tidigare. Att omedelbart och automatiskt få tillgång till hela det svenska socialförsäkringssystemet riskerar dels att minska drivkrafterna att arbeta, dels att legitimiteten i bidragssystemen ifrågasätts. Moderaterna vill därför att människor som kommer till Sverige får en grundläggande generell trygghet och välfärd, men att full tillgång till svenska bidrag och ersättningar endast bör fås genom eget arbete, genom att vara svensk medborgare och bosatt i Sverige, eller genom permanent bosättning i Sverige.
• Sänkta trösklar in på arbetsmarknaden. Nystartsjobben är en av få åtgärder på arbetsmarknaden som bevisligen fungerat, och därför vill vi utöka dessa. Vi vill också tredubbla taket för RUT-avdrag, införa matchningsanställningar för långtidsarbetslösa, införa en ny tidsbegränsad anställningsform med utbildningsinslag, sk "förstajobbet-anställning, utöka tiden i etableringsreformen till tre år och utveckla yrkesutbildningar och lärlingsutbildningar.

2. Sänkt skatt på pensioner och för pensionärer som jobbar

Vi föreslår fortsatt skattesänkning för pensionärer, dels starkare incitament för äldre att jobba vidare och för arbetsgivare att anställa äldre. Totalt avsätter vi nära 4 miljarder i vår budgetmotion till detta, vilket gör det till en av de större posterna.

• Vi sänker skatten för pensionärer så att pensioner upp till knappt 170.000 kronor per år inte beskattas högre än arbetsinkomster. Nära 1.5 miljoner pensionärer får därmed sänkt skatt. Det är sjätte gången vi moderater genomför (eller i detta fall föreslår), en skattesänkning för pensionärer.
• Samtidigt vet vi att pensioner i längden bara kan garanteras genom arbete. Att fler äldre uppmuntras, och tillåts, jobba högre upp i åldrarna är därför alldeles nödvändigt. Vi kombinerar därför skattesänkningen för dem som redan har gått i pension, med förstärkning av ekonomin för dem som tvärtom fortsätter jobba.
• Det förstärkta jobbskatteavdraget som nu gäller från det år man fyller 65, flyttar vi ner ett år, till 64. Man ska alltså i god tid innan man överväger pension få ett tydligt incitament att fortsätta arbeta.
• Vi tar bort den särskilda löneskatt som regeringen återinförde, och gör det därmed billigare att anställa de äldre som vill fortsätta arbeta. På detta sätt stimulerar vi arbetsgivare att behålla sina seniora medarbetare och dra nytta av deras kompetens. Det blir också mer intressant att trappa ned sitt arbete stegvis i stället för att gå från 100% arbete till 100% pension över en natt.

På längre sikt kräver goda pensioner naturligtvis också att vi efterhand höjer pensionsåldern i takt med att vi lever allt längre. Där driver vi nu på i pensionsgruppen, och förhoppningsvis ska det leda till en bred överenskommelse som håller under lång tid oavsett valresultat. Man måste också ha rätt att jobba längre än idag utan att bli uppsagd av åldersskäl.

3. Reformer för ökad trygghet

Människor måste kunna lita på grundläggande samhällsfunktioner. Det yttre skyddet, i form av försvar och terrorbekämpning, liksom det inre skyddet, i form av polis och rättsväsende måste fungera för alla. Detta är moderaternas andra stora fokusområde i budgeten.

• Sverige behöver minst 25 000 poliser. Det innebär en ökning med 5.000, vilket är vad vi anser vara realistiskt att åstadkomma fram till 2025.
• Samtidigt sätter vi av pengar för ytterligare 1.300 civilanställda inom polisen.
• Resurser tillförs också för att kunna höja polisernas löner med motsvarande 2 000 kronor i månaden, vilket vi hoppas kan få fler av dagens poliser att stanna kvar i yrket.
• Säkerhetspolisen bör ges nödvändiga verktyg för att motverka terrorism och Polisens nationella insatsstyrka FRA och Must bör stärkas.
• Moderaterna vill satsa ytterligare 8,5 miljarder kronor på försvaret över fyra år, inför nästa inriktningsbeslut. Vi vill även stärka det psykologiska och civila försvaret. Vi vill också att Sverige går med i Nato.

4. Övriga reformer

Redan i budgetmotionen för 2017 som vi presenterade i höstas fanns ett stort antal satsningar som alltså ligger kvar. Det handlar inte minst om stora satsningar på skolan. Det handlar även om att återinföra satsningen på vårdgaranti för att korta köerna som regeringen avskaffat. Vi satsar även på ett antal reformer inom bostadspolitiken, åtgärder för att stärka företagande och entreprenörskap, insatser för en bättre landsbygdspolitik, utökade satsningar på bekämpning av terrorism och radikalisering, skärpta straff för bland annat angrepp mot blåljuspersonal och en massa annat. Allt detta är saker som ligger utanför vårmotionen och som vi kommer att återkomma till igen i höstens stora budget för 2018, eventuellt tillsammans med en del nya förslag.

Samtliga våra reformer och skattesänkningar i vårbudgeten är fullt finansierade, och vi har överskott i vår budget. En del av finansieringen är att våra reformer är inte bara viktiga utan också sänker kostnaderna. Vi säger också nej till regeringens mycket dyra byggsubventioner, avskaffar regeringens misslyckade arbetsmarknadsprojekt, säger nej till satsning på kommunala klimatprojekt, säger nej till vissa av regeringens bidragshöjningar, höjer 12%-momsen till 13% och gör besparingar på flyktingmottagandet.




Pressträff om moderaternas vårbudgetmotion

2017-05-03









I dag presenterar moderaterna sitt alternativ till vårbudget

2017-05-03

Med anledning av att moderaterna i dag presenterar sin vårbudgetmotion har vi denna debattartikel i Borås Tidning. Jag återkommer med en mer heltäckande redovisning av den moderata budgetmotionen i kommande blogginlägg.






Moderata förslag för att minska bidragens andel av svensk ekonomi

2017-05-02

I går presenterade moderaterna flera delar i den stora bidragsreform som vi anser vara helt centrala för att minska utanförskapet i Sverige.


1. Skärpta regler och tydligare krav på motprestation för försörjningsstöd

Försörjningsstödet var ursprungligen tänkt som det yttersta skyddet när inget annat hjälper. Nu har det i stället för många arbetslösa blivit en långvarig försörjning. Försörjningsstödets utformning skapar bidragsberoende och uppmuntrar till fusk och svartarbete. Varje krona man tjänar på arbete är för många en krona man förlorar i bidrag.

Flera svenska kommuner arbetar redan med en strikt arbetslinje med gott resultat, men det måste göras i hela Sverige. Alla kommuner ska kräva att man söker och tar jobb i hela landet, om det finns någon möjlighet till arbete någon annanstans.

Den som kan jobba, ska också förväntas göra motprestationer på heltid. Liksom i Danmark ska därför arbetslösa med försörjningsstöd mer än tre månader delta i enklare samhällsnyttiga arbetsinsatser. Sanktionerna bör skärpas för den som inte deltar, eller inte agerar för att öka sin egen anställningsbarhet.


2. Stopp för försörjningsstöd till vissa grupper

Kommuner ska inte få betala försörjningsstöd till asylsökande som fått avslagsbeslut, eller till EU-medborgare, som inte jobbar eller studerar, och som har varit i Sverige enbart en kortare tid.


3. Inför kvalificering till de svenska ersättningssystemen.

De svenska ersättningssystemen är annorlunda än många andra länders. Våra är ofta mer generösa, och många förmåner får man inte för att man jobbar – utan enbart för att man bor här.

Man får alltså i princip fullständig tillgång till alla svenska ersättningar – exempelvis barnbidrag, föräldrapenning, bostadsbidrag, garantipension, förtidspension, försörjningsstöd och assistansersättning – från första dagen i Sverige. Det är varken rimligt eller rättvist. Som ny i Sverige ska man i stället successivt kvalificera sig in till ersättningar. Det sker genom att man arbetar och betalar skatt, eller genom att lagligt och permanent bo i landet. Garantipension, förtidspension och assistansersättning är exempel på ersättningar som man bör kvalificera sig till.


4. Inför ett lagstiftat bidragstak.

Bidragen kan bli orimligt höga när de läggs på varandra. Lägger man på barnbidrag, bostadsbidrag, underhållsstöd och föräldrapenning utöver försörjningsstöd kan en trebarnsfamilj sammanlagt få bidrag på knappt 28 000 kronor i månaden. Då blir det svårt att hitta ett första jobb som ger mer betalt. Än mer absurt är att familjens nettoinkomst kan minska om en i familjen börjar arbeta exempelvis deltid.

En rimligare princip är att ingen som kan jobba ska tjäna mer på bidrag än på arbete. Eftersom den som är ny i Sverige, inte har längre utbildning eller talar svenska, oftast börjar med ett första deltidsjobb, måste bidragssystemen anpassas till det, så att varje arbetad timme lönar sig. Vi föreslår att ett bidragstak införs, som spärrar utbetalningar som överstiger 75 procent av den nettoinkomst familjen skulle haft med avtalsenlig lägstalön plus bostads- och barnbidrag. Det kräver att Sverige också samlar alla myndigheters bidragsutbetalningar, så att den ena handen vet vad den andra gör.




Moderaterna vill fortsätta sänka skatten på pension och lön till äldre

2017-04-29

I dag berättade moderaternas ekonomiskpolitiske talesperson Ulf Kristersson i Ekot om moderaternas förslag som rör våra äldre. Det handlar dels om fortsatt skattesänkning för pensionärer, dels starkare incitament för äldre att jobba vidare och för arbetsgivare att anställa äldre. Totalt avsätter vi nära 4 miljarder i vår budgetmotion till detta.

Konkret betyder förslagen att vi sänker skatten för pensionärer så att pensioner upp till knappt 170.000 kronor per år inte beskattas högre än arbetsinkomster. Nära 1.5 miljoner pensionärer får därmed sänkt skatt. Det är sjätte gången vi moderater genomför (eller i detta fall föreslår), en skattesänkning för pensionärer.

Samtidigt vet vi att pensioner i längden bara kan garanteras genom arbete. Att fler äldre uppmuntras, och tillåts, jobba högre upp i åldrarna är därför alldeles nödvändigt. Vi kombinerar därför skattesänkningen för dem som redan har gått i pension, med förstärkning av ekonomin för dem som tvärtom fortsätter jobba. Det förstärkta jobbskatteavdraget som nu gäller från det år man fyller 65, flyttar vi ner ett år, till 64. Man ska alltså i god tid innan man överväger pension få ett tydligt incitament att fortsätta arbeta. Vi tar också bort den särskilda löneskatt som regeringen återinförde, och gör det därmed billigare att anställa de äldre som vill fortsätta arbeta. På detta sätt stimulerar vi arbetsgivare att behålla sina seniora medarbetare och dra nytta av deras kompetens. Det blir också mer intressant att trappa ned sitt arbete stegvis i stället för att gå från 100% arbete till 100% pension över en natt.

På längre sikt kräver goda pensioner naturligtvis också att vi på höjer pensionsåldern. Där driver vi nu på i pensionsgruppen, och förhoppningsvis ska det leda till en bred överenskommelse som håller under lång tid oavsett valresultat. Det är viktigt för Sverige.

Slutligen en historisk tillbakablick från ett blogginlägg i mars 2014 som beskriver hur skattesänkningarna gynnade såväl pensionärer som läntagare. Och som visar hur liten skillnaden i beskattning var när Alliansen förlorade regeringsmakten 2014. Det handlade vid en inkomst på 15.800 kronor om en årlig skillnad på ca 4.000 kronor i skatt. Nu vill vi alltså avskaffa den sista skillnaden för alla pensionärer med pensioner upp till drygt 14.000 kronor i månaden.

Skattebetalarna visar hur pensionärernas skatt har minskat 2014-03-18 Förra veckan presenterade organisationen Skattebetalarna en rapport som kritiserade skillnaden i beskattning mellan löntagare och pensionärer. Men när man läser rapporten blir bilden egentligen ganska positiv. Bland annat visar man tydligt hur skatterna förändrats för en löntagare respektive pensionär sedan 2006. Skattebetalarna har här valt att räkna på en inkomst av lön/pension på 15.800 kronor per månad. Figuren visar då att pensionärerna fått en kraftig skattesänkning sedan 2006, även om skattesänkningen för löntagaren är större. Av figuren kan man också se att skillnaden mellan beskattning av lön och pension var större fram till 2010. Alliansens vallöfte att minska skillnaden under denna mandatperiod är med andra ord uppfyllt. Av denna figur i samma rapport framgår att pensionären fått en samlad skattesänkning på 50.000 sedan 2006. Alltså 50.000 kronor rakt i handen! Denna skattesänkning har med marginal kompenserat för att bromsen i pensionssystemet slagit till vissa år. Totalt sett har pensionärernas köpkraft ökat sedan 2006. Att löntagarna fått en större skattesänkning kan möjligen uppfattas som orättvist, men det innebär inte att pensionärerna fått det sämre! Alliansen ser inget självändamål i att pensionärer ska betala högre skatt än löntagare. Men för oss har det viktigaste varit att sänka skatten för löntagarna för skapa förutsättningar för fler arbetade timmar och fler människor i arbete. Detta är nämligen i sin tur helt avgörande för framtidens pensioner!

Högkonjunkturen döljer stora underliggande arbetslöshetsproblem

2017-04-19



Gårdagens debatt om vårdbudgeten riktade starkt fokus på läget på den svenska arbetsmarknaden. Att fler får jobb i en mycket stark global högkonjunktur är inte konstigare än att många i Sverige förlorade jobbet under den djupa globala finanskrisen. Motsatsen hade varit betydligt märkligare. Och att fler unga kommer i arbete är lika naturligt, vilket förstärks av att ungdomskullarna idag är oerhört mycket mindre än under krisåren. Den höga sysselsättningsgraden som steg kraftigt under Alliansens regeringstid fram tills finanskrisen slog till är nu tillbaka på samma höga nivåer. Sverige har också sedan ett antal år haft mycket låg arbetslöshet bland dem som är etablerade på arbetsmarknaden. Idag är det bara 3% av de svenskfödda som är arbetslösa, vilket i praktiken innebär full sysselsättning.

Men högkonjunkturen döljer problemen som finns under ytan. Och det är hur vi hanterar dessa problem som kommer att avgöra framtiden för vårt land, både vad gäller statsfinanser och resurser till välfärden. Regeringen visar oerhört litet intresse för de underliggande problemen. 20% av de utrikesfödda är helt arbetslösa (dvs arbetar inte ens en timme i veckan). Och då är inte ens det stora antalet nyanlända från 2015-16 medräknade - de ingår ännu inte i arbetskraften. Om man i stället räknar hur stor andel nyanlända som är i egen försörjning genom arbete är siffrorna än mer alarmerande. Då är vi nere på siffror kring 50-60% även efter väldigt många år i Sverige. Det stora gapet i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda är ett enormt stort samhällsproblem.

I februari 2017 var arbetslösheten enligt SCB 7,4%. Säsongsrensat låg den på 6,9%. Det är faktiskt en hög siffra mitt i brinnande högkonjunktur. Och då ska man veta att regeringens politik har flyttat bort en del arbetslösa från arbetskraften, motsvarande ca 0,5% (personer som helt enkelt flyttats till andra kolumner i statistiken). Om dessa arbetslösa funnits kvar i arbetskraften skulle arbetslösheten varit ännu högre. Om man jämför med läget i september 2008, i slutet av högkonjunkturen, var arbetslösheten då betydligt lägre, 5,9%. Och då hade vi inte heller hundratusentals nyanlända och deras anhöriga som stod utanför statistiken och också behöver hitta ett arbete.

Man kan också konstatera att regeringen med all sannolikhet inte kommer att nå sitt utlovade arbetslöshetsmål. Man lovade ju att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Men just nu går utvecklingen åt fel håll. Den vänstra figuren nedan visar Sveriges arbetslöshet (gul stapel) jämfört med de 15 bästa länderna i EU. Regeringen har alltså lovat att Sverige ska vara bäst 2020, men 2014 låg vi på en 14:e plats, 2016 hade vi backat till en 15:e. Gapet till bästa land har dessutom ökat sedan 2015 och ingen seriös bedömare tror att Sverige kommer att vara bäst år 2020.


Man kan också konstatera att det inte finns något politiskt beslut från dagens regering som kunnat bidra till att fler kommit i arbete sedan valet 2014. Faktum är att de flesta tunga bedömare - Konjunkturinstitutet, Ekonomistyrningsverket och Finanspolitiska Rådet alla säger (se några citat ovan) att regeringens politik kommer att ha marginell betydelse för arbetslösheten, eller att de effekter som finns rent av är negativa. Arbetslösheten sjunker med andra ord trots regeringens politik, inte tack vare den. Högkonjunkturen och de extremt låga räntorna döljer regeringens obefintliga politik för fler människor i arbete. Och detta trots att arbetslösheten ligger på en hög nivå för att vara mitt i en högkonjunktur. I regeringens vårbudget skriver man nu dessutom upp prognosen för arbetslösheten för 2017. Detta gör man alltså mitt i en högkonjunktur. Det säger en del.

I dag har Sverige nära 400.000 arbetslösa. Till detta kommer hundratusentals nyanlända och deras anhöriga som inom ett par år kommer att tillföras den officiella arbetskraften och därmed öka arbetslösheten om vi inte gör något kraftfullt för att hantera situationen. Moderaterna och Alliansen inser att detta är ett stort och allvarligt hot mot Sveriges ekonomi och välfärd. Men regeringen sover under högkonjunkturens behagliga täcke och vill inte se problemen. För den genomsnittlige svensken är det kanske också svårt att se problemen när man själv och ens grannar och vänner oftast har jobb. Det är i utanförskapsområdena i våra förorter arbetslösheten är extremt hög, och detta märks kanske inte så mycket utanför dessa områden. Men de samhällsekonomiska kostnaderna får vi alla bära, liksom sociala problem, radikalisering och ibland även kriminalitet som det djupa utanförskapet kan föra med sig.

Med en bättre politik skulle vi kunna använda högkonjunkturen för att pressa tillbaka arbetslösheten mycket mera och rusta oss för nästa lågkonjunktur. Men också för att minska den stora skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda (moderaternas mål är att halvera denna skillnad till att börja med, och vi lägger skarpa förslag för att nå dit). Just nu försitter Sverige alla sina chanser och skjuter problemen på framtiden.




Mångmiljardbelopp på drift i organisationsstöd och föreningsstöd

2017-04-05

Efter nya avslöjanden, denna gång i Aftonbladet (länk från bilden nedan), om att stora statliga stöd gått till odemokratiska eller tveksamma organisationer (vilket väl egentligen inte var någon nyhet) så vill jag påminna om att jag med början 2011 och sedan 2014 och återkommande varje år motionerat i riksdagen om dessa frågor. Motionerna har haft lite olika ingång, men gemensamt har varit att göra en ordentlig genomsyn av var pengarna tar vägen, samt att ställa upp tydliga regler för vilka organisationer som ska få rätt till stöd. Att odemokratiska organisationer fått statliga stöd är extremt stötande, samma sak att exempelvis flera politiska ungdomsförbund fuskat med medlemssiffror för att få högre bidrag.



Bara staten och olika statliga myndigheter ger många miljarder i organisationsstöd varje år. Men även på kommunal nivå lämnas stora föreningsstöd. Jag är övertygad om att bara en liten uppstramning av villkoren och kontrollerna av organisationsstöden skulle frigöra miljardbelopp i statens och kommunernas budgetar som kunde användas till något bättre. Det minsta man kan begära är åtminstone att de föreningar och organisationer som får stöd verkar i demokratins anda och följer svenska lagar och regler.

Hela hanteringen och inblandade myndigheter måste granskas på djupet. I min senaste motion i höstas skrev jag följande: "Av och till diskuteras statens stöd till olika organisationer. Det handlar om allt från fusk med medlemsantal till organisationernas påstådda demokratiska eller i övrigt olämpliga ändamål. Det är dags för en grundläggande översyn av regelverket för stöd till organisationer och en djupgående analys av den ansvariga myndighetens (MUCF) verksamhet."




De svenska hushållen allt mer förmögna - dock inte alla

2017-03-31

Min tidigare arbetsgivare, banken SEB, gör regelbundet en sparbarometer som sammanfattar svenska folkets tillgångar och skulder. I den senaste sparbarometern, för fjärde kvartalet 2016 framkommer att de svenska hushållens brutto- och nettoförmögenhet ökade under det fjärde kvartalet 2016 till nya rekordnivåer. De huvudsakliga orsakerna till uppgången var ökade aktietillgångar och fortsatt stigande bostadspriser. Ökningstaken i dessa var dock något lägre än föregående kvartal.



Hushållens nettoförmögenhet steg under det fjärde kvartalet med 146 miljarder kronor (1 procent) till den nya rekordnivån 14 261 miljarder kronor. Den största delen av ökningen kom från aktierelaterade tillgångar och bostäder även om ökningstakten var lägre än under föregående kvartal. Under det fjärde kvartalet passerade hushållens bruttoförmögenhet för första gången 18 000 miljarder kronor, vilket motsvarar cirka 4 gånger Sveriges BNP. Sedan 1996 har hushållens bruttoförmögenhet fyrfaldigats och ökat med 14 600 miljarder kronor. Bostäder, tjänstepensioner och direktägda aktier stod för majoriteten av ökningen. Hushållen nysparade uppgick till 53 miljarder kronor under fjärde kvartalet vilket är en minskning med 10 miljarder (16 procent) jämfört med föregående kvartal.

Det trendbrott vi såg föregående kvartal med en minskad skuldökningstakt verkar hålla i sig. Under fjärde kvartalet ökade skulderna med 57 miljarder kronor eller 1,5 procent, vilket är samma ökningstakt som tredje kvartalet. På årsbasis sjönk ökningstakten återigen något och noterades vid utgången av det fjärde kvartalet till 6,8 procent. Bostadslånen står för 77,5 procent av hushållens samlade skuldstock. Sedan 1996 har hushållens skuldstock ökat med 2 900 miljarder kronor eller med cirka 351 procent. Hushållens skulder som andel av tillgångarna har under perioden minskat från 25 procent till 21 procent medan skulderna som andel av de disponibla inkomsterna under samma period har nästintill dubblerats från 93 till 181 procent.

"Att hushållens skulder som andel av disponibel inkomst nästintill dubblerats på 20 år är oroande och något man måste hålla under uppsikt. Samtidigt ska man komma ihåg att tillgångarna ökat ännu snabbare och hushållens balansräkning är därmed på aggregerad nivå ganska stark", säger SEB:s privatekonom Jens Magnusson.

I Aftonbladet häromdagen redovisades nyligen en opinionsundersökning. TNS-SIFO ställde frågan ”Ungefär hur mycket har du insatt på konton (totalt på sparkonton, lönekonton och andra konton)?” till 1 037 personer under perioden 16 till 22 januari 2017 på uppdrag av SBAB:

Jag kan inte bedöma om siffrorna är trovärdiga, och egentligen säger detta väldigt lite om hushållens sparande - när räntorna är så låga som idag väljer man kanske andra sparalternativ än bankkonton. Å andra sidan visar ju SEB:s sparbarometer att svenska folket har 3.700 miljarder i ränterelaterade tillgångar (sannolikt främst konton och olika former av räntefonder och obligationsfonder). Och det ÄR oroväckande att så många har så lite pengar sparat. 15% har mindre än 25.000 kronor på banken. (Dessutom är det 13% som "inte vet"). Då har man en väldigt utsatt situation. Det beror säkert på många faktorer, allt från dålig ekonomisk kontroll, överskuldsättning i form av dyra småkrediter men också fortfarande alltför hög beskattning av låga inkomster som gör att sparutrymmet är begränsat. Att underlätta för dem med låga inkomster att spara ihop ett litet sparkapital tycker jag är en av samhällets viktiga uppgifter. Om det blir sämre tider och man blir av med jobbet eller om man blir långvarigt sjuk är ett eget sparkapital ofta skillnaden mellan ekonomisk fattigdom och att kunna fortsätta leva ett normalt liv. Men även om tvättmaskinen eller bilen går sönder är det en trygghet att kunna betala reparationen med egna pengar i sätllet för at tvingas låna.

Alliansens politik med kraftigt sänkt skatt för vanliga löntagare (upp till 20-30.000 per år!) ökade sparutrymmet för många. Det är en politik vi borde fortsätta med i Sverige, i stället för att hela tiden höja skatterna. En befolkning med eget sparkapital skapar ett robust samhälle som klarar att stå emot globala ekonomiska kriser.




Så vill Moderaterna långsiktigt trygga den svenska ekonomin

2017-03-30

I går berättade jag om debattartikeln i Dagens Industri från vår partiledare Anna Kinberg Batra och vår ekonomisk-politiske talesperson Ulf Kristersson. De redogjorde för moderaternas viktigaste fokus när det gäller framtidens stora viktiga reformer för att stärka den svenska ekonomin.

Just nu går det bra för Sverige. Vi har en stark global högkonjunktur, vilket är positivt för ett exportberoende land som Sverige. Men svensk ekonomi är sårbar och högkonjunkturer följs alltid av sämre tider. Det oroar oss att regeringen inte nu, i högkonjunktur, rustar Sverige för sämre tider. Man ser inte heller de stora långsiktiga framtidsproblemen, utan låter högkonjunkturen maskera dessa. Ett minimikrav för att stärka ekonomin är att bygga upp överskott i offentliga finanser och att respektera det nya överskottsmålet.

Moderaterna ser tre huvuduppgifter för att långsiktigt stärka den svenska ekonomin. Förutom att värna om statsfinanserna måste vi klara av integrationen av alla nyanlända och se till att företagandet stärks och jobben blir fler.

Moderaterna sätter nu upp två ambitiösa jobbmål. För det första vill vi halvera jobbklyftan i form av skillnaden i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda. För det andra vill vi att Sverige ska kunna skapa en halv miljon nya jobb till 2025.

Skillnaderna mellan de som är inne på arbetsmarknaden och de som är utanför är för stor. Den största skillnaden finns i dag mellan inrikes födda och utrikes födda. Den klyftan måste bort. De flesta kan och vill arbeta. Då krävs lägre trösklar in till arbetsmarknaden. Nu behövs högre förväntningar på dem som i dag inte jobbar trots att de kan. Utbildningsplikt bör införas för dem utan grundläggande kunskaper samtidigt som vi bör säkerställa att fler går klart gymnasiet.

För att trygga statsfinanserna måste bidragskostnaderna minska. Ständigt ökande bidragsutgifter riskerar att tränga ut välfärdens kärnverksamheter. Därför behövs en ny grundprincip, där man som ny i Sverige får kvalificera in sig i bidragssystemet. Full rätt till svenska förmåner bör man få först när man arbetar eller bor permanent i landet.

Vi planerar också för en stor bidragsreform. Tiden med a-kassa bör kortas och stötta omställning till ett nytt jobb, inte vara en långsiktig försörjning. Men de flesta som lever på bidrag får inte främst a-kassa, utan socialbidrag/försörjningsstöd. En tydlig arbetslinje måste därför gälla även där. Alla kommuner borde kräva av den med försörjningsstöd att man söker och tar jobb i hela landet. Vi vill även införa sänkt skatt på låga inkomster, det vi kallar för "första jobbet-avdrag" för att öka drivkrafterna att arbeta. Dessutom behövs ett bidragstak, så att det alltid lönar sig bättre att jobba än att få bidrag. Om en nyanländ familjs inkomst kan minska när någon börjar arbeta, råder ett allvarligt systemfel.

Sverige är ett av världens mest innovativa länder. Men fler idéer måste kunna bli verklighet i företag som växer mer och anställer fler här. Många företagare vittnar om höga skatter och brist på kompetens, och regeringens politik lägger sten på börda. För varje krona regeringen säger sig satsa på företagande tar man tio tillbaka i skattehöjningar. Sverige ska vara ett land som företag, entreprenörer och huvudkontor flyttar till – inte ifrån. Sverige behöver inte högre marginalskatter utan lägre entreprenörsskatter. Det måste löna sig bättre att skapa jobb och driva företag. Samtidigt måste vi säkerställa att forskningen, infrastrukturen och energiförsörjningen bidrar till att jobb kan skapas i hela Sverige.

Slutligen, en åldrande befolkning sätter ekonomisk press på välfärden. Sverige behöver en ny pensionsreform så att den verkliga pensionsåldern höjs från dagens drygt 63, och så att de som lämnar arbetslivet kan leva på sin pension. Det behövs också stimulanser för att få fler äldre att vilja arbeta lite längre.




Moderaternas utgångspunkter i budgetsamtalen inom Alliansen

2017-03-29

I dags skriver vår partiledare Anna Kinberg Batra och vår ekonomisk-politiske talesperson Ulf Kristersson i Dagens Industri om de moderata utgångspunkterna för den gemensamma Alliansbudget som vi verkar för.

Diskussioner om den praktiska hanteringen av budgetalternativen pågår inom Alliansen. Vi är överens om det centrala - att regeringens politik leder Sverige fel. Och vi har en stor samsyn om vad som behövs i stället, samt att en Alliansregering vore bättre än dagens regering. Det finns numera, efter moderaternas besked om att vi vill ha en gemensam Alliansbudget, även en gemensam insikt om att vi faktiskt behöver göra något NU och inte bara kan sitta på läktaren och vänta på nästa val. Det vi inte är överens om ännu är på vilket sätt vi ska agera i dagsläget, men diskussionerna fortsätter och förhoppningsvis leder det fram till något konkret.

Det hade enligt min åsikt varit mycket värre om vi varit överens om hur vi skulle agera i dagsläget, men inte hade någon samsyn om vilken politik som behövs i stället för dagens. Då hade det varit riktigt illa.




Moderaterna låste (äntligen) upp dörren för demokratin

2017-03-23

Moderaternas tydliga besked är att vi vill att Alliansen lägger fram en gemensam budget som vi hoppas ska få majoritet i riksdagen och som då skulle stoppa regeringens skadliga politik. Beskedet har ju rört om ordentligt i den politiska världen. Tyvärr har (hittills) övriga Allianspartier varit tveksamma eller rent avvisande till förslaget. Inte minst för att det i dagens parlamentariska läge måste bygga på Sverigedemokraternas stöd.

Men nu händer något intressant. Centerpartiet (som hittills kanske varit allra hårdast i sitt motstånd att lägga fram en Alliansbudget som kräver SD:s stöd för att vinna i riksdagen) vill nu i stället bryta ut viktiga delar ur regeringens budget för att stoppa de mest skadliga förslagen. Förslaget är inte oproblematiskt, och tidigare år har C varit helt avvisande till att bryta ut delar ur budgeten. Men det är i grunden positivt att även Centerpartiet nu vill göra något konkret åt regeringens skadliga politik i stället för att bara kritisera den. Möjligen kan man fundera över varför det är okej att bryta ut viktiga centrala delar ur regeringens budget med SD:s aktiva stöd men däremot inte är okej att lägga fram en hel Alliansbudget med samma SD-stöd? Jag tror de flesta har svårt att se den principiella skillnaden.

Centerpartiets förslag är dock problematiskt av andra skäl. Sverige har sedan länge ett finanspolitiskt ramverk som partierna hittills i allt väsentligt ställt upp på. Detta bygger på att regeringen lägger sin budget som en helhet, där inkomster och utgifter hänger ihop. Om riksdagen bryter ut en inkomstökning (skattehöjning) ur budgeten innebär det att den inte längre håller ihop, utgifterna blir större inkomsterna. Att riksdagen beslutar om en budget i obalans vore ytterst olyckligt. Om det däremot möjligen är förenligt med ramverket att bryta ut inkomstökningar om man samtidigt tar bort lika stora utgifter är något man givetvis kan fundera över. Men även om vi skulle välja den vägen innebär det att vi sätter en ny praxis, där varje framtida svensk regering riskerar att riksdagen bryter ut delar av budgeten. Innan man tar ett sådant dramatiskt steg krävs noggrann analys och eftertanke.

(Vissa påpekar att S-V-MP faktiskt vi ett tillfälle bröt ut en skattesänkning ur Alliansens budget med SD:s stöd. Men detta försvagade inte budgeten utan förbättrade resultatet. Därmed fick det inte lika dramatiska effekter, även om det självklart bröt mot en tidigare princip i Sveriges riksdag).

Från moderat sida föredrar vi att lägga fram en komplett Alliansbudget. Om den får riksdagens stöd vet vi att budgeten hänger ihop och går att regera på. Det ger också möjlighet till större förändringar och viktiga satsningar (tex polis och försvar) än om vi bara stoppar de allra värsta förslagen från regeringen. Om Alliansen ändå ska presentera en gemensam valplattform före valet 2018 kan vi ju lika gärna lägga fram mer av vår gemensamma politik i en gemensam budget redan till hösten?

Ett annat argument för en komplett Alliansbudget är riskerna för en regeringskris. Oavsett om riksdagen röstar igenom en hel Alliansbudget eller bara stoppar ett antal centrala förslag i regeringens budget så finns såklart möjligheten att S-MP-regeringen avgår. Att man skulle utlysa ett extraval våren 2018, bara ett halvår före ordinarie val känns mindre sannolikt. Det mest sannolika är antingen att S-MP-regeringen väljer att regera vidare trots att riksdagen stoppat hela eller delar av deras budget, eller att man väljer att avgå och låta Alliansen ta över fram till valet 2018. Om det sistnämna händer vore det mest stabila för landet om det också fanns en framröstad Alliansbudget som bas för en ny regering. Då kan Alliansen rimligen regera i minoritet på ett fungerande sätt fram till valet i september 2018.

Oavsett var Alliansen kommer att landa är det ändå positivt att flera partier nu inser att vi måste göra något aktivt i stället för att bara kritisera regeringens ekonomiska politik och sedan sätta oss på läktaren och i låta regeringen hållas. Det enda säkra sättet att definitivt stoppa regeringens skadliga ekonomiska politik är att riksdagen röstar igenom en bättre budget. Det näst bästa är såklart om man på ett fungerande och ansvarsfullt sätt i vart fall kan stoppa de allra värsta förslagen. Det är något vi nu måste analysera. Alliansen har en samsyn om att regeringens politik är skadlig och vi har i många frågor en gemensam grundsyn på vilken riktning vi tycker politiken skulle gå. Nu ska vi bara hitta det bästa sättet att driva igenom detta.

Moderaterna öppnade dörren för en ökad aktivitet från Alliansens sida, och därmed för ökad demokrati. Nu följer andra efter. Jag är övertygad om att väljarna i längden kommer att uppskatta detta.




Oroande möte med Småkom

2017-03-22

I dag hade jag och några andra moderater ett möte med Småkom, en samverkansorganisation för mindre kommuner (under 13.000 invånare). I min egen valkrets finns ju flera av dessa kommuner - Bollebygd, Vårgårda, Herrljunga, Tranemo och Svenljunga. Faktum är att endast tre av kommunerna - Borås, Mark och Ulricehamn är större än gränsen för en "småkommun".

Småkoms delegation bestod av ordföranden Peter Lindroth (S), vice ordföranden Ann-Sofie Alm (M), ledamoten Patrik Persson och sekreteraren Hilkka Eskelinen.

Vi pratade om många frågor, allt från bostadsförsörjning och postservice till att statliga myndigheter som arbetsförmedlingen och försäkringskassan försvinner från många orter. Det blev också allvarliga samtal om den ekonomiska hot mot småkommunerna kommande år.

* Problemen med bostadsförsörjning hänger samman med regler som föreskriver kraftiga nedskrivningar av nybyggda hyreshus på mindre orter eftersom man generellt menar att "marknadsvärdet" är lägre än nyproduktionskostnaden. Detta betyder att kommunala bostadsbolag tvingas göra omedelbara nedskrivningar av nya bostäder, vilket slår hårt mot resultatet och gör att många kommuner inte har råd att bygga nytt. Karlsborgs kommun har vägrat att göra denna nedskrivning eftersom man anser att schablonreglerna är orimliga och att ett fullt uthyrt hyreshus har ett bra värde och inte behöver skrivas ned. Man har fått revisorernas godkännande. Mycket intressant och kanske något för andra kommuner att ta efter?

* Vi diskuterade även Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans roll i mindre landsbygdskommuner där man tagit emot stora mängder nyanlända. Det är helt avgörande att få dessa människor i utbildning och arbete. Det är då ytterst olyckligt att lägga ned Arbetsförmedlingens kontor på dessa orter. Detta kommer direkt att slå mot integrationen.

* Vårt längsta samtal rörde kommunernas ekonomi de kommande åren. Många avfolkningskommuner har tagit emot stora mängder nyanlända, och därmed kunnat fylla sina tomma bostadshus. På kort sikt har detta varit en lysande affär för kommunerna, vilket inte minst en artikel i Dagens Samhälle idag visar. De svenska kommunerna gjorde rekordöverskott förra året, 21,5 miljarder, och vinnarna är de kommuner som tog emot flest nyanlända. Problemet är bara att statens pengar bara täcker kostnaderna för de första två åren. Därefter bär kommunerna hela ansvaret för försörjning, boende och utbildning mm. Jag har länge varnat för framtida effekter av detta. Man ser nu redan i en del kommuner att kostnaderna för försörjningsstöd ökar kraftigt. Och mycket värre blir det nästa år och de kommande 2-3 åren när alla nyanlända går över till kommunernas ansvar. Med tanke på att så få kommer i egen försörjning är prognoserna mycket illavarslande. För små kommuner väntar en mycket svår ekonomisk situation kommande år. Och alla inser nog vilken effekt detta får på invånarna. När man inser vilka påfrestningar den egna lilla kommunen drabbas av till följd av det procentuellt sett enorma mottagandet av nyanlända riskerar främlingsfientlighet och sociala motsättningar samtidigt att öka. Bilden Småkom målade upp var allt annat än positiv, och oron var densamma oavsett ledamöternas politiska hemvist.




Möte med de nordiska revisionsutskotten

2017-03-15



I dag har svenska finansutskottet varit värdar för ett möte med samtliga de nordiska parlamentens revisionsutskott. Besökare från Finland, Åland, Norge, Island, Danmark, Grönland och Färöarna. Detta är ett årligen återkommande möte för att utveckla revisionen av statlig verksamhet i de nordiska länderna. Det kan låta torrt och tråkigt, men det är oerhört viktigt i en demokrati att man följer upp hur skattepengarna används och att de beslut som tas verkligen genomförs på ett effektivt sätt.




Hur oroväckande är hushållens skuldsättning?

2017-03-14

Nyligen hade Finansutskottet besök av professor Bo Becker från Handelshögskolan i Stockholm. Han höll en föredragning om sin syn på hushållens skuldsättning och hotet om en "bolånebubbla".

Hushållens skulder har ökat från i genomsnitt 60% av den disponibla inkomsten från 1980-talet fram till början av 2000-talet. Därefter har hushållens skulder ökat stadigt i takt med bolånepriserna, ochpasserade 120% år 2010. Efter 2010 har utvecklingen mattats av, och 2015 låg nivån runt 125% av disponibel inkomst.

Nedanstående bild visar hushållens skuldsättning i Sverige och i jämförbara länder. Vi ligger inte högst, men över genomsnittet när det gäller belåning i relation till disponibel inkomst.



I länder där hushållen har hög belåningsgrad brukar man normalt ha en större andel bundna lån (lån med fast ränta) än vad läget är i Sverige. I Sverige har andelen rörliga lån ökat över tid, se nedanstående figur.



Professor Becker menade vid sin föredragning att hushållens stora låneskuld med rörlig ränta gör hushållen extremt känsliga för förändrade räntenivåer. Han tyckte det var olyckligt att man väljer rörlig ränta i så stor utsträckning, och förklarade det med att många vill ha flexibilitet om man byter bostad. Att ha bundna lån gör att man i annat fall tvingas betala en kännbar ränteskillnadsersättning.

Svensk penningpolitik har i och med den stora andelen rörliga bostadslån en enorm effekt på hushållens konsumtionsutrymme. Om räntan stiger kommer konsumtionsutrymmet att minska och det kommer att påverka BNP. Penningpåolitiken får på detta sätt större betydelse för hushållen än för företagen. Dagens extremt låga räntor gynnar därmed konsumtionen, men en återgång till mer normala räntenivåer kommer att minska konsumtionen och tillväxten. Särskilt utsatta är unga människor i storstad som köpt dyr bostäder de senaste åren.

Samtidigt påpekade professor Becker att de flesta hushåll trots allt har ett utrymme för att klara av högre räntor än dagens. Hushållen har en mycket stor nettoförmögenhet, även om man räknar bort värdet av den egna bostaden. Det gör att det finns stora buffertar i många hushåll. Han verkade väl inte riktigt tro på någon nära förestående bolånekris eller bostadsbubbla, de flesta har inte köpt bostad på spekulation, utan för att bo där. Man kommer därför oftast inte att sälja sin bostad om räntan stiger, men däremot kommer man att spara in på annat, vilket kommer att minska tillväxten i samhället. En nog så allvarlig effekt på samhällsekonomin.




Finansministern sprider "alternativa fakta"

2017-03-13

Nedanstående citat av finansminister Magdalena Andersson (från Borås Tidning igår) är ännu ett exempel på "fake news" eller så kallade "alternativa fakta" från regeringens sida.



Så här ser siffrorna ut från Ekonomistyrningsverket. Figuren visar bland annat just statens överskott/underskott respektive år (blå staplar). Överst har jag markerat om Sverige haft röd eller blå regering, samt markerat perioder med högkonjunktur (gröna ringar) och lågkonjunktur (gula ringar).



Man kan konstatera att Alliansen hade överskott i statens finanser i stort sett samtliga år under sina åtta år i regeringsställning - till och med de svåra åren efter finanskrisen (blå period). Endast två år hade vi underskott. Det stämmer alltså inte att statens finanser försämrades varje år. Uppgången efter den djupa krisen 2008-2009 var exempelvis imponerande. Man kan också se att 2015 slutade med underskott. Finansministern hävdar att det var överskott. Fake news blir inte bättre för att de kommer från en minister. Finansministern glömmer också att berätta att Alliansen minskade statsskulden i förhållande till BNP till en av de lägsta i hela EU.

Figuren visar också det historiska sambandet mellan överskott och högkonjunktur (gröna ringar), samt underskottens koppling till lågkonjunktur (gula ringar, i detta fall den europeiska bankkrisen på 1990-talet, IT-kraschen 2002 samt finanskrisen 2008). Svenska politiker - oavsett färg - råder inte över världskonjunkturen, som påverkar ett exportberoende land som Sverige oerhört mycket. Men det är viktigt att ha överskott i goda tider så man kan spara i de berömda ladorna inför sämre år. Just nu bryts detta mönster (sista röda perioden). Staten gick alltså med underskott 2015, trots högkonjunktur. För 2016 blir överskottet mycket blygsamt (ca 40 mdr) trots den starkaste högkonjunkturen sedan 2007/2008 och tillfälliga faktorer som tillfälligt "dopat" ekonomin med lånade pengar - exempelvis flyktingmottagandet. För 2017 spår Riksgäldskontoret att vi får underskott - trots högkonjunktur! Detta försämrar allvarligt Sveriges möjligheter att klara nästa lågkonjunktur, vilket de flesta tunga ekonomiska bedömare är eniga om.




Möte med chefsekonomen på Sveriges Kommuner och Landsting

2017-03-04

I veckan som gick träffade jag chefsekonomen på Sveriges Kommuner och Landsting, Annika Wallenstam, tillsammans med min moderata riksdagskollega i finansutskottet, Anette Åkesson. Annika tog emot oss i sitt tjänsterum på SKL:s kontor vid Slussen och vi fick ett par timmars diskussion och samtal kring det ekonomiska läget i de svenska kommunerna och landstingen. Detta är ju mitt ansvarsområde för moderaterna i finansutskottet, och jag ville ha en tydlig bild direkt från källan. Här följer några av de bilder Annika Wallenstam föredrog för oss.





Denna bild visar den dramatiska befolkningsökningen i Sverige just nu. Den ligger långt över det historiska genomsnittet de senaste decennierna. Anledningen till att befolkningen ökar så mycket just nu är såklart det extremt stora mottagandet av asylsökande de senaste åren, samt anhöriginvandringen som följer i dess spår. Detta medför stora påfrestningar på samhället, både vad gäller bostadsförsörjning och efterfrågan på välfärd. Inte minst blir det en stor belastning för kommunerna den dag statens ansvar för nyanlända upphör (alltså efter två år).



Här illustreras befolkningsökningen i olika åldersgrupper. De unga och de äldre ökar mest. Ökningen bland unga beror till stor del på asylmottagandet. De äldre ökar främst på grund av en åldrande befolkning samt att vi lever längre. Den minsta befolkningsökningen ser vi i de yrkesverksamma åldrarna. De som ska försörja övriga grupper ökar alltså långsammare än de grupper som ska försörjas. Tyvärr är det ju dessutom så att en lägre andel av de nyanlända i yrkesverksam ålder förvärvsarbetar jämfört med övriga. På den positiva sidan finns såklart att om vi kan få unga nyanlända i arbete efter slutförd utbildning kan det motverka de demografiska förändringarna. Det kräver dock omfattande resurser.


I denna figur redovisas SCB:s siffror över åldersgrupperna 16-64 år (alltså ett lite bredare mått än i förra figuren). Man ser att den inrikes födda befolkningen i åldern 16-64 år minskar samtidigt som den utrikesfödda delen ökar. Hela nettoökningen framöver av befolkningen i denna åldersgrupp kommer att bero på invandring, i annat fall skulle befolkningen i denna åldersgrupp minska.

I grunden är en befolkningsökning av ungdomar och vuxna i yrkesverksam ålder positiv för samhället. Problemet är bara att de nyanlända har både lägre sysselsättningsgrad och större behov av samhällsservice och ekonomiskt stöd än resten av befolkningen. Det kostar mycket för kommunerna.



Denna figur visar hur skatteintäkterna utvecklats över tid, både nominellt och realt, samt längst ner skatteintäkterna per capita (per invånare). Samtidigt syns kostnadsutvecklingen i de grå staplarna. Skatteintäkterna per capita minskar framöver, samtidigt som kostnaderna ökar. Att det sker under en högkonjunktur är extra allvarligt, när det inträffade senast befann vi oss i den djupa globala finanskrisen, och skatteintäkterna återhämtade sig då relativt snabbt. Att skatteintäkterna per capita nu återigen bedöms minska beror på migrationen, där befolkningen ökar samtidigt som andelen av befolkningen som arbetar minskar. Detta är en alarmerande utveckling för kommunsektorn.




Sista bilden är enligt min åsikt oerhört alarmerande. Jag har visat den tidigare på bloggen och i andra sammanhang, och även tagit upp den i riksdagsdebatter.

Bilden visar hur kommunsektorns kostnader ökat samt hur skatteunderlaget utvecklats över tid.

Den gula delen av staplarna gäller kostnadsökning till följd av demografin (åldersförändringar, där tex behovet av förskola, skola och äldreomsorg spelar stor roll). Den grå delen av staplarna visar övriga kostnadsökningar, där asylmottagandet/migrationen är den viktigaste faktorn. Den blå kurvan visar hur skatteunderlaget förändrats i reala termer (alltså med hänsyn till inflationen).

Man ser att 2002-2005 ökade kostnaderna mer än skatteunderlaget. Samma sak gäller 2015 och framåt. Endast under Alliansens regeringstid, 2006-2014, ökade skatteunderlaget i takt med kostnaderna, och vi hade stadigt ökande skatteunderlag ända fram till 2016. För 2015 och 2016 kan man förklara kostnadsökningarna med oväntade migrationskostnader av tillfällig art. Men för 2017 och framåt ökar kostnaderna främst till följd av demografin samt långsiktigt ofinansierade reformer, samtidigt som skatteunderlaget minskar. Den kombinationen är oerhört farlig för kommunernas ekonomi.




Störst arbetskraftsbrist i offentlig sektor

2017-03-04

Vid besöket hos Sveriges Kommuner och Landsting fick vi också denna bild av hur arbetskraftsbristen ser ut i Sverige just nu. Bilderna visar bristen från 2005 fram till 2016.

Man ser att inom privat sektor är faktiskt inte den totala situationen alltför alarmerande, även om det finns brister i vissa yrken. Arbetskraftsbristen ligger bara något över det historiska genomsnittet.

Inom offentlig sektor däremot är arbetskraftsbristen extremt mycket större nu och kommande år jämfört med hur det sett ut historiskt. Detta är en helt ny situation på svensk arbetsmarknad som kommer att påverka både kostnadsläge (löner mm) och välfärdens möjligheter att erbjuda en bra kvalitet. Rätt hanterat kan delar av bristen täckas av nyanlända som utbildas till de lediga jobben. Samtidigt medför det stora antalet nyanlända att behoven ökar av kommunal service och sjukvård. Hur nettoutfallet blir är inte alldeles enkelt att förutse.





Sverige är mycket dåligt rustat för sämre tider

2017-03-03

Finansutskottet bjuder regelbundet in ledande ekonomer och forskare för att få deras syn på svensk ekonomi, skuldsättningen i samhället, riksbankens åtgärder mm. Nyligen hade vi besök av bland annat Jimmy Boumediene från Handelsbanken Capital Markets. Han visade bland annat nedanstående bild som visar hur illa Sverige är rustat om det skulle inträffa ny ekonomisk oro i vår omvärld, eller om vi snabbt skulle råka in i en ny djup lågkonjunktur.



Denna bild visar skillnaderna mellan läget hösten 2008 när finanskrisen slog till, och läget om samma sak skulle inträffa idag. För båda perioderna (2005-2007 och 2015-2017) gäller att vi har en stark utveckling av BNP. Men i övrigt är skillnaderna stora.

2008 hade Sverige haft flera goda år, både under tidigare S-regering och under Alliansens första år. Vi hade stabila överskott i statens finanser, räntor på normala nivåer och dessutom en mycket låg arbetslöshet (våren 2008 var den nere på runt 3%). Detta sammantaget gjorde att vi kunde hantera krisen på ett bra sätt som inte slog alltför hårt mot vårt samhälle och vår välfärd. Bland annat kunde räntorna sänkas som stimulans för samhällsekonomin, och överskotten i statens budget kunde användas för att tillföra mycket stora summor till kommunerna.

I dag ser det annorlunda ut. Statens överskott är blygsamt, räntan ligger under noll och arbetslösheten är samtidigt relativt hög för att vara mitt i en högkonjunktur (6-7%). Vi har helt enkelt inget alls att ta till om läget blir allvarligt, och arbetslösheten riskerar att öka till dramatiska nivåer. Detta är ytterst oroväckande, och det är uppenbarligen inget som regeringen gör något åt.




Sanningen om statens överskott

2017-03-03

Häromdagen såg jag detta på Twitter. Vice statsminister Isabella Lövin hävdar att "det går bra för Sverige" och åberopar ett likviditetsöverskott på 49 miljarder i statens kassa:



Nu är dock den bild Isabella Lövin ger ganska missvisande.

För det första är ett likviditetsöverskott inte samma sak som ett ekonomiskt resultat. För det andra finns det en väldigt udda förklaring till förra årets överskott, nämligen att svenska skattebetalare använt skattekontot som "bank" för att man får ränta på detta konto (vilket man sällan får på banken numera). Riksgälden skriver i ett färskt pressmeddelande den 22 januari: "Tolkningen av statsfinanserna försvåras fortsatt av de överinsättningar som finns på skattekontot. Riksgäldens bedömning är att de i dag uppgår till cirka 50 miljarder kronor, vilket är samma bedömning som i oktober."

Med andra ord - hela statens överskott beror på att skattebetalarna använt Skattekontot som bank. Det är inte riktiga skatteintäkter som staten får behålla. Nu har regeringen dessutom beslutat att sätta räntan till noll, och därmed förväntas överlikviditeten på skattekontot minska igen, och Riksgälden spår att 2017 blir betydligt sämre. "Underskottet i statsbudgeten väntas bli 20 miljarder kronor 2017" skriver man i sitt pressmeddelande.

Men visst, det gick bra för Sverige 2016, precis som för de flesta andra länder i vår omvärld. Främst till följd av hög internationell tillväxt och stark global högkonjunktur, kombinerat med extremt låga räntor. Men tillväxten i Sverige "dopades" dessutom till följd av att staten öste ut flera tiotals extra miljarder för att täcka kostnaderna för asylmottagandet. Alla dessa (lånade) pengar konsumerades ju direkt i form av uppehälle och boende för nyanlända, ekonomiskt stöd till nyanlända (som oftast lär ha konsumerats direkt), löner till migrationsverkets tillfälligt anställda osv, vilket sammantaget kraftigt ökade aktiviteten och omsättningen i ekonomin, och som därmed också tillfälligt ökat BNP lite extra. En enorm injektion i ekonomin med tillfällig effekt, men som sagt med lånade pengar. När det extremt stora asylmottagandet nu minskar kommer effekten i år att bli den motsatta, en minskning av tillväxten jämfört med 2016, och minskade skatteintäkter.




Vi måste ta strid mot vänsterns mytbildning kring privatdriven välfärd

2017-02-23

Dagens debatt om kommunala frågor blev efterhand mer en diskussion om regeringens förslag till vinsttak för företag som bedriver välfärdsverksamhet. Regeringens förslag har ju fått förkrossande kritik av såväl ett stort antal näringslivsorganisationer, TCO, Vårdförbundet, Lärarförbundet, hela den politiska oppositionen, forskare, ekonomer och den ideella sektorn. De senaste dagarna har även riksrevisionen sällat sig till kritikerna och advokatsamfundet anser att förslaget rent av kan strida mot grundlagen. Debatten kantas också av kraftiga överord och påståenden om extrema vinster i privata riskkapitalbolag, vinster som påstås "tas från välfärden". Mycket av de fakta som används av vänstersidan är helt enkelt falska. Några exempel, varav några förekom i dagens debatt:

"Vinsterna i välfärdsbolagen minskar resurserna till den kommunala välfärden." Detta är fel. Privata utförare av exempelvis sjukvård, äldreomsorg eller skola får precis lika mycket i ersättning per elev eller patient som kommunens verksamheter. Om man erbjuder en lika bra eller bättre kvalitet, och trots detta gör vinst, vad är då problemet? Eftersom dessa företag som sagt får samma ersättning som den kommunala verksamheten påverkar inte vinsterna den kommunala verksamhetens resurser överhuvudtaget. Kommunens verksamheter får inte en krona mer om välfärdsföretagen inte gör någon vinst.

"Privata företag tänker bara på vinsterna och struntar i kvaliteten". Detta är fel. Det finns ett stort antal undersökningar och mätningar som visar att privata välfärdsföretag generellt erbjuder samma eller något bättre kvalitet och resultat än kommunernas egen verksamhet. Dessutom är personalen mindre sjukskriven, upplever större inflytande och känner större arbetsglädje. Medborgarna är också överlag något mer nöjda med privata utövare än med kommunens egen verksamhet.

"Svenska folket vill att vi stoppar vinster i välfärden". Det finns en enda undersökning som visar detta, och som vänstersidan alltid åberopar. Men som man frågar får man svar, frågan var ganska tillspetsad och helt tagen ur sitt sammanhang. Om man i stället frågar svenska folket om man vill ha kvar valfrihet och mångfald, rätten att välja vårdcentral och skola och äldreboende så finns en mycket tydlig majoritet som vill detta. Det bekräftas i ett flertal olika undersökningar. Och ska verksamheter kunna utvecklas måste de gå med vinst. Det är mycket värre för kvalitén med kommunal verksamhet som går med förlust.

"Vinsterna på riskkapitalbolagens välfärdsverksamhet är enorma". Det finns riskkapitalbolag som går med stora vinster. Men de exempel jag sett handlar om bolag med många olika verksamheter, varav välfärdstjänster bara är en. Ofta nämner vänstersidan bolagets totala vinst, och låtsas att alla vinster kommer från just välfärden. Så ser det inte ut. Det vore mycket märkligt om ett bolag som får samma ersättning per elev eller patient skulle kunna göra enorma vinster samtidigt som man levererar en god kvalitet. Om det är så - vad gör i så fall kommunerna med sina pengar? Hur sköter man sin egen verksamhet?

"Privata bolag kan själv välja sina patienter och elever och då välja de som kostar minst" . Detta stämmer inte heller. Mycket av den privata välfärden baseras på upphandlingar där kommunen styr exakt vad som ska levereras, exempelvis äldreomsorg. Och vem som helst kan lista sig på en privat vårdcentral eller ställa sig i kön till en privatdriven skola. Det finns också exempelvis tydlig statistik på att friskolor generellt har större andel elever med särskilda behov och åtgärdsplaner än kommunala skolor.

Detta är några exempel på en närmast grotesk debatt. För egen del tror jag det behövs folkbildning kring dessa frågor. Myterna, eller som det ju idag kallas "alternativa fakta" är alltför väl spridda. Alltför länge har vi låtit vänstern styra debatten.

För oss i Alliansen är det centrala att Sverige ska ha en trygg välfärd, där människan sätts före systemen och där alla har tillgång till en gemensamt skattefinansierad välfärd av hög kvalitet. Plånboken ska inte styra vem som får vård eller en bra skola. Men vem som utför tjänsterna är av mindre betydelse. En sjundedel av välfärdstjänsterna tillhandahålls i dag av privata utförare. Många är väldigt nöjda med dessa tjänster och det finns många exempel på hur välfärdsverksamhet som drivs av privata utförare ligger i topp i såväl kvalitetsjämförelser som kundnöjdhet, liksom när det gäller personalens trivsel och inflytande.

Valfrihet och mångfald är uppskattade delar av välfärden men kräver samtidigt tydliga regler och uppföljning för att kvaliteten i verksamheten ska kunna garanteras. Vi kan vara överens om att detta inte alltid fungerat som det borde under årens lopp, alldeles oavsett regering. Ibland har det till och med fungerat riktigt dåligt. Men det är inget skäl att försvåra för den stora majoriteten välskötta välfärdsföretag och motarbeta mångfald. Finansutskottets majoritet är tydliga med att regeringen ska verka för att all verksamhet, både i offentlig och privat regi, bedrivs med tydliga kriterier för vad som ska gälla och kontinuerlig uppföljning. Gör man en noggrann kontroll före tillstånd och följer upp kvalitén så lär det inte finnas utrymme för några särskilt stora vinster. Välskötta verksamheter ska självklart inte hindras eller förbjudas, utan tvärtom uppmuntras.

I mars 2016 riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen och efterfrågade tydligare ambitioner för att utveckla valfriheten inom skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Finansutskottet noterar att regeringen ännu inte återkommit till riksdagen i frågan. Därför har Alliansen nu återigen krävt ett likadant tillkännagivande, som kommer att få riksdagens stöd eftersom Sverigedemokraterna tycker likadant. Nu är det dags att något händer!




Kommunpolitisk riksdagsdebatt

2017-02-23



I dag debatterade finansutskottet kommunala frågor och jag och min kollega Anette Åkesson representerade moderaterna i debatten. Här har jag en replik med Håkan Svenneling i Vänsterpartiet. Som väntat hade vi lite olika syn på en del saker.

Mitt anförande berörde främst kommunernas ekonomi, behovet av att verksamheten ständigt utvecklas och vikten av mångfald och valfrihet för medborgarna - som samtidigt prövar nya vägar och arbetsmetoder och ofta uppskattas av såväl medborgare som medarbetare. Jag påpekade också att under Alliansens regeringsår gick kommunsektorn med överskott, och utgifterna låg i linje med skatteinkomsterna. Men de senaste åren är situationen en annan. Kommunernas utgifter är nu betydligt större än intäkterna. Och då är vi ändå i en kraftig högkonjunktur. Detta är allvarligt. Läs utkastet till mitt anförande här. Lite avvikelser från manus blev det som vanligt, men i väsentliga delar stämmer det med det jag sa.

Alla de rödgröna partierna - S, V och MP - tog repliker på mig och de handlade främst om diskussionen om vinster i välfärden. Det var egentligen inte dagens fråga, men det blev ändå en klargörande debatt. Mer om detta i nästa inlägg.




Kommunpolitiker vill förlänga statens kostnadsansvar för nyanlända

2017-02-14

Moderaterna har ju sedan en tid drivit linjen att staten borde förlänga sitt kostnadsansvar för nyanlända från dagens två år till tre år innan ansvaret går över på bosättningskommunen. Detta för att kommunerna ska få lättare att hantera situationen och få en längre framförhållning. Efter beslutet att alla kommuner måste ta emot nyanlända är frågan än mer angelägen.

Nyligen redovisade tidningen Dagens Samhälle en enkät till ledande kommunpolitiker. Den visar att den statliga åtgärd som flest tycker skulle betyda mest för mottagandet är just att det statliga kostnadsansvaret för etableringen av nyanlända förlängs från dagens två år. Och detta gäller oavsett politisk färg på kommuntopparna. Moderaternas förslag ligger med andra ord i linje med kommunernas önskemål, vilket borde göra förslaget enklare att få igenom.

Enkäten visar även att var fjärde lokal toppolitiker anser att den egna kommunen inte klarar en bra kvalitet på integrationen av nyanlända. Att så stor andel av de ledande kommunpolitikerna underkänner sitt eget arbete visar hur allvarlig situationen är. Och den lär knappast bli bättre kommande år.

Med tanke på att det är riksdagsbeslut som medfört ett omfattande mottagande av asylsökande är det inte mer än rimligt att staten också tar ett ökat ansvar för de kostnader som mottagandet medför. Det skulle också underlätta för kommunerna att hantera integrationen på ett bättre sätt.




Inte oväntat med ett skakigt opinionsläge för moderaterna

2017-02-10

Gårdagens opinionsmätningar var såklart inte roliga ur moderat synvinkel, men inte heller oväntade för min del. Jag repeterar det jag skrev på bloggen efter Moderaternas besked om en ny strategi gentemot SD. Från bloggen den 23/1:

"Vad gäller opinionsstöd tror jag inte vårt parti vinner några snabba opinionsframgångar till följd av vårt besked. Det kan till och med bli tvärtom. Missnöjda moderater har redan lämnat oss för andra partier och de lär knappast återvända bara till följd av vårt nya besked. Samtidigt kan man ju tänka sig att en del nu lämnar oss för att de tillhör dem som helt vill isolera SD politiskt, oavsett vad det medför för skada för landet. Att en del C och L-väljare kanske kommer att gå över till M i besvikelse över att deras partier inte ställer upp på en gemensam alliansbudget är ju möjligt, men det handlar sannolikt om ganska små tal som inte nödvändigtvis väger upp eventuella förluster. Men även om vi skulle tappa opinionsstöd så har vi visat att vi är beredda att ta ansvar och lägga mer kraft i vårt arbete att motverka regeringens skadliga politik och försöka få igenom vår egen i stället. Detta är enligt min åsikt den viktigaste uppgift vi har och ett krav våra väljare har rätt att ställa. Nu gör vi klart för väljarna att vi förespråkar fler och djupare gemensamma förslag från Alliansen, inklusive en gemensam budgetmotion. Det är nu upp till dem som säger nej till detta (ledningarna för C och L) att försvara varför man inte vill driva igenom sin egen politik. Som moderater kan vi i vart fall se väljarna i ögonen och jag tror att vår besked är det långsiktigt rätta."

Jag har samma syn på saken idag. Men alltför många moderata väljare har inte alls klart för sig vad det moderata beskedet innebär i praktiken. Jag kan förstå det. Jag tycker inte kommunikationen från våra ledande företrädare varit glasklar. Snarare förvirrande, när man emellanåt använt ord och uttryck som leder tankarna i fel riktning. När samtidigt både media och politiska motståndare avsiktligt vill sätta en annan bild än den riktiga som att "bjuda in SD i värmen" eller påstå att vi vill "samarbeta med SD" eller "förhandla med SD" är det inte konstigt om många moderater drar öronen åt sig.

För mig är det väldigt stor skillnad mellan att vilja lägga en gemensam Alliansbudget (även om den "riskerar" att röstas igenom med SD:s stöd) och att "förhandla med SD". Moderaterna vill inte budgetförhandla med SD, det beskedet är tydligt. Det är också stor skillnad mellan att prata och göra gemensamma reservationer i utskotten när man har samma åsikt i en sakfråga, och att kompromissa bort delar av den moderata politiken för att få SD:s stöd. Det senare är i vart fall för min egen del helt uteslutet. Jag har inte hört någon annan föreslå det heller.

Jag tycker helt enkelt att ord som "samarbete" och "förhandling" med SD leder tankarna i helt fel riktning. Moderaterna tänker självklart aldrig kompromissa bort sina grundläggande värderingar i samtal med något annat parti. Det vi vill göra är att försöka få riksdagens stöd för moderat politik. Och det är baske mig vårt partis skyldighet mot våra väljare!

En liten reflektion också kring Centerpartiets uppgång i opinionen. Centern samlar en hel del mittenväljare och en del med borgerliga sympatier som stödjer den gamla orealistiska och naiva migrationspolitiken och samtidigt vill blockera SD med alla medel. Centern tar väljare med dessa åsikter från alla partier utom V, men främst från MP. Jag tror dock verkligheten kommer att komma ifatt Centern, på två olika sätt:

1. De framtida integrationsproblemen i spåren av tidigare helt orealistisk migrationspolitik kommer att bli så gigantiska kommande år (skola, sjukvård, omsorg, arbetsmarknad, trygghet, bostadsbrist, statsfinanser mm) att de som företräder linjen att återigen öppna gränserna för stora asylströmmar kommer att tappa all trovärdighet. Det kommer allt fler kloka centerpartister att inse.
2. De Allianspartier som säger nej till gemensam Alliansbudget kommer att få stora trovärdighetsproblem. Att frivilligt avstå från att lägga fram en gemensam Alliansbudget (som är enda sättet att stoppa mycket skadliga regeringsförslag) bara för att (förgäves) försöka utestänga SD från all möjlighet till inflytande är helt enkelt ett grovt svek mot väljarna.

På längre sikt är jag övertygad om att moderaternas förändrade strategi kommer att stärka vårt parti. Men det kommer att ta tid. Vi har nu flera år med otydliga budskap och förändrad politik. Det hela började när Fredrik Reinfeldt efter valförlusten och Alliansens budgetseger i riksdagen hösten 2014 backade upp Decemberöverenskommelsen som sin sista insats som partiledare. Efter detta har vi sett förändringar av den moderata politiken på flera områden, exempelvis migrationen och försvarspolitiken, och nu en total omsvängning när det gäller riksdagsarbetet med en prioritering av att få igenom mer moderat politik framför uppenbart meningslösa försök att "isolera SD" (vilket ju hittills bara medfört att SD växt sig allt starkare). Just nu vet inte väljarna var de har oss, och det kommer att ta tid att bygga upp ett nytt förtroende. Men tro mig, till hösten kommer bugetalternativen för 2018 att granskas och då kommer allt att ställas på sin spets.




Ulf Kristersson i läsvärd intervju om Moderaternas politiska linje

2017-02-01




(Klicka på fotot för att läsa hela artikeln)




Om kommunerna effektiviserar och prioriterar räcker pengarna

2017-01-25



I går deltog jag vid ett seminarium hos Svenskt Näringsliv som diskuterade kommunernas och landstingens framtida finansieringsbehov. När både andelen unga och äldre ökar framöver, samtidigt som sjukvården kan göra allt mer för att förbättra vår hälsa och förlänga våra liv kommer också samhällets kostnader för välfärden att öka. Om vi inte gör något åt saken kommer kraftiga skattehöjningar att bli enda lösningen. Det är ingen bra idé i ett land som redan har bland världens högsta skatter. Dessutom slår kommunalskatten extra hårt mot dem med lägre inkomster.

På seminariet redovisades en rapport som visade att det finns stora möjligheter till effektiviseringar inom de kommunala välfärdstjänsterna och inom sjukvården. Om alla kommuner exempelvis skulle prestera lika bra som de bästa (då tar man full hänsyn till en mängd faktorer som gör att behoven av välfärdstjänster ser olika ut, befolkningens sammansättning mm) skulle man slippa en stor del av de hotande skattehöjningarna. Om man gör samma sak i sjukvården får man en liknande effekt.

Skulle man dessutom lyckas uppnå en årlig produktivitetstillväxt på 0,5 procentenheter skulle man kunna finansiera den framtida välfärden helt utan skattehöjningar.

Ett allvarligt hot mot effektiviseringar och produktivitetstillväxt är det hotande regleringen av vinster i välfärdsföretag. Det skulle direkt motverka effektivisering och nytänkande inom välfärden, minska konkurrensen och på sikt medföra höjda skatter.

Jag skulle till detta vilja lägga mitt eget mantra när det gäller kommunal ekonomi. Kommunpolitikerna måste lära sig att prioritera! Och att prioritera handlar också om att prioritera bort! Om man slutar lägga pengar på saker som de flesta människor inte efterfrågar och koncentrerar resurserna till de centrala uppgifterna - omsorg och utbildning - skulle man kunna förbättra såväl kvaliteten som arbetsvillkoren för personalen - utan att höja skatten. I dag läggs i alltför många kommuner enorma summor på onyttiga samhällsprojekt samtidigt som lågavlönad personal sliter i äldreomsorgen utan tillräcklig bemanning. Det är en totalt vansinnig prioritering.




Moderaterna tar äntligen tillbaka ledartröjan i politiken

2017-01-19

Under lång tid har jag både på bloggen och på Twitter framfört mina tankar om att Alliansen borde lägga fram en gemensam budget redan före valet. Hösten 2018 vore ett bra tillfälle. Det är också något jag argumenterat starkt för både inom Alliansen och inom mitt parti sedan länge. Inte minst i finansutskottet där jag ett antal gånger fört fram dessa tankar vid Alliansens gemensamma möten. Problemet har varit att inte alla Allianspartier har velat detta.

Efterhand som Sveriges problem ökar och regeringen lägger allt fler samhällsskadliga förslag har situationen blivit ohållbar. Beskedet från vår partiledare på presskonferensen som just pågår är därför välkomna. Nu ökar vi kraften i oppositionsarbetet och är tydliga med att vi från moderat sida vill ha en alliansbudget redan före valet 2018. Vi har inga tankar på att förhandla med SD, men om de skulle få för sig att rösta på en Alliansbudget kan det såklart leda till att Alliansens budget röstas igenom av riksdagen i höst. Då är vi också beredda att ta över regeringsansvaret i minoritet. Men vi kommer aldrig att överväga ett organiserat regeringssamarbete med SD.

Som moderat ledamot i finansutskottet har jag argumenterat för denna linje sedan mycket länge och känner mig oerhört nöjd idag!



CSN tar krafttag mot utlandsboende låntagare som inte betalar

2016-12-16

Den 12/5 bloggade jag om Riksrevisionens granskning av statens kreditförluster på studielån och hur man hanterar dessa. I Riksrevisionens rapport framgick att den samlade stocken av studielån uppgick till hela 207 miljarder (!) år 2015. Av dessa fordringar betraktade CSN nästan 28 miljarder som osäkra "till följd av lånevillkorens utformning och bristande betalningsvilja". Två tredjedelar hänförs till lånevillkorens utformning och en tredjedel till bristande betalningsvilja. Andelen osäkra fordringar uppgår till hela 14%.

Låntagare i utlandet svarar bara för 8% av den totala lånestocken, men står för hälften av de 8 miljarder som CSN betraktar som osäkra på grund av misskötsel. Befarande kreditförluster på tiotals miljarder kronor är en alltför viktig post i statsbudgeten för att inte uppmärksammas ordentligt. Alliansregeringen gav därför på sin tid ett särskilt uppdrag till CSN att öka sina ansträngningar att få tillbaka pengar från låntagare utomlands. Hittills har det dock gett ett ganska magert resultat och de obetalda skulderna har snarare ökat de senaste åren.

Men idag kommer en positivt nyhet. Centrala studiestödsnämnden (CSN) har kartlagt 9.200 personer som är "dåliga betalare" och som tillsammans är skyldiga staten drygt två miljarder kronor. Nu ska deras eventuella fastigheter i Sverige mätas ut av Kronofogden. I en pilotstudie identifierade CSN 150 personer som inte betalat sina studielån och som har fastigheter i Sverige. Med hot om utmätning har nu 18 personer betalat 733.000 kronor till statskassan på bara några månader. Metoden att hota med utmätning ska nu bli en del av ordinarie arbete.

Detta är verkligen på tiden. Studiemedlen i Sverige är bland de mest generösa i världen, troligen de mest generösa. Under åren 2010-2014 var jag moderaternas ansvarige för studiemedelsfrågor i utbildningsutskottet. Det fanns en bred samsyn politiskt om studielånens betydelse för att fler ska kunna genomgå högre utbildning. Men ska vi kunna ha ett generöst studiemedelssystem bygger det på att den som lånar också betalar tillbaka sin skuld. Det är också en rättvisefråga att ingen tillåts smita undan.




Allvarliga hot mot kommunernas ekonomi

2016-12-15

I går debatterade riksdagen utvecklingen i den kommunala sektorn. Jag skulle egentligen representerat moderaterna i den debatten, men eftersom jag var på en begravning så fick min utskottskollega Anette Åkesson ta debatten i stället.

Situationen för kommunsektorn är som jag påpekat många gånger oroväckande. Regeringen ger en glättig, ansvarslös bild av läget inom kommunsektorn, utan att ens nämna utmaningar och problem som SKL, oppositionen och experter varnar för. Dessutom får regeringen kritik för ansvarslös politik från såväl Ekonomistyrningsverket som Riksrevisionen som båda menar att man mitt i en stark högkonjunktur borde redovisa överskott i budgeten i stället för att låna till utgifterna. Nästa år beräknas underskottet i de offentliga finanserna bli 11 miljarder kronor.

Som jag tidigare berättat på bloggen satsar moderaterna betydligt mer på kommunsektorn är regeringen kommande fyra år. Nära 60 extra miljarder jämfört med regeringens 40. Trots detta redovisar vi en budget med överskott.

Regeringen påstår oriktigt att vi samtidigt gör andra besparingar på kommunerna som äter upp våra satsningar. Det är inte korrekt. Det man hänger upp sig på är att vi säger nej till omfattande byggsubventioner samt utbyggnaden av de omdiskuterade statliga "extratjänsterna" för långtidsarbetslösa. Dessa två stora utgiftsposter har dock inget med välfärden att göra. Genom att säga nej till dessa har vi i stället möjlighet att tillföra kommunerna riktiga pengar som går rakt in i välfärden.

S-MP-regeringens politik slår hårt mot kommunsektorn på punkt efter punkt. Några exempel som jag uppmärksammat under hösten:
* Den stora obetalda skulden Migrationsverket har till kommunerna, som mest över 20 miljarder kronor, är betydligt större än de statsningar regeringen gör.
* Migrationsverkets vägran att släppa lägenheter för asylboende till kommunerna så att i stället nyanlända med uppehållstillstånd kan bo där skapar stora svårigheter för kommunerna.
* Den kraftig försämringen av statlig assistansersättning vältrar över kostnader på kommunerna för utökad hemtjänst och boendestöd.

När oppositionen påpekat dessa och andra ekonomiska påfrestningar för kommunerna som regeringen orsakat har regeringens enda och ständiga svar varit att man "faktiskt tillför kommunerna 10 miljarder extra". Dessa tio miljarder har fram till idag använts av ministrarna till det mesta man kan tänka sig. Pengarna är om man summerar alla löften slut flera gånger om.

I tidigare blogginlägg har jag visat hur det rådde balans mellan skatteintäkter och utgifter för kommunsektorn under Alliansens regeringstid och att kommunsektorn då också redovisade stabila överskott, även under krisåren. Men åren före Alliansen och kommande år är det i stället underskott i kommunsektorn, och utgifterna överstiger skatteintäkterna. (Se utförligare redogörelse på bloggen den 3/9 i år).

I längden kan man aldrig klara kommunerna ekonomi genom höjda statsbidrag. Statsbidragen kan vara en extra hjälp i besvärliga situationer (som i dagens migrationsläge) eller när staten vill satsa lite extra på något område. Men grunden för en stark kommunal ekonomi är att vi får fler företag och fler jobb i privat sektor. Det är dessa skattemedel som skapar alla resurser till välfärd och pensioner. Att regeringen nu driver en politik som motverkar fler företag och fler jobb är därför allvarligt. Effekterna skyms hjälpligt av en stark konjunktur som gör att arbetslösheten ändå sjunker något. Men med en klokare politik hade Sverige kunnat dra mycket större nytta av konjunkturuppgången, fått mycket fler i arbete och samtidigt stärkt kommunerna ekonomi ordentligt.

Den enda slutsats jag kan dra är att det alltid är lättare att vara kommunpolitiker med moderatledd regering.




Regeringen driver fram neddragning av personlig assistans

2016-12-12

Tidningen Dagens Samhälle rapporterar i sitt senaste nummer att Regeringens sparkrav på Försäkringskassan gör att man nu allt oftare säger nej till statligt finansierad personlig assistans till funktionsnedsatta. Detta gör att kommunerna tvingas ta över ansvaret genom andra insatser än assistans, exempelvis hemtjänst eller boendeplatser. Staten vältrar på detta sätt över kostnaderna på kommunerna. Protester kommer nu från ett flertal kommuner och kommunförbund, liksom från Sveriges Kommuner och Landsting.

Det var i regleringsbrevet för budgetår 2016 som regeringen krävde att Försäkringskassan ska bryta utvecklingen av antalet timmar inom personlig assistans för funktionsnedsatta.

Personlig assistans kostar allt mer, 2015 kostade den 30 miljarder för staten och 4,5 miljarder för kommunerna (de 20 timmar per vecka och person som kommunerna tvingas betala innan staten går in och täcker resten). Kostnader för andra typer av kommunalt stöd är inte inräknat.

Även Moderaterna ser stora problem med skenande kostnader för personlig assistans, men vi föredrar en effektivare kontroll och förebyggande av missbruk och bedrägerier än att neka funktionsnedsatta det stöd de behöver. Att dra in assistansen för en svårt funktionsnedsatt människa är inte värdigt. Självklart kan det finnas fall där det objektivt sett inte ska beviljas assistans, men andelen avslag på ansökan om personlig assistans är nu betydligt större än under Alliansens regeringstid. Regeringen har valt en linje som är svår att försvara.




En seger för demokratin - storregionerna avförda från dagordningen

2016-11-25

I går kom så det glädjande beskedet - även Centerpartiet och kristdemokraterna avvisar regeringens förslag till storregioner. Därmed finns en stor majoritet i riksdagen mot förslaget. M, L och SD har redan tidigare sagt nej. Det blir inga storregioner. Regeringen säger nu själva också att frågan om regionsammanslagningar är "begravd för en lång framtid".

Detta är en stor seger för demokratin, en stor seger för det sunda förnuftet och en seger för landsbygden mot ytterligare stordrift och maktkoncentration. Stordrift och konstlade regioner beslutade i Stockholm löser inte välfärdens problem. Samarbete över kommun- och regiongränser är lösningen!

Och för oss västsvenskar är det befriande att frågan om att slå ihop den redan alltför stora och onaturliga Västra Götalandsregionen med Värmland nu är avförd för lång tid framåt. Vare sig invånarna i Västra Götaland eller i Värmland skulle ha något att tjäna på en sammanslagning. Samarbete däremot är utmärkt och kan lösa en mängd problem.

Sunt förnuft - Sveriges regering 1-0.




Löfvens resonemang kring i "vinster i välfärden" haltar betänkligt

2016-11-24

I kvällens debatt hävdade Stefan Löfven att om man bara stoppar vinsterna i välfärden blir det mer pengar till verksamheterna. Det kan ju vid en första anblick låta rimligt, men det är faktiskt ett totalt felaktigt påstående.

Ett konkret exempel. Ta en fristående skola som drivs av ett aktiebolag. Denna skola får precis samma ersättning per elev som en kommunal skola i samma kommun. Om man trots detta klarar att gå med vinst och elever och anställda är nöjda och kvalitén god - vad är problemet? Om ägarna inte får ta ut vinst stannar pengarna såklart kvar i den aktuella skolverksamheten. Men den fungerade ju bra redan innan, och blir ju inte automatiskt bättre bara för att den får mer pengar. Och kommunens skolor i samma kommun får ju ingen del alls av överskottet så det kommer inte andra elever till del. Den enda effekten blir att den fristående skolans ägare inte kan investera i verksamheten eftersom man inte kan få avkastning på det kapital man sätter in.

Vinstförbudet är helt enkelt ett meningslöst slag i luften som inte gynnar några elever, patienter eller brukare utanför den aktuella enheten - eftersom alla verksamheter får samma ersättning baserat på kommunens eller landstingets kostnader. Löfvéns påstående att vinstförbud generellt skulle tillföra välfärden mer pengar är helt enkelt fel. Kvalitén är det enda väsentliga för medborgarna när det gäller välfärdsverksamheter i privat drift, eftersom alla får samma skattepengar per elev eller patient.




Regeringskritik från Riksrevisionen och Ekonomistyrningsverket

2016-11-24

På mitt bord har jag två omfattande rapporter. Dels Riksrevisionens granskning av budgetproporitionen för 2017, dels Ekonomistyrningsverkets prognos om statens budget och de offentliga finanserna daterad november 2016. Såväl Riksrevisionen som Ekonomistyrningsverket riktar hård kritik mot regeringen och finansministern för hanteringen av statens budget och de offentliga finanserna.

Riksrevisionen skriver bland annat:
"Regeringen presenterar inga argument för att aktivt försvaga sparanbdet 2017. Åtgärderna i budgetpropositionen bidrar till att sparandet försvagas 2017. Riksrevisionen anser därför att det är svårt att hitta stöd i det finanspolitiska ramverket för att vidta ofinansierade åtgärder 2017". Man anser också att regeringen borde anpassa finanspolitiken till det nya målet på 0,33% av BNP.

Längre fram i rapporten varnar man också för stora risker för de offentliga finanserna:
I ett framåtblickande perspektiv finns ett antal risker för de offentliga finanserna. Ökad efterfrågan på offentliga tjänster, personalförsörjningsproblem i offentlig sektor, asylmottagning, integration, den säkerhetspolitiska situationen, samt risker kopplade till pensionssystemet, bostadsmarknaden och finansiell stabilitet är några av de risker som, om de materialiseras, kan sätta press på de offentliga finanserna. Riksrevisionen menar att det är angeläget att regeringen beaktar dessa risker."

Ekonomistyrningsverket konstaterar i sin prognos:
I år blir det endast ett litet överskott på 7 miljarder kronor i de offentliga finanserna trots stora skattehöjningar och en stark tillväxt i ekonomin. Det beror på att utgifterna ökar kraftigt, framför allt för migrationen"//"Nästa år blir det ett underskott på 11 miljarder då utgifterna fortsätter att öka relativt mycket medan ökningen av inkomsterna dämpas". Man varnar också för att även om statens budget går med överskott i år så går samtidigt både kommunsektorn och ålderspensionssystemet med underskott.

Sammantaget är myndigheterna förbluffande hårda mot regeringen i sina rapporter. Man anser, i likhet med Moderaterna, att det är allvarligt att regeringen låter de offentliga finanserna gå med underskott och lånar till utgifter i en högkonjunktur, samt att man underskattar hoten mot svensk ekonomi.




Moderaterna lämnar samtalen om nya storregioner

2016-11-23

Moderaterna anser inte att det är meningsfullt att medverka i fortsatta samtal om regionfrågan, eftersom regeringen inte på något sätt försökt gå oss till mötes och därigenom söka en bred uppgörelse i Sveriges riksdag. Därför lämnar vi nu överläggningarna med regeringen om inrättande av nya storregioner.

• Det är angeläget att säkra närhet mellan väljare och valda, legitimitet för de kommande besluten i regionen och andra viktiga demokratiska värden. Vi har inte kategoriskt avvisat förändringar i läns- och landstingsindelningen, men vi anser mot bakgrund av ovanstående att de föreslagna regionerna är alldeles för stora. Vi tror inte att avsevärt längre avstånd mellan väljare och förtroendevalda gör demokratin bättre. En eventuell regionreform förtjänar ett starkt parlamentariskt stöd i riksdagen och bör inte röstas igenom med minsta möjliga marginal, eftersom det är en grundlagsnära fråga. Om de som bor i Svealand, Norrland respektive Värmland skulle ge storregionerna ett starkt stöd i folkomröstning eller bred opinionsmätning är vi beredda att tänka på saken en gång till. Tills det händer säger vi nej, säger Andreas Norlén.

• Vi vill inte forcera fram en så viktig fråga som en förändring av den regionala indelningen, särskilt inte utan ett fullgott beslutsunderlag. Vår utgångspunkt är att samtliga eventuella läns- och landstingssammanslagningar ska äga rum samtidigt och tidigast den 1 januari 2023.




Finansutskottet säger nej till del av regeringens upphandlingslag

2016-11-19

I torsdags sa Finansutskottet som väntat nej till de delar av regeringens nya upphandlingsproposition som innebär att man ska kräva att företag som deltar i en upphandling har "kollektivavtalsliknande villkor". Moderaterna anser kortfattat att schyssta villkor skall gälla på svensk arbetsmarknad men att man kan använda det lagutrymme som redan finns för att göra bra upphandlingar. I den mån skärpta regler behövs får de inte slå undan benen på små företag som saknar kollektivavtal. Argumenten utvecklade jag i nedanstående blogginlägg den 22/9 (utdrag nedan).

Alliansen säger nej till delar av regeringens nya upphandlingsregler 2016-09-22 I går lämnade jag och mina fyra moderata kolleger i finansutskottet, tillsammans med övriga Allianspartiernas ekonomiskpolitiska talespersoner in en gemensam följdmotion till regeringens proposition om nya upphandlingsregler. Vi säger nej till regeringens förslag att det ska krävas villkor enligt kollektivavtal för alla företag som deltar i offentlig upphandling. Anledningen till detta är flera. För det första innebär förslaget att småföretag som saknar kollektivavtal kan utestängas från upphandling. Sex av tio företag saknar idag kollektivavtal. Ofta är det småföretag med ingen eller några få anställda, inte sällan familjeföretag. Att utestänga småföretagen från offentlig upphandling riskerar att bli dyrt för skattebetalarna eftersom det minskar konkurrensen. För det andra blir det extremt svårt att tillämpa regelverket. Dels eftersom det kan finnas flera olika kollektivavtal inom ett verksamhetsområde. Vilket avtal ska tillämpas, och varför ska vissa företag gynnas av att man har mindre fördelaktiga villkor i sina kollektivavtal än vad andra företag har? Dessutom blir det oerhört svårt för upphandlande myndigheter och kommuner att tolka kollektivavtalens innebörd och avgöra om företag utan kollektivavtal uppfyller villkoren eller inte. Allt detta kommer att göra upphandlingarna dyrare vilket också kostar pengar för skattebetalarna. För det tredje kommer svenska företag att diskrimineras gentemot utländska, eftersom Sverige inte har rätt att kräva kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande villkor av utländska företag som vill verka i Sverige. Att ställa högre krav på svenska företag än på utländska kommer att missgynna svenska företag och hota svenska jobb. Det är vår uppfattning att upphandlande myndigheter bör föregå med gott exempel när det kommer till att bland annat ta socialt ansvar, och visa miljöhänsyn. Alliansen anser att det är rimligt att, i samband med offentlig upphandling, vid behov ställa sociala krav gällande den så kallade ”hårda kärnan”, alltså det som rör arbetstid, lön och semester. Krav på skäliga arbetsvillkor för de som utför offentligt upphandlade tjänster handlar om att säkerställa att skattemedel används på ett ansvarsfullt sätt. Det handlar om ett ansvarstagande gentemot löntagare och alla de företag som agerar seriöst. Redan gällande lagstiftning ger vissa möjligheter att ställa sociala krav, men Alliansen utesluter inte ytterligare lagstiftning eller andra åtgärder för att säkra goda arbetsvillkor. Detta måste dock ske på ett sätt som värnar små och innovativa företags möjligheter att delta i offentlig upphandling. Regeringens lagförslag uppfyller inte detta krav och därför vill vi försöka stoppa det i denna del. Eftersom Sverigedemokraterna säger sig ha ungefär samma uppfattning som vi finns det god chans att regeringens förslag faller. I övrigt kan jag bara konstatera att vi har många synpunkter även på andra delar av regeringens mycket omfattande och krångliga proposition. Sverige måste visserligen införliva en del nya EU-regler i svensk rätt, men det hade gått att göra på ett enklare och mer överskådligt sätt. Då upphandlingspropositionen redan är försenad och det föreligger risk för viten om Sverige inte genomför de underliggande EU-direktiven (som vi i många avseenden välkomnar) ser vi ingen annan möjlighet än att bifalla de delar i propositionen som gäller EU-direktivens genomförande, även om man som sagt hade kunnat reglera en del saker på ett mindre komplicerat sätt.

Regeringen är nu upprörd och menar dels att vårt nej medför ökad risk för "slavlöner" på arbetsmarknaden samt att Sverige nu riskerar "EU-böter" för att vi inte genomför ett EU-direktiv. Det senare är för övrigt överdrivet - EU kräver inte att vi ska lagstifta om kollektivavtalskrav. Risken för böter är överdriven, de centrala delarna i lagförslaget, kopplade till EU-direktivet, har riksdagens stöd.

Men visst är frågan om villkoren för de anställda i företag som vinner upphandlingar viktig. Det är därför anmärkningsvärt att regeringen inte gjort några som helst försök att göra upp med oppositionen om ett bättre förslag som inte riskerar att slå ut små familjeföretag som saknar kollektivavtal, och som inte gynnar utländska företag på svenska företags bekostnad. Skulle Sverige mot förmodan drabbas av EU-böter ligger det också helt på regeringens ansvar som presenterat ett så svagt lagförslag att det inte går genom riksdagen. Regeringen får, som vi skriver i vår segrande Alliansmotion i utskottet, helt enkelt komma tillbaka med ett bättre förslag.




Klart besked från moderaterna om att tvinga fram nya storregioner

2016-11-15

Om regeringen menar allvar med att tvinga fram tre storregioner, innan de människor som berörs av det har fått säga sitt, så säger vi moderater nej. Det säger Anna Kinberg Batra i dag med anledningen av samtalen med regeringen om regionfrågan. "Jag ser inte varför det är viktigt att rita om Sveriges karta ifrån Stockholm, utan att lyssna på dem som bor i regionerna och berörs. Det förvånar mig att regeringen inte verkar vilja ta hänsyn till det utan i stället vill tvinga på det uppifrån" säger hon.

Det känns bra med ett tydligt moderat besked. Nu är det upp till regeringen om man vill driva denna fråga över huvudet på medborgarna. Stefan Löfvén ska inte räkna med vårt stöd!







Dagens debatt mellan mig och statsrådet Shekarabi

2016-11-11



I dag hade jag interpellationsdebatt med civilminister Ardalan Shekarabi angående en fråga jag egentligen ställde till finansministern Magdalena Andersson. Hon valde dock att lämna över den till honom, vilket är i enlighet reglerna.

Min interpellation handlade om det tillskott till kommunerna på 10 miljarder som var en del av migrationsöverenskommelsen mellan regeringen och Alliansen. Problemet jag pekar på är att olika ministrar och statsråd i den offentliga debatten använder dessa 10 miljarder om och om igen som lösning på alla problem och alla resursbrister. Då är plötsligt det kommunala självstyret som bortblåst, och varje statsråd och minister anser att de 10 miljarderna bör användas just till hans eller hennes ansvarsområde.

Vi har hört ministrar och statsråd berätta att pengarna ska användas till ökad lärartäthet, mindre elevgrupper i skolan, kortare vårdköer, mer personal i äldreomsorgen, resursförstärkning i sjukvården, bredbandsutbyggnad, landsbygdsutveckling, byggande och infrastruktur. Förutom då att de ska täcka direkta extrakostnader för migrationen. Så fort en minister eller ett statsråd får kritik för resursbrist inom sitt ansvarsområde deklarerar man stolt att man minsann tillför kommunerna tio miljarder vilket är mycket pengar just för det specifika område som frågan avser. Vilket säkert är sant - men samma 10 miljarder kan faktiskt bara användas en gång.

I min interpellation nämnde jag Grisen Särimner. Det var en gris som kunde slaktas och ätas upp varje kväll, varefter den återuppstod morgonen efter och kunde slaktas på nytt nästa kväll. Jag konstaterade i debatten att en legenden inte passar särskilt bra som modell när det handlar som statens och kommunernas ekonomi. Regeringens ministrar och statsråd kan självklart inte inteckna de tio miljarderna så många gånger som man redan gjort. Man kan helt enkelt inte utlova förbättringar och satsningar på snart sagt alla områden utan att skicka med pengar.

Civilministern blev svaret skyldig om han tycker det är rimligt att hans regeringskolleger agerar på detta sätt. Däremot hade vi i övrigt en bra diskussion rent allmänt om kommunsektorns ekonomi. Jag konstaterade bland annat att moderaternas tillför kommunerna 50% mer kommande är än vad regeringen gör, samt att historiska fakta visar att Moderatledda regeringar är bättre för kommunerna än Socialdemokratiska. Under Alliansens tid låg kommunernas kostnader och intäkter i balans, men åren före Alliansen såg det annorlunda ut, och nu är vi i samma läge igen - kostnaderna är betydligt högre än intäkterna. Samma sak gäller kommunsektorns resultat - under S-regeringarna före Alliansen var resultaten mycket svaga, Under Alliansens tid var resultaten stabila - trots krisåren, och nu förväntas resultaten falla igen. Faktum är att under krisåren 2009-2011 var kommunernas resultat starkare än under högkonjunkturen i början av 2000-talet när Alliansen styrde.

Statsrådet lade mycket energi på att förklara att regeringen vill bort från styrda statsbidrag till mer generella och anklagade oss moderater för motsatsen. Det är inte riktigt sant. Faktum är att det är tidigare s-regeringar som varit mest pigga på styrande statsbidrag. I grunden ställer vi och våra partier upp på principen om det kommunala självstyret.

Varje kommun bör som utgångspunkt få avgöra själv hur man ska disponera ökade statsbidrag, även om det emellanåt även finns anledning även att lämna tydligt riktade statsbidrag när staten extra tydligt vill markera en resursökning till ett specifikt område. Jag var tydlig med att jag delade statsrådets åsikt att kommunerna bör ha stor frihet att hantera de extra 10 miljarder som man fick enligt migrationsöverenskommelsen mellan Alliansen och regeringen. Men jag konstaterade också att Moderaterna i sin budget ger kommunerna lika stora generella statsbidragshöjningar som regeringen med dessutom skickar med extra pengar som är öronmärkta för skolan.

Jag frågade också Shekarabi om han är medveten om att det är de privata företagen och deras anställda som med sina skattepengar skapar alla resurser till välfärd och pensioner? Och att ett bra företagsklimat är själva grunden för den kommunala ekonomin? Inga statsbidrag i världen kan kompensera för ett dåligt företagsklimat och höga skatter som motverkar företagande och jobb. Det är därför olyckligt att regeringen för en så företagsfientlig politik - det medför fallande skatteintäkter för kommunerna. Något svar på just detta fick jag naturligtvis inte. Regeringen vet såklart att dess politik ogillas starkt av det privata näringslivet och att företag som är oroliga för framtiden knappast expanderar och anställer fler.

Ardalan Shekarabi är en sympatisk person och det blev faktiskt i vissa delar en riktigt konstruktiv diskussion . Och som moderaternas ansvarige i finansutskottet för kommunsektorns ekonomi lär det blir fler debatter med både honom och finansministern framöver.




Nej, Morgan Johansson- moderaterna satsar mer än ni på välfärden

2016-10-22

I gårdagens interpellationsdebatt om Migrationsverkets obetalda mångmiljardskulder till kommunerna försökte migrationsministern komma från ämnet genom att i stället prata om moderaternas budgetmotion, och hävdade att vi satsar mindre på kommunerna i vår budget än vad regeringen gör. Jag invände att detta är helt fel och att vi tvärtom satsar mycket mera. Men då invände ministern att "vi sparar på annat så nettot blir sämre". Han hade dock inga konkreta exempel på vad dessa mystiska besparingsposter skulle vara.

Så här ser moderaternas satsningar ut kommande fyra år när det gäller statsbidraget till kommunerna. Det som skiljer oss från regeringen är att vi har större andel riktade (öronmärkta) statsbidrag nästa år än regeringen. De följande åren har vi lika mycket oriktade medel som regeringen och lägger samtidigt till mycket stora extra pengar till skolan. Totalt ger vi mer pengar till kommunerna varje år kommande fyra år än vad regeringen gör. Och över fyra år handlar det om att vi satsar över 60 miljarder mot regeringens 40. Det är 50% mera!



Om regeringen på något mystiskt sätt anser att vi samtidigt drar in pengar från kommunerna får man allt förklara vad man menar. Jag kan inte hitta dessa indragningar i vår budget. Att bara svepande påstå sådant utan att visa vad man menar är väldigt oseriöst och visar väl mest att regeringen är hårt pressad av att moderaterna prioriterar välfärden högre än av S-MP gör. Och trots detta lyckas vi ju i den moderata budgetmotionen till skillnad från regeringen att få en statsbudget i balans redan 2017 och därefter överskott varje år.




Interpellation om Grisen Särimners roll i regeringens politik

2016-10-21

I närmast varje sammanhang där regeringens ministrar får kritik för att kommunernas pengar inte räcker har man satt i system att som svar åberopa samma anslagshöjning till kommunerna gång på gång till en mängd olika ändamål. Men självklart kan de extra tio miljarderna till kommunerna som regeringen och Allliansen enades om inte räcka till allt. Varje krona kan faktiskt bara användas en gång. Det var bara Grisen Särimner som kunde slaktas varje dag och ätas upp för att sedan återuppstå nästa dag...

I dag har jag därför lämnat in denna interpellation till finansminister Magdalena Andersson:

Till finansminister Magdalena Andersson (S) Interpellation 2016/17:69 om Anslagshöjningen till kommunerna Grisen Särimner var enligt legenden en gris som kunde slaktas och ätas upp varje kväll, varefter den återuppstod morgonen efter och kunde slaktas på nytt. Ibland känns det som att regeringens ekonomiska ”satsningar” har denna legend som förebild. Inte minst gäller det satsningen på 10 nya miljarder kronor till kommunsektorn. I sak är satsningen en del av migrationsöverenskommelsen med Alliansen, och att det behövs mer pengar till kommunernas verksamhet är en korrekt analys. Problemet är bara att när man lyssnar på regeringen verkar pengarna räcka till precis allt. En minister säger att dessa pengar ska gå till skolan, en annan säger att de ska gå till att anställa fler i äldreomsorgen. Ytterligare en minister påpekar att pengarna gör att kommunerna klarar migrationskostnaderna, medan en annan minister säger att de ska gå till landsbygdsutveckling. Och så här håller det på i intervju efter intervju. Snart sagt alla samhällsproblem och kommunala behov ska lösas med dessa 10 miljarder kronor. Samtidigt vet vi från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, att många kommuner har stora hål i sin budget som man kommer att fylla med dessa pengar. I dessa fall går de nya pengarna till att täcka gamla underskott och går inte att använda till något annat över huvud taget. Som om detta inte var nog har staten och dess ansvariga myndighet en obetald skuld till de svenska kommunerna på ungefär 20 miljarder kronor för migrationskostnader som staten ska stå för. Detta är pengar man dröjer med att betala ut och därmed tvingar man ett antal kommuner att låna för att klara sina löpande utgifter. Skulden är i detta fall alltså dubbelt så stor som det utlovade tillskottet. Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson: * Hur anser finansministern och regeringen att tillskotten till kommunerna kan och bör användas? * Vilka behov anser ministern att de utlovade 10 miljarder kronorna ska täcka? * Hur avser ministern att säkerställa att poster i statsbudgeten får en tydlig avsiktsförklaring? Jan Ericson (M)

Dagens interpellationsdebatt med justitieministern

2016-10-21

Jag inledde fredagen med en interpellationsdebatt mot justitieminister och migrationsminister Morgan Johansson (S) med anledning av Migrationsverkets stora obetalda skuld till kommunsektorn.

När jag lämnade in min interpellation var den senaste uppgiften att skulden låg nära 20 miljarder kronor. Ministern försvarade sig idag med att skulden minsann "bara" var 9,6 miljarder i dagsläget. Och han utlovade att Migrationsverket nog skulle vara i balans i början av nästa år då mer "normala" handläggningstider på 3-4 månader ska vara det normala.

Jag invände att det är en klen tröst för kommunerna idag, samt att 3-4 månaders handläggningstid är orimligt lång tid det också. Var i samhället i övrigt är en betalningstid för fakturor på 3-4 månader acceptabelt?

Jag har den senaste tiden undersökt läget för några av de större kommunerna i valkretsen. Borås Stad har i dagsläget en fordran på Migrationsverket som uppgår till ca 143 miljoner. För Marks kommun handlar det om över 60 miljoner och för Ulricehamn 33 miljoner. Jag påtalade för justitieministern att detta inte är småpengar för dessa kommuner. Och jag kan berätta att det är ganska svårt för en kommun att planera sin likviditet när man har så stora obetalda fordringar.

Tålamodet hos kommunerna börjar tryta. Kommunerna är idag i praktiken "bank" åt staten som på detta sätt slipper låna pengar på annat sätt. Tidigare har vi haft en politisk diskussion om problemet att stora företag ibland använder småföretag som bank genom att släpa med fakturor. Att nu statens egna myndigheter i praktiken gör på samma sätt mot små kommuner är oacceptabelt. Regeringen måste ta sitt ansvar och se till att kommunerna får de pengar de har rätt till och i rimlig tid. Inte minst nu när kommunerna enligt lag är tvingade att ta emot nyanlända, då är det minsta man kan begära att också ersättningen till kommunerna utbetalas utan oskäligt dröjsmål.

Justitieministern uprepade i debatten att han anser att situationen är ”problematisk”. Men när man är minister tycker jag det inte räcker att konstatera en sådan sak – man måste också försöka göra något konkret åt problemet.

Jag har full förståelse för att Migrationsverket har en ansträngd situation, och jag tycker såklart det är viktigt att Migrationsverket granskar kommunernas krav noga så att det inte sker felaktiga utbetalningar. Men jag bjöd ministern på ett konkret och enkelt förslag till lösning:

Migrationsverket kan ju väldigt enkelt göra en a contoutbetalning i enlighet med kommunernas krav, med reservationen att belopp kan komma att återkrävas om något i underlagen skulle visa att belopp utbetalts på felaktiga grunder. Därefter granskar man underlagen i efterhand. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.

Jag frågade migrationsministern om han kan tänka sig att överväga detta förslag. Svaret var nej. Det skulle bli "för krångligt" och "medföra merarbete" för Migrationsverket. Jag har väldigt svårt att förstå argumenten. I dagens IT-samhälle tar det typ fem sekunder att göra en banköverföring till en kommun. Sedan kan man i lugn och ro handlägga ärendet och vid behov räkna av för mycket utbetalda pengar från nästa a contoutbetalning till samma kommun. Så fungerar det exempelvis ofta inom delar av näringslivet när man har stora löpande kontrakt, exempelvis inom bygg och anläggningssektorn.

Problemet med politiken är ibland att man helt enkelt inte vill pröva nya lösningar. Tråkigt tycker jag.




Korta nedslag från EU-konferensen i Bratislava

2016-10-19

Jag kommenterade konferensen ganska mycket på twitter efterhand, men ska sammanfatta lite tankar här. Konferensen inleddes med möten inom ramen för de olika partigrupperna i EU. Jag och mina moderata kolleger deltog på förmötet med EPP-gruppen. Efter detta förmöte började själva konferensen, med anföranden av talmannen i det slovakiska parlamentet, ordföranden för Slovakiens finans- och budgetutskott, samt av en professor i internationella relationer vid ett av Slovakiens universitet. Därefter var det dags för "family photo" där samtliga delegationsledare samlades för en gruppbild. Sedan började konferensarbetet med diskussioner inom fyra olika delområden:

"Stregthening the Social dimension of the EMU". Diskussionen om sociala rättigheter och social trygghet, exempelvis i arbetslivet, har ett samband med den fria rörligheten inom EU. Detta är en kontroversiell fråga inom EU. Vissa menar att detta ska regleras på EU-nivå, medan exempelvis Sverige och en del andra länder menar att det i huvudsak är en nationell fråga. I Sverige finns nyansskillnader mellan vänster och höger i politiken, men i stora drag finns ändå en samsyn om att vi vill lösa frågorna nationellt. Vi står ju också lite vid sidan av denna diskussion eftersom vi inte är medlemmar i EMU.

"Fight against Tax Evasion in the EU". Att bekämpa skattebrott och aggressiv skatteplanering är en viktig fråga för alla länder. Skattebrott och bidragsbrott är i princip samma sak och rör samma pengar. Under ett anförande från professor Richard Murphy från City University of London hävdades att 90% av skatteflykten inom EU sker nationellt inom länderna. Endast 10% handlar om att man flyttar vinster eller undviker skatt via olika upplägg i skatteparadis utanför EU. Mycket tänkvärt. En stor brist är ineffektiv skatteindrivning och där är Sverige ett föredöme. Tongångarna om skatteplanering och skatteflykt var delvis mycket hätska, jag saknade nyanser - skatteplanering kan vara fullt legal och rimlig när det sker inom lagens gränser, medan de som går utanför lagen självklart ska åtalas och dömas. Politikerna måste såklart se över sin lagstiftning och sina rutiner om man ska lyckas få in sina skatter.

"Automatic Stabilisers as a Building Block of the Fiscal Union Architecture". Detta pass handlade om hur "automatiska stabilisatorer" kan lindra djupa kriser. I Sverige har vi sådana - hela vårt socialförsäkringssystem. Det handlar om a-kassa, inkomstförsäkringar, försörjningsstöd mm som lindrar en kris "automatiskt" i den takt människor mister sina jobb, och samtidigt håller uppe konsumtionen och hindrar att ännu flera blir arbetslösa. I många länder saknas dessa system vilket gör samhället mer känsligt. Även i dessa frågor finns en skillnad i synsätt inom EU. Många länder med bristfälliga system tittar hungrigt på EU:s budget som de hoppas ska delfinansiera nya trygghetssystem för de egna medborgarna. Från andra länder, återigen främst norra Europa är intressen det motsatta. Man menar att varje land själv får bygga upp sina egna system och finansiera dem med egna skatter, det är inte en EU-angelägenhet.

"Common Investment Programme as a Tool for Macroekonomic Stabilisation in the EU". Detta handlar främst om EU:s stora investeringsfond, EFSI, som jag tidigare kritiserat på bloggen och i finansutskottet, och även debatterat med finansministern. Att EU tar in stora summor från alla medlemsländer för att sedan pytsa ut samma pengar (efter avdrag för administration) till de investeringsobjekt man tycker är viktiga känns för mig mest som sovjetisk planekonomi. Bra investeringsobjekt har inga problem att få pengar, det finns massor av kapital i Europa och många rika investerare och pensionsfonder som söker lönsamma objekt att investera i. EFSI riskerar att bli en bank för sådana investeringar som ingen annan tror på. Jag oroar mig för detta sätt att använda EU-medborgarnas pengar. Det blev inte bättre av att företrädare för EU:s nettobidragstagare efterfrågade utökad EU-budget med "nya intäktskällor" för att kunna utöka EU:s investeringsfond. Nya gemensamma EU-skatter och stigande medlemsavgifter för EU-länderna är något som de flesta svenska partier avvisar. Från svensk sida vill vi först se en utvärdering av resultatet av EFSI innan man stoppar in nya pengar.

Några andra nedslag och observationer:. Ett antal anföranden berörde Brexit, och det var också något som diskuterades ganska mycket på kafferasterna. Oron inom EU för konsekvenserna av Brexit är stor. Och det är nu inte bara Skottland som äroroliga för följderna av Brexit och hellre vill vara kvar i EU. Även en tung EU-politiker från Nordirland (Michael Smyth) framförde samma oro för Nordirlands del. Vad konsekvenserna blir om Skottland lämnar Storbritannien är svårt att överblicka. Min spontana fundering är att kanske Nordirland då går samma väg?

Flera talare verkade tro att alla EU-länder förr eller senare går med i EMU/Eurosamarbetet. Jag är inte lika säker på det. Snarare blir argumenten allt fler för Sverige, Danmark, Tjeckien, Ungern mfl som ännu har kvar sina egna valutor att låta bli ju mer man lyssnar på debatten om hur EMU ska utvecklas framöver.



Sammanfattningsvis kan väl konferensen delvis sammanfattas i ovanstående twitterinlägg jag skrev under konferensen. Lite elakt kanske, men det var stundtals så det kändes. Det är stor skillnad i synsätt när det gäller EU:s utveckling framöver. Min egen syn på EU är att varje land i grunden måste ta ansvar för sin egen utveckling. Man kan inte bara sitta och vara passiv och kräva pengar från EU. EU kan stötta vid kriser, man kan bidra med medel för utveckling, underlätta reformer genom stöd och råd, och erbjuda bättre förutsättningar för handel och ekonomisk utveckling genom sina regler för fri rörlighet. Men den långsiktiga utvecklingen har varje land i egna händer. Vissa EU-länder har gått igenom oerhört tuffa stålbad för att komma ut bättre på andra sidan. Men för en del länder i Sydeuropa saknas både viljan och förmågan att ta tag i sina problem. Det är i längden ett hot mot hela EU-samarbetet.




EU-konferensen har startat

2016-10-17



EU-konferensen är nu igång. Ovan den moderata delen av den svenska delegationen, Maria Plass, Helena Bouveng och undertecknad. Nedan står jag tillsammans med samtliga delegationsledare på trappan till slottet i Bratislava för det traditionella "family photo". Totalt på konferensen är vi säkert 250-300 personer.






På plats i Bratislava för EU-konferens om ekonomisk politik

2016-10-16

Slovakien är just nu ordförandeland i EU och jag är nu, efter att ha tillbringat halva söndagen på flyg och flygplatser, på plats i Bratislava för att delta i en tvådagars interparlamentarisk konferens (måndag-tisdag) om ekonomisk stabilitet samt samordning och styrning av den ekonomiska politiken inom EU. Hotellet ligger nära Bratislavas berömda slott, högt ovanför staden. Här kommer konferensen att hållas, liksom måndagskvällens konferensmiddag. Jag tog en kvällspromenad för att få en bild på slottet i kvällsbelysning.

Jag blev lite överraskad av att jag blivit utsedd till "head of delegation", alltså svensk delegationsledare. Det är premiär för mig att ha denna roll, så vi får väl se hur det går...
Den svenska delegationen består av fem riksdagsledamöter samt kanslicheferna för skatteutskottet och finansutskottet, och ser ut som följande (man har uppenbarligen haft lite svårt att skilja på vilka som är män och kvinnor....):







Markbladet uppmärksammar min interpellation till justitieministern

2016-10-13

Denna vecka uppmärksammar Markbladet min interpellation till justiteministern om statens (Migrationsverkets) stora obetalda skuld till de svenska kommunerna, en summa som i dagsläget ligger runt 20 miljarder kronor. (Se även bloggen 28/9). För Marks kommun är den obetalda fordran mellan 60 och 70 miljoner, vilket är ett mycket stort belopp för kommunen.

Det är nu beslutat att jag får svar nästa fredag, dvs den 21 oktober, då det även blir debatt i riksdagen mellan mig och justitieminister Morgan Johansson (S).






Partiledardebatt och den ständiga frågan om regeringsalternativen

2016-10-09

Kvällens partiledardebatt imponerade nog på få. Alldeles för mycket tjafs, få politiska svar, och många viktiga politiska frågor som inte ens nämndes. Var fanns tex frågan om företagsklimatet? Utan privata företag som anställer får vi inte en enda krona till allt det som partiledarna talade så varmt om i debatten. Och diskussionen om regeringsalternativen gjorde nog inte någon så mycket klokare.

Lagom till kvällens partiledardebatt i SVT och tisdagens dito i riksdagen är det hela havet stormar när det gäller regeringsalternativen. För egen del lägger jag hellre tiden på de stora politiska framtidsfrågorna än gräver ned mig i olika tänkbara alternativ att forma en ny regering. Men ändå några tankar kring detta:

Jag var som jag skrev i mina första kommentarer kluven inför decemberöverenskommelsen och sörjer den inte. Däremot känner jag en stor frustration över dagens politiska läge, där extremistpartier som MP och V tillåts att stadigt driva Sverige i fel riktning och motverka politiskt tydlighet i viktiga framtidsfrågor. Dagens regering är oerhört skadlig för Sverige och saknar handlingskraft i många stora frågor. Och det beror på Socialdemokraternas ständiga behov av att kompromissa bort alla jobbiga frågor där MP tycker tvärtom och ge luddiga besked som håller alla dörrar öppna i framtiden. Många av de "historiska satsningarna" som regeringspartierna talar om innebär i själva verket att det mesta sker efter nästa val för att slippa undan ansvar för den politik man inte är överens om. Detta visar att regeringssamverkan bör baseras på en i vart fall grundläggande ideologisk samsyn (även om koalitionsregeringar såklart alltid måste kompromissa ibland). Alliansen har en sådan samsyn även om vi såklart inte är överens om allt, ibland långt ifrån överens. Men har man en gemensam grundideologi löser man oenigheter efterhand. Det fungerade under åtta år och det känns som att det kommer att fortsätta fungera.

Moderaternas utgångspunkt är att rösta nej till Stefan Löfven i en statsministeromröstning efter nästa val. Vår uppfattning är att nästa statsminister ska utses efter en talmansrunda. Den uppfattningen är vi överens om inom Alliansen. Blir Alliansen större så fäller vi regeringen Löfven och gör anspråk på regeringsmakten. Om Alliansen blir mindre så gäller fortsatt att nästa statsminister ska sonderas fram i en talmansrunda. Något organiserat samarbete med Sd inte är aktuellt för moderaterna men min egen uppfattning är att vi självklart kan styra i minoritet precis som vi gjorde 2010-2014 om Alliansen blir större än de rödgröna. För övrigt är även dagens regering beroende av att inte SD röstar med Alliansen - då faller regeringens förslag. Regeringen går för övrigt till hårt angrepp mot SD vid de tillfällen de inte stödjer regeringens förslag i olika frågor. Det om något visar att dagens regering också är beroende av hur SD agerar. Och så blir det i en demokrati - blir ett parti vågmästare får man också inflytande. Det är bara dumt att låtsas som något annat, och övriga partier måste förhålla sig till detta.

Min egen uppfattning är samtidigt att de moderata väljarna (och många alliansväljare) blir allt mer frustrerade över att en liten svag minoritetsregering tillåts fortsätta att föra Sverige i fel riktning och att extrempartiernas MP och V har alldeles för stort inflytande över politiken. Jag delar denna frustration. För egen del hade jag gärna fällt regeringen Löfvén vilken dag som helst de senaste två åren och därmed försökt driva fram ett extraval. Men det finns idag inget stöd för extraval i riksdagen och dessutom är vi alldeles för nära nästa ordinarie val för att det ska vara realistiskt att hålla ett extraval och sedan bilda en regering som hinner uträtta något innan nästa valrörelse startar.

Jag tycker däremot att Alliansen borde samla sig till en gemensam budget redan 2017 och förhoppningsvis få stöd för denna i riksdagen på samma sätt som 2014. Då förhindras i vart fall regeringen Löfvén att göra alltför mycket skada det sista året av mandatperioden, samtidigt som det blir väldigt tydligt vad en Alliansregering har att erbjuda som alternativ. En gemensam Alliansbudget som beslutas i december 2017 vore ett perfekt avstamp inför valrörelsen 2018. Vi borde också försöka samla Alliansen till gemensamma ståndpunkter i andra stora avgörande frågor för att visa att vi är redo att ta över regeringsmakten. Väljarna är otåliga nu, och Sverige går snabbt i fel riktning. Om inte vi moderater och resten av Alliansen agerar och tar den politiska ledartröjan är jag orolig för att väljarna straffar oss hårt i nästa val.




Moderaternas satsningar på Sjuhäradskommunerna

2016-10-05

Moderaternas satsningar på kommunsektorn innebär att vi tillför kommunerna drygt 60 miljarder fram till 2020. Det ska jämföras med regeringens satsningar på dryga 40 miljarder. Moderaterna lägger alltså 50% mer på skola och välfärd än regeringen. Fördelningen över de fyra åren visas nedan. Som jämförelse tillför regeringen 10 miljarder per år i oriktade medel.



Nästa år (2017) blir tillskottet till kommunerna i Sjuhärad följande.
Första siffran är totalsumman, den andra visar skolsatsningarna separat (alla belopp avrundat i miljoner kronor):

Borås 88 miljoner totalt varav 43 miljoner till skolan
Mark 24/13
Ulricehamn 19/8
Tranemo 14/4
Svenljunga 19/4
Bollebygd 5/3
Herrljunga 7/3
Vårgårda 10/4

År 2020 när våra reformer är fullt utbyggda blir tillskotten till kommunerna följande:

Borås 193 miljoner totalt varav 106 miljoner till skolan
Mark 55/33
Ulricehamn 40/21
Tranemo 25/11
Svenljunga 29/9
Bollebygd 12/9
Herrljunga 14/8
Vårgårda 21/11




Moderaternas budgetmotion

2016-10-05

I dag presenterar moderaterna sin omfattande budgetmotion. Läs gärna debattartikeln på DN Debatt idag av moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra och ekonomiskpolitiske talespersonen Ulf Kristersson.

Grunden för den moderata budgetmotionen är att vi prioriterar våra satsningar och reformer på de samhällsområden som är absolut viktigast och då måste en del andra saker stå tillbaka. Och vår politik hänger ihop - vi skärper exempelvis kraven i bidragssystemen samtidigt som vi sänker trösklarna och gör det mer lönsamt att ta ett arbete.

De viktigaste delarna i motionen är:
* Ansvar för Sveriges finanser. Moderaterna lägger en budget i balans redan för nästa år. Vi vill inte låna till löpande utgifter mitt i en högkonjunktur. För 2018 har vi en budget som går med 5 miljarder i överskott, medan regeringen lägger sig på ett nollresultat som innebär att man bryter mot det nya överskottsmålet även 2018.
* Våra viktigaste satsningar är på fler jobb och minskat utanförskap, nolltolerans mot dåliga skolor, trygghet att lita på, tillväxt i hela Sverige samt en trygg välfärd med satsningar på vård, omsorg och äldre.
* Våra finansieringar är i huvudsak att vi avvisar en del av regeringens politik, främst byggsubventionerna och delar av arbetsmarknadspolitiken. Vår största besparing är på migration, mellan 8 och 12 miljarder per år de kommande åren (främst mer kostnadseffektivt mottagande av ensamkommande barn, översyn av vissa ersättningssystem samt effektivisering av Migrationsverket). Vi höjer också den reducerade momsen på mat mm från 12% till 13%, och gör en del andra mindre skattejusteringar, ökar insatserna mot skattefusk och bidragsfusk, stramar upp regelverken i socialförsäkringarna (bland annat en ny karensdag andra sjukveckan), inför bidragstak, effektiviserar vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder, minskar biståndet något och ställer effektivitetskrav på myndigheter.

Nedan följer en kort sammanfattning av våra största och viktigaste reformer:

Insatser för jobb och mot utanförskap:
- Nystartsjobben utökas och förstärks och sänker anställningskostnaderna med upp till 70 procent för dem som behöver det mest
- Taket för RUT-avdrag tredubblas från 25 000 till 75 000 kronor.
(Nystartsjobben och RUT-avdraget är två reformer från Alliansregeringens tid som bevisligen hjälp många lågutbildade till sitt första riktiga jobb. Kanske de enda två reformer som historiskt har fungerat. Därför bygger vi vidare på dessa.)
- Ny yrkesutbildning och utbyggt yrkesvux
- Kompetenskartläggning dag ett av alla nyanlända
- Matchningsanställningar och lärlingsjobb
- Ökade aktivitetskrav i försörjningsstödet
- Utbildningsplikt för nyanlända utan grundskolekompetens
- Treårig etableringsplan för nyanlända i stället för dagens två år
- Första-jobbet avdrag (förstärkning av jobbskatteavdraget)
- Kraftig skattesänkning för personer med "första-jobbet-anställning" (anställning där 25-40% av arbetstiden innebär att lära sig jobbet) där de första 12.000 kronorna varje månad blir skattefria
- Jobbstimulans och skärpt arbetslinje i bidragssystemen
- Bidragstak
- Reformering av sjukförsäkringsprocessen
- Nej till regeringens skattehöjningar för 1,3 miljoner löntagare
- Dubbelt jobbskatteavdrag för äldre som fortsätter arbeta, redan från 64 års ålder
- Avskaffande av den särskilda arbetsgivareavgift, löneskatt, för äldre som regeringen infört

Nolltolerans mot dåliga skolor:
- En timme mer i skolan per dag i lågstadiet
- En timme mer matematik i veckan i högstadiet
- Lovskola och läxhjälp till alla som behöver
- Rätt till förskola från två års ålder
- Avgiftsfri förskola för ekonomiskt utsatta familjer
- Fler karriärtjänster för lärare
- Anställning av lärarassistenter
- Fler lärarledda timmar på lärarutbildningen
- Examensbonus för lärare

Trygghet att lita på
- 2.000 fler poliser
- Fler civilanställda inom polismyndigheten för att öka antalet poliser i yttre tjänst
- Särskild satsning på bättre utrustning och ökad säkerhet för poliser i yttre tjänst
- Ökade insatser mot moderna "mängdbrott", exempelvis IT-brott och bedrägerier
- Ökat utrymme för att höja polisernas löner, motsvarande 2.000 kronor per månad fram till 2020
- Ökade resurser till SÄPO och psykologiskt försvar
- Ökade resurser för effektivare återvändande av avvisade asylsökande

Tillväxt i hela landet:
- Ökad satsning på forskning och innovation
- Ökade investeringar i infrastruktur och bredband
- Slopat uppskovstak vid försäljnings av bostad samt sänkt uppskovsränta för ökad rörlighet på bostadsmarknaden
- Införande av kvalificerade personaloptioner för att få företag att växa och attrahera spetskompetens
- Sänkt skatt på kärnkraft och vattenkraft
- Sänkt energiskatt för el till datacenter
- Satsningar på supermiljöbilspremie och laddstationer för elbilar
- Avskaffande av regeringens årliga extra skattehöjning på bensin och diesel
- Ökad nedsättning av dieselskatten för jord- och skogsbruk
- Slopande av regeringens förslag till flygskatt och lastbilsskatt

Välfärdssatsningar:
- Välfärdsmiljarder till kommunerna. 7 miljarder extra till kommunerna 2017 och därefter 10 miljarder per år, utöver riktade pengar för att bekosta våra skolreformer som fullt utbyggda omfattar 12 miljarder per år. Totalt ger vi kommunerna uppemot 60 miljarder kronor kommande fyra år, att jämföra med regeringens dryga 40 miljarder.
- Höjt bostadstillägg för pensionärer och höjda inkomstgränser i bostadsbidraget
- Bevarande av jämställdhetsbonusen i föräldraförsäkringen
- Extra satsningar på äldreomsorg (personalförsörjning, tillsyn mm)
- En utvecklad vårdgaranti
- Examensbonus för sjuksköterskor

(uppdaterat 7 oktober




Drygt fyra timmar debatt med finansministern idag...

2016-09-29

I dag har jag deltagit i åtta interpellationsdebatter med Magdalena Andersson i riksdagens kammare. Det var min riksdagskollega Fredrik Schulte som ställt interpellationerna.

Vi var 4-5 moderater som deltog i debatterna (på bilden har jag sällskap med Sotiris Delis och Fredrik Schulte). Drygt fyra timmars debattid blev det. Ämnena var blandade, men här kommer några korta nedslag från debatten:

* Jag höll ett anförande där jag varnade för regeringens oansvariga politik att låna i högkonjunktur. Om man har underskott i statens finanser, samtidigt som Riksbanken har minusränta - vilka ekonomiska muskler finns då att stimulera ekonomin nästa gång vi får dåliga ekonomiska tider i vår del av världen? Alliansen klarade krisen 2008 tack vare att vi samlat överskott åren innan. Så ser det inte ut idag.

* Vi konstaterade att regeringen driver statsbudgeten med underskott i högkonjunktur, medan moderaterna kommer att ha en budget i balans redan nästa år. Trots detta satsar vi mer på välfärden än vad regeringen gör.

* Jag konstaterade att vi från Alliansens sida bevisat att man kan sänka skatter utan att de samlade skatteintäkterna sjunker. Genom att våra skattesänkningar fick fler i arbete fick vi fler som betalade skatt, även om var och en betalade lite mindre.

* Jag påpekade även det jag tidigare berättat på bloggen, att kommunernas ekonomi var svagare under s-regeringarna fram till 2004, i god balans under Alliansåren, för att nu försvagas igen. Finansministern påstående att Alliansen försämrade välfärden är helt enkelt en bluff.

* Vi pressade finansministern om ett löfte att inte införa förmögenhetsskatt på nytt. Hon sa att "det inte är aktuellt" men några löften kunde hon inte ge. Det är bekymmersamt eftersom regeringen redan brutit mot ett stort antal vallöften (exempelvis höjd bensinskatt, höjda inkomstskatter för löntagarna, försämring av RUT och ROT). Om regeringen inte ens håller vallöften om skatterna kan man nog inte lita på finansministerns allmänna besked om att en viss skattehöjning "inte är aktuell".

* Finansministern fortsatte låtsas som att hennes skattehöjningar egentligen är sänkningar, ett vårdslöst sätt att hantera sanningen. Alla som tjänar över 36.000 i månaden kommer att få högre skatt nästa år än de hade haft utan regeringens skattehöjningar. 1,3 miljoner löntagare får höjd marginalskatt, det gäller exempelvis elmontörer, barnmorskor, poliser och ingenjörer. Alltså inte direkt några "höginkomsttagare".

* Vi konstaterade att regeringen tar åt sig äran för det mesta som är bra idag, exempelvis lägre arbetslöshet (har fallit i 3-4 år), hög sysselsättningsgrad (har ökat stadigt i flera år), stabila statsfinanser (Alliansen tog ansvar och sänkte statsskulden) och idag till och med att andelen elever i årskurs nio som är behöriga till gymnasiet ökat. Det sista är närmast komiskt. Alliansens omfattande skolreformer har ni verkat ett antal år och ger efterhand resultat. Alliansens budget har styrt Sverige i nio år, fram till 1 januari 2016. S-MP-regeringens budget har nu gällt i nio månader. Att det hunnit påverka elevernas samlade skolresultat under nio års skolgång är det nog ingen i regeringen som ens själva tror på.

* Vi debatterade pensionärernas skatt och kunde konstatera att regeringens stolta vallöfte att sänka skatten för pensionärerna bara blev en liten halvhjärtad sänkning för de med allra lägst pension, en skattesänkning som dessutom för många äts upp genom att bostadstillägget samtidigt försämras. Regeringen lägger knappt 1,9 miljarder på skattesänkningar för vissa pensionärer. Alliansen sänkte skatterna för alla pensionärer med 16,5 miljarder - nio gånger så mycket som dagens regering gjort.

* Vi debatterade även regeringens planer att införa kilometerskatt på lastbilstransporter - ett helt huvudlöst förslag som inte bara skulle slå mot åkerinäringen utan även mot tung industri, skogsindustri, jordbruk och handel. Och konsumenterna skulle få högre priser på alla varor.

Sammantaget en lång eftermiddag med debatt om många ämnen, det mesta sådant jag tidigare uppmärksammat på bloggen. Fler debatter lär följa jag har själv flera egna interpellationer på väg fram till debatter framöver.




Jag kräver migrationsministern på svar om skulden till kommunerna

2016-09-28

Jag är moderaternas ansvarige i finansutskottet för frågor kring den kommunala sektorns ekonomi och därför har jag i dag ställt en interpellation till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S). Jag undrar när han tänker se till att staten/Migrationsverket betalar sin jätteskuld till kommunerna för migrationskostnaderna, en skuld som växt till runt 20 miljarder kronor, vilket i vissa fall tvingat kommuner att ta lån för att klara den löpande verksamheten. Jag tycker det är helt oacceptabelt att kommunerna på detta sätt tvingas låna ut pengar till staten. Vi får se när ministern svarar (han har tid på sig till den 19 oktober). Därefter möts vi i en interpellationsdebatt i riksdagen.

Till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) 2016/17:25 Statens skuld till kommunsektorn Med anledning av migrationskrisen har en situation uppstått där Sveriges kommuner i praktiken har kommit att agera bank åt staten. Detta beror på att ersättningen från Migrationsverket till de mottagande kommunerna betalas ut i efterhand och med stora fördröjningar. Givet de omfattande summor det rör sig om har detta kommit att bli ett stort problem för många kommuner. Det är helt orimligt att staten har utestående skulder till kommunsektorn i storleksklassen 20 miljarder kronor. Det är uppenbart att Migrationsverket måste skynda på sin handläggning och regeringen ta sitt ansvar. Att hänvisa de drabbade kommunerna till kommande lagstiftning som träder i kraft först 1 juli 2017 är inte tillräckligt. Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson: * Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att Migrationsverkets skuld till kommunerna betalas i närtid? * Hur avser ministern att agera för att få till stånd en hållbar och långsiktig lösning för kommunerna? Jan Ericson (M)

Riksbanken utfrågades av finansutskottet

2016-09-27



Idag höll Finansutskottet en utfrågning av Riksbankens ledning angående penningpolitiken. Detta är återkommande tre gånger om året.

Helt kort konstaterade riksbankschefen att inflationen nu närmar sig målet på 2% per år, efter att ha legat mycket lägre under lång tid. Men den låga räntan (minusränta) kommer att bestå under lång tid, trots att Sverige befinner sig i högkonjunktur. Vi fick också fakta kring att hushållens skuldsättningsgrad har planat ut och att uppgångarna i bostadspriser har mattats något, men trots detta är Riksbanken orolig för hushållens skuldsättning.

Min egen fundering är hur Sverige ska klara nästa kris? För vi vet att en sådan kommer, och det är ingen brist på orostecken i vår omvärld. Allt från Brexit till det amerikanska presidentvalet, obalanser i kinesisk ekonomi, ekonomiska problem i Brasilien, fortsatta obalanser i flera länder i sydeuropa, ett oberäkneligt Ryssland och en migrationskris i Europa. Förr eller senare kommer sämre tider och det kan gå snabbt!

Jag minns 2008. På våren pekade allt i rätt riktning. Stora överskott i statens finanser, mycket låg arbetslöshet och allt verkade hur stabilt som helst. Mindre än ett halvår senare var svensk bilindustri i djup kris, och den svenska arbetslösheten steg mycket snabbt året efter samtidigt som skatteintäkterna föll dramatiskt. Trots detta klarade sig Sverige genom krisen förvånansvärt väl. Anledningen var att statens budget hade stora överskott, vi kunde tillföra kommunerna och myndigheterna stora tillskott. Vi hade också en riksbank som kunde sänka räntan från normala till låga nivåer för att stimulera ekonomin.

Skulle vi hamna i en global kris idag ligger räntan redan under noll och staten har underskott i sin budget - trots att vi är inne i en högkonjunktur. Förutsättningarna att hantera en kris blir därför avsevärt sämre än de var 2008-2009.

Riksbanken menar att de har fler verktyg i sin verktygslåda oroar sig uppenbarligen mest för hushållens skuldsättning som givetvis eldas på genom den låga räntan. För egen del är jag mindre orolig för hushållens skuldsättning och mer bekymrad över att Riksbanken och staten "ligger fel" med tanke på högkonjunkturen. I dag borde vi ha mer normala räntenivåer och statens budget borde gå med ordentliga överskott för att ha välfyllda lador och utrymme att agera under nästa kris. Men så ser det alltså inte ut.




Staten är skyldig kommunerna 20 miljarder för flyktingmottagandet

2016-09-24



Staten är nu skyldig kommunerna 20 miljarder i obetalda ersättningar för flyktingmottagandet. Det är alltså dubbelt så mycket som de 10 miljarder regeringen tillför kommunerna i ökade statsbidrag i enlighet med migrationsöverenskommelsen med Alliansen förra hösten.

Tålamodet hos kommunerna börjar tryta. Kommunerna är idag i praktiken "bank" åt staten som på detta sätt slipper låna pengar till regeringens underskott på annat sätt. Situationen är oacceptabel, och regeringen måste ta sitt ansvar och se till att kommunerna får de pengar de har rätt till. Inte minst nu när kommunerna enligt lag är tvingade att ta emot nyanlända, då är det minsta man kan begära att också ersättningen till kommunerna utbetalas i rimlig tid.




50 nya miljarder till migrationspolitiken kräver eftertanke

2016-09-21

Jag berättade häromveckan om hur regeringen skröt om sin storsatsning med 2,7 miljarder till polisen - vilket visade sig vara en summering av alla satsningar man vill göra tom 2020. För 2017 handlade det om futtiga 180 miljoner. På samma sätt blåste man upp miljösatsningarna till enorma belopp genom att summera alla planerade satsningar tom 2020. Men det mesta låg efter nästa val, åren 2019 och 2020.

Nu har regeringen presenterat förslaget till tillskott för att klara asylmottagande, migration och integration de kommande fyra åren. Och i detta fall är det här att summera totalen för fyra år uppenbarligen inte alls intressant. I stället bryts satsningarna ned på en mängd olika delområden på regeringens hemsida, och man delar dessutom upp utgiftsökningarna år för år. Jag kan förstå detta sätt att presentera utgiftsökningarna, för vi talar om skrämmande stora kostnader.

En snabb summering av utgiftsökningar som uttryckligen avser asylmottagande, migration och integration (finns säkert en del ytterligare utgiftsökningar som har koppling till detta område, men jag har räknat försiktigt) innebär att man satsar 3,80 miljarder 2017, 3.05 miljarder 2018, 1,93 miljarder 2019 och 1,22 miljarder 2020. Sammanlagt alltså nästan 10 miljarder under dessa fyra år. Mest går till Migrationsverket, men det tillförs även pengar till exempelvis Länsstyrelserna, Domstolsverket och Arbetsförmedlingen.

Till detta kommer den extra satsningen på 10 miljarder per år till kommunerna som baseras på den breda migrationsöverenskommelsen mellan Alliansen och regeringen. Dessa pengar ska enligt regeringen de närmaste åren fördelas mellan kommunerna efter vilka som "tagit störst ansvar för asylmottagandet". Även om kommunerna får använda pengarna fritt så är tanken att tillskottet ska kompensera för ökade utgifter och bemanningsbehov i skola och omsorg till följd av asylmottagandet. Fram till 2020 handlar det alltså om 40 miljarder i tillskott.

Sammantaget innebär detta att asylmottagande, migration och integration medför kostnadsökningar i statens budget på nära 50 miljarder kommande fyra år.

I helgen meddelade finansministern samtidigt att Försvaret inte får en krona extra kommande år trots det allvarliga säkerhetspolitiska läget. Och polisen får som sagt bara 180 miljoner trots att allt fler idag talar om en myndighet i djup kris. Detta visar på ett brutalt sätt hur migrationspolitiken nu slukar en allt större del av statens budget, och detta måste regeringen ta på allvar. Att bara luta sig tillbaka och konstatera att kostnaderna sjunker kommande år till följd av de skärpta reglerna och gränskontrollerna duger inte. Vi talar fortfarande om mycket stora kostnader. Och vad man än tycker om att så många asylsökande kommit till Sverige så finns dessa människor här nu och vi måste hantera det. Att bara uppgivet säga att vi inte klarar detta leder inte heller någonstans. Inte heller att gnälla och säga "vad var det vi sa". Det är faktiskt politikens uppgift att ta ansvar i varje läge, alldeles oavsett i vilken mån man eventuellt är medskyldig till den situation som råder.

En del av regeringens satsningar är säkert helt nödvändiga för att kunna hantera situationen hjälpligt. Men den stora bristen är det kreativa tänkandet för framtiden. Det är tre saker som behövs - och dessa måste hanteras samtidigt:

För det första behövs permanenta regler för asylmottagande och migration som ligger i linje med vår omvärld. Detta för att det framtida inflödet ska bli hanterbart. Regeringens linje om "tillfälliga" åtstramningar räcker inte.
För det andra måste de som saknar asylskäl lämna landet, och då måste vi skärpa upp regelverken ytterligare avseende de rättigheter man har efter att ha nekats uppehållstillstånd, samt se till att det finns resurser att verkställa avvisningar på ett humant men effektivt sätt.
För det tredje måste vi göra allt för att de som beviljas uppehållstillstånd kommer in i vårt samhälle. Hur ska vi klara att få alla i arbetsför ålder i egen försörjning? Hur får vi in dem på arbetsmarknaden? Hur ska vi kunna erbjuda alla nyanlända barn en bra skola utan att det går ut över andra barn med särskilda behov? Hur får vi fram de bostäder som behövs? Hur rustar vi vård och omsorg för att kunna möta de nyanländas behov utan att det skapar längre köer för andra? Viktigast av allt är nog just hur vi ska kunna överbygga spänningarna i samhället när olika intressen och behov ställs mot varandra. Det kräver gott omdöme från både rikspolitiker, kommunpolitiker och myndigheter.

Jag återkommer med en sammanfattning av moderaternas förslag kring detta i samband med att vi lämnar in vår budgetmotion framöver. Mycket av våra förslag är redan kända, men mer kan tillkomma. 50 miljarder på fyra år i kostnadsökning visar att läget är mycket allvarligt och de så kallade "framtidsutmaningarna" är skrämmande stora. Då måste man tänka till.




Kort kommentar om regeringens budgetproposition

2016-09-20

1. För det första underskattar regeringen problemen. Vi lever i en mycket orolig värld med många globala hot mot den ekonomiska tillväxten. Och på hemmaplan har vi en gigantisk utmaning i att få nyanlända och lågutbildade i arbete. Regeringen fortsätter spendera pengar som inte finns och lånar under högkonjunktur, och presenterar samtidigt betydligt mer optimistiska bedömningar om såväl statens ekonomi som sysselsättningen än vad andra bedömare gör. Man verkar helt enkelt inte inse samhällsproblemen. Om vi inte får in en stor del av de nyanlända på arbetsmarknaden kommer vi får stora problem framöver. Och slarvar vi med statens finanser klarar vi inte framtida lågkonjunkturer.

2. Arbetsmarknaden utvecklas åt fel håll. Sedan krisåren 2008 med en arbetslöshetstopp 2009 har arbetslösheten minskat stadigt fram till nu. Men enligt Konjunkturinstitutet kommer arbetslösheten att öka igen inom några år. Även sysselsättningsgraden och arbetskraftsdeltagandet kommer efter många års stabil uppgång att vända nedåt redan 2017. Det är ett mycket allvarligt hot mot statens finanser och välfärdens finansiering. Intre ens regeringen själv tror nu att man kommer att nå sitt "arbetslöshetsmål".

3. Det behövs kraftfullare åtgärder. De reformer regeringen hittills presenterat har gett oerhört magert resultat för att få fler nyanlända och lågutbildade i arbete. Vi talar om ett behov av hundratusentals jobb som knappt finns på svensk arbetsmarknad idag. En av få stora och bevisligen framgångsrika reformer som gjorts i modern tid för att få nyanlända och lågutbildade i arbete är Alliansens RUT-reform. Men denna reform försämrar nu regeringen och man ser redan att antalet RUT-tjänster minskat det senaste året efter att i genomsnitt ha ökat med över 20% per år sedan 2010. RUT-reformen borde byggas ut, inte försämras! Och fler åtgärder behövs för att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden. Från moderat sida har vi presenterat flera reformer och föreslår dessutom ett bidragstak för att göra det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. Vi kommer också i vår moderata budget att göra betydligt större satsningar på skolan än de mycket blygsamma summor som regeringen lägger i sin budget.

4. Höjda skatter försvagar tillväxt och konkurrenskraft. Regeringen har hittills beslutat om skattehöjningar på över 40 miljarder per år fram till 2018, varav det mesta slår mot hushållen. Detta minskar naturligtvis aktiviteten i ekonomin. För nästa år väntar höjd marginalskatt för över 1,3 miljoner löntagare - rakt i strid med vad regeringen lovade före valet. Och det är inte som regeringen påstår "de rika" som drabbas. En tredjedel av elmontörerna och barnmorskorna får höjd marginalskatt. Över 40% av poliserna, över hälften av dem som finns i administrativt arbete och över 70% av ingenjörerna drabbas också. Samtidigt med dessa skattehöjningar på arbete höjer man de sociala avgifterna vilket gör det dyrare att anställa och man höjer skatter och försämrar samtidigt villkoren för företagen.

5. Regeringen tar inte ansvar för statens finanser. Trots ett nytt lägre överskottsmål, kommer statens budget att fortsätta gå med stora underskott - mitt under en stark högkonjunktur. På detta sätt försvårar man möjligheten att hantera en framtida lågkonjunktur. Moderaterna avser att lägga en budget i balans redan för 2017.




Ulf Kristersson (M) presenterar vår kritik mot regeringens budget

2016-09-20

Bilder från riksdagens presscenter i förmiddags.






Allianspolitik stärkte kommunernas ekonomi - framtiden mera oviss

2016-09-03

Som moderaternas ansvarige i finansutskottet för frågor som rör kommunsektorns ekonomiska situation har jag ägnat en del av sommaren åt att läsa ett par tunga rapporter. Dels har jag än en gång läst igenom Sveriges Kommuner och Landstings Ekonomirapport från april i år, dels har jag gått igenom Regeringens skrivelse som "Utvecklingen i den kommunala sektorn" som är daterad den 16 juni. Jag har också läst en utförlig artikel i nummer 27 av Dagens Samhälle som analyserar kommunernas ekonomiska resultat för 2015.

En väldigt kort summarisk sammanfattning är att kommunsektorn levde ganska gott under Alliansens regeringstid, liksom under 2015 när Alliansens budget i huvudsak styrde Sverige. Åren före Alliansen såg det däremot betydligt sämre ut, och utvecklingen framöver är också oroväckande. Det är också relativt stora skillnader mellan kommunerna.

Figur 1

Denna figur från regeringens skrivelse visar kommunernas och landstingens resultat åren 2000-2015, samt i den heldragna linjen en sammanvägning av kommuner och landsting.

Man ser tydligt att resultaten var mycket svaga under S-regeringarna 2000-2004, för att sedan öka. Under Alliansens år, 2007-2014, samt 2015 när Alliansens statsbudget i huvudsak styrde, låg kommunernas resultat kvar på stabila nivåer, om än med hack nedåt under krisåren 2008 och 2011. Men även under krisåren var ekonomin stabil och resultatet bättre än under högkonjunkturen i början av 2000-talet. Anledningen var bland annat att Alliansen tillförde kraftigt ökade statsbidrag till kommunerna för att klara välfärden under krisåren.




Dagens Samhälle kommenterar som sagt kommunernas resultat för 2015. Det visar sig att den samlade kommunsektorn (kommuner + landsting) faktiskt gjorde en rekordvinst. Totalt blev vinsten 27 miljarder kronor. För de kommuner som redovisar störst underskott verkar orsakerna genomgående vara nedskrivningsbehov i kommunala bolag. Överskott verkar också ofta ha samband med kommunala bolag, exempelvis överskott i bostadsbolag eller försäljning av kommunala bolag. En personlig reflektion är att det blir allt viktigare med kompetenta politiker som har tillräckliga kunskaper för att förvalta aktiebolag med mångmiljonvärden, och att det finns god anledning att inte ha fler kommunala bolag än man absolut måste. Fastighetsinnehav och bolag medför ekonomiska risker för en kommun och kan slå mycket hårt om det går fel.

De svenska kommunerna har en lånefinansieringsgrad på i genomsnitt 54%. Lägst ligger Öckerö som endast lånar till 3% av sina investeringar. Surahammar måste däremot låna 88%. Kiruna är Sveriges rikaste kommun med ett eget kapital på 165.000 per invånare, vilket är lite extremt och beror på LKAB:s bidrag för stadsomvandlingen. I övrigt ligger Skellefteå och Stockholm i topp på dryga 120.000 i eget kapital per invånare. I botten finns Laxå, Sveriges i särklass fattigaste kommun med ett eget kapital på endast 4.726 kronor per invånare. I Sjuhärad mår kommunerna relativt bra, alla kommuner ligger över genomsnittet i landet, bortsett från Bollebygd och Svenljunga som ligger sämre till. I Bollebygds fall beror det rimligen på en stark befolkningstillväxt, medan orsakerna i Svenljunga är den omvända. En lugn och stabil befolkningsökning är det bästa för en kommun.

Figur 2

Denna figur kommer från SKL:s Ekonomirapport och visar balansen mellan kommunernas kostnader och deras skatteunderlag.

2002-2006 med S-regering var kostnaderna betydligt högre än skatteunderlaget. Under Alliansåren 2006-2009 och 2010-2014 låg kostnaderna i balans med skatteunderlaget. 2015 uppstod efterhand nya obalanser som väntas öka 2016 och framåt.










SKL varnar i sin rapport för dessa ökande obalanser, och varnar för behov av stora skattehöjningar i kommuner och landsting. Dels handlar det om ökat flyktingmottagande, dels om demografiska förändringar med en större andel äldre och barn o skolåldern. SKL pekar också på att såväl ambitionshöjningar som effektivitetsbrister i kommunerna också påverkat utvecklingen sedan 2014. Det finns också stor risk att SKL underskattar kostnadsutvecklingen eftersom man påpekar i rapporten att man i sina kalkyler antar att de nyanlända har samma kostnader i respektive ålder som den befintliga befolkningen. Sannolikheten för att såväl nyanlända elever som vuxna har betydligt större behov av samhällets service är rimligen ganska stor, exempelvis inom skola och sjukvård. Ett aktuellt orosmoln är regeringens beslut att snabbt och drastiskt sänka ersättningarna till kommunerna för mottagande av ensamkommande barn och unga. Mer om detta i nästa inlägg.

Ytterligare ett orosmoln är skatteprognoserna för 2017. SKL varnade nyligen för att det blir betydligt lägre skatteintäkter 2017 än vad prognosen från april visade. Detta i kombination med kraftigt ökade kostnader är en oroväckande kombination. Tyvärr medför regeringens politik att förtagande och arbete beskattas hårdare, vilket brukar medföra lägre aktivitet i ekonomin. Och det slår omedelbart på välfärdens resurser.




Sänkta skatter behöver inte betyda lägre skatteintäkter

2016-07-16



Jag har vi upprepade tillfällen påpekat att trots att (eller troligare tack vare) Alliansens skattesänkningar på arbete så ökade skatteintäkterna dramatiskt under Alliansens regeringstid, och välfärden fick mer pengar än någonsin tidigare. Förklaringen är enkel - lägre skatter bidrog till att fler kom i arbete, fler arbetade mer och arbetslösheten blev lägre än den annars skulle varit under krisåren. Sammantaget blev resultatet att fler betalade skatt, men var och en betalade lite mindre. Totalt sett blev det plus för statskassan.

Nu har organisationen Företagarna tagit fram siffror över bolagsskattens utveckling från 1985 fram till 2015. Man ser tydligt att trots att bolagsskattesatsen sänkts har bolagsskatten i kronor ökat. Med andra ord samma sak som utvecklingen av skatten på löneinkomster. Lägre skattesats men ökade skatteintäkter. Orsakerna kan vara flera. Kanske är det fler företag som numera har skattemässig hemvist i Sverige. Kanske skatteplanerar man mindre? Kanske går företagen helt enkelt bättre när man får mer pengar över till investeringar och till att anställa fler?

Av detta lär vi oss två saker. För det första att man kan sänka skattesatser utan att de totala skatteintäkterna minskar. Det andra att skattehöjningar kan få motsatt effekt - att de samlade skatteintäkterna minskar. Tänkvärt för vänstersidan i svensk politik.




Nej, Stefan Löfvén, utgiftsökningar är inte "investeringar"

2016-07-06

Statsminister Löfvéns Almedalstal igår var anmärkningsvärt på flera sätt. Att han förminskar moderatledaren Anna Kinberg Batra på grund av var hon är född är ett riktigt lågvattenmärke i svensk politik. Är det så vi ska debattera? Dela upp människor i onda och goda beroende på varifrån de kommer? Gäller det kanske även i Socialdemokraternas integrationspolitik? Ett bottennapp av en statsminister.

Men i sak var det mest anmärkningsvärda att statsministern fortsätter att försöka vilseleda svenska folket med sitt "nyspråk". Skenande utgiftsökningar döps om till "investeringar" och blir enligt hans språkbruk hastigt och lustigt något fint i stället för det hot mot statsfinanserna det egentligen är. Det är inte seriöst!

Att öka statens löpande driftkostnader i form av stigande utgifter för sjukförsäkring, migration, ökning av ersättningar och bidrag, eller mer pengar till kommunerna för att täcka deras löpande kostnader är inte en investering! Det kan såklart vara en mer eller mindre klok, eller en mer eller mindre nödvändig utgiftsökning, men en investering är något helt annat. Det är finansiering av en varaktig tillgång som skrivs av över tid och kan användas under lång tid och som ofta dessutom kan öka i värde. Exempelvis ett hus, en väg eller en bro eller köp av ett företag. Inte pengar som förbrukas för löpande utgifter. Detta vet alla som kan det minsta lilla om ekonomi.

Att statsministern ändå fortsätter med sitt vilseledande mantra kan bara bero på två saker. Antingen att han är helt okunnig om grundläggande ekonomiska termer eller så inser han att regeringens politik leder fel och försöker dölja det för svenska folket genom att kalla de skenande utgifterna för något det inte är. Jag vet inte vilket som är värst.




Förslag om reducerat överskottsmål och tak för statsskulden

2016-06-30

Socialdemokraternas utspel om att helt avskaffa överskottsmålet och den nu förda politiken att öka statsskulden mitt under en högkonjunktur för att täcka löpande utgifter har fått hård kritik, inte minst från oss moderater. Vi anser att det är viktigt med ett mål att statens budget ska gå med överskott över en konjunkturcykel, och att det också behövs en spärr för statens skuldsättning.

I dag föreslår den blocköverskridande överskottsmålsutredningen att staten ska behålla ett överskottsmål på en tredjedels procent av BNP över en konjunkturcykel (jämfört med dagens 1 procent). Finanspolitiska rådet får en uttrycklig uppgift i sin instruktion att årligen bedöma om det föreligger en avvikelse från överskottsmålet. Vid en målavvikelse från överskottsmålet ska regeringen i budgetpropositionen presentera en trovärdig plan för återgång till överskottsmålet, som bör vara tidsatt och i normalfallet inledas budgetåret. För att stärka det finanspolitiska rådets oberoende införs en valberedning för val av rådsmedlemmar, där ledamöter från riksdagens finansutskott ingår.

Samtidigt föreslås ett helt nytt instrument, ett s k skuldankare, som innebär att statsskulden (räknat enligt de sk "Maastrichtreglerna) får vara högst 35 procent av BNP plus eller minus fem procentenheter. I dag är statsskulden cirka 40 procent av BNP. Om Maastrichtskulden avviker med mer än 5 procent av BNP från skuldankaret ska regeringen lämna en särskild skrivelse till riksdagen och redogöra för vad som orsakat avvikelsen och hur man avser att hantera denna.

Förslaget ligger i linje med moderaternas krav och skapar en stabilitet i den ekonomiska politiken framöver. Det skickar också en signal till regeringen att man inte i längden kan fortsätta öka statsskulden från dagens nivå för att betala löpande utgifter. De nya reglerna ska börja gälla 2019 och utvärderas vart åttonde år.

Moderaterna är ett av partierna bakom överenskommelsen och rent ideologiskt tycker jag det känns bra att minska överskottsmålet, särskilt när det kombineras med införandet av hårdare kontroll av statens skuldsättning. Ett alltför stort överskottsmål medför ju i praktiken att staten överbeskattar invånarna i onödan för att samla pengar i statens kassa. Bättre att den som arbetat ihop pengarna får avgöra hur de ska spenderas. Samtidigt är det klokt att inte överskottsmålet avskaffas helt - det är en viktig signal att statsfinanserna ska gå med överskott, om än ett begränsat sådant. Dagens förslag känns därför som en rimlig avvägning.




En mörk dag för Europasamarbetet

2016-06-24

Som kom då resultatet av den brittiska folkomröstningen om fortsatt EU-medlemskap. Resultatet sänder chockvågor över hela Europa och världen - britterna vill inte stanna kvar i EU! 51,9% röstade för att lämna. Bara 48,1% ville stanna kvar. Och valdeltagandet var dessutom mycket högt enligt brittiska mått.

Själv började jag midsommarafton med en telefonkonferens med finansutskottet och finansministern. För svensk del är det mycket allvarligt att nej-sidan vann, britterna är våra kanske främsta bundsförvanter i EU och delar ofta Sveriges syn på EU-frågorna. Britterna är också ett av våra viktiga exportländer, faktiskt vårt tredje viktigaste exportland. Det brittiska beslutet kan slå hårt mot svensk export och svenska jobb, men allt beror såklart på hur de fortsatta förhandlingarna mellan britterna och EU kommer att se ut och hur ett eventuellt framtida handelsavtal kan komma att se ut. Det tar ju också troligen flera år innan britterna rent formellt har lämnat EU.

Finansministern konstaterade att för svensk ekonomi kan man konstatera att vi efter finanskrisen har skapat mycket starkare regelverk, att bankerna är väl kapitaliserade och att statsskulden är låg. Sverige är väl rustat att hantera eventuella finansiella påfrestningar.

För EU är det ett mycket hårt slag och för Europas ekonomiska utveckling är det brittiska beskedet mycket allvarligt. För brittisk del kommer ett utträde att slå hårt, inte minst mot London som Europas finansiella centrum. Det är dessutom givetvis ett extra stort problem att folket är kluvet på mitten.

För EU:s framtida utveckling var detta en ordentlig näsbränna. Resultatet av den brittiska omröstningen visar på ett starkt utbrett missnöje med EU:s klåfingrighet, ekonomiska slöseri, svårigheten att kunna enas i viktiga frågor (som exempelvis flyktingpolitiken), det federala ambitionerna och det stora demokratiska underskottet. Missnöjet med EU finns definitivt inte bara bland britterna, det är något som växer fram i många länder. Om inte EU reformeras i grunden, tonar ned federalismen, börjar respektera att nationella frågor inte är något EU ska lägga sig i, och börjar hantera europeiska skattebetalares pengar mer ansvarsfullt kommer unionen att ifrågasättas av allt fler. Inte minst av de länder, däribland Sverige, som är de större nettobidragsgivarna till EU:s budget. Jag hoppas EU:s politiker och ledare tar till sig valresultatet och ser det som en riktigt ordentlig varningsklocka. De har bäddat för britternas missnöje. Om man inte förändrar EU på riktigt lever hela unionen farligt på sikt, och för alla oss som i grunden tror på EU som idé vore det mycket sorgligt.

Slutligen en liten reflektion. Lite symptomatiskt i den svenska politiken är att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna idag är de enda två partier som gläds åt det brittiska valresultatet. Två partier som allt oftare landar i samma slutsatser, om än ur helt olika utgångspunkt.




Därför är det alltid bra att ha lite sedlar i plånboken

2016-06-18

Jag har ju engagerat mig en del för en fungerande kontanthantering i samhället, motionerat i ämnet och även deltagit i en del träffar med Kontantupproret och även en del debatter och seminarier i frågan. Min utgångspunkt är att så länge sedlar är ett lagligt betalningsmedel måste också kontanter accepteras på alla ställen och även hanteras av bankerna. Butiker och föreningsliv måste kunna sätta in sina dagskassor på konto och privatpersoner måste kunna ta ut kontanter.

Gång efter gång får jag själv bevis på att det inte alltid räcker med digitala betalningslösningar utan att kontanterna också har en plats, i vart fall som reservbetalningsmedel.

I går efter Sveriges EM-match skulle jag uträtta lite ärenden. Först handla lite i ett trädgårdsmästeri, sedan handla mat och slutligen köpa lite pizza som fredagsmat. Färden gick till Landvetter Centrum där vi ofta brukar handla.

I trädgårdsbutiken var det mörkt i kassan, strömmen hade tydligen försvunnit i hela centrala Landvetter. Kunden före mig hade inga kontanter och kortläsaren fungerade inte. Man löste det hela med att skriva en faktura för senare betalning, uppenbarligen var kunden väl känd. Själv var jag glad över att jag alltid har några femhundralappar i plånboken, vilket gjorde att jag kunde betala kontant för mitt inköp i stället för att komma tillbaka dagen därpå.

De stora livsmedelsaffärerna i Landvetter Centrum var båda stängda på grund av elavbrottet och i Thai-restaurangen var det mörkt och gick inte att laga någon mat. Det visar hur extremt sårbart vårt samhälle är, utan el stannar det mesta. Färden gick vidare till Bollebygd i stället, där jag gjorde mina matinköp och betalade med mitt Visa-kort som jag oftast gör. På hemvägen stannade jag till i Rävlanda för att hämta de förbeställda pizzorna. När det är dags att betala ser jag plötsligt skylten på kortläsaren som talade om att denna var ur funktion, och att endast kontantköp var möjligt. Jag hade fortfarande pengar kvar i plånboken så det räckte till pizzorna. Hur jag annars skulle löst ut mina förbeställda pizzor vet jag inte.

Två exempel på en och samma dag varför det är bra med kontanter. Jag kommer under överskådlig tid att fortsätta ha kontanter i min plånbok även om jag för det mesta betalar med kort eller swish när systemen fungerar. I vårt sårbara samhälle har i vart fall kontanterna sin givna roll som reservvaluta när inte tekniken fungerar. Och pengar är ett betalningsmedel som använts i tusentals år. Det har bevisligen fungerat ganska bra.




Moderaternas Plan för ett starkare Sverige

2016-06-15






Laddad moderatledare tog kommandot i dagens partiledardebatt

2016-06-15



I dag hölls vårens sista partiledardebatt. Jag fångade Annie Lööf (C) Anna Kinberg Batra (M) på bild före debatten. Nedan förbereder sig Anna för de kommande replikskiftena med statsminister Löfvén.



Debatten var betydligt mer engagerad än tidigare och inte minst vår partiledare Anna Kinberg Batra var ordentligt taggad idag. Hon drog också ned den absolut längsta applåden efter ett mycket skarpt angrepp mot statsministern för hans obegripligt obekymrade bild av verkligheten. I övrigt ägnade hon sin talartid främst åt att berätta om moderaternas Plan för ett starkare Sverige. Viktiga delar i detta är att långsiktigt hantera migrationskrisen, ta ansvar för landets ekonomi, stärka skolan, föra en politik för fler jobb och minska det utanförskap som just nu ökar snabbt, verka för tillväxt i hela landet, och inte minst öka tryggheten i samhället och värna svenska demokratiska värderingar.

Det är faktiskt oroväckande att statsminister Löfvén är så obekymrad om dagens situation:
* Han skryter om att arbetslösheten sjunker. Och där har han rätt enligt den officiella arbetslöshetsstatistiken. Men i den syns inte de hundratusentals asylsökande i arbetsför ålder som är arbetslösa - de räknas inte in i statistiken förrän de fått uppehållstillstånd. Löfvén blundar för detta växande problem och det är allvarligt.
* Han skryter om att statsfinanserna är starka. Där har han rätt, men då finns det ju anledning att påminna om att det är Alliansens budgetar som styrt Sverige de senaste nio åren. Regeringens budget har styrt Sverige i endast fem månader. Den vårändringsbudget S-MP-regeringen lade förra våren innehöll mycket små ändringar av den Alliansbudget som styrde landet hela 2015. Grunden för den starka svenska ekonomin idag är att Sverige gick ur finanskrisen som västvärldens starkaste ekonomi. Det är med andra ord knappast dagens regering som skapat de starka svenska statsfinanserna. Tvärtom ökar man nu statens belåning i oroväckande fart.
* Löfvén skryter dessutom om stark tillväxt. Men allt annat hade varit märkligt med tanke på den kraftiga doping man just nu genomför av svensk ekonomi. En negativ ränta, mycket stora summor som pumpas ut i samhället för att bekosta asylmottagandet, nya gigantiska bostadssubventioner och en regering som i allt högre grad lånefinansierar statens löpande utgifter mitt i en högkonjunktur. Om inte detta skulle medföra kraftigt tillväxt hade något varit fel. Men det är en konstlad tillväxt och det är en mycket farlig väg som kan slå tillbaka kraftigt kommande år när verkligheten kommer ifatt. Dessutom har Sverige givetvis draghjälp av en stark konjunktur och Alliansens reformer har lagt grunden för en bättre fungerande arbetsmarknad och skattetrycket är lägre.

Vad händer när konjunkturen vänder ned? Vad händer när regeringen nu river upp en del av Alliansens viktiga reformer och samtidigt höjer skattetrycket igen? Och vad händer när kostnaderna och påfrestningarna på samhället till följd av asylmottagandet i allt högre grad börjar påverka människors vardag och välfärd? Verkligheten väntar runt hörnet och det hade varit klädsamt om landets statsminister visat aningen mer ödmjukhet i en för landet så allvarlig situation.

Statsminister Löfvén och Gustaf Fridolin (MP) var dessutom stundtals ganska ohederliga i debatten. Starka ord, men det finns fog för dem. Ett par exempel:
* Löfvén skröt i debatten om att regeringen tillför mer pengar till skolan. Sanningen är att man minskar resurserna till skolan med närmare en miljard i sin senaste budget.
* Fridolin påstod att Alliansen "skar ned" på antalet lärare i skolan. Det är en falsk beskrivning. Elevkullarna minskade under Alliansen och då blir lärarna automatiskt färre. Lärartätheten i förhållande till antalet elever ökade däremot under Alliansen och inget tyder på att den ökar under dagens regering.
* Löfvén påstod att Alliansen efterlämnade ett budgetunderskott trots att man övertog ett överskott. Då jämför han resultatet för de enskilda åren 2006 och 2014. Det viktiga är dock det som totalt hände under Alliansens åtta år. Och då minskade statsskulden till den lägsta i hela EU. Idag lånar S-MP-regeringen 85 miljoner om dagen till löpande utgifter - mitt i en högkonjunktur.




Enigt konstitutionsutskott delar min kritik mot statsministern

2016-06-07

I dag höll Konstitutionsutskottet presskonferens angående sin vårgranskning. Det var ovanligt många punkter där man framförde kritik, men för min del är det naturligtvis mest intressant att se vad som hände med min egen KU-anmälan av statsminister Löfvén för hans otydlighet om vem som är hans ställföreträdare och hur detta uppdrag förhåller sig till posten som vice statsminister i regeringen.

Utskottet skriver följande om detta ärende i sin sammanfattning:

Vidare har utskottet granskat befattningen vice statsminister och uppgiften att ersätta statsministern. Vid regeringsbildningen 2014 anmälde den tillträdande statsministern att den blivande chefen för Miljödepartementet även var vice statsminister. Denne var dock inte statsministerns ställföreträdare, utan ersättare för statsministern blir den av de tjänstgörande statsråden som varit statsråd längst tid, enligt bestämmelserna i regeringsformen. Några formella fel har inte begåtts, men utskottet framhåller vikten av att det inte heller utanför regeringen bör råda något tvivel om vem som ersätter statsministern om han eller hon skulle ha förhinder. Genom att ge titeln vice statsminister en annan innebörd än vad som gjorts tidigare och som därtill inte fullt ut svarar mot den gängse betydelsen av ordet ”vice” finns en risk för glapp mellan omgivningens förväntningar och den ordning som faktiskt gäller. Informationen borde enligt utskottet ha varit tydligare, och en lämplig ordning kan vara att en statsminister i samband med regeringsbildningen ser till att informera riksdagen om vem som ersätter statsministern om han eller hon har förhinder."

Konstitutionsutskottet var enigt om denna skrivning, dvs samtliga ledamöter, även socialdemokraterna, står bakom KU:s kritik mot statsministern för hans otydlighet. Det visar att jag hade gott fog för min KU-anmälan.

Jag konstaterar också att min anmälan bidragit till att statsminister Löfvén blivit tydligare. När han meddelade sin regeringsombildning i samband med Åsa Romsons avgång nyligen så gav han klart besked om att nya språkröret Isabella Lövin (MP) är vice statsminister men bara med något slags "ceremoniell uppgift", medan statsministerns ställföreträdare formellt är den minister som har flest tjänsteår. En något märklig ordning kan man tycka, och som väl främst visar att statsministern har lågt förtroende för Miljöpartiets språkrör. Men det blir nu i vart fall tydligt vad som gäller, och det är det viktigaste.




Debattinlägg i dagens BT om moderaternas vårbudgetmotion

2016-05-25

I dag har jag detta debattinlägg i Borås Tidning tillsammans med min utskottskollega Ulf Kristersson och min valkretskollega Cecilie Tenfjord-Toftby. Vi beskriver helt kort några av moderaternas prioriteringar i vårt alternativ till regeringens vårbudget:


Reformer för att Sverige ska fungera

Sverige är på väg åt fel håll. Redan om några år väntas närmare en miljon personer befinna sig i utanförskap. Människor i hela landet riskerar att fastna i hopplöshet och bidragsberoende utan möjlighet till arbete, framtidstro och gemenskap.

  Stefan Löfven (S) blundar för denna utveckling och regeringen tycks helt ha övergett ambitionen att ta itu med samhällsproblemen. Men Moderaterna tar dem på allvar. I den ekonomiska vårmotionen för 2016 satsar vi därför uppemot 20 miljarder kronor på reformer för fler jobb och bättre integration, mer kunskap i skolan samt ökad trygghet.

Fler jobb och bättre integration.  Arbete ska löna sig. Därför föreslår vi ett förstajobbet-avdrag. Det ger en vanlig familj med två arbetande vuxna cirka 3 500 kronor mer per år. Genom en riktad satsning för dem som går från försörjningsstöd till arbete, kan en ensamstående förälder som tar ett deltidsjobb få cirka tusen kronor mer i plånboken. Varje månad.

Alla har också ett eget ansvar att anstränga sig för att få jobb. Men det är bara var fjärde kommun som alltid kräver att en person som får försörjningsstöd ska söka arbete i hela landet. Det borde gälla i alla kommuner.

Utbildningsinsatser måste kopplas till möjligheterna att få jobb. Vi föreslår därför en ny yrkesutbildning som är kopplad till ett skarpt jobblöfte från en arbetsgivare. En ny anställningsform som kombinerar jobb och utbildning för unga och nyanlända bör införas. Vägen till jobb för nyanlända och asylsökande behöver kortas. Därför ska vi fråga människor som kommit hit vad de kan, redan första dagen.

Mer kunskap i skolan.  För att höja kunskaperna behöver elever mer undervisning. Moderaterna satsar därför 5,3 miljarder kronor som ett första steg för en timme mer undervisningstid per dag i lågstadiet. I Borås kommun innebär detta en satsning på cirka 58 miljoner kronor. Vi vill även ha en timme mer matematik per vecka i högstadiet.

Det behövs fler skickliga lärare och att läraryrket blir mer attraktivt. Den svenska skolan kan stärkas med en bättre lärarutbildning, högre lärarlöner, fler förstelärare och lärarassistenter, så att lärare får mer tid till undervisningen. Ökad trygghet.  Det är oacceptabelt att det i Sverige finns laglösa områden där människor lever i otrygghet och där polis och ambulanspersonal trakasseras. För att öka tryggheten och säkerställa en synlig och närvarande polis, avsätter vi resurser till 2 000 fler poliser, särskilt riktat till områden där otryggheten är som störst.

Sverige behöver en ny reformagenda. Den tar vi initiativ till genom den samlade politiken i vårmotionen. Sverige ska fungera.

Ulf Kristersson, ekonomisk-politisk talesperson (M)
Cecilie Tenfjord-Toftby, riksdagsledamot från Södra Älvsborg (M)
Jan Ericson, riksdagsledamot från Södra Älvsborg (M)




Svidande regeringskritik från Finanspolitiska Rådet

2016-05-18

Ända sedan Finanspolitiska Rådets bildades har man i sina löpande rapporter riktat kritik mot sittande regering. Men frågan är om en regering någonsin fått hela sin politik så fullständigt nergjord som Finanspolitiska Rådets gör i sin senaste rapport? För den som vill fördjupa sig mera följer här länkar till Rådets omfattande rapport samt till en längre och utförligare sammanfattning av kritiken i 28 punkter. Nedan följer en mycket kort sammanfattning hämtad från Rådets hemsida:







Moderaternas vårbudgetmotion

2016-05-14

Moderaterna presenterade ju sin vårbudgetmotion när jag var i USA, och nu har jag gjort en kort sammanfattning. Vårt moderata budgetalternativ har fyra bärande delar. För det första har vi en stramare budget än regeringen och kommer därför att snabbare än regeringen komma tillbaka till överskott i de offentliga finanserna. Dessa ekonomiska ramar är dessutom gemensamma för alla de fyra Allianspartierna och lägger en grund för våra kommande valmanifest.

Det reformutrymme vi ser kommande år (ca 20 miljarder/år) lägger vi moderater på jobbsatsningar, integration, skattesänkningar på arbete, satsningar på skolan och satsningar på ökad trygghet. Vi beräknar att våra förslag bör ge drygt 30.000 fler människor i arbete jämfört med regeringens politik. Till skillnad från regeringen höjer vi inte heller utgifterna för bidrag och transfereringar.

1. Fler jobb och bättre integration:
•Kompetenskartläggning från första dagen för nyanlända
•Utbildningsplikt för nyanlända
•Yrkesutbildning med skarpt jobblöfte
•Fortsätt utbyggnad av yrkesvux och komvux och anpassa till nya grupper
•Skärpta aktivitetskrav i försörjningsstödet
•Ökad jobbstimulans i försörjningsstödet
•Högre aktivitetskrav i etableringsersättningen för nyanlända
•Jobbstimulans för nyanlända och asylsökande
•Förstajobbet-avdraget, skatteavdrag för låga inkomster
•Stramare a-kassa jämfört med regeringen
•Förstajobbet-anställning i LAS
•Dubblerat tak i rutavdraget och utvidgade tjänster
•YA-jobb för nyanlända och långtidsarbetslösa + handledarstöd
•Matchningsanställningar för långtidsarbetslösa
•Företagsrådgivning för utrikes födda
•Förlängd provanställning
•Föräldrapenning endast upp till barnets ettårsdag vid TUT
•Avskaffa undantagsregel i garantipension för nyanlända
•Se över tak för samlad bidragsnivå för nyanlända

2. Mer kunskap i skolan
•Mer tid i skolan: ytterligare en timme om dagen i lågstadiet
•Mer tid i skolan: En veckotimme mer matematik i högstadiet
•Behåll höjning av lärarlöner på 3 miljarder kronor
•Bygg ut karriärtjänstsystemet och utöka satsningen på förstelärare i utanförskapsområden
•Inför lärarassistenter
•Skärpta befogenheter i klassrummet
•Ökat antal lärarledda undervisningstimmar på lärarhögskolan från cirka 8 timmar till 12 timmar i veckan

3. Ökad Trygghet mm
•Stärk polisväsendet med 2000 nya poliser
•Stärk Polisens nationella insatsstyrka så att insatser kan göras på flera platser samtidigt
•Satsningar på ökat återvändande och fler förvarsplatser för personer som fått avvisningsbeslut

4. Budgetförstärkningar
Moderaternas budgetalternativ medför ungefär 33 miljarder i starkare budgetnetto 2020 jämfört med regeringens politik. Bland annat sparar vi på följande:
•Slopade byggsubventioner
•Avskaffande av ineffektiv arbetsmarknadspolitik
•Nej till ny beräkningsmodell för att ytterligare öka biståndet
•Stärkta drivkrafter till arbete i arbetslöshetsförsäkringen
•Stärkta drivkrafter till arbete i sjukförsäkringen
•Ett effektivare flyktingmottagande
•Uppstramning av villkor för föräldrapenning och garantipension för nyanlända
•Översyn av övriga bidragssystem för nyanlända samt tak för samlade bidrag
•Effektivisering arbetsmarknadsutbildningar
•Besparingar på myndigheter




Anmärkningsvärt att avfärda riksrevisionens kritik som "politisk"

2016-05-13

Riksrevisionen kritiserar regeringen hårt för att man fifflar med statens årsredovisning och utgiftstaket. Regeringens skrivningar i Årsredovisning för staten 2015 ger enligt Riksrevisionen inte en rättvisande bild av kopplingen mellan utgiftstaket och överskottsmålet. Dessutom kringgås utgiftstaket genom att utgifter som avser 2016 tidigareläggs till 2015. Riksrevisionen menar att beslutet är att likställa med en höjning av utgiftstaket för 2016. Frågor av sådan betydelse bör normalt behandlas av riksdagen, inte av regeringen ensam. Riksrevisionen skriver att granskningen visar att utgiftstakets roll att stödja överskottsmålet allvarligt har försvagats. Regeringen bör förklara om och hur utgiftstaket fortfarande kan ses som en stöttepelare till överskottsmålet skriver Riksrevisionen.

Finansutskottets ordförande, Fredrik Olovsson (S), avfärdar Riksrevisionens kritik med att myndigheten "blivit alltför politiserad". Det är ett anmärkningsvärt uttalande. Han förklarar inte heller varför han anser detta. Från moderat sida menar vi tvärtom att Riksrevisionen bara gör sitt jobb, och att deras kritik är korrekt och styrker det vi tidigare sagt, nämligen att regeringen slarvar med statens finanser.

Före valet lovade både Stefan Löfvén och Magdalena Andersson att respektera överskottsmålet, att respektera utgiftstaket i statsbudgeten och lovade att följa principen om att finansiera nya utgifter i statsbudgeten krona för krona. Detta brukar vi kalla för det finanspolitiska ramverket. Att försvara detta var ett uttryckligt vallöfte från Socialdemokraterna. I min riksdagsdebatt den 12 december förra året påpekade jag att finansministern redan svikit både överskottsmålet och utgiftstaket. Och att jag såg en uppenbar risk för att man även skulle komma att släppa principen om "krona-för-krona-finansiering av nya utgifter. Och vi vet nu att regeringen släppt även principen om finansiering krona för krona av nya reformer och i stället lånar till löpande utgifter mitt i en högkonjunktur. Och till detta kommer nu alltså kritiken från riksrevisionen om att man fifflar med utgiftstaket.

Sammantaget riskerar alla dessa brott mot det finanspolitiska ramverket att efterhand undergräva förtroendet för statens finanser. Det är mycket allvarligt. Så går det när man lovar allt till alla utan att ha täckning för det i budgeten, och samtidigt har en stor skuld att betala till LO för stödet i valrörelsen. Det kostar för de svenska skattebetalarna.




Statsminister Löfvén i KU-förhör med anledning av min anmälan

2016-04-29

I dag hålls KU-förhör med statsminister Löfvén. Det är tre olika KU-anmälningar mot statsministern som behandlas. Den första punkten på dagordningen rör min egen anmälan rörande det märkliga i att han utsett en vice statsminister som samtidigt inte är hans ställföreträdare om han inte kan fullgöra sitt uppdrag. Att vilseleda såväl svenska folket som andra stater om vem som är hans verkliga ställföreträdare är något som definitivt behöver granskas av KU. Dagens Nyheter ringde mig igår för en intervju med anledning av dagens förhör, och jag upprepade i stort sett det jag framförde i somras när jag skrev min anmälan. Klicka på citatet från DN nedan för att läsa hela artikeln.



Andra KU-anmälningar som behandlas idag rör flyktingpolitiken och EU-politiken. Expressen följer förhören direkt, klicka på bilden nedan (från Expressens nätupplaga) för att följa rapporteringen.







Asylmottagandet hotar kommunernas ekonomi

2016-04-28

Nyhet från TextTV idag. En mer utförlig redovisning av SKL:s prognoser finns på deras hemsida.

Och sammanfattningen på SVT TextTV är korrekt. Trots att kommunerna fick 10 miljarder extra i höstas (en del av migrationsöverenskommelsen mellan regeringen och Alliansen) och att man nu utlovas ytterligare 10 miljarder 2017 i regeringens vårbudget, så räcker detta inte. Kraftiga skattehöjningar väntar för kommuner och landsting för att täcka migrationskostnaderna säger SKL. Man talar om i genomsnitt 1:82 i skattehöjning, vilket är en oerhört kraftig höjning. Vid en månadsinkomst på 25.000 kronor betyder det en årlig skattehöjning med 5.500 kronor.

Fortfarande finns det personer som menar att asylmottagande är ekonomiskt lönsamt. Det är allt mer uppenbart att det är precis tvärtom. Kostnaderna i statsbudgeten ökar mycket kraftigt kommande år, och nu får vi alltså ytterligare prognoser som visar att även kommunerna påverkas dramatiskt. Som moderaternas ansvarige i finansutskottet för kommunekonomiska frågor är jag ytterst bekymrad över situationen.







Provisionsförbud skulle skada konkurrensen inom banksektorn

2016-04-27

I kväll deltog jag i ett kunskapsseminarium i riksdagen om Sparbankernas syn på utredningsförslaget om provisionsförbud vid försäljning av finansiella tjänster. Ett antal företrädare för de mindre Sparbankerna deltog, bland annat förre moderatledaren/riksgäldsdirektören/skatteministern Bo Lundgren, som sedan 2012 är ordförande för Sparbanken Öresund.

Förslaget om provisionsförbud har kommit fram i anslutning till att nya EU-regler om ersättningar vid finansiell rådgivning ska införas i svensk rätt. Men det svenska förslaget går mycket längre än av de nya EU-reglerna kräver.

Tanken på ett tvingande provisionsförbud har mött starkt motstånd från såväl Bankföreningen som Sparbankernas Riksförbund, men också från exempelvis Konkurrensverket. Samtidigt är andra för ett provisionsförbud, exempelvis Finansinspektionen och Konsumentverket.

I sak handlar det om att förbjuda att bankerna får provision när de förmedlar olika finansiella tjänster till sina kunder. Vid första anblicken kan det låta vettigt. Höga, och ibland dolda, avgifter är idag en stor del av bankernas intäkter, och personligen anser jag som tidigare bankanställd att avgifterna bankerna tar ut delvis är närmast oskäliga (fondförvaltningsavgifter är ett exempel). Jag tycker också det är märkligt att kalla en säljare för rådgivare. Om jag köper en TV eller en bil går jag inte till en TV-rådgivare eller bilrådgivare, utan till en TV-säljare eller bilsäljare. Och när man köper en produkt på banken ska man vara klar över att den man möter på bankkontoret är mer säljare än rådgivare. Hur mycket man säljer påverkar löneutvecklingen och kan ibland också ligga till grund för personliga provisioner utöver lönen. Jag tycker därför det är bra med en diskussion om avgifternas storlek och bankkundernas samlade kostnader för sina bankaffärer, och att det också blir skärpta regler för hur ersättningar får tas ut.

Men att införa ett absolut förbud mot provisioner slår väldigt ojämnt. De stora affärsbankerna kan ofta erbjuda alla slags produkter via sina egna dotterbolag och därmed stannar hela vinster i bankkoncernen även utan provisioner. De små sparbankerna kan däremot inte ta fram alla slags produkter och erbjuda alla tjänster själva, utan är beroende av att kunna sälja andra företags produkter, och få en del av deras intäkter i provision. Om man inför provisionsförbud gynnas de stora affärsbankerna och de små sparbankerna och nischbankerna missgynnas. I längden motverkar det konkurrens och prispress på bankprodukter. Jag tycker därför att Sverige ska skrota detta förslag. I stället borde debatten handla om hur vi får ner bankernas avgiftsnivåer mera generellt.




Moderaterna sparar 29 miljarder på migration och bidragssystem

2016-04-14

Partisekreterare Tomas Tobé och Ulf Kristersson, ekonomisk-politisk talesperson, presenterar i dag en rad besparingsreformer för ansvar i Sveriges ekonomi med starkare offentliga finanser. Det handlar om närmare 29 miljarder i minskade kostnader för flyktingmottagande och bidrag fram till år 2020.

Konflikten om svensk ekonomi blir nu väldigt tydlig. Ansvarsfullt finansierade reformer ställs mot en ansvarslös lånepolitik. Hela 57 procent av svenska väljare upplever att Sverige är på väg åt fel håll. Samtidigt finns ett mycket starkt stöd för en ansvarsfull ekonomisk politik, Moderaterna är övertygade om att Sverige kan mer, men det kräver såväl reformer som prioriteringar. Sveriges välfärd ska byggas med arbete, inte lånade pengar. Det är mycket allvarligt att regeringen har tappat greppet om Sveriges ekonomi och nu lånar till löpande utgifter. Moderaterna kommer inte överge det finanspolitiska ramverk som tjänat Sverige väl. Sverige ska tillbaka till överskott och reformer ska finansieras krona för krona. Därför presenterar vi i dag omfattande förslag för att minska kostnaderna för bidrag och flyktingmottagandet.

Besparingar på flyktingmottagande och ersättningar till nyanlända:
Att man som ny i Sverige automatisk får tillgång till hela den svenska välfärden är inte långsiktigt hållbart. I stället bör arbete, permanent uppehållstillstånd eller att vara svensk medborgare vara vägledande. Nedanstående förslag är några av de saker vi diskuterat i moderaternas arbetsgrupp för översyn av välfärdsförmåner för nyanlända;
• Efterlevandestöd ska inte utgå för barn och ungdomar som placerats i HVB, stödboende och familjehem och vars omkostnader täcks av offentliga medel. Ensamkommande barn försörjs av samhället genom placeringen i HVB eller familjehem. Därför är det inte rimligt att efterlevandestöd utgår på samma sätt som i dag.
• Unga vuxna som kommit som ensamkommande ska efter 20-årsdagen erbjudas vanligt boende av kommunen istället för statligt finansierad HVB-hem. Unga vuxna över 20 år står för 18 procent av alla placeringar bland ensamkommande barn.
• Andelen ensamkommande barn som placeras i stödboende i stället för HVB-hem bör öka. • Begränsa antal timmar med offentligt biträde för asylsökande i första instans till åtta timmar. Många EU-länder erbjuder inte offentligt biträde i första instans. I Sverige finns däremot inga riktlinjer kring detta.
• Full föräldrapenning bör erhållas enbart om man har eget arbete eller permanent bosättning. Begränsad rätt upp till barnets ettårsdag ska gälla för personer med tillfälligt uppehållstillstånd.
• Normalt behöver man ha bott minst 40 år i Sverige för att få full garantipension. För personer som kommit som flykting eller skyddsbehövande räknas däremot bosättningstiden i hemlandet in. Samma kvalificeringsregler i garantipensionen bör gälla för alla och undantaget för flyktinginvandrare avskaffas.

Stärkt arbetslinje i sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring:
• Återinför en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen. Samtidigt som sjukfrånvaron ökar har regeringen avskaffat sjukförsäkringens bortre tidsgräns. Detta trots att tidsgränser håller nere sjukfrånvaro och utanförskap. Den bortre tidsgränsen bör därför återinföras.
• Inför en ny karensdag dag 15 i sjukperioden för att minska de långa sjukfallen
• Återställ sjuk- och aktivitetsersättningen
• Stärk arbetslinjen i a-kassan så fler kan komma tillbaka till arbete




S-MP-Regeringen har tappat greppet om statsfinanserna

2016-04-13

Som jag konstaterade i tidigare blogginlägg är troligen den svenska allmänheten mer realistisk i sin bedömning än regeringen. Sverige är tyvärr på väg åt fel håll och regeringen förvärrar nu läget, vilket moderaternas ekonomisk-politiske talesperson Ulf Kristersson påpekade vid dagens pressträff samt i riksdagsdebatten.

Den höga tillväxten just nu knappast är långsiktigt hållbar eftersom den främst beror på en kraftigt dopad ekonomi. Regeringen lånar för fullt till kraftiga utgiftsökningar, det stora asylmottagandet skapar tillfällig extra fart i ekonomin, och samtidigt eldar Riksbanken på med minusränta. Om inte detta skulle skapa tillväxt vore det märkligt. Det allvarliga är att regeringen finansierar löpande permanenta utgiftsökningar med lånade pengar. Om man gasar på för fyllt med lånade pengar i högkonjunktur, vad ska man då göra nästa lågkonjunktur? Vårpropositionen bekräftar att regeringen släpper greppet om de offentliga utgifterna och att underskotten växer i svensk ekonomi. Underskotten ökar med 60 % 2017 och biter sig fast under hela mandatperioden.

Regeringen skriver själva att närmare en miljon människor kommer att vara i utanförskap år 2020 vilket betyder en ökning med 100 000 personer jämfört med 2008. Regeringen skriver också att arbetslösheten vänder uppåt redan 2017 och att antalet personer som kommer att vara beroende av sociala ersättningar och bidrag kommer att öka kraftigt.

Moderaterna kommer att återkomma med sin budgetmotion inom kort, och jag återkommer till våra förslag.





Denna bild visar hur arbetskraftsdeltagandet och sysselsättningsgraden spås minska kommande år, samtidigt som arbetslösheten ökar. Huvudanledningen är det stora asylmottagandet.





















Vänstra bilden visar hur arbetslösheten är extremt hög för lågutbildade unga. Högra bilden visar att detsamma gäller för utomeuropeiskt födda. Ofta sammanfaller dessa grupper.

Vi ser också att idag är hälften av de inskrivna arbetslösa hos Arbetsförmedlingen utomeuropeiskt födda och att arbetslösheten är fyra gånger högre för utomeuropeiskt födda jämfört med inrikes födda















Den här bilden har jag kommenterat tidigare, kommer från den RUT-rapport som Staffan Danielsson (C) beställt från Riksdagens Utredningstjänst. Man ser hur utomeuropeiskt födda flyktingar och deras anhöriga har mycket lång tid till etablering. Efter åtta år är endast 25% i egen försörjning. Efter 15 år är fortfarande bara 35% i egen försörjning.

Vi vet också att sysselsättningsgraden är mycket lägre bland utomeuropeiskt födda.













Samtidigt är Sverige det land i Europa som har lägst andel jobb utan krav på särskild yrkesutbildning.























Här ser vi hur antalet (omräknat till helårspersoner) som erhåller ekonomiskt bistånd för att de inte arbetar kommer att öka med 70.000 personer från 2015 till 2020. Det är en ökning med 34% jämfört med 2008 när Alliansens reformer började ge effekt. Man ser också hur utanförskapet ökade under finanskrisen, för att sedan falla tillbaka igen. Nu går utvecklingen åt helt fel håll.


















Trots de dystra prognoserna satsar regeringen i stort sett inget alls på jobb och integration, endast 2% av utgiftsökningarna i vårbudgeten. Nära 90% går till flyktingmottagande.






















Stora utgiftsökningar pressar statens finanser, och statsskulden ökar. De tre stora, och ökande, utgiftsposterna är assistansersättning, migration/integration och sjukförsäkring. År 2010 var dessa kostnader sammantaget ca 45 miljarder kronor. Redan 2017 kommer de att vara över 140 miljarder. Alltså en ökning med drygt 95 miljarder, eller 170%.
















Denna sista bild beskriver hur regeringen både överger överskottsmålet, slarvar med utgiftstaket och överger principen att nya reformer ska finansieras krona för krona.

Regeringen överger den finansiella ramverket, vilket är anmärkningsvärt eftersom man under valrörelsen lovade att stå fast vid detta.

Sverige har idag, tillsammans med Luxemburg, den lägsta statsskulden i andel av BNP av alla länder i EU. Men med regeringens nya låneekonomi finns stor risk att statsskulden kommer att börja öka ordentligt. När räntorna sedan stiger blir det en stor utgiftspost i statens budget som riskerar att ta resurser från välfärden.






Nedan hela presskonferensen med Ulf Kristersson (M) om regeringens vårbudget:







Mitt anförande idag om kreditupplysningar, kontanthantering mm

2016-04-13

I dag representerade jag moderaterna i finansutskottets debatt kring bank-, försäkrings-. och kreditupplysningsfrågor. Jag berörde främst fyra frågor:

Det första gäller ett tillkännagivande angående ökad säkerhet för kort med betalfunktion. Bakgrunden är att brottsligheten på internet är omfattande och att bank- och kontokortsbedrägerier är vanliga. För att förebygga att brott begås krävs det att branschen kontrollerar identiteten noga för att säkerställa att rätt person använder kontokortet. I Alliansmotion av Beatrice Ask m.fl. anförs att fler åtgärder bör övervägas för att höja säkerheten vid kortbetalningar. Finansutskottet gick på Alliansens förslag.

Det andra ärendet rör problemen för företag som drabbas av bluffakturor. Till skillnad från vad som gäller för fysiska personer kan redan en ansökan om betalningsföreläggande hos Kronofogden redovisas som betalningsanmärkning när kreditupplysningsföretagen lämnar en kreditupplysning om en näringsidkare, alldeles oavsett om kravet är befogat eller inte. Många företag väljer därför att betala även s.k. ”bluffakturor” för att slippa betalningsanmärkning, eftersom en sådan anmärkning allvarligt kan försvåra för företaget att bedriva sin verksamhet. Detta förhållande utnyttjas av mer eller mindre kriminella aktörer som skickar falska fakturor till små företag. I flera Alliansmotioner föreslås en ändring i kreditupplysningslagen så att kreditupplysningar på näringsidkare inte omfattar sådana skulder som inte blivit fastslagna av domstol eller av Kronofogdemyndigheten. Sådana regler gäller redan i dag som sagt för fysiska personer som inte är näringsidkare. Finansutskottet gick på Alliansens förslag och gör nu ett tillkännagivande till regeringen om detta, något jag välkomnar, inte minst med tanke på att jag själv motionerat i denna fråga flera år i rad.

Den tredje frågan jag tog upp rör kontanthanteringen i Sverige, en fråga som kommer upp varje år i finansutskottet, och som jag själv motionerat om såväl 2013 som 2014, där jag menar att bankerna bör åläggas att hålla en rimlig kontanthantering. Frågan om bankernas kontanthantering och möjligheten att kunna sätta in eller ta ut kontanter engagerar många. Det handlar dels om att vissa grupper, tex barn, äldre, funktionshindrade, nyanlända flyktingar och personer som inte får/kan hantera kort och koder är hänvisade till kontantaffärer. Det handlar också om att småföretagare och föreningsliv har stora problem att sätta in sina kontantkassor på banken. Så länge Riksbanken ger ut sedlar som är ett lagligt betalningsmedel måste också dessa sedlar kunna användas och sättas in eller tas ut från bankkonton. Jag upplever att vi har en bred samsyn i Finansutskottet om att möjligheten till kontantbetalning bör finnas kvar så länge den efterfrågas i samhället. Då krävs också en kontanthantering i bankerna av rimlig omfattning.

Frågan har berörts eller berörs i flera olika utredningar och jag framförde att jag kan acceptera att utskottet avslår samtliga motioner med hänvisning till den pågående betaltjänstutredningen, den fortsatta beredningen av Kontanthanteringsutredningens betänkande och myndigheters pågående arbete med grundläggande betaltjänster för glesbygdens behov. Men jag var också tydlig med att både jag och andra kommer att följa den fortsatta utvecklingen noga. Det finns omfattande kritik från remissinstanser när det gäller alltför vaga förslag när det gäller att erbjuda kontanttjänster. Om inte pågående utredningar och regeringens och myndigheters arbete ger det resultat som behövs kommer ett tillkännagivande från Finansutskottet till regeringen sannolikt allt närmare.

Den sista frågan jag lyfte var en moderat reservation där vi anser att vi måste bidra till att förbättra förutsättningarna och villkoren för företagande och entreprenörskap. Inom finansmarknadsområdet har regelverken för bank- och finansföretag skärpts flera gånger under de senaste åren. Syftet har varit att bidra till ökad finansiell stabilitet med anledning av finanskrisen. Skärpta regler kan dock hämma konkurrensen och försvåra för mindre företag att växa. Vi vill därför göra reglerna lättare för de mindre företagen. Vi anser att regeringen bör ge Finansinspektionen i uppdrag att se över hur regelverket kan förenklas för mindre aktörer inom bank- och finansmarknaden så att konkurrensen kan öka utan att marknadens tillförlitlighet äventyras. Tyvärr får vi inte stöd för detta förslag.

Hela mitt anförande går att läsa här




Statsminister Löfvén ifrågasätter väljarnas negativa bild av Sverige

2016-04-12



Statsminister Stefan Löfvén har blivit intervjuad i Financial Times, och säger sig där vara frustrerad över den negativa bild svenska folket har av vart Sverige är på väg. Han konstaterar att hanteringen av flyktingkrisen varit "surrealistisk" och fortsätter: "Men vad som är ännu mer surrealistiskt är att alla siffror går åt rätt håll, men bilden som allmänheten har är att landet är på väg åt fel håll. Det handlar inte bara om att de är oroliga över flyktingkrisen, det är som om allt går åt fel håll".

Kanske är svenska folket smartare än regeringen? Kanske inser de att den höga tillväxten just nu knappast är långsiktigt hållbar eftersom den främst beror på en kraftigt dopad ekonomi. Regeringen lånar för fullt till kraftiga utgiftsökningar, det stora asylmottagandet skapar tillfällig extra fart i ekonomin, och samtidigt eldar Riksbanken på med minusränta. Om inte detta skulle skapa tillväxt vore det märkligt. Det allvarliga är att allt detta sker mitt under en högkonjunktur. Det märkliga är ju att regeringen inte ser framtidsproblemen. Hur får vi alla nyanlända i arbete? Hur får vi stopp på de skenande sjukförsäkringskostnaderna? Hur får vi statens budget i balans igen? Hur klarar vi skolans snabbt växande problem? Hur skapar vi en långsiktigt hållbar migrationspolitik?

När man granskar de långsiktiga siffrorna för Sverige går det mesta faktiskt åt fel håll. Och riskerna med den förda politiken är stora. Detta borde Löfvén oroa sig över i stället för att oroa sig över klarsynta medborgare.




Grisen Särimner finns bara i sagan

2016-04-10

Särimner var en varelse (oftast menar man att det var en gris, men det är något oklart) som enligt nordisk mytologi utgjorde föda för asarna och enhärjarna i Valhall. Särimner slaktades varje dag och blev uppäten för att morgonen efter återuppstå hel och levande, redo att åter bli slaktad.

Nu har S-MP-regeringen skapat en alldeles egen Särimner i svensk ekonomisk politik. Och jag talar förståss om de nya "permanenta 10 miljarder" som man vill ge Sveriges kommuner, landsting och regioner varje år framöver. När beslutet tillkännagavs beskrevs det som ett extra tillskott som i första hand skulle fördelas till de kommuner som tagit störst ansvar för mottagande av nyanlända och asylsökande. Lite oklart dock hur denna fördelning skulle ske.

Sedan dess har utbildningsminister Gustaf Fridolin meddelat att skolans problem kommer att lösas nu när kommunerna får 10 miljarder extra. Och i en debattartikel som Socialdemokraterna just nu kör ut över hela landet meddelar man stolt att äldreomsorgen äntligen kan få mer personal tack vare de nya 10 miljarderna som kommunerna kommer att få. Jag har också hört från ansvariga ministrar att de tio miljarderna ska rädda situationen inom Socialtjänsten där det fattas socialsekreterare.

Och idag hörde jag socialminister Gabriel Wikström i TV-nyheterna högtidligt lova att nu skulle minsann vårdcentralerna i glesbygd kunna räddas - tack vare regeringens nya 10 miljarder till kommuner och landsting.

Det är fascinerande att dessa 10 miljarder ska kunna lösa exakt alla problem som finns i vårt samhälle. Trots att det i förhållande till kommunernas och landstingens totala ekonomi bara är ett ytterst marginellt tillskott. Man kan nog vara ganska säker på att regeringen kommer att hänvisa till dessa pengar i alla frågor där någon tycker att det saknas resurser till något i vårt samhälle. Det är en riktigt bra politisk "grisen Särimner" som regeringen har skapat.

Nu är det bara ett litet problem, här i den riktiga världen. Dessa 10 miljarder kan tyvärr bara användas en gång. Och pengarna måste tas någonstans, i dagens ekonomiska läge sannolikt lånas, vilket ökar statsskulden. Samtidigt uppmärksammar allt fler, idag till och med Dagens Nyheter, att det saknas oerhörda summor kommande år för att hantera asylmottagandet. Fram till 2019 behövs minst 160 miljarder ytterligare, pengar som inte finns utan som i huvudsak lär få finansieras genom att staten lånar mer pengar. Att i det läget under samma tid lägga ytterligare 40 lånade miljarder på kommunsektorn känns mycket oansvarigt.

I dagens läge hade det varit klokare att låta pengarna följa de nyanlända, exempelvis genom att som moderaterna tidigare föreslagit, låta staten ta kostnaden de första tre åren i stället för dagens två för de kommunplacerade nyanlända för att avlasta kommunerna. Man skulle också kunna ta till sig de moderata förslaget om att Migrationsaverket bör ta över ansvaret för asylsökandes skolgång för att skapa lugn och ro i den kommunala skolan. Två reformer som direkt skulle underlätta för kommunerna och där pengarna bevisligen går till det de är avsedda för.

Men tyvärr, Stefan Löfvén och Magdalena Andersson (S), grisen Särimner finns bara i sagan.




Fakta om kommunernas ekonomiska resultat över tid

2016-03-22

Kommunernas egen tidning, Dagens Samhälle, redovisar i senaste numret kommunernas ekonomiska resultat sett över tid. Man ser hur kommunerna gick med underskott fram till 1999, och sedan uppvisade blygsamma resultat fram till 2005. Sedan dess pekar kurvan uppåt, såväl under Alliansens regeringstid som under 2015 som också styrdes med Alliansens budget. Detta styrker det jag brukar påpeka - att Alliansens politik skapade ökade skatteintäkter för kommunerna, samt att vårt ordentliga krisstöd till kommunerna under krisåren var verkningsfulla. Sjunkande sjuktal gav dessutom ordentlig återbäring på kommunernas sjukförsäkringar. Hur framtiden blir återstår att se, men kommunerna har idag överlag en stark ekonomisk ställning, så utgångsläget är gott.






Onsdagens debatt om kommunala frågor och valfrihet i välfärden

2016-03-18

Nu har riksdagen lagt ut videon från min kammardebatt i onsdags om kommunala frågor, med särskilt fokus på valfrihet i välfärden.






Finansutskottet säger ja till lag om amorteringskrav

2016-03-17

Finansutskottet sa idag ja till en ny bestämmelse om amorteringskrav på nya bolån i lagen om bank- och finansieringsrörelse. Enligt planerna ska de nya reglerna börja gälla från den 1 juni 2016. S-MP-regeringen och Alliansen står bakom beslutet.

De nya reglerna innebär att banker och andra kreditinstitut som lämnar bolån till privatpersoner ska ha regler för återbetalning som är sunda och som motverkar alltför höga skulder hos hushållen. Amorteringskravet kommer bara att gälla nya bolån. Ett syfte med förslaget är att minska risken för negativa effekter på den svenska ekonomin om bostadspriserna skulle sjunka eller räntorna öka.

Jag beskrev om min oro för det nya regelverket 10 mars poå bloggen: "I grunden är jag mycket tveksam till att detaljreglera amorteringskrav i lag. Jag tycker det är varje kreditgivares ansvar att göra individuella bedömningar av varje låntagares amorteringsbehov. Det enda skälet för en lagstiftning är den normbildande effekten och möjligen att det skapar konkurrensneutralitet mellan kreditgivarna. Därför kommer moderaterna att stödja en lag om amorteringskrav. Samtidigt är det inte svårt att se problem med en generell tvingande lagstiftning och jag tror det blir väldigt svårt att utforma ett bra heltäckande regelverk som beaktar alla tänkbara kreditsituationer. Finansutskottets uppgift nu är att försöka förutse i vart fall de viktigare problemen som kan uppstå och försöka utforma lagstiftningen efter det."

Dagens beslut innebär i vart fall en del viktiga undantag, delvis en ändring av regeringens förslag. För det första gäller lagen alltså bara nya lån, den gäller inte retroaktivt. För det andra görs ett undantag för nya bostäder - där slipper man amorteringskravet under fem år (en förändring i regeringens förslag, där man ville göra ett obegränsat undantag så länge inte bostaden såldes). Tanken med undantag för nyproduktion är att man inte vill motverka nyproduktion av bostäder. Man ska också kunna få undantag från amorteringskravet om man drabbas av till exempel arbetslöshet, sjukdom, skilsmässa eller att en närstående dör. Dessutom vill Finansutskottet att regeringen genomför de aviserade undantagen för jord- och skogsbruksfastigheter till den del lånen avser näringsverksamhet eller generationsskifte.




Mitt anförande i riksdagen ikväll om kvalitet och valfrihet i välfärden

2016-03-16

I kväll har jag hållit mitt anförande om kvalitet och valfrihet i välfärden. Mitt anförande berörde också en del andra frågor med koppling till kommunernas verksamheter.

Hela anförandet kan läsas här, i vart fall på ett ungefär. Det blir alltid lite förändringar när man väl står i talarstolen. Jag lägger ut hela videon från debatten på bloggen i morgon.




Riksbankschefen vill lagstifta om bankernas kontanthantering

2016-03-16

Riksbankschefen Stefan Ingves skriver i dag i Dagens Nyheter och förespråkar en lagstiftat skyldighet för bankerna att erbjuda kontanthantering för de kunder som så önskar.

För mig som motionerat i samma riktning tidigare, och även engagerat mig vid de träffar som Kontantupproret genomfört, är riksbankschefens utspel intressant. Många av hans argument i artikeln delar jag till fullo, och jag tror också det kan behövas någon form av lagstiftning kring detta.

Samtidigt är det viktigt att inte driva denna lagstiftning så långt att mindre bankkontor i glesbygd läggs ned för att banken inte har råd att till en rimlig kostnad erbjuda komplett kontanthantering. Alla bankkontor är inte heller utrustade med kassor överhuvudtaget utan är rena rådgivningskontor och har aldrig varit något annat. En lagstiftning måste utformas på ett balanserat sätt. Kanske vore det varit ännu bättre om man kunde göra ett handslag med branschen om att man tillsammans ska verka för att erbjuda kontanthantering på alla större orter? Kanske kan bankerna dela på ansvaret, och kanske räcker det att en bank per ort erbjuder kontanthantering?

Frågan är inte enkel, men det är positivt att riksbankschefen markerar betydelsen av att kontanthanteringen finns kvar i vårt samhälle så länge svenska folket efterfrågan den.




Dagens citat i Borås Tidning

2016-03-13

Jag står för "citatet" i dagens upplaga av Borås Tidning. Det är hämtat från mitt blogginlägg häromdagen (10/3) om amorteringskulturen i Sverige. Nu ger kanske citatet en något ofullständig bild av mitt budskap på bloggen, för jag konstaterade också att en lag om amorteringskrav trots allt kan ha en viss normbildande betydelse, och även bidra till konkurrensneutralitet mellan olika långivare. Så trots att jag i grunden föredrar att politiken håller fingrarna borta från detaljerna vid utlåning, så kommer jag och moderaterna att stödja en lag om amorteringskrav under förutsättning att får en rimlig utformning. Inom kort kommer finansutskottet att ta beslut i frågan.






Finansutskottet driver på om kvalitet och valfrihet i välfärden

2016-03-12

För drygt ett år sedan tillsatte S-MP-regeringen och Vänsterpartiet en utredning om vinstbegränsning i välfärden. Trots att den kallades för Välfärdsutredningen hade utredningsdirektiven inte på något satt fokus på en bättre välfärd. Utredningen handlade nämligen inte om hur Sverige bättre ska kunna säkra kvalitet, tillgänglighet och prisvärdhet i välfärden. Fokus var i stället att genomföra breda inskränkningar av valfriheten i välfärden och begränsa möjligheten för fristående verksamheter att verka inom offentlig sektor.

Det var med anledning av de djupt problematiska utredningsdirektiv, som låg till grund för den så kallade Välfärdsutredningen, som Alliansen för mindre än ett år sedan tog initiativ till ett tillkännagivande från riksdagen med ett förslag på en alternativ inriktning. Vår mening är att regeringen måste fokusera på att utreda hur vi på bästa sätt säkrar kvalitet och valfrihet i välfärden. Annars riskerar flera år att gå utan att det centrala i välfärdsutmaningarna hanteras – hur skapar vi förutsättningar för en välfärd i världsklass med kvalitet, tillgänglighet och valfrihet.

Sedan Alliansens utskottsinitiativ röstades igenom i riksdagen har regeringen kommit med tilläggsdirektiv till den ursprungliga utredningen. De nya direktiven innehåller flera viktiga anpassningar till riksdagens beslut. Särskilt viktigt är att regeringen i och med de nya direktiven beslutat stryka den del som innebar att lagen om valfrihetssystem (LOV) inom primärvården skulle avskaffas. I de nya direktiven återfinns också skarpare skrivningar om kvalitets- och tillståndskontroll som tidigare saknades och som var del av riksdagens tillkännagivande.

Dessvärre finns dock kärnan i det ursprungliga direktivet kvar och därmed även en lång rad förslag som tydligt hotar såväl valfriheten för den enskilde som möjligheterna för högt uppskattade fristående verksamheter att leva vidare. Rent konkret handlar det om mycket långtgående krav på vinstbegränsning som kraftigt skulle försvåra för många företag att driva och utveckla sin verksamhet genom nyinvesteringar och innovation. Osäkerheten kring många välfungerande välfärdsverksamheters framtid består.

Med anledning av att vi fortfarande ser stora problem med utredningsdirektivet har vi valt att ännu en gång lyfta den här frågan i ett tillkännagivande som finansutskottet beslutade om i tisdags, den 8 mars. Med detta tillkännagivande som alltså stöds av en majoritet av utskottets ledamöter (M, SD, C, L och KD) vill vi från riksdagens sida förtydliga för regeringen att vi inte bara vill se en utredning, utan också skarpa åtgärdsförslag i riksdagen som fokuserar på att stärka kvaliteten i välfärden och värna och utveckla valfrihet och mångfald.

Bland de viktigaste punkterna finns att det införs en generell tillståndsplikt för alla utförare i välfärden oavsett driftsform, där det ställs tydliga krav på samtliga ägare och ledning. Vi tycker att det är självklart att varje aktör som vill bedriva verksamhet inom skola, vård och omsorg ska kunna visa att den har ekonomiska förutsättningar och uppfyller vissa kunskaps- och kompetenskrav, men att detta ska ske på ett sätt som värnar mindre aktörers möjligheter, såsom föräldrakooperativ. Vi anser också att tydliga sanktionsmöjligheter ska vara kopplade till tillståndsplikten.

Vårt budskap är tydligt: Vi ställer oss positiva till förslag som leder till en genuin förbättring av kvalitet inom den offentligt finansierade välfärden och som utvecklar valfriheten. Lika tydligt kommer vi att fortsätta att i riksdagen avvisa alla förslag som förhindrar eller försvårar valfrihet och mångfald.

Jag tar riksdagsdebatten för moderaternas räkning nästa onsdag, och det kommer säkert att bli en politiskt uppskruvad debatt om jag känner de rödgröna partierna rätt. Riksdagen röstar i frågan onsdag eller torsdag kommande vecka.




Inte enkelt att utforma bra heltäckande regler om amorteringskrav

2016-03-10

Just nu arbetar finansutskottet med frågan om hur en lag om amorteringskrav för bolån ska se ut. Samtidigt kommer siffror från Bankföreningen och Finansinspektionen att andelen högbelånade hushåll som amorterar har ökat kraftigt från 2011 och framåt. I dag är det 94% av dessa hushåll som amorterar, och amorteringstakten är hyfsad, i genomsnitt 1,4% av skulden per år:



När jag arbetade med krediter på bank på 1980-talet och början av 1990-talet var det en självklarhet att man amorterade, även om man kunde få fem år amorteringsfritt i början. Men efterhand upphörde detta sunda synsätt, och amorteringsfria lån blev närmast standard. Nu verkar amorteringskulturen ha återkommit, kanske är det hotet om lagstiftning som skapat en självsanering?

I grunden är jag mycket tveksam till att detaljreglera amorteringskrav i lag. Jag tycker det är varje kreditgivares ansvar att göra individuella bedömningar av varje låntagares amorteringsbehov. Det enda skälet för en lagstiftning är den normbildande effekten och möjligen att det skapar konkurrensneutralitet mellan kreditgivarna. Därför kommer moderaterna att stödja en lag om amorteringskrav. Samtidigt är det inte svårt att se problem med en generell tvingande lagstiftning och jag tror det blir väldigt svårt att utforma ett bra heltäckande regelverk som beaktar alla tänkbara kreditsituationer. Finansutskottets uppgift nu är att försöka förutse i vart fall de viktigare problemen som kan uppstå och försöka utforma lagstiftningen efter det.




Finansutskottet driver på regeringen om valfrihet i välfärden

2016-03-09

I tisdags körde återigen en majoritet i finansutskottet (M, SD, C, L och KD) över regeringen angående säkerställande av valfrihet, mångfald och kvalitet i välfärden. Läs mer om finansutskottets beslut på riksdagens hemsida.

För lite mindre än ett år sedan tog Moderaterna och övriga Alliansen initiativ till ett sk tillkännagivande från riksdagen om att regeringen bör utreda hur vi säkrar valfrihet och kvalitet i välfärden. Detta som en reaktion på regeringens ensidiga utredning med målet att stoppa "vinster i välfärden". Alliansens krav fick stöd av SD i finansutskottet och medförde ett tilläggsdirektiv till regeringens utredning om "vinster i välfärden". Utredningen ska lämna sitt betänkande 1 november 2016.

De nya tilläggsdirektiven innehöll en hel del kloka anpassningar till riksdagens beslut, särskilt att regeringen beslöt stryka den del som innebar att valfrihet inom primärvården skulle avskaffas. Men trots att vi sett till att de skarpa skrivningar om kvalitets- och tillståndskontroll som förut saknades i utredningen nu finns med, ligger tyvärr också direktiv som hotar valfriheten fast. Bland dessa finns mycket långtgående krav på vinstbegränsning som kraftigt skulle försvåra – eller helt förhindra – för många företag att driva sin verksamhet, helt oavsett hur uppskattad den är eller vilken kvalitet som levereras. Likaså kvarstår skrivningarna om detaljerade bemanningskrav.

Moderaterna (med stöd av SD, C, L och KD) ser därför anledning att från riksdagens sida nu förtydliga för regeringen att vi inte endast vill se en utredning, utan också skarpa åtgärdsförslag i riksdagen, som stärker kvaliteten i välfärden och värnar och utvecklar valfriheten. Vårt budskap är tydligt: Vi ställer oss positiva till förslag som leder till en genuin förbättring av kvalitet inom den offentligt finansierade välfärden och som utvecklar valfriheten. Lika tydligt kommer vi att fortsätta att i riksdagen avvisa alla förslag som förhindrar eller försvårar valfrihet och mångfald.

Jag tar riksdagsdebatten för moderaternas räkning nästa onsdag, och det kommer säkert att bli en politiskt uppskruvad debatt om jag känner de rödgröna partierna rätt. Riksdagen röstar i frågan onsdag eller torsdag nästa vecka.




Migrationsverket begär 28,4 miljarder extra för innevarande år

2016-03-02

Migrationsverket har tidigare flaggat för kraftigt ökat resursbehov kommande år till följd av den rekordstora asylmottagandet. Vid årsskiftet var över 180 000 personer inskriva i asylsystemet, varav cirka 150 000 väntade på ett första beslut.

I dag förtydligar man sina krav som underlag för regeringens budgetarbete för åren 2017-20. "Bedömningen av resursbehovet grundar sig på den – mycket osäkra – prognos som Migrationsverket lämnade till regeringen den 4 februari 2016. I den beräkningen utgår myndigheten ifrån att det på förvaltningsanslaget behövs ett tillskott på mellan 2 och drygt 3 miljarder kronor per år. När det gäller ersättningar och bostadskostnader för asylsökande behövs ytterligare 28,4 miljarder kronor i år, cirka 32 miljarder nästa år och därefter en förstärkning med mellan 20 och knappt 10 miljarder kronor per år. Därtill kommer bland annat ökade kostnader för ersättningar till kommuner för mottagande av nyanlända."

Var regeringen tänker sig hämta årets extra tillskott till Migrationsverket på 28,4 miljarder vet jag inte. Inte heller var man ska få fram de ytterligare långt över 100 miljarder extra som behövs fram till 2020, inkluderat ersättningar till kommunerna för deras mottagande. Summorna är hisnande stora.




Asylmottagandet ökar tillväxten kortsiktigt - men vad händer sen?

2016-02-29

Fjärde kvartalet förra året ökade BNP med hela 4,5 procent jämfört med samma period året före. Det är betydligt mer än analytikerna hade trott. En betydande del av ökningen kan härledas till effekterna av det omfattande flyktingmottagandet under hösten konstaterar SCB som ansvarar för nationalräkenskaperna

Flyktingmottagandet har lett till ökad offentlig konsumtion. Bland annat har Migrationsverket ökat sina utgifter med 1,5 miljarder kronor under perioden. Även exempelvis polisen, kommunerna och landstingen har ökat sina utgifter, en massa nya personer har anställts för att hantera situationen och nya boenden har upprättats. Till detta kommer bevakningstjänster, transporttjänster och en massa annat. Dessutom går alla dagersättningar till asylsökande i praktiken direkt till konsumtion.

Baksidan är att det mesta av dessa kostnader finansierats genom lån. Statens skulder har ökat kraftigt. Vi talar alltså, rent statsfinansiellt, om att staten lånar upp mångmiljardbelopp och "dopar" ekonomin i form av ökad konsumtion. Effekterna blir dock kortvariga eftersom effekten blir den omvända så snart "dopningen" upphör. Då minskar i stället BNP, samtidigt som den ökade statsskulden finns kvar.

De långsiktiga ekonomiska effekterna är mer osäkra. Allt handlar naturligtvis om hur många som kommer i egen försörjning och hur snabbt detta går. Med tanken på hur det sett ut historiskt finns det all anledning att ringa i varningsklockorna.

Vi ser samma kortsiktigt positiva utveckling på arbetslösheten - de nyanlända bokförs inte som arbetslösa förrän de får uppehållstillstånd, men många andra arbetslösa får jobb under tiden som asylmottagandet pågår för att kunna hantera detta. När asylmottagandet en dag minskar blir denna tillfälliga arbetskraft arbetslös igen, samtidigt som alla de nyanlända plötsligt räknas in i arbetskraften. Då kommer arbetslösheten att öka kraftigt.




Bostadspriser och hushållens skuldsättning

2016-02-23

En annan viktig fråga vid Finansutskottets utfrågning av Riksbanken idag var de stigande bostadspriserna och utvecklingen av hushållens skulder. I denna fråga är Riksbanken mycket bekymrad (trots att de själva i hög grad är medskyldiga eftersom de sänkt räntorna så kraftigt vilket gjort det billigare att låna). Andra bedömare är mer balanserade i sina analyser, och jag lutar nog personligen mer åt den linjen.



Vist har bostadspriserna stuckit iväg det senaste året efter att tidigare ganska väl ha följt utvecklingen av hushållens disponibla inkomst. Och visst har skuldökningen tagit fart igen efter att ha lugnat ned sig de senaste två-tre åren. Men som jag tidigare nämnt finns det flera förklaringar till detta som sammantaget kanske gör utvecklingen något mindre oroande.

För det första beror mycket på att fler hushåll idag äger sina bostäder i stället för att hyra. Det betyder att såväl ägandet som skulderna flyttats över från fastighetsbolag till enskilda hushåll. Totalt har inte skuldökningen kopplat till bostadssektorn ökat lika dramatiskt som om man bara ser på hushållens andel av skulderna.

För det andra sker en stor demografisk förändring. Pensionärer säljer sina lågbelånade fastigheter och flyttar till mindre bostäder, och fastigheterna köps av unga familjer som tar stora lån samtidigt som säljarna får stora likvida tillgångar. Med andra ord en förmögenhetsöverföring mellan generationer.

För det tredje tillämpar bankerna idag regelmässigt amortering på bostadskrediter och man tar också höjd för att ränteläget kan bli betydligt högre. Bankernas utlåningskultur har helt klart stramats upp.

Politiskt är vissa åtgärder på väg, exempelvis skärpta amorteringskrav (även om bankerna redan kräver amortering i allt större utsträckning). Det finns också andra förslag bland ekonomer och politiker såsom nedtrappning eller avskaffande av av ränteavdragen, höjd fastighetsskatt, sänkt reavinstbeskattning, skuldkvotstak med mera. Gemensamt för alla dessa förslag är att man måste tänka efter noga vad man gör. Hushållen har baserat sin situation på dagens regler och om man gör alltför dramatiska förändringar kan det snarare skapa problem i stället för att lösa dem. Dessutom varierar utvecklingen stort över landet. Det är långtifrån överallt som vi ser skenande bostadspriser. Åtgärder och lagstiftning kan inte bara ha Storstockholm som utgångspunkt.

Den enda lösningen på sikt är att det byggs mer. Så länge efterfrågan på bostäder är större än tillgången lär priserna fortsätta att öka, alldeles oavsett politiska åtgärder.




Utfrågning om Riksbankens penningpolitik

2016-02-23

I dag höll finansutskottet en offentlig utfrågning av Riksbankschefen Stefan Ingves och vice riksbankchefen Martin Flodén. Det handlade om hur Riksbankens penningpolitik, dvs hur man agerar för att nå inflationsmålet (2% inflation) och hur man sätter sina styrräntor.

Bilderna nedan visar hur inflationen legat under målet på 2% i över sex år, samt hur styrräntorna förändrats i Europa (ECB) respektive i Sverige. Räntorna är rekordlåga internationellt och på flera håll är de negativa precis som i Sverige. Och tendensen är att om man räknar bort bolåneräntor och energipriser (som ju båda fallit dramatiskt) så är inflationen på väg upp. Men det finns olika åsikter inom Riksbankens direktion om hur låg räntan ska vara.




Vi fick också beskedet att den negativa räntan kostar bankerna sammantaget uppskattningsvis en miljard på årsbasis. Och eftersom bankerna samtidigt tjänar runt 100 miljarder på ett år så är den negativa räntan inget stort problem för bankernas lönsamhet.

Som jag nämnt tidigare finns ju diskussionen om Riksbankens mål och medel på den politiska dagordningen och lär diskuteras en hel del framöver.




Djup spricka mellan S och MP om ränteavdrag och reavinstskatt

2016-02-15




Vem företräder regeringen linje när det gäller reavinstskatter och ränteavdrag? Är det bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) eller finansminister Magdalena Andersson (S)? Frågan blev högaktuell idag när finansminister tog bostadsministern i örat offentligt. Bakgrunden är att i lördags gästade bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) Ekots lördagsintervju. Där berättade han att han vill fasa ut ränteavdragen. Som kompensation vill han se att reavinstskatten sänks. Han påstod också att Finansdepartementet arbetar med att ta fram ett förslag. Men idag slår finansministern tillbaka. Magdalena Andersson (S) hävdar att det rör sig om Kaplans "personliga åsikter". Regeringen har inte lagt fram några förslag om att ändra ränteavdragen, enligt henne.

Regeringen fattar alla beslut kollektivt. Det väcker den intressanta frågan om en ansvarig minister verkligen kan torgföra "personliga åsikter" offentligt i en rykande aktuell politisk fråga, stick i stäv med regeringens officiella hållning? Och dessutom uppenbart göra detta utan att ens samråda med formellt ansvarig minister? Om Kaplan dessutom talade osanning om vad finansdepartementet räknar på och inte är det förståss ännu värre.

Och själva sakfrågan då? Jag står fast vid att ett avskaffat ränteavdrag skulle riskera att utlösa en fastighetskris, särskilt om det skulle sammanfalla med att räntorna vänder uppåt från dagens extremt låga nivåer. Om det dessutom kombineras med sänkt eller slopad reavinstbeskattning vore det extremt orättvist. Det skulle nämligen slå hårt mot alla dem som nyligen köpt bostad och beräknat sitt eget maximala låneutrymme efter dagens regler för ränteavdrag. Ofta talar vi om unga familjer som köpt hus eller bostadsrätt i storstadsområdena. Beskedet att eventuell reavinst i framtiden skulle beskattas lindrigare är nog en klen tröst för dem. De stora vinnarna skulle bli dagens nyblivna pensionärer som tack vare hög inflation och extremt fördelaktiga ränteavdrag på 1970-80-talet sett sina bostadsvärden rusa i höjden. Förutom att de alltså varit de stora vinnarna på tidigare skatteregler skulle de nu alltså också slippa reavinstskatten när de säljer sin bostad. Mehmet Kaplans förslag skulle medföra en gigantisk förmögenhetsöverföring från dagens unga familjer till dagens allra mest välbeställda och förmögna pensionärer i högt värderade, ofta lågt belånade, bostäder. Jag tvivlar på att det skulle vara politiskt möjligt.

För egen del upprepar jag mitt eget förslag om en årlig omräkning av taket för maximalt ränteavdrag, efter statslåneräntan varje år. Dessutom vill jag överväga fler steg i avdragstrappan. Mitt förslag skulle motverka alltför extrem belåning och uppdrivna fastighetsvärden, men inte påverka låntagare med mer normala bolån. Jag berättade utförligt om mitt förslag senast den 28 augusti förra året.




Den krassa politiska verkligheten är tyvärr som den är

2016-02-01

Ett av helgens stora diskussionsämnen har varit ett påstått ökat tryck mot Alliansen för att sparka regeringen Löfvén och ta över makten. Och jag vet att missnöjet med sittande regering växer för varje dag, förtroendesiffror och opinionsmätningar talar sitt tydliga språk. Vi har en extremt svag regering och allt fler inser att regeringens politik är skadlig för Sverige. Trots detta upprepar jag det jag skrivit tidigare, att fälla en regering är lätt, att erbjuda ett stabilare alternativ är inte lika lätt.

För det första - opinionsmätningar är inte detsamma som styrkeförhållandena i dagens riksdag. Alliansen är mindre än S-V-MP. Man kan alltså inte bygga ett nytt regeringsalternativ på tidningarnas opinionssiffror, utan måste se på valresultatet 2014.

För det andra - visst verkar vi kunna få igenom en Alliansbudget i riksdagen med SD:s stöd efter beskedet i veckan från SD. Men om Alliansens budget går igenom kommer det sannolikt att medföra regeringskris och regeringen Löfvéns avgång. I det läget måste Alliansen vara beredda att ta över. Det måste då finnas en plan för att detta ska kunna fungera, trots att vi är mindre än S-V-MP.

För det tredje - SD säger sig beredda att stödja en budget, men utlovar inget mer. Tvärtom säger man att ett stöd kommer att ha ett pris. Det blir alltså så att Alliansen först måste förhandla inbördes om alla frågor, och därefter göra upp med SD (eller något annat parti) i varje enskild fråga för att kunna regera. Jag tror inte alla inser hur svag en sådan regering skulle bli.

För det fjärde - flera av Allianspartierna stänger dörren definitivt för all form av samverkan med SD, aktivt eller passivt. Det innebär att även om Moderaterna skulle kunna tänka sig detta så är det omöjligt i praktiken.

För det femte - sista alternativet är ett extraval. Personligen skulle jag gärna ta ett extraval, och de flesta moderater skulle troligen välkomna det. Men i övrigt är de flesta partier knappast intresserade. Jag bedömer inte att det finns stöd för ett extraval vare sig inom regeringen eller i riksdagen.

Om dagens regering faller, oavsett skäl, måste situationen naturligtvis lösas. Och jag säger inte att det är omöjligt. Inte heller att det är omöjligt att det väcks misstroende mot enskilda ministrar eller hela regeringen eller att Alliansen lägger fram en egen budget under mandatperioden som röstas igenom och leder till regeringens avgång. I dagens politiska läge ska man inte kategoriskt utesluta någonting. Men situationen är enligt min åsikt betydligt mer komplicerad än många verkar inse. Och samtidigt finns det ju en gräns för hur länge det går att ha kvar dagens regering...




Några tankar kring dagens SIFO-mätning

2016-01-24

I förra inlägget konstaterade jag att Moderaterna ökar, inte bara i dagens SIFO-mätning, utan i de flesta opinionsmätningar, medan Socialdemokraterna minskar. Sverigedemokraternas uppgång har brutits och de står still eller minskar något. Miljöpartiet krymper också snabbt, medan Vänsterpartiet ökar. Inom Alliansen har Centern ökat något medan Liberalerna och Kristdemokraterna ligger still.

Min känsla är att resultatet i opinionsmätningarna hänger mycket samman med migrationspolitiken. Så länge sju partier stod för en orealistisk linje växte SD. När nu främst moderaterna omprövat sin integrations- och migrationspolitik kommer en del moderater tillbaka från SD, moderater som egentligen aldrig sympatiserat med SD utan bara i protest sagt sig stödja dem. Samtidigt uppfattar många väljare som tidigare stött S och MP att dessa partier egentligen saknar en linje i migrationspolitiken, och bara motvilligt låter sig fösas framåt av den bistra verkligheten. Socialdemokrater som verkligen vill se en tydlig och rimlig långsiktig migrationspolitik, och för vilka SD är uteslutet att stödja, går nu över till Moderaterna. Och missnöjda miljöpartister som tycker regeringens migrationspolitik är alltför tuff söker sig antingen till V eller C, som är de två enda kvarvarande partierna som står fast vid en fullständigt aningslös linje i migrationspolitiken.

En annan orsak till Socialdemokraternas och Miljöpartiets fortsatta ras och Moderaternas uppgång är naturligtvis den mycket svaga regeringen. Att bryta mot en massa vallöften, att svaja i politiken, säga en sak ena veckan och göra tvärtom nästa vecka - inget av detta imponerar på väljarna. Inte heller att S och MP ofta uppfattas tycka väldigt olika i många frågor, och även emellanåt torgför denna oenighet öppet i media. Allt fler inser också att det inte är regeringens förtjänst att statsfinanserna är starka och att arbetslösheten sjunkit det senaste året - det är ju Alliansens politik och budget som styrt Sverige hela 2015. Sedan årsskiftet förs däremot en S-MP-politik som uppfattas göra vardagens sämre för många samtidigt som jobb och företagande hotas, och då faller förtroendet för regeringspartierna ytterligare. Och många Socialdemokrater vet ju att Moderaterna står för en klok jobbpolitik och byter till M.

Det tredje skälet att väljare går från S till M är sannolikt att förtroendet för Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra ökat den senaste tiden medan förtroendet minskat för statsminister Stefan Löfven.

I en Ipsosmätning i december fick de tillfrågade svara på frågan: Kan du nämna en politisk fråga som du tycker att politikerna ska lägga all kraft på att lösa under det kommande året? Svaren blev:
1. Flykting- och invandringsfrågor: 46 procent
2. Skola & utbildning: 7
3. Arbetslöshet / Sysselsättning: 6
4. Miljö-, klimat- och energifrågor: 4
5. Bostäder, bostadspolitiken: 4
6. Sjukvården: 3
7. Försvars-, freds-, säkerhets- och utrikespolitik: 3
8. Pensioner, pensionärer, äldre: 2
9. Äldreomsorg: 1
10. Ekonomin: 1

Att flykting och invandringsfrågorna dominerade i undersökningen är kanske inte så konstigt med tanke på den senaste hösten. Men ändå finns det skäl att påpeka att den övriga politiken ju blir om möjligt ÄNNU viktigare - och svårare - när vi tagit emot så många nyanlända. Vi MÅSTE föra en ännu mera jobbskapande politik och en bra utbildningspolitik och bostadspolitik om vi ska klara integrationen. Och vi MÅSTE ha god kontroll på offentliga finanser. Dagens regering visar närmast ett förakt för företagande och jobbskapande och agerar tvärtom rent jobbfientligt. Och både bostadspolitik och skolpolitik lyser i stort sett med sin frånvaro. Samtidigt ökar statens underskott och finansministern luckrar steg för steg upp den finanspolitiska ramverket, vilket i sin tur riskerar att slå mot välfärden.

Det är fascinerande att läsa kommentarerna till dagens SIFO-siffror från Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin: "Vi har haft ett utmanande år bakom oss och det här är en opinionssiffra som jag verkligen inte är nöjd med, och som speglar att Sverige står inför flera utmaningar som vi måste hantera. För att vända opinionstrenden behöver vi under 2016 fortsätta hantera migrationsfrågan och tydligare än tidigare prioritera att värna välfärden så människor känner trygghet, se till att kunskapsresultaten i skolan vänder och framför allt - bekämpa arbetslösheten så fler är med och jobbar och bidrar".

Det stora problemet för regeringen är dock att inget av dessa mål lär nås - just på grund av det stora asylmottagandet kopplat till en obefintlig politik i övrigt. Resultatet av asylmottagandet lär därför bli ytterligare försämrade skolresultat, ökad arbetslöshet, större bostadsbrist och försämrade statsfinanser - vilket i sin tur minskar möjligheten att tillföra mer resurser till välfärden. S-MP-regeringen bäddar för en totalt misslyckad integration. Regeringens problem har därmed bara börjat.




Jag har fått utökade ansvarsområden i finansutskottet

2016-01-20

Kopplingen mellan rikspolitiska beslut och kommunernas möjlighet att verkställa dessa, frågan om statsbidragen till kommunerna, skatteutjämningen och finansiering av välfärden är något som jag engagerat mig i under alla mina år som riksdagsledamot.

Från och med idag är jag moderaternas ansvarige i finansutskottet för alla frågor som rör kommunernas och landstingens ekonomiska situation. Det är ett omfattande arbetsområde som jag anser vara ett av de absolut viktigaste i riksdagen eftersom en stor del av den välfärd människor tar del av produceras av kommuner och landsting.

Sedan tidigare ansvarar jag för moderaternas räkning för finansutskottets frågor som rör Riksgäldens och Riksrevisionens verksamhet, och är delansvarig för frågor som rör finansmarknaderna.

Som jag skrev i tidigare inlägg ingår jag från och med idag också i den arbetsgrupp inom moderaterna som ska fördjupa sig i frågan om översyn av nyanländas rätt till ersättningar och välfärdstjänster.




Utvärdering av Riksbankens penningpolitik

2016-01-19

I juni 2014 beslutade finansutskottet att låta utvärdera Riksbankens penningpolitik från 2010 och framåt. Utskottet utsåg Lord Mervyn King, tidigare chef för Bank of England och professor Marvin Goodfriend, vid Carnegie Mellon University i USA till utvärderare. De är nu klara med sin utvärdering, och presenterade den för Finansutskottet i dag på morgonen.

De två utredarna har gått igenom omkring 2 000 dokumenterade möten och beslut under ett års tid och de berömmer den svenska öppenheten när det gäller vad utredare utifrån får se och ta del av.

Utredarna är ganska raka och frispråkiga i sin rapport.

Man menar exempelvis att räntehöjningarna 2010 och 2011 var fullkomligt rimliga, men att det därefter uppstod problem för Riksbanken att inse att räntan behövde sänkas igen när eurokrisen slog till och började hämma tillväxt och inflation.

Man skriver också att "Det är något surrealistiskt över den precision med vilken enskilda direktionsledamöter (i Riksbanken, min anm) uttalade sig om den framtida reporäntebanan med tanke på hur oviss framtiden var....". Med andra ord ger man inte mycket för Riksbankens framtida ränteprognoser.

I rapporten lämnar utvärderarna 15 rekommendationer riktade till riksdagen, regeringen och Riksbanken inom områdena penningpolitik, finansiell stabilitet, Riksbankens redovisningsansvar och Riksbankens organisation. Bland annat nämns behovet att tilldela mer makt och ansvar för finansiell stabilitet till Riksbanken, frågor som sedan en tid faller under Finansinspektionens ansvarsområde. Man menar också att riksdagen bör ha ett större inflytande på beslut om inflationsmålet, samt att detta mål bör ändras så att man rensar bort effekterna av ränteförändringar (på exempelvis bolån).

Här en sammanfattning på svenska av de slutsatser och rekommendationer som utredarna lämnar i rapporten

Finansutskottet kommer att skicka ut utvärderingen till olika remissinstanser. Därefter kommer finansutskottet att behandla utvärderingen och remissvaren, bland annat vid en öppen utfrågning i maj och i ett betänkande som kommer att behandlas av riksdagen i juni.




Partiledardebatten avslöjade Löfvéns brist på handlingskraft

2016-01-13

Dagens partiledardebatt avslöjade på ett obarmhärtigt sätt den totala bristen på handlingskraft och ansvarstagande som dagens regering uppvisar. Statsminister Löfvén skröt om hur allt blivit bättre i Sverige det senaste året - men "glömde" berätta att det är Alliansens statsbudget och politik som styrt Sverige under 2015. Den nya regeringens budget har bara gällt sedan senaste årsskiftet, dvs i 13 dagar.

I övrigt var det gott om vackra ord i statsministerns anförande, men väldigt tomt på konkreta förslag som gör skillnad.

Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra påpekade det jag tidigare bloggat om flera gånger, nämligen att regeringen verkar bli allt slarvigare med sin ekonomiska politik och statsfinanserna. Det är ytterst allvarligt. Hon konstaterade också att regeringen verkar tro att migrationskrisen är slut, men påpekade att den tvärtom bara har börjat. Och så är det.

Det kan ta tre år att behandla alla asylsökande, vi vet ännu inte om det är regeringens åtgärder eller bara det kalla vädret eller något annat som minskat asylströmmarna till Sverige och vet inte om det kommer att öka igen under våren. Och framförallt kan vi inte blunda för att integrationen av alla de nyanlända kommer att bli en stor påfrestning för vårt samhälle. Brist på bostäder och lärare till alla nyanlända barn, påfrestningar inom sjukvården och stort behov av insatser för att få nyanlända i arbete och egen försörjning.

Dagens regering är kanske den svagaste Sverige haft på decennier, och det i ett allvarligt läge. Det kräver eftertanke från oppositionspartiernas sida för att försöka skapa ett alternativ.




Svenskarna klarsynta om vart dagens regeringspolitik leder...

2015-12-30

Möttes av denna trista bild till morgonkaffet. Svenskarna är klarsynta. De vet att den positiva utvecklingen för Sverige i år sammanfaller med att Sverige styrts med Alliansens budget och att Alliansens reformer legat fast under året. Men från årsskiftet väntar beklagliga förändringar som kommer att märkas.

Nu tror jag i och för sig att det kan bli en god tillväxt även kommande år, men den politik som beslutats kommer att göra att Sverige drar sämre nytta av en global konjunkturuppgång än vad vi annars skulle ha gjort. Arbetsmarknaden kommer att utvecklas sämre än den annars skulle ha gjort och skattehöjningar och avgiftshöjningar kommer för många löntagare och pensionärer att äta upp mycket av de förbättringar som kommer i form av höjda löner och pensioner. Och ovanpå detta kommer de gigantiska utmaningarna att hantera integrationen, inte minst att få nyanlända i arbete, ordna fler bostäder och ta hand om alla nyanlända elever i en skola som redan har problem.

Sverige är på fel väg och leds av en mycket svag regering utan tankar och visioner. Man erbjuder mest prat och vackra ord - i en tid då konkreta förslag är viktigare än någonsin.






Moderaterna står för en politik för fler i arbete och egen försörjning

2015-12-26

Debattinlägg i Borås Tidning idag:


Moderaterna står för en politik för fler i arbete och egen försörjning

Riksdagen har nu fattat beslut om skatter och utgifter för 2016. Moderaterna röstade självklart på sitt alternativ till statsbudget, men regeringens budget fick riksdagens stöd. Tyvärr visar det sig tydligt i den budget som regeringen har lagt fram att statsminister Stefan Löfven (S) saknar svar på Sveriges utmaningar såväl i dag som framöver.

Vi möter en flyktingkris där situationen för Sverige blivit ohållbar. Därför har Moderaterna presenterat flera förslag för ett mer hållbart mottagande av asylsökande. Samtidigt som vi behöver ta ansvar för den akuta situationen måste vi också klara de utmaningar samhället står inför på sikt. Det kräver en politik som motverkar utanförskap och fokuserar på jobb och egen försörjning, vilket är avgörande när allt fler nyanlända snabbt behöver integreras i Sverige.

Då är det allvarligt att regeringen går fram med en politik som försämrar förutsättningarna för jobb och höjer trösklarna in på arbetsmarknaden. De höjer bland annat skatten med 154 miljarder de kommande fyra åren. Bara i Sjuhärad kommer nära 20.000 löntagare redan nästa år att få höjd inkomstskatt. Utöver detta höjs skatten på drivmedel kraftigt, vilket slår extra hårt mot de som arbetar eller driver företag på landsbygden. Regeringen skär också ned på RUT och ROT, där många nyanlända fått sina första jobb. De bygger dessutom ut bidragssystemen och gör det mindre lönsamt att gå från utanförskap till arbete.

Som alternativ till detta har Moderaterna en budget som lägger grunden för att alla som kan arbeta också ska göra det. Det handlar om reformer för att fler ska få sitt första jobb:

Förstajobbet-avdrag. En riktad skattelättnad mot lägre inkomster gör det mer lönsamt att ta det första jobbet. Till exempel ger det en servitör närmare 2 000 kronor mer om året. Det är också en reform som beräknas skapa motsvarande 10 000 fler jobb.

Förstajobbet-anställning. En ny anställningsform, för unga och nyanlända, för att skapa enklare vägar till det första jobbet. Det är en tidsbegränsad anställning med utbildningsinnehåll för att fler ska få en chans på arbetsmarknaden.

Ansträngningar för att få första jobbet. Vi föreslår tydliga krav på att anstränga sig för att göra sig anställningsbar. Vi vill förstärka aktivitetskraven inom försörjningsstödet, införa en utbildningsplikt för nyanlända som saknar grundskoleutbildning och stärka jobbstimulansen i bidragsystemen.

Rusta med kunskap. För att öka möjligheterna till jobb för de som saknar gymnasieutbildning vill vi bygga ut den yrkesinriktade vuxenutbildningen. Samtidigt görs vuxenutbildningen mer tillgänglig genom att det införs en rätt till Komvux.

Hur vi möter Sveriges utmaningar i dag avgör vilket samhälle vi har i morgon. Därför behöver Sverige en politik som tar utmaningen med utanförskapet på allvar och som läger fokus på att fler ska få sitt första jobb. Betydelsen av en tydlig jobbpolitik och ett ansvar för statens finanser är oerhört centralt i dagens läge. Med moderaternas förslag skulle Sverige stå betydligt starkare i en orolig tid.

Jan Ericson (M)
Cecilie Tenfjord Toftby (M)
Riksdagsledamöter Sjuhärad





Regeringen slarvar med statsfinanserna

2015-12-12

Före valet lovade både Stefan Löfvén och Magdalena Andersson att respektera överskottsmålet, att respektera utgiftstaket i statsbudgeten och lovade att följa principen om att finansiera nya utgifter i statsbudgeten krona för krona. Detta brukar vi kalla för det finanspolitiska ramverket. Att försvara detta var ett uttryckligt vallöfte från Socialdemokraterna.

I onsdags påpekade jag i riksdagsdebatten om den extra tilläggsbudgeten att finansministern redan svikit både överskotttsmålet och utgiftstaket. Och att jag såg en uppenbar risk för att man även kommer att släppa principen om "krona-för-krona-finansiering av nya utgifter.

Och redan i dag i Ekots lördagsintervju bekräftar finansministern att man släpper principen om att finansiera nya utgifter krona för krona. I stället tänker man fortsätta att öka den statsskuld som Alliansen minskade under sina åtta år i regeringsställning. Det är ingen bra väg för Sverige.






Tack vare Alliansen går det bra för Sverige - trots dagens regering

2015-12-08

Siffrorna pekar uppåt för den svenska tillväxten, samtidigt som arbetslösheten sjunker. Självklart tar regeringen åt sig äran. Senast i Expressen idag konstaterar Carin Jämtin, partisekreterare för Socialdemokraterna, att "Arbetslösheten går ned och den svenska ekonomins tillväxt ökar under Stefan Löfvéns ledning av landet".

Nu innebär ju detta en ordentlig förvanskning av sanningen. Dagens regering har ännu inte verkställt några tillväxtfrämjande politiska förslag. I ärlighetens namn kan man konstatera att man inte heller har hunnit genomföra några större beslut som skadar tillväxten eller jobben. Faktum är att man egentligen inte gjort särskilt mycket överhuvudtaget, utan mest pratat om målsättningar och om vad man vill göra. Det är i allt väsentligt Alliansens statsbudget som styrt Sverige i år, alltså den budget som riksdagen röstade igenom i december 2014. Först nästa år kommer Socialdemokraternas budget att börja påverka politiken.

Således är de positiva siffrorna, i den mån de beror på politiken, en följd av att Alliansens politik fortfarande påverkar Sverige.

Jag är bekymrad för kommande år när Socialdemokraternas stora skattehöjningar på företagande, arbete och transporter slår mot jobb och tillväxt, och när utbyggda bidragssystem och en uppluckrad sjukförsäkringsreform kommer att öka utanförskapet. Det kommer att leda till sämre utfall för både tillväxt, jobb och utanförskap än det skulle gjort om Alliansens politik hade fått fortsätta verka.




Regeringen plundrar statliga bolag för att klara utgiftsökningar

2015-12-01

Regeringen behöver pengar! Och vad gör man då? Jo man plundrar flera statliga bolag maximalt.

Statliga SJ har tvingats göra en extra utdelning till staten på 1,7 miljarder kronor, utöver den "ordinarie" utdelningen på 230 miljoner kronor. Den extra utdelningen tas in samtidigt som SJ hotar att lägga ned stora delar av nattågstrafiken till norra Sverige, och har stora investeringsbehov.

Även Statliga Akademiska Hus har tvingats göra en extra utdelning av 6,5 miljarder kronor till ägaren, staten. Det är dock inte koncernens löpande verksamhet som möjliggör den kommande rekordutdelningen. Nej utdelningen möjliggörs i stället genom att regeringen beordrat (!) en uppskrivning på 5 miljarder kronor av fastigheternas värde. Allt enligt denna artikel i DN. Den extra utdelningen tas samtidigt som många högskolor och universitet beklagar sig över redan alltför höga hyror som tar resurser från forskning och undervisning.

Så samtidigt som regeringen skryter över satsningar på järnväg och högskola så plundrar man alltså SJ och Akademiska Hus på stora summor som annars kunde gått just till tågtrafik eller högskoleplatser.




Seminarium på Riksbanken

2015-11-25



I kväll var Finansutskottet inbjudna till Riksbanken, där riksbankschefen Stefan Ingves föredrog Riksbankens senaste rapport om risker i det finansiella systemet. Därefter bjöds vi på buffé och jag hade nöjet att sitta med riksbankschefen under maten och kunde fortsätta samtalen men honom om bankernas stabilitet och hushållens skuldsättning.




Debatt om statsbudget och ekonomisk politik kommande år

2015-11-25

I dag höll riksdagen debatt om statsbudgetens ramar och den ekonomiska politiken kommande år. Moderaternas ekonomiskpolitiske talesperson Ulf Kristersson inledde debatten.

Många verkar mena att frågan om den ekonomiska politiken är underordnad migrationsfrågan, som också får allt utrymme i media. Men faktum är ju att just i ett läge där migrationskostnaderna skenar och mottagandet av asylsökande är rekordstort är det extra viktigt att föra en ansvarsfull ekonomisk politik och att ha en politik för fler företag som skapar fler jobb.

Tyvärr står S-MP-regeringen för en politik som går o motsatt riktning, och det är allvarligt för Sverige. Särskilt som man nu också tvingas öka statsskulden för att finansiera asylmottagandet. Om Sverige ska ha minsta chans att hantera alla nyanlända måste politiken också stimulera fler att komma i egen försörjning.


Moderaternas budget innebär:
• 37 000 fler heltidsjobb jämfört med regeringens budgetproposition
• Sänkt skatt på låga inkomster
• Ny anställningsform för unga och utrikes födda
• Rot blir kvar och vi utvecklar rut
• Tydliga krav på att anstränga sig för att göra sig anställningsbar
• Utbyggd yrkesinriktad vuxenutbildning
• Rätt till Komvux för alla
• Bibehållen kontroll över de offentliga finanserna




Besök av EU-kommissionär Valdis Dombrovskis

2015-11-19

I morse hade Finansutskottet besök av vice ordföranden i EU-kommissionen, Valdis Dombrovskis, som informerade om aktuella EU-frågor. Det blev frågor om bland annat Euro-samarbetet, Storbritanniens krav för fortsatt EU-medlemskap, den aktuella migrationskrisen och en del annat.






Regeringens (och Alliansens) extra ändringsbudget för 2015

2015-11-13

I dag fick jag regeringens extra ändringsbudget för 2015 på mitt bord, den som finansministern översiktligt beskrev vid sitt besök i Finansutskottet igår. Normalt lägger regeringen en höstbudget för den kommande året och följer upp den med en vårändringsbudget våren efter. Men regeringen får lägga extra ändringsbudgetar om det finns särskilda skäl.

Att en regering lägger en extra ändringsbudget är mycket ovanligt men inte helt unikt. Det hände exempelvis senast under finanskrisen, när Alliansregeringen lade en extra ändringsbudget för att bland annat stärka kommunsektorn i ett mycket allvarligt läge. Denna gång är det antalet asylsökande som skapat behov för en förändrad statsbudget.

Satsningarna i den extra ändringsbudgeten bygger på den migrationsöverenskommelse som Alliansen och regeringen gjorde nyligen, och det är givetvis en styrka i en allvarlig situation att det finns ett brett politiskt stöd i riksdagen för politiken.

Den viktigaste förändringen är ett extra stöd på 9,8 miljarder kronor till kommunerna för att kunna hantera den ökande mängden asylsökande och nyanlända. Utöver detta får Migrationsverket en knapp miljard extra för ökande ersättningar och boendekostnader och civilsamhället får 200 miljoner extra för att stärka integrationen och insatser under asyltiden. (Idrotten får 20 miljoner, folkbildningen får 75 miljoner och den ideella sektorn 105 miljoner, varav trossamfunden enligt förslaget ska få "minst 10 miljoner" för sitt arbete med mottagning av nyanlända). Totalt avser ändringsbudgeten 11 miljarder extra för att hantera migrationen. Pengarna ska betalas ut redan i år, men är avsedda att användas under både 2015 och 2016. Staten finansierar denna extrasatsning genom att öka statsskulden.

När det gäller kommunerna i Sjuhärad uppger Borås Tidning att Borås får drygt 80 miljoner, Ulricehamn 30 miljoner, Svenljunga 27 miljoner, Mark 26 miljoner, Tranemo 14,6 miljoner, Herrljunga 5 miljoner och Bollebygd 1,4 miljoner.

Stödet till kommunerna är viktiga och helt nödvändiga. Däremot kan man fundera över hur pengarna fördelas. Tanken är nämligen att fördelningen mellan kommunerna ska ske efter hur många mottagna asylansökande det finns i kommunen i förhållande till kommunens folkmängd. Dessutom får man olika summor för vuxna respektive barn. Fördelningen beräknas dessutom på kända siffror, men läget förändras ju hela tiden. Pengarna är ju dessutom tänkta att täcka kostnader nästa år, och man kan ju omöjligt veta idag hur fördelningen av nyanlända ser ut om ett år. Det lär därmed bli svårt att göra en matematiskt rättvis fördelning.

Ett annat problem är att en del kommuner har ett formellt ansvar för exempelvis ensamkommande barn och ungdomar, men placerar dem i ett boende i en annan kommun. I detta fall ansvarar vistelsekommunen (där boendet finns) för barnens skolgång, medan den ansvariga kommunen får hela statsbidraget. Pengarna borde naturligtvis följa barnen, men alla kommuner hanterar det uppenbarligen inte så. Under föredragningen i finansutskottet sade finansministern att man uppmärksammat dessa problem och "tänker följa detta". Hur det rent praktiskt ska gå till kunde hon dock inte svara på.




Finansministern till Finansutskottet om asylpolitikens kostnader

2015-11-12

Förra veckan krävde Alliansen i finansutskottet att finansminister Magdalena Andersson skulle kallas till utskottet för att redogöra för migrationspolitikens påverkan på statsfinanserna. I dag redogjorde hon för läget. Några bilder nedan illustrerar den extrema situationen. Det gäller antalet asylsökande, antalet av dessa som är ensamkommande barn, den akuta bristen på boendeplatser, det ökande antalet inskrivna som väntar på beslut om uppehållstillstånd, och inte minst påverkan på statens finanser.








Sista bilden är lite otydlig när det gäller siffrorna, men man kan kort sammanfatta läget så här: I år handlar det om förhållandevis små statsfinansiella effekter av det ökande antalet asylsökande. Huvuddelen av kostnadsökningarna täcks i år ut biståndsbudgeten. För kommande år är situationen värre. Det handlar om årliga kostnadsökningar på sannolikt 30-40 miljarder nästa år och 35-60 miljarder åren därefter. Dessa siffror bygger på migrationsverkets senaste prognoser. Mycket talar dock för att den är i underkant, varför kostnaderna kan komma att öka ytterligare. Och siffrorna avser statens direkta kostnader. Till detta kommer naturligtvis andra kostnader. Det är mycket stora summor vi talar om, men det innebär ingen direkt statsfinansiell kris. Staten får låna mer pengar. Vi har som tur är efter åtta år med Alliansen en låg statsskuld, en statsskuld som nu tyvärr ökar igen.

Problemen med det ökande antalet asylsökande handlar just nu främst om akuta frågor som mottagande, handläggnings- tider, boenden under asyltiden och inte minst därefter, påfrestningar på socialtjänst, skola, sjukvård, tandvård och rättssystem. Dessutom handlar det givetvis om framtida integration och hur man ska få fler nyanlända i egen försörjning - något som vare sig Sverige eller andra länder historiskt lyckats något vidare med.




Framme i Luxemburg

2015-11-08

I eftermiddags kom jag fram till Luxemburg, som just nu är EU:s ordförandeland. Hela landet har en dryg halvmiljon invånare, så det är ungefär lika stort som Göteborg. Men Luxemburg är tillsammans med Qatar de två länderna i världen med högst BNP per capita. I morgon börjar konferensen.







På väg till EU-konferens i Luxemburg

2015-11-08

I dag söndag går resan söderut till Luxemburg, där jag och några riksdagskolleger från Finansutskottet och Skatteutskottet representerar Sverige på en tvådagars EU-konferens om den europeiska stabilitetspakten och samordning av den ekonomiska politiken i EU.








Bankföreningen: Amorteringskulturen i Sverige har stärkts

2015-11-05

Bankföreningen konstaterade i ett pressmeddelande igår att amorteringskulturen stärkts i Sverige vad gäller hushåll med hög belåningsgrad på sina bolån. (Läs hela pressmeddelandet här). Att de flesta högbelånade hushåll numera amorterar på sina bolån är en sund utveckling som bidrar till att minska risken för en "bolånebubbla".






Högsta förvaltningsrätten försvarar rätten till kontantbetalning

2015-10-21

Högsta Förvaltningsdomstolen har avgjort ett ärende som rör rätten att betala sin vårdavgift till landstingen med kontanter. Landstinget i Kronoberg hade vägrat en person att betala kontant och denne överklagade detta till Förvaltningsrätten i Växjö, som gav den klagande rätt. Landstinget överklagade till både Kammarrätten och Högsta Förvaltningsdomstolen, men båda gick på Förvaltningsrättens tidigare linje och gav den klagande rätt.

I domen konstateras att enligt riksbankslagen är sedlar och mynt som ges ut av riksbanken lagligt betalningsmedel. I förarbetena anges att detta innebär att var och en är skyldig att ta emot sedlar och mynt som betalning. Det finns undantag, tex skatteinbetalningar och vissa andra offentligrättsligt reglerade avgifter, men vårdavgifter undantas inte i lagen. Och därför menar domstolarna att landstingen är skyldiga att ta emot betalning av patientavgifter med kontanter på alla vårdinrättningar.




Kort sammanfattning av besluten på moderaternas partistämma

2015-10-21

Jobb, företagande och utbildning:
• Sänkt skatt på små inkomster, förstajobbet-avdrag
• Förstajobbet-anställning
• Förhöjt jobbskatteavdrag redan vid 64 år, i stället för dagens 65 år
• Utökad jobbstimulans i försörjningsstödet och etableringsersättningen
• Rut-.avdrag även för flyttjänster
• Sänkt krav på aktiekapital för att starta företag • Förenklade regler för svenska företag
• Ökad konkurrenskraft och miljövänligare transporter genom möjligheter för tyngre och längre lastbilar
• Översyn av lagen om anställningsskydd
• Den allmänna förskolan utökas till att gälla från två års ålder i stället för dagens tre år
• Morgonfritids för ökad flexibilitet och förutsättningar för mer lugn och ro när den ordinarie verksamheten börjar
• Skolverket ska erbjuda skolor som inte når kunskapskraven ett särskilt kunskapskontrakt med nationella resurser kopplade till åtgärder som forskningen visar stärker kunskapsresultaten
• Fler karriärtjänster för lärare
• Ökade möjligheter till lovskola
• Rätt till Komvux
• Ökade möjligheter till yrkesvux

Migrations- och integrationspolitik:
• Tillfälliga uppehållstillstånd ska vara ny huvudregel med möjlighet till permanent uppehållstillstånd vid anställning och uppvisad inkomst
• Tillfälliga skärpta gränskontroller
• Införande av säkraländer-listor
• Försörjningskravet ska utökas till att omfatta fler och innebörden ska utökas
• Ökad tydlighet med att den som fått avslag på asylansökan inte ska stanna i landet
• Skärpta straff för flyktingsmuggling
• Utbildningsplikt för nyanlända vuxna utan grundskoleutbildning
• Staten ska utöka sitt ansvar för etableringsersättningen från dagens två år till tre år och erbjuda mer stöd och resurser för tillexempel undervisning för nyanlända

Ordning och reda i välfärden
• Likvärdiga krav på alla utförare i välfärden
• Generell tillståndsplikt oavsett utförare i välfärden
• Tuffare och tydligare krav på och prövning av ägare och ledning i välfärden
• Allmänheten ska tillförsäkras god insyn avseende såväl verksamhetsrelaterade uppgifter som ekonomi, genom öppen och transparent redovisning

Försvar- och säkerhetspolitik:
• Färdplan mot svenskt medlemskap i Nato
• Återupprätta det psykologiska försvaret för att bättre kunna hantera desinformation och propaganda
• Sveriges tillgång till långräckviddiga bekämpningssystem ska vara en prioriterad materielfråga kommande mandatperiod

Politik för trygghet och mot brottslighet:
• 1 000 nya poliser
• Åtgärdspaket mot radikalisering, våldsbejakande extremism och terrorism
• Möjlighet att lokalt förbjuda tiggeri för att upprätthålla allmän ordning
• Lättare för privata markägare och kommuner att avhysa dem som illegalt bosatt sig på annans mark
• Att vara öppna för en bredare lagreglering som tydligare markerar vars och ens rätt att själv bestämma om man vill ha sex eller inte

Familjepolitik och jömställdhet:
• Förstärkt jämställdhetsbonus
• Jämställdhetsbonus för den tillfälliga föräldrapenningen vid vab
• Se över möjligheten för fler att kunna ta del av föräldraförsäkringen

Bostäder och byggande:
• Öka tillgången på byggbar mark
• Mer ändamålsenligt strandskydd
• Ytterligare flexiblare bullerregler
• Förkortade handläggningstider
• Förbättrade möjligheter till andrahandsuthyrning




Ulf Kristerssons anförande om moderaternas ekonomiska politik

2015-10-16



Ulf Kristersson, ekonomisk-politisk talesperson och vice ordförande i finansutskottet, inledde första debattpunkten på partistämman, Ekonomi och jobb, med ett anförande om Sveriges ekonomiska läge och vad som händer o omvärlden. Det var kända frågor som jag tidigare berättat om på bloggen. Fokus på ekonomiskt ansvarstagande, företagande och jobb, att motverka det nya utanförskapet bland lågutbildade och nyanlända och att försöka motverka och hantera ökande kostnader för stigande sjuktal och snabbt ökande strömmar av asylsökande.

Han började sitt anförande med att belysa världens stora migrationsströmmar, konstaterade att det svenska flyktingmottagandet "kostar förfärligt mycket pengar" och att lilla Sverige inte kan bära ett så stort ansvar för europeiskt flyktingmottagande som vi gör idag.

Min uppfattning idag och efter att ha läst protokollet från gårdagens utskottsdiskussioner är att en bedövande majoritet av de moderata ombuden på plats stödjer partistyrelsens förslag om betydligt skärpta regler kring migration, flyktingmottagande och integration. Man inser att i det extremt allvarliga läge vi nu befinner oss finns det inte utrymme för naivitet och flummiga ideologier om ett gränslöst samhälle. Det är allvar nu och det är viktigt att den moderata partiledningen känner att starkt internt stöd i partiet för den nya mer realistiska linjen i dagens i särklass största och viktigaste samhällsfråga.




Löfvén har bäddat för att Decemberöverenskommelsen föll

2015-10-09

Alliansens partiledare enades för en stund sedan om att Decemberöverenskommelsen i och med dagens KD-beslut har fallit i sin helhet. Vilka konsekvenser detta får återstår att se, men Alliansen är beredda att ta över regeringsmakten tillsammans om dagens regering skulle falla.

Jag är faktiskt inte direkt förvånad över att KD tog dagens beslut att lämna Decemberöverenskommelsen. Motståndet mot den har växt på senare tid i alla Allianspartierna. Stefan Löfvén har bäddat för detta. Han har brutit vallöften på löpande band, han har inte visat något som helst ansvarstagande för den pågående flyktingkrisen, han följer inte riksdagens beslut i ett stort antal frågor där den kört över regeringen och regeringen för i övrigt en politik som skadar jobben och ökar arbetslösheten och höjer skatter på löpande band. Och man låter Vänsterpartiet styra allt mer av politiken åt vänster. Självklart växer missnöjet bland alla borgerliga sympatisörer, även bland moderaterna. Stefan Löfven har helt enkelt bäddat för att Decemberöverenskommelsen ska falla.

Många borgerliga väljare jublar över beslutet och ser det som "räddningen för landet" och att man nu "äntligen blir av med Löfvén". Fast riktigt så enkelt är det förståss inte. Risken är nog stor för att många nu får överdrivna förväntningar. Att Decemberöverenskommelsen faller innebär inte att regeringen Löfvén faller. Det innebär inte heller att det blir nyval. Däremot innebär det att det blir betydligt svårare att bilda en Alliansregering om regeringen Löfvén faller. Det är baksidan med dagens beslut. Hur detta i så fall ska hanteras och hur man ska kunna styra landet återstår att se. Nu måste politikerna ta ansvar för att kunna styra landet i dagens mycket allvarliga läge med flyktingkris och internationell oro.

Sammanfattningsvis: Jag sörjer inte Decemberöverenskommelsen, men jag väntar nog med att jubla alltför mycket över att den fallit tills jag ser vad alternativen är.




Moderaternas budgetmotion för 2016

2015-10-09

I tisdags presenterade Moderaterna sin budgetmotion Sverige kan mer - en politik som bryter det nya utanförskapet Det är vårt alternativ till regeringens budgetproposition (statsbudget) för 2016. Några centrala delar i vår ekonomiska politik:

1. Moderaterna och Alliansen tar ansvar för statsfinanserna och har en gemensam syn på reformutrymmet och statsfinanserna. Våra fyra budgetar är något starkare än regeringens och utgiftsnivåerna är lägre. Vid behov kan Allianspartierna snabbt förhandla fram en gemensam budget som det går att regera på.
2. Moderaterna sätter jobben främst. Det nya utanförskapet måste brytas och då krävs kraftfulla reformer så att fler kan få sitt första jobb. Moderaternas förslag innebär minst 37 000 fler jobb på kort sikt jämfört med regeringens politik.
3. Moderaterna tar itu med två stora skenande utgiftsposter, kraftigt stigande sjuktal och snabbt stigande kostnader för migrationen.
4. Moderaterna har en mer heltäckande politik för de äldres ekonomi, där vi sänker skatten lika mycket som regeringen men utan att göra hemtjänsten dyrare och utan att höja arbetsgivareavgiften för den som anställer äldre som vill arbeta lite extra.
5. Moderaterna vill stärka drivkrafterna att arbeta genom att stå upp för rimliga skattenivåer, stärka investeringar i utbildning, utveckla Sveriges infrastruktur och värna företagsklimatet. Fler i arbete är helt avgörande för att kunna säkerställa mer kunskap i skolan och högre kvalitet i välfärden. Nedan en kort sammanställning av våra förslag till reformer:

Rusta med kunskap för att få det första jobbet
• Utbildningsplikt
• Utbyggd yrkesvux med cirka 13 000 platser
• Rätt till komvux för alla som är behöriga
• Ökade resurser till validering av nyanländas kompetens
• Svenskundervisning och kompetenskartläggning under tiden i asylboende
Det ska löna sig att ta det första jobbet
• Förstajobbet-avdraget, skatteavdrag för låga inkomster
• Taket i a-kassan bör endast höjas till 760 kronor per dag under de 300 första dagarna och därefter ligga kvar på 680 kronor per dag (Lägre höjningar än regeringens förslag)
Ansträngningar för att få första jobbet
• Högre aktivitetskrav i försörjningsstödet
• Ökad jobbstimulans i försörjningsstödet
• Högre aktivitetskrav i etableringsersättningen
• Ökad jobbstimulans i etableringsersättningen
Bredare vägar till det första jobbet
• Förstajobbet-anställning
• Rutavdraget utvidgas till flytt-tjänster
• Sänkt arbetsgivaravgift för ungdomar yngre än 21 år
• Yrkesintroduktionsanställningar för nyanlända och långtidsarbetslösa samt höjt handledarstöd
• Matchningsanställningar för långtidsarbetslösa
• Företagsrådgivning för utrikes födda
Utbildningssatsningar
• Utbyggd karriärtjänstreform med 6 400 tjänster
• Allmän förskola från två år och mindre förskoleklasser
• 10-årig grundskola
• Utökad matematikundervisning i högstadiet
• Obligatorisk sommarskola från årskurs 6
Välfärd och pensioner
• Sänkt skatt för pensionärer
• Nej till höjd maxtaxa i hemtjänsten
• Stärkt kompetensförsörjning i vården
• Äldreomsorg med måltidslyft och fler anställda
Säkerhet och försvar
• Ökade resurser till Försvaret
• 1000 nya poliser
• Åtgärder för terrorismbekämpning
• Säkerhetshöjande åtgärder för trossamfund
Stoppa ökningen av sjukfrånvaron
•Förstärk tidsgränserna genom ny karensdag vid dag 15 och gör om karensdagarna till karensavdrag
•Inför siffersatt mål för sjukpenningtalet och öka Försäkringskassans kontroller vid tidsgränserna
•Lagstiftad skyldighet för hälso- och sjukvården att verka för återgång i arbete
•Öka prestationsdelen i statliga sjukskrivningsmiljarden
•Fokusera rehabiliteringsgarantin på effektiva behandlingsformer som till exempel KBT
•Nej till ökade ersättningar och borttagen tidsgräns
Nya instrument mot fusk, missbruk och bidragsbrott
•Lagen om underrättelseskyldighet vid misstänkta felaktiga utbetalningar bör vidgas till att också innefatta utbetalningar till företag
•Stärk särskilt kontrollsystemen vid utbetalningar av bidrag och ersättningar till företag
Ett kostnadseffektivt mottagande av asylsökande och nyanlända
•Läs våra 40 förslag i vår separata motion En förnyad integrations- och migrationspolitik




Därför är regeringens budgetproposition skadlig för Sverige

2015-09-29



Regeringens budgetproposition är skadlig för Sverige av flera skäl:

8 av 10 hushåll förlorar på regeringens politik. Det handlar om kraftigt höjd bensinskatt, sänkt disponibelinkomst för hushållen, försämrade RUT- och ROT-avdrag samt en utbyggnad av bidragssystemen. Regeringen höjer skatterna med runt 40 miljarder nästa år och 90% av skattehöjningarna slår direkt mot jobb och tillväxt. Ungefär 1,2 miljoner löntagare får höjd skatt till följd av försämrat jobbskatteavdrag och att fler tvingas betala statlig inkomnstskatt.

Regeringens politik innebär höjda trösklar istället för sänkta. Därmed finns risk för ökat utanförskap. Sveriges konkurrenskraft utmanas dessutom genom höjda skatter och ineffektiv subventionspolitik. Dessutom försämras de offentliga finanserna genom att regeringen lånar till bidragshöjningar och subventioner.

Allra värst är kanske sveket mot jobben. Försämrade ROT- och RUT-avdrag och höjda arbetsgivareavgifter för unga och äldre anställda kommer att slå mot sysselsättningen. Och både Finanspolitiska rådet och konjunkturinstitutet konstaterar att höjda a-kasseersättningar medför högre jämviktsarbetslöshet. Konjunkturinstitutet skriver att "Regeringens ekonomiska politik bedöms varaktigt minska antalet sysselsatta med drygt 0,3 procent eller 15 000 – 20 000 personer." Detta är anmärkningsvärt med tanke på att Stefan Löfvén före valet högtidligt deklarerade att han skulle ge alla sina ministrar i uppdrag att redovisa hur varje politiskt förslag påverkar sysselsättningen. Nu genomför man en politik som beräknas minska sysselsättningen.

Sammanfattningsvis:

1. Regeringens förslag ökar utanförskapet
Utanförskapet har förändrats. Sverige har inte råd att låta unga och utrikes födda utan utbildning vänta åratal för att få jobb. Regeringen borde fokusera på de som har det svårast att få jobb. Istället gör man det dyrare att anställa unga och försämrar RUT. Företagen i RUT-sektorn har ökat med 9 % per år de senaste åren men efter ett år med rödgrön regering har ökningen i princip upphört. Är det en slump?

2. Regeringen har en anti-jobbagenda
40 miljarder i skattehöjningar på jobb och företagande ger inte fler jobb, tvärtom. När 9 av 10 skattekronor slår direkt mot jobb och tillväxt kommer inte fler människor i arbete. Regeringens så kallade jobbagenda minskar antalet sysselsatta med 15-20 000. Det är en anti-jobbagenda.

3. Hushållen förlorar på regeringens politik
Sex av tio svenskar får lägre disponibelinkomst av regeringens politik, hela 8 av 10 hushåll berörs.

4. Regeringen blundar för de skenande kostnaderna
Regeringen blundar för att de oplanerade utgifterna bidrags- och ersättningssystemen ökar med 53 miljarder de kommande åren. Tar vi kontroll över de skenande kostnaderna får andra viktiga satsningar stå tillbaka. Varför tiger Magdalena Andersson om de skenande kostnaderna?




Arbetslösheten ökar bland lågutbildade och utrikes födda

2015-09-20

Under många år har arbetslösheten varit ganska låg bland den svenskfödda välutbildade medelålders arbetskraften. Samtidigt blir det allt tydligare att det är lågutbildade, ungdomar och utrikesfödda som står för en allt större del av den samlade arbetslösheten. Mycket av detta kan förklaras att andelen arbetstillfällen som inte krävernågon direkt utbildning är extremt liten i Sverige. Även på detta område har moderaterna presenterat ett flertal förslag och jag återkommer till detta i samband med vår budgetmotion som presenteras i början av oktober.





Starka statsfinanser - men mörka moln vid horisonten

2015-09-20

De kommande veckorna kommer det att bli mycket diskussioner kring de ekonomiska alternativen i svensk politik, inte minst när regeringen presenterar sin budgetproposition inom kort, vilken sedan följs av oppositionspartiernas budgetmotioner. Jag återkommer till detta efterhand.

I detta och nästa blogginlägg tänker jag peka på lite fakta kring läget idag, samt vilka de största hoten är mot svensk ekonomi kommande år.

Först den svenska statsskulden, som alltså efter nio år med Alliansens ekonomiska politik (åtta år i regering, samt ett år där dagens S-MP-regering styrt med Alliansens budget) sjunkit ordentligt i förhållande till BNP, och nu ligger på den lägsta nivån av EU:s viktigare länder:


Även antalet personer som lever på sociala ersättningar och bidrag har minskat kraftigt. Det minskade utanförskapet är kanske en av Alliansens absolut mest lyckosamma politiska insatser:


Utmaningen och de mörka molnen vid horisonten handlar om att vi de kommande åren förväntar oss kraftigt höjda kostnader för stigande sjuktal, migration och integration, samt allt fler upptäckta felaktigheter, fusk och bedrägerier runt ersättningssystemen. Jag har tidigare berättat att Moderaterna har ett flertal förslag för att minska dessa skenande kostnader, och jag återkommer till dessa i samband med att vår moderata budgetmotion presenteras i början av oktober.





Reseberättelse från finansutskottets besök i Lissabon och Madrid

2015-09-14

Nu finns en utförlig reseberättelse från finansutskottets besök i Lissabon och Madrid förra veckan.






Med finansutskottet i Lissabon och Madrid

2015-09-11



De senaste dagarna har jag tillbringat i Lissabon och Madrid tillsammans med sex kolleger från finansutskottet. Syftet var främst att få mer kunskap om hur Portugal och Spanien lyckets återhämta sig från den djupa ekonomiska kris som drabbade länderna under finanskrisen, och hur politikerna agerat. Men givetvis blev det också en del diskussioner med politiker om den aktuella flyktingsituationen i Europa. I morgon åker vi hemåt, och inom kort kommer en sammanfattande reseberättelse. Ovan bilder från parlamentsbyggnaden i Lissabon (tv) respektive Madrid.




Förre ministern Attefall (KD) tänker som jag kring ränteavdragen

2015-08-28

Jag konstaterar med intresse att förre bostadsministern Stefan Attefall (KD) är inne på samma linje som jag när det gäller förändring av taket för fullt ränteavdrag. Visserligen får han mothugg från det egna partiet, men det öppnar ändå upp för en fortsatt intressant diskussion om hur man kan se över ränteavdragen på ett förnuftigt sätt utan att det slår mot befintliga låntagare med rimlig belåning.

Min tanke är alltså att införa en årlig justering av det maximala taket för hur mycket man kan låna med fullt ränteavdrag, i stället för att begränsa avdragsrätten i procent. Jag har testat min idé på bankfolk, fastighetsmäklare, skattejurister och ekonomer och ingen har avfärdat min idé, utan tvärtom lovordat den. Så här skrev jag på bloggen den 15 juni i år:

Mitt förslag: Gör årlig omräkning av taket för ränteavdrag 2015-06-15 Många bedömare menar att de svenska hushållens skuldsättning är för hög. Jag har tidigare resonerat kring detta och lutar mer åt den mer nyanserade syn som bland annat Finansinspektionen har. De menar att i Sverige äger allt fler sina bostäder, i stället för att hyra. Det gör att fastighetsbolagen inte lånar lika mycket för att bygga hyresrätter, och att hushållen i stället blir mer skuldsatta för att köpa nyproducerade bostadsrätter. Totalt har inte de samlade skulderna för bostäder ökat så mycket som det ser ut om man bara ser på hushållen. Samtidigt är det givetvis bekymmersamt med extrema prisuppgångar på bostäder, främst i våra storstäder och på universitetsorterna. På vissa ställen är priserna helt orimliga. Frågan är hur man på bästa sätt dämpar denna utveckling? Det har under ett antal år funnits en osund kultur att man kan låna mycket stora summor utan minsta tanke på att amortera. Nu ser vi hur detta förändrats i rätt riktning de senaste åren. De flesta bolånetagare med hög belåning amorterar idag, bland nya låntagare med höga skulder amorterar i stort sett alla. Kreditgivarna har skärpt sig. Frågan är väl därför om det egentligen behövs nya tvingande regler amorteringskrav? Frågan är också hur ännu hårdare amorteringskrav skulle slå mot samhällsekonomin i övrigt? Mot sparande, investeringar och konsumtion? Förslagen att höja fastighetsskatten för att dämpa prisutvecklingen ställer jag mig ytterst negativ till. Höjd fastighetsskatt slår exempelvis oerhört orättvist eftersom den saknar koppling till hushållens betalningsförmåga. Det är en extremt orättvis skatt som slår hårdast mot dem med låga inkomster. Återstår då diskussionen om att minska, trappa ned eller avskaffa ränteavdragen. Försämrade ränteavdrag för alla låntagare kan i sig skapa en kris om det genomförs snabbt. Risken finns att en sådan lagändring sammanfaller med ett stigande ränteläge och då kan de slå extra hårt. Men jag har däremot ett eget förslag som jag tycker vore värt att pröva, och som direkt skulle påverka de mest extrema bostadskrediterna. Det handlar om att årligen anpassa taket för fullt ränteavdrag. Sedan 1990-talets skattereform gäller lite förenklat full avdragseffekt, 30% skattereduktion, för utgiftsräntor upp till 100.000 kronor. Därutöver reduceras avdraget till 70%, dvs 21% avdragseffekt i stället för 30% (Jag bortser nu från alla övriga överskott eller underskott av kapital som personen kan ha, samt hur det blir om flera låntagare fördelar ränteavdragen mellan sig). Taket på 100.000 infördes när en normal bolåneränta i vart fall låg över 10%, vilket innebar att man då som ensam låntagare kunde låna runt knappt en miljon med full avdragseffekt. Idag ligger bolåneräntorna under 2%. Det innebär att man idag kan låna över 5 miljoner och få fullt avdrag för räntekostnaderna. Man kan fundera över om detta är rimligt och om det var det som var tanken med 1990-talets skattereform? Mitt förslag är därför att taket för fullt ränteavdrag skulle räknas om inför varje år efter statslåneräntan 1 november året före (som man gör på en del andra områden i skattelagstiftningen). Det skulle innebära att man med dagens ränteläge kanske bara skulle få full avdragseffekt för de första 20-25.000 kronorna. Därutöver skulle ränteavdraget trappas ned till 21%. Jag tycker också man skulle kunna överväga fler trappsteg så att ränteavdrag över en viss nivå reduceras ytterligare. Kanske ännu en nedtrappning till 50% för extrema räntekostnader, dvs en avdragseffekt på 15%? Eller kanske rent av en gräns där räntor över viss nivå inte ger något ränteavdrag alls? Mitt förslag skulle inte drabba dem med befintliga normala bostadslån, men skulle göra det avsevärt dyrare att med lånade pengar betala fantasisummor för en bostad. (Det är dessutom dessa bostäder som gynnats allra mest av den sänkta fastighetsskatten). Sannolikt skulle mitt förslag dämpa prisutvecklingen, men utan att riskera att hushåll med mer normala bostadslån drabbas. Jag tycker mitt förslag är värt att diskutera.

Allt fler amorterar på sina bolån

2015-08-27

Andelen hushåll med nya lån som amorterar har ökat kraftigt på senare år, enligt statistik från Finansinspektionen. 2014 amorterade 68 procent av alla hushåll med nya lån, upp från 42 procent 2011. Det är de högbelånade, med belåningsgrader på över 70 procent, som amorterar i högre utsträckning. Här amorterade 85 procent under fjolåret, enligt FI:s statistik.

Och kurvan fortsätter att peka uppåt, visar siffror som Dagens Industri presenterar idag. När det gäller nyutlåning och belåningsgrader på över 70 procent amorterade 94 procent av alla bolånetagare hos Swedbank i juni, upp från 85 procent hösten 2014 och 92 procent vid årsskiftet. För två år sedan låg andelen på 64 procent.

Och utvecklingen ser likadan ut i övriga storbanker, hos SEB har andelen bolånetagare med belåningsgrader över 70 procent som amorterar ökat till 94 procent, jämfört med 90 procent för ett år sedan. Hos Handelsbanken är det 83% av dessa kunder som amorterar, medan Nordea säger att alla kunder med belåningsgrad över 70% amorterar idag.

Flera av bankerna uppger också att även andelen kunder med belåning under 70% som amorterar har ökat, och flera banker verkar ha skärpt sina interna riktlinjer för amortering så att de ligger lika eller nära det som Finansinspektionen tidigare föreslagit.

Med denna kunskap om dagens läge när det gäller amorteringar känns väl kanske inte frågan om ett tvingande amorteringskrav riktigt lika avgörande som tidigare när det gäller att dämpa prisutvecklingen på bostadsmarknaden. Men det vore givetvis ändå bra att ha ett regelverk på plats för framtida behov och för att markera något slags standard för branschen.




M-förslag för besparingar på migration, sjukskrivning och a-kassa

2015-08-24

De offentliga finanserna har under de senaste åren präglats av ökade utgifter i flera av de större transfereringssystemen. Mellan 2014 och 2019 rör det sig om ökade budgeterade kostnader på upp emot 53 miljarder kronor, med tonvikt på sjukförsäkringen och migrationen. Så stora oplanerade utgiftsökningar riskerar att tränga undan angelägna satsningar, exempelvis dem riktade mot det nya utanförskapet.

Moderaternas förslår därför följande åtgärder för att minska kostnaderna för främst sjukskrivningarna och migrationen, samt lägre höjning av a-kassan än regeringens förslag, vilket sammantaget leder till totalt ca 18 miljarder i besparingar åren 2016-19 jämfört med regeringens politik.

Stoppa ökningen av sjukfrånvaron
* Förstärk tidsgränserna genom ny karensdag vid dag 15 och gör om karensdagarna till karensavdrag
* Inför siffersatt mål för sjukpenningtalet och öka Försäkringskassans kontroller vid tidsgränserna
* Lagstiftad skyldighet för hälso- och sjukvården att verka för återgång i arbete
* Öka prestationsdelen i statliga sjukskrivningsmiljarden
* Fokusera rehabiliteringsgarantin på effektiva behandlingsformer som till exempel KBT
* Nej till ökade ersättningar och borttagen tidsgräns

A-kassa som tydlig omställningsförsäkring
* Taket i a-kassan bör endast höjas till 760 kronor per dag under de 300 första dagarna och därefter ligga kvar på 680 kronor per dag (Lägre höjningar än regeringens förslag)

Nya instrument mot fusk, missbruk och bidragsbrott
* Lagen om underrättelseskyldighet vid misstänkta felaktiga utbetalningar bör vidgas till att också innefatta utbetalningar till företag
* Stärk särskilt kontrollsystemen vid utbetalningar av bidrag och ersättningar till företag

Ett kostnadseffektivt mottagande av asylsökande och nyanlända
* Inför principen om säkra-länder för asylansökningar från länder med låg beviljandegrad
* Inför ”stödboende” som huvudsakligt boende för ensamkommande barn i stället för HVB
* Schablonisera ersättningen för platser på HVB, stödboende och familjehem




Moderaternas ekonomiarbetsgrupp har presenterat sin rapport

2015-08-24

Förra veckan presenterade Ulf Kristersson rapporten från moderaternas ekonomiarbetsgrupp. Hela rapporten kan läsas här. Den sammanfattar moderaternas syn på det ekonomiska läget och våra viktigaste samhällsutmaningar framöver, samt vår syn på det nya utanförskapet som faktiskt ser helt annorlunda ut idag jämfört med det utanförskap vi diskuterade 2006. Det gör också att det krävs en utveckling av politiken.

I rapporten pekas ut fyra viktiga delar i den framtida politiken.
* Det behövs fler vägar till det första jobbet.
* Sverige behöver stärka sin konkurrenskraft i dagens globala ekonomi.
* Sverige behöver fortsatt välskötta offentliga finanser.
* Vi ska vara ett land med stor social rörlighet där egen ansträngning ger resultat. Utbildning och integration är två viktiga delar i detta.




Överskottsmål eller balansmål?

2015-08-15

Konjunkturinstitutet kom igår med sin konsekvensanalys av en eventuell övergång från dagens överskottsmål till ett balansmål för offentlig sektor.

Bland annat skriver man att "Konjunkturinstitutet bedömer att den finanspolitiska hållbarheten inte äventyras av en övergång till ett balansmål. Vidare visar analysen att den långsiktiga nivån på skatter och utgifter, liksom den långsiktiga sysselsättningen, inte påverkas i någon högre grad. Avvägningen vid valet av mål är istället mellan högre säkerhetsmarginaler i framtiden och lägre skatter eller högre utgifter under de närmaste decennierna. Att bygga upp säkerhetsmarginaler gynnar i viss utsträckning framtida generationer på bekostnad av dem som arbetar nu."

Men Konjunkturinstitutet slår också fast att om vi ska kunna parera riktigt allvarliga framtida kriser, som under finanskrisen för några år sedan, så behövs ett överskottsmål: ”Möjligheten att bedriva aktiv konjunkturstabiliserande politik kräver säkerhetsmarginaler. Hur stora marginaler som krävs beror dels på hur ambitiös den konjunkturstabiliserande finanspolitiken ska vara, dels på hur djupa nedgångar som ska pareras. Även vid ett balansmål blir dock ställningen så pass stark att möjligheterna att bedriva stabiliseringspolitik inte kringskärs i någon betydande omfattning vid normala konjunkturstörningar. Det lägre finansiella sparande som ett balansmål innebär ökar dock risken att EU:s underskottsgräns bryts, men detta skulle kräva konjunkturnedgångar av samma storleksordning som vid 1990-talskrisen eller finanskrisen.”

Det finns därmed goda skäl att behålla dagens överskottsmål:

1. Bara under de senaste 20 åren har vi haft två sådana allvarliga kriser som KI anser kräver ett överskottsmål för att kunna parera med omfattande och aktiv finanspolitik.
2. Risken med att ha ett balansmål på pappret är att det blir ett underskott i praktiken, när den politiska viljan att fatta tuffa beslut saknas.
3. Dagens extremt låga räntor innebär att penningpolitiken förlorat mycket av sin möjlighet att stimulera ekonomin och därför är en aktiv finanspolitik oerhört viktig, om vi drabbas av en ny kris.
4. KI:s analys visar att den långsiktiga nivån på skatter och utgifter, liksom den långsiktiga sysselsättningen, inte påverkas i någon högre grad. Det gör att man kan ifrågasätta skälen för att avskaffa överskottsmålet.

Det finns många röster som talar för ett slopat överskottsmål. Såväl Svensk Näringsliv som LO och en del ekonomer både på vänsterkanten och högerkanten menar att ett överskottsmål kräver onödigt höga skatter. I princip kan jag hålla med rent ideologiskt om att det går att frågasätta att staten tar in onödigt hög skatt från medborgare och företag bara för att lägga pengar på hög. Problemet är ju bara att i praktiken håller inte resonemanget. En borgerlig regering skulle eventuellt kunna ersätta överskottsmålet med ett balansmål och samtidigt använda utrymmet för skattesänkningar. Om dagens regering avskaffar överskottsmålet lär ju knappast skatterna sänkas. Skattesänkningar finns inte på en vänsterregerings agenda. I stället lär det nya ekonomiska utrymmet förbrukas på annat. Enligt KI påverkas dock inte sysselsättningen av ett slopat överskottsmål. Frågan är då varför man ska röra överskottsmålet överhuvudtaget? Det blir något för den kommande utredningen att fundera över. Socialdemokraterna var för övrigt tidigare mycket måna om vikten av överskott, just av erfarenhet av 90-talskrisen. Det tycks man nu ha glömt.




Vattenfall har förlorat mycket mer på kol o kärnkraft än på Nuon

2015-08-03

Jag har ju tidigare jämfört Vattenfalls förluster på den olyckliga Nuon-affären under Alliansens regeringstid med förlusterna på andra investeringar som gjorts under tidigare s-regeringar. Vid min senaste jämförelse i juli 2014 kunde jag konstatera att Vattenfalls affärer under tidigare s-regeringar fram tills dess medfört större förluster och nedskrivningar än de affärer som gjorts under Alliansregeringen. Vattenfalls äventyrliga europeiska affärer påbörjades långt före Alliansens makttillträde.

Jag har tidigare gått igenom samtliga Vattenfalls årsbokslut för åren 2007 fram till 2014. Sedan 2008 har bolaget varje år tvingats skriva ned värdet på olika innehav eller täcka förluster i den europeiska verksamheten. De mest förlusttyngda investeringarna utöver Nuon är köpen av tysk kolkraft och kärnkraft. Dessa köp skedde under tidigare socialdemokratiska regeringar. Min granskning 2014 visade att Vattenfalls affärer under Alliansregeringen sammanlagt medfört nedskrivningar på ca 33 miljarder kronor tom 2014 års bokslut. Samtidigt hade Vattenfalls förvärv under tidigare Socialdemokratiska regeringar medfört nedskrivningar och förlusttäckningar på ännu mera, ca 35 miljarder kronor. Nyligen meddelade Vattenfall att man gör nedskrivningar med ytterligare drygt 36,2 miljarder, främst på tysk brunkolsverksamhet och nedskrivning av värdet på svensk kärnkraft. Alltså investeringar som gjorts under tidigare s-regeringar:

År och total nedskrivning:
2015, Brunkolsverksamhet i Tyskland 15,2 mdr (köp under s-regering)
Kraftverket i Moorburg i Tyskland 4,0 miljarder (köp under s-regering)
Nedskrivning av värdet på Ringhals 1 och 2 med 17 miljarder (investering under tidigare s-regering, och nedskrivning till följd av bla nya beslut av dagens s-regering)
2014, Tysk kärnkraft 5 mdr(köp under s-regering)
2013, Nuon 11 mdr (köp under alliansstyre), Stenkolkraftverk Tyskland 3,0 mdr (köp under s-regering), Kraftvärmeverk Danmark/Norden 3,0 mdr (i huvudsak köp under s-regering), Övriga tillgångar i Tyskland 0,15 mdr (köp under s-regering), samt nedskrivning goodwill och tradingtillgångar Nederländerna 7,6 mdr (hänförligt till köp under alliansstyre)
2012, Nuon 8,6 mdr (köp under alliansstyre)
2011, Tysk kärnkraft 9,3 mdr (köpt under s-styre)
2010, Nuon 5,4 mdr (köp under alliansstyre) och Tyskt nätbolag 5,1 mdr (köp under s-styre)
2009 Danskt värmekraftföretag 4,1 mdr (köp under s-styre), Nuon 1,1 mdr (köp under alliansstyre), samt negativ resultateffekt stillestånd tysk kärnkraft 5,5 mdr (köp under s-styre)
2008 Diverse mindre nedskrivningar, totalt 0,4 mdr (hänförligt till köp under s-styre)
2007 Inga nedskrivningar

Totalt sedan 2007 har Vattenfall alltså gjort nedskrivningar och förluster, netto efter skatteefffekter, på 105,4 miljarder. (Reservation för att ytterligare förlusttäckningar och nedskrivningar gjorts som jag inte hittat eller som kvittats mot uppskrivningar av andra tillgångar, det är en ganska komplicerad materia att utreda. I allt väsentligt lär dock mina siffror stämma) Därav investering under alliansstyre nedskrivet med 33,7 mdr och investering under s-styre nedskrivet med 71,7 mdr.
Vattenfalls affärer under tidigare s-regeringar har alltså medfört mer än dubbelt så stora förluster och nedskrivningar än de affärer som gjorts under Alliansregeringen. Även om man räknar bort nedskrivningen i Riknghals 1 och 2 och bara räknar med utländska investeringar när förlusterna till följd av investeringar under tidigare s-regeringar nästan dubbelt så stora som förlusterna i Nuon.

Det är viktigt att observera att av konstitutionsutskottets tidigare granskningar framkommer att affärerna under såväl tidigare s-regeringar som under Alliansens regeringstid i allt väsentligt beslutades och genomfördes av Vattenfalls bolagsledning. Politikerna, även under den Socialdemokratiska regeringstiden, hade mycket begränsad insyn och påverkan på de direkta affärsbesluten. Politikerna - säväl under s-regeringar som under Alliansen - har dock aktivt uppmuntrat Vattenfalls europeiska expansion. Och Vattenfalls bolagsledningar har minst sagt gett sig ut på vådliga äventyr i denna europeiska expansionsiver.

Köpet av Nuon, liksom köpen av tysk kolkraft och kärnkraft har så här långt varit en extremt dålig affär för Vattenfall. Men allt företagande medför affärsrisker. Om man inte tål sådana ska man inte ägna sig åt att göra företagsaffärer med skattebetalarnas pengar. Många av de debattörer och politiker som riktar hårdast kritik mot nedskrivningarna i Vattenfall är samma personer som allra hårdast avvisar att staten ska minska sitt ägande i kommersiella företag utan snarare vill öka detta. För några år sedan ville man oppositionen exempelvis att staten skulle köpa förlustbolag som Saab Automobile, och täcka företagets miljardförluster. I dag höjs även röster från vänster för att även börja spekulera med våra pensionspengar som riskkapital för osäkra "framtidsinvesteringar" i miljö och infrastruktur som "normalt" riskkapital inte är intresserat av. Förhoppningsvis kan debatten kring Vattenfalls enorma förluster och nedskrivningar föra något positivt med sig, och det är att få en ökad politisk debatt om i vilken mån staten ska ägna sig åt riskfyllt företagande med skattebetalarnas pengar. Det finns god anledning till försiktighet med sådana affärer i framtiden. Och medborgarnas pensionspengar ska självklart förvaltas på ett tryggt sätt och inte användas för äventyrliga spekulationer!




Lite mer kring min KU-anmälan av statsministern

2015-08-02

Jag vill först tacka alla kända och okända som skickat beröm, uppmuntran och tack för min KU-anmälan av statsminister Stefan Löfvén. Jag konstaterar att väldigt många verkar tycka att jag gjort rätt, även om motsatta åsikter också finns. Jag upprepar det jag skrev på bloggen den 24/7. KU måste få göra sin granskning i lugn och ro och avgöra om min anmälan var befogad eller inte. Men jag kan ändå konstatera att jag under de senaste åtta åren som riksdagsledamot upplevt ett stort antal betydligt mer tveksamma KU-anmälningar än denna, och som jurist till yrket skulle jag aldrig lämna in en KU-anmälan om jag inte ansåg att den var befogad.

Mediereaktionerna på min KU-anmälan fortsätter också. Här ytterligare några exempel, först från ledarsidan i Hallandsposten den 21 juli som citerar mig på ledarplats:

Dagens Nyheter hade en artikel på nyhetsplats den 20 juli där man citerar statsvetare som kritiserar min KU-amälan.

Större medhåll har jag fått från andra ledarsidor. Gotlands Tidningar och Hela Gotland kommenterar exempelvis frågan på ledarplats den 21 juli under rubriken "En vicetitel utan vis(s)het.

Socialdemokratiska Värmlands Folkblad kommenterar min KU-anmälan på ledarplats den 2 augusti under rubriken "Vem försökte de lura?" Samma mot Löfvén kritiska ledartext finns i Socialdemokratiska Tidningen Ångermanland den 22 juli under rubriken "Vem var det Löfvén egentligen ville lura".

Sundsvalls Tidning ägnar ledaren den 21 juli åt frågan, med rubriken "Åsa Romson - vice statsminister av Portugallien".

Nedanstående mot statsministern mycket kritiska artikel finns i Miljöpartiet närstående Miljömagasinet den 31 juli med rubriken "En vice ska vara en vice". Helt klart verkar inte miljöpartisterna helt lyckliga över situationen.

Även utländsk press uppmärksammar min KU-anmälan. Den mest oväntade är kanske detta exempel från turkiska (?) Haberler.com

Jag skrev för övrigt ett kort debattinlägg i min lokala tidning Markbladet som publicerades den 22 mars med rubriken "Därför KU-anmäler jag statsminister Stefan Löfvén". Denna vecka finns detta "svar" i Markbladet från språkrören Fridolin och Romson (MP). Enligt den är allt i sin ordning. Man måste ju säga att det känns som en väldigt krystad förklaring som man ger i artikeln, med tanke på att miljöpartistiska riksdagsledamöter verkar än mer förvånade och upprörda över Åsa Romsons "låtsastitel" än vi andra. För övrigt känns det publicerade inlägget i Markbladet som ett internt brev till lokala miljöpartister med tanke på hur det är formulerat och hur det avslutas. Det är knappast något skrivits som svar på mitt debattinlägg.

Denna lilla insändare i Aftonbladet har en betydligt mer kritisk syn på min KU-anmälan. Det är bara att acceptera att de som sympatiserar starkt med dagens regering tagit illa upp av min KU-anmälan. Det kan jag leva med.






Låt Konstitutionsutskottet avgöra

2015-07-24

Det är fascinerande att se hur ledarsidor, politiska kommentatorer och politiker diskuterar huruvida min KU-anmälan av statsministern varit befogad eller inte. För egen del har jag bara en sak att säga, och det är att KU måste få gora sin granskning i lugn och ro och avgora saken.

Jag kan dock konstatera att jag under de senaste åtta åren upplevt ett stort antal betydligt mer tveksamma KU-anmälningar än denna, och som jurist till yrket skulle jag aldrig lämna in en KU-anmälan om jag inte ansåg att den var befogad.




Stort mediaintresse kring min KU-anmälan av statsministern

2015-07-19

Man kan ju inte klaga på mediegenomslaget av min KU-anmälan av statsministern. Förutom en intervju med TT (nedan) som sedan spridits över landet blev jag intervjuad av ett stort antal tidningar, radio och TV. Och så fick jag "dagens citat" i Borås Tidning.





Här några länkar till media som uppmärksammar saken:

Radio/TV:

Sveriges Radio/Ekot (Både på webben och i Dagens Ekos radiosändningar)
SVT Nyheter + SVT TextTV
Rapport (Kl 18 och 19.30. Ca 6 minuter in i sändningen)
Aktuellt (Kl 21.00, första inslaget i sändningen)
Sveriges Radio Sjuhärad

Övrig media:

Svenska Dagbladet
Dagens Nyheter
TT
Borås Tidning
Norrbottens-Kuriren
Metro
Aftonbladet, nätupplagan
Aftonbladet, papperstidningen
Expressen
Folkbladet
Södermanlands Nyheter
Norrköpings Tidningar
Corren.se
Nya Lidköpings-Tidningen
Västerviks-Tidningen
Smålands-Posten
ATL
Sydsvenskan
Helsingborgs Dagblad
UNT
Eskilstuna-Kuriren
GT
Göteborgs-Posten
Norra Skåne
Nyheter24
Allehanda.se (ledare)
Nyhetsbyrån Finwire
Omni.se
8 sidor
Newsfee.com
News55

Även Gefle Dagblad, Kvälls-Posten mfl uppmärksammar saken med nyhetsartiklar eller på ledarplats, liksom en mängd mindre tidningar och nyhetsbyråer.




Aktuell ikväll

2015-07-19






TextTV om min KU-anmälan av statsministern

2015-07-19






Jag KU-anmäler statsminister Stefan Löfvén

2015-07-19

I morgon lämnar jag in en KU-anmälan mot statsminister Stefan Löfvén (S). Bakgrunden är hans hantering av vem som ska vara hans ställföreträdare i situationer då han själv inte kan leda regeringens arbete (se gårdagens blogginlägg).

Regeringsformen 6 kap 10§ är formulerad så här: "Statsministern kan bland de övriga statsråden utse någon att i egenskap av ställföreträdare vid förhinder för statsministern fullgöra hans eller hennes uppgifter. Har någon ställföreträdare inte utsetts eller har också ställföreträdaren förhinder, fullgörs statsministerns uppgifter i stället av den av de tjänstgörande statsråden som har varit statsråd längst tid. Om två eller flera har varit statsråd lika länge, har den äldste av dem företräde."

Stefan Löfvén har ända sedan regeringsbildningen officiellt benämnt Åsa Romson (MP) som "vice statsminister", vilket även framgår på regeringens hemsida (bilden tv).

Samtidigt har han tydligen internt gjort klart att det är uteslutet att Åsa Romson skulle få leda regeringens arbete, och därför inofficiellt utsett en annan vice statsminister, normalt Margot Wallström (S), som med ålderns rätt ska vara hans ställföreträdare vid behov. Detta har han gjort utan att berätta det för vare sig riksdagen eller svenska folket. Det är oacceptabelt.

Alla tidigare regeringar - såväl socialdemokratiska som borgerliga - har tillämpat som praxis att den som utses till vice statsminister också är den som formellt utsetts till statsministerns ställföreträdare enligt Regeringsformen. Om Stefan Löfvén vill förändra denna praxis borde han ha klargjort detta tydligt för riksdagen och svenska folket. Ett land måste ha ordning på vem som ansvarar för regeringens arbete om statsministern blir sjuk eller är frånvarande, eller om det inträffar ett allvarligt krisläge. Både medborgarna och omvärlden måste veta vad som gäller. Man kan inte ha en inofficiell och en officiell vice statsminister samtidigt. Stefan Löfvén har på detta sätt fört både väljarna och riksdagen bakom ljuset.

I morgon kommer jag därför att lämna in denna KU-anmälan till Konstitutionsutskottet där jag begär att frågan granskas. Bland annat behöver några saker klarläggas:

* På vilken grund benämns Åsa Romson ”vice statsminister”?
* Varför tydliggjordes det inte för allmänheten redan när regeringen tillträdde att Åsa Romson inte är statsministerns särskilda ställföreträdare, trots att hon benämns ”vice statsminister”?
* Varför har inte Åsa Romson utsetts till statsministerns ställföreträdare med stöd av RF 6 kap. 10 § 1 meningen?
* Finns det fler statsrättsliga begrepp utöver ”vice statsminister” som statsministern har gett en annan innebörd än den vedertagna?




Vem är Sveriges vice statsminister?

2015-07-18

I dag bekräftas det att Dagens Nyheter hade rätt när det gäller vem som egentligen är vice statsminister. Nu känns det som om man bor i en bananrepublik. Nyheten kändes först så osannolik att man knappt trodde det var sant - men det var det.

Statsminister Stefan Löfvén har alltså officiellt utsett MP-språkröret Åsa Romson till "vice statsminister", vilket var tydligt när han tillkännagav sin ministerlista i samband med regeringsbildningen. Uppgifterna finns även på regeringens hemsida. Samtidigt har han alltså så lågt förtroende för Åsa Romson att han har utsett en "inofficiell" vice statsminister i form av Margot Wallström som är den som på riktigt ska ta över regeringsansvaret vid statsministerns bortovaro. Detta är inget han har berättat om vare sig för Sveriges riksdag eller för svenska folket.

Att utse en vice statsminister officiellt samtidigt som man har en annan inofficiellt som ingen känner till påminner väldigt mycket om hur man agerar i en bananrepublik. Det är så sanslöst att man knappt tror det är sant.






Gårdagens interpellationsdebatt om höjd bensinskatt

2015-06-23

Nu går det att se hela debatten igår mellan mig och finansminister Magdalena Andersson i riksdagens web-sändning. Även mina moderata kolleger Niklas Wykman och Fredrik Schulte deltog i debatten, och den avslöjade tydligt att enda syftet med den höjda "bensinskatten" är att få in pengar till regeringens höjda bidrag, ersättningar och subventioner. Det har inget alls med miljöstyrande effekter att göra, inte heller att man vill satsa mer på företagande eller jobb.

Det går också bra att läsa min interpellation, finansministerns svar och mitt huvudanförande i gårdagens debatt






125 tillkännagivanden från riksdag till regering detta riksdagsår

2015-06-16

Nu är det dags att summera Alliansens politiska framgångar detta riksdagsår. Och antalet tillkännagivanden till regeringen är rekordstort. Inte mindre än 125 stycken, vilket är ett oslagsbart rekord i Sverige i modern tid. Många rör stora och viktiga samhällsfrågor med stora ideologiska värden. I ett 70-tal av dessa fall har regeringspartiernas egna riksdagsledamöter ställt sig bakom tillkännagivanden till sin egen regering, vilket i sig måste vara helt unikt.

Här är en lista över alla de 125 riksdagsbesluten.

Det intressanta nu är att bevaka hur alla dessa tillkännagivanden hanteras av regeringen. Det är något vi kommer att bevaka noga. Följer inte regeringen riksdagens beslut kommer decemberöverenskommelsen att leva farligt.

Som jämförelse kan nämnas att regeringen endast lagt 10 (!) egna propositioner med skarpa förslag under detta första riksdagsår. Två av dem har de dessutom tvingats dra tillbaka. Övriga propositioner är sådana som Alliansen förberedde före regeringsskiftet eller frågar av mer "teknisk eller allmän karaktär" utan direkt politiskt innehåll. Exempelvis årsredovisningar för myndigheter, riksrevisionsgranskningar och liknande.




Därför röstar jag enligt Decemberöverenskommelsen idag

2015-06-16

I dag ska riksdagen rösta om vårändringsbudgeten för 2015 och de framtida riktlinjerna för den ekonomiska politiken kommande år. I det första ärendet har Alliansen en gemensam reservation, och i den andra har varje Alliansparti en egen reservation, med en gemensam grund som är samma i alla fyra, men där varje parti ger sin syn på olika profilfrågor.

Vid omröstningen om vårändringsbudgeten kommer Allianspartierna i enlighet med Decemberöverenskommelsen att lägga ned sina röster och släppa igenom S-MP-regeringens alternativ. Vid omröstningen om riktlinjerna för den ekonomiska politiken kommer varje Alliansparti att rösta på sin egen motion.

Jag har tidigare förklarat min syn på Decemberöverenskommelsen. Den slöts för att undvika ett extraval nära inpå det vanliga valet, ett extraval som riskerade lågt valdeltagande och som därmed kunde slutat hur som helst. Moderaterna var öppna för ett extraval, men andra Allianspartier ville inte ha ett extraval. Inte heller Socialdemokraterna och Miljöpartiet ville egentligen ha ett extraval mitt i en fallade opinionstrend. Även väljarna var enligt opinionsmätningar kritiska till ett extraval. Extraval hade troligen inte heller löst några problem när det gäller regeringsbildningen utan bara kostat en massa pengar. I detta läge var omsorgen om Alliansen det viktigaste skälet till Decemberöverenskommelsen för oss moderater, liksom att det vid ett extraval eller framtida val skulle kunna underlätta för Alliansen att bilda regering.

Personligen hade jag helst sett ett extraval och kämpat för en moderat framgång. Och jag är inte alls övertygad om att Moderaterna tjänar på Decemberöverenskommelsen. Jag är inte heller så säker på att Socialdemokraterna kommer att stå kvar vid överenskommelsen om de förlorar regeringsmakten, jag litar inte alls på dem. Jag skulle självklart helst rösta aktivt på den politik jag själv tycker är bäst. Men jag respekterar att moderaternas partiledning tog beslutet om att vi skulle ingå Decemberöverenskommelsen, de är valda i förtroende av partimedlemmarna och har mandatet att ta sådana beslut. Jag respekterar också att en mycket stor majoritet av riksdagsgruppen står upp för överenskommelsen. Framtiden får utvisa om partiet valt rätt eller fel linje.

Jag kommer att rösta enligt moderaternas partilinje idag, men jag har stor respekt för de av mina kolleger som eventuellt väljer att bli utkvittade vid voteringen eller rösta mot partilinjen. För egen del står jag dock för min linje att stödja Decemberöverenskommelsen och känner inget behov av att kvitta ut mig. Jag har öppet förklarat hur jag resonerar och varför jag röstar som jag gör. Jag gör det dock inte med glädje, utan med tungt hjärta. Den politiska situationen och dagens regering är inte bra för Sverige.

Det finns också ett mycket pragmatiskt skäl att stödja den moderata partilinjen. De övriga Allianspartierna kommer att följa Decemberöverenskommelsen oavsett vad vi moderater gör. Det innebär att Alliansens gemensamma vårändringsbudget ändå inte skulle vinna vid en votering. Då lägger jag hellre min energi på frågor där mitt engagemang kan göra skillnad.




Mitt förslag: Gör årlig omräkning av taket för ränteavdrag

2015-06-15

Många bedömare menar att de svenska hushållens skuldsättning är för hög. Jag har tidigare resonerat kring detta och lutar mer åt den mer nyanserade syn som bland annat Finansinspektionen har. De menar att i Sverige äger allt fler sina bostäder, i stället för att hyra. Det gör att fastighetsbolagen inte lånar lika mycket för att bygga hyresrätter, och att hushållen i stället blir mer skuldsatta för att köpa nyproducerade bostadsrätter. Totalt har inte de samlade skulderna för bostäder ökat så mycket så det ser ut om man bara ser på hushållen. Samtidigt är det givetvis bekymmersamt med extrema prisuppgångar på bostäder, främst i våra storstäder och på universitetsorterna. På vissa ställen är priserna helt orimliga. Frågan är hur man på bästa sätt dämpar denna utveckling?

Det har under ett antal år funnits en osund kultur att man kan låna mycket stora summor utan minsta tanke på att amortera. Nu ser vi hur detta förändrats i rätt riktning de senaste åren. De flesta bolånetagare med hög belåning amorterar idag, bland nya låntagare med höga skulder amorterar i stort sett alla. Kreditgivarna har skärpt sig. Frågan är väl därför om det egentligen behövs nya tvingande regler amorteringskrav? Frågan är också hur ännu hårdare amorteringskrav skulle slå mot samhällsekonomin i övrigt? Mot sparande, investeringar och konsumtion?

Förslagen att höja fastighetsskatten för att dämpa prisutvecklingen ställer jag mig ytterst negativ till. Höjd fastighetsskatt slår exempelvis oerhört orättvist eftersom den saknar koppling till hushållens betalningsförmåga. Det är en extremt orättvis skatt som slår hårdast mot dem med låga inkomster.

Återstår då diskussionen om att minska, trappa ned eller avskaffa ränteavdragen. Försämrade ränteavdrag för alla låntagare kan i sig skapa en kris om det genomförs snabbt. Risken finns att en sådan lagändring sammanfaller med ett stigande ränteläge och då kan de slå extra hårt. Men jag har däremot ett eget förslag som jag tycker vore värt att pröva, och som direkt skulle påverka de mest extrema bostadskrediterna. Det handlar om att årligen anpassa taket för fullt ränteavdrag.

Sedan 1990-talets skattereformen gäller lite förenklat full avdragseffekt, 30% skattereduktion, för utgiftsräntor upp till 100.000 kronor. Därutöver reduceras avdraget till 70%, dvs 21% afvdragseffekt i stället för 30% (Jag bortser nu från alla övriga överskott eller underskott av kapital som personen kan ha, samt hur det blir om flera låntagare fördelar ränteavdragen mellan sig). Taket på 100.000 infördes när en normal bolåneränta i vart fall låg över 10%, vilket innebar att man då som ensam låntagare kunde låna runt knappt en miljon med full avdragseffekt. Idag ligger bolåneräntorna under 2%. Det innebär att man idag kan låna över 5 miljoner och få fullt avdrag för räntekostnaderna. Man kan fundera över om detta är rimligt och om det var det som var tanken med 1990-talets skattereform?

Mitt förslag är därför att taket för fullt ränteavdrag skulle räknas om inför varje år efter statslåneräntan 1 november året före (som man gör på en del andra områden i skattelagstiftningen). Det skulle innebära att man med dagens ränteläge kanske bara skulle få full avdragseffekt för de första 20-25.000 kronorna. Därutöver skulle ränteavdraget trappas ned till 21%. Jag tycker också man skulle kunna överväga fler trappsteg så att ränteavdrag över en viss nivå reduceras ytterligare. Kanske ännu en nedtrappning till 50% för extrema räntekostnader, dvs en avdragseffekt på 15%? Eller kanske rent av en gräns där räntor över viss nivå inte ger något ränteavdrag alls?

Mitt förslag skulle inte drabba dem med befintliga normala bostadslån, men skulle göra det avsevärt dyrare att med lånade pengar betala fantasisummor för en bostad. (Det är dessutom dessa bostäder som gynnats allra mest av den sänkta fastighetsskatten). Sannolikt skulle mitt förslag dämpa prisutvecklingen, men utan att riskera att hushåll med mer normala bostadslån drabbas. Jag tycker mitt förslag är värt att diskutera.




Dagens riksdagsdebatt om kommunernas ekonomi

2015-06-04

I dag representerade jag moderaterna i Finansutskottets årliga debatt om kommunernas ekonomiska läge. Mitt anförande i sin helhet går att läsa här. Hela debatten visas i riksdagens videoupptagning nedan. Mitt anförande är nummer två i debatten!

Kort sammanfattat handlade mitt anförande om att den svenska välfärden aldrig haft så stora resurser som under Alliansens regeringsår, att anytalet anställda ökat och att välfärden i det stora hela håller hög kvalitet och att de flesta medborgare är nöjda. Men att kvalitén också varierar kraftigt över landet och mellan landstingen, och att det på en del områden samtidigt finns mycket stora brister och framtidsutmaningar. Alla medborgare är definitivt inte nöjda med vad de får för skattepengarna. Med våra höga skatter borde vi kunna förvänta oss bättre.

Ska vi få mer resurser till välfärden i framtiden är det Alliansens arbetslinje som gäller. Alla resurser till välfärden skapas av företagande och arbete, och därför är jag bekymrad över vart den nya regeringens politik ska leda när det gäller företagsklimat, jobb och sjukfrånvaro.

Jag poängterade också vikten av att kommun- och landstingspolitiker blir bättre på att prioritera och att visa omsorg om skattepengarna och motverka slöseri, misshushållning och vänskapskorruption. I mitt anförande gav jag ett antal exempel på hur kommuner slösat bort skattemedel på obegripliga saker, allt hämtat från Slöseriombudsmannens rapporter och granskningar.

Avslutningsvis uttryckte jag min belåtenhet med den nya möjligheten för kommunerna att spara pengar från goda år i en resultatutjämningsfond till sämre tider. Ett förslag som jag drev redan i valrörelsen 2006, och som blev verklighet från och med 2013.






Ännu ett inslag från onsdagens seminarium om kontanthantering

2015-05-29

I detta inslag ligger fokus mer på politikens syn på saken, med intervjuer av mig och Börje Vestlund (S). Den frusna videobilden på mig, ja vad ska man säga? Jag ser i vart fall rejält bekymrad ut.






Gårdagens seminarium om kontanthantering

2015-05-27

Finanssajten EFN har idag detta inslag på sin webbsida från gårdagens seminarium.



Här berättar Börje Vestlund (S) om regeringens hantering av frågan, innan jag får ge min syn på saken.



Även pensionärsorganisationen SPF:s tidning Veteranen rapporterar från seminariet.




Seminarie om kontanthanteringen med fokus på konsumenterna

2015-05-27

I dag var jag medverkande/inbjudare till ett seminarium om kontanthanteringen i samhället och möjligheten att använda kontanter. Seminariet hade mer fokus på konsumenternas behov än den hearing Finansutskottet ordnade för några månader sedan. Min bild efter dagens seminarium förändrades inte, utan förstärktes. I ett samhälle där sedlar och mynt är lagliga betalningsmedel måste dessa också gå att använda! Och politiken måste ta tag i frågan om inte bankerna sköter detta.

Jag har ju tidigare själv lämnat in en riksdagsmotion i frågan och även medverkat till att Alliansen tillsammans med Vänsterpartiet lyfte frågan om ett utskottsinitiativ i Finansutskottet för en tid sedan (som tyvärr röstades ned av S, MP och SD). Regeringen menar ju att frågan redan utreds, men Alliansen och V tycker detta känns väldigt vagt och vill se konkreta förslag från regeringen på hur vi ska garantera att kontanthanteringen fungerar i hela landet. Men nu har regeringen bollen och jag tänker fortsätta följa frågan noga.






Finansutskottet sa ja till ny utredning om välfärdstjänster

2015-05-26

I dag röstade finansutskottets majoritet för Alliansens förslag om ny utredning om välfärdstjänster. S, MP och V var emot. Jag upprepar det jag skrev förra veckan på bloggen:

Den utredning om "vinster i välfärden" som S-MP-regeringen tillsatte i början av mars var en ren eftergift åt Vänsterpartiet, och har bara ett enda mål – att tvinga bort privata företag från välfärdsbranschen. Alliansen anser att utredningen har fokus på fel saker. Välfärden behöver mångfald eftersom det bidrar till att utveckla verksamheter och hitta nya lösningar. Regeringens utredning fokuserar på vinster och detaljstyrning av bemanning istället för att säkerställa kvalitet, tillgänglighet och valfrihet. Den osäkerhet som regeringens utredning leder till lägger en våt filt över branschen, när man inte vågar fatta viktiga verksamhets- och investeringsbeslut. Den osäkerheten måste upphöra. Vi vill därför att Riksdagen skickar en tydlig signal till regeringen om vilken inriktning vi vill se på det här området.

Alliansen vill se en utredning som fokuserar på kvalitet och mångfald, oavsett vem som levererar. Vi måste ställa tuffa krav på alla aktörer som verkar inom välfärden. Det viktiga är att kvalitén är hög, oavsett om det är offentliga, privata eller ideella aktörer. Därför lade vi i dag fram ett konkret och genomarbetat förslag förslag i Finansutskottet för hur ett sådant utredningsuppdrag skulle kunna se ut.

Nu får vi se om regeringen visar respekt för riksdagen och följer utskottsinitiativet när det väl har beslutats vid kommande votering.




Alliansens utskottsinitiativ kring utredning om välfärdstjänster

2015-05-21

Den utredning om "vinster i välfärden" som S-MP-regeringen tillsatte i början av mars var en ren eftergift åt Vänsterpartiet, och har bara ett enda mål – att tvinga bort privata företag från välfärdsbranschen. Alliansen anser att utredningen har fokus på fel saker. Välfärden behöver mångfald eftersom det bidrar till att utveckla verksamheter och hitta nya lösningar. Regeringens utredning fokuserar på vinster och detaljstyrning av bemanning istället för att säkerställa kvalitet, tillgänglighet och valfrihet. Den osäkerhet som regeringens utredning leder till lägger en våt filt över branschen, när man inte vågar fatta viktiga verksamhets- och investeringsbeslut. Den osäkerheten måste upphöra. Vi vill därför att Riksdagen skickar en tydlig signal till regeringen om vilken inriktning vi vill se på det här området.

Alliansen vill se en utredning som fokuserar på kvalitet och mångfald, oavsett vem som levererar. Vi måste ställa tuffa krav på alla aktörer som verkar inom välfärden. Det viktiga är att kvalitén är hög, oavsett om det är offentliga, privata eller ideella aktörer. Därför lade vi i dag fram ett konkret och genomarbetat förslag förslag i Finansutskottet för hur ett sådant utredningsuppdrag skulle kunna se ut.

Förslaget bordlades till nästa möte för att alla skulle kunna läsa det i lugn och ro. På sammanträdet på tisdag nästa vecka vet vi hur finansutskottet ställer sig till förslaget.




Finanspolitiska Rådet: Förändring av disponibel inkomst

2015-05-19

Finanspolitiska Rådet redovisar i sin rapport (sidan 36) förändringen av disponibel inkomst, dels under s-regeringen 1995-2006, dels under Alliansen 2006-2013. Under S-regeringens tid var det de 10 procenten med de högsta inkomsterna, decil 10, som fick den i särklass största förbättringen, hela 85% i inkomstökning, dubbelt så mycket som decil 9 som fick näst mest. Under Alliansen vad det decil 5-9 som fick mest. Alltså inte de med högst inkomster.






Hade Finanspolitiska Rådet bestämt hade Västlänken aldrig byggts

2015-05-19

Finanspolitiska Rådets nya rapport innehåller en hel del intressant. Bland annat om brister i tidigare regeringars prioriteringar av satsningar på infrastruktur. Kritiken riktar sig främst mot Alliansregeringen, men man skriver att det sannolikt fungerat på samma sätt även under tidigare regeringar. Och dagens regering har inte aviserat att man tänker annorlunda, tvärtom försvarar nya infrastrukturministern Anna Johansson (S) Västlänken med näbbar och klor - trots att den har negativ ekonomisk samhällsnytta.

Framförallt pekar Finanspolitiska Rådet (sidan 138 i rapporten) på att "det är anmärkningsvärt att det visat sig så svårt att hitta något samband mellan den samhällsekonomiska nyttan per investerad krona och sannolikheten i att en investering genomförs."

Finanspolitiska rådet fortsätter (sid 140 i rapporten): "Vi menar därför att Trafikverket ska ha en tydlig instruktion att endast samhällsekonomiskt lönsamma projekt ska finnas med på den lista över investeringar som man föreslår till regeringen".

Med tanke på att Västlänken är ett av de absolut minst samhällsekonomiskt lönsamma infrastrukturprojekten i modern tid (projektet har tom negativ samhällsnytta enligt beräkning av tidningen Dagens Samhälle) så kan man ju lätt konstatera att om Finanspolitiska rådet hade fått bestämma hade Västlänken stoppats redan hos Trafikverket och aldrig ens föreslagits för regeringen. Det säger en del.




Finanspolitiska rådet riktar hård kritik mot regeringens politik

2015-05-19

I dag höll Finansutskottet en utfrågning med anledning av Finanspolitiska Rådets nya rapport. I rapporten riktar man mycket hård kritik mot regeringen.

Dels konstaterar man att "Regeringen bryter mot det finanspolitiska ramverket" (bilden nedan).

Dels skriver man att regeringens förslag om höjda arbetsgivareavgifter för unga på kort sikt kostar mellan 6.000 och 10.000 jobb. Samtidigt medför höjd a-kasseersättning att sysselsättningen minskar med 27.000 personer. Politiken i övrigt har små positiva effekter på arbetslösheten, "framförallt i relation till målet om EU:s lägsta arbetslöshet genom ökad sysselsättning" som man uttrycker saken. Under föredragningen konstaterade Rådets ordförande, John Hassler, att regeringens mål helt enkelt är orealistiskt.







Min tolfte interpellation till finansministern

2015-05-13

I går lämnade jag in min tolfte interpellation till finansminister Magdalena Andersson. Denna gång om det brutna vallöftet om höjd bensinskatt, och inte minst den märkliga argumentationen att "bensinpriset ändå gått ned så mycket". Nu har det ju gått upp igen. Vad tänker finansministern göra om det stiger ytterligare? Debatten lär bli framåt sommaren.






Moderaterna presenterar sin vårbudgetmotion

2015-05-06

I dag på förmiddagen presenterade Ulf Kristersson och Anna Kinberg Batra moderaternas vårbudgetmotion. Här en bild från presskonferensen. Budgetmotionen har fokus på stärkt konkurrenskraft för svenska företag, fler i arbete, effektivare omställning på arbetsmarknaden och att fler ska vilja och kunna jobba lite längre upp i åldrarna.

Samtidigt är ju detta en vårbudgetmotion, vilket gör att de ekonomiska satsningarna är relativt blygsamma, ungefär 3 miljarder. De stora politiska dragen för kommande år redovisas i den stora moderata budgetmotionen till hösten.

Alliansens gemensamma riktlinjer som är desamma i alla fyra partiernas vårbudgetmotioner lägger grund för att när som helst kunna överta regeringsansvaret och ansvaret för den ekonomiska politiken.

S-MP-regeringen verkar inte ha någon plan alls för vad man vill, och det enda konkreta är höjda skatter på jobb och företagande med 27 miljarder, och endast två procent av detta satsas på näringliv och arbete. Resterande 98% går till annat, främst höjda ersättningar och bidrag. Moderaternas budgetmotion går i en annan riktning. Samtidigt som de rödgröna tar stora steg åt fel håll tar Moderaterna ytterligare några mindre, men viktiga, steg i rätt riktning. Alla våra förslag är fullt finansierade, bland annat genom att skatteintäkterna ökat mer än vad som antogs i höstens budgetmotion, men också genom vissa kända besparingar som även finns med i regeringens budget, bland annat slopad avskrivning av studielån bara för att man uppnår viss ålder.

Bland de konkreta moderata förslagen kan särskilt följande nämnas:

• Rätt till Komvux för alla behöriga för att att läsa in högskolebehörighet: 200 miljoner kronor
• Yrkesintroduktionsanställningar ("YA-jobb/lärlingskobb") till långtidsarbetslösa och nyanlända: 168 miljoner kronor
• Matchningsanställningar för långtidsarbetslösa: 190 miljoner kronor
• Se över och förbättra Arbetsförmedlingen
• Investering i vägförstärkningar för att möjliggöra tyngre och längre lastbilstransporter. Gör att samma transporter som idag kan göras med färre lastbilar, vilket är bra både för miljön som industrins konkurrenskraft. Dessutom förstärkt underhåll av järnvägen. Totalt 1 700 miljoner kronor
• Ny offentlig-privat riskkapitalfond
• Enklare företagande med halverat krav på aktiekapital, rätt till längre tjänstledighet, lag mot fakturabedrägerier och minskad administration för mikroföretag och mindre banker
• Stimulanser för företagande för utrikes födda: 20 miljoner kronor
• Lägre skatt för att jobba från 64 år i stället för från dagens 65: 500 miljoner kr
• Underlätta omställning och kompetensutveckling genom hela livet med höjt fribelopp för studier, extra studieveckor efter 40 år, rätt till studiemedel upp till 60 år och höjt tilläggslån för studerande med barn: 159 miljoner kr

Moderaternas övriga prioriteringar perioden 2016-2019:

Jobben kommer först:
• Fortsatt politikutveckling för att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden (inklusive översyn av iintegrations- och migrationspolitiken).
Utbildning bygger Sverige starkt:
• Fler karriärtjänster
• 10-årig skola
• Mer matematik
• Ökade satsningar på en lärarutbildning i världsklass och bättre kvalitetskontroll i alla skolor
Ordning och reda i välfärden:
• Välfärden ska präglas av kvalitet, tillgänglighet, trygghet
• Utökad tillståndsplikt, tydligare kvalitetskrav och skarpare sanktioner vid misskötsel
Ett starkt Sverige i en orolig omvärld;
• Försvarsuppgörelsen stärker Sveriges långsiktiga försvarsförmåga, nytt ställningstagande krävs framöver
• Nolltolerans mot terrorism kräver ökade resurser till terrorismbekämpning och skydd till de som behöver




Dagens Citat i Borås Tidning

2015-05-05

I dag är jag återigen citerad på nyhetsplats i Borås Tidning.
Denna gång från gårdagens blogginlägg om kommunernas ekonomi.






Besök hos Finansinspektionen

2015-05-05

Under förmiddagen gjorde Finansutskottet ett besök hos Finansinspektionen. Besöket handlade både om Finansinspektionens samlade verksamhet, implementeringen av nya EU-direktiv inom finans- och rådgivningsområdet, samt givetvis utvecklingen på hushållens skulder och diskussionen kring amorteringskrav.

Vänstra bilden nedan visar utvecklingen av hushållens skuldsättning sedan 1980. Man ser en dramatisk uppgång mellan 1995 och 2010, varefter skuldsättningen ligger relativt stabilt. Finansinspektionen (FI) menar, till skillnad mot Riksbanken och en del andra ekonomer och debattörer, att risken för en "bostadsbubbla" är liten. Att skuldsättningen ökat så mycket sedan 1995 menar man beror på att större andel av befolkningen idag äger sina bostäder. Det betyder att hushållen lånat pengar för att köpa bostadsrätter och villor i stället för att fastighetsbolag skulle ha lånat motsvarande pengar för att bygga hyresrätter. Totalt är skuldsättningen i samhället inte oroväckande hög och man ser ingen tendens i att det byggs för mycket bostäder på ren spekulation (som man såg i ex Spanien och på Irland innan deras bostadsbubblor brast). I Sverige byggs det ju tvärtom alldeles för lite, och här köper man bostad i första hand som boende, inte på ren spekulation. FI ser också i så kallade "stresstester" att hushållen oftast har goda marginaler och många har också sparkapital. Risken för en bostadsbubbla bedömer Finansinspektionen alltså som mycket liten och man ser inga akuta behov att att ta "krafttag" mot skuldutvecklingen.



När det gäller amorteringar (högra bilden) har FI gått igenom ett stort antal bostadslån. Sedan 2011 har amorteringarna ökat betydligt. Man ser att de som är högst belånade, över 85% av bostadens värde, i stort sett alla amorterar numera. Och för dem med 70-85% belåningsgrad har andelen som amorterar ökat från drygt 40% till drygt 80% sedan 2011. Anledningen är att Bankföreningen rekommenderat sina medlemmar att kräva att kunderna amorterar på skulder över 70% av belåningsvärdet. Amorteringstakten ser ungefär likadan ut hos alla bolånegivarna.

Finansinspektionen ser positivt på att amorteringarna ökat, men menar, även om man inte ser risk för en bostadsbubbla, att det ändå i längden är orimligt att inte amortera även på krediter över 50% av belåningsvärdet. Inte minst kan det långsiktigt bli ett problem att svenskarna när de går i pension sitter med alltför stora skulder i stället för att ha minskat belåningen. FI menar att det långsiktigt är viktigt med en sund amorteringskultur.

Problemet är att Bankföreningens amorteringsrekommendationer numera upphört efter kritik från Konkurrensverket. Och Finansinspektionen har inte laglig rätt att föreskriva eller rekommendera amortering med dagens lagstiftning. Det krävs alltså en ändring av lagen för att dels kunna behålla dagens föreskrifter/rekommendationer om amortering för krediter över 70% av belåningsvärdet, och dels införa det även för krediter på över 50% av belåningsvärdet.




Riksdagen har nu beslutat om 100 tillkännagivanden till regeringen

2015-05-05

Förra veckan röstade riksdagen igenom Alliansens hundrade tillkännagivande sedan i höstas. En historiskt hög siffra. Ett tillkännagivande är ett uppdrag från riksdagen, som regeringen "bör fullfölja".

Under Alliansens åtta regeringsår var det en stor nyhet i media när oppositionen vid något enstaka tillfälle den föregående mandatperioden lyckades köra över Alliansregeringen och få till ett tillkännagivande. Nu har det alltså hänt 100 gånger på sju månader!

Den som hävdar att Alliansen sitter tyst och stilla och låter den svaga S-MP-regeringen göra som de vill verkar ha missat en hel del av vad som händer i rikspolitiken. Alldeles oavsett den kritiserade "decemberöverenskommelsen" får Alliansen igenom massor av politik. Den mycket svaga och oförberedda S-MP-regeringen lever dessutom mycket farligt. Om man bryter fler vallöften, underminerar det finanspolitiska ramverket eller missbrukar decemberöverenskommelsen blir det mycket svårt i längden för Alliansen att internt i sina partier försvara överenskommelsen. Stefan Löfvén måste inse att hans regering lever på nåder.




Sveriges kommuner går med stora överskott

2015-05-04

En rapport från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, visar att resultatet för landets kommuner beräknas bli totalt elva miljarder kr i år och åtta miljarder nästa år. En positiv påverkan från omvärlden och en svag krona stärker ekonomin. Arbetslösheten förväntas minska i år vilket påverkar skatteunderlaget positivt. I år väntas skatteunderlaget växa med 4,5 procent och med 5,2 procent 2016.

Som lök på laxen har AFA Försäkrings styrelse beslutat om att återbetala 2004 års inbetalda premier till den kollektivavtalade kompletterande sjukförsäkringen. I sitt pressmeddelande skriver AFA att"Den 1 juli 2008 reformerades sjukförsäkringssystemet. Antalet personer som har beviljats sjukersättning har därefter minskat avsevärt. Detta har medfört att AFA Sjukförsäkring kan minska reserverna för framtida utbetalningar på skadeår före 2008,vilket lett till avvecklingsvinster och en förbättrad konsolidering i bolaget." Återbetalningen är alltså en direkt effekt av Alliansens sjukförsäkringsreform. Totalt sett handlar det i år om om drygt fem miljarder kronor, varav 3,7 miljarder avser kommunerna och 1,4 miljard landstingen.

Kommunernas starka ekonomi är en direkt följd av Alliansens politik som ju gäller även i år eftersom det är Alliansens budget som gäller i år. Det är därmed också Alliansens reformer som påverkar arbetsmarknaden och sjuktalen. Hur det blir med den aviserade S-MP-V-politiken kan man ju fundera över. Jag befarar högre arbetslöshet i takt med att skatterna på arbete och företagande ökar, och stigande sjuktal i takt med att sjukförsäkringsreformen urholkas. Det finns stor risk för att detta leder till både sämre skattekraft och stigande kostnader för kommunerna kommande år.

Det finns samtidigt all anledning att ta Expressens mycket läsvärda ledakrönika den 2 maj på största allvar. Det duger inte att riksdag och regering vältrar över kostnader på kommunerna. Det är så populärt, inte minst på vänstersidan, att ständigt kräva nya rättigheter och nya förmåner som någon annan (skattebetalarna) ska betala. Kommunerna kommer ofta i kläm.

Jag tycker Alliansen på det stora hela hanterade kommunerna/landstingen på ett bra sätt, inte minst under krisåren när vi tillförde extra pengar. Och de reformer vi infört inom exempelvis skola, sjukvård och omsorg har vi också finansierat med extra statliga pengar. När det gäller migrationen tar staten kostnaderna de första två åren, det är en förbättring, men kommunerna har däremot kostnaderna åren därefter. Det finns absolut anledning att titta på detta. Och att kommunerna tar av skattepengar till kommunal verksamhet för att medfinansiera statliga väg- och härnvägsbyggen känns i grunden helt fel. Med en statlig investeringsbudget för infrastruktur skulle man kunna slippa både kommunal medfinansiering och trängselskatt.

Om någon månad ska jag för moderaternas räkning debattera kommunernas ekonomiska läge i en riksdagsdebatt med Finansutskottet. Jag återkommer till detta när det närmar sig.




Moderaterna säger nej till försämrade ränteavdrag

2015-04-24

De två regeringspartierna ger olika besked kring ränteavdragen, där finansminister Andersson (S) säger att ingen försämring är aktuell, medan finansmarknadsminister Bolund (MP) är betydligt otydligare i frågan och närmast antyder att en försämring skulle finnas på agendan.

I det läget är det viktigt att riksdagens största oppositionsparti ger tydliga besked. Det är inte aktuellt för Moderaterna att försämra ränteavdraget. Särskilt inte eftersom det skulle riskera att strama åt för familjer med stora lån. Det finns till och med risker att för snabba och hårda åtstramingar i sig kan skapa nya kriser. Dessutom ska man komma ihåg att regeringens politik med andra skattehöjningar kommer att slå mot hushållens ekonomi och påverka tillväxten.

I sammanhanget ska man också komma ihåg att de skenande fastighetspriserna främst är ett problem i Stockholm, Göteborg och på några universitetsorter som Uppsala och Lund. I stora delar av landet upplever man inga extrema prisökningar eller prisnivåer, på vissa ställen är det tvärtom fallande priser som gäller. Politikerna måste se hela landet och alla invånare och inte alltid anpassa all politik efter Stockholm och storstadsproblemen.

Istället för att försämra ränteavdragen bör man fortsätta stärka amorteringskulturen, vilket jag skrev om i går. Arbetet med amorteringskrav bör genomföras på ett sådant sätt att det inte riskerar att hushållens konsumtion, och därmed tillväxten, påverkas negativt. Det borde gå att lösa relativt enkelt genom att Finansinspektionen utfärdar rekommendationer som är i linje med sitt föreslagna amorteringskrav, rekommendationer som bankerna sedan följer.

I dag citerar för övrigt Borås Tidning min blogg från i går, och det känns som ett passande citat med tanke på min bakgrund från bankvärlden. Jag tror det flesta av mina gamla bankkolleger håller med mig. Det fina är att denna linje faktiskt fungerar utmärkt för alla kunder, alla kreditgivare och alla fastighetsköp över hela landet. Sverige är olika!





Sund kreditgivning viktigare än tvingande amorteringskrav

2015-04-23

Finansinspektionen, FI, backar från förslaget om ett mer eller mindre tvingande amorteringskrav från 1 augusti. FI tycker visserligen att det behövs, men är osäker på om myndigheten har lagligt stöd för att på egen hand införa detta avbetalningstvång på bolån. Osäkerheten uppkom efter kritiska remissyttranden från lagkunniga.

Samtidigt säger Bankföreningen i ett pressmeddelande idag att bankerna i flera år arbetet för att stärka amorteringskulturen, vilket har gett resultat. Den senaste bolåneundersökningen visar att 9 av 10 låntagare med hög belåningsgrad amorterar och att amorteringstakten har ökat de senaste åren. Bankerna kommer enligt Bankföreningen att fortsätta ge låntagare en individuell amorteringsplan och främja en god amorteringskultur.

För mig som jurist, tidigare anställd på bank och med lång erfarenhet av både kreditgivning och av att hjälpa kunder med betalningsproblem, tycker jag Bankföreningens besked är det viktiga. En sund kreditgivning med rimliga amorteringsvillkor utformade efter varje kunds situation är bra mycket bättre än tvingande regler eller lagstiftning. Därför har jag svårt att bli särskilt bekymrad efter Finansinspektionens besked.

En sak är däremot bra - diskussionen om skuldsättning och amortering har varit bra och säkert öppnat ögonen på en del låntagare. Det låga ränteläget ger utmärkta möjligheter för många att amortera lite extra, och det har man glädje av den dag räntorna stiger igen.

Svenska hushåll har hög skuldsättning påstås det. Det är på ett sätt sant, men samtidigt har också hushållens förmögenheter ökat kraftigt - både när det gäller bostadsvärden, värdepappersinnehav och banktillgodohavanden. Saken är den att svenskar allt oftare köper sin bostad i stället för att hyra (troligen på grund av den stora bristen på hyresrätter). Det gör att fler lånar för bostadsköp. Då ökar skuldsättningen, men samtidigt finns ett värde i form av bostaden som man äger. Under förutsättning att skulden är rimlig i förhållande till bostadens värde, och att man inte lånat mer än man klarar att betala (även med en betydligt högre räntenivå), så behöver inte skuldsättningen vara något stort problem.

Viktigast är att motverka orimliga prisökningar på bostäder som på sikt kan skapa en fastighetsbubbla. Då är det viktigt att den byggnation som faktiskt satte fart de sista åren med Alliansregeringen åren fortsätter i samma takt och ökar ytterligare för att motverka bostadsbristen. Men då kan inte regeringen säga nej till alla reformer som kan snabba på och underlätta bostadsbyggandet och tro att man löser allt med statliga subventioner. Där borde diskussionen föras i stället för att lägga allt krut på att diskutera ett amorteringskrav som i praktiken redan tillämpas.




Därför är en Alliansregering med stöd av SD inte realistisk

2015-04-23

Jag får en hel del frågor och synpunkter med anledning av "decemberöverenskommelsen". Många verkar mena att eftersom Alliansens budget i höstas fick stöd av Sverigedemokraterna så finns i praktiken ett "block" bestående av Alliansen + SD som lätt kan köra över dagens regering. Men den analysen har stora brister.

För det första måste man granska SD:s hela politik. Även om det - mot förmodan - skulle gå att ena Alliansen och SD om en gemensam migrationspolitik finns det andra centrala politikområden där SD:s åsikter går rakt emot Alliansens. Det gäller exempelvis skatter, arbetsmarknadspolitik, socialförsäkringar, utbildningspolitik och EU-frågor. Man ser också att SD inte kan räkna hem de "besparingar" man påstår sig göra på en mer restriktiv invandringspolitik, där man vill minska invandringen med 90%. En så kraftig minskning skulle kräva att Sverige bryter mot internationella konventioner. SD:s negativa syn på integrationspolitiken skulle dessutom göra det ännu svårare att integrera de invandrare som redan finns i vårt land. Dessutom "glömmer" SD en del av kostnaderna som löper vidare för nyanlända som redan finns i Sverige. Kraftigt minskad invandring skulle inte över en natt minska kostnaderna lika mycket.

Exempelvis är det märkligt att vissa verkar tro att SD skulle vilja "hjälpa" Alliansen att stoppa regeringens budget med förslag om höjda arbetsgivareavgifter för unga. Många känner nog inte till att SD vill göra samma höjning av arbetsgivareavgifterna som regeringen och dessutom höja arbetsgivareavgifterna generellt med ytterligare 1 procentenhet! Ovanpå detta vill man höja restaurangmomsen, vilket alltså går längre än vad S-MP-regeringen föreslår.

Även på andra områden för SD ren vänsterpolitik. Inom arbetsmarknadspolitiken vill SD riva upp "Laval-lagen och försvåra för utländska företag att verka i Sverige. Man vill också förbjuda kommunala avknoppningar i skola och förskola och införa någon form av "vinstförbud" för företag i välfärdssektorn. Man vill också höja ett antal bidrag och ersättningar kraftigt, och slopa hela avgiften till a-kassan. Denna bidragspolitik går rakt emot Alliansens arbetslinje. Sammantaget hotar SD:s politik enligt finansdepartemantets beräkningar att minska sysselsättningen med 90.000, vilket är mer än vad regeringens politik väntas medföra.

För det andra. Förra mandatperioden röstade SD oftare på Alliansens politik än oppositionens, men denna mandatperiod ser det ut precis tvärtom. Anledningen är att om SD inte har något avvikande förslag så låter man regeringens förslag vinna, oavsett regering. Man kan alltså inte använda SD:s stöd till Alliansregeringen förra mandatperioden som argument för att SD skulle stödja Alliansen i dag. I höstas röstade för övrigt inte SD på Alliansens budget för att de gillade den, utan för att de ogillade regeringens budget ännu mera.

För det tredje finns det idag inget stöd inom något av Allianspartierna för att bilda regering med SD:s passiva eller aktiva stöd. Självklart kan detta förändras över tid, men det krävs i så fall att alla fyra Allianspartierna tar ett sådant beslut eftersom Alliansen vill hålla ihop. Jag bedömer det som ytterst osannolikt inom överskådlig tid. I sammanhanget är det också viktigt att komma ihåg att före valet 2014 lovade Alliansen att inte bilda regering som byggde på SD:s aktiva stöd. Ett sådant vallöfte bör hållas om inget väldigt oförutsett inträffar.

Jag ser inget problem med att samarbeta med SD i enskilda frågor. Finns det stöd för kloka politiska beslut i enskilda frågor ska man ta vara på det, oavsett parti. Häromveckan gjorde tex Alliansen upp med Vänsterpartiet i Finansutskottet i frågan om bankernas kontanthantering. Då var det SD som räddade regeringen. I en annan fråga kan Alliansen få igenom sina förslag med stöd av SD. Men därifrån till att bilda regering och lägga fram en budget med stöd av SD är det ett mycket stort steg.

Inget är ristat i sten, särskilt inte när dagens regering bryter vallöften på löpande band och för en politik som skadar Sverige. Regeringen spelar ett högt spel och ska inte känna sig alltför säker på att decemberöverenskommelsen överlever om man tänjer för mycket på den. Men för att kunna bilda regering med stöd av andra partier krävs en politisk samsyn i de stora frågorna - budget, skatter, arbetsmarknadspolitik och socialförsäkringar. Den samsynen finns idag inte mellan Alliansen och SD.




Regeringens budget slår mot företag, jobb och landsbygd

2015-04-15

S-MP-regeringen presenterar idag en skattechock på både företagande och jobb. De skattehöjningar som presenteras innebär sammantaget 34 miljarder i höjda skatter 2016, varav delar införs redan i år. 27 miljarder av de totala skattehöjningarna utgörs av höjd skatt på jobb och företagande. Endast knappt två procent (2%) av regeringens skattehöjningar på jobb och företagande går tillbaka till företagen (näringspolitik). Skattehöjningarna på jobb och företagande är mer än 80 gånger större än satsningarna på företagen. Pengarna läggs i stället främst på höjda ersättningar och bidrag och en redan på förhand av forskare utdömd 90-dagarsgaranti för ungdomar.

Hur inbillar sig regeringen att denna politik ska stärka företagen och skapa fler jobb? Regeringens politik riskerar tvärtom att leda till att Sveriges jobbtillväxt bromsas upp. Beräkningar från Finansdepartementet, som analyserat långsiktiga sysselsättningseffekter av regeringens vallöften, visar på att mer än 80 000 jobb riskerar att försvinna. Det är priset av höjda socialavgifter för unga, förändringar i a-kassan och slopad gräns i sjukförsäkringen. Regeringens politik riskerar att pressa tillbaka människor i utanförskap. Konjunkturinstitutet bekräftar bilden: Regeringens politik bedöms sänka potentiell arbetskraft och höja jämviktsarbetslösheten. Trots detta beräknar regeringen att arbetslösheten ska sjunka ordentligt kommande 2-3 år. Det är knappast realistiskt.

Regeringens skatteförslag påverkar inte bara jobbtillväxten, utan slår också direkt mot hushållens plånböcker och företagens verksamhet. Det handlar exempelvis om försämringar av RUT och ROT och höjd bensinskatt. Ökade kostnader för att anställa, minskade husavdrag och höjd bensinskatt slår samtidigt mot småföretagare i hela Sverige.

Trots att utanförskapet är fortsatt stort, väljer regeringen att höja trösklarna in på arbetsmarknaden istället för att sänka dem. Höjda anställningskostnader för unga och minskade möjligheter till husavdrag riskerar att försvaga de grupper som redan står längst ifrån arbetsmarknaden, unga och utrikes födda med låg utbildningsbakgrund.

När det gäller att värna vår gemensamma välfärd och hållbara offentliga finanser tar regeringen inget ansvar alls. Man slopar den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen, höjer skatten på arbete för äldre, accepterar ett fortsatt ineffektivt flyktingmottagande och planerar för att ensidigt ta bort överskottsmålet för de offentliga finanserna. Man väljer samtidigt bort viktiga skolreformer som exempelvis införandet av tioårig grundskola och utökningen av karriärtjänsterna för lärare. Sammantaget är regeringens förslag knappast vägen framåt för Sverige.

Bensinskattehöjningen förtjänar också en kommentar. Vi ser nu att det man beskrivit som en "engångshöjning" på dryga 50 öre litern i själva verket handlar om en årlig extra indexhöjning av skatten. Under denna mandatperiod lär det betyda minst 2-3 kronor i höjd bensinskatt när momsen lagts på. Med de nya EU-reglerna måste man göra samma höjning för biodrivmedel, vilket gör att skattehöjningen helt saknar miljönytta. Den enda effekten är att det blir dyrare att leva och driva företag på landsbygden och att det blir dyrare att pendla med bil till jobbet. Miljöpartiet har fått som de vill, ett bensinpris på 20 kronor litern närmar sig med stormsteg.

Det enda positiva i vårbudgeten är den starka utvecklingen av tillväxten i Sverige. Prognoserna skrivs nu upp. Och det är inte så konstigt - Sverige har styrts med Alliansens budget sedan valet och våra tillväxtskapande reformer ger fortfarande positiv effekt. Frågan är vad som händer med tillväxten framöver när S-MP-regeringen steg för steg monterar ned våra tillväxt- och jobbskapande reformer, chockhöjer skatterna på jobb och företagande och försämrar hushållens köpkraft?




Skämtar regeringen med oss??

2015-04-13

I dag meddelar regeringen stolt att det blir en "kraftfull näringspolitisk satsning" redan i årets vårbudget. Den fantastiska summan av 226 miljoner(!), alltså 24 kronor per svensk, satsas på näringslivet. Samtidigt höjer man skatterna för samma näringsliv med många miljarder, tex genom höjda arbetsgivareavgifter för unga.

Man satsar exempelvis 30 miljoner på att locka fler turister till Sverige, samtidigt som man höjer arbetsgivareavgifterna för besöksnäringen med 1,5 miljarder kronor.

Man marknadsför miljonerna och döljer miljarderna. Dagens utspel är så patetiskt och pinsamt att man undrar om regeringen skämtar med oss?






Alliansens segrande förslag om utredning av överskottsmålet

2015-04-09

I dag antog en majoritet i Finansutskottet (M, C, FP, KD och SD) Alliansens förslag om en parlamentarisk utredning om överskottsmålet. Därmed lär förslaget också vinna vid den kommande omröstningen i riksdagen. Så här ser beslutet ut i sin helhet:

En parlamentarisk utredning om överskottsmålet och dess roll i det finanspolitiska ramverket

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen snarast ska tillsätta en parlamentarisk utredning med uppdraget att analysera konsekvenserna för svensk ekonomi av ett förändrat överskottsmål och hur en sådan förändring förhåller sig till övriga delar av det finanspolitiska ramverket. Utredningen bör innefatta en noggrann genomlysning av vilka effekter ramverket och själva överskottsmålet har haft på den svenska ekonomins utveckling och på Sveriges förmåga att nå EU:s gemensamma mål. Särskild tonvikt ska läggas vid möjligheterna att säkerställa finanspolitisk stabilitet och att klara av kommande kriser.

Utskottets ställningstagande

Det finanspolitiska ramverket säkerställer finansiell stabilitet och en beredskap att klara framtida kriser och det har tjänat Sverige väl. Enligt utskottet kommer det även i fortsättningen att vara viktigt med ett antal grundläggande principer som finanspolitiken bör följa för att vara långsiktigt hållbar och transparent. Sedan ramverket infördes har den politiska uppslutningen för det successivt breddats. Det har enligt utskottet bidragit till att de offentliga finanserna utvecklats stabilt under de senaste 15 åren.

Förtroendet för Sveriges offentliga finanser är högt och statsskulden ligger på en relativt låg nivå. Det här menar utskottet skapar förutsättningar för att inleda en översyn av överskottsmålet. I skrivelsen Ramverk för finanspolitiken 20 (skr. 2010/11:79), som en bred majoritet i utskottet ställde sig bakom, betonades vikten av en återkommande analys av överskottsmålet för att se till att den valda nivån stödjer de motiv som anges för målet. Samtidigt vill utskottet understryka att förändringar av det finanspolitiska ramverket kan få långtgående konsekvenser. En eventuell förändring av överskottsmålet bör därför föregås av en grundlig analys både av vad målet har betytt för svensk ekonomi och de framtida konsekvenserna för ekonomin. Det krävs också en analys av hur en eventuell förändring av målet förhåller sig till övriga delar av det finanspolitiska ramverket.

För att upprätthålla ramverkets legitimitet och förankring bör den breda parlamentariska förankring som varit kännetecknande vid utvecklingen av ramverket även i fortsättningen vara grunden vid överväganden om förändringar i detsamma. Utskottet föreslår därför att regeringen snarast tillsätter en parlamentarisk utredning som ges uppdraget att analysera konsekvenserna för svensk ekonomi av en eventuell förändrad målnivå för det offentliga finansiella sparandet och hur en sådan förändring förhåller sig till övriga delar av det finanspolitiska ramverket. Utredningen kan inom ramen för sitt uppdrag begära in underlag från relevanta aktörer på området. Den redovisning som följer av det uppdrag som regeringen gett Konjunkturinstitutet om att analysera konsekvenserna av en förändring av överskottsmålet kan om utredningen så finner lämpligt ingå som underlag i utredningen.

Utredningen bör innefatta en noggrann genomlysning av vilka effekter ramverket och själva överskottsmålet har haft på den svenska ekonomins utveckling och på Sveriges förmåga att nå EU:s gemensamma mål. Särskild tonvikt ska läggas vid möjligheterna att säkerställa finanspolitisk stabilitet och att klara av kommande kriser. Utredningens uppdrag kan t.ex. omfatta:

• En utvärdering av hur överskottsmålet och ramverket i sin helhet har fungerat hittills,
• en scenarioanalys där ett utfallsrum av olika tänkbara framtida scenarion beskrivs och beaktas och
• en komparativ studie av motsvarande regelverk i andra länder.

Utskottet anser att utredningen bör redovisa sitt arbete mot slutet av 2016. Utskottet vill också framhålla att regeringen under den tid som den parlamentariska utredningens arbete pågår bör avstå ifrån att föreslå mer långsiktiga förändringar av överskottsmålet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.




Alliansens fortsatta väg mot gemensam valseger 2018

2015-04-08



I dag berättar Alliansens partisekreterare i en gemensam debattartikel på DN Debatt hur det fortsatta Allianssamarbetet ska se ut de kommande åren för att både göra det möjligt för de fyra partierna att vart och ett utveckla sin politik och samtidigt vårda den gemensamma Allianstanken för att lyckas vinna valet gemensamt 2018.

• Under 2015 kommer Alliansens partier att presentera egna budgetmotioner som svar på regeringens budgetproposition. Alliansens fyra partier kommer även presentera egna vårmotioner, men en gemensam motion som svar på regeringens vårändringsbudget. Ansvar för ekonomin och att arbete och företagande måste löna sig är fortsatt självklara gemensamma utgångspunkter.
• Ett samarbete som innefattar bland annat besöksverksamhet, seminarier och utmaningsrapporter kommer att inledas i partiledningsformat.
• En gemensam alliansutvärdering genomförs för att utveckla Allianssamarbetet ytterligare.
• Gemensam utbildningsverksamhet kommer att genomföras och ett äntringskansli ska förberedas för ett regeringsskifte.
• Alliansen lovar att gå till val 2018 med ett gemensamt valmanifest.

De motståndare som har hoppats att Alliansen skulle gå i graven efter valförlusten har hoppats förgäves.




Många Alliansframgångar - trots Decemberöverenskommelsen

2015-04-05

Jag får en hel del kritiska mail och synpunkter med anledning av "Decemberöverenskommelsen" och har stor respekt för den frustration som många moderata sympatisörer känner inför denna överenskommelse.

Tanken med överenskommelsen, som gäller fram till 2020, är ju att det ska vara möjligt att styra Sverige i minoritet. Jag kommenterade överenskommelsen i mellandagarna (se bloggen den 29/12, inlägget finns fortfarande kvar allra längst ned på denna sida), och konstaterade då att det nog trots allt var det minst dåliga alternativet av de alternativ som fanns, även om jag känslomässigt är lika frustrerad som många av mina väljare över att det inte finns något bättre, politiskt realistiskt, alternativ.

Det finns både fördelar och nackdelar med överenskommelsen vilket jag påpekade den 29/12. Den gör det å ena sidan möjligt för Alliansen att bilda en handlingskraftig regering efter en eventuell seger över de rödgröna 2018, men kan givetvis också försvåra möjligheten just att lyckas med denna valseger om väljarna upplever att oppositionen blir alltför tandlös. Men en sak är klar - utan överenskommelsen hade en Alliansregering i minoritet aldrig kunnat styra Sverige framöver. Det bör man ha i minnet när man riktar kritik mot överenskommelsen.

Man ska också veta hur förutsättningarna såg ut. För det första fick S+MP med stöd av V ett större väljarstöd än Alliansen. Alliansen kan alltså inte bilda en regering utan aktivt stöd från SD och det finns inget intresse inom Alliansen att göra detta. Inte minst lovade ju Alliansen i valrörelsen att inte bilda regering med stöd av SD, och vallöften bör man rimligen hålla. SD röstade dessutom inte på Alliansens budget i höstas för att man gillade den, utan för att man till varje pris ville fälla regeringens. I många övriga riksdagsfrågor stödjer SD idag regeringens förslag vid omröstningarna. Det är mot den bakgrunden Decemberöverenskommelsen ska ses. En Alliansregering är tyvärr inget alternativ i dagsläget.

Är då Moderaterna och Alliansen en tyst, försynt och tandlös opposition som i skuggan av Decemberöverenskommelsen låter den V-stödda S-MP-regeringen göra som den vill? Faktum är att det är precis tvärtom! Det finns inte något exempel i modern tid på en opposition som fått igenom så mycket av sin politik som Alliansen lyckats med det senaste halvåret. Och det finns inget exempel på en lika svag regering sedan fp-regeringen på 1970-talet.

Här är en lista med inte mindre än 75 (!) exempel där Alliansen fått stöd i riksdagsvoteringar för sina förslag och därmed kört över regeringen, eller där Alliansen fått igenom sin politik redan vid utskottsbehandlingen. Allt under de senaste sex månaderna. Sammanställningen omfattar både större och mindre frågor. Bland de större kan givetvis nämnas stadsbudgeten för 2015, samt att vi beslutat att vårdvalet ska vara kvar, bestämt att sjukförsäkringsreformen ska ligga fast och beslutat att behålla vårdnadsbidraget. Det finns också ett stort antal viktiga beslut inom exempelvis justitieområdet, trafikområdet och miljöområdet. Utöver det som nämns i listan har regeringen i förebyggande syfte dragit tillbaka vissa propositioner som man vet inte skulle gå igenom riksdagen.

Inom kort väntas riksdagen även besluta om att regeringen inte ensidigt kan besluta om förändrat överskottsmål i statens budget utan en parlamentarisk kommission som först tittar på frågan. Det kommer också beslut om att stoppa regeringens planer på att göra gymnasieskolan obligatorisk och att tvinga alla elever att läsa in högskolebehörighet. Och mer följer - listan kommer att bli längre efterhand och omfatta frågor även från andra politkområden. Moderaterna och resten av Alliansen sitter definitivt inte med armarna i kors - vi lyckas få igenom massor av Allianspolitik. Och det arbetet kommer vi att fortsätta med alldeles oavsett Decemberöverenskommelsen. Dagens S-MP-regering är extremt svag och kommer att få väldigt svårt att genomföra stora delar av sin politik även om man får igenom sin budget.




Moderaterna kräver bred förankring av ekonomiska regelverk

2015-04-01

Debattinlägg i Borås Tidning idag (klicka för läsbar storlek):






Markbladet om min 10:e interpellation till finansministern

2015-04-01



(Klicka på bilden för att läsa hela artikeln)




Pressmeddelande

2015-03-27

Pressmeddelande 2015-03-27

Riksdagsledamot Jan Ericson (M)
Telefon 070-6956828


Jag avkräver finansministern besked - blir det fler brutna vallöften?

Före valet lovade Stefan Löfvén och Magdalena Andersson upprepade gånger att ROT-avdraget inte skulle röras. Mindre än ett halvår efter valet kommer beskedet om att ROT-avdraget ska försämras kraftigt.

I går lämnade jag in min tionde (!) interpellation till finansminister Magdalena Andersson. Denna gång går jag väldigt rakt på sak, och lägger en mycket tillspetsad men väl motiverad interpellation där jag ställer frågan:

"Vilka ytterligare vallöften avser finansministern att bryta kommande år?"

Det lär bli en intensiv interpellationsdebatt med finansministern framöver.

Läs hela interpellationen och ytterligare kommentarer på min blogg idag, www.ericsoniubbhult.se




Jag ställer finansministern mot väggen om brutna vallöften

2015-03-27

Det finns några intressanta citat från tidigare ledande socialdemokrater som visar hur man ser på det här med vallöften. Först en klassiker av riksdagsledamoten Lennart Nilsson (S): "Folk uppfattar vallöften som löften. Det är ett problem för oss." Och vem har glömt s-minister Ingela Thalens bevingade ord från 1990? "Det är ett löfte att det är en målsättning som vi lovar att ha som mål att arbeta för”.

"Kan vi lita på att Socialdemokraterna ljuger? undrade professorn i nationalekonomi Marian Radetzki problemet i valrörelsen 1994. Och visst kan vi det. För nu är vi där igen. Samma gamla socialdemokrater som säger en sak före valet och gör en helt annan sak strax efter.

Före valet lovade Stefan Löfvén och Magdalena Andersson upprepade gånger att ROT-avdraget inte skulle röras. Mindre än ett halvår efter valet kommer beskedet om att ROT-avdraget ska försämras kraftigt. Inget nytt har hänt i sak under detta halvår, men ändå bryter man ett uttryckligt vallöfte i sin desperata jakt på pengar för att kunna genomföra stora bidragshöjningar och subventioner.

I dag lämnade jag in min tionde interpellation till finansminister Magdalena Andersson. Denna gång går jag väldigt rakt på sak: Vilka ytterligare vallöften avser finansministern att bryta kommande år? Finansministerns svar och den kommande riksdagsdebatten ska bli intressant.






Finansutskottet kör över S-V-MP om överskottsmålet

2015-03-26

En majoritet i Finansutskottet (M, SD, C, FP och KD) drev vid dagens sammanträde igenom ett tillkännagivande där regeringen uppmanas att tillsätta en parlamentarisk kommission som ska lämna underlag för en bred politisk överenskommelse om överskottsmålet och det finanspolitiska ramverket. I avvaktan på en sådant underlag rekommenderas regeringen att inte ensidigt förändra överskottsmålet. Beslutet innebär att utskottet kör över S-V-MP i frågan.

Diskussionerna i utskottet var tämligen hätska före beslutet, där utskottets ordförande Fredrik Olovsson (S) bland annat påpekade att frågan redan utretts flera gånger av tidigare regering. Men utskottets vice ordförande Ulf Kristersson (M) och Folkpartiets ekonomisk-politiske talesperson Erik Ullenhag förklarade på ett tydligt och pedagogiskt sätt att de utredningar som gjorts rekommenderat att överskottsmålet ska behållas. Dessutom bör en förändring av något som införts i stor politisk enighet i vilket fall inte göras utan en ny bred politisk enighet. Man behöver också analysera hur ett avskaffande av överskottsmålet påverkar andra delar i det finanspolitiska ramverket. Vänsterpartiet försvarade ett avskaffat överskottsmål, och det blir allt mer tydligt att de pressar regeringen i denna fråga.

Nu går utskottet vidare med ett så kallat betänkande till riksdagen som sedan debatterar frågan och röstar om finansutskottets förslag någon gång i mitten av april.




Årsstämma med Sparbanksstiftelsen Sjuhärad

2015-03-24

Denna mandatperiod har jag bara ett litet kommunalt uppdrag för moderaterna i Mark, och det är att representera Marks kommun som huvudman i Sparbanksstiftelsen Sjuhärad. Stiftelsen är majoritetsägare av Swedbank Sjuhärad, och är också en viktig aktör för stöd till forskning, idrott, kultur, näringsliv och utbildning i Sjuhärad.

I kväll hade stiftelsen årsstämma, följt av stämmomiddag. Bland annat föredrog Swedbanks VD (tillika ordförande i Elfsborg) Bosse Johansson bankens resultat och ekonomiska utveckling (bilden). Faktum är att Swedbank Sjuhärad är den mest lönsamma av alla Sveriges 60 fristående sparbanker, och dessutom mer lönsam än de stora affärs- bankerna. Troligen är det Sveriges mest lönsamma bank! Och kunderna verkar nöjda, banken tar marknadsandelar och jag vet av egen erfarenhet att man har konkurrenskraftiga villkor, tex Sjuhäradskontot som ger en bättre ränta än andra bankerns sparkonton.

I likhet med Handelsbanken erbjuder man dessutom kunderna kontanthantering vid samtliga sina åtta kontor i Sjuhärad, något jag med glädje konstaterade när jag fick en pratstund med VD. Jag berättade för honom att jag haft ett lunchmöte i riksdagen just idag med "Kontantupproret" och förstod att Swedbank Sjuhärad tänker fortsätta med kontanthantering så länge det finns efterfrågan från kunderna.

Sedan pratade jag lite Elfsborg också med med bankens VD, men det är en annan historia...

Efter 20 år som bankanställd och som ledamot i Finansutskottet passar uppdraget som huvudman i Sparbanksstiftelsen utmärkt för min del. Det ska bli intressant att följa bankens och stiftelsens utveckling.




I dag tar vi strid mot regeringen om överskottsmålet

2015-03-24

Det är spännande tider att vara ledamot i riksdagens finansutskott. I fredags hade vi vår mycket medialt omskriva IP-debatt med finansministern, där finansministern fick en allvarlig tillsägelse av riksdagens talman. Dagens förstasida i Dagens Industri handlar dock inte om fredagens "uppläxning" från talmannens sida, utan om en helt annan fråga där vi tar strid med s-mp-regeringen.

Alliansen begärde förra veckan en bred parlamentarisk kommission om överskottsmålet, ett mål som regeringen ju vill avskaffa och ersätta med balansmål. När överskottsmålet infördes på 1990-talet skedde det i brett politiskt samförstånd över blockgränsen. Det är högst rimligt att även en förändring av målet förankras brett politiskt.

Kravet på en parlamentarisk kommission avvisades dock direkt av finansminister Magdalena Andersson. I dag lägger vi därför ett förslag till utskottsinitiativ i Finansutskottet på förmiddagens sammanträde.

”Om inte regeringen självmant väljer att lyssna, använder vi riksdagens maktmetoder för att tvinga dem”, säger Ulf Kristersson (M), vice ordförande i Finansutskottet till Dagens Industri idag.

Återstår att se om vi får stöd av en utskottsmajoritet för vårt förslag.






Mina fyra interpellationsdebatter med finansministern idag

2015-03-20

1. Särskild löneskatt för äldre:

Denna interpellation handlar om hur vi får fler äldre att arbeta längre. I en intervju i Dagens Industri den 11 februari säger finansminister Magdalena Andersson att ”fler behöver arbeta längre upp i åldern”. I artikeln utvecklar hon detta resonemang då hon konstaterar att den demografiska utvecklingen gör att allt fler äldre ska försörjas, och då är det viktigt att fler arbetar längre. Samtidigt vill finansministern införa en särskild löneskatt för den som vill anställa personer som passerat 65 års ålder, liksom den som driver eget efter 65. Jag vill veta hur en särskild löneskatt för äldre går ihop med finansministerns insikt om att fler äldre behöver arbeta längre?

Även min riksdagskollega Helena Bouveng (M) hade ställt en liknande interpellation och dessa besvarades gemensamt och hanterades i samma debatt, en debatt där även andra riksdagsledamöter deltog.

Se hela debatten här!


2. Produktivitetsutvecklingen och den demografiska utmaningen för arbetsmarknaden:

Denna interpellation gäller finansministerns oro för att den svenska produktivitetstillväxten inte är tillräcklig. Det handlar alltså om arbetskraftens förmåga att hela tiden producera mera genom att bli effektivare. Jag har tidigare pekat på att när fler "lågpresterande" människor (exempelvis tidigare långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna, funktionshindrade eller äldre) finns på arbetsmarknaden så minskar givetvis produktiviteten per person i arbetskraften. Men samtidigt tar vi vara på människors förmåga och totalt för samhället är det positivt om fler kan bidra. Om man bara värderar produktiviteten per person så finns det risk att Sverige återgår till det man gjorde fram till 2006, nämligen att föra bort lågpresterande från arbetsmarknaden. Förtidspensioneringar är ett sätt som den tidigare s-regeringen missbrukade fram till Alliansens övertag av regeringsmakten 2006. Jag frågar därför finansministern vilka reformer hon avser att föreslå för att öka produktiviteten och värna arbetslinjen så att fler människor kan gå ifrån utanförskap till arbete?

Denna interpellation besvarades tillsammans med en annan från min riksdagskollega Niklas Wykman (M), som ställt frågor kring den demografiska utvecklingen. Vi hade en gemensam debatt med finansministern, där även andra riksdagsledamöter deltog.

Se hela debatten här!


3. Regeringens aviserade höjda skatter:

Detta var en interpellation från min riksdagskollega Erik Andersson (M) om vilka skattehöjningar regeringen planerar. Jag deltog i debatten som extra debattör.

Se hela debatten här!


4. Regeringens agerande gällande Efsi:

Denna interpellationen gäller Efsi, Europeiska fonden för strategiska investeringar. Regeringen stödjer EU-kommissionens förslag om denna gigantiska investeringsfond, där man bland annat utlovar garantier som inte täcks i EU:s budget utan riskerar att behöva täckas av medlemsländerna i form av extra EU-avgift. Dessutom finns det stora frågetecken kring det vettiga i att politiska beslut ska styra över vilka investeringar fonden ska satsa pengar. Jag tycker det hela påminner mest om gamla tiders kommunistiska femårsplaner, kombinerat med synnerligen oklar finansiering. Jag vill veta vad finansministern tänker göra för att trygga svenska skattebetalares pengar.

Det var i samband med debatten kring denna interpellation som finansministern blev så upprörd på min riksdagskollega Fredrik Schulte att talmannen tvingades säga åt henne på skarpen.

Se hela debatten här!




Finansministern tillrättavisad av talmannen under vår debatt idag

2015-03-20

I dag hade jag tre olika interpellationsdebatter med finansministern och viktiga frågor för Sverige. Jag återkommer till själva debatterna i kommande blogginlägg. Men mediaintresset riktas just nu mot något helt annat än det som debatterna gällde. Man uppmärksammar i stället att talman Tobias Billström (M) mycket bestämt tillrättavisade finansminister Magdalena Andersson (S) och sa åt henne på skarpen att "inte käfta med talmanspresidiet". "Det är inte därför finansministern är här" sa Billström. Nedan Aftonbladets klipp från riksdagens officiella videoupptagning av debatten (Aftonbladets reklamfilmer följer på köpet...).



Händelsen uppmärksammas nu bland annat i SVT, Aftonbladet och Expressen. Beskrivningen av vad som i övrigt sades i själva debatten stämmer dock inte med verkligheten. Jag har tex inte alls påstått att den aktuella EU-investeringsfonden "kostat skattebetalarna stora pengar". Fonden har ju inte ens startat sitt arbete än så den kan omöjligt ha medfört några kostnader. Men jag och mina moderata meddebattörer varnade däremot för att det finns uppenbara risker i framtiden för EU-medborgarnas skattepengar, vilket även EU:s revisionsrätt påpekat. Men som sagt, jag återkommer till själva sakfrågan och kommer att lägga ut videofilmer på hela debatterna så den som vill kan lyssna själv.

Vad gäller finansministerns uppträdande under eftermiddagens debatter så finns en del att säga. Det var minst sagt störande och något respektlöst när hon gick fram till min riksdagskollega Niklas Wykman (M) och ställde sig alldeles bakom min stol och diskuterade högljutt med honom om saker han påstått i debatten, samtidigt som min andra riksdagskollega Fredrik Schulte stod i talarstolen och bemötte ett av hennes tidigare inlägg. Till slut fick Fredrik Schulte säga till talmannen att uppmana finansministern att vara tyst så att hon inte störde debatten (!). Finansministern var också framme flera gånger hos talmannen och beklagade sig för olika saker. Hon blev också upprepade gången uppmanad av talmannen att inleda sina anföranden med "Herr talman" vilket man alltid gör i riksdagen. Man kan tycka att hon skulle ha lärt sig detta nu. Det var nog inte Magdalena Anderssons dag idag. Men oavsett vilket tog jag henne i hand och tackade för debatterna när vi hade haft vårt sista replikskifte. Det hör till god ton.

Fotnot: Den aktuella debatten när detta hände hölls med anledning av den interpellation jag ställt till Finansministern. Vid denna typ av debatter får alla riksdagsledamöter som vill delta, utöver den som är interpellant (dvs jag i detta fall). Fredrik Schulte, min moderate kollega i finansutskottet och ledmot i EU-nämnden, gick in i min och finansministerns debatt och det var hans uttalanden i debatten som fick finansministern att tappa kontrollen...

Tillägg: Nyheten finns nu i de flesta riksmedia, exempelvis Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten. Även Rapport och Aktuellt uppmärksammade händelsen i sina huvudsändningar i kväll.




Finansutskottet höll utfrågning om kontanthanteringen i samhället

2015-03-19

Under förmiddagen hade Finansutskottet en öppen utfrågning om kontanthanteringen i samhället och hur utvecklingen av det allt mer kontantlösa samhället påverkar enskilda människor, företag och ideella organisationer och föreningar. I grunden är utvecklingen positiv, men det finns också en baksida.

Jag skrev om detta på bloggen den 2015-02-19, och min oro för de negativa effekterna av att allt fler banker inte vare sig vill ta emot kontanter eller hjälpa till att hantera mindre företags och föreningslivs kontantkassor bekräftades idag av såväl Svensk Handel, Länsstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting. Det handlar dels om att vissa grupper, tex barn, dementa äldre, funktionshindrade, nyanlända flyktingar, psykiskt funktionshindrade och personer som inte får/kan hantera kort och koder är hänvisade till kontantaffärer. Dels handlar det om att småföretagare och föreningsliv har stora problem att sätta in sina kontantkassor på banken.

För egen del lyfta jag denna gång särskilt frågan om samhällets sårbarhet som ökar hela tiden i takt med att vi gör oss beroende av el, elektronik, datorer och mobiltelefoner och ständig intenetuppkoppling för att klara våra vardagliga liv. Post- och Telestyrelsen och Riksbanken markerade att man tog dessa frågor på största allvar, och även finansmarknadsministern Per Bolund (MP) instämde.

I sammanhanget vill jag återigen påminna om att jag så sent som i höstas lämnade in en riksdagsmotion där jag menar att bankerna i lag måste åläggas att erbjuda en rimlig kontanthantering.

Utvecklingen går alltid framåt, och för egen del använder jag mest internetbank, kortbetalningar och numera även swish. Men jag har också alltid några femhundringar i plånboken vilket ibland har räddat situationen när en kortterminal inte fungerat. Samhället har enligt min åsikt en skyldighet att se till att alla människor i hela landet kan klara sin ekonomiska vardag, även om man av något skäl måste eller vill betala med kontanter, så länge sedlar är ett lagligt betalningsmedel.




LO hjälper gärna S-MP-regeringen att försvaga statsfinanserna

2015-03-17

S-MP-regeringen vill ju som bekant avskaffa överskottsmålet. LO är ännu värre - man vill ha ett underskott på 3% per år i 20 år "för att få fart på Sverige". Med förenade krafter vill den samlade vänstern försvaga statsfinanserna och öka statsskulden igen - den statsskuld som Alliansen minskat under sin regeringstid.






Statens överskottsmål bör inte ändras utan bred politisk förankring

2015-03-16

Förra veckan enades Alliansen i Finansutskottet om hur vi vill att frågan om det framtida överskottsmålet och den finanspolitiska ramverket ska se ut i framtiden. Regeringens ensidiga besked att överskottsmålet bör avskaffas är inte acceptabelt. Om överskottsmålet ska förändras måste detta vara brett politiskt förankrat, precis som när överskottsmålet infördes.

I dag beskriver Alliansens fyra ekonomisk-politiska talespersoner Alliansens samlade syn på det finanspolitiska ramverket i en debattartikel på DN Debatt.

Kort sammanfattat ur artikeln: "Välskötta offentliga finanser är en förutsättning för jobb, tillväxt och konkurrenskraft, och därmed för långsiktigt hållbar välfärdspolitik. En misskött ekonomi däremot, drabbar utsatta människor allra hårdast. Alliansen är därför mycket kritisk till att den rödgröna regeringen nu ensidigt ändrar centrala delar i det finanspolitiska ramverk som det länge rått enighet om och som tjänat vårt land väl. Vi kräver nu att regeringen tillsätter en bred parlamentarisk utredning med uppgift att analysera ramverket och överskottsmålet samt hur vårt ekonomisk-politiska regelverk bäst anpassas för framtida risker."




Kommunsektorn visar överskott på 14 miljarder för 2014

2015-03-12

Sveriges Kommuner och Landsting meddelar att det sammanlagda resultatet för kommuner och landsting uppgår till nära 14 miljarder kronor, enligt de preliminära boksluten för 2014.

Bilden att kommunerna och landstingen saknar resurser kan därmed nyanseras - sammantaget visar man alltså ett stort överskott. Samtidigt skiljer det mycket mellan kommunerna, både vad gäller skattekraft, kommunalskattenivå och resultat.

Landstingens resultat förbättrades från minus 1,8 år 2013 till plus 3,3 miljarder kronor år 2014. Rensat för engångsposter är resultatet 2014 cirka 2 miljarder sämre än 2013. Landstingsskatten höjdes med i genomsnitt med 9 öre inför 2015, ändå redovisar vart tredje landsting underskott.

Kommunernas resultat för 2014 uppgår till 10,6 miljarder kronor, vilket rensat från engångsposter, innebär samma nivå som år 2013. I genomsnitt höjde kommunerna skatten med 4 öre år 2015. Av landets 290 kommuner redovisar 59 underskott.

Största oron inför framtiden är stigande sjukvårdskostnader. "Trots landstingens förbättrade resultat visar kostnaderna för sjukvården en bekymmersam utveckling. Det är glädjande att hälsan förbättras, men i takt med utvecklingen av nya behandlingsmetoder ökar efterfrågan på sjukvård, vilket driver kostnaderna" säger SKL:s ordförande Anders Knape.




Jag är kluven till Finansinspektionens förslag till amorteringskrav

2015-03-12

Bankföreningen har ju tidigare rekommenderat sina medlemmar att tillämpa striktare amorteringsregler, där nya bolån normalt ska amorteras ned över tid till maximalt 50% av bostadens värde. Som tidigare jurist och även kredithandläggare på en av de stora affärsbankerna tycker jag det är en rimlig ordning att bankerna rekommenderas detta. När jag arbetade med krediter på 1980- och 1990-talet var det normala att kunderna skulle amortera, men idag är det snarare motsatsen som gäller, alltför många bostadslån är amorteringsfria. Detta kopplat till historiskt sett extremt låga räntor har gjort det möjligt att låna mycket stora summor även för dem som inte har så hög inkomst. Självklart driver det bostadspriserna uppåt.

Amorteringskrav är alltså vettiga, men jag anser också att ett amorteringstakten måste kunna anpassas efter varje kunds ekonomiska situation. Dessutom måste amorteringskraven kunna ändras över tid vid oförutsedda händelser. Dessutom bör rimligen amorteringstakten kunna variera beroende på om bostaden är belägen i en tillväxtmarknad eller i ett avfolkningsområde.

Finansinspektionen har nu presenterat förslag till tvingande amorteringsregler, och detta förslag går nu ut på remiss. Förslaget ser ut så här (hämtat från Finansinspektionens hemsida):

"Amorteringskrav på nya bolån

Nya bolånetagare ska amortera ner sina bolån till 50 procent av bostadens värde. Amorteringskravet ska gälla för alla nya lån, som ges med en bostad som säkerhet, från och med den 1 augusti 2015. Omvärdering av bostaden får göras vart femte år. Reglerna ska gälla alla banker och kreditmarknadsföretag. Detta föreslår Finansinspektionen (FI).

FI anser att det finns ett behov av amorteringskrav i Sverige. Ett amorteringskrav dämpar skuldsättningen. Lägre skuldsättning ökar hushållens motståndskraft mot störningar och minskar risken att Sveriges ekonomi påverkas negativt om något oväntat händer i Sverige eller i omvärlden.

FI föreslår därför att nya bolån med en belåningsgrad på över 70 procent ska amorteras ned med minst 2 procent av det ursprungliga lånebeloppet varje år. Lån med under 70 procents belåningsgrad ska amorteras ned med minst 1 procent per år till dess att belåningsgraden är 50 procent.

Reglerna ska bara gälla nya bolån. Kravet gäller inte om man bara vill byta bank.

Nya bolån är:
* När man tar lån för att köpa en ny bostad och använder bostaden som säkerhet för lånet.
* När man tar ett nytt, eller utökar ett befintligt, lån med bostaden som säkerhet för att till exempel bekosta reparationer. Amorteringskravet gäller endast för det utökade lånet som ska amorteras ner tills den totala belåningsgraden är 50 procent eller till dess att det nya lånet är helt återbetalt.

Undantag
* Bolåneföretagen får under en begränsad period medge att enskilda hushåll inte ska amortera om det finns särskilda skäl. Exempel på sådana situationer kan vara arbetslöshet, dödsfall i familjen eller sjukdom.

Omvärdering av bostaden
* Amorteringskravet utgår från marknadsvärdet på bostaden. Huvudprincipen är att omvärdering av bostaden som kan ligga till grund för att räkna om belåningsgraden endast får ske vart femte år.
* Omvärdering får också ske om det skett en avsevärd värdeförändring av bostaden av en annan anledning än den allmänna prisutvecklingen på bostäder. Det kan till exempel handla om en omfattande om- eller tillbyggnad. Renovering av enbart kök eller badrum eller tillbyggnad av balkong anses till exempel i normalfallet inte vara en avsevärd värdeförändring.
* För hushåll som redan i dag förvärvat sin bostad gäller att eventuella nya lån omfattas av kravet. Omvärdering av bostaden får också ske i samband med att ett hushåll för första gången utökar sin belåning efter att amorteringskravet börjat gälla. Därefter gäller de vanliga reglerna för omvärdering av bostaden, det vill säga att det får göras vart femte år eller om det skett en avsevärd värdeförändring.

Amorteringskravet ska omfatta banker och kreditmarknadsbolag. Förslaget skickas nu ut på remiss och därefter väntas FI:s styrelse att fatta ett beslut. Amorteringskravet är tänkt att börja gälla den 1 augusti 2015."

Personligen tycker jag förslaget till tvingande regler känns lite väl detaljerat och klåfingrigt, både vad gäller amorteringstakten och möjligheten att omvärdera bostaden. Självklart måste man alltid kunna göra nya värderingar om värdet på en bostad ökat till följd av egna investeringar, oavsett vilka typer av investeringar det är. Och femårsgränsen känns lite märklig - tanken med maximalt 50% belåning är ju just att ha marginal till fallande priser. Att då dessutom förbjuda omvärdering när priserna stigit känns onödigt.

Jag hade också föredragit att bankerna fått lite större möjlighet att anpassa amorteringstakten efter varje kunds betalningsförmåga. Samtidigt har bankerna bäddat för dessa detaljerade krav genom att under ett antal år generellt låtit kunderna slippa amortera för att kunna hålla uppe de lönsamma kreditstockarnas storlek. Det straffar sig idag. Tyvärr blir det dock bolånekunderna som drabbas av de nya reglerna.




Sveriges finanspolitiska ramverk

2015-03-04

Jag har fått en del frågor de senaste dagarna om vad det egentligen är för regler som utgör Sveriges "finanspolitiska ramverk". Det förekommer många begrepp i samhällsdebatten. Denna lilla sammanfattning från Ekonomifakta beskriver ganska bra vad det handlar om. Jag kan inte se att det finns några felaktigheter i beskrivningen.

De budgetpolitiska målen, som ofta benämns som det finanspolitiska ramverket, består i huvudsak av tre mål; ett överskottsmål för hela den offentliga sektorn, ett utgiftstak för staten samt krav på kommuner och landsting att ha en god ekonomisk hushållning och balans i budgeten.

Överskottsmålet

Överskottsmålet, även kallat saldomålet, är ett mål för den offentliga sektorns finansiella sparande. Målet är att den offentliga sektorns finansiella sparande, det vill säga inkomster minus utgifter, i genomsnitt ska uppgå till 1 procent av BNP över en konjunkturcykel. Formuleringen, ”över en konjunkturcykel”, ger utrymme för årliga avvikelser, men komplicerar samtidigt utvärderingsprocessen då det är oklart över vilken tidsperiod detta gäller. Målet ändrades år 2007, från att tidigare ha varit 2 procent av BNP, i samband med att definitionen av den offentliga sektorn ändrades. Idag omfattar målet staten, kommunsektorn och pensionssystemet.

Det syftar till att spara en buffert i fall konjunkturen faller samt finnas till för framtida generationer då allt fler människor kommer att utnyttja offentliga sektorns välfärdstjänster, samtidigt som andelen som arbetar minskar. Som medlem i EU måste Sverige dessutom följa den så kallade Stabilitets- och tillväxtpakten, som bland annat innebär att det offentliga underskottet inte får överstiga 3 procent av BNP.

Över tiden har den offentliga sektorns finansiella sparande varierat kraftigt, från ett överskott på nästan 5 procent av BNP år 1989 till ett underskott på drygt 11 procent av BNP år 1993, men har på senare tid stabiliserats och har till mestadels varit positivt, med undantag för åren 2002-2003 samt ett par år under finans- och skuldkrisen.

Utgiftstaket

Utgiftstaket är en gräns för hur stora utgifter staten får ha under ett år. Riksdagen beslutar om en total utgiftsnivå som sedan fördelas på de olika områdena i statsbudgeten. Utgiftstaket omfattar alltså alla statens utgiftsområden, förutom statskuldsräntorna då de inte går att påverka på samma sätt som andra utgifter. Dessutom ingår ålderpensionssystemet.

Utgiftstak beslutas oftast för tre år framåt. Normalt sett ändras inte redan beslutade utgiftstak annat än av tekniska skäl, vilket betyder att taken för de kommande två åren ligger fast. Riksdagen beslutar därför varje år endast om utgiftstaket för det tredje tillkommande året. Att utgiftstaket sedan följs är en viktig signal om att statsfinanserna sköts.

Utgiftstaket är inte rent juridiskt bindande, men sedan den 1 januari 2010 är det obligatoriskt för regeringen att lämna förslag till riksdagen om ett utgiftstak. Något man tidigare alltid gjort ändå men som alltså inte varit föreskrivet.

Det kommunala balanskravet

Det kommunala balanskravet innebär att budgetens intäkter ska överstiga kostnaderna. Om ett negativt resultat redovisas ska detta regleras under de tre nästkommande åren. Kravet omfattar både kommuner och landsting och trädde i kraft år 2000. Detta ska förhindra att utgifterna för den löpande verksamheten lånefinansieras och på så sätt minska risken för underskott.

Redan år 1992 fanns det krav på kommuner och landsting att ha god ekonomisk hushållning enligt kommunallagen. Detta kompletterades år 2000 med ett krav på en balanserad budget för att stärka den kommunala budgetprocessen, men också att visa kommunernas och landstingens vikt för hela Sveriges ekonomi.

Det kommunala balanskravet tillsammans med utgiftstaket är viktiga instrument för att uppnå överskottsmålet.




Helt fel tillfälle att diskutera slopat överskottsmål

2015-03-03

Under valrörelsen 2014 upprepade nuvarande finansministern Magdalena Andersson att om (S) skulle vinna valet skulle man föra en "balanserad politik så att vi långsamt återgår till en bana som är förenlig med överskottsmålet". Hon var tydlig med att "Socialdemokraterna försvarar överskottsmålet". Hon kritiserade samtidigt Alliansregeringen för att den inte levde upp till överskottsmålet, en kritik som dåvarande finansminister Anders Borg avfärdade - tanken med överskottsmålet är ju att över en konjunkturcykel nå ett överskott på 1%, och efter ett antal år med svag världskonjunktur kan man inte gärna kräva att statsfinanserna ska gå med överskott. Men framemot 2018 var Alliansens mål att åter nå överskott i statens finanser.

I dag är besked från S-MP-regeringen ett annat. Nu vill man i stället utreda hur överskottsmålet kan ersättas med ett "balansmål" (dvs att statens finanser ska gå ihop över en konjunkturcykel i stället för att gå med 1% överskott under en konjunkturcykel). Det höga tonläget från (S) i valrörelsen är nu borta, och troligen hänger det väl ihop med att man inser att man saknar pengar till alla vallöften. Om överskottsmålet slopas så ökar givetvis utrymmet för nya utgifter kommande år.

Man kan givetvis föra en intellektuell långsiktig diskussion om överskottsmålet jämfört med ett balansmål. Det är inte självklart att man ska överbeskatta svenska folket för att bygga upp reserver i statens kassakista. Det går att argumentera för att det räcker att statens ekonomi ska gå plus minus noll över en konjunkturcykel. Å andra sidan är 1% inte särskilt mycket, och det kan vara ett pris värt att betala för att hålla uppe förtroendet för den svenska ekonomiska politiken. De reserver som hade skapats genom överskottsmålet var en anledning till att Sverige klarade av finanskrisen bättre än de flesta (vi kunde satsa i dåliga tider), och att vi är det enda EU-land som förväntas ha minskat sin statsskuld mellan 2006 och 2014. Att diskutera ett slopat överskottsmål just nu, i ekonomiskt mycket oroliga tider, riskerar att försvaga förtroendet i omvärlden för svensk ekonomi.

Allra värst är svajigheten i beskeden från den svenska regeringen och finansministern. Att gå till val på ett besked och våren efter valet byta fot inger inget förtroende alls. Och när man tänker på vilka politiska förslag regeringen vill lägga det frigjorda utrymmet på (främst höjda ersättningar och bidrag) så inser man att det knappast handlar om framtidsinriktade investeringar. Det mesta talar ju för att dagens besked om slopat överskottsmål är en eftergift till Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det är knappast bra för Sverige.




Rundabordssamtal om kontanternas roll i samhället

2015-02-19

I dag deltog jag i en lunchdiskussion med företrädare för olika sektorer i samhället om kontanternas roll och bankernas ovilja att hantera kontanter. Det var förre landshövdingen mm, Björn Eriksson, som i egenskap av ordförande för Säkerhetsbranschen hade tagit initiativ till mötet.

Bland annat var vi tre ledamöter från Finansutskottet som deltog, och vi kunde meddela att Finansutskottet tidigare idag enhälligt beslutade att hålla en hearing om denna fråga under våren.

Allt fler använder betalkort, och för många sorters transaktioner fungerar det utmärkt. För egen del har jag dock alltid kontanter i plånboken också, det ger en extra trygghet när en betalterminal inte fungerar, vilket händer då och då. Eller när jag ska betala grannens dotter som säljer GT på söndagarna, köpa lotter på idrottsföreningens julmarknad eller midsommarfest, eller köpa kaffe och bulle av brukshundsklubben när dottern tävlar agility. Eller för den delen när jag ska betala min frisör som saknar kortterminal. Det är faktiskt inte alltid som det fungerar att betala med kort. Det är inte heller alla som har kort - många yngre barn, äldre pensionärer, dementa på äldreboende, funktionshindrade liksom många nyanlända svenskar är hänvisade till kontanter för att de saknar möjlighet att skaffa ett betalkort. Även dessa människor måste kunna klara sig i vårt samhälle. Och då måste också alla butiker och föreningar som får betalt med kontanter kunna sätta in sina kontantkassor på banken.

Jag lämnade så sent som i höstas in en riksdagsmotion där jag menar att bankerna i lag måste åläggas att erbjuda en rimlig kontanthantering. Jag accepterade vid dagens möte också att ingå i en referensgrupp för att fortsätta diskutera dessa frågor med olika intressenter.




Tre nya interpellationer till finansministern

2015-02-14

I går lämnade jag in tre nya interpellationer till finansminister Magdalena Andersson (S):

Den första interpellationen gäller Efsi, Europeiska fonden för strategiska investeringar. Regeringen stödjer EU-kommissionens förslag om denna gigantiska investeringsfond, där man bland annat utlovar garantier som inte täcks i EU:s budget utan riskerar att behöva täckas av medlemsländerna i form av extra EU-avgift. Dessutom finns det stora frågetecken kring det vettiga i att politiska beslut ska styra över vilka investeringar fonden ska satsa pengar. Jag tycker det hela påminner mest om gamla tiders kommunistiska femårsplaner, kombinerat med synnerligen oklar finansiering. Jag vill veta vad finansministern tänker göra för att trygga svenska skattebetalares pengar.

Den andra interpellationen gäller finansministerns oro för att den svenska produktivitetstillväxten inte är tillräcklig. Det handlar alltså om arbetskraftens förmåga att hela tiden producera mera genom att bli effektivare. Jag har tidigare pekat på att när fler "lågpresterande" människor (exempelvis tidigare långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna, funktionshindrade eller äldre) finns på arbetsmarknaden så minskar givetvis produktiviteten per person i arbetskraften. Men samtidigt tar vi vara på människors förmåga och totalt för samhället är det positivt om fler kan bidra. Om man bara värderar produktiviteten per person så finns det risk att Sverige återgår till det man gjorde fram till 2006, nämligen att föra bort lågpresterande från arbetsmarknaden. Förtidspensioneringar är ett sätt som den tidigare s-regeringen missbrukade fram till Alliansens övertag av regeringsmakten 2006. Jag frågar därför finansministern vilka reformer hon avser att föreslå för att öka produktiviteten och värna arbetslinjen så att fler människor kan gå ifrån utanförskap till arbete?

Den tredje interpellationen handlar om hur vi får fler äldre att arbeta längre. I en intervju i Dagens Industri den 11 februari säger finansminister Magdalena Andersson att ”fler behöver arbeta längre upp i åldern”. I artikeln utvecklar hon detta resonemang då hon konstaterar att den demografiska utvecklingen gör att allt fler äldre ska försörjas, och då är det viktigt att fler arbetar längre. Samtidigt vill finansministern införa en särskild löneskatt för den som vill anställa personer som passerat 65 års ålder, liksom den som driver eget efter 65. Jag vill veta hur en särskild löneskatt för äldre går ihop med finansministerns insikt om att fler äldre behöver arbeta längre?

Inom tre veckor ska interpellationerna normalt besvaras, och i samband med detta kommer jag också att debattera frågorna med finansministern i riksdagen. Jag ser fram mot dessa tre viktiga debatter.

Det har nu lämnats in totalt 290 interpellationer i riksdagen sedan valet 2014, och av dessa står jag för nio. Jag kan utlova att det kommer flera.




Historiskt beslut om negativ ränta

2015-02-12

Riksbankens beslut idag om en negativ reporänta på 0,1% innebär att bankerna alltså får betala (!) för att sätta in pengar hos Riksbanken. Det är ett helt unikt besked för svenska förhållanden, det är första gången i svensk historia som detta händer. I nuläget är det endast Sverige och Schweiz som har en negativ styrränta/reporänta medan Danmark har negativa inlåningsräntor och en styrränta som fortfarande är positiv. Men med den utveckling vi ser ska man kanske inte bli förvånad om fler länder med nationella valutor följer efter.

Behöver då svenska konsumenter oroa sig för att få betala banken för att få ha pengar stående på sitt lönekonto? Min gissning är att bankerna kommer att dra sig för detta, man tar ju redan ganska ordentliga avgifter för de flesta banktjänster och att ovanpå detta ta betalt av kunderna i form av minusränta på konton är nog ett ganska långt steg. Samtidigt ska man ha klart för sig att Riksbankens avsikt naturligtvis är att den negativa räntan ska påverka aktiviteten i ekonomin och därmed även bankkunderna. Om det blir ytterligare sänkningar av den negativa räntan framöver ska man nog inte vara alldeles säker på att det inte slår igenom även mot bankkunderna. I Danmark har man redan negativ ränta på vissa konton. Å andra sidan talar vi om relativt små summor för en vanlig privatkund eller småföretagare. Om man i genomsnitt har 10.000 på sitt lönekonto eller checkkonto blir det en kostnad på 10 kronor per år (!) om räntan är -0,1%. Har man större summor kan man givetvis flytta dem till något slags sparkonto, där man rimligen bör kunna få lite plusränta på pengarna om man söker bland olika kontoalternativ.

Sänkt ränta försvagar den svenska kronan vilket gynnar exportindustrin och gör importen dyrare. Företag med stora krediter gynnas givetvis, men de största vinnarna på det allt lägre ränteläget är givetvis bostadsmarknaden och aktiemarknaden. Vi hamnar i ett märkligt läge där Riksbanken oroar sig högljutt i samhällsdebatten för en allt för hög skuldsättning hos svenska folket och för skenande bostadspriser, samtidigt som man själv förstärker denna utveckling genom sina upprepade beslut om lägre räntor, som nu till och med innebär negativ ränta.

Vi har också en mycket märklig situation med en mycket svag inflation, eller rentav deflation, samtidigt som fastighetspriser och aktiemarknad stiger kraftigt. Allt fler ifrågasätter om man verkligen kan undanta prisutvecklingen på bostadsmarknaden när man mäter inflation? Tar man med denna så har vi en betydligt högre inflation än de officiella siffrorna visar. Saken är väl den att gamla sanningar inte riktigt stämmer längre. Hela Europa är i en ekonomisk situation som är svår att jämföra med något annat historiskt, och det är svårt att säga vart vi egentligen är på väg. Jag ska inte sticka under stol med att det i detta läge är oerhört intressant att vara ledamot i Finansutsakottet och på det sättet få större insyn i vad som händer och lyssna på olika aktörers bedömningar.




Besök hos Bankföreningen

2015-02-11

I går var Finansutskottet inbjudna till Bankföreningen, där VD Tomas Östros (tidigare näringsminister i den gamla s-regeringen) tog emot tillsammans med sina medarbetare. För mig som tidigare bankanställd under 20 år var det lite extra intressant att se hur Bankföreningen växt med nya medlemmar i form av nischbanker och utländska banker som är verksamma i Sverige.

Mycket handlade om Bankföreningens oro över nya EU-regler som riskerar att slå mot de svenska bankernas verksamhet. Det är en viktig fråga för Sverige med tanke på att finanssektorn i vårt land har ungefär 90.000 anställda.

Det blev givetvis också en del samtal om svenskarnas skuldsättning, bolånemarknaden, förslagen om amorteringskrav, dagens räntenivåer och bankernas intjäningsförmåga. Banksektorns funktion är en mycket viktig del av Finansutskottets verksamhetsområde.






Besök hos Riksgäldskontoret

2015-02-05



I dag besökt Finansutskottet Riksgäldskontoret. Riksgäldsdirektören Hans Lindblad, tidigare bland annat budgetstatssekreterare hos förre finansministern Anders Borg, tog emot oss tillsammans med sina medarbetare, och berättade om Riksgäldkontorets uppgifter.

Bland annat handhar Riksgälden hanteringen av statens skulder, som idag uppgår till ca 1.400 miljarder kronor. Högra bilden visar bruttostatsskuldens förändring mellan 2007 och 2013. Sverige hade långtifrån den lägsta skuldsättningen i förhållande till BNP 2007, men idag är vi bäst i EU och bättre än exempelvis USA och Kanada. Alla viktigare länder har kraftigt ökat sina skulder under krisåren, men i Sverige har skulderna varit i stort sett oförändrade.

Man ska också komma ihåg att figuren alltså visar utvecklingen av ländernas bruttoskuld, inte nettoskuld. Flera hundra miljoner har lånats upp av Riksgälden för att Riksbanken ska kunna öka sin valutareserv, dessa pengar finns alltså kvar bland Riksbankens tillgångar. Sverige har också lånat upp betydande belopp för att låna ut till andra länder, exempelvis Irland, fordringar som finns kvar. Om man i stället räknar på nettoskulden (skulder minus de tillgångar som finns på andra konton) har denna minskat betydligt under Alliansens åtta år.

Sammanfattningsvis är det svenska Riksgäldskontoret duktiga på att förvalta statens skulder och Sverige har gott anseende i omvärlden. I Europa är det bara Tyskland som kan låna billigare än Sverige och i USA är Sverige det land som lånar billigast av alla länder i hela världen. Svenska statspapper räknas som något av det säkraste man kan placera sina pengar i.




Kostnaderna för migration och etablering ökar snabbt

2015-01-24

I tisdags höll finansminister Magdalena Andersson (S) en presskonferens om det ekonomiska läget, och i torsdags föredrog hon samma sak för oss i riksdagens finansutskott. Bilden nedan är från finansdepartementets bildserie.



Förutom att den internationella konjunkturen är svag och att de svenska hushållen är mer pessimistiska än tidigare och konsumerar mindre (kanske av oro för att dagens regering ska höja skatterna?) så påverkas statsfinanserna allt mer av stigande kostnader för migration och etablering av nyanlända. För 2015 ökar kostnaderna netto med 1,7 miljarder, 2016 med 4,7 miljarder (varav man tar 3,3 miljarder från biståndsbudgeten). 2017 ökar kostnaderna med 7,7 miljarder (varav biståndsbudgeten får bekosta 2,3 miljarder). 2018 ökar kostnaderna med nära 10 miljarder mot budget. Dessa kostnader kan exempelvis jämföras med att Försvaret sägs behöva 3-4 miljarder extra per år kommande år, vilket anses vara svårt "med tanke på det statsfinansiella läget".

I Sverige klarar vi ofta att öppet och realistiskt diskutera "känsliga" samhällskostnader med koppling till utsatta grupper, såsom kostnader för sjukdom, funktionshinder, förtidspension, arbetslöshet eller kostnaderna för sjukvård eller pensioner. Här har inte minst Alliansen visat en styrka under sin regeringstid och lyckats vända en del olyckliga kostnadstrender, exempelvis för förtidspensioneringar och sjukskrivningar (även om de sistnämnda ökat lite igen de senaste åren). Kostnaderna för migration och integration, dvs kostnader med koppling till en annan utsatt grupp, flyktingar och andra nyanlända, verkar däremot närmast oantastbara, kostnaderna "bara finns" och får inte ifrågasättas. Vi måste bryta detta synsätt och granska även dessa snabbt stigande kostnader om vi värnar om skattebetalarnas pengar.

Man kan givetvis diskutera kostnaderna ur olika synvinklar. Det kan handla om villkoren för asyl och flyktingmottagande i sig (det som lite föraktfullt ibland kallas "volymer"), det kan handla om översyn av ersättningssystemen för nyanlända, mottagningens effektivitet, de inblandade myndigheternas förmåga, problemet med bostadsbristen och en diskussion om hur nyanlända snabbare blir självförsörjande. Politikerna kan givetvis välja olika angreppssätt men det avgörande är att i en demokrati måste alla samhällskostnader få diskuteras och ifrågasättas. Även de som handlar om migration och integration.




Plötsligt anser (S) att ökande befolkning ökar arbetslösheten...

2015-01-23

Alla minns vi valrörelsen i höstas. Hur Alliansen påpekade att det vuxit fram hela 300.000 nya jobb under Alliansens åtta år (egentligen faktiskt 350.000), och hur det stärkt statsfinanserna och ökat skatteintäkterna till välfärden. Då sa Socialdemokraterna lite nedlåtande att alla de nya jobben kommit närmast med automatik på grund av en kraftigt ökande befolkning. Vi visade från Alliansens sida att det ser annorlunda ut i de flesta andra länder, där man trots kraftigt ökande befolkning inte fått särskilt många nya jobb, eller i många fall till och med tappat en massa jobb. Att jobben växt till så snabbt i Sverige har givetvis koppling till den förda politiken, med lägre skatter på arbete och företagande, lägre arbetsgivareavgifter och ett bättre företagsklimat. Men tyvärr gick nog många väljare på Socialdemokraternas invändning och trodde att de hade rätt.

I går hade finansminister Magdalena Andersson en föredragning inför Finansutskottet där hon bland annat visade denna bild. Hon ville nu förklara varför arbetslösheten minskar långsammare än hon tidigare förutspått, och förklara varför regeringens arbetslöshetsmål inte kommer att kunna uppnås.

Ett av de viktigaste skälen till ökande arbetslöshet är nu plötsligt att befolkningen ökar så snabbt (!). Det gör att fler vill ha arbete. En total omsvängning med andra ord.

Före valet innebar enligt (S) en ökande befolkning att jobben automatiskt blir fler. Efter valet innebär nu ökande befolkning i stället att arbetslösheten biter sig fast.

Säga vad man vill, men vi har i vart fall en väldigt flexibel regering.





Dagens interpellationsdebatt med finansministern

2015-01-20

I dag hade jag ännu en interpellationsdebatt med finansminister Magdalena Andersson (S). Frågan rörde hur regeringen tänker hantera den av riksdagen beslutade sänkningen av arbetsgivareavgifterna för ungdomar. Alliansens budget som riksdagen tog beslut om innebär ju en ytterligare sänkning av avgiften för de under 25 år, samtidigt som S-MP-regeringen aviserat att man vill ta bort den nedsättning av avgiften för unga som redan finns.

Beskedet idag är att det kommer en proposition den 27 januari om en ytterligare sänkning av arbetsgivareavgifterna för dem under 25, i linje med den segrande Alliansbudgetens förslag. Sänkningen föreslås gälla från den 1 maj. Samtidigt avser regeringen att föreslå höjda avgifter igen redan i vårändringsbudgeten, dvs sannolikt från den 1 juli. Sänkningen den 1 maj lär med andra ord knappt hinna träda ikraft. Att tvinga företagen att hantera två avgiftsförändringar och därmed tre olika avgiftsnivåer under ett och samma kalenderhalvår är synnerligen olyckligt och borde självklart inte genomföras.

Jag påpekade inledningsvis att det är lite märkligt att samma dag som finansministern på en presskonferens meddelat att man inte tror sig kunna nå sina egna arbetslöshetsmål, samma dag diskuterar vi i riksdagen det vettiga i att göra det dyrare att anställa unga. För mig är det en mycket märklig diskussion.

Hela debatten går att se här på riksdagens Web-TV-sändning







Avskaffade ränteavdrag kan vara en farlig väg att gå

2015-01-08

Finansmarknadsminister Per Bolund (MP) öppnar idag för avskaffade ränteavdrag, även om han samtidigt säger att han vill se en bred diskussion med övriga partier. Jag är inte förvånad - avskaffade ränteavdrag och en i övrigt oförändrad kapitalbeskattning skulle naturligtvis ge statskassan extra resurser som S-MP-regeringen kan använda till annat. Det skulle dessutom bli en skattehöjning som kunde motiveras med att man vill minska hushållens skuldsättning. En skattehöjning serverad på silverfat skulle man kunna säga.

Problemet är bara att avskaffade ränteavdrag samtidigt kan leda till en skuldkris bland svenska hushåll och samtidigt medverka till fallande fastighetsvärden som kan leda fram till en ny fastighetskris. Läs gärna vad jag skrev i denna fråga på bloggen den 13 oktober.




Det finns som alltid två vågskålar

2014-12-29

Jag har sällan mött så hård kritik från vissa moderata sympatisörer och medlemmar som efter "Decemberöverenskommelsen" mellan Alliansen och S-MP-regeringen. Ord som svek, förräderi och kapitulation hör till de snällare. Samtidigt måste också påpekas att det också finns positiva röster. Även mediabilden är splittrad. Jag lyssnar på alla och försöker svara på ett nyanserat sätt.

Samtidigt som jag känner en viss tvekan inför överenskommelsen tycker jag att kritiken i vissa delar är onyanserad. Faktum är att S-MP-regeringen lever på nåder genom denna överenskommelse, utan den hade Stefan Löfvén tvingats avgå eller utlysa extraval. Det ska vi påminna om ibland.

Många glömmer också att det finns två sidor av av överenskommelsen, vilket jag försökte visa i lördagens blogginlägg. Här ett nytt försök med lite fler aspekter:

Möjliga fördelar i överenskommelsen för Moderaternas del:
1. Vi har en gång för alla avfärdat Stefan Löfvéns försök att splittra Alliansen. Det lägger en grund för fortsatt Allianssamarbete flera mandatperioder framåt, vilket är en avgörande förutsättning för en moderatledd regering efter valet 2018.
2. Vi har en överenskommelse som gör att om Alliansen blir större än S-V-MP vid valet 2018 kommer Alliansen att kunna styra i minoritet och få igenom sin budget. Utan denna överenskommelse skulle Alliansen annars kunna ha drabbas av samma svårighet att regera 2018 som S-MP-regeringen drabbats av denna höst.
3. S-MP-regeringen kommer från och med 2015 inte längre att kunna skylla alla politiska motgångar på att det är Alliansens budget som styr. Väljarna har valt att ge S-V-MP större stöd än Alliansen. Då måste också väljarna få se vad skillnaden blir i politiken - även om det i sak är sämre för Sverige.
4. Vi slipper ett extraval som kostar stora pengar, och i ett läge där väljarna inte är särskilt sugna på en ny valrörelse. Dessutom där valresultatet i extravalet känns synnerligen osäkert och riskerar att inte lösa problemet med regeringsbildningen.
5. Vi slipper ett extraval i ett läge där moderaterna inte ens hunnit formera sin nya partiledning eller utveckla sin politik. Bättre att detta får ske i lugn och ro de närmaste åren så vi är redo för en ny kamp om regeringsmakten 2018.
6. Överenskommelsen innebär inte att vi gör upp i sakfrågor med S-MP och därmed kompromissar bort Alliansens politik. Alliansen blir inga stödpartier till S-MP-regeringen utan kommer hela tiden att redovisa en alternativ politik.

Möjliga nackdelar i överenskommelsen för moderaternas del:
1. Vi har nu släppt möjligheten att stoppa S-MP-regeringens mest samhällsskadliga förslag i form av skattehöjningar på företagande och arbete och en del annat som kan rymmas inom budgetpropositionerna. Det är självklart en nackdel och det minskar vår makt som oppositionsparti.
2. Vi har öppnat för att S-MP-regeringen missbrukar sin makt över statsbudgeten och kommer att lägga in allt mer politiska förslag i budgetpropositionen för att kunna få igenom förslagen i riksdagen. Det kan ytterligare minska Moderaternas och Alliansens inflytande.
3. Vi har indirekt ökat Vänsterpartiets makt över politiken eftersom de ny blir ett slags "nya" vågmästare över S-MP-regeringen.
4. Vi vet inte om S och MP kommer att hålla fast vid överenskommelsen om Alliansen vinner valet 2018.
5. Vi kan ha minskat Moderaternas och Alliansens möjlighet att vinna valet 2018 genom att vi framstår som en mer tandlös opposition i riksdagen, och genom att vi stärker den svaga S-MP-regeringens möjlighet att fungera.
6. Det finns överhängande risk att vi hjälper Sverigedemokraterna att odla sin bild som martyrer "som ställs utanför" och hjälper dem att odla sin självbild som "det enda oppositionspartiet". Det kan ytterligare försvaga moderaterna och försvåra en valseger 2018.

Slutsats:
Det finns som både fördelar och nackdelar med överenskommelsen, lite som ett val mellan pest och kolera. Den underlättar för Alliansen att bilda en handlingskraftig regering efter en eventuell valseger 2018, men kan samtidigt försvåra samma valseger. Men en sak är klar - utan överenskommelsen hade en Alliansregering i minoritet aldrig kunnat styra Sverige framöver. Det bör man ha i minnet när man riktar kritik mot överenskommelsen. För egen del tänker jag nu analysera innehållet i överenskommelsen ordentligt tillsammans med mina moderata riksdagskolleger, och fundera över hur vi på bästa sätt går vidare för att visa våra väljare att vi trots överenskommelsen kan driva en effektiv och tydlig oppositionspolitik.




Den svaga S-MP-regeringen haltar vidare - extravalet ställs in

2014-12-27

Jag har tidigare spekulerat kring om det verkligen skulle bli något extraval. Det kändes väldigt tydligt som om det utspelet från Stefan Löfvén mest gjordes i affekt, och att han aldrig tänkte löpa linan ut. I dag visar det sig att jag hade rätt i mina spekulationer, Löfvén styr hellre vidare med Alliansens budget resten av året än utlyser extraval.

För egen del hade jag gärna tagit ett extraval med chansen att stärka både moderaterna och Alliansen. Samtidigt kan jag konstatera att de flesta väljare jag talat med faktiskt inte varit särskilt förtjusta i tanken med ett extraval. Och med dagens parlamentariska läge skulle det blivit svårt även för Alliansen att styra i minoritet. Ett extraval hade därmed bara kostat en massa pengar utan att förändra något i sak.

Jag är väl inte odelat positiv till dagens uppgörelse ("Decemberöverenskommelsen") mellan Alliansen och S-MP, även om den i grunden bara stärker den praxis som innebär att det regeringsalternativ som är störst får sin statsminister vald och sin budget genom riksdagen. Samtidigt innebär överenskommelsen vissa avgörande fördelar. För det första håller Alliansen ihop och Socialdemokraterna tvingas nu en gång för alla inse att man inte kan splittra Alliansen för att få stöd för sin politik. För det andra innebär överenskommelsen att Alliansen vid en valseger 2018 vet att man kan regera i minoritet och få igenom sin budget. Det är också bra att Stefan Löfvén nu medger att man gjorde fel som bröt ut detaljer ur Alliansens budget 2013, och att överenskommelsen nu säger tydligt att detta inte får ske framöver.

En intressant sak är att man också pekar ut tre politiska områden för samarbete och samtal mellan Alliansen och regeringspartierna. Det gäller pensionsuppgörelsen, försvarspolitiken och energipolitiken. Stora viktiga framtidsfrågor där det nu är dags för Miljöpartiet att bekänna färg. Att migrationsfrågan inte nämns i detta sammanhang tolkar jag som att Alliansen avser att utforma en egen politik utan att låsa sig vid Miljöpartiet. Det vore i så fall utmärkt.

Samtidigt känns det problematiskt att Alliansen på detta sätt räddar kvar en mycket försvagad Stefan Löfvén vid makten. Jag befarar en kraftig svekdebatt från Alliansens och Moderaternas väljare som kommer att undra om vi inte står upp för vår egen politik? Och att verka i riksdagen i kraftfull opposition blir knepigt framöver, det är inget att hyckla med. Sverigedemokraterna kommer dessutom att försöka utmåla sig själva som "det enda oppositionspartiet" och lär säkert kunna tjäna på uppgörelsen, på bekostnad av inte minst moderaterna. Det är därmed lätt att ha kritiska synpunkter på dagens överenskommelse. Men den som för fram sådan kritik måste då också tala om vad man skulle gjort i stället som varit bättre för landet. Och hur man skulle ha kunnat skapa en regering som kan styra?

Dagens överenskommelse innebär givetvis inte heller att den svaga S-MP-regeringen kommer att få igenom all sin politik i riksdagen - de flesta frågor ligger trots allt utanför budgeten och S-MP-regeringen kan förvänta sig många nederlag i voteringarna i riksdagen framöver.

Med detta sagt - jag känner mig trots allt inte särskilt bra till mods efter "Decemberöverenskommelsen".




Min sjätte interpellation till finansministern

2014-12-19

I går lämnade jag in min sjätte interpellation till finansministern. Denna gång handlar det om den lite märkliga frågan om hur regeringen tänker se till att Alliansens politik genomförs.

I den segrande Alliansbudgeten finns ju nämligen bland annat ett förslag om ytterligare sänkning av arbetsgivareavgifterna för dem under 23 år. Nu frågar jag finansministern hur hon avser att gå vidare med att genomföra den av riksdagen beslutade politiken om att ytterligare sätta ned arbetsgivaravgifterna för unga?

Det blir en intressant debatt i januari när jag har fått svaret.

Hela interpellationen kan läsas här.




Därför är Alliansens segrande budgetalternativ bättre för Sverige

2014-12-16

Socialdemokraterna, senast igår genom statsminister Löfvén, försöker sätta en bild av att en massa goda reformer inte blir verklighet till följd av att Alliansens budget segrade i riksdagens omröstning. Men riktigt så ser det ju inte ut. Den viktigaste effekten är faktiskt att Sverige slipper ett antal mycket skadsliga skattehöjningar. Om vänsterregeringens budget skulle ha blivit verklighet hade uppemot 2,4 miljoner svenskar drabbats av skattehöjningar. Det är inte en ansvarsfull politik för att värna jobb och tillväxt.

Alliansens budget lägger grunden för ett starkare Sverige, framförallt genom stora satsningar på mer kunskap i skolan, lägre trösklar in till arbetsmarknaden och en mer tillgänglig vård. Det vi nu ser är ett uppgivet agerande från regeringens sida. Det är dags att Stefan Löfven nu respekterar riksdagens beslut, särskilt med tanke på att han tidigare har sagt att den budget regeringen lade fram är överspelad.

För att jobben ska bli fler sänker vi kostnaderna ytterligare för att anställa unga, samtidigt som vi knyter jobb och utbildning närmare varandra genom exempelvis stärkt lärlingsutbildning. Det är en bättre väg att gå än skattehöjningar på jobb.

Påståendet om att välfärden får mindre pengar i Alliansens budget är dessutom fel. Alliansen satsar exempelvis nästan dubbelt så mycket som regeringen gör på mindre klasser och kvalitetshöjningar i lågstadiet under 2015. Samtidigt satsar vi drygt 400 miljoner på mindre klasser i förskolan och lika mycket lägger vi på läxhjälp. Alliansens satsningar på 500 miljoner gör att cancervården kan bli mer tillgänglig, och samtidigt avsätter vi pengar till en äldreboendegaranti, investeringsstöd inom äldreomsorgen och kompetenslyft/omvårdnadslyft för personalen inom äldreomsorgen.

Lite nedslag i Alliansens segrande budget:

Exempel på skolsatsningar:
• Lågstadielyft (medel för mindre klasser och fler lärare i lågstadiet) – våra satsningar är nästan dubbelt så stora som regeringen för 2015. (1 987 mnkr vs 1 108 mnkr)
• 415 mnkr till mindre klasser i förskolan och fritids (830 mnkr fr.o.m. 2016) vilket är samma nivå som regeringen föreslog.
• 388 mnkr till kommunerna för läxhjälp
• 100 mnkr på frivillig sommarskola åk 6-9

Exempel på jobbsatsningar och företagssatsningar:
• Ytterligare sänkning av arbetsgivaravgifterna för unga (det är nu upp till regeringen att återkomma med proposition om nödvändiga justeringar av lagstiftningen)
• Fördubblad lärlingsersättning
• Ökade anslag till exempelvis ALMI och Ung
• Minskade sjuklönekostnader för företagen

Exempel på välfärdssatsningar:
• 500 mnkr avsätts för mer tillgänglig cancervård
• 50 mnkr avsätts till äldreboendegaranti och investeringsstöd inom äldreomsorgen (växer till 600 mnkr 2018)
• 140 mnkr avsätts till höjd kompetens inom äldreomsorgen/omvårdnadslyft




Dramatik i riksdagsarbetet

2014-12-04

Gårdagens riksdagsbeslut att fastställa Alliansens statsbudget för 2015 skapar dramatik i riksdagsarbetet. Redan idag fick vi ut nya handlingar i Finansutskottet där vi korrigerar en del poster efter den nya budgeten. De flesta övriga riksdagsutskott måste också korrigera sina egna budgetar för 2015.

Eftersom det är kort tid till årsskiftet kommer riksdagen nu även att debattera och besluta i ärenden både långt in på nätterna och de återstående helgerna fram till jul kommer troligen också att behöva tas i anspråk för att hinna med allt. Mer arbete, absolut, men det är det värt. Nu får Sverige en betydligt bättre budget för företagande och jobb, vi slipper skadliga skattehöjningar och en del andra dåliga förslag.

Och oavsett hur det blir med extravalet och utgången av detta kommer Alliansens budget att gälla för 2015, även om det kan ske korrigeringar i vårbudgeten 2015.




Kommentar till dagens regeringsnederlag

2014-12-03

Regeringens nederlag i budgetomröstningen medför att bollen nu ligger hos statsminister Stefan Löfven. Det var han som hade ansvaret för att få igenom regeringens budget.

Alliansen gick till val tillsammans på en gemensam budget. Vi gjorde nu som vi lovade våra väljare och röstade för vår gemensamma budget. Vi har svårt att se vad samtal med regeringen skulle leda till då det finns betydande politiska skillnader mellan regeringen och Alliansen.
* Alliansen sänker trösklar in till arbetsmarknaden, regeringen vill istället höja skatten 40 gånger mer än vad de satsar på företagande.
* Alliansen värnar drivkrafter för att arbeta när regeringen föreslår kraftigt utbyggda bidragssystem.
* Alliansen värnar det finanspolitiska ramverket när regeringen överger det.
* Stefan Löfven talar gärna om samarbete och utsträckta händer – men har i praktiken agerat i rakt motsatt riktning. Han har under sin korta tid som statsminister hunnit svika överenskommelsen i friskolekommittén, bryta mot arbetsordningen i pensionsgruppen och svika en rad löften som han gav i valrörelsen, bland annat om att skatten inte ska höjas för vanliga löntagare. Samtidigt har regeringen skjutit viktiga besked och investeringar på framtiden, såsom Förbifart Stockholm och hur Sveriges energiförsörjning ska tryggas.

Dagens beslut innebär bland annat att över en miljon löntagare slipper höjd inkomstskatt från årsskiftet och att förslaget om höjda arbetsgivareavgifter för unga och äldre inte höjs.




Riksdagen röstade igenom Alliansens budget

2014-12-03





Mediauppbådet var närmast extremt före riksdagens omröstning om de tre budgetalternativen. Alliansens budget vann med 183 röster mot 152. Ovan nyhetsflashen på Expressens websida.







Så lät det då - har S och MP redan glömt?

2014-12-03

I dag när regeringen desperat försöker få Alliansen att till varje pris rädda regeringens budgetförslag finns det anledning att påminna vad Socialdemokraternas och Miljöpartiets ledande företrädare sagt det senaste året. Inte riktigt så det låter nu...

”Praxis i svensk finanspolitik är att regeringar verkar med ett starkt parlamentariskt stöd för sin politik. Den sittande regeringen har emellertid inte vinnlagt sig om att skapa en majoritet för sina förslag. Därmed bryter regeringen mot praxis. Det är oansvarigt.” Magdalena Andersson och Fredrik Olovsson på Dagens Industris debattsida, 23 oktober 2013.

”Vi tycker att det är regeringen som inte använder den praxis som slagits fast i svensk riksdag sedan 40 år tillbaka att man faktiskt förankrar de förslag man kommer med i riksdagen. Ser till att man har en majoritet bakom. Det har den här regeringen inte gjort. Då blir det ibland naturligt att en majoritet i riksdagen går emot deras förslag.” Per Bolund i Sveriges Radio, 18 september 2013.

”Det är tyvärr inte oppositionens uppgift att lotsa igenom budgetar.” Magdalena Andersson i SVT Agenda, 8 december 2013.

”Först ska vi vinna valet. Sedan ska vi få igenom en budget. Men det är klart att man inte bildar regering om man inte tror att man får igenom sin första budget.” Magdalena Andersson i Dagens Industri, 11 december 2013.

”Det är min fasta övertygelse att kunna presentera en regering och självfallet senare presentera en budget som kan gå i genom riksdagen.” säger Stefan Löfven.




Budgetdebatt

2014-12-03

Just nu håller Anna Kinberg Batra (M) sitt anförande i budgetdebatten i riksdagen. Hon talar om något som kommit lite i skymundan de senaste dagarna, nänmligen om innehållet i Alliansens budgetmotion. Allt handlar faktiskt inte om taktik och spekulationer kring regeringsalternativ, det är faktiskt innehållet i de olika budgetalternativen som är det centrala.







Trist att behöva göra P1 besvikna - men situationen är unik

2014-12-02



P1 morgon lade i kväll ut denna text på twitter. Bakgrunden var att jag tidigare i eftermiddags tackade ja till att vara med i P1 morgon och kommentera SD:s beslut att rösta för Alliansens budgetmotion i morgon. Men sedan utvecklades saker snabbt under kvällen, Alliansens partiledare bjöds in till diskussion/krissamtal med regeringen i kväll och hela situationen är ytterst oklar. I det läget vill jag inte sitta i P1 i morgon bitti och spekulera kring utfall av diskussioner som jag inte varit med i och inte vet något om. Därför lämnade jag i kvällåterbud till min medverkan i programmet.

Jag förstår att producenten blev besviken, och jag beklagar detta. Jag brukar inte backa ur något jag sagt att jag ska delta i, och jag har ofta och gärna mycket kontakter med media. Men det politiska läget är samtidigt unikt och det gör att planerna ändras både för politiker och journalister. Jag tog beslutet i samråd med vår moderata pressavdelning, men någon munkavle handlade det inte om. Det är mitt eget beslut. Jag vill helt enkelt kunna vara seriös och tillföra något vettigt om jag ska delta i ett radioinslag, inte minst i egenskap av ledamot av finansutskottet. Media får helt enkelt finna sig i att det kommer att ta lite tid innan det går att lämna vettiga kommentarer kring det politiska läget.




Intressant politiskt läge

2014-12-02

Efter en månads spekulationer kom så beskedet att SD tänker rösta för Alliansens budgetförslag, vilket i så fall innebär att regeringens budget faller.

Jag upprepar det jag sagt tidigare, Alliansens budgetalternativ är bäst för jobben, företagandet, statsfinanserna, skolan, välfärden och infrastrukturen. Ja, bäst för det mesta faktiskt. Och självklart tycker jag att det bästa budgetalternativet ska vinna vid omröstningen.

I övrigt tänker jag inte spekulera i vad som händer politiskt, till att börja med avvaktar jag morgondagens budgetdebatt och omröstning i riksdagen. Först då vet vi säkert vad utfallet blev.

Bilden visar medias belägring av den moderata riksdagsgruppens möte. Mitt i röran intervjuas vår gruppledare Anna Kinberg Batra.






Tankar inför budgetomröstningen

2014-12-02

Förra veckan uppmärksammade bloggen Cornucopia mitt tydliga besked på twitter angående budgetomröstningen på onsdag. Jag konstaterade ju att Alliansen självklart kommer att rösta för sitt eget budgetalternativ. Allt annat hade varit ett svek mot Alliansens väljare. Hur andra partier sedan väljer att rösta är bara spekulationer som inte jag vet mer om än någon annan. Därför avstår jag från att spekulera.



I Borås Tidning upprepar jag detta besked idag. Jag fick också frågan vid BT:s intervju igår om hur det skulle kännas om Alliansens budgetförslag skulle vinna tack vare röster från SD. Mitt svar (som inte finns med i artikeln i BT) var att alla partier i riksdagen alltid är välkomna att rösta för Alliansens förslag. Jag och mina Alliansvänner anser att Alliansens budget är den bästa för landet, så självklart vill vi också att den ska vinna vid omröstningen.

Vissa (främst s-märkta ledarsidor) verkar fortfarande mena att Alliansen skulle lägga ned sina röster för att låta S-MP-budgeten vinna. Det är ett ganska märkligt resonemang. Socialdemokraterna konstaterade förra hösten att det inte var deras ansvar att se till att Alliansens politik gick genom riksdagen. Och detsamma gäller självklart idag, fast omvänt. Stefan Löfvén har ansvaret för att skapa majoritet för sin politik, det är inte Alliansens uppgift.




Interpellationsdebatt om slöseri med skattepengar

2014-11-27

Under eftermiddagen har jag deltagit i en interpellationsdebatt med infrastrukturminister Anna Johansson (S) angående byggstoppet av Förbifart Stockholm. Jag hade egentligen ställt min interpellation till finansministern, med tanke på att jag främst ifrågasätter det oansvariga hanterandet av medborgarnas pengar. Men jag tog givetvis gärna debatten även med infrastrukturministern.

Infrastrukturministern påstod i sitt svar att kostnaden för att skjuta upp bygget av Förbifart Stockholm ”bara” uppgår till 170-260 miljoner. Det är förståss fullt tillräckligt illa att kasta bort en kvarts miljard kronor på en helt meningslös och improduktiv åtgärd som att tillfälligt stoppa ett redan påbörjat vägbygge.

Men tyvärr försöker också ministern vilseleda lite i sitt svar. De kostnader som nämns är nämligen bara de direkta kostnaderna för Trafikverket. Men till detta kommer kostnader för entreprenörerna och deras 700 anställda som kostar pengar även om inget arbete utförs. Utöver detta finns risk för skadestånd till entreprenörer som skrivit kontrakt men nu inte kan utföra något arbete. Kostnaderna kan därmed till och med bli högre än de fyra miljoner per dag, eller totalt dryga 700 miljoner Trafikverket tidigare talat om. Kostnader uppemot en miljard kan inte uteslutas.

Finansminister Magdalena Andersson har flera gånger hävdat att statens finanser är i extremt dåligt skick. Statsrådet har, visserligen felaktigt, men ändå, beskrivit det som att ladan är tom och att bordet är helt avskrapat. Vilket enligt statsrådet gör att det inte går att nå överskottsmålet. Hur kan regeringen samtidigt anse att en merkostnad för Förbifart Stockholm på 4 miljoner kronor per dag fram till maj 2015 är ekonomiskt försvarbar? Är det möjligen för att kostnaden inte direkt belastar statsbudgeten utan i stället kan plockas av bilisterna i extra trängselskatt? Man verkar glömma att det trots detta är skattebetalarnas pengar som förslösas genom regeringens märkliga turer.

Den beklagliga sanningen är ju att det är på grund av oenigheter inom regeringen som man tvingas kasta 4 miljoner om dagen i ett svart hål utan att få någon som helst nytta för pengarna. Att fylla igen redan grävda gropar är knappast det man brukar kalla ekonomiskt ansvarstagande.

I debatten nämnde jag att en kvarts miljard motsvarar kostnaden för 675 lärartjänster ett helt år. Om kostnaden blir uppskattade dryga 700 miljoner skulle det räcka till 1.900 nya lärare ett helt år. Det beskriver summans storlek – vi pratar inte om några kaffepengar direkt. Det är genom denna typ av slöseri som man drar pengar från välfärden och andra viktiga satsningar. Det är genom denna typ av misshushållning som Sverige tvingas ha högre skatter än man annars skulle behöva.

Men det är framförallt ett pris som skattebetalarna tvingas betala för en regering som inte förberett sig och som inte kan bära regeringsansvaret. På grund av oenigheter inom regeringen tvingas man kasta bort 4 miljoner om dagen i ett svart hål utan att få någon som helst nytta för pengarna. Jag avslutade min slutreplik med att konstatera att om detta är vad den nya regeringen menar med ekonomiskt ansvarstagande behöver man uppenbarligen hjälp av riksdagen att hantera frågan på ett mer ansvarsfullt sätt så att bygget av Förbifarten kan fortsätta så snart som möjligt. Och mycket talar för att en majoritet i riksdagen i den kommande omröstningen i mitten av december kommer att avbryta det meningslösa byggstoppet och därmed spara pengar åt skattebetalarna.




Aftonbladet om dagens sammanträde i Finansutskottet

2014-11-27

Aftonbladet har ett längre reportage med anledning av dagens sammanträde i finansutskottet. Man har också en bildkavalkad, och jag citerar tre bilder från denna. Resten av bilderna går att ta del av via länken.

Här är jag på väg in till utskottsmötet. Nedan tv tar jag kort på journalisterna innan jag går in till sammanträdet. Det väcker alltid viss munterhet.

Nedan th står jag tillsammans med två av mina moderata utskottskolleger, Maria Malmer Stenergard och Jörgen Andersson efter utskottsmötet och studerar uppståndelsen.









Finansutskottet belägrat av media

2014-11-27



Finansutskottet höll idag sitt sammanträde redan klockan åtta på morgonen. Media belägrade utskottets sammanträdesrum en bra stund före mötet, det behövdes avspärrningar för att vi skulle kunna komma in i utskottssalen.

Jag vet inte vad media hade förväntat sig, men några besked om hur den kommande budgetomröstningen (onsdag nästa vecka) kommer att utfalla fick vi inte idag, och det hade vi inte förväntat oss heller. I stället står det klart att regeringen (S, MP) med stöd av Vänsterpartiet står bakom sitt gemensamma budgetalternativ, att Alliansen står för sitt och Sverigedemokraterna för sitt. Det finns alltså tre olika budgetförslag. Hur omröstningen i kammaren utfaller vet vi inte, men i en presskonferens efter utskottsmötet lovade Sverigedemokraternas ekonomisk-politiske talesperson, Oscar Sjöstedt (tv), att SD kommer att ge definitivt besked om hur man tänker rösta efter det ordinarie mötet med SD:s riksdagsgrupp på tisdag kväll. Nästa vecka blir spännande.

Spekulationerna i media om utfallet av omröstningen är naturliga, men det är inte Alliansens ansvar att rädda den svaga S-MP-regeringen. Alliansen gick till val på ett gemensamt valmanifest och nu lägger vi fram det som alternativ till regeringens förslag. Vi röstar på vårt förslag i riksdagen. I övrigt är det Stefan Löfvéns ansvar att få igenom sin politik, det är faktiskt inte Alliansens problem.




Min femte interpellation till finansministern

2014-11-20

Nu har jag lämnat in min femte interpellation till finansministern. Denna gång handlar interpellationen om det stora slöseri som uppstår i och med stoppet av förbifart Stockholm, ett bygge som redan startat, men som nu stoppas tillfälligt (?) med mycket stora extrakostnader som följd. Här följer interpellationen i sin helhet:






Gårdagens interpellationsdebatter mot finansministern

2014-11-19

Här är länkar till mina interpellationsdebatter i går kväll mot finansministern.

Högre marginalskatters effekter på den svenska ekonomins konkurrenskraft

Regeringens ambitioner för unga på arbetsmarknaden

Sysselsättningseffekter av begränsning av uppräkningen av gränsen för statlig inkomstskatt






Finansutskottets öppna utfrågning med Riksbankens ledning

2014-11-18

Finansutskottets utfrågning av Riksbanken idag gav en bred bild av det ekonomiska läget i Sverige. Riksbankschefen Stefan Ingves påpekade att svenske konomi har utvecklats relativt väl de senaste åren, och utmärker sig positivt såväl vid jämförelse med övriga länder som med genomsnittet i EU bild ett nedan).



Ingves påpekade också att samtidigt som exporten varit svag har vi ekonomiskt starka hushåll i Sverige (bild två ovan). Huvudskälet till det är som bekant att reallöneökningarna varit goda, arbetslösheten förhållandevis låg jämfört med omvärlden och samtidigt har större delen av hushållen fått stora skattesänkningar. Det har hållit uppe farten i ekonomin när exporten till omvärlden gått på sparlåga.



Riksbankens föredragning bekräftade också den starka utvecklingen på svensk arbetsmarknad under Alliansen. Vi har betydligt högre sysselsättningsgrad idag än 2006, trots krisen, och Sverige har dragit ifrån både USA och Storbritannien sedan 2006. Sverige är klart bäst i klassen, och det kommer jag att påminna finansministern om under eftermiddagens interpellationsdebatt.




Alliansbudget för fler jobb och god tillväxt i hela Sverige

2014-11-17

Debattartikel i Borås Tidning idag.






Besök hos Riksbanken

2014-11-12



I kväll deltog jag i ett seminarium hos Riksbanken för Finansutskottet och Riksbanksfullmäktiges medlemmar. Riksbankschefen Stefan Ingves (bilden th) och tre av de vice riksbankscheferna föredrog frågor kring Riksbankens organisation, penningpolitiken, finansiell stabilitet och betalmarknadens förändringar. Mycket intressant, och det blev en del diskussioner med anledning av den senaste tidens diskussioner kring bästa sättet att dämpa hushållens ökande skuldsättning, vilket jag ju även berörde på bloggen tidigare idag.




Bättre med föreskrifter än lagstiftning

2014-11-12

Finansinspektionens (FI) besked igår att nya bolånetagare måste amortera på sina lån väckte viss uppmärksamhet. Själv tycker jag det är bättre att FI och Bankföreningen tar fram föreskrifter och riktlinjer än att frågan ska avgöras genom lagstiftning. Dessutom är förslaget från FI försett med undantagsmöjligheter så att hushåll som har tillfälliga störningar i sin ekonomi ska kunna slippa amortera.

I grunden är det givetvis vettigt att återskapa en kultur i samhället där lån på sikt också ska återbetalas. Samma sak gäller de nya begränsningarna när det gäller bolån som bara ska kunna ges upp till 85% av priset på en bostad. Men samtidigt finns givetvis många sätt att gå runt dessa regler, exempelvis genom att ta andra lån till sämre villkor för att finansiera amorteringarna eller de topplån som behövs vid ett bostadsköp. Så de nya reglerna är inget trollspö för att lösa alla problem.

Alla förslag som syftar till att begränsa möjligheten att låna eller göra det dyrare att låna måste ställas mot samhällsekonomins behov av att hushållen inte tvingas dra åt svångremmen i onödan. Det är en ständig balansgång. För kraftfulla åtgärder kan skapa en kris, samtidigt som det inte bara går att låta utvecklingen fortsätta som idag. Grundproblemet är brist på bostäder i tillväxtområdena, vilket driver upp bostadspriserna. Det är ett problem Sverige delar med omvärlden. Ett problem som inte är alldeles enkelt att lösa. Det finns helt enkelt inte obegränsat med mark att bygga på inne i våra stora städer.




Alliansen presenterar sin gemensamma budgetmotion

2014-11-10



Alliansens reformer har lagt grunden för ett Sverige som är på rätt väg. Ekonomiskt ansvarstagande och satsningar på jobb och företagande har möjliggjort för den breda jobbtillväxt som vi nu ser. S-MP-regeringens budgetproposition bromsar däremot Sveriges utveckling. Genom att överge överskottsmålet försvagar regeringen svensk ekonomi. Därtill riskeras jobbtillväxten att bromsas genom försämrade drivkrafter för att arbeta och utbyggda bidrags- och ersättningssystem. Samtidigt blir det dyrare att anställa såväl unga som äldre. Totalt höjer Socialdemokraterna och Miljöpartiet skatten omkring 40 gånger så mycket på arbete och tillväxt som de föreslår till företagande. Regeringens otydlighet kring energipolitiken och att centrala infrastrukturprojekt skjuts på framtiden riskerar att drabba tillväxten i hela Sverige.

Här en länk till hela Alliansens budgetmotion Ett starkare Sverige. Figuren nedan visar en sammanställning av Alliansens satsningar 2015-2018.






Min fjärde interpellation till finansministern

2014-11-08

Under Alliansens regeringstid med Anders Borg (M) som finansminister redovisade regeringen nästan alltid i sina underlag vilka effekter olika politiska förslag väntades få för sysselsättning och antalet arbetade timmar.

Den nya regeringen med Magdalena Andersson (S) som finansminister väljer däremot att inte redovisa dessa förväntade effekter på sina förslag. Det gäller exempelvis förslagen om slopad nedsättning av arbetsgivareavgifter för unga, nedtrappningen av jobbskatteavdraget och den begränsade uppräkningen av brytpunkt för statlig inkomstskatt.

Jag har tidigare ställt tre interpellationer till finansministern angående dessa frågor, och nu följer jag upp med en fjärde som rör sysselsättningseffekterna av den höjda arbetsgivareavgiften (den särskilda löneskatten) för den som anställer en pensionär. Var det inte genom morötter vi skulle få fler att jobba längre, i stället för att med tvång höja pensionsåldern?

Så här är interpellationen formulerad: Sysselsättningseffekt av särskild löneskatt för pensionärer




Alliansens politik för fler jobb och företag i hela Sverige

2014-11-07



Alliansens politik för fler jobb och företag bygger på valmanifestet. Alliansens jobbmål är att över fem miljoner människor ska ha ett arbete år 2020 genom att sysselsättningen ökar med 350 000 under perioden 2014–2020. I den gemensamma budgetmotionen finns bland annat följande förslag från Alliansen:

Värna arbetslinjen och drivkrafterna för arbete
• Ytterligare sänkning av socialavgifterna för ungdomar under 23 år ned till 10,21 procent och slopad nedsättningen för personer som fyllt 25 år. På så sätt ökar effektiviteten av nedsättningen.
• Vi vill inte höja skatterna på arbete och företagande
• Vi vill behålla RUT-avdraget oförändrat
Ett företagsklimat i världsklass
• Ett nytt högkostnadsskydd för sjuklöner som är särskilt förmånligt för de små och medelstora företagen
• Ambition att förbättra regelverket för personaloptioner och generationsskiften samt pröva förutsättningarna för att fler företag ska slippa revisionsplikt
• Vi aviserar sänkt krav på aktiekapital för att sänka trösklarna för att starta aktiebolag
• Fortsatt regelförenkling för att korta tiden att starta företag och digital tjänst, ”en dörr in”, för företagens uppgiftslämning
Fler jobb för unga
• Införande av arbetsträning och förstärkt arbetsträning som insatser inom jobbgarantin för ungdomar
• Även arbetslösa under 20 år ska kunna erhålla Starta-Eget-bidrag
• Ökat och permanentat stöd till Ung Företagsamhet och Drivhuset
Bredare vägar till jobb
• Vi vill införa så kallade matchningsanställningar
• Yrkesintroduktionsstöd för personer som varit arbetslösa en längre tid
Sverigebygget knyter ihop landet
• Att förutsättningarna prövas för att bygga nya stambanor för höghastighetståg på sträckorna mellan Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö
• Att förutsättningarna prövas för att bygga ut järnvägen i norra Sverige med ett betydande inslag av medfinansiering från näringsliv, kommuner och regioner
• Att verksamheten vid Bromma flygplats bevaras och utvecklas
Stärkt forskning och innovation för ökad kunskap och konkurrenskraft
• Fram till 2016 vill Alliansen med fortsatta satsningar öka resurserna till forskningen så att 9 miljarder mer satsas varje år jämfört med 2008
Trygg energiförsörjning – viktigt för jobben
• Alliansens energiöverenskommelse ligger fast för långsiktighet om vår inriktning och syftar till att ge trygg energiförsörjning med god konkurrenskraft och ekologisk hållbarhet
Bättre bredband, telefoni och tillgång till service
• Förslag för att ytterligare förbättra mobiltäckningen för bättre möjligheter för bra mobiltelefoni och snabbt mobilt bredband, inte minst på landsbygden
• Ytterligare satsningar för att förbättra servicen på landsbygden




Citerad på bloggen Cornucopia idag

2014-11-06






Jag kommenterar spekulationer om kommande budgetomröstning

2014-11-05

I dag i Expressen kommenterar jag mediaspekulationerna inför kommande budgetomröstning i riksdagen. Alliansen kommer att presentera ett gemensamt budgetförslag, byggt på vårt valmanifest. Vi kommer att rösta för detta. I övrigt spekulerar vi inte i hur övriga partier kommer att rösta.




Varför ska staten gynna misskötta kommuner?

2014-11-03

Den nya S-MP-regeringen verkar tycka att kommuner som inte skött sig behöver extra pengar, medan de som själva bekostat sådant som är att betrakta som självklarheter inte får några pengar.

Ett exempel är att man vill satsa pengar på "upprustning av miljonprogrammens fastigheter". Lite oklart än vad det innebär, men det spelar mindre roll. Felet är själva tankesättet. Ett fastighetsbolag, kommunalt eller privat, har tagit in hyror från sina hyresgäster under alla år. Dessa pengar ska givetvis användas för att regelbundet rusta upp och underhålla byggnaderna. Det är inget som staten/skattebetalarna ska bekosta.

Samma sak gäller "satsningen på skolmiljö" som omfattar en miljard över fyra år. Nu är det visserligen väldigt lite pengar, 250 miljoner per år. Utslaget på 290 kommuner blir det i genomsnitt 862.000 kronor per kommun. De mindre kommunerna kommer att få betydligt mindre och pengarna lär inte räcka till särskilt mycket. Men framförallt är underhåll av skollokaler och ventilationssystem redan en skyldighet för alla kommuner och de flesta sköter faktiskt detta. De kommuner som missköter sig ska givetvis inte gynnas genom att får extra stöd från staten.

Två miljarder per år till fler anställda i äldreomsorgen kan vid första anblicken låta tilltalande, även om det knappast räcker till 5.000 fler anställda som Vänsterpartiet påstår, i vart fall inte om de anställda ska ha en kollektivavtalsenlig lön och även sociala avgifter ska täckas. Men även här är det största problemet att staten ska bekosta kommunala anställningar. Det är kommunerna som ska besluta om personaltäthet och hur många anställda som behövs. Det är kommunerna som måste prioritera mellan olika saker. De kommuner som inte har tillräcklig bemanning ska givetvis inte dra fördel av detta genom att få statliga pengar för att anställa fler.

På punkt efter punkt lägger sig staten i kommunernas ansvarsområde, och har svårt att hålla isär vem som ansvarar för vad. Att staten ger extra pengar till kommunerna för särskilda nationella satsningar är en sak, men att gå in och lägga sig i prioriteringarna i den löpande verksamheten är direkt olämpligt. Dessutom är satsningarna mest ett spel för gallerierna. Utslaget på alla kommuner bli det bara småpengar per år, och det handlar mer om politiska markeringar från regeringen än om satsningar som verkligen gör skillnad. Skattebetalarnas pengar kan användas betydligt klokare än så.




Mina första interpellationer till finansministern

2014-10-30

Under Alliansens regeringstid med Anders Borg (M) som finansminister redovisade regeringen ästan alltid i sina underlag vilka effekter olika politiska förslag väntades få för sysselsättning och antalet arbetade timmar.

Den nya regeringen med Magdalena Andersson (S) som finansminister väljer däremot att inte redovisa dessa förväntade effekter på sina förslag. Det gäller exempelvis förslagen om slopad nedsättning av arbetsgivareavgifter för unga, nedtrappningen av jobbskatteavdraget och den begränsade uppräkningen av brytpunkt för statlig inkomstskatt.

Jag ställer därför mina tre första interpellationer till finansministern om just detta - vad förväntar sig finansministern för sysselsättningseffekter av dessa förslag? Interpellationerna registrerades hos Riksdagen igår, och inom tre veckor är finansministern skyldig att svara. Därefter kommer jag att debattera frågorna med henne i Riksdagen.

Så här är interpellationerna formulerade:

Sysselsättningseffekter av avtrappning av jobbskatteavdraget

Sysselsättningseffekter av begransning av upprakningen av gransen for statlig inkomstskatt

Sysselsättningseffekter av slopad nedsattning av socialavgifterna for unga




Miljöpartiet hycklar om biståndspengar till flyktingmottagning

2014-10-24

Till och med Aftonbladet reagerar på Miljöpartiets närmast oslagbara hyckleri kring det här att använda pengar från biståndsbudgeten till att bekosta flyktingmottagande i Sverige.

Förra året kritiserade Miljöpartiet Alliansregeringen för att vi använde knappt 5 miljarder av biståndsbudgeten på totalt drygt 38 miljarder för att finansiera ett ökat flyktingmottagande. Alliansen invände att vi följde internationella regler som säger att biståndspengar faktiskt får användas för att bekosta de direkta kostnaderna för flyktingmottagandet. Men det accepterade inte Miljöpartiet och hävdade i stället att "Sverige har råd med både en human migrationspolitik och en stark biståndspolitik".

Nu sitter Miljöpartiet i regeringen och biståndsministern heter Isabella Lövin - och är miljöpartist! Och nu låter det annorlunda. I årets budget använder man 8,4 miljarder av biståndsbudgeten på totalt drygt 40 miljarder för att betala flyktingmottagandet. Det är en betydligt större andel av biståndsbudgeten än vad Alliansen tog i anspråk. Motivet är att "det är en väldigt stor kostnad för det direkta flyktingmottagandet" enligt vice statsministern Åsa Romson (MP). Nu är det plötsligt Romson som åberopar "det internationella regelverket", det regelverk hon menade att regeringen gjorde en "alltför vid tolkning" av förra året.

Än en gång visar det sig att Miljöpartiets hårda retorik i opposition inte är något som gäller i regeringsställning. Det kommer nog att visa sig fler gånger.




Vänsterregeringen försvagar ekonomin och hotar jobben

2014-10-23

Jag tänkte redovisa en första kort kommentar kring vänsterregeringens budgetproposition. En sammanfattning är att man försvagar ekonomin, hotar jobben och försämrar valfriheten.

Det är oroväckande att regeringen överger överskottsmålet och inte rustar Sverige för sämre tider. Budgetpropositionen visar också att regeringen i praktiken saknar förslag för fler i arbete. Höjda bidrag minskar drivkrafterna till arbete och istället för satsningar på nya jobb bygger man ut tillfälliga platser. Skattehöjningarna på jobben är 40 gånger större än satsningarna på företagen. Det är också anmärkningsvärt och allvarligt att regeringen avstår från att beräkna och presentera jobbeffekterna av sin politik.

Bland de värre förslagen finns höjda arbetsgivareavgifter för att anställa ungdomar, halverat tak för rut-avdraget, höjda inkomstskatter för en dryg miljon löntagare, höjda löneskatter för anställda över 65 år, kraftig höjning av koldioxidskatterna för företag, en ny skatt på landsvägstransporter, höjda skatter för jordbrukssektorn, skärpta regelverk som riskerar att slå hårt mot friskolor och välfärdsföretag, höjda skatter för kärnkraftsbolagen och osäkerhet om den framtida energiförsörjningen. De höjda skatterna på företagande och arbete uppgår till en bit över 20 miljarder. Satsningarna på företagssektorn uppgår till 500 miljoner, alltså bara 1/40-del! Dessutom varnar ett antal remissinstanser för att beräknad intäkt från skattehöjningarna på arbete kan bli betydligt mindre eftersom det finns risk för färre arbetade timmar. Satsningarna på traineejobb och den så kallade "90-dagarsgarantin" är dyra och illa genomtänkta förslag som jag tidigare kritiserat, och de skapar inga riktiga jobb.

I ett läge där Sverige är på rätt väg tack vare Alliansens reformer, och arbetsmarknaden stadigt förbättras (se föregående blogginlägg) innebär regeringens budgetproposition att utvecklingen nu hotas.

Budgetpropositionen är också ett hårt slag mot valfriheten. Fler tvingande pappamånader, avskaffat vårdnadsbidrag, tvingande gymnasieskola för alla och minskad valfrihet inom skola och omsorg.

Försvaret får dessutom mindre pengar jämfört med Alliansens valmanifest. Man höjer anslagen lika mycket som Alliansens vallöften, men man kompenserar inte Försvaret för de höjda arbetsgivareavgifterna för ungdomar.

Dessutom avslöjas nu Socialdemokraternas svikna vallöften. Det blir ingen höjning av taket i sjukförsäkringen under mandatperioden. Barnbidragen höjs inte. Skatten för pensionärer sänks bara obetydligt för dem med lägst pension, övriga får ingen skattesänkning alls. Idrottsrörelsen utlovades stora extrasatsningar före valet av både S och MP, men får nu inte en krona. Och så hotar man som bekant med lägga ned Bromma flygplats, trots att man sa precis tvärtom före valet.

En positiv nyhet finns också i budgetpropositionen. Man skrotar sitt förslag när det gäller företagens sjuklöneansvar och väljer i stället Alliansens förslag om högkostnadsskydd. Trots att man sågade Alliansens förslag i våras och under valrörelsen går man nu alltså själva fram med det. Det är bra och uppskattas av näringslivet.




Alliansen lämnar över en stark arbetsmarknad till nya regeringen

2014-10-23

Alliansen lämnar över en allt starkare arbetsmarknad till den nya regeringen. Både Arbetsförmedlingen och Statistiska Centralbyrån, SCB bekräftar att arbetslösheten minskar.

På ett år har arbetslösheten minskat med 10.000 personer till 371.000 i september. Det motsvarar enligt SCB en arbetslöshet på 7,2 procent.

Antalet sysselsatta har ökat med 101 000 på ett år till drygt 4,8 miljoner. SCB konstaterar att även sysselsättningsgraden har ökat. Det betyder att jobben ökar snabbare än befolkningen. Andelen människor som har jobb blir större.

Sedan tidigare vet vi att det totalt har skapats 340.000 nya jobb under Alliansen, trots de besvärliga krisåren.

Detta är alltså den arbetsmarknad som Alliansen lämnar över till den nya vänsterregeringen. Med tanke på dagens budgetproposition från regeringen kan man inte låta bli att känna oro för att den goda utvecklingen riskerar att brytas.




Här är ditt Sverige, Stefan Löfvén (S)

2014-10-23

Debattartikel i Borås Tidning idag:






Presskonferens om vänsterregeringens budget

2014-10-23

I förmiddags höll moderaternas finanspolitiske talesperson Anna Kinberg Batra presskonferens i riksdagen där hon kraftfullt kritiserade S-MP-regeringens budget. Mediaintresset var närmast kaotiskt stort. Jag återkommer till kritiken i sak i kommande blogginlägg.



Även övriga oppositionspartier höll presskonferenser och det är ingen tvekan om att regeringen bara har stöd av en minoritet i riksdagen för ett antal av sina förslag. Inom några veckor presenterar Alliansen sin gemensamma budgetmotion som sedan ställs mot regeringens förslag i riksdagen i en omröstning i december.




Finansministern KU-anmäls för osaklig verklighetsbeskrivning

2014-10-22

I dag KU-anmäler min utskottskollega i finansutskottet, Jonas Jacobsson Gjörtler (M), finansminister Magdalena Andersson (S). Vi andra moderater stödjer anmälan.

Bakgrunden är finansministerns uttalande om att "ladan är helt tom". "Det är inget dukat bord vi kommer till det är helt avskrapat. Frågan är om ens bordet står kvar", sade finansministern nyligen. Finansministerns uttalanden har kritiserats hårt av de flesta oberoende bedömare och analytiker, exempelvis Fimnanspolitiska Rådet. De menar att hon kraftigt svartmålar verkligheten.

Vi moderater vill att KU granskar om finansministerns uttalande skadat förtroendet för svensk ekonomi. I vår regeringsform (1:9) finns det tydliga krav på att man som myndighetsföreträdare ska vara opartisk och saklig när man beskriver verkligheten. Frågan är om Magdalena Andersson har gått så långt i svartmålningen av svensk ekonomi att hon faktiskt bryter mot grundlagens krav på opartiskhet och saklighet. Uttalanden av finansministern har inflytande på hur svenska och internationella aktörer agerar på och gentemot den svenska marknaden. Det är alltså av synnerligen stor vikt att finansministern inte bryter mot saklighetskravet i regeringsformen, eftersom uttalanden från finansministern i hög grad påverkar förtroendet för svensk ekonomi.

Det är skillnad på att vara partipolitisk agitator och på att företräda Finansdepartementet, regeringen och hela Sverige i rollen som statsråd. Sveriges grundlag ställer krav på saklighet när offentliga myndighetsföreträdare, däribland regeringen, kommunicerar med medborgarna och media.




Finanspolitiska rådet sågar nya finansministern

2014-10-16

”Det är inte tomt i ladorna.” Det säger finanspolitiska rådets ordförande John Hassler och riktar hård kritik mot finansminister Magdalena Andersson (S). Det är sällsynt att Finanspolitiska rådet kallar till pressträff för att rikta kritik mot regeringen, men i dag hände det. Man samlade Sveriges ekonomijournalister för att leverera kraftfull kritik mot den nya regeringen och finansminister Magdalena Andersson. "Vi är fullt medvetna om att det är politiskt jobbigt och svårt att komma tillbaka till överskott. Men det ingår i jobbeskrivningen till det jobb som regeringen sökte och också fick" säger Hassler. Finanspolitiska rådet riktar hård kritik mot regeringens plan att avvika från överskottsmålet och säger att regeringen därmed är på väg att bryta mot det finanspolitiska ramverket.

Finansminister Magdalena Andersson väljer att ta strid mot Finanspolitisksa Rådet och säger att "det är bättre att vara ärlig". Min enkla fråga är varför hon inte är det då? Ärlig alltså. Hon vet ju att Sverige har Europas kanske starkaste statsfinanser. Ändå låtsas hon att svensk ekonomi är vanskött med skenande underskott. Hon är ganska ensam om den uppfattningen, både i Sverige och internationellt. Förre finansministern Anders Borg (M) har för övrigt just fått ett nytt uppdrag, nämligen som rådgivare till den finska regeringen. De verkar inte heller hålla med Magdalena Andersson.




Ränteavdragen är redan begränsade

2014-10-13

Många diskuterar hur vi ska kunna motverka en bostadsbubbla med stadigt stigande bostadspriser och skenande bostadslån. Jag som har 20 år som anställd i bankvärlden, bland annat som kreditrådgivare, jurist inom fastighetsrätt och skatter, och som även var med och sanerade krediter och hjälpte kunder att överleva 1990-talets bankkris, tycker desa frågor är mycket intressanta.

Flera åtgärder har redan vidtagits, bland annat skärpta maxtak för belåning, och bankerna aviserar också skräpta amorteringskrav på nya lån. Det kan säkert ha effekt på bostadspriserna och begränsa extrem belåning, men det finns också en baksida med dessa åtgärder.

Inte minst slår det stenhårt mot ungdomars möjlighet att köpa sin första bostad, särskilt i storstadsområdena där en bostad till en familj lätt kan kosta 4-5 miljoner. Att spara ihop en halvmiljon till kontantinsatsen är närmast omöjligt och risken blir naturligtvis att man i stället lockas att ta snabblån eller personlån med mycket sämre villkor för att kunna finansiera kontantinsatsen. Amorteringskrav är också en sund tanke i sig, men om man lånar 4 miljoner och ska betala av dem på säg 40 år innebär det en amortering på drygt 8.000 kronor per månad - utöver räntekostnaderna. Inte många har råd med en sådan boendekostnad. Även här finns risken att man efterhand tvingas ta andra lån för att få råd med amorteringarna.

Många förespråkar också begränsning av ränteavdragen (exempelvis ledaren i Borås Tidning idag). Av denna diskussion kan man tro att det inte finns någon gräns för ränteavdrag idag. Men det gör det. För det första får man bara fullt ränteavdrag (30%) för räntekostnader upp till 100.000 kronor. Därefter får man reducerade avdrag till 21%. Man kan inte heller får större skattereduktion av ränteavdragen än vad man betalar i skatt. Så redan idag finns en kraftfull begränsning av ränteavdragen. Den dag räntorna stiger igen kommer dessa begränsningar att få betydligt större effekt än med dagens låga räntenivåer. Att försämra ränteavdragen skulle riskera att skapa en bostadskris i stället för att förebygga den.

I grunden menar jag att det enda vettiga är att bankerna tar sitt ansvar. Varje låntagare måste bedömas individuellt, efter vad som är rimligt med hänsyn till inkomsten och situationen i övrigt. Den som inte har råd att köpa ett hus ska inte lockas till orimlig skuldsättning för att bankerna vill tjäna pengar. Jag upplever tyvärr att bankerna och andra kreditinstitut blivit allt mer aggressiva när det gäller att försöka tjäna pengar på kreditgivning och det riskerar givetvis att försämra kreditprövningen. Jag tycker det är här bankerna borde börja. Och jag anser att politikerna ska avstå från fyrkantiga regler och lagstiftning.

Sedan bör varje bostadsköpare fundera ett varv till över hur mycket man är beredd att lägga på sitt boende och även räkna med att dagens låga bostadsräntor kan både tre och fyrdubblas på sikt. När jag arbetade med kreditgivning i slutet av 1980-talet låg låneräntorna runt 10-15%. Dagens räntenivåer på några få procentenheter kommer inte att vara för evigt!




Socialdemokraterna har lovat mer än de kan hålla

2014-10-13

I dag går återigen nye finansministern Magdalena Andersson (S) ut och säger att pengarna är slut och att det därför krävs skattehöjningar framöver.

Jag tycker Magdalena Andersson i stället borde sagt sanningen, nämligen att det saknas pengar till allt som S, V och MP lovat göra, och att man därför måste höja skatterna. Det var för övrigt exakt det vi varnade för innan valet.

Magdalena Andersson säger också att man troligen inte kommer att kunna nå överskottsmålet under mandatperioden. Det är en betydligt lägre ambiton än den Alliansregeringen hade. Men så utlovade vi inte heller en massa höjda bidrag och ersättningar utan täckning.

Alliansen lämnar över Europas mest välskötta statsfinanser och ett land som är ensamt om att ha kunnat minska statsskulden sedan 2006. Att den nya regeringen redan ätit av allt som finns på det dukade bordet är knappast Alliansens fel. Frågan är väl snarast vad S-MP-V ska leva av kommande fyra år, med tanke på att deras politik slår mot företagande och jobb och hotar samtidigt Sveriges konkurrenskraft mot andra länder. Den nya regeringens politik kommer därmed att försvaga statsfinanserna ytterligare. Då krävs nya skattehöjningar som skadar jobben ytterligare. Sverige riskerar att hamna i en ond cirkel.

Utvecklingen påminner alltför mycket om den politik socialistregeringen i Frankrike fört sedan valsegern. Man har kraftigt försvagat Frankrikes ekonomi sedan man tog över regeringsmakten. Så går det när man lovar mer än man kan hålla.




Svensk ekonomi står stark

2014-10-08

I dag fick Finansutskottet och Skatteutskottet en föredragning av nya finansministern Magdalena Andersson (S) och nya biståndsministern Isabella Lövin (MP) inför Internationella Valutafondens och Världsbankens årsmöten. Bland annat föredrog finansministern nedanstående bilder som bekräftar att svensk ekonomi står stark efter åtta år med Alliansregeringen.

Finansministern nämnde knappt Sverige alls under sin föredragning, trots de mycket starka siffrorna, utan talade mest om EU allmänt och om andra länder. Det blev nästan lite komiskt att hon inte kommenterade Sveriges staplar i diagrammen. Men på en direkt fråga från Alliansföreträdare sa hon i vart fall att hon inte oroade sig för statsskulden eftersom den minskat dramatiskt sedan 1990-talet och nu ligger på en låg nivå.



Vänstra bilden: Offentlig skuldsättning i EU-länderna, svarta stapeln i mitten är genomsnittet för EU. Sverige ligger bäst till. Högra bilden: Finanseillt sparande i EU-länderna. Alla utom Tyskland har underskott, men det svenska är ett av de lägsta och vi klarar gränsen på maximalt 3% underskott med god marginal.



Vänstra bilden: Arbetslösheten i EU. EU-snittet ligger 10-12%, och Sverige ligger en bra bit under denna nivå (pilen). Högra bilden: Tillväxten i Europa, där Sverige är ett av de bästa länderna (pilen).

Nu har vi ett startläge för svensk ekonomi när den nya svaga S-MP-regeringen tar vid. Utvecklingen framöver ska bli spännande att följa.




Det var alltså denna utveckling väljarna valde bort...

2014-09-22

Jag fick denna tänkvärda lista på mailen idag. En jämförelse mellan Alliansens näst sista år och den föregående s-regeringens näst sista år. En snabbkoll visar att siffrorna stämmer. Det var alltså denna positiva utveckling som väljarna röstade bort för en osäker framtid. Hur det kunde bli så är den viktiga frågan för moderaternas eftervalsanalys och något att fundera över för vår kommande partiledare.


Regering
2005: Socialdemokraterna i samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet
2013: Alliansen: Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna

Konjuktur
2005: Högkonjunktur
2013: Lågkonjunktur

Genomsnittlig arbetslöshet
2005: 7,8 procent
2013: 8,0 procent (under långdragen lågkonjunktur och utan siffertrixande)
”Det är en så liten ökning att det inte går att säga att det är en faktisk skillnad”, enligt SCB:s utredare Peter Beijron.

Sveriges befolkning
2005: 9 047 752
2013: 9 644 864

Antal sysselsatta
2005: 4 347 600
2013: 4 704 700

Sysselsättningsgrad (20-64 år)
2005: 78,1%
2013: 79,8%

Ungdomsarbetslösheten (NEET) 2006: 9,3 procent
2013: 7,5 procent
NEET betyder ”Not in employment, education or training”, och beskriver andelen av alla ungdomar mellan 15-24 år som varken arbetar, studerar eller är lärlingar.

Resultat på nationella prov
2006: 84,4
2013: 89,6

Statsskulden
2005: 47 procent av BNP
2013: 36 procent av BNP

BNP
2005: 3 152,7 miljarder
2013: 3 604,0 miljarder

Svenska statens tillgångar
2005: 2 951 miljarder
2013: 3 902 miljarder

Investering i drift och underhåll av järnvägen
2005: 4,8 miljarder
2013: 9,2 miljarder

Antal företag
2005: 838 800
2013: 1 041 057

Skatteintäkter
2005: 1 358,8 miljarder
2013: 1 614,0 miljarder

Disponibel inkomst
2005: 161 800 kr
2013: 195 800 kr

Andel i vårdkö längre än 90 dagar
2006: 43 procent
2012: 10 procent

Nationell användning av förnybara energikällor
2005: 41 procent
2012: 51 procent

Sveriges utsläpp av koldioxid (CO2)
2005: 53 100 kiloton
2012: 45 608 kiloton

Alla siffror är inflationsjusterade.

Källor: SCB, Försäkringskassan, Ekonomifakta, SKL, Eurostat, Trafikverket, Skolverket och Riksgälden.




Fakta om utanförskapet

2014-08-23

Det finns all anledning att då och då återkomma till denna bild över det samlade utanförskapet sedan 1990. Överst i staplarna andel personer med försörjningsstöd, därunder arbetslösa i åtgärder, (lila), personer som är öppet arbetslösa (grön), personer med sjuk- och aktivitetsersättning (tidigare förtidspension) och längst ned sjukskrivna. Nivåerna 2011, 2012 och 2013 är de lägsta sedan mätningarna började göras 1990. Trots att Sverige gått igenom två djupa globala kriser.






Inhemsk konsumtion håller uppe tillväxten

2014-07-31

I går kom nya siffror över tillväxten, som haltar betänkligt. Sverige och Europa är fortfarande kvar i lågkonjunktur. Svensk export är fortfarande ganska svag i spåren av fortsatt svag tillväxt i Europa och ovanpå detta syns ett ytterligare bortfall på grund av sanktionerna från EU mot Ryssland. Samtidigt ökar hushållens konsumtion vilket håller uppe tillväxten.

Det är knappast något tvivel om att skattesänkningar för löntagare och pensionärer och satsningar på lägre beskattning av tjänstesektorn, restaurang- och besöksnäringen har stor betydelse för den ekonomiska tillväxten i Sverige just nu.

Det finns därför all anledning att varna för vad som händer om en annan regering dels höjer skatterna på företagande, arbete, transporter och energi, dels avskaffar RUT-avdraget och höjer restaurangmomsen. Det kan snabbt dra ned den svenska tillväxten till knappt mätbara nivåer. Då blir det inga nya resurser till välfärden heller, och pensionerna kommer inte att öka. Och något ekonomiskt lättsinne där man, som oppositionen, utlovar stora satsningar på ersättningssystem och annat utan finansiering finns det verkligen inget utrymme för.

Det är detta valet handlar kommer att handla om!




Är statsfinanserna för starka - eller för svaga?

2014-07-28

I en artikel i Sydsvenskan häromdagen varnade tunga ekonomer för att Sveriges statsfinanser är "överdrivet sunda", inte minst i jämförelse med andra länder. Man efterlyser investeringar i stället för sparande.

Samtidigt kom Ekonomistyrningsverket, ESV, med en rapport i juni där man påpekar att det finns risk att inte nå överskottsmålet förrän 2018, och att det minskar utrymmet för utgiftsreformer i statens budget.

Båda dessa åsikter kommer säkert att användas i den kommande valrörelsen, beroende på vilka budskap olika politiker vill ha stöd för. Det enda vi vet är att med Alliansen vid makten och Anders Borg vid rodret som finansminister kommer regeringen att fortsätta balansgången mellan ekonomiskt ansvarstagande och viktiga framtidsinvesteringar. Det är det bästa för Sverige




Ny undersökning: Svenskarna är nöjda med välfärdstjänsterna

2014-07-16

I en unik "vitbok" från Sveriges Kommuner och Landsting framkommer att den absoluta merparten av svenskarna är nöjda med servicen från kommuner, landsting och regioner. Vitboken ”Ren fakta – om kommuner, landsting och regioner” bygger på en sammanställning av utvärderingar och brukarundersökningar som görs löpande inom verksamheterna i kommuner, landsting och regioner.

Här framgår bland annat att:
•De medicinska resultaten är bland de bästa i världen samtidigt som kostnaderna är relativt låga jämfört med andra utvecklade länder.
•Tillgången till vård är god, 8 av 10 anser att de har tillgång till den vård de behöver. Vårdgarantin följs i 9 fall av 10.
•Sverige har många sjuksköterskor per patient jämfört med andra länder, 11,1 på 1 000 patienter, att jämföra med OECD-snittet på 8,7.
•Sverige satsar näst mest resurser i OECD på äldreomsorgen.
•9 av 10 är nöjda med sin hemtjänst, 8 av 10 med sina särskilda boenden. 9 av 10 anhöriga är också nöjda med hemtjänst och särskilda boenden.
•9 av 10 föräldrar är nöjda med förskolan.
•7 av 10 föräldrar är nöjda med sina barns skola, 8 av 10 elever får den hjälp de behöver, 9 av 10 elever känner sig trygga i skolan, och trivs med sina lärare och sina kompisar.
•8 av 10 elever, och lika stor andel lärare, upplever att de har arbetsro.
•8 av 10 är nöjda med den senaste kollektivtrafikresan.

I sammanställningen framgår det också att det aldrig har satsats så mycket resurser på välfärden som i dag. Och skattepengarna går dit medborgarna vill – vården, skolan och omsorgen får 80 procent av skattemedlen. Dessutom är intresset för att jobba i välfärdsbranschen stort. Ungdomar tycker jobben verkar roliga och spännande, 6 av 10 kan tänka sig ett jobb i kommun, landsting eller region. Hälften kan tänka sig en karriär som lärare.

"Vi har alltför länge levt med myterna om tillståndet i den svenska välfärden, säger Anders Knape, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting. "Här kan vi tydligt visa att svensk välfärd är bland de bästa i världen; vi satsar mer resurser än någonsin, vi använder dem effektivt och har mycket nöjda medborgare."

Min personliga kommentar är dock att kvalitén varierar alldeles för mycket över landet, både när det gäller skola, äldreomsorg och sjukvård. I Västra Götaland tex har vi både sämre sjukvård och kollektivtrafik än i moderatstyrda Region Skåne och Stockholmsregionen, och skolorna i s-styrda Göteborg och Malmö ligger långt efter skolorna i moderatstyrda Stockholm. Så vem som styr en kommun eller ett landsting spelar roll. Mycket större roll än vad många väljare verkar inse.




Ännu en bild av hur Alliansens arbetslinje ökat skatteintäkterna

2014-06-19

Jag har fått flera reaktioner på mitt föregående blogginlägg. Fler är förvånade, med tanke på att det hela tiden påstås i media att kommunerna går på knäna och att skattesänkningarna slagit mot välfärden.

Denna figur är en bra illustration. De orange staplarna visar hur mycket kommunernas skatteintäkter utvecklats sedan 1991. Den blå linjen visar hur det totala skattetrycket samtidigt har sjunkit. Med andra ord - trots att skattetrycket sjunkit dramatiskt under Alliansens tid vid makten så har skatteintäkterna för kommunerna fortsatt att öka. Förklaringen är enkel - när skatterna sjunker blir det fler som startar företag och fler som jobbar. Och då ökar de samlade skatteintäkterna, trots att var och en betalar lite mindre.

Om väljarna är smarta i september ser de till att vi kan fortsätta på den inslagna vägen.






Alliansens arbetslinje ökar skatteintäkterna

2014-06-18

I dag finns en artikel i Aftonbladet där Konjunkturinstitutet anser att "skatterna måste höjas med 120 miljarder"kommande mandatperiod för att klara både välfärden och överskottsmålet.

Jag konstaterar att på åtta år under Alliansens regeringstid har kommunernas skatteintäkter ökat med hela 160 miljarder. Trots kraftiga statliga skattesänkningar och en djup global lågkonjunktur och finansiell kris. Hemligheten är minskat utanförskap med över 200.000 personer och ökad sysselsättning med över 250.000 personer. Arbetslinjen fungerar!

Att ordna fram 120 nya skattemiljarder under en mandatperiod under en starkare konjunktur ska nog inte vara något större problem om vi bara vårdar arbetslinjen. Då går det att öka skatteintäkterna utan att höja skattesatserna.

Men det lär däremot inte gå om vi väljer den rödgröna vägen med kraftiga skattehöjningar på företagande, arbete, transporter och energi. Då faller sysselsättningen och då minskar också de samlade skatteintäkterna - även om man höjer skattesatserna.

Det är detta som är valets viktigaste fråga.




Minskade kommunala resurser?

2014-06-17

Den politiska oppositionen påstår ofta att kommunerna fått minskade skatteintäkter. men det är en myt. Skatteintäkterna under Alliansens regeringstid har ökat mer än både inflationen och det särskilda kostnadsindexet som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) räknar fram för den kommunala verksamheten.



Under perioden 2006-2013 har inflationen varit 12%. Under samma period har SKL:s kommunkostnadsindex ökat med 18%. (Siffrorna har jag fått från Riksdagens utredningstjänst i samband med att man på mitt uppdrag utredde förändringen av Borås Stads skatteintäkter). Kommunernas samlade skatteintäkter har enligt figuren ovan ökat med hela 32% under smma tid! I år ökar skatteintäkterna med ytterligare 3%, vilket är betydligt mer än inflationen, och troligen även i år mer än SKL:s index även om det inte är fastställt ännu.

Om inte kommunernas skatteintäkter räcker till verksamheterna beror det knappast på brist på resurser utan på dåliga kommunala prioriteringar. Det spelar roll vilka kommunpolitiker man väljer.




Vad en fd ledande socialdemokrat egentligen trycker om Sverige

2014-06-10

Häromdagen fanns denna tankeväckande krönika i Aftonbladet. Där framgår att den tidigare tunge socialdemokratiske företrädare, fd ministrern och ekonomisk-politiske talespersonen Sven-Erik Österberg numera anser sig vara tvungen att bedöma Sveriges utveckling "sakligt", Och då instämmer han plötsligt i den kör som hyllar Sveriges utveckling under Alliansen. Ett utdrag ur artikeln:

"Den amerikanske ekonomen och Nobelpristagaren Paul Krugman skrev 20 april i New York Times att svensk ekonomi går mot stagnation. Socialdemokraten och arbetar­ledaren Sven-Erik Österberg protesterade i ett svar som publicerades både i den amerikanska tidningen och Svenska Dagbladet.

Österberg skrev:
* Det råder stor enighet om att svensk tillväxt varit relativt stark jämfört med andra länder.
* Den svenska ekonomin är på väg att stärkas betydligt.
* Antalet sysselsatta har ökat sedan 2010.
* Att arbetslösheten har legat kvar på samma höga nivå beror på att antalet personer i arbetskraften ökat ännu mer. Att få ner arbetslösheten ligger högt upp på den politiska dagordningen.
* Svensk ekonomi är bland de starkaste i Europa.

Det där låter ju inte som ord från en socialdemokratisk ledare valåret 2014. ­Österberg låter tvärtom som om han talar för regeringen.

Han är nämligen inte ­arbetarledare längre. Sven-­Erik Österberg är numera ­vice ordförande i riksbanks­fullmäktige och lands­hövding i Norrbotten.

Jag ringde honom för att prata om hur man skiftar perspektiv beroende på ­vilket jobb man har.

-Rollen i Riksbanken är att sakligt följa ekonomin.

Han betonade ordet sakligt."

Annat lät det som bekant när han stod i riksdagens talarstol. Då var han en trogen megafon för den svartmålning av Sverige som oppositionen ägnat sig åt under åtta år. Fast då var han ju förståss inte, med sina egna ord, objektiv och saklig...




Borås har fått mycket starkare ekonomi under Alliansregeringen

2014-05-02

I dag har vi denna debattartikel i Borås Tidning. I nästa blogginlägg följer en närmare redovisning av den utredning från Riksdagens Utredningstjänst som vi åberopar.


Borås har fått mer pengar till välfärd under Alliansregeringen

Alliansregeringens politik stärker ekonomin i Borås stad.

Nationalekonomi är ett komplext ämne. Det gör att i den allmänna debatten frodas missuppfattningar, eller medvetna vantolkningar, av siffrorna. En sådan missuppfattning är att alliansregeringens skattesänkningar för vanliga löntagare har gjort att resurserna till välfärden har minskat, och att regeringens statsbidrag till kommunerna har urholkats. Inget kunde vara mer fel. Vi har med hjälp av Riksdagens utredningstjänst låtit räkna på hur utvecklingen varit för Borås sedan 2006.

Resultatet är tydligt. Aldrig tidigare har kommunerna tillförts så mycket statsbidrag. Trots detta hävdar exempelvis Lena Palmén, socialdemokratiskt kommunalråd i Borås, vid upprepade tillfällen att Borås stad förlorat cirka 100 miljoner kronor bara i år i statsbidrag. Hur Lena Palmén (S) räknar är för oss en gåta.

Sedan 2006 har skatteintäkterna till Borås stad ökat med cirka 750 miljoner kronor, från 3,26 miljarder 2006 till drygt 4 miljarder 2013. Statsbidrag från regeringen får kommunen årligen, både riktade och generella, vilka sammantaget för år 2013 uppgår till 1,3 miljarder kronor. 2006 uppgick statsbidragen till 975 miljoner kronor. Den nominella ökningen uppgår då till 325 miljoner kronor under alliansens tid vid regeringsmakten.

Men hur är det då med ökningen i reella tal? Har inte inflationen ätit upp dessa ökningar, och gjort att kommunerna i reella tal får mindre köpkraft än tidigare för pengarna? Det hävdar ju många ledande socialdemokrater.

Sanningen är den motsatta. Genom att räkna upp statsbidragen med prisökningarna i den kommunala verksamheten (enligt Sveriges Kommuner och Landstings kostnadsindex) kan man konstatera att om statsbidragen bara hade utvecklats efter kostnadsökningarna hade de uppgått till cirka 1154 miljoner kronor. I dagsläget uppgår de till 1300 miljoner kronor. Det betyder att statsbidragen till Borås stad ökat med 146 miljoner kronor mer än kommunernas kostnadsökningar. Beräknat utifrån inflationen, Konsumentprisindex, blir tillskottet för Borås än större.

Siffrorna talar titt tydliga språk. Genom alliansregeringens politik har kommunerna fått betydligt mer pengar, inte bara nominellt utan även när man tar hänsyn till inflationen. Detta samtidigt som de kommunala skatteintäkterna alltså också har ökat.

Men Borås stad har fått ännu större tillskott tack vare alliansen. Genom den förda politiken för minskade sjukskrivningar och fler i arbete har kommunerna fått återbetalningar från AFA, som hanterar sjukförsäkringarna för de anställda i kommunerna. Då inbetalningarna för åren 2005–08 var större än utbetalningarna fick kommunerna tillbaka pengar. För Borås stads del uppgår återbetalningarna till 184 miljoner för åren 2012–13. Det är väldigt mycket pengar.

I nationalekonomin och politiken hänger allt ihop. Genom det underlag vi fått fram från Riksdagens utrednings-tjänst har vi tydligt visat att alliansens politik ökat inte bara skatteintäkterna, utan även statsbidragen i reella tal. Det trots att skattetrycket sjunkit från 48,3 till 44,4 som andel av BNP. Alliansens arbetslinje tillsammans med goda villkor för företagande har ökat resurserna till välfärden samtidigt som vanliga löntagare får behålla mer av sina inkomster. Detta verkar Socialdemokraterna och deras stödpartier inte förstå.

Jan Ericson (M), riksdagsledamot
Annette Carlson (M), kommunalråd
Morgan Hjalmarsson (FP), kommunalråd
Kerstin Hermansson (C), gruppledare
Falco Güldenpfennig (KD), gruppledare




Kommunala porioriteringar - fler nya arenor eller omsorg och skola?

2014-03-24

I spåren av den katastrofala ekonomiska situationen för Friends Arena som inte minst håller på att knäcka Svenska Fotbollförbundets ekonomi, har diskussionen kommit igång igen om hur det ser ut på andra håll i landet.

Redan 2010 gjorde Timbro en rapport där man varnade för att kommunerna drog på sig allt större driftskostnader för nya arenor, och att man baserade byggena på rena glädjekalkyler. Och i december förra året presenterades en rapport som visade att det investeras 8 miljarder kronor per år bara i nya fotbollsarenor. Bara de senaste åren har det byggts över 30 större multiarenor runt om i landet.

Häromdagen berättade Dagens Industri att kommunernas kostnader för idrotts- och fritidsanläggningar skenar. På tio år har kostnaderna ökat med 74 procent (!) i löpande priser och uppgick 2012 till 9,7 miljarder kronor. Under 2001 var nettokostnaden per kommuninvånare 521 kronor. 2012 uppgick den till 857 kronor. Och då talar vi alltså om den löpande kostnaden för drift, underhåll och avskrivningar.

När man talar med kommunpolitiker om välfärdens kvalité får man ofta svaret att pengarna inte räcker. Socialdemokratiska politiker lägger gärna till att "staten måste tillföra mer pengar". Detta säger alltså kommunpolitikerna samtidigt som de prioriterar investering och drift av allt dyrare och större arenor i stället för att använda pengarna till välfärden.

Min egen hårda dom är att många komunpolitiker - tyvärr ofta oavsett politisk färg - inte alltid klarar av att prioritera vad som är viktigast i den kommunala verksamheten. Längtan efter att bygga skrytbyggen som placerar kommunen på kartan går ofta över partigränserna, men är lika olycklig för det.

De flesta kommuner har mer pengar än någonsin att disponera och resurserna räcker naturligtvis till en bra skola och äldreomsorg om man bara prioriterar rätt. Jag hoppas detta blir en stor och viktig valfråga i höstens kommunval runt om i landet.




Svar på tal om Sveriges statsfinanser

2014-02-28

Från Borås Tidning i torsdags.







Allt fler invänder mot myten om välfärdens krympande resurser

2014-02-23

Oppositionens påståenden om att välfärden "raserats" under Alliansen börjar få mothugg av allt fler. I senaste numret av tidningen Dagens Samhälle fanns denna illustration av hur resurserna till välfärden ökat och nu är högre än någonsin.

Faktum är att välfärden fått kraftigt ökade resurser under Alliansen, både när man räknar i faktiska summor, i för hållande till inflationen och i förhållande till befolkningsutvecklingen. Detta framgår även av figuren nedanför från myndigheten Ekonomi- styrningsverket. Där framgår hur kommunernas skatteintäkter har ökat sedan 2006. Ökningen är större än inflationen och större än befolkningsökningen. Figurerna nedanför visar hur de sammanlagda resurserna till vård, skola och omsorg ökat från 2000 fram till 2012, (siffror för 2013 är inte klara ännu), samt hur skattetryck respektive de sammanlagda skatteintäkterna (stat, kommuner och landsting) utvecklats från 2006 fram till 2014. Skatteintäkterna har ökat, samtidigt som skattetrycket minskat!

Slutsatserna är självklara. Eftersom resurserna och skatteintäkterna har ökat under Alliansens regeringstid borde också välfärden ha blivit bättre. I den mån den inte blivit det beror det rimligen på att de resurser som finns inte används på bästa sätt av de lokala politikerna eller ansvariga tjänstemännen. Lösningen är då knappast att bara tillföra ännu mer resurser.








Naturligt att anpassa ekonomisk politik efter konjunkturläget

2014-02-19

De senaste dagarna har media fyllts av kommentarer kring beskedet från finansminister Borg och statsminister Reinfeldt att det nu börjar bli dags att svänga över den ekonomiska politiken från krispolitik till ett mer normalt läge med överskott. Jag tycker det är ett fullt naturligt och ärligt besked till svenska folket.

När Alliansen tillträdde 2006 var Sverige inne i en högkonjunktur. Åren 2007 och 2008 förde Sverige en försiktig ekonomisk politik, där Anders Borg myntade då uttrycket att "samla i ladorna" inför kommande kriser. Detta blev möjligt tack vare goda överskott i statens budget. Högkonjunkturen fortsatte fram till sommaren 2008 då finanskrisen slog till med hård kraft. 2010 vände det upp lite igen, för att sedan åter falla tillbaka i den europeiska skuldkrisen. Under dessa krisår, 2009-2013 har den ekonomiska politiken byggt på att stimulera ekonomin och då inte minst hushållen, för att Sverige skulle stå emot krisen bättre och motverka onödigt stor uppgång av arbetslösheten. Det har medför några år med begränsade underskott i statens budget.

När budgeten för 2014 gjordes baserades den på konjunkturläget sommaren 2013 och de prognoser som då gjordes för 2014. Förväntningarna var fortsatt lågkonjunktur och besvärlig arbetsmarknad, och därför föreslogs i stadsbudgeten i höstas bland annat skattesänkningar 2014 för att öka aktiviteten i ekonomin. Budgeten antogs i december 2013 (bortsett från den höjda brytpunkten som ju som bekant stoppades av oppositionen på ett misstänkt grundlagsvidrigt sätt). Budgeten för 2014 medför också ett underskott vilket är naturligt i en lågkonjunktur.

Efter årsskiftet har prognoserna för världsekonomin och inte minst EU-ländernas ekonomi stärkts efterhand. 2014 blir fortfarande ett svagt år, men de flesta prognoser tyder på att 2015 kan bjuda på en betydligt starkare konjunktur med bättre tillväxt och sjunkande arbetslöshet i Europa och då även i Sverige. I det läget måste regeringen redan nu börja planera för en ansvarsfull statsbudget för 2015. Det är därför Reinfeldt och Borg nu är tydliga med att statsfinanserna ska tillbaka till balans och överskott och att det arbetet inleds 2015. Det är dags att återigen börja samla i ladorna inför nästa lägkonjunktur. För den kommer, förr eller senare, och då ska Sverige vara lika väl rustat som vi var hösten 2008 när finanskrisen slog till.

Beskeden från Reinfeldt och Borg innebär vad jag kan utläsa inte något absolut stopp för sänkta skatter på arbete eller pensioner, men skattesänkningar måste i så fall finansieras genom besparingar på annat eller genom ökade skatteintäkter. Detta kan givetvis åstadkommas både genom höjda skatter på andra områden, eller ännu hellre genom att fler kommer i arbete och därmed betalar mer i skatt. Det sista alternativet känns naturligtvis mest tilltalande. Dessutom tror jag fortfarande det finns möjlighet att göra en del besparingar och effektiviseringar på en del myndigheter och kanske även departement, liksom att ifrågasätta en del myndigheter och andra utgiftsposter i sin helhet. Detta bör en ansvarsfullt regering ständigt ha i åtanke.

I den moderata riksdagsgruppen har vi vetat ett tag att vi närmar oss dagen då krispolitiken går över mer i normalläge. Eftersom vi närmar oss en valrörelse känns det ärligt gentemot väljarna att tydligt säga att det inte finns obegränsat med pengar till vallöften för de kommande åren. Jag är därför inte överraskad över helgens besked från Reinfeldt och Borg.




Urstarka svenska statsfinanser

2014-01-19

Bruttoskulden i Sverige har minskat sedan 2006. Flera av EU:s medlemsländer kämpar med växande skulder som överstiger 100 procent. Den svenska bruttoskulden beräknas vara cirka 42 procent av BNP för 2014, vilket är bland de lägsta inom EU:



Sverige är nu det enda land inom EU vars bruttoskuld beräknas minska mellan 2006-2014:






Ökande skatteintäkter trots sänkt skatt

2013-09-30

Jag har i olika sammanhang påpekat att trots Alliansens skattesänkningar så har skatteintäkterna ökat till både stat, kommuner och landsting under Alliansens regeringstid.

Ser vi till kommuners och landstingstingens skatteintäkter var de 454 miljarder 2006 för att preliminärt vara 561 miljarder 2012. En ökning med 107 miljarder kronor eller nästan 25 %! Den statliga inkomstskatten var 41 miljarder 2006 och 45 miljarder 2012. Det kommer alltså in mer skatt trots att färre betalar statlig inkomstskatt. Och mellan 2006 och 2012 ökade statens momsintäkter med 68 miljarder trots att vi bland annat sänkt restaurangmomsen. Om man tittar på offentliga sektorns totala skatteintäkter har dessa ökat med hela 150 miljarder sedan 2006, från 1413 till 1563 miljarder kronor.

De samlade resurserna till välfärden totalt i hela landet har ökat med drygt 100 miljarder kronor sedan 2006. Om man räknar om det med hänsyn till inflationen, vilket är rimligt, innebär det att resurserna ökat med 60 miljarder kronor eller 11% sedan 2006. En del av dessa 60 miljarder består av ökade skatteintäkter (kommunalskatt och landstingsskatt) för att fler jobbar. Resten är riktade satsningar och ökade bidrag från staten till kommunerna.

Sedan 2006 har Alliansregeringen gjort satsningar på 30 miljarder kronor som gått till välfärdens kärna. Det handlar dels om mer pengar till kommuner och landsting, men också om satsningar på rättsväsendet och högre utbildning som är statliga uppgifter, samt på ökade bidrag till kommunerna. När Socialdemokraterna hävdar att "Alliansen bara sänker skatterna" har de fel. Av de samlade reformerna sedan det senaste valet 2010 har 58% gått till ökade utgifter och satsningar och 42% har gått till skattesänkningar.

Slutsatsen är att trots sänkta skatter så ökar skatteintäkterna till både stat, kommuner och landsting. Det beror på att så många fler kommit i arbete och att sysselsättningsgraden i Sverige är högre nu än den var 2006. Skattesatserna har sänkts, men fler betalar skatt. Välfärden får därmed ökade resurser tack vare Alliansens jobbpolitik.




Förändrad skatteutjämning ger 54 nya miljoner till Sjuhärad

2013-09-18

I samband med budgetpresentationen i Borås berättade jag om regeringens förslag till ny skatteutjämning mellan Sveriges kommuner. Bakgrunden är att storstäderna tidigare gynnats otillbörligt på landsortskommunernas bekostnad. Tidigare utredningsförslag om förändringar har inneburit alltför stora försämringar för storstäderna, bland annat Borås, och därför har regeringen nu tagit fram ett nytt förslag där man mildrar effekterna genom att tillföra systemet en dryg extra miljard.

I det förslag som nu presenterats vinner Bollebygds kommun ca 16 miljoner, Mark +36 miljoner, Svenljunga + 19 miljoner, Tranemo +11 miljoner och Ulricehamn +8 miljoner. Totalt tjänar alltså dessa kommuner ca 90 miljoner kronor per år på förändringen. Borås tappar däremot ca 36 miljoner på några års sikt, men det är också pengar man redan räknat bort i sin budget. Borås kommunpolitiker medgav idag att man tidigare blivit överkompenserade i systemet och att det är rimligt med denna förändring.

För Sjuhäradskommunernas del innebär alltså förändringarna ett nettotillskott på 54 miljoner per år! Det om något kommer att ha betydelse för att kommunerna ska kunna satsa mer på skola och äldreomsorg.




Nytt skatteutjämningssystem har både vinnare och förlorare

2012-12-19

I dag presenterade regeringen ett nytt förslag till skatteutjämningssystem. Som alltid innebär förändringar att vissa kommuner tjänar och vissa förlorar. För att lindra effekten för de kommuner som skulle förlora skjuter regeringen till en extra miljard till systemet.

För Sjuhärad skulle effekterna överlag bli positiva. Räknat per invånare skulle Svenljunga tjäna mest, 1.899 kronor, vilket betyder runt 18 miljoner kronor. Bollebygd går plus 1.890 kronor, Mark 1.046 kronor, Tranemo 993 kronor och Ulricehamn 362 kronor per invånare. Borås är däremot förlorare och tappar 344 kronor per invånare. Även Västra Götalandsregionen tappar, med 324 kronor per invånare. Totalt innebär det att alla invånare i Sjuhärad tjänar på den sammanlagda förändringen, med undantag för invånarna i Borås som får en viss försämring.

Nu kommer förslaget att skickas ut på remiss fram till den 22 mars 2013. Det är väl ingen vild gissning att det kommer att bli både ris och ros från svenska kommuner, beroende på hur förändringarna slår, och att vissa kommer att uppfatta förändringarna som rättvisa, medan andra upplever dem som orättvisa. Det nya systemet planeras träda i kraft 1 januari 2014.




Finansdebatt: Alliansen satsar framåt men har reserver vid behov

2012-11-21

Sverige har en stark position. Ekonomin har visat god motståndskraft jämfört med många andra EU-länders. Skuldnivån för de svenska offentliga finanserna har minskat under krisen medan den har skenat på många andra håll. Oberoende internationella expertorgan som IMF och OECD lyfter fram Sverige som ett föredöme. När andra länder står inför nedskärningar har Sverige möjlighet att investera.

Krisen är nu inne på sitt femte år. Under hösten har vi sett tunga varselbesked på många håll i landet. Sverige är en öppen och exportorienterad ekonomi. När omvärlden drabbas av sämre konjunktur påverkas Sverige genom att efterfrågan på svenska produkter och tjänster minskar. När konjunkturen nu går in i ett svagare läge är det av central vikt att vi använder Sveriges starka position för att stärka ekonomin. Utvecklingen med en försvagning av konjunkturen under året är i stort i linje med den prognos som regeringen presenterade i budgetpropositionen. De nedåtrisker för en ytterligare försvagning som regeringen och finansministern pekade på i höstas verkar tyvärr besannas.

Alliansen valde att lägga en budget för 2013 som dämpar krisens effekter, stärker förutsättningarna för en gradvis återhämtning och för nya jobbskapande investeringar, och som motverkar att arbetslösheten biter sig fast. Och det finns samtidigt reserver för att motverka en eventuell ytterligare konjunkturförsvagning. De viktigaste satsningarna är dessa (repris av blogginlägg tidigare i höstas):

Infrastruktur:
De totala anslagen för nyproduktion, drift och underhåll ökar med ca 100 miljarder fram till 2025. År 2016 satsar Sverige 50 miljarder per år på infrastruktur, jämfört med 30 miljarder per år 2006.

Forskning och innovationer:
Under perioden 2013-2015 satsas 11,5 miljarder på universitet, högskolor, forskningsråd, forskningsanläggningar och Life Science.

Investering och företagande:
Bolagsskatten sänks från 26,3% till 22%, och Sverige kommer då att ligga i det nedre spannet jämfört med andra länder. Detta gör att intresset att skatteplanera ut vinster från landet kommer att minska. Samtidigt stoppas vissa former av aggressiv skatteplanering i internationella koncerner, detta finansierar drygt hälften av den sänkta bolagsskatten som kostar 16 miljarder. 800 miljoner satsas på ett investeraravdrag för privatpersoner för att öka tillgången på riskkapital.

Utbildning och insatser mot ungdomsarbetslösheten:
8,1 miljarder satsas på bland annat fler platser i arbetsmarknadsprogram, anställningsstöd och arbetsmarknadsutbildningar, kvalitetsförstärkningar inom gymnasiets yrkesprogram och satsningar på lärlingsprogram i gymnasiet. Det blir också 18.000 nya platser redan 2013 inom yrkesvux, lärlingsvux, yrkeshögskolan, universtitet och högskolor samt folkhögskolor.

Integrationssatsningar:
3,9 miljarder satsas på praktiskt basår och praktikplatser för nyanlända. 1,3 miljarder avsätts under 2013-2016 för att stödja kommunerna när det gäller att ta hand om nyanlända. 200 miljoner satsas på 15 utvalda stadsdelar i storstadsområdena, bland annat Hässleholmen i Borås, för att minska utanförskapet.

Sänkt skatt för pensionärer:
1,15 miljarder satsas på det fjärde steget av skattesänkningar för pensionärerna. En genomsnittlig pensionär har nästa år cirka 600 kronor lägre skatt per månad jämfört med 2006. En garantipensionär har i princip fått en extra månadspension om året sedan 2006.

Övriga välfärdssatsningar:
Grundnivån i föräldrapenningen höjs, liksom bostadsbidraget för ogifta pensionärer och barntillägget för studerande. Dessutom satsas 1,5 miljarder på rättsväsendet.

Energi och miljö:
Stödet ökar för biogas och solceller. Dessutom avsätts ca 80-100 miljoner per år för fler naturreservat,biotopskyddade områden och naturvårdsavtal med privata markägare. Delar av satsningarna på forskning går samtidigt till områden som rör energi, miljö och avfallshantering.




Sjukförsäkringsreformen ger stora återbetalningar till kommunerna

2012-11-06

Det är ingen hemlighet att sjukförsäkringsreformen har haft stor betydelse för att hjälpa många tidigare sjukskrivna tillbaka till arbetet och samtidigt har reformen minskat sjukskrivningstiderna. Men reformen har också haft stor betydelse för de svenska statsfinanserna. Från att tidigare ha varit ett land med extremt höga sjuktal ligger Sverige nu alltså mer i nivå med andra nordeuropeiska länder. Detta medför naturligtvis också stora besparingar för statskassan och bidrar till Sveriges starka ekonomi trots de bistra tiderna.

Men det finns även andra som tjänar ekonomiskt på att sjuktalen minskar. Även i de kollektivavtalade kompletterande sjukförsäkringarna är antalet sjukskrivna lägre än prognoserna, vilket gjort att man i år gör en mycket stor återbetalning av pengar. Det är bland annat arbetsmarknadsparternas försäkringsbolag AFA som betalar tillbaka för mycket inbetalda försäkringspremier för både privatanställda och offentliganställda. De privata företagen får dela på 5,6 miljarder och kommuner och landsting får tillsammans 11,7 miljarder i engångsåterbetalning, vilket har börjat uppmärksammas i media. Återbetalningarna gör att många kommuner som tidigare befarade underskott i år får ett kraftigt överskott, vilket kommer väl till pass i bistra ekonomiska tider.

Samtidigt inför ju regeringen en möjlighet till kommunal resultatutjämningsfond (vilket jag berättat om tidigare). I många kommuner, bland annat min hemkommun Mark, väljer man därför att lägga årets oväntade överskott i en resultatutjämningsfond som sedan kan användas vid behov om det blir sämre tider. De inbesparade sjukförsäkringskostnaderna kan på detta sätt användas för att trygga framtidens välfärd för kommuninvånarna.




Regeringsförslag om resultatutjämningsfonder för kommunerna

2012-10-01

Under flera år har jag motionerat i riksdagen om att kommunerna borde får möjlighet att spara överskott från goda år för att hantera underskott andra år. Bland annat motionerade jag om detta 2009 och 2010, och jag har också diskuterat frågan tidigare på bloggen.

Bakgrunden är att finanskrisen och den senaste lågkonjunkturen har medfört att många kommuner, trots en i grunden god och stabil ekonomi, tvingats till snabba besparingar på grund av tillfälligt minskade skatteintäkter. Detta har drabbat viktiga verksamheter som tvingats dra ned. När sedan tiderna blivit bättre har man tvingats bygga upp dessa verksmheter igen. Detta har aktualiserat kommunernas önskemål om att kunna använda överskott under goda år för att täcka underskott när tiderna blir sämre. Under min tid som kommunpolitiker fann jag dagens system mycket märkligt där varje enskilt år måste gå ihop ekonomiskt, oavsett vad som händer i omvärlden och oavset hur stora överskott man haft åren dessförinnan. Jag menade att Sverige behövde en mer långsiktig syn på kommunernas ekonomiska stabilitet.

I mina motioner föreslog jag därför att man skulle pröva möjligheten att låta varje kommun avsätta en del av ett års överskott till en resultatutjämningsfond som fritt kan användas kommande år. Möjligheten till avsättning skulle kunna begränsas till en viss andel av ett visst års överskott. Det skulle påminna om den möjlighet som finns för företag att i deklarationen skjuta upp beskattningen av en del av vinsten till kommande år.

Lösningen med en resultatutjämningsfond knuten till varje enskild kommun skulle göra hanteringen enkel och obyråkratisk och öka kommunpolitikernas möjlighet till långsiktig ekonomisk planering och att erbjuda en stabil och mindre konjunkturkänslig välfärd till invånarna.

Regeringen har nu överlämnat ett förslag till riksdagen med just denna innebörd, och där det även blir möjligt att tillämpa reglerna retroaktivt så att de omfattar överskott ända sedan år 2010. Så här skriver regeringen om den nya möjligheten i sitt pressmeddelande:

"Ökade möjligheter för kommuner och landsting att möta svängningar i konjunkturen

Kommuner och landsting ska få förstärkta möjligheter att själva kunna utjämna intäkter över tid och därigenom möta svängningar i konjunkturen. Det föreslår regeringen i en proposition som lämnats till riksdagen.

- Att ge kommuner och landsting ökade möjligheter att spara i goda tider är en del av det övergripande målet om god ekonomisk hushållning, säger finansmarknadsminister Peter Norman.

Förslaget innebär att kommuner och landsting får bygga upp resultatutjämningsreserver inom ramen för det egna kapitalet. Reserverna gör det möjligt att sätta av en del av eventuella överskott i goda tider. Därmed kan kommuner och landsting bygga upp en buffert som kan användas för att täcka underskott som uppstår till följd av en lågkonjunktur.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2013. En möjlighet införs att även reservera överskott upparbetade fr.o.m. räkenskapsåret 2010. För att göra en reservering för tidigare räkenskapsår krävs att kommun- respektive landstingsfullmäktige fattar beslut under räkenskapsåret 2013."

Jag är mycket nöjd med denna proposition. Det är något kommunpolitikerna sett fram emot, och som kan skapa ett minskat behov av ogenomtänkta kortsiktiga besparingar enstaka år. Jag kan dessutom konstatera att förslaget är nästan identiskt formulerat med mina egna motionsförslag, så jag var uppenbarligen inte helt fel ute.




Prognoser är alltid osäkra - men verkligheten talar sitt tydliga språk

2012-09-26

Socialdemokraterna försöker angripa Alliansen för bristande ekonomiskt ansvarstagande. Det blir närmast ett löjeväckande angrepp på finansminister Anders Borg som fått rader av erkännanden och beröm för Alliansens ansvarsfulla politik - och som ständigt kritiserats av Socialdemokraterna och den övriga oppositionen under sex års tid för att vara för snåla, att åtgärder kommit för sent och varit för försiktiga. "För lite och för sent" har varit oppositionens mantra. Och nu när Sverige har starkast ekonomi i Europa och har råd att satsa - då bekylls vi av samma opposition för att inte ta ekonomiskt ansvar.

Driver de inte populismen lite väl långt just nu?

Mycket har handlat om tillförlitligheten i finansdepartementets prognoser. Dessa görs för övrigt inte av politiker utan av opolitiska tjänstemän på departementet. Finansministern och regeringen kan inte beställa tillrättalagda "glädjeprognoser", det fungerar inte så. När regeringen lade fram sin budget möttes den inte av någon misstro från finansmarknaderna. Vare sig räntor, valutakurser eller börskurser påverkades, vare sig i Sverige eller utomlands. Det betyder att marknaden inte såg de tveksamheter i budgeten som Socialdemokraterna påstår sig se. Hade finansmarknaderna uppfattat budgeten som oansvarig hade den svenska kronan försvagats och räntorna gått upp. Det hände inte.

Jag har också tittat lite på det här med prognoser. Konjunkturinstitutet jämför och rangordnar de viktigaste prognosmakarnas prognoser, och faktum är att finansdepartementet brukar göra ganska bra prognoser. Historiskt ligger Finansdepartementet på genomsnittet av de olika prognosmakarna när det gäller tillförlitlighet, men de senaste åren har man legat bland de allra bästa. Oppositionens sågning av Finansdepartementets senaste prognoser har alltså inget stöd i historiska fakta.

Men prognoser är samtidigt ändå just prognoser och är alltid osäkra. Det viktiga är att också se verkligheten i svensk ekonomi, att beakta statsskuldens utveckling, näringslivets motståndkraft mot kriser och den underliggande politikens långsiktiga betydelse.

Samtidigt som Alliansen presenterade sin sjunde raka höstbudget är krisen i Europa inne på sitt femte år och återhämtningen väntas ta tid. Andra länder har behövt göra tuffa nedskärningar som slagit hårt mot jobb och välfärd för att återställa omvärldens förtroende. Strejker, demonstrationer och upplopp riktade mot regeringarna skakar flera länder i Sydeuropa. Så ser det inte ut i Sverige. Tack vare en ansvarsfull ekonomisk politik har Alliansen kunnat möta krisens effekter och fortsätta att stärka tillväxtförutsättningarna för fler jobb i växande företag. Svensk ekonomi har visat motståndskraft och omvärlden har ett starkt förtroende för finanspolitiken.

Sveriges starka position ska värnas och stärkas ytterligare. Tyngdpunkten i budgetpropositionen ligger därför på att varaktigt stärka Sveriges tillväxtmöjligheter och motverka att arbetslös­heten biter sig fast. Satsningar på ­infrastruktur, där järnvägsinvesteringar står i fokus, underlättar för ­industrin och arbetspendlare. Satsningar på forskning och utveckling värnar Sveriges position som ledande forskningsnation med kunskaps­intensiva företag. Investeringsklimatet förbättras genom att bolagsskatten sänks till en internationellt konkurrenskraftig nivå och ett investerar­avdrag införs för att stärka riskkapitalförsörjningen. Genom att investera för framtiden lägger regeringen en grund för fler jobb i växande företag.

I ett försök att plocka politiska ­poänger avvisar oppositionen framtidsinvesteringarna. Från att alltid tidigare ha hävdat att vi gör för lite och för sent väljer den nu att vända ryggen åt jobb och tillväxt och påstår att Sverige inte har råd med satsningarna. Detta partitaktiska försök att framstå som ansvarsfulla bygger på en vantolkning av överskottsmålet. Att ekonomins förändringar mellan hög- och lågkonjunkturer påverkar offentliga ­finanser är ofrånkomligt, och därtill önskvärt eftersom ­finanspolitiken ­bidrar till att stabilisera konjunktursvängningarna genom att gasa i uppförsbacke och bromsa i nedförsbacke. Överskottsmålet kompletterar detta med målet att de offentliga finanserna ska uppvisa ett överskott på 1 procent över en konjunkturcykel. Målet avser dock ett genomsnitt över hela konjunkturcykeln: när resurs­utnyttjandet är högt bör överskottet i offentliga finanser vara över mål­nivån och när resursutnyttjandet är lågt bör det vara under målnivån. Oppositionens kritik mot bristande uppfyllelse av överskottsmålet är orimlig, man missar helheten. Det är nu i en utdragen lågkonjunktur som Sverige kan dra nytta av de politiska reformerna och det ekonomiska ansvarstagandet under Allliansen, och investera när andra måste spara.

Sverige har bland Europas starkaste offentliga finanser. I år väntas EU-­länderna i genomsnitt ha underskott i offentliga finanser på 3,6 procent av BNP, och en skuldnivå på 86 procent, medan Sverige väntas ha ett underskott på 0,3 procent och en skuldnivå på 38 procent. Både EU-kommissionen och OECD gör bedömningen att Sverige i dag är ett av de länder i Europa som har den starkaste långsiktiga hållbarheten för offentliga finanser. Reformutrymmet på 23 miljarder är väl avvägt för att dämpa krisens effekter utan att under­minera ekonomin. Även med tydligt lägre tillväxt än väntat 2013 och 2014 skulle inte överskottsmålet äventyras. Alliansens investeringsbudget tillför energi till ekonomin och stärker de långsiktiga förutsättningarna för jobb, tillväxt och välfärd. Skulle krisen fördjupas finns ytterligare reserver att ta av.




Borås och Sjuhärad stora vinnare i årets budgetproposition

2012-09-20

Vi höll dagens budgetpresentation på Högskolan i Borås, vilket var en mycket lämplig plats med tanke på att Högskolan kom särskilt väl ut när det gäller regeringens satsningar på utbildning. I budgeten får man dels 15,3 miljoner till fler utbildningsplatser generellt, dels extra pengar för att man håller hög kvalitet på sin utbildning i psykologi och dessutom extra pengar till fler platser på utbildningen för högskoleingenjörer. Dessutom får man en miljon extra för konstnärlig forskning, främst inom det textila området, på grund av hög kvalitet i forskningen. Redan tidigare har vi ju fått bekräftelse på att lärarutbildningarna i Borås håller mycket hög kvalitet, när man fick ta över platser från andra högskolor och universitet som inte höll måttet. Före presskonferensen uttryckte rektor Björn Brorström sin uppskattning för satsningarna, och vi fick ta del av ett rykande färskt pressmeddelande där Högskolan belåtet konstaterar det erkännande man fått för sin höga kvalitet inom flera områden.

Tidigare har vi ju sett hur Borås och Sjuhärad stått som vinnare när det gäller fördelning av pengar till infrastrukturen. Beslut har tagits om Rv 40 från Rångedala till Ulricehamn, avtalet om förskottering och tidigareläggning av förbifarten för Rv 27 har godkänts av regeringen och så senast kom beskedet om den stora satsningen på järnvägen mellan Göteborg och Borås via Landvetter flygplats.

Vid dagens presskonferens påpekade vi också att Borås kommun är med och delar på de 200 miljoner som särskilt avsätts för utanförskapsområden i storstäderna. Det är Hässleholmen i Borås som får del av dessa pengar, och förhoppningsvis kan det bidra till en positiv utveckling.

Alla Alliansens satsningar i budgeten är givetvis av stor betydelse även för Sjuhärad, men sammantaget kan man konstatera att Borås och Sjuhärad fått mycket god utdelning av riktade pengar i årets budget, särskilt inom de prioriterade områdena utbildning, forskning och infrastruktur. Och det var ju lite kul att Borås också särskilt omnämndes i statsministerns regeringsförklaring.

Det är många politiker och andra, både på lokal nivå och på riksnivå, som har bidragit till detta goda resultat, ingen nämnd och ingen glömd. Själv har jag som ledamot i Utbildningsutskottet självklart främst engagerat mig i frågor rörande Högskolan i Borås och så mitt eget ansvarsområde inom den moderata riksdagsgruppen, vuxenutbildning. Dessutom har jag försökt påverka efter bästa förmåga när det gäller Rv40 och järnvägssatsningen. Jag kan inte annat än vara nöjd idag, väldigt mycket har gått i den riktning jag verkat för.




Huvuddragen i budgetpropositionen

2012-09-20

Infrastruktur:
De totala anslagen för nyproduktion, drift och underhåll ökar med ca 100 miljarder fram till 2025. År 2016 satsar Sverige 50 miljarder per år på infrastruktur, jämfört med 30 miljarder per år 2006.

Forskning och innovationer:
Under perioden 2013-2015 satsas 11,5 miljarder på universitet, högskolor, forskningsråd, forskningsanläggningar och Life Science.

Investering och företagande:
Bolagsskatten sänks från 26,3% till 22%, och Sverige kommer då att ligga i det nedre spannet jämfört med andra länder. Detta gör att intresset att skatteplanera ut vinster från landet kommer att minska. Samtidigt stoppas vissa former av aggressiv skatteplanering i internationella koncerner, detta finansierar drygt hälften av den sänkta bolagsskatten som kostar 16 miljarder. 800 miljoner satsas på ett investeraravdrag för privatpersoner för att öka tillgången på riskkapital.

Utbildning och insatser mot ungdomsarbetslösheten:
8,1 miljarder satsas på bland annat fler platser i arbetsmarknadsprogram, anställningsstöd och arbetsmarknadsutbildningar, kvalitetsförstärkningar inom gymnasiets yrkesprogram och satsningar på lärlingsprogram i gymnasiet. Det blir också 18.000 nya platser redan 2013 inom yrkesvux, lärlingsvux, yrkeshögskolan, universtitet och högskolor samt folkhögskolor.

Integrationssatsningar:
3,9 miljarder satsas på praktiskt basår och praktikplatser för nyanlända. 1,3 miljarder avsätts under 2013-2016 för att stödja kommunerna när det gäller att ta hand om nyanlända. 200 miljoner satsas på 15 utvalda stadsdelar i storstadsområdena, bland annat Hässleholmen i Borås, för att minska utanförskapet.

Sänkt skatt för pensionärer:
1,15 miljarder satsas på det fjärde steget av skattesänkningar för pensionärerna. En genomsnittlig pensionär har nästa år cirka 600 kronor lägre skatt per månad jämfört med 2006. En garantipensionär har i princip fått en extra månadspension om året sedan 2006.

Övriga välfärdssatsningar:
Grundnivån i föräldrapenningen höjs, liksom bostadsbidraget för ogifta pensionärer och barntillägget för studerande. Dessutom satsas 1,5 miljarder på rättsväsendet.

Energi och miljö:
Stödet ökar för biogas och solceller. Dessutom avsätts ca 80-100 miljoner per år för fler naturreservat,biotopskyddade områden och naturvårdsavtal med privata markägare. Delar av satsningarna på forskning går samtidigt till områden som rör energi, miljö och avfallshantering.

Många av satsningarna ligger över flera år. Den del av satsningarna som gäller 2013 uppgår till ca 23 miljarder.




Dagens budgetpresentation på Högskolan i Borås

2012-09-20



I dag presenterades Alliansregeringens sjunde raka budgetproposition på 38 platser i landet. På 14 av dessa platser var det ministrar eller statsråd som stod för presentationen, på övriga 24 platser var det företrädare för Allianspartierna som höll i presentationen. Själv fick jag ansvaret för presentationen i Borås, och till min hjälp hade jag tre lokala representanter för övriga Allianspartier, Falco Guldenpfennig från Kristdemokraterna, Kerstin Hermansson från Centerpartiet och Morgan Hjalmarsson från Folkpartiet. Vid pressträffen fanns även fler tunga lokala politiker närvarande, bland annat vice ordföranden i kommunstyrelsen i Borås, Annette Carlson (M) och kommunstyrelsens ordförande i Ulricehamn, Lars Holmin (M). Jag hade självklart prytt mitt USB-minne med blågula band, vilket framkallade viss munterhet hos åhörarna. Ett litet USB-minne med en omfattande reformbudget.

Jag konstaterade i min presentation att den ansvarsfulla politik som Alliansen fört, och det tydliga långsiktiga fokuset på en tillväxtskapande politik, där arbetslinjen (med 200.000 fler i arbete jämfört med 2006) och goda villkor för företagande stått i centrum har gjort att Sverige står starkt i ett oroligt Europa. Vi har haft en tillväxt på 9% sedan 2006, jämfört med 1,8% i genomsnitt för EU-länderna. Vår statsskuld har minskat från 45% av BNP 2006 till 37% i år. Det är ingen slump att Sverige står starkt, och det är självklart av avgörande betydelse att 200.000 färre är i utanförskap och i stället arbetar och betalar skatt.

Samtidigt påpekade jag riskerna för svensk del i ett ekonomiskt oroligt Europa, där de flesta länder gör dramatiska nedskärningar och höjer skatterna. Självklart kan den europeiska krisen medföra att svenska exportföretag får ökade problem och att arbetslösheten ökar. Men med den försiktiga reformpolitik vi för så finns det goda reserver att ta till om läget skulle förvärras. Som jämförelse kan nämnas att regeringen satsade 15 miljarder förra året. Då fick vi kritik för att vi snålade för mycket. Årets satsningar är på 23 miljarder, vilket också är en mycket försiktig nivå. Budskapet från finansministern är tydligt - det finns inget utrymme för att slarva med ekonomin, och vi spenderar inte mer än vad som är rimligt. Att sedan oppositionen säkert kommer att vilja göra slut på mer i likhet med tidigare år är en annan sak.

I nästa blogginlägg ska jag sammanfatta reformerna i årets budget.








Mest beröm från Finanspolitiska rådet

2012-05-25

I går hölls en öppen utfrågning i riksdagen om Finanspolitiska Rådets rapport om regeringens politik. Rådet ger regeringen beröm för den ekonomiska politiken och konstaterar att Sveriges ekonomi hittills klarat sig väl under den internationella kris som började 2008, särskilt när man jämför med utvecklingen i andra länder. Man anser också att finanspolitiken är förenlig med långsiktigt hållbara finanser. Man tycker också det är bra att Sverige anslutit sig till EU:s finanspakt eftersom det bidrar till att återupprätta förtroendet för finanserna inom euroområdet.

Rådet skriver att bilden av ungdomsarbetslösheten behöver nyanseras och att unga inte är en homogen grupp, samt att unga ofta kombinerar arbete med studier. Underförstått är oppositionens överdrivna bild av ungdomsarbetslöshetens storlek inget som Finanspolitiska rådet ställer sig bakom.

Rådets rapport har av oppositionen beskrivits som hård kritik mot regeringens politik, men då har man nog läst Rådets rapport dåligt. På de flesta punkter är det precis tvärtom - Rådet ger regeringen beröm för den förda politiken. På några punkter finns dock kritik mot regeringen. Dels menar Rådet att regeringen borde infört det femte jobbskatteavdraget i höstas för att stimulera hushållens ekonomi. Dels kritiserar Rådet införandet av sänkt restaurangmoms, och förespråkar i stället enhetlig moms, vilket bland annat skulle innebära höjd moms även på exempelvis mat och kollektivtrafik. När oppositionen använder Rådets rapport för att angripa regeringen kan man ju tro att oppositionen därmed vill höja matmomsen och införa ett femte jobbskatteavdrag - men det vill man som bekant inte. Både enhetlig moms och utökat jobbskatteavdrag är tvärtom saker som oppositionen är starkt emot. När man då samtidigt hänvisar till Finanspolitiska Rådets rapport som ett sätt att angripa regeringen klingar det väldigt falskt.




Ekonomiskt ansvarstagande lägger grunden för alla reformer

2012-04-26

Denna vecka har jag tillsammans med mina moderata riksdagskolleger Cecilie och Ulrik, debattartiklar i Markbladet och Svenljunga Tranemo Tidning med anledning av regeringens vårproposition. Vi beskriver hur sunda statsfinanser och ekonomiskt ansvarstagande är grunden till att Sverige står starkare än de flesta andra europeiska länder och har råd med reformer när andra måste panikspara.




Prioritering är den viktigaste kommunala frågan

2012-04-03

I går kom ju beskedet från Socialstyrelsen att man vill införa bindande regler som säger att bemanningen inom demensvården ska utgå från de boendes behov och inte baseras på en lagstiftning om minimibemanning. En lag om minimibemanning skulle enligt Socialstyrelsen inte föra frågan framåt, utan tvärtom innebära att minimibemanningen snarare blev detsamma som normalbemanning. (Förslaget går helt i linje med det jag berättade om på bloggen den 24/3). Socialstyrelsens förslag innebär i stället att kommunerna tvingas skärpa kontrollen över bemanningen på alla boenden så att behoven verkligen tillåts styra. Detta är utmärkt, och lär sannolikt göra att bemanningen måste öka på en del boenden.

Borås Tidning kommenterar idag Socialstyrelsens förslag på ledarplats i en klockren analys: "Kraven kommer att leda till ökad bemanning och därmed ökade kommunala kostnader. I förlängningen kommer det därför att bli ännu viktigare att kommunen satsar på sin kärverksamhet, till vilket detta hör. Det kan innebära att friska föräldrar får vänta på nattis till sina friska barn och det kan innebära att nya idrottshallar ställs på väntelistan."

Tydligare kan det knappast sägas. Jag hoppas alla kommunala politiker lyssnar, oavsett vilket parti de tillhör. Förmågan att prioritera kan definitivt utvecklas i de flesta kommuner. Är det inte märkligt att så snart det fattas pengar i kommunerna så är det oftast äldreomsorgen eller skolan som får stryka på foten?

Från min tid som kommunpolitiker vet jag att det finns väldigt mycket annat att prioritera bort eller förändra. Exempelvis onödiga kommunala funktioner, en ineffektiv användning av byggnader och lokaler, onödiga utredningar och dyra konsulter, inneffektiv finansförvaltning, slarviga upphandlingar, skattesubventionerade kommersiella verksamheter som inte är en kommunal uppgift, oskäligt dyra köpta tjänster som man kan utföra billigare själv, bristfällig samverkan med andra myndigheter och grannkommuner, samt inte minst bristande helhetssyn mellan olika förvaltningar som leder till felaktiga eller kostnadsdrivande beslut för kommunen som helhet.

Om man lyfter blicken går det ofta att spara på annat än omsorgspersonal och lärare.




Skatteutjämningsfrågan får inte bli en huggsexa

2012-03-20

Den senaste månaden har kommunpolitiker från flera kommuner i Sjuhärad kritiserat regeringen för att man inte snabbt genomför de förändringar i skatteutjämningssystemet som diskuterats. Flera sjuhäradskommuner skulle tjäna mycket på en förändring, exempelvis Bollebygd, Mark, Svenljunga och Tranemo. Inte så konstigt att kommunpolitikerna försöker driva på. Å andra sidan skulle andra förlora. En av de stora förlorarna skulle bli Borås Stad som skulle tappa uppskattningsvis 60 miljoner per år. Västra Götalandsregionen är en annan förlorare, och man hotar nu med skattehöjning om skatteutjämningssystemet förändras.

Alla kommun och regionpolitiker ska givetvis kämpa för sin sak. Men om en förändring av skatteutjämningssystemet gör att vissa kommuner kan slippa skattehöjning eller sänka skatten, samtidigt som regionen måste höja skatten så är ju inte så mycket vunnet för invånarna. Det finns all anledning att analysera förslaget noga innan man gör förändringar. Allt som en kommun eller landsting tjänar på en förändring måste faktiskt betalas av någon annan, det finns inga gratispengar. Det är riksdag och regering som har ansvaret för att helheten blir skälig.




En statsbudget som sticker ut i Europa

2011-12-20


Riksdagens sista beslut före juluppehållet var att slå fast en stark statsbudget för 2012. Inkomsterna ligger på 833 miljarder och utgifterna på drygt 814. Det budgeterade överskottet (eller "negativt beräknat lånebehov" som det kallas) blir därmed nästan 19 miljarder, eller 2,2%. Det är en bra buffert om den pågående finanskrisen utvecklas till en ny djup lågkonjunktur. I vår omvärd ser det annorlunda ut i de flesta länder. Där sneglar man avundsjukt på de svenska statsfinanserna, samtidigt som man själva riskerar att gå in i nästa lågkonjunktur med budgetunderskott och snabbt stigande statsskuld.





Europas bästa finansminister

2011-11-23



Tidningen Financial Times har utsett Anders Borg (M) till Europas bäste finansminister. De 19 ministrarna har bedömts utifrån kriterierna politisk förmåga, ekonomisk prestation och trovärdighet på marknaderna.

”Som häxmästare bakom en av Europas bäst presterande ekonomier har han vunnit extra tyngd i Bryssel och hemma har han hjälpt till att ta sitt höger-mitten, liberalkonservativa, parti till en exempellös andra mandatperiod”, skriver tidningen i sin motivering av Borgs förstaplats.

Finansminister Anders Borg är glad över utnämningen men väljer att tona ned sin egen roll och talar om en ”lagsport”. "I grunden handlar det om att vi har stabila institutioner och bred uppbackning för en ansvarsfull politik. Då är det lättare att vara finansminister. Vi har haft mycket bättre tillväxtsiffror och sluppit hantera bankkriser på det sättet andra gjort för vi har varit lite tuffare mot bankerna" säger Borg till media.

I riksdagen pågår just nu den stora budgetdebatten. Anders Borg är den självskrivne auktoriteten. Socialdemokraternas Tommy Waidelich spelar i en annan division. Wadelich har lite surt gått ut idag och ifrågasatt Borgs utmärkelse i Financial Times och sagt att hade Waidelich själv varit finansminister hade han säkert också fått priset, och att det egentligen är Göran Perssons förtjänst att Sverige står ekonomiskt starkt. Ett märkligt resonemang. Om Alliansen gått på Socialdemokraternas linje under finanskrisen och exempelvis köpt krisande biltillverkare eller ökat alla bidrag för lånade pengar så hade Sverige inte alls haft samma starka läge som idag. Och det var Anders Borg som gick i spetsen för denna fajt för en ansvarsfull politik och tog striden mot Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Anders Borg är väl värd sin utmärkelse.




Bollebygdspolitiker diskuterade min gamla riksdagsmotion

2011-10-06

Apropå motioner....i efterhand har jag fått höra att Bollebygds kommunfullmäktige hade en intressant debatt den 19 september, där Socialdemokraterna hade motionerat om att kommunen skulle sätta av pengar i goda tider till en "fond" som kunde användas i sämre tider. Jag hade tyvärr missat artikeln i Borås Tidning som berättade om detta.

I sak är det givetvis helt rätt tänkt av socialdemokraten som skrivit motionen, och det är också en lösning som jag motionerat om i riksdagen. Jag tycker nämligen att det är mycket olyckligt när kommuner tvingas till panikbesparingar som går ut över verksamheten för att klara ekonomin ett enskilt år, trots att kommunen i grunden har mycket god ekonomi. Liknande problem har vi haft i Marks kommun. Redan året efter måste man ofta bygga upp verksamheten igen, samma verksamhet som man just skurit ned. Att arbeta så är inte bra vare sig för personalen eller kommunens invånare.

Min riksdagsmotion användes också som argument av socialdemokraterna i debatten i kommunfullmäktige, men deras förslag avslogs av naturliga skäl eftersom det tyvärr inte är förenligt med lagen att göra så idag. Kommunerna kan inte införa detta utan stöd i lag. Precis som Christer Johansson, moderat kommunalråd i Bollebygd, tycker jag det är kul att det finns socialdemokrater som tycker som jag och många av mina partivänner. Men det är lite märkligt att samma socialdemokrater inte begriper att en kommun inte kan ta olagliga beslut.

För egen del får jag väl ta och göra ett nytt försök med samma motion nästa år. Förra gången avslogs den tyvärr, men skam den som ger sig!




Ekonomiskt ansvarstagande väger alltid tyngst för Alliansen

2011-08-16

I dag meddelade finansminister Anders Borg och statsminister Fredrik Reinfeldt, inte helt oväntat, att Moderaterna anser att förslaget om ett femte jobbskatteavdrag, sänkt skatt för pensionärer och höjd brytpunkt för den statliga inkomstskatten bör skjutas på framtiden. Anledningen är att statens budget behöver extra goda ekonomiska marginaler på grund av den ekonomiska oron. Ambitionen är dock fortfarande att skattesänkningarna ska genomföras under mandatperioden, under förutsättning att det finns utrymme. Övriga Allianspartier har samma syn på saken.

I eftermiddags kommenterade jag saken i direktsändning i Radio Sjuhärad, som försökte pressa mig med att det innebär ett brutet vallöfte. Jag påpekade att det inte är en korrekt beskrivning. I Alliansens valmanifest och löfte till väljarna i valet 2010 var fortsatta reformer för arbete, inklusive sänkt inkomstskatt genom ett femte steg i jobbskatteavdraget, en av huvudpunkterna. Men samtidigt var vi väldigt tydliga med att Sveriges offentliga finanser samtidigt ska vara långsiktigt hållbara och att alla reformer ska prövas mot reformutrymmet. Vi sa tydligt i alla stora valdebatter att det kan bli nödvändigt att avstå från att genomföra eller skjuta på reformer eller tillföra ytterligare finansiering om den ekonomiska verkligheten i vår omvärld kräver det. Och nu är vi tyvärr där, vilket ingen trodde så sent som i våras.

Som jag berättade på bloggen förra veckan och i debattinlägget i Borås Tidning i helgen är Sverige ett av de sex länder i världen som anses ha de starkaste statsfinanserna och den högsta kreditvärdigheten, och Sveriges ekonomi är i dag en av de starkaste i Europa. Den svenska ekonomin har under senare tid utvecklats mycket positivt och vi står starkt i den finansiella orkanen. Samtidigt har finanskrisen i många av Europas länder övergått i en skuldkris, och USA har fortsatta allvarliga ekonomiska problem vilket skakar världsekonomin och dämpar den ekonomiska återhämtningen. Det allvarliga internationella läget och osäkerheten kring det europeiska banksystemet kräver extra säkerhetsmarginaler i den svenska statsbudgeten, och då får skattesänkningarna vänta. Det handlar om att ta ansvar i en ekonomiskt osäker tid.

I dagens radioinslag fanns ett antal besvikna röster, främst från pensionärer, som såg fram mot en skattesänkning, och reportern frågade mig som sagt också om det inte var ett svek mot vallöftena att inte genomföra femte steget av jobbskatteavdraget. På ett sätt är jag glad över att det finns ett sådant intresse idag hos media och allmänheten för skattesänkningar, och att besvikelsen blir så stor när skatten inte sänks. Det visar att allt fler inser att sänkta skatter för löntagare och pensionärer med låga eller normala inkomster faktiskt har väldigt stor betydelse, och att Alliansens syn på skattetrycket börjar få fäste hos svenska folket. Man kan konstatera att Alliansen under sina fem år har sänkt skatterna kraftigt för löntagarna. Nästan alla heltidsarbetande (99 procent) har fått skattesänkningar på över 1 000 kronor per månad och 75 procent över 1 500 kronor per månad. En undersköterska har sedan jobbskatteavdraget började införas fått en hel extra månadslön efter skatt! Betydelsen av detta ska inte underskattas. Samtidigt har vi sänkt skatten för pensionärerna med 10 miljarder, och det är första gången i modern tid som pensionärerna fått sänkt skatt. Vi i Alliansen är alltid beredda att ta strid för sänkta skatter, vi har visat att vi både vill och kan sänka skatter, och det är viktigt att alla har klart för sig att Alliansen är enda garanten för att skatterna stegvis också kommer att minska i den takt som samhällsekonomin klarar av. Ingen annan regering skulle ha samma ambition. Vi vet att oppositionen alltid avvisar skattesänkningar, oavsett hur statsfinanserna ser ut. Däremot gillar man att höja skatter.

Slutligen ger det lite perspektiv på uppståndelsen efter dagens besked när man jämför Sverige med andra länder i omvärlden. I många europeiska länder diskuteras just nu hur mycket löner och pensioner ska sänkas, hur mycket skatterna måste höjas, hur stora nedskärningar som krävs i välfärden och hur mycket pensionsåldern måste höjas. I Sverige tvingas vi avstå från ännu en skattesänkning, men det finns inga planer på höjda skatter och vi har fortfarande utrymme för en del reformer. Tack vare en ansvarsfull ekonomisk politik slipper svenska folket nedskärningar och skattehöjningar. I ljuset av detta tror jag de flesta kan acceptera att nästa års utlovade skattesänkningar får vänta lite.




Sverige står stabilt i snålblåsten

2011-08-14

I dag har jag en artikel i Borås Tidning med rubriken Sverige står stabilt i snålblåsten . Artikeln bygger på mitt blogginlägg i samma ämne häromdagen. Budskapet är att Sveriges stabila ekonomi och höga kreditvärdighet inte är någon slump utan ett resultat av en ansvarsfull ekonomisk politik och ett tydligt fokus på arbetslinjen. Det är viktigt att Sverige fortsätter på den inslagna vägen.

Jag varnar samtidigt för Socialdemokraternas tilltagande populism. Den kan snabbt förstöra omvärldens förtroende för Sverige, inte minst om S lyckas skapa majoriteter i riksdagen tillsammans med SD, MP och V om ansvarslösa förslag.




Sverige ett av sex länder i världen med allra högst kreditvärdighet

2011-08-07

Expressen har gått igenom kreditvärderingsinstitutens ranking av världens länder, med anledning av nedgraderingen av USA:s kreditvärdighet. Man konstaterar att endast 16 länder i världen numera har högsta möjliga kreditvärdighet, nämligen "triple A". Av dessa sexton länder anser de två största kreditvärderingsinstituten Standard & Poors och Moodys att Kanada, Frankrike, Tyskland, Norge, Sverige och Schweiz sticker ut och är de allra högst rankande länderna i världen totalt sett.

En personlig reflektion är att det är väl känt att tyska och franska banker är väldigt exponerade för stora krediter till flera länder i södra Europa. Om farhågorna besannas och exempelvis Italien eller Spanien skulle drabbas av liknanade problem som Grekland så finns stor risk att Frankrike och Tyskland skulle få bekymmer. Den exklusiva gruppen länder med högst kreditvärdighet kan i så fall bli ännu mindre.

Sverige är alltså ett av de sex länder i världen som har allra högst kreditvärdighet. Det innebär i sin tur att de svenska räntorna hålls på en lägre nivå än annars, och att den svenska kronan håller sitt värde bättre än den annars skulle ha gjort. Svenska folket får därigenom också lägre låneräntor, lägre priser på importprodukter, och lägre inflation. Vi har också ett bättre utgångsläge att hantera framtida möjliga finanskriser och skuldkriser i världen än nästan alla andra länder. Men det finns inget utrymme för slarv med den svenska ekonomin, och alla oansvariga eller ofinansierade politiska utspel och löften inför höstens statsbudget bör naturligtvis förpassas till papperkorgen.




Beviset på ansvarsfull politik: 53 miljarder i överskott 2010

2011-06-23

Det sista ordinarie ärendet före sommaruppehållet var att ta beslut om vårbudgeten och att fastställa årsredovisningen för staten 2010. Båda dessa ärenden fick stöd av riksdagen.

Åresredovisningen för staten visade på ett överskott på hela 53 miljarder kronor för 2010. Många europeiska finansministrar tittar avundsjukt på de svenska statsfinanserna just nu. Det svenska överskottet är ingen slump. Det är inte heller någon slump att Sverige är ett av få länder där arbetslösheten sjunker snabbt. I många andra länder ökar arbetslösheten - trots att man har i stort sett samma högkonjunktur i hela Europa. Alliansen har tagit ansvar under krisen, och vi tänker fortsätta försöka ta ansvar, oavsett vilka populistiska förslag som kommer från oppositionen.

Det som oroar mest är att de fyra oppositionspartierna inte vill ta ekonomiskt ansvar, utan verkar se de 53 miljarderna som något man snabbt kan sätta sprätt på med olika förslag om höjda bidrag och satsningar på olika saker kommande år. Man tänker inte på att framtiden kan bjuda på nya kriser och lågkonjunktur. Om man nu bygger upp en underliggande kostnadsnivå anpassad efter dagens extremt goda svenska ekonomi så kommer man inte att klara finanserna i sämre tider, och har inga reserver kvar. Och då kan Sverige snabbt hamna i samma läge som Grekland, Irland, Island eller Portugal.

I en finansiellt orolig värld har Sverige inte råd med populistisk politik. Därför kommer Alliansen att fortsätta ta strid i riksdagen mot alla dåligt förberedda och genomlysta förslag. Exempelvis oppositionens slarvigt ihopskrivna förslag om sjukförsäkringsreformen, där vi vare sig vet vad det kommer att kosta eller om det ens blir någon förbättring för dem som berörs. Att hafsa igenom ett så viktigt ärende utan att ens skicka det på en ordentlig remiss först är helt enkelt oansvarigt. Därför blir det en ny utskottsbehandling och omröstning i riksdagen nästa vecka om denna fråga. Onödigt tycker vissa - helt rätt tycker jag. Det är en viktig markering från Alliansen, där vi gör tydligt att vi tar ansvar och säger nej till förslag som ingen kan förutse effekterna av.




Starka statsfinanser ger utrymme för reformer och skattesänkningar

2011-04-13

I dag debatterar riksdagen vårbudgeten. Oppositionens linje är som vanligt att klaga och gnälla, och det är väl i sin ordning, det är ju deras jobb i riksdagen. Men det blir lite löjligt när de hävdar att Sverige sitter fast i massarbetslöshet, när vi i verkligheten ser hur utvecklingen på arbetsmarknaden är starkare i Sverige än i något annat industriland.

För Alliansens del är det en mycket positiv debatt, anförd av finansminister Anders Borg (M). Tack vare den starka utvecklingen på arbetsmarknaden och den snabba återhämtningen från krisen, samt att antalet sjukskrivna och förtidspensionerade minskar så är statsfinanserna mycket starka. Det befarade budgetunderskottet för 2011 kommer som det ser ut nu i stället att vändas till ett stort överskott redan i år, som sedan ökar år efter år. Arbetslösheten kommer att sjunka ned mot 5% (vilket motsvarar 3% enligt det gamla sättet att räkna som gällde fram till 2006), vilket gör att vi närmar oss full sysselsättning. Tack vare detta finns det som det ser ut idag utrymme för både reformer, satsningar och skattesänkningar 2012:

Alliansregeringen beslutade 2010 om en historisk infrastruktursatsning på närmare 500 miljarder kronor fram till 2021. I satsningen ingår bland annat ökade resurser för drift och underhåll i det svenska järnvägsnätet med 1,4 miljarder kronor årligen vilket innebär en ökning med 40 procent. Alliansregeringen föreslår nu ytterligare en förstärkning av insatserna för järnvägens drift och underhåll, reinvesteringar och trimningsåtgärder inför kommande vinter med ytterligare 800 miljoner kronor. Det innebär att alliansregeringen i år satsar 6,1 miljarder kronor på järnvägsunderhåll för en bättre och pålitligare järnvägstrafik. Tillsammans med nya investeringar beräknas satsningarna på järnväg under 2011 därmed uppgå till cirka 14,3 miljarder kronor. Satsningen löser inte alla problem som följer av en lång tids eftersatt underhåll och framvuxna problem, men det är ett viktigt steg för att möta att tågtrafiken inte fungerat tillfredsställande samt förbättra pålitligheten i den svenska järnvägen.

Regeringen gav också häromdagen beskedet att det blir ett femte jobbskatteavdrag redan 2012, samtidigt som man höjer gränsen för när statlig inkomstskatt ska tas ut. Samtidigt får pensionärerna ytterligare skattesänkningar och restaurangmomsen sänks.

För att gynna företagandet utlovas också reformer inom företagsbeskattningen. Det blir lägre skatt för den som behöver anlita utländska experter, forskare eller ledningspersoner för att utveckla sina företag. Företagen får också utökade avdragsmöjligheter för forskningskostnader, allt för att ytterligare stimulera svensk forskning och utveckling. De så kallade "3:12-reglerna" lindras och förenklas ytterligare, vilket både sänker småföretagens skatt och minskar krånglet (något som jag för övrigt motionerat om i riksdagen flera gånger).

Alla skattesänkningar villkoras som vanligt med att välfärden först måste säkras, men som det ser ut idag lär alla förslagen genomföras om inget väldigt oförutsett händer med världsekonomin. Och det är arbetslinjen som skapat starka statsfinanser som i sin tur ger utrymme för både satsningar och skattesänkningar. Allt hänger ihop!



Sysselsättningen snart den högsta på 20 år

2011-04-01

Konjunkturinstitutets vårprognos presenterades igår, och det var en mycket trevlig läsning. Sverige har enligt prognosen flera goda år framför sig. Vi får betydligt fler jobb, stigande inkomster, sjunkande arbetslöshet, låg inflation och kraftiga budgetöverskott. Sysselsättningen förväntas också öka kraftigt. Andelen sysselsatta bland befolkningen ligger redan nu nära rekordet för de senaste tjugå åren, och förväntas bli avsevärt högre kommande år. Detta ger ordentliga tillskott av inbetald skatt och minskat beroende av ersättningar, och stärker statens finanser.

I samhällsdebatten hävdas det ju ibland att alla företag har stora problem att hitta arbetskraft. Konjunkturinstitutet tonar ned detta problem, och menar att i ett läge där sysselsättningen stiger snabbt är det normalt att många företag rapporterar brist på arbetskraft. Men det råder ingen generell brist på arbetskraft, tvärtom stiger sysselsättningen snabbt, vilket visar att företagen och de arbetssökande faktiskt hittar varandra i stor utsträckning. Matchningen verkar alltså fungera hyfsat, och utbildningsinsatserna för arbetslösa verkar ge effekt.

KI konstaterar också att hushållen får mer pengar att röra sig med även kommande år till följd av olika skattesänkningar, samt att lönerna förväntas öka snabbare än under krisen. Statens budgetöverskott väntas samtidigt öka mot rekordnivåer, och det ger utrymme för ytterligare reformer och skattesänkningar. Valåret 2014 väntas ett överskott på över 130 miljarder i statsbudgeten. Det kommer i så fall att krävas synnerligen ansvarsfulla politiker för att inte lova bort allt detta under valrörelsen det året.

Det mesta ser väldigt bra ut för Sverige just nu. Vilket vi givetvis aldrig kommer att få oppositionen att erkänna...



Svensk tillväxt, ekonomi och arbetsmarknad utvecklas starkt

2011-03-08

Förra veckan presenterade regeringen sin nya prognos för svensk ekonomi. Jag har ägnat helgen åt att lite grundligare ta del av denna. Faktum är att siffrorna både känns fantastiskt glädjande och väl underbyggda.

Tillväxten förra året reviderades upp till 5,5% eftersom den var ännu starkare i praktiken när man analyserar den i efterhand. Och för i år och kommande år ser det också mycket bra ut, tillväxten förväntas bli 4,8% 2011, 3,5% 2012 och 3,2% 2013. Det är historiskt höga siffror, och de kan inte bara förklaras som en rekyl uppåt efter de dystra siffrorna för 2009. Faktum är att svensk ekonomi går som tåget just nu, samtidigt som världsekonomin också börjar stärkas.

Arbetslösheten spås också sjukna mycket snabbare än man tidigare beräknat, och framåt valet 2014 förväntas den ligga på sin lägsta nivå sedan 1980-talet, 5,9 procent - inklusive personer i olika åtgärder. Omräknat till det gamla sättet att räkna som gällde före 2007 motsvarar det 3% total arbetslöshet. Den öppna arbetslösheten blir ännu lägre. Att arbetslösheten sjunker så snabbt har givetvis med arbetslinjen att göra. Jobbskatteavdraget har enligt finansminister Anders Borg störst betydelse.

Jag skulle vilja lägga till att Anders Borg själv haft väldigt stor betydelse. Han har envist tagit ansvar för landets ekonomi och stått emot alla krav under lågkonjunkturen om oansvariga utgifter med lånade pengar. Stabila statsfinanser ger nu långsammare ränteuppgångar och hushållens framtidstro förstärker den ekonomiska återhämtningen.

Den starka ekonomiska utvecklingen i Sverige, kombinerat med snabbt fallande arbetslöshet gör att många av de reformer som Alliansen talade om före valet och ville genomföra "när ekonomin så tillåter" nu kan genomföras snabbare än förväntat. Redan 2012 finns det hopp om flera stora reformer, som halverad restaurangmoms, ett femte jobbskatteavdrag och ytterligare sänkt skatt för pensionärer.



Sverige starkt som Pippi - men många utmaningar återstår

2011-02-12

I dagens BT har jag och mina två riksdagskolleger från valkretsen en längre debattartikel där vi konstaterar att det går allt bättre för Sverige och att Sveriges ekonomi är lika stark som Pippi Långstrump. Detta ger oss goda förutsättningar att ta tag i framtidens stora utmaningar. Klicka på bilden för att läsa hela artikeln.





Sverige - Europas nya tigerekonomi

2011-01-20

Den svenska tillväxten revideras nu upp ytterligare en gång, och spås hamna runt 4% i år. Under sista kvartalet 2010 låg tillväxten på 6-7%. Sverige har nu den i särklass snabbaste tillväxten i hela Europa, och slås endast av länder som Indien och Kina. I går fick Sverige mycket starkt beröm från OECD:s generalsekreterare José Angel Gurria. "Den svenska ekonomin är lika stark som Pippi Långstrump" sade han när han presenterade OECD:s Sverige-rapport på en konferens i Stockholm. Han fortsatte berömma Sverige med att förklara att landet är "en ö av välstånd i mycket osäkra vatten".

Faktum är att alltfler i omvärlden nu börjar uppmärksamma Sverige på allvar, och är intresserade av att ta reda på hur vi lyckas med denna utveckling samtidigt som många länder i vår omvärld har svåra problem. Både vår statsminister och finansminister bjuds in till allt fler internationella möten för att försöka förklara den svenska utvecklingen.

Det finns väl egentligen bara en baksida med en snabb ekonomisk tillväxt, och det är risken för överhettning, och stigande räntor lär komma som ett brev på posten. I det läget tycker jag det är synnerligen olyckligt att diskutera försämring av ränteavdragen. Stigande räntor lär i sig dämpa prisutvecklingen på den heta bostadsmarknaden, och att dessutom försämra ränteavdragen kan leda till ekonomiska problem för många hushåll. Inte minst skulle de drabbas som just köpt bostad och gjort en kalkyl över vad man klarar att låna med marginal för stigande räntor - men utan marginal för försämrade ränteavdrag ovanpå detta. Försämrade ränteavdrag kan i allra värsta fall leda fram till en kris på bostadsmarknaden.

Diskussionen om amorteringskrav på bostadslån tycker jag också känns lite märklig, jag tror det blir oerhört svårt att få det att fungera i praktiken. Kan riksdagen verkligen tvinga någon att amortera på ett lån som enligt lånevillkoren är amorteringsfritt? Och är inte i så fall risken stor att långivare som inte anser sig ha råd att amortera då tar ett blancolån eller ett snabblån någon annanstans för att betala amorteringarna? På dagens lånemarknad finns så många alternativa lånemöjligheter att man helt enkelt inte kan föreskriva amorteringsplikt på en viss typ av lån, det riskerar bara att leda till annan skuldsättning med sämre villkor.

Det absolut centrala är att banker och andra långivare dels ser till att den som lånar har en ordentlig marginal och kan klara stigande räntor, dels att man följer god sed vid kreditgivning, nämligen att man normalt bör amortera på topplån och konsumtionslån, men att den enskilde kredittagares situation alltid måste avgöra. Bankerna har givetvis ett oerhört stort ansvar, och en nära dialog med bankerna från ansvariga ministrars sida tror jag är bättre än både amorteringskrav och försämrade ränteavdrag. Bankerna har dessutom redan infört begränsningar när det gäller topplån vid bostadsaffärer, efter krav från Finansinspektionen.



Imponerande statsfinanser

2011-01-11

Media rapporterar idag att statens budget nästan är i balans. Den svenska statens betalningar för år 2010 visade på ett underskott på endast en miljard kronor, en kraftig förbättring jämfört med 2009 som gav ett underskott på 176 miljarder. Statsskulden var 1.151 miljarder kronor i slutet av året, motsvarande 35 procent av BNP. Allt enligt statistik från Riksgälden i dag.

Anledningen till den imponerande utvecklingen stavas till stor del arbetslinjen och en ansvarsfull ekonomisk politik. Betydligt färre än väntat är arbetslösa, räntorna låga, valutan stark, tillväxten rekordstark och skatteintäkterna högre än väntat, samtidigt som utgiftsökningarna varit måttliga - trots krisen.

Många länder i vår omvärld sneglar avundsjukt på Sverige som trots krisen redan har en budget i balans. Och det är inte en slump att Sverige klarat sig bäst av nästan alla. Politiken spelar roll.



2010-12-21 Beslut om statsbudget med överskott

Det är inte många länder i Europa som klarar det Sverige just gjort - att ta beslut om en statsbudget för 2011 som visar överskott. När alla räntor på statsskulden betalats visar det sig att "lånebehovet är negativt", dvs att man kan betala av drygt 6 miljarder på statsskulden. Visst är detta en budget med kalkylerade siffror, och visst ingår planerade intäkter från försåld egendom och diverse balansposter i budgeten, men oavsett - statens budget går ihop och vi slipper låna. Det är ett tydligt svenskt styrketecken i de ekonomiska tider vi lever i just nu.

Beslutet idag om statsbudgeten för 2011 var riksdagens sista beslut före jul. Det har varit ett händelserikt halvår, som började med en hård valrörelse som ledde till Moderaternas största valframgång någonsin, fortsatt för troende för Alliansregeringen, men också ett komplicerat politiskt läge. Nu åker vi hem och firar jul!



2010-11-29 Rekordtillväxt!

Sveriges BNP steg med hela 6,9 procent under det tredje kvartalet jämfört med motsvarande kvartal 2009. Det var betydligt mer än alla analytiker förväntat sig.

Den svenska ekonomin har tillfrisknat efter det kraftiga fallet i slutet av 2008 och början av 2009. Med en BNP-tillväxt på 6,9 procent under tredje kvartalet, jämfört med motsvarande kvartal 2009, ligger BNP nu på samma nivå som 2007 i säsongsrensade termer, skriver SCB. Med andra ord - Sverige har redan tagit tillbaka det mesta som förlorades under finans- och fordonskrisen. Endast sysselsättningen återstår att hämta tillbaka fullt ut, det går nu snabbt åt rätt håll, men samtidigt släpar alltid arbetslösheten efter när konjunkturen vänder upp.

Anledningen till den extremt starka svenska tillväxten är enligt analytikerna den starka svenska exporten, de stabila statsfinanserna, hushållens starka konsumtion, den ökande sysselsättningen, samt en låg inflation med låga räntor och rimliga löneökningar. Utan att sticka ut hakan allt för mycket tycker jag att man snabbt kan konstatera att många av dessa effekter har skapats eller förstärkts av kloka politiska beslut. Konjunkturen råder vi inte över, och inte heller omvärldens problem. Men vem som styr Sverige har betydelse, både i goda och dåliga tider.



2010-09-08 Alla siffror pekar åt rätt håll för Sverige

Den svenska ekonomin blir allt starkare. I dag kom siffror från SCB som visar att tillväxten till och med är starkare än vad prognoserna förutspått. Tillväxten är rekordhög, arbetslösheten sjunker snabbt, kronan stärks och Sverige utmärker sig allt mer i Europa som ett unikt välskött land med ett starkt och anpassningsbart näringsliv. Inte minst blir kontrasterna stora när man samtidigt ser hur krisen fördjupas i Grekland och ser de stora demonstrationerna i Frankrike mot besparingar och höjd pensionsålder.

Självklart kommer dessa positiva siffror väldigt lägligt mitt i slutspurten av valrörelsen. Och naturligtvis kommer det att ha betydelse för valresultatet och gynna Alliansen. Det blir allt tydligare för svenska folket att Alliansen framgångsrikt fört Sverige genom finanskrisen och den djupaste lågkonjunkturen i modern tid. Det kommer rimligen att belönas i valet.

Och opinionssiffrorna haglar nu, vissa institut presenterar siffror varje dag. Jag ska inte kommentera enskilda mätningar, och dessa kan ju alltid spreta lite åt olika håll. Men jag kan konstatera att Alliansen leder i alla mätningar och även stärker greppet och ökar sitt försprång för varje dag om man följer de sammanvägda siffrorna från samtliga opinions- institut. Det är alltså inte bara svensk ekonomi och sysselsättning som går åt rätt håll, utan även valvindarna.



2010-07-08 Allianslöfte: 3 miljarder extra i tillfälligt kommunstöd för 2011

Under denna mandatperiod har Alliansen tillfört kommunsektorn 38 miljarder kronor i nivåhöjning 2010 jämfört med 2006. För att stötta kommuner och landsting under den ekonomiska krisen har kommunsektorn i år tillförts 17 miljarder kronor i tillfälligt statsbidrag ("krisstöd"). Från 2011 tillförs en permanent höjning av statsbidragen på 5 miljarder kronor. Utöver detta har regeringen sedan i våras sagt att man kommer att utvärdera kommunernas ekonomiska ställning och vid behov tillföra ytterlighare resurser för att överbrygga de ekonomiska problem som hänger sig kvar till följd av finanskrisen och lågkonjunkturen, för att fortsatt värna viktiga välfärdsverksamheter. Regeringen har också varit tydlig med att ett sådant extra stöd inte får äventyra statens finanser.

Häromdagen redovisade finansminister Anders Borg en ny prognos som visar att statens finanser stärks snabbare än väntat och att statsbudgeten kommer att visa överskott redan 2012. Även kommunernas ekonomi kommer att stärkas snabbare än väntat enligt de nya prognoserna, men 2011 blir ett mellanår med ganska små överskott. Vissa kommuner och landsting kommer därför antagligen inte att klara sin ekonomi utan extra stöd. Regeringen utlovar idag även ett extra stöd på 3 miljarder till kommunerna som ett engångsbelopp för 2011. Pengarna ska användas för att värna kommunala kärnverksamheter som sjukvård, omsorg och verksamheter som riktar sig till barn och unga.



2010-06-24 Som sagt var....



Två tidningsrubriker från igår och idag. Den övre handlar om Konjunkturinstitutets rapport igår. Den nedre handlar om min tidigare arbetsgivare banken SEB:s konjunkturprognos.

När man läser artiklarna inser man snabbt att Sverige visserligen idag är i en klass för sig när det gäller tillväxt och ekonomisk stabilitet. Men man förstår också hur ömtålig konjunkturuppgången är i Sverige och hur de mörka molnen hänger även över oss. Vi är ett litet och exportberoende land och är helt beroende av vår omvärld. Många av de länder som idag har stora problem är Sveriges viktigaste exportmarknader, och finansiell oro kan driva upp räntor eller skapa nya obalanser. Det enda vi kan göra är att vårda vår egen ekonomi och försöka stärka våra företags konkurrenskraft så mycket vi kan. Något utrymme för slarv med statsfinanserna finns inte. Och om vi med politiska beslut om skatte- höjningar försämrar våra företags konkurrenskraft så kan vi snabbt förstöra Sveriges just nu unikt starka läge. Detta måste bli den stora och avgörande valfrågan - för Sverige har helt enkelt inte råd med en rödgrön regering.



2010-06-23 Riksdagens sista votering - med Sverige i ekonomisk världsklass

I dag hölls den sista ärendedebatten i riksdagen om Alliansens sista budgetförslag före valet. Det blev en valdebatt i förskott. Oppositionen utmålade läget för Sverige som nattsvart på alla områden. Inte särskilt trovärdigt när man ser verkligheten.

Just nu sprider sig oron över Europa. Runt om i EU är det runt 500 miljoner invånare som berörs av kraftiga nedskärningar i välfärden, stora skattehöjningar, höjd pensionsålder och snabbt stigande räntor och priser. I land efter land ser vi demonstrationer eller rena kravaller mot regeringarnas beslut. Länge var de nordiska länderna tillsammans i en klass för sig när det gällde att ha kontroll över statsfinanserna. Men nu plågas även Danmark och Finland av krav på nedskärningar eftersom budgetunderskotten skenar. Av alla EU:s femhundra miljoner invånare är det nu bara 10 miljoner som inte direkt berörs av ländernas dåliga kontroll över statsfinanserna. Av någon anledning bor 9 miljoner av dessa i Sverige. Faktum är att endast tre länder i Europa idag har kontroll över sin ekonomi, Sverige, Estland och Luxemburg. Att Sverige ligger i Europatopp är ingen slump. Men hade vi lyssnat på oppositionens ständiga krav om större utgifter och mer pengar till allt under krisen hade vi idag varit i samma trista läge som övriga europeiska länder.

I går kom också siffror från SCB över arbetslösheten. Det visar sig nu glädjande nog att vi återigen måste sänka prognoserna för arbetslösheten. Idag är den 8,8%, betydligt lägre än väntat, och nu ser vi dessutom att den inte ökat sedan samma tid förra året utan tvärtom sakta börjar minska.

Den kommande valrörelsen blir intressant. Ska den korrekta bilden av verkligheten nå fram till väljarna, eller ska de grunda sitt val på oppositionens sanslösa nidbilder? Det lär avgöra valet.



2010-06-12 Sverige står stadigt i den globala finansorkanen

Ekonomistyrningsverket meddelade häromdagen att de svenska statsfinanserna förbättras i snabb takt. Budgetunderskottet förväntas nu bli 29 miljarder för helåret, mot förväntade 49 miljarder så sent som i mars i år. Prognoserna förbättras hela tiden, nu i en förbättringstakt på 2 miljarder i veckan. Anledningen är att arbets- lösheten blir betydligt lägre än väntat, man räknar med ett årsgenomsnitt på 8,9% i år trots den djupa globala och europeiska krisen. Ekonomistyrningsverkets prognos är att statsfinanserna kommer att visa överskott redan 2012, och att statsskulden de närmaste åren kommer att sjunka till den lägsta nivån på nästan 40 år.

Konjunkturinstitutets majbarometer visar också att svensk ekonomi blivit starkare och att återhämtningen sprider sig till allt fler branscher. Både tillverkningsindustrin (inklusive fordonsindustrin), byggbranschen, handeln och den privata tjänstesektorn drar upp konjunkturen just nu. De svenska hushållen är dessutom de mest optimistiska inom hela EU. Av 28 länder i EU är det bara tre där det är fler optimistiska än pessimistiska hushåll. Sverige ligger i topp i listan, följt av Finland och Danmark en bit längre ned. I botten på listan finns inte helt oväntat Portugal, Bulgarien, Rumänien och allra sist Grekland. Men även Tyskland, Storbritannien och Frankrike ligger långt ned på listan. Att dessa stora viktiga ekonomier går knackigt är ett hot mot hela EU-området. Finanskrisen är långtifrån över, och nu gäller det för Sverige att fortsätta ta ansvar för vår egen ekonomi.



2010-06-11 Utanförskapet har minskat kraftigt trots krisen

Rapport hade ett mycket sakligt inlägg igår där man visade att utanförskapet i Sverige, dvs antalet personer som lever på olika former av sociala ersättningar och försäkringssystem, har minskat kraftigt under mandatperioden - trots den djupa globala lågkonjunkturen. Som sociala ersättningssystem räknas sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning ("förtidspension"), a-kassa, arbetsmarknadsprogram (anställning med stöd), samt försörjningsstöd ("socialbidrag").

I dessa beräkningar räknar SCB om alla hela och halva ersättningsdagar till helårspersoner. Första kvartalet 2006 var 1.063.220 personer i åldern 20-64 år i utanförskap, dvs levde på olika former av sociala ersättningar. Första kvartalet i år bestod gruppen av 897.782 personer. Alltså en minskning med 165.000 personer. Dessutom har antalet sjukpenningdagar mer än halverats sedan 2006, då de var 182.463. Siffran för i år är 86.838, meddelar Rapport.

Det är helt självklart att 165.000 färre "helårspersoner" som lever på skattefinansierade ersättningar är en viktig förklaring till att Sverige idag har Europas starkaste statsfinanser.



2010-05-28 Tur eller skicklighet?

Ibland är det skönt med lite klarspråk. Som detta exempel från Dagens Industri i torsdags:



Lite är det kanske som när Ingemar Stenmark en gång fick frågan om det inte handlade om väldigt mycket tur att vinna så många världscuptävlingar i slalom. Stenmarks svar är legendariskt: "Det är konstigt, ju mer jag tränar, desto mer tur får jag". Kanske är det samma sak med ekonomisk politik, ju mer man anstränger sig, ju mer ansvar man tar, desto mer "tur" får man med landets ekonomiska utveckling?

Dagens rekordhöga tillväxtsiffror förvånade de flesta experter och är ännu ett exempel på att Sverige står starkt just nu, trots krisen i Europa. Mycket förklaras av att de svenska hushållen konsumerar. Detta i sin tur beror delvis på sänkta inkomstskatter som Alliansen beslutat om, samt på låga räntor som följer av att regeringen tagit stort ansvar för landets ekonomi och inte slösat bort pengarna som så många andra länder har gjort.

Så på ett sätt har Sverige tur. Tur att man mitt i krisen har en Alliansregering med Anders Borg i spetsen som tar ansvar för landets ekonomi.



2010-05-21 SIFO: Alliansen bäst på att hantera kriser

Svenska folket tror att den borgerliga regeringen kan hantera en ekonomisk kris bättre än de rödgröna. Det visar en Sifo-mätning som presentras i media idag. 54 proc tror att de borgerliga är bättre medan 29 proc har större förtroende för en rödgrön regering. Resultatet är logiskt och allt annat hade förvånat mig. Alliansen har klarat Sverige genom krisen så här långt bättre än kanske någon annan regering gjort i något annat land i Europa, och det går knappast spårlöst förbi hos svenska folket.

Socialdemokraternas parti sekreterare Ibrahim Baylan säger tjurigt att allt beror på att Alliansen fick ärva starka statsfinanser av den tidigare Socialdemokratiska regeringen.

Nu är det väl inte riktigt så enkelt. Det är i och för sig sant att statsfinanserna var i gott skick när Alliansen tog över mitt i en högkonjunktur. Men en slarvig regering under en djup finanskris och global lågkonjunktur hade givetvis snabbt kunnat förstöra detta. Det har självklart varit helt avgörande hur dagens regering hanterat finanserna under krisen. Ansvar är något man måste ta varje dag. Antagligen är det precis detta som väljarna inser - man vet hur mycket pengar oppositionen lovat till allt och alla under de senaste fyra åren, man vet att oppositionen ville satsa pensionpengar i Saab, man vet att oppositionen i varje läge sagt "för lite och för sent" vid varje krisinsats från Alliansens sida och man vet att oppositionen vill ha högre ersättningar i alla bidragssystem utan att tala om hur allt ska betalas. Väljarna är kanske mer insiktsfulla än Baylan tror?



2010-05-21 Sverige har bäst konkurrenskraft i hela EU

Den schweiziska handelshögskolan IMD gör varje år en genomgång av den globala konkurrenskraften för världens länder. Det är en mycket omfattande undersökning med 327 olika kriterier som bland annat rör ländernas politik, ekonomi, statsfinanser, skattesystem, arbetsmarknad, sysselsättning, näringsliv, investeringar, infrastruktur, utbildning, forskning, miljö och samhällsfunktioner.

År 2006 låg Sverige på 14:e plats. 2007 och 2008 hade vi avancerat till en niondeplats och både 2009 och 2010 ligger Sverige sexa bland samtliga granskade länder.

Sverige är tvåa i Europa efter Schweiz, och ligger allra högst av alla länderna i EU.

(Bild från Dagens Industri 20 maj 2010)

Visst ska man kanske ta denna typ av rankingar med en nypa salt. De exakta resultaten och placeringarna kan säkert diskuteras. Men det är ändå ett tydligt besked att Sverige har en god konkurrenskraft jämfört med andra länder, och att konkurrenskraftenn stärkts ordentligt sedan 2006 under Alliansregeringens ledning. Det är helt avgörande för Sveriges framtid, våra jobb och vår välfärd.



2010-05-19 Regeringen får beröm från finanspolitiska rådet

Finanspolitiska rådet presenterade i går sin tredje rapport om finanspolitiken och statens finanser. Regeringen och finansministern får mest beröm från rådet, som konstaterar att de svenska offentliga finanserna är bland de bästa i Europa vad gäller statsskuld och budgetunderskott, och man ger också regeringens krispolitik klart godkänt. Man varnar också såväl regering som opposition för alltför frikostiga reformer som inte är fullt ut finansierade. Säkert en klok synpunkt så här inför valet, med tanken på den förnyade ekonomiska oron i världen.

Samtidigt blir jag själv lite fundersam till Finanspolitiska rådets förslag. I år ger man alltså regeringen beröm för att man fört en ansvarsfull ekonomisk politik under krisen. Men så lät det minsann inte förra året - mitt i krisen. Då föreslog rådet i stället en mängd ytterligare åtgärder och stora kostsamma satsningar för att motarbeta krisen! Jag tycker Finanspolitiska rådet är inkonsekventa. Om Anders Borg följt deras förslag förra året hade inte Sveriges ekonomi varit så stark idag som den är idag. Och då hade rådet inte heller kunnat ge sitt beröm i år. Men som tur var för Sverige avfärdade Anders Borg rådets förslag förra året.



2010-04-20 Sverige står starkt!

Inför gårdagens radiodebatt roade jag mig med att sammanfatta lite korta fakta om läget i Sverige efter fyra år med Alliansen. Det en ganska lång lista med de viktigaste faktauppgifterna och bästa argumenten för varför Alliansen skött Sverige väldigt bra denna mandatperiod.

* Sverige har bland de starkaste statsfinanserna i hela Europa och Dagens industri har utnämnt finansminister Anders Borg till EU-mästare i ekonomi. När andra länder nu tvingas diskutera skattehöjningar, nedskärningar och höjd pensionsålder kan svenska politiker diskutera fortsatta skattesänkningar och reformer. Det beror på Allianseregeringens ansvarstagande för ekonomin under hela mandatperioden. Sverige är idag ett av få EU-länder som klarar stabilitetspaktens mål om maximalt 3% budgetunderskott i förhållande till BNP. * De kommande åren förväntas Sverige få den högsta tillväxten av samtliga EU-länder. * Trots finanskris och lågkonjunktur har Alliansregeringen minskat statsskulden med 150 miljarder sedan 2006. Det betyder att statsskulden minskat från 46% av BNP 2006 till 41% av BNP 2010. * Regeringen hart stärkt kommunernas och landstingens ekonomi med 27 miljarder extra under mandatperioden för att säkra välfärdens kärna. Bland annat genom ett extra krisstöd de senaste åren. Kommunernas ekonomi stärks nu snabbt och det gör att de klarar ekonomin kommande år utan ytterligare krisbidrag från staten. Däremot får de behålla en permanent höjning av statsbidragen på 5 miljarder för att stärka välfärden. * Regeringen har gjort stora satsningar på ett bättre näringslivsklimat, bland annat sänkta skatter och arbetsgivareavgifter, minskat regelkrångel, avskaffad revisionsplikt för mindre företag och översyn av småföretagarnas trygghetssystem. * Regeringen har också gjort rekordstora satsningar på utbildning, miljö, forskning och infrastruktur utan att urholka statens finanser. * Regeringens stora sjukförsäkringsreform har lyckats bra så här långt. Sjukskrivningar och förtidspensioneringar har minskat kraftigt vilket är positivt för den enskilde och mycket viktigt för statsbudgeten. Sverige har nu inte längre mycket högre sjukskrivningstal än alla andra länder utan ligger på en mer rimlig nivå. Antalet sjukskrivna beräknas minska med 85.000 i årsgenomsnitt (omräknat till helårssjukskrivningar) från 2006 till 2010. * Av de långtidssjukskrivna som genom omförsäkringen förts över från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingens arbetsintroduktionsprogram verkar över två tredjedelar (ca 35.000 personer under 2010) kunna gå vidare mot arbetsmarknaden, medan en tredjedel beräknas återgå till sin tidigare sjukskrivning. Det är ett väldigt bra resultat. * Antalet förtidspensioneringar har minskat från över 50.000 per år fram till 2006 till 22.000 år 2009. 80.000 färre är förtidspensionerade 2010 jämfört med 2006. * Antalet personer i arbetsför ålder som är utanför arbetsmarknaden och lever på olika ersättningssystem beräknas minska med ca 90.000 personer från 2006 till 2010 (omräknat till helårspersoner och i årsgenomsnitt). Det handlar om 85.000 färre sjukskrivna, 80.000 färre förtidspensionerade, men 55.000 fler arbetslösa eller i åtgärder och ca 20.000 fler som får försörjningsstöd. Totalt beräknas antalet helårspersoner som lever på ersättningar minska från 1.084.000 i genomsnitt år 2006 till 993.000 i genomsnitt 2010. * Finanskrisen och lågkonjunkturen har ökat arbetslösheten i Sverige precis som i omvärlden. Totalt ökade hel- eller deltidsarbetslösheten med ca 110.000 personer från oktober 2006 till oktober 2009. * Sysselsättningen var i genomsnitt under 2009 ca 70.000 personer högre än vad den var i genomsnitt 2006, trots lågkonjunktur och finanskris. Oavsett vilka enskilda månader man jämför är sysselsättningen högre idag än 2006. * Vi har alltså ett läge med både ökad sysselsättning och ökad arbetslöshet samtidigt. Förklaringen är att antalet personer i arbetskraften har ökat kraftigt, främst beroende på färre sjukskrivna och mycket stora ungdomskullar. * Återhämtningen på arbetsmarknaden går snabbare i Sverige än förväntat, och snabbare än i många andra länder. * Ungdomsarbetslösheten sägs ibland vara 25-30% och högst i Europa. Men den beskrivs på olika sätt beroende på hur man räknar, och olika länder räknar dessutom på olika sätt. Den faktiska svenska ungdomsarbetslösheten, om man räknar ungdomar i yrkesverksam ålder som vill ha ett arbete för sin huvudsakliga försörjning ligger snarare runt 10-12%. Det är fortfarande alldeles för mycket, och beror främst på att många misslyckats i skolan. Regeringen har gjort mycket för att ändra detta. Bland annat en total reformering av skolan och gymnasiet, lägre arbetsgivareavgifter för den som anställer unga, ökad möjlighet att provanställa ungdomar, och en särskild åtgärd hos Arbetsförmedlingen för långtidsarbetslösa ungdomar, Jobbgarantin för unga, som så här långt har hjälpt ungefär hälften av de långtidsarbetslösa ungdomarna till utbildning eller arbete. * Enligt en färsk SIFO-mätning planerar svenska företag att anställa 168.000 personer fram till den 1 juli i år. Om man räknar av planerade uppsägningar av 43.000 personer betyder det en nettoökning av nyanställningarna med 125.000 personer. * Jobbskatteavdraget har sänkt skatten för en medellöntagare med 23.000 i månadlön med ca 1.700 kronor per månad. För en handelsanställd ger detta nästan fem gånger mer än årets avtalsrörelse. * Jobbskatteavdraget är riktat mot låg- och medelinkomsttagare. Den med mycket hög inkomst får inte större jobbskatteavdrag än den som tjänar runt 28.000 kronor. * Jobbskatteavdraget ger enligt Riksrevisionen 88.000 fler i arbete på sikt och är därför också viktigt för att öka antalet sysselsatta. * Pensionärerna har fått skattesänkningar i två steg och ett tredje föreslås 1 januari 2011. Därmed kompenseras pensionärerna med marginal för att bromsen i pensionssystemet sänker pensionerna 2010 och 2011.

2010-04-15 Budgetdebatt - och sanningen vinner alltid i längden!



Till vänster: Anders Borg strax före debatten, innan han lämnar över vår- propositionen till Talmannen. Till höger Folkpartiets ekonomiskpolitiske talesman Carl B Hamilton som håller upp Dagens Industri som tillkännager att den svenska regeringen är EU-mästare i ekonomi.

Dagens budgetdebatt i riksdagen har varit en märklig historia. Oppositionen beskriver Sverige som ett land med statsfinanser i ruiner och med det sämsta läget på arbetsmarknaden i hela Europa. Allt är nattsvart och regeringen oduglig. Fast detta budskap klingar ju en smula falskt när man tar reda på fakta.

Precis som Dagens Industri beskrev nyligen så utmärker sig Sverige mycket riktigt - fast inte alls på det negativa sätt som oppositionen påstår. När de flesta parlament i Europa diskuterar tuffa besparingar, skattehöjningar och kraftiga nedskärningar så föreslår Sveriges regering reformer, höjda barnbidrag och skattesänkningar för pensionärerna. När andra regeringar skurit ned välfärden har den svenska regeringen satsat 27 miljarder extra på kommuner och landsting under finanskrisen och lågkonjunkturen. Detta kunde man göra för att man tagit ansvar för statens finanser under de goda åren 2006, 2007 och början av 2008.

År 2006 var den svenska statsskulden 46% av BNP. I år, efter den värsta globala lågkonjunkturen och finanskrisen på kanske 100 år, är den svenska statsskulden 41% av BNP. Alliansen har alltså sänkt statsskulden under denna mandatperiod - trots krisen. Att påstå att regeringen lånar till skattesänkningar är bara fånigt.

Vad gäller arbetsmarknaden så är sysselsättningen 50.000 högre jämfört med 2006. Det betyder att det finns 50.000 fler i arbete 2010 än 2006, trots att vi gått igenom en allvarlig global kris. För kommande år beräkas sysselsättningen öka med 30.000 personer 2011 och ytterligare 150.000 personer kommande år. Trots krisen har det skapats fler jobb än vad som försvunnit under denna mandatperiod. Nu gäller det att inte stoppa denna utveckling när högkonjunkturen kommer.

Anders Borg hotade med en jobbkris med en eventuell rödgrön regering, och visst är det så. Höjda skatter på allt och alla, exempelvis kraftigt höjda miljö- och energiskatter, chockhöjda arbetsgivareavgifter, förmögenhetsskatt som minskar tillgången på svenskt riskkapital, lagstiftning som motverkar anställningar och företagande, en energipolitik som kommer att skapa energibrist, värnande om statliga monopol och så en massa mer krångel, fler regler och fler avgifter för företagandet. Dessutom kraftig ökning av statsskulden eftersom man utlovar mer pengar än man disponerar, trots de stora skattehöjningarna. Med oppositionen vid makten under finanskrisen och lågkonjunkturen hade Sverige knappast blivit utsedda till EU-mästare i ekonomi, och man hade knappast klarat att hålla tillbaka arbetslösheten på samma sätt som Alliansen.



2010-04-07 Kommunernas ekonomi förbättras snabbt

Som ett led i hanteringen av den ekonomiska krisen har regeringen tillfälligt tillfört kommunsektorn 17 miljarder kronor extra i höjda statsbidrag för 2010. På så vis har fallet i sysselsättningen kunnat dämpas. Dessutom har regeringen aviserat en permanent höjning av statsbidragen med 5 miljarder kronor från och med 2011. Sedan budgetpropositionen för 2010 har kommunsektorns ekonomiska förutsättningar förbättrats, framför allt till följd av att läget på arbetsmarknaden nu ser betydligt ljusare ut. Den totala kommunfinansierade sysselsättningen stabiliseras därmed och väntas under nästa år ligga kvar på ungefär samma nivå som i år. Från och med 2012 förväntas den kommunfinansierade sysselsättningen öka. Till följd av detta ser regeringen inga skäl att betala ut extra konjunkturberoende pengar även 2011. Däremot liggen den permanenta höjningen på fem miljarder extra till välfärden kvar även kommande år.

Beskedet är "ett hårt slag" mot sektorn säger Mats Kinnwall, chefsekonom på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) till SVTs Rapport (6/4). Samma sak gäller Monica Green (S): "Ett dystert besked" enligt Green i en riksdagsdebatt med finansminister Anders Borg (6/4). Lite märkligt kan man tycka att prognoser som visar att kommunernas ekonomi förbättras snabbt uppfattas som ett dystert besked och att ett uteblivet behov av konjunkturstöd ses som ett problem. Pengarna har ju inte försvunnit, utan ett uteblivet statsbidrag ersätts med normala skatteintäkter. Var finns problemet?

Även Lärarförbundet kritiserar beskedet och menar att regeringens politik är ”ett svek mot eleverna” och Lärarförbundet påstår också att 4 av 5 kommuner redan skurit ner på lärare på grund av den ekonomiska krisen och nu kommer det att bli ”än värre”. Oppositionen i sin tur menar att tusentals lärare nu kommer att behöva varslas. Detta stämmer inte särskilt bra. Riksdagens utredningstjänst presenterade nyligen en rapport som handlar om varför lärare i kommunerna sades upp under 2009. För det första var det inte 4 av 5 kommuner som lärarförbundet hävdar utan i 1 av 3 kommuner som lärare sades upp. Den absolut främsta orsaken till uppsägningarna är minskat elevunderlag medan finanskrisen kommer i andra hand. En intressant sak är också att det inte är borgerliga kommuner som varslar utan i första hand kommuner med s-styre. För att citera RUT - ”kommuner utan uppsägning är av övervägande borgerlig majoritet, medan kommuner med stora uppsägningar har en klar vänstermajoritet”. Ibland finns det kanske anledning att fundera lite över hur kommunerna prioriterar själva också.

Det är väl ingen vild gissning att oppositionen kommer med löften om fortsatta "konjunkturstöd" till kommuner och landsting även 2011, trots att konjunkturen vänt. I så innebär det att kommuner och landsting får samma pengar två gånger. Är det verkligen rätt sätt att använda skattebetalarnas pengar?



2010-04-02 Gladare påsk för de flesta med alliansens politik

Detta är rubriken på en debattartikel i Borås Tidning i går där jag beskriver hur alliansens politik är framgångsrik inom ett antal centrala samhällsområden, och hur starkt Sverige står i den globala lågkonjunkturen och finanskrisen. Tyvärr har en liten bit av sista stycket av artikeln råkat falla bort i Borås Tidning, men så här ser artikeln ut i sin helhet



2010-03-03 Har kommunerna ont om pengar eller bara svårt att prioritera?

Oppositionen hävdar ständigt att kommunerna går på knäna, att man måste skära ned kraftigt och att massor av kommunanställda sägs upp. Detta är inte sant! Antalet uppsagda inom kommusektorn är mycket begränsat, de flesta varsel har inte genomförts. De flesta som sagts upp är lärare inom grundskolan till följd av kraftigt minskade barnkullar, och det har ingen direkt koppling till konjunkturen. Att uppsägningar inte genomförts i någon större omfattning beror till stor del beror detta på extra pengar från regeringen. I dag kom siffror från SCB som visar att kommunerna redovisade ett samlat överskott på 11,7 miljarder för 2009. Endast 8% av kommunerna gick med underskott, jämfört med 25% 2008. Landstingens samlade vinst blev 2,8 miljarder, och 15 av 20 landsting gick med överskott.

Aftonbladet berättade häromdagen att i (S)-styrda Timrå ransoneras pensionärernas kaffe på äldreboendena. De anställda på sjukhemmet Hagalid har fått nya kostdirektiv uppifrån. Reglerna innebär att varje boende maximalt ska få två koppar kaffe, 2,5 deciliter mjölk och två frukostbröd per dag. Frågan är om precis alla andra utgifter i Timrå kommun verkligen är viktigare än pensionärernas kaffe?

I går berättade Aftonbladet om kommuner som tar utsvängarna ordentligt trots kristiderna. Falun skulle satsa 26 miljoner på en backhopparbacke, men tvingades efter protester banta detta till fem miljoner. Gislaved vill glasa in (!) sin slalombacke för 370 miljoner (fast EU står för 100 av dessa), Kristianstad ska bygga en kommunal utställnings- och konferenslokal för 75 miljoner. Vara tänker stasa 338 miljoner under 15 år på en gigantisk ridsportsanläggning, Götene satsar åtta miljoner på filmproduktion och Färgelanda har lagt 75 miljoner på ett industrihotell för livsmedelsproduktion. Det finns många fler exempel, och tyvärr verkar det inte alltid vara så stor skillnad mellan om det är borgerligt styre eller socialistiskt, de vilda idéerna och spekulationen med skattebetalarnas pengar frodas lite överallt. Samtidigt sparar alltså många kommuner in på äldreomsorgen och personalen inom barnomsorgen. Eller ransonerar pensionärernas kaffe.

När denna typ av rapporter kommer är det mer ett tecken på bristande ekonomiskt och politiskt ansvarstagande från kommunpolitikerna än brist på pengar. Vissa kommuner har säkert råd med sina vilda satsningar rent ekonomiskt, men vore det inte bättre att använda pengarna till att rusta upp välfärden eller sänka skatten?



2010-03-01 Krisen på 1990-talet bör vara en varningsklocka

I ett debattsvar i helgen diskuterar jag 1990-talskrisens orsaker med Arne Kjörnsberg (S), tidigare ledamot i finansutskottet och skatteutskottet i riksdagen. Kjörnsberg skyller 1990-talskrisen på den borgerliga regering som då styrde. Jag ger honom svar på tal och påpekar att de flesta bedömare, inklusive tidigare finansministern Kjell-Olof Feldt (S) menar att det var slarvig politik under 1980-talet som bäddade för krisen på 1990-talet. Och från 1985 och framåt satt just Arne Kjörnsberg i de två viktigaste riksdagsutskotten som hade ansvar för dessa frågor. Jag tycker därför att lite självkritik vore klädsam.

Jag påpekar också att vi kunde haft en liknande kris på nytt i Sverige idag om vi lyssnat på Socialdemokraternas råd om mycket mer pengar till allt och alla under den senaste finanskrisen. Med Alliansens ansvarsfulla politik har Sverige tvärtom kommit igenom krisen starkare än de flesta andra länder i Europa.



2010-02-10 Tydliga bevis på att Alliansen värnat välfärden under krisen

När finanskrisen och lågkonjunkturen var som djupast slog regeringen fast att den viktigaste prioriteringen var att värna om "välfärdens kärna", dvs sjukvård och viktig kommunal verksamhet som förskola, skola, äldreomsorg. Detta medförde också att regeringen tog beslut om mycket stora extra tillskott till kommunerna för att de skulle slippa säga upp personal. Oppositionen i sin tur upprepade sitt mantra om "för lite och för sent" och hotade med massuppsägningar i kommunerna. Nu börjar bilden klarna, och idag har jag läst två intressanta nyheter från två fackliga tidningar.

Under de senaste dagarna har flera kommuner presenterat sina preliminära bokslut för 2009. De tiotalet bokslut som den fackliga SKTF-tidningen tagit del av pekar alla i samma riktning. De flesta kommuner visar bättre ekonomiskt resultat för 2009 än förväntat. ”Det blev inte så illa som vi trodde i höstas”, säger Mats Kinnwall, chefekonom på Sveriges Kommuner och Landsting, till SKTF-tidningen. Han är inte överraskad. De dystraste prognoserna om hög arbetslöshet och stora tapp i skatteunderlaget har inte blivit verklighet. "Arbetsmarknadsutvecklingen blev inte så dålig som vi trodde" säger han. Slutsatsen är att regeringens extra tillskott till kommuner och landsting varit mer än tillräckliga så här långt.

Ett annat bevis på detta kommer idag från fackförbundet Kommunals tidning Kommunalarbetaren, som meddelar att avgiften till Kommunals a-kassa sänks med 70 kronor per månad. Enligt Anders Bergström, tredje vice ordförande i Kommunal har kassans kostnader för arbetslöshetsavgiften blivit betydligt lägre än beräknat. Annorlunda uttryckt - färre än väntat av Kommunals medlemmar har blivit arbetslösa. I maj 2008 var avgiften till Kommunals a-kassa 337 kronor för fackligt anslutna medlemmar och 355 kronor för dem som enbart tillhörde a-kassan. 1 juli år 2009 var avgiften 215 kronor respektive 233 kronor och idag blir alltså avgiften 144 respektive 162 kronor.

Även SKTF, som också organiserar offentliganställda, har sänkt sina avgifter till a-kassan successivt sedan 2008, från 333 kronor per månad till 139 kronor idag. Även detta är ett bevis på att de offentliganställda inte förlorat sina jobb i någon större utsträckning.



2010-02-07 Konjunkturen i Sverige vänder upp snabbare än i omvärlden












Figur från Dagens Industri 2 februari 2010


När det gäller det här med att Sverige verkar komma igenom både finanskris och lågkonjunktur bättre än de flesta andra länder kan jag ju inte låta bli att lägga in denna bild från Dagens Industri i tisdags. Den visar dels industrins samlade syn på konjunkturen, dels inköpschefernas index. Båda dessa mått anses vara en tydlig indikator på varåt konjunkturen är på väg. Man ser av figuren hur oerhört snabbt fallet var från halvårsskiftet 2008 fram till våren 2009, men också hur snabbt kurvorna vänt uppåt sedan dess. Man ser också hur stark industrikonjunkturen var 2006, och trots detta var det alltså 40.000 färre som arbetade i Sverige då än vad det är idag - trots den extremt djupa kris landet just gått igenom.

I den lilla rutan ser man att Sveriges inköpschefsindex ligger långt över både EMU/EU och USA, men faktiskt även över prognoserna för Kina. Av artikeln i Dagens Industri kan man också läsa att industrins sysselsättningsindex i januari låg på 49,6. Siffror över 50 visar att man avser att nyanställa, siffror under 50 att man vill minska sin personal. Slutsatsen är att industrin idag anser att det råder balans i antalet anställda. Och oftast är det just så att konjunkturen måste stabiliseras ett tag innan nyanställningarna kommer. Men i vart fall verkar vi kunna räkna med att industrin totalt sett inte tänker minska sin personal ytterligare, och det är givetvis positivt och ett första tecken på att det kommer att ljusna även på arbetsmarknaden.



2010-02-06 Sverige står stabilt i OECD:s välståndsranking

"Välståndsligan" är en rangordning av OECD-länderna utifrån deras BNP per invånare, justerad med hänsyn till verklig köpkraft. Siffrorna för 2009 bygger på uppskattningar som senare kommer att revideras. Så alltför lågtgående slutsatser ska man väl inte dra innan man fått ett komplett material. Media gick i morse ut med braskande rubriker och förklarade att "Sverige rasat i OECD:s välståndsliga". Efterhand som dagen gått har man tvingats korrigera detta. Exempelvis har DN nu skrivit om hela nyheten på sin webbsida. För något "ras" handlade det ju inte alls om när man tittar på siffrorna.

Den preliminära listan toppas även för 2009 av Luxemburg, Norge och USA. Sverige ligger kvar på elfte plats i den internationella välståndsligan. Alltså precis samma placering som förra året, och för övrigt samma placering som valåret 2006.

Däremot kan man utläsa att Sverige och Finland drabbats hårdare än andra av krisen (och att Irland och Island drabbats extremt hårt). Detta är ingen nyhet, tvärtom påpekade jag själv så sent som i går på bloggen att Sverige liksom Finland är extremt exportberoende länder, med relativt stor betydelse av skogsindustri, stål- och basindustri samt för svensk del fordonsindustrin. Sverige har därför av naturliga skäl drabbats oerhört hårt av finanskrisen och lågkonjunkturen. Att svenskarnas inkomster därför, relativt sett, fallit jämfört med övriga OECD beror givetvis dels på att fler blivit arbetslösa och viss effekt beror säkert också på att svenska kronan fallit i förhållande till Euron. Alla priser har därmed ökat realtivt sett mot Euroländerna, vilket minskar den svenska köpkraften. Svenskarnas inkomster ligger för 2009 sju procent högre än genomsnittet för OECD-länderna, mot nio procent högre under 2008.

Intressantare är att ett antal länder i Europa under 2009 maskerade sina problem genom snabbt ökade statsskulder. Inte minst Grekland, Italien, Portugal, Spanien, Storbritannien och Irland, kommer att behöva strama åt ekonomin krtaftigt 2010, höja skatterna, och spara på välfärden. Detsamma gäller de flesta länder i gamla östeuropa, men även i grunden stabila länder som Tyskland och Frankrike. Detta kommer givetvis att märkas för alla dessa länder i OECD:s välståndsranking kommande år. För svensk del är läget det omvända - vi diskuterar vika grupper som står först i tur för ytterligare skattesänkningar, det lär bli pensionärerna, och köpkraften för svenska folket kommer att öka snabbt när konjunkturen vänder uppåt. Sverige förutspås exempelvis få EU:s högsta tillväxt under 2010. Det kommer också att märkas i OECD:s välståndsranking...



2010-01-29 Svensk ekonomi och tillväxt starkast i EU

I går hade Dagens Industri denna förstasida som talar för sig själv. Inne i tidningen ägnade man ett helt uppslag samt ledaren åt att berömma regeringen och beskriva att Sverige, tillsammans med Luxemburg, har den starkaste ekonomin och bästa tillväxten i hela EU. Anledningen är att Sverige hållit god kontroll på statsfinanserna under finanskrisen och lågkonjunkturen.

I artikeln framkommer att Sverige i år får den högsta tillväxten av alla EU-länder, och att Sverige, Luxemburg och Finland har de i särklass minsta budgetunderskotten. Sverige ligger också bland de tre främsta när det gäller statsskulden. Den svenska arbetslösheten anges till 10% i Di, vilket är förvånande, eftersom den enligt färska siffror idag ligger runt 8,6%. I så fall ligger Sverige på övre halvan även när det gäller arbetslösheten.

Nu är ju exakta placeringar jämfört med andra länder kanske inte det viktigaste. Men totalintrycket är att oavsett hur man räknar så har Sverige väldigt goda förutsättningar när konjunkturen nu börjar vända uppåt. När andra EU-länder tvingas spara och höja skatterna kan Sverige göra tvärtom kommande år och både ha utrymme för reformer och skattesänkningar.

Jag är övertygad om att Alliansens ansvarsfulla politik kommer att ha en positiv betydelse för valutgången i september. Och kan vi dessutom se en utveckling där arbetslösheten börjar falla under året så tror jag att väljarna kommer att inse att Alliansen på ett mycket väl avvägt sätt tog Sverige genom krisen bättre än de flesta andra regeringar i Europa lyckats med. En sådan regering förtjänar fortsatt förtroende.




2010-01-27 Det ljusnar - Sverige på väg ut ur krisen

Varslen om uppsägningar på arbetsmarknaden minskar nu snabbt, och allt fler företag meddelar att deinte heller verkställer de varsel som lagts. Senast idag har ju flera av Saabs underleverantörer meddelat att de drar tillbaka sina varsel. Finansminister Anders Borg kunde i dag berätta att arbetslösheten troligen blir lägre än väntat, 9,5 procent i år mot befarade 11,4 procent, och svensk ekonomi ser ut att utvecklas bättre än vad man tidigare har trott. Bakgrunden till den ljusa prognosen återfinns framförallt i en ökad inhemsk efterfrågan. Trots underskott i statens finanser är läget för Sverige betydligt bättre än i många andra länder där skattehöjningar och besparingar väntar. Här leder i stället fler i arbete och färre sjuka till att regeringen räknar med att kunna göra satsningar framöver.

Finansministern var tydlig med att pensionärerna är den grupp som då först ska prioriteras, liksom arbetslösa ungdomar som ju oftast har mycket låg ersättning, och barnfamiljer med svag ekonomi.



2009-11-04 EU-prognos: Svensk ekonomi vänder upp snabbare än övriga EU

- och svensk arbetslöshet ligger under EU-genomsnittet både 2009 och 2010

EU-kommissionens släppte igår sin prognos för EU-ländernas ekonomiska utveckling. Sverige väntas få en snabbare BNP-ökning 2010 än EU-genomsnittet. Jämfört både med EU-genomsnittet och genomsnittet för euro-länderna har Sverige en kraftigare BNP-nedgång 2009, men också en betydligt kraftigare uppgång 2010. Sveriges BNP väntas krympa med 4,6 procent i år (jämfört med -4,1 för hela EU) för att därefter öka med 1,4 procent 2010 (jämfört med 0,7 procent för hela EU). Sveriges exportberoende ekonomi drabbades tidigt och hårt av den globala krisen, men regeringens stimulansåtgärder, ökande privat konsumtion och stigande export bidrar till den väntade kraftiga BNP-uppgången 2010.

När det gäller den privata konsumtionen har Sverige också haft en något större nedgång jämfört med EU-genomsnittet under 2009. Men även detta vänder 2010 med en betydligt större ökning av konsumtionen i Sverige än genomsnittet i EU. Hushållens sparkvot i Sverige är hög och förtroendet för ekonomin på uppgång. Den privata konsumtionen väntas öka med 1 procent i Sverige 2010, jämfört med 0,2 procent i genomsnitt både för EU som helhet och för eurozonen.

Sverige väntas också ha lägre arbetslöshet än EU-genomsnittet. Arbetslösheten i Sverige väntas stanna på 8,5 procent 2009, vilket är en lägre nivå både än EU-snittet (9,1 procent) och genomsnittet för eurozonen (9,5 procent). Arbetslösheten i Sverige väntas dock fortsätta att öka under 2010, till 10,2 procent, som är snäppet lägre än EU-snittet för 2010 på 10,3 procent och euro-snittet på 10,7 procent.

Den svenska regeringen har fört en mycket expansiv politik, med åtgärder motsvarande 1,5 procent av BNP i 2009 och ytterligare åtgärder på 1 procent av BNP som annonserats i höstbudgeten. Trots den expansiva finanspolitiken är enligt EU-kommissionen de svenska offentliga finanserna långsiktigt hållbara. Sveriges budgetunderskott väntas 2010 uppgå till -3,3 procent. Underskottet väntas dock minska till -2,7 procent 2011, utan ytterligare åtgärder, vilket gör att den förda ekonomiska politiken är hållbar och inte långsiktigt bryter mot EU:s krav på maximalt 3% underskott.



2009-09-21 I dag presenteras statsbudgeten i Borås och Ulricehamn
Jag finns på plats vid båda presentationerna

I dag kommer jag inte att finnas i Riksdagen när finansminister Borg presenterar statsbudgeten. I stället kommer jag att finnas på hemmaplan. Först kommer jag att vara med när kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell (kd) presenterar statsbudgeten på Grand Hotel i Borås för media och andra inbjudna gäster klockan 10.00.

Klockan 11.30 kommer jag sedan tillsammans med Sjuhärads övriga tre riksdagsledamöter att presentera budgeten för media på Hotell Bogesund i Ulricehamn. Vid presentationen kommer också de fyra Allianspartiernas gruppledare i Ulricehamn att närvara och svara på frågor om hur budgeten påverkar den egna kommunen.

Trots att världen befinner sig i den djupaste och mest utbredda lågkonjunkturen sedan 1930-talet, och att 2009 års BNP-fall blir det största i Sverige sedan andra världskriget, har Sverige som ett av få länder i Europa god kontroll på statsfinanserna. Sverige har hittills förlorat 100.000 jobb under krisen, men glädjande nog har statens finanser på senare tid ändå förbättrats jämfört med prognoserna, dels genom att svenska folket trots allt arbetar mer än beräknat vilket ökar statens skatteintäkter, dels genom att sjukskrivningar och förtidspensioneringar fortsätter minska, vilket minskar statens utgifter. Totalt sett gör detta att regeringen kan presentera en stark budget med många viktiga satsningar för att främja företagande och motverka arbetslöshet utan att riskera statens finanser.

De viktigaste delarna i statsbudgeten och satsningarna kommande år har jag i huvudsak redan kommenterat på bloggen:
* 8,4 miljarder mot arbetslösheten i form av nya utbildningsplatser, åtgärder för både kort- och långtidsarbetslösa, samt mer pengar till Arbetsförmedlingen (Bloggen 26/8)
* 17 miljarder under tre år för att hjälpa långtidssjuka tillbaka till arbete (Bloggen 4/9)
* 10 miljarder extra till kommuner och landsting (Bloggen 7/9)
* Reformer i trygghetssystemen för småföretagare (Bloggen 18/9)
* 15 miljarder i skattesänkningar för pensionärer, löntagare och småföretagare (Bloggen 19/9)
* Förbättring av studenternas ekonomi (Bloggen 20/9)
* Utöver detta finns ett antal andra satsningar, bland annat 2,6 miljarder extra till domstolar, kriminalvård och polis, generösare bostadsbidrag till förtidspensionärer, extra pengar till miljöpolitiken mm.

Till slut några ord om oppositionens kritik mot regeringen för budgeten. Man menar att det är "oansvarigt" att i ett läge med underskott i statens finanser sänka skatten på företagande och arbete med 10-15 miljarder. Samtidigt har oppositionen själva det senaste året föreslagit mångdubbelt större utgifter som man helt saknat finansiering för. Det ska bli spännande att läsa oppositionens budgetmotioner framöver - antingen lär man få offra ett stort antal av alla sina löften, eller så kommer man att tvingas öka budgetunderskottet ordentligt. Verkligheten kommer förr eller senare ifatt oppositionens fagra löften. Oppositionen talar ju också ofta om att regeringen borde stimulera ekonomin ännu mera genom olika former av bidrag och stöd av alla de slag. När regeringen väljer att i stället stimulera ekonomin genom skattesänkningar så kallar oppositionen detta för oansvarigt. Lite märkligt kan man tycka, men det visar också tydligt den politiska skillnaden i syn på skatter och bidrag mellan Alliansen och den Rödgröna röran.



2009-09-08 All annan fördelning hade varit orättvis

Radio Sjuhärad har idag ställt frågan i sina nyhetssändningar om det verkligen är rimligt att Borås kommun på grund av sin i grunden goda ekonomi kan lägga undan en del av det extra statliga stödet som regeringen utlovade igår, och sätta in pengarna på banken, medan stödet inte räcker för att balansera ekonomin för Svenljunga kommun.

Jag tycker faktiskt det är högst rimligt att alla kommuner får samma summa beräknat per invånare. Det vanliga skatteutjämningssystemet och fördelningen av de normala statsbidragen korrigerar redan för diverse skillnader i skattekraft, befolkningsstruktur och annat som är mer kommunspecifikt. Att förstärka denna skillnad mellan kommunerna ytterligare hade varit olyckligt. Om Borås har varit så ansvarsfulla under goda år att man nu kan lägga undan en del av extrapengarna så är de att gratulera. Om regeringen däremot skulle ha belönat vissa kommuner, främst i norra Sverige, som inte tagit sitt ekonomiska ansvar under de goda åren genom att ge dessa mer pengar, samtidigt som ekonomiskt ansvarsfulla kommuner skulle ha straffats hade det varit helt orimligt. Och hur skulle man avgöra vilka kommuner som skulle få mer eller mindre? Risken för godtycke hade varit alltför stor.

Vad gäller Svenljunga och andra särskilt ekonomiskt pressade kommuner så lindrar i vart fall extrapengarna krisen en hel del. Men i grunden är det kommunpolitikerna som måste ta beslut som garanterar en långsiktigt hållbar ekonomi. Det extra stödet är ju ett engångsstöd som inte löser långsiktiga problem och obalanser. Jag är givetvis inte positiv till skattehöjningar, men kan ju konstatera att lilla Svenljunga kommun har lägre kommunalskatt än exempelvis de stora kommunerna Borås och Mark. Varje kommunpolitiker måste alltid göra den svåra avvägningen mellan skattesats och den service man vill erbjuda sina kommuninvånare. Ska man kunna ha en låg skatt måste man klara att anpassa kostnaderna efter detta. I annat fall får man ju göra som Svenljunga redan beslutat och höja skatten även om det tar emot. Detta råder inte regeringen över, utan det omfattas av det kommunala självstyret.



2009-09-07 140 miljoner till Sjuhäradskommunerna

Jag har nu fått siffror över hur de extra statliga pengarna påverkar de sex kommunerna i valkretsen:
Borås kommun får 76 miljoner extra 2010, Bollebygd 6 miljoner, Svenljunga 7,7 miljoner, Tranemo 8,8 miljoner, Ulricehamn 17 miljoner och Mark 25 miljoner.

Landstinget (Västra Götalandsregionen) får mer än 500 miljoner extra.



2009-09-07 Ytterligare extramiljarder till kommuner och landsting

Kommunsektorn står för en central del i den svenska välfärden. Vi är alla beroende av att sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg och skola fungerar och har en hög kvalitet. Därtill är kommunsektorn en arbetsplats för över en miljon människor. Alliansregeringen har nu enats om att föreslå att ytterligare resurser tillförs kommunsektorn.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2010 att statsbidragen till kommuner och landsting höjs tillfälligt med 10 miljarder kronor 2010. Fördelningen av det tillfälliga stödet sker med 7 miljarder till kommunerna och 3 miljarder till landstingen. Liksom det tidigare konjunkturstödet utgår detta bidrag i proportion till antal invånare i respektive kommun och landsting. Utöver detta höjs dessutom statsbidragen till landstingen med en miljard kronor 2009 för att underlätta hanteringen av den pågående pandemin. Tillsammans med andra satsningar innebär detta att Alliansregeringen 2010 har förstärkt kommunsektorn med 38 miljarder kronor, jämfört med 2006 års nivå.

Det finns också ett behov av att skapa stabilare planeringsförutsättningar för kommuner och landsting. Regeringen avser därför snarast utreda hur kommunsektorns inkomster kan få en ökad stabilitet över konjunkturen.

Jag konstaterar att dagens besked innebär ett extra anslag på 6 miljarder utöver tidigare löften om extra pengar, vilket är en miljard mer än vad SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) beräknat behövs för att hålla en oförändrad servicenivå. Jag är också mycket nöjd med att alla kommuner behandlas lika eftersom stödet betalas ut efter antalet invånare. Kommuner som misskött sin ekonomi premieras inte, och det är utmärkt. Vad gäller "planeringsförutsättningarna" som ska ses över så handlar det alltså om balanskravet och önskemålen från kommunerna att kunna lägga undan pengar under goda år för att använda under sämre tider. Det är en mycket välkommen utredning!



2009-07-29 Balanskravet på kommunerna är verkligen förlegat

Borås Tidning har idag en alldeles utmärkt ledare där man konstaterar att balanskravet på kommunerna är förlegat. Poängen i ledaren är att kommunerna måste kunna ta ett större eget ansvar för sin långsiktiga ekonomi. Under goda år måste man kunna lägga undan pengar som skulle kunna användas i sämre tider. Då skulle man slippa göra panikartade neddragningar och behovet av statliga extrapengar skulle dessutom minska.

Det som skrivs på BT:s ledarsida stämmer i stort sett på varje punkt med det som vi föreslog i vår gemensamma Alliansartikel i Borås Tidning den 24 mars i år. Diskussioner har även förekommit i riksdagen i frågan och finansministern har i vart fall öppnat för en översyn av kommunernas balanskrav. Det är en bra början. Jag tänker följa frågan noga och trycka på efter förmåga för att få till en ändring så snart som möjligt. En ökad frihet för kommunerna att planera sin långsiktiga verksamhet är helt avgörande för att välfärden skall fungera. Tyvärr är balanskravet en del av ett stort och komplicerat regelverk och en lagändring lär ta tid. Så den som tror att balanskravet kan förändras över en natt lär nog bli besviken.

Utan att aktivt uppmuntra kommunpolitikerna till lagbrott är det ändå frestande att efterlysa något mer modiga och kanske något mer kreativa kommunpolitker. Redan med dagens regelverk går det faktiskt att redovisa underskott ett enskilt år, även om detta sedan enligt reglerna måste täckas in åren därefter. De kommuner som redovisat ordentliga överskott under en lång följd av år (exempelvis min egen kommun Mark) borde i vart fall kunna budgetera för ett nollresultat 2010 - eller rent av kanske till och med ett mindre underskott - utan att behöva skämmas alltför mycket. Vem vet, kanske kommer man inte ens att behöva täcka underskottet om vi hinner få till en lagändring? Oavsett vilket krävs det extraordinära åtgärder i en extraordinär situation. Visst kommer sannolikt kommunens revisorer att ha synpunkter, men jag tror man snabbt skulle bli "förlåtna" av kommuninvånarna om de inser att den extraordinära åtgärden räddar viktig välfärdsverksamhet utan att långsiktigt äventyra kommunens starka ekonomi.



2009-05-12 Nationalekonomi och politik är inte alltid förenliga...

Finanspolitiska rådet kom idag med sin rapport, och det är både ris och ros till regeringen. Ris främst för att man anser att regeringen just nu borde satsa mycket mer av skattebetalarnas pengar (eller snarare lånade pengar) för att dämpa krisen. Ros för att den underliggande politiken långsiktigt ändå anses vara den rätta.

Det absolut märkligaste förslaget från Rådet tycker jag är att man föreslår olika generös a-kassa beroende på konjunkturen. I dåliga tider (som nu) tycker Finanspolitiska rådet att man "tillfälligt" skall öka ersättningen i a-kassan, och i bättre tider skall den sänkas igen. Ett riktigt ogenomtänkt förslag enligt min åsikt. För det första - vem skall avgöra när ersättningen skall höjas eller sänkas? Och tror verkligen rådet att en ersättning som höjs "tillfälligt" verkligen skulle kunna sänkas igen? Det lär i vart fall inte ske av någon regering under ett valår... Förslaget är ett typiskt nationalekonom-förslag som saknar förankring i den politiska verkligheten.

Finanspolitiska rådet anser också att staten borde satsa ytterligare stora summor av skattebetalarnas pengar för att dämpa krisen. Man talar om ca 45 miljarder. Detta skulle, enligt rådet, medföra ca 0,5% lägre arbetslöshet, eller ca 25.000 personer om man räknar baklänges (400.000 arbetslösa enligt SCB motsvarar idag ca 8% arbetslöshet). Det betyder i så fall att skattebetalarna grovt räknat får skjuta till 1,8 miljoner kronor för varje räddat jobb! Det känns inte som något särskilt lockande förslag tycker jag.

Dessutom kan i vart fall inte jag begripa hur alla dessa satsningar skulle kunna rymmas inom statens utgiftstak. Vid en hastig genomläsning verkar det som om Finanspolitiska rådet närmast använder samma argument som Vänsterpartiet som ju inte tycker utgiftstaket är något särskilt viktigt att bry sig om. Finanspolitiska rådet säger också att man haft USA som förebild för sina förslag. Det gör mig mörkrädd. I USA har man satsat så oerhört stora pengar och skapat ett så gigantiskt budgetunderskott att det kommer att ta flera decennier att hantera. Så hoppas jag verkligen inte att vi skall göra i Sverige.



2009-05-01 Har Grisen Särimner återuppstått?

Kommer ni ihåg grisen Särimner i Gudarnas Valhall? Grisen man kunde slakta varje dag och som sedan återuppstod under natten och kunde slaktas på nytt dagen därpå? Frågan är om denna gris finns på riktigt, och kanske lever i Socialdemokraternas partikansli på Sveavägen i Stockholm?

Den 29/4 berättade jag om hur Socialdemokraterna i sin budget utlovar mer pengar till precis allt och alla. Och hela kalaset skall finansieras genom höjd förmögenhetsskatt för de största förmögenheterna, höjd fastighetsskatt för villor taxerade över 5 miljoner och höjd inkomstskatt för den som tjänar över en miljon. Det är väldigt lätt att räkna ut att dessa skattehöjningar bara kommer att räcka till en bråkdel av alla Socialdemokraternas löften. Så många multimiljonärer och rika fastighetsägare finns det helt enkelt inte i Sverige. Dessutom ger förmögenhetsskatten väldigt lite eftersom den är så lätt att kringgå.

I dag utlovade Mona Sahlin - utöver alla andra frikostiga löften - dessutom att pensionärer och de som arbetar skall få samma skatt. Detta tolkas idag som ett löfte om fullt jobbskatteavdrag för alla pensionärer (fast det skulle ju också rent teoretiskt kunna uppfyllas genom en kraftig skattehöjning för löntagarna i stället....) Kostnaden för fullt jobbskatteavdrag till alla pensionärer kan beräknas till ca 37 miljarder. På frågan hur detta skall finansieras blev svaret att även detta (!) skall betalas genom den höjda förmögenhetsskatten och fastighetsskatten och en extra skatt för dem med miljoninkomster...

Det är fullständigt sanslöst hur Sahlin & Co kan försöka sig på en så utstuderad bluff och utlova så många dyra reformer för uppemot 100 miljarder eller mera, och låtsas som att allt detta kan finansieras enbart genom en skattehöjning för de allra förmögnaste och de med de allra högsta inkomsterna. Ekvationen går inte ihop, och en bluff är helt enkelt en bluff. Socialdemokraternas löften kommer att kräva mycket stora skattehöjningar för alla, eller kraftiga nedskärningar av välfärden. Grisen Särimner finns bara i sagorna!



2009-04-29 Falsk och oansvarig (S)-retorik

Idag kom oppositionspartiernas budgetmotioner, som svar på regeringens vårproposition. Inte heller denna gång lämnar oppositionen något gemensamt besked utan lägger tre olika motioner. Jag skall återkomma med lite jämförelser mellan oppositionspartierna när jag satt mig in närmare i förslagen. Men så här långt är min bild av socialdemokraternas utspel när det gäller arbetsmarknadspolitiken att det mest verkar handla om vackra ord - trots alla dyra löften. Huvudbudskapet verkar vara ett löfte om "100.000 jobb och praktikplatser". Formuleringen är intressant - man kan ju fundera över hur mycket det blir av varje? Antagligen mest praktikplatser. Det skall i så fall jämföras med regeringens satsning på 10 miljarder extra på arbetsmarknadspolitik för ca 250.000 arbetslösa, varav en stor del skall gå till att finansiera just praktikplatser(!). Sossarnas löfte när det gäller just arbetsmarknaden imponerar därför inte speciellt mycket i ett läge där arbetslösheten riskerar att omfatta närmare 500.000 personer.

Och så är det det här med finansieringen. På varje område i statens budget lägger de mera pengar än regeringen. Allt detta skall tydligen betalas genom höjd förmögenhetsskatt för de största förmögenheterna, höjd fastighetsskatt för villor taxerade över 5 miljoner och höjd inkomstskatt för den som tjänar över en miljon. I vart fall om man skall tro pressmeddelande och debattartiklar idag. Och visst låter väl förslaget att bara klämma åt dem med de allra högsta inkomsterna och förmögenheterna lagom populistiskt och socialistiskt för att elda de fåtaliga demonstranterna på 1 maj? Problemet är bara att multimiljonärerna är så få att de höjda skatterna inte lär räcka till ens en bråkdel av alla nya utgifter. Detta inser givetvis socialdemokraterna och säger därför lite diffust i slutet av sin artikel i DN Debatt idag att behovet av ytterligare skattehöjningar inte kan uteslutas. Så är det givetvis - skall man finansiera alla sina dyra löften krävas antingen mycket kraftiga höjningar av inkomstskatten för vanliga löntagare eller kraftig nedskärning av välfärden. Detta vet socialdemokraterna, men man döljer problemet att få sin politik att gå ihop ekonomiskt genom att tala om höjd skatt för miljonärer och extremt rikt folk. Den bluffen kommer nog att avslöjas ganska snabbt. Det räcker exempelvis att skrapa lite på ytan i socialdemokraternas budgetförslag för att se att man också vill ta bort tredje steget i jobbskatteavdraget, dvs höja skatten för alla löntagare. Men just detta förslag är inget man talar högt om i media idag...undrar varför?



2009-04-16 Östros och skatterna

I går lärde vi oss det nya mantrat från Socialdemokraterna. Tomas Östros upprepade samma sak hela dagen - "regeringen lånar till skattesänkningar för de rika". Detta kan ju tyckas vara ett friskt populistiskt angreppssätt, men när man börjar skrapa lite på ytan blir det minst lika ihåligt som de flesta andra angreppen från oppositionen.

För det första har ju inte skattesänkningarna "gått till de rika" utan till större delen tillfallit alldeles vanliga löntagare med normala löner. I det jobbiga konjunkturläget hjälper detta till att hålla konsumtionen uppe och stärka hushållens ekonomi. Om exempelvis en make blir arbetslös har samtidigt den andre maken som arbetar fått lite mer att leva på efter skatt, vilket hjälper till att klara familjens utgifter.

För det andra kostade årets inkomstskattesänkningar (främst tredje steget i jobbskatteavdraget) ca 15 miljarder. Statens lånebehov uppgår till ca 200 miljarder i år. Större delen av lånebehovet beror på krisen - olika krisåtgärder, kredit- garantier, arbetsmarknadspolitik, ökad kostnad för a-kassa osv. Det är ju därför väldigt populistiskt om man påstår att det är skattesänkningarna som gjort att staten behöver låna pengar just i år.

För det tredje "glömmer" Östros att staten - trots de tidigare två större stegen av jobbskatteavdraget - haft stora överskott i sina finanser 2007 och 2008. Dessa överskott är större än underskottet i år. Faktum är att det mesta tyder på att lägre skatt på arbete gör att fler arbetar mer - och att statens intänkter snarare ökar. Detta visade sig ganska tydligt 2007 och 2008.

Krisen just nu visar hur utsatt Sverige är som en liten del av den globala ekonomin. Sverige måste därför ha konkurrens- kraftiga skatter på arbete, och det finns inget utrymme för förmögenhetsskatt och liknande som driver kapital och investeringar ut ut landet. Socialdemokraterna vill höja ett antal skatter för löntagarna och återinföra förmögenhets- skatten. Det skulle skada Sveriges konkurrenskraft. Den enda skatt Socialdemokraterna vill sänka är skatten på uppskovsränta för dem som gjort de allra största miljonvinsterna på sina sålda fastigheter. Det är knappast något som gynnar vanliga löntagare.



2009-04-15 Mer pengar till kommunerna

Med anledning av att regeringen idag presenterar sin vårbudget har jag denna debattartikel i Borås Tidning idag. Artikeln beskriver regeringens extra stöd till kommunerna och hur detta påverkar våra sex kommuner i valkretsen, och bygger till stor del på mitt blogginlägg i samma ämne häromdagen.



2009-04-15 En ansvarsfull finansminister

Finansminister Anders Borg har just hållit sitt inledningsanförande i dagens stora debatt om regeringens Vårbudget. Debatten lär hålla på i flera timmar, och temat är givet. 90% av världens länder är samtidigt drabbade av den värsta lågkonjunkturen sedan depression på 1920-talet, och Sverige som exportnation drabbas mycket hårt. Anders Borg påpekade att det inte går att isolera Sverige från krisen. Det finns inga utgiftsposter i statsbudgeten som gör att amerikanarna köper fler bilar, det finns inga skatter vi kan sänka som gör att tyskarna köper mera specialstål eller subventioner som gör att kineserna åter börjar importera kullager. Det viktigaste är att försöka dämpa nedgången, att motverka att sysselsättningen faller onödigt mycket och förhindra att arbetslösheten biter sig fast. Det gäller också att värna om välfärdens kärna så att människor kan känna trygghet även i dessa svåra tider. Samtidigt gäller det att vårda statsfinanserna för att undvika kraftiga ränteuppgångar och fallande förtroende för den svenska valutan.

Regeringen prioriterar i vårbudgeten främst ett par saker. Dels ett omfattande stöd till kommuner och landsting för att värna välfärden och ge kommunerna möjlighet att behålla sina anställda, totalt 17 miljarder över tre år. Dels mer pengar till de regionala sturkturfonderna, som nästa år disponerar 4,3 miljarder till lokala åtgärder som kan beslutas länsvis för att motverka varsel och uppsägningar. Detta efter förslag från de regionala varselsamordnarna.

Den största satsningen är betydande förstärkningar av arbetsmarknadspolitiken, totalt 10 miljarder. Bland annat kommer ytterligare 100.000 platser att tillföras i jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga, och till hösten övervägs ytterligare insatser mot ungdomsarbetslösheten. Detta vore välkommet eftersom mycket stora ungdomskullar lämnar skolan till sommaren. Arbetsförmedlingens budget ökar från 16 miljarder 2008 till 42 miljarder 2011. Mitt eget område, Arbetsmarknadspolitiken, står som vanligt i fokus, och vårt utskott, Arbetsmarknadsutskottet kommer att ha en mycket tuff uppgift även under resten av mandatperioden, och mer om politiken inom detta område kommer givetvis efterhand på bloggen.

Vad vill då oppositionen? Ja, det är faktiskt inte så lätt att veta. i detalj. Man säger egentligen inte så mycket mer än att det behövs mer pengar till allt, och att allt som regeringen gör är för lite, för sent och dessutom fel saker. Eller som Anders Borg uttryckte saken: "Det är en fundamentalt splittrad opposition som låter sedelpressarna jobba i TV-sofforna" och "Om socialdemokraterna inte låter sedelpressarna gå tillräcklligt snabbt ställer gärna Miljöpartiet upp och vevar på ännu snabbare". Visst föreslår oppositionen också en massa skattehöjningar, lite spretigt från de olika partierna, men detta räcker inte på lång väg när man granskar hur mycket man lite svepande vill lova ut till allt och alla. De tre oppositionspartierna är inte heller överens, vare sig när det gäller kritiken mot regeringens politik eller när det gäller de få konkreta förslagen om vad man vill göra i stället. Det är lite förvånande att konstatera att det idag är uppenbart att det bara finns ett samlat politiskt alternativ, och det är Alliansen.



2009-04-07 Mer pengar till kommuner och landsting

I dag presenterar partiledarna i Allians för Sverige en överenskommelse som innebär att staten ger kommunsektorn ett tillfälligt bidrag på 7 miljarder kronor 2009 som extra konjunkturberoende stöd att användas 2010. För 2011 och 2012 blir det en extra höjning av de genrella statsbidragen med 5 miljarder kronor per år i förhållande till statsbidragsnivån i budgetpropositionen för 2009. Stödet utbetalas med 70% till kommunerna och 30% till landstingen och fördelas lika till alla kommuner och landsting, efter invånarantal.

De ökade statsbidragen minskar behovet av att genomföra personalneddragningar eller att höja skatten. Förväntningarna är att kommuner och landsting i rådande konjunkturläge kommer att använda huvuddelen av det extra stödet för att undvika personalneddragningar för att på så sätt motverka ökad arbetslöshet. Med förstärkningen ges också stöd för kommunsektorn att säkra den grundläggande välfärden genom resurser till vård, skola och omsorg när ekonomin snabbt försämras. På så sätt vill regeringen värna välfärdens kärna.

Alliansregeringen är medveten om hur dagens krav på balans i budgeten påverkar kommunsektorn och avser inom kort även se över om förändringar i balanskravet och andra aktuella redovisningsfrågor bör göras. Bland annat ska prövas om det går att ge drivkrafter för ekonomiskt sunda och välskötta kommuner eller landsting att spara pengar i goda år för att i viss utsträckning kunna användas under dåliga år. Detta ska dock göras utan att ge avkall på kommunallagens krav om god ekonomisk hushållning.

Alliansregeringen politik har, utöver dagens besked om extra stöd, redan tidigare medfört betydande tillskott till kommunsektorn åren 2007-2010. Bland annat har skolan, sjukvården och äldreomsorgen fått betydande resurstillskott som kommit kommuner eller landsting till del. Arbetsgivaravgifterna har sänkts både generellt och för unga vilket innebär ytterligare ett betydelsefullt tillskott för en så personalintensiv verksamhet som kommunsektorn utgör. Därtill tillfaller värdeökningen av fastighetsavgiften kommunerna. Totalt har Alliansregeringen före dagens beslut om extra pengar tillfört kommunsektorn 3,15 miljarder extra 2007, 10 miljarder 2008, 17,9 miljarder 2009 och 20,6 miljarder. Inklusive dagens besked får alltså kommunerna totalt sett 27,6 miljarder extra 2010 jämfört med vad man skulle fått i normal uppräkning av statsbidragen.

För kommunerna i Sjuhärad innebär dagens besked om extra pengar 2010-2012 följande tillskott:

Bollebygd: 2010 4 mkr, 2011 3 mkr, 2012 3 mkr, Totalt 10 mkr extra
Borås: 2010 54 mkr, 2011 38 mkr, 2012 38 mkr, Totalt 130 mkr extra
Mark: 2010 18 mkr, 2011 13 mkr, 2012 13 mkr, Totalt 43 mkr extra
Svenljunga: 2010 5 mkr, 2011 4 mkr, 2012 4 mkr, Totalt 13 mkr extra
Tranemo: 2010 6 mkr, 2011 4 mkr, 2012 4 mkr, Totalt 15 mkr extra
Ulricehamn: 2010 12 mkr, 2011 8 mkr, 2012 8 mkr, Totalt 29 mkr extra
Västra Götalandsregionen (landstinget): 2010 353 mkr, 2011 252 mkr, 2012 252 mkr,
totalt 858 mkr extra

Personligen är jag synnerligen nöjd med dagens besked. Det uppfyller helt de viktiga önskemål som jag och mina Allianskolleger från Sjuhärad beskrev i vår debattartikel i Borås Tidning nyligen med rubriken "Ge kommunerna förutsättningar att hantera krisen. Dagens besked innebär en rättvis och lika fördelning till alla kommuner fördelat efter invånarantal, och vi har fått ett tydligt besked från regeringen om översyn av balanskravet. Jag hoppas också de flesta svenskar inser hur viktigt det har varit med ett ekonomisk ansvarstagande de senaste åren som skapat stabila statsfinanser - i annat fall hade det aldrig funnits möjlighet för regeringen att utlova detta extra stöd till kommuner och landsting.



2009-04-03 Som sagt var....Sverige satsar mest

Som jag beskrev i föregående inlägg satsar faktiskt Sverige totalt sett mest av alla länder inom OECD i förhållande till BNP för att motverka krisen. Inte riktigt den bild som oppositionen försöker sprida.....





2009-04-03 Dystra prognoser ställer krav på ansvarstagande

Regeringens prognoser för den ekonomiska utvecklingen är mycket dramatiska. Sveriges BNP faller i linje med omvärldens kraftigt 2009 och tillväxten minskar med 4,2 procent. Arbetslösheten bedöms bli 8,9 procent i år. Den fortsätter att stiga fram till 2011 och faller först därefter. De sämre utsikterna påverkar också de offentliga finanserna som kommer att visa underskott fram till 2012. Under 2010 och 2011 blir underskotten över 3 procent. På bara ett halvår har alltså en stark högkonjunktur vänts till en kraftig global lågkonjunktur som samtidigt omfattar nästan alla världens länder samtidigt! Nedgången i efterfrågan i världsekonomin är mycket stor - kanske den största på 25 år. Sveriges ekonomi är liten och öppen och mycket beroende av handel med omvärlden och att människor i andra länder vill köpa t ex de bilar, stål och trä- och massaprodukter som tillverkas här. Den starka industriella bas som är Sveriges styrka och vår framgång som exportnation gör nu att vi drabbas extra hårt när världsekonomin faller ihop.

Regeringens inriktning är att vi ska ta Sverige genom krisen på ett sätt som drabbar människor så begränsat som möjligt. Det grundläggande i en sådan inriktning är att ha ordning och reda i de offentliga finanserna för att värna välfärdens kärnverksamheter. Att ha ordning och reda i ekonomin är också ett sätt att vara förberedd om läget i ekonomin blir ännu sämre. Eftersom vi gick in i krisen med ordning och reda och överskott i statsfinanserna har vi bättre möjligheter än många andra att föra en aktiv politik. Det är också helt avgörande att upprätthålla arbetslinjen med en aktiv arbetsmarknadspolitik med fokus på möjligheter till omställning. Inriktningen på jobbpolitiken ser annorlunda ut i lågkonjunktur än när det är goda tider. Fokus hamnar mer på åtgärder för att se till att arbetslösheten inte biter sig fast.

Den svenska regeringen har vidtagit en lång rad åtgärder för att möta krisen, värna den finansiella stabiliteten och på så sätt minska återverkningarna på den svenska ekonomin. Sverige är ett av de länder som lägger mest pengar på att möta lågkonjunkturen. 2009 satsas cirka 45 miljarder kronor för att möta nedgången. Redan i budgetpropositionen presenterades stora satsningar på bland annat välfärden, infrastruktur, företagande och forskning. I december 2008 kom regeringen med ytterligare ett stimulanspaket för jobb och omställning. Till detta kommer att de svenska trygghets- system fungerar som automatiska stabilisatorer på ett sätt som inte självklart sker i andra länder som har andra system. Sverige för idag den mest expansiva politiken i OECD.

Eftersom krisen är internationell är det dessutom viktigt att det sker ett internationellt agerande. Det är viktigt att EU har ett gemensamt förhållningssätt till krisen, men också till vilka åtgärder som bör vidtas. Lika viktigt är att EU tar ett gemensamt ansvar och samordnar åtgärderna i närområdet. De finansiella marknaderna måste stabiliseras, det internationella samarbetet öka och protektionismen hållas tillbaka. För att möta krisen och undvika ytterligare nedgångar måste regleringen och tillsynen av de finansiella marknaderna förbättras.

Den kris som Sverige gick igenom på 1990-talet skiljer sig mycket från dagens situation. Då var det till allra största delen en kris som var "hemmagjord" och berodde i mindre utsträckning på oro i de internationella systemen. Men den kan ändå lära oss mycket. Den visar nämligen mycket tydligt vikten av att ha ordning och reda i de offentliga finanserna. Ger vi efter för dem som vill äventyra dessa kommer samma sak att hända nu som hände på 90-talet - nedskärningar i välfärdens kärnverksamheter, skattehöjningar och skyhöga räntor.

Tonläget från Socialdemokraterna är högt samtidigt som de presenterar ofinansierade åtgärder gång på gång (se tidigare blogginlägg). Med deras politik skulle Sverige riskera att hamna i den situation vi var i 90-talskrisen, med nedskärningar i välfärden, skattehöjningar och stigande räntor som håller nere investeringarna. Bara genom en ansvarsfull politik kan vi undvika detta. Mona Sahlin kan bli trovärdig först när hon tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet konkret presenterar hur alla deras reformer ska finansieras. Förslag om att använda pengar som inte finns är inte att ta ansvar!



2009-04-02 Sossarnas sedelpressar rullar för fullt

Socialdemokraternas ordförande i partiets "jobbrådslag", Sven-Erik Österberg, konstaterar att arbetsgruppens förslag om höjd a-kasseersättning och avdragsrätt för a-kasseavgiften skulle bli "ruskigt dyr". Man räknar själva med en kostnad på 19 miljarder med hänsyn till tidigare prognoser över arbetslösheten. Med tanke på att dessa siffror justerats upp skulle kostnaderna bli ännu högre. Och man kan väl anta att socialdemokraterna själva knappast räknar i överkant.

En rimlig kostnad lär bli minst 20-25 miljarder. Men Luciano Astudillo (s) tröstar oss i DN med att "Vårt uppdrag har aldrig varit att titta på pengar". Socialdemokraterna tycker dessutom att 50 miljarder extra skall tillföras kommunerna nästa år, och åtta miljarder redan i år.


Allt detta föreslår man alltså samtidigt som statens finanser i år kommer att visa ett underskott på 189 miljarder enligt regeringens prognoser igår. Ekonomiskt ansvarstagande är inte precis socialdemokraternas främsta kännetecken just nu. Man kan undra om de har en egen sedelpress gömd någonstans?


Intressant var annars uppgifterna i media igår om att socialdemokraterna inte tänker återgå till de gamla reglerna för a-kassa vid deltidsarbetslöshet. Man har kanske tagit intryck av att regeringens begränsning av deltidsstämplingen faktiskt redan börjar märkas i form av färre ofrivilliga deltidsarbetslösa, fler heltidstjänster och mindre överutnyttjande av systemet?



2009-03-26 Möte med SKL och Kommunal om kommunernas ekonomi

I dag har Arbetsmarknadsutskottet träffat representanter från SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) och fack- förbundet Kommunal. Ämnet var kommunernas och landstingens ekonomi, och hur detta förväntas påverka sysselsättningen.

SKL:s representant, Lennart Gabrielsson, berättade att hela 73 kommuner visade underskott 2008, liksom hälften av landstingen. Han konstaterade att 2009 blir ett besvärligt år för kommunsektorn, men att 2010 och 2011 blir ännu värre. Samtidigt konstaterade han att ökade statsbidrag aldrig kan hjälpa ekonomiskt misskötta kommuner - dessa måste själva ta tag i sin situation. De kommuner som visat underskott under den allra starkaste högkonjunkturen klarar givetvis inte hellre sämre tider utan att ta tag i sina grundläggande problem.

Balanskravet kommenterades också, och SKL efterlyser en förändring av regelverket så att såväl överskott som underskott får föras över mellan åren. Då kan man planera på längre sikt och tvingas inte till panikåtgärder när konjunkturen faller. Detta önskemål kan jag konstatera stämmer väl med det vi skrev i vår gemensamma debattartikel häromdagen. En förändring är något jag själv kommer att fortsätta arbeta för under våra interna diskussioner.

SKL kommenterade också uppsägningen av lärare i många kommuner. Lennart Gabrielsson konstaterade att det inte bara beror på brist på pengar, utan även på att elevantalet minskat. Han påpekade att "det är lika dumt med elevlösa lektioner som med lärarlösa lektioner".

Kommunals företrädare, Anna Thoursie, oroade sig över att det utöver 3.000 varslade inom kommunsektorn även försvunnit många timanställda och visstidsanställda. Hon påpekade att Kommunals medlemmar oroar sig för a-kassan - trots att medellönen inom Kommunal är 18.600 kronor, vilket gör att man ligger under taket för a-kassa och faktiskt får ut 80% av sin faktiska lön i a-kassa.

Kommunal har förlorat 82.000 medlemmar i sin a-kassa sedan 2007. Jag frågade inte Thoursie om vilket ansvar hon ansåg att Kommunal själva har för detta - just Kommunal var ju ett av de LO-förbund som hårdast gisk ut och sa att medlemmarna inte skulle ha råd med a-kasseavgiften - trots att de vistte att den skattesänkning som Kommunals medlemmar samtidigt fick mer än väl kompenserade den höjda avgiften till a-kassan. Kommunal har ett mycket stort moraliskt ansvar för att 82.000 av deras medlemmarna står utan det skydd som a-kassan ger!

Både SKL och Kommunal var överens om att dagens arbetslöshetsproblem snabbt kommer att vändas till brist på arbetskraft. Fram till 2015 kommer alla 40-talister att ha gått i pension, och kommuner och landsting kommer - precis som alla andra arbetsgivare - att tvingas slåss om allt mindre personer i arbetskraften. Redan 2011 kommer Sverige sannolikt att ha brist på arbetskraft! Viktigast i dagens läge är att rusta alla som mister jobbet - inte minst ungdomarna - så att de är redo att ta arbete snabbt när konjunkturen vänder och arbetskraftsbristen börjar märkas.



2009-03-24 Regeringen stoppar bonuslöner för ledningarna i statliga bolag

Regeringen meddelar idag att man tänker stoppa alla bonuslöner till VD och ledningsgrupper i statliga företag. Med tanke på den allt intensivare debatten i media om bonuslöner var det ett väntat beslut. Statsminister Reinfeldt sa i TV ikväll att regeringen precis som alla andra nu har sett effekterna av bonussystemen och dess betydelse för finanskrisen, och därför dragit lärdom av detta. Därför omprövar man reglerna för bonus i statliga bolag. Jag uppskattar denna omprövning, och känner stor respekt för en regering som vågar göra detta. Jag är nöjd med att staten nu blir ett föredöme i dessa frågor, vilket var något jag efterlyste på bloggen den 4 mars.

I grunden tycker jag annars inte det är fel med bonuslöner i rimlig omfattning, vare sig till företagsledningar eller andra. Men det skall vara skäliga nivåer och kopplat till goda resultat, både individuellt och för företaget ifråga. Ackordslöner inom byggsektorn är ett exempel - det är en form av avtalad bonuslön som parterna är överens om och som oftast fungerar. Men med de överdrifter och helt orimliga nivåer som gällt, både inom statliga företag och på andra ställen är det utmärkt om staten nu tar steget och stoppar bonusöverdrifterna. Förhoppningsvis kommer näringslivet att följa efter.



2009-03-24 Ge kommunerna förutsättningar att hantera krisen

I dag har vi från Alliansen en gemensam debattartikel i Borås Tidning med anledning av kommunernas ansträngda ekonomi. När det gäller utrymmet för extra stöd till de svenska kommunerna kommer regeringens vårproposition att visa vilket utrymme som finns. Min egen tro är att utrymmet för extra pengar i år är mycket begränsat, men att det kommer att finnas med vissa besked om visst extra stöd till kommunerna nästa år när kommunsektorns ekonomi befaras bli ännu sämre.

I grunden skulle de flesta ekonomiskt välskötta kommuner (som våra kommuner i Sjuhärad är bra exempel på) kunna hantera situationen om de fick använda tidigare års överskott för att täcka underskott nu när tiderna är sämre. Tyvärr medför balanskravet att detta är omöjligt, och i artikeln beskriver vi effekterna av detta problem. Lagen om balanskrav infördes år 2000 och gör det i princip omöjligt att använda överskott från ett år för att täcka underskott ett annat år. Detta anser vi som undertecknat artikeln att dagens regering borde förändra.

Det är dags att visa förtroende för våra kommunpolitiker och ge dem en möjlighet att planera långsiktigt i stället för att som idag tvingas se strikt på varje enskilt år och tvingas till snabba och hårda tillfälliga besparingar när inte ekonomin ett enskilt år går ihop.



2009-03-04 Staten borde givetvis vara ett föredöme

Diskussionerna om bonusersättningar fortsätter. Det är bra. I dag diskuterar media bonusersättningarna för förra året till AP-fondernas ledningar och förvaltare. Med tanke på att var och en av de fyra stora AP-fonderna gick med sisådär 45-50 miljarder i förlust förra året har jag lite svårt att se varför någon skulle förtjäna bonus. Men för all del, det kan ju finnas någon förvaltare som gjort ett riktigt bra jobb trots allt och skapat vinster eller begränsat förluster, och därför förtjänar bonus. Det är ju lite svårt att veta. När det gäller förra året så finns det givetvis också gamla avtal mellan medarbetare och ledning som reglerar detta, och det är givetvis svårt att bryta. Vi talar också oftast om bonus på helt andra nivåer, väldigt mycket lägre än de som gäller i börsbolagen.

Jag tycker annars att statens bolag och verksamheter skall vara mycket restriktiva med bonus. Visst kan en begränsad bonus för särskilt goda insatser vara positivt och skapa goda resultat. Men det skall då vara måttfulla ersättningar, kanske några extra månadslöner eller liknande - inte mångmiljonersättningar ovanpå en redan generös lön. Och verksamheter som går med förlust, inte klarar sina mål, eller som säger upp personal bör rimligen inte betala ut några bonusar alls.

Jag är nöjd med beskeden från finansminister Anders Borg i TV ikväll att även statens bonussystem skall ses över, och att det behövs någon form av gemensamt regelverk inom EU för att få bort bonusersättningar som är skadliga för samhället. Regering och riksdag kan inte styra börsbolagens bonusprogram, och vi kan knappast heller stoppa statliga bonusavtal som träffats före 2008 och som nu faller ut i enlighet med dessa avtal baserat på 2008 års resultat. Däremot kan vi självklart påverka framtida bonusprogram inom den statliga sektorn, och det tycker jag vi skall göra.

När man sedan ändå är igång tycker jag man borde se över löner och ersättningar inom hela den statliga sektorn. Är det verkligen rimligt att en generaldirektör för en myndighet eller en VD för ett statligt bolag tjänar mångdubbelt mer än Sveriges statsminister? Jag tycker faktiskt inte det.



2009-02-24 Europas bäste finansminister?

I dag höll vår finansminister Anders Borg ett mycket intressant, men något skrämmande, anförande om finanskrisen och konjunkturen på vårt modetrata gruppmöte. Att läget är allvarligt står klart, och precis hela världen drabbas samtidigt, vilket förvärrar problemen. För Sverige som extremt exportberoende land slår krisen om möjligt ännu hårdare mot stora delar av industrin.

Trots detta hävdar vår finansminister att Sverige kommer att vara ett av få länder i Europa och västvärlden som både kommer att slippa skattehöjningar och allvarliga nedskärningar, och att Alliansen dessutom kommer att klara att hålla sina vallöften. Allt på grund av att vi inte satte sprätt på alla pengar under de goda åren 2007-2008, utan i stället anpassade statsfinanserna för sämre tider. Ansvarstagande lönar sig, och så skall vi fortsätta att arbeta!

Borg påpekade att endast tre EU-länder ser ut att kunna klara EU:s så kallade konvergenskriterier, dvs stabiliteten i statsfinanserna och ett maximalt underskott i statsfinanserna på 3% av BNP. Det är Sverige, Danmark och Finland. Samtliga övriga EU-länder kommer i år och kommande år att ha mycket allvarliga ekonomiska problem och mycket stora underskott i sina statsfinanser. Och läget i USA är ännu värre...



2009-02-20 Något kortklippt om eventuellt statligt stöd till kommunerna

Inslaget i Radio Sjuhärad blev allt lite väl kortklippt.... På frågan om jag anser att kommunerna borde få stöd av staten hörs jag i intervjun bara säga att "jag tror att det kan bli nödvändigt..." medan resten är bortklippt där jag fortsätter mitt resonemang med att påpeka att jag inte kan utlova något i dagsläget, att det är många som vill ha stöd av staten och att det gäller att prioritera hur staten använder sina begränsade resurser på bästa sätt för att motverka lågkonjunktur och finanskris. Om allt detta varit med hade bilden blivit något mer nyanserad.

Däremot återgav inslaget tydligt det jag framförde om kommunernas balanskrav. En kommun som redovisar mycket stora överskott ett år borde rimligen kunna få använda en del av detta för att kunna klara av sämre tider under kommande år. Dagens regler känns alldeles för stelbenta.



2009-02-20 Intervjuad i Radio Sjuhärad om kommunernas ekonomi

Jag blev nyss intervjuad i Radio Sjuhärad om kommunernas ekonomi. Anledningen är givetvis den dystra prognosen från SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) över skatteintäkterna i år och nästa år. Mitt budskap i intervjun var att regeringen är väl medveten om kommunernas problem, och att jag tror att det kan bli nödvändigt med någon form av ökat stöd till kommunerna. Men samtidigt vill jag inte utlova några detaljer som jag inte kan stå för - diskussioner pågår. Viktigast är att kommunerna får snabba besked, senast i samband med regeringens vårbudget, så att man kan planera sin verksamhet. Alla kommuner sitter nu och arbetar med budgeten för 2010.

Jag kan konstatera att de som skriker högst om stora tillskott från staten till kommunerna är precis samma politiker som så sent som i går tyckte att statens skulle köpa Saab för 5 miljarder. Var och en borde inse att även statens kassakista är begränsad i dessa tider. Om det blir mer statliga pengar till kommunerna kan det mycket väl vara så att det blivit möjligt just för att staten inte satsade 5 miljarder i Saab.

När det gäller Borås skall invånarna vara tacksamma för att man har en så klok moderatledd kommunledning som budgeterat med ett överskott på 100 miljoner både i år och nästa år. När nu skatteintäkterna minskar med 65 miljoner i år och 130 miljoner nästa år så kan man också hantera en stor del av detta genom att man har denna budgeterade buffert på 100 miljoner. För den politiska (s)-oppositionen som i varje budget efterfrågat mer pengar till allt och alla är trovärdigheten sämre.

En annan sak som berördes i intervjun var balanskravet på kommunerna som gör att tidigare pårs överskott inte kan användas för att hantera kommande besvärliga år. Personligen tycker jag detta är en orimlig ordning, som jag reagerade mycket över under min tid i kommunledningen i Marks kommun. Tyvärr kommer motargumentet som ett brev på posten - vissa kommuner klarar inte ens att hantera sin ekonomi under goda år, och därför kan man inte släppa på balanskravet. Men en sak är klar - dagens regelverk missgynnar de ekonomiskt välskötta kommunerna i Sjuhärad, och frågan är om det verkligen är rimligt?



2009-02-20 Mer om turerna kring Saab och GM

I dag har jag och min riksdagskollega Claes Västerteg (c) en gemensam debattartikel i BT där vi förklarar varför staten inte skall riskera skattebetalarnas pengar för att försöka rädda Saab. Staten skall stödja anställda och drabbade underleverantörer, men inte stoppa in pengar i amerikansk bilindustri!

Aftonbladet redovisar för övrigt igår en SIFO-mätning som visar att 50% av svenska folket stödjer regeringens linje att inte riskera svenska folkets skattemedel för att rädda Saab. 33% vill att statens skall satsa pengar i Saab, och 17% är tveksamma.

Fortfarande argumenterar vissa politiker på vänsterkanten för direkta statliga stöd till Saab. Det talas om 5 miljarder i engångsinsats, och det påstås att det skulle kosta mer om bilarbetarna blir arbetslösa. Fast man glömmer då förståss att det även skulle kosta att driva Saab vidare - uppskattningsvis minst en halv miljard per månad! Om man försiktigt antar att staten, utöver engångsinsatsen, dessutom skulle tvingas stå för driftsunderskotten under ytterligare ett år innebär det en total kostnad på 11 miljarder. Fordonskomponentgruppen uppskattar att om Saab avvecklas helt blir ca 4.000 anställda av med jobbet, och ytterligare lika många kan tvingas sluta hos underleverantörerna, alltså totalt 8.000 personer. Om man delar 11 miljarder med 8.000 personer så skulle varje "räddat jobb" i så fall kosta ca 1,4 miljoner kronor. Om man antar att personalen ändå skulle reduceras, eller att staten blir ägare under längre tid blir kostnaden per räddat jobb ännu högre. Och skulle Saab till slut ändå tvingas stänga är pengarna helt bortkastade. Visserligen är alla dessa siffror bara räkneexempel baserat på lösa antaganden från media, men det visar ändå vilka storlekstal vi diskuterar.

Aftonbladet har många intressanta artiklar i gårdagens tidning. Bland annat nämner den (s)-märkte krönikören Lena Melin att GM nu tigger sammanlagt 300 miljarder (!) från USA, Kanada, Tyskland, Thailand, Storbritannien och Sverige för att kunna hålla företaget flytande ännu en tid. Lena Melin stödjer den svenska regeringens beslut att avvisa GM:s krav.

Det finns också en intressant artikel i Aftonbladet som berättar lite mer om turerna i ärendet och om regeringens stora ansträngningar att faktiskt hjälpa GM att rädda Saab genom att förmedla kontakter och en gräddfil rakt in till Europeiska investeringsbanken. Men GM nobbade alla erbjudanden!



2009-01-27 Sura sossar skadar Sverige

Det är rubriken på en längre debattartikel som jag och min riksdagskollega Cecilie har i Borås Tidning idag.

I artikeln beskriver vi dels på ett samlat sätt regeringens åtgärder hittils för att motverka krisen. Dvs storsatsning på vägar, järnvägar och forskning, mer pengar till arbetsförmedling och utbildning, ett kraftfullt garantisystem för bankerna, extra pengar för att trygga krediter till stora och små företag, ett stort paket med stöd till fordonsindustrin och dess underleverantörer, ett kraftfullt ROT-avdrag för att stärka byggsektorn, möjlighet till skatteuppskov för företag med likviditetsproblem, samt kraftiga skattesänkningar för företag, löntagare och pensionärer.

Vi konstaterar också att Sverige i likhet med omvärlden, är i ett läge där en viktig förutsättning för att vända konjunktur och finanskris handlar om psykologi och framtidstro. Oppositionen lägger tyvärr all sin kraft på att ytterligare svartmåla den allvarliga situationen. Men dessa överdrifter skadar nog mer Sverige som land än vad de skadar regeringen. Därav vår rubrik på artikeln.



2009-01-23 Vilka kommuner är det mest synd om?

Redan förra året tvingades Kalix kommun att låna för att klara personalens löner. Och då var ändå fjolåret ett år när kommunerna hade goda skatteinkomster! Nu begär såväl Kalix kommun som vissa andra kommuner extra statsbidrag för att klara ekonomin. Finansministern avvisade idag alla sådana riktade kommunstöd, och menade att utjämningssystemet faktiskt ger kommunerna likvärdiga förutsättningar. Jag håller helt med finansministern när han säger att "staten kan inte kompensera för att vissa kommuner under lång tid i hög och lågkonjunktur inte förmår balan- sera sina budgetar". Det är ju faktiskt inte statens fel att vissa kommuner inte ens får pengarna att räcka i goda tider.

SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, uppger att 50 kommuner gick med underskott 2008, trots att lågkonjunkturen slog igenom först de allra sista månaderna på året - så små marginaler har dessa kommuner haft i sina budgetar! Mer förvånande är att det var hela 37 kommuner som gick med underskott 2007 - det år då skatteintäkterna var rekordstora och arbetslösheten rekordlåg! Om man inte ens klarade ekonomin då så är det ju inte så konstigt om man har problem nu...

Det finns ett fristående analysorgan som heter Kommunexperten som presenterar finansiella analyser av kommunerna och även jämför dessa med varandra. Nyligen fick jag en analys av effekterna av det kommunala utjämningssytemet. Man har räknat ut hur mycket pengar varje kommun har att röra sig med inklusive kommunalskatt, skatteutjämning och statsbidrag. Man har också räknat om detta efter lokala förhållanden till hur många heltidsanställda per tusen kommuninvånare dessa pengar räcker till. Siffrorna avser 2007, men det inbördes förhållandet mellan kommunerna lär vara ungefär detsamma 2008 och 2009.

Den kommun som har i särklass mest pengar per kommuninvånare att röra sig med är Sorsele, hela 81.901 kronor per invånare, vilket räcker till 143 heltidstjänster. Kalix ligger som jämförelse på 54 plats av 290 kommuner, och har 58.831 kronor att disponera per invånare. Det räcker till 104 heltidstjänster i Kalix.

Kommunerna i Sjuhärad ligger betydligt längre ned i tabellen, och har betydligt mindre pengar att röra sig med:
Plats 138: Borås, 52.721 kronor per invånare, räcker till 100 anställda
Plats 147: Svenljunga, 52.392 kronor per invånare, motsvarar 102 anställda
Plats 158: Tranemo, 52.027 kronor per invånare, motsvarar 104 anställda
Plats 181: Mark, 51.231 kronor per invånare, motsvarar 108 anställda
Plats 256: Ulricehamn, 47.590 kronor per invånare, motsvarar 96 anställda
Plats 284: Bollebygd, 44.215 kronor per invånare, vilket räcker till 76 anställda

Ulricehamn och Bollebygd tillhör de största förlorarkommunerna på dagens system. Endast sex svenska kommuner drabbas hårdare än lilla Bollebygd. Allra värst är det för Solna kommun på 290:e plats. De har bara 38.754 kronor att disponera per invånare, dvs långt under hälften av vad Sorsele kan disponera, och hela 20.000 kronor mindre per invånare än Kalix! Det räcker bara till 41 anställda per 1.000 invånare i Solna mot 104 stycken i Kalix.

Undersökningen visar alltså att alla kommunerna i Sjuhärad har mindre pengar per invånare att disponera än Kalix. Trots detta klarar Sjuhäradskommunerna uppenbarligen att betala sina löner även nu när skatteinkomsterna minskar i lågkonjunkturen. Kalix däremot begär extra pengar för att klara sina löner. Hur sköter Kalix kommun sin ekonomi? Är det verkligen skattebetalarna i resten av landet som skall lösa problemen i Kalix? Skall verkligen invånarna i Sjuhärad betala ännu mer till Kalix via sin skattsedel, trots att Kalix kommun redan med dagens resurser borde klara att hålla samma eller högre personaltäthet i sin verksamhet än kommunerna i Sjuhärad?

I de tider som råder kan man inte utesluta någonting, inte heller extra stöd till kommunerna framöver. Men OM man skall ge ökat statligt stöd skall det självklart fördelas rättvist till samtliga kommuner efter folkmängd, och även tillfalla våra sex Sjuhäradskommuner. Staten skall självklart inte betala ut riktat stöd endast till de kommuner som oavsett konjunkturläge alltid misslyckas med att hantera sin ekonomi.



2008-11-04 Viktigt att ha kontroll på statsfinanserna

I statsbudgeten för 2008 budgeterades för ett överskott i årets statsfinanser med ca 90 miljarder. Denna siffra har sedan ökats efterhand. Den senaste prognosen som kom idag visar - trots att den har skrivits ned en del på grund av finanskrisen - ett överskott på hela 148 miljarder kronor för 2008. Det blir i så fall det största överskottet i de svenska statsfinanserna någonsin. För 2007 redovisade staten ett överskott på 103 miljarder. Det är det historiskt näst största överskottet någonsin. Båda dessa rekordöverskott har uppstått under Alliansens två första år vid makten. Så här har statens finanser sett ut under åren sedan valåret 2002 (Källa Ekonomistyrningsverket, ESV):

2008: "+ 148 miljarder (prognos)
2007: "+ 103 miljarder
2006: "+ 18 miljarder
2005: "+ 14 miljarder
2004: - 51 miljarder
2003: - 47 miljarder
2002: "+ 3,5 miljarder

Riksgälden befarar sämre resultat för 2009 och 2010, och tror till och med att det kan bli underskott dessa år, -23 miljarder 2009 och -35 miljarder 2010. En orsak är att den djupa finanskrisen dämpar den ekonomiska tillväxten och försvårar fortsatta försäljningar av statliga tillgångar. Underskott i statens finanser hade Sverige senast 2003 och 2004. Det är givetvis svårt att göra exakta prognoser för kommande år när läget i världen är som det är, men det är ändå en tydlig signal om att regering och riksdag måste hålla hårt i pengarna.

Inte minst är dagens siffror en tydlig signal till oppositionen, som redan i sitt budgetförslag för 2009 och 2010 förbrukar mer pengar än vad som är ansvarsfullt. Om nu statsfinanserna vänder nedåt kommer de att tvingas ta tillbaka många av sina fagra löften - löften som det inte ens fanns pengar till enligt de gamla prognoserna. Även oppositionen måste inse att de inte har någon egen sedelpress!

Regeringen har ju fått hård kritik från oppositionen för att man inte satsat ännu mera under de senaste åren när nu överskottet i statsfinanserna varit så stort. Så här i efterhand kan man konstatera att finansministerns tydliga budskap varit rätt hela tiden. Det gäller att ha ett stort överskott under goda år för att klara sämre tider! Regeringen har för sin del hållit sig till en försiktig reformlinje. Man räknar inte med behov av nedskärningar eller besparingar, och efter vad jag hört från statsministern idag så bör också de reformer som hittills utlovats för 2009 kunna genomföras som planerat om inte läget blir dramtiskt sämre för världsekonomin.

Många gånger genom åren har svenska regeringar förbrukat alla pengar i goda tider, höjt förmåner och ersättningsnivåer, och dragit på sig en kostnadsnivå som man sedan inte kunnat behålla när det blir sämre tider. Denna gång är Sverige i ett bättre läge än de flesta större länder i vår omvärld. De stora överskotten de senaste två åren gör att det finns resurser att även klara några sämre år. Och trots att många påstår att den finanskris världen nu upplever är den djupaste sedan 1920-talet räknar Riksgäldskontoret ändå bara med små underskott i statens finanser, mindre än de underskott som uppstod under den jämförelsevis lindriga konjunktursvackan 2003-2004.



2008-10-29 Finanskrisen: Riksdagen röstade ja

Morgonens riksdagsdebatt visar att samtliga riksdagspartier ställer upp på regeringens förslag till stabilitetsplan för det svenska finansiella systemet. Visst passar vänsterpartiet på att ta chansen att lägga en egen motion om att tillsätta en "finanskommission", där avsikten är uppenbar - man vill gärna se fler statliga banker, gärna förstatliga banker, och i debatten nämnde vänsterns representant även den gamla socialistiska tanken om en särskild finansskatt. Men (v) röstade trots detta inte emot regeringens förslag. Och visst har hela oppositionen ett eget "särskilt yttrande" för att markera att man skulle vilja ändra vissa detaljer. Men det förtar inte den viktiga signalen att Sveriges riksdag i huvudsak står enade bakom regeringen i finanskrisen.

Med den nya lagen finns verktygen på plats för att skapa långsiktig trygghet i det finansiella systemet. Det betyder givetvis inte att alla verktygen kommer att behövas, men det ger möjlighet att agera snabbt om det behövs. Min övertygelse är att de stora svenska affärsbankerna själva kommer att kunna hantera sin situation och att aktieägarna kommer att ställa upp med nytt kapital om någon ytterligare bank i likhet med Swedbank anser sig behöva detta. Däremot kan man ju aldrig veta vad som gäller för exempelvis svenska dotterbolag till utländska banker eller vissa investmentbanker.

Den svenska riksdagens beslut går i linje med de gemensamma beslut som tagits i samarbete med övriga länder inom EU och vissa länder utanför EU. I ett läge där psykologi styr utvecklingen på finansmarknaderna skall inte denna kraftsamling över nationella gränser och partigränser förringas. Den dag förtroendet återkommer på marknaderna kan krisen snabbt vända och läget bli mer normalt. Tänk till exempel om Volvos kunder i Europa plötsligt får möjlighet att låna igen? Då kan Volvo leverera sina lastbilar, och då kanske man också drar tillbaka sina varsel. Det är mycket som står på spel just nu, men nu har riksdagen i vart fall gjort vad den kan för att försöka vända den negativa trenden.



2008-10-29 Finanskrisen: Kraftfulla svenska åtgärder beslutas idag

Det svenska riksgäldskontoret beslutade ju tidigt under finanskrisen att låna ut stora summor till bankerna som ett alternativ till den normala utlåningen mellan bankerna som inte längre fungerade. Detta gjorde att de värsta problemen för de svenska bankerna löstes. För statens del var detta till och med en bra affär, eftersom bankerna betalade lite mer i ränta till riksgälden än vad riksgälden i sin tur betalade för att skaffa fram pengarna. Det beror i sin tur på att staten har så högt kreditbetyg att de kan låna billigare.

Regeringen beslutade sedan att insättningsgarantin för spararnas pengar skulle dubblas till maximalt 500.000 kronor per person och bank. För denna garanti måste bankerna betala en avgift, som fonderas för att täcka statens kostnader i en krissituation. Som tur är verkar inga svenska banker behöva utnyttja garantin, men den gör ändå att de svenska bankerna kan konkurrera med andra europeiska banker som har liknande garantiskydd för spararnas pengar. Nu behöver inte oroliga svenska sparare ta ut sina pengar från svenska banker och sätta in dem någon annanstans. Formellt beslut om den höjda insättningsgarantin tar riksdagen idag.

Den tredje viktiga åtgärden är regeringens förslag till Stabilitetsstärkande åtgärder för det svenska finansiella systemet. Den nya lagen påmminer mycket om den gamla bankstödslagen som gällde från 1993 till 1996, och den gamla bankstödslagen har faktiskt i stor utsträckning stått som modell för liknande lagstiftningar i många andra länder.
Lagen innebär att regeringen med kort varsel skall kunna lämna stöd i olika former till svenska banker och andra kreditinstitut som är verksamma i Sverige om det behövs för att motverka risk för en allvarlig störning av det finansiella systemet i landet. Det kan ske både genom garantier och rena kapitaltillskott. Stöd kan lämnas både för fortsatt verksamhet i kreditinstitut som är livskraftiga, eller för rekonstruktion eller avveckling under ordnade former.

Vissa villkor gäller för denna typ av stöd, bland annat:
* Huvudprincipen är att kreditinstitutens aktieägare skall stå för förlusterna
* De långsiktiga kostnaderna för staten/skattebetalarna skall minimeras och stödet skall utformas så att statens insatser i möjligaste mån kan återfås
* Stödet skall utformas på affärsmässigt sätt så att man inte snedvrider konkurrensen mellan bankerna.
* Staten bör som regel få ersättning eller annan kompensation för sitt risktagande.
* Om staten tvingas tillföra nytt kapital i ett kreditinstitut skall man också få en motsvarande ägarandel i institutet, samt ha möjlighet att påverka verksamheten, inklusive utbyte av styrelse mm
* Institut som får del av garantier eller andra åtgärder får därefter inte betala ut orimliga löner eller bonusar eller ha ersättningssystem som stimulerar osunt rikstagande.

Även stabilitetsplanen kommer att debatteras och beslutas i riksdagen idag. Det skall bli särskilt intressant att se hur vänsterpartiet kommer att agera - man utmärker sig som synnerligen oansvariga i denna fråga, och verkar gå emot alla andra riksdagspartier. Jag kommer att följa debatten på plats i kammaren, och en rapport kommer på bloggen efter debatten.



2008-10-28 Finanskrisen: Vad beror den på?

De flesta vet vid det här laget att den globala finanskrisen började i USA. Amerikanska banker har lånat ut stora summor till köp av bostäder. Problemet är att man - mer eller mindre frivilligt - valt att låna ut även till personer som man mer eller mindre har vetat aldrig kommer att kunna betala. När en husköpare inte kan betala kan de i princip lämna sina nycklar på banken och befrias från skulden. Efterhand sitter bankerna med alltfler bostäder som inte går att sälja eftersom utbudet är för stort.

Många av dessa lån med tveksamma kredittagare har dessutom under årens lopp förpackats i paket och sålts vidare på kreditmarknaderna. Många har tyckt att det varit lockande att köpa sådana obligationer eftersom de gett mycket högre ränta än andra placeringar. Vissa placerare har lockats att köpa på sig mer än man klarat av, ibland för lånade pengar, och när sedan obligationerna blir värdelösa sitter många med stora skulder och inga tillgångar, och bankerna drabbas av ytterligare förluster. Vissa obligationer har dessutom sålts med försäkringsskydd mot kreditrisk, vilket innebär att försäkringsbolag och andra som ställt ut sådana garantier också dragits med i krisen.

Efterhand har problemen spridit sig över världen. Bankerna vågar inte låna ut pengar "över natten" mellan varandra som man brukar eftersom man inte vet om konkurrentbankerna kommer att kunna betala tillbaka. Vissa banker får då likviditetsproblem, kunderna får i sin tur inte låna till investeringar och finanskrisen sprider sig vidare till företag och hushåll. De som trots allt får låna får betala högre räntor på lånen än normalt för att bankerna vill gardera sig mot större kreditrisker. Volvos kunder i Europa får exempelvis inte låna för att köpa lastbilar som man redan beställt, byggföretagen får inte låna till husbyggen, och hushållen får inte låna till bostadsköp eller konsumtion. Företag som inte längre kan sälja varor eller tjänster tvingas då minska sin personal och arbetslösheten stiger. Börsen faller samtidigt, hushållen ser sparpengarna krympa och konsumtionen minskar ytterligare. Finanskrisen förstärker eller kanske till och med skapar en lågkonjunktur i världen, samtidigt som flera länders statsfinanser ligger i ruiner.

Hur kunde det bli så här?

Politiker på yttersta vänsterkanten talar gärna om kapitalismens slutliga sammanbrott. (Det gör de i och för sig med jämna mellanrum, och ännu har de inte fått rätt.) Men det kan vara intressant att veta att själva grunden till den amerikanska bolånekrisen faktiskt beror på politiska beslut! Jag berättade redan den 4 oktober i ett blogginlägg att det faktiskt var amerikanska politiker under Bill Clintons tid som president som beslutade att i praktiken tvinga banker att låna ut även till dem som inte hade råd att ta lån (Community Reinvestment Act). Detta för att det var "rättvist" att alla skulle kunna få lån till en egen bostad. De omtalade två amerikanska bolåneinstituten (Fannie Mae och Freddie Mac) som numera helt tagits över av amerikanska staten var från början också statliga projekt. Det är också politikerna i USA som satt upp de regelverk för den finansiella sektorn som uppenbart visat sig vara otillräckliga, och som inte haft tillräcklig tillsyn över finansbranschen och dess allt snårigare affärsupplägg och större risktagande. Amerikanska politiker har med andra ord ett mycket stort ansvar för den situation som uppkommit. Det duger alltså inte att bara skylla på de höga bankchefer och andra som tagit enorma risker med andras pengar för att själva kunna kvittera ut mångmiljonbonusar, även om girighet och orimligt risktagande på finansmarknaderna förvärrat problemen. Ingen kan nog säga att en orsak ensam skapat finanskrisen, och väldigt mycket handlar om att psykologi och osäkerhet förstärker problemen.

När riksdagen i morgon skall diskutera och rösta om förslag för att lindra problemen i finanssektorn gäller en viktig huvudprincip. Politikernas uppgift är att trygga det finansiella systemet så att företags och privatpersoners vardag fungerar och sparpengarna tryggas. Men det är aktieägarna som skall ta förlusterna när ett kreditinstitut eller bank gjort dåliga affärer - inte skattebetalarna! Mer om detta i nästa inlägg.



2008-10-13 Viktiga besked

Morgonens presskonferens där statsminister Reinfeldt och finansminister Borg presenterade den gemensamma europeiska överenskommelsen om regler för att stabilisera det finansiella systemet togs emot positivt av marknaderna. Regelverket verkar uppfylla två viktiga krav. Dels att länderna kommer att arbeta efter samma regelverk, vilket betyder att inte ett land bara kan skyffla över sina problem på någon annan. Dels att det sedan är upp till varje land att utforma de lösningar inom regelverket som behövs för det egna landets problem.

Den svenska regeringen kommer under veckan att presentera ett utförligt lagförslag som bygger på den europeiska överenskommelsen. Jag återkommer till detta. Men det är lite lustigt att läsa hur vissa nu spekulerar i att svenska staten skall köpa in sig i de svenska bankerna - finansministern påpekade tydligt att det inte finns någon kris i de svenska bankerna utan att dessa har en stabil kapitalsituation. Svenska skattebetalare skall självklart inte pumpa in pengar i banker som kan stå på egna ben! Sverige skall givetvis ha tillgång till samma verktygslåda som alla andra länder, men det innebär ju inte att man måste använda alla verktygen. Det blir allt tydligare att de svenska problemen inte är i närheten av de problem som finns i ett flertal andra länder.



2008-10-12 Det handlar om ansvar, samarbete och ett tydligt mål!

Kvällens partiledardebatt i Agenda var mycket belysande. På ena sidan fyra sammansvetsade partiledare från regeringspartierna som tar ansvar för landet, har förtroende för varandra och samarbetar om en tydlig politik som allt fler nu också erkänner ger goda resultat både i hög- och lågkonjunktur.

På andra sidan det röda laget med tre personer som inte är överens om mer än en enda sak - att man inte gillar regeringen. I övrigt inget ömsesidigt förtroende, snarare ren misstro, ingen gemensam linje i regeringsfrågan, ingen gemensam politik och framförallt - inget som helst ansvarstagande.

Foto: Från SVT

Hur tror miljöpartiet att två kronors höjd bensinskatt och extraskatt på stadsjeepar skall lösa Volvos problem? Hur tror socialdemokraterna att kraftigt höjd skatt för vanliga löntagare skall få människor att våga konsumera så att konjunkturen stärks igen? Hur tror (s) att företagen skall vilja investera i Sverige om man återinför förmögenhetsskatten, höjer arbetsgivareavgifterna och bolagsskatten och ökar skatten på energi? Hur tror Vänsterpartiet att det skall bli mer pengar till välfärden om man chockhöjer alla skatter så att färre arbetar? Och hur tror (s) och (v) att någon skall känna förtroende för Sveriges ekonomi när man i sina budgetar vill förbruka mer pengar än vad som ryms inom det utgiftstak som riksdagen redan beslutat? Och var finns rättvisan i att "återställa" Alliansens politik? Bara jobbskatteavdraget har som jag tidigare berättat skapat mellan 50.000 och 100.000 jobb - enligt en analys av IFAU - institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Även LO:s ekonomer pekar på liknande effekter. Om man "återställer" Alliansens politik så ökar ju rimligen arbetslösheten med mellan 50.000 och 100.000 personer igen - utöver det som en lågkonjunktur kan ställa till med!

Det är inte så konstigt att kvällstidningarnas opinionsmätningar efter debatten visar på jordskredsseger för Alliansen. Aftonbladets läsare gav Alliansen segern med 55-41, medan partiledarna från Alliansen fick 67% av rösterna i Expressen, mot 33 för det rödgröna gänget. I takt med att oppositionen nu äntligen tvingas bekänna färg - både om politikens innehåll och om hur man tänkt sig att (inte?) samarbeta - borde opinionen svänga till regeringens fördel. Allt annat vore oerhört märkligt.



2008-10-06 Handlingskraft

Finanskrisen sprider sig - Island, Danmark, Tyskland, Frankrike, Schweiz....och land efter land inför eller ökar insättargarantin för medborgarnas besparingar. Den svenska regeringen tog idag beslutet att höja insättargarantin för svenskarnas sparpengar i bankerna från 250.000 till 500.000 per person och bank. Detta gäller nu också alla banker som verkar i Sverige.

Mycket bra och på tiden! Under min tid i bankvärlden har jag sett personer med större sparkapital sprida sina pengar mellan bankerna för att ligga under gränsen på 250.000 i varje bank - och det var alltså när det var stabilt i finanssektorn. Den senaste tiden har denna form av beteende ökat. Med den nya gränsen på 500.000 lär det vara få privatpersoner som behöver ägna sig åt detta. Alla svenskar med normalt sparande kan känna sig helt trygga ändå.

Riksgäldskontoret lånar nu också ut hundratals miljarder till bankerna för att dessa i sin tur skall kunna fortsätta med långsiktig utlåning till privatpersoner och företag. Det fina med detta är att Riksgälden tjänar stora pengar på utlåningen - man får mer i ränta på denna utlåning än vad man betalar i ränta på statsskulden, och hela vinsten hamnar i statens kassa. Samtidigt gör utlåningen till bankerna att räntorna på bolånen dämpas.

Betydelsen av Sveriges starka statsfinanser går knappast att överdriva i dessa tider.



2008-09-25 Den hårt arbetande Stängselnämnden går också i graven....

En av de avvecklade myndigheterna blir den statliga Stängselnämnden. Nämnden inrättades 1976 med uppgiften att pröva tvister mellan kommuner och järnvägsinnehavare rörande stängsel kring järnväg. Under de dryga 30 år som nämnden har funnits har den haft ett (1) enda ärende att behandla. Det var en tvist om ett stängsel kring en numera nedlagd järnvägsstation i Skåne 1977.....

Tyvärr finns det fler statliga nämnder och myndigheter som finns kvar och ofta också kostar pengar utan att ha någon egentlig uppgift att fylla. Men nu letar vi alltså upp dem, en efter en, och städar upp i statens myndighetsflora. Det borde gjorts för länge sedan!



2008-09-24 Alliansen har gallrat bort 60 myndigheter på två år

Tidningen Riksdag & departement (R&D) har gått igenom förändringarna inom myndigheterna sedan valet 2006. Alliansen har lagt ned 74 myndigheter, och samtidigt skapat 14 nya.

Att några nya myndigheter tillkommit beror främst på att man i vissa fall slagit ihop myndigheter av effektivitetsskäl, eller att man i några fall ersatt ett större antal myndigheter inom ett område med ett fåtal nya som tagit över de uppgifter som ansetts viktiga att behålla. Netto blir alltså minskningen 60 myndigheter på två år! Tidningen R&D påstår att antalet myndigheter nu sjunker ner mot drygt 400. Personligen har jag tyvärr hört högre siffror över antalet myndigheter, kanske fanns så många som 550 före valet. I så fall skulle antalet bara ha gått ned till en bit under 500.

Oavsett vilket är minskningen hittills under mandatperioden mellan 10 och 15 procent, vilket jag tycker är ganska imponerande, med tanke på att socialdemokraterna tvärtom skapade 50 nya myndigheter mellan åren 2002-2006. Men visst är det väl ändå lite märkligt att ingen verkar veta exakt hur många myndigheter som finns?

Bland de myndigheter som lagts ned finns Institutet för Tillväxtpolitiska studier, något jag tidigare motionerat om. Flera nedlagda myndigheter, exempelvis Glesbygdsverket och Integrationsverket, ägnade sig åt opinionsbildning. Detta är inte i grunden en myndighetsuppgift. Det får inte bli så att en myndighet som inte längre har någon uppgift börjar bedriva opinion i andra frågor för att skapa sig själv nya arbetsuppgifter!

Alliansens arbete med att sanera myndighetssverige fortsätter. Regeringen räknade före valet med att spara mellan 5 och 10 miljarder på detta. Hur mycket medborgarna sparar i tid och arbete på att samhället förenklas är svårare att mäta, men det är nog knappast försumbart i sammanhanget.



2008-09-22 Statsbudgeten i fokus

Hela dagen idag har jag ägnat åt statsbudgeten. Först var jag med när äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (kd) presenterade budgeten på Grand Hotel i Borås. Senare under eftermiddagen höll jag och Claes Västerteg (c) en egen lokal presentation av budgetens betydelse för Marks kommun på Café Skrädderiet i Kinna.

Flera journalister har frågat mig vad jag tycker är viktigast i stats- budgeten. Skall jag nämna en sak så är det definitivt att Sverige - mitt i en global finanskris och sämre konjunktur - kan presentera en reformbudget där 32 miljarder satsas på välfärd, sänkta skatter och rekordstora satsningar på infrastruktur och forskning. Samtidigt kan vi betala av ytterligare på statsskulden. Regeringen behöver till skillnad från många länder omkring oss vare sig göra nedskärningar eller ta till skattehöjningar för att klara statens ekonomi. Det är det inte många länder i EU som klarar av, och många europeiska politiker är idag avundsjuka på Sverige.

Tidigare flydde kapital från Sverige vid finansiell oro, valutan sjönk och statsskulden ökade. Nu gäller plötsligt det omvända - kapital söker sig till Sverige från utlandet i oroliga tider, svenska kronan är stabil och statsskulden sjunker snabbt. Det är ett mycket, mycket gott betyg åt regeringen.

Bland reformerna som presenteras finns många viktiga delar. Utöver de största budgetsatsningarna någonsin på infrastruktur och forskning, känns det bra med fortsatta skattesänkningar för både företag, löntagare och pensionärer. Bostadsbidragen för pensionärer höjs också, det blir en betydligt större uppräkning av pensionerna än på många år, och garantipensionärernas pension uppräknas extra för första gången sedan pensionssystemet infördes 2003. Det blir miljardsatsningar för att korta vårdköerna och förstärka psykiatrin, hela rättsväsendet förstärks kraftigt, miljöpolitiken får kraftigt ökade resurser och försvaret slipper oroa sig för nedläggning av förband. Kommuner och landsting får dessutom ordentliga resursförstärkningar och sparar dessutom miljarder på sänkta arbetsgivareavgifter, pengar som i stället kan användas till annat. Mer fakta om effekterna för Sjuhäradskommunerna i kommande inlägg.

Inom mitt eget politikområde - arbetsmarknadspolitiken - blir det enklare regler för att kvalificera sig för a-kassa. Det blir storsatsningar på yrkesutbildningar inom gymnasie och komvux, och det sista steget i jobb- och utvecklingsgarantin fylls nu också med innehåll lagom till att de första arbetslösa går in i detta steg runt årsskiftet. Det blir också särskilda insatser för att hjälpa invandrare och flyktingar in på arbetsmarknaden, och ökat stöd till funktionshindrade för att öka deras möjligheter att få ett arbete som fungerar.

Prognoserna visar att den varaktiga sysselsättningen (sett över konjunktursvängningarna) under mandatperioden kommer att öka med 120.000 personer större jämfört med läget före 2006. Kostnaderna för såväl arbetslöshet som sjukskrivning sjunker, ohälsotalet fortsätter också att sjunka och antalet förtidspensionärer förväntas minska med 100.000 under mandatperioden. Det samlade utanförskapet har minskat med 190.000 personer bara under åren 2007-2008, och det har förstärkt statens budget med mellan 30 och 40 miljarder. Arbetslösheten har än så länge fortsatt att minska, men kommer sannolikt att öka något kommande år på grund av konjunkturen. Ändå kommer den att ligga kvar på en historiskt mycket låg nivå. Det är en stor skillnad mot tidigare globala lågkonjunkturer.

Ingen regering kan skapa högkonjunktur och jobb, eller förhindra lågkonjunkturer. Men Alliansens mål 2006 var att utnyttja högkonjunkturen för att snabbt få många fler i arbete, öka statens skatteintäkter och därmed kunna rusta Sverige för sämre tider och dämpa effekterna av nästa lågkonjunktur. Hittills har denna politik fungerat riktigt bra. Den största tryggheten för invånarna i ett land är att landet står starkt även i sämre tider och kan klara en lågkonjunktur utan nedskärningar och skattehöjningar. Den största rättvisan är att fler kan försörja sig på en egen inkomst och inte är beroende av bidrag från samhället för att klara sig. Sverige är därför idag ett både tryggare och rättvisare land än det var före valet 2006.



2008-09-19 Svensk (m)odell räddar världens banker?

Ja, jag medger att rubriken inte är en av de mest ödmjuka jag skrivit. Men det ligger faktiskt mer i påståendet än de flesta nog känner till.

Under den allvarliga fastighetskrisen och bankkrisen i Sverige i början av 1990-talet utformade den dåvarande Bildt-regeringen under ledning av den ansvarige ministern Bo Lundgren (som senare blev moderat partiledare efter Bildt, och idag ansvarar för Riksgäldskontoret) en modell för hur man skulle rädda banker med stora problem från konkurs och samtidigt skydda insättarnas pengar. Allt för att inte bankkrisen skulle drabba hela samhället onödigt hårt.

Modellen lyckades bra i Sverige. Flera banker klarade sig till slut utan statligt stöd, och de banker som var mest illa ute samlades ihop i den nya bankkoncernen Nordbanken (Nordea), som togs över av staten. Delar av Nordea har sålts genom åren, men staten äger fortfarande en del av banken, som idag är en stark bankkoncern som gjort goda vinster under åren efter bankkrisen. Överskuldsatta fastigheter som bankerna fick ta över samlades i separata fastighetsbolag som senare börsnoterades, och flera av dessa finns kvar idag som välmående fastighetsbolag. Statligt ägda Vasakronan är ett av dessa bolag. Totalt sett har idag skattebetalarna fått tillbaka de pengar som staten pumpade in i banksektorn och dessutom tjänat lite på affären. Sverige har dessutom fortfarande idag en insättargaranti som skyddar spararnas pengar upp till 250.000 kronor per person om en bank skulle gå omkull.

Den svenska bankstödsmodellen blev så välkänd i världen att Bo Lundgren anlitades som konsult av bland annat Japans regering för att lära denna hur man skulle hantera den japanska bankkrisen. Om jag inte minns helt fel har även Ryssland tidigare intresserat sig för den svenska modellen. I dag hör vi att den amerikanska regeringen tänker ta till en liknande lösning för att rädda de krisdrabbade amerikanska bankerna, vilket förhoppningsvis leder till att den värsta finansiella oron på världsmarknaderna lägger sig och att konjunkturnedgången kan bli lindrigare än befarat.

Så även om det kan låte lite skrytsamt är det faktiskt ingen överdrift att säga att de kreativa lösningar som Bo Lundgren och Carl Bildts regering arbetade fram på 1990-talet idag medverkar till att rädda hela världens finansiella system!



2008-09-19 Utländskt kapital flyr till Sverige!

Riksgäldskontoret har fått problem - efterfrågan på trygga svenska statsskuldväxlar är så stor att dessa helt enkelt har tagit slut! Orsaken är enligt experterna att amerikanska placerare flyr den amerikanska marknaden där räntorna nu fallit ned mot noll på grund av att placerare flyttar pengar från börsen och osäkra obligationer till säkra alternativ. Placerarna ser Sverige och svenska statspapper som ett lockande alternativ. Riksgälden ger nu därför ut fler statsobligationer för att möta efterfrågan. Detta bör med automatik pressa ned den svenska räntan.

Detta är minst sagt en viss skillnad från den förra globala finanskrisen i början av 1990-talet - då flyttade placerarna sina pengar från den svenska marknaden och kronan föll som en sten och räntorna skenade. I dag ser alltså placerarna i stället Sverige som ett tryggt alternativ, och förtroendet för både regering, riksbank och den svenska valutan verkar stort. Det är verkligen något att fundera på för alla som kritiserar regringens ekonomiska politik.



2008-08-25 Regeringen får beröm - av Aftonbladet!




"Alla vallöften utom ett enda är genomförda – eller på väg att infrias"

Aftonbladet ägnade en stor artikel i lördags åt att ge regeringen beröm. Man konstaterar att regeringen redan i halvtid infriat eller tagit beslut om alla vallöften utom ett. Tidningens bedömning är därmed till och med ännu generösare än den som gjordes av tidningen Riksdag & Departement i somras. Det enda vallöfte som inte uppfyllts enligt Aftonbladet är avskaffandet av värnskatten.

Att inte värnskatten avskaffas just nu är givetvis lite synd. I praktiken är det en extra skatt på utbildning. Å andra sidan har de som betalar värnskatt ändå fått sin inkomstskatt sänkt en hel del eftersom de fått full effekt av jobbskatte- avdraget. Just nu prioriterar Alliansen att sänka skatten för löntagare med normala inkomster, samt att förhoppningsvis börja sänka skatten för i vart fall de pensionärer som har lite lägre pension. Jag hoppas också att brytpunkten för statlig skatt skall kunna flyttas upp en bit redan nästa år så att inte exempelvis sjuksköterskor och poliser och andra med ganska normala löner tvingas betala statlig skatt. Avskaffandet av värnskatten får därför vänta lite.



2008-08-08 Inflation och räntor

Inflationstakten, alltså den genomsnittliga prisökningen de senaste tolv månaderna, var i juli 4,4 procent. Det är den högsta inflationssiffran på över 15 år, enligt Statistiska Centralbyrån (SCB). Orsaken till dagens inflation är i huvudsak stigande internationella råvarupriser, främst spannmål och olja, och dessa priser sätts på de internationella marknaderna och är inget Sverige kan påverka. Det senaste året har exempelvis livsmedelspriserna ökat med cirka 8 procent. Men när man läser kommentarerna från ekonomiska analytiker på de stora bankerna och Handelns Utredningsinstitut så är dessa överens om att inflationen nu ligger nära sin maximala nivå, och att den gradvis kommer att sjunka under hösten och under 2009, sannolikt ned mot en årlig inflation på 2-3 procent.

Glädjande nog kan man nu också se hur både oljepriset och de internationella spannmålspriserna börjat sjunka. I dag tankade jag exempelvis för första gången på länge till ett bensinpris under 13 kronor litern, 12:94. Priset på råolja pressas ned av bland annat avmattningen i den globala konjunkturen och mindre oljespekulation, tror Robert Bergqvist, chefsekonom hos min "vanliga" arbetsgivare, banken SEB. Han påpekar också att priserna på spannmål börjat sjunka, särskilt vetepriset, till följd av att produktionen ökar, samtidigt som konsumtionen minskar. Skördarna blir också goda både i USA och i Europa.

En liten tanke också kring det här med räntor och inflation. Vi tycker idag att 4,4% inflation i slutet (?) av en högkonjunktur är mycket. Det kan vara på sin plats att komma ihåg hur det sett ut under tidigare högkonjunkturer, exempelvis under slutet av 1980-talets långa högkonjunktur, då inflationen som högst var 11,5% i september 1990. Ekonomin var då extremt överhettad, vilket ledde fram till valuta- och räntekrisen i början av 1990-talet. I dag är läget ett annat, starka stabila statsfinanser och stabil valutakurs. Det motverkar alltför stora ränteuppgångar.

Räntenivåerna förtjänar en egen kommentar. Historiska jämförelser är alltid intressanta. När vi byggde vårt hus 1990 låg låneräntorna runt 12-13% på ett huslån. Idag klagar vi när huslåneräntan ökat från 4% upp till 6%. En sak som lindrar de stigande boendekostnaderna för småhusägare med stora lån är för övrigt den lägre fastighetsskatten (fastighetsavgiften). Den kommer ju minst sagt lägligt. Vi hade förresten en gemensam artikel om just detta i Borås Tidning igår, där vi ger exempel på effekterna i kronor för boende i storstaden Borås respektive landsbygdskommunen Mark.



2008-07-30 Alliansen uppfyller sina vallöften!

Den 14 juli berättade jag på bloggen om att Alliansen uppfyllt en stor del av sina vallöften redan efter två år i regeringsställning. Jag har nu kopierat den stora sammanställningen i tidningen "Riksdag & Departement" där man gått igenom samtliga vallöften. Trevlig sommarläsning!

Du vet väl att alla regeringsförklaringar och löpande avstämningar av regeringens vallöften finns samlade under en egen länk på min hemsida. Under fliken "Från riksdagen" hittar du länken "Ny politik från 2007".



2008-07-14 Alliansens vallöften infrias i snabb takt!

Efter två år med regeringsansvar har Alliansregeringen infriat 70 av 131 vallöften fullt ut. Ytterligare 43 är på gång. Återstår endast 18 stycken som går lite trögt, men de flesta av dessa skall nog också komma i mål före 2010.

Det snabba tempot överraskar statsvetare och forskare. "Vi hade förväntat oss att de skulle uppfylla sina löften, men det här går till och med i snabb takt" säger Elin Naurin, doktorand på statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs Universitet, som just nu skriver en avhandling om just vallöften. Hon tillägger att "I nästa valrörelse blir det svårt för oppositionen att säga att Alliansen har brutit sina vallöften".

Egentligen tycker jag det är ganska illa att det anses överraskande att en regering uppfyller sina vallöften. Det borde ju egentligen en självklarhet! Men det har väl kanske varit lite si och så med detta ibland under tidigare regeringar....


Borås Tidning uppmärksammade glatt alla de uppfyllda vallöftena på ledarsidan häromdagen



2008-06-11 Partiledardebatt

Statsminister Reinfeldt inledde dagens partiledardebatt med ett tankeväckande anförande om hur viktigt det är med en regering som för en ansvarsfull ekonomisk politikn i tider när det blåser i omvärlden. Givetvis pekade han på hur allt fler i arbete ger ökande skatteinkomster och därmed mer utrymme till satsningar. Men han påpekade också det jag nämnde i förra inlägget, dvs att statsskulden nu minskar snabbt. Sverige betalar av på sin statsskuld samtidigt som länder i vår omvärld tvingas låna för att klara den svagare konjunkturen!

Statsministern frågade också om Mona Sahlin anser att det stigande världmarknadspriset på citroner verkligen är regeringens fel? (Citroner är just den matvara som ökat mest i pris på världsmarknaden den senaste tiden). Det är givetvis inte regeringen som driver upp världsmarknadspriserna på mat eller olja, däremot kan regeringen genom skattelättnader för vanligt folk göra det lättare att klara stigande priser.



Oppositionsledaren Mona Sahlin var sorglig att lyssna på idag. Sällan har jag hört en politiker i Sveriges riksdag hantera sanningen så vårdslöst som Sahlin gjorde idag. Hon talade om alla de 150.000 nya jobb som skapades under socialdemokraternas sista år vid makten. Sanningen är att arbetslösheten minskade med ca 1.800 personer året före valet. Hon hade mage att påstå att sysselsättningen bara ökat blygsamt under Alliansens första år. Detta vet ju alla som har den minsta lilla kunskap är fullständigt fel, ökningen av sysselsättningen är rekordstor. Sahlin påstod också att den blygsamma sysselsättningsökningen bara beror på konjunkturen - trots att till och med LO säger att ca 70.000 av de 170.000 färre arbetslösa direkt beror på regeringens politik. Sahlin påstod också - givetvis - att regeringens politik är orsaken till stigande inflation, och att det mesta i Sverige är elände och kris.

Men Sahlin fick svar på tal!

Först av statsministern, sedan av Maud Olofsson, Jan Björklund och Göran Hägglund. Som vanligt är Alliansens partiledare samspelta och framstår som en stabil kontrast till de spretiga partiledarna för oppositionen som inte verkar vara överens om någonting, mer än att man vill chockhöja skatten för vanligt folk.

När man ser och hör regeringspartiernas partiledare blir man hoppfull inför nästa val. Sverige är på rätt väg och kommande år kommer vi att kunna skörda resultaten - starka statsfinanser kommer att ge utrymme för mer satsningar på välfärd. I debatten kommenterades flera gånger statsministerns besök på äldreboendet på Distansgatan i Borås i måndags, och hans löften om ännu större satsningar på äldreomsorgen. Det är möjligt nu - eftersom allt fler arbetar och betalar skatt. Det sambandet begriper nog de flesta svenskar. Ja, utom då möjligtvis Sahlin, Ohly och miljöpartiets språkrör....



2008-06-10 Statsskulden mindre än 1.000 miljarder

För första gången sedan 1993 är Sveriges statsskuld mindre än 1000 miljarder. I slutet av maj uppgick statsskulden till cirka 995 miljarder kronor.

"En lägre skuldsättning minskar Sveriges utsatthet. Det ger en ökad trygghet i orostider eftersom en låg och stabil skuld är det bästa skyddet mot spekulation och höga räntekostnader", säger finansminister Anders Borg

Statsskulden krymper i snabb takt. De senaste två åren har den sjunkit med 225 miljarder kronor. Bara sedan januari har statsskulden minskat från 1115 miljarder kronor, vilket beror på stora överskott i statens betalningar under årets första fem månader. En förklaring till detta är givetvis att många fler idag arbetar och betalar skatt än vad det var före valet 2006. Enligt regeringens prognos beräknas statsskulden fortsätta sjunka ytterligare till 567 miljarder kronor i slutet av 2011.

Som procent av bruttonationalprodukten (BNP) har statsskulden sjunkit från ca 77 procent 1995 till 31 procent. Det är den lägsta statsskulden sedan 1978, då skuldkvoten var 30 procent.



2008-05-02 Sverige står starkt i snålblåsten - och oppositionen tjurar...

"När regeringen tillträdde förklarade statsministern att målet var att förstärka effekterna av högkonjunkturen för att få utrymme att dämpa effekterna av nästa lågkonjunktur. Detta verkar fungera väl. Alliansregeringen har tagit stort ekonomiskt ansvar ända sedan man tillträdde 2006 och prioriterat att få fler i arbete. Tack vare detta står svensk ekonomi och arbetsmarknad stadigt i snålblåsten, och svensk ekonomi möts idag med respekt i omvärlden. Vi har råd med både skattesänkningar för löntagarna, stöd till de sämst ställda pensionärerna, och satsningar på välfärden och infrastrukturen. Samtidigt kan staten visa fortsatt stora överskott och betala av på statsskulden så att denna kan halveras fram till 2011. Den regering som lyckas med allt detta samtidigt i ett oroligt konjunkturläge förtjänar faktiskt ett riktigt bra betyg!" Detta är ett utdrag ur den artikel jag fick publicerad i Borås Tidning på Valborsmässoafton med anledning av regeringens vårbudget. Trots mörka moln över världsekonomin och sämre konjunktur i USA står Sverige starkt i snålblåsten. Det ger större trygghet för svenska hushåll och företag.

Som väntat fick inte de starka statsfinanserna eller regeringens skattesänkningar för LO-medlemmarna eller välfärdsreformerna som tandvårdsreformen eller satsningarna på skolan, äldreomsorgen eller rättsväsendet något utrymme alls i årets förstamajdemonstrationer. Lika lite som den fallande långtidsarbetslösheten och ungdomsarbetslösheten, eller att Sverige aldrig haft så många sysselsatta på arbetsmarknaden som nu.

Socialdemokraterna föredrog i stället att lägga kraft på att påstå att moderaterna vill avskaffa facket. Ett påstående som nog den mest illröde sosse undrar lite över, med tanke på hur hård kritik regeringen fått från andra håll för att man försvarar den svenska modellen med kollektivavtal och starka fackliga organisationer. Det är också skrämmande att höra hur politikerna på vänsterkanten ibland närmast verkar önska en ekonomisk tillbakagång i världen, att Sverige skall skadas så mycket som möjligt, och att svenska folket skall drabbas så hårt det bara går. Allt för att sittande regering skall få skulden. Nästan allt verkar tillåtet i kampen mot en demokratiskt vald borgerlig regering.

Har (s) inga intressantare utspel att försöka "elda massorna" med än att förvanska verkligheten och misstolka statistik, vilseleda om regeringens politik, kryddat med slagord om någon sorts diffusa orättvisor är det kanske inte så konstigt att s-ledaren Mona Sahlins popularitet faller.



2008-04-15 Ansvarsfull vårbudget

Finansminister Anders Borg (m) presenterade idag regeringens vårbudget. Detta görs i en tid när omvärlden skakas av finansiella bekymmer. Kreditförlusterna till följd av den amerikanska bolånebubblan är på svindlande 6.000 miljarder kronor. I USA har konjunkturen vänt ned. Till detta skall läggas att stora länder i Europa, exempelvis Italien, Frankrike och England misskött sina finanser under högkonjunkturen. Flera av våra grannländer - bland annat Island och Baltikum - brottas också med konjunkturproblem eller valutaoro. Trots dessa problem i USA och Europa har Sverige råd med både skattesänkningar och reformer, och kan samtidigt redovisa stora överskott och betala av på statsskulden. Svensk ekonomi möts med respekt i omvärlden, vilket stärker vår valuta och håller inflation och räntor under kontroll.

Trots problemen i vår omvärld fortsätter arbetslösheten att sjunka under 2008, dock i lugnare takt än tidigare. För 2009 är läget mer svårbedömt, och risken finns att arbetslösheten kan öka något om konjunkturen försvagas ytterligare, men det sker då från en historiskt sett mycket låg nivå. Totalt under mandatperioden kommer sysselsättningen att öka med nära 200.000 personer. Fram till idag har utanförskapet minskat med över 150.000 personer och det ger naturligtvis mycket bättre förutsättningar att klara en lite sämre konjunktur än om en stor del av dessa fortfarande varit försörjda av samhället i stället för genom eget arbete. Fler i arbete har stärkt statens finanser och statsfinanserna är nu så starka att statsskulden kan halveras fram till 2011. Det finns också utrymme för att fortsätta sänka skatterna för löntagarna, göra satsningar på de sämst ställda pensionärerna, och satsa mer på både välfärd och infrastruktur.

Finansministern påpekade särskilt att när löntagarna får behålla mer av inkomsten efter skatt och pensionärerna får större pensionsuppräkningar än på många år så ökar detta konsumtionen, vilket i sin tur motverkar en nedgång i konjunkturen. På samma sätt medför givetvis sänkta kostnader och mindre krångel för företagen att de också har lättare att klara en sämre konjunktur utan att behöva göra sig av med anställda. Starka statsfinanser motverkar också både valutaspekulationer mot den svenska kronan och stora ränteuppgångar, vilket är positivt och skapar trygghet för både hushåll och företag.

Regeringens politik har enligt alla bedömare förstärkt de goda tiderna om minskat arbetslösheten mer än vad som annars skulle blivit fallet. Hur mycket kan man alltid diskutera, men att det finns en viktig effekt är de flesta överens om. När regeringen tillträdde försklarade statsministern att målet var att förstärka effekterna av högkonjunkturen för att få utrymme att dämpa effekterna av nästa lågkonjunktur. Som det verkar nu kommer detta att fungera mycket väl.

Vad föreslår då oppositionen som alternativ? Jo kraftigt höjda skatter för löntagarna, ökade bidrag till både företag och enskilda som inte har full täckning i budgeten, och nej till försäljning av statliga bolag. Detta skulle medföra betydligt sämre statsfinanser och högre statsskuld, vilket i sin tur skulle försvaga kronan och driva upp räntorna. Företagen skulle få ökade kostnader och anställa färre, arbetslösheten skulle öka, och hushållens ekonomi försvagas kraftigt vilket skulle förstärka lågkonjunkturen. (s) avvisar dessutom sänkta arbetsgivareavgifter för ungdomar, trots att man vet att ungdomarna ofta är sist in på arbetsmarknaden och därför åker ut först om det blir sämre tider. Om (s) höjer arbetsgivaravgifterna igen kommer ungdomarna att drabbas extra hårt.



2008-03-01 Fortsatt mycket stark svensk konjunktur

Regeringen skriver ned tillväxtprognoserna från 3,2% till 2,3% på grund av ekonomisk oro och sämre konjunktur i omvärlden, främst i USA. Detta tolkar politiskt illasinnade journalister som att "det ser mörkare ut för Sverige". Jag är inte förvånad.

Men sanningen är ju faktiskt att över 2% tillväxt är mycket bra i den turbulenta världskonjunktur som nu råder. Om Sveriges tillväxt blir över 2% är det faktiskt en av de starkaste siffrorna i hela EU. För Sveriges del handlar det knappast om lågkonjunktur utan snarare om att växla ned från en extrem högkonjunktur till en mer normal stark konjunktur.

Sverige har visserligen lägre produktivitet än tidigare (en del av orsakerna beskrev jag i föregående inlägg), men vi har samtidigt många fler som bidrar med eget arbete och betalar skatt i stället för att leva på ersättningar och bidrag. Detta stärker statens ekonomi, som är oerhört stark - för 2008 budgeteras ett överskott i statens finanser på över 90 miljarder kronor, och även för åren 2009, 2010, och 2011 kommer staten att ha mycket stora överskott. Problemet är inte brist på pengar utan att den extremt starka konjunkturen har gjort att regeringen hållit igen med ytterligare skattesänkningar och satsningar, och inte heller vågat satsa stort på utbyggd infrastruktur av rädsla för överhettning och stigande räntor. Det är faktiskt så att den lite lugnare konjunkturen kan förändra detta. Sänkta skatter och investeringar i infrastruktur kan i dagsläget snarare bidra till att behålla och stabilisera en stark konjunktur.

Kanske kan den lite lugnare konjunkturen till och med göra det möjligt att tidigarelägga en del av de väg- och järnvägsinvsteringar som vi så väl behöver i Sjuhärad och Västsverige? Jag hoppas det, och under kommande veckor kommer jag och andra Alliansriksdagsledamöter från Västsverige att engagera oss lite extra för att trycka på i frågan.



2008-03-01 Extremt hög produktivitet har en skrämmande baksida

Produktiviteten på arbetsmarknaden har sjunkit. "Rekordmånga arbetar, men allt sämre" som SCB uttrycker saken. Vissa nationelekonomer anser att det är oroväckande, och det lär vi säkert få höra från oppositionen också i kommande riksdagsdebatter. Men jag tycker tvärtom att det är en mycket naturlig effekt av den nya politiken, och något vi visste skulle hända om politiken fungerade.

Tidigare hade vi ju ett läge där ca 4 miljoner människor arbetade i maxtempo, ofta så hårt att de blev sjuka, samtidigt som över en miljon människor stod utanför och inte gjorde någonting. Nu har 160.000 av dem som stod utanför börjat arbeta. Kanske inte i maxtempo och kanske delvis med stöd från samhället genom skattelättnader och liknande. Men ändå - de jobbar, gör en insats efter förmåga och har en lön de kan leva på. Det säger sig själv att det sänker den totala produktiviteten på arbetsmarknaden när fler långtidsarbetslösa och sjukskrivna efterhand tar sig tillbaka till arbetslivet. Inte minst tar det lite tid innan vissa av dem som kommer från långvarigt utanförskap börjar fungera fullt ut på en arbetsplats. Men det är inget vi skall sörja över - tvärtom skall vi glädjas över att arbetsmarknaden även har plats för dessa. Det är en investering för framtiden för Sverige som land.

Det finns fler förklaringar till sjunkande produktivitet. När ett företag växer försöker man ju i det längsta att klara sig genom att befintlig personal arbetar allt mer, men till sist måste man anställa fler. Om man går från att vara 10 medarbetare som arbetat maximalt på gränsen till utbrändhet, till att man blir 11 medarbetare i stället så sjunker givetvis tempot tillbaka till en mer rimlig nivå för alla. Men statistiskt sjunker då produktiviteten. Det senaste året har ju rekordmånga nyanställningar skett, och om man till detta lägger att det tar lite tid att skola in ny arbetskraft, särskilt då för dem som kommer från långvarigt utanförskap, så förstärker det bilden. Nationalekonomerna ororar sig för sjunkande produktivitet, men vi andra gläds åt att fler fått en lön att leva på och dessutom betalar skatt på denna lön, samt inser att arbetsrelaterade sjukdomar och stress hos övriga anställda minskar genom att man anställer fler.

Nationalekonomer i all ära - men det finns faktiskt människor bakom alla siffror också. Är det verkligen bättre att gå tillbaka till den gamla socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken där de som inte presterar tillräckligt gallras bort och lämnas utanför, och i stället försörjs av de stackare som tvingas slita ut sig på jobbet? Alltför hög produktivitet har en skrämmande baksida av ohälsa, stress, utbrändhet, utanförskap och, splittrade familjer. Skattebetalarna får betala ett högt pris för orimligt höga produktivitetskrav.



2008-02-18 Heja Sverige - vi avancerar i välfärdsligan!

I förra veckan kom OECD:s ranking av OECD-ländernas välstånd. Sverige har från 2006 till 2007 avancerat från en elfteplats till en niondeplats. Sverige hade 2007 15% bättre köpkraft än ett genomsnitt av OECD:s 30 länder, jämfört med 11% bättre än genomsnittet 2006.

En inte alltför vågad gissning är att de kraftiga skattesänkningarna för vanliga löntagare samt skattesänkningar på boende haft stor betydelse för att ge svenska folket ökad köpkraft. Fler i arbete stärker också statens finanser och ger utrymme att satsa mer på välfärden. Under de socialdemokratiska åren halkade Sverige kraftigt bakåt i köpkraftsligan. Nu har vi en borgerlig regering och den bästa placeringen på många år. Vilken regering Sverige har spelar roll!



2008-01-15 Per Nuder (s) ett inflationsspöke?

Förre finansministern Per Nuder tar nu till storsläggan och beskyller regeringen för ökande inflation. Och visst har inflationen ökat något, precis som det brukar vara i en stark högkonjunktur. Inflationen är nu 3,5%, vilket i och för sig fortfarande är lågt, men ändå högre än på länge. Jag minns när Sverige under flera år hade negativ inflation, dvs priserna sjönk. Det var ett tecken på en allvarlig kris. Riksbankens mål är att inflationen över tid skall ligga runt 2% år med någon procents tillåten variation. Orsaken till högre inflation sägs främst vara stigande priser på mat och energi. Båda stiger till följd av högre världsmarknadspriser, och energipriserna förstärks givetvis ytterligare genom höjda energiskatter. Nuder däremot skyller däremot en stor del av inflationen på regeringens skattesänkningar som gjort att människor fått mer i plånboken. Man kan ju möjligen påpeka att löntagarnas köpkraft även påverkats positivt av en stark löneutveckling, men det verkar Nuder ha förträngt. Ytterligare en sak som påverkar är kraftigt sjunkande arbetslöshet, som i sig givetvis driver upp lönerna en del.

En intressant sak som jag vet av erfarenhet från min tid på bank är att när personer med stora förmögenheter och höga inkomster får sänkt skatt så leder det oftast till att man investerar mera, exempelvis i värdepapper, däremot inte att man konsumerar ytterligare. För personer med lägre inkomst är det oftast tvärtom - en skattesänkning eller en löneökning gör ofta att man unnar sig det där som man inte tidigare hade råd med. Visst kan därför säkert skattesänkningarna leda till att vanliga löntagare handlar lite mer och därmed driver upp inflationen något. Frågan är ju bara om Nuder verkligen är beredd att förbjuda alla löneökningar och höja skatterna för vanliga löntagare för att hålla nere inflationen till varje pris? Vill han kanske också öka arbetslösheten till tidigare nivå för att pressa ned löneökningarna och därmed inflationen?

Bankekonomerna är, till skillnad från Nuder, inte särskilt bekymrade över inflationen, utan talar om att den beror på engångseffekter, främst energipriserna. Och om Nuder skulle styra ihop med (v) och (mp) vet vi ju att bensinpriset skulle skena, sannolikt flera kronor. Det skulle verkligen driva upp inflationen.

En annan sak som skulle påverka (s) inte ens har en alternativ statsbudget som går ihop - det fattas minst 10-15 miljarder för att alla deras ökade utgifter skall betalas. Vad detta leder till vet vi - om inte statens finanser är i ordning faller valutan och räntorna stiger. Det driver också upp inflationen. Dagens regering däremot har ett överskott i statsfinanserna på 90 miljarder 2008, och kan betala av en del på statsskulden. Det motverkar i sin tur högre räntor och håller därmed tillbaka inflationen.

Per Nuder varnar för inflationsspöket. Personligen tycker jag det känns som om spöket och han själv är en och samma person....Buuuuh!



2007-12-31 Dags att summera en händelserik höst

Efter en händelserik höst med tråkiga skandaler och trista opinionssiffror slutade hösten mycket positivt. Alliansen har hållit ihop och vunnit alla omröstningar i riksdagen och fortsatt att genomföra det vi gick till val på. Politiken börjar nu ge önskad effekt, resurser har skapats för att satsa mer på välfärden och dessutom verkar nu opinionssiffrorna sakta vända uppåt igen i flera olika mätningar.

Utanförskapet: Under Alliansens första år har utanförskapet minskat med 164.000 personer. Under sista året med (s) minskade utanförskapet med 1.862 personer... Sammantaget har Sverige nu den snabbast sjunkande arbetslösheten i hela OECD. 45% av väljarna tycker enligt en opinionsmätning nyligen att moderaterna har bäst politik för jobb och minskad arbetslöshet. Endast 30% föredrar (s).

Skattetrycket: Skattetrycket i Sverige är för första gången på länge nere under 50%, 2008 kommer det att vara 48%. Mycket talar för att Danmark under nästa år passerar Sverige och tar över platsen som landet med världens högsta skattetryck.

Välfärden: Nu börjar också arbetet med att förbättra välfärden. Fler i arbete har gett ökande skatteinkomster och nu går vi vidare med att förbättra skolan, sjukvården, tandvården och omsorgen om de äldre, mer resurser till polisen och mycket annat. Flera beslut är redan tagna, och mer kommer under våren.

Statens finanser: Alliansen tar stort ansvar för statens finanser. Inga utgiftsökningar eller skattesänkningar accepteras om de hotar balansen i statens ekonomi. För 2008 budgeteras ett överskott i statsbudgeten på 90 miljarder! När Alliansen tog över var statsskulden 43% av BNP. År 2010 beräknas skulden vara nere i 20% av BNP. 40% av väljarna anser enligt en opinionsmätning nyligen att moderaterna är bäst på att ta ansvar för Sveriges ekonomi. Endast 30% föredrar (s)!

Med dessa ord önskar jag alla mina bloggläsare ett riktigt gott nytt år!




2007-12-21 Årets sista votering - 90 miljarder i budgetöverskott 2008

I går var den allra sista voteringen i riksdagen före jul, och innan dess slutdebatterades Finansutskottets förslag till statsbudget för 2008, där de olika utskottens budgetar och beslut "samlas ihop" till en komplett budget.

Det är en trevlig läsning! Statens samlade inkomster beräkas till 871 miljarder kronor. Inkomsterna beräknas bli 767 miljarder, och staten budgeterar därmed ett överskott i statens budget på 90 miljarder kronor för 2008. En oerhört stark budget, och siffrorna visar tydligt att oppositionens påståenden om att Alliansen "slarvar med pengarna" eller "sänker skatterna utan finansiering" är tomt prat. Sällan har Sverige haft en så stark budget som nu, och Alliansen tar ett stort ansvar för statens budget. Vi vet att vi inte kan öka kostnaderna för mycket i goda tider - då riskerar vi underskott igen när det blir sämre tider. Och sämre tider kommer alltid. Oppositionen förstår inte alltid detta och vill gärna strö ut statens pengar över allt och alla - vilket skulle leda både till överhettning, stigande räntor och dramatiska besparingar igen nästa lågkonjunktur. Det överskott som nu uppstår kan exempelvis användas för att minska statsskulden ytterligare, vilket sparar in onödiga räntekostnader, pengar som då kan användas till annat.

Årets sista voteringar var ungefär som tidigare under hösten. Alliansen vann samtliga och opppositionen är splittrad i nästan varje fråga. (v) är nästan alltid emot allt. (s) röstar ibland med Alliansen och ibland med övriga oppositionspartier. (mp) är nog det oppositionsparti som oftast stödjer Alliansen vid voteringarna. Men nästan aldrig är oppositionen helt enig i någon votering, och ofta har man helt olika förslag som man voterar om inbördes innan den slutliga voteringen äger rum. Hur dessa tre oppositionspartier skulle klara att styra Sverige tillsammans kan jag inte begripa.