Välkommen till Jan Ericsons hemsida och blogg!

Jag är Moderat riksdagsledamot för Sjuhärad (V. Götalands Läns Södra) sedan 2006.


  

Alla mina inlägg om kriget i Ukraina finns nu samlade på en egen sida.

Företagande och arbete är centrala frågor för mig - det skapar alla resurser till välfärd, pensioner och samhällsservice. Jag anser att dagens politiker prioriterar bort välfärden och i stället satsar alltför mycket pengar på sådant som inte är lika viktigt som en bra skola, sjukvård och äldreomsorg. Vi är också duktiga på att skicka alltför mycket av svenska skattebetalares pengar utomlands i form av extremt högt bistånd, mest pengar till FN och högst avgift till EU, samtidigt som vi har för höga skatter och inte alltid en fungerande välfärd här hemma.

Jag är djupt oroad över att alltför många stora viktiga politiska beslut, både i Sveriges Riksdag och i EU tas utan ordentliga konsekvensanalyser, och att stora viktiga beslut inte följs upp mot tydliga mål.

Du hittar allt om mig och mitt uppdrag via länkarna överst på sidan. På blogg, Facebook, Instagram och Twitter kommenterar jag rikspolitik, riksdagsarbetet och en hel del annat. I arkivet hittar du alla äldre blogginlägg samlade månadsvis samt efter ämnesområden. 

Totalt 10.472 inlägg på bloggen sedan starten februari 2006. (uppdaterat den 31/12 2023)

 

---

Stark vårbudget - löfte om tillväxtsatsningar i kommande statsbudget

2024-04-15

I dag presenteras regeringens vårbudget. En" vårbudget" är egentligen flera olika saker - dels en ändringsbudget där vissa budgetposter justeras beroende på oförutsedda händelser, såsom justering av räntekostnader och liknande, dels görs extra satsningar på vissa saker, och utöver detta flaggar regeringen för reformer och åtgärder i den kommande stora statsbudgeten för 2025 som presenteras till hösten.

Den nu snabbt sjunkande inflationen gör att regeringen ser ökade möjligheter till både satsningar på tillväxt och skattesänkningar nästa år för att motverka lågkonjunkturen. Det aviseras skattesänkningar på både arbete och sparande och bland de tillväxtsatsningar som nämns finns fler i arbete genom ökade integrationskrav, reformering av bidragspolitiken och a-kassan, samt investeringar i energiproduktion och infrastruktur. Alla dessa viktiga frågor återkommer som sagt regeringen till i statsbudgeten till hösten.

I vårbudgeten blir det främst extra satsningar på regionerna/sjukvården, men också vissa tillskott till rättsväsendet och försvaret som kompletterar de mycket stora satsningar som gjordes vid årsskiftet. 

För västsvensk del är det värdefullt att regeringen nu avsätter en miljard för att snarast möjligt återställa den raserade motorvägen på E6:an utanför Stenungsund. Detta görs genom en extra satsning utanför den ordinarie infrastrukturbudgeten, och är något vi moderata riksdagsledamöter från Västsverige jobbat hårt för. Det är en udda extrasatsning, men den är nödvändig för att snabbt återställa den viktiga motorvägsförbindelsen mellan Göteborg och Oslo.  

Bland de större konkreta satsningarna som presenteras idag finns bland annat
* Ett extra statsbidrag till sjukvården på 6 miljarder kronor
* Ett anslag för ökade läkemedelsförmånder på 1,5 miljarder
* Ett tilläggsanslag till rättsväsendet och kriminalvården för insatser mot kriminellas ekonomi och fler fängelseplatser drygt 1,6 miljarder
* Fler platser och ökad säkerhet på SIS-hem 0,3 miljarder
* Extrasatsningar på militärt och civilt försvar, skyddsrum och SOS Alarm, 1,7 miljarder
* Stöd till ukrainska flyktingar i Sverige (folkbokföring, svenskundervisning) 0,2 miljarder
* Reparation av motorvägen E6 vid Stenungsund efter raset, 1 miljard
* Diverse satsningar på skola, vuxenutbildning samt sommarjobb i kommunerna 0,8 miljarder
* Förlängning av förhöjt bostadsbidrag till utsatta barnfamiljer 0,65 miljarder
* Övrigt drygt 3 miljarder

Totalt uppgår regeringens extrasatsningar i vårbudgeten till över 17 miljarder kronor. 

 

Könsbyteslagen blir allt mer fasansfull ju fler vittnesmål man tar del av

2024-04-13

Förra veckan länkade jag till en debattartikel i Expressen, undertecknad av elva kritiska transpersoner som kraftfullt avrådde riksdagen från att rösta för en nya könsbyteslagen. Dessa 11, biologiska män och kvinnor, hade alla avbrutit sin "transformering" till det motsatta könet halvvägs i processen, eftersom de då ångrat sig. Nu ser de sig som "stympade" av det svenska samhället.

Efter denna artikel har det kommit ett antal olika vittnesmål om liknande förfärliga upplevelser, där människor fått sina liv förstörda efter att ha påbörjat förändringar av sin kropp för att likna det motsatta könet. 

Samtidigt med den svenska debatten har Tyskland i dagarna tagit beslut om en ännu mer extrem lag - i Tyskland ska 14-åringar (!) få byta juridiskt kön, helt utan prövning, bara att anmäla så är det klart. Det är närmast ofattbart hur den extremt destruktiva transaktivismen tillåts styra politiska beslut i en riktning som kommer att kräva ett mycket högt pris i form av många drabbade människor som får sina liv förstörda.



Nu har också Johan Westerholm, erfaren inom området och mycket väl insatt i transfrågorna, gjort en intervju på webben där han beskriver vilka fasansfulla följder denna lag kan få, och hur illa det gått i andra länder som gått i spetsen för att av något slags missriktad godhet gett unga transpersoner en total frihet som dessa människor inta klarar att hantera. Inte sällan beroende på andra djupa psykiska diagnoser såsom svår autism och asperger. Johan Westerholm är inte bara en skicklig och väl insatt debattör, han är också son till den legendariska Barbro Westerholm, som haft tunga uppdrag både som generaldirektör för Socialstyrelsen och som riksdagsledamot för liberalerna fram till 2022. Hon var också en förkämpe för HBT-personers rättigheter. Min tro är dock att hon hade varit motståndare till denna lag. Tyvärr får vi aldrig veta det, eftersom hon avled för en tid sedan. Lagen går i strid mot aktuell forskning och nyligen presenterade forskningsrapporter. 

Lyssna på intervjun och döm själv. (Mitt eget starka motstånd mot denna destruktiva lag nämns också i inslaget). För egen del drar jag slutsatsen att det beslut riksdagen sannolikt tar på onsdag nästa vecka riskerar att förstöra väldigt många människors liv. Det är det mest fasansfulla lagförslag jag sett i riksdagen under mina 18 år.

Moderaternas Sverigemöte

2024-04-12



IUner två dagar samlas över 2.000 moderater från hela landet på Sverigemötet i Stockholm.  



Finansminister Elisabeth Svantesson höll ett mcyket uppskattat anförande, där hon konstaterade att regeringens politik för att bekämpa inflationen har fungerat väl, och att inflationen är hushållens största fiende. Hon konstaterade också att Sverige nu, under en moderatledd regering, har det lägsta skattetrycket sedan 1975.



Mindre roliga budskap fick vi på detta välbesökta seminarium om säkerhetsläget i världen. Förutom vår utrikesminister och försvarsminister deltog två oberoende experter och rysslandskäännare. De senare konstaterade att det ryska hotet mot Europa och Västvärlden är en realitet, och om vi inte sätter ned foter tydligt mot den ryska aggressionen så kommer Putin inte låta sig stoppas. Den viktigaste fredsskapande åtgärden är att genom avskräckning få Putin att inse att Väst aldrig kommer böja sig för ryska hot. Vår regering har samma syn på saken - vi måste både rusta vårt försvar och vara uthåplliga i stödet till Ukraina. Medlemskapet i Nato ger oss samtidigt en trygghet genom att vi nu kan försvarsplanera tillsammans med andra.

Boråsmoderater på riksdagsbesök

2024-04-11

I dag hade vi finbesök i riksdagen - ett 25-tal boråsmoderater hälsade på mig och min m-kollega Ulrik Nilsson. Efter dagens votering bjöd vi på fika och lite samtal i moderaternas fikarum. I morgon ses vi igen på Moderaternas Sverigemöte i Stockholm.




 

Nya oskyldiga offer för gängvåldet

2024-04-11

I går inträffade ännu ett fruktansvärt dåd, då en man sköts ihjäl av unga gängkriminella mitt på öppen gata framför ögonen på sin 12-årige son. Orsaken - han hade konfronterat ett kriminellt gäng ungdomar. En hel familj får sitt liv förstört.

Återigen påminns vi om att den organiserade kriminaliteten inte bara är en sak som rör rivaliserande gäng, utan i allt högre grad utgör ett hot mot vanliga människor i samhället. Att detta ens kan hända i vårt land är en ofattbar tragik, men många har varnat länge för denna utveckling. Det som hänt är ovärdigt Sverige. 

Många säger att man inte "ska göra politik" av tragiska händelser. Jag tycker tvärtom att det är politiken som ska stå till svars för det som hänt. Allt beror på decennier av handfallen och aningslös migrations- och kriminalpolitik. Att dagens regering nu steg för steg försöker vända utvecklingen är oerhört viktigt, men det kommer ta lång tid att se konkreta resultat. Jag tror samtidigt att regeringens mer omtvistade nya lagar efterhand kommer att få allt större acceptans, exempelvis lagen om säkerhetszoner ("visitationszoner") som riksdagen röstade igenom så sent som i går. En typisk åtgärd som kan öka tryggheten i mer utsatta områden. Alla rimliga åtgärder måste prövas i kampen mot de kriminella skjutgalna gängen. Hade politiker tagit ansvar tidigare hade vi inte varit där vi är idag. Det som hänt får inte leda till uppgivenhet - nu gäller det att envist fortsätta driva igenom bra politik och öka tryggheten i Sverige. Även om delar av oppositionen ofta sätter sig på tvären mot det som kan störa de kriminella gängen.


 

Inget är rimligt rörande hanteringen av utvisningshotade Lisa

2024-04-10

Jag förstår den frustration och det engagemang som finns för den utvisningshotade flickan Lisa som riskerar att utvisas till ett barnhem i Albanien, i stället för att få fortsätta leva i ett välordnat hem i Sverige. I grunden finns det så många frågetecken kring detta ärende att bara det borde öppna för att hon får stanna på de humanitära grunder som faktiskt finns i lagstiftningen. Om Migrationsverket bara vill kan de såklart ta beslut som låter henne stanna. Det är märkligt hur många människor utan asylskäl eller andra rimliga skäl som fått stanna i Sverige genom åren, men när det finns någon som bevisligen enligt alla logiska resonemang borde få stanna ska denne utvisas. Det är helt enkelt inte rimligt.

Samtidigt är det viktigt att påpeka att riksdag och regering inte råder över myndighetsbeslut i enskilda ärenden. Vi kan såklart säga vad vi tycker, men vi kan inte styra över besluten.



 

Nästa veckas omröstning om "könstillhörighetslagen"

2024-04-10

Lagförslaget om "Förbättrade möjligheter att välja kön" justerades i socialutskottet i torsdags förra veckan och det betyder att det inte blev någon extra remissrunda som några partier krävt. Därmed spikades också datum för votering till redan den 17 april. Ett datum som gör att jag själv inte kommer att  kunna delta i omröstningen eftersom jag den veckan befinner mig på uppdrag i USA (mer om detta i kommande inlägg).  

Vid gårdagens gruppmöte upprepade jag min kritik mot lagförslaget (se tidigare inlägg). De tre viktigaste invändningarna är
* Åldersgränsen 16 år för juridiskt könsbyte
* Avsaknad om tillämpningsföreeskrifter hur lagen ska hanteras rent praktiskt i samhället
* Slopad prövning hos Socialstyrelsen och rättsliga rådet av "könskorrigerande kirurgi" från 18 års ålder

Jag skulle inte gå emot ett framförhandlat kompromissförslag från min egen regering, men detta är inget regeringsförslag och statsministern är tydlig med att regeringen inte har någon samlad ståndpunkt i frågan. Jag konstaterar också att en majoritet av regeringsunderlaget är emot lagförslaget. Eftersom jag inte är med på nästa veckas gruppmöte deklarerade jag igår att om jag hade varit på plats vid voteringen hade jag inte kunnat rösta ja till förslaget i detta skick, men att jag hade röstat för en återremiss till Socialutskottet.

Tanken med lagen är självklart välmenad. Men detta är tyvärr ett illa genomtänkt och "halvfärdigt" lagförslag som bygger mer på känslor än på fakta, logik och erfarenheter hos en omfattande expertis, både i Sverige och i andra länder. Varningarna från professionen är mycket starka och tydliga att lagförslaget riskerar att göra mer skada än nytta. Ingen som röstar för detta förslag i riksdagen kan efteråt säga att de inte visste eller anade vart detta kan leda.

Jag påminde gruppen om Uppdrag Gransknings uppmärksammade inslag 2019 om att ett betydande antal unga personer hade ångrat sig och avbrutit sin pågående medicinska och kirurgiska behandling för så kallat könsbyte och nu led av allvarligare psykisk ohälsa än innan behandlingen påbörjades. Detta var med dagens regler. Nu gör vi det ännu lättare att påbörja denna typ av ingrepp genom att ta bort Socialstyrelsens inflytande på besluten. Vi lämnar nu dessa unga sårbara människor helt i händerna på en profession som i vart fall till en del verkar bestå av läkare och psykologer under starkt inflytande av transaktivister. Många av dessa läkare ingår i organisationen Regnbågsläkarna, som också skrivit positivt remissvar till den tidigare ännu mer extrema utrredningen som S tillsatte. Tror man verkligen att dessa kommer hålla emot när en 18-åring säger att den "vill byta kön"? Och när det nu blir möjligt för 16-årringar att göra juridiskt könsbyte riskerar ytterligare ett antal unga med psykisk ohälsa att drivas in i en situation som de inte kan hantera. Och vilka föräldrar orkar stå emot ett krav från en 16-åring i en redan jobbig familjesituation? Jag konstaterar också att det igår fanns en artikel i Expressen med elva (!) personer i Sverige som ångrar att de inledde en process för "könsbyte", och som nu upplever sig vara "stympade". Åtskilliga liknande exempel har funnits i andra länder och i utländska medier genom åren. Självklart har myndiga människor ett eget ansvar för sina beslut, men när det gäller personer med omfattande psykiusk ohälsa har också samhället ett ansvar att skydda dessa människor.

Jag har med starka sakargument gjort det jag kan för att övertyga om att vi borde välja en annan väg, och är mycket oroad för att genomdrivandet av denna lag riskerar att skada sköra människor och skapa tillämpningsproblem i vardagen. Jag tror också att den stora oklarheten kring tillämpningen riskerar att skapa konflikter i samhället och därmed ytterligare stigmatisera transpersoner och göra det ännu svårare för dem att bli respekterade. Jag är helt enkelt rädd att vi riskerar att skada de personer som lagen avser att hjälpa, och att vi riskerar att orsaka en stark press på föräldrar till osäkra 16-åringar som vill byta juridiskt kön.

Jag är självklart besviken över att moderaterna står bakom detta beslut. I bakgrunden finns samtidigt också hänsyn till andra regeringspartier som en viktig aspekt. Det gör att jag trots mitt motstånd har viss förståelse för att vi hamnat här, även om jag är övertygad om att det hade gått att nå en rimligare kompromiss. Det är tyvärr också ett faktum är att det finns stöd i riksdagen för ännu mer långtgående förslag (exempelvis 12-årsgräns för juridiskt könsbyte) och det är såklart en viss tröst att vi har hållit emot detta. Men mitt samvete säger ändå stopp, jag hade inte kunnat rösta för liggande lagförslag. 

Utöver detta inlägg har jag inga ytterligare kommentarer i frågan. 


 

Min viktigaste kritik mot förslaget om "könsbyteslag" 

2024-04-05

Den som följer mig vet om min hårda kritik mot det förslag om ändringar i lagen om könsidentitet och "könskorrigerande vård" som las fram av den tidigare s/mp-regeringen. Så här skrev jag på bloggen den 28 juli 2022:

     

Nu har som bekant moderaterna och liberalerna i socialutskottet lagt fram ett förslag om förenkling av möjligheten till byte av juridiskt kön, samt vissa förenklingar rörande kirurgi. Detta eftersom inte de fyra regeringspartierna kunde enas om att lägga fram en proposition om saken. Som jag lovade i mitt inlägg ovan och även under valrörelsen är jag idag en av riksdagsgruppens många kritiker i denna fråga av ett antal skäl, även om det nu liggande förslaget förändrats en hel del jämfört med det gamla s-förslaget. Socialutskottet beslutade i ärendet igår, och därmed vet vi nu hur det förslag ser ut som riksdagen ska ta ställning till. 

Här en sammanfattning av mina viktigaste invändningar mot det nu liggande förslaget:

1. Det finns bara två kön och min grundinställning är att människor har det kön de föds med och får lära sig att leva med det, precis som vi alla får lära oss leva med vår biologiska ålder. Rent biologiskt kan man inte byta kön. Man kan bara ändra sitt utseende, men könet har man kvar oavsett. Varje myndig människa har rätt att byta namn, att ha vilka sexuella läggningar man vill och att klä sig och leva som man vill, och respekteras för det, och det är inget samhället ska lägga sig i. Vill man ändra utseende och se ut som det motsatta könet eller något annat så borde det stå varje myndig person fritt att göra det, men på egen bekostnad, precis som man själv får bekosta skönhetsingrepp, rumpförstoringar, bröstförstoring eller förminskning och andra modifieringar av sin kropp. Det är inget samhället ska ha synpunkter på eller vara med och bekosta, stimulera eller motverka. På samma sätt ska inte samhället ge möjlighet att få en juridisk status i form av ett kön som man bevisligen inte har. Tycker man det är problematiskt med personnummer som utvisar kön borde man snarare diskutera om inte alla personnummer borde göras könsneutrala. Är det verkligen nödvändigt att redovisa kön i personnumret överhuvudtaget?

2. Bland unga människor finns idag en "trans-trend", inte minst i USA, och detta har uppmärksammats mycket i utländska media. Trender bland unga kommer och går, men just denna trend kan leda till stora problem för unga människor i puberteten som i grunden ofta är osäkra på sin egen identitet och inför sin egen kropp. Risken för ökad psykisk ohälsa ökar om samhället underlättar för byte av juridiskt kön i stället för att stärka det psykiska stödet till ungdomar som mår dåligt. Det finns rent av varningar för att den nya lagen kan leda till fler självmord bland unga. Risken att många fler unga lockas att byta juridiskt kön för att därefter gå vidare mot kirurgiska ingrepp ska inte underskattas. Till saken hör att  så kallad "könsdysfori" är tydligt kopplat till andra diagnoser såsom autism och aspergers syndrom, och risken är att man inbillar sig att om man bara byter kön så löser sig alla problem. Av otaliga exempel både i Sverige och utomlands är det uppenbart att det inte är så. Vi behöver stärka psykiatrin i stället för att underlätta byte av juridiskt kön och kirurgiska ingrepp. Åldersgränsen på 16 år för byte av juridiskt kön är helt orimlig. Man får som sextonåring inte ens köpa en burk öl på systemet, och en förälder får inte köpa ut en burk öl på systemet till sin 16-åring. Men en 16-åring ska med vårdnadshavarens godkännande få byta juridiskt kön.

Jag är glad över att statsministern igår deklarerade att han personligen vill ha en åldersgräns på 18 år för juridiskt könsbyte, något jag och många andra argumenterat hårt för i riksdagen (och som tidigare varit en moderat ståndpunkt där vi uppenbarligen vikit ned oss under förhandlingarna). Tyvärr kommer statsministern besked lite sent, nu är ju ärendet redan avgjort i socialutskottet och utrymmet att göra ändringar fram till voteringen är begränsat. 

3. En stor brist med lagförslaget är att det saknar riktlinjer och föreskrifter om hur reglerna ska tillämpas i praktiken. Det enda man reglerar i lagen är att inom kriminalvården ska biologiskt kön avgöra tex placering på anstalt. I övrigt finns inga riktlinjer alls om hur föreståndaren för en kvinnojour. personalen på sjukhuset, idrottsledare, personalen i skolan, ordningsvakten i badhuset eller ägaren av ett gym ska hantera reglerna. Gör människor fel när de avgör hur en person med ett biologiskt kön och ett annat juridiskt kön bemöts riskerar man sannolikt polisanmälan för diskriminering. Diskrimineringsgrunderna "kön" och "könsidentitet" går helt enkelt inte att kombinera med en lagstiftning där alla i princip fritt kan välja vilket juridiskt kön man önskar ha.

Förslaget har också mötts med omfattande kritik från hela kvinnorörelsen, inklusive de flesta partiers kvinnoförbund, och denna kritik är värd att tas på stort allvar. Att lägga fram ett lagförslag som är omöjligt att hantera i praktiken är helt enkelt ansvarslöst av Sveriges Riksdag, Bara detta borde leda till att förslaget skickas tillbaka till socialutskottet eller kompletteras med att regeringen måste fastställa riktlinjer för tillämpningen och ändra diskrimineringslagen. Det finns i lagförslaget med en reglering av att man på fängelser och anstalter ska fördela fångarna efter biologiskt kön. Frågan är varför det är viktigare på fängelser än i resten av samhället?

4. Risk för missbruk av kriminella mm. Många varningar har kommit från rättsvårdande myndigheter och experter att möjligheten att byta personnummer - kanske flera gånger - kommer försvåra kampen mot den organiserade kriminaliteten. Invändningen att byte av juridisk kön ska föregås av en "prövning" faller platt när man vet hur kriminella grupperingar infiltrerar såväl myndigheter som advokater och domstolar - självklart kommer man även att kunna infiltrera de som gör prövning av möjligheten att byta juridiskt kön. Jag kan som jurist också se andra situationer där det kan bli praktiska problem när en individs personnummer plötsligt försvinner och ersätts med ett annat - exempelvis avtal, skuldebrev, lagfarter och olika juridiska handlingar.

5. Lagförslaget förenklar processen för kirurgi. I lagförslaget finns tydligt angivet att "könskorrigerande vård" inte bara ska gälla byte från man till kvinna eller omvänt, utan även ska tillgodose "andra typer av identifikation". Det skulle exempelvis kunna vara att man ser sig som könlös och inte vill ha några könsorgan alls, eller att man kanske ser sig som dubbelkönad och vill ha dubbla könsorgan. Långsökt? Kanske i Sverige idag, men i exempelvis USA diskuteras detta redan, och trender från USA brukar leta sig hit. Tidigare har socialstyrelsen varit de som prövat ansökningar om att få "könskorrigerande vård", men nu ska det räcka att läkare beslutar detta i samråd med patienten. Detta ska ske på tre "högspecialiserade enheter" i landet. Tanken är kanske god, att samla expertis på tre platser, men risken att mer aktivistiska läkare regelmässigt samtycker till kirurgiska ingrepp är stor. Bland de remissinstanser som tillstyrkt lagförslaget finns exempelvis organisationen "Regnbågsläkarna", en sammanslutning av läkare som arbetar med eller har särskilt intresse av könskorrigerande vård. För en läkare är det såklart fascinerande att kunna "bygga om" människor på olika sätt, men risken att det går ut över unga aningslösa patienter i psykisk obalans är uppenbar. Självklart borde en opartisk myndighet godkänna  ansökning av könskorrigerande vård, precis som man fortsatt ska pröva byte av juridiskt kön. Kirurgi är ju en betydligt mer långtgående sak än att ändra juridiskt kön. Detta är en så stor och livsavgörande fråga för patienten att man bör göra en grundlig prövning.

6. Kostnaderna för sjukvården är en annan fråga som diskuteras mycket bland sjukvårdspolitiker. Varför ska dessa mycket dyra ingrepp finansieras av skattebetalarna, samtidigt som alla motsätter sig att betrakta könsdysfori som en sjukdom eller diagnos? Man kan rimligen inte få vård om man inte har en medicinsk diagnos, och det är orimligt att skattebetalarna ska betala för modifiering av människors kroppar utan konstaterad medicinsk nytta för patienten. Sjukvården pressas av allt högre kostnader, bristande tillgänglighet, långa vårdköer och brist på personal. Ändå ska vi bygga upp tre dyra specialenheter i landet för att enbart arbeta med "könskorrigerande eller könsbekräftande vård". Det är en helt orimlig prioritering av hur skattepengarna används. Återigen - den som vill modifiera sin kropp eller förändra sitt utseende gör självklart som de vill, men de borde i normalfallet bekosta detta själv.

7. Varför är "upplevd könsidentitet" mer skyddsvärd än tex "upplevd ålder" eller något annat? Ska man kunna byta juridisk ålder med? Detta är en fråga jag fått vid flera tillfällen. Öppnar vi med denna lagstiftning för att människor i framtiden även ska få byta juridisk ålder? Exempelvis för en 16-åring att få byta ålder till 20 med målsmans godkännande, och därmed ge 16-åpringen rätt att både rösta i riksdagsvalet och gå på systemet? Den som skrattar åt frågan eller avfärdar den bör fundera vad som principiellt skiljer egen könsidentitet från egen åldersidentitet? Båda delarna är konflikt mellan ren biologi och individens upplevelse. 

8. Politiska konsekvenser. Jag oroas som moderat över att M och L med detta förslag splittrar Tidöpartierna och för vad detta långsiktigt leder till när det gäller vårt viktiga samarbete för att förbättra Sverige på en massa områden. Det är onödigt att splittra regeringsunderlaget i den här frågan, och det riskerar att försvåra kompromisser i andra större och mycket viktigare frågor. Dessutom är jag övertygad om att detta kommer att skrämma bort både väljare och aktiva moderater som tycker lagförslaget strider mot grundläggande moderat ideologi och moderata värderingar. Att moderaterna på detta sätt också indirekt tar strid mot landets stora kvinnoorganisationer är ogenomtänkt om man vill ha fler kvinnliga väljare. Den moderata partiledningen har enligt min åsikt gjort ett mycket olyckligt vägval och man har helt felbedömt vilken sprängkraft denna fråga har hos många moderata väljare och presumtiva väljare. Jag har personligen vartnat internt för att detta riskerar att långsiktigt påverka partiets förtroende hos väljarna. 

9. En dag kommer man tvingas backa. Det finns redan idag diskussioner om att "trans-politiken" gått för långt. Bland annat i USA, i Skottland, i Danmark och i Norge. I Sverige har långa tv-reportage visat baksidorna av "könskorrigering" och det finns åtskilliga vittnesmål från personer som ångrar sina beslut. Det finns också undersökningar som visar att de flesta unga människor som upplever "könsdysfori" i ungdomen senare "hittar sig själva" som hetero- eller homosexuella utan behov av "könskorrigering". En dag kommer baksidorna av detta beslut att bli uppenbara och politikerna kommer tvingas agera. Då kommer vi också få en diskussion om hur politikerna, trots alla varningar, kunde ta detta ogenomtänkta beslut år 2024. Lite som andra tokiga beslut som tagits om exempelvis migrationspolitiken eller energipolitiken. Eller för den delen "Decemberöverenskommelsen" som devalverade hela det politiska systemet. Verkligheten kommer alltid ifatt dåligt underbyggda beslut - förr eller senare.

Sammanfattningsvis är detta ett illa genomtänkt och "halvfärdigt" lagförslag som bygger mer på känslor än på fakta, biologi, logik och erfarenheter hos en omfattande expertis och från andra länder. Detta handlar om unga människors liv och framtid. Det handlar om respekt för alla kvinnor som inte vill drabbas av att män med annat juridiskt kön ska tvingas sig in i olika kvinnliga miljöer. Det handlar om att inte skapa lagregler som saknar föreskrifter om hur de ska hanteras i praktiken, vilket sätter sätta alla de människor i knipa som ska tillämpa regler som är närmast omöjliga att hantera i vardagen. Det handlar också om att värna rimliga principer för vad som är samhällets uppgift och vad samhället ska bekosta. Detta är mina utgångspunkter i de fortsatta diskussioner som självklart kommer följa efter all turbulens de senaste dagarna.

Jag får hela tiden frågan från media om hur jag kommer rösta. Det är inget jag har i fokus just nu, det är en dryg vecka dit, och mycket lär hända innan dess. Min egen röst är ganska ointressant om den inte påverkar det slutliga utfallet i denna fråga. Därför lägger jag nu hela min kraft på interna konstruktiva diskussioner. 

Lite bilder från södra Portugal

2024-04-03

  

Förra veckan var vi på privat resa till södra Portugal där vi hade min svärmors lägenhet i Tavira som bas. Det blev ett par trevliga utfykter, till gränsfloden Guadiana mellan Portugal och Spanien samt till Lagos och därefter till Portugals sydvästra spets.

Vädret var riktigt dåligt under veckan, mest regn och tidvis kraftigt regn. Men några soltimmar då och då blev det också. Och Portugal är nog som vackrast just denna tid på året, allt är grönt och det blommar överallt.

Många fler bilder och en liten reseberättelse finns på denna länk.


 

Sverige fortsätter resan bort från världens högsta skattetryck

2024-03-31

Skriver tillsammans med min moderata riksdagskollega och EU-parlamentskandidat Boriana Åberg i Borås Tidning idag. (För större text, klicka på artikeln)



 

Stort mediaintresse för könsidentitetsfrågan

Verkligheten har kommit ifatt även svensk klimatpolitik

2024-03-21

Häromdagen skrev jag ett kritiskt inlägg om EU:s klimatpolitik, där högtravande mål tappat allt fotfäste inär det gäller vad som är rimligt och genomförbart.

I dag kommer Klimatpolitiska Rådet med en kritisk rapport om den svenska regeringens klimatpolitik, där man menar att regeringens politik inte infriar målen och därmed strider mot Klimatlagen som beslutades 2017.

Jag har tidigare varit tydlig med att jag vägrade rösta för Klimatlagen och det Klimatpolitiska ramverket 2017. Helt enkelt eftersom det redan då var övertydligt att det skulle bli omöjligt att genomföra allt det denna lag och detta ramverk skulle kräva. Det skulle helt enkelt medföra så stora samhällsskador och påfrestningar för hushåll och företag i Sverige att det var omöjligt att följa lagen och  ramverket och få folkligt stöd för det. Så här skrev jag den 15 juni 2017, den dag omröstningen hälls i riksdagen:



Och nu har alltså verkligheten kommit ifatt. Vår miljö- och klimatminister säger att klimatpolitiken måste ha folkligt stöd, och jag är helt enig med henne om detta. Samtidigt har hon en närmast omöjlg uppgift att förena en orealistisk klimatpolitik med den verklighet som råder. 

Dagens regering har rensat bort en del tramsig klimatpolitik och dessutom sänkt drivmedelsskatter, sänkt reduktionsplikten och förbättrat reseavdragen - viktiga och välkomna åtgärder. Men med de modeller klimatalarmisterna använder leder detta till ökade utsläpp (de tror på allvar att människor som är beroende av bilen kör mer om drivmedelspriset sjunker något - de lever i en egen teoretisk modellvärld och förstår inte människors verklighet). Det finns dessutom  flera rapporter som visar att den höga reduktionsplikten inte minskade utsläppen, utan bara flyttade utsläpp till andra länder, och Riksrevisionen har dömt ut hela den svenska reduktionsplikten. Men i den teoretiska världen innebär rimligare drivmedelskostnader att man inte uppfyller klimatlagen. Vår regering driver helt enkelt en politik för folket, men inte för klimatalarmisterna och Klimatpolitiska Rådet. Jag tycker det är helt rätt prioritering.

Personligen anser jag att Klimatlagen och det Klimatpolitiska ramverket bör upphävas, och att det Klimatpolitiska rådet avvecklas. Det finns inga rationella skäl till att klimatpolitiken ska överordnas annan politik i ett land som redan har nollutsläpp när man även räknar in den svenska skogens totala upptag. Man kan diskutera orsakerna till klimatförändringar, men även om man helt köper teorin om att människans utsläpp är huvudorsaken till klimatförändringarna (vilket jag som bekant inte anser att det finns vetenskapligt stöd för) så är det inte Sverige som är problemet. Om alla länder hade lika låga (eller inga) utsläpp som vi skulle de globala utsläppsmålen redan vara uppnådda. Nu måste vi ha fokus på Sveriges konkurrenskraft, svensk energiförsörjning, natur och miljö, företagande, jobb, livsmedelsförsörjning, skogsnäring samt svensk hushållsekonomi och samhällsekonomi - allt det som hotas av en extrem klimatpolitik i Sverige och i EU.

Verkligheten har kommit ifatt även svensk klimatpolitik.

"En valliknande händelse" i Ryssland och inställt val i Ukraina

2024-03-19

Nu är "den valliknande händelsen" i Ryssland avklarad. Diktatorn fick de röster som var bestämt på förhand, och man bestämde sig för att strax under 90% var lagom. Diktator Putin sitter säkert, och så blir det ju när man före valet dödar, fängslar eller stoppar alla motståndare som vill ställa upp i valet. Enkelt och effektivt. Jag förstår inte riktigt allt raseri mot valet, alla visste ju på förhand att det ryska valet bara är en kuliss, ett sätt att låtsas att man har något slags demokrati. Det har ju alla vetat länge att man inte har. Man har ingen yttrandefrihet, föreningsfrihet, fria media eller rättssäkerhet heller för övrigt.

Ryssvänliga konton påpekar gärna att Ukraina minsann har ställt in valet. Skälet är att i Ukraina gäller grundlagarna. En av dem säger uttryckligen att man inte får hålla val när undantagstillstånd råder i landet. Liknande bestämmelser finns i många länders grundlagar, även i Sverige. Den som kritiserar detta får gärna berätta hur man skulle kunna ha en ordentlig valrörelse med flera kandidater till presidentposten (i Ukraina har man alltså flera kandidater som kämpar om segern på riktigt) när man är under ständig beskjutning av Ryssland och delar av landet är ockuperat eller en krigszon? Och hur ska man kunna hålla val på valdagen när 15-20% av landet är ockuperat och medborgarna inte tillåts rösta, samtidigt som en tredjedel av befolkningen (15 miljoner) är på flykt, varav många utomlands? 

I Ukraina kommer självklart presidentval hållas när kriget är över. Under förutsättning att Ukrainas allierade ser till att de klarar av att stå emot den barbariska regimen i Kreml. I annat fall upphör nationen Ukraina att existera. Då blir det såklart inga val alls i framtiden utan bara "valliknande händelser" som en del av ett nytt Sovjet.  


 

EU:s klimatmål är inte realistiska och inte genomförbara

2024-03-17

EU och medlemsstaterna har genom åren lagt väldigt mycket kraft på att sätta allt högre mål för minskade koldioxidutsläpp. Man har nästan tävlat mellan länderna om att föreslå de tuffaste "klimatmålen". Väldigt lite debatt har ägnats åt HUR man ska kunna uppnå dessa mål. Att sätta tuffa mål kan såklart gå hem politiskt i vissa kretsar och signalera "krafttag". Men om man inte har förankrat målen i rimliga åtgärder riskerar hela politiken att krascha. Min bedömning är att vi närmar oss detta med stormsteg.

Det finns ett antal exempel, och jag ska nämna några:

* Tanken att förbjuda nya bensin och dieselbilar i EU från 2035 är helt orealistisk, vilket jag skrivit om tidigare. Flera stora bilföretag i EU har nu backat från tidigare besked om att bara bygga elfordon, och aviserar nu att man tänker fortsätta bygga bensin och dieselfordon. Självklart kommer förbudet mot nya bensin och dieselfordon att rivas upp före 2035, helt enkelt för att det är omöjligt att genomföra och skulle slå ut europeisk bilindustri. Det kommer inte heller att finnas vare sig batterier eller el tillräckligt för detta. Stor del av elproduktionen i EU kommer dessutom idag från olja, kol och gas, och andelen kolkraftel har ökat sedan Tyskland avvecklade kärnkraften. Kolkraftsel är knappast mer "klimatsmart" än bensin eller diesel. De enda som tjänar på ett förbud är kinesiska bilföretag som kan leverera billigare elfordon och därmed slå ut europeiska bilföretag. Dessutom tjänar kineserna på att vissa nödvändiga råvaror för batterier till elbilar i princip endast finns i Kina. Europa gör sig därmed helt beroende av Kina. 

* Klimatkraven på transportsektorn är orealistiska. Runt om i Europa tvingas politikerna sänka skatten (och i Sverige även reduktionsplikten) på drivmedel, eftersom det helt enkelt inte går att driva upp priserna på drivmedel så mycket som annars skulle ske. Vill politikerna bli omvalda kan de inte chockhöja drivmedelspriserna. 

* Klimat och miljömålen i jordbrukspolitiken har nu lett fram till så omfattande protester från jordbrukare att ingen politiker i EU kan bortse från detta om man vill ha en chans att överleva politiskt. Allt talar för att man kommer tvingas minska klimatkraven på jordbruket av rent politiska skäl, och det lär komma snabbare än många trott. Inte minst behovet av livsmedelsförsörjning är ett tungt argument.

* Klimatmålen för skogssektorn är redan idag så hotfulla att bland annat Sverige och Finland protesterar kraftigt. EU-politiken riskerar på allvar att slå undan benen på en av Sveriges viktigaste exportnäringar och orsaka enorma ekonomiska förluster för enskilda skogsägare. Och inte nog med det - om kraven på jordbrukssektorn måste lindras kommer man inte kunna nå målen för jord- och skogsbruket utan att kompensera med ännu hårdare klimatkrav på skogsbruket. Detta riskerar att bli oerhört allvarligt för Sverige. Risken är uppenbar att en stor majoritet av EU-länderna driver igenom en mycket skadlig skogspolitik för att rädda sina egna bönder. 

* Den upphaussade vindkraften visar sig nu vara Ebberöds Bank - utan subventioner går verksamheten helt enkelt inte ihop. Många vindkraftbolag går idag med stor förlust och ett antal har gått i konkurs. Att driva vindkraft innebär att man knappt får något betalt när det blåser mycket - då är elen nästan gratis - och man kan inte leverera något alls när det inte blåser. Att leva på produktion när det blåser lite lagom räcker inte för lönsamhet. Samtidigt stiger elkundernas nätavgifter när elnäten måste byggas ut på många platser för att ta emot all vindkraftsel. Att stora delar av vindkraften dessutom ägs av utländska företag, bland annat kinesiska, gör ju inte direkt att vi stärker vår beredskap i orostider.

* Även på andra områden är klimatkraven orealistiska. Man talar om elektrifiering av industrin, "stål utan kol" och andra vackra ord - men sanningen är ju att det inte finns tillräckligt med el för detta inom överskådlig tid. Det krävs så ofattbart stora mängder el att det inte finns skuggan av en chans att ordna fram det. Alla insatta vet egentligen hur illa det är, även politikerna, men man kör vidare med mantrat "det måste gå". Det blir också extremt dyrt och ogenomförbart utan enorma skattesubventioner från EU och/eller medlemsstaterna, däribland Sverige. Detta kommer garanterat att driva upp skatterna. Dessutom kommer staten att förlora stora summor i utdelningar från LKAB och Vattenfall som i stället lägger pengarna på dyra och vanskliga projekt.

* Samtidigt arbetar EU nu med att införa "klimattullar" på varor från andra delar av världen. Detta kommer såklart att driva upp inflationen och konsumentpriserna, vilket sannolikt leder till högre räntor. Sammantaget dyrt för hushållen. Risken är dessutom uppenbar att det leder till handelskrig och högre tullar för svenska exportföretag, vilket slår mot ett exportland som Sverige. Vi får en klimatpolitiskt drivet handelskrig med framförallt Kina, Indien och USA, och jobben i EU hotas.

* Skärpta krav på bostadsbyggandet med krav på tvingande energirenoveringar för enskilda villaägare stoppades som tur är av partierna till höger i EU-parlamentet, och ministerrådet enades om att reglerna bara ska gälla på "genomsnittlig övergripande nivå". Men för nya flerfamiljshus och även nya småhus ställs nu en mängd nya klimatkrav som kommer driva upp byggkostnaderna och bostadskostnaderna kraftigt.

När man frågat människor i opinionsmätningar genom åren har många lite slentrianmässigt framfört att politikerna "måste ta krafttag mot klimatförändringarna". Många debattörer och politiker har också applåderat tuffare klimatkrav i EU. Många företag har också varit positiva till tuffare klimatkrav - eftersom de då kan ta del av statliga subventioner och då kan tjäna mer pengar. Men när nu verkligheten börjar komma ikapp är det inte lika roligt längre. Företagen kan inte med automatik räkna med eviga skattesubventioner, jord- och skogsbruket ser hur verksamheten hotas, företagens energi- och transportkostnader ökar och hushållen börjar nu få räkningarna för klimatpolitiken. Och då har kostnadsökningarna bara börjat.

EU:s klimatpolitik kommer allvarligt skada EU:s konkurrenskraft mot andra delar av Världen. Kina, USA och Indien skrattar hela vägen till banken - man har själva inga planer på att driva samma extrema klimatpolitik som EU, men gillar såklart att vi försämrar vår egen konkurrenskraft. Sämre konkurrenskraft leder till färre jobb, och samtidigt kommer "den gröna omställningen" att leda till högre skatter och sämre samhällsekonomi, samtidigt som hushållen får högre kostnader. Hela EU riskerar också energikris och stigande energikostnader. Och för jordbruket och skogsbruket talar vi om en konkret hotande kris. Vår livsmedelsförsörjning hotas, liksom jobben i vår viktiga skogsindustri. Att genomföra detta i tider där vi dessutom har stor oro i vår omvärld, ett krig i närområdet och stora behov av att rusta samhället och försvaret och bli mer självförsörjande är rent oansvarigt. 

Jag upplever sedan regeringsskiftet en stor tillnyktring i klimatfrågan, inte minst bland unga. Många som tidigare gick i "skolstrejk för klimatet" verkar idag mer oroliga för hur klimatpolitiken ska påverka deras chanser att få jobb, de vill kunna tanka sin Epa för rimligt pris och de vill kunna fortsätta flyga och se världen. Även bland hushåll och företagare växer oron - hur ska Sverige klara detta? Hur ska elen räcka och hur ska vi ha råd med elräkningarna? Hur länge kan företagen räkna med olika klimatsubventioner när statens kassa är begränsad? Och om det blir regeringsskifte 2026, hur mycket kommer vänstersidan att höja drivmedelskostnaderna? Bland skogs och jordbrukare är stämningen närmast uppgiven. Samma sak bland ägare av småskalig vattenkraft.

Allt fler verkar också inse att det inte hjälper att européerna självspäker sig så otroligt mycket, när Kina möter detta med att bygga nya kolkraftverk varje månad och Ryssland bedriver ett miljöskadligt och oljeslukande krig i Ukraina. Europas uppoffringar är meningslösa ur ett globalt perspektiv, oavsett hur man ser på klimathotet. Och vi kommer aldrig att bli ett föredöme för resten av världen när de ser hur hårt hushåll och företag drabbas av klimatpolitiken i Europa. Vi lär bli ett avskräckande exempel i stället. De som verkligen oroar sig för klimatförändringar borde vara bekymrade över detta.

Det som förut var lite häftigt och "coolt" - att prata om klimathotet - har idag blivit en omfattande och växande rädsla för klimatpolitiken. Personligen tror jag att de partier som inser detta kommer att göra ett bra resultat i EU-valet, och de som inte känner stämningen i samhället kommer att göra ett riktigt dåligt EU-val. Vi får se om jag får rätt. Jag hoppas såklart att moderaterna ska vara ett av de partier som orkar stå emot överhurtiga klimatpolitiker i EU som vill fortsätta köra med full fart in i väggen med en klimatpolitik som allt fler inser är helt orealistisk och ogenomförbar - och även farlig för Sverige. Under den nya regeringen har den svenska klimatpolitiken tagit viktiga steg i en mer balanserad riktning, med viktiga lättnader för hushållen. Nu gäller det att även påverka EU i rätt riktning. 

Om inte EU sansar sig kommer Europa förr eller senare skakas av kravaller mot klimatpolitiken som slår det mesta vi upplevt i modern tid. Desperata medborgare riskerar att ta lagen i egna händer. Det vore närmast en katastrof för hela EU-tanken i en tid då ett stabilt EU behövs mer än någonsin i en mycket orolig värld.


 

Seminarium om ojämn kommunal effektivitet 

2024-03-14

I går deltog jag vid ett välbesökt riksdagsseminarium om behovet av nationella reformer för kommunal effektivitet. Ett ämne som engagerar mig mycket av flera skäl. Dels har jag upprepade gånger berättat här om olika former av kommunalt slöseri och dåliga kommunala prioriteringar som jag uppmärksammats på i olika sammanhang eller upplevt själv. Dels är det en viktig fråga när vi i finansutskottet diskuterar behovet av statliga stöd till kommuner och regioner. Dessutom sitter jag ju som moderat ledamot i utjämningskommittén, som utreder justeringar i det kommunala utjämningssystemet, och även ska analysera orsakerna i skillnaden i skattesats mellan olika kommuner och regioner och hur man kan kan motverka höga och ökande skattesatser. 

Seminariet arrangerades av Svenskt Näringsliv, och man menade att det finns oförklarliga skillnader i effektivitet och resultat mellan olika kommuner som saknar samband med hur mycket resurser kommunen satsar på olika områden. Eller enklare uttryckt - det är inte bara  ständigt mer pengar som behövs för en bra kommunal verksamhet, utan det behövs kloka prioriteringar och ökad effektivitet för att få valuta för skattepengarna.

Denna bild är en av de bättre illustrationerna av dagens läge. Den illustrerar kvaliteten i skolan (de som presterar bättre än genomsnittet finns ovanför den vågräta röda linjen) och kostnaden per elev (ju mer man satsar per elev, desto längre till höger i figuren). Hänsyn är tagen till strukturskillnader mellan kommunerna. Man ser att det finns kommuner med mycket hög kvalitet och goda skolresultat med mycket låg kostnad per elev, och andra kommuner lägger oerhört stora summor på varje elev men får ändå ett sämre resultat. Liknande analyser är gjorda för äldreomsorg och sjukvård, och de visar samma sak - det finns inget tydligt samband mellan hur mycket resurser man satsar och vad man får för resultat - det är andra saker som avgör. Slutsatsen i de rapporter Svenskt Näringsliv presenterat under en rad år nu är att det finns en betydande effektiviseringspotential i många kommuner och regioner.  

  

Jag tar med mig dessa analyser till den pågående utredningen, och även Regeringens Produktivitetskommission och Expertgruppen för Studier i Offentlig Förvaltning har frågan på sina bord. De senare har bland annat ett spännande förslag om att inför aen statlig effektivitetsbonus för kommunerna, som man tror i längden kommer spara pengar för samhället. Vi behöver i vart fall på något sätt öka incitamenten för kommuner och regioner att effektivisera och prioritera i sin verksamhet ochg inte tro att man löser alla problem bara genom at hela tiden skjuta till mer pengar från staten eller höja kommunalskatten. 


 

Moderaterna vill slopa "malus" för nya husbilar 

2024-03-14

Finansdepartementet har i dag remitterat en promemoria med förslag om att husbilar inte längre ska omfattas av malus, det vill säga den förhöjda fordonsskatt ("malus") som gäller för vissa nya bilar under de tre första åren.

Husbilsbranschen är viktig för Sverige och husbilar innebär glädje och frihet för många människor, samtidigt som camping och besöksnäring är väldigt viktig för stora delar av landet och ger stora skatteintäkter. De senaste åren har förändringar i hur fordons koldioxidutsläpp mäts lett till högre fordonsskatt för husbilar. Samtidigt är utbudet av husbilar med låg och nollutsläppsalternativ ännu inte lika stort som för andra personbilar och lätta lastbilar, vilket gör att malus för husbilar inte har  samma miljöstyrande effekt som för andra typer av lätta fordon. Dessutom körs husbilar i genomsnitt väldigt få mil per år, och som jag skrivit här tidigare (se denna sida) så är det inte rimligt att behandla husbilar som andra fordon - de står mestadels still och används som boende.

Moderaternas mål är nu att förslaget om slopad malus ska kunna presenteras i budgetpropositionen till hösten, och att det då skulle kunna träda ikraft den 1 februari 2025. 




 

Ukrainaföreningen ordnade seminarium om Gammalsvenskby i Ukraina 

2024-03-13



I går anordnade svensk-ukarinska parlamentarikernätverket ett seminarium om orten Gammalsvenskby (Smijivka) i Ukraina. Denna ort har en lång dramatisk historia, ända sedan 1780-talet då 900 svenskar på Dagö utanför Estland tvingades vandra 200 mil för att i stället bosätta sig i Gammalsvenskby i Ukraina. Det var ryske kejsarinnan Katarina den Stora som tog beslutet att svenskarna på Dagö skulle tvingas flytta.  Bara en mindre del av svenskarna överlevde den långa marschen, men rotade sig i Ukraina, på floden Dneprs västra strand, där de tvingades bygga upp sitt samhälle från grunden. Under århundradena har människorna i Gammalsvenskby upplevt allt från två världskrig, nazistisk ockupation, sovjetisk revolution, svältkatastrofer och krig, och 2022 var det dags igen - ganska snabbt ockuperades byn av ryska trupper och när Ukraina sedan tog tillbaka allt territorium väster om floden passade ryssarna på att plundra och förstöra elförsörjning mm i Gammalsvenskby, innan de retirerade. Sedan dess har man målmedvetet beskjutit och bombat Gammalsvenskby, trots att det aldrig funnits några militära mål i området. Man började med att angripa offentliga byggnader - skolan, kulturcentrret och kyrkan och har sedan målmedvetet förstört i stort sett alla byggnader i byn. Nästan alla bybor har lämnat området och bosatt sig i byar längre bort från floden. Vi fick också säkra vittnesmål på att ryssarna medvetet och pricksäkert terrorbombar sjukhus i Khersonregionen, och beskjuter ambulanser. Man bedriver idag sjukvård i anonyma byggnader runt om i Khersonregionen för att undgå rysk beskjutning. 



Det intressanta föredraget hölls av makarna Sofia Hoas och Lars Thomsson, som är bosatta på Gotland och är ättlingar från tidigare svenskar bosatta i Gammalsvenskby. Lars Thomsson var dessutom riksdagsledamot för Centerpartiet fram till förra valet, och vi känner varandra väl. Idag arbetar makarna med att ordna nödhjälpssändningar till flyktingarna från Gammalsvenskby som befinner sig på olika platser längre bort från floden, men vill återvända hem till byn så snart kriget är över. Man planerar också stöd för återuppbyggnadsarbete.

Vid seminarier deltog även Ukrainas ambassadör, Andrii Plakhotniuk (längst till höger på bilden). Övriga på fotot är Lars Thomsson, Hanna Westerén (S) som är ordförande i parlamentarikernätverket, Sofia Hoas (ordförande i föreningen svenskbyborna) och jag själv (vice ordförande i nätverket).


 

Sverige är säkrare i Nato 

2024-03-12

I dag skriver jag i Borås Tidning, tillsammans med statsministern om det svenska Natomedlemskapet.








 

Allt tydligare att extrema klimatalarmister hör hemma till vänster 

2024-03-10

Nu ger sig Martin Hultman, som driver "forskning om klimatförnekelse" vid Chalmers, in i den politiska klimatdebatten. Detta genom att kalla alla som inte ställer upp på en väldigt extrem klimatpolitik i EU som "högerradikala" och kallar rimliga kostnader för privatbilism för "petropopulism". Detta uttalade han i en intervju i DN (låst artikel), som sammanfattas i Omni enligt nedan:

 

Detta har väldigt lite med "högerpopulism" att göra. Det handlar helt enkelt om att allt fler européer inser att EU:s klimatpolitik sakta men säkert kväver Europa. De upplever det dagligen, ser själva effekterna. Och väljarna kommer inte acceptera att privatekonomi, samhällsekonomi, företagande, jord- och skogsbruk, transporter, energiförsörjning och personlig frihet offras på EU:s klimataltare. Fortsätter detta kommer människor göra uppror, det är inget jag bara gissar, utan det är något vi redan ser på många ställen i Europa. Jag tror personligen också det kommer synas tydligt i valet till Europaparlamentet i vår. Partier som driver en rimlig klimat- och energipolitik kommer gå framåt, och de som gör motsatsen kommer backa. Precis som det var i det senaste svenska valet. Inga partier kan i längden driva en politik som går mot en stor del av medborgarnas intresse, då förlorar man makten.

Att klimatextrema "forskare" nu kallar klimatrealister för "högerpopulister" visar klart och tydligt att det är samma gamla vänster som driver klimatfrågan idag som de som drivit andra socialistiska frågor genom åren. Bara att bedriva "forskning om klimatförnekelse" är så sjukt att man undrar hur Chalmers kan solka ned sitt varumärke på detta sätt.  

Att Hultman dessutom lite nedlåtande talar om "kärnkraftsnostalgi" är anmärkningsvärt för att komma från en professor på Chalmers. Han borde veta att FN:s klimatpanel IPCC tydligt uttalat att mer kärnkraft kommer behövas för att minska utsläppen, och exempelvis Frankrikes liberala president och regering driver denna fråga. Knappast "högerpopulism".

Att han även raljerar om "dieseljordbruk" visar på en besvärande okunnighet om jord- och skogsbrukets villkor. De flesta traktorer och maskiner i de gröna näringarna går på diesel, och det finns få rimliga alternativ. Om vi vill ha mat på bordet och en fungerande skogsindustri (som är en av Sveriges viktigaste exportsektorer och dessutom framhålls som "klimatsmart") kan man inte samtidigt slå på "dieseljordbruket" på detta sätt. 

Klimatfrågan har tyvärr blivit ännu ett verktyg för att driva på för socialism, sänkt levnadsstandard och ökad kontroll av medborgarna. Detta kommer jag att kämpa emot så länge jag är politiskt aktiv. Det handlar om vanligt sunt förnuft som en stor del av väljarna står bakom. Inte bara de som röstar M, SD, L och KD, utan även många som röstar S och C.  


 

Nu är Sverige medlemmar i Nato 

2024-03-07

I kväll var det stor uppståndelse i USA:s kongress när president Biden höll sitt årliga "State of the Union"-tal till nationen och ägnade en del av talet åt att hälsa Sverige välkomna som ny Natomedlem. Som hedersgäst satt statsminister Ulf Kristersson bredvid USA:s första dam (fru Biden), och möttes av stående ovationer från USA:s kongress. Det var första gången någonsin en svensk statsminister blivit inbjuden av USA:s president som hedersgäst under ett sådant tal. Detta visar vilken vikt USA lägger vid att nu ha fått Sverige som ny medlem i NATO. (Klicka på bilden för att se filmen från USA:s Kongress och den del av presidentens tal som rörde Sverige)

  
 

Efter en lång och minst sagt slingrig process är Sverige nu Natos 32:a medlemsland. Vi ingår nu i Nato tillsammans med alla övriga Nordiska länder och de baltiska staterna. Ett starkt enat Norden. 

Jag har tidigare deklarerat min egen syn på Nato. Jag har väl aldrig tillhört dem som stått på barrikaderna och direkt kämpat för ett Natomedlemskap, men moderaterna som parti har under många år haft en tydlig linje i frågan. För mig handlar det helt enkelt idag om en insikt att Sverige inte själva kan försvara sig mot eventuella angrepp från ett mycket aggressivt Ryssland och att vi endast genom stöd från Nato kan försvara vårt land. Ett Natomedlemskap gör också att Ryssland inte kan använda utpressning i form av kärnvapenhot mot Sverige. Oavsett om man gillar Nato eller inte så är dagens säkerhetspolitiska läge en realitet och vi har tagit det bästa beslutet för Sveriges framtida frihet och säkerhet. I det läge Europa befinner sig idag, och med ett  Ryssland som ingen kommer att lita på under överskådlig tid finns det enligt min åsikt ingen annan väg än ett Natomedlemskap. Alternativet att vara ensam och allianslös är mycket farligare. 

Just nu oroar jag mig mest för hur den så kallade "fredsrörelsen" agerar. De använder exakt samma argument som Putin och hans medarbetare i Kreml. De agerar i bästa fall som "nyttiga idioter" för främmande makt. I sämsta fall är de infiltrerade av ryska krafter och finansierade med ryska pengar för att driva kampanj mot Nato. Oavsett vilket - att gå ryssarnas ärenden gynnar definitivt inte fred och säkerhet.

När vissa frågar varför vi inte hade folkomröstning före ansökan om Natomedlemskapet brukar jag påpeka att det var ett allvarligt läge och inte fanns tid för ett ännu längre vakuum i form av en folkomröstning efter en valrörelse. Dessutom brukar jag framföra min oro för att putinvänliga krafter skulle ha lagt enorma resurser på ren desinformation om vad ett Natomedlemskap innebär och svartmåla Nato för att försöka påverka det svenska valresultatet. Att folkomrösta om en säkerhetsfråga som till stor del baseras på underrättelseuppgifter och hemligstämplade försvarsuppgifter är nog inte heller särskilt bra, det blir svårt att hålla en öppen och transparent folkomröstning där delar av underlagen är hemligstämplade för att inte skada rikets säkerhet. Jag tycker det får räcka med att konstatera att i de opinionsmätningar som gjorts är ca 60% av svenska folket för ett Natomedlemskap och endast 20% emot, samt att en stor majoritet i Riksdagen, och sex av åtta partier, är för Natomedlemskapet. Väljarna har valt oss för att hantera landets säkerhetspolitik, och det är det vi nu har gjort. Jag är personligen övertygad om att vi valt rätt väg, och tror Sverige, tillsammans med övriga nordiska länder, kan bli en viktig aktör inom Nato.


 

Propositionen om Säkerhetszoner ("visitationszoner") 

2024-03-07

Regeringen har nu överlämnat propositionen om säkerhetszoner till riksdagen. 

* Regeringen föreslår att Polismyndigheten ska kunna införa säkerhetszoner där polismän har särskilda befogenheter att söka efter vapen och andra farliga föremål. Syftet är att skjutningar och sprängningar vid konflikter inom den kriminella miljön ska kunna motverkas mer effektivt.

* Polismyndigheten ska få införa en säkerhetszon i ett avgränsat område om det med hänsyn till en konflikt mellan grupper finns en påtaglig risk för brottslig verksamhet som innefattar skjutning eller sprängning i området. Zonen ska vara av synnerlig vikt för att förebygga eller förhindra denna brottsliga verksamhet. Skälen för zonen måste också uppväga det intrång eller men i övrigt som den kan innebära för enskilda eller för något annat motstående intresse.

* Ett beslut om en säkerhetszon ska gälla högst två veckor åt gången och kunna överklagas till domstol. Polismyndigheten ska publicera beslutet på sin webbplats och informera om det på andra sätt.

* Inom en säkerhetszon ska polismän ha utvidgade befogenheter att kroppsvisitera personer och genomsöka transportmedel för att söka efter vapen och andra farliga föremål. Befogenheterna ska gälla på allmän plats och ingripanden ska få göras i den utsträckning det behövs för att förebygga eller förhindra den brottsliga verksamhet som zonen har införts för att motverka. Alla ingripanden ska dokumenteras i protokoll.

* Lagändringarna föreslås träda i kraft den 25 april 2024.

Frågan om Säkerhetszoner (eller visitationszoner som det tidigare kallades) har diskuterats flitigt i samhällsdebatten. Många har menat att det är orimligt att utan brottsmisstanke visitera personer och fordon i förebyggande syfte. Man menar att detta strider mot grundläggande rättsprinciper i Sverige. Mot detta har ställts att den organiserade brottsligheten och de kriminella gängen flyttat fram sina positioner allt mer och att samhället måste svara med kraft mot detta. Det är också viktigt att kunna lugna ned en spänd situation i ett område där men efter underrättelser vet att grov brottslighet planeras eller pågår, inte minst för att öka tryggheten för dem som bor i området.

Som jurist måste jag medge att jag haft problem med detta förslag, just av principiella skäl. Hade någon lagt ett sådant här förslag för tio år sedan hade jag troligen avfärdat det direkt. Men idag är läget tyvärr annorlunda. Människor förväntar sig krafttag från politiken för att komma tillrätta med den grova gängkriminaliteten, och polisen har själv efterfrågat just detta verktyg, som redan finns i exempelvis Danmark. Vi är idag i ett så allvarligt läge med dödliga skjutningar och sprängningar som hotar vanligt folk som inte tillhör gängen, och om ett beslut om möjlighet att införa tillfälliga Säkerhetszoner kan motverka detta är det värt att pröva. Vi har idag inget val, utvecklingen går alltför snabbt i fel riktning, och vi måste göra allt som är rimligt för att trycka tillbaka de gängkriminella. Därför stödjer jag trots allt  lagförslaget. 

Jag förutsätter dock att polisen verkligen inser vikten av ett använda verktyget med omsorg, och utgår från att regering och riksdag kommer följa upp hur verktyget används, samt vilket nytta det har i kampen mot grov kriminalitet. Skulle det visa sig att nyttan inte står i rimlig proportion till intrånget i den personliga integriteten får man helt enkelt ompröva nyttan med lagen.


 

Riksrevisionen vill avveckla Allmänna arvsfonden

2024-03-06

Riksrevisionens granskning av Allmänna arvsfonden låg i mitt postfack idag. Det är ingen rolig läsning. Sällan har jag sett en så total sågning av en statlig verksamhet.  

Riksrevisionen menar att systemet med Allmänna arvsfonden varken fungerar ändamålsenligt eller effektivt, att kontrollen av de organisationer som söker projektbidrag inte är tillräckligt effektiv, att det finns alltför många riksprojekt och oegentligheter, samt att det finns en historik av ekonomisk brottslighet, organiserad brottslighet och demokratihotande brottslighet bland anställda och firmatecknare i pågående arvsfondsprojekt.

Man konstaterar också att Arvsfonden får in mer pengar än den hinner betala ut, samt att kombinationen av stora bidrag och låg konkurrens medför risk för att projekt designas för att få bidraget snarare än utifrån från genuina idéer och behov

Detta är oerhört allvarlig kritik, och Riksrevisionens rekommendationer är helt enkelt att avveckla Allmänna arvsfonden och i stället inrätta ett nytt system för att hantera arv efter avlidna som saknar arvingar och inte har upprättat testamente. 

Här är Riksrevisionens rapport i sin helhet.


 

Låt Riksrevisionen granska kommuner och regioner

2024-03-05

I samband med det nya extra tillskottet på 6 miljarder till regionerna som regeringen meddelade igår har debatten tagit fart på allvar när det gäller hur regionerna (och såklart även kommunerna) egentligen hanterar sina pengar. Rapporterna om misshushållning kommer allt tätare, och som ledamot i finansutskottet får jag rader av exempel från vardagen från moderata lokalpolitiker runt om i landet. I sociala medier kommer också löpande olika exempel. Slöseriombudsmannen, Kommissionen för Skattenytta, media och granskande jorurnalister har också genom åren avslöjat mängder av slöseri i våra kommuner och regioner.

Som jag påpekade i föregående inlägg är vissa kommuner och regioner är mycket välskötta ekonomiskt, medan andra byggt upp en kostnadsmassa där man använt alla extrapengar man fått under pandemin och åren därefter. Minst tre regioner har rent av i närtid lånat till driften, trots tidigare goda ekonomiska tider när man borde ha sparat pengar till sämre tider så som många kommuner och regioner faktiskt har gjort.

Det finns på en del håll uppenbara problem med att prioritera det som är viktigast. Exemplen är alltför många på kommunalt slöseri och satsningar på prestigeprojekt i stället för verksamhet och personal. Regionernas budget går visserligen till 90% till sjukvård, men det betyder samtidigt att 10% inte gör det. Och 10% är väldigt mycket pengar. Även inom den del som går till sjukvård går det att prioritera vårdpersonal framför fler administrativa chefer och annan administrativ personal. Man kan också prioritera verksamhet framför nya dyra byggnader, flotta besöksentréer, flashig internkommunikation och konstnärlig utsmyckning. 

I många regioner (och även kommuner)  har den administrativa personalen utökats genom politiska beslut, medan verksamheten fått spara. Fler politiker medför också mer politikerdriven administration. Exempelvis har Region Värmland ökat sin administrativa personal med cirka 35 procent, medan vårdpersonalen har minskat med 14 procent under åren 2017 till 2022. Region Västerbotten har haft en liknande utveckling. Och tidigare hade Karolinska Universitetssjukhuset fler chefer (960) än vårdplatser (940), vilket man sedan lyckats vända till fler vårdplatser och mindre administrativ personal. Samtidigt visar en rapport som Västra Götalandsregionen själv har beställt att regionen lägger jämförelsevis lägre andel resurser till hälso- och sjukvården samtidigt som sjukhusen har stora ekonomiska underskott. Man har helt enkelt prioriterat annat än sjukvård. 

Det är dags att staten tar kontrollen över hur statsbidragen används ute i våra kommuner och regioner. För medborgarna är det samma skattepengar oavsett om de kommer från statlig eller kommunal skatt. Alla svenska skattebetalare har rätt att vänta sig att skattepengarna används klokt, att man prioriterar det som är viktigast, och att grundläggande samhällstjänster som sjukvård, äldreomsorg och skola prioriteras framför andra områden, samt att personal i verksamheten prioriteras framför fler politiker, politiska tjänstemän, administration och administrativa chefer. 

Jag kommer därför, i min egenskap av ordförande i Riksdagens Råd för Riksrevisionen, argumentera för att utöka Riksrevisionens mandat till att omfatta granskning av all verksamhet i Sverige som drivs av stat, kommun eller regioner.


  

Kraftigt tillskott till regionerna i vårbudgeten - sex miljarder extra

2024-03-04

I dag meddelade regeringen att man i den kommande vårbudgeten tillför ytterligare sex miljarder till regionerna för att stärka sjukvården och undvika personalneddragningar. Pengarna kommer betalas ut snarast efter att vårbudgeten beslutats, och den presenteras den 15 april.

Detta tillskott kommer alltså efter att den moderatledda regeringen tillfört rekordstora summor till kommuner och regioner: 
* i budgeten för 2023 tillförde vi kommuner och regioner 12 miljarder (en tredjedel av hela reformutrymmet), samt ett omfattande elstöd.
* I budgeten för 2024 tillförde vi ytterligare 16 miljarder, vilket motsvarade 40% av det totala reformutrymmet. 

Man ska också veta att kommuner och regioner fick mycket stora extra tillskott under pandemin, så stora tillskott att det skapade stora överskott på många håll. Ett antal regioner (och kommuner) har stora överskott i sina resultatutjämningsreserver.

Tyvärr har inte alla kommuner och regioner agerat ansvarsfullt med de pengar man fått. Vissa kommuner och regioner är mycket välskötta ekonomiskt, medan andra byggt upp en kostnadsmassa där man använt alla extrapengar och tre regioner har rent av lånat till driften, trots goda ekonomiska tider. Det finns också uppenbara problem med att prioritera det som är viktigast på en del håll. Exemplen är alltför många på kommunalt slöseri och satsningar på prestigeprojekt och dyra byggnader i stället för verksamhet och personal. Jag får exempel från många moderata politiker runt om i landet.

Det är väldigt skilda förutsättningar mellan olika kommuner och regioner. När det gäller kommunerna skiljer sig såklart mycket mellan de 290 kommunerna runt om i landet, och vissa har det extra tufft just nu. Men på övergripande nivå är det stora skillnader mellan kommunernas situation och den regionerna befinner sig i. Det visades inte minst i resultatutfallet för 2023, där kommunerna sammantaget gick med 25 miljarder i överskott medan regionerna gick med underskott. Läget är därför mycket mer ansträngt i regionerna. Bedömningen i dagsläget är att kommunerna ska klara sig med de pengar de fått, medan regionerna behöver ytterligare tillskott. Bland annat är det kraftigt ökade pensionskostnader som är ett problem inom vårdsektorn, till följd av den tidigare höga inflationen och den tekniska utformningen av deras pensionsåtaganden, samt att det är fler med högre löner anställda i regionerna än i kommunerna, vilket ökar pensionskostnaderna.  

Personligen kan jag tycka att detta tillskott, tillsammans med tidigare, är väldigt generöst. Jag kan rent av tycka att vi nu ger regionerna lite väl stora tillskott, som i värsta fall riskerar att minska incitamenten på vissa håll att prioritera det som är viktigast. Regionerna har egen beskattningsrätt och eget ansvar för sin ekonomi. Det är inte rimligt att staten i varje läge ska lösa regionpolitikernas problem. Men med detta sagt, det är en speciell situation efter år av hög inflation och nu visar staten att vi prioriterar välfärden, precis som vi lovade. För patienterna och personalen är det viktigaste att verksamheten fungerar. Om vissa regioner inte orkar ta ansvar för detta får staten rycka in. Samtidigt aviserar regeringen åtgärder för att följa upp hur regionerna arbetar med prioritering, effektivisering och kostnadsmedvetenhet, och dessutom tillsätts en effektivitetsdelegation som ska ge stöd till regionerna för att effektivisera administration mm och sprida goda exempel. Detta är viktigt och välkommet.

I många regioner (och även kommuner)  har den administrativa personalen utökats genom politiska beslut, medan verksamheten fått spara. Fler politiker medför också mer politikerdriven administration. Exempelvis har Region Värmland ökat sin administrativa personal med cirka 35 procent, medan vårdpersonalen har minskat med 14 procent under åren 2017 till 2022. Region Västerbotten har haft en liknande utveckling. Och tidigare hade Karolinska Universitetssjukhuset fler chefer (960) än vårdplatser (940), vilket man sedan lyckats vända till fler vårdplatser och mindre administrativ personal. Samtidigt visar en rapport som Västra Götalandsregionen själv har beställt att regionen lägger jämförelsevis lägre andel resurser till hälso- och sjukvården samtidigt som sjukhusen har stora ekonomiska underskott. Man har helt enkelt prioriterat annat än sjukvård.

Även mellan de 21 regionerna skiljer sig alltså förutsättningarna åt. Effekterna av det extra stödet kommer bli att vissa välskötta regioner nu kommer att gå med överskott, medan andra fortfarande har underskott. Men pengarna måste av rättviseskäl fördelas lika och rättvist mellan regionerna baserat på befolkningens vårdbehov (det finns etablerade formler för denna fördelning). Viktigast är att regeringens samlade bedömning är att vi inte ska behöva se uppsägningar inom sjukvården efter detta tillskott. Men det förutsätter såklart att även regionerna gör sitt jobb och prioriterar sjukvården.


 

Dags för ännu ett pass som ålderspresident i Riksdagen

2024-03-01

I går kväll var det dags för ännu ett pass som ålderspresident i Riksdagen. Denna gång hade jag ansvaret för några av kvällens ärendedebatter. Att tjänstgöra som ålderspresident är både intressant, lärorikt och självklart ett hedersuppdrag. Och man måste ha koll, inget får bli fel i hanteringen och alla formella regler måste följas. I grunden styrs riksdagens arbete av vår grundlag.

Det är intressant att få mer inblick i arbetet bakom kulisserna i Kammarens arbete, och lära sig mer om all teknik som styr Kammarens arbete. De flesta som ser debatter från riksdagen ser ju bara ledamöterna i talarstolen och lyssnar på det de har att säga, de flesta vet nog inte hur många kammartjänstemän som är i tjänst och hur mycket arbete det är att planera och genomföra alla debatter i Kammaren.

Transnistrien - en krutdurk sedan 1990

2024-02-29

I går kväll tog det rebellstyrda "parlamentet" den ryskstödda utbrytarrepubliken Transnistrien (en del av Moldavien) beslut om att begära "skydd" av Ryssland.  Detta var väntat - Ryssland har stort intresse av att ta kontrollen över inte bara Ukraina utan även Moldavien, och att få till en ordentlig konflikt i Transnistrien kan vara ett mål i sig för Putin. Samtidigt finns det endast ca 1.500 ryska "fredsbevarande soldater" i Transnistrien, och det är närmast omöjligt för Ryssland att få dit fler trupper, eftersom de inte kan flygas in och inte heller komma dit landvägen. Skulle Moldavien i skarpt läge begära hjälp från Ukraina skulle den ukrainska armen snabbt kunna slå ut eller ta de ryska styrkorna tiil fånga. På köpet skulle Ukraina kunna ta över ett av Europas större lager av ammunition som ryssarna lagrat i Transnistrien. Min tro är att ryssarna har väldigt litet intresse av att agera.

I sammanhanget är det också intressant att ryssar utgör ca 30% av befolkningen i Transnistrien. 30% är moldaver och 40% är ukrainare. 

I oktober 2013 besökte jag själv Transnistrien, och här följer lite inlägg och text från det besöket. Det var en mycket märklig upplevelse att besöka ett "land" som inte finns och som inte erkänts av några andra länder. Jag tror få har särskilt mycket kunskap om Transnistrien, men här kommer lite fakta och bilder.

 

Fakta om Transnistrien

Transnistrien bröt sig loss från Moldavien när Sovjetunionen upplöstes 1990 och den tidigare sovjetrepubliken Moldavien förklarade sig självständigt. Under åren 1990-92 förde Moldavien och Transnistrien krig mot varandra och flera tusen människor dödades. Idag är det stillestånd och fredsbevarande styrkor från Ryssland, Moldavien, Transnistrien och Ukraina övervakar freden. Endast två "länder", Osetien och Abchasien, har erkänt Transnistrien som självständigt land, och har också en gemensam "ambassad" i huvudstaden Tiraspol.

Transnistrien ligger mellan Moldavien och Ukraina, och består till största delen av en landremsa mellan floden Dnestr i väster och Ukraina i öster. Vi fick flera olika uppgifter om Transnistriens befolkning, allt från 400.000 till 800.000 invånare, och eftersom många bor och arbetar i andra länder är siffran ytterst osäker. Huvudstad är Tiraspol, och en annan viktig stad är Bender (Thigina). Transnistrien har eget postväsende, polis, tullmyndighet och ett litet militärt försvar. Man har också en egen centralbank och en egen valuta, lokala Lei, som man kan växla till sig i Tiraspol, men som inte kan växlas tillbaka utomlands. På grund av att landet inte är erkänt kan man inte heller betala med kreditkort, och det finns bara en enda bankomat i hela Tiraspol, underställd en Moldavisk bank.

Transnistrien är formellt sett en demokrati med fria val. Dessutom finns lokala folkförsamlingar av gammal sovjetisk modell. Den politiska ledningen använder de nostalgiska känslorna kring sovjettiden i det politiska spelet och Leninstatyer finns på flera ställen i stan, liksom kommunistiska symboler. Transnistrien är bara självförsörjande till 30% och till 70% beroende av stor ekonomiska tillskott från Ryssland, som använder den lilla utbrytarrepubliken som en bricka i stormaktsspelet om kampen mellan EU och ett nytt tänkt frihandelsområde i Västra Asien med Ryssland som bas.

Man kan resa fritt mellan Moldavien och Transnistrien, även om gränskontrollerna tar mycket tid. Men människor bor ofta på ena sidan av gränsen och arbetar i den andra. Gränsen förhindrar inte en del samarbete, varav vi fick berättat om några udda inslag. Fotbollslagen spelar i samma liga och Moldaviens landslag har tidigare spelat i Tiraspol eftersom det är den enda godkända arenan. Miss Moldavien är från Transnistrien (!) och man har en gemensam representant i melodifestivalen...

 

Gränsövergången mellan Moldavien och Transnistrien

Den första gränspassagen sköts av de fredsbevarande styrkorna som övervakar vapenstilleståndet. Därefter kommer man fram till den Transnistriska gränsstationen, inrymd i ett grönt plåtskjul.



Efter besöket där måste man också anmäla sig i något som mer liknar en busskur, innan man slutligen kommer fram till gränsövergången, prydd med Transnistriens kommunistinspirerade statsvapen med hammaren och skäran. Där sker en vanlig passkontroll, men man får ingen stämpel i passet eftersom inget land erkänner Transnistrien som stat.



De transnistriska gränsvakterna såg ganska barska ut i gamla sovjetiska uniformsmössor. Hela situationen med en egen "påhittad" gräns till ett land som egentligen inte finns och som inte erkänns av andra länder känns helt absurd.

Jag var lite osäker på om jag skulle våga fotografera gränsövergången, men sedan smet jag ändå ut ur bilen och tog några kort i smyg medan vår chaufför stod i kö för att fixa med alla papper. Men jag blev givetvis upptäckt av en arg gränsvakt som pekade med hela handen mot bilen, så det var bara att gå ombord och ta resten av bilderna diskret genom bilrutan.

Jag avstod dock från att ta kort inne i passkontrollen. Man ska inte utmana ödet i onödan.






 

I Karl XII:s fotspår - fortet i Bender

Vårt första stopp i Transnistrien var vid fortet i Bender, som har stark svensk anknytning. Kalabaliken i Bender ägde rum den 1 februari 1713. Efter slaget vid Poltava 1709 flydde Karl XII tillsammans med några hundra svenskar och ett stort antal kosacker till Bender i dåvarande Osmanska riket. Karl XII:s vistelse i Bender avser perioden 1709–1713, då svenskarna tilläts slå sig ner i Bender på osmanskkontrollerat område. Vistelsen avslutades med kalabaliken i Bender i februari 1713, då turkarna anföll den svenska arméns läger för att tvinga dem att ge sig av. Karl XII höll tillsammans med ett fyrtiotal karoliner stånd mot cirka 600 turkar innan kungen slutligen togs tillfånga och fördes till Turkiet, varifrån han senare tog sig tillbaka till Sverige.





Inne i fortet finns ett museum som bland annat uppmärksammar Karl XII. På en stor målning avbildas de svenska karolinerna på slätten framför fortet, och bredvid står en modell av en svensk karolinersoldat. Det känns en aning märkligt att resa över halva europa för att besöka ett museum om Karl XII.



Bilderna nedan tog jag från toppen av ett av tornen. På nedre högra bilden syns floden och på andra sidan finns de ängar där Karl XII en gång satte upp sina tält.




 

Minnen från en svunnen tid

Alldeles bredvid det fina gamla fortet ligger dels en gammal militärförläggning som fortfarande används av ryssarna och den lilla transnistriska armen. På andra sidan fortet ligger en enormt stor men nedlagd och övergiven bilfabrik från sovjettiden.




 

Tiraspol

Ryssland pumpar in enorma summor i Transnistrien av politiska skäl. Detta märks tydligt på vägnätet. Nya breda fina vägar med jämn asfalt, till skillnad mot de sämra vägarna på den Moldaviska sidan. Ryssarnas pengar gör också att de äldre har bättre pensioner än i Moldavien och att priserna på bensin och gas är lägre. Detta gör att många känner starka band till Ryssland, vilket i sin tur komplicerar konflikten med Moldavien.



Minnen över fallna krigshjältar i Tiraspol pryds med en gammal rysk stridsvagn. Till höger gränsfloden Dnestr.



Bilparken i Tiraspol väcker känslor hos entusiaster. Och den gamla traktorn på bilden är från sovjettiden.



 

Fotbollsnostalgi

Transnistriens stolthet är fotbollslaget Sheriff Tiraspol, som har en fantastisk fotbollsanläggning, den finaste i hela regionen. Och Sheriff spelar i den Moldaviska ligan och har vinnit serien många gånger. För några år sedan spelade Elfsborg på denna arena och slog ut Sheriff Tiraspol i europaspelet.



Det finns också en affärskedja i Transnistrien, uppkallad efter fotbollslaget Sheriff.


 

Kommunistnostalgi

Sovjetiska symboler och Leninstatyer är vardag i Transnistrien. På dendre högra bilden syns Transnistriens nya statsvapen, med hammaren och skäran i mitten.




 

Äldre inlägg hittar du i arkivet. Klicka på rutan längst upp till höger!