Det finns inget lagförslag om grundlagsändring mot utlandsspioneri

2018-02-19

Just nu pågår en infekterad diskussion i bland annat sociala medier om ett påstått förslag till grundlagsändring i yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen för att skärpa reglerna mot utlandsspioneri.

Bakgrunden är en utredning (SOU 217:70) som har haft i uppdrag att kartlägga vilket skydd som för närvarande finns för känsliga uppgifter som hanteras inom ramen för ett internationellt samarbete för fred och säkerhet som Sverige deltar i.

"I uppdraget har också ingått att analysera vilka konsekvenser ett röjande av sådana uppgifter kan få för Sverige, svenska intressen och det samarbete som Sverige deltar i och ta ställning till om, och i så fall på vilket sätt, skyddet för denna typ av uppgifter behöver förstärkas, såsom till exempel genom en straffrättslig reglering. Vidare har det ingått i uppdraget att analysera hur ett eventuellt förstärkt skydd förhåller sig till den grundlagsskyddade yttrande- och informationsfriheten samt Europakonventionen. Utredningen har också haft i uppdrag att analysera och ta ställning till om ändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är nödvändiga." står det på regeringens hemsida.

Utredningens förslag är nu ute på remiss, men det finns ingen proposition från regeringen och lär inte hinna komma någon som kan behandlas före höstens val. En eventuell grundlagsändring kan därför tidigast genomföras efter valet 2022, och det gör att frågan inte är aktuell idag. Det finns troligen en massa relevanta frågor kring detta förslag men det är svårt att kommentera ett lagförslag som inte finns. Jag får helt enkelt återkomma.




Sverige behöver ett nationellt säkerhetsråd

2017-12-18

Jag har skrivit mycket om det totala haveriet i regeringens säkerhetsorganisation, vilket visade sig tydligt i samband med säkerhetsläckan vid Transportstyrelsen.

Efter Estoniaolyckan föreslog en kommission att en särskild krisledningsorganisation skulle inrättas i regeringskansliet, med placering i Statsrådsberedningen. Detta blev också verklighet när Alliansen tillträdde. Men när den nuvarande regeringen tillträdde 2014 flyttades ansvaret för nationell krishantering från statsministerns kansli till ett enskilt fackdepartement, justitiedepartementet. Därmed förlorade funktionen sin nödvändiga centrala placering. Och nu ser vi hur det gick.

I en debattartikel utlovar nu Ulf Kristersson (M) att om Alliansen vinner valet och han blir statsminister så kommer han att inrätta ett nytt nationellt säkerhetsråd med placering i Statsrådsberedningen. Det nya nationella säkerhetsrådet kommer att:
- Utgöra den centrala statliga krisledningsorganisationen.
- Vara knutpunkt i frågor som rör rikets säkerhet i bred bemärkelse (exempelvis terrorhot, cyberhot och dataintrång, militära säkerhetshot, organiserad brottlighet, otillbörlig påverkan mm).
- Se till att strategiska frågor som inte har en naturlig hemvist i ett enskilt fackdepartement fångas upp och bereds.
- Ledas av statsministern och bestå av för dessa frågor relevanta statsråd.

Läs hela debattartikeln här.




Min röst för misstroendeförklaring mot försvarsminister Hultqvist

2017-09-19



Här lägger jag min röst för ett misstroende mot försvarsminister Peter Hultqvist (S). Omröstningen slutade dock med att Hultqvist fick riksdagens stöd. 135 röstade för ett misstroende, medan 137 var emot. Resten avstod. Det krävts minst 175 röster för ett uttalat misstroende.

Alla moderater röstade för partilinjen. Vårt yrkande fick också stöd från KD, SD och en Liberal (Allan Widman, försvarspolitisk talesperson för Liberalerna). Men eftersom C och alla utom en från L backat i frågan har Hultqvist fortsatt riksdagens stöd och kan sitta kvar som försvarsminister.

De moderata argumenten för ett rösta för ett misstroende var följande:

* Hultqvist förvissade sig inte om att statsministern var informerad om de allvarliga säkerhetsriskerna kring Transportstyrelsens läcka, trots att Hultqvist är huvudansvarig minister för dessa frågor.
* Tjänstemännen på Försvarsdepartementet informerade inte försvarsministern om de allvarliga säkerhetsriskerna förrän tre veckor efter att de fått informationen. Hultqvist har ansvaret för att ha ordning på sitt eget departement.
* Försvarsministern informerade inte statsministern om de åtgärder försvarsmakten och underrättelsetjänsten vidtog för att åtgärda säkerhetsläckan.
* Regeringen svarar inför riksdagen, men trots detta avstod försvarsministern från att informera riksdagen. Hade vi fått veta om inte media börjat gräva i saken?

Ingen av dessa punkter har förändrats överhuvudtaget sedan i somras. Att statsministerns sekreterare på andra vägar verkar ha fått information gör ju inte att Hultqvists passivitet förändrats det minsta. Han är exakt lika klandervärd för det han inte gjort. När C och L påstår att förutsättningarna för ett misstroende förändrats har de helt enkelt fel. Det har inte hänt det allra lilla minsta som minskat Hultqvists ansvar. Det är också intressant att Liberalernas försvarspolitiske talesperson och ordförande i riksdagens försvarsutskott, Allan Widman delar moderaternas bedömning i frågan, i strid mot sitt eget parti.




Gästskribent hos Svenska Dagbladets ledarredaktion

2017-08-29

I dag skriver jag, som gästskribent för Svenska Dagbladets ledarredaktion, om turerna kring statsminister Löfvens säkerhetspolitiska råd, och mina försök att förgäves få ut uppgifter ens om sådana saker som datum för mötena och vilka som deltagit. Jag kommenterar givetvis även de senaste turerna kring Löfvens nyligen sparkade statssekreterare.






Moderaterna vill öka förslagsanslagen till ca 2% av BNP

2017-08-24

I går kom ett välkommet besked från vår partiledare Anna Kinberg Batra och vår försvarspolitiske talesperson Hans Wallmark. Vi vill se en långsiktig och kraftfull förstärkning av svenskt försvar. Moderaternas stämma i oktober kommer föreslås att fatta beslut om att Sveriges försvarsutgifter ska närma sig två procent av BNP. Ambitionen är att göra detta under en tioårsperiod. Detta för att kunna möta det försämrade säkerhetsläget och även för att kunna uppfylla åtaganden som medlem i Nato. Tillväxten sker stegvis och med hänsyn till det säkerhetspolitiska läget och det ekonomiska läget.

Bakgrunden är givetvis det osäkra omvärldsläget som ställer nya krav och ökar behovet av förstärkt försvarsförmåga.

Moderaterna har under de senaste åren varit pådrivande för att höja försvarets anslag, både på kort och på lång sikt. Vi drev nyligen fram den tredje förstärkningen av Sveriges försvarsanslag under den här mandatperioden. Alla tre uppgörelserna har gett kraftfulla tillskott till försvaret som bidragit till att stärka Sveriges försvarsförmåga här och nu. Vi har nått dit genom uthålliga förhandlingar för att nå bred uppslutning. Moderaterna tar ansvar för Sverige i ett turbulent läge i såväl Sverige som omvärlden.

Men de beslut som tagits om ökade resurser räcker inte, mer behöver göras. Vi vill öka resurserna till försvaret till ca 2% av BNP. Det är det formella krav som gäller inom försvarsalliansen Nato (vilket dock inte alla medlemmar når upp till), och det är en rimlig målsättning om man tar försvarspolitiken på allvar. Valet står inte mellan att stärka Sveriges försvar eller att bli medlem i Nato. För att stärka Sveriges säkerhet på allvar måste vi göra både och. Säkerhet bygger vi tillsammans med andra.






Framgångsrik moderat förhandling om mer pengar till försvaret

2017-08-16

I dag presenteras en ny överenskommelse mellan S-MP-regeringen, Centerpartiet och Moderaterna om mer pengar till försvaret.

Överenskommelsen innebär att försvaret får 2,7 miljarder extra 2018, och att de extra pengarna ligger kvar även 2019 och 2020. Sammanlagt blir det 8,1 extra miljarder 2018-2020. Av de extra 8,1 miljarderna går cirka 1,3 miljarder för åtgärder inom det civila försvaret och resterande 6,8 till det militära. Tillskottet till den militära delen ligger i linje med (eller rentav något över) den begäran som Försvarsmakten inkommit med för 2018.

Moderaterna sa i januari att det behövdes 500 miljoner kronor i vårändringsbudgeten för 2017, och vi lyckades få igenom det. I somras sa vi att det krävs minst 2 miljarder extra till försvaret 2018, och vi landade nu på 2,7 miljarder. Tack vare att Moderaterna har varit med och drivit på i förhandlingarna landar slutsumman på ett betydligt högre belopp än det som regeringen föreslog. Uppgörelsen innehåller dessutom en skrivning som säger att den inte innebär ett hinder för de deltagande partierna att redovisa ambitioner och förslag för kommande mandatperiod, dvs efter 2018. Vi moderater avser återkomma kring detta och redovisa höjda ambitioner för åren efter 2018.

De extra pengarna till det militära försvaret kommer bland annat att användas till ökad övningsverksamhet och beredskap, anskaffning av mängdmateriel, ledningssystem, fordon och reservdelar. Resurser tillförs också till den luftburna sensorförmågan, anskaffning av ytterligare sjukvårdsmateriel och en förbättrad sjömineringsförmåga. I det militära försvaret prioriteras åtgärder som ökar krigsdugligheten hos förbanden, med särskilt fokus på de förband som idag har lägst krigsduglighet.

När det gäller totalförsvaret görs satsningar för att säkerställa att kommuner, landsting, länsstyrelser och myndigheter kan fullfölja och intensifiera planeringen för civilt försvar. Försvarsmaktens regionala staber stärks. Resurser tillförs även Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för arbetet med informationssäkerhet och psykologiskt försvar. Dessutom totalt sett 120 miljoner ytterligare till frivilligorganisationerna under de kommande tre åren.

Vissa framför att det är märkligt att vi nu gör en uppgörelse med en försvarsminister (Peter Hultqvist) som vi vill rikta en misstroendeförklaring mot. Men misstroendeförklaringen mot Peter Hultqvist och försvarsuppgörelsen är två separata saker. Misstroendeomröstningen handlar om Peter Hultqvists agerande i samband med säkerhetskrisen och Transportstyrelsen. Försvarsuppgörelsen handlar om att det är varit helt nödvändigt att nå en överenskommelse med regeringen för att stärka Sveriges försvar. Peter Hultqvist är den sittande försvarsministern och därmed den person som har ansvar för den förhandlingen.

Vem vet, kanske har det till och med varit så att hotet om misstroendeförklaring mot Hultqvist faktiskt gjort regeringen mer villiga att gå M och C till mötes om mer pengar till Försvaret? Det är min egen personliga fundering, men det känns inte helt orimligt att det kan vara så. Statsminister Löfvéns behov av att stärka Hultqvists ställning ska nog inte underskattas. Och mer pengar till Försvaret och att lyckas få till en uppgörelse med två Allianspartier är då givetvis positivt för ministern. Dagens uppgörelse förändrar dock ingenting i den delen, frågan om misstroendeförklaring ligger kvar på bordet. Men om M och C lyckats utnyttja situationen till att stärka försvaret är det positivt för landet.




När hade statsminister Löfven tänkt berätta?

2017-08-15

I dag har jag och moderaternas försvarspolitiske talesperson, Hans Wallmark, denna debattartikel i Borås Tidning.






Frågorna Stefan Löfven måste besvara

2017-08-07

Jag har fått en del spridning av mitt blogginlägg om det märkliga svaret från regeringskansliet på min begäran om uppgifter och handlingar om Säkerhetspolitiska Rådets möten. Utöver de ledarkommentarer och artiklar jag tidigare berättat om, bland annat i Borås Tidning, har nu även Västerbottens-Kuriren kommenterat saken, och skribenten Åsa Sundh har även lagt ut texten på sin blogg hos Folkbladet.. Under helgen har även Ystads Allehanda och Trelleborgs Allehanda tagit upp saken och citerat min blogg på ledarplats.

Det lär väl inte vara någon tidning eller några andra media som inte kommenterat frågan vid det här laget. Stefan Löfven lär inte komma undan det växande kravet från oppositionen, media och svenska folket att reda ut alla konstiga och motstridiga uppgifter om vad som hänt och vem som vetat vad. Enligt min åsikt är det flera frågor Löfven måste svara på:

* Har Säkerhetspolitiska Rådet haft några möten?

* Hur kunde man i så fall undvika att lyfta frågan på Säkerhetspolitiska Rådets möten?

* Har inte regeringens tjänstemän fått information även vid sina regelbundna möten med SÄPO?

* Vem var det som informerade statsministern, och hur skedde detta?

* När hade den som informerade fått informationen och av vem?

* Hur kunde i stort sett alla ministrar ha informationen före statsministern?

* När hade statsministern tänkt berätta för riksdagen och svenska folket?

* Skulle vi överhuvudtaget fått veta om inte media nystat upp det hela?




Har Säkerhetspolitiska Rådet kanske inte haft några möten?

2017-08-04

De senaste dagarna har flera medier och debattörer börjat ifrågasätta om regeringens tystnad kring Säkerhetspolitiska Rådet i själva verket kanske beror på att Rådet inte haft några möten? Och att rådets existens är en bluff? I dag har exempelvis Borås Tidnings ledare denna text, där man även kommenterar mina försök att få fram information från Regeringskansliet. Man nämner även min riksdagskollega Hans Wallmark, idag försvarspolitisk talesperson, som tidigare försökt få fram information om vad Rådet sysslar med. Då utlovade statsministern att riksdagen skulle få tillgång till anteckningar från Rådet.

Även Lars Wilderäng kommenterade saken igår på sin blogg Cornucopia?, och även han citerar mig från bloggen. Ett flertal av våra dagstidningar har som sagt de senaste dagarna ifrågasatt regeringens vägran att lämna ut information från Rådets verksamhet. Allt kan ju inte gärna vara hemligstämplat, tex vilka datum man haft möten. Och nu har ju KU planerat att starta sin granskning redan om någon vecka. Förhoppningsvis kommer man att kunna bringa klarhet i saken. Just nu känns regeringens version allt mindre trovärdig.





Uppdatering 5 augusti: Även Trelleborgs Allehanda skriver om saken i sin ledare idag, och även de kommenterar mitt blogginlägg i frågan.




Har Regeringskansliet något att dölja?

2017-08-02

I går påminde jag regeringskansliet om att jag ville ha svar på min följdfråga (jfr bloggen den 28/7). Och idag kom ett svar från chefsnivå enligt nedan.



Svaret var alltså ordagrant detsamma som det tidigare och mina följdfrågor nonchalerades helt. Regeringskansliet vägrar alltså berätta ens om det finns några hemligstämplade handlingar från Säkerhetspolitiska Rådets möten eller inte. Man vill inte ens berätta om när möten hållits eller ens hur många möten man haft - uppgifter som knappast kan vara säkerhetsmässigt problematiska att redogöra för. Jag har aldrig varit med om något liknande hemlighetsmakeri tidigare, man kommer ju inte ifrån känslan av att man verkligen har något att dölja.

När jag ringde upp tjänstemannen Maria Challma och ställde mina frågor muntligen svarade hon att hon inte hade särskilt mycket insyn i Säkerhetspolitiska Rådet och vilka handlingar som finns. Hon hänvisade mig att i stället ringa sin chef, Karin Wallensteen. Efter att ha prövat flera gånger utan att hon svarade gav jag upp. I stället mailade jag till henne enligt nedan. Och nu har hon bekräftat att hon lämnar över min begäran till ett statsråd. Bara att avvakta.






Allt fler ifrågasätter om statsminister Löfven berättat sanningen

2017-08-01

Allt fler börjar ifrågasätta statsminister Löfvens berättelse om vad som hänt rörande säkerhetsläckan med koppling till Transportstyrelsen. Jag har ju själv påpekat att berättelsen låter helt osannolik, och allt fler experter och politiska kommentatorer kommer till samma slutsats. Idag är det Borås Tidning som på ledarplats faktiskt rakt ut beskyller Löfven för att tala osanning:



I ledaren konstaterar man att det har varit för många möten under för lång tid för att statsministern inte skulle ha fått reda på vad som skett på Transportstyrelsen. Särskilt inte om det samtidigt skedde ett intensivt arbete på departementen för att hantera skadan. "Den story kring vad som hänt som statsministern hittills har försökt att sälja in stämmer inte" konstaterar Borås Tidning. Sista ordet är knappast sagt i denna härva.




Inga "allmänna handlingar" från Säkerhetspolitiska Rådets möten

2017-07-28

Jag har begärt ut de handlingar som finns rörande Säkerhetspolitiska Rådets möten. Svaret kom idag från Regeringskansliets tjänsteman. Det finns inga "allmänna handlingar" alls att lämna ut från rådets möten. Exakt vad innebörden är av detta ska jag försöka reda ut nästa vecka.






Hultqvist medger nu att han borde informerat statsministern

2017-07-28

* De senaste dagarna har statsminister Löfvén först förnekat att någon i regeringen skulle gjort något fel i samband med säkerhetsläckan vid Transportstyrelsen.

* I går på presskonferensen medgav han plötsligt att infrastrukturministern var ansvarig och därför skulle få lämna sin ministerpost. Men inrikesministern och försvarsministern hade inte gjort något fel. Dock begärde inrikesminister Ygeman sin avgång vilket statsministern godtog.

* Bara några timmar efter att Morgan Johansson tagit över Ygemans jobb kritiserade han Ygeman offentligt för att han inte informerat statsministern.

* Idag går så försvarsminister Hultqvist själv ut och säger att han nog borde informerat statsministern om det han visste när de träffades i säkerhetspolitiska rådet. Han medger alltså att han gjort samma fel som Ygeman - inte informerat statsministern.

* Nu har alltså regeringsföreträdare själva medgett att alla de tre inblandade ministrarna gjort fel. Vilket statsminister Löfvén förnekade så sent som i går. Anledningen till Alliansens misstroende mot de tre borde nu vara uppenbara för var och en.

Nedan från Expressen, samt utsnitt ut artikeln med Hultqvists medgivande.



---------





Varför glorifiera försvarsminister Hultqvist?

2017-07-27

Jag konstaterar att statsministern nöjer sig med att sparka infrastrukturministern och inrikesministern, men vill behålla försvarsminister Peter Hultqvist. Detta ses av vissa som ett "smart drag" eftersom Hultqvist är hyfsat respekterad både inom försvaret och bland borgerliga försvarsvänner. Ärligt talat förstår jag inte varför vissa borgerliga försvarsvänner glorifierar Hultqvist?

Faktum är att under Allianstiden, när försvaret förvisso borde fått mer resurser, så drev Socialdemokraterna linjen att spara mera. (Det var för övrigt under regeringen Persson som den stora regementsslakten genomfördes). Under perioden 2011-14 var Hultqvist för övrigt vice ordförande i försvarsutskottet, och vad jag vet stod han hela tiden bakom sitt partis politik.

I dag får Försvaret mer resurser. Alla partier (utom möjligen Vänsterpartiet) inser att vi måste rusta upp vårt försvar. Alla partier säger självkritiskt att det borde gjorts tidigare. Regeringen (S och MP) samt M, C och KD har enats om mer pengar till försvaret och andra åtgärder för att stärka försvarsförmågan, och alla vet att ännu mera kommer att behövas. Detta hade skett oavsett regering och oavsett försvarsminister - det är inte Peter Hultqvist som person som gör att försvaret prioriteras upp utan det är omvärldsläget som tvingas oss till detta. Hultqvist har bara den tacksamma uppgiften att vara budbärare om de satsningar som nu görs, och det gör honom populär i försvarsvänliga kretsar.

Även jag har faktiskt haft hyfsat stort förtroende för Hultqvist fram tills nu, även om han så sent som i januari i år inte ville tillföra mer pengar till försvaret i vårbudgeten, något som sedan ändå skedde efter en överenskommelse med bland annat moderaterna. Men när skandalen kring Transportstyrelsen uppdagades försvann i vart fall mitt förtroende för Hultqvist.

Det allvarliga i skandalen kring Transportstyrelsen är att försvarsminister Hultqvist hade kännedom om detta stora säkerhetshot i över ett år utan att informera statsministern. Trots att det även i högsta grad berörde känsliga uppgifter om Försvaret. Hultqvist sitter dessutom i statsminister Löfvéns särskilda "Säkerhetspolitiska råd" där bland annat frågor kring hot mot IT-säkerheten ska hanteras. Här Löfvéns egen beskrivning av detta råd i en interpellationsdebatt med min moderaternas försvarspolitiske talesperson Hans Wallmark hösten 2014, IP nr 2014/15:269:



Trots sin plats i detta råd (där för övrigt även inrikesminister Ygeman ingick) har alltså Hultqvist inte vid något enda tillfälle under ett års tid tagit upp denna fråga med statsministern. Inte heller har han lyft den vid något av regeringssammanträdena eller regeringsluncherna. Om jag varit försvarsminister hade jag tyckt att hemliga uppgifter om totalförsvaret som kan misstänkas ha läckts ut till obehöriga borde vara en central fråga för regeringen att diskutera. Samma sak att en generaldirektör misstänkts för brott mot lagens föreskrifter som säkerhetsklassning av personal som har tillgång till skyddade uppgifter. Detta ÄR en mycket allvarlig säkerhetspolitisk fråga och om inte Hultqvist inser detta måste hans omdöme som försvarsminister ifrågasättas. Om ingen annan minister hade lyft frågan i regeringen borde Hultqvist självklart tagit sitt ansvar och tagit upp saken med resten av regeringen. Inte minst borde han väl stämt av saken med ansvarig infrastrukturminister, Anna Johansson? Dessutom borde han och resten av regeringen insett att man borde informerat riksdagen eftersom det rör en viktig fråga för rikets säkerhet. Det finns rutiner för information till riksdagen även av sekretessärenden.

Stefan Löfvén och hans parti har fram tills idag försvarat både Ygeman och Hultqvist, och sagt att har fullt förtroende för båda och att ingen av dem gjort något fel. Men så under eftermiddagen idag riktade plötsligt den nye inrikesministern Morgan Johansson lite oväntat denna kritik mot Ygeman. Så här lät det minsann inte igår och tidigare idag:

När nu Ygeman till och med får intern regeringskritik för att han inte gjort sitt jobb och hållit statsministern informerad om ett allvarligt säkerhetshot mot landet så är min fråga varför inte samma sak gäller försvarsminister Hultqvist? Han borde ha ännu större anledning än Ygeman att verkligen förvissa sig om att alla säkerhetspolitiska hot mot landet verkligen rapporterats även till statsministern. Det förväntar i vart fall jag mig av en försvarsminister.

Jag tycker att de borgerliga försvarsvänner som idag närmast försvarar Löfvéns beslut att behålla Hultqvist ska ställa sig frågan om Hultqvists tystnad inte skadat tilltron till det svenska totalförsvaret? Urholkas inte regeringens förmåga att leda försvaret om försvarsministern inte för fram all information han har till regeringschefen och resten av regeringen? Och kan vi verkligen lita på att Hultqvist i framtiden inser vilken information som är viktig för regeringen och statsministern när det gäller totalförsvaret? Finns det andra viktiga frågor han borde fört vidare till resten av regeringen?

Jag tycker helt enkelt inte att Hultqvist visat att han tar det ansvar som jag tycker man kan kräva av en försvarsminister. Därför är det ett rimligt och välkommet besked från Alliansens partiledare att misstroendeförklaringen mot Hultqvist ligger fast. Svensk försvarsförmåga står och faller självklart inte med Hultqvist.




Alliansen står fast vid misstroendeförklaring mot försvarsministern

2017-07-27

Statsminister Löfvéns besked idag att infrastrukturminister Johansson och inrikesminister Ygeman avgår var välkommet. Däremot borde även försvarsministern ha lämnat sin post av precis samma skäl som inrikesministern. Alliansens partiledare lämnade tidigare i eftermiddags nedanstående besked. Vi står fast vid att väcka misstroende mot Peter Hultqvist. Däremot kommer vi i detta läge inte längre att kräva att riksdagen extrainkallas, utan lyfta frågan efter att riksdagen haft sitt upprop den 12 september. Att extrainkalla riksdagen för att väcka misstroende endast mot en enskild minister känns onödigt dramatiskt. Statsministern har ju gått oss till mötes på två punkter av tre.






Postat - nu är det allvar!

2017-07-26

Misstroendeförklaring i riksdagen kräver att riksdagen har ett formellt sammanträde. Eftersom riksdagen inte har några inplanerade sammanträden den närmaste tiden kan den formella missförtroendeförklaringen inte lämnas in. För att extrainkalla ett sammanträde krävs det att 115 ledamöter ställer sig bakom detta.

Riksdagen har ett säkert, krypterat, mailsystem som gör att jag kan skicka säker kommunikation till riksdagen och mina riksdagskolleger oavsett var jag befinner mig. Trots detta kräver talmannen, Urban Ahlin (S), att var och en av dessa 115 ledamöter måste posta ett fysiskt brev med originalunderskrift för att det ska uppfylla kraven. Jag kan inte se att det finns något i riksdagens regelverk som kräver detta, det känns mer som ett sätt att förhala Alliansens misstroendeförklaring. Jag misstänker att det kommer att bli en del diskussion kring detta. Men nu har jag i vart fall postat mitt brev!







Alliansen väcker misstroende mot tre ministrar

2017-07-26



I dag på morgonen meddelade Alliansens partiledare vid en presskonferens att vi kommer att väcka misstroendeförklaring mot tre ministrar för skandalen vid Transportstyrelsen. Det gäller inrikesminister Anders Ygeman (S), infrastrukturminister Anna Johansson (S) samt försvarsminister Peter Hultqvist (S).

Alliansen kommer nu att begära hos talmannan att riksdagen kallas in för att hantera frågan. Detta ska enligt riksdagsordningen ske inom tio dagar efter att ärendet väckts hos talmannen. Det blir alltså en extra omröstning i riksdagen om detta inom kort, sannolikt inom ett par veckor, trots att det just nu är sommaruppehåll i riksdagens arbete.

Den moderata riksdagsgruppen hade extra gruppmöte per telefon igår kväll och gav då vår partiledare Anna Kinberg Batra fullt mandat att bestämma ihop med övriga Allianspartier om hur frågan ska hanteras. Vad jag förstår har övriga Allianspartier agerat likadant. Dagens besked är därmed väl förankrat i Allianspartiernas riksdagsgrupper.

Jag tycker väl fortfarande personligen, som jag skrev igår, att det faktiskt inte hade varit orimligt att väcka misstroende även mot statsministern, man tycker ändå dagens besked är en rimlig väg att gå. Vi pekar nu ut de tre ministrar som mest uppenbart har misskött sitt uppdrag. Statsministerns ansvar kommer att prövas i konstitutionsutskottet och det faktum att misstroendeförklaring väcks mot tre av hans ministrar är en tydlig markering även mot statsministern. Nu får Stefan Löfvén själv dra slutsatsen av dagens besked.




Vad är syftet med Stefan Löfvéns säkerhetspolitiska råd?

2017-07-25

Stefan Löfvén står fast vid att han inte haft någon kännedom om det som hänt vid Transportstyrelsen förrän i januari i år. Det betyder i så fall att frågan om skandalen vid Transportstyrelsen inte ens diskuterats i det "säkerhetspolitiska råd" som han själv inrättade 2014. I detta råd ingår inrikesminister Ygeman, försvarsminister Hultqvist samt statsministern och vice statsministern plus ett antal statssekreterare. "Även myndigheter som kan vara direkt berörda kommer att ingå" sade Löfvén på sin presskonferens i mitten av november 2014 där han berättade att rådet skulle inrättas.

"Rådet har ett bredare anslag. Det finns naturligtvis ett direkt militärt försvarspolitiskt perspektiv i detta. Men därutöver finns krisen med ebola i Västafrika, ett tydligt säkerhetspolitiskt hot också mot Sverige. Det kan vara miljöfrågor som spiller över säkerhetspolitiskt och andra frågor. Det är flytande mellan inre och yttre hot" sade han.

Vi kan alltså konstatera att detta råd haft regelbundna möten "om säkerhetspolitiska frågor i vid bemärkelse" - utan att man någon gång ens berört frågan om det som hänt vid Transportstyrelsen. Detta trots att två ministrar som ingår i rådet haft kännedom om saken. De har alltså båda två dolt denna säkerhetspolitiska hemlighet för statsministern i över ett år trots att de ingår i hans säkerhetspolitiska råd!

Jag bara ställer frågan till alla logiskt tänkande människor - är detta verkligen sannolikt, logiskt och rimligt? Eller är det någon som inte talar sanning?

Man måste också ställa frågan vad som är syftet med statsministerns säkerhetspolitiska råd?




Inte orimligt med misstroendeförklaring mot statsminister Löfvén

2017-07-24



Eftermiddagens presskonferens med statsministern, ÖB, SÄPO-chefen och Transportstyrelsens generaldirektör gav ett blandat intryck. Alla konstaterade att situationen var allvarlig, och statsministern sa att det som hänt "har utsatt både Sverige och svenska medborgare för risker".

ÖB och SÄPO-chefen konstaterade att man inte vet om några känsliga uppgifter hamnat hos fel personer, men att man måste agera utifrån att det kan ha blivit så. Man sade också lite kryptiskt "att man bedömer att man kan hantera konsekvenserna av det som hänt". SÄPO-chefen berättade också att SÄPO informerade justitiedepartementet redan i september 2015

Statsministern gav mycket märkliga besked. Bland annat att han själv inte fått informationen förrän i januari i år, och att samma sak gällde infrastrukturministern. Han medgav samtidigt att både försvarsministern och inrikesministern då hade haft informationen i över ett år, men att den inte nått statsministern. (Samtidigt skyller infrastrukturministern på sin dårvarande statssekreterare som hon påstår aldrig vidarebefordrat informationen. Denne statssekreterare har sedan dess mycket lämpligt redan fått sparken av andra skäl...). Löfvén sa också att det pågått omfattande åtgärder på berörda departement även om han själv inte varit informerad.

Under ett års tid har alltså i vart fall två ministrar haft kännedom om en allvarlig sak som krävt omfattande åtgärder från departementen och där SÄPO dessutom informerat om ett allvarligt hot mot rikets säkerhet. Under alla regeringssammanträden och andra möten med statsministern under detta dryga år har alltså ingen av de två ministrarna (inrikesminister Ygeman och försvarsminister Hultqvist) vid något enda tillfälle berört saken. Inte heller har man alltså vid något enda tillfälle talat om saken med sin ministerkollega infrastrukturministern, som är den ansvariga för myndigheten Transportstyrelsen.

Förlåt mig, men jag tycker faktiskt inte det känns särskilt trovärdigt. Vad pratar man om vid regeringssammanträdena, fikastunderna och alla informella möten med ministerkolleger? Vädret? I den allra minsta lilla kommun innebär möten i kommunstyrelsen en löpande information av alla större eller politiskt känsliga ärenden i kommunens olika nämnder och styrelser. Samma sak är (eller borde självklart vara) rutin även vid regeringssammanträdena.

Om vi ändå utgår från att Löfvens beskrivning är korrekt, och att han varit ovetande om allt som hänt är det lika illa. I så fall visar det att statsministern inte har kontroll över regeringens arbete. Han har uppenbarligen inte på sina tre år som statsminister fått regeringsarbetet att fungera eftersom ministrarna uppenbarligen inte pratar med varandra om viktiga gemensamma frågor. Och han har inte skapat rutiner för att själv få information om frågor som är av vikt för rikets säkerhet. Vilka andra större frågor är inte statsministern informerad om?

Med Löfvens egen beskrivning faller kritiken tillbaka på honom själv. Ytterst är det statsministern som ansvarar för regeringens arbete och att hålla sig själv informerad i viktiga frågor. Att detta uppenbarligen inte fungerat är helt oacceptabelt. Att han dessutom uttalar fullt förtroende för ministrar som hållit honom ovetande om frågor som är av central betydelse för rikets säkerhet visar att han inte är lämplig att leda Sveriges regering. För egen del anser jag därför att mycket idag talar för att en misstroendeförklaring faktiskt inte bör väckas mot enskilda ministrar utan mot statsminister Löfvén själv. Och det medför i så fall att hela regeringen måste avgå. Men först bör man rimligen avvakta morgondagens viktiga extramöten i justitieutskottet och försvarsutskottet där inrikesministern respektive försvarsministern kommer att finnas på plats och svara på frågor. Efter dessa möten är det dags att besluta om fortsättningen.




Skandalen vid Transportstyrelsen visar skrämmande passiv regering

2017-07-21

Skandalen med Transportstyrelsens medvetna slarv och lagbrott rörande säkerhetsklassade uppgifter växer för varje dag. Exakt vilka uppgifter som slarvet rör, om uppgifterna fortfarande finns kvar oskyddade utomlands och vilken den eventuella skadan blivit är det nog ingen som vågar uttala sig om idag. Fyra riksdagsutskott är inblandande och tre av dem kommer att ha akuta extramöten med anledning av det inträffade. Trafikutskottet hade extramöte idag, Försvarsutskottet har extramöte på tisdag och även justitieutskottet kommer att ha extramöte. Samtidigt har flera anmälningar inkommit till Konstitutionsutskottet.

Redan efter Trafikutskottets extramöte idag framkom att nya frågor väcks hela tiden. En av de viktigare är hur ansvariga ministrar agerat. Inrikesminister Anders Ygeman sade häromdagen att han fick kännedom om det som hänt redan 2016, och infrastrukturminister Anna Johansson säger att hon fick kännedom om lagbrottet och det som hänt i januari i år. Men det verkar inte som om någon av dem agerat alls för att minska skadan. Ingen verkar heller kunna säga om de känsliga uppgifterna fortfarande finns tillgängliga utomlands för icke säkerhetsklassade personer eller om detta åtgärdats. Det är också oklart vad resten av regeringen, inklusive statsministern, vetat eller inte vetat om saken.

Och statsminister Löfvén verkar ha gått under jorden, Har formellt semester och firar sin 60-årsdag. Han borde väl snarast uttala sig om det som hänt och berätta hur regeringen tänker agera fortsatt i frågan?

Även om fortfarande mycket är oklart räcker det som redan är känt för att detta ska kännas som en av de större politiska skandalerna på många år. För egen del tycker jag att det helt enkelt krävs en misstroendeförklaring mot en eller flera ministrar om oppositionen överhuvudtaget ska ha någon trovärdighet. Motsatsen skulle skicka signalen att regeringen Löfvén kan agera precis hur undermåligt som helst utan att det får några politiska konsekvenser alls.




Skandalen vid Transportstyrelsen hotar Sveriges säkerhet

2017-07-18

Den senaste tidens avslöjanden om Transportstyrelsen är mycket allvarliga. Sveriges säkerhet har inte tagits på allvar. Det finns uppgifter om att det redan 2015 inkom varningar om att Transportstyrelsen låtit icke-säkerhetsklassade personer i utlandet handskas med hemliga uppgifter. IT-tekniker har haft full tillgång till kvalificerade skyddsidentiteter, register över bepansrade fordon och bärigheten på svenska vägar och broar. Allvarliga, rent av förödande, uppgifter i fel händer. Det som hittills har avslöjats visar tydligt vad som kan hända om inte dessa frågor tas på det allvar de förtjänar.

Säkerhetspolisen har genomfört en förundersökning. Generaldirektören har tilldömts dagsböter och sedan fått avgå. Och idag avgick även Transportstyrelsens styrelseordförande. Men än så länge ser vi bara konturerna av den skada som kan ha tillfogats Sverige. En anställd på Transportstyrelsen har beskrivit det som att de utländska tekniker det handlar om "fick nycklarna till Kungariket".

Det finns anledning att utkräva tydligt politiskt ansvar från regeringen Löfven som hittills valt att ducka medan medierna presenterat det som hänt vid Transportstyrelsen med rent häpnadsväckande missförhållanden.

Det är flera ministrar som nu måste lägga korten på bordet. Transportstyrelsen är en del av infrastrukturminister Anna Johanssons ansvarsområde. Säpo sorterar under inrikesminister Anders Ygeman. Försvarsmakten och svensk säkerhet kan ha tillfogats skada – ett ansvar som faller på försvarsminister Peter Hultqvist. När fick statsråden kännedom om läget? Vilka åtgärder har då vidtagits? Och varför har inte oppositionen informerats? Det är frågor Moderaterna nu formellt lämnat in i riksdagen och statsråden är skyldiga att svara snarast.

Ytterst ansvarig är dock Stefan Löfven. Statsministern och regeringens företrädare har ett ansvar att snarast kliva fram och berätta vad de känt till samt vad som gjorts för att begränsa skadorna.

Vi har inte råd att vara aningslösa. Det finns hot i form av att andra länder och fientliga organisationer bedriver underrättelsearbete i vårt land. Ett försämrat säkerhetsläge motiverar ytterligare satsningar på svensk försvarsförmåga och motståndskraft. Moderaterna har länge drivit på för att bättre rusta samhället mot de nya hot och risker vi ser och åtgärda de brister i den svenska krisberedskapen som blivit allt mer uppenbara. Arbetet har påbörjats med att bygga ett totalförsvar samtidigt som ökad IT-säkerhet och minskad sårbarhet vid cyberattacker eller desinformationskampanjer ges högre prioritet i planeringen av landets framtida försvar. Men även Myndighetssverige och det interna arbetet med säkerhetstänkande måste granskas. Ytterst vilar ansvaret tungt på regeringen och dess företrädare för den tillsyn och ledning de ska stå för.

Ifråga om det som skett vid Transportstyrelsen finns många obesvarade frågor och det motiverar en bred risk- och sårbarhetsanalys av svenska myndigheter. Konsekvenserna av vad som skett vid Transportstyrelsen kan ännu inte fullt ut överblickas. Men det ger kalla kårar längs ryggraden hos alla säkerhetsmedvetna.

Moderaterna kräver nu att regeringen och de berörda statsråden till riksdagen återkommer med en samlad åtgärdsplan. Där bör redovisning ingå av hur detta kunnat ske, vilka åtgärder som vidtagits och vad som nu konkret görs för att stoppa säkerhetsriskerna vid alla de svenska myndigheter som hanterar och handskas med kvalificerade och sekretessbelagda uppgifter. Svensk säkerhet måste tas på större allvar än vad regeringen Löfven hittills gjort.




Bra med bred enighet om nya regler för svensk försvarsexport

2017-06-27

Efter den så kallade "Saudi-affären" (ett komplicerat ärende som Alliansen ärvde från tidigare s-regering) tillsatte Alliansregeringen en utredning (KEX-utredningen) om skärpningar av regelverket kring svensk försvarsexport. I går presenterade regeringen en lagrådsremiss om skärpningar av regelverket som i princip innebär att man genomför den överenskommelse som nåddes i den aktuella utredningen. Frågan har beretts av regeringen i nära två års tid på basis av denna utredning, vilket visar hur svåra och komplicerade frågor detta är.

Alla Allianspartier har deltagit i förhandlingarna och står bakom regeringens förslag. Det är viktigt med en bred enighet vilket gör att det nya regelverket kommer att kunna gälla för lång tid. Endast SD och V står utanför överenskommelsen.

Så här beskrivs förslaget i regeringens pressmeddelande:

"Förslaget innebär att mottagarlandets demokratiska status ska utgöra ett centralt villkor för tillståndsprövningen. Ju sämre den demokratiska statusen är desto mindre utrymme för att tillstånd ska beviljas. Om det förekommer allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter eller grava brister i mottagarens demokratiska status utgör det hinder för beviljande av tillstånd. I tillståndsprövningen ska också beaktas om exporten motverkar en hållbar utveckling i mottagarlandet. Dessutom klargörs principerna för följdleveranser och internationella samarbeten. Ett brett parlamentariskt stöd gör att reglerna ska ses som långsiktiga. Näringslivet ges därmed förutsägbara villkor för lång tid framåt när det gäller svensk export."

Jag tycker det är klokt att man kunnat enas kring detta. Vi vet att starka krafter inom Miljöpartiet helst vill stoppa all vapenexport, även till fredliga demokratier. Men nu har vi ett regelverk där MP fått backa, och det är viktigt. Det är nämligen helt avgörande för svensk försvarsförmåga att vi också har en svensk försvarsindustri. Gårdagens besked är därför viktigt både för svensk industri och svensk försvarsförmåga. Det är också positivt att överenskommelsen innebär en ökad öppenhet och transparens i frågor som rör krigsmaterielexporten.




SÄPO varnar för tusentals våldsbejakande extremister i Sverige

2017-06-16

Säpo bedömer att det i dag finns tusentals våldsbejakande extremister i Sverige. Ökningen de senaste åren har varit explosionsartad. "Vi har aldrig sett något liknande i den omfattningen förut", säger SÄPO-chefen Anders Thornberg i en TT-intervju, som återges i flera medier, bland annat i Expressen.

Framför allt handlar det om våldsbejakande islamistiska extremister. År 2010 bedömde SÄPO i en rapport att det fanns omkring 200. "Vi skulle säga att det gått från hundratals till tusentals nu". "Det är ett nytt normalläge så till vida att det är en historisk utmaning att extremistmiljöerna växer" säger Anders Thornberg.

Det handlar om allt från personer som sympatiserar med extremistiska våldsbejakande budskap till sådana som inspirerar, rekryterar eller samlar in pengar. Störst är koncentrationen i Stockholm, Göteborg, Malmö och Örebro, enligt Säpo. Anders Thornberg betonar samtidigt att det bara är ett fåtal som har både avsikt och förmåga att begå terrorattentat. Terrorhotbedömningen ligger dock kvar på samma nivå som sedan 2010, det vill säga ett förhöjt hot (en trea på en femgradig skala, min anm). "Men vi följer varje dag om det finns anledning att ändra terrorhotnivån".

Orsaken till att extremistmiljön vuxit så mycket beror framförallt på propagandan från Islamiska staten (IS). Kriget i Irak och Syrien har samlat islamistiska extremister på ett sätt som man inte sett tidigare. "Tidigare hade vi olika miljöer, vi hade radikaliserade från Nordafrika, Mellanöstern och Somalia, men de var helt separerade".

Det "nya normalläget" för Säpo innebär också att underrättelseflödet när det gäller terrorism ökat lavinartat. Under detta år har Säpo fått in 6 000 underrättelser per månad som berör terrorism och extremism. För fem år sedan låg snittet på 2 000 per månad. Det kan handla om tips från allmänheten, saker som skrivs på internet eller information från svensk signalspaning mot utlandet eller från andra länders säkerhetstjänster. Underrättelseflödet innebär ett hårt tryck på Säkerhetspolisen trots att den vuxit kraftigt sedan 2010. "I princip varannan dag får vi in underrättelser där det påstås att det ska begås terrorattentat, att någon sagt att man ska begå terrorattentat eller information om att något är i görningen". I varje sådant fall måste informationen värderas och analyseras för att Säpo ska kunna avfärda eller bekräfta uppgifterna. Om uppgifterna inte kan avfärdas sätts ytterligare resurser in för att arbeta riktat med ärendet. "Vi måste alltid ta alla underrättelser på fullt allvar, säger Anders Thornberg. Säpochefen uppger att många tips kommer från allmänheten och betonar att det är viktigt att folk hör av sig om de vet något. "Vi behöver all information vi kan få", säger han.

Säpos "nya normalläge" innebär också att man måste tänka nytt i arbetet med att förhindra terrorattentat. Tidigare planerade terroristerna sina dåd under lång tid. Det kunde ta månader att skaffa sig kunskap, utbildning och rätt kontakter, vilket ökade säkerhetstjänsternas möjligheter att hitta dem i tid. "I dag har man en idé, sen kanske man köper två knivar eller hyr en lastbil och kör in i en folkmassa". De senaste terrordåden i Storbritannien kunde genomföras trots att säkerhetstjänsten där kände till flera av gärningsmännen. Även den misstänkte terroristen på Drottninggatan i april hade förekommit perifert i Säpos underrättelsearbete. "Vi måste jobba snabbare, vi måste jobba mer dygnet runt och aldrig chansa någon gång. Vi måste täppa till de luckor som finns" säger SÄPO-chefen Anders Thornberg.




Intressant rapport om terrorresor från Försvarshögskolan

2017-06-16

Den nya rapporten från Försvarshögskolan, om svenskar som rest till Syrien och Irak för att ansluta sig till terrorgrupper, är både intressant och skrämmande. Försvarshögskolan sammanfattar rapporten så här:



Läs hela rapporten via Försvarshögskolans hemsida




Debattartikel i Dagens Samhälle i dag om "särskilt utsatta områden"

2017-06-16

I dag skriver jag i Dagens Samhälle om den nya "hemliga" listan från Polisens nationella operativa avdelning, NOA, som visar att utsatta bostadsområden i landet har ökat med åtta, från 15 till 23. Det som kännetecknar dessa områden är bland annat omfattande narkotikahandel, gängkriminalitet, social oro och religiös extremism. Två av de nya åtta områdena på listan finns i Borås (se bloggen 11/6). Det är obegripligt att rikspolischefen inte vill offentliggöra listan, vilket jag kritiserar skarpt i artikeln.

I artikeln kopplar jag dessutom dessa områden till den nya studien från Försvarshögskolan som presenterades i veckan och som visar att tre fjärdedelar av de svenskar som rest till Irak och Syrien för att ansluta sig till stridande grupper kommer från socialt utsatta områden. Många av dem är från Västra Götaland.

Jag nämner i artikeln även moderata förslag för att öka säkerheten och minska brottsligheten i dessa utanförskapsområden. Dessutom kommenterar jag en del av de förslag som regeringen och Alliansen kommit överens om för att motverka rekrytering till terrorgrupper och terrorresor till andra länder. Jag nämner också ytterligare åtgärder jag personligen tror skulle behövas.






Moderat framgång i överenskommelse om åtgärder mot terrorism

2017-06-09

I onsdags enades Regeringen (S + MP) och Allianspartierna en omfattande överenskommelse om konkreta åtgärder mot terrorism. Av de 16 beslutade åtgärderna ingår 12 som moderaterna tidigare föreslagit i debatter och riksdagsmotioner.



Här är hela överenskommelsen för den som vill läsa mera.

Bland de viktigare förslagen tycker jag man kan nämna stopp av offentliga bidrag till extremistiska organisationer, skärpt samarbete mellan säkerhetspolisen och migrationsverket, ökad möjlighet för samarbete mellan polis och kommun, ökad möjlighet för användning av signalspaning för att kartlägga terrorhot, utökad kriminalisering av samröre med terroristorganisationer, skärpta straff för terrorismbrottslighet, och ytterligare åtgärder mot finansiering av terrorism.

Många av åtgärderna får inte enbart effekt på svensk säkerhet, utan blir också en del av vårt ansvarstagande för att motverka terrorism globalt. Sverige har knappast tagit detta ansvar tidigare, vi har enligt min åsikt snarare varit ett land med svagare terrorismlagstiftning än omvärlden.

Kommer detta då att räcka för att bekämpa terrorism? Svaret är väl att det är ytterst osannolikt. Men det är ändå, tillsammans med överenskommelsen 2015 där det också togs en del bra beslut, i vart fall ordentliga steg framåt. En tidigare ganska naiv nation försöker nu i vart fall styra upp politiken på detta område. Nu gäller det att noga följa upp att allt detta blir verklighet. Dessutom behövs sannolikt ytterligare åtgärder.

Bland de ytterligare åtgärder jag skulle vilja se är ett kraftigt utökat straffansvar för svenska eller utländska "hatpredikanter" som hetsar till våld och motsättningar i Sverige, eller som försöker rekrytera personer till terrororganisationer. Dessutom skulle jag vilja se ett lagförbud mot att utländska stater finansierar svenska moskéer och villkorar detta på olika sätt för att skaffa sig inflytande över verksamheten. I dessa frågor finns vad jag förstår en del att lära av Norge.




Prio ett är att lagföra IS-terrorister, inte att dalta med dem!

2017-03-15

De senaste dagarnas diskussion kring återvändande IS-terrorister har avslöjat att regeringens ansvarige minister, Alice Bah Kunke, inte har någon kunskap alls om ämnet och visar en pinsam oförmåga att ta problemet på allvar.

Mer än 300 svenskar har sedan 2012 rest för att ansluta sig till våldsbejakande islamistiska grupperingar i Syrien och Irak, av dessa har ca 140 återvänt till Sverige. Det är färre som reser nu, men sammantaget har hotet inte minskat.

Alliansen tog häromdagen initiativ till att kalla demokratiministern till konstitutionsutskottet med anledning av hennes uttalanden om IS-återvändare i Agenda 12/3. Säpo säger att våldsbejakande islamism – inte minst IS-återvändare – är det största terroristhotet mot Sverige. Då är det bekymmersamt att ansvarigt statsråd inte driver frågorna om IS-återvändare med engagemang och kunskap – tar regeringen hotet från IS-återvändare på allvar? Ytterst är det statsministerns ansvar att frågorna hanteras av ett statsråd som kan frågorna och tar dem på allvar.

I december 2015 ingick Alliansen i Justitieutskottet en överenskommelse med regeringen kring ett antal åtgärder mot terrorism. Vi moderater vill dock gå längre och stärka rättsväsendets förmåga ytterligare. Vi har därför bland annat lagt ett stort antal förslag i vår partimotion om terrorism.

I januari 2016 ingicks en uppgörelse mellan Alliansen i Konstitutionsutskottet och regeringspartierna om sju tillkännagivanden om ett utvecklat arbete mot våldsbejakande extremism. Ett av dem handlar om att myndigheter och kommuner måste ha beredskap att hantera återvändare. Det ansåg regeringen var slutbehandlat i september 2016, vilket ett enigt KU avvisade – på goda grunder, vilket de senaste dagarnas debatt visat.

Här är en lista över ytterligare förslag från Moderaterna eller Alliansen med koppling till terrorism, inklusive återvändande av IS-terrorister (och eventuella andra):
• Upprätta riktlinjer för att hantera s.k. återvändare där lagföring ska komma i främsta rummet.
• Tillräcklig kapacitet att i Sverige kunna utreda terroristbrott och krigsbrott som begåtts utomlands.
• Kraftfulla polisiära insatser för att motverka parallella samhällen och otrygghet i områden som är utsatta för allvarlig brottslighet.
• Det bör göras möjligt för Säpo att erhålla underrättelseinformation från signalspaning parallellt med förundersökning.
• Översyn av om tvångsmedelslagstiftningen stämmer överens med den tekniska utvecklingen.
• Nationella insatsstyrkan ska ha tillräcklig operativ förmåga och kunna agera i samband med terroristangrepp på flera geografiska platser samtidigt.
• Översyn av Säkerhetspolisens behov av nya verktyg för att upptäcka och utreda terroristbrott, utöver hemlig dataavläsning som är under utredning.
• Se över offentlighets- och sekretesslagen så att kommuner kan få tillgång till de uppgifter från Polisen och Säkerhetspolisen som kommunerna behöver för att framgångsrikt motarbeta att människor ansluter sig till våldsbejakande extremism.
• Utarbeta en strategi för att säkerställa att statliga eller kommunala medel inte tilldelas verksamheter eller åtgärder som riskerar att direkt eller indirekt stödja radikalisering, våldsbejakande extremism eller terrorism.
• Prioritera arbete inom Kriminalvården för att upptäcka och motverka radikalisering på anstalterna och inom frivården.
• Problematiken kring självradikalisering och i förlängningen ensamagerande terrorister (s.k. ”ensamvargar”) bör tydligare inkluderas i det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism.
• Förtydliga ansvaret för skolhuvudmän och andra som arbetar med barn och unga att främja demokratiska värderingar, motverka extremistiska värderingar samt upptäcka och motverka radikalisering.
• Utforma en nationell kommunikationsstrategi mot våldsbejakande extremism och för demokratiska värderingar.
• Det behövs forskning om den våldsbejakande islamistiska ideologin och hur den uttrycks och utformas i Sverige samt en kartläggning av våldsbejakande islamism i Sverige – nätverk, kopplingar till andra länder, ideologiska utgångspunkter.




Stöd för moderat förslag om mer pengar till försvaret redan i vår

2017-03-13

Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet kommit överens om att tillföra ytterligare 500 miljoner kronor till försvaret redan i vårändringsbudgeten för 2017. Medan regeringen tidigare avfärdat förslag om mer pengar som anslagsbingo har Moderaterna tagit säkerhetsläget på allvar och varit pådrivande i att stärka försvaret. Resursökningarna som presenteras i dag är i enlighet med det förslag Moderaterna presenterade tidigare i år och ett viktigt steg på vägen, men betydligt mer kommer att behövas.

• Säkerhetsläget i vårt närområde har försämrats. I en orolig tid och omvärld behöver Sveriges försvar stärkas. Moderaterna har drivit på för ytterligare resursökningar utöver de förstärkningar som beslutades inom ramen för försvarsuppgörelsen 2015. Nu blir det resursökningar till svenskt försvar redan i vår. Det är glädjande att regeringen och försvarsministern gått oss – och ytterst Försvarsmakten – till mötes.

• Moderaterna har sedan januari varit tydliga med att det krävs höjda anslag i enlighet med den uppgörelse som träffats i dag. Nu har vi säkrat förstärkningar i vårbudgeten, men vi moderater kommer driva att ytterligare förstärkningar görs även 2018 med Försvarsmaktens budgetunderlag som viktig grund. Försvarsekonomin på längre sikt kommer att bli föremål för diskussioner inom ramen för Försvarsberedningen där riksdagens alla åtta partier ingår.

Tillskottet i vårändringsbudgeten om 500 miljoner kronor till försvaret kan bland annat innebära:
• Ökade resurser till kommuner, landsting och länsstyrelser för att intensifiera planeringen för höjd beredskap och ytterst krig inom ramen för totalförsvarsplaneringen
• Ökade resurser till MSB för arbetet med informations- och cybersäkerhet
• Ökad beredskap och tillgänglighet i Försvarsmakten
• Förstärkning stridsgrupp Gotland med luftvärnsförmåga
• Ökad fordonsanskaffning




Moderat gruppmöte med tema försvars- och säkerhetspolitik

2017-01-30

I dag hade moderata riksdagsgruppen ett halvdagsmöte med tema försvars och säkerhetspolitik. Vi hade besök av både SÄPO-chefen Anders Thornberg och Överbefälhavaren Micael Bydén, och båda gjorde intressanta genomgångar om sina verksamheter och omvärldsläget, och vi fick också tillfälle att ställa frågor. Ett privilegium att kunna få sådan djup och övergripande kunskap direkt från högsta nivå. Särskilt inom ett så här viktigt område.

Vad som avhandlas i detalj på våra interna gruppmöten redogör jag aldrig för, men att detta är frågor som moderaterna verkligen prioriterar blev extra tydligt igår.

På bilden Överbefälhavaren Micael Bydén i talarstolen.








Ett försök att bena ut läget kring de svenska Jas-planen

2017-01-11

Den senaste tiden, liksom i dagens partiledardebatt, förekommer diskussioner kring de svenska Jas-planen. Hur många vi ska ha, om helt nya förrådsställda plan verkligen ska skrotas och när och hur befintliga plan ska uppgraderas till nästa version.

Ungefär så här ser det ut:

Exakt hur många Jas-plan Sverige har i "flygdugligt skick" är inte officiellt, det är väl av naturliga skäl inte något man vill meddela främmande makt. Men av denna artikel i Svenska Dagbladet förra året får man läget på ett ungefär. "På drygt 20 år har tillverkaren Saab slutfört svenska statens beställning på sammanlagt 204 plan. Men i dag finns inte ens hälften av dessa plan kvar i flygvapnet. 67 plan är enligt uppgifter till SvD av olika anledningar tagna ur drift och står i förråd eller har monterats ner. Tjeckien och Ungern leasar vardera 14 plan, tolv är sålda till Thailand. Kvar i det svenska flygvapnet finns totalt 97 plan." Detta stämmer väl med andra uppgifter om att det idag finns just 97 Jas-plan av dagens version (version C/D) i det svenska försvarets ägo.

Sverige kommer under mitten av 2020-talet att byta ut den nuvarande C/D-versionen av Jas Gripen mot nästa generations version E. Jas Gripen E har bland annat ny motor, ny radar, större skrov, större bränsletankar, ny jaktrobot och nya sensorer. Genom tidigare beslut ska då dagens 97 stycken C/D ersättas av 60 stycken E. Delar av de nuvarande C/D-planen kommer att användas i de nya E-planen.

Moderaterna anser att det försämrade säkerhetspolitiska läget måste tas på största allvar. För att klara den moderna stridsmiljön är det helt nödvändigt att Försvarsmakten uppgraderar sin stridsflygförmåga till de betydligt bättre Jas Gripen E. Vi moderater har tidigare även pekat på att det kan bli aktuellt att för Sverige att ha ytterligare tio Jas Gripen E, det vill säga sammanlagt 70 stycken. Samtidigt kan finnas anledning att behålla ett antal plan av den nuvarande C/D-versionen parallellt med att de nya E-planen införs. Vi moderater är alltså tveksamma till att skrota ut alla de JAS-plan som "blir över" vid bytet till nästa version, det kan vara bättre att behålla dessa som reserv eller extra resurs vid behov.

Jag tycker detta är en klok linje. Att skrota ut alla överblivna Jas-plan känns som kapitalförstöring, under förutsättning givetvis att Försvaret anser att de gamla planen då fortfarande går att använda i modern strid. Eftersom utbytet till nästa generation Jas-plan ligger nära 10 år fram i tiden finns det dock gott om tid att ta beslut om vad man ska göra med de gamla Jas-plan som "blir över".




Regeringen vägrar skjuta till mer pengar till försvar och polis

2017-01-09

Under Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen har de flesta sunt tänkande personer fått klart för sig att det försämrade säkerhetsläget kräver att vi agerar redan nu. Resurserna till försvaret behöver öka rejält. Vi kan inte vänta tills nästa försvarsbeslut, som planeras först 2020.

Moderaterna gav häromdagen sitt tydliga besked om vad vi vill. Vi föreslår extra förstärkningar med totalt 8,5 miljarder kronor till försvaret under nuvarande inriktningsperiod (utöver redan beslutade resursökningar) för att ge ökad försvarsförmåga i närtid. Vi vill också se en förstärkning av hela samhällets krisberedskap, samt att arbetet med att gå med i Nato ska påbörjas.

Statsminister Stefan Löfven har också presenterat regeringens nationella säkerhetsstrategi som innehåller varningar och påpekanden om det allvarliga läget. Moderaterna håller med om flera delar av analysen i säkerhetsstrategin, men dessa kräver samtidigt ökade resurser här och nu. Regeringen står dock fortsatt tomhänt, inga ökade resurser till varken Försvaret eller Polisen ingick i strategin, trots ett alltmer aggressivt Ryssland och problemen med terrorhot och organiserad brottslighet. Det är oerhört märkligt att regeringen å ena sidan målar upp en mycket mörk bild och å andra sidan inte är beredda att skjuta till mer pengar. Detta lär bli en stor fråga i onsdagens partiledardebatt i riksdagen.




Moderaterna vill ge försvaret 8,5 miljarder extra de närmaste åren

2017-01-06

Oron i Sveriges närområde och i omvärlden innebär att det behövs förstärkningar som ger Sverige ökad försvarsförmåga. Moderaterna föreslår därför en förstärkning av hela samhällets krisberedskap, att arbetet med att gå med i Nato påbörjas samt ökade resurser till försvaret - med start redan i år. Sammantaget föreslås försvaret få 8,5 miljarder kronor extra under nuvarande inriktningsperiod, utöver de redan beslutade resursökningarna.

• Det försämrade säkerhetspolitiska läget måste tas på största allvar. En plan för ett starkare Sverige förutsätter ett starkt sammanhållet försvar. Hela samhällets krisberedskap behöver stärkas, Sverige behöver en färdplan för att gå med i Nato och vi vill öka resurserna till försvaret rejält.
• För att ytterligare höja försvarsförmågan behöver minst 500 miljoner kronor skjutas till redan i år. Dessutom föreslår vi att försvarsanslaget höjs med 2 miljarder kronor 2018, vilket sedan ökar till 3 miljarder kronor per år i permanent höjning av anslagen från 2019 och framåt. Totalt innebär det att försvaret får 8,5 miljarder kronor extra under nuvarande inriktningsperiod.
• Moderaterna drev, i det förra försvarsbeslutet, på för att för att Försvarsmakten skulle få mer resurser, jämfört med regeringens förslag. Det är en styrka för Sverige att vi kunde nå den förra försvarsuppgörelsen. Men den får inte hindra oss från att agera före 2020 när omvärldsläget ställer nya krav – vi kan inte vänta till nästa försvarsbeslut.
• Samtidigt måste nästa försvarsberedning tillkallas snarast. Den måste rusta Sverige för en långsiktigt hållbar försvarsförmåga, både för egen del och för att kunna agera i viktiga internationella sammanhang och strukturer. Sverige måste möta utvecklingen i omvärlden.





Vårt extremt sårbara samhälle

2016-10-21

I kväll upplevde vi åter hur snabbt och enkelt det går att störa ut vårt högteknologiska samhälle. Det är ju inte första gången det händer, och alldeles säkert inte heller den sista. I dag verkar den allvarligaste effekten varit att många inte kunnat boka biobiljetter eller besöka regeringens hemsida som fredagskvällsnöje. Men det kunde lika gärna drabbat någon annan samhällsfunktion.

Att slå ut samhällsfunktionerna i ett land idag är väldigt enkelt, utan att man behöver använda särskilt mycket vapenmakt. Slå ut elförsörjningen, blockera internet, slå ut mobilnätet och sabotera Radio och TV - efter kort tid utbryter kaos där ingen vet vad som händer och ingen kan kommunicera med andra.

Trots detta baserar vi allt mer av vår samhällsservice på internet och mobiltelefoni. Det är jättebra så länge allt fungerar. Men ibland undrar jag om det är så klokt att lita så blint på den sårbara tekniken. Har vi verkligen andra fungerande alternativ om tekniken slås ut?

Detta och frågan om Sveriges beredskap i övrigt inför krissituationer är något jag funderar över allt mer. Vi har vant oss vid att allt fungerar och hoten mot vårt land har känts långt borta. Risken är att vi blivit lite väl aningslösa. Det kan straffa sig.




Moderaterna stödjer förslaget om återinförd värnplikt

2016-09-28

I dag presenterades en utredning om försvarets personalförsörjning. Ett av förslagen är att återinföra den värnplikt som lades i malpåse 2010. Moderaterna ser positivt på detta förslag.

• Det säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde fortsätter att försämras. För att möta den negativa utvecklingen måste försvarets operativa förmåga stärkas.
• En central del för att kunna stärka den operativa förmågan är att Försvarsmakten måste kunna rekrytera och behålla tillräckligt med personal som har rätt kompetens.
• Det finns idag ett antal problem i försvarets personalförsörjning. Det gäller såväl rekrytering som Försvarsmaktens förmåga att behålla personal över tid. Utredningen har fått i uppdrag att komma med förslag som innebär en mix av frivillighet och plikt för att långsiktigt säkra att försvarets personalförsörjning.
• Från Moderaternas sida har vi en öppenhet inför att använda alla de verktyg som står till buds inklusive en delvis återaktiverad värnplikt. Detta mot bakgrund av det försämrade omvärldsläget men även utifrån de problem som finns i personalförsörjningen idag och framåt.
• Försvaret personalförsörjning ska fortsatt bygga på frivillighet, men det föreslås att den kompletteras med en mindre del värnpliktig personal. Det är Försvarsmaktens behov som ska styra vem som kallas in till mönstring.
• Försvarets förmåga stärks också nu och det behövs. Moderaterna drev igenom nästan dubbelt så höga anslagshöjningar i försvarsbeslutet jämfört med vad regeringen hade föreslagit. En förändrad personalförsörjning en viktig del i en stärkt försvarsförmåga.

Jag förstår att en del undrar hur vi kunde lägga värnplikten i malpåse efter beslut av en moderatledd regering så sent som 2010, för att idag, bara sex år senare vara positiv till att i mindre skala återuppta värnplikten. Men världen förändras. 2010 var det få som såg en framtid där Ryssland återigen skulle börja uppträda aggressivt mot sina grannländer. Inte heller att terrorhot och krig i Europas närhet skulle utvecklas som det gjort de senaste åren. Beslutet att lägga värnplikten i malpåse baserades på hur världen såg ut vid det tillfället. Möjligen kan man väl säga att vi politiker kanske var lite väl snabba att dra slutsatser om vår fredliga omvärld den gången. Nu öppnar vi upp för en kombination av dagens yrkesarmé förstärkt med värnpliktiga. Det känns som en bra avvägning.

En personlig fundering är att om man ska tvinga en mycket liten del av ungdomarna i en årskull att göra värnplikt så borde också de ekonomiska villkoren vara bättre än idag. Det är inte rimligt att de flesta ska slippa värnplikt och kunna arbeta eller studera medan några tusen (av en normal årskull på drygt 100.000 ungdomar) ska tvingas göra värnplikt och gå miste om löneinkomst. Ska vi få legitimitet i detta system måste de värnpliktiga få en skälig lön under grundutbildningen.




Stor riksdagsmajoritet röstade för svenskt värdlandsavtal med Nato

2016-05-27

I onsdags röstade riksdagen med mycket överväldigande majoritet för att Sveriges redan undertecknade värdlandsavtal med Nato ska träda ikraft. Endast V, SD och fyra Miljöpartister var emot. Riksdagsbeslutet medförde att ett antal "gråterskor" förde så mycket oväsen på riksdagens åhörarläktare att talmannen fick göra en paus i voteringen innan vakterna kunde föra ut de stökiga personerna. Återigen visade ytterkantsvänstern att de inte respekterar demokratin.

Både före och efter omröstningen har vi ledamöter fått arga och ibland rent oförskämda mail från enskilda personer eller organisationer som menar att vi agerar i strid med folkviljan samt att detta är första steget mot en Natoanslutning. Man påstår också omväxlande att avtalet ger Sverige skyldigheter att strida för Nato, att Nato får rätt att anlägga baser i Sverige och att Nato kan stationera kärnvapen här. Alltihop är rena myter eller förhoppningsvis missuppfattningar.

Värdlandsavtalet reglerar hur kostnader och praktiska frågor ska hanteras OM Nato på svensk begäran eller inbjudan befinner sig med trupp i Sverige. I dag måste frågor som till exempel försäkringar, tullar och straff måste regleras inför varje övning där Natostyrkor finns på svenskt territorium i samband med gemensamma militära övningar. Värdlandsavtalet gör att ett regelverk finns färdigt på plats om/när Natotrupp ska besöka vårt land. Men det är alltid Sverige som i dessa fall bjuder in, och Nato som avgör om man vill delta i exempelvis militära övningar eller i värsta fall delta aktivt i en konflikt för att hjälpa Sverige vid ett angrepp. Nato har ingen skyldighet enligt avtalet att hjälpa Sverige i ett krisläge och Sverige har inga förpliktelser alls gentemot Nato. Nato har självklart ingen rätt att vare sig föra in kärnvapen på svensk territorium eller upprätta baser här om inte Sverige först erbjudit Nato att göra detta. Norge liksom Danmark är för övrigt bevis på att det går utmärkt att vara med i Nato utan att behöva ha kärnvapen på sitt territorium. För övrigt är det värt att påminna om att det är enskilda länder som har kärnvapen, inte Nato som sådant.

Vissa kritiker menar att Sverige aldrig kan kontrollera om det finns kärnvapen på Nato-fartyg eller flygplan. Det är möjligen korrekt, men det förändras inte på något sätt av värdlandsavtalet - redan idag tar vi emot Natotrupp, fartyg och flygplan i samband med övningar, och kontrollen av eventuella kärnvapen blir vare sig lättare eller svårare på grund av värdlandsavtalet.

I det osäkra säkerhetsläge som råder i vår omvärld tycker vi moderater att det är en självklarhet att närma sig Nato för att öka tryggheten för svenska folket. Det fördjupade samarbetet med Nato som värdlandsavtalet innebär stärker det svenska försvaret genom att göra det lättare att öva med en kvalificerad partner. Jag och mitt parti är dessutom för en svensk anslutning till Nato, precis som resten av Alliansen. Men det måste givetvis först förankras demokratiskt bland svenska folket, kanske genom en folkomröstning eller i vart fall genom en mycket bred majoritet i riksdagen där rimligen de två största partierna M och S måste vara överens. Värdlandsavtalet har i detta sammanhang ingen som helst betydelse, det reglerar bara hur man praktiskt ska hantera olika frågor kring sådant samarbete som redan idag sker med Nato. Därför var det en självklarhet för mig och de flesta andra riksdagsledamöter att rösta ja till värdlandsavtalet. Även Finland har för övrigt undertecknat ett värdlandsavtal med Nato.




Angreppen mot kommunikationsmaster visar samhällets sårbarhet

2016-05-18

Den senaste tidens sabotage mot såväl Häglaredsmasten i Borås (i söndags) och en kommunikationsmast i Tranemo (tidigare i maj) väcker oro. Masten i Borås fälldes av någon/några som visste exakt hur de skulle göra och som hade tillgång till de specialverktyg som krävs. Sabotaget i Tranemo skedde inne i en låst byggnad utan att dörren bröts upp. Man hade med andra ord nyckel till byggnaden. Även i detta fall visste man uppenbarligen exakt vad man skulle göra för att orsaka maximal skada.

Nedan en fil från Borås Tidning som filmat den raserade Häglaredsmasten från en helikopter.



Den spontana tanken är att de två händelserna kan ha ett samband. Men oavsett vilket är de obehagliga angrepp mot våra etermedia och kommunikationssystem. Exakt sådana angrepp man kan förvänta sig i samband med ett militärt angrepp mot vårt land. Varför de sker just nu och vem som ligger bakom kan man bara spekulera i, men händelsen väcker återigen frågor om vårt samhälles sårbarhet. Det är uppenbart att samhällets infrastruktur är mycket lätt att slå ut med mycket enkla medel. Detta är enligt min åsikt en av våra allra viktigaste samhällsfrågor idag.




Moderaterna vill tillsätta en ny försvarsberedning

2016-04-08

Moderaterna vill att Försvarsberedningen kallas in och ges ett nytt, modernt och bredare uppdrag. Det är ett viktigt och nödvändigt steg för att Sverige ska vara tillräckligt rustat för att möta nya hot och risker. Och det gäller inte bara militära hot. Vi är oroliga för att Sverige inte är tillräckligt väl rustat för de nya hot och risker vi ser mot hela vårt samhälle. Vi har sett nya terrorattacker i Europa, vi har sett IT-attacker mot svenska mediehus och vi får rapporter om brister i den svenska krisberedskapen. Då behöver vi sätta igång med en försvarsberedning som kan göra en gedigen analys av hur vi kan rusta oss bättre.

Vi vill att Försvarsberedningen kommer igång så snabbt som möjligt för det är vägen till bästa möjliga analys av vad Sverige behöver göra. Det är också bästa sättet att förbereda beslut som Sverige behöver fatta för att vara tillräckligt rustat. Det ska vi göra gärna med brett politiskt stöd och det innan man till exempel hamnar i valtider när det kan bli kortsiktiga hänsyn.

Försvarsberedningen bör ges ett nytt, bredare och modernt uppdrag att förbereda nästa försvarsbeslut. Samhällets samlade förmåga att klara av kris och konflikt ska tydligare vara utgångspunkten. Det bör även inkludera totalförsvaret i ett brett perspektiv och hoten som radikalisering och terrorism innebär.

Försvarsberedningens roll i svensk försvars- och säkerhetspolitik är viktig. Den visar hur vi kan möta framtidens säkerhetsutmaningar samt möjliggör en stark och bred politisk förankring. Den har en lång tradition och är ett etablerat arbetssätt. Att inte använda sig av den breda politiska förankringen eller den tillgång till sakkunskap från en lång rad områden som Försvarsberedningen har vore att försvaga Sveriges möjlighet att möta nya hot.




Moderaterna kräver krafttag mot terrorn

2016-04-08

Efter de senaste händelserna med terrorattentaten i Bryssel är det viktigare än på länge att gemensamt stå upp för de värden och den trygghet vi vill ska prägla Sverige och Europa. Vårt land ska aldrig kompromissa med de demokratiska värden som är grunden för fria samhällen. Men bara principer räcker inte. Det krävs handling, både här hemma och internationellt.

Kampen mot terrorn är viktigare än partigränser. I Sverige finns en bred politisk beslutsamhet att förebygga, förhindra och straffa terrorism. Samtidigt kräver det arbetet reformer. Sverige måste nu säkerställa att vi har tillräcklig beredskap och förmåga att försvara vårt öppna samhälle och kunna agera tillsammans med andra i den internationella kampen mot terrorism.

Moderaterna har drivit på regeringen när det gäller att få konkreta åtgärder på plats. Tre delar är nu särskilt viktiga för att Sverige ska stå bättre rustat mot terrorism:

Polisen måste ges rätt och bättre resurser. I takt med att terrorattackerna den senaste tiden blivit allt mer avancerade och koordinerade är det tydligt att polisens insatser måste kunna ske på mer än en plats samtidigt.

För att säkerställa detta måste nationella insatsstyrkans operativa förmåga ökas för att kunna göra insatser mot terrorister på två eller flera ställen i landet. Uppdraget att säkerställa polisens insatskapacitet måste nu snarast lämnas till polismyndigheten. Sverige behöver minst 1 000 nya poliser. Målet om minst 20 000 poliser i Sverige behöver dessutom återinföras. Det är bekymmersamt att regeringen valt att överge målet då det riskerar att leda till färre poliser, samtidigt som vi möts av rapporter om polisens allt mer pressade läge.

Säkerhetspolisen behöver ges bättre möjligheter att förhindra terrorbrott. I takt med att ny teknik i allt högre grad används för att planera terrordåd måste även lagstiftningen följa med i utvecklingen. Det är därför glädjande att Säkerhetspolisens möjlighet till hemlig dataavläsning nu utreds.

Vi vill även att Säkerhetspolisen ska kunna ges tillgång till information från signalspaning under förundersökning för att kunna säkra bevisning mot personer som gör sig skyldiga till terrorismrelaterad brottslighet. Detta är en förutsättning för att den planerade nya lagstiftningen inte ska bli verkningslös.

Stärkt internationellt agerande mot terrorismen. Det är helt centralt att fortsätta utveckla och stärka Sveriges internationella samarbeten i syfte att förebygga och förhindra terrorbrott. I EU måste polissamarbetet inom ramen för Europol intensifieras.

Sverige ska också vara redo att agera utomlands och delta i internationella insatser mot terrorismen. Något som senast blev aktuellt efter terrorattackerna i Paris i november förra året.




Röriga regeringsbesked om värnplikten

2016-01-11

Det verkar vara hela havet stormar om försvarspolitiken just nu - trots att det faktiskt finns en bred försvarsöverenskommelse mellan sex riksdagspartier som borde värnas för att få en långsiktighet för försvaret.

I går luftade utrikesminister Margot Wallström (S) "sin egen personliga syn på värnplikten". Hon öppnade oväntat upp för en omfattande både civil och militär värnplikt, men på något sätt skulle den ändå vara frivillig. Mycket flummigt lät det. Och frågan är väl om en utrikesminister kan föra fram sina egna personliga tankar i en så viktig fråga utan att det tolkas som regeringens linje? Ännu märkligare blir det ju när försvarsministern från samma parti tidigare sagt att det inte är aktuellt att återinföra värnplikten. Vad gäller? Vad ska en eventuell värnplikt i så fall omfatta, och hur ska kostnaderna betalas?

I farans riktning finns att det är lockande för regeringen att återinföra värnplikten av helt andra skäl. Att stoppa in ett stort antal ungdomar varje år i värnplikt skulle självklart sänka ungdomsarbetslösheten och det skulle även till en del motverka bostadsbristen bland unga. Andra argument som ofta framförs är att "det är ett bra sätt att uppfostra unga människor". Men inget av dessa argument håller för att försvara en mångmiljardsatsning på återinförd värnplikt. Enda hållbara syftet med en eventuell värnplikt skulle vara att stärka försvaret.

Det finns en folklig opinion för återinförd värnplikt enligt opinionsmätningar som gjorts. Men jag menar att de tillfrågade knappast har hela bilden när de svarar.

Viktigt är att komma ihåg är för det första att värnplikten inte är avskaffad utan vilande, och kan enligt riksdagens beslut 2010 tillämpas och och när den behövs i ett eventuellt sämre beredskapsläge. Beslutet 2010 innebar också att den vilande värnplikten omfattar både kvinnor och män. Det finns idag större hot mot Sverige än när beslutet togs och man kan såklart aldrig utesluta återinförd värnplikt. Men samtidigt ska man ha klart för sig att såväl utbildningsförband som utbildningspersonal för utbildning av värnpliktiga saknas, liksom mycket av den utrustning som tidigare fanns för grundutbildning av soldater. Och det kostar väldigt mycket att utbilda värnpliktiga. Det är ingen snabb och enkel sak att återinföra värnplikten och frågan är om det verkligen är bästa sättet att stärka vårt försvar?

Moderaterna kräver idag en ny framtidsinriktad försvarsberedning med brett mandat som omfattar hela totalförsvaret. Värnpliktsfrågan skulle väl sannolikt vara en av de saker en sådan beredning skulle titta på, men det är verkligen ingen liten okomplicerad fråga.




Moderaternas agenda för stärkt svensk säkerhetspolitik

2016-01-11

Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra höll i dag ett tal på Folk och Försvar i Sälen. Hon tog utgångspunkt i att omvärlden är osäkrare och oroligare än på mycket länge samt att dagens säkerhetspolitiska hotbilder är komplexa. Det handlar till exempel om Rysslands agerande där militärt våld och hot om våld återigen har blivit ett verktyg som används i Sveriges närområde, om sönderfallande samhällen och inbördeskrig tillsammans med gränsöverskridande terrorism. Till det skapar ett integrerat användande av olika former av krigföring och propaganda, ny teknik som används inom psykologisk krigföring samt riktade insatser mot elektroniska infrastruktur ytterligare utmaningar.

Det nya säkerhetsläget i vårt närområde och den förändrade internationella världsordningen kräver anpassning och en omläggning av politiken för att förbättra båda dessa parametrar. Sveriges samlade förmåga att försvara vårt samhälle – civilt, militärt, polisiärt – mot den nya tidens hot behöver vässas. Därför kräver moderaterna tre omedelbara uppdateringar av politiken:

• Sverige bör gå med i Nato
Ett Sverige i Nato skulle stärka säkerheten i Östersjöområdet, ge oss ett ökat internationellt inflytande och underlätta att leverera det vi med solidaritetsförklaringen redan åtagit oss. Det är Nato som gör vårt europeiska samarbete operativt.

• Förstärkt säkerhetsarbete i Sverige
Att resa för att kriga med terrororganisationer ska kriminaliseras. Säkerhetspolisen behöver resurser och bättre verktyg, till exempel hemlig dataavläsning och tillgång till signalspaning.

• Regeringen måste omedelbart tillsätta en ny Försvarsberedning
Den bör ges ett brett mandat som omfattar totalförsvaret i dess vidaste bemärkelse, men också utmaningen med radikalisering och terrorism. Sverige behöver en brett förankrad säkerhetspolitisk bedömning och plan för hur vi ska möta framtidens militära och civila säkerhetsutmaningar.




Det är knappast Nato som är de aggressiva

2015-09-04

I går hade jag och moderaternas försvarspolitiske talesperson, Hans Wallmark, denna slutreplik i Borås Tidning angående moderaternas positiva grundsyn på ett svensk Nato-medlemskap.


Det är knappast Nato som är de aggressiva

Ann-Britt Sternfeldt och Marianne Josefsson skriver i en insändare i BT (22/8) att ett svenskt Natomedlemskap skulle försämra Sveriges säkerhetspolitiska läge. Dessutom hävdar de också att det är Nato som står för en ”aggressiv militarisering” i vårt närområde. De båda påståendena har mycket lite med verkligheten att göra. I det osäkra läge som nu råder i Sveriges närområde är ett Natomedlemskap det bästa alternativet för att stärka Sveriges säkerhet.

Som Natomedlem skulle Sverige dela gemensamma säkerhetsgarantier med 28 andra Natoländer. Detta är något som inte går att jämföra med ett rent nordiskt försvarssamarbete som bara skulle vara begränsat till fredstid.

Det värdlandsavtal med Nato som riksdagen kommer att ta ställning till under 2016 förbättrar Sveriges förmåga att solidariskt ge och ta emot militär hjälp. Det finns en bred politisk enighet kring att Sverige ska gå vidare och slutföra avtalet med Nato. Avtalet bygger på frivillighet och de aktiviteter som genomförs sker på inbjudan av Sverige.

Att det är Nato som står för aggressionen i Sveriges närområde är ett absurt påstående. De senaste åren har vi sett ett allt mer auktoritärt Ryssland som slår ner på demokratiska krafter inom landet och som vänder sina vapen mot grannländer som Georgien och Ukraina. Även de baltiska länderna känner av ett allt hårdare ryskt tryck och rysk militär över allt mer aggressivt i Östersjöområdet. Något som även Sverige har märkt av.

Det försämrade säkerhetspolitiska läget gör att vi i Sverige måste stärka vår säkerhet. Det gör vi genom att det nu finns en bred politisk enighet kring satsningar på vårt försvar, men det är inte nog. Sverige bör även bli medlem i Nato för vi på allvar ska kunna stärka vår säkerhet tillsammans med andra demokratiska stater och kunna värna vårt oberoende.

Hans Wallmark
försvarspolitisk talesperson (M)

Jan Ericson
riksdagsledamot (M)




Bra med samsyn inom Alliansen kring svenskt Nato-medlemskap

2015-09-01

Efter att även Centerpartiet meddelat att man svänger i Nato-frågan, har nu samtliga fyra Allianspartier en positiv grundsyn på svensk medlemskap i Nato. Det finns nyansskillnader mellan partierna, tex angående villkoren för ett svenskt medlemskap, men det är sådant man kan lösa genom diskussioner mellan partierna. Viktigast är dock att inget Alliansparti avvisar tanken på ett Nato-medlemskap.

Alliansen står nu med sin gemensamma grundsyn mot övriga fyra partier - S, SD, MP och V. Alla dessa avvisar idag ett Nato-medlemskap, även om jag vet att det finns en hel del röster inom Socialdemokraterna som är mer positiva till tanken. Frågan är hur dessa partier tänker sig att Sverige ska kunna försvaras i framtiden?

Redan idag är alla Sveriges grannländer, förutom Finland och Ryssland, medlemmar i Nato, det gäller Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Danmark och Norge. Tanken att Sverige och Finland borde välja samma väg när det gäller Nato är enligt min mening mycket god. Även i Finland pågår idag en diskussion om ett möjligt framtida Natomedlemskap.

Jag upprepar min och moderaternas försvarspolitiske talesperson Hans Wallmarks debattartikel om moderaternas syn på Nato. Den publicerades i Borås Tidning den 26 juli. Vi fick mothugg i en replik för några veckor sedan och har nu sänt in en slutreplik som förhoppningsvis publiceras inom kort.




Sverige behöver en färdplan mot Nato-medlemskap

2015-08-01

Debattinlägg i Borås Tidning 26 juli:


Nato måste vara vårt mål

Ett svenskt Natomedlemskap har aldrig varit så angeläget som det är idag. Det är det enda försvarssamarbetet som på allvar skulle stärka Sveriges säkerhet. Konflikten i Ukraina och den ökade militära aktiviteten i och kring Östersjön har skapat ett mer oroligt säkerhetspolitiskt läge i Sveriges närområde. Därför är det nu dags att vi tar fram en konkret färdplan mot ett svenskt Natomedlemskap vilken leder till en ansökan.

De angrepp som riktats mot Ukraina har lett till att skillnaden mellan partnerskap och medlemskap i Nato har ökat. Endast de fullvärdiga medlemmarna innefattas av de gemensamma försvarsförpliktelserna. Det måste vi i Sverige förhålla oss till och börja närma oss ett Natomedlemskap.

Det nordiska försvarssamarbetet är värdefullt och stärker våra militära förmågor. Tillsammans med de nordiska länderna kan vi genomföra större och mer komplexa övningar och samordna vissa förmågor. Problemet är bara att det nordiska samarbetet är begränsat till fredstid. I ett skarpt läge finns inga garantier att vi skulle få hjälp av våra grannar. Som Natomedlemmar skulle Sverige och Finland däremot kunna ha ett samarbete som även skulle gälla i krigstid.

Endast Sverige och Finland står allianslösa. Goda nära grannar och samarbetspartners är alla med i Nato: Norge, Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Tyskland.

Glädjande nog är det allt fler svenskar som är för ett svenskt Natomedlemskap. Även fler politiska partier blir mer positivt inställda till Nato. Det är en förändring som är välkommen och nödvändig utifrån det säkerhetspolitiska läge vi nu befinner oss i. Den basen måste vi bygga vidare på. Dels ska en utredning analysera Sveriges försvarspolitiska samarbeten, inklusive Nato. Dels måste vi få en bred och faktabaserad diskussion i Sverige om vad ett svenskt Natomedlemskap skulle innebära.

Den nya finska regeringen har ändrat sin linje och ser nu åter igen Natomedlemskap som en möjlighet. Stefan Löfven bör ta intryck av vårt grannland. Sveriges försvar ska stärkas, men samtidigt måste vi se hur samarbetet med Nato kan bli starkare och ytterst hur Sverige kan bli medlem av Nato. Därför behöver Sverige en färdplan mot Natomedlemskap.


Hans Wallmark (M), försvarspolitisk talesperson
Jan Ericson (M), riksdagsledamot Södra Älvsborg




Sverige behöver en färdplan för framtida Nato-medlemskap

2015-06-08

I en intervju med Svenska Dagbladet i dag efterlyser moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra och försvarspolitiske talespersonen Hans Wallmark en tydlig färdplan för ett svenskt medlemskap i Nato. Målet är en svensk ansökan under nästa mandatperiod, vilket kräver förberedelser och en bred nationell debatt om Sveriges framtida säkerhet och försvar. Förslaget om en tydlig färdplan med sikte på en svensk ansökan om medlemskap i Nato under nästa mandatperiod kommer från Moderaternas arbetsgrupp ”Säkerhet i en orolig omvärld”.

Ett Natomedlemskap är det enda försvarssamarbete som på lång sikt stärker Sveriges säkerhet och förmåga. Vi måste förbereda oss för en ansökan för att kunna ta det steget när tiden är mogen. Det kraftigt försämrade säkerhetsläget i vårt närområde kräver både ett starkare försvar och ett fördjupat internationellt försvarssamarbete, framförallt med Nato.

Sverige har ett allt närmare samarbete med Finland på försvars- och säkerhetsområdet och Moderaterna kommer därför att föra en dialog med finska företrädare kring förutsättningarna för ett svenskt och finskt medlemskap. Vidare kommer samverkan ske med systerpartier i närliggande Natoländer, till exempel Norge och Tyskland. Moderaterna kommer även att söka dialog inom Alliansen kring Sveriges relation med Nato.

Numera är 22 av 28 EU-länder medlemmar av Nato och det är bara dessa som har tillgång till den europeiska säkerhetspolitikens innersta kärna. Det är ytterst bara Nato som har förmågan att säkra EUs medlemsländers territoriella integritet. I ljuset av Rysslands allt mer aggressiva agerande mot länderna i dess närhet samt återkommande hot och territoriella kränkningar spelar Nato en avgörande roll för att upprätthålla säkerheten i Europa.

Behovet av ett Nato-medlemskap understryks av Försvarsmaktens bedömning att trots de satsningar som Sverige nu gör på försvaret kommer vår relativa förmågan i omvärlden att minska bortom 2020. Dessutom står Sverige inför stora materielbehov efter 2020 som kommer att kräva betydande resurser.




Ett positivt trendbrott för försvarspolitiken

2015-05-04

Debattartikel i Borås Tidning idag:


Ett positivt trendbrott för försvarspolitiken

10,2 miljarder mer till försvaret under de närmsta fem åren. Mer pengar för att kunna möta en allt större osäkerhet i Sveriges närområde. Det är resultatet av en försvarsuppgörelse som Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna ingått tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Den skapar förutsättningar för det svenska försvaret att höja sin operativa förmåga och stärker Sveriges försvarsförmåga. Det är ett trendbrott.

Det är en styrka i en orolig tid att det nu finns en bred uppslutning i Sveriges riksdag kring en betydande höjning av försvarsanslaget, något som vi har drivit i förhandlingarna med regeringen. Inte minst är det en viktig markering mot alla länder i Östersjöområdet. Det ger trygghet för de män och kvinnor i Försvarsmakten som gör en viktig insats för vårt land. För Moderaterna har det också varit viktigt att Vänsterpartiet inte ges inflytande över försvarspolitiken.

I överenskommelsen ingår även att en utredning tillsätts som analyserar för- och nackdelar med Sveriges försvarspolitiska samarbeten och medlemskap inklusive Nato. Det är ett viktigt steg för att fördjupa kunskapen och diskussionen om Nato i Sverige. Sverige står inför viktiga försvars- och säkerhetspolitiska vägval. Som ett parti vilket ser Nato-medlemskap som ett naturligt nästa steg välkomnas en faktabaserad debatt.

Försvarets basplatta stärks genom att tillföra bland annat mängdmateriel, standardfordon och kvalificerad ammunition samt att övningsverksamheten stärks betydligt. Försvaret av Gotland utökas genom att en stridsgrupp sätts upp på den strategiskt viktiga ön samt att Hemvärnet stärks. Ubåtsjakts-förmågan säkerställs genom ökad övningsverksamhet och fler besättningar, att två korvetter och sju bevakningsbåtar modifieras och tillförs ubåtsjaktsförmågan, samt att nya undervattenssensorer anskaffas.

Viktiga åtgärder för armén inkluderar bland annat anskaffning av ett nytt medelräckviddigt luftvärnssystem, att samtliga stridsvagnar förbandssätts och att Hemvärnet tillförs granatkastare. Marinstridskrafterna stärks genom anskaffning av ny sjömålsrobot, ny lätt torped och ett nytt signalspaningsfartyg. Slutleverans av det nya Helikopter 14 och åtgärder för en ökad spridning av flygets bassystem stärker flygstridskrafterna.

Försvarsöverenskommelsen är ett viktigt första steg för att stärka Sveriges försvarsförmåga i en orolig tid. Moderaterna tillsammans med Centern och Kristdemokraterna har lyckats få regeringen att gå med på en betydligt högre ökning av försvarsanslaget än vad S och MP ursprungligen ville ha. Sex miljarder blev tio.

Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att detta endast är att betrakta som ett steg på en lång väg att vandra. Försvarsmakten har nämligen själva önskat resursförstärkningar på högre belopp än vad som nämns i överenskommelsen. Framförallt när det gäller materielförsörjning så behövs det göras omfattande investeringar i tiden från 2021 och framåt. Detta ska belysas i en särskild utredning som ska vara klar 2018. Den då tillträdande regeringen har, oavsett färg, ansvar för att finansiera dessa satsningar.

Hans Wallmark
Försvarspolitisk talesperson (M)

Jan Ericson
Riksdagsledamot (M)




Viktigt med bred överenskommelse kring försvarspolitiken

2015-04-17

I dag presenteras en överenskommelsen om Sveriges försvarspolitiska inriktning 2016-20 som Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna ingått tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Från moderat sida har utgångspunkten varit att ta ansvar för landet och medverka till en bred överenskommelse på försvarsområdet. Det är en styrka i en orolig tid att visa prov på denna enighet. Det ger trygghet för de män och kvinnor i Försvarsmakten som tjänar vårt land och det är en viktig markering mot alla länder i Östersjöområdet. För Moderaterna har det varit viktigt att få till stånd en utredning om för- och nackdelar med ett Natomedlemskap. Det har också varit viktigt att Vänsterpartiet inte ges något inflytande över försvarspolitiken.

Överenskommelsen innebär en långsiktigt stärkt försvarsförmåga för Sverige i ett osäkert omvärldsläge. Försvaret får nu goda möjligheter att stärka den operativa förmågan. Bredden i överenskommelsen säkerställer god genomförbarhet under kommande år. Överenskommelsen innehåller flera delar:

• Resursförstärkning med 10,2 miljarder till 2020 utöver de resursökningar Försvarsberedningen tidigare enats om. Överenskommelsen innebär kraftiga resursökningar, sammanlagt 10,2 miljarder kronor extra till Försvarsmakten fram till 2020. Resursökningarna är helt i linje med vad Moderaterna har drivit i försvarsförhandlingarna.

• Säkerhetspolitisk utredning inklusive Nato. Överenskommelsen innebär att regeringen tillsätter en utredning som ska analysera för- och nackdelar i olika försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten samt medlemskap. Jag citerar överenskommelsen:

”Regeringen uppdrar åt en expert att ta fram en rapport som utifrån ett fristående perspektiv analyserar och redogör för innebörden av olika former av samarbeten respektive medlemskap med länder och i organisationer, samt dessas för- och nackdelar inom det försvars- och säkerhetspolitiska området, i dag och i framtiden. Analysen ska inte utvärdera den militära alliansfriheten. Den innefattar bl.a. relationen till de nordiska, nordisk-baltiska och bilaterala svensk-finska samarbetena, samt till den transatlantiska länken, FN, EU, OSSE och Nato. Analysen syftar till att tydliggöra ett brett förhållningssätt till vår säkerhet och bidra till fördjupat samtal i vårt land om dessa frågor. Uppdraget sträcker sig över ett år och skall redovisas i form av en skriftlig rapport till regeringen. Samråd skall ske med ovan nämnda försvarsgrupp kring val av utredare.”

• Särskilda prioriteringar:
- För att höja den operativa förmågan i krigsförbanden satsas resurser på bland annat mängdmateriel, standardfordon och kvalificerad ammunition samt övningsverksamhet.
- En stridsgrupp Gotland organiseras från och med 2018. Stridsgruppen utgörs av ett stående mekaniserat kompani och ett stridsvagnskompani.
- Ett antal åtgärder vidtas för att säkerställa ubåtsjaktsförmågan. Det gäller bland annat fler besättningar, modifierade korvetter med ubåtsjaktsförmåga och bevakningsbåtar med förmåga till ubåtsbekämpning.

Min egen spontana reaktion är att det givetvis alltid finns önskemål om mer pengar från Försvarets sida, men att Alliansen tillsammans pressat regeringen så att de fått öka nivån betydligt. Det är också bra att Nato-frågan lyfts tydligare. Oavsett hur mycket pengar vi tillför Försvaret kommer Sverige aldrig långsiktigt att kunna klara sig själv mot en stark angripare. Vi är och kommer att vara beroende av samarbete med andra.




Moderaternas syn på framtidens försvarsbudget

2015-03-18

I en intervju igår med Sveriges Radio presenterade Anna Kinberg Batra och Hans Wallmark Moderaternas förslag för hur försvarets resurser bör stärkas redan i vårändringsbudgeten och under kommande år. Det försämrade säkerhetsläget i vårt närområde kräver att vi stärker vår försvarsförmåga och det är särskilt viktigt att vi genomför satsningar som får effekt här och nu.

Moderaterna anser inte att regeringens bud som presenterades i förra veckan räcker för att möta det försämrade säkerhetsläget - mer resurser måste till. Framförallt när de sex miljarder kronor som utlovats av regeringen i praktiken enbart innebär ett reellt tillskott på fyra miljarder kronor, efetrsom två miljarder gåt åt för att täcka ökade arbetsgivareavgifter för unga anställda och ökat avkastningskrav på Fortifikationsverket.

Moderaterna föreslår följande:
• I vårändringsbudgeten bör Försvarsmakten få ytterligare 500 miljoner kronor. Detta säkerställer att armén får fler fälttimmar, flottan får fler sjötimmar och flygvapnet får fler flygtimmar redan i år.
• Under perioden 2016 – 2020 bör försvarsanslagen höjas med åtminstone två miljarder kronor per år, alltså minst 10 miljarder kronor. De resurser vi skjuter till utöver regeringen bör huvudsakligen gå till att förstärka exempelvis ubåtsjaktförmågan.
• Det kan dock inte uteslutas att det är nödvändigt att förstärka Försvarsmakten med upp till fyra miljarder kronor per år. En ytterligare analys är dock nödvändig utifrån hur vi kan stärka vår försvarsförmåga i närtid på bästa sätt och hur en sådan ökning ska kunna finansieras.

Ytterligare resurser till försvaret förutsätter en ansvarsfull finansiering. Dessa bör i första hand ske genom omprioriteringar inom andra delar av statens budget. Det är inte aktuellt med höjda skatter på jobb och tillväxt.

Moderaterna förutsätter också att regeringen kommer att tillsätta en Natostudie som ser över de konkreta förutsättningarna för ett svenskt Natomedlemskap. Vi har svårt att se hur vi ska kunna enas med regeringen om ett försvarsbeslut om den inte innehåller en Natostudie.




Inte orimligt med repövning för tidigare värnpliktiga - men...

2014-12-11

Regeringen beslutade i dag att göra det möjligt för försvarsmakten att med plikt kalla in tidigare värnpliktiga och grundutbildade soldater till repetitionsövningar. Regeringens beslut att återaktivera plikten att göra repetitionsövning innebär att omkring 7.500 personer, som genomfört värnplikten från och med 2004 eller den grundläggande militärutbildningen GMU för frivilliga och är krigsplacerade, kan komma att kallas in till repövningar. Regeringen motiverar dagens beslut med det försämrade läget i Sveriges närhet och att krigsförbandens operativa förmåga nu måste stärkas genom fler övningar.

Moderaterna har tidigare framhållit att vi upplever ett nytt normalläge i den säkerhetspolitiska utvecklingen i vårt närområde. Vi har pekat på vikten av att tillföra nya materielsystem, påskynda införandet av den nya insatsorganisationen och genomföra en saklig prövning av medlemskap i Nato.

Moderaterna motsätter sig inte beslutet att möjliggöra för Försvarsmakten att kalla in värnpliktiga till repetitionsövningar, och beslutet ligger helt i linje med vad jag själv tidigare funderat över, nämligen hur man bäst kan ta vara på de sista årskullarna som gjort värnpliktstjänsatgöring. Det borde man självklart göra om det nu är önskvärt med en större volym på antalet soldater i försvaret. Dock givetvis under förutsättning att de värnpliktsutbildade har en utbildning som är användbar i dagens försvar.

Samtidigt kan man konstatera att regeringsbeslutet inte har föregåtts av någon beredning överhuvudtaget med vare sig riksdagens försvarsutskott eller Utrikesnämnden. Det rimmar illa mot bakgrund av regeringens uttalade ambition att hitta blocköverskridande lösningar, och denna typ av frågor brukar man försöka samla en bred riksdagsmajoritet bakom.

Det finns också frågor kring de ekonomiska förutsättningarna. Regeringen avser nämligen inte att tillskjuta mer pengar för dessa övningar utan det ska "lösas inom befintlig budget". Det är ju tur att den av riksdagen antagna Alliansbudgeten innebär att Försvarsmakten slipper reducera sina kostnader med 150-200 miljoner kronor år 2015 som regeringen föreslog i höstbudgeten. Men det behövs sannolikt extra pengar om man ska kunna genomföra stora repetitionsövningar. I den frågan passar regeringen.




Ubåtsbesked bör leda till eftertanke

2014-11-14

Dagens besked från Försvarsmakten där man bekräftar att svenskt territorium kränkts av en främmande undervattensfarkost bör leda till eftertanke. Beskedet bekräftar att vi ser ett nytt och försämrat säkerhetsläge i Sveriges närområde, och det är ytterst allvarligt.

Den inriktning som Försvarsberedningen enats om och som möjliggör ökad incidentberedskap och övning, måste nu respekteras och fullföljas. Men det är samtidigt också viktigt att det förändrade omvärldsläget vägs in när beslut fattas om försvarets framtida inriktning. För egen del tror jag att både Sverige och resten av EU kommer att tvingas gradera upp sina försvarsbudgetar, vilket är beklagligt och självklart kommer att ta resurser från annat som man annars kunde ha använt pengarna till. Det är en sorglig utveckling för Europa.




Varför denna beröringsskräck med allt som rör Nato?

2014-10-30

Sveriges tidigare moskvaambassadör Tomas Bertelman presenterade i går en utredning där han föreslår en förutsättningslös utredning om ett eventuellt svenskt Natomedlemskap. En Natoutredning skulle – på samma sätt som inför det svenska EU-medlemskapet för 20 år sedan – belysa för- och nackdelar, anser utredningen. ”Det vore en fördel om en sådan utredning kunde göras tillsammans med Finland”, står det att läsa slutsatserna. I sammanhanget kan man ju konstatera att både Danmark, Norge och Island är med i Nato, liksom de baltiska staterna, Polen och Tyskland. Alltså alla Sveriges grannländer, utom Finland och Ryssland. Så sent som i måndags kväll föreslog den finske statsministern Alexander Stubb att Natofrågan skulle utredas, vilket avvisade av Sveriges statsminister Stefan Löfven.

När en utredning förespråkar en förutsättningslös analys av fördelar och nackdelar med ett svenskt Natomedlemskap skulle man ju i ljuset av det allt mer infekterade säkerhetsläget i vår del av världen kunna tänka sig att regeringen skulle svara positivt. Men det gör man inte. I stället avvisar man alla former av utredning av ett eventuellt svensk Natomedlemskap. Detta trots att det enligt två opinionsmätningar igår (Novus respektive Aftonbladet) är något fler svenskar som är för ett natomedlemskap än som är emot. Opinionen har svängt kraftigt det senaste halvåret.

Sverige har redan omfattande samarbete med Nato, men utan att erhålla det skydd som ett fullvärdigt Natomedlemskap ger. Detta kan öka risken för Sverige att dras in i konflikter. Att kategoriskt avvisa att ens utreda eventuella fördelar med ett Natomedlemskap känns därför ganska ansvarslöst. Det är inte självklart att Sverige ska gå med i Nato, men frågan behöver diskuteras och debatteras mycket mera än idag.




Inte helt okomplicerat att stoppa "terror-turism"

2014-09-26

De senaste veckorna har frågan blossat upp på nytt om hur Sverige ska kunna förhindra att ungdomar bosatta i Sverige reser till andra länder för att tränas som soldater/terrorister eller rent av att kriga eller delta i terrorhandlingar. Självklart tycker alla att vi måste göra allt för att förhindra detta, och SÄPO är ganska duktiga på att kartlägga denna typ av verksamhet.

Samtidigt är det givetvis svårt att veta vad en ung människa tänker göra när man reser från Sverige till ett annat land. Inte minst om man reser till ett annat EU-land för att därifrån fortsätta på olika sätt till stridszoner utanför EU.

Det är också svårt med gränsdragning - vad är en moraliskt riktig insats för att försvara sitt gamla hemland och vad är en omoralisk insats till stöd för en terrorgrupp? Vi vill inte att ungdomar från Sverige ska delta i aktioner från IS, Al Qaida, Al Shabab eller Hamas. Men ska vi hindra kurder bosatta i Sverige att delta i kriget i Irak för att försvara kurdiska områden mot IS eller att delta i kriget i Ukraina för att försvara Ukrainas östra delar mot rysk aggression? Hur vet vi i så fall om en person från Sverige som åker till Ukraina eller Irak kommer att delta i den ena eller den andra sidan i konflikten?

Jag ser fram mot konstruktiva förslag för att stoppa "terror-turismen" från Sverige, men inser samtidigt att det lär bli ett regelverk som kan bli mycket svårt att tillämpa både juridiskt och praktiskt.

Ett alternativ - eller komplement - är kanske hårda straff och/eller livstids utvisning för den som i efterhand visat sig ha deltagit i aktioner från av FN eller EU terrorstämplade organisationer? En person som fått skydd i Sverige och hjälp av svenska folket att starta ett nytt liv här sviker vårt förtroende om man sedan lämnar Sverige för att ansluta sig till terrororganisationer utomlands. Då finns det all anledning att också diskutera om man inte också har förverkat sin rätt att återvända till Sverige. Kanske skulle en sådan lagstiftning ha en avhållande effekt på ungdomar som överväger att ansluta sig till stridande terrorgrupper?




Bra att ha goda relationer med Nato, särskilt i oroliga tider

2014-08-28

Regeringen har idag fattat beslut om att underteckna ett avtal rörande värdlandsstöd med Nato.

I juni i år beslutade regeringen att Försvarsmakten fick inleda förhandlingar med Nato om ett avtal rörande värdlandsstöd (Host Nation Support MOU). Avtalet bygger på frivillighet mellan parterna och blir endast tillämpligt i de fall Nato genomför verksamhet i Sverige på inbjudan av Sverige som värdnation. Genom att ingå ett samförståndsavtal med Nato rörande värdlandsstöd tydliggörs Sveriges roll som värdland i samband med övningar eller annan militär aktivitet på vårt territorium.

"Sverige bygger säkerhet i samverkan med andra länder och organisationer och det finns en enighet över blockgränserna att ingå avtalet med Nato. Avtalet med Nato innebär förbättrade möjligheter att ge och ta emot militärt stöd", säger försvarsminister Karin Enström (M).

Regeringen beslutade redan 2010 att anta ett mål om värdlandsstöd inom ramen för planerings- och utvärderingsprocessen i Partnerskap för fred. Målet anger att Sverige ska utveckla och implementera koncept för värdlandsstöd till 2016 då avtalet även väntas träda ikraft.

I en orolig tid med ett mycket aggressivt Ryssland i vårt närområde (som just nu verkar ha ett 1.000-tal soldater inne på Ukrainas territorium, och som gång på gång kränker andra länders luftrum, senast Finlands vid två tillfällen) tycker jag det känns tryggt för vårt land att ha goda relationer med Nato utan att formellt vara medlem. Det finns också ett mycket brett parlamentariskt stöd för att Sverige ska ingå avtal med Nato om värdlandsstöd, något som slogs fast senast i Försvarsberedningens rapport från maj i år. Innan avtalet träder i kraft ska det dock godkännas av riksdagen.

Om Sverige sedan på sikt ska bli formell medlem i Nato med ömsesidiga förpliktelser är en betydligt större fråga. Jag är inte säker på att svenska folket är redo för detta, men jag tror samtidigt att det blir ofrånkomligt i längden. Lilla Sverige kommer aldrig att kunna försvara sig mot väpnade angrepp från större nationer. Det har vi för övrigt aldrig kunnat i modern tid. En öppen förutsättningslös diskussion kring fördelar och nackdelar med ett Nato-medlemskap skulle vara välkommen.




Regeringen vill tillföra 143 miljoner till Kustbevakningen

2014-08-22

Kustbevakningen har inte klarat av att hålla sin budget, och har därför varslat ett antal medarbetare om uppsägning. I går kom beskedet från Försvarsminister Karin Enström (M) att regeringen vill satsa 143 miljoner kronor på Kustbevakningen. Kustbevakningen får tillskott om 20 miljoner kronor för 2015 och 123 miljoner kronor för 2016. Detta innebär troligtvis att varslen av medarbetare kan dras tillbaka.

Kustbevakningen har flera viktiga roller och är dessutom en del av vårt totalförsvar. Det är välkommet att regeringen är villiga att skjuta till de pengar som saknas, även om man givetvis i normalfallet förväntar sig att en myndighet ska hålla sin budget.




Staten tar notan för skogsbranden

2014-08-09

I torsdags meddelade regeringen att Finansdepartementet har inlett ett arbete med att kartlägga kostnaderna som drabbat skogsägarna under den stora skogsbranden i Västmanland. Det är inte alltid så att försäkringar täcker alla skador på skog och infrastruktur, till skillnad mot att fastighetsförsäkringar normalt täcker kostnader som drabbat enskilda personer när bostäder och ekonomibyggnader skadats eller förstörts av branden. Tanken är att ge motsvarande stöd till skogsägarna i det drabbade området som staten gjorde till de som drabbades av stormarna Gudrun och Pär, och att eventuellt också ersätta jordbrukare för extraordinära kostnader, tex för evakuering av djur.

I dag meddelade regeringen också att staten kommer att stå för kostnaderna för brandbekämpningen, så de drabbade kommunerna slipper betala mer än en liten självrisk.

I ett läge med en omfattande katastrof är det rimligt att staten går in med stöd för att hantera de ekonomiska följderna. Jag tycker det känns bra att regeringen givit snabba besked i dessa frågor, vilket minskar oron hos både enskilda och de drabbade kommunerna. De har annat än pengar att tänka på just nu.




Vad kan Sverige lära av skogsbranden i Västmanland?

2014-08-07



Brandkatastrofen i Västmanland pågår fortfarande, och även om läget verkar ha stabiliserats och elden inte längre sprider sig som tidigare så är följderna dramatiska. Skogsskador för flera hundra miljoner kronor och enligt senaste uppgifter ett tiotal nedbrända byggnader, varav flera bostadshus. Det är den största skogsbrandkatastrofen i Sverige i modern tid. Det är lätt att känna starkt för de som drabbats, och man inser vilka skräckupplevelser vissa råkat ut för.

Många rykten florerar samtidigt, exempelvis att Försvaret inte haft en enda helikopter på plats för att vattenbomba (sanningen är att tre av försvarets helikoptrar deltagit). Ett stort antal civila helikoptrar har också anlitats vid brandbekämpningen. Diskussionerna kring eventuellt anskaffande av brandflyg är också igång. Detta trots att det inte är självklart att dessa flyg kan användas. Vid tät rök kan man inte se var man ska släppa vattnet. I vilken mån Sverige ska ha eget brandbekämp- ningsflyg, andra typer av helikoptrar eller om det kanske är bättre att samarbeta med andra länder återstår att se.

När det akuta krisskedet är över är det viktigt att vi påbörjar arbetet med att se vilka lärdomar som kan dras. Det är viktigt vid varje kris, och särskilt vid en händelse av detta exceptionella slag. Därför berättade statsminister Fredrik Reinfeldt i dag att regeringen kommer att tillsätta en utredning som ska analysera vad som hänt och hur krishanteringen fungerat. Han reste idag till de drabbade områdena för att ytterligare informera sig om läget.

Frågor som ska belysas i utredningen är bland annat hur samordning och ledning av insatsen fungerat; lokalt, regionalt och nationellt. Den ska också diskutera förutsättningarna för användning av brandflyg, t ex eventuellt behov av samövningar eller ökad tillgänglighet. I dag ska alla samhällets resurser kunna användas vid större kriser, och utredningen ska se över hur detta fungerar i praktiken. Förutsättningar för att förbättra kommunikationen och information till allmänheten under kriser behöver utvärderas, inte minst information till berörda vid en evakuering. Utredningen ska också utvärdera krisberedskapen inom jord- och skogsbruket.

Utöver utredningen vill regeringen ge Trafikverket i uppdrag att analysera skadeverkningar på den lokala infrastrukturen.

Branden får även ekonomiska konsekvenser. Finansdepartementet har inlett ett arbete med att kartlägga dessa. Tanken är vad jag förstår att ge motsvarande stöd till skogsägarna i det drabbade området som staten gjorde till de som drabbades av stormarna Gudrun och Pär.




Besök hos Älvsborgs Hemvärnsbataljon i Borås

2014-05-16



Eftermiddagen tillbringade jag hos Älvsborgs Hemvärnsbataljon i Borås. Bataljonchefen Thomas Larsson (längst till vänster på högra bilden) och hans medarbetare tog emot mig. Jag fick först en föredragning om Försvarsmaktens verksamhet i Västsverige och därefter om Hemvärnets roll. Avslutningsvis fick jag besöka det imponerande förrådet av materiel, fordon och vapen som håller en förvånansvärt hög standard.

Mitt sammanfattande intryck är att Hemvärnet håller förvånansvärt hög standard, högre än de flesta nog inser. Utbildningsnivån är hög och materielen av hög kvalitet. Man har också en god tillströmning av intresserade och de fyra hemvärnsbataljonerna i Västsverige innehåller uppemot 2.000 man idag. Förutom att i krissituationen skydda viktiga militära och civila objekt är man också en resurs för det civila samhället. Man har också kort inställelsetid, på bara ett par dygn kan man ha hela sin styrka stridsberedd och fullt utrustad. Man har också nära samverkan med andra frivilligorganisationer, polis och räddningstjänst, kustbevakning mfl.

Hemvärnet har idag uppemot 28.000 man i landet, och står för ungefär halva det manskap på drygt 50.000 man som Sverige har tillgängligt. Men Hemvärnet står bara för 5% av Försvarets samlade kostnader.

Ledningen för Hemvärnet säger sig ha tillräckligt med personal och utrustning för att snabbt vara på plats och klara av sina uppgifter i en krissituation. Man är däremot oroade för att den resterande delen av Försvaret inte har den kraft som krävs för att sedan avlasta Hemvärnet. Det är ett viktigt budskap till oss politiker.




Kort om gårdagens försvarsbeslut

2014-05-16

Försvarsberedningen konstaterade att den pågående utvecklingen i Ukraina har lett till en större osäkerhet i vår omvärld. Det ryska agerandet i Ukraina är oacceptabelt och utvecklingen i Ukraina visar att den ryska tröskeln för att använda militära förmågor har sänkts. Europa har vaknat upp i en förändrad säkerhetsmiljö och det har betydelse för Sverige och vår säkerhets- och försvarspolitik. Sveriges försvarsförmåga behöver stärkas. Därför föreslås extra satsningar på försvaret med totalt 27 miljarder nästa försvarsinriktningsperiod, till en nivå som ligger 5,5 miljarder högre än idag. Till detta kommer uppräkningar i takt med inflationen.

Försvaret av Sverige börjar i Sverige och det kräver professionella förband, samövade, tillgängliga med hög kvalité. Förslaget innebär att antalet fast anställda i försvaret ökas något, att det satsas mer på hemvärnet, och att det görs investeringar i materiel och vapensystem.

Försvarsberedningen vill förstärka stridsflygförmågan genom att utöka antalet JAS 39 E till 70, från dagens planerade 60. Ubåtsförmågans ska stärkas genom att öka antalet ubåtar till fem stycken. Dessutom föreslår beredningen bland annat att nytt luftvärn ska anskaffas, nästa generations Jas Gripen E ska utrustas med långdistansrobotar och att två korvetter ska modifieras och livstidsförlängas. Vidare bör hemvärnsförbanden utvecklas för att kunna lösa mer kvalificerade uppgifter och tillföras materiel bl a granatkastare och burna luftvärnsrobotar för att lösa uppgifterna. Det sker också en viss ökning av antalet anställda i Försvaret.

Försvarsberedningen föreslår också fördjupat samarbete med andra länder i Norden- och Östersjöområdet samt inom ramen för vårt samarbete med FN, EU och Nato. Vi förslår bl a att det ska undersökas om det är möjligt att etablera gemensamma förband eller samordnade resurser med de nordiska och de baltiska länderna. Vi vill även att möjligheten ska undersökas att Sverige tillsammans med Finland skapar en gemensam svensk-finsk marin styrka i Östersjön.

Försvarsmakten har unika och kvalificerade resurser som saknas inom andra samhällssektorer. Dessa resurser är i flera avseenden användbara när samhället utsätts för påfrestningar. Försvarsberedningen anser därför att Försvarsmakten i större omfattning ska kunna bidra med ett kvalificerat stöd till övriga samhället. Försvarsberedningen anser även att Hemvärnsförbandens tillgänglighet i fredstid ska öka. Stöd till det övriga samhället ska, tillsammans med den militära uppgiften, vara en huvuduppgift för Hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna. De kan t ex bistå med t ex avspärrningar av objekt och områden, yttre bevakning och trafikreglering.

I stora drag är Alliansen och Socialdemokraterna överens om Försvarsberedningens förslag, även om Socialdemokraterna har kommit med en del motstridiga uppgifter om finansieringen under gårdagen. Först utlovades 900 miljoner extra av Peter Hultqvist (S) (ledamot i försvarsberedningen), varefter partiledaren Stefan Löfvén (S) tog tillbaka löftet någon timme senare. Lite märkligt kan man tycka. Av riksdagspartierna är det annars bara V, SD och MP som helt står vid sidan av Försvarsberedningens slutsatser och förslag.

Att fem av riksdagens partier med stöd av över 80% av riksdagen står bakom Försvarsberedningens tankar och förslag ger en tyngd och stabilitet som är bra för Sverige. Och man kan konstatera att det mesta i Försvarsberedningens förslag på satsningar är det som Försvarsmakten själv har efterfrågat. För oss som är försvarsvänner känns det som om utvecklingen går i rätt och nödvändig riktning med tanke på den otrevliga utvecklingen i vår omvärld.




En dag i försvaret

2014-05-15

Pressmeddelande 2014-05-15

Riksdagsledamot Jan Ericson (M)
Telefon 070-6956828


I morgon besöker jag Älvsborgs Hemvärnsbataljon i Borås

Fredagen den 16 maj besöker moderata företrädare försvarets förband, skolor och hemvärnsgrupper runt om i hela landet. Syftet är att få en aktuell bild av den pågående historiska försvarsreformen och samtala med officerare, soldater, sjömän och frivilliga ute på förbanden. Redan för ett par år sedan genomförde Moderaterna för första gången den största försvarsaktiviteten på bredden. Denna gång gör vi en än större aktivitet över hela landet. Det pågår ett förändringsarbete i Försvarsmakten och det är viktigt att vi lyssnar och visar vårt engagemang.

Själv kommer jag att besöka Älvsborgs Hemvärnsbataljon i Borås, med början klockan 13.30. Media inbjuds till pressträff i samband med att besöket avslutas. Vid intresse, kontakta mig enligt ovan.

Försvarsreformen innebär bland annat att 16 000 unga kvinnor och män anställs i Försvarsmakten de närmaste åren. Därigenom skapas ett tillgängligt och användbart försvar.

Moderaterna har tillsammans med allianspartierna lagt fram ett kraftfullt paket på hur vi ytterligare vill stärka försvaret med satsningar på personal, materiel och mer övning. Med alliansen kommer försvarsanslaget vara 5,5 miljarder högre årligen 2024. Vi tar ansvar för ett starkare försvar i en osäker tid.




Alliansen stärker försvaret

2014-04-22

I dag meddelar Alliansens partiledare på DN Debatt och en efterföljande presskonferens att regeringen vill stärka försvarsförmågan på både kort och lång sikt. Redan i budgetpropositionen för 2015 kommer Alliansen föreslå en väsentlig förstärkning av försvaret, utöver de tillskott som redan har beslutats. Satsningarna kommer sedan stegvis att ökas fram till 2024 då ökningen uppgår till 5,5 miljarder årligen jämfört med idag.

Bakgrunden är naturligtvis den djupt oroande utvecklingen i och omkring Ukraina. Ryssland har ockuperat delar av en suverän stats territorium. Med regisserade demonstrationer, hot om strypta gasleveranser och ett kraftfullt propagandamaskineri agerar man för att medvetet destabilisera Ukraina. Allt uppbackat av förstärkt truppnärvaro. Alliansregeringen konstaterade redan i det försvarspolitiska inriktningsbeslutet 2009 att utvecklingen i Ryssland var oroande. Samtidigt såg vi ett Ryssland som även sökte samarbete med omvärlden. Som ett svar på den negativa utvecklingen slog regeringen samma år fast att ett ökat fokus på närområdet var påkallat. Det vi nu ser är att Rysslands agerande bekräftar och överträffar de farhågor som vi då hade. I en tid av oro i omvärlden är det viktigt med stabilitet och långsiktighet i den svenska försvarspolitiken, samtidigt som det måste finnas utrymme för flexibilitet när händelseutvecklingen så kräver.

Alliansens utgångspunkt är att Försvarsmakten ska fortsätta att bygga tillgängliga och användbara förband som kan användas där behov uppstår. Försvarsmakten har redan konstaterat att denna utgångspunkt är den rätta och att inriktningen bör fullföljas. Arbetet med att förverkliga den nya inriktningen och att effektivisera verksamheten har fortsatt hög prioritet.

Mot bakgrund av utvecklingen i vårt närområde är det samtidigt särskilt motiverat att markera svensk närvaro i Östersjön och på Gotland. Vi vill se en utökad övningsverksamhet i och över Östersjön för samtliga stridskrafter, till exempel genom större markstridsövningar och en ökad möjlighet till tillfällig basering på Gotland för marin och flyg. Vi kommer också att tillföra medel för att öka incidentberedskapen. Sammantaget kommer Försvarsmakten att kunna ha en högre närvaro i Östersjön och på Gotland vilket ger en förstärkt tröskeleffekt och därmed än bättre förutsättningar att tidigt upptäcka och avvisa eventuella hot. Även Hemvärnet ges ökade möjligheter att öva.

Alliansregeringen vill också investera i försvarets materielsystem. Antalet stridsflygplan av typen Jas 39 E föreslås öka från 60 till 70 plan. En satsning på logistikstöd ger ett ökat antal flygtimmar. Därtill tidigarelägger vi den planerade anskaffningen av luftvärn med medellång räckvidd, och ökar volymen betydligt, vilket möjliggör att luftvärnsförbandens tillgång till markbaserat luftvärn fullföljs och att båda luftvärnsbataljonerna på sikt blir fullt utrustade.

Vi tillför också medel för att förstärka Sveriges ubåtsförmåga. Tillskottet möjliggör en anskaffning av två nya ubåtar och en modernisering av tre ubåtar av Gotlandsklass. Därmed kommer insatsorganisationen bestå av totalt fem ubåtar. Vi vill också modifiera två korvetter i Göteborgsklass, för att förlänga deras livslängd. Därtill vill vi tillföra medel redan nästa år för att öka bemanningen. Regeringen vill också satsa på ett nytt sjömålsrobotsystem.

Sammantaget vill alltså Alliansen stärka försvarets förmåga väsentligt. Mot detta står en mycket splittrad opposition, där främst Vänsterpartiet och Miljöpartiet hittills varit motståndare till snart sagt varje satsning på försvaret, och i stället drivit en linje med fortsatta nedskärningar. Miljöpartiet är allra värst, de vill faktiskt skära ned försvarsanslagen med 1,5 miljarder och förespråkar ett "icke-våldsförsvar". När får vi se de tre rödgröna partiernas gemensamma försvarspolitik?




Krisen i Ukraina blottar oppositionens splittring i försvarsfrågan

2014-03-07

Krisen i Ukraina drar fram den stora pollitiska motsättningen inom oppositionen. Medan Socialdemokraternma egentligen ligger ganska nära Alliansen i synen på försvaret så utmärker sig de tilltänkta regeringskollegerna Miljöpartiet och Vänsterpartiet ordentligt.

Så här sade Peter Rådberg (MP) som är Miljöpartiets försvarspolitiskt ansvarige i en intervju i Aftonbladet den 4 mars:

"Vi vill inte höja försvarsanslagen för det är väldigt fredligt kring Östersjön. Vårt närområde är väldigt gynnsamt och det finns inte något militärt hot mot vårt land under överskådlig tid. Det som händer med Ukraina och Krim är så himla långt borta. Det är en helt annan sak. Det påverkar inte själva försvarsanslagen i Sverige."//
"Värnplikten ska fortfarande vara vilande. Gotland ska vi inte rusta upp och Nato ska vi inte gå med i."

Peter Hultqvist (S) har en annan linje:

"När det gäller ekonomiska förhållanden vill vi göra upp en bred överenskommelse över lång tid. Den situation som nu är i Ukraina ställer ökade krav på oss att komma överens."//"Vi måste också titta på Gotland om vi måste ha högre militär närvaro. Det har vi drivit under en lång period."

Torbjörn Björlund (V) säger i samma artikel:

"Det är svårt att bara utifrån en konflikt börja diskutera en ändrad vindriktning av det försvar vi vill ha. Nu är inte Ukrainas konflikt direkt ett hot mot Sverige. Jag har svårt att tror att det ska utvecklas till det som det är nu. Utan ryssarna har händerna fulla där nere."//"Vi har sagt att vi måste behålla de förbandsverksamhet som vi har. Vi har varit öppna till att vi ska lägga in mer pengar i olika delar. Man kan ta bort en del och lägga till. Totalt måste man kanske vara beredd att satsa lite mer på försvaret för att få det vi behöver."//"Vi vill inte gå med i Nato"

I en annan artikel säger Björlund: "Jag tror att om vi nu ropar mer på Nato skapar vi större problem. Det är nu vi ska vara kalla, ha is i magen och hävda att vi är alliansfria"

Med andra ord: Socialdemokraterna uttrycker stor oro för situationen, Miljöpartiet tycker "det är så långt bort" så att vi inte behöver oroa oss, och Vänsterpartiet tycker vi ska markera vår alliansfrihet och inte ta ställning i konflikten mellan Ryssland och Ukraina.

Socialdemokraterna säger att de vill lägga mer pengar på försvaret och stärka försvaret av Gotland. Miljöpartiet vill inte höja försvarsanslagen, inte rusta upp Gotland och inte gå med i Nato. Vänsterpartiet ger en mer svävande signal om att kanske lägga mer pengar till försvaret, men man vill inte gå med i Nato. Det kan vara intressant att jämföra det dessa partier säger med hur deras senaste budgetalternativ såg ut. I debatten försöker alltså Socialdemokraterna framstå som något slags garant för ett mer omfattande försvar. Men sanningen är att Socialdemokraterna inte föreslår mer pengar till Försvaret i sin budget. Och V och MP vill minska försvarskostnaderna, även om V plötsligt säger annat idag. Alliansen däremot satsar mer pengar, senast 1,4 miljarder extra i årets budget, på både övningar och materiel.

Någon som tycker de tre rödgröna partierna verkar ha en bra gemensam grund för ett stabilt regeringssamarbete och långsiktighet i försvarpolitiken?




Vilket regeringsalternativ kommer att prioritera Försvaret?

2014-01-12

Gårdagens tydliga moderata besked att försvarspolitiken i första hand ska prioritera att försvara Sveriges egna gränser var välkommet. Så har det givetvis alltid varit även om det finns de som tror att vi i stället prioriterar utlandsuppdrag och det är en felaktig bild. Men svensk medverkan i utlandstjänstgöring har gett oss en betydande mängd soldater med stridserfarenhet och tjänstgöring under svåra förhållanden, och de är en bra bas för vårt framtida försvar.

Och faktum är att Alliansen sedan 2006 arbetat målmedvetet för att göra något användbart av det dåligt fungerande försvar med ständiga mångmiljardunderskott som Socialdemokraterna lämnade efter sig. Men vi är mitt i en omställning som kommer att ta tid.

Har då hoten mot Sverige ökat? De flesta är nog ganska överens om att hoten är avsevärt mindre än under Kalla krigets dagar. När jag själv gjorde lumpen 1980-81 talade man om för oss att målet var att försöka stå emot fientliga angrepp i upp till två veckor i avvaktan på "hjälp utifrån" (läs Nato). I dag talar man om en veckas förmåga att stå emot en fiende. Skillnaden nu mot då är att på den tiden hade vi en mycket lång gräns mot Warszawapakten - Sovjet, Polen, DDR - som skulle försvaras. I dag är Sverige i stort sett helt omgivet av fredliga Nato-länder - Finland samt Natomedlemmarna Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Danmark och Norge. Hotet mot Sverige är enligt de flesta bedömare otroligt mycket mindre idag än under Kalla kriget. Detta måste finnas med i analysen.

I debatten försöker Socialdemokraterna framstå som något slags garant för ett mer omfattande försvar. Men sanningen är ju att Socialdemokraterna inte föreslår mer pengar till Försvaret i sin budget, och att V och MP vill minska försvarskostnaderna. Alliansen däremot satsar mer pengar, senast 1,4 miljarder extra, på både övningar och materiel. Det är ingen tvekan om vilket regeringsalternativ som är mest försvarsvänligt och som är mest villigt att satsa pengar på försvaret. Om det sedan behövs mer pengar är alltid något man måste kunna diskutera, liksom hur resurserna används på bästa sätt. För oss moderater kommer försvarsfrågorna alltid att vara en viktig del av politiken.




Storsatsning på militära flygplatser

2013-07-22

I går hade min moderate riksdagskollega Cecilia Widegren en debattartikel i Borås Tidning där hon berättade att regeringen just har beslutat om en storsatsning på Karlsborgs flygflottilj, där man ska genomföra en omfattande om- och nybyggnation för högst 122 miljoner kronor. Flygplatsens underhåll har varit eftersatt sedan F6 lades ned på 1990-talet. Nu blir det en upprustning som gör att Västsverige får två moderna militära flygplatser, både i Såtenäs och i Karlsborg, vilket ökar möjligheterna till militär flygutbildning och dessutom skapar nya lokala arbetstillfällen. Samtidigt görs ytterligare investeringar även på flygflottiljerna F21(Luleå) och F17 (Kallinge i Blekinge). Dessa satsningar på det militära flygets utbildnings- möjligheter blir en viktig förstärkning av vår försvarsförmåga.

Celilia Widegren avslutar sin artikel med att konstatera att "Alliansregeringen visar i handling att vi tar ansvar för att steg för steg utveckla och modernisera försvaret och är beredda att göra nödvändiga investeringar för framtiden. Detta till skillnad från de tidigare socialdemokratiska regeringarna som lade ner ett 60-tal förband och inte kunde anpassa försvaret efter dagens och framtidens utmaningar."




Försvaret sover inte!

2013-04-26

I går besökte försvarets insatschef, Anders Silwer, riksdagens försvarsutskott och redogjorde för den svenska beredskapen. Bland annat berättade han det jag redan beskrivit på bloggen - att den svenska incidentberedskapen ser i stort sett likadan ut idag som på 1980-talet, och det är flera decennier sedan vi hade flygplan bemannade och redo dygnet runt.

Allt detta tycker man kanske att försvarsutskottets politiker redan borde känt till, men tydligen är en del av ledamöterna ganska okunniga i frågan. Mina moderata kolleger var uppenbarligen välinformerade och avstod från angrepp mot försvarsmakten efter mediauppgifterna om den ryska flygövningen under påskhelgen, men företrädare för flera andra partier var ute och cyklade i frågan och visade en häpnadsväckande okunnighet.

Det är intressant att läsa medias rapportering efter försvarsutskottets möte. Exempelvis skrev TT följande: "Politikerna var efter utskottsmötet försiktigare än tidigare. De TT talade med ville inte säga om jaktflygets beredskap är bra nog i dag, utan delade Försvarsmaktens bedömning att incidentberedskapen är god. I stället talade de om att anpassa den till den säkerhetspolitiska utvecklingen. "Hela biten kring incidentberedskapen är ju sekretessbelagd och av den orsaken är det nog rimligt att de diskussionerna förs i ett mer diskret sammanhang", säger utskottets ordförande Peter Hultqvist (S)."

Det är ju bra att Peter Hultqvist (S) lugnat ned sig lite nu och kommit till insikt. Häromdagen lät det minst sagt annorlunda, då drog han sig inte för att diskutera detaljer i incidentberedskapen offentligt och att fullständigt döma ut försvarets beredskap."Det är allvarligt att svensk insatsberedskap inte fungerar" sa han då. Så går det när man tar till brösttoner innan man tagit reda på fakta. Det är inte första gången Socialdemokraterna agerar så när det gäller försvarspolitiken. Tråkigt nog spelar media också med i detta spel, kritiserar försvaret grundat på skvaller och allmänt tyckande, utan att känna till fakta. Det blir inte särskilt seriöst.

Senste dumt var ju i går när media talade om "en ny incident" i form av att ett rysk spaningsplan flygit mellan Öland och Gotland i internationellt luftrum. Men denna typ av spaningsflygningar sker regelbundet, och Sverige ägnar sig åt precis samma sak längs den ryska kusten. Av medias rubriker kan man ju närmast få bilden att Sverige ligger i krig med Ryssland.

Världen förändras och säkerhetsläget också. Det är därför Sverige regelbundet ser över utformningen av försvaret. Den pågående försvarsberedningen kommer att presentera sina slutsatser under våren och sedan är det dags att ta en saklig diskussion om hur vi ska utforma vårt framtida försvar.




Lite märklig försvarsdebatt

2013-04-22

Morgonens nyhet att inga svenska JAS-plan fanns i luften för att följa en rysk flygövning nära Sverige har startat en något märklig debatt. De som normalt har brukat vilja lägga ned allt militärt försvar (vänstermedia och socialistiska politiker) angriper nu regeringen med full kraft för att det svenska försvaret hade "helgledigt" och att "inget fungerar". Man "glömmer" berätta att försvarsministern i en intervju idag konstaterade att den ryska övningen var väl känd hos försvaret eftersom ryssarna berättade om övningen i förväg. I ett sådant läge kanske försvsmakten helt enkelt inte tyckte att det fanns anledning att kalla in piloterna och ha beredskap under just denna ryska övning? Det är sådana avvägningar försvaret alltid måste göra, och är för övrigt inget som styrs av regeringen eller försvarsministern.

Det är också intressant att media - alltifrån traditionella vänstermedia till mer försvarsvänliga ledarsidor - just nu verkar göra allt för att försöka framkalla något slags "rysskräck" bland svenska folket för att motivera mer pengar till försvaret eller från vänsterhåll bara rent allmänt beskylla regeringen för att missköta försvaret. Samtidigt är de flesta svenska partier och försvarsexperter faktiskt helt överens om att Ryssland vare sig har intresse eller förmåga att ägna sig åt anfallskrig mot Sverige inom överskådlig tid.

Det nya svenska försvaret är under uppbyggnad, och steg för steg växer det sig sakta starkare. Försvarsberedningen diskuterar samtidigt hur framtidens försvar ska se ut och vilka hot som finns. Att försvaret alltid vill ha mer pengar är ingen nyhet, det vill alla myndigheter. Regeringen måste alltid prioritera mellan alla viktiga samhällsområden. Även om jag inte arbetar till vardags med just försvarsfrågor så tycker jag personligen att försvarsfrågan verkar vara i ganska trygga händer.




Var det svenska försvaret verkligen bättre förr?

2013-03-16

Jag läser i tidningen att några välkända moderata försvarsdebattörer som hela tiden varit kritiska mot omläggningen av försvarspolitiken upprepar samma kritik till media under moderaternas Sverigedagar i Karlstad. Ganska väntat. Men frågan är om försvaret verkligen var effektivare förr?

Jag gjorde själv en ganska lång värnpliktstjänstgöring i början av 1980-talet, 13,5 månad på plutonsbefälskolan på S2 i Karlsborg. Vi fick lära oss mycket om den svenska övergripande taktiken och utan att röja några försvarshemligheter var det bara hot från öster som fanns med i bilden. Den svenska taktiken var att ägna sig åt fördröjningsstrid så att "andra" (läs Nato) kunde komma till vår undsättning. Jag minns att man talade om att vi maximalt kunde tänkas hålla ut i två veckor efter ett anfall av "ryssen". Fast jag är tveksam om vi ens skulle klarat det, inte när man såg hur illa genomtänkt mycket var och hur många om och men som måste fungera och hur mycket tur som krävdes för att alla soldater och all materiel skulle kunna transporteras kors och tvärs över landet vid en mobilisering. I stort sett ingen soldat, vare sig värnpliktiga eller befäl, hade den minsta stridsvana, och de meniga soldaterna hade mycket kort utbildningstid, så kort att jag undrar vad man skulle kunnat använda dem till i ett skarpt läge. De usla vapen vi hade gjorde inte saken bättre. De gamla kpistar vi utrustats med var så ineffektiva att vi ibland skojade om att det nog var enklare att slå ihjäl fienden med bössan.

Jag tillhör dessutom dem som efter värnplikten, under slutet av 1980- och början av 1990-talet deltog som värnpliktigt befäl i två stora repövningar i fullskalemodell och därtill flera särskilda befälsövningar, och detta gav mig ganska god inblick i hur försvaret fungerade - eller snarade hur det inte fungerade.

I dag väcker det stor uppmärksamhet när svenska folket hör att vi antagligen bara skulle kunna hålla ut en vecka idag om vi skulle anfallas av främmande makt. Fast frågan är om det är så mycket sämre än det var i början av 1980-talet när vi hade en ganska stor värnpliktsarme? Den stora skillnaden är nog att det inte talades så mycket offentligt om saken på den tiden.

Sverige är ett litet land och vi skulle naturligtvis aldrig att kunna försvara oss själva någon längre tid mot ett kraftfullt väpnat angrepp från ett större land eller allians av länder. Vi kommer alltid att vara beroende av samverkan med andra, precis som det alltid har varit. Genom att ha något att erbjuda andra - tex ett starkt flygvapen som kan verka över stora ytor - kan vi förhoppningsvis få annan hjälp i utbyte. Därför är satsningen på uppgradering av JAS-planen faktiskt en viktig pusselbit för det svenska försvaret, precis som omvandlingen från en stor men väldigt inneffektiv värnpliktsarme till ett mindre men betydligt vassare försvar med ett antal soldater som skaffat sig stridserfarenhet från andra länder.

Sedan kan vi alltid diskutera hur stor budget försvaret ska ha och om det behövs mer pengar i framtiden. Men där måste man rimligen avvakta försvarsberedningens arbete.




Regeringen skär inte ned på försvaret

2013-03-15

De senaste dagarna har jag fått en del synpunkter på regeringens besked att försvarsmakten måste se till att få koll på sina personalkostnader. Detta har av vissa tolkats som ännu en besparing på försvaret, men det är inte korrekt.

Inför beslutet om det nya försvaret 2009 redogjorde Försvarsmakten för sina personalbehov. Huvuddelen av soldaterna i det nya försvaret ska vara tidvis tjänstgörande och ska, i likhet med reservofficerarna, ha sin huvudsakliga sysselsättning i det civila. Försvarsmakten föreslog också att utrymme för de nya personalkategorierna (gruppchefer, soldater, sjömän och specialistofficerare) skulle skapas genom omstrukturering i personalen, inom ramen för tillgänglig ekonomi.

Enligt Försvarsmaktens nuvarande planering kommer, trots riksdagens beslut, heltidsanställda officerare och civila att stå för nästan 80 procent av lönekostnaderna i Försvarsmakten. Tidvis tjänstgörande soldater och reservofficerare kommer stå för endast fyra procent av de totala lönekostnaderna. Om denna utveckling fortsätter med ökande lönekostnader för officerare och civila skapas risker för undanträngning av soldater och sjömän. Därtill tillför tidvis tjänstgörande soldater och reservofficerare viktig civil kompetens och bidrar till försvarets folkförankring.

Häromdagen gav regeringen därför Försvarsmakten i uppdrag att planera på ett sätt som bättre avspeglar riksdagsbeslutet; att öka andelen tidvis tjänstgörande och minska andelen heltidsanställda officerare och civilanställda. Från och med 2019 ska Försvarsmaktens totala årliga lönekostnad på detta sätt bli 500 miljoner lägre jämfört med den planering som Försvarsmakten redovisat i budgetunderlaget för 2014. Senast den 26 augusti ska Försvarsmakten redovisa sin planering för att genomföra dessa åtgärder för regeringen. Genom att bättre svara upp mot riksdagens inriktning, och därmed också Försvarsmaktens ursprungliga planering för det nya försvaret, kan större delen av den befarade kostnadsökningen från 2019 undvikas.

Regeringens beslut innebär alltså inte att Försvarsmaktens anslag minskas, och handlar inte om en nedskärning på försvaret utan om en omfördelning av kostnader. Med färre heltidsanställda blir det helt enkelt utrymme för betydligt fler tidvis tjänstgörande soldater för samma kostnad.




Återbesök på Karlsborgs Fästning

2012-05-29





Innan jag körde hemåt från Karlsborg tog jag en liten tur upp till Fästningen. Det var där jag tillbringade 13,5 månad när jag gjorde min värnplikt på plutonsbefälskolan vid Göta Signalregemente, S2, 1980-81. Allt var sig likt, Slutvärnet (en av Europas längsta byggnader) där jag hade mitt logement, Soldathemmet och den vackra historiska miljön. Och flaggstängerna på vallen ovanför Göthiska Valvet stod på samma ställe. Det var där man som soldat fick hissa flaggorna när man hade vakttjänst. S2 finns inte längre kvar, men det var kul att höra att den militära verksamheten ändå snarare växer än krymper i Karlsborg.




Carl Bildts kommentarer kring "Saudi-skandalen"

2012-04-09

Jag har i flera sammanhang sagt att den så kallade "Saudi-skandalen" sannolikt kommer att visa sig inte vara någon skandal alls utan en ren medieanka. Att man inte gillar vapenexport är en helt annan sak, och om en majoritet i riksdagen vill stoppa vapenexport så kan man ändra reglerna. Men i dag finns ingen majoritet i riksdagen som vill stoppa svensk vapenexport, och så länge dagens regler gäller ska regeringen följa dessa. Ingen har kunnat visa att motsatsen skett. Påståenden i media att försvarsminister Tolgfors skulle ha ljugit eller vilselett svenska folket är faktiskt mycket märkliga. Jag har faktiskt inte hittat en enda punkt där han talat osanning. Ändå har dett på något sätt blivit en accepterad sanning. Jag tycker faktiskt den kommande KU-granskningen ska bli mycket intressant.

Carl Bildt beskriver sin syn på "Saudi-skandalen" på sitt vanliga korta och kärnfulla sätt på sin blogg den 4 april:


Skandal?

STOCKHOLM: Onsdag, men eftersom påsken är i antågande har vi Regeringssammanträdet i dag i stället gör i morgon.

I vissa media i dag finns lite återspeglingar av den lunch med olika media jag hade i går, och där man var intresserad av att resonera också med anledning av diskussionen om exporten till Saudiarabien.

Som framgått av vad jag skrivit tidigare här har jag mycket svårt att se skandalen i “skandalen”.

Beslut har fattats och redovisats i laga ordning och i överensstämmelse med stiftade lagar och beslutade rutiner.

Man må sedan tyckte illa om både försvarsmaterielexport och Saudiarabien – och det finns ju de som gör – men det är en helt annan sak.

Beslutad svensk politik skall följas av en svensk regering. Och så har tydligt och klart skett i detta fall.

I grunden går det tillbaka på ett 2002 fattat beslut som öppnade för export av en svensk pansarvärnsrobot.

Lätt polemiskt ställde jag frågan om någon tror att situationen i Saudiarabien vad gäller t ex mänskliga rättigheter hade blivit bättre om de sedan köpt t ex en fransk robot i stället för en svensk.

Så naiv tror jag knappast någon är.

Och den så beramade “vapenfabriken” är ju en anläggning för underhåll, renovering och modifiering av just dessa pansarvärnsrobotar.

Sådan krävs, och alternativet är väl sannolikt att detta arbete löpande utförs i Sverige.

Och allt sker väl inom ramen för det samarbetsavtal som ingicks mellan Sverige och Saudiarabien 2005 – av en annan regering – och som både redovisades och diskuterades offentligt.

Sedan må man – som sagt – tycka illa om både det ena och det andra inslaget i såväl svensk politik som situationen i Saudiarabien, eller föra vidare den alls icke nya diskussionen om ett s k demokrati-kriterium i vår exportpolitik på detta område.

Men det blir ju inte någon “skandal” för den sakens skull.




Kommentar till försvarsministerns avgång

2012-03-29

Jag har redan blivit ombedd att för media kommentera försvarsministerns beslut att avgå. Jag kan bara hänvisa till den direktsända presskonferensen där Sten Tolgfors var tydlig med att han står fast vi de uppgifter han tidigare lämnat i Saudiärendet, att avgångsbeslutet påskyndats av mediedrevet i detta ärende, men att han oavsett detta hade för avsikt att lämna sitt uppdrag före sommaren.

När det gäller Saudiärendet är min enda kommentar att hela denna fråga kommer att granskas av riksdagens konstitutionsutskott. Det är utmärkt att detta sker. I övrigt är det svårt för mig att ha några åsikter om saker som påstås i media, även om jag generellt har mycket litet förtroende för påståenden i media som kommer från anonyma källor eller inte går att kontrollera. I flera frågor står ord mot ord, och försvarsdepartementet har dementerat det som påstås. KU:s granskning kommer förhoppningsvis att visa vad som verkligen är sant i allt som påstås i denna historia.




Dags att ställa frågan om vapenexport på sin spets

2012-03-13

Media och vissa politiker tävlar just nu om att så tydligt som möjligt ta avstånd från all svensk vapenexport. Man verkar mer eller mindre mena att Sverige bara ska sälja vapen till Schweiz och möjligen ett eller annat nordiskt grannland. Men sanningen är att svensk försvarsindustri aldrig skulle överleva utan att kunna exportera till betydligt fler länder än så. Den som kräver stopp för all vapenexport kräver i så fall också att vi avvecklar hela vår svenska vapenindustri och säger upp alla anställda. Jag kan meddela att det i så fall berör betydligt fler än vad som exempelvis omfattades av Saabs konkurs. I så fall skulle Sverige också bli beroende av att köpa all egen försvarsmateriel från andra länder, vilket kanske är mindre lyckat ur säkerhetssynpunkt.

Jag tycker det är bra med en diskussion om vilka länder Sverige ska ha försvarssamarbete med, och vissa av de länder vi samverkar med idag kanske inte är helt lämpliga. Men man måste vara medveten om vad som blir effekterna om man skrotar svensk försvarsindustri, vara beredd att betala priset. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar, vilket man kan tro om man lyssnar på Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det påminner lite om krokodiltårarna från samma partier under fordonskrisen, där man låtsades bry sig om de anställda och den svenska fordonsindustrin, trots att man med alla medel hade motarbetat bilismen och bilägandet under många år.




"Vapenskandalen" tappade mycket av sin laddning...

2012-03-08



I dag presenterade SVT denna bild från en hemligstämplad (!) rapport rörande den påstådda vapenfabriken i Saudiarabien. Plötsligt tappade frågan mycket av sin laddning. I handlingen framgår tydligt vad tankarna var med anläggningen, nämligen "renovering och modifiering av pansarvärnsvapen". Det ligger helt i linje med ramavtalet från 2005 mellan Sverige och Saudiarabien, vilket framgår av gårdagens artikel i SVD. Där citeras delar ur ramavtalet, exempelvis "Parterna skall särskilt sträva efter att utbyta teknisk och ingenjörsmässig expertis i fråga om underhåll, utveckling och rekonstruktion av vapensystem, utrustning och reservdelar".

Lite pinsamt blir det också för partier som idag kritiserar samarbetet, eller till och med planerar KU-anmälan mot ansvarig minister, när det nu framkommer att samtliga partier haft kännedom om den hemligstämplade rapporten sedan våren 2010. Varför agerar man då först nu när media berättar om saken?

En helt annan sak är ju att det känns rimligt att lyfta frågan vilka länder Sverige har denna typ av samarbete med. Ska vi verkligen samarbeta kring vapenfrågor överhuvudtaget med länder som Saudiarabien, Thailand eller Pakistan? Den frågan känns för min del viktigare än att odla konspirationsteorier kring avtalet med Saudiarabien.




Ingen svensk vapenfabrik i Saudiarabien

2012-03-07

I en debattartikel i Svenska Dagbladet idag klargör försvarsminister Sten Tolgfors och utrikeshandelsminister Ewa Björling hur det egentligen ligger till med ryktena om att Sverige byggt eller planerat att bygga en vapenfabrik i Saudiarabien.

Den dåvarande s-regeringen slöt 2005 ett avtal med Saudiarabien om försvarssamarbete. Avtalet är offentligt. Där står uttryckligen vad de dåvarande saudiska och svenska regeringarna var överens om att försvarssamarbetet mellan länderna skulle handla om. Det gäller bland annat forskning, utveckling och överföring av militärteknologi. Regeringen har inte fattat något beslut om mandat för FOI som går utöver vad som sägs i avtalet. I regeringens bemyndigande för FOI att förhandla och ingå avtal med Saudiarabien ryms inte svensk byggnation av anläggning för nyproduktion av vapen.

I artikeln konstateras att det inte finns någon svensk vapenfabrik eller missilfabrik i Saudiarabien, att det inte pågår någon byggnation av sådan fabrik, och att regeringspartierna är överens om att det inte heller skall byggas någon sådan fabrik. Ett mycket rimligt, närmast självklart, ställningstagande.




2010-05-20 Därför förändrar vi värnplikten

Försvarspolitik ska handla om försvarsförmåga. Därför har vi i Alliansen de senaste två och ett halvt åren genomfört den största reformeringen av försvaret på ett antal decennier. Allt vi gör syftar till att höja landets försvarsförmåga. Den har varit oerhört svag under lång tid, och dessutom har försvarets ekonomi legat i ruiner. I går tog riksdagen beslut om försvarets framtida personalförsörjning. Jag ska här förklara varför.

Det gamla värnplikssystemet fungerar inte längre. Den svenska beredskapen har varit alldeles för dålig. Bara en tredjedel av den nationella insatsorganisationen, eller drygt 11 000 man, skulle gå att använda inom ett år. Övriga förband behövde, på grund av det försvarspolitiska arvet, mellan ett och tre år (!) på sig för att kunna användas. Då har den moderna tidens konflikter sedan länge kommit och gått. Den svenska beredskapen har bara funnits på papperet.

Värnplikten är inte heller som den en gång var. Förr kallades alla unga män in årskullsvis. På senare år har det varit mindre än 10 procent av en manlig årskull som har kallats in, eller om även räknar in 5 procent av en ung årskull. Förr var män krigsplacerade till 47 års ålder. På senare år har man varit krigsplacerad i insatsorganisationen i två till tre år efter avslutad grundutbildning. Ca 70 procent av de värnpliktiga har inte velat vara en del av försvarets framtid. De har inte velat bli officerare och inte velat göra utlandsinsats. Vi har alltså till 70% utbildat soldater i ett år till ingen nytta. I snitt kostar det 750 000 kronor att utbilda en värnpliktig. I vilken annan samhällssektor skulle vi utbilda människor till dessa kostnader för att sedan inte använda dem? De kommer inte tillbaka till några krigsförbandsövningar, och om de inte deltar i den internationella verksamheten ser de efter muck aldrig mer Försvarsmakten.

De soldater och förband som har tjänstgjort tillsammans i en insats utomlands är när de kommer hem bland de mest kompetenta vi någonsin har haft. Denna kompetens har inte heller tagits till vara, utan förbanden har splittrats, och sedan har rekrytering inför nästa halvår börjat om från början.

Nu införs en ny rekrytering till försvaret som bygger på frivillighet. Den 1 juli övergår vi till rekrytering på frivillig grund. Pliktlagen (”värnplikten”) kommer att finnas kvar och görs samtidigt känsneutral, för att kunna tillämpas om försvarsberedskapen i framtiden så skulle kräva, men den blir tills vidare vilande. Den som vill tjänstgöra i försvaret söker dit på samma villkor oavsett om man är tjej eller kille. Man får prova på i tre månader och får då en grundläggande militär utbildning. Under denna grundläggande utbildning är man rekryt. Det innebär att man inte är värnpliktig, och man är inte heller anställd. Efter den avklarade grundutbildningen kan man söka anställning, antingen som helhetsanställd eller som kontrakterad. Man kan även fortsätta inom hemvärnet. De första månaderna som anställd i Försvarsmakten ägnas åt befattningsutbildning, vilket i stort motsvarar dagens längre värnpliktsutbildning.

Det nya systemet förbättrar beredskapen. I det nya försvar vi fattat beslut om i riksdagen och som är byggt på frivillighet får vi en sammanhållen insatsorganisation som är mer effektiv. Genom att vi behåller kompetensen under lång tid – samma förband används för försvaret av Sverige och i internationella insatser – får vi också en högre beredskap. Hela insatsorganisationen kommer att uppgå till 50 000 man (betydligt fler än den gamla organisationen som på papperet var 30-35.000 man). De är inte bara beredda inom ett år, utan de är beredda inom dagar och veckor om Sverige hotas. Detta ger en betydligt höjd försvarsförmåga för Sverige.

Beslut om en samlad veteransoldatpolitik. Riksdagen beslutade också om en samlad ”veteransoldatpolitik”. Sverige har haft personal i internationella fredsfrämjande insatser under mer än 50 år. Lite beroende på hur man räknar är det någonstans mellan 50 000 och 100 000 befattningar som har tjänstgjort under längre eller kortare tid. Trots detta har det fram till nu inte funnits någon sammanhållen politik för hur stödet inför, under och efter insats ska vara utformat. Har man tjänstgjort i internationella insatser och i många fall riskerat livet ska man givetvis ha rätt till bra uppföljning och ett fullgott stöd från hela samhället. Det som nu beslutats utgår från en helhetssyn som inkluderar allt från rekrytering av personalen, utbildning och förberedelser inför insatsen, stöd och åtgärder under insatsen och omhändertagande samt stöd och eventuell rehabilitering efter insatser. Också stödet till de anhöriga utgör en viktig del i denna helhetssyn. Vi bygger nu ett system som håller hela vägen – inför, under och efter insatsen, oavsett om man gör det här en enda gång i livet eller återkommande som officer eller anställd eller kontrakterad soldat.

Oppositionen röstade nej till alltihop. Oppositionen röstade nej till både könsnutral och frivillig rekrytering, de röstade nej till veteransoldatpolitiken, och de lägger samtidigt nya förslag på tuffa besparingar för försvaret. Oppositionen har samtidigt inga egna förslag till hur man kan stärka den svenska försvarsförmågan.



2010-01-18 Oppositionen djupt splittrad om utrikes- och försvarspolitiken

I går meddelade Mona Sahlin glatt i direktsändning i TV att oppositionen hade enats kring utrikes och försvarspolitiken. På en fråga från reportern om det varit svårt att komma överens sa Sahlin att det inte varit svårt alls! Och i dag skulle man presentera sin enighet. Det gick ju så där. Dagens besked blev i stället en uppvisning i oenighet...

*Oppositionen har ingen åsikt om hur försvarsanslagen skall se ut kommande år. De vill skära ner 2 miljarder kronor varje år – men de har inga som helst gemensamma besked om hur detta skall gå till, utan olika förslag allihop! Nu säger Sahlin att besked ska komma i april. den som lever får se.
* Den viktigaste svenska utlandsinsatsen är tveklöst den i Afghanistan. Här råder total oenighet, Vänsterpartiet vill ta hem alla svenska soldater medan Socialdemokraterna i allt väsentligt stödjer regeringen linje. Oppositionen vill "utreda" insatsen i Afghanistan under hösten 2011. problemet är bara att riksdagen redan hösten 2010 skall fatta beslut om förnyat mandat för den svenska ISAF-insatsen. En eventuell socialdemokratisk regering skulle därmed vara beroende av stöd från Alliansen gällande Afghanistan.
*I övrigt säger oppositionen att internationella insatser är viktiga för den internationella solidariteten, men samtidigt vill man minska Sveriges roll i dessa insatser. Inte helt logiskt kan man tycka.
*Värnplikten skall utredas 2011. Oppositionen tänker rösta emot det nya personalförsörjningssystemet för försvaret i riksdagen i vår, men inte riva upp det om de vinner valet.
*Försvarsindustrin säger man sig vara för, men exporten som den lever på skall begränsas. Företagen ligger med exportandelar mellan 85 och 90 procent och är beroende av export. Utan export kommer försvarsindustrin inte att överleva. Hur många jobb detta skulle kosta kan man fundera över.

Sammanfattningsvis ger oppositionen inga besked om målen för försvaret, insatsorganisationens storlek, värnplikten, Hemvärnets storlek, eller kapaciteten för internationella insatser, eller om svensk trupp ska vara kvar i Afghanistan. Man är djupt oeniga om det mesta. De frågor man har svårast att enas kring tänker man utreda - efter valet! - för att sopa problemen under mattan under valrörelsen. Men så lätt ska den rödgröna röran inte få komma undan...



2009-12-02 Oppositionens splittrad om försvarspolitiken

Oppositionen låtsas i samhällsdebatten som om de vill satsa mer pengar på försvaret. I praktiken föreslår alla tre partierna på olika sätt besparingar i försvarets budget 2010 med 2 miljarder kronor. Om man summerar deras olika besparingsförslag blir det hela 4 miljarder som sparas bort, dvs nästan 10% av försvarets budget.

Oppositionen är alltså väldigt splittrad. (V) och (S) vill minska resurserna till utlandsnärvaro, medan (MP) vill satsa ännu mera. (MP) vill i sin budget satsa mindre på försvarsindustrin medan (S) säger att de vill satsa mera, dock utan att det syns i deras budget. (V) minskar anslagen för försvarsmateriel samtidigt som man i ett annat yttrande betonar vikten av att stödja svensk försvarsindustri. Inte helt logiskt kan man tycka. Man har också olika syn på värnplikten. Vid dagens fyra voteringar om försvarsbudgeten röstade (MP) med Alliansen i två, (S) röstade med Alliansen i en, och i endast en votering var oppositionen enad. Det illustrerar väl oenigheten inom den rödgröna oppositionen. Alliansen står däremot för en enad och mer försvarsvänlig politik, och är beredda att betala för denna.



2009-03-23 Den svenska värnplikten

Under dagen har jag fått flera mail från moderater och andra som gärna vill att den svenska värnplikten bevaras. Jag känner stor sympati för denna tanke. Den svenska värnplikten är demokratisk eftersom de flesta unga män genom åren har omfattats av värnplikten. För oss som är lite äldre har de flesta "gjort lumpen" och fått erfarenheter som man haft nytta av i livet.

Själv gjorde jag 13,5 månaders värnplikt på plutonsbefälskolan på S2 i Karlsborg i början av 1980-talet, och att som ung få lära sig att ta befälsansvaret för en stor grupp jämnåriga var mycket lärorikt. För min del var värnpliktstjänstgöringen både intressant och i huvudsak positiv. Jag fick flera goda vänner under den tiden som jag fortfarande umgås med. Jag har också gjort ett antal repövningar under åren, både längre förbandsövningar och kortare befälsövningar.

På "min tid" gjorde de flesta jämnåriga kompisar lumpen. Idag ser det tyvärr inte ut så. Idag gör mellan 5 000 och 8 000 personer värnplikten varje år, vilket bara motsvarar cirka 7-11 % av årskullen 18-åriga män. Därmed är det tveksamt om man kan säga att vi har en allmän värnplikt. När nu värnplikten också görs könsneutral kommer givetvis andelen 18-åringar som verkligen gör sin värnplikt att minska ytterligare, eftersom ungdomarna direkt blir dubbelt så många.

I samband med internationella insatser anställs redan idag färdigutbildade soldater i särskilda förband. Dessa förband läggs därefter ned vid hemkomsten. Detta är ett stort resursslöseri. Regeringens inriktning är att framtidens insatsförband ska bestå av frivilligt rekryterad personal och därmed kunna sättas in både i Sverige och utomlands.

Regeringens inriktning är att öka Sveriges försvarsförmåga genom att göra försvaret tillgängligt och användbart, både för insatser i Sverige och utomlands. För att uppnå detta ska rekryteringen till försvaret ske på frivillig grund. En mindre del av soldaterna anställs i stående förband, huvuddelen anställs i kontraktsförband och har civila jobb men står till Försvarsmaktens förfogande. Därmed bibehålls förankringen i samhället. De som idag har en krigsplacering kommer även i framtiden att vara skyldiga att bege sig till sina förband vid mobilisering eller annan beredskapshöjning. Hemvärnet får samtidigt en viktigare roll och blir en central del för att bibehålla folkförankringen, inte minst för att man verkar lokalt.

Värnplikten kommer även i fortsättningen att finnas kvar men vara vilande och därmed möjlig att tillämpas i händelse av ett förändrat omvärldsläge. Hur detta system ska se ut i detalj ska den pågående pliktutredningen presentera i juni 2009. Därefter fattas ett särskilt riksdagsbeslut om försvarets personalförsörjning. I juni 2008 presenterade en enig Försvars-beredning en rapport som bl.a. slog fast principerna för ett frivilligt personalsystem för Försvarsmakten. Därmed finns det en bred majoritet i riksdagen för ett frivilligt system.



2009-03-23 Regeringen nya försvarspolitik - en sammanfattning

Förra veckan presenterade Försvarsminister Sten Tolgfors regeringens försvarspolitiska proposition "Ett användbart försvar". Mycket av innehållet har släppts efterhand, och jag har redan kommenterat delar av förslaget på bloggen (senast 13/3) och i artiklar i Borås Tidning.

Målet med regeringens politik är att Sveriges försvar ska stå starkt rustat för att kunna försvara landet, och även bidra till stabilitet i omvärlden. Det kräver ett användbart, tillgängligt och flexibelt försvar. Därför fastställer nu regeringen en ny inriktning för det svenska försvaret med kraftigt stärkt försvarsförmåga. I det framtida försvaret får Sverige nu fler soldater som snabbare kan användas. Det går inte att se ett militärt hot som bara skulle drabba Sverige eller ett annat land i vårt närområde. Men de nya hoten kräver möjlighet att kunna agera, enskilt och tillsammans med andra, med kort varsel.

Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland i EU eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Vi ska kunna ge och ta emot militärt stöd.

Huvuddragen i propositionen är:

* Försvarsanslagen minskas inte.
* Inga förbandsnedläggningar sker under mandatperioden.
* Hela insatsorganisationen om ca 50 000 personer ska kunna användas inom en vecka efter beslut om höjd beredskap. Idag är bara ungefär en tredjedel av den nationella insatsorganisationen kravställd för insats inom ett år.
* Alla insatsförband kommer att ha samma förmåga till insats, i Sverige samt i och utanför närområdet. Det medför att den uppdelning som idag finns mellan en så kallad utlandsstyrka för internationella insatser och övriga förband utgår.
* Enligt Försvarsmaktens förslag kommer 28 000 personer att finnas i stående och kontrakterade förband.
* Hemvärnet förstärks och får en viktigare roll i försvaret av Sverige. Hemvärnet kommer totalt att bestå av 22 000 personer och ingå i insatsorganisationen. Av dessa kommer 17 000 att utgöra de kvalificerade nationella skyddsstyrkorna vilka får bättre utbildning och materiel och som har tjänstgöringsskyldighet även i fred.
* En ökning från tre tillgängliga manöverbataljoner idag, till åtta imorgon. Det innebär mer än dubbelt så hög tillgänglighet.
* Fördubblad förmåga till fredsfrämjande insatser. 1 700 personer kommer att kunna hållas kontinuerligt insatta i insatser internationellt.
* Antalet Gripenplan blir 100 stycken, av C/D-modell. Antalet nya helikoptrar ökar successivt. Stridsvagn 122 bibehålls och tillgången till splitterskyddade fordon ökar. Artilleriet och luftvärnet förblir av dagens storlek. Det blir sju korvetter, varav fem av Visbyklass, antalet ubåtar i insatsorganisationen bibehålls.
* Utanför insatsorganisationen kommer en förbandsreserv om fyra mekaniserade bataljoner att finnas.
* Personalförsörjningen moderniseras så att frivillighet utgör grunden för bemanningen av insatsorganisationen i stället för värnplikt. Det krävs för ökad användbarhet och tillgänglighet, men också övergång till stående och kontraktsförband. Officersyrket förändras med fler specialistofficerare som utbildar och leder trupp och färre i staber och ledningsfunktioner.
* Värnplikten avskaffas inte, utan kommer att göras vilande – att tillämpas när den behövs i ett eventuellt sämre beredskapsläge. Den kommer också att omfatta både kvinnor och män. Samtidigt förstärks alltså Hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna, som får en större roll i det framtida försvaret än vad det har idag.



2009-03-13 Mycket bra regeringsförslag om försvaret

I de senaste decenniernas alla försvarsbeslut har armén ständigt skurits ned och funktionsduglig materiel för tiotals miljarder skrotats. Inför regeringens långsiktiga försvarsbeslut ville ÖB Håkan Syrén, för att klara kostnadsramarna, fortsätta på den inslagna vägen med ytterligare nedläggningar.

I går enades regeringen om att gå en helt annan väg, skriver Svenska Dagbladet. Uppgifterna bekräftas av försvarsminister Sten Tolgfors i SvD. Nedläggningen av arméförband ska stoppas och markstridskrafterna ska förstärkas genom en ny så kallad mobiliseringsreserv. Tanken är att genom fyra reservbataljoner på ett billigt och effektivt sätt skapa en ytterligare beredskap om det en dag skulle behövas. Jämfört med ÖB:s förslag innebär förslaget en 50-procentig ökning av markstridsförbanden.

I dag vet jag inte mer än vad försvarsministern sagt till media, och hela förslaget från regeringen presenteras först nästa vecka. Då återkommer jag givetvis med detaljer på bloggen. Men detta verkar efter vad jag läst hittills vara en mycket bra väg att stärka försvarets förmåga och beredskap. För en mycket rimlig kostnad tar man vara på den personal och de resurser som finns i stället för att göra kostnadskrävande avvecklingar och säga upp personal.



2009-01-27 Konstigt om försvaret

Media rapporterar idag att Försvarsmakten hotar med att "1/3 av försvaret kommer att avvecklas om Försvaret får fryst budget från 2010 och åren därefter". Nu är det visserligen inte riktigt så som Försvaret uttrycker sig, men det är ändå ganska märkligt att ingen från media har väckt frågan om hur man kan behöva avveckla en så väldigt stor del av sin verksamhet bara för att man "bara" får behålla oförändrad budget?

Min stilla undran är vart försvarets pengar tar vägen? Det är först de senaste åren som regeringen - äntligen - ställt krav på en ordentlig ekonomisk uppföljning av Försvaret, och det är på tiden! Själv är jag stor försvarsvän och ser gärna en förstärkning av försvaret. Men jag är ärligt talat väldigt tveksam till att Försvaret skall få en krona mer innan man visar att man kan hantera de pengar man redan har.

Nu skall man veta att regeringens linje för denna mandatperiod ligger fast. Det blir inte några förändringar i grundorganisationen under denna mandatperiod! Det material Försvaret lämnar till regeringen denna vecka bara är ett i raden av underlag som skall ligga till grund för den mer långsiktiga planeringen av Försvaret, dvs för tiden efter denna mandatperiod. Det skall bli spännande att se vad resultatet blir, och om oppositionen kommer att kunna enas om släppa sina gigantiska besparingskrav på Försvaret? En hyfsat bred majoritet kring de långsiktiga försvarsfrågorna skulle vara en fördel.



2008-10-15 Värna försvaret!

Jag har tidigare skrivit flera debattinlägg om Alliansregeringens försvarspolitik. Regeringen värnar om försvaret, medan oppositionen vill skära bort mellan 7 och 15 miljarder på försvaret kommande år.

I går hade jag en debattartikel om detta i BT tillsammans med försvarsminister Sten Tolgfors och min nya riksdagskollega Cecilie Tenfjord-Toftby. Artikeln beskriver den stora sillnaden mellan Alliansens försvarspolitik och den spretiga oppositionen.



2008-09-15 Snabba försvarskommentarer....

I dag publicerade Borås Tidning en debattartikel jag skrivit om Försvaret. I artikeln kommenterar jag även en tidigare artikel som mina fem moderata kolleger i Försvarsutskottet publicerade i ett antal tidningar förra veckan. Nu valde glädjande nog även Borås Tidning att publicera denna utmärkta artikel, och passade på att göra det just idag, tillsammans med min egen artikel. Kan ju vara bra att veta för den som möjligen undrar hur jag kunnat vara så otroligt snabb och hunnit kommentera en artikel som publiceras i tidningen samma dag som min kommentar...



2008-09-14 Regeringen försvarar Försvaret

Så kom då äntligen det tydliga beskedet från regeringen att det inte blir några nedläggningar eller minskningar av verksamheten i Försvaret. Beskedet går helt i linje med det tydliga krav som mina moderata kolleger i Försvarsutskottet presenterade förra veckan (se bloggen 9/9).

Försvarsmakten redovisade tidigare i år ett underskott på 1,5 miljarder kronor på förbandsverksamheten för 2008 utan att kunna förklara orsaken (se bloggen den 16 maj och 5 juni i år). Ekonomistyrningsverkets rapport från i våras bekräftade att Försvaret under lång tid haft problem att kontrollera sin egen ekonomi. Detta är givetvis oacceptabelt. Försvarsdepartementet och Försvarsmakten har nu tagit fram en plan för hur Försvarets ekonomi skall komma i balans. Regeringen kommer även att skärpa den ekonomiska styrningen och kontrollen av Försvaret, bland annat genom att Försvaret får en ny generaldirektör med ansvar för Försvarets ekonomi.

Regeringen föreslår nu också att Försvaret slipper släpa på sina gamla miljardunderskott kommande år. Alla gamla underskott täcks in, främst med pengar som frigjorts genom effektiviseringar av materielinköp mm under det senaste året. Det behövs alltså inga nedläggningar av regementen, förband eller skolor för att täcka Försvarets underskott.

Regeringen räknar också med att effektivare materielinköp skall spara ytterligare över två miljarder kronor fram till 2011, och dessa pengar kommer nu Försvaret att få behålla för att förstärka sjäva förbandsverksamheten. Sammanlagt kommer försvarets resurser för förbandsverksamhet och internationella insatser stegvis att öka till en nivå 2011 som är cirka 2,2 miljarder kronor högre än 2006.

Under den socialdemokratiska regeringen (från 1994 till 2006) lades det ner hela 59 förband och skolor inom Försvaret! Oppositionen vill dessutom fortsätta skära ned Försvaret kraftigt. Socialdemokraterna vill skära bort drygt 7 miljarder kronor ur försvarsbudgeten (1/6 av budgeten), Vänsterpartiet vill se nedskärningar på 15 miljarder kronor (över 1/3 av Försvaresbudgeten!) och miljöpartiet vill minska Försvarets budget med 7 miljarder kronor. Oppositionens förslag skulle avveckla en stor del av det Försvar som Sverige fortfarande har kvar.



2008-09-10 På stället halt!

I dag har frågan om det svenska försvaret tagit en intressant och positiv vändning för alla oss moderater som tycker att Sverige behöver ett försvar av betydelse. Mina fem moderata kolleger i försvarsutskottet skriver i en gemensam artikel i flera tidningar att inga ytterligare regementen och utbildningsplatser bör läggas ned i dagsläget, och försvarsministern meddelar att regeringens försvarsbeslut som skulle tas i höst om försvarets framtida organisation skjuts upp till våren 2009 i avvaktan på en ny säkerhetsanalys med anledning av oroligheterna i Georgien. Jag tycker det är utmärkt om svenska folket ännu tydligare kan se att dagens regering värnar om försvaret till skillnad från oppositionen. Detta är nog tyvärr inte den bild som väljarna har idag. Det känns lite orättvist - det var ju den tidigare (s)-regeringen som närmast slaktade försvaret under åren 1994-2006, och den som är försvarsvän borde förskräckas av de enorma fortsatta besparingskrav som alla tre oppositionspartierna har med i sina budgetar för åren 2008-2010.

Jag har kommenterat försvarsfrågan flera gånger på bloggen, senast den 16 maj och 5 juni i år. Jag har bland annat påpekat att beskrivningen i media om att Alliansen skurit ned försvarets totala budget faktiskt är felaktig! Vi sparar visserligen 980 miljoner fram till år 2010 på försvarsmateriel, men samtidigt tillför vi 1.350 miljoner till våra fredsbevarande utlandsstyrkor som i framtiden även kommer att vara en resurs på svensk mark om försvarsministerns planer blir verklighet. Netto alltså så här långt en ökning av anslagen till försvaret på 370 miljoner fram till och med år 2010. Detta skall jämföras med socialdemokraternas förslag på minskad budget fram till 2010 med 7,15 miljarder, miljöpartiets besparingar på 7 miljarder och vänsterpartiets nedskärningar med 15 miljarder!

För Alliansens och moderaternas del gäller diskussionen inte besparingar kommande år utan vad som skall hända efter 2010. Om man omvandlar hela det gamla invasionsförsvaret till ett insatsförsvar på det sätt som tidigare planerats medför det stor risk för ett antal nedläggningar av regementen och skolor framöver, och stora delar av hemvärnet är hotat. Jag delar därför helt åsikterna från mina kolleger i försvarsutskottet om att det finns goda skäl att lägga ytterligare nedläggningar på is och först ta en ordentlig diskussion om framtiden. Försvarsministerns besked är därför mycket välkommet. Världen är tyvärr inte så lugn och trygg som vissa tror.



2008-06-05 Debattartikel om försvarspolitiken

I går hade jag en debattartikel i Borås Tidning som kortfattat beskriver lite av alla de missuppfattningar som just nu sprids bland allmänheten om regeringens försvarspolitik. Jag jämför också regeringens försvarsbudget med oppositionspartiernas gigantiska besparingskrav på försvaret. Socialdemokraterna vill exempelvis spara bort 1/6 av försvarets totala budget på bara ett par år!

I artikeln konstaterar jag också att diskussioner om försvarets långsiktiga ekonomiska behov och uppdrag pågår, och att det som bekant finns olika mening om både hotbilden mot Sverige och försvarets behov av pengar. Enligt min personliga uppfattning är många svenska politiker, oavsett partifärg, ibland kanske lite väl optimistiska i sin bedömning att allt kommer att vara frid och ro i omvärlden under all överskådlig framtid. Det kan vara en farlig väg att gå!



2008-05-16 Försvarspolitik

Under gårdagen hölls flera debatter i riksdagens kammare som rör försvarsfrågan. Ämnet är ju aktuellt med tanke på ÖB:s inspel i budgetdebatten där man hotar att lägga ned fler regementen om man inte får extra pengar.

Personligen tycker jag hela försvarsdiskussionen är lite märklig. En enig riksdag har för flera år sedan beslutat att Sverige skall ha ett insatsförsvar i stället för det gamla invasionsförsvaret. Insatsförsvaret innebär att svensk trupp snabbt kan ställa upp på uppdrag utomlands, men också att samma trupp skall kunna agera för att skydda Sverige. Uppdragen utomlands ger soldaterna erfarenheter och kunskaper som gör dem extra välutbildade att också skydda svenska intressen vid behov. Samtidigt gör vi en insats för fred och demokrati i andra länder. Kvaliten på det svenska försvarets insatser är faktiskt mycket god.

Karlsborgs Fästning där jag själv gjorde lumpen som plutonsbefäl på Signalregementet S2 åren 1980-81

Detsamma kan man däremot tyvärr inte kan säga om den ekonomiska kontrollen. Oavsett hur mycket försvaret sparar och omorganiserar, och hur många regementen man än lägger ned så kostar Försvaret ungefär lika mycket - ca 40 miljarder per år. Det finns en missuppfattning bland allmänheten att regeringen just nu sparar och skär ned i försvaret. Detta är fel. Försvarets uppgift och budget är fastlagd av riksdagen för både 2007 och 2008, och inget är förändrat i denna. Inga nya uppgifter har tillkommit och inga pengar har sparats bort. Trots detta redovisar Försvaret en budgetavvikelse på hela 1,5 miljarder, utan att kunna förklara vad dessa beror på. Det är givetvis en omöjlig situation, och inget som skulle accepteras när det gäller andra myndigheter. Nu sätter regeringen ned foten och kräver en ordentlig redogörelse för vad underskotten beror på, i stället för att bara skjuta till extra pengar. Lite förvånad blir jag när ÖB närmast utmålas som martyr under den hemska regeringen som ställer orimliga besparingskrav på Försvaret. Är det verkligen ett orimligt krav att man skall hålla sin budget när man inte fått några tillkommande uppgifter som kostar extra, och när man inte ens kan redogöra för orsaken till att man dragit över sin budget med 1,5 miljard?

För övrigt är det lite märkligt att försvaret har 17.000 anställda, varav 10.000 officerare, men bara 8.000 värnpliktiga. En minskning av antalet anställda känns ju inte helt orimlig.

När det gäller behovet av regementen måste detta också följa med sin tid. Exempelvis har de nya JAS-planen en sådan räckvidd att de från ett enda flygfält i Sverige kan flyga ända till Egypten, Iran eller Canada på en enda tank och dessutom medföra vapen! Det finns alltså egentligen inget behov av mer än en militär flygplats i Sverige under fredstid om man använder dessa flygplan. Under oroliga tider kompletteras dessutom flygplatserna med väl spridda flygplatser över hela landet. Försvaret skall ha de regementen och flygflottiljer som behövs för utbildningen. Det måste rimligen vara det enda som avgör vilka platser man skall finnas på i fredstid.

Jag undrar också en annan sak - varför skall riksdagen betämma vilka regementen som skall finnas kvar, flyttas, utökas eller läggas ned? Tänk om vi i riksdagen skulle bestämma var Arbetsförmedlingens kontor skall ligga, eller var Skattemyndigheten skall ha sina lokaler? Det rimliga vore att riksdag och regering ger Försvarsmyndigheten en uppgift med medföljande pengar. Hur uppgiften skall lösas och vilka regementen som behövs borde vara en sak för myndigheten att avgöra. Då slipper vi alla meningslösa rundflyttningar av regementen som saknar försvarspolitisk betydelse och bara görs av arbetsmarknadsskäl.

Försvarsministern kommer i slutet av året att presentera ett förslag om Försvarets framtida inriktning och dimensionering. Diskussionen om Försvarets framtid lär säkert fortsätta. För egen del tycker jag att en särkskilt viktig fråga som ofta kommer lite i skymundan är Hemvärnets roll. Hemvärnet är en viktig och ganska billig del av försvaret som garanterar att det finns ett lokalt försvar i alla delar av Sverige.



2007-10-21 Försvarsbudget modell (s)

Den 16 oktober berättade jag om regeringens försvarsbudget och jämförde den med de enorma besparingar som socialdemokraterna vill göra på försvaret - samtidigt som man kritiserar de små besparingar som Alliansregeringen vill arbeta för.

I en artikel i Borås Tidning av försvarsminister Sten Tolgfors och min riksdagskollega Ulf Sjösten framgår det tydligt vad socialdemokraternas försvarsbudget skulle medföra, och hur ologiskt och ihåligt socialdemokraternas besparingsförslag är. Man vill spara pengar på planerade kostnader som inte finns! Jag rekommenderar verkligen en läsning av artikeln!

Kanske inser läsaren efter detta det som Sten Tolgfors sa förra veckan: En Alliansregering kommer alltid att vara mer försvarsvänlig än alla andra alternativ i svensk politik!



2007-10-16 Försvarspolitiken

I dag fick den moderata riksdagsgruppen en föredragning om den svenska försvars- och säkerhetspolitiken av nye försvarsministern Sten Tolgfors. Jag sticker inte under stol med att det varit en del intern irritation i riksdagsgruppen över att förre försvarsministern avgick och vi känner allihop att avgången skadat partiet och gjort att en del moderata väljare ifrågasätter trovärdigheten hos moderaterna i försvarsfrågan, något som det faktiskt inte finns någon anledning att göra! Själv har jag verkligen försökt sätta mig in i frågan ordentligt, och varit med på flera genomgångar om försvarsbudgeten. Dagens möte förstärkte den bild jag redan hade.

Beskrivningen att Alliansen skurit ned försvarets budget är helt enkelt felaktig! Vi sparar 980 miljoner fram till år 2010 på försvarsmateriel. Samtidigt tillför vi 1.350 miljoner till våra fredsbevarande utlandsstyrkor. Netto alltså en ökning av anslagen till försvaret på 370 miljoner fram till och med år 2010! Efter 2010 är målsättningen att kunna spara ytterligare 2-3 miljarder på materielinköp, och en del av dessa pengar kommer att föras över till de fredsbevarande utlandsstyrkorna.

Oppositionens har ju kritiserat regeringen för "slakt" av försvaret (vilket alltså inte har ngåot alls med sanningen att göra). Man kan ju fråga sig vad de själva förelår? Så här ser deras alternativ ut när det gäller försvarets budget, allt enligt repektive partis budgetmotioner:

Socialdemokraterna: Vill spara totalt 7,15 miljarder på försvaret fram till och med 2010.
Vänsterpartiet: Vill spara 15 miljarder fram till 2010.
Miljöpartiet: Vill spara 7,5 miljarder fram till 2010.

Det är lätt att se att en vänsterregering skulle tvinga försvaret att spara så oerhört mycket att de små materiel- besparingar som Alliansregeringen föreslår skulle framstå som kaffepengar. Jag undrar just när media skall uppmärksamma detta?

Sten Tolgfors konstaterade mycket riktigt: En Alliansregering kommer alltid att vara mer försvarsvänlig än alla andra alternativ i svensk politik! Men han påpekade också att försvarsmateriel skall köpas på grund av militära behov och ingeting annat. Han berättade också att försvarsindustrin redan idag exporterar ca 85% av det man tillverkar. De flesta företagen inom försvarsindustrin ägs också av utländska koncerner och säljer på hela världsmarknaden. Man står och faller inte med stödbeställningar från det svenska försvaret.



2007-10-07 Vad gör svenska soldater i Afghanistan?

I dagens mailbox låg ett upprop från "Föreningen Afghanistansolidaritet" som bjöd in till ett torgmöte för att stödja "kravet att Sverige ska dra hem sina trupper från Afghanistan och lägga krutet - förlåt, pengarna - på ökat civilt bistånd". Talare skulle vara bland annat Maj-Britt Theorin (s), som skall tala om "behovet av en FREDSLINJE i Afghanistan som alternativ till de militära lösningarna." I inbjudan skriver man också att "En folkmajoritet är emot det svenska militära äventyret i Afghanistan men en kompakt majoritet i riksdagen röstar ändå gång på gång för att öka denna insats."

Personligen tycker jag argumentationen i inbjudan visar på en häpnadsväckande okunskap om vad svenska soldater egentligen gör i Afghanistan.

På regeringens hemsida kan man bland annat få följande information: Den svenska styrkan i Afghanistan arbetar under ett mandat av FN:s säkerhetsråd med samtycke från den afghanska regeringen. Styrkans huvuduppgift är att bistå den afghanska regeringen med att upprätthålla säkerheten i landet och därmed skapa förutsättningar för regeringen att verka i hela Afghanistan. Styrkan ska även möjliggöra för FN och andra internationella och enskilda hjälporganisationer att genomföra humanitära- och återuppbyggnadsinsatser. Det svenska stödet till Afghanistan är högt prioriterat för regeringen och ett långsiktigt engagemang. Efter talibanregimens fall utlovade Sverige ett långsiktigt stöd och Afghanistan är en av de största mottagarna av svenskt bistånd.

I våras fick vi i den moderata riksdagsgruppen en redogörelse från ett par av ministrarna för hur de svenska trupperna arbetar i Afghanistan. Bland de exempel och bilder som visades var det särskilt ett som etsade sig fast i mitt minne. Bland de uppgifter som svenska soldater har ingår att skydda skolor från attentat från fanatiska religiösa som vill hindra flickor från att gå i skolan. De svenska soldaternas närvaro är alltså en förutsättning för att ge flickor i denna del av Afghanistan rätten till utbildning. Överhuvudtaget ägnar sig inte svenska soldater åt strid, utan åt att vara ett stöd för civil- befolkningen och se till att lugn råder i samhällena så att människor kan leva ett så normalt liv som möjligt, trots hot från talibaner och självmords- bombare. Lite som en förstärkt polisstyrka. Om vi inte gjorde detta - vem skulle då skydda civilbefolkningen i dessa samhällen mot övergrepp?

Flickor i skolklass på Aljehadskolan i byn Langar sydväst om Kabul (dock inte ett område där svenska trupper verkar)

Vad jag förstår har dessutom de svenska trupperna väldigt god kontakt med civilbefolkningen och är väldigt populära och en positiv förebild som kan ge trygghet inte minst för många vilsna ungdomar som levt med krig under hela sin uppväxt.

Detta visar att det är svårt att dra en tydlig gräns mellan militärt och civilt bistånd. Ibland förutsätter också det ena även det andra! Uppgifterna för svensk militär personal i olika fredsfrämjande operationer runt om i världen kan variera från att övervaka att fredsavtal efterlevs till att röja minor och att stödja hjälparbete. Att ge civilt bistånd till ett land där människor inte ens vågar lämna sina hem är ganska meningslöst. Jag stödjer den svenska insatsen i Afghanistan till 100% och är stolt över Sveriges insats. Åsikterna från "Föreningen Afghanistansolidaritet" och från Maj-Britt Theorin känns ovanligt naiva.



2007-10-05 Sossarna vill chockbanta försvaret

Alliansregeringen vill som bekant spara 980 miljoner på försvarets materielkostnader fram till 2010. Samtidigt vill man sammanlagt under 2006 och 2007 tillföra minst 1,35 miljarder extra till utlandsstyrkorna. Totalt sett alltså en blygsam ökning av försvarsanslagen. För åren efter 2010 är målsättningen att spara ytterligare 2-3 miljarder på materiel, och delar av detta skulle kunna tillföras annan försvarsverksamhet.

Socialdemokraterna har kritiserat Alliansregeringen för besparingarna på materielanslagen kommande år. Intressant då kan man tycka att man nu i sin budgetmotion föreslår mycket kraftiga neddragningar av försvarsbudgeten redan 2009 och 2010. De vill minska anslagen (i förhållande till regeringen) med 3 miljarder under 2009 och 4,5 miljarder under 2010!






2007-09-06 Dagen efter
Visst blev det som förväntat att tidningarna frossar i försvarsministerns avgång. Men jag tror inte att alla har bilden riktigt klar för sig. De beslutade besparingarna på försvarsmateriel de kommande två åren, 350 miljoner 2008 och drygt 600 miljoner 2009, hade försvarsministern redan godtagit. De var alltså inte skälen till avgången. Det han inte godtog var en skrivning att man på sikt kunde minska nivån på de årliga materielutgifterna med 2-5 miljarder...

Göteborgsposten ställer en intressant fråga i sin ledare idag: Finlands försvarsmakt kan försvara Finland för drygt 20 miljarder kronor. Sveriges försvarsmakt kan inte försvara Sverige för knappt 40 miljarder kronor. Vad beror detta på? Samma frågeställning beslystes i en TV-dokumentär häromdagen.

Jag har både genomgått befälsutbildning som värnpliktig, och sedan gjort ett antal repövningar och befälsövningar under 1980-talet och 1990-talet. Jag tycker själv att jag har haft ett ganska stort ansvar och god insyn i mycket vid dessa tillfällen. Det bestående intrycket från alla mina kontakter med försvaret är tyvärr det gigantiska slöseriet på alla områden. Kanske har det blivit bättre de senaste åren, men jag tvivlar. Hur mycket det svenska försvaret än sparar och hur mycket man krymper försvarsförmågan så verkar budgeten ligga på ungefär samma nivå, runt 40 miljarder per år. Något har gått snett. Ingen annan myndighet hade fått slösa och misshushålla med sina pengar på det sätt försvaret gör. Samtidigt har vi sett hur regementen försvunnit och hur hemvärnet närmast avvecklats. Allt för att vi skall kunna utveckla svindyra vapensystem och flygplan som äter upp försvarets budget. Jag gillar därför tanken att spara på onödigt dyr materiel samtidigt som jag uppskattar regeringens extrasatsningar på att hålla truppstyrkor igång för utlandstjänst. Hur försvarsministern kunde avgå på grund av denna inriktning är för mig en stor gåta.



2007-09-05 Kommentar om försvarsministerns avgång
Uppdaterad 21.30

Försvarsministerns avgång är beklaglig och mycket svår att förstå. Men diskussionen om försvarsbudgeten visar på ett tydligt sätt att Alliansregeringen har en mycket tuff uppgift med många olika krav för att förändra Sverige. De senaste 12 åren med (s)-styre har skapat en massa olika behov. Få fler i arbete, sänka världens högsta skatter, underlätta för företagandet, satsa på välfärden, ge mer resurser till polisen och samtidigt ge försvaret rimlig förutsättning att sköta sin uppgift. Bland annat. Ibland ställs intressen mot varandra, och även inom regeringen måste man givetvis kompromissa.

Personligen arbetar jag inte direkt med försvarsfrågor, och är framförallt inte insatt i alla detaljer om kommande förslag i statsbudgeten. Men jag vet att Sverige i jämförelse med andra länder har höga kostnader för att utveckla eget försvarsmaterial samt att en egenutveckling av försvarsmaterial inte alltid ligger i linje med försvarets nya roll. Detta tar givetvis onödigt mycket resurser från annat. Slutsatsen som Alliansens partiledare kommit fram till är att det på sikt är möjligt att minska försvarets materialkostnader med i storleksordningen 3-4 miljarder kronor i nivå. För 2008 är besparingskravet ca 350 miljoner på en total försvarsbudget på ca 40 miljarder. Samtidigt skall förmågan till internationella insatser utökas och stärkas, och där har regeringen redan satsat mer pengar.

Personligen tycker jag att försvaret är viktigt, och det har jag tyckt ända sedan jag gjorde min värnplikt och mina befälsövningar på 80-talet. (Man brukar ju säga att varje land har sin armé - sin egen eller någon annans....) Slakten av försvaret och minskningen av personal har gått olyckligt snabbt de senaste 10-20 åren. Samtidigt kan aldrig försvaret helt undantas från krav på effektiviseringar, särskilt när det gäller materielinköp. Alliansens uppdrag är att vrida och vända på varje skattekrona, oavsett utgiftsområde, så att vi kan göra de prioriteringar som vi gick till val på och fick väljarnas stöd för. Det frågan nu handlar om är att öka effektiviteten när det gäller försvarets materielförsörjning. Det handlar inte om att minska försvarets resurser och personal, möjligheten att försvara Sverige eller delta i internationella insatser. Sett ur den synpunkten är jag mycket förvånad över försvarsministerns avgång.

Politiskt är det givetvis illa när en minister avgår, det skadar naturligtvis regeringen, och ger oppositionen en gratis straffspark. Det är en klen tröst att Göran Persson avverkade ministrar i ännu högre takt, och att Laila Fredivalds har svenskt rekord i avgångar - hon avgick som minister två gånger..... Även (s)-ledaren Mona Sahlin har ju för övrigt tvingats avgå som minister. I längden hoppas jag ändå att det politiska resultatet betyder mer för väljarna än vilka ministrar som kommit och gått under en mandatperiod. Men den närmaste tiden kommer tyvärr försvarsministerns avgång att stå i fokus och viktiga politiska frågor hamna i skymundan.

Det är ju förresten tur att vi riksdagsledamöter inte avgår varje gång vi inte får som vi vill. Då skulle riksdagen vara ganska tom nu, både hos regeringsunderlaget och hos oppositionen.....

Ett exempel på dyr materiel. Ett JAS-plan lär kosta runt en miljard per styck.....en satsning jag ifrågasatte på bloggen den 21/4 i år. Visst finns det saker att spara på inom försvaret utan att själva verksamheten hotas!





2007-07-29 Klargörande artikel om försvarets budget

Tre moderata ledamöter i försvarsutskottet skriver idag i en debattartikel i Svenska Dagbladet om försvarets budget och möjligheten till framtida besparingar. Deras syn på saken stämmer väl med vad folkpartiledaren Lars Leijonborg och försvarsminister Mikael Odenberg sagt de senaste veckorna. Först måste man bestämma vad försvaret skall ha för uppgift i framtiden, därefter kan man bestämma budgeten. Försvarsbudgeten är inget ekonomiskt dragspel som man kan ta till när pengar behövs till annat. Detta är ju egentligen en självklarhet!



2007-04-21 Fem miljarder upp i rök

När man räknar på vad ett JAS-plan kostar totalt, inklusive beväpning och löpande ombyggnader, har jag hört siffror som närmar sig en miljard - per styck!

På en löpsedel igår läste jag att totalt fem JAS-plan nu har störtat genom åren, dvs i så fall en total kostnad på fem miljarder. Inte kaffepengar precis. Storleksmässigt ungefär samma summa som årskostnaden i statens budget för att avskaffa hela den svenska förmögenhetsskatten.

Jag har alltid funderat över om fler JAS-plan verkligen är det bästa sättet att använda försvarsbudgeten. Särskilt som de flesta nylevererade JAS-plan idag tydligen körs direkt från fabriken till en hangar - för att läggas i malpåse.....