Utrikes och biståndsbloggen

Äldre inlägg om utrikes- och biståndsfrågor

Det finns inget lagförslag om grundlagsändring mot utlandsspioneri

2018-02-19

Just nu pågår en infekterad diskussion i bland annat sociala medier om ett påstått förslag till grundlagsändring i yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen för att skärpa reglerna mot utlandsspioneri.

Bakgrunden är en utredning (SOU 217:70) som har haft i uppdrag att kartlägga vilket skydd som för närvarande finns för känsliga uppgifter som hanteras inom ramen för ett internationellt samarbete för fred och säkerhet som Sverige deltar i.

"I uppdraget har också ingått att analysera vilka konsekvenser ett röjande av sådana uppgifter kan få för Sverige, svenska intressen och det samarbete som Sverige deltar i och ta ställning till om, och i så fall på vilket sätt, skyddet för denna typ av uppgifter behöver förstärkas, såsom till exempel genom en straffrättslig reglering. Vidare har det ingått i uppdraget att analysera hur ett eventuellt förstärkt skydd förhåller sig till den grundlagsskyddade yttrande- och informationsfriheten samt Europakonventionen. Utredningen har också haft i uppdrag att analysera och ta ställning till om ändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är nödvändiga." står det på regeringens hemsida.

Utredningens förslag är nu ute på remiss, men det finns ingen proposition från regeringen och lär inte hinna komma någon som kan behandlas före höstens val. En eventuell grundlagsändring kan därför tidigast genomföras efter valet 2022, och det gör att frågan inte är aktuell idag. Det finns troligen en massa relevanta frågor kring detta förslag men det är svårt att kommentera ett lagförslag som inte finns. Jag får helt enkelt återkomma.




Minnesstund om Holodomor - svältkatastrofen i Ukraina 1932-33

2017-11-29



I dag anordnade den svensk-ukrainska parlamentarikerföreningen i riksdagen en minnesstund under ledning av talmannen och Ukrainas ambassadör (ovan), för att minnas den stora svältkatastrofen/folkmordet Holodomor i Ukraina 1932-33.

Holodomor, svältkatastrofen i Ukraina 1932–1933, var en av de största katastroferna i Ukrainas moderna historia. Men den är nog okänd för de flesta svenskar. Den innebar att miljontals människor dog direkt till följd av massvält. Uppskattningen av antalet döda varierar mellan 3–3,5 miljoner till 10 miljoner eller ännu mera. De döda var nästan uteslutande etniska ukrainare.

Termen Holodomor kommer av de två ukrainska orden holod (голод, 'hunger') och mor (мор, 'hemsökelse'). Den syftar specifikt på svältkatastrofen som ägde rum i Ukrainska SSR och de områden som var befolkade av etniska ukrainare, under den omfattande hungersnöden i Sovjetunionen i början av 1930-talet.

Bakgrunden till katastrofen var kommunismen under Josef Stalin, där Sovjetunionen införde planhushållning 1928, och avskaffade allt privat ägande av jord. Detta gällde även för Ukraina, där bönderna tvingades ingå i jordbrukskollektiv i stället för att som tidigare bruka sin egen jord och sälja överskottet på den lokala marknaden. Jordbrukskollektiven var ineffektiva, och samtidigt krävde de sovjetiska myndigheterna att kollektiven skulle leverera livsmedel till städerna. Brist på spannmål i hela Sovjetunionen fick dessutom regeringen att konfiskera spannmål från bönderna i Ukraina, vilket slutligen till att hungersnöd utbröt 1932–1933 i områden som tidigare tillhört de absolut bördigaste i Ukraina.

Begreppet kulak, som tidigare varit en benämning på rika bönder, utvidgades samtidigt, och alla bönder som motsatte sig kollektiviseringarna stämplas som kulaker. Åren 1930–1931 deporterades nära två miljoner människor från jordbruksområden i Ryssland och Ukraina till Gulag i Centralasien och Sibirien, eftersom de sades tillhöra kulakfamiljer.

Många menar att Holodomor ska betraktas som ett folkmord, och att svälten iscensattes av den kommunistiska regimen för att krossa det stora motståndet i Ukraina mot kollektiviseringen av jordbruket. Andra anser att svälten inte skapades medvetet av sovjetiska myndigheter, utan att den istället var en konsekvens av radikala ekonomiska förändringar som genomfördes av den kommunistiska regimen, exempelvis kollektiviseringen av jordbruket som medförde en katastrofal minskning av jordbruksproduktionehn. Man hänvisar bland annat till att även andra områden inom Sovjetunionen drabbades av hungersnöd. Detta ifrågasätts dock av andra, som påpekar att de områden inom Sovjetunionen som drabbades värst av svältkatastrofen – förutom Ukraina – var områden där ukrainare var i majoritet. Det var också i praktiken förbjudet för befolkningen att lämna dessa områden, man riskerade då att bli avrättad eller deporterad. Man tvingades stanna kvar trots svälten. Svältkatastrofen skulle därmed avsiktligt ha drabbat etniska ukrainare hårdare än andra, och därför anses som en del i Moskvaregimens förtryck av den ukrainska minoriteten.

Ukrainas parlament antog 2006 en lag som säger att Holodomor var ett sovjetiskt folkmord mot det ukrainska folket. Sammanlagt 233 av 450 ledamöter röstade för lagen. Bland de partier som röstade mot var Kommunistpartiet och Regionernas parti. Dåvarande premiärministern Viktor Janukovytj röstade mot lagen med motiveringen att det kunde skada relationerna med Ryssland. Europaparlamentet erkände 2008 Holodomor som ett brott mot mänskligheten, vilket de menade genomfördes avsiktligt av den sovjetiska regimen för att kunna kollektivisera jordbruket mot befolkningens vilja. 29 länder i världen har erkänt Holodomor som folkmord, däribland, USA, Kanada, Mexico, Australien, Argentina, Brasilien, Nederländerna, Storbritannien, Italien samt ett betydande antal länder i Östeuropa.

Sverige har inte erkänt Holodomor som folkmord, vi undviker att ta ställning till sådant i Sveriges Riksdag. Vi ägnar oss åt lagstiftning, inte åt att avgöra om historiska händelser är folkmord eller inte. Däremot högtidlighåller vi historiska händelser på annat sätt, så som vi gjorde idag. Oavsett om Holodomor var ett folkmord eller "bara" en sällsynt otäck påminnelse om kommunismens fasor är det värt att uppmärksamma. Och självklart även att sprida kunskap om.




Endast 13,43% av fransmännen röstade på Macrons parti

2017-06-28

Emmanuel Macrons parti La Republique en Marche fick ju tillsammans med sitt alliansparti Modem en betryggande majoritet i det franska valet. Och svenska medier talar om en "jordskredsseger".

Men tidskriften Fokus har i senaste numret ett intressant reportage där man konstaterar att "fransmännen är så uppgivna när det gäller politiken att de vänder den ryggen".

I reportages konstateras att det knappast var Macrons enorma popularitet som gav det överlägsna valresultatet till Nationalförsamlingen, utan det extremt låga valdeltagandet. Det var bara 48,7% av fransmännen som röstade i första valomgången (något fler i andra omgången). I första omgången fick Macrons parti och allianspartnern tillsammans 32,3% av rösterna. Det motsvarar alltså endast totalt 15% av samtliga röstberättigades röster. Macrons eget parti fick endast stöd av 13,43% av de röstberättigade, vilket motsvarar något mer än det stöd Centerpartiet får i dagens opinionsmätningar i Sverige. Någon direkt jordskredsseger är det svårt att tala om, trots att systemet med enmansvalkretsar gör att man kopplar ett starkt grepp om Nationalförsamlingen.

Man kan alltså snabbt konstatera att det inte är så att Macron har ett särskilt starkt stöd bland det franska folket, utan endast bland den knappa hälft av de röstberättigade som gick till valurnan. Och för de partier som tappade stöd, varav Socialistpartiet drabbades allra värst, är givetvis katastrofen ännu mer besvärande, eftersom ett svagt stöd runt 10% i själva verket bara är 5% (!) när endast hälften går och röstar.

Av detta borde alla politiker lära sig en sak - om man inte för en ansvarsfull politik och agerar på ett sätt som åtnjuter väljarnas förtroende för det politiska systemet finns det mycket stor risk för dramatiska valresultat. Inte minst om nya populistiska partier lyckas få sina väljare att gå och rösta medan de gamla partiernas väljare stannar hemma. Då kan den politiska kartan ritas om mycket snabbt.




Är Macron Frankrikes frälsare?

2017-06-11

Emmanuel Macron vann inte bara presidentvalet i Frankrike, nu verkar hans ett år gamla parti vinna en jordskredsseger även i parlamentsvalets första omgång. Man verkar få över 32% av rösterna och med det franska valsystemet med enmansvalkretsar kan det leda till att man får runt 400 av de 577 platserna i parlamentet, även om det blir en ny valomgång i en del valkretsar som kan förändra resultatet lite. Resultatet i första valomgången är imponerande, även om endast ca 49% av de röstberättigade valt att lägga sin röst. Kanske säger därför valresultatet mer om övriga partier i Frankrike än om Macron? Det tidigare politiska etablissemanget är inte särskilt välsett i dagens Frankrike.

Högerkoalitionen Republikanerna blir dock god tvåa med knappt 22% av rösterna. Nationella Fronten och Vänsterkoalitionen får däremot endast vardera runt 14% av rösterna, och det tidigare stora partiet Socialisterna får ännu mindre och kommer närmast att utplånas i parlamentet.

Är då Macron Frankrikes frälsare?

Jag är ingen expert på fransk politik. Och vet inte mycket mer om det franska valet än någon annan som följer medias rapportering. Men jag tycker ändå att såväl när det gäller Macron själv som hans parti är frågorna många. För det första har vare sig han själv eller hans parti någon särskilt tydlig profil, det är rent av oklart vad man vill driva för politik på många områden. Partiet är dessutom bara ett år gammalt och det sägs ikväll att över hälften av de nya parlamentarikerna helt saknar politisk erfarenhet. Man har inte heller någon tydlig politisk ideologi utan säger sig vara "pragmatiska". Problemet är ju bara att var och en lätt lägger sin egen personliga bedömning i vad ordet "pragmatisk" innebär. Denna brokiga skara oerfarna politiker ska hållas samman av Emmanuel Macron som själv aldrig före presidentvalet ställt upp i något val överhuvudtaget, inte ens lokalt. Han har förvisso varit minister i en tidigare socialistregering, men i övrigt är hans politiska erfarenhet och vana av politiskt ledarskap mycket begränsad.

Att ett så oprövat och otydligt parti får nära 70% av platserna i parlamentet känns enligt min åsikt faktiskt farligt. Macrons partigrupp blir alltså en bra bit större än hela den svenska riksdagen tillsammans. Hur ska man kunna hålla ihop en så stor partigrupp med så stor andel oprövade politiker som inte ens förenas kring någon gemensam politisk ideologi? Vad händer när de nyvalda parlamentarikerna inser att de lagt in väldigt olika förhoppningar om vad man ska uträtta politiskt? Vad händer när den stora gruppen parlamentariker splittras upp i mindre grupper och alla de olika grupperingarna ska ha sitt för att hålla ihop? Priset kan bli väldigt högt, inte minst ekonomiskt. Lite som när en koalitionsregering måste ge lite fläskben till mindre partier för att hålla ihop regeringen.

Jag är glad över att såväl Nationella Fronten som Socialisterna gjorde ett mycket svagt val. Men när nu hyllningsropen ekar i media höjer jag en varningens finger. Jag är inte alls övertygad om att Macron är Frankrikes store frälsare. Påminner snarare om de enorma hyllningarna förväntningarna efter Obamas valseger i presidentvalet i USA. Han hade ingen chans att motsvara förväntningarna. Jag är rädd att det kan bli samma sak för Macron. Men för Europa vore det såklart bra om han i vart fall klarar sig hyfsat.




Middag med Cyperns och Greklands ambassadörer

2017-05-10

I går kväll var vi sex moderata riksdagsledamöter som träffade Cyperns och Greklands ambassadörer över en god bit grekisk mat på en cypriotisk restaurang i Stockholm. (Och ja, var och en betalade sin egen nota). Cyperns ambassadör, Andreas S. Kakouris näst längst bort på vänstra sidan av bordet och Greklands ambassadör Dimitrios Touloupas näst längst bort på högra sidan.

Ämnet var cypernkonflikten, som fortfarande är olöst, trots att det gått över 40 år sedan Turkiet ockuperade norra delen av Cypern och drev bort grekcyprioterna.

Vi fick en beskrivning av hur läget är på Cypern idag, och det finns många skrämmande vittnesmål om hur det idag bara återstår något hundratal grekcyprioter på norra delen av ön som vägrar lämna sina hem, trots trakasserier från den turkiska sidan. På den andra sidan är däremot turkcyprioterna välkomna att stanna kvar, precis som man alltid gjort - Cypern har alltid varit en blandning av två kulturer och två religioner.

En allvarlig sak är att svenska företag "säljer" mark och fastigheter på den norra delen av Cypern till ofta intet ont anande svenskar. Men det är stulen egendom man säljer, fastigheterna och byggnaderna ägs oftast av grekcyprioter som drivits bort från sina hem. Kunskapen om detta måste öka så inte lättlurade svenskar tror de gör en god affär för att i en framtid förlora alltihop när den juridiskt rätte ägaren vill ha tillbaka sin egendom. Min egen åsikt är att vi också borde avstå från turism till norra delen av Cypern - de hotell som erbjuds där är också till stor del stulna av de tidigare ägarna.

Cypernkonflikten är en olöst fråga - mitt inne i EU. Det är allvarligt och borde väga tyngre när man diskuterar Turkiets framtida relation med EU. Att lämna ockuperat land borde vara ett absolut krav.




Den feministiska regeringen går från klarhet till klarhet

2017-04-25



Regeringen får kritik från alla håll, inklusive Aftonbladet, för sin vägran att tala om hur man röstade angående Sudiarabiens plats i FN:s Kvinnokommission. Att välja in det land vars lagstiftning kanske ligger allra närmast det IS förespråkar känns, precis som någon skrev, som att anställa en pyroman som brandman. I Saudiarabien är kvinnors rättigheten extremt kringskurna. Ett sådant land har helt enkelt inte något att göra i en organisation som verkar för kvinnors rättigheter. Om den svenska regeringen stött detta är det en skandal av stora mått. Men mycket passande var det en "sluten omröstning" som regeringen gömmer sig bakom för att slippa berätta. För min del tolkar jag det som att man sannolikt röstat ja. I annat fall kunde man i vart fall antyda att man inte var helt förtjusta i omröstningens resultat. Det är knappast förbjudet. Men troligen röstade man som sagt ja. Det är inte utan att man funderar på om det var en avbetalning för stödet till Sveriges plats i FN:s Säkerhetsråd?

Regeringens feministiska politik går från klarhet till klarhet...vi minns ju även dessa bilder från besöket i Iran:






En sorgens dag för Turkiet

2017-04-16

Den turkiska folkomröstningen om att i praktiken avskaffa demokratin och göra president Erdogan till diktator var redan från början en demokratisk fars. Erdogan och hans parti har ju fängslat ett flertal av sina politiska motståndare, stängt ned regimkritiska medier och dessutom stängt ned eller begränsat tillgången till sociala medier. Dessutom har Erdogan och hans parti fått i stort sett allt utrymme i media under valkampanjen. Utöver detta rapporteras misstänkt valfusk, vi får väl se i morgon när valobservatörerna från Osse håller sin sedvanliga presskonferens hur man ser på detta.

Trots att allt var riggat för en storseger för Erdogan verkar slutresultatet bli extremt jämnt. Runt 51% ja och 49% nej. I de tre största städerna vann nej-sidan, samma sak i de modernare och europeiskt sinnade västliga delarna av landet samt i turistområdena på sydkusten och i de kurdiska delarna i öster (röd färg på kartan ovan). Det verkar som om lågutbildade turkar i de inre och norra delarna av landet avgjort valet till Erdogans fördel (blå områden på kartan). Det verkar enligt media också som om unga turkar i större utsträckning röstat nej och de äldre ja.

I Sverige var valdeltagandet från de röstberättigade turkarna mycket litet. Endast drygt 3.600 personer i Sverige röstade, men det måste finnas betydligt fler röstberättigade i Sverige. 55% av de som röstade i Sverige röstade nej. Det var trots allt ett litet ljus i mörkret. Men att det finns 1,653 turkar i Sverige som röstade ja till diktatur är samtidigt skrämmande.

Vad effekterna blir för Turkiet och Europa återstår att se. För egen del tror jag det är klokt om EU redan nu förbereder sig på att hantera nya flyktingströmmar från Turkiet. Dels givetvis alla de flyktingar från Syrien mfl länder som Erdogan så cyniskt hotat med att "skicka till Europa". Men jag tror också det bara är en tidsfråga innan oppositionella och andra turkar flyr Turkiet, undan godtyckligt fängslande, diktatur och avskaffad demokrati. Kanske i en förlängning även en kraftig islamisering av Turkiet, helt i strid med den store landsfadern Atatürks kloka linje om en demokratisk sekulär stat.

Vad gäller Turkiets närmande till EU tror jag vi nu för överskådlig tid kan avföra Turkiet från dessa tankar. Efter Erdogans hårda utfall mot Europa, där han till och med jämfört Tysklands förbundskansler med Hitler och hånat den Nederländska regeringen så tror jag intresset från EU att tala med Turkiet är ytterst begränsat. För egen del sörjer jag inte över det, jag har tidigare framfört min kritik mot tankarna på att ta in Turkiet i EU. Jag tror att Turkiet är alldeles för långt från europeiska värderingar för att kunna platsa i EU.

Vad följderna blir för Nato återstår också att se. Blir Turkiet ens kvar i Nato? Vill övriga Natoländer ställa upp för Turkiet i en krissituation efter Erdogans utfall mot de europeiska demokratierna? Och vill Erdogan stanna kvar i Nato? Personligen har jag i grunden varit positiv till ett svenskt Natomedlemskap, men nu väcks många frågor.

Nu nu dras rullgardinen ned för Turkiet. Adjö demokrati, frihet, sekulär stat och EU-närmande. Och troligen adjö till väldigt mycket av den europeiska turismen. För vem vill turista i ett land vars ledare uttalat så hätska angrepp mot Europa och europeer? Jag skulle aldrig själv vilja åka till Turkiet igen överhuvudtaget, och jag tror många känner likadant. Jag tror att Grekland nu kommer att ta tillbaka den turism som Turkiet tog från Grekland under den djupa grekiska ekonomiska krisen. Jag tror också att unga välutbildade turkar kommer att försöka lämna Turkiet för en bättre framtid i Europa. Det kommer att medföra en "braindrain" för den turkiska staten som slår mot tillväxt och utveckling. Jag känner starkt för alla de modiga turkar som röstade nej idag, de går en dyster framtid till mötes. En mörk dag för Europa och Turkiet.




Det var bara viljan och modet som saknades

2017-02-16

Den senaste veckan har debatten närmast kokat kring den svenska regeringsdelegationens besök i Iran. Främst har diskussionen rört de kvinnliga deltagarnas klädsel. Jag kommenterade det hela på bloggen den 12/2, och ser ingen anledning att ändra min ståndpunkt. Hade man tänkt sig för kunde man hanterat denna fråga betydligt klokare och minskat den iranska regimens möjlighet att använda det svenska besöket i propagandasyfte för att försvara den iranska lagen som föreskriver 74 piskrapp för kvinnor som inte bär slöja.

Regeringen har försvarat sig med att den iranska lagen minsann föreskriver slöja på alla kvinnor, och att det även gäller utländska besökare. Man kan givetvis argumentera för att man ska följa lagen i det land man besöker, men jag anser att det ibland kan finnas skäl att faktiskt göra tvärtom.

Låt oss göra ett tankeexperiment. Tänk om Sverige under den sydafrikanska apartheidtiden hade kommit på tanken att göra ett statsbesök där, med svenska deltagare av afrikansk etnicitet i delegationen? Då tror jag knappast man hade accepterat att man varit tvungna att åka i olika bussar eller sitta på olika bänkar - trots att det var lagen i Sydafrika? Förvisso en hypotetisk jämförelse, eftersom det ju inte fanns på kartan att göra officiella besök i Sydafrika från en svensk regering på den tiden, inte ens för att gynna svensk näringslivs möjlighet att göra affärer. Men - på samma sätt kunde man faktiskt avstått nu från att besöka Iran av samma skäl - som protest mot regimens behandling av sina egna medborgare.

Nu valde man att åka ändå. Kanske var det rätt. Kanske är det så att kontakter och handel i en förlängning kan påverka en demokratisk utveckling av Iran. Jag är tveksam, men förstår argumentationen. Men då borde man i vart fall tagit chansen till en stillsam protest mot slöjtvånget. Påståendet att det inte går har vederlagts under veckan. Minst två exempel finns där tunga europeiska kvinnliga politiker besökt Iran utan att överdriva det här med heltäckande klädsel och slöja:

I december 2013 besökte den italienska utrikesministern Emma Bonino Iran. Det väckte stort rabalder i iransk media när hon klev av flygplanet utan slöja och hälsade på mottagningskommittén. Tydligen bröt iransk TV sändningen, men bilden spreds ändå på sociala medier och lades faktiskt enligt uppgift även ut på iranska UD:s hemsida.

Dock lär Bonino sedan enligt vissa källor ha blivit tillsagd på skarpen att bära en scarf vid en efterföljande presskonferens, fast de uppgifterna är lite oklara. Andra påstår att hon gjorde det helt frivilligt.




En annan politiker som trotsade slöjförbudet på sitt eget lilla sätt var den liberala nederländska EU-parlamentarikern Marietje Schaake som besökte Iran i juni 2015.

Hon valde att uppträda i hatt i stället för slöja och bar nog knappast den klädedräkt som iranierna hade förväntat sig. Men det gick uppenbarligen bra ändå.







Kontrasten mot den närmast underdåniga svenska delegationen är slående. Och jag undrar var statsminister Löfvén tänker innerst inne där han står och ser de svenska kvinnorna i sjal och ytterrockar (inomhus, för att "dölja de kvinnliga formerna") underdånigt hälsa på den iranske presidenten Hassan Rouhani. Man kunde ju hanterat detta så mycket bättre om bara viljan och modet hade funnits hos den "feministiska regeringen". Men detta saknades uppenbarligen.




Jag var visst inte helt ensam om min åsikt...

2017-02-12

Jag lade ut detta på twitter i förmiddags, och det verkar vara rätt många som håller med.



Jag menar att det kan vara rimligt med svenska statsbesök i andra länder, även om de inte är demokratier. I så fall inte bara för att främja svensk export utan framförallt för att tydligt tala om hur vi ser på mänskliga rättigheter och demokrati. Men när det gäller det svenska statsministerbesöket i Iran anser jag att det är extra problematiskt. Iran är inte ett land som andra. Man hänger homosexuella offentligt i byggkranar, man piskar kvinnor som inte bär slöja och stenar kvinnor till döds för påstådda äktenskapsbrott. Om man trots detta anser det viktigt att göra ett svenskt statsministerbesök är det extremt viktigt att genomföra besöket på ett sätt som inte kan utnyttjas i propagandasyfte av den aktuella regimen.

I Iran finns ett stort antal modiga kvinnor som de senaste åren i protest mot slöjtvånget kastat av sig slöjan. De uppmärksammas i utländska media. Att samtidigt kvinnor som representerar Sveriges så kallade feministiska regering hukar underdånigt inför den iranska regimens islamistiske företrädare skickar helt fel signaler. Om man inte har modet att trotsa slöjtvånget borde kanske de svenska kvinnorna stannat hemma och låta statsminister Löfvén genomföra besöket ensam?




Dra in biståndet om ett land vägrar ta emot sina egna medborgare!

2017-01-11

Uppgifterna från Uppdrag Granskning är alarmerande. Totalt 190 personer som dömts till utvisning efter att ha avtjänat fängelsestraff för grova brott har släppts på fri fot i väntan på utvisning från Sverige. Av dessa 190 är 51 idag helt försvunna och polisen har ingen aning om var de finns. Det är viktigt att påpeka att dessa 51 personer är summan av "öppna ärenden" från ett antal år tillbaka där beslutet om utvisning ännu inte har preskriberats. Men läget är ändå allvarligt, vi talar om personer dömda för allvarliga brott. Sannolikt lever många av dessa personer illegalt i Sverige. Risken att de begår nya brott är givetvis överhängande i och med att de saknar annan försörjning.

Hur man ska hantera utvisade personer efter frigivning, om de kan hållas i förvar i avvaktan på utvisning och hur man annars ska göra för att ha "koll på dem" är något komplicerat och juridiskt knepigt. Men det är en fråga som måste få en lösning. Vi vill inte ha tidigare dömda grova brottslingar som lever illegalt i vårt land. Det är också en rättssäkerhetsfråga. Ibland kortas ett fängelsestraff ned just för att utvisning är en del av straffet. Om utvisningen då inte verkställs får dessa personer ett lindrigare straff än om en person med uppehållstillstånd eller medborgarskap i Sverige begår samma brott.

Det är dock inte bara utvisning av dömda brottslingar som är svåra att verkställa. Det finns även ett stort antal asylsökande som nekats uppehållstillstånd men som inte kan skickas tillbaka till sina hemländer eftersom dessa vägrar ta emot sina egna medborgare. Samma sak gäller de sk "gatubarnen" som befinner sig illegalt i landet, och som hemlandet vägrar ta tillbaka. Följderna blir att Sverige tvingas behålla allt fler individer i landet som faktiskt inte har rätt att vara här.

Flera av de länder som vägrar ta emot avvisade eller utvisade medborgare tar samtidigt emot svenskt bistånd, ibland ett omfattande sådant. Jag anser personligen (till skillnad från många andra riksdagsledamöter, även i mitt eget parti) att Sverige omedelbart ska frysa eller dra in allt svenskt bistånd till länder som inte tar emot utvisade eller avvisade medborgare från Sverige. De orsakar oss stora kostnader och besvär genom sin vägran och då är det inte mer än rätt att vi också drar in biståndet. Undantag bör givetvis kunna göras, exempelvis bör katastrofhjälp och liknande såklart inte omfattas av ett stopp. Det kan också finnas enstaka projekt där det skulle medföra oskäligt stor kapitalförstöring om biståndet upphörde. Ibland går vårt bistånd via andra kanaler (FN, EU, Världsbanken osv) och då kan det givetvis också vara svårt för Sverige att ensidigt dra sig ur. Men huvudprincipen borde ändå vara att ett land som får svenskt bistånd också samarbetar med svenska myndigheter, i annat fall riskerar man att biståndet från Sverige upphör. De frigjorda medlen bör rimligen kunna användas för att täcka de kostnader vårt land har för att försöka hantera och övervaka de utvisade eller avvisade personerna.

Jag vill vara extra tydlig med att detta är min personliga åsikt och inte moderaternas partilinje. Men jag kommer såklart att argumentera för att mitt parti ska gå denna riktning.




När media vill missförstå spelar inget annat någon roll

2016-12-21

I går skrev jag ett som jag tyckte ganska oskyldigt twitterinlägg enligt följande:



Tyvärr missuppfattades detta av vissa, som trodde att jag på detta sätt ville släta över Rysslands övergrepp mot Ukraina, inklusive ockupationen av Krim och stödet till upprorsmakarna i Östra Ukraina. Vissa antydde rent av att jag skulle gå på tvärs mot den moderata säkerhetspolitiska linjen. Så var det naturligtvis inte. Jag kunde absolut varit tydligare, och ordet "intern" var kanske illa valt, även om jag såklart syftade på relationen mellan Nato och Ryssland i spåren av bland annat Rysslands agerande i bland annat Ukraina. Min avsikt var att formulera en vision om en framtid där Ryssland och USA samverkar mot gemensamma hot i stället för att på olika sätt gå tillbaka till Kalla krigets dagar. Självklart skulle en sådan vision förutsätta att Ryssland först slutar med sina aggressioner mot sina grannländer och lämnar ockuperade områden, vilket ju också är syftet med de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland. Den som följt mig på både blogg och Twitter vet hur extremt hårt jag markerat mot Ryssland och att jag också fört långa debatter på Twitter mot personer som försvarar Putin och Rysslands aggressioner. Ingen som följer mig borde kunna tolka in någon som helst tveksamhet i frågan kring Rysslands agerande i mitt twitterinlägg. Många av dem som följer mig insåg uppenbarligen också vad jag menade.

Jag gjorde dessutom flera förtydliganden på Twitter när jag fick frågor, var bland tydlig med att Ryssland självklart måste lämna Ukraina och sluta hota sina grannländer, samt att jag står bakom sanktionerna mor Ryssland. Jag fick frågor även från en annan journalist, som dock släppte frågan när hon fick mina svar.

GT:s ledarblogg hör till dem som uppenbarligen följer mig på både blogg och Twitter. I vart fall citerar de mig hyfsat ofta och till och kommenterar det jag skriver. Jag blev därför minst sagt förvånad när man - uppenbarligen medvetet - misstolkade mitt twitterinlägg i denna text:



Min fråga är VAR jag skrev att ockupationen av Krim var en intern rysk konflikt? Eller att jag på något sätt skulle vilja släta över ockupationen av Krim? Jag nämnde inte Ukraina eller Krim överhuvudtaget. Jag har som sagt viss förståelse för att en person som inte vet något om mig eller inte följer det jag skriver kan undra vad jag exakt menade med mitt inlägg, men att GT på detta sätt medvetet misstolkar för att få en "bra nyhet" tycker jag är pinsamt. Självklart blev uppståndelsen stor när GT felaktigt basunerade ut att jag som moderat mer eller mindre gick emot moderaternas säkerhetspolitiska linje, vilket som sagt var en helt felaktig tolkning. Jag blev med rätta upprörd och svarade GT på skarpen:



Det är väl kanske som jag skrev i ett senare inlägg. Twitter är nog tyvärr inget för visionära tankar och framtidsförhoppningar:



Men jag står för min förhoppning. Jag är nog inte den ende som skräms av att vi återigen verkar röra oss i riktning mot Kalla krigets dagar, med ömsesidig misstro och hot och där allt större del av skattepengarna i många länder går till militär upprustning. Det vore extremt olyckligt. Jag tycker man måste kunna säga det som politiker utan att uppfattas som naiv och utan att det tolkas som ett inlägg i den svenska säkerhetspolitiska debatten. När det gäller den senare inser jag självfallet att Sverige i det läge som råder behöver uppgradera sitt försvar ordentligt, vilket jag själv kommenterat på både blogg och Twitter emellanåt. Och jag står helt bakom moderaternas försvars- och säkerhetspolitik (vilket också framgår tydligt för den som följer min blogg). Men jag tycker inte det hindrar att man beklagar dagens globala utveckling med allt högre tonläge och spänningar mellan Nato och Ryssland. Och att man framför en oro för militant islamism som kräver att världssamfundet i övrigt agerar gemensamt. Personligen oroar jag mig minst lika mycket för islamistisk terror som för rysk aggression. Och jag har fått väldigt många bekräftelser på att många delar min oro.

Nåja. GT:s ledarkrönikör skruvade efterhand ned tonläget lite och till slut önskade han mig god jul, så kanske insåg han att han dragit lite väl stora växlar på det jag skrev. Lärdomen är att på Twitter kan allt man skriver missförstås...och att det blir så då och då är väl priset man får betala när man som jag är en av riksdagens mest flitiga twittrare med drygt 34.000 tweets sedan starten...




Debatt om skatteflykt hos Forum Syd

2016-12-12



I dag representerade jag moderaterna i en paneldebatt i regi av Forum Syd (en paraplyorganisation för biståndsfrågor, delvis finansierad av SIDA). Debatten rörde utvecklingsländernas problem med skatteflykt som undandrar stora summor för dessa länders utveckling. Det är alltså inte bara utvecklade länder som drabbas av aggressiv skatteplanering eller skattebrott.

I paneldebatten deltog representanter för S, V, MP och så jag från Moderaterna. Lite slagsida kan man tycka, och det var ganska uppenbart av frågor och kommentarer att en majoritet i publiken höll till på vänsterkanten.

För egen del tryckte jag på att Alliansen fick till över 40 dubbelbeskattningsavtal och insynsavtal med "skatteparadis" under vår regeringstid. Det gör det svårare för svenska företag att gömma pengar i skatteparadis som borde beskattats i Sverige eller i andra länder. Jag pekade också på att Sverige lämnar omfattande hjälp till fattigare länder att bygga upp fungerande skatteadministration och en effektivare skatteuppbörd.

Före paneldebatten presenterades en rapport från Forum Syd som menade att mycket stora summor undanhålls i bolagsskatt från multinationella företag verksamma i u-länder. Jag påpekade att en viktig fråga kan vara att hjälpa dessa länder att bredda sina skattebaser, eftersom just bolagsskatten är en mycket svårkontrollerad skattebas (skatteplaneringsuppläggen är ofta mycket komplicerade och svåra att ifrågasätta) och det finns dessutom ett tryck nedåt på bolagsskatterna i många länder.

I övrigt diskuterades aktuella förslag om effektivare globalt informationsutbyte och register över företags verkliga ägare för att kunna följa pengarna och motverka skatteflykt, samt "land-för-land-redovisning av företags resultat. Förslag som moderaterna i grunden stödjer så länge de är proportionerliga. Vi är dock tveksamma till att alla uppgifter ska vara offentliga, det kan hota företagshemligheter. I vissa delar borde det räcka att skattemyndigheterna har insyn i informationen.

En annan fråga som kom upp var Forum Syds krav på att Sverige ska säga ja till att inrätta ett "mellanstatligt skatteorgan" under FN. Detta avvisar moderaterna eftersom vi tror att de samarbetsorgan som redan finns räcker. För svensk del diskuteras denna typ av frågor inom såväl EU som OECD. Bland annat är nya regler om samverkan mellan europeiska skattemyndigheter på gång fram i riksdagen för godkännande. Från moderat sida vill vi inte ge FN makt över skattefrågorna som i huvudsak är nationella frågor. Det visade sig under debatten att även regeringen tills vidare säger nej till ett nytt skatteorgan under FN.




Riksdagsbesök från Rwandas parlament

2016-11-15



I dag har jag ingått i en liten delegation från riksdagen som tagit emot besök från Rwandas parlament, under ledning av deras talman. Först ett möte i riksdagen på morgonen och sedan middag i Villa Bonnier nu i kväll. Intressanta samtal om ett av Afrikas minsta länder, men också ett av de länder som har den snabbaste ekonomiska utvecklingen.




Några tankar kring det amerikanska presidentvalet

2016-11-09

Att Donald Trump skulle vinna presidentvalet i USA var nog inget som någon egentligen trodde. Men återigen visar det sig att väljare är oberäkneliga och att opinionsmätningar är just det och inte ett valresultat.

Att jag själv är måttligt förtjust i båda presidentkandidaterna är knappast någon nyhet för den som följer mig på sociala medier. I måndags skrev jag följande på Twitter, och det gäller såklart fortfarande:



Jag har i flera sammanhang fått frågan vem av de två jag skulle röstat på. Mitt svar har varit att jag knappast hade röstat på någon av dem om jag haft rösträtt. Jag hade nog lagt min röst på en oberoende kandidat som jag känt större samsyn med i viktiga frågor. Om jag hade varit tvungen att rösta på någon av kandidaterna hade det nog blivit Clinton, av rent svenska egoistiska skäl, eftersom hon i vart fall är något mindre frihandelsmotståndare än Trump. Men jag står fast vid att det är ett underbetyg att världens största demokrati inte kan få fram bättre presidentkandidater än dessa två. Båda alternativen är sämre än nuvarande president Obama.

Frågan är bara vad svenska politiker drar för lärdomar av såväl Brexitomröstningen, Trumps valseger och SD:s tillväxt i Sverige? Populism och extrem nationalism växer inte fram utan orsak. Misstron växer mot de etablerade partierna, mot politikerbroilers som aldrig haft ett vanligt jobb, mot politiker som tar beslut över människors huvuden och mot politiker och media som tror att de kan sätta agendan om vilka samhällsproblem som måste lösas utan att lyssna på människor. När inte vi etablerade politiker från etablerade partier har svar på människors oro, när inte vi kan lösa de problem människor ser i sin vardag, och när vi talar om andra saker än det människor i allmänhet diskuterar så uppstår ett vacuum. Och detta fylls snabbt av populistiska krafter som talar om "trätt" saker, lovar mycket och framstår som visionärer - alldeles oavsett om deras löften är realistiska eller inte. Den läxan borde vi ha lärt oss nu.




Även i Venezuela visar det sig att socialism inte fungerar

2016-09-02

Tidigare i år sändes ett uppmärksammat nyhetsinslag i SVT där man påstod att den ökande fattigdomen i Venezuela beror på det fallande oljepriset. Inte ett ord om att den socialistiska regimen bär skulden till ekonomins totala kollaps. Nationaliseringen av företag och naturtillgångar har skapat ett land i totalt kaos, där det inte ens finns mat för dagen längre trots att Venezuela tidigare var ett av Sydamerikas rikaste länder. Inflationen har periodvis uppgått till tusentals procent per år och fiendskapen med USA och Väst har strypt den viktiga turistnäringen.

I går den 1 september hölls en enorm demonstration i huvudstaden Caracas, trots att myndigheterna varnat människor från att demonstrera mot regimen. Över en miljon människor uppskattas ha deltagit i den största protesten mot socialistregimen som landet har upplevt, och det viktigaste kravet är nyval:



Jag tillbringade förra året ett antal timmar på flygplatsen i Caracas på väg till Peru. De enorma porträtten på tidigare presidenten Hugo Chavez (avliden 2013) tillsammans med glada barn andades Sovjetunionen, Cuba eller Nordkorea i både utformning och budskap:



Men socialism är alltid socialism. Det har inte på något ställe på jorden skapat bestående välstånd eller tillväxt, bara elände och fattigdom.




Känslan när man blir vilseledd av landets utrikesminister

2016-08-18

Som så många andra blev jag extremt upprörd när jag läste i flera svenska medier att Turkiet genomför en lagändring som gör sex med barn lagligt. Det kändes så absurt att det nästan var svårt att ta in. Även om Turkiet just nu går i alldeles fel riktning när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter och där islamistiska krafter får allt mer utrymme, vågade jag inte riktigt tro att mediauppgifterna var korrekta.

Men när så vår utrikesminister Margot Wallström (S) kritiserade Turkiet i hårda ordalag för lagförslaget, och statsminister Löfvén instämde i kritiken, blev det en bekräftelse på att det media rapporterat faktiskt var korrekt. För självklart skulle ju inte landets utrikesminister och statsminister kritisera ett land för något utan att först ha kontrollerat uppgifterna? Själv skrev jag så här på bloggen i måndags, där jag såg anledning att ge Wallström stöd för en som jag tyckte bra och tydlig markering:

Kritiken från regimen i Turkiet kan vi nog leva med 2016-08-15 Turkiets regering är upprörd över att Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) framfört högst berättigad kritik mot att Turkiet ändrar lagen så att sex med barn blir tillåtet om bara barnet "samtycker" till detta. Tydligen kommer efter lagändringen sex med 12-åringar att vara lagligt. Jag är övertygad om att större delen av svenska folket och de politiska partierna i Sverige delar utrikesministerns kritik mot Turkiet (däremot borde kanske kritiken kommit tidigare eftersom det turkiska beslutet togs redan före den misslyckade militärkuppen i Turkiet). Jag är också övertygad om att vi kan leva med den turkiska regimens upprörda reaktioner. Turkiet tar allt fler steg mot ett samhälle som inte har något gemensamt med ett demokratiskt Europa som värderar medborgerliga fri- och rättigheter högt och som exempelvis vill skydda barn mot sexuellt utnyttjande.

Nu visar det sig att media, i likhet med vår utrikesminister och statsminister, missuppfattat det turkiska förslaget å det grövsta. Så här skriver exempelvis Svenska Dagbladet om det turkiska lagförslaget. Uppenbarligen har inte vare sig Margot Wallström (S) eller Stefan Löfvén (S) gjort ens den minsta kontroll av medieuppgifterna innan man offentligt kritiserar ett annat land! Det är ganska anmärkningsvärt. Regeringskansliet och UD har naturligtvis resurser att översätta och läsa ett turkiskt lagförslag innantill innan man framför kritik. Ytterst pinsamt för Sverige.

Men tyvärr inte bara pinsamt för Sverige. Jag ångrar såklart själv mitt stöd till utrikesminister Wallström i måndagens blogginlägg och skäms för att jag litade på Wallström. Det är självklart helt fel att rikta kritik mot Turkiet för något som är felaktigt beskrivet i svenska medier och missuppfattat av vår egen utrikesminister. Turkiet förtjänar en ursäkt för detta. Turkiet gör så mycket dumt dessa dagar att det räcker och blir över om man nöjer sig med att kritisera det som faktiskt är sant.




Kritiken från regimen i Turkiet kan vi nog leva med

2016-08-15

Turkiets regering är upprörd över att Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) framfört högst berättigad kritik mot att Turkiet ändrar lagen så att sex med barn blir tillåtet om bara barnet "samtycker" till detta. Tydligen kommer efter lagändringen sex med 12-åringar att vara lagligt.

Jag är övertygad om att större delen av svenska folket och de politiska partierna i Sverige delar utrikesministerns kritik mot Turkiet (däremot borde kanske kritiken kommit tidigare eftersom det turkiska beslutet togs redan före den misslyckade militärkuppen i Turkiet). Jag är också övertygad om att vi kan leva med den turkiska regimens upprörda reaktioner. Turkiet tar allt fler steg mot ett samhälle som inte har något gemensamt med ett demokratiskt Europa som värderar medborgerliga fri- och rättigheter högt och som exempelvis vill skydda barn mot sexuellt utnyttjande.




Lika barn leka bäst - Europas två farligaste ledare

2016-08-12

Två europeiska ledare utmärker sig just nu på ett väldigt skrämmande och osympatiskt sätt.

Turkiets president Erdogan har målmedvetet förvandlat Turkiet till en korsning mellan diktatur och islamistisk stat som fullständigt struntar i alla internationella regler och konventioner om mänskliga rättigheter, demokrati och rättssäkerhet. Med den misslyckade militärkuppen som förevändning har han i sin jakt på alla oppositionella och obekväma media lämnat all form av anständighet bakom sig. Han drar sig nu inte ens för att fängsla folkvalda parlamentariker som har en annan åsikt än han själv.

Rysslands president Putin använder en retorik mot Ukraina som på ett skrämmande sätt påminner om det revanschistiska Nazityskland före andra världskrigets utbrott. Att utan några som helst bevis beskylla ett grannland för att intervenera, för att få anledning att rusta upp den ockuperade Krimhalvön militärt och kanske också få en förevändning att angripa resten av Ukraina, är ett nytt lågvattenmärke av Putin. Den ryske ledaren visar också han ett totalt förakt för de spelregler som normalt sett gäller mellan civiliserade länder där man löser tvister genom samtal och inte med vapenmakt. Hans sätt att direkt eller indirekt hota Rysslands grannländer är ociviliserat.

Ryssland och Turkiet är på många sätt väldigt olika länder, både kulturellt och religiöst. Men en sak har de gemensamt - de styrs av mycket farliga och maktfullkomliga ledare som på ett allvarligt sätt hotar freden och säkerheten i hela Europa. Jag tycker det finns all anledning att vara orolig för framtiden.




Tobias Billström (M) vill att Europarådet ställer krav på Turkiet

2016-07-22

Vice talman Tobias Billström (M) är dessutom vice ordförande i den svenska delegationen till Europarådets parlamentariska församling, PACE. (den svenska delegationen utgörs av de svenska riksdagsledamöter som representerar Sverige i Europarådets egna "parlament").

Billström har idag tagit initiativ till en skriftlig deklaration från Europarådets parlamentariska församling med uppmaningar till Turkiet att upprätthålla de friheter som finns stadgade i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, och att inom ramen för övervakningen av medlemsstaternas åtaganden begära hos Europarådets institutioner att Turkiet påförs sådan övervakning, samt att Europarådets rättigheter att genomföra övervakningen garanteras av den turkiska regeringen och den turkiska staten.

Bakgrunden är givetvis den turkiska regeringens diverse beslut efter den misslyckade militärkuppen natten mellan den 15-16 juni. Arresteringar och yrkesförbud för olika kategorier av stats- och privatanställda har nu kulminerat i gårdagens beslut att införa ett undantagstillstånd under tre månader samt att nu idag den 21 juni suspendera Turkiets tillämpning av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna på turkiskt territorium.

Det sistnämnda är oerhört allvarligt av två skäl: det innebär att många friheter som vi tar för givet nu kan inskränkas med lagstöd i det turkiska parlamentet samt att den grymma möjligheten att dödsstraffet, vilket är uttryckligen förbjudet för en stat som blir signatärmakt till Europakonventionen, kan återintroduceras i turkisk lagstiftning. Den sista frågan är inte avgjord, men risken är uppenbar. En sådan åtgärd skulle självklart också allvarligt skada Turkiets avsikter att bli medlem i EU.

Här följer förslaget till deklarationstext som Tobias Billström föreslår att Europarådets parlamentariska församling ska anta:


The development in Turkey

Written declaration

The development in Turkey is extremely worrying and calls for a concerted and coherent response from the Council of Europe. After the staged attempt of a military coup d’état on the night between June 15th and 16th, the Government of Turkey and President Tayyip Erdoğan in particular has committed themselves to a policy which contains several elements of potentially grave consequences for the rights provided in the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms.

The decision by the President of Turkey on June 20th to use his powers and declare a State of Emergency whereby the aforementioned Convention is suspended for three months is a decision pregnant with threats to fundamental rights of citizens of Turkey.

It is therefore of utmost importance for the safeguarding of these rights in relation to the citizens of Turkey, that the mechanisms of monitoring are used to a full extent and that such measures are undertaken as to guarantee that these rights are not infringed and the such measures deemed necessary to protect the Turkish state and its interests does not run contrary to the rights of the citizens that are laid down in the Convention.

While we recognize the right of any democratically elected government to safeguard and protect the institutions of the state and avoid any unlawful means aiming at disrupting them, we view with great concern the arbitrary way in which judges and teachers and many other categories of officials now are suspended in their capacities and we call for actions of the Turkish state guaranteeing the legal safety in all the cases where such decisions have been made.

Finally we demand that Turkey, as a Member State of the Council of Europe, accepts its responsibilities in regard to the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and that the Government and its authorities recognise the implicit right of the Council of Europe to carry out its work in monitoring its Members in a free and unhindered manner.




Turkiet har nu lämnat de sista resterna av demokrati bakom sig

2016-07-20

Efter att den turkiska regimen först sparkade tusentals domare och jurister fortsätter utrensningarna av alla som regimen uppfattar som ett hot, eller som man säger "samarbetat med terrorister".

Undervisningsministeriet avskedade igår 15 200 personer inom skolväsendet. Och över 1 500 ledare och chefer på universiteten har beordrats att säga upp sig. Dessutom har man dragit tillbaka tillstånden för 21 000 lärare att undervisa i det privata skolväsendet.

Tidigare har över 6 000 militärer fängslats, 9 000 poliser har fått sparken och bortemot 3 000 domare och höga jurister har tvingats lämna sina jobb.

I går drogs också sändningslicenserna in för 24 radio- och tv-stationer som påstås stå den i USA bosatte mer moderate muslimska ledaren Gülen nära. Samtidigt har regimen blockerat wikileaks som lagt ut uppgifter om den turkiska regimen.

Och idag kommer beskedet att turkiska akademiker förbjuds att lämna landet och att de som befinner sig utomlands ska återvända så snart som möjligt. Låter lite som det gamla östeuropa i forna dagar, lås in invånarna så de inte lämnar landet.

Turkiet är idag en stenhård diktatur, det råder ingen tvekan. Det är dags för EU att sätta ned foten nu och ställa Turkiet inför ett ultimatum. Om inte utvecklingen vänds bör alla förhandlingar om EU-medlemskap och alla andra avtal med Turkiet avbrytas. En diktatur har inte i EU att göra.

Jag tror också att EU ska ha beredskap för en omfattande flyktingström av välutbildade och sekulariserade turkar som inte vill leva i en islamistisk diktatur.




Det taffligaste försöket till militärkupp i modern tid?

2016-07-16

Militärkuppen i Turkiet verkar ha misslyckats, även om en del oroligheter fortfarande pågår. Och framtiden för Turkiet är osäker. Samtidigt är frågorna kring det som hänt många. Jag är ingen stor vän av konspirationsteorier. Oftast är de alltför fantasifulla och orealistiska. Men ibland finns det för mycket konstiga saker kring en händelse för att man ska kunna låta bli att fundera i om verkligheten är den som påstås? Gårdagens kuppförsök i Turkiet är en sådan händelse. Spekulationer på sociala medier från seriösa skribenter antyder förklaringar som är skrämmande, nämligen att kuppen skulle kunna vara iscensatt av regimen. Det låter för otroligt för att ta på allvar och jag hoppas innerligt att det inte är sant för då är det verkligen illa. Men en sak är samtidigt klar - detta måste vara det taffligaste försöket till militärkupp i modern tid.

En mycket liten del av militären skulle alltså ha försökt sig på en militärkupp, trots att den större delen av militären inte stod bakom kuppen. Hur stora är då chanserna att lyckas? Vem ger sig in något som redan på förhand är dömt att misslyckas?

Genomförandet känns också märkligt. Den mest uppmärksammade insatsen var alltså att man ockuperade två broar i Istanbul med en massa soldater och stridsvagnar, vilket gav dramatiska bilder. Men vad var meningen med det? Och man tvingade en reporter att läsa upp ett budskap att man tagit över landet, men utan att presentera en kuppledare som uttalade sig och ingen verkar veta idag vem som egentligen organiserade kuppen.

President Erdogan skyller passande nog på sin gamle motståndare som bor i USA, men denne dementerar att han har något alls med saken att göra. Frågan kvarstår vem som egentligen var ledare för kuppen?

Det normala vid en militärkupp är ju också att man snabbt griper ledande politiker. Detta skedde inte. I stället gjorde man några halvhjärtade "bombningar" av parlamentet som inte verkar ha gjort någon större skada än att förstöra entrédörrarna. Även detta synnerligen taffligt genomfört om man verkligen ville vålla skada. Borde man inte i stället ha omringat parlamentet och gått in och gripit dem som var där om man menat allvar? Och trots att de flesta verkar ha vetat att president Erdogan var på semester och var han befann sig så var det inga kuppmakare som ens försökte gripa honom.

Före kuppen var Erdogans personliga popularitet i botten, efter kuppen kan han nu utmåla sig själv som den store ledaren som räddade sitt land från en militärkupp. Erdogan är den stora vinnaren på en misslyckad militärkupp. Nu fick han "folket" (nåja, vad man kan se på bilderna uteslutande män, men i alla fall) att gå ut på gatorna och visa stöd för regimen.

I dag har man dessutom redan enligt media avskedat flera tusen jurister och domare runt om i Turkiet. Dessa har man alltså hunnit välja ut och avskeda på bara en förmiddag. Känns ju mer som något man planerat en längre tid?

Sannolikt och förhoppningsvis är det bara vilda spekulationer att kuppen skulle vara iscensatt av regimen, (kanske rent av utan att de inblandade militärerna ens hade en aning om vem som gav order eller förstod att det var en "kupp"). Troligen klarnar väl bilden efterhand och det visar sig att det bara var ett ovanligt klantigt och naivt kuppförsök. Vi får verkligen hoppas det. Men tanken kittlar onekligen. För man kan inte förneka att om någon skulle vilja iscensätta en militärkupp på låtsas passar onekligen många av gårdagshändelserna perfekt in i bilden. Och att denna typ av teorier överhuvudtaget förs fram visar vilken utbredd misstro det finns mot den turkiska regimens syn på demokrati.

En sak är i vart fall klar - kuppen passar oavsett vilket perfekt in i Erdogans politiska strävan efter att samla allt mer makt hos sig själv, att fortsätta islamiseringen, inskränka yttrandefriheten, gripa företrädare för media, försvåra för politiska motståndare och fortsätta utrensningarna av kritiska röster inom militären och ersätta dem med sina egna förtrogna. Nu har han alla argument han behöver för att strama åt friheten i Turkiet ytterligare. Och idag talar dessutom premiärministern om att man vill återinföra dödsstraff i Turkiet trots att det strider mot landets konstitution. Utvecklingen i Turkiet går åt helt fel håll, och blotta tanken att Turkiet ens skulle kunna kandidera till att bli medlem i EU känns helt befängd under överskådlig tid. Inför man dödsstraff har man i vart fall slutgiltigt bevisat att man inte ställer upp på de grundläggande värderingar som gäller i EU. Då har man straffat ut sig själva.

Även utan konspirationsteorier är utvecklingen i Turkiet ytterst illavarslande.




Ett dramatiskt och allvarligt dygn för Europa

2016-07-15

Det senaste dygnet är en av de mer omskakande för Europa på länge.

Först det fruktansvärda massmordet i Nice i går kväll där ett antal människors liv släcktes och andra har blivit svårt skadade. Oavsett gärningsmannens motiv (verkar mycket oklara) så riskerar detta illdåd också att ytterliga öka spänningarna i både det franska samhället och i andra länder, inklusive Sverige. Under dagen har jag på Twitter försökt bemöta rasande inlägg som kräver att alla muslimer ska kastas ut ur Sverige, att religionen islam ska förbjudas och fördömas och att vi ska starta ett krig mot islam. Detta är exakt vad terrororganisationer som IS och Al Quaida vill. Även om ingen av dem vad jag vet tagit på sig ansvaret för dådet i Nice så passar händelsen utmärkt in i deras plan, nämligen att öka spänningarna mellan människor i Europa där alla muslimer blir måltavla för ökade restriktioner och rent av angrepp från andra extrema grupper, vilket i sin tur radikaliserar allt fler muslimer. Då får islamisterna det krig de önskar. Ska vi verkligen ge dem det nöjet? Eller ska vi stå upp för rättssäkerhet och stå emot högljudda krav på kollektiv skuldbeläggning och bestraffning, och låta individer ta ansvar för sina gärningar, oavsett om de begår terrordåd eller ägnar sig åt att rekrytera eller radikalisera unga människor? För egen del väljer jag det senare. Mycket tuffa tag mot islamisterna och deras nätverk, men respekt för den rättssäkerhet och demokrati som är civilisationens grund. Offrar vi dessa värden är den västerländska civilisationen död.

Och så kommer nyheten om en militärkupp i Turkiet. Detta är något som det ryktats om en längre tid, och idag blev det verklighet. President Erdogans allt mer radikala politik har väckt ökat motstånd i landet. Det handlar om allt från inskränkt yttrandefrihet och demonstrationsfrihet, hot mot det demokratiska systemet genom angrepp på folkvalda partier, ökande smygislamisering som inte minst drabbat turkiska kvinnor och ovanpå det en upptrappning av konflikten mot kurdiska PKK som militären inte alls uppskattat. Ovanpå detta är landet drabbat av flyktingkris, terrorattentat, konflikter med Ryssland och dessutom är man grannland med inbördeskrigets Syrien. Nu genomför alltså Turkiets militära styrkor - som utgör en del av Nato - militärkupp i landet för att som man säger "försvara det sekulära samhället och demokratin". President Erdogan verkar ha flytt för att söka asyl i Tyskland. Vad detta leder till och hur det påverkar Turkiets utveckling återstår att se, liksom om kuppen lyckas eller slås ned. Men det är mycket omskakande att Europa återigen upplever en militärkupp, och det är knappast ett styrkebevis för Turkiets demokratiska utveckling.




Sverige i FN:s säkerhetsråd för fjärde gången

2016-06-28

I dag röstades Sverige återigen in i FN:s säkerhetsråd. Sverige har haft plats FN:s säkerhetsråd tre gånger tidigare, både på 1950-talet, 1975-76 och senast 1997-98. Redan år 2004 ansökte Sverige om en av de 10 icke-permanenta, roterande platserna i FN:s säkerhetsråd perioden 2017-2018. Under Alliansregeringens sista år påbörjades kampanjen på allvar och de första betydande kampanjmedlen avsattes av Alliansregeringen den 26 mars 2014. (Att man väntade till dess berodde på att Finland bedrev en liknande kampanj till säkerhetsrådet perioden 2013-14, som tyvärr misslyckades. Sverige ville inte starta sin kampanj förrän Finland avslutat sin.) De senaste två åren har kampanjen intensifierats av nuvarande regering med brett politiskt stöd för Sveriges kandidatur. Bland annat har man utsett sju hederssändebud för kampanjen, däribland förre utrikesministern Carl Bildt (M) och förre statsministern Göran Persson (S). En viktig insats i kampanjen har också gjorts av Sveriges FN-ambassadör Olof Skoog, som nu också formellt blir den som tar plats i Säkerhetsrådet för svensk räkning.

Eftersom ordförandeländerna utses i bokstavsordning kommer tydligen Sverige dessutom att börja som ordförande för rådet från kommande årsskifte. Ett ordförandeskap kan användas som plattform för att driva frågor om man agerar klokt, det vet vi från Sveriges mycket framgångsrika EU-ordförandeskap 2010. Men nu är det viktigt att regeringen förankrar sin agenda för FN-ordförandeskapet i riksdagen, precis som Alliansen gjorde inför EU-ordförandeskapet. Sverige måste tala med en röst om det ska gå att åstadkomma något. Platsen i Säkerhetsrådet ger möjlighet att påverka i en orolig tid. Säkerhetsrådet har hittills inte levererat tillräcklig handlingskraft i till exempel Syrien och i kampen mot terrorismen. Där kan Sverige förhoppningsvis göra skillnad.

Man kan givetvis diskutera vilket värde en säkerhetsrådsplats egentligen har för de svenska skattebetalarna som betalar kalaset, både kandidaturen och de kostnader platsen i Säkerhetsrådet medför. Inte minst som de fem permanenta medlemmarna i Säkerhetsrådet med sin vetorätt kan stoppa de förslag de inte gillar. Man ska nog inte inbilla sig att Sveriges chanser att påverka är jättestora. Dessutom är ju Sverige i många utrikespolitiska frågor bundna av medlemskapet i EU och måste följa de beslut som EU-länderna tagit gemensamt.

Men som svensk gläds jag ändå åt att 12 års arbete för en plats i Säkerhetsrådet haft framgång. Sverige har genom decennierna varit en stark röst i världen oavsett regeringarnas färg, vi har alltid varit en lojal medlem av FN och betalar vår avgift (till skillnad mot många andra länder), vi ställer upp med mycket pengar (bland de som ger mest per capita av alla länder i hela världen) till FN:s olika organisationer. Vi har dessutom genom åren deltagit med personal i ett antal fredsbevarande insatser runt om i världen. Allt detta har givetvis legat i vågskålen när medlemsländerna har röstat. Och på det sättet kan man ju säga att vi också är värda att finnas med där viktiga beslut fattas.

Personligen hoppas jag också på att platsen i Säkerhetsrådet indirekt kan öka vår möjlighet att påverka FN i stort. FN är i likhet med EU en mycket byråkratisk och kostnadskrävande organisation där man ofta funderar över hur pengarna används och vad resultatet blir.

Lite smolk i glädjebägaren är det tyvärr att det finns frågetecken kring den svenska kampanjen på senare tid, där man med mycket generösa inbjudningar med betalda resor till Sverige för bland annat ledare i mycket avlägsna och mycket små ö-nationer försökt säkra röster i dagens omröstning, och där det svenska regeringsplanet varit på ett antal utflykter till samma länder. Alla länder, oavsett storlek, har ju haft en röst vardera i dagens omröstning. Lite drar man paralleller till hur olika länder agerar för att få ett OS eller ett VM i fotboll, där alla medel verkar vara tillåtna för att säkra röster. Sverige borde ha hållit sig för goda för ett sådant agerande, även om vi inte kan veta vilken betydelse det haft vid själva omröstningen.

För fortsättningen gäller dels som sagt en bred förankring i riksdagen om den svenska politiken i Säkerhetsrådet, och att Sveriges agerande i Rådet sker öppet och transparent så att svenska folket kan följa arbetet




Märkligt seminarium om rekrytering till "Islamiska Staten"

2016-05-27

I onsdags deltog jag på ett seminarium arrangerat av "Riksdagens tvärpolitiska nätverk mot diskriminering och våld i hederns namn". Moderatorer var riksdagens tidigare talman Per Westerberg (M) och riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (V). Det kändes som ett viktigt och angeläget seminarium, vilket gjorde att jag gick på detta trots att inbjudan kom från en vänsterpartist. Vi var en hel del moderater bland åhörarna och seminariet var mycket välbesökt. Men oj vad märkligt det blev!

I panelen fanns bland annat terroristforskaren Magnus Norell (längst till höger på bilden), men visade det sig också, Imamen från Gävlemoskén, Abo Raad, som ju tidigare uttalat sin positivt om IS. I inbjudan fanns inte hans namn med, det stod endast "imam från Gävlemoskén", så jag tänkte att det kanske kommit en ny imam till moskén med en annan syn på IS? Jag kände först inte heller igen Abo Raad som kom i helt västerländsk klädsel, skjorta och byxor och utan huvudbonad (se fotot, Raad är nummer två från vänster). Men efter ett tag stod det klart för mig att den person som satt på ett riksdagsseminarium om motarbetande av extremism och rekrytering till IS i själva verket var en av de kanske mest skyldiga till att IS lyckats rekrytera i Sverige! Det kändes helt absurt.

Jag valde att lyssna på de inledande anförandena, och särskilt Magnus Norells analys var intressant. Han verkade mena att den vanligaste förklaringen till att unga svenskar, ofta födda i Sverige, söker sig till extrema organisationer som IS/Daesh och liknande knappast beror på social utsatthet. Inte minst är många av de som tagit sig till krigets Syrien och Irak för att ansluta sig till terroristerna välutbildade ungdomar med en socialt stabil situation. Det går inte heller att bara enkelt skylla det på religionen Islam, eftersom det inte finns något stöd alls för det IS gör bland vanliga normala muslimer. Förklaringen verkar mer ligga i att karismatiska ledare lyckas bygga upp en rörelse som med lockande marknadsföring drar till sig sympatisörer. Det finns även andra exempel på liknande rörelser i världen genom historien.

Efter någon timme av seminariet där den inbjudne imamen (via tolk) sagt en del märkliga saker valde jag att avvika. Seminariet blev inte alls som jag hade förväntat.

Både Gefle Dagblad och Expressen har uppmärksammat seminariet som så här i efterhand verkar väldigt märkligt. Jag funderar över hur man valde ut de paneldeltagare som man bjöd in? Jag håller inte med Magnus Norell om att det trots allt var rätt att bjuda in Abo Raad. Inte med tanke på de åsikter han framfört i andra sammanhang, och att han så uppenbart uttalat sig positivt om IS.




Därför röstade moderaterna nej till riksdagsbeslut om folkmord

2016-05-12


I går röstade en majoritet i riksdagen, inklusive vi moderater, nej till att riksdagen ska uttala att det pågår ett folkmord i Syrien och Irak. Samtidigt är moderaternas åsikt solklar - terrorrörelsen ISIL/Daesh:s övergrepp mot kristna, yazidier och andra religiösa grupper i Syrien och Irak är fasansfulla. Det handlar om avrättningar, massvåldtäkter, bombningar av kyrkor och måste få ett slut, och Moderaterna anser att detta ska betraktas som ett folkmord. Det är begripligt att detta kan uppfattas som mycket motsägelsefullt. Jag ska försöka förklara varför vi röstade som vi gjorde.

Anledningen att vi röstade nej är alltså inte att vi inte anser att det pågår ett folkmord, utan helt enkelt att riksdagen är fel forum för sådana juridiska avgöranden. Sveriges riksdag ägnar sig inte åt att utforma apeller eller resolutioner, utan riksdagens uppgift är att stifta lagar. Uttalanden av denna art, eller juridisk prövning av om det skett ett folkmord ska göras i andra forum. En majoritet av riksdagen delar detta synsätt.

I Europaparlamentet antas ofta resolutioner av denna typ, och där röstade Moderaterna nyligen för ett uttalande om att det pågår ett folkmord, samtidigt som vi även där påpekar att den juridiska prövningen rent formellt måste göras i rättsliga organ enligt den ordning som finns internationellt:

” Vi har röstat för resolutionen som uppmanar FN, Internationella domstolen och andra att betrakta ISIS utrotningsaktioner mot religiösa minoriteter som folkmord. Vi stöder den uppfattningen men vill samtidigt understryka att begreppet folkmord är en legal, juridisk term och att internationella överenskommelser dikterar både hur det internationella samfundet fastställer att folkmord begåtts och ålägger stater och institutioner att agera. Om ett folkmord i sin juridiska bemärkelse begås ska det därför ytterst fastställa genom de rättsliga ordningar som finns för detta. Vi uppmanar genom vår röst för resolutionen att den process som föreskrivs i FN-konventionen för att förhindra och bestraffa folkmord och brott mot mänskligheten från 1948, påskyndas”.

Moderaterna vill att Sverige agerar kraftfullt i kampen mot ISIL/Daesh. Moderaterna uppmanar FN, Internationella brottmålsdomstolen och andra relevanta organ att betrakta ISIL/Daesh:s utrotningsaktioner mot kristna och andra religiösa minoriteter i Mellanöstern som folkmord. Det viktigaste nu är konkret handling så att övergreppen stoppas. Tillsammans med Alliansen är vi överens om att Sverige ska göra mer i kampen mot ISIL/Daesh. Vi har t ex föreslagit att Sverige ska kunna sända Gripenplan till Syrien och Irak för att delta i insatser mot ISIL/Daesh.

I sammanhanget kan ju nämnas det beslut i riksdagen 2010-03-11 som konstaterade att Turkiet begått ett folkmord mot armenier 1915. Detta beslut togs med en rösts övervikt. (Jag bloggade om detta den 11 mars 2010). Moderaterna röstade även då nej av liknande skäl som vi gjorde igår - det är inte riksdagens sak att göra en juridisk prövning av i detta fall en nära 100 år gammal händelse. De rödgröna partierna som drev fram 2010 års beslut har efter övertagandet av regeringsmakten bytt fot. I dag vägrar man att på regeringsnivå uttala att Turkiet begick ett folkmord. Detta visar att det inte är så lätt att i regeringsställning hantera sin tidigare populistiska riksdagsbeslut.

Moderaterna är konsekventa och har samma hållning nu som 2010. Personligen kan jag förstå att många svenskar anser att riksdagen självklart borde röstat för att konstatera att ett folkmord pågår i Syrien och Irak. Men jag hoppas denna beskrivning förklarar på ett rimligt sätt varför vi menar att just riksdagen är fel forum för detta.

I kommunpolitiken upplevde jag ofta samma sak - ett tryck mot kommunpolitikerna att ha åsikter i en mängd frågor som låg utanför kommunens kompetens. När vi avslog sådana krav var det inte alltid för att vi var av annan åsikt utan helt enkelt för att det inte var en kommunal angelägenhet. Det är viktigt att skilja på åsikter och i vilka forum de framförs eller beslutas.




Ska biståndspengar gå till att köpa röster till FN:s säkerhetsråd?

2016-04-07

Turerna kring regeringens försök att jaga röster för en svensk plats i FN:s säkerhetsråd blir allt mer bestickande. Det verkar nu stå klart att det var UD:s kampanjledning för en plats i FN:s säkerhetsråd som tog initiativet, bokade biljetterna och skrev inbjudan till ett antal fattiga länders FN-ambassadörer som på detta sätt fick en gratisresa till Sverige. Utrikesminister Margot Wallström (S) har dessutom medgett att de ville nå ut till ambassadörerna för att få dem att rösta på Sverige men säger samtidigt att det var stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond som beslutade om besöken. Enligt utrikesministern var detta inom ramen för stiftelsens normala verksamhet. Stiftelsen betalade ju dock besöken med biståndspengar som de fått i anslag från UD. Man kan verkligen fundera över om det var så svenska biståndspengar var avsedda att användas?

Jag kan inte avgöra om det gjorts något som är olagligt eller i om det skett något i strid med några andra regler eller riktlinjer, det får andra granska. Men rent moraliskt känns det inte som om det är någon större skillnad på att muta OS-delegater eller FIFA-delegater för att få ett OS eller ett fotbolls-VM, eller att muta FN-ambassadörer med en påkostad resa till Sverige för att försöka samla röster till en plats i FN:s säkerhetsråd. Hela historien känns märklig och lär knappast gynna Sveriges sak när det gäller platsen i säkerhetsrådet.

Och framförallt är det beklämmande att svenska biståndsmedel används på detta sätt. De är redan naggade i kanten av det stora asylmottagandet som delvis bekostas med biståndsmedel. De medel som finns kvar borde självklart öronmärkas för viktiga åtgärder i utvecklingsländerna och inte användas så som nu har skett.




Har priset för helt fri rörlighet inom EU blivit för högt?

2016-03-24

Jag har tidigare funderat på bloggen kring de öppna gränserna inom EU. Det är ju själva symbolen för den fria rörligheten och en av EU:s hörnpelare att man ska kunna röra sig fritt inom EU:s yttre gränser, utan att behöva visa pass eller legitimation (med undantag för vissa länder med framförhandlade undantag från regelverket).

Jag börjar allt mer luta åt att priset för den fria rörligheten börjar bli för högt. Terrorismen och den grova brottsligheten är givetvis mina huvudargument, men det finns även andra skäl.

Vi vet nu att terrorister rör sig fritt inom EU. De kan bo i ett land (exempelvis Sverige) och samtidigt resa på träning eller delta i terroraktioner i ett annat land utan att polisen kan upptäcka detta. Efter ett terrordåd kan de sedan dra sig tillbaka till ett annat EU-land och komma undan rättvisan. Om varje land inom EU återinförde gränskontroll i form av en enkel ID-kontroll (pass eller körkort) skulle knappast den fria rörligheten i EU hotas i praktiken för den som reser, arbetar eller studerar i andra länder, men verksamheten skulle försvåras avsevärt för terroristerna. Samma sak för internationella kringresande brottssyndikat, flyktingsmugglare och de som försörjer sig på att frakta tiggare till andra delar av EU. Möjligheten att föra ut stöldgods ur ett land skulle också försvåras, och möjligheten att hantera asylmottagandet och sprida de asylsökande över EU skulle sannolikt öka.

Jag vet att varje tanke på att EU:s medlemsländer ska återinföra gränskontrollerna vid varje nationsgräns är kontroversiell och kan uppfattas som ett slag mot grundtanken om fri rörlighet inom EU. Men jag tycker det är en överdriven reaktion. Det skulle ju som sagt inte förhindra den fria rörligheten av människor, varor och tjänster, det skulle bara innebära att man måste visa sin legitimation när man som individ fysiskt passerar en landsgräns. Den lilla obekvämligheten tror jag att de flesta EU-medborgare skulle acceptera om det minskade risken för terrorism och samtidigt begränsade utrymmet för den internationella brottsligheten. Gränskontroll av detta slag skulle bli ett slags "filter" som underlättar för att skapa trygghet och säkerhet inom EU.

Jag tycker i vart fall det skulle vara klokt att analysera frågan närmare och fundera över alternativen.




Terrorismforskaren Magnus Norell föreläste i Borås

2016-01-29

I onsdags föreläste terrorismforskaren Magnus Norell om IS/Daesh för elever på två gymnasieskolor samt kommunala tjänstemän och politiker i Borås. Nedanstående artikel i Borås Tidning är läsvärd. Det ger en lite djupare förståelse för hur IS och andra radikala islamistiska grupper rekryterar anhängare. Och det är också viktigt att peka på Norells tydlighet i att islamism och islam är två olika saker. Alla muslimer är inte islamister. Faktum är att många muslimska flyktingar i Sverige faktiskt flytt bort från islamismen. Detta försvinner tyvärr ofta i debatten.






Verkligheten kom ifatt s-populismen om erkännande av Västsahara

2016-01-17

Oj vad jag saknar Carl Bildt som utrikesminister! Och oj vad Magot Wallström har förstört mycket av Sveriges anseende utomlands på bara ett drygt år!

Och nu visar det sig också vilket hyckleri regeringen ägnar sig åt. Under Alliansens regeringstid lyckades Socialdemokraterna, med stöd av V, MP och SD, att köra över Alliansregeringen i en utrikespolitisk fråga. Det hände inte ofta men den gången tog riksdagen beslut om att erkänna Västsahara som eget land. Men Alliansregeringen ansåg sig inte kunna fullfölja det beslutet eftersom det inte fanns folkrättsligt stöd för ett erkännande.

Nu när Socialdemokraterna har utrikesministerposten har man begärt en ny analys av läget, och häromdagen presenterades denna vid en presskonferens i regeringskansliet. Så här skriver regeringen på sin hemsida:

"Utrikesdepartementet har idag mottagit den översyn av Västsaharapolitiken som ambassadör Fredrik Florén utfört. I översynen ges ett antal rekommendationer, bland annat att stöd bör ges till den FN-process där generalsekreteraren aviserat nya initiativ, samt konstateras att de folkrättsliga förutsättningarna för ett erkännande av Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken/Västsahara inte är uppfyllda."

Margot Wallström ger således Alliansregeringen rätt i att riksdagsbeslutet var illa förankrat folkrättsligt och inte lämpligt att genomföra. Verkligheten kom ännu en gång ifatt populismen.




Panmunjon - platsen för samtalen mellan Nord- och Sydkorea

2015-08-21

2007 besökte arbetsmarknadsutskottet Sydkorea. Vi besökte då även Panmunjon i DMZ, den demilitariesarade zonen mellan Nord- och Sydkorea. Det var på denna plats stilleståndsavtalet slöts mellan Nord- och Sydkorea för 60 år sedan. Vi var bland annat inne i ett av de små husen som ligger på gränslinjen (vänstra bilden). Det är här man genom åren suttit och förhandlat om olika saker mellan Nord och Syd. På högra bilden står jag tillsammans med bland annat nuvarande partisekteterare Tomas Tobé på den nordkoreanska sidan av förhandlingsbordet inne i huset. Gränsen mellan nord och syd går i mitten av bordsskivan (så delegaterna kan sitta på var sin sida i sitt eget land när de förhandlar). Gränsen syns också som en linje mellan husen på vänstra bilden. Det stora huset i bakgrunden ligger i Nordkorea.

(Läs gärna hela reseberättelsen här där jag berättar en del om den märkliga relationen mellan Nord- och Sydkorea).



I dag verkar förhandlingarna ha flyttat till en modernare byggnad, och bordet har blivit större. Här en officiell mediabild från gårdagens samtal. Men samtalen sker fortfarande i gränszonen i Panmunjon.






Grekerna valde en mycket farlig väg

2015-07-06

Så har då folkomröstningen avgjorts. En stor majoritet av de som röstade avvisade förslagen till motprestationer från grekerna för nya ekonomiska stöd och krediter. Ungefär 60% röstade nej och 40% ja. Visserligen var valdeltagandet bara 60%, vilket egentligen innebär att 36% av de röstberättigade röstade nej och 24% ja. Vad de övriga 40% tycker får vi aldrig veta. Men ändå - utslaget är tydligt, en majoritet av grekerna tror sig kunna hantera situationen utan hjälp. Jag tycker det känns ganska tveksamt för att uttrycka sig försiktigt. Enligt uppgift tar bankernas pengar slut redan under morgondagen och dessutom saknas tillgångar hos staten för att betala löner och pensioner. Dessutom finns stora förfallna lån som inte betalats. Grekland är helt enkelt konkursmässigt utan hjälp från EU eller någon annan. Men vem vill låna ut pengar till ett land vars regering och en majoritet av det röstande folket inte tycker återbetalning är särskilt viktig?

Många vänsterdebattörer tycker att EU borde hjälpa Grekland. De verkar ha missat att Grekland under många år varit den absolut största nettobidragstagaren i hela EU, och det har pumpats in oerhörda summor av EU-bidrag i den grekiska ekonomin. Att långivarna dessutom skulle vilja skriva av Greklands skulder är knappast realistiskt. Andra krisande ekonomier i EU som exempelvis Irland, Lettland, Spanien, Italien och Portugal har fått lösa sina problem själva. Samma sak gällde Sverige under 1990-talskrisen, det var ingen som skrev av våra skulder. Även Island hade en djup kris som man fick ta sig ur utan hjälp.

Min oro idag är att Grekland med folkomröstningsresultatet riskerar att tappa stora delar av den viktiga turismen. När verkligheten kommer ikapp grekerna i form av inställda löneutbetalningar och pensioner, brist på varor i butikerna och allt sämre fungerande samhällstjänster finns stora risker för oroligheter i samhället, och kanske även politiska strejker. Det har Grekland upplevt förut. Dessutom är Grekland idag ett kluvet land när det gäller vägvalet framåt. Det kan leda till konflikter mellan olika grupperingar. Om man till detta lägger brist på kontanter och eventuellt risk för dåligt fungerande kommunikationer lär säkert många turister tänka sig för innan man väljer Grekland som turistmål. En annan aspekt är den hatiska retorik som både vänsterregeringen och andra använt och ibland fortfarande använder mot EU, och då främst Tyskland. Hade jag varit tysk hade jag i vart fall inte tyckt att det var särskilt trevligt att turista i Grekland i ett läge där människor behöver någon utomstående att skylla krisen på.

Det finns ju näraliggande länder som är redo att ta över Greklands turistström, exempelvis Turkiet, Kroatien och Bulgarien, men även Albanien och Montenegro bygger sakta upp sin turistindustri. Och Italien kan säkert också locka. Om turisterna flyr Grekland lär en ekonomisk återhämtning ligga långt fram i tiden. Risken finns att grekerna röstade bort sina viktiga turistinkomster idag.

I grunden ligger det olyckliga parlamentsvalet där vänstern bildade regering tillsammans med högernationalistiska krafter. Valet innebar att den bräckliga återhämtningen i Greklands ekonomi under den tidigare premiärministern Sipras regering (Nea Demokratia, moderaternas systerparti) bröts. Så här såg utvecklingen ut när det gäller statsskuld, BNP-tillväxt och arbetslöshet fram till valet och den nya regeringens tillträde i januari 2015:

Man ser att statsskulden balanserades och slutade växa 2013-14, alltså de sista åren under Sipras regering .

BNP-tillväxten som varit fullständigt katastrofal ända sedan 2008 hämtade sig och passerade över nollstrecket senaste året.

Och arbetslösheten (ovan) minskade äntligen från de extrema nivåerna runt 28%. När sedan Syriza tillträdde började statsskulden öka igen, och nedgången i arbetslösheten kom av sig, liksom BNP-tillväxten. Valet av en vänsterextrem/högerextrem regering förstörde helt enkelt återhämtningen och nu gör folkomröstningen allt ännu värre.




(Alla siffror kommer från EU:s statistikbyrå Eurostat.)

Jag älskar Grekland, har besökt landet minst 10-15 gånger, och skulle gärna köpa mig ett litet hus där. Jag lider med grekerna, särskilt de som röstade ja och är realister. Jag hoppas självklart på en lösning, men just nu ser det väldigt mörkt ut.




Grattis Danmark!

2015-06-18

Danmark gör som våra grannländer, Norge, Finland och Island och sparkar den rödgröna regeringen. De borgerliga vinner en stabil valseger. Denna bild från Facebook kommer från Lykke Friis, tidigare dansk energiminister för Venstre (ungefär moderaterna) 2009-2011 i den förra borgerliga regeringen. Hon har lagt ut en bild från en middag på valvakan i kväll, där hon bland annat hade besök av Carl Bildt.



Jag träffade Lykke Friis i samband med mitt uppdrag som valobservatör i Ukraina 2012, där hon var min observatörskollega. Det var vi som, tillsammans med vår tolk Daria, fick besöka Julia Tymosjenko som valobservatörer när hon röstade på sjukhuset. Till saken hör att Carl Bildt strax före valet nekats att få träffa Tymosjenko, något som jag retade Carl Bildt lite för när jag kom hem. Jag skrev till Lykke ikväll och gratulerade till valutgången och föreslog att hon skulle hälsa Carl Bildt och påminna honom om detta.




Ett förslag om kriminalisering av terrorismresor lär få ett starkt stöd

2015-06-17

I dag överlämnades en utredning om förslag till åtgärder mot "terrorismresor" till Justitiedepartementet. I linje med en FN-resolution vill utredningen kriminalisera resor som görs i syfte att utföra, planera eller delta i terroristhandlingar eller terroristträning. Det ska också bli straffbart att finansiera, organisera eller i övrigt underlätta en sådan resa.

Justitieminister Mogan Johansson (S) sade vid en presskonferens idag att han räknar med att en ny lag kan träda i kraft den 1 januari 2016. Jag tycker personligen att det borde kunna gå betydligt snabbare än så om bara viljan finns. Det finns ju inte minst ett brett politiskt stöd för en skärpt lagstiftning och därför borde det gå snabbare att få lagen på plats.

En viktig sak att diskutera på vägen är straffskalan. Ett förslag är fängelse i upp till två år. Känns spontant som om det kunde skruvas upp en del.




Tänkvärt - Stalin och Hitler lika hemska tyranner

2015-05-03

Dagens Nyheter berättar idag om Andrej Zubov, som fram till början av förra året var historieprofessor på en av Rysslands mest prestigefyllda högskolor, men som blev av med jobbet efter att ha jämfört Rysslands annektering av Krimhalvön med Nazitysklands "Anschluss" av Österrike 1938, och kallat ockupationen av Krim för "en vanvettig aggression".

"Stalin var inte en befriare av Europa, utan en tyrann som slogs mot en annan. Hans regim var inte på minsta sätt bättre för det ryska folket än vad Hitlers skulle ha varit, utan han krigade till sig rätten att själv få mörda sina undersåtar, säger Andrej Zubov i artikeln.

Han oroar sig också för att Ryssland inte gjort upp med sitt kommunistiska förflutna, till skillnad från Tyskland som genogått en omfattande "avnazifiering" efter andra världskriget.

Tänkvärda ord när man nu i Rysskland ser hur nationlismen kopplas ihop med kommunistisk nostalgi i samband med firandet av krigsslutet.



Bilderna tog jag vid mitt eget besök i St Petersburg 2013 några dagar före det årets segerfirande. Kommunistiska symboler var vanligare på stan än den nya ryska flaggan. Den kommunistiska nostalgin var både skrämmande och fascinerande. Man insåg hur historielösheten om kommunismens fasor i det ryska samhället, inte minst bland de yngre, är en påtaglig fara när det gäller Rysslands demokratiska utveckling.




Dags för utrikesminister Margot Wallström (S) att avgå

2015-03-28

Utrikesdepartementet bekräftade sent på fredagskvällen att socialdemokraten och den tidigare talmannen, Björn von Sydow, fått träffa Saudiarabiens kung Salman bin Abdul Aziz. Under mötet har von Sydow bedyrat vikten av goda relationer mellan länderna och också framfört att den kritik som Margot Wallström riktat mot landets rättssystem inte ska ses som ett angrepp på vare sig Saudiarabien eller landet. Sverige har inte haft som avsikt att förolämpa vare sig landet Saudiarabien eller religionen Islam skriver UD på sin hemsida. Kort efter mötet meddelade Saudiarabien att man efter "ursäkten" från Sverige låter sin ambassadör återvända till Sverige. Nedanstående bild visas i Saudiska media och ska väl symbolisera "Sveriges underdåniga ursäkt" kan man tänka.



Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) hävdar dock att man inte alls "bett om ursäkt". Självklart har Saudiarabien ett behov av att överdriva "ursäkten" samtidigt som den svenska regeringen har ett behov av motsatsen. Exakt vad Björn von Sydow framfört lär vi aldrig få veta. Men alldeles oavsett hur orden lagts så har Björn von Sydows besök uppenbarligen normaliserat relationerna mellan Sverige och Saudiarabien, så något måste han ju ha sagt som fick Saudiske kungen på bättre humör.

Man kan alltså konstatera att utrikesminister Margot Wallström först på ett tämligen odiplomatiskt sätt kritiserar Saudiarabien och skapar en diplomatisk konflikt som i sin tur medför problem för svenska företag i Saudiarabien och försämrar relationerna mellan länderna. När utrikesministern inser vad hon ställt till med nyanserar hon kritiken genom att skicka Björn von Sydow till Saudiarabien. Saudierna utnyttjar situationen för att beskriva det som en ursäkt, och går stärkta ur det hela, medan Sverige utmålas i saudiska och troligen andra arabiska media som underdåniga förlorare som insett sitt misstag och bett om förlåtelse.

I sak har givetvis Wallström rätt när det gäller bristande mänskliga rättigheter i Saudiarabien. Den åsikten framfördes även av tidigare utrikesministern Carl Bildt (M), men på ett mer diplomatiskt intelligent sätt. Men det som hänt nu är att utrikesminister Wallströms agerande snarast har stärkt den saudiska regimen som kan påstå för sin befolkning att Sverige minsann bett om förlåtelse för att man varit orättvisa mot Saudiarabien. Wallströms avsikt att påverka utvecklingen av mänskliga rättigheter i Saudiarabien har därmed snarast fått omvänd effekt. På köpet har Wallström förstört mycket för svensk handel och svenska företag i Saudiarabien, och det kommer att ta tid innan de skadorna reparerats. En utrikesminister som ställt till allt detta har enligt min åsikt förverkat sin rätt att företräda Sverige. Jag anser därför att hon bör avgå. Jag ska vara tydlig med att jag inte arbetar med utrikespolitiska frågor i riksdagen och inte talar för moderaterna. Mitt krav på avgång är helt min egen personliga åsikt.




Det går ju sådär, Stefan Löfvén...

2015-03-12

Stackars statsminister Stefan Löfvén (S). Han tog in Margot Wallström i regeringen för att den skulle få lite stjärnglans. Det gick ju sådär. Han valde att rikta fokus mot utrikesfrågor för att dölja regeringens oförmåga på hemmaplan. Det gick också sådär. Och hans "samarbetsregering" kännetecknas väl främst av en sak - total brist på internt samarbete.

Här några rubriker från media om "Saudiaffären"...






Regeringens utrikespolitik skadar Sverige

2015-03-11

På kort tid har Sveriges relationer kraftigt försämrats med såväl Israel som Arabförbundet (inklusive Palestina!) - samtidigt! Hur kunde det gå så?

Gårdagens besked att regeringen inte tänker förlänga samarbetsavtalet med Saudiarabien kan vid en första anblick kännas befriande. Klart Sverige inte ska ha några kontakter alls med diktaturer. Eller?

För egen del tänker jag tvärtom. Att Sverige ensamma kritiserar ett land långt bort lär knappast medverka till demokrati och mänskliga rättigheter. Inte att vi stoppar ett samarbetsavtal heller. Bättre då att använda alla möjligheter till kontakter och samtal och därigenom försöka påverka utvecklingen. Det är genom handel, samarbete, turism och kontakter som man kan bidra till utveckling i andra länder.

Det är viktigt att känna till att den militära exportdelen i det aktuella samarbetsavtalet är liten mot den samlade civila exporten till Saudiarabien. Detta har utvecklats till mycket mer än ett samarbetsavtal. Nu finns risk att Sveriges ställning i regionen tar skada och att civil export påverkas negativt.

Ständigt olika besked från olika företrädare för de olika regeringspartierna har gjort en komplicerad process onödigt rörig. Mest uppseendeväckande är att Socialdemokraterna uppenbarligen till slut viker sig för Miljöpartiet. Försvarsminister Peter Hultqvist säger i nmedia att "Trycket blev för högt". Från vem eller vad? Allt talar för att gårdagens besked var Stefan Löfvéns enda sätt att undvika en regeringskris. Miljöpartiet har nu tillåtits få avgörande inflytande på svensk utrikespolitik. Regeringen genom MP och S agerande riskerar att få breda konsekvenser för både diplomatiska relationer och svensk export.

Förre utrikesministern Carl Bildt komenterar saken på sin blogg, och det han skriver är så bra och tankeväckande att jag helt enkelt lägger ut hela blogginlägget här:


Sverige har skadats.
10 mars 2015

STOCKHOLM: Jag ser i media att det finns de som närmast gläder sig över den verbala och politiska konflikt mellan Sverige och Saudiarabien som nu mobiliserat hela Arabförbundet mot oss och som mycket väl kan komma att trappas upp ytterligare. Det finns det absolut ingen anledning till. Snarare till en betydande oro för de konsekvenser detta kan komma att få. Jag tror det vore oklokt att undervärdera riskerna.

Vad Sverige tyckt och tycker om situationen för mänskliga rättigheter i en rad olika länder i arabvärlden är ingen hemlighet och har knappast heller förändrats under senare år. Det är knappast i detta allena – eller ens främst – som roten till den nu tämligen dramatiskt upptrappade konflikten ligger. Det handlar i allt väsentligt om hanteringen av samarbetsavtalet på försvarsområdet.

Vad jag tycker om det samarbetsavtal också på försvarsområdet som den svenska regeringen – en socialdemokratisk sådan – ingick 2005 har jag skrivit om här och också gett uttryck för på annat sätt. Under vår tid i regeringen var det naturligt att respektera detta avtal. Det var Sverige – inte en enskild regering – som ingått avtalet. Och därmed handlade det inte minst om Sveriges trovärdighet som fördragspartner.

Den trovärdigheten är viktig för ett relativt litet land som Sverige. Skulle det skapas ett intryck att vi under trycket av den ena eller den andra debatten springer ifrån våra åtaganden skulle det vara allvarligt. Mycket av det som Sverige exporterar av högteknologi kräver ju olika typer av långsiktiga åtaganden. Det gäller alls inte enbart försvarsmateriel.

I sak innebär detta avtal faktiskt inte särskilt mycket. I media kallas det felaktigt för ett vapenavtal, men sanningen är ju att den försvarsmaterielexport som nu skett och sker regleras och avgörs på helt andra sätt och i formell mening inte har någonting alls med detta avtal att göra. Men nu har utveckling gått dit hän att avtalet sägs upp på sätt som riskerar att uppfattas som en mer eller mindre avsiktligt ovänlig handling.

Att Jonas Sjöstedt är ute och jublar över det han kallar ”en seger” gör ju inte saken så mycket bättre ur detta perspektiv.

Föreställningen att detta skulle förändra situationen för medborgerliga fri- och rättigheter i Saudiarabien tror jag, för att uttrycka mig försiktigt, är överdriven.

Mer korrekt är väl att säga att det är en ren illusion. Det är väl sannolikt att vi i stället t o m förlorat möjligheten att under en obestämd tid ens tala med de styrande i landet.

Däremot finns en påtaglig risk att det, inte minst efter den upptrappning vi sett det senaste dygnet, kommer att drabba svenska intressen inte bara i Saudiarabien självt.

Vi kan, i den värld vi lever i, vara alldeles övertygade om att denna utveckling studeras med glädje i olika länder som såväl på dessa som på andra marknader ser Sverige som en farlig konkurrent. Och de kommer knappast att undvika att utnyttja den. De kommer med glädje och entusiasm att försöka fylla det tomrum som i värsta fall kommer att lämnas efter oss.

Omvandlingen i arabvärlden är alls ingen harmonisk eller okomplicerad process. Och vi har tragiskt nog sett stora bakslag under de senaste åren, om än det inte främst handlar om Saudiarabien.

I det Egypten som utrikesministern besökte, och uppenbarligen hade goda överläggningar med, fängslades den demokratiskt valde presidenten och omkring tusen personer sköts ihjäl på gatorna. Men jag tycker trots detta att det är viktigt både med handel och dialog med också detta viktiga land. Utan att göra avkall på vår uppfattning.

Våra möjligheter att vara aktör i fredsprocesser eller andra utvecklingar i denna region skall inte överdrivas. Det gällde förvisso också under alliansregeringens tid. Men vi har ett intresse av att ha ett brett kontaktnät, kunna föra dialog med regionen i dess helhet och uppfattas som en intressant och relevant partner i olika frågor. Och jag tror dessutom att vår handel och annat samarbete i det längre perspektivet är en positiv kraft när det gäller att utveckla dessa samhällen. Ju större och ju bredare desto bättre.

Det som inträffat är i alla delar olyckligt. Sverige har skadats.

Men skyttegravarna får inte grävas djupare. Det ligger i vårt intresse att komma upp ur dem. För det krävs både diplomati och politik.




Rysslands invasion av Ukraina pågår mitt under "vapenvilan"

2015-02-19

Så lyckadeds alltså de ryskstödda separatisterna två dagar efter "vapenvilan" ta över ännu en stad i Ukarina - Debaltseve. Ingen tror väl att en liten separatiststyrka skulle klara av att köra ut Ukrainas armé ur en stad om man inte varit kraftigt förstärkt med ryska vapen och ryska soldater? Att omvärlden i praktiken låter Ryssland invadera ett grannland är i grunden skamligt.






Inte mer än rätt

2015-02-13

I går tog riksdagen det formella beslutet att Sverige ska genomföra EU:s sanktioner mot Ryssland fullt ut. Det kändes helt naturligt att rösta för detta, och riksdagen var enig. Rysslands agerande i Ukraina är skamligt och kan inte accepteras, oavsett vilka politiska åsikter man har i övrigt. Nedan texten från riksdagens hemsida om beslutet.






Regeringen försvagar Sveriges röst i EU

2015-02-10

I dag finns denna debattartikel i Svenska Dagbladet. Det är Alliansens utrikespolitiska talespersoner som visar hur Sveriges röst i EU kraftigt försvagats under regeringen Löfvén. Allvarligt med tanke på att det för första gången på länge faktiskt pågår ett krig i Europa.




Förintelsens minnesdag

2015-01-27



I dag är det 70 år sedan befrielsen av koncentrationslägret Auschwitz i Tyskland i andra
världskrigets slutskede. Det är därför denna dag är den internationella minnesdagen
för Förintelsens offer.

I Riksdagen var det ett mycket välbesökt högtidlighållande med tal av både vice talman
Tobias Billström, förre statsministern Göran Persson och inte minst av Tobias Rawet, en av
de överlevande från koncentrationslägret i Ravensbrück, och som ägnar sin tid åt att resa
runt och berätta om sina egna starka upplevelser.

Det är inte längre så många överlevande som kan berätta. Men det är vår plikt att föra
kunskapen vidare. Överallt i vår omvärld ser vi även idag upprepade exempel på hur
onda och galna regimer eller organisationer ägnar sig åt folkmord eller massmord.
Och samtidigt finns otäcka stämningar även i vårt land bland extrema grupper.

Vi får aldrig glömma vår historia.








Stackars Grekland

2015-01-26

Valet i Grekland ger en bitter eftersmak, extremisterna vann. Vänsterpartiet Syriza fick hela 36% av rösterna, mer än Nea Demokratia (Greklands moderater) som fick 28%. Grekiska Socialdemokraterna, Pasok, närmast utplånades i valet och fick bara 4,7%.

Svenska medier kallar Syriza för ett brett vänsterparti, men det stämmer inte. Det är tvärtom ett mycket extremt parti på yttersta vänsterkanten som bildades 2004 genom att ett antal småpartier bestående av olika kommunistiska och socialistiska grupperingar gick samman, inklusive grupperingar av maoister och trotskijster (!). Att ett sådant parti som Syriza får 36% av rösterna säger en del om stämningarna i Grekland just nu.

Märkligast är kanske ändå att detta extrema vänsterparti tänker bilda regering tillsammans med det lilla extrema, nationalistiska och invandringskritiska högerpartiet Oberoende greker. Två extremistpartier på var sin sida på den politiska skalan ska alltså styra tillsammans. Det enda som förenar dessa två partier är populism och motståndet mot EU och Euron. Det första den nya regeringen kräver är att delar av Greklands skulder ska skrivas av. Detta samtidigt som man behöver få nya lån för att klara sig. Men vem vill låna ut mer pengar till ett land som inte vill betala sina skulder?

Grekland är inne på en mycket farlig väg och jag sörjer med alla greker. Detta kan aldrig sluta väl. Risken är att det enda regeringsskiftet leder till är att Grekland isoleras ekonomiskt och att den ekonomiska återhämtning som man sett tydliga tecken på de senaste månaderna kommer av sig.




Allvarligt att Utrikesdepartementet ljuger för svenska folket

2015-01-15

Häromdagen uppgav Utrikesdepartementet att utrikesminister Margot Wallström (S) ställde in sitt planerade besök i Israel av "kalenderskäl". Man uppgav också att besöket bara var uppskjutet, inte inställt. Samtidigt uppgav media att det i själva verket var så att Wallström inte var välkommen till Israel som en reaktion på att Sverige erkänt Palestina.

I dag bekräftas Israeliska UD att Wallström inte var välkommen och inte skulle ha tagits emot officiellt. Det betyder att UD alltså ljugit för både media och hela svenska folket. Det är minst sagt anmärkningsvärt.

I själva sakfrågan kan man bara konstatera att det Alliansen varnade för har blivit verklighet. Sverige har allvarligt skadat sina relationer med mellanösterns enda riktiga demokrati. Frågan är också om inte Sveriges möjlighet att göra sin röst hörd försämras efter att vårt land så tydligt tagit parti för den ena parten i konflikten. Beslutet att erkänna Palestina togs av en minoritetsregering i strid med en majoritet i riksdagen. En så viktig fråga som att erkänna Palestina borde hanterats med mer finess och inte skett utan brett politiskt stöd.




Oroväckande utveckling i Ryssland

2014-12-18

Rysslands ekonomi ligger i ruiner. Orsakerna är flera, främst fallande oljepriser, höga kostnader för krigsmakten och effekterna av ekonomiska sanktioner mot landet. Men också kraftigt misskött ekonomi och brist på reformer under många år.

Landets ekonomi är extremt beroende av energisektorn, det sägs att två tredjedelar av exporten och halva statsbudgeten utgörs av olja och gas. Med fallande oljepriser faller också rubelns värde. Totalt i år har den förlorat 50 procent mot dollarn, trots räntenivåer på 17%.

Ryssar med större förmögenhet handlar nu upp sina pengar innan de minskar ännu mera i värde. Ryssarna är nämligen vana, man har upplevt kraftiga ras för valutan tidigare, ras som gjort att många förlorat stora delar av sitt sparkapital. Senast 1998.

Till detta kommer som sagt höga och stigande kostnader för krigsmakten, inklusive aggressionerna mot Krim och för att underblåsa krisen i östra Ukraina. Omvärldens sanktioner har också haft effekt.

Men den ekonomiska krisen i Ryssland började långt tidigare. Putin stärkte sin makt med hjälp av de lättförtjänta oljepengarna, som användes till offentlig sektor och höjda bidrag, och för att gynna sina vänner, oligarkerna i stället för att investeras i nya branscher. Putin har dessutom inte gjort några större ekonomiska reformer i Ryssland under sina 14 år vid makten.

Jag tycker raserad ekonomi, ökat folkligt missnöje, ledare med revanchlust, en allt starkare krigsmakt och en ökad aggressivitet mot grannlänerna är en mycket otrevlig kombination. Vi har sett tidigare i historien hur starka ledare i tider av inre splittring försöker samla befolkningen kring ett yttre hot. Historiska paralleller är svåra att bortse från, och det är därför dags att ta problemen i Ryssland på största allvar och ha beredskap för alla eventualiteter.




Möte med svensk-taiwanesiska parlamentarikerföreningen

2014-11-19



I dag höll svensk-taiwanesiska parlamentarikerföreningen extra årsmöte för att efter valet utse ny styrelse. Vi hade också besök av Taiwans ambassadör, George Z. L. Huang som höll ett anförande för föreningen.




25 år sedan Berlinmuren föll

2014-11-08

I dag är det 25 år sedan Berlinmuren föll. Den började byggas det år jag föddes, 1961, och den 9 november 1989 föll muren. När man berättar för dagens ungdomar att kommunisterna i Europa låste in sina medborgare bakom murar och sköt ihjäl dem som försökte fly från landet tror de knappast att det är sant. Tyvärr upplever jag att skolans undervisning haltar betänkligt. Kommunismens grymhet beskrivs knappast på samma tydliga sätt som nazismens. Trots att kommunismen tagit livet av betydligt fler människor än vad nazisterna hann med under sin grymma tid vid makten.

Nedan några bilder, dels från murens tid, dels från den minnesvärda dagen den 9 november 1989 då muren föll och banade väg för Tysklands återförening.










Miljöpartiet hycklar om biståndspengar till flyktingmottagning

2014-10-24

Till och med Aftonbladet reagerar på Miljöpartiets närmast oslagbara hyckleri kring det här att använda pengar från biståndsbudgeten till att bekosta flyktingmottagande i Sverige.

Förra året kritiserade Miljöpartiet Alliansregeringen för att vi använde knappt 5 miljarder av biståndsbudgeten på totalt drygt 38 miljarder för att finansiera ett ökat flyktingmottagande. Alliansen invände att vi följde internationella regler som säger att biståndspengar faktiskt får användas för att bekosta de direkta kostnaderna för flyktingmottagandet. Men det accepterade inte Miljöpartiet och hävdade i stället att "Sverige har råd med både en human migrationspolitik och en stark biståndspolitik".

Nu sitter Miljöpartiet i regeringen och biståndsministern heter Isabella Lövin - och är miljöpartist! Och nu låter det annorlunda. I årets budget använder man 8,4 miljarder av biståndsbudgeten på totalt drygt 40 miljarder för att betala flyktingmottagandet. Det är en betydligt större andel av biståndsbudgeten än vad Alliansen tog i anspråk. Motivet är att "det är en väldigt stor kostnad för det direkta flyktingmottagandet" enligt vice statsministern Åsa Romson (MP). Nu är det plötsligt Romson som åberopar "det internationella regelverket", det regelverk hon menade att regeringen gjorde en "alltför vid tolkning" av förra året.

Än en gång visar det sig att Miljöpartiets hårda retorik i opposition inte är något som gäller i regeringsställning. Det kommer nog att visa sig fler gånger.




Inte helt okomplicerat att stoppa "terror-turism"

2014-09-26

De senaste veckorna har frågan blossat upp på nytt om hur Sverige ska kunna förhindra att ungdomar bosatta i Sverige reser till andra länder för att tränas som soldater/terrorister eller rent av att kriga eller delta i terrorhandlingar. Självklart tycker alla att vi måste göra allt för att förhindra detta, och SÄPO är ganska duktiga på att kartlägga denna typ av verksamhet.

Samtidigt är det givetvis svårt att veta vad en ung människa tänker göra när man reser från Sverige till ett annat land. Inte minst om man reser till ett annat EU-land för att därifrån fortsätta på olika sätt till stridszoner utanför EU.

Det är också svårt med gränsdragning - vad är en moraliskt riktig insats för att försvara sitt gamla hemland och vad är en omoralisk insats till stöd för en terrorgrupp? Vi vill inte att ungdomar från Sverige ska delta i aktioner från IS, Al Qaida, Al Shabab eller Hamas. Men ska vi hindra kurder bosatta i Sverige att delta i kriget i Irak för att försvara kurdiska områden mot IS eller att delta i kriget i Ukraina för att försvara Ukrainas östra delar mot rysk aggression? Hur vet vi i så fall om en person från Sverige som åker till Ukraina eller Irak kommer att delta i den ena eller den andra sidan i konflikten?

Jag ser fram mot konstruktiva förslag för att stoppa "terror-turismen" från Sverige, men inser samtidigt att det lär bli ett regelverk som kan bli mycket svårt att tillämpa både juridiskt och praktiskt.

Ett alternativ - eller komplement - är kanske hårda straff och/eller livstids utvisning för den som i efterhand visat sig ha deltagit i aktioner från av FN eller EU terrorstämplade organisationer? En person som fått skydd i Sverige och hjälp av svenska folket att starta ett nytt liv här sviker vårt förtroende om man sedan lämnar Sverige för att ansluta sig till terrororganisationer utomlands. Då finns det all anledning att också diskutera om man inte också har förverkat sin rätt att återvända till Sverige. Kanske skulle en sådan lagstiftning ha en avhållande effekt på ungdomar som överväger att ansluta sig till stridande terrorgrupper?




Fullt inbördeskrig i Ukrainas östra delar - och nya flyktingströmmar

2014-07-28

FN meddelar idag att minst 1.129 människor har dödats och 3.442 har skadats i Ukraina sedan konflikten började i mitten av april. Samtidigt är över 230.000 människor på flykt undan striderna. Drygt 100.000 har flytt till västra delarna av Ukraina, medan ca 130.000 flytt över till den ryska sidan av gränsen.

Och som jag påpekade häromdagen - oron i världen har ökat flyktingströmmarna till enorma tal. Över 52 miljoner människor är på flykt i världen just nu. Och trots att Sverige just nu tar emot flest asylsökande av alla länder i EU och att trycket är rekordstort så är det ändå bara en rännil av flyktingströmmarna som söker sig hit. 140.000 asylsökande och anhöriginvandrare uppskattas söka sig till Sverige i år. Det motsvarar 0,25% av de 52 miljoner flyktingarna.




Turismen ska inte begränsas med straffskatter

2014-07-14

I dag kan man läsa nedanstående nyhet på TextTV. Jag är uppriktigt förvånad över den enögda syn på turismen som dessa "forskare" ger prov på. De missar ett antal viktiga saker i sitt ensidiga fokus på koldioxidutsläpp.

De glömmer exempelvis att turismen skapar massor av arbetstillfällen och lyfter människor i fattiga länder ur deras fattigdom. De glömmer att tursimintäkter även bygger upp ländernas skolsystem, hälso- och sjukvård. De glömmer också att turismen hjälper till att bevara utrotninghotade djur i nationalparker i många länder och styr om från jakt på utrotningshotade djur till mer ekologisk turism. De glömmer också att turism skapar kontakt mellan människor och kulturer och även ökar handeln mellan länder.

Är det inte dags att erkänna att det finns andra värden i vårt samhälle än att bara jaga koldioxid?




Bilden är från mitt besök i Masajskolan i Ngorongoro i Tanzania 2012. Den skolan hade knappast funnits utan intäkter från turismen.




Stoppa Paralympics i ryska Sotji!

2014-03-04

Låt mig först säga att jag egentligen inte är en vän av att bojkotta idrottsevenemang av politiska skäl. Att olika länder har olika syn på saker, eller till och med har en i våra ögon rent grotesk syn, kan inte i sig utgöra grund för att bojkotta exempelvis OS. Därför tyckte jag inte att vare sig bristande yttrandefrihet eller en upprörande syn på homosexualitet var tillräckliga skäl för att bojkotta OS i Sotji.

Men ibland kan det kännas rent orimligt att delta i ett idrottsevenemang och såväl 1916 som 1940 och 1944 ställdes OS in på grund av pågående krigshandlingar i Europa. 1976 genomfördes en bojkott av afrikanska stater mot OS i Montreal, som hade koppling till oönskat idrottsutbyte med Syd-Afrika. Nästa bojkott inträffade 1980 när OS i Moskva genomfördes samtidigt som Sovjetunionen var i full gång med en invasion av Afghanistan. Detta OS bojkottades av 65 länder. När det sedan var dags för nästa OS 1984 i Los Angeles bojkottades detta OS av ett antal öststater. Denna gång utan några egentliga sakskäl utan mer som en reaktion mot bojkotten av Moskva-OS. Skälen för bojkott av OS har alltså varierat genom åren.



På fredag invigs Paralympics, OS för funktionshindrade, i ryska Sotji. Ca 550 aktiva deltar i spelen. Sotji ligger endast 40-50 mil från Krimhalvön i Ukraina som just nu ockuperas av rysk militär. Att delta i ett OS som genomförs i ett land som samtidigt med spelens genomförande ägnar sig åt ockupation av delar av ett grannland är enligt min åsikt fullständigt orimligt. OS har en enormt PR-värde för den ryska ledningen och president Putin lär finnas på plats när spelen invigs.

Jag anser därför att den Internationella Paralympiska Kommittén bör avblåsa tävlingarna i Sotji och samtidigt verka för att tävlingarna kan genomföras på annan plats i stället så snart som möjligt.

Om ett sådant beslut inte tas före fredagens invigning anser jag att Svenska Paralympiska Kommittén bör ta beslut om att den svenska truppen ska lämna Paralympics i protest mot det ryska angreppet på Ukraina. Detta trots att jag inser vilken idrottsmässig uppoffring det medför för de 19 aktiva svenskar som deltar i spelen. Men handen på hjärtat - värdet av en tydlig markering mot ett agressivt Ryssland är värt så mycket mer. De 19 svenska deltagarna skulle vinna en respekt i Sverige och världen som väger tyngre än varje tänkbar OS-medalj.

Jag konstaterar också att en av Sveriges främsta handikappidrottare, simmaren David Lega, numera KD-politiker i Göteborg, i likhet med mig anser att Internationella Paralympiska Kommittén bör besluta om att ställa in Paralympics i Sotji. Jag tycker dock, till skillnad mot David Lega, att Svenska Paralympiska Kommittén vid brist på ett sådant beslut borde överväga att stoppa det svenska deltagandet.




Sanningen är krigets första offer

2014-03-02

Några exempel på hur ryska media hanterar invasionen i Ukraina.



Reaktionerna på Krim överdrivs uppenbarligen av ryska media. De många "glada ryssarna" på Krim är tydligen inte riktigt så många, även om ryska media gärna förstorar omfattningen av stödet från lokalbefolkningen. Ett exempel är denna bild ur två olika perpektiv som kommer från ett inlägg på twitter. Högra bilden tagen av en frilansfotograf. Vänstra bilden den officiella från samma händelse i ryska media. Detta att organisera och överdriva positiva mottagningskommittéer för att försvara en väpnad invasion har vi ju sett tidigare i europeisk historia.



Ryska TV rapporterade idag också om "omfattande flyktingströmmar från Ukraina till Ryssland". Men man "missade" lite i rapporteringen och lade ut en bild på gränskonstrollen vid Shehyni mellan Ukraina och Polen (!). Om det verkligen är flyktingar som finns i fordonen som står i kö vid gränsen går ju omöjligen att säga, men de är i vart fall inte på väg till Ryssland.




Har den ryska ledningen verkligen folkets stöd?

2014-03-02

Under dagen kommer rapporter om demonstrationer för fred i både St Petersburg och Moskva. Bilden kommer från St Petersburg där tydligen invånare bildade kedja utanför Isakskatedralen i centrum i protest mot kriget. Men enligt journalister på plats gjordes också omfattande gripanden av hundratals demonstranter från rysk polis, både i St Petersburg och Moskva. Frågan är vad majoriteten av det ryska folket egentligen tycker om att ryska armén angriper ett "broderfolk"? Det finns ju historiskt starka band mellan Ryssland och Ukraina.

Inte minst för invånarna i St Petersburg måste det som hänt vara en chock, för själva vill man ju helst närma sig Västeuropa och EU och är den mest västorienterade delen av Ryssland. Kanske inte så konstigt om protesterna mot den ryska invasionen av Ukraina märks extra tydligt just i St Petersburg.

Ryssland skyller invasionen av Krim på att man vill "skydda den rysktalande befolkningen". Vilka hot som skulle riktas mot dessa i den redan autonoma Krim-halvön framgår inte. Inga media rapporterar om några hot mot den rysktalande befolkningen. och som sagt, Krim är redan ett mer eller mindre självstyrande område i Ukraina. Och den nu "tillsatte" ryssvänlige presidenten lär företräda ett parti som endast fick 4% (!) av rösterna i det senaste valet. Tidigare opinions- mätningar på Krim visar dessutom att en stor majoritet vill att Krim ska fortsätta att tillhöra Ukraina. Jag tycker därför det verkar märkligt om stödet för de tyska trupperna skulle vara så starkt som vissa media påstår.

Det finns bara en sak att säga. Ryssland står med skammen när man med vapen angriper ett grannland. Det är oförlåtligt och visar tyvärr att man inte kan lita på Ryssland idag heller, trots alla avtal och högtidliga deklarationer om fred. Självklart kommer detta att få betydelse för försvarspolitiken i hela Europa. Samtidigt måste man skilja mellan den ryska ledningens ansvar och det ryska folkets. Risken för ett utbrett "rysshat" är uppenbar. Jag hoppas vi inte hamnar där. Folket bär inte ansvar för sin aggressiva politiska ledning, och de matas med tillrättalagd information från officiella ryska media.




Omfattande fredsdemonstration i rysktalande Charkiv

2014-03-02

Fick denna youtubefilm från min kontakt i Charkiv. En mycket omfattande demonstration i centrala Charkiv för fred och mot det ryska angreppet. Alla ukrainare i de rysktalande östra delarna stödjer uppenbarligen inte det ryska angreppet.

I Kiev och andra ukrainska städer demonstreras det också för fred och ett sammanhållet land. Supportrar för fotbollslagen Dynamo Kiev från den "västliga delen" av Ukraina och Shakhtar Donetsk i de rysktalande sydöstra provinserna möttes exempelvis idag i en fotbollsmatch i Kiev för att markera att man vill hålla ihop Ukraina som land.



Här några foton från samlingen i anslutning till dagens demonstration i Charkiv.






Okända män angrep nyss parlamentet i Charkiv i östra Ukraina

2014-03-01




Jag fick just denna länk via facebook från min kontakt i Charkiv i östra Ukraina. Okända män med orangesvarta armbindlar angrep för bara någon timme sedan delstatsparlamentet i Charkiv, rev ned den ukrainska flaggan och hissade den ryska. Min kontakt säger att männen uppenbarligen inte är från Charkiv, de hittar inte i stan och ingen känner igen dem. Bilder finns också på bussar som inte är från trakten. Enligt min källa står den lokala polisen i Charkiv och tittar på utan att ingripa. Människor i Charkiv är nu rädda för en rysk invasion.




Ny manifestation för Ukraina idag - och ett oväntat möte

2014-02-28



I dag hölls en ny stor manifestation för Ukraina på Mynttorget, alldeles utanför entrén till moderaternas riksdagskansli. Jag höll på att inte komma in genom dörren, för det stod en grupp människor precis framför entrén. Och då såg jag vem det var som just blev intervjuad av media. Det var den Ukrainska artisten Ruslana, som vann melodifestivalen för Ukraina för några år sedan. Jag pratade lite med henne och fick då veta att hon är på resa i Europa för att försöka verka för en fredlig utveckling i Ukraina med ett starkt stöd från EU. Hon är däremot inte själv intresserad av någon politisk karriär utan engagerar sig ideellt för Ukrainas framtid.



Dramatisk dag i Ukraina - Julia Tymosjenko fri

2014-02-19



I dag har de dramatiska händelserna avlöst varandra i Ukraina. Presidenten har lämnat Kiev och enligt uppgifter från min tidigare tolk i Charkiv har presidenten synts där under dagen. Men just nu vet ingen var han är. Parlamentets talman har också avgått, och dessutom har parlamentet beslutat att oppositionsledaren Julia Tymosjenko ska friges, vilket skett under kvällen. Hon har nu gjort sitt första framträdande i TV från Majdan (torget) i Kiev. Datum för nyval har också fastställts till den 25 maj.

Plötsligt gör sig mina egna upplevelser från oktober 2012 påminda. Här blir jag intervjuad utanför Julia Tymosjenkos sjukhus just efter att jag övervakat hennes röstning i parlamentsvalet. Jag minns hur hon låg där i sjuksängen, övervakad av massor av poliser och soldater, hela sjukhuset var ockuperat och den behandling vi fick som valobservatörer var närmast förnedrande. Jag minns också mitt samtal med henne i sjuksängen, och hennes vädjan till mig och min danske kollega Lykke Friis (th), att Europa inte skulle glömma bort Ukraina. I mitten av fotot syns vår tolk Daria. Vilken roll Tymosjenko nu kan tänkas få i det nya Ukraina vet jag inte, men hennes frigivning är ändå ett viktigt steg för att återupprätta demokrati och rättssäkerhet i Ukraina. Att fängsla politiska motståndare efter en farsartad rättegång hör inte hemma i en demokrati.

Läs min reseberättelse från valobservationsuppdraget i Ukraina och mina upplevelser i Charkiv på denna länk.




Ukrainare i Stockholm i manifestation mot våldet i Kiev

2014-02-20

På väg från Riksdagen till Centralen passerade jag förbi denna lilla manifestation på bron utanför Riksdagen. Det var Ukrainare i Stockholm som ville hedra dem som dödats av våldet i Kiev och kräva sanktioner mot Ukrainas regering. Jag frågade en kvinna om jag fick ta en bild, och det fick jag gärna. Sedan pratade vi lite, och jag berättade om mitt möte med Julia Tymosjenko och mitt uppdrag som valobservatör 2012. Då ville hon att jag berättade för alla deltagarna, så jag fick hålla ett spontant litet tal till deltagarna. Jag kunde då också berätta att utrikesminister Carl Bildt bara några minuter tidigare hade meddelat på twitter om EU:s beslut om sanktioner mot regimen i Ukraina. Mitt besked möttes med jubel, innan deltagarna började sjunga ännu en sorgsen sång på ukrainska för att hedra dem som dödats av regimens prickskyttar.

Den som önskar kan ta del av reseberättelsen från mitt valobserva- tionsuppdrag i oktober 2012 och mötet med Julia Tymosjenko.




Tyst minut för Nelson Mandela

2013-12-10



I dag höll riksdagen en tyst minut för Nelson Mandela, och utanför Kammaren fanns en kondoleansbok utlagd som jag tror att de flesta av oss riksdagsledamöter fyllde med våra namn.

Den hätska svenska politiska diskussionen som följt i spåren av Mandelas bortgång känns ganska ovärdig. Nelson Mandela stod för fred och försoning och jag tror inte han hade uppskattat hur hans bortgång används i svenska inrikespolitiska syften. Inga svenska partier har vad jag vet försvarat Apartheidsystemet. Däremot har vi alla haft olika vägar att verka för systemets avskaffande och en demokratisk utveckling. När det gällde handelsbojkott av Sydafrika tyckte både Moderaterna och Metallarbetareförbundet inom LO att det var en dålig idé. Men jag har full respekt för dem som tyckte annorlunda.




Carl Bildt kommenterar de ryska påhoppen

2013-12-02

I kväll har rysk TV gått till hårt angrepp mot Carl Bildt. Bland de mer kontroversiella angreppen finns att han är fd CIA-spion och att han är en av de ledande EU-företrädare som uppviglat befolkningen i Ukraina som hämnd för den svenska förlusten mot ryssarna vid slaget vid Poltava på 1700-talet....

Carl Bildt kommenterar saken på twitter i kväll, och här är länken till inslaget i rysk tv.






Tragiska och skrämmande nyheter från Ukraina

2013-11-30

Vi nås av den skrämmande nyheten att regimen i Ukraina går till hårt angrepp mot västvänliga ukrainare som protesterar mot att regimen vänder sig bort från EU. Det påminner mig om mitt besök i landet som valövervakare för ett år sedan, i oktober 2012. Det var då jag också fick den unika möjligheten att träffa Julia Tymosjenko när hon röstade på sjukhuset.

Läs min reseberättelse från valövervakningsuppdraget här.




EU sätter press på Ukraina om Tymosjenko

2013-10-26

Ukrainas fängslade tidigare premiärminister Julia Tymosjenko har sedan lång tid haft ryggproblem och får bevakad vård på ett sjukhus i Charkov. EU har länge krävt att Tymosjenko ska släppas från det långa fängelsestraff hon dömdes till 2011, och menar att domen är i hög grad politisk. Om regimen släpper Tymosjenko är EU redo att teckna ett djupgående frihandels- och samarbetsavtal med Ukraina vid toppmötet i Vilnius den 28–29 november.

EU:s förhandlare hoppas att Tymosjenko i stället ska kunna vårdas i Tyskland. För det krävs dock en ukrainsk lagändring, samtidigt som parterna inte är överens om huruvida hon då ska benådas, eller om hon behöver avtjäna sitt straff i hemlandet efter att hon har tillfrisknat – och om och hur hon sedan ska tillåtas fortsätta sin politiska karriär.

Läs gärna reseberättelsen från mitt valobservationsuppdrag i Ukraina förra hösten då jag träffade Tymosjenko på sjukhuset när hon röstade i valet. Ett möte som fick stor uppmärksamhet i både utländska och svenska media.







Hela reseberättelsen från besöket i Rumänien och Moldavien

2013-10-13



Läs hela reseberättelsen här!





Fredrik Reinfeldt håller tal för FN:s Generalförsamling

2013-09-24

Under dagen har statsminister Fredrik reinfeldt träffat FN:s generalsekreterare Ban-ki-moon, och sent i kväll håller han tal för FN:s Generalförsamling. Inför talet publicerade Expressen denna debattartikel från statsministern om läget i världen och vad han kommer att beröra i sitt tal i FN.







Grattis Tyskland, Angela Merkel och CDU/CSU!

2013-09-23

Efter att de konservativa tog över regeringsmakten i Norge, vann i går CDU/CSU en jätteseger i det tyska valet. Valsegern för Angela Merkel visar att man visst kan vinna många val i rad om man har en stark ledare och en bra politik. Det talar rimligen för Moderaterna och Alliansen 2014.

Det var också intressant att se hur tyskarna tog avstånd från både Vänstern och De Gröna som båda gick kraftigt bakåt i valet. Det visar att tyskarna ogillar utvecklingfientliga och tillväxtfientliga partier. Jag hoppas att även detta kommer att visa sig i det svenska valet.




Grattis Norge!

2013-09-09

Allt tyder i kväll på att valresultatet i Norge är klart - Moderaternas systerparti
Höyre är den stora valvinnaren och Arbeiderpartiet (Socialdemokraterna) går
kraftigt tillbaka.

Det blir nu Höyres partiledare Erna Solberg som blir Norges nya statsminister
och som får uppdraget att bilda ny regering. Det är första gången på över 20 år
som Höyre får statsministerposten i Norge!


Grattis Norge och grattis Höyre!














President Obama på audiens hos kungen

2013-09-05

Innan USA:s president lämnade Sverige var han i förmiddags på audiens hos kungen på slottet.
Fotot har jag citerat från Hovets hemsida, där man kan läsa mer om Obamas möte med kungen
och drottningen.






Nordens ledare samlade för middag med Obama

2013-09-04

Inför kvällens middag med USA:s president hade statsminister Reinfeldt bjudit in stats- och regeringscherna från de övriga nordiska länderna. På bilden nedan Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt, Finlands president Sauli Niinistö, Barack Obama, Fredrik Reinfeldt, Norges statsminister Jens Stoltenberg och islands statsminister Sigmundur David Gunnlaugsson. Man gjorde också ett gemensamt uttalande.



Foto: Martina Huber, Regeringskansliet




Pressträffen med Barack Obama och Fredrik Reinfeldt

2013-09-04







Barack Obama och Fredrik Reinfeldt i Rosenbad

2013-09-04



Foton: Officiella bilder från Regeringskansliets hemsida




Twitterhälsning från Carl Bildt: USA:s president har landat

2013-09-04








Europeiska domstolen: "Fängslandet av Tymosjenko var olagligt"

2013-05-01

Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter (ECHR) konstaterade på måndagen att det var olagligt att fängsla Ukrainas ex-premiärminister Julia Tymosjenko. "Domstolen anser att frihetsberövandet har varit godtyckligt och olagligt under hela perioden", sade domstolen i ett uttalande. Det ska bli mycket intressant att se vad de ukrainska myndigheterna drar för slutsatser av detta.

För den som inte redan tagit del av den kan det kanske vara intressant att läsa min reseberättelse från mitt uppdrag som valobservatör vid parlamentsvalet i Ukraina i oktober och då kanske inte minst mitt möte med Julia Tymosjenko.

Klippet är från Borås Tidning den 29 oktober förra året då man hade en nyhetsartikel om mitt möte med Tymosjenko. Klicka på bilden för att läsa.

Sedan hemkomsten följer jag givetvis utvecklingen i Ukraina med större intresse än tidigare, och jag hoppas på en demokratisk utveckling för detta stora och viktiga europeiska land. Ett frisläppande av Tymosjenko skulle givetvis skicka positiva signaler om att Ukraina har ambitionen att bli en riktig rättsstat.




Konflikten på Koreahalvön

2013-04-08

För varje dag ökar spänningen mellan Nord- och Sydkorea. Jag tänker tillbaka på mitt eget besök vid stilleståndslinjen mellan Nord och Syd den 13 september 2007. Nedan några bilder från besöket vid gränslinjen från bloggen samma dag, där jag också berättar lite om den komplexa situationen. Hela reseberättelsen från besöket i Sydkorea går att läsa här.

2007-09-13 Besök vid Nordkoreanska ”gränsen”...
och ett mycket kort besök i Nordkorea…

Här följer ett längre inlägg om dagens besök vid Nordkoreanska ”gränsen”, en intressant upplevelse.

Koreakriget pågick från 1950-53 men formellt sett råder inte fred mellan Nord- och Sydkorea, endast vapenstillestånd. Den militära närvaron längs stilleståndslinjen är omfattande från båda sidor. Vi åkte idag upp till ”gränsen” för att bland annat besöka den svenska observationsstyrkan som består av fem officerare. Sverige har tillsammans med Schweiz funnits på plats som observatörer sedan Koreakriget tog slut, dvs i 54 år, under namnet NNSC, Neutral Nations Supervisory Commission. Stilleståndslinjen omges av en 2 km bred demilitatriserad zon på båda sidor. Mitt i denna zon finns den svenska observationsstyrkan, samt ett område, Joint Security Area (Panmunjom) där de två länderna kan mötas för förhandlingar.



Här passerar vi på T´engil Bridge över den stora floden strax söder om gränsen. Här görs de första noggranna kontrollerna av alla besökare.



Framme vid den svenska campen som alltså ligger mitt i den demilitariserade zonen. Här bjöds vi på lunch och svenskt kaffe på ”Swedish Club” som väl närmast kan beskrivas som officersmässen. Nordkorea ligger bara ett par hundra meter bort.



Vi fick sedan en genomgång av läget i området av general Sture Theolin. Naturligtvis fick det också bli ett gruppfoto på den svenska delegationen vid skylten som visar avståndet till Stockholm som ju varierar lite beroende på om man åker väster eller österut, eller genar genom Sibirien…..



Här är vi framme vid Joint Security Area i Panmunjon. Mitt på gränslinjen ligger tre små hus där ländernas representanter kan träffas för diskussioner eller förhandlingar. På båda sidor om betonglinjen mellan husen som markerar gränsen finns vakttorn och soldater. Gränsen går alltså precis där gruset mellan de två blå husen skiftar färg. Det grå gruset hitom betonglinjen där soldaten står är alltså Sydkorea och den gulare sanden på bortre sidan är Nordkorea. Fotot är taget mot Nordkoreanska sidan, och den stora byggnaden är Nordkoreas administrativa högkvarter. NNSC disponerar ett av husen för sina förhandlingar, och vi fick tillåtelse att besöka denna byggnad. På fotot från insidan av byggnaden står jag i Nordkorea, dvs på den Nordkoreanska sidan av bordet och blir fotograferad från Sydkorea. Gränsen går mitt i bordsskivan längs bordet rakt genom huset. Varje hus har ingångar på båda kortsidorna så att de två ländernas delegationer kan komma in direkt från det egna territoriet.



Här syns fyra Sydkoreanska soldater som står uppställda i traditionell stridsställning redo att kasta sig över en angripare från andra sidan. Alla soldaterna bär mörka solglasögon för att eventuell fruktan inte skall synas i deras ögon (!). På det sista kortet ser man i fjärran den Nordkoreanska ”propagandabyn” som är obebodd och bara finns för att visa vilka fina hus man har i Nordkorea. Man sätter ibland ut dockor för att de skall se bebott ut, och tänder och släcker alla ljus samtidigt i hela byn varje dag. Tidigare fanns även en stark högtalare som ropade Nordkoreanska slagord över den demilitariserade zonen. Mitt i byn finns den 165 m hög flaggstång med den Nordkoreanska flaggan. Flaggstången är därmed något högre än den Sydkoreanska flaggstång som finns på andra sidan gränsen…..

Situationen vid stilleståndslinjen känns ganska absurd, nästan overklig. Samtidigt är detta vardagen, det förekommer fortfarande att flyktingar lyckas ta sig över gränsen till Syd, och faktiskt också någon gång åt andra hållet (!). Ännu mer absurt är det att det på den Nordkoreanska sidan finns en ekonomisk frizon, Gaesong, där Sydkoreanska företag har fabriker och där uteslutande Nordkoreaner arbetar! Fabriken ligger nära gränsen, och allt som tillverkas fraktas till Sydkorea. Just nu bråkar man om vad som skall stå på dessa produkter, Nordkorea tycker inte det skall stå "Made in South Korea" eftersom tillverkningen faktiskt skett i Nordkorea......

Nyligen öppnades järnvägen mellan Syd och Nord och en första omgång Sydkoreaner tilläts besöka släktingar i Norr. Många sydkoreaner har släktingar på andra sidan gränsen, och Sydkorea är en av de största biståndgivarna till Nordkorea. Med jämna mellanrum rullar karavaner av lastbilar lastade med ris över gränsen mot Norr för att lindra undernäringen bland befolkningen. I början av oktober skall nya fredsförhandlingar sätta igång, och vem vet, kanske blir det riktig fred och kanske återförening en dag?




Turkiets president på besök i riksdagen

2013-03-13



Turkiets president, Abdullah Gül, är ju på officiellt statsbesök i Sverige denna vecka, och i dag besökte han riksdagen och höll ett längre tal till en fullsatt förstakammarsal i gamla riksdagshuset, där han bland annat knöt an till historiska band mellan Sverige och Turkiet. Redan på 1600-talet slöts de första handelsavtalen mellan Sverige och Turkiet. På vänstra bilden gör presidenten entré tillsammans med riksdagens talman Per Westerberg (M). President Gül fick också svara på frågor från riksdagen, och det handlade mycket om mänskliga rättigheter, skyddet för minoriteter i Turkiet, och då särskilt Syrianska och Kurdiska minriteter, och så givetvis Turkiets förhandlingar med EU om ett framtida medlemskap.

President Gül har ett väldigt avväpnande sätt när det gäller kritiska frågor och nämner gärna att Turkiet är på rätt väg och att den nya konstitutionen som man just nu arbetar med kommer att leda vidare mot ökad demokrati och stärkta mänskliga rättigheter. Jag hoppas han har rätt. Turkiet har uppenbarligen stora brister när det gäller just mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och pressfrihet. Men för egen del tror jag att kontakter på alla nivåer mellan våra länder är bästa sättet att påverka utvecklingen positivt. Inte minst kan ökad handel och turism från Sverige vara ett bra sätt att sprida demokratiska värderingar.



I salen fanns, förutom en stor turkisk delegation, representanter för regeringen. Jag passade på att ta några bilder på vår twittrande utrikesminister Carl Bildt en stund före president Güls ankomst. På högra bilden i samtal med biståndsminister Gunilla Carlsson (M).




Dokumentärfilm om ofriheten i Kina

2013-03-12

I dag har jag sett den prisbelönta dokumentärfilmen "The Courage to Believe" om övergrepp och politisk förföljelse i Kina. Det blev ockå ett efterföljande samtal med personerna bakom filmen och inte minst en av huvudpersonerna i filmen, Jennifer Zeng, som berättad eom sina egna erfarenheter från Kinas "omskolning" av oliktänkande. Vi fick också höra om den fristående NTD Television som drivs från USA och som sänder ocensurerade nyheter via parabol till Kina, nyheter som uppskattningsvis följs av många miljoner kineser, och om den ocensurerade internetkanal som miljoner kineser använder dagligen, och som man kan komma åt tack vare en mjukvara som gör att man kan bryta igenom regimens "Stora Brandvägg".

Utdrag om filmen går att se via www.freechinamovie.com, och jag rekommenderar den för den som vill veta lite mer vad som pågår bakom kulisserna i det utåt sett välmående Kina. Det handlar om brutal omskolning av oliktänkande, ofta inkluderande tortyr och tvångsarbete och till och med organiserat mord av oliktänkande där man sedan säljer deras organ på världmarknaden för höga summor. Och givetvis en hård censur av information och starkt begränsad yttrandefrihet som alltså drabbar 1/5 av jordens befolkning!




Frukostmöte om den politiska utvecklingen i Ukraina

2013-02-13

I morse deltog jag i ett frukostmöte med riksdagens nybildade Svensk-Ukrainska parlamentarikersällskap, där UD:s Ukrainaansvarige, Magnus Zetterberg, berättade om den politiska utvecklingen i Ukraina sedan valet i höstas.

Trots valfusk och riggat valresultat försvagades ju den sittande regimen. Och samtidigt har oppositionen ockuperat talmanspodiet i parlamentet vilket innebär att det nyvalda parlamentet inte kan börja arbeta. Förutom val av talman har Ukrainas parlament inte kunnat ta några beslut alls sedan valet.

Den försvagade regeringsmakten gör att regimen nu kommer att få betala ännu mer för sina röster. I Ukraina finns det en prislapp på röster(!) och man betalar helt enkelt för att få igenom sina förslag. Ryktet säger att Ukrainas kommunistparti tar mest betalt för sitt stöd till regimen.

En annan intressant sak med Ukrainas parlament, Radan, är att många ledamöter inte kandiderat för att de vill uträtta något politiskt, utan för att en parlamentsplats ger straffrättslig immunitet. I Ukrainas affärsliv är det inte alltid så noga med lagar och regler, vilket gör att straffrättslig immunitet är värdefullt. Detta gör också att många ledamöter inte är särskilt intresserade av att delta i omröstningarna. Detta löser man på annat sätt, vilket fotot visar, det är från en omröstning före det senaste valet. De som är närvarande röstar helt enkelt för sina bänkgrannar också, något som skulle vara helt oacceptabelt i de flesta demokratiska länder.

Den politiska situationen i Ukraina, tveksamheterna i det senaste valet, och inte minst behandlingen av ledande politiker som Tymosjenko, har medfört att EU ställt nya hårda och tydliga krav på Ukraina för att underteckna ett nytt generöst frihandelsavtal. I vilken mån detta kommer att resultera i en positiv utveckling återstår att se. Ukraina brottas dock med stora ekonomiska problem, ekonomiska underskott och en försvagad valuta, så behovet av ett bra frihandelsavtal med EU ska inte underskattas. men Ukraina har en lång väg att gå innan man kan kalla sig för ett demokratiskt land.

Läs gärna min reseberättelse från mitt uppdrag som valobservatör i oktober, där jag även fick tillfälle att träffa Julia Tymosjenko.



Grattis till Barack Obama

2012-11-07

Presidentvalet i USA blev inte alls så jämnt som många förutspått, även om det var spännande i början av natten när rösterna började räknas. Till slut drog sittande president längsta strået. Som jag tidigare skrivit tycker jag att Obama var det bästa av de alternativ som fanns.

Däremot känns det lite som en upprepning från valet när Obama valdes 2008. Den 5/11 2008 ifrågasatte jag hur han skulle kunna genomföra alla sina förslag, och varnade för alltför stora förväntningar. Detta känns aktuellt även idag. USA har inte en ekonomi som vare sig tål stora skattesänkningar eller kostnads- krävande reformer. Obama lär få en minst lika tuff andra period som president.




USA:s näste president bakbunden av den ekonomiska verkligheten

2012-11-06

Valet av amerikansk president har inletts, och läget verkar oerhört jämnt mellan Mitt Romney och Barack Obama. Valet lär bli en rysare och kommer sannolikt att avgöras i någon av de delstater där läget är oerhört jämnt.

För egen del har jag fått frågan i flera sammanhang om vem jag stödjer. Svaret är att om jag bott i USA hade jag sannolikt röstat på Obama. Inte för att jag är särskilt imponerad av vad Obama uträttat under sin tid som president, utan mer för att Romney i mina ögon står för en del märkliga åsikter med alltför stark koppling till högljudda och ganska extrema religiösa grupperingar. Jag anser inte att sådant ska tillåtas styra politiken.

Samtidigt tycker jag inte man ska överdramatisera betydelsen av vilken president som vinner. Den nya presidentens viktigaste uppgift blir att hantera där de ekonomiska problemen i USA och i omvärlden. Mitt Romney lär i detta avseende säkert vara minst lika kompetent om Obama. Och oavsett vem som vinner så lär den politiska retoriken överskuggas av den ekonomiska verkligheten. Utrymmet för kostsamma reformer är obefintligt.




Reseberättelsen från Ukraina

2012-11-02

Reseberättelsen/rapporten från mitt första uppdrag som valobservatör är nu klar. Uppdraget innebar en övervakning av Ukrainas parlamentsval söndagen den 28 oktober, och gjorde bland annat att jag fick en unik möjlighet att övervaka när den fängslade oppositionsledaren Julia Tymosjenko röstade från sin sjuksäng, vilket blev oerhört uppmärksammat i både svenska och utländska media.

Hela reseberättelsen från mitt valobservationsuppdrag i Ukraina finns att läsa här

Fotot är taget av utländska media i samband med det stora mediauppbådet utanför Tymosjenkos sjukhus.








På söndag övervakar jag parlamentsvalet i Ukraina

2012-10-22

Pressmeddelande 2012-10-22

Riksdagsledamot Jan Ericson (M)
Telefon 070-6956828


På söndag övervakar jag parlamentsvalet i Ukraina som OSSE-delegat

I våras genomgick jag riksdagens utbildning för valövervakare, och nu har jag fått mitt första uppdrag. På söndag deltar jag i valövervakningen av parlamentsvalet i Ukraina. Jag deltar som en av fyra svenska riksdagsledamöter i den stora internationella OSSE-delegationen.

Ukraina är ett av Europas största länder och med tanke på de senaste årens politiska spänningar i landet är det mycket spännande att ha fått uppdraget att vara en av dem som ska övervaka parlamentsvalet.

Jag åker till Ukraina på torsdag eftermiddag. När vi kommer till Kiev blir det först briefing och genomgångar och sedan transporteras vi ut till olika städer och orter i Ukraina där vi ska följa valet på söndag. På måndagen hålls sedan en internationell presskonferens i Kiev där valövervakarna redogör för sin syn på om valet varit rättvist och demokratiskt.




Hjältar?

2012-09-14

De två svenska jorunalisterna Johan Persson och Martin Schibbye som suttit fängslade i Ethiopien är nu hemma igen. Självklart är det glädjande för både dem och deras anhöriga, och en seger för den svenska diplomatin.

Personligen skulle jag dock vilja ställa en obekväm fråga - vilket eget ansvar har man när man tar sig in illegalt i ett land tillsammans med personer i en väpnad motståndsrörelse som för krig mot regimen? Personligen anser jag inte att de två journalisterna är hjältar, snarare ganska naiva som inte tänker igenom konsekvenserna innan de agerade som de gjorde i en främmande diktatur. Om man bryter mot ett annat lands lagar så finns en uppenbarlig risk att man grips, döms och tvingas avtjäna ett hårt straff - alldeles oavsett om man enligt svensk lag skulle ansetts vara skyldig, och alldeles oavsett om man fått en rättvis rättegång eller inte.

Det kan kanske också vara på sin plats med en granskning av framförallt Martin Schibbyes bakgrund. Schibbye var tidigare redaktör för Revolutionär Kommunistisk Ungdoms tidning Rebell. Denna tidning hade ett så extremt budskap om att störta den svenska staten att den förvägrades presstöd under den dåvarande Socialdemokratiska regeringen. Schibbye har också varit frilansskribent för bland annat Proletären, Folket i Bild/Kulturfront och Flamman. När man känner till Schibbyes bakgrund och hemvist på allra yttersta vänsterkanten får hans ord om att försvara demokratin och yttrandefriheten en konstig klang. På presskonferensen idag sade Martin Schibbye att det är "otroligt skönt att vara i ett land där man kan prata fritt utan att vara rädd." Undrar hur många som skulle kunna göra det i Martin Schibbyes kommunistiska drömsamhälle?

Det är också lite av ett ödets ironi att Persson och Schibbye åkte till Ethiopien för att bland annat försöka få fram något ofördelaktigt om Carl Bildt och Lundin Petroleum. Samme Carl Bildt blev till slut den som lyckades får ut Persson och Schibbye ur fängelset.




Viktigt att följa upp och utvärdera svenskt bistånd till andra länder

2012-08-28

För några veckor sedan skrev socialdemokraten Per Carlsson ett debattinlägg i Borås Tidning där han på ett mycket märkligt sätt kritiserade regeringen för att vi numera följer upp och utvärderar svenskt bistånd. Han avslutade sin artikel med de häpnadsväckande orden att det är "viktigt att slå fast att om man skall vara ytterst ansvarig för det svenska biståndet så bör man vara mer av idealist än ekonom" (!). Artikeln fick mig och min moderate kollega från valkretsen, Ulrik Nilsson (som arbetar med biståndsfrågor i utrikesutskottet) att skriva detta svar. För oss är det en självklarhet att ha tydliga mål för svenskt bistånd och att följa upp och utvärdera resultaten. Det handlar även på detta område om att ta ansvar för hur svenska folkets skattepengar används.

Personligen kan jag bara påminna om det jag skrev på bloggen från min resa genom Tanzania i somras. Jag fick en skrämmande bild av den utbredda korruptionen i landet och av hur det mycket omfattande svenska biståndet genom åren alltför ofta fastnat hos ledande personer och inte nått fram till människorna ute i byarna. Hur man kan skriva ett så ansvarslöst debattinlägg som Per Carlsson (S) gjorde kan jag inte förstå. Men nu vet i vart fall Borås Tidnings läsare att Moderaterna och Alliansen har en helt annan syn på saken. Tiden är förbi när det viktigaste måttet på solidaritet var att skicka iväg 1% av Sveriges BNP, utan att bry sig ett dugg om vart pengarna tog vägen.




Studio Total bjuder Lukasjenko till sitt huvudkontor

2012-08-14

Reklam- och pr-byrån Studio Total i Malmö har idag publicerat ett svar på den kallelse de har fått av den vitryska säkerhetstjänsten KGB.

Ledningen för byrån avböjer som väntat inbjudan från den vitryska säkerhetstjänsten KGB att åka till Minsk och förklara varför byrån flygbombade landet med nallebjörnar i början av juli. I stället för att infinna sig i Minsk för förhör bjuder de in Vitrysslands president Alexander Lukasjenko till sitt huvudkontor i Malmö (!) där de bland annat ska berätta hur de lurade det vitryska luftförsvaret. Byrån erbjuder sig också att betala för Lukasjenkos resa till Skåne. Kravet är dock att Lukasjenko först friger 15 namngivna politiska fångar i Vitryssland.

PR-byrån anför enligt Svt TextTV främst fyra skäl för att inte resa till Minsk:

* Det är dåligt uppförande från KGB att hota med två års "omskolning" om man inte infinner sig i Minsk inom 10 dagar
* Studio Total gillar inte lokalbytet från den svenska ambassaden, som håller på att avfolkas, till KGB:s högkvarter.
* Frågan om immunitet. KGB har utlovat samma rättssäkra behandling som säkerhetstjänsten ger alla misstänkta, vittnen och offer. PR- byrån undrar om det är ett exempel på Lukasjenkos humor.
* Studio Total har efter nalle- bombningen utsatts för hotfulla mejl och hackerattacker som man kan spåra till KGB.

Frågan är förståss om vitryska KGB och Lukasjenko blir så mycket lyckligare över svaret.




Ubbhultsbo låg bakom "nallebombningen" över Vitryssland

2012-08-11

I går kom ju nyheten att det var två privatpersoner som ensamma stod för "nallebombningen" över Vitryssland, den händelse som nu växt till en internationell konflikt på storpolitisk nivå.

Lite kul var det att en av de två privatpersonerna på flygplanet var Hannah Frey, född och uppvuxen i Ubbhult. Jag har mailat henne och gratulerat till en lysande PR-succe, och för mig som själv är medlem i riksdagens Vitrysslandnätverk känns det förståss lite extra kul att det var en tidigare Ubbhultsbo som stod för aktionen.

Fotot har jag citerat från Radio Sjuhärad, som i sin tur fått bilden från Studio Total.

I Borås Tidning och Radio Sjuhärad ger Hannah Frey sin egen berättelse om händelsen. Bakom aktionen står reklam och PR-byrån Studio Total. Varje år gör PR-byrån en kampanj för något de tycker är viktigt, och denna gång ville man göra en insats för yttrandefriheten. Men det var något man gjorde helt på eget initiativ och man hade inga som helst kontakter med vare sig den svenska ambassaden eller någon annan före aktionen.

Jag minns för övrigt att Hannah Frey varit engagerad i Vitryssland tidigare, och att hon tillsammans med några andra elever från Marks Gymnasieskola gjorde ett projektarbete 2008 där de åkte till Vitryssland och lät unga pojkar som satt i fängelse måla sina framtidsdrömmar. Detta ledde senare till en utställning på Rydals muséum i Marks kommun, och blev ganska uppmärksammat av media. Jag vill minnas att eleverna fick idén till detta efter att tidigare ha följt med på en resa för att leverera en hjälpsändning till Vitryssland. Så Hannah Freys personliga engagemang för Vitryssland är inte att ta fel på.

I dag kommer uppgiften att PR-byrån Studio Total fått en "inbjudan" via mail från den vitryska säkerhetstjänsten KGB. De uppmanas infinna sig i Vitryssland inom tio dagar, enligt PR-byråns grundare Per Cromwell. Hans uppfattning är att de är kallade som misstänkta och han säger lite diplomatiskt till TT att "Om det finns formella misstankar mot oss är det ju lite oklart om det är en bra idé att åka dit". Jag kan bara instämma. Det finns så många andra betydligt trevligare platser att resa till.

Fortsättning lär följa.




Dags att markera mot Vitrysslands patetiska diktator

2012-08-08

Vitryssland är inte bara Europas sista diktatur, det är också i praktiken nästan ett av Sveriges grannländer. När Vitryssland nu slänger ut alla svenska diplomater ur landet och stänger den svenska ambassaden i Minsk så visar diktaturen sitt rätta ansikte. Det svenska engagemanget för demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland blev uppenbarligen för mycket för diktatorn Lukasjenko.

Jag har själv flera gånger varit med och tagit emot ungdomar från Vitryska oppositionen på studiebesök i Sveriges riksdag. När man hör dessa ungdomar berätta om vilka villkor oppositionen arbetar under, hur diktaturregimen på alla sätt försöker hindra fria media att verka, och hur man försöker begränsa nyhetsflödet från utlandet och göra det dyrt och svårt att använda internet inser man att vi talar om en verklig diktatur. Jag tycker snarast det är smickrande att Vitrysslands pinsamme lille diktator reagerar så starkt på det svenska stödet för demokrati i Vitryssland att han slänger ut alla svenska diplomater och stänger den svenska ambassaden.

Carl Bildt säger till TT, orädd och träffsäker som vanligt, att "Vitrysslands president Aleksandr Lukasjenko beter sig som den buse han är". På Carl Bildts blogg kan man också läsa följande uppseendeväckande information om hur Vitryssland försökt utöva utpressning mot Sverige:

"Lukasjenko-regimen har så beslutat att utvisa Sveriges ambassadör i Vitryssland Stefan Eriksson. Det är självfallet ett grovt brott mot normerna för relationerna mellan stater. Att våra relationer med regimen i Minsk är ansträngda är ingen större nyhet. Och situationen har ju blivit mer spänd efter det gravt förfuskade presidentvalet i december 2010 och de politiska fångar som vi sedan dess sett i landet. I inget annat land i Europa är friheten så förtryckt, och regimen så auktoritär, som i Vitryssland.

I nära samarbete med övriga EU-länder, liksom med politiska partier och frivilligorganisationer i Sverige, har vi ju ett relativt omfattande program för stöd inte minst till organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter i Vitryssland. Att detta inte är populärt hos regimen i Minsk är knappast ägnat att förvåna.

I samband med mötet i Bryssel den 23 juli mellan EU och det Östliga Partnerskapets utrikesministrar ville Vitrysslands utrikesminister att jag skulle lova att ambassadör Eriksson skulle förflyttas från Vitryssland inom den allra närmaste tiden. Endast då kunde man tolerera att han kunde återvända till Minsk efter sin semester i Sverige.

Han förklarade att hans president var allt mer irriterad, och refererade både till att ambassadör Eriksson hade varit på möten som oppositionen ordnat, att vi på ambassaden hade gett stöd till frivilligorganisation och att en bil med böcker hade stoppats på gränsen mellan Litauen och Vitryssland. Något annat konkret hade han inte att anföra.

Jag avvisade självfallet varje överenskommelse av detta slag".

Personligen tycker jag det är närmast pinsamt att låta Vitryssland arrangera ishockey-VM 2014. En regim som har så bristande respekt för demokrati borde inte få detta förtroende, särskilt inte som man kommer att stänga ute alla "besvärliga" journalister, politiker och andra från att besöka evenemanget. Att ta ifrån Vitryssland detta evenemang skulle svida alldeles lagom mycket hos den maktgalne presidenten Lukasjenko som bygger sitt mandat på grovt valfusk. Det var den åsikt jag hade på ett möte om saken med hockeyförbundet i riksdagen den 18 april, och den stärks ytterligare efter det som nu har hänt.




Ska Vitryssland fråntas rätten att arrangera Ishocky-VM 2014?

2012-04-18

I veckan startade en internationell kampanj med målet att frånta Vitryssland värdskapet för ishockey-VM 2014. Syftet är att markera mot de människorättsbrott landet gör sig skyldig till, jakten på oppositionella och den stenhårda diktaturen där de flesta EU-ländernas ambassadörer utvisats ur landet. I dag var Svenska Ishockeyförbundets ordförande Christer Englund (tv på bilden) inbjuden till riksdagen för att berätta om sin syn på saken. Att flytta VM är kanske inte alldeles enkelt. Englund utlovade dock full aktivitet från Internationella Hockeyförbundet när det gäller att media ska ha rätt att verka i landet och att besökare till VM inte ska stoppas på grund av visumregler. Värd för dagens möte var min moderate riksdagskollega Christian Holm (th på bilden). Han är en av dem som knappast kommer att få resa in i Vitryssland under hockeyvm eftersom han kritiserat regimen hårt, haft många kontakter med oppositionella och även suttit fängslad i vitryssland under ett av sina besök där för ett antal år sedan.

Diskussionen lär fortsätta. För egen del tycker jag det är en skyldighet för alla Europas länder att markera kraftfullt mot Europas sista riktiga diktatur. Varför ska den hockeyintresserade diktatorn Lukasjenko få sola sig i glansen som arrangör av ishockey-vm?




Bättre Nordkorea flyttar sin raketverksamhet till Esrange

2012-04-13

Det gick ju sådär med Nordkoreas upphaussade raktuppskjutning. Raketen bröts i fyra delar på 12-15 mils höjd och störtade i havet efter bara några minuter i luften. Man är uppenbarligen lika dåliga på att bygga raketer och styra dessa som att försörja sin svältande befolkning med mat. Raketuppskjutningen gjordes ju för att hylla 100-årsdagen av den store ledaren Kim Il-Sungs födelsedag. Han är ju död sedan länge, men är ändå landets evige president. Hyllningen slutade enligt mitt tycke på ett mycket passande sätt. Raketen kraschade, på samma sätt som landet gjort sedan Kim Il-Sung en gång tog makten i landet.

Om Nordkores politiska ledning inte kräver mer av sina raketer än så här så blir det nog för övrigt både billigare och enklare att hyra in sig hos Esrange i Kiruna och skjuta upp en sondraket i stället. Dessa når i vart fall 25 mils höjd och är i luften 20 minuter eller mer....




Carl Bildts kommentarer kring "Saudi-skandalen"

2012-04-09

Jag har i flera sammanhang sagt att den så kallade "Saudi-skandalen" sannolikt kommer att visa sig inte vara någon skandal alls utan en ren medieanka. Att man inte gillar vapenexport är en helt annan sak, och om en majoritet i riksdagen vill stoppa vapenexport så kan man ändra reglerna. Men i dag finns ingen majoritet i riksdagen som vill stoppa svensk vapenexport, och så länge dagens regler gäller ska regeringen följa dessa. Ingen har kunnat visa att motsatsen skett. Påståenden i media att försvarsminister Tolgfors skulle ha ljugit eller vilselett svenska folket är faktiskt mycket märkliga. Jag har faktiskt inte hittat en enda punkt där han talat osanning. Ändå har dett på något sätt blivit en accepterad sanning. Jag tycker faktiskt den kommande KU-granskningen ska bli mycket intressant.

Carl Bildt beskriver sin syn på "Saudi-skandalen" på sitt vanliga korta och kärnfulla sätt på sin blogg den 4 april:


Skandal?

STOCKHOLM: Onsdag, men eftersom påsken är i antågande har vi Regeringssammanträdet i dag i stället gör i morgon.

I vissa media i dag finns lite återspeglingar av den lunch med olika media jag hade i går, och där man var intresserad av att resonera också med anledning av diskussionen om exporten till Saudiarabien.

Som framgått av vad jag skrivit tidigare här har jag mycket svårt att se skandalen i “skandalen”.

Beslut har fattats och redovisats i laga ordning och i överensstämmelse med stiftade lagar och beslutade rutiner.

Man må sedan tyckte illa om både försvarsmaterielexport och Saudiarabien – och det finns ju de som gör – men det är en helt annan sak.

Beslutad svensk politik skall följas av en svensk regering. Och så har tydligt och klart skett i detta fall.

I grunden går det tillbaka på ett 2002 fattat beslut som öppnade för export av en svensk pansarvärnsrobot.

Lätt polemiskt ställde jag frågan om någon tror att situationen i Saudiarabien vad gäller t ex mänskliga rättigheter hade blivit bättre om de sedan köpt t ex en fransk robot i stället för en svensk.

Så naiv tror jag knappast någon är.

Och den så beramade “vapenfabriken” är ju en anläggning för underhåll, renovering och modifiering av just dessa pansarvärnsrobotar.

Sådan krävs, och alternativet är väl sannolikt att detta arbete löpande utförs i Sverige.

Och allt sker väl inom ramen för det samarbetsavtal som ingicks mellan Sverige och Saudiarabien 2005 – av en annan regering – och som både redovisades och diskuterades offentligt.

Sedan må man – som sagt – tycka illa om både det ena och det andra inslaget i såväl svensk politik som situationen i Saudiarabien, eller föra vidare den alls icke nya diskussionen om ett s k demokrati-kriterium i vår exportpolitik på detta område.

Men det blir ju inte någon “skandal” för den sakens skull.




Dags att ställa frågan om vapenexport på sin spets

2012-03-13

Media och vissa politiker tävlar just nu om att så tydligt som möjligt ta avstånd från all svensk vapenexport. Man verkar mer eller mindre mena att Sverige bara ska sälja vapen till Schweiz och möjligen ett eller annat nordiskt grannland. Men sanningen är att svensk försvarsindustri aldrig skulle överleva utan att kunna exportera till betydligt fler länder än så. Den som kräver stopp för all vapenexport kräver i så fall också att vi avvecklar hela vår svenska vapenindustri och säger upp alla anställda. Jag kan meddela att det i så fall berör betydligt fler än vad som exempelvis omfattades av Saabs konkurs. I så fall skulle Sverige också bli beroende av att köpa all egen försvarsmateriel från andra länder, vilket kanske är mindre lyckat ur säkerhetssynpunkt.

Jag tycker det är bra med en diskussion om vilka länder Sverige ska ha försvarssamarbete med, och vissa av de länder vi samverkar med idag kanske inte är helt lämpliga. Men man måste vara medveten om vad som blir effekterna om man skrotar svensk försvarsindustri, vara beredd att betala priset. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar, vilket man kan tro om man lyssnar på Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det påminner lite om krokodiltårarna från samma partier under fordonskrisen, där man låtsades bry sig om de anställda och den svenska fordonsindustrin, trots att man med alla medel hade motarbetat bilismen och bilägandet under många år.




Nästa alla svenskar är delägare i Lundin Petroleum

2012-03-13

Aftonbladet "avslöjar" idag ministrarna "som äger aktier i oljejätten Lundin Petroleum" När man sedan läser artikeln ser man att det handlar om att ett antal medlemmar av regeringen, i likhet med miljoner andra svenskar, har pengar placerade i aktiefonder som i sin tur äger aktieposter i Lundinbolag. I en artikel av Lena Mellin i samma tidning framkommer att de flesta av bankernas stora aktiefonder och allemansfonder, liksom AMF pension (ägd av LO och Svenskt Näringsliv) och AFA (Arbetsmarknadsförsäkringar), och ett stort antal av pensionsfonderna äger aktier i Lundin Petroleum. Inte så konstigt kanske med tanke på att Lundin Petroleum är ett av Stockholmsbörsens 20-25 största företag. Till och med ett antal "etiska fonder" har enligt Aftonbladet innehav i Lundin Petroleum. Att hänga ut ministrarna känns med detta som bakgrund som ett svårslaget lågvattenmärke, till och med för att vara Aftonbladet.

EU-minister Birgitta Olsson lägger sig dock platt för drevet och "tar sitt ansvar" genom att sälja sina fonder. Märkligt och väldigt populistiskt. Visst, Lundin Petroleum utreds för misstanke om folkrättsbrott, och Aftonbladet och andra medier ägnar sig regelbundet åt att sprida rykten och påståenden om bolaget som ingen egentligen kan kontrollera. Huvudsyftet är givetvis att försöka svartmåla Carl Bildt som tidigare suttit i styrelsen för Lundin Petroleum under några år. Vad den pågående utredningen om bolaget kommer att leda till vet ingen idag, men rimligen gäller samma sak för företag som för privatpersoner, att man anses vara oskyldig tills man är dömd. För övrigt anser jag inte att ministrar bör ha åsikter om vilka aktier olika fondförvaltare ska köpa eller äga. Det är ju just därför man som statsråd måste låta någon annan förvalta sina aktier eller fonder. Eller menar man kanske att en minister ska börja dagen med att kolla med sin fondförvaltare om denne möjligen placerat om fondens förmögenhet i någon politiskt mindre korrekt aktie? Regering och riksdag ska besluta om lagar och regler för värdepappersmarknaden och misstänkta brott ska utredas av åklagare och vid behov prövas i domstol, inte avgöras genom att ministrar gör populistiska värdepapperstransaktioner.

Den senaste och sannolikt största tillgången i Lundin Petroleum är för övrigt inte alls oljekällor i Sudan eller andra oroliga länder utan en stor oljefyndighet i Nordsjön som Lundin Petroleum deläger med bland annat Statoil. Den som äger aktier i Lundin Petroleum idag äger del i dagens verksamhet. Inte i den verksamhet som - eventuellt - bedrevs på tveksamt sätt för 15-20 år sedan. För övrigt har jag bestämt för mig att Lundin-bolagen fanns mycket kort tid i Sudan och inte ens hittade någon olja...




Tillväxt och handel minskar fattigdomen i världen

2012-03-12

Många tidningar har den senaste veckan uppmärksammat den snabbt sjunkande fattigdomen i världen. 1990 satte FN upp målet att den extrema fattigdomen skulle halveras fram till 2015. Enligt preliminära siffror nåddes målet redan 2010, trots den globala och djupa finanskrisen och lågkonjunkturen. Faktum är att sedan 1999 har 138.200 människor om dagen tagit sig ur sin fattigdom.

Det är inte ofta jag lägger ut en ledare från en kvällstidning i sin helhet på bloggen, men Expressens ledare från förra söndagen (nedan) beskriver den positiva utvecklingen på ett tänkvärt sätt. Inte minst för de politiker inom främst Vänsterpartiet och Miljöpartiet som säger nej till all ekonomisk tillväxt av "klimatskäl". Prislappen för nolltillväxt skulle tyvärr bli mycket hög i form av kraftigt ökad fattigdom.


Det går åt rätt håll - världen blir bara bättre

1990 beslöt FN att den extrema fattigdomen skulle halveras på 25 år. I veckan släppte Världsbanken statistik som visar att målet redan var uppnått 2010, fem år i förväg. Detta trots en finanskris som många befarade skulle slå skoningslöst mot världens mest utsatta. Den fantastiska nyheten lär ha gått de flesta förbi. Berättelsen om hur världen ständigt blir bättre är den mest underrapporterade storyn som finns. Kanske för att sådana glädjebud ändå inte riktigt biter på vår djupt rotade föreställning om världens tilltagande elände.

Men verkligheten talar sitt tydliga språk. Andelen extremt fattiga har aldrig varit lägre. Även om man räknar bort Kinas otroliga utveckling, från 77 procent av befolkningen i extrem fattigdom 1980 till 14 procent 2008, minskar armodet världen över. För första gången sedan mätningarna inleddes är mindre än hälften av befolkningen i det subsahariska Afrika extremt fattiga. Det är ändå alldeles för många, förstås, men det finns ändå skäl att glädjas.

Alla siffror pekar åt rätt håll. På drygt 30 år har mödradödligheten i världen minskat med närmare 40 procent. Sedan 1970 har antalet analfabeter blivit hälften så få. HIV-viruset, som för ett par decennium betraktades som ett hot mot civilisationen, skördar allt färre dödsoffer.

Den här otroliga utvecklingen hade inte varit möjlig utan tillväxt och handel - just det som domedagsprofeterna brukar skylla världens olycka på. Det är tillväxten som lyft miljarder människor ur fattigdom i Kina, Indien, och på senare år också Afrika. Tillväxt är en förutsättning för fattigdomsbekämpning, men det krävs också mer. Forskning visar att tillväxtens effekt på fattigdomen minskar av allt för stor ojämlikhet i ett samhälle. Det gäller också att tillväxtens frukter tas tillvara på ett klokt sätt, med investeringar i utbildning, hälsa och infrastruktur. Men utan företagsamhet och tillväxt finns ingen väg ut ur fattigdomen. Att säga att tillväxten har gått för långt känns kanske samvetsbefriande för den som lever i svenskt överflöd, men det är en tanke som är förödande för dem som har det värst. Det fanns tidigare en föreställning om att jorden skulle bli rättvisare genom att rika länder gav bort en del av sitt överflöd till de fattiga. Men de senaste femtio årens utvecklingsbistånd har varit ett stort misslyckande. Och det vi gett bort med den ena handen har vi tagit tillbaka med den andra, genom tullar. Länderna som rest sig ur fattigdom har gjort det själva, utifrån sina förutsättningar, genom handel och öppenhet.

Det finns fortfarande mycket att bekymra sig i världen, men ingen anledning att misströsta. När man inser vilka otroliga framsteg mänskligheten gjort på bara några decennier är det lättare att på ett inspirerat sätt ta sig an de problem som finns kvar i dag. Den viktigaste lärdomen att dra från historien är att ingenting är omöjligt.

(Expressens ledare 4 mars 2012)




"Vapenskandalen" tappade mycket av sin laddning...

2012-03-08



I dag presenterade SVT denna bild från en hemligstämplad (!) rapport rörande den påstådda vapenfabriken i Saudiarabien. Plötsligt tappade frågan mycket av sin laddning. I handlingen framgår tydligt vad tankarna var med anläggningen, nämligen "renovering och modifiering av pansarvärnsvapen". Det ligger helt i linje med ramavtalet från 2005 mellan Sverige och Saudiarabien, vilket framgår av gårdagens artikel i SVD. Där citeras delar ur ramavtalet, exempelvis "Parterna skall särskilt sträva efter att utbyta teknisk och ingenjörsmässig expertis i fråga om underhåll, utveckling och rekonstruktion av vapensystem, utrustning och reservdelar".

Lite pinsamt blir det också för partier som idag kritiserar samarbetet, eller till och med planerar KU-anmälan mot ansvarig minister, när det nu framkommer att samtliga partier haft kännedom om den hemligstämplade rapporten sedan våren 2010. Varför agerar man då först nu när media berättar om saken?

En helt annan sak är ju att det känns rimligt att lyfta frågan vilka länder Sverige har denna typ av samarbete med. Ska vi verkligen samarbeta kring vapenfrågor överhuvudtaget med länder som Saudiarabien, Thailand eller Pakistan? Den frågan känns för min del viktigare än att odla konspirationsteorier kring avtalet med Saudiarabien.




Ingen svensk vapenfabrik i Saudiarabien

2012-03-07

I en debattartikel i Svenska Dagbladet idag klargör försvarsminister Sten Tolgfors och utrikeshandelsminister Ewa Björling hur det egentligen ligger till med ryktena om att Sverige byggt eller planerat att bygga en vapenfabrik i Saudiarabien.

Den dåvarande s-regeringen slöt 2005 ett avtal med Saudiarabien om försvarssamarbete. Avtalet är offentligt. Där står uttryckligen vad de dåvarande saudiska och svenska regeringarna var överens om att försvarssamarbetet mellan länderna skulle handla om. Det gäller bland annat forskning, utveckling och överföring av militärteknologi. Regeringen har inte fattat något beslut om mandat för FOI som går utöver vad som sägs i avtalet. I regeringens bemyndigande för FOI att förhandla och ingå avtal med Saudiarabien ryms inte svensk byggnation av anläggning för nyproduktion av vapen.

I artikeln konstateras att det inte finns någon svensk vapenfabrik eller missilfabrik i Saudiarabien, att det inte pågår någon byggnation av sådan fabrik, och att regeringspartierna är överens om att det inte heller skall byggas någon sådan fabrik. Ett mycket rimligt, närmast självklart, ställningstagande.




Mottagning med Taiwans nya ambassadör

2012-02-21

I kväll höll Taiwans nya stockholmsambassadör, Thomas T.S. Cheng, mottagning i Riksdagen och höll ett tal till oss inbjudna gäster från Svensk-Taiwanesiska Parlamentarikerföreningen.

I praktiken är mr Cheng ambassadör, fast formellt sett är han representant i Sverige för Taipei Mission. Detta eftersom Taiwan inte har formella diplomatiska förbindelser med Sverige. Detta beror i sin tur på att Kina formellt sett anser att Taiwan är en del av Kina.

Svensk-Taiwanesiska är den största parlamentarikerföreningen i riksdagen, och det känns sräskilt angeläget att ha goda kontakter med Taiwan med tanke på deras utsatta situation. Till hösten ska jag besöka Kina tillsammans utbildningsutskottet, och det ska bli intressant att jämföra Kina och Taiwan.





Val mellan pest och kolera för Grekland

2012-02-12

I kväll drabbas Grekland av kravaller, nedbrända byggnader och vad det verkar ett närmast helt förstört centrum i Athen där det mesta som kan slås sönder krossas och förstörs av uppretade demonstranter på vänstersidan, med passivt stöd från kommunisterna i parlamentet. Allt inför det beslut parlamentet tog strax före midnatt under galgen. Ett beslut om extremt hårda åtstramningar som jag personligen tror leder Grekland in i en olycklig återvändsgränd. Det är svårt att känna någon glädje över att grekerna valt den minst dåliga vägen av två riktigt dåliga. Åtstramningarna lär leda till kraftigt ökad arbetslöshet, fler konkurser, nedlagda företag och butiker, en sannolik fastighetskris när människor och företag inte kan betala hyran, fattigare människor, barn som lämnas till barnhem för att föräldrarna inte har råd med mat, och ovanpå allt en förlamad turistindustri där ingen vågar åka till Grekland på grund av strejker och oroligheter. Många unga välutbildade greker kommer att lämna landet, och kvar blir pensionärerna. Allt detta sammantaget kommer knappast att lyfta Grekland ur krisen. Tvärtom finns risk för fortsatta kraftiga oroligheter som skrämmer bort turisterna och lamslår landet med nya strejker och kravaller. Men alternativet är en statskonkurs som är om möjligt ännu värre. Om inte EU, och då främst Tyskland, pumpar in pengar i Grekland kommer man inte ens att ha pengar till löner och pensioner. Situationen är mardrömslik, och jag skulle inte vilja vara parlamentariker i grekiska parlamentet. Det finns inget bra beslut att fatta, bara ett som är aningen mindre dåligt än det andra. Grekiska politiker har stuckit huvudet i sanden alltför länge och bara tagit de populistiska beslut som folket uppskattat. Då går det som det går.

Oroligheter hotar nu även i Portugal och Spanien som även de har planer på mycket hårda besparingar. I Spanien ligger arbetslösheten högst i Europa, runt 23% och ungdomsarbetslösheten är hela 48%! Runt om i Europa ser vi en snabbt stigande arbetslöshet och alltför många länder med statsfinanser i ruiner. Skandinavien känns alltmer som en skyddad hamn mitt i allt detta kaos, men det som händer i vår omvärld påverkar även här. Ju allvarligare läget blir i Euroområdet, desto sämre kommer det att gå för svenska exportföretag och den svenska arbetslösheten kommer att öka igen. Då gäller det återigen att försvara den svenska arbetslinjen och inte lockas till panikåtgärder som förstör de svenska statsfinanserna.




Grattis Finland!

2012-02-06

I och med att Sauli Niinistö vann det finska presidentvalet i går kväll innehar nu moderaternas systerparti, finska Samlingspartiet, både president- och statsministerposten i Finland. Vad jag vet har det aldrig hänt tidigare i modern tid.

Grattis Finland!






Verkligheten hann ifatt populismen

2011-12-07

Förra hösten vann den samlade oppositionen (S, SD, MP och V) en uppmärksammad votering där man minskade anslagen till regeringskansliet med 300 miljoner, trots att det redan då stod klart att det riskerade att medföra nedläggning av ett antal ambassader runt om i världen. Oppositionen var så förblindade av möjligheten att lyckas fälla regeringen i en omröstning att man struntade i kritiken och varningarna för effekterna.

I dag tog riksdagen, med stöd av Socialdemokraterna, beslut om att återföra dessa 300 miljoner till regeringskansliet igen. Verkligheten hann ifatt Socialdemokraterna och de tog nu sitt ansvar och rättade därmed till det tidigare olyckliga beslutet och gav tillbaka pengarna. Sunt förnuft segrade till slut. Överenskommelsen innebär bl.a. att ambassaderna i Hanoi, Buenos Aires, Luanda och Kuala Lumpur räddats från nedläggning.




Hyckleri styr världspolitiken

2011-09-04

Hyckleri och att vända kappan efter vinden är traditionella principer för världens stormakter och deras säkerhetstjänster. Senaste exemplet är de pinsamma uppgifterna om hur USA:s och Storbritanniens regeringar och deras säkerhetstjänster haft tät och uppenbarligen vänskaplig kontakt med Muammar Gaddafi och hans regim långt in i närtid. Den brittiske dåvarande premiärministern, Tony Blair besökte bland annat Gaddafi i hans ökentält utanför Sirte i Libyen så sent som 2007. Det har tidigare framkommit att både Frankrike och Italien haft nära relationer med Libyen, och Gadaffi var för några år sedan på officiellt statsbesök i Paris. Men nu tävlar samma länder om att ta avstånd från Gaddafis regim och att stödja rebellerna. Hyckleri är det minsta man kan säga. Det är väl ingen vild gissning att det är Libyens oljetillgångar som främst styr omvärldens agerande.

På samma sätt var det Sovjetunionen och USA som länge turades om att stödja olika grupperingar i Afghanistan, beroende på vilken sida som för tillfället var "rätt". USA var ett av de länder som beväpnade Talibanerna för att hjälpa dem att driva bort Sovjetunionen som då ockuperade Afghanistan. Idag slåss USA mot Talibanerna i stället. På samma sätt har både Sovjet och USA varit en av Saddam Husseins bundsförvanter, tills det var dags att byta sida. Båda sidor turades också om att stödja diktaturen i Egypten, den diktatur som nu alla tar avstånd från. Listan på exempel kan göras lång. USA och Sovjet delade under lång tid i praktiken upp Afrika och Latinamerika mellan sig och stödde ett otal diktaturer.

Jag är en stor vän av USA och deras bundsförvanter i Europa, men jag stör mig på det otroliga hyckleriet som styr världpolitiken. Det finns alltför få stora länder i världen som vågar stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter om detta ställs mot handelsförbindelser, olja och vapenexport. Det är tyvärr den trista sanningen. Kina är ett exempel. Jag tycker inte det är fel att svenska politiker åker till Kina (jag kommer troligen själv att göra det nästa år tillsammans med Utbildningsutskottet), men jag tycker det vid dessa tillfällen är en självklarhet att man också lyfter obehagliga frågor om demokrati och mänskliga rättigheter.




Diktaturerna faller som höstlöv

2011-08-24

För tjugo år sedan föll stora delar av diktaturerna i Östeuropa. De Baltiska staterna blev fria, Tyskland återförenades och demokratin utvecklades i de gamla kommunistländerna. Detta har firats på många håll de senaste veckorna. De flesta människor i det gamla Östeuropa lever idag ett betydligt bättre liv än före kommunismens och Berlinmurens fall.

Kanske ser vi nu en liknande våg av händelser i Norra Afrika och Mellanöstern. Tunisien och Egypten har gjort sig av med sina diktatorer, och Libyen verkar nu slutgiltigt ha gått samma väg. I Syrien verkar en liknande process vara i full gång.

För Libyen återstår dock enorma problem. Att störta Ghaddafi är något som kan förena alla rebeller. Men vilken väg ska Libyen nu gå? Ett land utan parlament, utan regering, i stort sett utan myndigheter och fungerande styre ska förhoppningsvis omvandlas till en demokrati. Det blir ingen enkel resa. Både muslimska fundamentalister och andra extremister måste hållas kort om Libyen ska kunna bli en modern demokrati med fulla mänskliga fri- och rättigheter.

Vad gäller de störtade diktatorerna kan de väl lämpligen behandlas på samma sätt som de fallna höstlöven och kastas på historiens sophög.




Skammens mur

2011-08-14



Den här helgen är det 50 år sedan Berlinmuren började byggas. Detta extrema exempel på socialistiskt förtryck, där man var tvungen att spärra in hela befolkningen för att de inte skulle fly bort från det "socialistiska drömsamhället". Märkligast är väl att så många svenska politiker på vänsterkanten regelbundet besökte dåvarande DDR och gullade med förtryckarregimen. Än idag finns vilsna socialister och kommunister i Sverige och andra länder i Europa som längtar tillbaka till den gamla kommunisttiden.



Muren byggdes två veckor innan jag föddes, och under mina första 28 år var muren en del av verkligheten. Men den 9 november 1989 rasade både socialistsamhället och muren slutligen samman av folkligt vrede. Jag minns det så tydligt, känslan att ett nytt Europa höll på att födas.

Många ungdomar har en väldigt vag bild av berlinmuren, järnridån, kommunismen och kalla kriget. Men detta är lika viktigt att påminna om som allt det hemska som hände under nazistregimen och förintelsen i Tyskland. Faktum är att kommunismen orsakat betydligt fler dödsoffer än vad Hitlertyskland gjorde. I dag finns några få socialistiska förtryckarregimer kvar. Nordkorea är en, där befolkningen inte tillåts lämna landet. Cuba är ett annat socialistland där människor riskerar livet för att försöka fly över havet, bort från förtrycket. Vitryssland i vår närhet kanske inte direkt spärrar in sin befolkning, men människor lever ändå under en totalitär socialistisk regim.




Tankarna går till Norge

2011-07-23













Norges sak är vår

2011-07-22

Ännu en gång har galenskapen och ondskan angripit oss. Vilket land som utsätts för denna typ av angrepp är nog mer en slump. I vintras var det Stockholm, även om vi hade tur och kom undan med blotta förskräckelsen. I dag var det Oslo, och Utöya som drabbades, och följderna blev fruktansvärda. Tankarna går till alla drabbade och deras anhöriga. Vem som utfört dåden kan man bara gissa, det kan givetvis vara allt från al Qaida till en eller flera ensamma galningar. Troligen kommer väl ett antal organisationer som vanligt att ta på sig skulden, men vem som verkligen är skyldig och varför är svårt att veta.

Fotot har jag citerat från norska NRK, och visar en av de drabbade regeringsbyggnaderna i Oslo.

Samtidigt är det som hänt en påminnelse om eftertanke hos de naiva svenska politiker, främst från Vänsterpartiet och Miljöpartiet som i alla sammanhang när det gäller signalspaning, säkerhetspolis och terroristbekämpning envist hävdat genom åren att det inte finns några som helst hot mot Sverige. Utan att dra några slutsatser om anledningen till dådet kan man lätt konstatera att det som hände i Norge idag lika gärna kunde ha drabbat oss. För det första är världen global och alla länder som ställer upp för FN i olika insatser för fred, demokrati och mänskliga rättigheter är potentiella mål för terrorism och vansinnesdåd från enskilda personer. Sverige, Norge och Danmark har en traditionellt stark roll i det internationella arbetet och kan drabbas av angrepp på grund av detta engagemang. Utöver detta finns det samhällsfientliga grupperingar, kriminella nätverk och enskilda galningar som kan göra sig skyldiga till lite av varje. Den som tror att Sverige är skyddat från alla sådana hot är minst sagt naiv.




Orimlig biståndskritik

2011-07-15

Regeringen har beslutat att föra över en miljard från biståndsbudgeten till Finansdepartementet. Detta har väckt ont blod hos bland annat biståndsorganisationen Diakonia och hos vissa media som anklagar regeringen för att "trixa" med biståndet. Jag tycker det är en olustig och synnerligen orättvis kritik.

Bakgrunden är att Sverige gjort en avskrivning av lån till Kongo, eftersom man inser att landet aldrig kommer att kunna betala tillbaka. När lånen skrivs av uppkommer förluster hos Exportkreditnämnden och hos staten. Denna brist täcks nu av biståndsbudgeten genom en överföring, helt i enlighet med internationell biståndpraxis.

Att kritisera detta känns synnerligen märkligt. Om Sverige ger kontant stöd som bistånd till ett annat land är det ingen som ifrågasätter att detta betalas av biståndsbudgeten. Om vi, rent teoretiskt, skulle ge Kongo ett stort kontant biståndsstöd, varefter de betalade tillbaka svenska lån med delar av dessa pengar skulle ingen heller reagera. Men om vi i stället efterskänker skulderna direkt mot biståndsbudgeten så är det plötsligt ett jätteproblem. Jag kan inte förstå detta, i sak innebär det ju precis samma sak. Sverige blir lite fattigare och biståndslandet lite mindre fattigt. Självklart ska detta stöd finansieras genom Sveriges mycket generösa biståndsbudget.

Sverige är vad jag vet det mest generösa biståndslandet i hela världen räknat per invånare. I en intervju säger biståndsminister Gunilla Carlsson (M) att "varje svensk som arbetar, jobbar 24 minuter i veckan för bistånd". Det ger en bra illustration - vi talar inte om några småpengar i svenskt bistånd utan om stora summor. Jag tycker vi ska vara generösa med vårt svenska bistånd, under förutsättning att vi är noga med hur biståndpengarna används och vilka länder som tar emot vårt stöd. Men det finns självklart ingen anledning att inte räkna in allt bistånd i biståndsbudgeten och därmed bakvägen utöka det generösa svenska biståndet ytterligare. Det är de som vill lägga skuldavskrivningarna utöver övrigt bistånd som trixar med siffrorna, inte regeringen.




Viktig överenskommelse om Sveriges insats i Libyen

2011-06-08

Idag presenterade regeringen tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet en överenskommelse om en fortsatt insats i Libyen till stöd för FN-resolutionen 1973. "Det är en stark överenskommelse både vad gäller det sakliga innehållet och den politiska bredden, den visar för omvärlden att Sverige är berett till internationellt ansvarstagande i krävande operationer och svåra situationer. Det är viktigt att i nuläget upprätthålla det militära trycket mot Kaddafi för den fortsatta utvecklingen i landet och för en framtida politisk lösning på konflikten", sade Carl Bildt under pressträffen.

Överenskommelsen innbär dels en intensifierad och bredare spaningskapacitet utfört av fem stycken JAS 39 Gripen och tillhörande stödresurser, bland annat flygtankning, en bordningsstyrka för att upprätthålla vapenembargot, samt personal för informationsoperationer. Allt i enlighet med önskemål från FN. Lite speciellt är det att den svenska utrustningen för flygspaning är betydligt bättre än den som NATO har själva, varför man från NATO/FN är mycket angelägna om svenskt deltagande i spaningsoperationerna.

Överenskommelsen har väckt vissa...hmm...reaktioner från media, med tanke på Socialdemokraternas olika turer i frågan. Det känns lite onödigt att strö salt i de röda såren, så jag nöjer mig med att länka till den s-märkte krönikören Lena Mellin i Aftonbladet som skriver så här. Ganska underhållande läsning måste jag medge.



Självklart ska Sverige ställa upp när FN ber om hjälp

2011-05-06

Statsminister Reinfeldt öppnar för en förlängning av den svenska insatsen i Libyen efter den första juli, vilket är sista dagen för den insats riksdagen redan beslutat om. En förlängning är logisk och ligger helt i linje med svenska traditioner att ställa upp på insatser när FN ber om hjälp. Vi ser nu hur flyktingströmmarna ökar från västra Libyen, och allt fler rapporter kommer om fruktansvärda övergrepp mot civilbefolkningen från Gaddafis styrkor.

Socialdemokraterna har förvånat många genom att kräva att insatsen ska avbrytas den första juli och flygplanen och personalen kallas hem. Hård kritik kommer idag från Svenska FN-förbundet som kritiserar S-ledaren Håkan Juholt för att han sänder konstiga signaler med beskedet att inte vilja förlänga insatsen utan att ens diskutera med andra politiska partier. "Det är en tradition i Sverige att man kommer överens om de här frågorna över partigränserna" säger FN-förbundets ordförande Alexander Gabelic och tillägger att Socialdemokraterna är ett parti som historiskt alltid ställt upp för FN.

Även Aftonbladets ledarsida gick till ovanligt hårt angrepp mot Socialdemokraterna häromdagen, där man bland annat skrev att "Det vore fel att svika FN. Det vore fel att svika Sveriges skyldighet att skydda Libyens civilbefolkning. Socialdemokraterna bör återgå till FN-linjen och de principer dåvarande biträdande partisekreteraren så elegant utvecklade på de kristna socialdemokraternas kongress 2005: ”Det är vår skyldighet att alltid stå upp för folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Tystnad är det samma som acceptans. Vi får aldrig låta oss tystas. Mänskliga rättigheter går alltid före staters suveränitet.” Han (som alltså sade dessa ord) hette Håkan Juholt."

I dag är det Alliansregeringen som ensamma verkar stå upp för Sveriges engagemang för mänskliga rättigheter och för FN. Även på detta område har Socialdemokraterna abdikerat.



Konservativa Samlingspartiet största parti i Finland

2011-04-17

Av allt att döma blir Konservativa Samlingspartiet (alltså Moderaternas "systerparti") Finlands största parti efter dagens riksdagsval, vilket i så fall är första gången i modern tid.

Fyra partier är ungefär jämnstora, och hur man ska bilda regering återstår att se. Men allt talar för att Finland i likhet med Sverige nu får en Moderatledd regering med partiledaren Jyrki Katainen som statsminister. Ett historiskt valresultat.




Sverige tar sitt ansvar i Libyenkonflikten

2011-04-01

Riksdagen har just tagit beslut om det svenska deltagandet i den internationella militära insatsen i Libyen. Beslutet innebär att vi deltar i den av FN beslutade insatsen för att skydda civilbefolkningen i Libyen mot övergrepp från den egna regimen. Detta FN-beslut var historiskt, och bygger på ett brett internationellt stöd, där exempelvis även Arabförbundet stödjer aktionen och har förklarat att den Libyska regeringen saknar legitimitet.

FN har gett NATO i uppdrag att leda operationen, och Natos generalsekreterare bad i förrgår, den 29 mars, formellt Sverige att delta. Sverige har en tradition av att delta i insatser när FN kallar.

Det svenska bidraget kommer att omfatta högst åtta JAS Gripen-plan, ett transportflygplan av typen Hercules, som även kan användas för lufttankning, samt spanings- och stödresurser. Styrkan kommer att uppgå till ca 130 personer. En särskild undsättnings- och räddningsstyrka kommer att finnas i beredskap att sättas in vid behov. Därför har regeringen begärt att den totala styrkan tillfälligt ska kunna uppgå till 250 personer. Kostnaden för det svenska bidraget beräknas uppgå till högst 200 miljoner kronor. Finansieringen sker inom ramen för Försvarsmaktens anslag.

Syftet med den svenska insatsen är att bidra till att upprätthålla flygförbudszonen över Libyen. De svenska flygplanen ska inte ägna sig åt att bekämpa mål på marken, utan ägna sig åt spaning och bevakning av flygförbudszonen, inte minst för att förhindra att Ghaddafiregimen får vapenförstärkningar utifrån. Genom sin insats bidrar de svenska planen därför även till att underlätta för andra länder att utföra aktioner mot markmål. Sverige är en del av en större helhet.

Riksdagsbeslutet skulle givetvis kunnat gå längre. Svenska flygplan skulle kunna ha deltagit även i bekämpning av markmål i de fall civilbefolkning angrips. Men det är ändå viktigt med ett brett stöd från den svenska riksdagen, så dagens beslut känns ändå bra. Nu tar Sverige sitt ansvar, precis som våra grannländer Norge och Danmark, och ett stort antal andra länder. Sverige blir som sagt en del av en större enhet, där olika länder har olika uppgifter.

Riksdagen var tyvärr inte helt enig. Fem ledamöter avstod i omröstningen. Och Sverigedemokraterna röstade nej, vilket för mig är obegripligt. Genom en stark FN-insats kan vi ju åskynda en demokratisk utveckling i Libyen och minska flyktingströmmarna till Europa. Det borde rimligen ligga även i Sverigedemokraternas intresse.

Lika obegripliga är de mail jag fått från fredsaktivister, som avvisar militärt våld och förespråkar "en fredlig dialog" med Ghaddafi. Kanske det mest naiva jag hört. En fredlig dialog med en regim som medvetet bombar och dödar sina egna medborgare och som placerar ut prickskyttar på hustaken för att skjuta ned sin egna befolkning är orealistisk. Ghaddafi är misstänkt för brott mot mänskligheten och bör gripas och åtalas för detta vid internationell domstol. Han måste bort från makten så att Libyen kan få en demokratisk utveckling.



Utbildningsutskottets studieresa till Bryssel och Paris

2011-03-24

Utbildningsutskottets studieresa den 21-24 mars 2011 gick till Bryssel och Paris, och främsta syftet var att få en tydligare bild av hur OECD, EU och olika EU-organ arbetar med utbildnings- och forskningsfrågor. Hela reseberättelsen finns här.
















Lättare att krossa monument än kampen för demokrati

2011-03-19



Regimen i Bahrain krossade igår det vackra och symboliska pärlmonumentet i centrala Manama, ett monument som byggdes på 1980-talet som symbol för de sex gulfstaternas samarbete, och som blivit en turistattraktion i huvudstaden. Rivningen skedde eftersom monumentet blivit en samlingsplats för demonstrationerna mot regimen. En ganska obegriplig och minst sagt omogen reaktion. Tror verkligen regimen att demonstranterna slutar protestera bara för att man river ett monument? Troligen blir det precis tvärtom. Det är nog lättare att krossa ett monument än att krossa demonstranterna.

I Libyen bryter Ghaddafi som väntat mot vapenvilan och det är bara att hoppas att omvärlden nu svarar tydligt på detta för att skydda civilbefolkningen. När nu regimen anfaller Benghazi duger det inte att omvärlden sitter med armarna i kors, och med FN-beslutet i ryggen är det bara att sätta igång. Även Sverige har möjlighet att bidra med flyg om FN efterfrågar detta.

I längden kommer det Libyska folket att vinna kampen för demokrati. Precis som det förhoppningsvis kan bli även i Bahrain, Jemen och andra länder i regionen.



Bättre sent än aldrig

2011-03-18

Äntligen tog så FN:s säkerhetsråd beslut om flygförbudszon över Libyen. Det var verkligen i sista minuten, beslutet borde naturligtvis kommit mycket tidigare. Omvärlden är skyldiga att ingripa när en galen diktator dödar sin egen befolkning. Men nu finns ändå en liten chans att påverka utvecklingen i Libyen. Personligen tror jag dock inte att en flygförbudszon räcker, FN skulle nog behöva ta beslut även om en FN-ledd insats på marken för att stoppa hotande massakrer av civilbefolkningen, och för att få bort Gadaffi.



Låt inte katastrofen i Japan rädda Ghaddafi!

2011-03-14

Den ende som helt säkert gläds åt katastrofen i Japan är nog Libyens diktator Ghaddafi. I skuggan av den kompakta nyhetsbevakningen från Japan fortsätter han den blodiga kampen mot sitt eget folk. Och medan NATO och FN diskuterar och funderar tar Ghaddafi tillbaka de städer som rebellerna befriat. Det kraftfullaste världens ledare presterat så här långt är ett krav på att Ghaddafi måste avgå. Jag tvivlar på att han bryr sig särskilt mycket. Nu krävs handling från NATO och Arabförbundet för att stödja en demokratisk utveckling i Libyen och störta Ghaddafi en gång för alla!



Tankarna går till Japan

2011-03-12



Gårdagens första rapporter från Japan kändes inte så väldigt allvarliga, men som det brukar vara växer katastrofen efterhand. Nu kan vi konstatera att jordbävningen i Japan är den värsta på minst 140 år och en av de värsta som drabbat jorden i modern tid. Figuren från BBC:s websida visar jordskalvets utbredning.

På landsbygden och i mindre kustsamhällen med enklare bebyggelse är katastrofen uppenbarligen enorm. Inte minst har den stora flodvågen har skapat kaos och enorm förödelse som utplånat det mesta i sin väg. I de moderna städerna, inklusive Tokyo, blir man däremot imponerad av hur motståndkraftigt samhället trots allt verkar vara mot svåra jordbävningar. Många moderna byggnader och ny infrastruktur verkar ha klarat påfrestningarna från jordbävningen, som var kraftig även i Tokyo. Men så har ju också japanerna förberett sig länge för detta och man har en oerhörd kunskap när det gäller att anpassa samhället inför framtida hotande jordbävningar. Vikten av kunskap, teknik och framförhållning visar sig nu tydligt.

Men tankarna går till alla som drabbats, och man inser återigen hur små vi människor är och hur lite vi kan göra mot jordens och naturens enorma krafter. Man inser också hur bra vi har det i vår lugna del av världen, där både krig och naturkatastrofer är sällsynta. Ibland borde vi kanske stanna upp och tänka lite mer på detta.



Varför vill så många försöka misstolka Carl Bildt?

2011-02-24

Jag upphör aldrig att förvånas över det stora intresse som finns bland media och politiker för att på alla sätt försöka misstolka det Carl Bildt säger i olika frågor. Kanske är det så att det är enda sättet att angripa en politiker som har en sådan bredd och kunskap när det gäller utrikespolitiska frågor? Om man inte kan slå honom på fingarna när det gäller kunskaper så får man ju försöka på något annat sätt.

När Carl Bildt i radio uttalade sig om Libyen och sa att ”Det handlar inte om att stödja den ena eller andra, det handlar om att få stabilitet och en rimlig utveckling” så tolkade jag det aldrig som att han inte ville ta ställning mot Moammar Gadaffi. Att Carl Bildt som moderat skulle försvara en socialistisk diktator kändes som en ganska långsökt slutsats. I stället tolkade jag det som att Bildt inte ville ta ställning för den ena eller andra grupperingen i det uppror mot Gadaffi som pågår i Libyen. Den tolkningen var ju ganska rimlig med tanke på hur tydligt media rapporterat om hur Libyen riskerar att splittras i olika delar och hur Gadaffis fall i värsta fall skulle kunna starta ett inbördeskrig. I det läget är det dumt att EU eller enskilda länder som Sverige öppet stödjer någon av kandidaterna till ett nytt ledarskap. Bildt var också tydlig i flera TV-intervjuer om att det viktiga nu är att skapa en nationell dialog i alla de arabländer där diktatorerna fallit så att man kan främja en demokratisk utveckling och fria val. Detta var en av de saker han agerade för vid sitt besök i Egypten i veckan.

Nu framkommer också i media att det var precis detta Carl Bildt avsåg med sitt uttalande. Och därmed får Carl Bildts kritiker än en gång bita i gräset och tvingas inse att man får ha betydligt bättre på fötterna om man ska ge sig på landets mest kunniga utrikespolitiker.



Befrielseflaggan vajar på Libyens ambassad i Stockholm

2011-02-22

Runt om i världen sker protester mot Gaddafi-regimens våld mot det egna folket. Libyens FN-delegation i New York har idag förklarat att man representerar det Libyska folket och inte Gaddafi-regimen.

På ambassaden i London hissades i förmiddags befrielseflaggan på ambassaden och ambassadören och tjänstemännen tog avstånd från regimen i hemlandet. Och under eftermiddagen har samma sak tydligen hänt i Stockholm, ambassadören gick med på att hala den helgröna Libyska flaggan och ersätta den med den gamla Libyska flaggan som gällde före Gadaffi.

Denna bild fick jag nyss via e-post, fotograf okänd. Men som synes vajar nu befrielseflaggan även i Stockholm!




Terroristen Gadaffis sista skamliga strid?

2011-02-21

Kanske har jag varit en smula naiv i min syn på länderna i Norra Afrika. Men i så fall har jag säkert varit i gott sällskap. Visst har nog de flesta svenskar insett att länderna söder om Medelhavet knappast kan betraktas som demokratiska med fria val och mänskliga rättigheter enligt europeisk modell, men nog har vi lite till mans ändå sett exempelvis Egypten och Tunisien som hyfsat moderna och fredliga länder där befolkningen trots allt haft viss frihet och ekonomisk utveckling, och som länder dit man utan att skämmas kunnat åka på semester. Men de senaste veckornas bilder där regimerna använt kraftigt våld mot fredliga demonstranter för att behålla makten, följt av fynden av de enorma gömda rikedomar som diktatorerna och deras familjer mer eller mindre stulit från sitt eget folk har gett en betydligt mörkare bild.

Andra länder har vi nog mer tydligt uppfattat som hårda diktaturer hela tiden. Dit hör givetvis Algeriet, men framförallt Libyen med diktatorn och tidigare terroristledaren Muammar Gadaffi i spetsen. Libyen är sannolikt norra Afrikas värsta och brutalaste diktatur. En snabb sökning på nätet ger en bild av något av det som Gadaffis regim misstänks ha varit inblandat i genom åren. Ren statsterrorism!

Exempelvis har Gadaffi länge betraktats som understödjare av terroristorganisationer och FN har infört sanktioner mot Libyen med krav på att allt stöd till terrorism ska upphöra. Gadaffiregimen var under 1970-talet även involverat i omstörtande aktiviteter i både arabiska och icke-arabiska länder. Under mitten av 1980-talet anklagades Libyen för att vara huvudfinansiär för internationell terrorism, och för direkt inblandning i rörelsen Svarta september som genomförde Münchenmassakern mot israeliska idrottsmän under de olympiska sommarspelen 1972. Enligt USA ansvarade Libyen även för diskoteks- bombningen i Berlin 1986 som dödade tre personer och skadade fler än 200. Libyen har även medgett sitt ansvar för den så kallade Lockerbieaffären - bombdådet mot PanAm-planet som störtade i den skotska byn Lockerbie 1988. Libyen och Gadaffi har alltså ett ganska omfattande syndaregister.

Även inom landet har regimen gått hårt fram för att bygga sin "islamistiska socialism". All form av opposition slås ned, hårt och brutalt. Just nu ser man också hur Libyen går hårdare fram mot demonstranter än i kanske något annat land, och skjuter skarpt mot fredliga demonstranter, och använder stridsflyg och bombplan mot sin egen befolkning! I ett TV-tal i natt hotade Gaddafis son Saif el Islam det Libyska folket med inbördeskrig och att "vi kommer att slåss till siste man, sista kvinna och sista kula". Men just nu verkar ändå inget omöjligt. Den hårda och brutala regimen till trots kan kanske folkets vrede tvinga fram demokrati även i Libyen? Nyheten som kom idag att tre anställda vid den Libyska ambassaden i Stockholm sagt upp sig med omedelbar verkan i protest mot regimens våld mot demonstranterna i hemlandet, och andra rapporter om att delar av armén i Libyen verkar byta sida och stödja demonstranterna väcker hopp. Samma sak gäller de piloter som vägrade angripa demonstranter med sina flygplan och i stället flög iväg dem och landade på Malta. Gadaffis sista stund är sannolikt snart kommen, och det vore en fantastisk utveckling för hela norra Afrika om han tvingades bort.

Framtiden för ett demokratiskt och fredligt Nordafrika är fantastisk. Tänk vilken turism som kan utvecklas längs hela den nordafrikanska kusten, och hur mycket mer handel det kan bli med Europa. En annan möjlighet som kan utvecklas i ett demokratiskt Afrika är en storsatsning på solkraft i Sahara som kan leverera el till hela södra Europa och därmed ge massor av kapital för utveckling av EU:s grannländer i söder. Det nordafrikanska folket har precis allt att vinna på en demokratisk utveckling.



Socialdemokraterna står där med skammen

2011-02-16

I utrikesdebatten idag fick den svenska regeringen med Carl Bildt i spetsen hård kritik från Socialdemokraternas utrikestalesperson Urban Ahlin för att man inte tidigare och tydligare tog avstånd från Egyptens president Mubarak och krävde hans avgång. Kritiken känns en smula märklig när man vet att Socialdemokraterna under många år haft nära kontakter med både Mubarak och hans regering liksom med Tunisiens president Ben Ali och hans regering, allt inom ramen för Socialistinternationalen. Aldrig har man väl hört någon kritik från Socialdemokratin mot dessa regimer? Rimligen är väl kritiken från Socialdemokraterna mot den svenska regeringen ett försök att avleda uppmärksamheten från deras eget förflutna när det gäller gullande med allsköns socialistdiktaturer världen över.

Carl Bildt beskriver mycket träffande Socialdemokraternas pinsamma förflutna när det gäller Egypten och Tunisien på sin blogg idag:

"Årets utrikesdebatt kommer nog att kommas ihåg inte minst för diskussionen om vad socialdemokraterna egentligen haft för sig med Egypten och Tunisien.

Det var under den europeiska frihetens magiska år 1989 som Socialistinternationalen hade kongress i Stockholm och upptog Mubaraks parti NPD från Egypten och Ben-Ali’s RCD från Tunisien som fulla medlemmar.

Då hade det redan rått undantagstillstånd i Egypten i snart ett decennium.

Så när socialdemokratin nu plötsligt vill klä sig i frihetens flagga är det ett minst sagt obehagligt faktum att de satt och mös med Mubaraks män i decennium efter decennium i sin gemensamma socialistiska sällskap.

De kan tycka att vi än snabbare skulle ha stått på frihetens sida. Men den obehagliga sanningen är att de ju hela tiden satt vid förtryckarnas sida.

Och denna svenska regering var tydlig i anföranden i FN:s generalförsamling och FN:s råd för mänskliga rättigheter. Jag är övertygad att vi var tydligare än tidigare regeringar varit."

Socialdemokraterna står där med skammens rodnad på kinderna och byxorna nere. När man kritiserar den svenska regeringen för passivitet mot diktaturer i Nordafrika faller kritiken tillbaka mot dem själva.



Dominobrickorna faller

2011-02-12

Så har då Egyptens president avgått. Egypten måste väl vara det enda land i världen där befolkningen faktiskt verkar se positivt på att militären tagit över ledningen av landet och förhoppningsvis banar väg för ett mer demokratiskt styre. Det är bara att hoppas att utvecklingen går mot fria val och en modern demokrati.

Efter Tunisien och Egypten verkar fler länder stå på tur. I Algeriet har det varit demonstrationer idag, och den algeriska regimen med president Buteflika i spetsen verkar minst sagt sitta löst. Vadslagningsfirmorna lär redan vara igång och sätter odds på vilka arabdiktaturer som står på tur härnäst. Dominobrickorna faller, en efter en. Tänkt att internet och facebook startade allt detta!



Politiskt självmord i Egypten

2011-02-02

De tidigare mycket fredliga demonstrationerna i Egypten verkar plötsligt idag ha bytts mot kravaller och dödsfall. Journalister och politiska bedömare påplats verkar överens om att åtminstone en del av de våldsamma motdemonstranterna som angrep fredliga demonstranter och journalister verkar vara utkommenderade av regimen. Inte minst de välbeväpnade personer som mycket organiserat och samordnat stormade torget i Kairo, ridande på hästar och kameler. Det lär knappast ha varit vanliga demonstranter.

Mycket talar väl för att den avgående presidenten Mubarak gjorde ett sista desperat försök att stoppa upproret i Egypten. Lika mycket talar för att han därmed begår politiskt självmord. De tidigare fredliga demonstranterna lär nu knappast nöja sig förrän Mubarak lämnar Egypten, och det kan nog inträffa snabbare än de flesta tror. Mubarak har nu tappat all eventuell kvarvarande respekt i omvärlden, och lär inte ha många vänner kvar.



Vem tar makten när diktatorn är borta?

2011-01-31

Att få ett lands befolkning att enas i kampen mot en diktator, och kanske även lyckas tvinga bort diktatorn, är en sak. Att däremot få folket att enas om vad som ska komma i stället är betydligt svårare. Parallellerna mellan upploppen i Tunisien och Egypten och revolutionen i Iran förskräcker. I Iran blev man av med Shahen, men därefter startade ett inbördeskrig mellan shahtrogna rojalister, kommunister, separatister och flera fraktioner av islamister. Folket led svårt, och inte blev det bättre när de strängaste islamisterna slutligen segrade.

Frågan är vem som kommer att vinna kampen över Tunisien och Egypten, eller för all Norra Sudan, Jemen och andra länder dit upprorsstämningarna verkar sprida sig. Blir det demokrater, kommunister eller islamister som segrar? Det är bara att hoppas att befolkningen inte hamnar ur askan i elden, utan att de demokratiska krafterna slutligen drar längsta strået. Men ingen vet säkert.



2010-12-30 En regim som stinker

Man upphör aldrig att förvånas. Nu har man tydligen öppnat butiker som säljer mänsklig avföring (!) i Nordkorea. Detta eftersom bristen på konstgödsel är akut i det fattiga landet. Lokalt har mänskliga exkrementer länge använts i jordbruket men med butikerna har de nu också blivit en lätt tillgänglig handelsvara, säger professor Kim Young-Soo i Seoul. Ökad spänning mellan de koreanska staterna fick Sydkorea att 2008 sluta leverera gödningsmedel och ris till grannen i norr, och efter de nya angreppen och hoten mot Syd lär situationen inte bli bättre.

Den nordkoreanska kommunistdiktaturen fortsätter att prioritera utveckling av kärnvapen och upprustning av armén för att kunna hota grannlandet i söder, i stället för att se till att den egna befolkningen slipper svälta. En politik som stinker - på alla sätt.



2010-11-23 Allvarligt läge mellan Nord- och Sydkorea



Morgonens sorgliga nyhet är att Nordkorea beskjutit en Sydkoreansk ö och satt ett antal civila hus och en polisstation i brand. Den svenska ambassadören i Seoul, Lars Vargö, säger till svenska media att det är ett spänt läge i Sydkorea just nu och att läget är mycket allvarligt. Vargö tror dock att man försöker visa återhållsamhet från sydsidan och att utvecklingen beror helt på om Nordkorea vill fortsätta konflikten eller inte. Samtidigt uppges att Sydkoreas ledare samlats i en bombsäker underjordisk bunker, och att den Sydkoreanska armén står i högsta beredskap.

När man vet hur spänd situationen är mellan Nord- och Sydkorea så inser man också att läget kan vara mer allvarligt än de flesta kanske inser. Nordkoreas ledning känns ju inte särskilt pålitlig eller förutsägbar, det har visat sig genom åren. Jag tänker särskilt på hur det känns för de sydkoreanska soldaterna vid stilleståndslinjen mellan Nord och Syd (bilden), och inte minst för de svenska och schweiziska soldaterna som arbetar med fredsbevarande arbete där i ingenmansland mellan länderna. Men jag tänker också på alla invånare i storstaden Seoul, som inte ligger särskilot långt från gränsen mot Nord.

Bilderna är från min resa med Arbetsmarknadsutskottet till Sydkorea i september 2007, där vi bland annat besökte stilleståndslinjen (som går på tvären mellan husen på högra bilden, med Nordkorea i bakgrunden) och åt en svensk middag mitt i "ingemansland" mellan Nord och Syd tillsammans med svenska soldater. Västra bilden visar en av vägspärrarna vid bron över gränsfloden, innan man kommer in i den demilitariserade zonen mellan Nord och Syd. På resan träffade vi även ambassadör Vargö, och var även hemma hos honom och hans hustru på middag i deras residens i utkanten av Seoul. Dessa besök gav en väldigt bra och lite skrämmande inblick över det komplicerade läget mellan Nord och Syd. För den nyfikne finns fler bilder och hela min reseberättelse att ta del av från besöket i Sydkorea och uppe vid stilleståndslinjen.



2010-11-02 Bred majoritet kring svenska insatsen i Afghanistan

I går kom så det glädjande beskedet att sex av åtta riksdagspartier enats kring framtiden för den svenska insatsen i Afghanistan. Endast Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna står utanför överenskommelsen. Uppgörelsen mellan Alliansen, socialdemokraterna och miljöpartiet innebär att samma sex partier står bakom Afghanistaninsatsen i år, som gjorde det förra året. Detta markerar stabilitet och understryker den svenska traditionen av blocköverskridande stöd för de internationella insatser Sverige gör. Det är självklart mycket viktigt att de svenska kvinnor och män, som väljer att ta risker för att värna andra från risker, känner att det finns en bred uppbackning i riksdagen för deras insatser. Vänsterpartiet röstade för övrigt emot redan fjolårets proposition, och isolerar sig alltmer när det gäller utrikespolitiken.

Alla sex partierna säger sig vara nöjda med överenskommelsen, men det är lätt att konstatera att beslutet i allt väsentligt följer regeringens linje. Målet med insatsen är att Sverige och andra länder ska lämna över ansvaret efterhand med syftet att den Afghanska regeringen ska kunna styra landet från 2014. Men Sverige sätter inte redan nu något slutdatum för insatsen, och det är ett viktigt besked. Om vi redan nu hade satt ett slutdatum skulle det bara ha gynnar de krafter i Afghanistan som vill motarbeta fred och emokratisk utveckling. De svenska styrkorna utökas nu också i enlighet med regeringens linje med bland annat svenska räddningshelikoptrar.

Sverige fortsätter också sina satsningar på civilt bistånd i Afghanistan, och nu kan detta utvecklas ytterligare eftersom det finns trupper på plats som kan skydda biståndsarbetarna. Samtidigt tas de kommande åren ett första steg för övergång till en civil ledning för de samlade svenska insatserna i norra Afghanistan, inklusive biståndsinsatserna. Samarbetet med norska och finska insatser i området markeras särskilt i överenskommelsen.

Det är bara att konstatera att Socialdemokraterna och Miljöpartiet tog sitt förnuft till fånga och övergav överenskommelsen med Vänsterpartiet före valet som innebar att svensk trupp skulle börja dras tillbaka omedelbart. Regeringens förhandlare, med statsministern i spetsen, har varit skickliga, och nu finns det ett brett stöd i riksdagen för den svenska insatsen i Afghanistan.



2010-10-19 Sverige är i krig

På bara några dagar har en svensk soldat dödats och två sårats allvarligt i Afghanistan. Dödsfallet är därmed det femte som drabbat svenska soldater i landet. Allt fler börjar inse att Sverige faktiskt är i krig - mot terrorismen. Samtidigt blir diskussionen allt intensivare om det är rimligt att skicka svenska soldater på dessa mycket farliga uppdrag.

De svenska soldater som tjänstgör i Afghanistan är väl medvetna om riskerna. De som tjänstgör i Afghanistan har frivilligt avstått från sin egen trygghet för att försöka skapa trygghet åt andra. De förtjänar stor respekt. Trots att de är välutrustade och välutbildade tjänstgör de med livet som insats. Många svenska soldater drivs av en vilja att uträtta något positivt i ett annat land. Svenska Dagbladet berättade igår att inget tyder på att dödsfall avskräcker soldater från utlandstjänst, tvärtom var det så att efter att två svenska soldater dog 2005 ökade intresset dramatiskt för att delta i förbanden där de stupade ingick.

I en debattartikel, även den i Svenska Dagbladet, berättar Stefan Olsson, forskare vid FOI, om tre stora studier som just gjorts om vad befolkningen i Afghanistan tycker. Enligt dessa studier är en majoritet av afghanerna oroade över säkerheten i landet och de flesta är positiva till de Nato-ledda styrkorna. Även Afghanistans regering vill att Nato-styrkorna ska vara kvar, liksom ett antal frivilligorganisationer, exempelvis Svenska Afghanistankommittén. FN:s säkerhetsråd tog nyligen beslut om förnyat stöd för insatsen i Afghanistan, som idag omfattar 47 länder. Ska Sverige backa ur en FN-sanktionerad insats på grund av att man angrips militärt, eller ska man stå upp för FN-mandatet? Är det inte i själva verket så att angreppet mot de svenska soldaterna just visar att de svenska styrkorna behövs i landet, och att svenska soldater faktiskt vågar röra sig i områden som inte är helt säkra, just för civilbefolkningens skull?

Sverige satsar redan stort på bistånd till Afghanistan, det är ett av våra viktigaste biståndsländer. Sverige har dessutom öppnat en ambassad i Kabul. Vi hjälper afghanerna med uppbyggnad av polis, rättsväsende, utveckling mot demokrati och allmänna val, och trygg tillgång till skolor och sjukvård. Under FN-insatsen i Afghanistan har andelen afghaner som har tillgång till sjukvård ökat från 8% till 80%! Och idag går 2,5 miljoner barn i skolan, jämfört med praktiskt taget inga tidigare. Vad händer om Sverige och andra länder drar sig ur insatsen? Utöver att lokalbefolkningen givetvis kommer att drabbas hårt måste man ställa frågan om hur skulle säkerheten i världen skulle påverkas om Talibanerna tar kontrollen över hela Afghanistan och låter terrorister träna i landet för att sedan angripa länder i Europa eller Nordamerika? Och om det är för farligt för svenska soldater att vistas i Afghanistan, hur ska då obeväpnade och helt oskyddade biståndsarbetare kunna arbeta där? Alla dessa frågor måste finnas med i diskussionen.

För egen del tycker jag att Sverige ska stanna i Afghanistan utan någon bestämd tidsgräns för insatsen. Detta både för afghanernas skull och för att inte försämra tryggheten i resten av världen. Vi ska se till att våra soldater har den allra bästa utrustningen och det är viktigt att förstärka med svenska ambulanshelikoptrar som kan vara en resurs även för andra deltagande länder. Om inte svenska folket och svenska politiker är beredda på att svenska styrkor i en FN-insats kan bli angripna måste vi rimligen ta konsekvenserna av detta och i framtiden tacka nej till all förfrågan om att delta i internationella fredsuppdrag. Man kan helt enkelt inte villkora ett deltagande med att svenska soldater inte får utsättas för angrepp.



2010-10-15 Varför vill oppositionen svika flickorna i Afghanistan?

I dag har jag och min nya utskottsordförande i Utbildningsutskottet, Margareta Pålsson, ett gemensamt debattinlägg om den svenska närvaron i Afghanistan, där vi med ett exempel från verkligheten beskriver hur viktigt det är att Sverige fullföljer sitt uppdrag i Afghanistan. Artikeln har rubriken Vem tar ansvaret för Najiba? Den handlar om en verklig afghansk skolflicka, 10 år gammal, som beskrivs i Rädda barnens årsrapport. Utan svenska soldater på plats kommer hon inte längre att kunna gå i skolan.

Varför vill den samlade oppositionen (S, MP, SD och V) ta hem de svenska soldaterna innan uppdraget är slutfört?



2010-05-31 Brott mot folkrätten

Dagens stora samtalsämne är utan tvekan Israels attack på fartygen som var på väg til Gaza. Visst kan man ha synpunkter på att alla aktivister på fartygen uppenbarligen inte tillämpat den i förväg utlovade ickevåldsprincipen, och visst verkar det ha funnits en del aktivister på fartygen som verkar ha mindre intresse av humanitär hjälp och mer intresse av att driva politisk kampanj mot Israel. Allt gullande med Hamas är också upprörande, för mig är Hamas en terroristorganisation, även om man också utför humanitärt arbete. Humanitärt arbete på hemmaplan kan aldrig försvara terroristattacker mot Israel. Och man ska inte glömma att det är just alla dessa attacker som skapat en rädsla och oro i Israel och som kan förklara - men inte försvara - Israels överdrivna reaktioner i olika sammanhang.

Men allt detta saknar betydelse idag. När Israel angriper fartyg från andra länder på internationellt vatten så bryter man mot folkrätten. Dessutom har angreppen kostat människoliv. Det finns inget som kan försvara detta. För mig är det en gåta hur Israel kan uppträda på detta sätt. Det en katastrofal metod om man vill få omvärldens sympatier, och nu glider sympatierna i stället över till Hamas och andra våldsamma organisationer.

Sverige har agerat med kraft. UD har idag på morgonen kallat upp Israels ambassadör och påtalat att våld mot humanitära konvojer är helt oacceptabelt, och att man ser mycket allvarligt på det inträffade och beklagar djupt dödsfallen. Man har även begärt israeliska klargöranden, inklusive av vad som nu kommer att hända med fartygen och passagerarna, däribland ett drygt tiotal svenskar. UD påpekar särskilt att bordningen av fartygen ägt rum på internationellt vatten vilket gör händelsen särskilt allvarlig. Sveriges ambassad i Tel Aviv följer situationen noga och kräver tillträde till svenskarna.

Sverige stöder kravet från bland annat EU:s höge utrikespolitiske representant Ashton på en omedelbar oberoende internationell utredning. Sverige har även begärt ett extra möte i EU-kretsen med politiska kommittén för att diskutera det inträffade. EU och Sverige verkar sedan länge för att isoleringen av Gaza ska hävas och att gränserna omedelbart och utan villkor måste öppnas – och hållas öppna – för humanitär hjälp, handelsvaror och personer.



2010-05-25 Naivt utrikesutspel från den rödgröna oppositionen

"En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser", står det i de rödgrönas gemensamma dokument om Sveriges relationer med omvärlden. Under avsnittet om Ryssland i samma dokument nämns bara att de rödgröna vill att Ryssland avvecklar sina kärnvapen, militärbaserna nämns inte alls.

Det känns minst sagt naivt att ett regeringsalternativ går ut med denna typ av skrivningar. Och ännu mer naivt kanske att man tydligen inbillar sig att USA:s regering bryr sig om vad några svenska partier tycker. Socialdemokraternas utrikestalesman, Urban Ahlin, har också redan börjat slira om vad man egentligen menar med skrivningarna.

Utrikesminister Carl Bildt är mycket förvånad över att Socialdemokraterna gått med på de här skrivningarna om amerikanska militärbaser. "Det bekräftar ju att det är Hans Linde (V) som för pennan, men Urban Ahlin (S) känner sig bunden av detta också. Det skulle ställa till väldiga problem, det är renodlad antiamerikanism. Vi skulle få problem både i förhållande till USA och till länder som vill ha USA:s hjälp. Utrikesförvaltningen skulle få ägna betydande tid till skademinimering av en antiamerikansk utrikespolitik. Om de här kraven framförs i Sydkorea och Japan skulle det uppfattas som ansvarslös naivitet. Samma sak i Mellanöstern. Det här applåderas i Teheran men skapar djup oro i en lång rad demokratier runt om i världen" säger Carl Bildt, som precis som säkerhetspolitiska analytiker varnar för att det skulle leda till upprustning i olika delar av världen.

Men frågan är väl om det inte är detta som väntar i både den här och andra utrikesfrågor när ett litet fd kommunistparti får vara med och påverka den svenska utrikespolitiken för första gången någonsin, och där samtidigt den tilltänkta statsministerkandidaten Mona Sahlin är för svag för att leda sitt regeringsalternativ.



2010-05-12 Konservativa Tories tar över styret av Storbritannien

Ännu en socialistisk regering i Europa har fallit. Premiärminister Gordon Brown, Labour, lämnade idag in sin avskedsansökan. Det gjorde han rätt i, för han bär en stor del av ansvaret för landets usla ekonomi. Han har varit premiärminister i tre år och dessförinnan finansminister i tio år. Under denna tid har landets ekonomi blivit allt sämre. Inte konstigt att väljarna dömde honom och hans parti så hårt, och i stället gav Storbritanniens moderater, konservativa Tories ett mycket starkt stöd. I dag fick Tory-ledaren David Cameron, 43 år, drottningens uppdrag att bilda regering (se den officiella bilden som jag just fick på mail). Det lär bli tillsammans med Liberaldemokraterna (ungefär motsvarande Folkpartiet i Sverige). Cameron blir landets yngste premiärminister på flera hundra år.

Men det blir knappast en dans på rosor för den nya regeringen. Storbritanniens ekonomi är i uselt skick, nästan lika illa som Greklands. En fjärdedel av utgifterna i statsbudgeten finansieras med lån. Budgetunderskottet är nästan tolv procent av BNP, obetydligt bättre än Grekland. Cameron kommer att tvingas till kraftiga nedskärningar i landets offentliga service. Nedskärningar som är nödvändiga om inte Storbritannien ska hamna i samma kris som Medelhavsländerna. Men det lär inte göra åtgärderna mer populära för det.

I dag kom förresten också besked om kraftiga nedskärningar i Rumänien för att undvika samma kris som Grekland. Irland och Island har redan tidigare gått samma väg, och stora problem väntar Spanien och Portugal samt Italien. Men även normalt sett stabila länder som Frankrike och Tyskland måste ta till krafttag för att klara sin ekonomi. Återigen förtjänar det att sägas - Sverige kunde varit i samma läge om vi inte haft en regering som tagit så stort ansvar under krisen. Något att tänka på när valrörelsen i Sverige allt mer verkar handla om att oppositionen försöker bjuda över regeringen på alla områden utan att fundera så mycket över finansieringen. Det är en mycket farlig väg.



2010-04-28 Besök från Bayerns delstatsparlament



I dag har jag tillsammans med några utskottskolleger tagit emot
en stor delegation från motsvarande utskott i delstatsparlamentet i Bayern för en timmes samtal om svensk arbetsmarknadspolitik.
Vi var tre moderater och en centerpartist som tog emot, ingen från oppositionen hade tid att vara med. På bilden ovan sitter jag bredvid tolken och sedan syns Elisabeth Svantesson (M), Anna König Jerlmyr (M) och Lennart Levi (C).

Det var intressant att försöka förklara den svenska modellen, kollektivavtal, a-kassa och arbetsmarknadspolitk för utländska besökare, det gör att man måste försöka förklara ganska komplicerade frågor på ett övergripande och begripligt sätt.
Fast i grunden är det inte så stor skillnad mot att försöka förklara samma sak för svenska väljare, så dagens övning var kanske en
bra träning inför kommande valrörelse...



2010-04-13 Kondoleanser till Polen

I dag skrev jag mitt namn i kondoleansboken som ligger utlagd i Riksdagen för att hedra Polerns president och hans hustru och alla de polska politiker och andra som omkom i flygolyckan häromdagen.
















2010-03-11 Polistätt i riksdagen - och var beslutet idag så lyckat?

Dagens omröstning om ett uttalande om folkmord 1915 kantades som sagt av en del stök. Båda sidor i den infekterade debatten fanns på läktaren, och riksdagshuset var fyllt av extremt många poliser. Här sitter ett 20-tal poliser samlade och väntar på att voteringen ska vara slut så att man kan hålla ordning när åhörarna lämnar riksdagen.

Omröstningen då? Ja, som väntat fanns det olika åsikter inom partierna. Beslutet som vann - med 131 röster mot 130 - innebar att riksdagen tog beslut om att klassa händelserna 1915 som folkmord. Jag förvånas över att 131 ledamöter ansåg sig så väl insatta i detaljerna om vad som hände i ett krig 1915 för att anse sig kunna ta detta beslut. Vilka utrikespolitiska konsekvenser dagens beslut medför, och hur mycket det förstör försoningsprocessen mellan Turkiet och Armenien återstår att se. Men jag är tyvärr inte så säker på att dagens beslut medför något gott för framtiden.



2010-03-11 Infekterad riksdagsdebatt om 100 år gamla händelser i Turkiet

Ledamöter från flera partier vill att Sverige erkänner morden på medlemmar från flera etniska grupper under Osmanska rikets som sönderfall år 1915 som folkmord. De senaste veckorna har alla riksdagsledamöter fått flera hundra mail för och emot ett sådant beslut. Argumenten är mycket känslosamma, både för och emot.

Folkmord definieras främst i folkmordskonventionen från 1948. Många ledande historiker anser att det sannolikt var ett folkmord som ägde rum 1915 och det skulle antagligen ha klassats som sådant om folkmordkonventionen från 1948 hade funnits vid den tidpunkten. Problemet är bara att frågan om huruvida brott begåtts mot denna och andra konventioner ska avgöras av juridiska instanser. Det är inte den svenska riksdagen - ett folkvalt, representativt organ – som har till uppgift att göra folkrättsliga ställningstaganden eller som i första hand ska avgöra vad som inträffat längre bak i tiden. Riksdagen är ingen domstol.

Moderaterna tycker att det självklart är viktigt att de massakrer som drabbade armenier, assyrier/syrianer, kaldéer och pontiska greker kan diskuteras öppet. Att diskutera dessa frågor var länge tabubelagt i Turkiet. Under senare år har dock en positiv utveckling skett, bland annat har konferenser arrangerats i ämnet och en rad böcker publicerats. Frågan har vidare debatterats i medierna och uppmärksammats av turkiska enskilda organisationer. Turkiet och Armenien träffade i oktober 2009 en överenskommelse om att upprätta diplomatiska förbindelser samt att tillsätta en historiekommission för att granska de historiska källor som beskriver händelseförloppet i samband med det osmanska rikets söderfall. Krav från andra länder på Turkiet om ett erkännande om folkmord mot armenier m.fl. riskerar att störa en begynnande och ömtålig nationell process i Turkiet och kan skapa problem för den försoningsprocessen som nyligen påbörjats mellan Armenien och Turkiet.

Jag tänker därför, precis som samtliga moderater rösta nej till att den svenska riksdagen ska deklarera att det som hände i Turkiet 1915 ska klassas som ett folkmord. Men omröstningen kan nog gå hur som helst, även om de flesta från Alliansen verkar säga nej och de flesta från oppositionen vill ta beslut om att ett folkmord har skett. Det som gör frågan så infekterad är att den har många olika bottnar, vilket märks i mailskörden. Det handlar om religion, där kristna grupperingar gärna vill uttala kritik mot det muslimska Turkiet. Det handlar om grekiska röster som vill kritisera ärkerivalen Turkiet. Och det handlar om muslimska grupperingar som vill förhindra kritik mot Turkiet. Omröstningen om ett par timmar kan nog gå hur som helst, eftersom det finns representanter för alla dessa olika grupperingar i ett flertal partier i riksdagen. Utanför riksdagen är det just nu hård bevakning och lite småstökigt utanför allmänhetens entré där företrädare för båda sidorna i konflikten vill besöka åhörarläktaren och lyssna på riksdagsdebatten

Själv tycker jag också att det är orimligt att begära att jag som riksdagsledamot förväntas ha väldigt detaljerade åsikter om vad som hände i Turkiet i ett krig som inträffade för snart 100 år sedan. Hur skulle jag skaffa mig denna detaljkunskap? Hur mycket av min tid som ledamot i Sveriges Riksdag ska jag lägga på detta? Hur ska jag tolka de motstridiga åsikter som finns och hur ska jag veta vilken sida som har rätt? Är det rimligt att jag lägger en stor del av min tid på detta i stället för att ägna mig åt aktuella frågor som rör Sverige idag? Jag vet inte om jag tycker det är riktigt seriöst när ledamöter i Sveriges riksdag så tvärsäkert röstar för en viss ståndpunkt i en fråga som ytterst få av dem, om ens någon, kan ha tillräcklig kunskap om. Och inte heller att Sveriges riksdag lägger över tre timmars tid på att debattera saken.



2010-02-21 Grönland nästa!

Tidigt i morgon bitti går min resa till Grönland, som jag ska besöka under kommande vecka. Jag flyger från Köpenhamn till den tidigare amerikanska flygbasen Kangerlussuaq, och därifrån vidare till huvudstaden Nuuk (tidigare Godthåb). Jag reser i sällskap med min moderate riksdagskollega Sven-Yngve Persson, som jag också besökte Svalbard tillsammans med hösten 2008.

Vi vill på vår studieresa veta mer om hur Grönlands klimat förändrats genom historien, vilka förändringar man upplever idag, och vilka hot och möjligheter ett förändrat klimat kan medföra för människorna på Grönland. Grönland har den största samlade ismassan på norra halvklotet, längst in på Grönland är isen över 3 kilometer tjock. Det som händer med istäcket på Grönland är därför intressant för hela klimatforskningen. Jag kommer också att särskilt ta reda på fakta kring världens isbjörnar och deras liv, eftersom det finns så många motstridiga uppgifter om hur isbjörnarna påverkas av verkliga och hotande klimatförändringar. Isbjörnarna har ju nästan blivit en symbol för själva klimathotet.

Under vår resa ska vi bland annat besöka Universitetet i huvudstaden Nuuk, träffa forskare på Climate research Centre, besöka nationalmuseet i Nuuk, träffa regeringsrepresentanter och kommunrepresentanter och besöka parlamentet. Om det blir tillfälle och vädret tillåter ska vi också försöka göra en eller ett par utflykter ut i islandskapet. Om bara tekniken fungerar kommer löpande rapportering med foton på bloggen.

Hela reseberättelsen går att läsa här!



2010-01-18 Oppositionen djupt splittrad om utrikes- och försvarspolitiken

I går meddelade Mona Sahlin glatt i direktsändning i TV att oppositionen hade enats kring utrikes och försvarspolitiken. På en fråga från reportern om det varit svårt att komma överens sa Sahlin att det inte varit svårt alls! Och i dag skulle man presentera sin enighet. Det gick ju så där. Dagens besked blev i stället en uppvisning i oenighet...

*Oppositionen har ingen åsikt om hur försvarsanslagen skall se ut kommande år. De vill skära ner 2 miljarder kronor varje år – men de har inga som helst gemensamma besked om hur detta skall gå till, utan olika förslag allihop! Nu säger Sahlin att besked ska komma i april. den som lever får se.
* Den viktigaste svenska utlandsinsatsen är tveklöst den i Afghanistan. Här råder total oenighet, Vänsterpartiet vill ta hem alla svenska soldater medan Socialdemokraterna i allt väsentligt stödjer regeringen linje. Oppositionen vill "utreda" insatsen i Afghanistan under hösten 2011. problemet är bara att riksdagen redan hösten 2010 skall fatta beslut om förnyat mandat för den svenska ISAF-insatsen. En eventuell socialdemokratisk regering skulle därmed vara beroende av stöd från Alliansen gällande Afghanistan.
*I övrigt säger oppositionen att internationella insatser är viktiga för den internationella solidariteten, men samtidigt vill man minska Sveriges roll i dessa insatser. Inte helt logiskt kan man tycka.
*Värnplikten skall utredas 2011. Oppositionen tänker rösta emot det nya personalförsörjningssystemet för försvaret i riksdagen i vår, men inte riva upp det om de vinner valet.
*Försvarsindustrin säger man sig vara för, men exporten som den lever på skall begränsas. Företagen ligger med exportandelar mellan 85 och 90 procent och är beroende av export. Utan export kommer försvarsindustrin inte att överleva. Hur många jobb detta skulle kosta kan man fundera över.

Sammanfattningsvis ger oppositionen inga besked om målen för försvaret, insatsorganisationens storlek, värnplikten, Hemvärnets storlek, eller kapaciteten för internationella insatser, eller om svensk trupp ska vara kvar i Afghanistan. Man är djupt oeniga om det mesta. De frågor man har svårast att enas kring tänker man utreda - efter valet! - för att sopa problemen under mattan under valrörelsen. Men så lätt ska den rödgröna röran inte få komma undan...



2010-01-14 Katastrofen på Haiti

Rapporterna från Haiti blir alltmer skrämmande och ofattbara, och man kan inte låta bli att dra paralleller till Tsunamikatastrofen i Asien. Vissa talar om tiotusentals döda, andra uppgifter säger att det är över 100.000. Oavsett vilket verkar det bli en av de största mänskliga katastrofer som inträffat i modern tid räknat i antalet dödsoffer, och katastrofen inträffar i ett land som redan är svårt härjat av inbördeskrig, sjukdomar och extrem fattigdom.

Ibland kan det vara nyttigt att stanna upp en stund och tänka på hur bra vi har det i Sverige och resten av Skandinavien. Våra samhällsproblem känns ibland ganska obetydliga vid en jämförelse.





2009-12-02 Oppositionens splittrad om försvarspolitiken

Oppositionen låtsas i samhällsdebatten som om de vill satsa mer pengar på försvaret. I praktiken föreslår alla tre partierna på olika sätt besparingar i försvarets budget 2010 med 2 miljarder kronor. Om man summerar deras olika besparingsförslag blir det hela 4 miljarder som sparas bort, dvs nästan 10% av försvarets budget.

Oppositionen är alltså väldigt splittrad. (V) och (S) vill minska resurserna till utlandsnärvaro, medan (MP) vill satsa ännu mera. (MP) vill i sin budget satsa mindre på försvarsindustrin medan (S) säger att de vill satsa mera, dock utan att det syns i deras budget. (V) minskar anslagen för försvarsmateriel samtidigt som man i ett annat yttrande betonar vikten av att stödja svensk försvarsindustri. Inte helt logiskt kan man tycka. Man har också olika syn på värnplikten. Vid dagens fyra voteringar om försvarsbudgeten röstade (MP) med Alliansen i två, (S) röstade med Alliansen i en, och i endast en votering var oppositionen enad. Det illustrerar väl oenigheten inom den rödgröna oppositionen. Alliansen står däremot för en enad och mer försvarsvänlig politik, och är beredda att betala för denna.



2009-11-05 Orättvis kritik mot regeringens ja till gasledningen i Östersjön

Jag är gärna tydlig - jag gillar inte den kommande ryska gasledningen genom Östersjön. Jag kan inte acceptera att Ryssland använder sin energipolitik för att utöva makt mot andra länder, och jag tycker det är olyckligt att vi genom gasledningen lär få ökad rysk militär närvaro i Östersjön. Dessutom anser jag inte att rysk gas är ett framtida bränsle att lita för för Europa (jfr gårdagens inlägg). Miljöriskerna för Östersjön oroar också.

Men trots mitt ogillande i sak så stödjer jag regeringens beslut. Sverige är bundna av internationella konventioner som reglerar denna typ av verksamhet. Det är viktigt att komma ihåg att den internationella havsrätten utgår från att alla stater har rätt att lägga rörledningar på en kuststats kontinentalsockel. Regeringens handlingsfrihet vid prövningen av denna ansökan är därför betydligt mer begränsad än om det gällt en ledning som berör svenskt territorium. Om vi i Sverige menar allvar med att andra länder ska respektera internationella konventioner så måste vi även göra det själva.

Vad gäller miljön gör regeringen bedömningen att naturmiljön endast i begränsad omfattning kommer att påverkas och detta framför allt under en mycket begränsad tid i samband med anläggningsarbetena. Regeringen har ställt ett antal villkor för att säga ja, bland annat måste konsortiet som bygger ledningen samråda med svenska myndigheter avseende framför allt miljö- och tillsynsfrågor.

Men som sagt - kritiken mot regeringen är mycket orättvis. Och när oppositionen säger nej undrar man hur det är med deras respekt för ingångna avtal och konventioner? Jag är faktiskt lite förvånad att man verkligen är beredda att kasta bort all heder och moral för att kunna komma med ännu ett populistiskt utspel. Hade man själva suttit i regeringsställning hade man med all säkerhet sagt ja.



2009-11-03 Reinfeldt och Obama i möte i Vita Huset

I går träffades Fredrik Reinfeldt och Barack Obama i Vita Huset i Washington. Det blev samtal om både klimatfrågan och om fredsinsatsen i Afghanistan. (Foto från regeringens hemsida)

Jag konstaterar att statsminister Reinfeldt, i sin egenskap av EU-ordförande, nu haft flera möten med president Obama det senaste halvåret, och att de två verkar ha fått en riktigt bra personlig relation. Reinfeldts audiens hos Obama igår var dessutom ovanligt lång, vilket tydligen skickar vissa signaler enligt erfarna diplomater. Det är självklart mycket värdefullt för Sverige att vår statsminister har lyckats skapa goda relationer med USA:s president. För så har det ju inte alltid varit genom åren, för att uttrycka sig försiktigt...

Under långa perioder av Socialdemokratiskt styre har svenska statsministrar verkligen inte alltid gjort gjort vad de kunnat för att skapa goda relationer med USA, snarare tvärtom. Periodvis har Sverige faktiskt varit väldigt illa sett i USA. Min känsla är att vår statsminister redan har gjort ett jättejobb med att förstärka den positiva bilden av Sverige.

Att sedan min egen personliga oro för koldioxidutsläppens betydelse för klimatförändringarna inte är riktigt lika stor som vår statsministers oro är en helt annan sak.



2009-10-09 Ett fredspris som väcker förvåning

Barack Obama får Nobels fredspris. Jag begriper ingenting, och verkar inte vara ensam om detta. Obama har inte ens varit president i USA i ett år. Kan någon säga mer konkret vad han uträttat för freden i världen så här långt? Visst, han pratar om fredsfrågor och det är positivt, men räcker det verkligen att prata för att få fredspriset? Borde han inte ha lite att bevisa först?

Fast egentligen borde man kanske inte bli förvånad. Norska nobelkommittén har ju tidigare gett fredspriset till FN:s klimatpanel IPCC och och Al Gore...



2009-09-22 Möte med Taipei Mission



I kväll har Svensk-Taiwanesiska parlamentarikerförbundet i Riksdagen träffat Taiwans nya "ambassadör" i Stockholm, Abraham Wen-shang Chu. På grund av att Taiwan inte erkännas som självständig nation har Taiwan inga formella ambassader i andra länder, utan verkar i stället genom företaget Taipei Mission, och "ambassadören" är i stället representant/VD för detta företag. En udda lösning, men i praktiken är det så nära en ambassadör man kan komma.

Ambassadören berättade om det politiska läget mellan Taiwan och Kina och om de stora påfrestningarna Taiwan drabbats av till följd av jordbävningarna för någon månad sedan. Han framförde artigt bugande Taiwans tack till Svrige och EU för stödet man fått i samband med räddningsinsatserna. Efter informationen bjöds vi på Taiwanesisk buffé. Riksdagsuppdraget har definitivt sina ljusa stunder!



2009-09-22 Lunchmöte med Hollands förre premiärminister Wim Kok

I dag har jag deltagit på ett internt lunchmöte med Hollands tidigare premiärminister Wim Kok, tillsammans med Allianskolleger i arbetsmarknadsutskottet. Vi diskuterade skillnader och likheter mellan Sverige och Holland när det gäller arbetslösheten och då särskilt ungdomsarbetslösheten. Vi fick klart för oss att Hollans låga ungdomsarbetslöshet i den officiella statistiken till stor del beror på att man redovisasr på olika sätt. Det gör att svenska siffror inte direkt kan jämföras med andra länder.

Vi fick också en bild av hur man i Holland försökt och delvis lyckats få fackliga organisationer, näringsliv och politik att dra åt samma håll när det gäller att stegvis reformera lagstiftning och politik inom arbetsmarknadsområdet. Kanske något för Sverige att ta efter?

På bilden: Wik Kok och min utskottskollega Annie Johansson (C)



2009-08-24 Svensk yttrandefrihet och tryckfrihet är inte förhandlingsbar

Mycket som skrivs eller visas i media är tyvärr osant, smaklöst eller provocerande. Men i Sverige är det tillåtet att publicera även sådant. Vi har vår grundlagsskyddade yttrandefrihet och tryckfrihet som innebär att man får publicera precis vad man vill så länge man inte uppmanar till våld eller hets mot folkgrupp eller andra allvarliga brott, och i de fall sådant misstänks ska det prövas av domstol.

Detta betyder att Aftonbladet får trycka precis vilka texter de vill, även om dessa skulle upplevas kränkande av Israel, precis som danska Jyllandsposten hade rätt att publicera de omtalade Muhammedbilderna. Aftonbladets ansvarige utgivare har ansvaret för att inte tryckfrihetsbrott begås. Sedan kan man ju som vanlig medborgare tycka att Aftonbladet även bör ta ett moraliskt ansvar för vad man publicerar. Men det är som sagt bara ett subjektivt tyckande, och vad som upplevs moraliskt eller inte varierar som bekant från person till person.

Att som vanlig medborgare diskutera och ha synpunkter på vad som står i media är inte bara en rättighet utan en del av yttrandefriheten. Att som regering däremot be om ursäkt för en text på begäran av ett annat land är något helt annat. Sveriges statsminister eller utrikesminister kan och ska aldrig fördöma eller ta avstånd från texter i en svensk tidning. Det är helt enkelt inte regeringens sak att ha synpunkter på detta. I Sverige har vi ingen censur, och det måste både Israeliska regeringen och andra länder respektera villkorslöst. Det är nämligen inte förhandlingsbart!



2009-07-29 Självklart skall svenska styrkor stanna kvar i Afghanistan

Svenska soldater inblandade i strider i främmande land. Visst väcker det känslor och oro för de svenska soldaternas säkerhet, och visst känns det obehagligt. Samtidigt tycker jag det vore en mycket märklig linje att först stödja en svensk FN-sanktionerad fredsinsats och skicka välutrustade beväpnade svenska soldater, för att så fort det blir stridskänning kräva att soldaterna skall tas hem igen. I ett uppdrag som fredsbevarande styrka ingår ju risken att det kan bli stridigheter och att svenska soldater kan utsättas för hot. Det vet Sverige som land redan när man åtar sig ett uppdrag, och det vet vi riksdagsledamöter som ger klartecken genom riksdagsbeslut. Det vet också alla svenska soldater som helt frivilligt deltar.

I dag är Afghanistan ett land där två miljoner flickor går i skola. Men skolor bränns fortfarande, skolflickor hotas och utsätts för attentat av motståndare. Nyligen sprutades syra på en grupp skolflickor. I dag har 80 procent av landets befolkning tillgång till grundläggande hälsovård. Före den internationella insatsen var det omkring 8 procent. I dag har Afghanistan en demokratiskt vald regering och president. Den 20 augusti hålls på nytt val i Afghanistan. Det är en anledning till att våldet nu trappas upp. De krafter som är mot frihet, likabehandling av män och kvinnor samt demokrati har allt intresse av att försöka förstöra valen genom hot och våld.

Självklart skall Sverige stanna kvar i Afghanistan - det är nu vi kan visa att vi ställer upp för det afghanska folket mot terrorister som hotar att förstöra de kommande demokratiska valen. Det handrar om att stå upp för de mänskliga rättigheterna att delta i fria val. Det är nu det är extra viktigt att skydda civilbefolkningen mot talibanska terrorister, till exempel trygga barnens skolgång och skydda verksamheten på sjukhusen.

Det är också lätt att glömma att Sveriges insats i Afghanistan också handlar om Sveriges och Europas egen säkerhet. Det går inte att låta ett land falla samman och låta det tas över av terrorister. Det är därför det är så viktigt att många demokratiska länder, idag ett 40-tal länder inklusive Sverige, tillsammans ställer upp för att ge Afghanistan en bättre framtid.



2009-05-27 Kärnvapen i stället för mat till det svältande folket i Nordkorea?

Återigen har den kommunistiska ledningen i Nordkorea visat att det verkar finnas obegränsade resurser i landet för att utveckla och prova kärnvapen, samtidigt som den egna befolkningen ständigt svälter i brist på mat. Jag lider med både nord- och sydkoreanerna som drabbas av dessa cyniska och fanatiska kommunister. Men jag tänker också på de svenska officerare som idag har ett mycket utsatt läge som fredsobservatörer vid stilleståndslinjen mellan nord och syd.

Nedan ett par bilder från min resa hösten 2007 där vi bland annat besökte stilleståndslinjen. Många fler bilder och en massa intressant information om Sydkorea och realtionen till Nordkorea finns i min reseberättelse.



Till vänster: Sydkoreanska vakter vid stilleståndlinjen. Idag är säkert spänningen och oron hos dessa unga soldater väldigt stor. Gränslinjen går bara några meter bort, mellan de små husen, och det är bara några tiotal meter till beväpnade nordkoreanska soldater som säkert är lika rädda. Till höger den svenska campen i ingemansland där vi bjöds på lunch av de svenska fredsobservatörerna. De har säkert också sömnlösa nätter idag och undrar vad som skall hända framöver.



2009-03-09 Regeringen skärper kraven på hur svenskt bistånd används

Den 2/10 2007 berättade jag på bloggen om hur regeringen beslutat att koncentrera och kvalitetssäkra den bilaterala delen av svenskt bistånd (sådant som riktas direkt till utvalda länder). Regeringen har fokuserat detta bistånd till ett trettiotal samarbetsländer, man har gjort tydliga prioriteringar, förstärkt kontrollen och förbättrat uppföljningen av biståndet.

I dag redovisas resultatet av en omfattande granskning av några av de multilaterala utvecklingsorganisationer som tillsammans tar emot nästan hälften av Sveriges totala bistånd, vilket i år uppgår till närmare 34 miljarder kronor. Det handlar alltså denna gång om bistånd som inte är knutet till ett visst land utan som förmedlas ut över världen genom andra kanaler - exempelvis via FN och Världsbanken.

Sverige har genom åren har vi betalat ut många miljarder kronor till multilaterala organisationer – utan att det funnits någon tydlig styrning av detta bistånd. Regeringen antog därför år 2007 en särskild strategi för att förändra och effektivisera det multilaterala utvecklingssamarbetet. Det var första gången någonsin detta gjorts i Sverige och vi var bland de allra första i världen som tog ett helhetsgrepp i frågan. Strategin innebär att regelbundna bedömningar nu görs av de multilaterala organisationer som får svenskt stöd, att ansvarsfördelningen mellan UD och Sida blivit tydligare samt att strategier tas fram för vårt samarbete med enskilda multilaterala utvecklingsorganisationer. Sverige sätter också upp tydliga mål med biståndet, regeringen vill ha inflytande över verksamheten och lägga tyngdpunkten på fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter, miljö och jämställdhet. Sverige ska inte bara vara en finansiär att räkna med utan också aktivt delta i styrningen av den multilaterala verksamheten. Sverige ska inte bara stödja multilateralt arbete över lag utan lägga tyngdpunkten på de organisationer som arbetar i linje med våra mål och prioriteringar. Sverige ska vara en kunnig och välinformerad givare, och både skattebetalare och aktivt inblandade organisationer ska ha tillgång till god information om hur Sverige deltar i det multilaterala arbetet.

Regeringen har nu granskat ett drygt 20-tal av de organisationer som får mest svenskt stöd. Exempel på hjälp- organisationer som regeringen är missnöjd med är FN:s äldsta fackorgan, livsmedels- och jordbruksorganisationen FAO. Organisationen är alltför toppstyrd och ineffektiv. Kritik riktas också mot FN-organen UNODC, UN-Habitat, UNAIDS, UNIFEM och GEF. Biståndsminister Gunilla Carlsson säger att reformer och förändringar måste till för att Sverige ska kunna fortsätta sitt långsiktiga engagemang i dessa organisationer.

Sverige använder 34 miljarder av svenska skattebetalares pengar för bistånd, och hör till de allra största enskilda givarna. Jag tycker det är utmärkt att de äntligen sker uppföljning och kontroll av hur pengarna används, och att Sverige ställer krav både på mottagande länder och de organisationer som skall fördela biståndpengar. Det är för mig helt obegripligt att detta inte gjorts av någon tidigare svensk regering.



2009-02-22 Obamas politik - ett högt spel med USA:s ekonomi

Beräkningar visar att Barack Obama under sina första månad som president beslutat om krisåtgärder på
12 000 miljarder kronor. Det motsvarar 10 års svenska statsbudgetar, och någon har roat sig med att räkna om detta till nästan 4,5 miljoner kronor varje sekund (!) sedan president Obama tillträdde den 20 januari.

Om detta resulterar i att krisen vänds i USA kan det dra med sig hela världsekonomin upp ur krisen. Då blir Obama hjälte. Om det i stället visar sig bli verkningslöst kommer USA både att ha fortsatt lågkonjunktur kombinerat med en gigantisk statsskuld. Då lär inte Obama bli särskilt populär. Obama spelar ett mycket högt spel med sitt lands ekonomi. För resten av världens skull får vi hålla tummarna för att han lyckas.

I veckan som gick kom förresten larmrapporter om Californiens ekonomi. Den normalt sett stora och välmående delstaten verkar av affärstidningarnas rapportering att döma nu vara närmast konkursmässig...



2009-01-30 Indien nästa!

I kväll åker jag till Indien för en dryg veckas studiebesök. Det är riksdagens Svensk-Indiska parlamentarikerförening som anordnar resan.

Indien är antagligen ett av de mest intressanta länder som finns att besöka. Oerhörda kontraster mellan välmående medelklass och ren slum, men också god tillväxt och många välutbildade ungdomar. Dessutom finns intressanta utrikespolitiska frågor, exempelvis gränstvisterna med Pakistan. Många svenska företag har också verksamhet i Indien. Även kulturellt, historiskt och geografiskt är landet spännande.

Vi flyger först till Delhi, där vi landar i morgon bitti, och reser sedan till Jaipur i Rajasthan, sydväst om Delhi. Där blir första stoppet. Därefter väntar några dagar i Delhi och några i Bombay. Vi har ett omfattande program med mer officiella besök, kontakt med parlamentariker, svenska företagsrepresentanter, och givetvis en mängd andra aktiviteter.

Jag kommer att rapportera löpande på bloggen med bilder och kommentarer, under förutsättning att tekniken fungerar!

Hela reseberättelsen går att läsa här!





2009-01-21 Stackars Barack Obama



Messias har kommit. Det fattas bara att han kan gå på vattnet också. I vart fall kommer han nog att tvingas utfordra en hel nation med fem fiskar.

Hysterin kring USA:s nya president är lite skrämmande. Hur tror amerikanarna att denne ensamme man skall kunna förändra en hel nation, göra stora sociala reformer, göra storsatsningar mot lågkonjunkturen med pengar som inte finns, och på köpet lösa hela världens konjunkturproblem? Jag är faktiskt lite orolig - den dag amerikanarna inser att Obama faktiskt är högst mänsklig och faktiskt inte kan trolla så kommer besvikelsen att bli enorm. Jag tycker Obama verkar synnerligen sympatisk som människa, han är karismatisk och har folkets stöd. Men förväntningarna på honom är helt orealistiska.

(Bilderna citerade från Aftonbladets stora reportage om Obamas installation)



2009-01-15 Sverige och Finland separata länder sedan 200 år

I dag var det högtidlighållande under ovanligt stor pompa och ståt. Sveriges regering, svenska och finska riksdagen, Sveriges och finlands statsministrar och talmän, den svenska kungafamiljen och Finlands president uppmärksammade att det i år är 200 år sedan Finland lämnade Sverige och tog sina första steg mot en egen nation.

Redan i riksdagens blomstersmyckade entré möttes besökarna av en kör som sjöng svenska och finska sånger.

Högtidlighållandet skedde i riksdagens kammare, med musikunderhållning och högtidliga tal. Mycket intressant var det att lyssna på Horace Engdahl som gav alla närvarande en intressant historielektion om händelserna som föregick att Sverige tvingades avstå Finland vid freden 1809. Alla besökare fick också ett exemplar av den nya svenska enkronan som utgivits dagen till ära.




Ministrarna under samtal i väntan på att hedersgästerna skall komma. Till höger arbetsmarknadsminister Littorin och EU-minister Malmström.



Hedergästerna anländer till Kamaren - Kungafamiljen, Finlands president, svenska och finska talmannen, Sveriges och Finlands statsministrar och utrikesministrar. Till högre: Finlands statsminister Matti Vanhanen håller tal, halva på svenska, och resten på finska.



Efter musikunderhållning under den för dagen hissade finska flaggan, var det dags för lite förtäring och mingel i Sammanbindningsbanan i gamla riksdagshuset för alla oss inbjudna gäster.



2009-01-13 Måste man välja sida?

Just nu råder fullt krig, inte bara mellan Israel och Hamas, utan även i den svenska debatten om konflikten. Israels hårda angrepp mot Gaza City och resten av Gazaremsan berör, och det är mycket svårt att försvara angreppen mot den Palestinska civilbefolkningen, även om man känner till att Palestiniernas ledare, Hamas, gömmer tunga vapen under skolor och sjukhus och därmed medvetet utsätter sin egen civilbefolkning för orimlig fara. Jag har också väldigt svårt att förstå det något enögda stödet från vänsterhåll för Hamas och Palestinierna. Var har alla demonstranter och kritiker hållit hus under de över 8 år som Hamas och andra terrororganisationer skickat bomber över Israeliska byar och angripit skolbussar med barn inne i Israel? Är det inte lite väl enkelt att ta ställning bara för ena sidan och strunta i allt lidande som den lilla staten Israel drabbats av under hela sin existens?

Jag tvivlar samtidigt på att Israels angrepp mot Gaza kommer att hjälpa det minsta för att minska angreppen mot Israel. Tvärtom lär väl risken vara stor att angreppen i stället skapar fler terrorister och fanatiska motståndare som ställer upp på målet att utplåna Israel från kartan. Alltför många människor i området lever dessutom på krig och är politiskt och ekonomiskt beroende av konflikter och vapenhandel. Så fort det blir lite lugnare ser någon till att spränga en bomb eller två, och så kommer automatiskt en vedergällning, varefter striderna blossar upp på nytt...

Tänk om man i stället kunde vända all denna negativa energi och allt hat till något annat? Hela kuststräckan från Turkiet i norr via Syrien, Libanon, Israel, Gaza, Sinai och Egyptens afrikanska kust skulle kunna bli ett fantastiskt område för turism om det bara blev fred i området. Tänk vad en utvecklad turism skulle betyda för att minska fattigdomen och bygga en varaktig fred mellan folken. Den enda möjliga lösningen på konflikten måste vara en tvåstatslösning där både Palestinierna och Israeleerna kan leva i trygghet. Men det är väl en naiv förhoppning kan jag tro - konflikterna i Mellanöstern har pågått ända sedan staten Israel bildades. Frågan är om någon har kraften och viljan att hjälpa parterna att förhandla fram en fred som håller? Just nu säger båda parter till och med nej till en vapenvila, trots att de vet hur mycket civilbefolkningen lider!

För egen del vägrar jag ta ställning för någon av parterna, utan tar ställning för alla de små enskilda människorna som alltid drabbas. De må vara judar, kristna eller muslimer - men de är alla offer för en hopplös konflikt som inte verkar ha något slut.



2009-01-12 Vad vill oppositionen egentligen med försvaret?

Den 14 september 2008 berättade jag på bloggen att Alliansen i höstas avvisade alla tankar på nedläggningar eller minskningar av verksamheten i försvaret. Tvärtom har ju regeringen beslutat att täcka in alla Försvarsmaktens gamla underskott, och samtidigt ta krafttag för att följa upp försvarets ekonomistyrning som ju tyvärr inte fungerat särskilt bra tidigare. Regeringen räknar också med att effektivare materielinköp skall spara ytterligare över två miljarder kronor fram till 2011, och dessa pengar kommer försvaret att få behålla för att förstärka sjäva förbandsverksamheten. Sammanlagt kommer försvarets resurser för förbandsverksamhet och internationella insatser stegvis att öka till en nivå 2011 som är cirka 2,2 miljarder kronor högre än 2006.

Detta kan jämföras med att under den socialdemokratiska regeringen (från 1994 till 2006) lades det ner hela 59 förband och skolor inom försvaret!

Oppositionen vill i sina budgetar för kommande år dessutom fortsätta skära ned försvaret kraftigt. Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill båda skära bort drygt 7 miljarder kronor ur försvarsbudgeten (1/6 av budgeten). Vänsterpartiet vill se nedskärningar på 15 miljarder kronor, vilket är över 1/3 av försvarsbudgeten!

Det blir därför närmast lite märkligt när förre socialdemokratiske Försvarsministern Björn von Sydow idag går ut i media och kräver storsatsning på försvaret, bland annat fler JAS-plan och fler stridsvagnar. Han påstår ju att dagens utspel är förankrat i det egna partiet. Om det stämmer skall det bli spännande att se hur socialdemokraterna skall får loss pengar till ännu en stor satsning som inte finns med i deras budget, och hur man samtidigt skall klara av att finansiera alla de ytterligare miljarder som man i den egna budgeten räknat med att kunna spara på försvaret för att bekosta andra saker. Det är kanske inte så konstigt att allt fler socialdemokrater vill slopa statens utgiftstak och avskaffa kravet på att statens finanser skall gå ihop. Miljöpartiet och vänstern säger samtidigt nej till både Jas och ubåtar, och vill dessutom spara lika mycket eller ännu mer på Försvaret kommande år. Frågan är hur den rödgröna röran skall hantera denna nya konflikt. De har ju redan konflikter så det räcker...

På en punkt håller jag med von Sydow - Sverige kan inte bara bortse från alla hot i omvärlden. Vårt land behöver ett rimligt starkt försvar, och det är väl lite si och så med den saken idag efter socialdemokraternas mångåriga ansträngningar att lägga ned hela det svenska försvaret. För den som värnar om försvaret kan det vara bra att påminna om vad försvarsministern tydligt deklarerat flera gånger - en moderatledd Alliansregering kommer alltid att vara mer försvarsvänlig än något annat alternativ. Och till skillnad från oppositionen har regeringen faktiskt med satsningarna på försvaret i sin budget!



2008-11-05 Grattis Barack Obama! ...eller?

Barack Obama vann som väntat det amerikanska presidentvalet. Det har väl varit ganska klart en tid att det skulle gå så. Obama fick över 50% av rösterna, även om segern i procent blev betydligt mindre än vad opinionsmätningarna visat, segermarginalen är ca 51% mot 48% enligt de senaste siffrorna. I antal delegater blev det däremot en jordskredsseger, eftersom Obama vann i "rätt" stater. Barack Obama blir nu USA:s 44:e president.

Det amerikanska valsystemet är konstigt - när George W Bush vann förra valet fick han faktiskt färre röster än sin motkandidat, men fick trots detta fler elektorer efteersom han också vann i "rätt" stater. Det har tydligen hänt även tidigare i historien att vinnaren fått färre röster än förloraren, och det känns ju minst sagt en smula märkligt. Obama har nu däremot stöd av en majoritet av folket.

Det är bara att gratulera Obama, som verkligen gjort en helt enastående valrörelse. Först klarat fighten mot Hilary Clinton i en mycket hård duell, därefter gått hela vägen till en seger i presidentvalet. Jag tror segern handlar mycket om hans person och ungdom i kontrast till McCain som framstått som lite väl gammal och traditionell. Ovanpå detta är Obama en skicklig talare som får människor att lyssna, och han framstår som en sympatisk person och modern ledare. Obama har också fått många afroameerikaner som inte brukar rösta att ta sig till valurnorna för första gången, och detta kan ha avgjort valet. Att nya grupper amerikaner utnyttjar sin demokratiska rätt att rösta är väl kanske ett av de mer positiva inslagen i detta val.

Jag köper fortfarande inte viktiga delar av Obamas politiska budskap. Obama vill höja många skatter kraftigt, både för löntagare och företag, vilket riskerar att förvärra problemen i USA både när det gäller konsumtionen och arbetsmarknaden. Jag är rädd för att det får återverkningar på hela världsekonomin. Obama vill också begränsa frihandeln vilket i så fall slår direkt mot svensk och europeisk export. Jag hoppas att EU:s ledare kan förmå Obama att tänka om och inse att frihandel alltid gynnar alla, inte minst när det är bistra ekonomiska tider.

Tyvärr tror jag att Obama får en mycket tuff tid framöver. Han riskerar att bli en av de presidenter som drabbas av den hårdaste svekdebatten någonsin. Obama har målat upp en bild av mycket stora förändringar och förbättringar för de flesta, och det är för mig en gåta hur han skall kunna klara allt detta samtidigt som USA går igenom en av sina djupaste ekonomiska kriser på länge. Det finns helt enkelt inte en rimlig chans att han skall kunna genomföra allt han lovat. Statsminister Reinfeldt uttryckte det bra idag på morgonen tycker jag - "President Obama kommer att tvingas ta andra beslut jämfört med vad presidentkandidaten Obama talade om under kampanjen". Så egentligen vet jag inte om man skall gratulera Obama? Men man kan åtminstone önska honom lycka till - det kan han nog behöva!



2008-11-03 Direktrapport från valets USA



Många av mina partikolleger har passat på att resa över till USA för att engagera sig i valet. Några som officiella valobservatörer, andra som volontärer. En av volontärerna är Petter, min politiske sekreterare, som passat på att ta semester denna vecka och som engagerar sig i McCainkampanjen i Florida. På vänstra bilden besöker Petter en stor valaktivitet med McCain i universitetsarenan i Miami. På högra bilden sitter han i väljarsamtal per telefon i kampanjstaben. Här rapporterar Petter direkt från USA!

I morgon är det allvar, valet är igång. Jag tror att Petter kommer att bli lite besviken över valresultatet, för det mesta tyder ju på att Obama vinner. Men det är säkert ändå kul att uppleva stämningen kring valet på plats.

En reflektion är att som konjunkturen ser ut och som läget är för amerikansk ekonomi så tvivlar jag på att amerikanerna kommer att bli nöjda oavsett hur valet går. Den presidentkandidat som vinner valet kommer att få väldigt svårt att uppfylla sina vallöften och med stor sannolikhet drabbas han av folkets missnöje ganska snart. Jag förstår inte att någon vill ställa upp...

För egen del prioriterar jag den svenska arbetsmarknadspolitiken. Det är en fullt tillräcklig utmaning.



2008-11-01 Perspektiv

I veckan gjorde flera kvällstidningar stor sak av att en gris sannolikt blivit skållad levande på slakteriet. Bedrövligt naturligtvis, och utan tvekan ett fall av djurplågeri. I en av tidningarna läste jag sedan också en liten, liten notis om en kvinna i Somalia som inom kort skulle stenas till döds av den islamska milisen som straff för misstänkt äktenskapsbrott.
I går kom också nyheten att "kvinnan" enligt Amnesty bara var 13 år (!), och inte alls hade begått äktenskapsbrott utan tvärtom försökt anmäla att hon blivit våldtagen. Idag är hon död, krossad under en hög med sten.

När jag läste den lilla tidningsnotisen strax efter den stora artikeln om den stackars grisen kunde jag inte låta bli att fundera över att en svensk gris uppenbarligen har ett större nyhetsvärde än en somalisk kvinna som på ett barbariskt sätt stenas till döds.

Sedan funderade jag resten av flygresan över hur mycket ondska det finns i världen, hur många grova övergrepp mot människor som sker i religionens namn, och inte minst hur obetydliga många av våra svenska problem är i jämförelse.



2008-10-30 Amerikanska valet: 50-50 för min del?

Häromdagen skrev jag att jag tror att McCain skulle bli den bäste presidenten i USA om jag ser till Sveriges intresse av frihandel mm. Däremot var jag lite mer osäker när det gällde inrikespolitiken i USA och hur jag skulle ha röstat om jag bott där.

Idag har jag gjort ännu ett "test" om mina presidentsympatier, denna gång i Aftonbladets nätupplaga. Man är ju nyfiken. Men efter att ha svarat på ett antal frågor visar det sig att mina åsikter inte heller i detta test stämmer med någon av kandidaternas i nästan någon fråga, utan hamnar lite mittemellan eller långt ifrån båda två....tur att jag slipper rösta!




2008-10-13 McCain skulle nog vara bäst för Sverige och Europa
Uppdaterad

Dagens Nyheter har frågat alla riksdagsledamöter vilken presidentkandidat de föredrar av Obama och McCain.

Jag har tidigare skrivit om detta på bloggen (den 13/2). Då skrev jag att Obama nog skulle bli mitt val, eftersom han kändes som en ung frisk fläkt i den amerikanska politiken. I dag är jag mera kluven. Visst är Obama en frisk fläkt, men nu har jag också satt mig in mer i vad de två kandidaterna står för, och då blir valet inte självklart. Lite känner jag att media i Sverige okritiskt hyllar Obama, oavsett vad han föreslår för politik. Jag har försökt sätta mig in i vad kandidaterna tycker i olika frågor, och också lite på skoj gjort flera tester som sägs visa vilken kandidat man stödjer. Då slutar det faktiskt med en knapp fördel för McCain. Samtidigt är jag betydligt mer positiv till Obama än jag skulle ha varit till Hillary Clinton. Hade Clinton varit kandidat hade jag helt klart stött McCain.

Inrikespolitiskt i USA tror jag kanske ändå inte att skillnaderna blir så väldigt stora mellan de två presidentkandidaterna, båda får en allvarlig finanskris och konjunkturnedgång att hantera, vilket begränsar utrymmet för vad de kan åstadkomma eller förändra. Man kan konstatera att Obama har en del bra förslag som påminner lite om Alliansens, bland annat när det gäller jobbpolitiken, och det känns som om han tar avstånd från en del ganska extrema religiösa grupperingar. Tyvärr förespråkar han också en del mycket kraftiga skattehöjningar, bland annat vill han införa världens högsta arvsskatt och högre skatter på företagande. Om det är rätt väg för att få USA på fötter är väl tveksamt. McCain vill sänka vissa skatter för att stärka näringslivet, men i en del andra frågor står han en bra bit från mina egna värderingar. Hade jag bott i USA hade valet mellan de två kandidaterna blivit mycket svårt. Kanske hade det blivit Obama på grund av att hans sociala engagemang verkar lite större, men det är lång ifrån säkert.

För Sverige och Europa är trots allt den viktigaste frågan USA:s roll i världen som stormakt, både när det gäller försvarssamarbete, frihandel och kampen för mänskliga rättigheter och demokrati. I den frågan är McCains politik betydligt pålitligare än Obamas. Jag oroar mig för Obamas vilja att begränsa frihandeln, och funderar också över vad som skall hända om Obama driver igenom att USA alltför snabbt skall lämna Irak.

En annan sak är att jag skulle ha väldigt svårt att rösta på en president som inte aktivt vill avskaffa dödsstraff och tortyr. Båda kandidaterna försvarar tyvärr dödsstraffet, men McCain tar mycket tydligare avstånd från tortyr än Obama, kanske på grund av egna erfarenheter. Detta spelar viss roll för min del. I övrigt väger det som sagt tyngre hur en amerikansk president resonerar i frågor som är viktiga för världen, än vad de tycker i inrikespolitiska frågor. För svensk del tror jag därför att McCain skulle bli den bäste presidenten, och det blev också mitt svar till DN.



2008-09-30 Låt partipiskan vina!

Både republikaner och demokrater var splittrade när representanthuset i USA skulle rösta om räddningsplanen för att hejda finanskrisen i USA. Det hjälpte inte att såväl den republikanske presidenten Bush som den demokratiske talmannen Pelosi stod bakom förslaget - de enskilda politikerna vägrade ändå ta sitt ansvar för landet och världens finansiella marknader.

En majoritet av USA:s tyngsta politiker valde helt enkelt att avstå eller rösta emot förslaget av rädsla för vad väljarna i den egna valkretsen skulle säga, eftersom det snart är val!

I Sverige kritiserars riksdagen för att partipiskan ibland avgör hur vi riksdagsledamöter skall rösta. Men kanske behövs det en partipiska när det gäller stora frågor av nationell vikt? Exemplet i USA visar att det inte alltid är bra när en enskild ledamot väljer den lätta och bekväma vägen och överlåter ansvaret för landet på någon annan. Gårdagens feghet hos USA:s politiker riskerar att leda USA in i en onödigt djup lågkonjunktur och finansiell kris, som kommer att kosta allra mest för de amerikanska småspararna. Och tyvärr kommer även resten av världen att drabbas.

USA behöver mer partipiska i politiken!



2008-09-11 Inga fler biståndspengar till krigföring och diktaturer!

Den brittiska hjälporganisationen Oxfam berättade i en rapport för något år sedan att 300 miljarder dollar spenderats på krig i Afrika mellan åren 1990 coh 2005. Det är nästan exakt samma summa som det internationella biståndet till Afrika under samma period. Oxfam konstaterar att ungefär 40% av Afrikas totala militärutgifter bekostas av internationella biståndspengar. Annorlunda uttryckt: De svenska skattebetalarnas biståndspengar har under åren bekostat krig med barnsoldater i Afrika och även stöttat diktaturer.

Saken blir ju inte bättre av Riksrevisionens numera välkända rapport för något år sedan där man presenterade sin svidande kritik mot den tidigare svenska biståndpolitiken. I sin rapport berättade man att det fanns grava brister i 10 av 15 granskade biståndprojekt, och att skyddet mot korruption när det gäller biståndsmedel närmast var obefintligt. Och att det finns över 6.000 olika biståndsprojekt.

Tidigare har biståndspolitik i Sverige mest handlat om att det viktigaste är att summan till varje pris måste uppgå till 1% av BNP. Hur pengarna använts och vad de gett för effekt har tyvärr spelat mindre roll. Den svenska biståndsbudgeten är på hela 32 miljarder, vilket är mer än kostnaden för hela rättsväsendet! Skattebetalarna har rätt att kräva att varje biståndkrona skall göra nytta. För svensk del riktas därför nu i stället fokus på resultaten av biståndet. Den viktigaste prioriteringen är fattigdomsbekämpning, främst i Afrika, allt i enlighet med FN:s mål att halvera världsfattigdomen till år 2015. Det handlar också om färre projekt och bättre uppföljning av resultaten.

Förra veckan samlades 100 ministrar från hela världen i Accra, bland annat Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson (m). Toppmötet kunde till slut enas om en slutdeklaration som kan bidra till effektivare internationellt bistånd. Handlingsprogrammet som nu är antaget, Accra Agenda for Action, är en uppföljning av den så kallade Parisdeklarationen från 2005 som eftersträvar ett effektivare bistånd. Slutdeklarationen innebär bland annat att givarländerna nu ska samordna sina insatser bättre så inte alla givare jobbar med till exempel hälsofrågor medan ingen bidrar till infrastruktur eller utbildning. Ett annat exempel är att givarländerna i god tid ska informera varje samarbetsland hur och när biståndspengarna kommer att betalas ut. Samtidigt har mottagarländerna åtagit sig att ta krafttag för att bekämpa korruption och tydligt ta ledningen för att samordna utvecklingssamarbetet i sina egna länder. Mycket av innehållet i deklarationen stämmer väl överens med den svenska uppstramningen av biståndet.

Om det sedan räcker för att målet i rubriken skall uppfyllas är väl tyvärr tveksamt - men det borde i vart fall kunna bli bra mycket bättre!



2008-09-10 På stället halt!

I dag har frågan om det svenska försvaret tagit en intressant och positiv vändning för alla oss moderater som tycker att Sverige behöver ett försvar av betydelse. Mina fem moderata kolleger i försvarsutskottet skriver i en gemensam artikel i flera tidningar att inga ytterligare regementen och utbildningsplatser bör läggas ned i dagsläget, och försvarsministern meddelar att regeringens försvarsbeslut som skulle tas i höst om försvarets framtida organisation skjuts upp till våren 2009 i avvaktan på en ny säkerhetsanalys med anledning av oroligheterna i Georgien. Jag tycker det är utmärkt om svenska folket ännu tydligare kan se att dagens regering värnar om försvaret till skillnad från oppositionen. Detta är nog tyvärr inte den bild som väljarna har idag. Det känns lite orättvist - det var ju den tidigare (s)-regeringen som närmast slaktade försvaret under åren 1994-2006, och den som är försvarsvän borde förskräckas av de enorma fortsatta besparingskrav som alla tre oppositionspartierna har med i sina budgetar för åren 2008-2010.

Jag har kommenterat försvarsfrågan flera gånger på bloggen, senast den 16 maj och 5 juni i år. Jag har bland annat påpekat att beskrivningen i media om att Alliansen skurit ned försvarets totala budget faktiskt är felaktig! Vi sparar visserligen 980 miljoner fram till år 2010 på försvarsmateriel, men samtidigt tillför vi 1.350 miljoner till våra fredsbevarande utlandsstyrkor som i framtiden även kommer att vara en resurs på svensk mark om försvarsministerns planer blir verklighet. Netto alltså så här långt en ökning av anslagen till försvaret på 370 miljoner fram till och med år 2010. Detta skall jämföras med socialdemokraternas förslag på minskad budget fram till 2010 med 7,15 miljarder, miljöpartiets besparingar på 7 miljarder och vänsterpartiets nedskärningar med 15 miljarder!

För Alliansens och moderaternas del gäller diskussionen inte besparingar kommande år utan vad som skall hända efter 2010. Om man omvandlar hela det gamla invasionsförsvaret till ett insatsförsvar på det sätt som tidigare planerats medför det stor risk för ett antal nedläggningar av regementen och skolor framöver, och stora delar av hemvärnet är hotat. Jag delar därför helt åsikterna från mina kolleger i försvarsutskottet om att det finns goda skäl att lägga ytterligare nedläggningar på is och först ta en ordentlig diskussion om framtiden. Försvarsministerns besked är därför mycket välkommet. Världen är tyvärr inte så lugn och trygg som vissa tror.



2008-08-31 Svalbard nästa!

I dag tar jag flyget till Longyearbyen på Svalbard via Oslo. Under sex dagar skall jag träffa forskare och besöka olika platser på Svalbard (Spetsbergen) tillsammans med min moderate riksdagskollega Sven-Yngve Persson från Skåne. Syftet med vår resa är dels att träffa klimatforskare och glaciärforskare på plats för att få deras åsikter i diskussionen om de pågående klimatförändringarna och orsakerna till dessa, dels att få mer kunskap om effekterna av de klimatförändringar som sannolikt pågår. Det gäller exempelvis effekterna för fisket i Arktis, effekterna för utvinning av råvaror i området, påverkan på djurliv och mycket annat.

Jag har med min bärbara dator, och hotellet i Longyearbyen skall ha en välfungerande internetuppkoppling, så om allt fungerar kommer dagliga rapporter med foton på bloggen!


På vänstra kartan ser man Svalbard som alltså ligger strax söder om Nordpolen, öster om nordligaste Grönland och rakt norrut från Norge. På högra kartan ser man de platser som vi planerar att besöka - huvudorten Longyearbyen, gruv- orten Barentsburg, samt forskningssamhället Ny Ålesund.

Hela reseberättelsen går att läsa här!



2008-08-23 OS-reflektioner

Snart är OS slut, och det har väl inte blivit den svenska framgång som vissa trodde. Men glöm inte att konkurrensen och antalet länder/deltagare ökar för varje gång. Det blir svårare och svårare att knipa de ädlaste medaljerna för varje OS.

Kineserna har som väntat genomfört ett välarrangerat OS. Den kinesiska disciplinen brukar det ju inte vara något fel på, men baksidan är förståss att den enskildes rätt ofta får stå tillbaka för den stora helheten på ett ibland ganska brutalt sätt. De olympiska spelen har "varit en katastrof för yttrandefriheten" i Kina enligt organisationen Reportrar utan gränser.

Minst 22 utländska journalister har blivit gripna eller attackerade, minst 50 människorättsaktivister i Peking har satts i husarrest och minst 15 kinesiska medborgare har gripits för att de velat demonstrera. Många journalister har också haft svårt att rapportera från Kina utanför de olympiska arenorna.

Kina är samtidigt kontrasternas land, en totalitär kommuniststat och samtidigt ett ganska ytligt extremkapitalistiskt samhälle. Ibland blir dessa kontraster extra tydliga.

Ta den unga flickan som "sjöng" på OS-invigningen till exempel. Hon som sjöng ansågs inte vara tillräckligt vacker, och fick därför stå i bakgrunden och sjunga. På scenen stod i stället en utvald ung söt flicka som mimade till sången. Nu kommer det också fram att de vackra OS-värdinnorna är handplockade efter en ganska udda urvalsprocess där det ingick både mätning och besiktning utan kläder för att hitta de perfekta kropparna. Alla värdinnorna har samma mått och ögonen sitter exakt på två tredjedels höjd i ansiktet.

Man kan ju inte säga annat än att de kinesiska kommunisterna i vart fall på en del områden avvikit ganska mycket från Maos gamla ideal.



2008-08-18 Tydlig svenskt markering mot Rysslands angrepp på Georgien
Uppdaterad

I dag har Utrikesnämnden haft möte på slottet under ledning av kronprinsessan Victoria. En enig nämnd, dvs såväl regering som opposition, säger att de ryska trupperna måste upphöra med verksamhet som destabiliserar Georgien, exempelvis förstörelse av infrastruktur eller blockering av viktiga vägar. Planen för vapenvila måste genomföras snabbt och fullt ut, bland annat måste de ryska trupperna dra sig tillbaka bakom den linje de höll innan fientligheterna inleddes och den humanitära hjälpen måste släppas fram till civilbefolkningen.

Utrikesnämnden fastslår också att den ryska inmarschen i Georgien är oacceptabel och ett brott mot folkrätten. Det ryska agerandet har förändrat bilden av Ryssland som internationell aktör. Detta kommer - som förra veckan betonats av EU:s utrikesministrar - att få konsekvenser för Moskvas relationer med omvärlden.

Regeringen beslutade idag också att inte genomföra militärövningar med Ryssland, samt att ställa in ett ställa in ett svenskt örlogsbesök som planerades i rysk hamn i september. Även detta i protest mot kriget i Georgien.

För den oinvigde kan detta låta som ganska snälla reaktioner från svensk sida. Men de som känner till det diplomatiska språket säger tvärtom att det är ovanligt skarpa formuleringar och beslut som skickar en tydlig signal. Det är utmärkt!



2008-08-09 Rysk militär angriper återigen civila

Världen är sjuk! Samma dag som Ryska och Georgiska idrottsmän tågar in på OS-arenan i Beijing för att tävla mot varandra bombar ryska flygplan Georgiska städer, inklusive huvudstaden Tbilisi. Vi ser nu bilder av bombade bostadsområden, dödade och skadade civila och massor av hemlösa på flykt.

Oavsett den något röriga politiska situationen i området söder om Ryssland, där säkert alla inblandade har sin del av ansvaret, är det beklämmande att se hur ryska armén återigen använder vapenmakt för att med våld försöka kväsa ett litet grannland. Vill Ryssland framstå som en ansvarskännande demokrati är det uteslutet använda vapenmakt och bomber mot civilbefolkning oavsett hur starka skäl man än anser sig ha.

För Sverige borde detta vara en väckarklocka - Sverige behöver både en försvarsmakt och en egen självständig underrättelseverksamhet. Något att tänka på för både majoritet och opposition i Sveriges riksdag. Världen är tyvärr inte så fredlig som vissa ibland försöker få oss att tro.



2008-08-09 Svårt att känna riktig OS-glädje

Jag erkänner - jag är egentligen en stor OS-vän. Jag har alltid tyckt att det är högtidligt och speciellt att se nästan alla jordens länder representerade i samma idrottstävling, se värdlandets stolthet, de magnifika invignings- och avslutningsceremonierna, idrottsprestationerna, glädjen hos de som vinner medaljer, stoltheten hos de något sämre deltagarna som kanske bara orkar ta sig i mål och hela folkfesten runtomkring. Och naturligtvis själva OS-traditionen som sådan. Men i år är det svårt att känna den vanliga OS-glädjen.

Kina är det land i världen som genomför flest avrättningar. När man vet att ett antal av OS-arenorna även använts för uppvisning av dödsdömda före avrättning, när man vet att många obekväma personer körts bort från Beijing före spelen, när man vet vilka uppoffringar det kinesiska folket på landsbygden fått utstå, där man till och med tagit deras färskvatten för att garantera en god vattentillgång i huvudstaden, och när man vet att många kineser blivit hemlösa när deras bostäder rivits för att bereda plats för OS, ja då känns det inte lika kul längre.

Visst var delar av invigningsceremonin imponerande och visade upp positiva delar av kinesisk kultur och hisotria. Och det fantastikska fyrverkeriet gjorde kanske inte luften i Beijing renare, men visst var det storslaget. Däremot var det sorgligt att se den osmakliga uppvisningen av små söta barn i vackra kläder från olika minoritetsfolk runt om i Kina, tillsammans med kinesiska uniformsklädda personer som bar på OS-flaggan. Att se dessa barn uppvisade vid OS-invigningen, samtidigt som man vet hur illa vissa minoritetsfolk behandlas av den kinesiska ledningen gav dålig eftersmak. Men visst, många hoppas och tror att OS skall medföra framsteg för demokratin och de mänskliga rättigheterna i Kina. Jag är inte övertygad, men hoppas verkligen de får rätt!

Nu är OS igång. Jag skall försöka göra som de flesta andra i västvärlden, bulla upp med chips och coca-cola och glädjas åt tävlingarna i stället för att bekymra mig om de mänskliga rättigheterna i Kina. För vad är väl en skjuten Tibetan eller en politisk fånge jämfört med ett världsrekord i gång?



2008-07-28 Säkerhetspolitisk forskare resonerar som jag

Den 15/7 skrev jag på bloggen att det är dags att sluta hyckla i FRA-debatten. Debatten och medias uppmärksamhet borde inte handla om fromma förhoppningar att kunna kombinera signalspaning med 100% integritet (en utopi) eller om omöjliga förslag som att kräva brottsmisstanke för signalspaning (ologiskt och okunnigt) utan handla om själva huvudfrågan - dvs om Sverige skall ha någon egen signalspaning och underrättelseverksamhet eller inte! Antingen anser man att vi behöver en svensk underrättelsetjänst med tillgång till en effektiv signalspaning, och då får vi lära oss leva med både FRA och en lagstiftning som tillåter signalspaning i både luft och kabel, eller så säger vi nej och tar konsekvenserna i form av nedläggning av FRA och kraftigt minskad svensk självständig underrättelseverksamhet.

Fredrik Bynander, ­säkerhetspolitisk forskare vid Uppsala Universitet, resonerar på ett liknande sätt i en debattartikel som publicerades på SvD Brännpunkt häromdagen: "Om Sverige står inför rimligt sannolika externa hot måste FRA-lagens motståndare och landets politiska ledare erkänna och acceptera behovet av en modern underrättelsetjänst. Finns det inga hot bör hela underrättelsetjänsten omprövas." Han fortsätter: "Om Sverige på sikt står inför rimligt sannolika externa hot mot samhället måste landets politiska ledare erkänna och beskriva detta faktum samt acceptera de inrikespolitiska konsekvenserna, till ­exempel behovet av en modern underrättelsetjänst. Försvarsminister Sten Tolgfors, vars ­departement ansvarar för FRA, och tunga säkerhetspolitiska företrädare måste tala ur skägget om den politiska utvecklingen i Ryssland och de underrättelsebehov som uppstår av säkerhetspolitiska samarbeten inom EU och Partnerskap för fred. Annars bör de utan vidare ceremonier gå FRA-lagens motståndare tillmötes och ompröva hela försvarsunderrättelsetjänstens vara eller icke vara."

Bynander kommenterar också de politiska debatten: "Kluvenheten i denna politik skördas alltjämt av dagens politiska eliter som i regeringsställning måste ta ansvar för säkerhetspolitikens förmodade realiteter och i opposition attraheras av de lättköpta poänger som motsatsen erbjuder." Jag hade inte sagt det bättre själv.



2008-07-07 FRA-uppföljning 2: ÖB helt beroende av svensk signalspaning

I dag har överbefälhavaren, Håkan Syrén, för första gången, försiktigt kommenterat FRA-lagen i en intervju i TV4.

Syren nämnde bland annat Försvarsmaktens behov av information som kommer från signalspaning, som idag är ett av de viktigaste verktygen för att kunna bedöma en motståndare. "I detta ögonblick flyger svenska Herculesflygplan i Afghanistan och för att våga uppträda där måste jag veta vad som kan förekomma där i form av missiler och dylikt. Den kunskapen bygger ofta på resultat av signalspaning. Jag är helt beroende av de kunskaperna. Det handlar hela tiden om att skapa ett militärt professionellt underlag, för att kunna ta risker och för att skapa ett bra styrkeförhållande mot den som är motpart. Man behöver kunna bilda sig en uppfattning om att något är på gång, så att man kan höja beredskapen i främst den internationella utlandsstyrkan.

Håkan Syrén menar att debatten om den kritiserade avlyssningslagen inte är tillräckligt grundlig. Viktiga argument har försvunnit i debatten, nämligen Försvarets behov av att få underrättelser för att kunna fullgöra sitt uppdrag."När vi ska gå in och möta en motståndare måste vi känna till dess förmågor och kapacitet. Signalspaning är ett medel för att vi ska kunna ta rimliga risker. Allt alltså enligt Sveriges överbefälhavare.

De kritiker som säger att signalspaning är onödig och att det inte finns några hot mot Sverige eller svenska intressen samt att signalspaningen ändå inte hittar något av intresse har enligt min mening väldigt mycket att bevisa.



2008-06-20 Det finns sansade FRA-kommentarer också.....

Uppståndelsen kring riksdagens beslut om FRA-lagen saknar alla proportioner. Men visst är det en svår uppgift att förklara för svenska folket vad FRA gör (hemligt), hur man gör det (hemligt) och vilka resultat man får av det (hemligt), samt vilka hot som finns mot landet (hemligt). Jag kan bara be dem som läser detta känna i vart fall lite förtroende för mig och andra riksdagsledamöter som har en betydligt bredare bild, där vi inte alltid kan återberätta precis allt av naturliga skäl. Vi har gjort en avvägning för landets bästa, och enligt min mening tagit integritetsfrågorna på stort allvar.

Alltfler bloggare och ledarskribenter från höger till vänster börjar nu också framföra en lite annan bild av frågan än det politiskt korrekta raseriet mot FRA-lagen. Det är välkommet! Ett bra exempel är den frispråkige liberale debattören Dick Erixons blogg. Erixon brukar vara den som går i spetsen för liberal politik, men så här skrev han igår:

"Vem tar ansvar för Rikets säkerhet?"

"I andra länder anses det vara något fint och stort att värna det egna samhällets värderingar och frihet, men i Sverige fnyser alla som inte är direkt ansvariga i regeringsställning för tanken att Sverige behöver försvaras.

Jag delar mycket av kritiken om integritetsintrånget som den socialdemokratiska FRA-lagen innebär, men man kan ju inte blunda för skälen till denna lag: värnet av Sveriges möjligheter att skydda landet mot yttre hot. Vad är yttrandefrihet och integritet värt om det svenska samhället står så sårbart att landet kan attackeras och sänkas i kaos på grund av att vi inte är beredda att försvara våra friheter?

Naiviteten är enorm i detta land. Jag trodde den hade blivit mindre sedan man sett hur skolbarn kidnappades och dödades i Beslan av terrorister, sedan man sett bombningarna mot kollektivtrafiken i London och Madrid. Säkerhetshoten mot Europa är inte längre nationella arméer med pansarvagnar och uniformerade styrkor. Det är istället asymmetriska hot från ickestatliga aktörer som är ute efter att skapa så stor panik som möjligt — riktat mot civilbefolkningen.

Många tar så lätt på dessa hot, att man får en känsla av att de tror att Sverige är en isolerad ö dit omvärldens elände aldrig någonsin kan nå. Det skrämmer mig. Det visar vilket utmärkt mål Sverige är. Här finns ingen beredskap. Här finns ingen mental förberedelse på att det värsta kan hända. Här skulle en terrorattack få största möjliga effekt. Det är dags att vakna! Sverige är en del av världen.

De flesta ledarsidor bortser från sitt ansvar att förbereda sina läsare på att terrorangrepp kan ske här hos oss. Medierna låtsas som att det inte finns någon omvärld runt Sverige. Allt är lungt och kommer att så förbli. Det är vad ledarsidorna säger. De ljuger! Ett attentat kan ske när som helst, var som helst och hur som helst."

Dick Erixon citerar också den frispråkige fd riksdagsledamoten Widar Andersson (s), numera ledarskribent på Folkbladet. Under rubriken Hysteri med lyckligt slut skrev Widar Andersson följande i sin ledare igår:

"Riksdagens ja är ett starkt ja. Alla partier utom miljöpartiet inser behovet av en effektiv signalspaning för att om möjligt upptäcka och avvärja yttre hot mot Sverige och svenska intressen. Därför bryr jag mig inte särskilt mycket om röstsiffrorna vid omröstningen strax efter nio i går kväll. Det viktiga för dagen är att riksdagen fungerar när vitala säkerhetsintressen står på spel."

Dagens ledare i Borås Tidning var också välkommen och visar att BT också verkar höra till de få tidningar som inser det komplexa i frågan. Men när skall övriga svenska ledarskribenter vakna? Jag väntar med spänning!



2008-05-16 Försvarspolitik

Under gårdagen hölls flera debatter i riksdagens kammare som rör försvarsfrågan. Ämnet är ju aktuellt med tanke på ÖB:s inspel i budgetdebatten där man hotar att lägga ned fler regementen om man inte får extra pengar.

Personligen tycker jag hela försvarsdiskussionen är lite märklig. En enig riksdag har för flera år sedan beslutat att Sverige skall ha ett insatsförsvar i stället för det gamla invasionsförsvaret. Insatsförsvaret innebär att svensk trupp snabbt kan ställa upp på uppdrag utomlands, men också att samma trupp skall kunna agera för att skydda Sverige. Uppdragen utomlands ger soldaterna erfarenheter och kunskaper som gör dem extra välutbildade att också skydda svenska intressen vid behov. Samtidigt gör vi en insats för fred och demokrati i andra länder. Kvaliten på det svenska försvarets insatser är faktiskt mycket god.

Karlsborgs Fästning där jag själv gjorde lumpen som plutonsbefäl på Signalregementet S2 åren 1980-81

Detsamma kan man däremot tyvärr inte kan säga om den ekonomiska kontrollen. Oavsett hur mycket försvaret sparar och omorganiserar, och hur många regementen man än lägger ned så kostar Försvaret ungefär lika mycket - ca 40 miljarder per år. Det finns en missuppfattning bland allmänheten att regeringen just nu sparar och skär ned i försvaret. Detta är fel. Försvarets uppgift och budget är fastlagd av riksdagen för både 2007 och 2008, och inget är förändrat i denna. Inga nya uppgifter har tillkommit och inga pengar har sparats bort. Trots detta redovisar Försvaret en budgetavvikelse på hela 1,5 miljarder, utan att kunna förklara vad dessa beror på. Det är givetvis en omöjlig situation, och inget som skulle accepteras när det gäller andra myndigheter. Nu sätter regeringen ned foten och kräver en ordentlig redogörelse för vad underskotten beror på, i stället för att bara skjuta till extra pengar. Lite förvånad blir jag när ÖB närmast utmålas som martyr under den hemska regeringen som ställer orimliga besparingskrav på Försvaret. Är det verkligen ett orimligt krav att man skall hålla sin budget när man inte fått några tillkommande uppgifter som kostar extra, och när man inte ens kan redogöra för orsaken till att man dragit över sin budget med 1,5 miljard?

För övrigt är det lite märkligt att försvaret har 17.000 anställda, varav 10.000 officerare, men bara 8.000 värnpliktiga. En minskning av antalet anställda känns ju inte helt orimlig.

När det gäller behovet av regementen måste detta också följa med sin tid. Exempelvis har de nya JAS-planen en sådan räckvidd att de från ett enda flygfält i Sverige kan flyga ända till Egypten, Iran eller Canada på en enda tank och dessutom medföra vapen! Det finns alltså egentligen inget behov av mer än en militär flygplats i Sverige under fredstid om man använder dessa flygplan. Under oroliga tider kompletteras dessutom flygplatserna med väl spridda flygplatser över hela landet. Försvaret skall ha de regementen och flygflottiljer som behövs för utbildningen. Det måste rimligen vara det enda som avgör vilka platser man skall finnas på i fredstid.

Jag undrar också en annan sak - varför skall riksdagen betämma vilka regementen som skall finnas kvar, flyttas, utökas eller läggas ned? Tänk om vi i riksdagen skulle bestämma var Arbetsförmedlingens kontor skall ligga, eller var Skattemyndigheten skall ha sina lokaler? Det rimliga vore att riksdag och regering ger Försvarsmyndigheten en uppgift med medföljande pengar. Hur uppgiften skall lösas och vilka regementen som behövs borde vara en sak för myndigheten att avgöra. Då slipper vi alla meningslösa rundflyttningar av regementen som saknar försvarspolitisk betydelse och bara görs av arbetsmarknadsskäl.

Försvarsministern kommer i slutet av året att presentera ett förslag om Försvarets framtida inriktning och dimensionering. Diskussionen om Försvarets framtid lär säkert fortsätta. För egen del tycker jag att en särkskilt viktig fråga som ofta kommer lite i skymundan är Hemvärnets roll. Hemvärnet är en viktig och ganska billig del av försvaret som garanterar att det finns ett lokalt försvar i alla delar av Sverige.



2008-04-15 Lunch med Dr. Chiu

I dag hade jag äran att bli bjuden på lunch av Dr Chiu Jong-jen, ambassadör och representant för Taipei Mission in Sweden, som i praktiken utgör Taiwans inofficiella ambassad i Stockholm. Givetvis åt vi kinamat (!), och på köpet fick jag chansen att träna upp engelskan lite. Det kändes lite exklusivt att ha ambassadören och hans närmaste man helt för sig själv en hel lunch. Det blev mycket samtal kring statsminister Reinfeldts Kinabesök och om det historiska närmandet mellan Taiwan och Kina som skett efter presidentvalet nyligen på Taiwan. På bilden ses Taiwans nyvalda vicepresident Vincent Siew skaka hand med Kinas president Hu Jintao. Båda var med på det toppmöte där även statsminister Reinfeldt deltog häromdagen.

Taiwan med sina 23 miljoner invånare står för stora delar av investeringarna på det kinesiska fastlandet och det finns 1,5 miljon taiwaneser som bor och arbetar eller pendlar till Kina. Kina och Taiwan behöver varandra, och det känns bra att det är handel och affärer som i praktiken motverkar politiska oroligheter och gör att folken närmar sig varandra. Kapitalismen har besegrat kommunismen för att tala klartext!



2008-04-15 Stor respekt för Reinfeldts aktivitet i Kina

Statsminister Reinfeldts aktivitet under Kinabesöket imponerar på de flesta. Han har med skärpa både talat miljöfrågor och medborgerliga rättigheter med de kinesiska ledarna, och fått odelat positiv kritik från de flesta svenska medier från vänster till höger, samt beröm från Amnesty.

Aftonbladet brukar ju inte alltid framställa statsministern särskilt positivt, men dagen till ära publicerar man denna bild på ett leende statsministerpar på Kinensiska muren, och till och med Aftonbladets politiska kommentatorer är positiva till statsministern.

Till och med oppositionsledaren Mona Sahlin fick till sist göra en pudel i en TV-soffa och äta upp sin tidigare kritik, i dag hade hon bara positiva ord att säga om Reinfeldt, ja hon gav till och med beröm - när hände det senast?

För all del, det är kanske inte så konstigt att Sahlin uppskattar den stora positiva skillnaden mot Reinfeldts föregångare. För ni har väl inte glömt Göran Perssons undfallenhet vid sitt Kinabesök, och hans uppskattande ord om Kinas politiska stabilitet?

Göteborgs-Postens ledarsida påminde i söndags också om Mona Sahlins eget Kinabesök 1995, då i egenskap av minister. Hon hade då med sig en namnlista med 70.000 underskrifter som protesterade mot förhållanden som uppgavs råda på kinesiska barnhem. Men Sahlin ville/vågade inte lämna över listorna till de kinesiska makthavarna, det ansågs inte lämpligt att de skulle besväras med detta. I stället lämnade Sahlin listan till den svenska (!) ambassaden...



2008-04-02 Finns det ett litet hopp för Zimbabwe?

Den galne socialisten Robert Mugabe klamrar sig envist fast vid makten. Under hans tid har Zimbabwe (fd Rhodesia) gått från att vara "Afrikas kornbod" till att bli ett av Afrikas fattigaste länder där en stor del av befolkningen svälter. De gamla storjordbruken som tidigare drevs av de vita ligger öde sedan Mugabe konfiskerade marken. Ingen annan hade kunskap eller utbildning för att driva jordbruken vidare. Arbetslösheten ligger mellan 80 och 90% (!) och 13 miljoner människor lämnat landet och lever som flyktingar i grannländerna. Den viktiga turistindustrin runt Victoriafallen (se bilden) ligger i ruiner (men blomstrar i grannländerna).

Ekonomin i Zimbabwe har kolapsat och inflationen är uppe i över 100.000 procent. Samtidigt är en stor del av befolkningen, sannolikt uppåt 40% drabbade av Aids, och medellivslängden i landet ligger runt 35-38 år.

Det finns visst hopp om att oppositionen vunnit valet som hölls för några dagar sedan, trots att Mugabes regim uppenbarligen tillämpat omfattande valfusk. Rykten säger också att Robert Mugabe kanske äntligen kommer att lämna makten frivilligt. Det är bara att hoppas, men det kommer inte att bli lätt för hans efterträdare att reda upp röran. Oavsett hur det går är Zimbabwe ännu ett exempel på hur man kan förstöra ett land fullständigt när man låter en maktgalen socialist styra.



2008-02-13 Tänkvärt om USA

Så här i presidentvalstider är det många som kommenterar otrygga jobb och utbredd fattigdom i USA. Det har blivit ett slags politiskt korrekt bild i Sverige att det ser ut så. Men stämmer det verkligen?

Johan Norberg, krönikör i Dagens Industri hade häromdagen en intressant krönika om fattigdomen i USA. Bland annat beskriver han staten Michigan som beskrivs som den amerikanska ekonomins främsta krisområde. Företagen har flytt och arbetslösheten är skyhög - hela 7,4%. Med tanke på att EU:s politiker gläds åt en arbetslöshet som nu under högkonjunkturen sjunkit till 7,2% i genomsnitt så är det ju tänkvärt att USA:s mest misslyckade delstat i djup kris är jämförbart med ett genomsnittligt EU-land under goda tider!

Hela Norbergs krönika kan du läsa här.




2008-02-13 Favoritpresident?
Uppdaterad

Presidentvalet i USA intresserar media, och många journalister frågar runt efter olika riksdagsledamöters favoritpresident. Kanske för att göra statistik per parti, inte vet jag.

Jag tycker frågan är knepig av flera skäl. För det första tycker jag själv att demokraterna idag ligger närmare mina politiska värderingar i många frågor är republikanerna som ju annars tradionellt ansetts vara moderaternas systerparti. Ett problem är dock frågor som rör frihandel, där demokraterna känns lite mer protektionistiska och det är inte bra för utvecklingen av världsekonomin.

För det andra skulle jag egentligen inte vilja rösta på någon president som accepterar dödsstraff och tortyr av fångar! I min värld är detta ociviliserat. Tyvärr verkar alla presidentkandidater acceptera detta.

Måste jag ändå välja föredrar jag demokraten Barack Obama. Han känns som en ny ung frisk kraft i amerikansk politik. Alla hans motkandidater i båda partierna är betydligt äldre och känns lite trötta. Faktum är att jag tror att många amerikaner tänker likadant, och att Obama har goda chanser att bli USA:s nästa president. Men hade han aktivt verkat för avskaffat dödsstraff hade det känts ännu bättre.

Tillägg: En av mina läsare har påpekat att den republikanske presidentkandidaten John McCain faktiskt uttryckligen tagit avstånd från tortyr som förhörsmetod. Detta antagligen på grund av att han själv utsattes för tortyr under sin tid i fångeskap i Vietnam. Detta är glädjande! Om han nu bara hade tagit avstånd från dödsstraff också så hade han nog blivit min givna förstahandskadidat.



2008-01-30 Kina måste respektera svensk yttrandefrihet!

De senaste dagarna har jag fått flera mail som beskriver Kinesiska ambassadens försök att påverka svenska politiker i Linköping och Stockholm för att stoppa ett kulturarrangemang. I eftermiddag uppmärksammas detta även i radion.

Lite överslåtande säger man nu i media att det inte förekommer någon direkt kritik av regimen i Kina i pjäsen, varför man inte förstår kritiken. Detta gör mig nästan ännu mer upprörd! Vad spelar det för roll? I Sverige är det helt okej att sätta upp pjäser med politiska budskap och kritik mot regimer i andra länder. Detta är verkligen inget man behöver be om ursäkt för!

Nu måste vi tydligt markera vad som gäller i Sverige. Här censurerar vi inte vare sig teaterpjäser, teckningar eller texter för att något annat land inte gillar dem! Det gäller oavsett om det är kommunistregimen i Kina, fundamentala islamister eller någon annan som upprörs. I Sverige gäller svensk lag och det får andra acceptera. Även Kina.



2008-01-03 Snacka om TV-avgift!

Militärregimen i Burma har höjt årsavgiften för innehav av satellit-TV-mottagare från 6.000 till 1.000.000 kyat, vilket motsvarar ca tre gånger invånarnas genomsnittliga årsinkomst! Avsikten är ganska uppenbar - man vill göra det omöjligt för invånarna i landet att ta del av oberoende nyheter från utlandet. Kvar blir nu bara den statskontrollerade TV-kanalen som, med all respekt, väl knappast kan anses helt neutral...

De 60.000 registrerade satellit-TV-mottagarna i Burma lär snart vara ett minne blott.....men i längden går det nog knappast inte att stoppa det fria ordet i dagens tekniska samhälle. Nyheterna kommer förhoppningsvis att finna andra vägar.



2007-12-27 Vad återstår nu? Pest eller kolera?

Folket i Pakistan har vant sig vid att välja mellan pest eller kolera. Antingen en hård militärdiktatur som kränker mänskliga rättigheter eller fanatiska talibaner som hotar landet med terrordåd och våld. Hoppet för demokratin väcktes när Benazir Bhutto kom tillbaka till landet för att ställa upp i det förhoppningsvis demokratiska presidentvalet, och kanske ännu en gång väljas till president. Två gånger tidigare har Bhutto valts till president, och två gånger har hon tvingats bort från presidentposten. Bhutto har omväxlande beskrivits som socialist och västvänlig USA-vän. Oavsett vilket som är sant så var hon en stark, modig, västorienterad kvinna i ett muslimskt land. Det blev för mycket för alla hennes fiender, och i dag mördades hon under valrörelsen.

Det var inte bara hon själv som dog, utan även hoppet om någon form av demokrati i Pakistan. Det finns all anledning att oroa sig över Pakistans framtid. Landet har tillgång till kärnvapen som än så länge kontrolleras av militären. Vad som händer om talibanerna tar kontrollen över hela eller delar av landet och över armén vill nog ingen tänka på.



2007-12-14 Slagsmål i parlamentet!



Nej, bara lugn, det var inte vi riksdagsledamöter som pucklade på varandra efter dagens skattedebatt! Men i kväll nås jag av nyheten att det var fullt slagsmål i Sydkoreas parlament i dag!

Detta fredliga parlament som jag besökte i september, inte hade man väl kunna tro detta.....men klicka på den lilla bilden så kan du själv se TV4:s film från slagsmålet.....

När vi tog denna bild var det betydligt stillsammare i parlamentet i Seoul.....



2007-12-05 Ambassadörlunch

I dag har jag ätit lunch i den Australiensiska ambassadörens residens. Ambassadören heter Howard Brown, och han hade bjudit in Allianspolitikerna i arbetsmarknadsutskottet till en arbetslunch för att prata om arbetsmarknadspolitiken i Australien. Det finns mycket som är intressant med denna politik, och finns en hel del vi kan lära oss i Sverige - både vad som lyckats bra och mindre bra. Det blev också en briefing från ambassadören om det nyligen avgjorda presidentvalet, och hur det kan tänkas påverka politiken framöver. Och så fick vi en god lunch!



2007-12-04 Tillräckligt många kloka väljare i Venezuela

Med knapp marginal avvisade väljarna i Venezuela socialisten Hugo Chávez förslag till ny grundlag som bland annat skulle gjort Venezuela till en socialistisk republik och infört "en socialistisk grundsyn i skolan". Samtidigt skulle Hugo Chávez i praktiken ha kunnat ställa upp i hur många presidentval som helst. Det är väl som jag sagt så många gånger tidigare - socialism kan knappast inte genomföras i demokratiska val, utan förutsätter någon form av diktatur.


Socialisten/kommunisten Chavéz håller tal....

I Venezuela var det dock skrämmande nära att Cháves lyckades denna gång. Anledningen verkar ha varit dels det frikostiga pengaregn från oljeinkomsterna som han utlovat eller redan hällt över väljarna den senaste tiden. Ett annat skäl är att man spridit rykten om en förestående militärkupp mot Chávez samt att man sagt att ett nej till den nya grundlagen är en röst på USA:s president Bush. Det är tur för Venezuela och hela Sydamerika att tillräckligt många av väljarna genomskådade detta.



2007-12-04 De ryska väljarna lydde presidenten

President Putins parti vann det ryska valet med 64% av rösterna. Min riksdagskollega, Göran Lennmarker (m) har varit ledare för OSSE:s valobservatörer under det ryska valet. Han riktar idag hård kritik mot valet och säger bland annat att det inte kan kallas "ett rättfärdigt val". Han pekar på att sammanblandningen mellan stat och politiska partier är ett maktmissbruk och ett brott mot internationella förpliktelser. Han pekar på att medierna var öppet partiska för president Putins parti. Han pekar på att nya valregler gjort det svårare för nya partier att koma in i duman (riksdagen) samt att det förkommer rapporter om omfattande trakasserier av oppositionspartierna. (En av deras ledare fängslades exempelvis strax före valet.)

Dagens Nyheter berättar idag att valresultaten i de små delrepublikerna i södra Ryssland visar upp osannolikt högt stöd för Putins parti. Eller vad sägs om 99,4% i Tjetjenien och 98,7% i Ingusjien? Om det kan ha ett samband med att det fanns väldigt få utländska valobservatörer just där skall jag låta vara osagt. Men valresultatet påminer ju inte så lite om hur det såg ut i Sovjet under kommunisttiden.....

Även folket i Ryssland drar paralleller. Eller vad sägs om denna lilla historia som tydligen förekommit en del i fria media i Ryssland under valrörelsen:
- Rösta på mig, säger demokraten, så får du leva som i USA!
- Nej, rösta på mig, säger kommunisten, så får du leva som i det gamla fina Sovjet!
- Rösta på mig, säger Putin. Så får du leva.....

Ryssland utvecklas säkert stabilt ekonomiskt, många människor får det sakta bättre och demokratin tar små steg framåt. Men någon demokrati i västligt mening är det knappast i Sveriges stora östra grannland. Något man kanske bör tänka på ibland. Det känns mycket bra att valobservatörerna med en moderat riksdagsledamot i spetsen vågar säga ifrån när det gäller det ryska valet!



2007-11-27 Mona Sahlins falskspel om gasledningen i Östersjön

Numera förvånas man sällan över något utspel från oppositionen, för det kommer den ena motsägelsefulla tokigheten efter den andra. Men ibland blir man en smula förvånad över framförallt socialdemokraternas fräckhet. Mest förvånande just nu är nog Mona Sahlins plötsliga hårda kritik mot den planerade gasledningen i Östersjön. Ett hyckleri som slår det mesta! Eller vad sägs om följande fakta i ärendet:

Det var dåvarande (s)-regeringen som fattade startbeslutet om att tillåta Nordstreams gasledningsprojekt. Vid det sammanträdet deltog Mona Sahlin! EU-nämnden behandlade frågan om energinät inom och med länder utanför EU i november 02, juni 03, juni 04 och juni 05. Utan protester från (s). Inför mötena i juni 2003, 2004 och 2005 fanns underlag som listar gasledningen genom Östersjön som ett av de prioriterade projekten. På mötet i juni 2005 behandlades frågor både om energinät (gas- och el) och samarbete med Ryssland. Där deltog dåvarande samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin, och sade bland annat att "vi är förstås mycket positiva" och "vi tycker därför att vi kan stödja förslaget fullt ut". (direkta citat från mötesprotokollet). Även förre statsministern Göran Persson (s) har deltagit i frågan om näten i juni 2006, men då i samband med ett enstaka toppmöte där frågan inte rördes i sak. Mona Sahlin har alltså deltagit mycket tydligare och mer positivt i besluten om gasledningen än vad Göran Persson har gjort. I den mån Mona Sahlin nu försöker skylla ifrån sig på sin företrädare Göran Persson är detta ytterligare ett falskspel.

Oppositionens utspel om att regeringen redan nu borde säga nej till gasledningen genom Östersjön faller på sin egen orimlighet. Frågan om gasledningen i Östersjön är en regeringsfråga som inväntar miljöprövning innan den behandlas. När regeringen sedan behandlar frågan kommer man att väga in alla aspekter. Oppositionens förslag att Sverige i stället skulle föreslå en ledning på land från Ryssland till Tyskland är ganska oförskämd mot de länder som då skulle beröras. Undrar vad svenska folket skulle tycka om ett annat lands regering föreslog att det skulle byggas en gasledning på svensk mark?

Jag kan personligen se ett antal möjliga problem med gasledningen, men det brukar vara klokt att först analysera en fråga ordentligt och sedan fatta beslut. Det skall regeringen självklart göra även i denna fråga, och det finns ingen anledning till panik - bygget lär i vilket fall få vänta tills Sverige sagt sitt.



2007-11-17 Statsministern fick också träffa Litauens president.....

Den här bilden hittade jag på regeringens hemsida. Statsminister Reinfeldt fick också träffa Litauens president, Valdas Adamkus.......

....men jag hann före.....och fick äta middag med presidenten dagen innan han träffade statsministern.....

Nåja, anledningen är vad jag förstår att programmen vid presidentbesök brukar vara upplagda så att man börjar med besök i parlamentet och därefter träffar regeringen. Det är tydligen tradition.....





2007-11-14 Grattis Danmark!

Den borgerliga regeringen i Danmark vann gårdagens val, och sitter kvar i regeringsställning. Samtidigt gjorde socialdemokraterna sitt sämsta val någonsin.

Danmark är bara att gratulera till minst fyra år till med borgerligt styre, även om det finns så många olika partier i Danmark att det alltid är knepigt att forma en stabil regering.



2007-11-13 Presidentbesök



Så har man då upplevt sitt första statsbesök. Först tog vi emot den Litauiska delegationen i riksdagen för en halvtimmes samtal under ledning av talmannen. I kväll var det så en mer formell middag på Villa Bonnier. Fotot på mig och president Adamkus tog riksdagens talman, Per Westerberg. På det andra fotot tackar presidenten talmannen för middagen.

Lite överraskad blev jag när jag upptäckte att jag blivit placerad bredvid president Adamkus under middagen! Det betydde att jag fått på min lott att underhålla honom med lite trevlig konversation. Men det var bara att damma av engelskan och göra sitt bästa, och det var skönt att vara väl förberedd. Jag var faktiskt mycket glad att jag ägnat gårdagskvällen till hårdpluggande. Det visade sig att presidenten är en mycket charmerande herre, och det är svårt att tro att han är 81 år.

Vi hade mycket att prata om. En given fråga var Litauens relationer med Ryssland och Vitryssland. En annan stor fråga är Litauens oljeberoende och deras planer på att bygga ett nytt kärnkraftverk i stället för Ignalinaverket. Ett stort problem för litauerna är att man lovat EU att stänga den enda återstående reaktorn i Ignalina senast 2009. Samtidigt kommer det nya kärnkraftverket inte att vara klart förrän tidigast 2012. Litauerna skulle nu vilja omförhandla avtalet med EU och få rätt att driva Ignalina vidare tills det nya verket är klart. Alternativet vore att ersätta kärnkraftselen med kolkraft under tiden, och det vore illa för miljön. Ignalina är numera ett mycket säkert kärnkraftverk, renoverat av svenska tekniker. Jag lovade presidenten att försöka påverka denna fråga efter bästa förmåga, det lär ju handla om att Sverige måste agera med kraft i EU.

Vi pratade också bank - det visade sig att SEB är en mycket populär bank i Litauen, och nu också landets största bank. När jag berättade att jag arbetat där, och även varit på besök i Vilnius i tjänsten, var det mycket uppskattat. Allt som är svenskt uppskattas av litauerna. Självklart blev det också samtal om Litauens historia och deras förhoppningar om framtiden.

Statsbesök är kul och intressant, och det kan nog bli en trevlig vana......



2007-11-12 Kvällsstudier!

Kvällen skall jag använda för att studera Litauisk politik! Jag har nämligen fått äran att representera moderaterna när Talmannen i morgon eftermiddag tar emot Litauens president Valdas Adamkus som är i Stockholm på officiellt besök.

Varje riksdagsparti har en representant var som närvarar vid eftermiddagens möte och senare på kvällen är vi även inbjudna av Talmannen till en middag med presidenten och hans sällskap.

Litauens president, Valdas Adamkus

Inför ett statsbesök är det mycket man måste sätta sig in i. Fakta om landet, den politiska utvecklingen sedan självständigheten, aktuella politiska frågor, förhållandet till andra stater och EU, och en del annat som kan ligga till grund för samtal med den litauiska delegationen. Jag har fått ett stort antal PM via regeringskansliet/utrikesdepartementet, riksdagens internationella kansli samt från Sveriges Ambassad i Vilnius med fakta och viktig information om Sveriges inställning i viktiga frågor, och bakgrunden till denna. Det blir mycket korvstoppning i kväll, men man vill ju inte göra bort sig..... Jag har nu också viss glädje av att jag besökte Vilnius och SEB:s bankfilial där för ett par år sedan, och fick en viss insyn i hur svenska företag expanderar i Baltikum och hur banksektorn utvecklas.

Morgondagen skall bli riktigt spännande och intressant!



2007-10-22 Nio kostymklädda män.....

Kommunistlandet Kina presenterade idag sitt nya ledarskap. Nio kostymklädda herrar. Det där att släppa fram kvinnor till makten verkar inte vara något som bekymrar. Å andra sidan presenterade man två nya ledamöter som kallades "unga kamrater". Det var bara det att dessa två unga förmågor var 52 och 54 år.....
Samtidigt slåss kvinnorna i USA om presidentposten och landets kvinnliga utrikesminister är en av de mest kända politikerna i världen. Kapitalisterna kan väl ändå inte vara bättre på jämställdhet än världens största kommunistland? Eller?



2007-10-07 Vad gör svenska soldater i Afghanistan?

I dagens mailbox låg ett upprop från "Föreningen Afghanistansolidaritet" som bjöd in till ett torgmöte för att stödja "kravet att Sverige ska dra hem sina trupper från Afghanistan och lägga krutet - förlåt, pengarna - på ökat civilt bistånd". Talare skulle vara bland annat Maj-Britt Theorin (s), som skall tala om "behovet av en FREDSLINJE i Afghanistan som alternativ till de militära lösningarna." I inbjudan skriver man också att "En folkmajoritet är emot det svenska militära äventyret i Afghanistan men en kompakt majoritet i riksdagen röstar ändå gång på gång för att öka denna insats."

Personligen tycker jag argumentationen i inbjudan visar på en häpnadsväckande okunskap om vad svenska soldater egentligen gör i Afghanistan.

På regeringens hemsida kan man bland annat få följande information: Den svenska styrkan i Afghanistan arbetar under ett mandat av FN:s säkerhetsråd med samtycke från den afghanska regeringen. Styrkans huvuduppgift är att bistå den afghanska regeringen med att upprätthålla säkerheten i landet och därmed skapa förutsättningar för regeringen att verka i hela Afghanistan. Styrkan ska även möjliggöra för FN och andra internationella och enskilda hjälporganisationer att genomföra humanitära- och återuppbyggnadsinsatser. Det svenska stödet till Afghanistan är högt prioriterat för regeringen och ett långsiktigt engagemang. Efter talibanregimens fall utlovade Sverige ett långsiktigt stöd och Afghanistan är en av de största mottagarna av svenskt bistånd.

I våras fick vi i den moderata riksdagsgruppen en redogörelse från ett par av ministrarna för hur de svenska trupperna arbetar i Afghanistan. Bland de exempel och bilder som visades var det särskilt ett som etsade sig fast i mitt minne. Bland de uppgifter som svenska soldater har ingår att skydda skolor från attentat från fanatiska religiösa som vill hindra flickor från att gå i skolan. De svenska soldaternas närvaro är alltså en förutsättning för att ge flickor i denna del av Afghanistan rätten till utbildning. Överhuvudtaget ägnar sig inte svenska soldater åt strid, utan åt att vara ett stöd för civil- befolkningen och se till att lugn råder i samhällena så att människor kan leva ett så normalt liv som möjligt, trots hot från talibaner och självmords- bombare. Lite som en förstärkt polisstyrka. Om vi inte gjorde detta - vem skulle då skydda civilbefolkningen i dessa samhällen mot övergrepp?

Flickor i skolklass på Aljehadskolan i byn Langar sydväst om Kabul (dock inte ett område där svenska trupper verkar)

Vad jag förstår har dessutom de svenska trupperna väldigt god kontakt med civilbefolkningen och är väldigt populära och en positiv förebild som kan ge trygghet inte minst för många vilsna ungdomar som levt med krig under hela sin uppväxt.

Detta visar att det är svårt att dra en tydlig gräns mellan militärt och civilt bistånd. Ibland förutsätter också det ena även det andra! Uppgifterna för svensk militär personal i olika fredsfrämjande operationer runt om i världen kan variera från att övervaka att fredsavtal efterlevs till att röja minor och att stödja hjälparbete. Att ge civilt bistånd till ett land där människor inte ens vågar lämna sina hem är ganska meningslöst. Jag stödjer den svenska insatsen i Afghanistan till 100% och är stolt över Sveriges insats. Åsikterna från "Föreningen Afghanistansolidaritet" och från Maj-Britt Theorin känns ovanligt naiva.



2007-10-02 Moderat biståndsminister reformerar äntligen svenskt bistånd

På moderaternas riksdagsgruppmöte idag berättade biståndsminister Gunilla Carlsson om den stora översyn och reformering av svensk bistånd som hon arbetat med sedan hon tillträdde. Informationen var inplanerad sedan en tid, men det passade ju väldigt bra att den ägde rum just idag, när Riksrevisionen presenterade sin svidande kritik mot den tidigare svenska biståndpolitiken. I sin rapport berättar man att det fanns grava brister i 10 av 15 granskade biståndprojekt, och att skyddet mot korruption när det gäller biståndsmedel närmast var obefintligt. Och det finns över 6.000 olika biståndsprojekt......

Biståndsminister Gunilla Carlsson (bild från regeringens hemsida)

Det är ord och inga visor, och visar att den nya regeringens rejäla förändring av biståndpolitiken verkligen behövs! Tidigare har biståndspolitik i Sverige mest handlat om hur många kronor budgeten är på, och att summan till varje pris måste uppgå till 1% av BNP. Hur pengarna använts och vad de gett för effekt har tyvärr spelat mindre roll. Nu riktas i stället fokus på resultaten av biståndet. Den viktigaste prioriteringen är fattigdomsbekämpning, främst i Afrika, allt i enlighet med FN:s mål att halvera världsfattigdomen till år 2015.

Man måste också hitta nya samarbetsformer med andra biståndsländer, och kan kanske inte alltid förmedla bistånd via de mer eller mindre korrupta kanaler man tidigare försökt använda. Ibland är det så att det marknaden klarar av är för svårt för myndigheterna. Gunilla Carlsson påpekade exempelvis att det numera ofta finns mobilmaster tillgängliga för nästan varje by i många fattiga afrikanska länder, samtidigt som det verkar närmast omöjligt för myndigheterna att få ut den aidsmedicin som behövs.....

Den svenska biståndsbudgeten är på hela 32 miljarder, vilket är mer än kostnaden för hela rättsväsendet! Skattebetalarna har rätt att kräva att varje biståndkrona skall göra nytta. Vet du förresten att 8 av 10 svenskar, utöver den skatt som går till bistånd, även arbetar ideellt eller skänker pengar till olika biståndsändamål varje år! Vi svenskar måste vara bland de mest generösa i världen. Det kan vi vara stolta över - men biståndet får inte hamna i fickorna på korrupta regimer eller försnillas på vägen!



2007-09-28 Tvärpolitisk manifestation för Burma

Ibland kan faktiskt de svenska partierna enas! Idag klockan 17.00 arrangeras en tvärpolitisk manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm som stöd för demokratiseringskraven i Burma. Som arrangörer står bland annat samtliga de svenska riksdagspartierna och ungdomsförbunden samt den svenska Burmakommittén. Den 27 augusti berättade jag på bloggen om det upprop jag då undertecknade till stöd för demokratisering av Burma. Under den månad som gått sedan dess har mycket hänt.

I dag rapporterar media att internetförbindelserna i Burma styps ned av juntan och att man hämtat oppositionsledaren Aung San Suu Kyi. Rykten finns också om att militärdiktatorns familj är på flykt samt att en del polis och miltär vägrar lyda order att angripa fredliga demonstranter. Kanske finns det hopp för demokrati även i det extrema kommunistlandet Burma?



2007-09-09 Framme i Seoul

Middag över Moskva, övernattning över Novosibirsk och Irkutsk i Sibirien, väckning över Ulan Bator i Mongoliet och frukost över Kinas huvudstad Beijing. Efter en rejäl flygresa är vi äntligen framme i Seoul! Vi togs emot av ambassad- personal på flygplatsen, och i kväll har vi fått en första briefing om Sydkorea av den svenske ambassadören Lars Vargö. Vi har också hunnit med att äta lite traditionell Koreansk mat. Seoul är en hyfsat stor stad...20 miljoner invånare om man även räknar in förorterna! Hela Sydkorea har knappt 50 miljoner invånare.

Nu är det redan kväll, och vi som just gått upp! Den här dagen blev bara 7 timmar lång, men i morgon skall vi väl vara ifatt tidsomställningen. Då är det dags för besök i parlamentet och hos Koreas motsvarighet till arbetsmarknadsutskottet. På kvällen skall vi besöka skolan för skandinaviska språk, där de koreanska eleverna skall uppträda på svenska. Spännande!

Utsikt över Seoul från mitt hotellrum på 17:e våningen.

Bilder och utförlig reseberättelse från resten av resan har jag samlat på en egen sida!



2007-09-08 Sydkorea nästa!

I dag flyger jag till Sydkorea tillsammans med halva arbetsmarknadsutskottet. Svenska ambassaden i Seoul har satt ihop ett digert veckoprogram. Vi skall bland annat träffa sydkoreanska politiker, Koreas arbetsgivarorganisation, fackliga företrädare och besöka ministeriet. Det blir också besök på flera svenska företag som verkar i Korea, bland annat Autoliv och Volvo. En dag är också avsatt för ett besök vid stilleståndlinjen mot Nordkorea där vi även skall träffa den svenska fredsbevarande delegationen. I övrigt kommer det säkert att bli en hel del andra intressanta upplevelser.

Om tekniken fungerar kommer det såväl rapporter som bilder på bloggen under veckan!



2007-09-07 Mycket bra att statsministern träffar muslimska ledare......
....men i Sverige gäller en lag, och den är lika för alla!

Statsminister Fredrik Reinfeldt skall idag träffa ett 20-tal ambassadörer från de muslimska länder som har ambassader i Sverige. Målet är att dämpa upprörda känslor efter de puplicerade Muhammedbilderna och samtidigt förklara tydligt vad svensk yttrandefrihet innebär, och att politiker i Sverige inte lägger sig i vad som skrivs och publiceras. Detta är ett utmärkt sätt att hantera situationen tycker jag. Ja, till och med socialdemokraterna ger faktiskt statsministern beröm för sättet att hantera frågan och det händer ju inte varje dag! Glädjande är också att ambassadörerna förespråkar samtal och diskussion och tar avstånd från en del våldsamma demonstrationer i sina hemländer. De är därmed på samma linje som de stora muslimska organisationerna i Sverige.

Men minst en ambassadör, Egyptens, verkar ha något märkliga förväntningar på samtalen om man skall tro media. Han har till och med med sig en lista över krav på den svenska regeringen. Om medieuppgifterna stämmer kräver han bland annat svensk lagstiftning mot skändning av profeten Muhammed, han har synpunkter på hur skolan skildrar Islam, och han vill att riksdagen ska inrätta ett utskott mot islamofobi. Suck! En ambassadör som är verksam i Sverige borde veta att sådana krav är omöjliga att tillgodose. Jag tvivlar också på att hans eget land skulle acceptera att Sverige ställde motsvarande krav på Egypten.....

Jag hoppas medieuppgifterna är fel, och gläder mig åt att statsministern tydligt sagt att han vid samtalen kommer att konstatera att en av grunderna för den svenska samhällsmodellen är att politikerna inte kan besluta i frågor som rör tryck- och yttrandefriheten. Det verkar behövas.....

I Sverige finns en lag, och den skall gälla alla. Undantag för vissa grupper eller speciallagar för vissa religioner hör inte hemma i Sverige. Punkt slut.



2007-09-01 Värna tryckfriheten - även om det som trycks är smaklöst!

Nerikes Allehanda har knappast publicerat den provocerande bilden på Muhammed som rondellhund för att man vill värna tryckfriheten. Snarare för att man vill sälja fler lösnummer......och vad gäller konstnären Lars Vilks vet vi att alla verk denne man gör syftar till att provocera och har målet att han själv skall bli så omskriven i media som möjligt.

Jag tycker att teckningen på Muhammed som rondellhund är lika smaklös som en del annan "konst" som förnedrar Gud, Jesus, Muhammed eller kungen, statsministern, USA:s president eller andra politiker, kändisar och artister. Att göra provocerande eller förnedrande bilder av andra människor eller mot sådant som många människor tycker är heligt är lågt, men tyvärr inget nytt. Vissa tycker om att trampa på andra människor, och får också publicitet av detta. Jag lägger aldrig in bilder på min blogg som syftar till att förnedra andra människor eller det som de tycker är viktigt. Samtidigt vill jag gärna visa bilden, eftersom det är svårt att kommentera en bild som man inte har sett. Så vill du se Muhammed som rondellhund så hittar du "konstverket" här.

Poängen är att i Sverige är det tillåtet att publicera denna form av "förnedringskonst" och det är inget regeringen råder över. Detta vet alla sansade muslimer i Sverige och i resten av Europa, men det är väl svårt att förstå borta i Asien där det fria ordet knappast existerar. Det känns bra att statsministern så tydligt gick ut i går och deklarerade att det fria ordet i Sverige skall försvaras med näbbar och klor. Där får vi aldrig vika en tum!

Vad gäller muslimska protester med flaggbränning och dockbränning i Pakistan är det väl så att hade man inte haft detta att protestera mot så hade väl deras religiösa ledare hittat något annat att hetsa folket mot. Och den pakistanska regeringen klagar nog inte, när folk lägger sin energi på att protestera mot ett avlägset land i Europa så slipper ju den pakistanska regimen stå i skottgluggen. Samma sak när Irans president går till angrepp mot Sverige. På detta sätt kan han ena sitt folk mot en yttre fiende för att slippa intern kritik mot ett brutalt samhälle. Är det förresten mindre provocerande att bränna en docka med den svenske statsministern än att visa en blyertsteckning på Muhammed i en tidning? Vet ni förresten att man bland annat Iran - av alla länder! - tydligen kan köpa vackra fyrfärgsbilder av en sminkad Muhammed (!) i affärerna? Påståendet att man inte får avbilda Muhammed är inte riktigt korrekta, men används gärna av renläriga religiösa ledare för att hesta folket mot en yttre fiende. (Den som vill se hur mycket bilder det finns på Muhammed, såväl gamla som nya, kan enklast söka bilder på "Muhammed" på nätet.....)

Ibland är politiken och religionen i världen lika motbjudande och cynisk som teckningen på Muhammed som rondellhund.



2007-08-27 Svenskt bistånd koncentreras

I dagens mest omdiskuterade artikel berättar biståndsminister Gunilla Carlsson (m) om hur Sveriges bistånd i framtiden skall koncentreras till färre länder, och hur man valt ut dessa länder. Anledningen till förändringen är att det ger väldigt liten effekt att dutta ut pengar till över 70 länder som vi gör idag. Det är också svårt att verkligen följa upp effekterna i så många länder.

Ett tydligt exempel är att biståndet till Kina avvecklas efterhand. De flesta kan nog hålla med om att det inte är rimligt att Sverige skickar bistånd till jättelandet med den starkaste ekonomiska utvecklingen i världen. Kina borde själva kunna omfördela sina enorma rikedomar bland sin befolkning och inte vara beroende av bistånd från lilla Sverige. I stället koncentreras nu svenskt bistånd i hög grad till fattiga länder i Afrika och Sydamerika, och till krigshärjade länder i mellanöstern. Det känns mycket rimligt. Att oppositionen och andra kommer att vara missnöjda med vissa av förändringarna är lätt att förutse, men inte mycket att göra åt. Alltför mycket svenska biståndspengar har slarvats bort under åren, och det behövs en rejäl förändring. Medborgarna har rätt att kräva att varje skattekrona som används till bistånd hanteras klokt och att resultatet följs upp.




2007-08-27 Upprop mot förtrycket i Burma

Som riksdagsledamöter ombeds vi ofta att skriva under olika namninsamlingar och deklarationer för och emot olika saker. Ibland gör jag det, lika ofta låter jag bli. För att jag skall skriva under krävs dels att jag känner mig säker på att frågan är seriös och att vi inte blir förda bakom ljuset, dels givetvis att jag sympatiserar med själva saken.

Nu har jag i vart fall undertecknat ett tvärpolitiskt upprop mot förtrycket i Burma, som undertecknats av ett stort antal svenska riksdagsledamöter från de flesta partier. Burma är ett kommunistland som är närmast helt avstängt från omvärlden, och där förhållandena är närmast lika illa som i Nordkorea. Carl Bildt fördömde Burmas agerande i ett pressmeddelande häromdagen, och förutspådde att EU säkert gemensamt kommer att protestera mot Burmas arrestering av fredliga demonstranter häromdagen. Sedan länge sitter också oppositionsledaren och nobelpristagaren Aung San Suu Kyi i husarrest.



2007-08-09 Soluppgång över Sahara




Under semestern i Tunisien tog vi en tvådagarsutflykt till ökenoasen Douz, precis vid randen av Saharaöknen, nära den stora uttorkade saltsjön Chott El Jerid (fotona ovan).



Tidigt på morgonen startade kamelturen som gick allt längre in bland Saharas sanddyner i det svaga gryningsljuset. Kamelridning känns inte alltför olikt att rida Islandshäst, men kamelen är väl ungeför dubbelt så hög! Svåraste momentet är att hålla sig kvar i sadeln när kamelen reser sig.....men min kamel var ganska snäll och kunde sitt jobb.....



Ute i öknen gjorde vi halt, och satt sedan på sanddynerna och väntade på soluppgången. Att uppleva en soluppgång över sanddynerna i Sahara är definitivt ett minne för livet. Och inget dyrt minne - en kamelridning kostar mindre än 30 kronor per person.....



2007-08-09 Tunisien

Hemma igen efter en veckas semester med familjen i Tunisien. Ett annorlunda land, en mix mellan arabvärlden och västvärlden. Islam har en stark ställning, men samtidigt känns väldigt mycket ganska västerländskt, och många unga män verkar hellre vilja försöka kränga souvenirer till turisterna än att gå till moskén. Lagstiftningen är en blandning av fransk civilrätt och islamisk lag.

Arbetsmarknaden är lite märklig. Personer från Europa som vill arbeta i Tunisien, exempelvis reseledare, måste gå igenom ett antal byråkratiska steg för att få arbetstillstånd. Det märkliga är att även Tunisierna själva måste gå igenom precis samma procedur får att få lov att arbeta i sitt eget land! Detta gör att många struntar i att registrera sig för arbetstillstånd och jobbar svart i stället. Den officiella arbetslösheten är ca 15%, men eftersom många försörjer sig genom svartarbete, och man dessutom inte riktigt vet hur många invånare landet har så är siffran ganska osäker.

Det är mest män som städar hotellrum, serverar på restauranger och står i butiker. Men alltfler kvinnor förvärvsarbetar också. Många kvinnor bär huvudduk, men det finns lika många som är västerländskt klädda, inte minst i de större städerna. Det verkar vara så att den nya generationen unga kvinnor är mer intresserade av att klä sig västerländskt.

Som politiker är man ju nyfiken på hur landet styrs. Formellt är Tunisien något slags demokrati med val och olika partier. Men i praktiken är det väl lite si och så med demokratin. Sittande president har fått runt 99% av rösterna i de senaste två valen. Känns ju så där lagom demokratiskt. Polisen är ständigt närvarande, yttrandefriheten begränsad och censur förekommer tidvis av både internet och mobiltelefoni enligt vad vi hörde berättas. Oron för islamistiska extremister är dessutom så stor att man till och med har en extra säkerhetskontroll innan man får lämna ankomsthallen på flygplatsen. De senaste dagarna har vi också kunnat läsa att Tunisien håller ett antal politiska fångar inspärrade under oklara förhållanden.

President Ben Ali, som fick 99,4% av rösterna i det senaste "demokratiska" valet.....

Samtidigt verkar Tuniserna ganska nöjda, medellivslängden har närmast fördubblats sedan 1950-talet, grundskola, gymnasie och universitet är fria och öppna för alla, både pojkar och flickor. Sjukvården verkar fungera och är delvis fri, och många svåra sjukdomar har utrotats genom ambitiösa vaccinationsprogram. Vägnätet är väl utbyggt och Internet finns också. Det var till exempel inget problem att uppdatera bloggen några gånger under semestern.

När det gäller alkohol fanns det, precis som i andra muslimska länder, inte att köpa i småbutikerna. Däremot fanns det i vissa större butiker. Det var inget problem att köpa alla sorters alkohol på barer och restauranger, och även Tuniserna själva dricker såväl inhemskt producerad öl och vin på cafeerna. Tunisien exporterar sedan länge både öl, vin och likör.

På det hela taget från man väldigt blandade intryck av Tunisien, men landet ger också visst hopp om att de stora motsättningarna mellan islamiska extremister och västvärlden faktiskt kan överbryggas, och att levnadsstandarden i norra Afrika kan öka. Tunisien är också ett trevligt turistland med fina bad och intressant kultur och natur, och det är väldigt billigt ett leva där som turist.



2007-07-30 Europas sista diktatur arresterar oliktänkande

I dag på morgonen har vi fått besked om att den Vitryska polisen arresterat ett antal oppositionella politiker. I lördags greps Franciak Viachorka i centrala Minsk. Hans "brott" är att han utmanar den kommunistiska diktatur som Lukachenko byggt upp. Franciak är 19 år gammal och är ledare för Belarussian Popular Fronts ungdomsförbund. BPF är moderaternas systerparti och ett av de största oppositionspartierna i Vitryssland. Fler unga politiska ledare har arresterats de senaste dagarna. Detta sker alltså i ett land alldeles i Sveriges närhet. Det är så lätt (och ofarligt) för svenska aktivister att högljutt kritisera orättvisor i stora länder på andra sidan jorden, men när det gäller Vitryssland verkar svenskarna ganska ointresserade och ganska dåligt insatta överlag. Många verkar inte ens veta var landet ligger.....

Franciak Viachorka - arresterad

Moderata Ungdomsförbundet, MUF, arrangerar på onsdag en protestaktion utanför Vitrysslands ambassad i Stockholm. Ett bra initiativ tycker jag. Själv är jag medlem i den nystartade "Svenska Parlamentarikerföreningen för ett fritt och demokratiskt Vitryssland". Förhoppningen är att denna förening skall kunna skapa goda kontakter med demokratiska krafter i Vitryssland. Landet behöver allt tänkbart stöd från det demokratiska Europa.



2007-07-02 Sverige ett av fem länder som uppfyller FN:s biståndsmål!

Media rapporterar idag om en skriande brist på resurser i världen för att nå FN:s mål om att minska fattigdomen i världen. Samtidigt framgår det glädjande nog att Sverige är ett av endast fem länder i världen som uppfyller FN:s mål om att lämna bistånd med 0,7% av BNP. Detta kan ju vara bra att ha med sig när man hör den helt orimliga kritik som regeringen fått från vissa organistioner och från oppositionen för att Sverige lämnar för lite i bistånd....

Biståndsminister Gunilla Carlsson (m) har under våren också förklarat att Sverige skall skärpa kraven på biståndet så att man verkligen får ut maximal effekt av detta. För den nya regeringen är kvalitet viktigare än kvantitet. Att vara ett av världens fem mest generösa länder och samtidigt skärpa kraven på kvalitet i biståndet tycker jag är en utmärkt kombination. Bara att hoppas att fler länder följer efter!

Bilden: Katastrofbistånd i form av spannmål kommer alltid att vara en viktig del av biståndet, men ännu bättre är det om svenskt bistånd kan skapa förutsättningar att odla tillräckligt med spannmål lokalt.

Tidigare inlägg på bloggen om det svenska biståndet hittar du bland annat den 2 januari i år.



2007-06-11 Venezuela

Venezuela har blivit något slags symbol för diskussioner om demokrati, socialism och diktatur. Det sprids många myter på nätet om att det i praktiken skulle pågå något slags fin demokratisk utveckling i Venezuela, och myten odlas också av exempelvis SSU. Tyvärr är det inte så, utvecklingen i Venezuela är sorglig och odemokratisk, även om detta bristfälligt kan maskeras med hjälp av oljepengarna. Min moderate riksdagskollega från Halland, Henrik von Sydow hade förra veckan i GT en av de bästa och mest informativa debattinlägg jag läst i denna fråga. Rekommenderas som lite sommarläsning!



2007-06-04 Lite mer om Riga och våra grannar i Baltikum

De baltiska staternas senaste demokratiska historia är inte lång! Länderna tog tillbaka sin självständighet så sent som 1991.

Befolkningsstrukturen är olika. Estland och Lettland har stora ryska befolkningsgrupper, medan Litauen är mer homogent med en litauisk-polsk befolkning. När man hör letter och ester berätta om sin stora oro för att ryssarna på nytt skall försöka ockupera deras små länder förstår man samtidigt folkets starka stöd för såväl EU, Euro och Nato. Allt som knyter baltstaterna starkare till Västeuropa är välkommet!

Baltikum har haft det svårt genom åren. Man har härjats av såväl svenskar, polacker, ryssar och tyskar och lidit under ockupationer långa perioder. Det är nu viktigt för Sverige att på alla sätt stötta de baltiska staternas demokratiska utveckling politiskt och genom handel och investeringar. Och en sak har jag fått mycket klart för mig efter mitt besök - de stora ryska folkgrupperna måste också på ett eller annat sätt kunna leva sida vid sida med övriga befolkningen om ländernas utveckling skall bli lugn och stabil. Hur detta skall kunna fungera i praktiken är en annan sak - problemet är nog större än många svenskar förstår.

Bilden till vänster är tagen vid huvudentrén till Saeiman - Lettlands parlament.

Bilderna nedan kan jag inte heller undanhålla er. Ett lettiskt "gatukök" av billigare modell, i en av saluhallarna. Här äter de lite mindre bemedlade letterna som inte har råd att besöka de dyra restaurangerna som är lika dyra som i Sverige (trots att lönerna bara är en bråkdel av de svenska). En komplett måltid - korv med mos och sallad, samt körsbärssaft serverad i vanlig plastmugg - kostade 0,80 LTS, dvs ca 10 kronor. Och då är allt hemlagat (!) och servas på porslinstallrikar (om än udda porslin). Man får också finna sig i att stå och äta vid några märkliga bord av äldre modell. Men många letter verkade äta här, mätt blev man och det smakade helt OK!





2007-06-02 Rapport från Riga

Som svensk blir man glad när man ser den fantastiska tillväxten och framtidstron i Riga. Lettland har ju Europas just nu starkaste tillväxt, och det byggs och renoveras så det knakar. De svenskägda bankerna Unibanka (SEB), Hansapank (Swedbank) och Nordea har en mycket stor del av bankmarknaden i Lettland och står för mycket av finansieringen. Fortfarande är kontrasterna stora, och man ser en del tiggare precis som i andra östländer, men standarden ökar efterhand. Och när man går omkring i staden ser men oerhört mycket svenska produkter och affärskedjor. Det är verkligen ingen tvekan om att de baltiska staterna blir allt viktigare marknader för svenska företag.

En kul sak är att det spanska fotbollslandslaget checkade in på vårt hotell i går! De skall spela mot just Lettland i kväll. Det kan nog bli knepigt att hitta en bar i Riga i kväll som visar Sveriges match.......men vi skall försöka!



2007-05-12 Sprid kunskap om kommunismens offer!

Demoskop har gjort en undersökning bland svenska ungdomar om deras kunskaper om kommunismen. Undersökningens resultat är skrämmande och visar på en kunskapsnivå som är så låg att den närmast är obefintlig. 95% av de tillfrågade kände till Auschwitz – men 90% kände inte till Gulag! Många ungdomar tror att kommunismens brott mot mänskligheten orsakat färre än en miljon döda, och många tror inte att dessa brott krävt några dödsoffer alls. I själva verket handlar det om minst hundra miljoner döda!

Undersökningen sammanfattas i en utmärkt debattartikel i Dagens Nyheter, skriven av de två personer som grundat organisationen Upplysning Om Kommunismen. På organisationens hemsida kan man ta del av hela undersökningen.

Många ungdomar verkar idag tycka att kommunism är lite kul, man går omkring med Che Guevara på T-shirtarna och kommunistsymboler på kläderna - utan att fundera närmare över att man på detta sätt hyllar en politisk inriktning som ägnat sig åt massmord. För egen del har jag i mitt tidigare uppdrag som kommunpolitiker lagt stor kraft på att försöka öka kunskapen bland eleverna i min hemkommun Mark om kommunismens brott. Jag skrev tillsammans med en partikollega en motion till kommunfullmäktige för några år sedan om att skolorna i vår kommun borde ha en särskild minnesdag varje år om kommunismens offer för att öka kunskapen om detta. Motionen antogs, och om allt fungerar kommer skolorna i Mark för första gången att anordna en sådan dag i oktober i år.

Bilderna: Lägerbilder och vakttorn från "arbetslägret" Gulag i Sovjetunionen. Bilden från massgraven är också från Gulag.



2007-05-06 Grattis Frankrike!

Lika lite som svenskarna i höstas, lika lite ville det franska folket se en socialist som högste politiker i landet. Valdeltagandet i presidentvalet blev rekordhögt, och allt tyder på att Nicolas Sarkozy, som representerar högern och den borgerliga sidan vinner presidentvalet stort före socialisternas representant Ségolène Royal. Preliminärt med siffrorna 53% mot 47%.

Det hjälpte inte att Royal tog till lägsta möjliga argumentationsnivå i slutet av valrörelsen och varnade folk för att rösta på Sarkozy eftersom hon förutsåg "kravaller" och "upplopp" om han skulle vinna. Att skrämma väljarna med oroligheter för att få dem att rösta på en annan kandidat än den de tänkt sig är inte särskilt demokratiskt.....däremot kan det lätt bli självuppfyllande. Men rätt presidentkandidat vann till sist. Det är bra för Frankrike, bra för Europa och bra för EU.

Grattis Frankrike!



2007-05-02 Konflikten med Estland skadar Rysslands sak

Efter veckans spända läge kring den estniska regeringens beslut att flytta en rysk staty i Tallinn beslutade i kväll Ryssland att stoppa olje- och kolleveranserna till Estland! Rysslands statliga järnvägar uppgav att "man skall utföra underhållsreperationer på järnvägsförbindelserna till Estland" och Kolexporten stoppas också "för att det saknas godsvagnar".....

Nu spelar kanske detta ingen större roll för Estland - man kan säkert köpa kol och olja från andra länder om man behöver. Däremot är det ännu ett beklämmande bevis på hur Ryssland utnyttjar olika maktmedel som vapen mot sina små grannländer. Hur Ryssland har tänkt sig att detta skulle underlätta de kommande diskussionerna om en rysk oljeledning genom Östersjön har jag svårt att se.

(Bilden: Estlands vapen)



2007-04-23 Boris Jeltsin har avlidit

Rysslands förste folkvalde president, Boris Jeltsin, har avlidit. Jag kommer alltid att minnas honom för en speciell händelse i augusti 1991 - stående på en stridsvagn utanför "Vita Huset" i Moskva ledde han inför TV-kamerorna folkets uppror mot kommunisternas försök att behålla makten. Samma år valdes han till president och satt kvar till 1999, då han lämnde över makten till Vladimir Putin.

Utan Gorbatjovs första stapplande steg bort från diktaturen, följt av den folkvalde Jeltsin, hade vi antagligen fortfarande haft en kommunistdiktatur i Ryssland. Sannolikt hade även järnridån funnits kvar. Nu har vi ett Ryssland som väl knappast kan kallas för "riktig" demokrati, men det finns trots alla bakslag hopp om utvecklingen. Övriga länder i östeuropa är, med något undantag, medlemmar eller kandidater till EU, Berlinmuren har fallit, Tyskland är återförenat och Baltikum fritt! En ganska fantastisk och mycket glädjande utveckling på bara 20 år!



2007-04-17 Jag har fått e-post från Fidel Castro på Cuba!

Jag har tidigare berättat att jag får åtskilliga hundra e-postmeddelanden varje vecka. I dag kom ett av de märkligaste på länge - ett mail officiellt skickat från Cubas "Ambassad", och undertecknat av Cubas president Fidel Castro Ruz!

Denna gång är det inte Carl Bildts kritik mot de bristande mänskliga rättigheterna på Cuba som väckt Cubas ilska, utan - som vanligt - USA:s politik. Jag är alltför oinsatt i de frågor som brevet behandlar, men tycker det är lite kul att Fidel Castro skickar e-post till de svenska riksdagsledamöterna. Fast för en gångs skull tror jag inte jag bryr mig om att svara. Castro bor ju dels utanför min valkrets, och kommer nog dessutom aldrig att rösta moderat i vilket fall.......



2007-04-10 Fint besök i Riksdagen

I eftermiddags var jag med när riksdagen fick besök av Christer Fuglesang och fyra andra astronauter. Man överlämnade bland annat en svensk flagga till riksdagens talman, den flagga som var med på hela rymdresan med Discovery. Man visade också en film från rymdturen och svarade på frågor från åhörarna.

Före mötet åt rymdfararna lunch med Alliansens partiledare, bland annat Rymdminister (!) Maud Olofsson.

Det var intressant att höra rymdfararna berätta om hur rymdresorna skapar kontaker mellan USA, EU och Ryssland, och hur man nu också försöker få med Kina på framtida rymdsatsningar. Kanske rymdresorna i en förlängning faktiskt kan motverka krig och konflikter?



2007-03-21 Diplomatiskt gräl mellan Sverige och Kuba

För Kuba blev den nya svenska regeringen nog en chock. Plötsligt fick Sverige en utrikesminister som i ett FN-tal om mänskliga rättigheter vågade sig på att kritisera Kuba. Detta gör man inte ostraffat.....

Kubas FN-ambassadör anklagade då Sverige för att "vara en blodig imperialistmakt" som "förföljer flyktingar och genomför en etnisk rensning där de enda som får stanna i landet är de vars hud och hårfärg stämmer överens med rasmönstret hos de forna vikingaerövrarna" Efter detta har även svensk diplomatpost till Kuba öppnats. Nu har Kubas ambassadör kallats upp till UD en andra gång.

För den nyfikne har TV4 lagt ut hela Carl Bildts tal och grälet med Kubas FN-ambassadör på sin hemsida.



2007-03-13 Inte ofarligt att blogga

En appellationsdomstol har fastställt straffet på fyra års fängelse för en ung egyptisk bloggare. Den 22-årige Abd el-Karim Suleiman fälldes förra månaden för att ha skymfat religionen och förtalat presidenten. Ett överklagande gjordes men avslogs av domstolen på måndagen, uppgav hans advokat. Allt enligt Aftonbladet.

Nog för att media ogillar Carl Bildts blogg, men han slipper i vart fall sitta i fängelse för den. Det slipper jag också. Även om jag kritiserar Expressen.....



2007-03-06 Carl Bildt är också trendig!

På sin blogg varnar Carl Bildt idag för "hoten från öster". Han har nämligen fått reda på att såväl statsministern som utrikesministern i Finland också har egna bloggar! Detsamma gäller i Estland......

Undrar just vad Expressen och andra "Bildt-jägare" skall hitta på nu?

Jag tycker Bildts blogg är härligt uppfriskande, småelak och personlig. Den är något av det bästa som hänt bloggvärlden på länge! Åtminstone sedan jag startade min egen.........



2007-03-06 Olämplig föda för hungrig ligist?

Det är inte lätt att vara ligist alltid. Två unga svenska flickor som deltog i upploppen i Köpenhamn finkades tillsammans med över 600 andra av den danska polisen. När det var matdags bjöd polisen flott alla häktade ungdomar på hamburgare från närmsta McDonaldsrestaurang. Men detta passade inte de två unga svenska damerna, eftersom de var veganer. De beskyller nu polisen för att ha valt hamburgare med kött för att provocera(!)

Undrar vad hade de räknat med? En trerätters meny med förrätt och sallad, följt av en kopp kaffe och en glass kanske? Om de låtit bli att kasta sten och angripa polisen kunde de ju själv valt bland de vegetariska rätterna på närmsta restaurang och sluppit bli utfordrade av polisen......

Den danska tidningen politiken (politiken.dk) har de senaste dagarna visat en stor mängd bilder inifrån det nu snart rivna fd ungdomshuset i Köpenhamn. Bortsett från alla kommunistplakat inne i huset är detta också fyllt med vapen, hjälmar, gasmasker och stora högar med gatsten på taket för att kasta mot polisen. Ungdomar som representerar "autonoma grupper" (ett annat ord för ligister som inte respekterar demokratin) fortsätter också att orsaka skadegörelse, och tvingar alla som arbetar med rivningen att vara maskerade (!) Huset har knappast varit till för Köpenhamns vanliga ungdomar utan för en mycket speciell grupp våldsamma extremister.

Det har varit många turer kring ungdomshuset, men dansk domstol har förklarat att ungdomarna inte har någon som helst juridisk rätt till byggnaden som idag ägs av en frikyrka. Lever man i ett demokratiskt samhälle är det bara att respektera att den som äger huset också har rätt att riva det och bygga nytt.



2007-03-05 Dags att sätta ned foten!

Den senaste veckans kravaller i Köpenhamn påminner alltför mycket om Göteborgs- kravallerna, upploppen i Paris eller attackerna mot EU-toppmöten eller G7-möten runt om i världen. Nu ser man tydligt att det är samma vänsterungdomar som åker runt och slåss gång på gång i hela Europa. Frågan är om de ens själva vet vad som startat kravallerna - bråket i sig och att få slåss mot polisen verkar vara huvudsaken.

Bilden: Ett fotomontage som jag fick som illustration i ett cirkulationsmail om kravallerna. Vet inte varifrån bilden ursprungligen kommer.

Tysk polis har stoppat ett flertal tyska vänsterligister på väg till Köpenhamn, svensk polis har gjort detsamma. I Malmö hittades vapen gömda i ett kommunalt "allaktivitetshus" där vänsteraktivister förberedde sig för att åka till Köpenhamn och slåss. Den danska polisen har satt över 600 ungdomar i häkte, av dessa är ett 20-tal svenskar. Vissa är så unga som 15 år. Resultatet av kravallerna är, förutom personskador, ödelagda butiker, uppbrända bilar och mycket skadegörelse.

Nu är det dags att sätta ned foten! Samtliga svenska ungdomar som har gjort sig skyldiga till brott måste dömas till kännbara straff eller omhändertas på lämpligt sätt. Kommunala allaktivitetshus och andra lokaler i Sverige som används för att planera attacker mot samhället eller för att förvara vapen bör givetvis stängas om man inte kan se till att ligisterna vägras tillträde.

Lagen måste vara lika för alla. Bara för att man är vänsteraktivist med en grumlig demokratisyn skall man inte få göra som man vill. Svensk polis och svenska myndigheter måste arbeta tillsammans med andra länder för att stoppa dessa angrepp på den europeiska demokratin. Det är dags att sluta dalta med bortskämda småungar!



2007-02-26 Därför äger jag aktier i Lundin Petroleum och Vostok Nafta

Den som granskar riksdagens frivilliga register över ledamöternas aktieinnehav kommer att finna att även jag (sedan länge) äger aktier i Lundin Petroleum och Vostok Nofta. Detta är något jag har gemensamt med Första och Andra AP-fonden, samt många småsparare i Handelsbankens, Swedbanks och SEB:s fonder.

Diskussionerna om oljeutvinning och mänskliga rättigheter, där utrikesminister Carl Bildt fått en hel del fullständigt orimlig kritik för sitt engagemang i dessa bolag, väcker många tankar. Bildt har i dagarna berättat om hur oljeutvinningen i Sudan faktiskt bidragit till fredsavtalet 2006 mellan landets norra och södra delar. Anledningen är enkel - skall det gå att utvinna någon olja och sälja denna så kan man inte samtidigt bedriva krig i landet!
(Bilden: Oljeutvinning i Nordsjön)

Det är ofta så att när ett land börjar utvinna råvaror, handla med omvärlden, öka kontakterna med andra länder, öppna sina gränser och får besök av företag och anställda från andra länder så brukar krig och diktatur få stryka på foten till sist. När invånarna ökar sin utbildning och kontakter med demokratiska länder så brukar välståndet långsamt öka även i det egna landet. Ofta blir det en skakig resa med många bakslag, men sakta går utvecklingen åt rätt håll mot demokrati, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi.

Många stora oljeproducerande länder har problem med dåligt fungerande demokrati och brister i de mänskliga rättigheterna. Nigeria, Venezuela, Ryssland, Mexico, Irak, Iran, Libyen, Syrien, Saudi-Arabien......och Sudan. Om vi skall bojkotta alla oljeproducerande länder med sådana problem så lär det bli torrt i bensintankarna. Norge kan inte försörja hela världen med olja! Att isolera länder genom handelsstopp och sanktioner brukar inte heller fungera särskilt bra. Efterfrågade varor letar sig alltid fram ändå åt båda håll, och pengarna brukar då tillfalla den regim man vill straffa, medan folket får lida ännu mer än före sanktionerna. I Sudan skulle en handelsbojkott dessutom försvåra den pågående återuppbyggnaden efter kriget. Däremot gäller redan en FN-resolution om vapenembargo mot Sudan.

Jag inbillar mig inte för ett ögonblick att oljeutvinningen i Sudan bara medför fördelar för folket, eller att regimen inte kan ha begått övergrepp mot lokala byar som kan ha ett direkt eller indirekt samband med oljeutvinning i landet - ungefär som när kinesiska staten körde bort miljoner människor för att bygga sina jättedammar.

Amnestys rapport år 2001 om regimens övergrepp i Sudan kan inte bara viftas bort, lika lite som de TV-program, tex Agenda samma år, som ifrågasatte om kritiken i samma rapport verkligen var relevant just när det gällde Lundin Petroleum. (Bilden: Oljeutvinning i Sudan)

Lundin Petroleum är nämligen ett oljebolag med ett strängt eget regelverk när det gäller miljö, arbetarskydd och lokala relationer. Läs mer under rubriken "Ansvar" på företagets hemsida. Jag vet att bolaget genomfört många projekt för att hjälpa sina anställda och deras familjer och de byar där de bor. Det handlar om skolor, sjukvård, vägar, bättre bostäder och mycket annat. Bolaget har nära samarbete med såväl hjälporganisationer som lokalbefolkning i detta arbete.

Lundin Oil utvinner olja på många ställen, bland annat i Nordsjön, Ryssland och Afrika. Så länge världen behöver olja bör denna pumpas upp av företag som tar ett samhällsansvar för människor och miljö. Jag tror också att detta lönar sig i ekonomiskt i längden och äger därför mycket hellre aktier i Lundin än i de största amerikanska oljebolagen. Jag tänker behålla mina aktier så länge jag tror att de är en fortsatt bra placering, och inte upplever att innehavet strider mot mina egna etiska krav. Att av princip vägra köpa aktier i oljebolag samtidigt som man varje månad tankar bilen med bensin vore rent hyckleri!



2007-02-14 En utrikespolitik som bygger på fred, frihet och demokrati

Carl Bildt läste i morse upp regeringens utrikesdeklaration i riksdagens kammare. Därefter har vi kunnat avnjuta en utrikesdebatt som väl egentligen visar att svenska politiker är överens om väldigt mycket, men där det faktiskt också skiljer en hel del. Det finns tex olika syn på samarbetet inom EU, konflikten mellan Israel och Palestina, synen på USA och kritiken mot kommunistdiktaturerna. Dessutom är det tydligt att vissa partier har en lite annorlunda syn på frihandel än regeringen och att alla inte verkar hålla med regeringen om att demokrati är ett självklart sätt att styra ett land.

Den som hade hoppats kunna angripa utrikesministern för att han inte kommenterade Sudan blev nog besviken, och kritiken mot situationen i Ryssland var hård - men rättvis!

Om jag skall peka på något i utrikesdeklarationen som jag personligen tycker är extra positivt är det att Sverige tänker öppna en ambassad i Vitrysslands huvudstad Minsk, som ett led i att försöka påverka en demokratisk utveckling i Europas sista kommunistiska diktaturland. Utmärkt!



2007-01-28 Internationell solidaritet?

En polisman skadades och flera ungdomar omhändertogs när bråk utbröt efter en demonstration med ett hundratal deltagare i Malmö i går. Själva demonstrationen, som hölls i protest mot att riva det omstridda "ungdomshuset" i Köpenhamn (!), saknade polistillstånd. Första frågan man ställer sig är varför inte inte demonstrationen stoppades av polisen om den saknade tillstånd?

Andra frågan är vad svenska ungdomar har med ungdomshuset i Köpenhamn att göra? Om det nu inte är så att man brukar åka över dit för att köpa droger eller planera vänsteraktivistiska upplopp och demonstrationer ihop med sina danska vänner? Eller var det bara danskar som demonstrerade? I så fall kunde man gott ha skickat hem dem igen för att sköta sina olagliga demonstrationer på hemmaplan.

Visst är det annars härligt att se hur den krympande skaran vänsteraktivister hela tiden utvecklar sin internationella solidaritet? Förr gick man i demonstrationer för världsfred och mot svält. Numera demonstrerar man för ett ungdomshus i ett grannland.....

Många andra ägnade gårdagen åt manifestationer mot förintelsen och mot rasism och främlingsfientlighet. Men vänsteraktivisterna i Malmö ansåg väl att det fanns saker som var viktigare.



2007-01-27 Förintelsens minnesdag

I dag har Förintelsens minnesdag uppmärksammats över hela världen. En bra dag att minnas att frihet, demokrati och marknadsekonomi inte är någon självklarhet! Och en bra dag att fundera över de rasistiska undertoner som ibland finns i den politiska debatten.

Alla har rätt att ha synpunkter på såväl invandring som invandringspolitik. Vi kan alla fundera bekymrat över de problemfyllda invandrarområdena runt våra storstäder. Men en sak måste alltid finnas i huvudet hos alla som debatterar dessa frågor. Det är inte de människor som kommit till Sverige som skapat problemen med bristande integration, arbetslöshet och bidragsberoende. Nej, det är de svenska politiker och tjänstemän som skapat regelverket som bär skulden!

Jag har inget problem med en öppen debatt om invandringspolitiken i Sverige, men jag kommer aldrig att acceptera att det blir en debatt som riktar udden mot enskilda människor från andra länder! Jag kan inte heller acceptera att grupper av invandrare eller flyktingar hos vissa politiska grupperingar ensamma får bära hela skulden för Sveriges samhällsproblem.

Glöm inte att det var så det började i Tyskland på 30-talet!

Minnesmonumentet över Ghettot i Warzsawa, som jag själv besökte för några år sedan.



2007-01-25 Kända och okända murar
Uppdaterad

Kinesiska muren är väl utan tvekan världens mest kända mur. 600 mil lång byggdes den för mer än 2.200 år sedan som skydd för anfallande trupper. Den mur som kommer tvåa lär väl vara berlinmuren som byggdes för att låsa in människorna i det kommunistiska Östeuropa, eftersom människorna inte själva insåg att de redan befann sig i himmelriket. Hur det murbygget slutade vet vi alla.

Ovan tv: Kinesiska muren. th: Berlinmuren. Nedan tv: Israeliska muren Västbanken, th: Gaza

Men även idag byggs det murar. Mest omdiskuterad är nog muren som Israel ansett sig vara tvunget att bygga för att skydda sig mot islamistiska terrorister. Visserligen består muren till 95% av stängsel och bara 5% av mur, och antalet självmordsattacker mot Israel har minskat med 90% sedan barriären byggdes. Men jag tycker ändå inte att murar mellan människor hör hemma i vårt samhälle? Muren har drabbat många helt oskyldiga vanliga bybor och lantbrukare hårt.

Frågan är bara varför den Israeliska muren får så mycket kritik och varför man inte ens nämner ett par andra intressanta murbyggen?

Visste du att Indien håller på att bygga en 410 mil lång mur mot gränsen till Bangladesh, även här för att skydda sig mot islamistiska terrorister. Muren är nästan lika hög och lång som Kineniska muren. 410 mil är förresten lika långt som från Stockholm till Kairo i Egypten! Ett annat stort murbygge planeras av Saudiarabien mot gränsen till Irak. För 50 miljarder tänker man bygga en mur, även här som skydd mot islamistiska terrorister.

Jag förvånas över att jag aldrig sett ett enda nyhetsinslag om dessa murbyggen? Frågan är också om man verkligen i längden kan stoppa terrorism genom att bygga murar? Jag tror tyvärr inte det.



2007-01-02 Det är procenten som räknas....bistånd går upp i rök

Moderaterna har fått en del kritik för att vi anser att kvalitén på biståndet till andra länder är viktigare än att beloppet uppgår till exakt 1% av BNP. I överläggningarna med övriga Allianspartier har vi fått ge med oss och den nya regeringens bistånd blir nu ca 1%. Däremot kommer nu även avskrivning av gamla lån till u-länder att räknas in som en del av biståndet, vilket är ganska naturligt tycker jag - att skicka nya pengar eller skriva av skulder är ju egentligen samma sak. Dessutom kan vissa fredsbevarande insatser också räknas in i biståndsramen, och tankar finns tydligen också att koncentrera biståndet till något färre länder för att ha bättre kontroll på hur pengarna används.

Det är i vart fall några steg åt rätt håll.

I dag meddelar Dagens Eko att SIDA för några år sedan betalade ut 22 miljoner kr till ett projekt för att räkna antalet offentliganställda i Kinshasa-provinsen i Kongo, utan att kräva någon projektredovisning. Pengarna gick till ett företag i Sydafrika, som lämnat en kostnadskalkyl på totalt 14 rader. Merparten av kostnaden, konsultarvoden på 15 miljoner kr, är inte specificerad. Projektet skulle ha redovisats hösten 2005, men så har inte skett. Enligt Dagens Eko har Sida inte brytt sig om att undersöka hur pengarna använts.

Detta är bara ett exempel i raden på hanteringen av biståndspengar genom åren. Andra pengar har använts till vapenköp eller hamnat i diktatorers och klanledares egna fickor. Förutom att biståndet i sådana fall närmast motverkar syftet så har faktiskt inte Sverige obegränsat med resurser - medborgarna har rätt att kräva att varje krona av det bistånd vi lämnar används på rätt sätt!

Det är dags för svenska politiker att inse att kvalitet måste gå före kvantitet även när det gäller biståndet. Alltför många anser fortfarande att 1% av BNP är det viktigaste målet för biståndet. Kanske för att freda sitt dåliga samvete? Men hur pengarna används - tja, det verkar komma i andra hand.........



2006-12-18 Handelsresande i kravaller

Efter helgens våldsamma kravaller i Köpenhamn för att behålla "Ungdomens Hus" sitter 27 svenskar (!) fortfarande kvar i danskt häkte! Vad gör alla dessa svenskar i dessa upplopp i Köpenhamn?

Det visar sig gång på gång att det finns en klick vänsteraktivister i de nordiska länderna som tar chansen att bråka och slåss så fort de får chansen. Antagligen är det också delvis samma personer som var med vid Göteborgskravallerna, och som deltagit i "gatufesterna" arrangerade av "Reclaim the City" i Stockholm, som slåss i anslutning till idrottsevenemang, som deltar i Osynliga partiets och Syndikalisternas våldsaktioner, som släpper ut minkar i skogen, och som klottrar ned Slottet och hotar politiker i protest mot förändrad a-kassa.....

Det är dags att ta i med hårdhandskarna mot dessa ligister som är mer eller mindre "handelsresande i kravaller och upplopp". Den som intre respekterar demokrati och demokratiska beslut måste få en mycket tydlig reaktion från samhället!



2006-11-08 Statliga svenska företag ett föredöme?

På busskurer och i tidningar i Hamburg marknadsför statligt ägda Vin&Sprit AB (vars högste chef är fd statsministerns hustru!) sin produkt Absolut Vodka med hjälp av anspelningar på prostitutionen på Herbertstrasse, den stora prostitutionsgatan i Hamburg. I en av annonserna finns ett avtryck i läppstift av en puss mot vit bakgrund. Texten lyder: Absolut Herbertstrasse.

"Det är vi som är ytterst ansvariga och vi kände till annonsen som är gjord av vår lokala organisation i Hamburg, säger Jacob Broberg, presschef hos V&S Vin&Sprit AB."

Och så säger oppositionen i Sveriges riksdag att det är viktigt med statliga företag, som skall vara ett föredöme på marknaden och vara en motvikt mot den "råa kapitalismen"......

Jag har tidigare ifrågasatt statliga Vattenfalls skövling av byar i Östtyskland i sin jakt på miljöförstörande brunkol. Det är dags att inse att statliga företag inte tar ett dugg större samhällsansvar är privata!



2006-11-04 Kommunisternas övergrepp mot Ungern "firar" 50 år

Den 30 oktober 1956 gick Sovjetarmén in i Ungern för att krossa folkets uppror mot kommunismen.

Den 4 november var kulmen på det kommunistiska övergreppet mot Ungern. Det var den dagen för exakt 50 år sedan som Sovjetarméns pansarvagnar rullade in i den ungerska huvudstaden. Totalt dog 30.000 ungrare innan revolten var krossad, och 200.000 ungrare flydde från kommunismen, varav 8.000 kom till Sverige. Detta får vi aldrig glömma!

I dag är kommunismen tillbakapressad i hela Europa. I Sverige lever kommunisterna på sparlåga, även om en del vänsterpartister och olika små extremgrupper fortfarande hyllar kommunismen "som idé". Men kommunismen som idé är inget att hylla den heller! Kommer du ihåg den sida som jag lade upp före valet med rubriken "granska vänstern"? Om inte så kan du ta en titt via denna länk!.

Det fria demokratiska landet Ungerns flagga idag



2006-10-09 Allt handlar om att prioritera...

Mat eller bomber? Bomber eller mat? Svårt det där....vad skall man välja?

Ja, det är klart, mat är ju alltid bra, särskilt när en stor del av befolkningen svälter och skulle dö om inte omvärlden skickade bistånd utifrån. Men bomber är nog ändå bäst! Stora, dyra, vackra bomber. Det ger status och det skrämmer grannländerna. Inte minst det närmaste grannlandet i söder (som samtidigt är de som skickar mest bistånd för att hålla grannlandet i norr vid liv....)!

En av världens få återstående riktiga kommunistdiktaturer, Nordkorea, har gjort sitt val. Att befolkningen svälter kommer i andra hand. Att utveckla kärnvapen kommer som nummer ett! Och så undrar en del varför människor tröttnat på kommunismen?

Andra förvånas över att vi moderater tycker att det är viktigare att svenska biståndspengar går till länder som använder dem till rätt saker, än att låsa sig vid att Sverige skall se till att betala ut exakt 1% av BNP varje år.....det finns fler länder än Nordkorea som gör felaktiga val!

Översta fotot kommer från militärparaden i Nordkoreas huvudstad. Nedersta fotot illustrerar det moderna Nordkoreanska jordbruket.....

Vill du läsa mer om det Nordkoreanska "ekonomiska undret" och deras "godomliga ledare" så kan du ju alltid göra ett besök på Nordkoreas officiella hemsida!



2006-10-06 Sveriges nya regering!

I dag presenterade statsminister Fredrik Reinfeldt regeringsförklaringen och Sveriges nya regering. Båda delarna går att läsa i sin helhet här!

Mest glädjande tycker jag personligen var att Carl Bildt blev utrikesminister. Ett oerhört bra val! Som Markbo är det givetvis också lite extra kul att fd Skenebon Jan Björklund (fp) valts till skolminister.

Hela regeringen känns som en bra blandning av erfarna politiker och andra kloka personer. Det skall bli spännande att arbeta i riksdagen tillsammans med alla dessa nya ministrar!

Sveriges nye utrikesminister



2006-06-26 Hemma igen!

Efter två veckors härlig båtluffning i Grekland med familjen är jag nu hemma igen. Turen gick via Rhodos till öarna Kalymnos, Telendo, Symi och Tilos och sedan tillbaka till Rhodos. Tidvis över 40 grader varmt och dessutom ett hett program att både hinna sola, bada och se på fotboll på kvällarna.... På fotot ser du stranden i Masouri, en mysig liten ort på västra sidan av Kalymnos, mittemot den lilla ön Telendo.

Som tur var finns det numera internetcaféer på alla grekiska öar, och för en rimlig peng kan man till och med uppdatera sin hemsida på semestern.....

Att resa ger intryck. Inte minst börjar man lätt att ifrågasätta det svenska övernitiska samhället där politikerna förbjuder och reglerar allt mer. Grekerna klarar sig utan detta och lever ändå ett allt bättre liv!

Men nu är det alltså slutsemestrat, nu börjar allvaret - valrörelsen blir spännande. Jag kommer att ge precis allt i kampen för en regering som tar Sveriges problem på allvar. Dagens regering skall ha rött kort, och utvisas i minst fyra år!



2006-05-21 Historisk dag i Montenegro!

I dag tog jag en tur från Dubrovnik till den underskönt vackra staden Kotor i Montenegro (för övrigt en av de vackraste platser jag sett!). I dag hade Montenegro folkomröstning rörande eventuell självständighet från unionen med Serbien. Hela vägen till Kotor pryddes av den Montenegrinska flaggan, även om unionsflaggan också syntes på sina håll. Det märktes att frågan engagerar! Gränskontrollen mot Kroatien var enligt chauffören också segare än vanligt....

I kväll kom så prognosen att över 56% av invånarna i Montenegro verkar ha valt att säga ja till självständighet. Ett historiskt beslut, som antagligen leder till att Europa får en ny stat. Kul att ha fått möjligheten att besöka Montenegro denna historiska valdag!

Vill du läsa mer om Montenegro och valet så har Göteborgs-Posten skrivit en del de senaste dagarna, läs mer om valresultatet här. Tidigare artiklar och bakgrundsfakta hittar du här! (fotot är hämtat från GP).


2006-05-19 I Carl Bildts fotspår

Efter ett par dagars besök i Dubrovnik, och en utflykt till Bosnien begriper man hur kriget slog mot befolkningen. Inte minst befolkningen i Dubrovnik led under sex månaders belägring. Spåren syns fortfarande, kulhål i fasader och husruiner, trots att det nu gått 14 år. När man upplever ilskan hos ett folk som lidit i mer än 50 år under kommunismen och sedan tvingades uppleva 6 månaders belägring av den socialistiska/kommunistiska armen, som inte drog sig för att bomba och beskjuta en stad som FN utsett till varldskulturarv, och ta livet av många hundra tidigare landsmän, ja då inser man både varför kommunismen måste bekämpas och varför EU behövs!

Glädjande nog verkar turisterna nu återvända, och Dubrovnik är väl värt ett besök, inte minst gamla stan är sevärd, och naturen är underbart vacker!

På söndag skall jag ta en tur till Montenegro (som har folkomröstning om självständighet) och sedan bär det tillbaka till den kalla svenska sommaren. Utförligare rapport kommer senare!