Välkommen till Jan Ericsons hemsida och blogg!
Jag är Moderat riksdagsledamot för Sjuhärad (V. Götalands Läns Södra) sedan 2006.



Min vision som politiker är att människor måste få bestämma mer över sitt eget liv. Människan måste sättas före systemen, individen före kollektivet. Alla människor måste tillåtas växa efter förmåga. Politiker behöver inte reglera och styra allt.

Jag är jurist med erfarenhet från bankvärlden. Är politiskt aktiv sedan 1998. Åren 2002 till 2006 var jag gruppledare för moderaterna och för den styrande majoriteten i Marks kommun. I valet 2006 valdes jag in i Sveriges Riksdag och fick förnyat förtroende 2010 och 2014. Jag är idag ledamot av Finansutskottet. Tidigare mandatperioder har jag varit aktiv i Arbetsmarknadsutskottet, Socialförsäkringsutskottet och Utbildningsutskottet.

Företagande, arbete och utbildning är centrala frågor för mig - det skapar alla resurser till välfärden. I övrigt ogillar jag all slags kvotering, är övertygad om att man kan förena hjärta och hjärna i migrationspolitiken, vill stärka rättssamhället och ha ordning och reda i statens finanser. Jag brinner för miljöfrågor men tar avstånd från extrem "klimatpolitik". Du hittar det mesta om mig och mitt riksdagsarbete via länkarna överst på sidan. På bloggen kommenterar jag rikspolitiken, riksdagsarbetet och en hel del annat.


I bloggarkivet hittar du alla äldre blogginlägg samlade månadsvis samt efter ämnesområden.
Totalt 7.421 inlägg på bloggen sedan starten februari 2006. (uppdaterat den 31/12 2016)








Hur många yrken vill regeringen devalvera i jakten på "enkla jobb"?

2017-02-24

Tidigare har ju S-MP-regeringen föreslagit att man som lösning på den höga arbetslösheten bland lågutbildade ska ta in helt outbildade som stöd till lärarna i skolan, eller som personal i äldreomsorgen. I dessa fall har man fått mycket skarp kritik från de fackliga organisationerna som påpekat att det krävs gedigen utbildning för att arbeta i skolan och äldreomsorgen.

Nu är det dags igen. Sveriges arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons (S) framträdde nyligen i TV programmet Agenda i SVT. Hon uttalade sig då om enklare arbeten som inte kräver så mycket utbildning. Som exempel på dessa enklare jobb nämnde hon bilmekaniker. Det har, av fullt begripliga skäl, fått branschen att gå i taket...

Hur många yrken tänker regeringen devalvera i sin jakt på "enkla jobb"?

Läs mer i denna artikel i motormagasinet:



Tack!

2017-02-24

I går fanns denna debattartikel i Borås Tidning. Det är inte ofta för mig okända personer skriver debattartiklar för att bland annat ge mig stöd. Det känns stort. Jag känner tyvärr inte Björn Lundell personligen, men slog honom en signal idag och framförde mitt tack för ett bra inlägg som är på pricken i alla delar!



Vi måste ta strid mot vänsterns mytbildning kring privatdriven välfärd

2017-02-23

Dagens debatt om kommunala frågor blev efterhand mer en diskussion om regeringens förslag till vinsttak för företag som bedriver välfärdsverksamhet. Regeringens förslag har ju fått förkrossande kritik av såväl ett stort antal näringslivsorganisationer, TCO, Vårdförbundet, Lärarförbundet, hela den politiska oppositionen, forskare, ekonomer och den ideella sektorn. De senaste dagarna har även riksrevisionen sällat sig till kritikerna och advokatsamfundet anser att förslaget rent av kan strida mot grundlagen. Debatten kantas också av kraftiga överord och påståenden om extrema vinster i privata riskkapitalbolag, vinster som påstås "tas från välfärden". Mycket av de fakta som används av vänstersidan är helt enkelt falska. Några exempel, varav några förekom i dagens debatt:

"Vinsterna i välfärdsbolagen minskar resurserna till den kommunala välfärden." Detta är fel. Privata utförare av exempelvis sjukvård, äldreomsorg eller skola får precis lika mycket i ersättning per elev eller patient som kommunens verksamheter. Om man erbjuder en lika bra eller bättre kvalitet, och trots detta gör vinst, vad är då problemet? Eftersom dessa företag som sagt får samma ersättning som den kommunala verksamheten påverkar inte vinsterna den kommunala verksamhetens resurser överhuvudtaget. Kommunens verksamheter får inte en krona mer om välfärdsföretagen inte gör någon vinst.

"Privata företag tänker bara på vinsterna och struntar i kvaliteten". Detta är fel. Det finns ett stort antal undersökningar och mätningar som visar att privata välfärdsföretag generellt erbjuder samma eller något bättre kvalitet och resultat än kommunernas egen verksamhet. Dessutom är personalen mindre sjukskriven, upplever större inflytande och känner större arbetsglädje. Medborgarna är också överlag något mer nöjda med privata utövare än med kommunens egen verksamhet.

"Svenska folket vill att vi stoppar vinster i välfärden". Det finns en enda undersökning som visar detta, och som vänstersidan alltid åberopar. Men som man frågar får man svar, frågan var ganska tillspetsad och helt tagen ur sitt sammanhang. Om man i stället frågar svenska folket om man vill ha kvar valfrihet och mångfald, rätten att välja vårdcentral och skola och äldreboende så finns en mycket tydlig majoritet som vill detta. Det bekräftas i ett flertal olika undersökningar. Och ska verksamheter kunna utvecklas måste de gå med vinst. Det är mycket värre för kvalitén med kommunal verksamhet som går med förlust.

"Vinsterna på riskkapitalbolagens välfärdsverksamhet är enorma". Det finns riskkapitalbolag som går med stora vinster. Men de exempel jag sett handlar om bolag med många olika verksamheter, varav välfärdstjänster bara är en. Ofta nämner vänstersidan bolagets totala vinst, och låtsas att alla vinster kommer från just välfärden. Så ser det inte ut. Det vore mycket märkligt om ett bolag som får samma ersättning per elev eller patient skulle kunna göra enorma vinster samtidigt som man levererar en god kvalitet. Om det är så - vad gör i så fall kommunerna med sina pengar? Hur sköter man sin egen verksamhet?

"Privata bolag kan själv välja sina patienter och elever och då välja de som kostar minst" . Detta stämmer inte heller. Mycket av den privata välfärden baseras på upphandlingar där kommunen styr exakt vad som ska levereras, exempelvis äldreomsorg. Och vem som helst kan lista sig på en privat vårdcentral eller ställa sig i kön till en privatdriven skola. Det finns också exempelvis tydlig statistik på att friskolor generellt har större andel elever med särskilda behov och åtgärdsplaner än kommunala skolor.

Detta är några exempel på en närmast grotesk debatt. För egen del tror jag det behövs folkbildning kring dessa frågor. Myterna, eller som det ju idag kallas "alternativa fakta" är alltför väl spridda. Alltför länge har vi låtit vänstern styra debatten.

För oss i Alliansen är det centrala att Sverige ska ha en trygg välfärd, där människan sätts före systemen och där alla har tillgång till en gemensamt skattefinansierad välfärd av hög kvalitet. Plånboken ska inte styra vem som får vård eller en bra skola. Men vem som utför tjänsterna är av mindre betydelse. En sjundedel av välfärdstjänsterna tillhandahålls i dag av privata utförare. Många är väldigt nöjda med dessa tjänster och det finns många exempel på hur välfärdsverksamhet som drivs av privata utförare ligger i topp i såväl kvalitetsjämförelser som kundnöjdhet, liksom när det gäller personalens trivsel och inflytande.

Valfrihet och mångfald är uppskattade delar av välfärden men kräver samtidigt tydliga regler och uppföljning för att kvaliteten i verksamheten ska kunna garanteras. Vi kan vara överens om att detta inte alltid fungerat som det borde under årens lopp, alldeles oavsett regering. Ibland har det till och med fungerat riktigt dåligt. Men det är inget skäl att försvåra för den stora majoriteten välskötta välfärdsföretag och motarbeta mångfald. Finansutskottets majoritet är tydliga med att regeringen ska verka för att all verksamhet, både i offentlig och privat regi, bedrivs med tydliga kriterier för vad som ska gälla och kontinuerlig uppföljning. Gör man en noggrann kontroll före tillstånd och följer upp kvalitén så lär det inte finnas utrymme för några särskilt stora vinster. Välskötta verksamheter ska självklart inte hindras eller förbjudas, utan tvärtom uppmuntras.

I mars 2016 riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen och efterfrågade tydligare ambitioner för att utveckla valfriheten inom skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Finansutskottet noterar att regeringen ännu inte återkommit till riksdagen i frågan. Därför har Alliansen nu återigen krävt ett likadant tillkännagivande, som kommer att få riksdagens stöd eftersom Sverigedemokraterna tycker likadant. Nu är det dags att något händer!

Kommunpolitisk riksdagsdebatt

2017-02-23



I dag debatterade finansutskottet kommunala frågor och jag och min kollega Anette Åkesson representerade moderaterna i debatten. Här har jag en replik med Håkan Svenneling i Vänsterpartiet. Som väntat hade vi lite olika syn på en del saker.

Mitt anförande berörde främst kommunernas ekonomi, behovet av att verksamheten ständigt utvecklas och vikten av mångfald och valfrihet för medborgarna - som samtidigt prövar nya vägar och arbetsmetoder och ofta uppskattas av såväl medborgare som medarbetare. Jag påpekade också att under Alliansens regeringsår gick kommunsektorn med överskott, och utgifterna låg i linje med skatteinkomsterna. Men de senaste åren är situationen en annan. Kommunernas utgifter är nu betydligt större än intäkterna. Och då är vi ändå i en kraftig högkonjunktur. Detta är allvarligt. Läs utkastet till mitt anförande här. Lite avvikelser från manus blev det som vanligt, men i väsentliga delar stämmer det med det jag sa.

Alla de rödgröna partierna - S, V och MP - tog repliker på mig och de handlade främst om diskussionen om vinster i välfärden. Det var egentligen inte dagens fråga, men det blev ändå en klargörande debatt. Mer om detta i nästa inlägg.

President Trump hade inte helt fel - trots bristfällig analys

2017-02-22

Att amerikanske presidenten Donald Trump baserar sin bedömning av andra länder på ett enda TV-inslag (dessutom i en ganska radikal tv-kanal) är givetvis ytterst märkligt. Som president har han exklusiv tillgång till omfattande expertis och troligen utförlig omvärldsanalys av alla världens länder. Ska han uttala sig om läget i ett annat land bör han rimligen ha betydligt mera på fötterna än han hade i sitt tal häromdagen där han beskrev Sverige närmast som ett land i totalt förfall.

Men om man följer utländska medier inser man snabbt att bilden av Sverige i utlandet faktiskt blir allt mer besvärande. Det beror inte på elaka journalister utan på verkligheten i delar av vårt land. När man reser utomlands i uppdraget får man också emellanåt spontana frågor om hur läget egentligen är hemma i Sverige. Är det så illa som det beskrivs i media? Jag har exempelvis fått sådana frågor från andra länders delegater i samband med EU-konferenser.



Den senaste tiden har dramatiska nyheter om Sverige spridits i både engelska, franska, tyska, spanska, ryska och amerikanska medier (och säkert många andra). Även välrenommerade TV-kanaler och tidningar, såsom exempelvis BBC, CNN och Washington Post (exempel från de två senare ovan). Den bild man ger är att Sverige är ett land i kaos, där våld och upplopp är vardag, där morden och våldtäkterna ökat och samhället tappat kontrollen.

Bilden som ges kan givetvis uppfattas som kraftigt överdriven, och vissa utländska medier har dessutom en tydlig underliggande agenda där situationen i Sverige används som argument i den politiska debatten. Samtidigt har ju de rapporterade händelserna faktiskt inträffat, även om det ju inte är så att hela Sverige är drabbat. Det grova våldet, de maffialiknande strukturerna, morden och upploppen är främst koncentrerade till vissa förorter runt våra större städer (även om det finns oroliga områden även på andra orter). Den gemensamma nämnaren i dessa områden är en omfattande migration och en misslyckad integration, i kombination med en underdimensionerad polismakt. I stora delar av övriga landet märker man däremot inget alls av detta i sin vardag. Sverige är även i detta avseende ett delat land. Biskopsgården och Ubbhult är exempelvis två olika extremer, trots att det bara är fyra mil emellan. Och den allvarliga situationen i Nordstans köpcentrum i Göteborg har inget gemensamt med förhållandena på Sveriges största varuhus, Gekås i Ullared.

Det stora felet som både politiker och media gjort de senaste dagarna är att förnärmat angripa Donald Trump i hårda ordalag för hans slarvigt underbyggda uttalande, i stället för att medge att det tyvärr faktiskt råkar ligga en hel del i det han sa (vilket för hans del sannolikt mest ska skrivas på turkontot eftersom han uppenbarligen inte alls har koll). Att skjuta en aldrig så slarvig budbärare leder knappast framåt. Inte ens när budbäraren heter Donald Trump.

För invandrarsmåföretagarna i Rinkeby eller Husby som stängt sina butiker för att de inte längre vågar bedriva verksamhet eller som blir nedslagna eller råkar ut för plundring av kriminella gäng känns nog inte president Trumps beskrivning alltför verklighetsfrämmande. Inte heller för de vanliga Rinkebybor som fått sina bilar uppeldade eller som inte vågar låta sina barn leka ute på dagarna. Inte heller för föräldrarna i Malmö som tvingas gå omvägar för att slippa konfronteras med knarklangare när de hämtar barnen på förskolan. Och de anhöriga till den skottskadade snöskottaren i Malmö tycker nog också det ligger en del i president Trumps beskrivning. Samma sak för de göteborgare som inte vågar gå genom Göteborgs största köpcentrum Nordstan på kvällstid, eller den unga kvinnliga personal i butiker i Nordstan som är rädda för att gå till jobbet för att de på sin arbetsplats riskerar att angripas av grupper av unga män. När fackliga organisationer larmar om angrepp mot såväl parkeringsvakter som brevbärare, busschaufförer, brandmän, ambulanspersonal och polis, och när vissa taxiföretag inte längre kör till vissa adresser, ja då borde varningsklockorna ringa. I stället riktas ilskan mot Donald Trump.

Jag har bland annat ett förflutet som ordförande för Brottsförebyggande Rådet i Mark. Jag vet att människors oro för utsatthet för brott inte alltid stämmer överens med den verkliga risken att utsättas. Vi ska inte måla en alltför mörk bild av situationen i Sverige generellt, men inte heller blunda för att läget är extremt allvarligt på vissa ställen i vårt land. De flesta svenskar kan sannolikt känna sig trygga både i sitt bostadsområde och på sin arbetsplats. Men för vissa är situationen den rakt motsatta. Att av politiska skäl blunda eller bagatellisera är oansvarigt. Om vi inte agerar med kraft mot dagens problem kommer de att växa och sprida sig. Det borde varje ansvarsfull politiker inse.

Moderat årsmöte på Torpa Stenhus

2017-02-20



I dag var jag inbjuden till årsmötena med Tranemo och Svenljunga moderata partiföreningar. Och nu är det närmast en tradition att dessa årsmöten hålls i Torpa Café, intill Torpa Stenhus, på inbjudan av Pehr Zethelius, ägare till Torpa Stenhus och Torpa Gård.

I kväll blev det av naturliga skäl mycket samtal kring det politiska läget och moderaternas besked att vi vill se en gemensam Alliansbudget så snart som möjligt. Och såklart en hel del aktuella politiska frågor, där frågan om trygghet och säkerhet i vårt samhälle just nu verkar överskugga det mesta. Det är inte bara i våra storstäder det finns problem, även på mindre orter finns ungdomsgäng och kriminella individer som hotar tryggheten.

Regeringen stiftar lag bara för att öka LO:s makt

2017-02-20

I dag har Borås Tidning en mycket bra och tydlig ledare om regeringens förslag att skrota "Lex Laval" och i stället ge facken rätt att kräva villkor enligt svenska kollektivavtal för alla utländska arbetstagare som arbetar i Sverige. Detta sannolikt i direkt strid mot EU-rätten. Läs hela ledaren här.

Bland annat påpekar BT mycket riktigt att Lagrådet haft starka invändningar mot förändring av dagens lagstiftning:

"”Det sägs på flera ställen att det som föreslås är ett mer effektivt och ändamålsenligt system, tydligen i jämförelse med lex Laval. Emellertid redovisas ingen systematisk utvärdering av lex Laval och inga preciserade brister i gällande rätt anges som skäl till lagförslagen.”

På ren svenska betyder det att lagrådet inte ser att förslagen kan leda till det som syftet med lagen sägs vara. Inte heller om det verkligen är nödvändigt att ändra den nuvarande lagen. Dessutom påpekas det i yttrandet att den här ändringen snarare leder till en ökad konfliktbenägenhet eftersom den ger facket rätt att strejka och blockera även om företagen följer EU:s lagstiftning till punkt och pricka.

Regeringen lägger således fram ett lagförslag som vilar på svag grund, med tveksam verkan och utan att ha något underlag för att det man säger sig vilja motverka verkligen utgör ett problem."


Förutom att förslagen verkar tämligen meningslöst och onödigt, så finns det en risk att utländska företag i värsta fall kan tvingas betala mer till sina anställda än vad ett svenskt företag skulle behöva göra. Ett svensk företag kan idag betala lägsta lön enligt kollektivavtal, medan det nya lagförslaget innebär att facket har rätt att ta strid för något slags "medellön" på en arbetsplats för utländska arbetstagare. Ett sådant krav kan man inte ställa på ett svenskt företag. Ett utländskt företag kan därmed tvingas till högre kostnader än svenska företag vilket snedvrider konkurrensen. Dessutom skulle det nya regelverket skapa ett stort godtycke och osäkerhet för ett utländskt företag, och öka risken att verka i Sverige. Man vet aldrig vilka konflikter en svensk fackförening kan starta. Den svenska protektionismen i form av LO, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna segrar. Ett beställningsjobb av LO och ett sätt för Socialdemokraterna att betala för allt ekonomiskt stöd man fick i valrörelsen. Priset får vi alla betala genom fler konflikter och högre kostnader för bland annat byggande.

Jag undrar för övrigt om detta lagförslag verkligen är förenligt med EU-rätten? Det ansåg vi inte från Alliansens sida, utan menade att Lex Laval var en skälig avvägning. Jag gissar att den nya lagen kommer att sluta i EU-domstolen för eller senare.

USA:s kongress granskar misstänkt spridning av osäkra klimatdata

2017-02-20

Nu kommer uppgifter i engelska Daily Mail om att USA:s Kongress inleder en granskning av myndigheten NOAA:s (National Oceanic and Atmospheric Administration) och deras hantering av overifierade klimatdata.

Det är ordföranden för Kongressens kommitté för vetenskap och teknologi, Lamar Smith (rep) som meddelat NOAA att man inleder en granskning. Bakgrunden är, som jag berättade häromdagen, att en tidigare forskningsledare vid NOAA avslöjat att myndigheten inför klimattoppmötet spred uppgifter om temperaturökningar som inte var vetenskapligt verifierade.

Det var en av de mer meriterade och forskarna inom America’s National Oceanic and Atmospheric Administration, NOAA, Dr John Bates, som i samband med att han gick i pension meddelade att NOAA (som är en av de mer betrodda organisationerna inom klimatforskningen), inför klimattoppmötet i Paris 2015 presenterade nya uppseendeväckande data som inte verifierats enligt de rutiner som organisationen annars tillämpar. Dr Bates har arbetat som meteorolog och klimatforskare i 40 år, och har till och med förärats en guldmedalj av president Obama för sitt arbete med att ta fram standarder för klimatdata.

Den rapport från NOAA som han kritiserar påstods visa att den "paus" i den globala temperaturökningen (eller rent av temperaturnedgång) som synts tydligt i statistiken för perioden 1998-2013 plötsligt inte alls hade inträffat. Detta framkom efter vad jag kan förstå genom att man helt enkelt "justerade" gamla historiska temperaturdata vilket plötsligt trollade bort "pausen". Dr John Bates riktar hård kritik mot NOAA för att man på detta sätt gjort overifierade och icke kvalitetsgranskade uppgifter till vetenskapliga fakta. De nya uppgifterna från NOAA hade stor betydelse för att världens politiker enades ett om ett slutdokument på klimatkonferensen. Man baserade alltså sin politik på osäkra eller rent av manipulerade uppgifter.

Fortfarande har vad jag vet inga svenska media överhuvudtaget kommenterat saken. Trots att den väckt mycket stort intresse utomlands. Återigen väcker det frågor om svenska mediers trovärdighet. Att en ledande amerikansk myndighet granskas för misstänkt spridning av overifierade klimatdata borde definitivt ha ett allmänintresse, alldeles oavsett vad man har för åsikt i själva sakfrågan.

Borås Tidnings chefredaktör om kritiken mot medias trovärdighet

2017-02-19

I dagens tidning ägnar Borås Tidnings chefredaktör Stefan Eklund sin söndagskrönika åt diskussionen om medborgarnas misstroende mot media. Jag får i förbigående själv en släng av skeden, se nedanstående utdrag ur krönikan.



Jag delar Eklunds oro för att människors misstroende mot traditionella medier såsom SVT, SR, TV4, de stora dagstidningarna och kvällstidningarna kan göra att man söker sin information i alternativa medier i stället. Men jag har två viktiga invändningar mot hans resonemang.

För det första är det inget fel att även ta del av alternativa medier, även sociala medier. Ju fler källor man har tillgång till desto mer allsidig information kan man ta del av. Och att även följa utländska medier (exempelvis CNN, BBC och tunga engelskspråkiga dagstidningar) är ett viktigt komplement till svenska medier. Det allvarliga blir om man enbart får sina nyheter från sociala medier, medier som ibland har tydliga agendor. Då får man en mycket ensidig nyhetsrapportering.

För det andra skriver Eklund följande: "Att politiker med makt och/eller stor väljarbas öppet ringaktar seriös journalistik öppnar för så kallade alternativa medier" Jag delar inte Eklunds syn på orsak och verkan. När jag som folkvald, på goda grunder, ifrågasätter sakligheten, opartiskheten eller trovärdigheten i en artikel eller ett reportage, det må vara i DN eller i SVT, så baseras ju detta på att jag anser att den aktuella artikeln inte baseras på seriös journalistik. Exemplen är förfärande många och det finns de som samlar sådana exempel så andra kan ta del av dem. Jag kan bara tala för mig själv, men jag ringaktar såklart inte seriös journalistik (tvärtom delar jag den gärna i sociala medier, lägger ut den på min blogg och ger emellanåt personlig cred till journalisten). Däremot ringaktar jag oseriös, slarvig eller vinklad journalistik. Detta handlar inte alls om "mediehat" utan om att stå upp för det som är rätt och riktigt. Om människor söker sina nyhetskällor i alternativa media beror det på att man själv ser bristerna. Vill traditionella media behålla sina läsare och tittare får man helt enkelt se till att vårda sitt rykte. Just nu faller förtroendet för media sakta, men stadigt.

Jag upprörs exempelvis när SVT gång efter gång efter gång intervjuar "vanlig människa på stan" som i efterhand visar sig vara extremt engagerad vänsterpolitiker (vilket inte alls framgår i reportaget). Eller när en person kallas "statsvetare" och tillåts kommentera inrikespolitiken - men i själva verket är knuten till ett visst parti. Eller när en "expert" yttrar sig om ett politiskt förslag, men i efterhand visar sig vara politiker med egen agenda. Allt sådant slår stenhårt mot SVT:s trovärdighet. Och tyvärr - detta händer ofta. Väldigt ofta. Vi brukar ibland skoja om att SVT har en väldig "tur" som alltid lyckas hitta aktiva vänsterpolitiker när de ska intervjua "mannen på gatan"...

I tidningsmedia förekommer liknande övertramp. En osaklig rubriksättning som inte alls speglar innehållet i en artikel är ett problem - inte minst i ett stressat samhälle där många bara läser rubriken. Hårt vinklade citat och saker som lyfts ur sitt sammanhang för att skapa "en bra nyhet" är också beklämmande. Liksom såklart när man bara låter den ena sidan komma till tals i en debatt, eller medvetet missförstår vad någon sagt för att skapa en dålig bild av vederbörande.

Eklund talar om att det "pressetiska systemet" fungerar: "Det finns möjlighet att anmäla de fel man anser att vi gjort till Allmänhetens Pressombudsman. Fälls vi publicerar vi beslutet." Problemet är bara att detta system inte alls fungerar. Utredningstiden är lång och en fällning publiceras oftast på en undanskymd plats i tidningen långt efter att människor ens kommer ihåg vad saken gällde. Samma sak gäller Granskningsnämnden för Radio och TV. Media kan helt riskfritt slarva eller vinkla nyheter utan att det kostar något alls.

Och här kommer vi in på mitt uppdrag i Public Service-kommittén. Eklund tycker det är "pikant" att jag som kritiker av SVT sitter med i denna kommitté. Men tänk om det är tvärtom, att det är just därför jag blivit nominerad av mitt parti? Den tanken har kanske inte slagit Eklund. Jag står i likhet med mitt parti bakom tanken på att vi behöver Public Service som alternativ till alla kommersiella kanaler, och att denna behöver en stabil finansiering över tid. Men jag skulle personligen även vilja ha ett betydligt vassare system av granskning av (all) radio och TV, en granskningsnämnd som inte bara kan fälla vinklade eller osakliga inslag, utan också utfärda något slags sanktioner så att det blir ekonomiskt kännbart att bryta mot sändningstillståndet. Då skulle kravet på saklighet och opartiskhet plötsligt bli på allvar. Kanske borde pressen fundera på ett liknande system? Den tidning som bryter mot de etiska linjerna kanske inte bara ska tvingas publicera fällningen utan även tvingas böta en betydande summa till en gemensam fond? För min del får fonden gärna årsvis delas ut till något välgörande ändamål - det viktiga är att brott mot pressetiken ska kosta ekonomiskt för den aktuella tidningen. Då skulle kanske övertrampen bli färre och allmänhetens förtroende öka?

Även om jag ytterst sällan personligen drabbats av oseriös journalistik under mina snart 20 år som politiker, så har det förekommit vid några tillfällen. Då har jag tagit striden och krävt en ursäkt. Oftast, men inte alltid, har jag fått det. Överlag upplever jag att våra lokala media är betydligt mer noggranna och seriösa än vissa riksmedia. Jag har själv stort förtroende för exempelvis Borås Tidning och Radio Sjuhärad, våra två stora mediekanaler i Sjuhärad. Visst blir det fel ibland, och visst tycker vi inte alltid lika, ledarsidan i BT och jag. Men jag upplever ändå att BT:s och Radio Sjuhärads nyhetsreportrar har en avsikt att ge en korrekt bild och förmedla korrekta citat utan avsikt att misskreditera källan. Jag tror flera av våra stora riksmedia har en hel del att lära.

Är skogen en kolsänka eller en koldioxidproducent?

2017-02-17

I klimatdebatten framhålls ofta skogen som en "kolsänka", dvs skogen tar över tid upp mer koldioxid än den släpper ifrån sig. Detta har varit en väl omhuldad "sanning" som utgjort en viktig del av klimatforskningen.

Men är det verkligen så?



En ny doktorsavhandling från Sveriges Lantbruksuniversitet vänder upp och ner på synen på skogen som en koldioxidsänka. Doktoranden David Hadden har tittat på mätningar av koldioxidflöden i sju olika ekosystem så långt bak i tiden som 17 år. Hans slutsats är att såväl produktionsskogar som urskogar tvärtom släpper ifrån sig mer koldioxid än den binder.

Detta är ännu ett exempel på hur en relativt färsk vetenskap som klimatforskningen ständigt behöver ompröva sina teorier. Det gäller rimligen det mesta inom forskningen, allt från hur snabbt och mycket jordens klimat förändras, vad som driver detta, människans påverkan på klimatet och i vilken mån vi kan styra över klimatförändringarna. Att basera långsiktiga politiska beslut på dagens klimatmodeller är en väldigt farlig väg som kan kosta mer än det smakar för både samhällsekonomi och miljö. Inte minst som många av modellerna inte håller när de i efterhand stäms av med verkligheten.

Om man inte ens kan vara säker på om skogen minskar eller ökar koldioxidutsläppen, hur ska man då kunna göra säkra modeller för jordens klimatförändringar på 50 eller 100 års sikt?

Nationalekonomen Marian Radetzki sågar klimatforskningen

2017-02-17

Bloggen Det Goda Samhället hade nyligen nationalekonomen Marian Radetzki som gästkrönikör. Radetzki är professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet med naturresurser och råvarumarknader som forskningsspecialitet.

Han beskriver i sin gästkrönika hur både nationalekonomin och klimatvetenskapen har spårat ur. Båda disciplinerna har övergått från empirisk forskning till teoretiskt modellbyggeri om framtiden där verkligheten i efterhand ofta avviker från modellerna. Nationalekonomin ses exempelvis allt mera som ett tillämpningsområde för matematiska och statistiska metoder på mer eller mindre stiliserade ”fakta” med obetydlig bäring på samhällsekonomin. Och så här skriver han om klimatvetenskapen:

"En märklig parallell har under gångna decennier också komprometterat klimatvetenskapen. Likheten är både slående och skrämmande. Konsistenta datoriserade klimatmodeller dominerar, och när de alltsomoftast misslyckas med att ta fasta på och förklara den verkliga utvecklingen, får verkligheten maka på sig – det är modellen som gäller. Tidningarnas ofta dramatiska rubriker baserade på alarmistiska beskrivningar av kommande katastrofer utgår inte från empiri och observationer av vad som faktiskt hänt utan baseras i regel på resultaten från körningar av klimatmodeller som regelbundet nyttjar suspekta selektivt handplockade data och bygger på tvivelaktiga antaganden om sammanhangen.

Precis som i nationalekonomin leder detta till handfallenhet och bortförklaringar av framväxande fenomen som modellerna inte lyckas fånga: avtagande takt i havsnivåhöjningen sedan mitten av 1900-talet; växande ismassa i Antarktis; näranog stiltje i global uppvärmning sedan seklets början; ingen ökning i global orkanfrekvens. Precis som i nationalekonomin måste rådande tillstånd inom klimatvetenskapen brytas, annars förpassas också den disciplinen till irrelevansens skymning."


Svenska media ointresserade av ny skandal inom klimatforskningen

2017-02-17



Den 4 februari avslöjade den brittiska tidningen Daily Mail nya fall av manipulerade eller overifierade uppgifter inom klimatforskningen. Det var en av de mer meriterade och forskarna inom America’s National Oceanic and Atmospheric Administration, NOAA, Dr John Bates, som i samband med att han gick i pension meddelade att NOAA (som är en av de mer betrodda organisationerna inom klimatforskningen), inför klimattoppmötet i Paris 2015 presenterade nya uppseendeväckande data som inte verifierats enligt de rutiner som organisationen annars tillämpar.

Dr Bates har arbetat som meteorolog och klimatforskare i 40 år, och har till och med förärats en guldmedalj av president Obama för sitt arbete med att ta fram standarder för klimatdata.

Den rapport från NOAA som han kritiserar påstods visa att den "paus" i den globala temperaturökningen (eller rent av temperaturnedgång) som synts tydligt i statistiken för perioden 1998-2013 plötsligt inte alls hade inträffat. Detta framkom efter vad jag kan förstå genom att man helt enkelt "justerade" gamla historiska temperaturdata vilket plötsligt trollade bort "pausen". Dr John Bates riktar hård kritik mot NOAA för att man på detta sätt gjort overifierade och icke kvalitetsgranskade uppgifter till vetenskapliga fakta.

De nya uppgifterna från NOAA hade stor betydelse för att världens politiker enades ett om ett slutdokument på klimatkonferensen. Man baserade alltså sin politik på osäkra eller rent av manipulerade uppgifter.

Trots att uppgifterna om denna nya skandal inom klimatforskningen presenterades den 4 februari har jag inte sett ett ord om detta i svenska medier.

Det är ju inte första gången som klimatforskare som i samband med sin pensionering riktar hård kritik mot oseriös klimatforskning. Den 6 september förra året berättade jag på bloggen om den norske fysikern Stein Bergsmark, väl ansedd forskare och ledare för utveckling av förnybar energi vid det norska universitet i Agder som “sågade” IPCC eller “klädde av hela klimatpanelen” med sin avslutningsföreläsning i samband med att han gick i pension. Han hade blivit ombedd att vänta med sin kritiska presentation tills han gått i pension. Bland annat beskrev han hur “Summary for Policy Makers” diskuteras “rad för rad” av politiker och att sedan vetenskapliga rapporter modifieras och korrigeras i efterhand så att de blir i enlighet med nämnda Summary.

Tyvärr verkar däremot inte unga forskare i aktiv ålder våga framföra kritik offentligt av rädsla för att förlora sina forskningsanslag. Men när jag mött enskilda forskare och diskuterat klimatforskning mellan fyra ögon har jag inte sällan fått betydligt mer ödmjuka och osäkra svar än vad man kan tro av den politiska klimatdebatten. Jag har upprepade gånger berättat o detta på bloggen.

Klimatforskarna har nu vid upprepade tillfällen kommits på med att manipulera eller "justera" historiska temperaturdata som "stör bilden" för att kunna visa på en kraftigt stigande global temperatur. Det urholkar klimatforskningens seriositet. Det handlar numera mer om politik än forskning, där både gamla och nya forskningsdata anpassas, justeras och presenteras så att de ska stämma med datormodellerna och den politiska bilden av klimathotet. I stället för att man ägnar sig åt normal förutsättningslös empirisk forskning.

Det var bara viljan och modet som saknades

2017-02-16

Den senaste veckan har debatten närmast kokat kring den svenska regeringsdelegationens besök i Iran. Främst har diskussionen rört de kvinnliga deltagarnas klädsel. Jag kommenterade det hela på bloggen den 12/2, och ser ingen anledning att ändra min ståndpunkt. Hade man tänkt sig för kunde man hanterat denna fråga betydligt klokare och minskat den iranska regimens möjlighet att använda det svenska besöket i propagandasyfte för att försvara den iranska lagen som föreskriver 74 piskrapp för kvinnor som inte bär slöja.

Regeringen har försvarat sig med att den iranska lagen minsann föreskriver slöja på alla kvinnor, och att det även gäller utländska besökare. Man kan givetvis argumentera för att man ska följa lagen i det land man besöker, men jag anser att det ibland kan finnas skäl att faktiskt göra tvärtom.

Låt oss göra ett tankeexperiment. Tänk om Sverige under den sydafrikanska apartheidtiden hade kommit på tanken att göra ett statsbesök där, med svenska deltagare av afrikansk etnicitet i delegationen? Då tror jag knappast man hade accepterat att man varit tvungna att åka i olika bussar eller sitta på olika bänkar - trots att det var lagen i Sydafrika? Förvisso en hypotetisk jämförelse, eftersom det ju inte fanns på kartan att göra officiella besök i Sydafrika från en svensk regering på den tiden, inte ens för att gynna svensk näringslivs möjlighet att göra affärer. Men - på samma sätt kunde man faktiskt avstått nu från att besöka Iran av samma skäl - som protest mot regimens behandling av sina egna medborgare.

Nu valde man att åka ändå. Kanske var det rätt. Kanske är det så att kontakter och handel i en förlängning kan påverka en demokratisk utveckling av Iran. Jag är tveksam, men förstår argumentationen. Men då borde man i vart fall tagit chansen till en stillsam protest mot slöjtvånget. Påståendet att det inte går har vederlagts under veckan. Minst två exempel finns där tunga europeiska kvinnliga politiker besökt Iran utan att överdriva det här med heltäckande klädsel och slöja:

I december 2013 besökte den italienska utrikesministern Emma Bonino Iran. Det väckte stort rabalder i iransk media när hon klev av flygplanet utan slöja och hälsade på mottagningskommittén. Tydligen bröt iransk TV sändningen, men bilden spreds ändå på sociala medier och lades faktiskt enligt uppgift även ut på iranska UD:s hemsida.

Dock lär Bonino sedan enligt vissa källor ha blivit tillsagd på skarpen att bära en scarf vid en efterföljande presskonferens, fast de uppgifterna är lite oklara. Andra påstår att hon gjorde det helt frivilligt.






En annan politiker som trotsade slöjförbudet på sitt eget lilla sätt var den liberala nederländska EU-parlamentarikern Marietje Schaake som besökte Iran i juni 2015.

Hon valde att uppträda i hatt i stället för slöja och bar nog knappast den klädedräkt som iranierna hade förväntat sig. Men det gick uppenbarligen bra ändå.








Kontrasten mot den närmast underdåniga svenska delegationen är slående. Och jag undrar var statsminister Löfvén tänker innerst inne där han står och ser de svenska kvinnorna i sjal och ytterrockar (inomhus, för att "dölja de kvinnliga formerna") underdånigt hälsa på den iranske presidenten Hassan Rouhani. Man kunde ju hanterat detta så mycket bättre om bara viljan och modet hade funnits hos den "feministiska regeringen". Men detta saknades uppenbarligen.

Alliansen överens om att avveckla Arbetsförmedlingen

2017-02-16

I dag skriver Alliansens fyra arbetsmarknadspolitiska talespersoner i en gemensam debattartikel i Expressen att det är dags att avveckla Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form. Arbetsförmedlingen har nått vägs ände. Det behövs en genomgripande förändring av den statliga matchningsfunktionen och det kan inte vänta till efter valet.

Trots att Sverige är mitt i en högkonjunktur befinner sig närmare en miljon människor i utanförskap och bidragsberoende. Arbetsmarknaden blir alltmer tudelad, integrationen fungerar inte och arbetsgivarna har allt svårare att rekrytera. Trots de tilltagande matchningsproblemen på arbetsmarknaden skjuter regeringen nödvändiga reformer framför sig och håller fast vid en arbetsmarknadspolitik som inte fungerar.

Arbetsförmedlingen ska vara en central aktör för att motverka utanförskap och förbättra integrationen. Men dessvärre har myndigheten blivit en del av problemet, snarare än en lösning. Gång på gång uppdagas problem både vad gäller resultat, förtroendesiffror och hur organisationen fungerar. Arbetsförmedlingen har haft lång tid på sig att försöka vända utvecklingen utan att lyckas. I stället för att ta tag i uppenbara problem valde regeringen att dra ut på utvecklingsarbetet genom att avsluta den utredning som alliansen tillsatte om Arbetsförmedlingen.

Alliansen menar att Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form behöver läggas ner till förmån för en ny struktur där andra aktörer på arbetsmarknaden spelar en betydligt större roll. I dag lägger vi i Alliansen fram ett gemensamt förslag i riksdagens arbetsmarknadsutskott – det första steget mot en sådan reform.

Det finns i dag många väl etablerade aktörer som skulle kunna bidra till en mer effektiv matchning, bland annat genom en ökad specialisering. För att matcha arbetssökande till arbete är upparbetade relationer med arbetsgivarna en förutsättning. Det finns redan hos många aktörer, såsom rekryterings- och bemanningsföretag, sociala företag eller ideella organisationer. Vi föreslår en ny struktur med en statlig myndighet som framför allt ansvarar för funktioner som myndighetsutövning, kontroll och uppföljning. Själva matchningen och rustningen ska i stället huvudsakligen skötas av andra aktörer. På så sätt kan tiden till jobb kortas och kompetensförsörjningen förbättras. För arbetssökande som är i behov av utbildning, till exempel många nyanlända eller för dem med enbart förgymnasial utbildning, kommer även kommunerna att behöva vara delaktiga i högre grad.

En central del i vårt förslag är en tydlig uppföljning och kontroll, samt ett system där den som kan uppvisa goda resultat premieras. Lågpresterande och oseriösa aktörer ska sorteras ut och resurser fördelas så att de ger bästa möjliga effekt. Kvalitet måste vara i fokus. Lärdomar behöver dras från liknande system i andra länder, liksom från tidigare erfarenheter av andra matchningsaktörers medverkan i det statliga uppdraget.

Vi vill att regeringen redan nu tar de första stegen mot en reform genom att utreda hur andra aktörer kan axla ett större ansvar för att stötta arbetssökande till arbete.

Moderaterna vill införa zonförbud för den som bidrar till otrygghet

2017-02-15

Många i vårt land upplever ökad otrygghet, inte minst i utanförskapsområdena, men även på andra platser. Ett västsvenskt exempel är Nordstans köpcentrum i Göteborg där allt fler vittnar om rädsla för trakasserier och våld. Ett annat exempel är Malmö där en förskola drabbades av öppen droghandel, föräldrar blev hotade av knarklangare och som tillfällig lösning flyttades förskolans verksamhet till en park i närheten. Exemplen på hur enskilda individer eller kriminella grupperingar hotar tryggheten och ordningen på olika orter i landet är oroväckande många.

Lag och ordning måste upprätthållas. Vi moderater driver därför på för minst 2.000 fler poliser med särskilt fokus på utanförskapsområden, samt skärpta straff, bland annat för angrepp mot blåljuspersonal. Sammantaget satsar vi i vår budget, tio gånger så mycket som regeringen för att stärka polisens möjligheter att utföra sitt uppdrag. Den som på olika sätt bidrar till otrygghet ska konfronteras - snabbt och tydligt. Den som begår brott ska lagföras. Men det är tydligt att det på särskilt otrygga platser nu behövs skarpare insatser för att polisen ska kunna ingripa och säkra ordningen.

Moderaterna vill därför att Sverige inför zonförbud. Ett zonförbud innebär ett förbud för den, som är kriminell eller har uppvisat ett särskilt otrygghetsskapande beteende, att befinna sig i ett bestämt område inom en radie om 500 till 1 000 meter från den plats där beteendet ägt rum, till exempel ett torg eller köpcentrum. Motsvarande lagstiftning finns sedan flera år i Danmark, och har efterftrågat av bland annat polisen i Malmö och i polisregion Väst.

Ett zonförbud skulle ge polisen ytterligare ett verktyg för att kunna göra sitt jobb. Redan i dag kan poliser ingripa mot enskilda efter bedömning utifrån situationen. Men det behövs bättre möjligheter även att kunna förbjuda dem som skapar otrygghet på vissa platser att vistas där. Zonförbud skulle kunna gälla någon som dömts för till exempel narkotikaförsäljning eller olaga hot, men också kunna bli aktuellt vid beteenden som att medvetet skrämma eller trakassera förbipasserade. Polisen ska direkt kunna meddela zonförbudet som börjar gälla omedelbart. Förbudet gäller sedan i högst tre månader. Överträdelse av ett zonförbud ska vara straffbelagt och kunna leda till fängelse. För att trygga rättssäkerheten ska zonförbudet kunna överklagas till domstol.

Syftet med zonförbud är dels att garantera trygghet och säkerhet för människor på särskilt brottsutsatta och otrygga platser, men det skulle dessutom kunna bli ett betydelsefullt nytt verktyg för polisen i deras arbete för att motverka brottslighet och gängbildning.

Kommunpolitiker vill förlänga statens kostnadsansvar för nyanlända

2017-02-14

Moderaterna har ju sedan en tid drivit linjen att staten borde förlänga sitt kostnadsansvar för nyanlända från dagens två år till tre år innan ansvaret går över på bosättningskommunen. Detta för att kommunerna ska få lättare att hantera situationen och få en längre framförhållning. Efter beslutet att alla kommuner måste ta emot nyanlända är frågan än mer angelägen.

Nyligen redovisade tidningen Dagens Samhälle en enkät till ledande kommunpolitiker. Den visar att den statliga åtgärd som flest tycker skulle betyda mest för mottagandet är just att det statliga kostnadsansvaret för etableringen av nyanlända förlängs från dagens två år. Och detta gäller oavsett politisk färg på kommuntopparna. Moderaternas förslag ligger med andra ord i linje med kommunernas önskemål, vilket borde göra förslaget enklare att få igenom.

Enkäten visar även att var fjärde lokal toppolitiker anser att den egna kommunen inte klarar en bra kvalitet på integrationen av nyanlända. Att så stor andel av de ledande kommunpolitikerna underkänner sitt eget arbete visar hur allvarlig situationen är. Och den lär knappast bli bättre kommande år.

Med tanke på att det är riksdagsbeslut som medfört ett omfattande mottagande av asylsökande är det inte mer än rimligt att staten också tar ett ökat ansvar för de kostnader som mottagandet medför. Det skulle också underlätta för kommunerna att hantera integrationen på ett bättre sätt.

Inrikesminister Ygeman (S) lämnar Malmö åt sitt öde

2017-02-14

I går intervjuades inrikesminister Anders Ygeman (S) i media med anledning av sitt besök i Malmö efter det tilltagande våldet i staden. Aftonbladet citerar honom enligt följande:



I sak har han givetvis rätt i att alla som gynnar kriminella grupper bidrar till att brottslighet och våld ökar. Men det är samtidigt ett rent häpnadsväckande svar från ansvarig minister - Ygeman menar alltså att om vissa malmöbor beter sig på detta sätt så får alla andra som bor i Malmö mer eller mindre skylla sig själva?

Poängen med ett starkt rättsväsende och en närvarande polis är ju just att samhället griper in och lagför brottslingar och kriminella. Det är inte den vanlige laglydige malmöbons eget ansvar att stoppa kriminaliteten!

Ygeman skryter vidare över flera nya miljarder till polisen. Han "glömmer" dock nämna att dessa ligger i budgeten först 2019/2020, alltså efter nästa riksdagsval. Det är troligen en klen tröst för alla malmöbor som vill se kraftfulla satsningar på polisen redan idag. Med en Alliansbudget som röstas fram i riksdagen skulle polisen omgående få kraftfulla förstärkningar. Ytterligare ett skäl att moderaterna driver denna fråga med all kraft.

Jag är utsedd till moderat ledamot i public service-kommittén

2017-02-13

Regeringen har, efter nominering från den moderata riksdagsgruppen, utsett mig som en av två moderata ledamöter i en ny parlamentarisk kommitté som ska "utreda och föreslå ett långsiktigt hållbart och solidariskt finansieringssystem för radio och TV i allmänhetens tjänst". Utredningen tillsätts för att riksdagen i våras krävde detta av regeringen i ett tillkännagivande. Kommittén ska senare under året även få tilläggsdirektiv som rör hur regleringen av och uppdraget för SVT/SR/Utbildningsradion ska utformas inför nästa tillståndsperiod.

Eftersom jag tidigare debatterat finansieringen av "Public Service" och även regelbundet genom åren ifrågasatt TV-licensen i riksdagsmotioner (senast 2014), och dessutom har en hel del tankar och åsikter i övrigt om SVT och Sveriges Radio (inte minst det här med kravet på opartiskhet och saklighet) tycker jag det ska bli mycket intressant att vara med i denna kommitté. Den andre moderaten i kommittén är moderaternas kulturpolitiske talesperson, Olof Lavesson. Tillsammans ska vi föra moderaternas talan.

Nedan Regeringskansliets pressmeddelande:



Jag var visst inte helt ensam om min åsikt...

2017-02-12

Jag lade ut detta på twitter i förmiddags, och det verkar vara rätt många som håller med.



Jag menar att det kan vara rimligt med svenska statsbesök i andra länder, även om de inte är demokratier. I så fall inte bara för att främja svensk export utan framförallt för att tydligt tala om hur vi ser på mänskliga rättigheter och demokrati. Men när det gäller det svenska statsministerbesöket i Iran anser jag att det är extra problematiskt. Iran är inte ett land som andra. Man hänger homosexuella offentligt i byggkranar, man piskar kvinnor som inte bär slöja och stenar kvinnor till döds för påstådda äktenskapsbrott. Om man trots detta anser det viktigt att göra ett svenskt statsministerbesök är det extremt viktigt att genomföra besöket på ett sätt som inte kan utnyttjas i propagandasyfte av den aktuella regimen.

I Iran finns ett stort antal modiga kvinnor som de senaste åren i protest mot slöjtvånget kastat av sig slöjan. De uppmärksammas i utländska media. Att samtidigt kvinnor som representerar Sveriges så kallade feministiska regering hukar underdånigt inför den iranska regimens islamistiske företrädare skickar helt fel signaler. Om man inte har modet att trotsa slöjtvånget borde kanske de svenska kvinnorna stannat hemma och låta statsminister Löfvén genomföra besöket ensam?

Liten reseberättelse från Kap Verde

2017-02-12



Den senaste veckan har jag tillbringat på privatresa till Kap Verde. Denna lilla ö-grupp utanför Senegal och Afrikas västkust visade sig vara en riktig liten pärla som avkopplande turistmål. Och som vanligt kan jag inte låta bli att försöka lära mig mer om ett land även när jag är där som turist, så det blev en liten reseberättelse med många bilder för den som är intresserad. Och nej, jag är inte anlitad som marknadsförare av landets turism, även om det kan verka så. Men ön är väl värd att besöka!

Filmen från vårt integrationsseminarium med Tino Sanandaji

2017-02-11

Nu finns videon från Tino Sanandajis riksdagsseminarium om sin nya bok om integrationsutmaningarna. Det var Det Goda Samhället som filmade för DGS-TV:s räkning. Klicka på bilden nedan för att se hela filmen. Det är värt att lägga några minuter på - det är en stor samhällsutmaning Sverige står inför. Och om vi inte lyckas bättre med integrationen än vi gjort hittills ser framtiden mörk ut på många sätt, inte minst för alla de som lever i våra utsatta förorter.



Filmen presenteras även på bloggen Det Goda Samhället

Inte oväntat med ett skakigt opinionsläge för moderaterna

2017-02-10

Gårdagens opinionsmätningar var såklart inte roliga ur moderat synvinkel, men inte heller oväntade för min del. Jag repeterar det jag skrev på bloggen efter Moderaternas besked om en ny strategi gentemot SD. Från bloggen den 23/1:

"Vad gäller opinionsstöd tror jag inte vårt parti vinner några snabba opinionsframgångar till följd av vårt besked. Det kan till och med bli tvärtom. Missnöjda moderater har redan lämnat oss för andra partier och de lär knappast återvända bara till följd av vårt nya besked. Samtidigt kan man ju tänka sig att en del nu lämnar oss för att de tillhör dem som helt vill isolera SD politiskt, oavsett vad det medför för skada för landet. Att en del C och L-väljare kanske kommer att gå över till M i besvikelse över att deras partier inte ställer upp på en gemensam alliansbudget är ju möjligt, men det handlar sannolikt om ganska små tal som inte nödvändigtvis väger upp eventuella förluster. Men även om vi skulle tappa opinionsstöd så har vi visat att vi är beredda att ta ansvar och lägga mer kraft i vårt arbete att motverka regeringens skadliga politik och försöka få igenom vår egen i stället. Detta är enligt min åsikt den viktigaste uppgift vi har och ett krav våra väljare har rätt att ställa. Nu gör vi klart för väljarna att vi förespråkar fler och djupare gemensamma förslag från Alliansen, inklusive en gemensam budgetmotion. Det är nu upp till dem som säger nej till detta (ledningarna för C och L) att försvara varför man inte vill driva igenom sin egen politik. Som moderater kan vi i vart fall se väljarna i ögonen och jag tror att vår besked är det långsiktigt rätta."

Jag har samma syn på saken idag. Men alltför många moderata väljare har inte alls klart för sig vad det moderata beskedet innebär i praktiken. Jag kan förstå det. Jag tycker inte kommunikationen från våra ledande företrädare varit glasklar. Snarare förvirrande, när man emellanåt använt ord och uttryck som leder tankarna i fel riktning. När samtidigt både media och politiska motståndare avsiktligt vill sätta en annan bild än den riktiga som att "bjuda in SD i värmen" eller påstå att vi vill "samarbeta med SD" eller "förhandla med SD" är det inte konstigt om många moderater drar öronen åt sig.

För mig är det väldigt stor skillnad mellan att vilja lägga en gemensam Alliansbudget (även om den "riskerar" att röstas igenom med SD:s stöd) och att "förhandla med SD". Moderaterna vill inte budgetförhandla med SD, det beskedet är tydligt. Det är också stor skillnad mellan att prata och göra gemensamma reservationer i utskotten när man har samma åsikt i en sakfråga, och att kompromissa bort delar av den moderata politiken för att få SD:s stöd. Det senare är i vart fall för min egen del helt uteslutet. Jag har inte hört någon annan föreslå det heller.

Jag tycker helt enkelt att ord som "samarbete" och "förhandling" med SD leder tankarna i helt fel riktning. Moderaterna tänker självklart aldrig kompromissa bort sina grundläggande värderingar i samtal med något annat parti. Det vi vill göra är att försöka få riksdagens stöd för moderat politik. Och det är baske mig vårt partis skyldighet mot våra väljare!

En liten reflektion också kring Centerpartiets uppgång i opinionen. Centern samlar en hel del mittenväljare och en del med borgerliga sympatier som stödjer den gamla orealistiska och naiva migrationspolitiken och samtidigt vill blockera SD med alla medel. Centern tar väljare med dessa åsikter från alla partier utom V, men främst från MP. Jag tror dock verkligheten kommer att komma ifatt Centern, på två olika sätt:

1. De framtida integrationsproblemen i spåren av tidigare helt orealistisk migrationspolitik kommer att bli så gigantiska kommande år (skola, sjukvård, omsorg, arbetsmarknad, trygghet, bostadsbrist, statsfinanser mm) att de som företräder linjen att återigen öppna gränserna för stora asylströmmar kommer att tappa all trovärdighet. Det kommer allt fler kloka centerpartister att inse.
2. De Allianspartier som säger nej till gemensam Alliansbudget kommer att få stora trovärdighetsproblem. Att frivilligt avstå från att lägga fram en gemensam Alliansbudget (som är enda sättet att stoppa mycket skadliga regeringsförslag) bara för att (förgäves) försöka utestänga SD från all möjlighet till inflytande är helt enkelt ett grovt svek mot väljarna.

På längre sikt är jag övertygad om att moderaternas förändrade strategi kommer att stärka vårt parti. Men det kommer att ta tid. Vi har nu flera år med otydliga budskap och förändrad politik. Det hela började när Fredrik Reinfeldt efter valförlusten och Alliansens budgetseger i riksdagen hösten 2014 backade upp Decemberöverenskommelsen som sin sista insats som partiledare. Efter detta har vi sett förändringar av den moderata politiken på flera områden, exempelvis migrationen och försvarspolitiken, och nu en total omsvängning när det gäller riksdagsarbetet med en prioritering av att få igenom mer moderat politik framför uppenbart meningslösa försök att "isolera SD" (vilket ju hittills bara medfört att SD växt sig allt starkare). Just nu vet inte väljarna var de har oss, och det kommer att ta tid att bygga upp ett nytt förtroende. Men tro mig, till hösten kommer bugetalternativen för 2018 att granskas och då kommer allt att ställas på sin spets.

Är man trygg i sin värdegrund kan man prata med alla

2017-02-07

Debattinlägg i Borås Tidning idag:

Är man trygg i sin värdegrund kan man prata med alla

När Socialdemokraterna påstår att de ”aldrig tagit stöd av Sverigedemokraterna” blir det en helt märklig diskussion. Inte minst med tanke på hur ministrar i dagens regering tidigare agerat. Senast var det civilminister Ardalan Shekarabi (S) som upprört beklagade sig för att inte SD stöder regeringens politik.

Vi minns även hur Socialdemokraterna i opposition anpassade sina skattepolitiska förslag för att få SD:s stöd för att stoppa den höjda brytpunkten i skatteskalorna som Alliansen ville genomföra. För att äntligen lyckas rösta ned ett alliansförslag drog man sig inte för att anpassa sig till SD. På den tiden var Magdalena Andersson ekonomisk-politisk talesperson för (S).

I Sveriges riksdag finns åtta partier. Alla är invalda av svenska folket. Alla har sin politik. I vissa frågor finns en stor samsyn mellan partier, i andra frågor skiljer vi oss åt väldigt mycket. Moderaterna har landat i att det är orimligt att behandla folkvalda partier olika. Vi ska heller inte avstå från att försöka genomföra politik som skulle bygga vårt land starkare. Egentligen en självklarhet i en demokrati. Moderaterna tänker därför söka stöd för sin politik i enskilda frågor hos alla riksdagspartier där förutsättningar finns.

Sedan valet 2014 har Moderaterna vid olika tillfällen haft gemensamma förslag eller reservationer vid riksdagsomröstningarna med samtliga partier utom SD. Vi har exempelvis haft en gemensam reservation med Vänsterpartiet om en fungerande kontanthantering. Det har i vart fall inte gjort att jag tagit till mig Vänsterpartiets samhällssyn i övrigt. På samma sätt kommer jag såklart inte att ta till mig Sverigedemokraternas syn på samhället för att vi vill söka stöd för vår politik hos alla partier i enskilda frågor i utskotten. 

Om man som politiker och som parti står stadigt i sin värdegrund och ideologi är det också ofarligt att prata med dem som ser annorlunda på saken. Vi kommer däremot aldrig att kompromissa med våra grundläggande värderingar i samtalen med andra partier.

Är det inte dags för Socialdemokraterna att också stå för sina handlingar?


Jan Ericson (M)
Riksdagsledamot


Arbetsmarknaden alltmer tudelad

2017-02-04

Antalet sysselsatta ­- alltså hur många som har ett arbete - har kontinuerligt ökat under en lång rad av år. Trots denna positiva utveckling har andelen av de inskrivna som är långtidsarbetslösa ökat kreftigt på senare år. Från 24 procent år 2006 till 40 procent hösten 2016. Och ökningen har varit som allra ströst de senaste 2-3 åren. Allt enligt en rapport från Arbetsförmedlingen

"Huvudförklaringen bakom denna utveckling är att inskrivna arbetslösa med en utsatt ställning på arbetsmarknaden har ökat. För tio år sedan utgjorde de hälften av alla arbetslösa. År 2018 räknar vi med att siffran har stigit till 75 procent, säger Annika Sundén, analyschef, Arbetsförmedlingen.

Antalet arbetslösa som saknar gymnasieutbildning – eller inte ens har klarat grundskola – har ökat mycket kraftigt och uppgår idag till 120 000 personer, vilket är 40 000 fler än 2006.

Jag tycker siffrorna är mycket bekymmersamma. Med tanke på hur stor del av de nyanlända som saknar gymnasieutbildning eller inte ens klarat grundskolan kan man förutse att antalet långtidsarbetslösa kommer att öka kraftigt kommande år. För frågan är - vad ska de arbeta med? Tillgången på jobb som inte kräver någon utbildning alls blir allt mindre i vårt avancerade samhälle.

Riksdagsseminarium om integration med Tino Sanandaji

2017-02-02



I går hölls så mitt och Staffan Danielssons (C) riksdagsseminarium med debattören, författaren och forskaren Tino Sanandaji. Han presenterade sin bok "Massutmaning" inför en stor skara intresserade, på gränsen av vad lokalen klarade av. Över 25 riksdagsledamöter var anmälda, vilket är ett väldigt bra resultat för denna typ av seminarier. Ledamöter från samtliga riksdagspartier utom S, V och MP, deltog, samt politiska tjänstemän från samtliga partier utom V och MP. Dessutom en del representanter för media.

Tino Sanandaji har kurdiska föräldrar, men föddes i Teheran 1980, precis efter den iranska islamska revolutionen. Vid nio års ålder kom han till Sverige. Han har ekonomiexamen från Handels i Stockholm och masterexamen och doktorsexamen från University och Chicago i USA. Det är alltså en mycket internationellt erfaren person som föreläste för oss idag.



Temat var integration, där Tino först beskrev den mörka baksidan av tidigare misslyckad integration, där han menar att mycket döljs i den offentliga debatten och där människorna som lever eller bedriver verksamhet i våra utanförskapsområden drabbas hårdast. Hög kriminalitet, hög arbetslöshet, dåliga skolor, låg inkomst, gängbildning och otrygghet. Därefter gick Tino in på några av sina 25 konkreta förslag till hur integrationen, tryggheten och självförsörjningen bland nyanlända skulle kunna bli bättre.

Hela föredraget filmades och jag återkommer med länk till filmen för den som vill titta. Jag kommer också att läsa hans bok och återkommer med mer fakta och material från föredraget, liksom såklart Tinos förslag.

Debatten om pensionärernas skatt har spårat ur

2017-02-01

Debattartikel i Markbladet idag:

Diskussionen om pensionärernas skatt har spårat ur!

Under Alliansens regeringstid (2007-2014) sänktes skatten för pensionärer fem gånger. Totalt sänktes skatten för svenska pensionärer med över 16 miljarder. Till följd av detta fick alla pensionärsgrupper en något ökad köpkraft under Alliansåren, trots den djupa globala ekonomiska krisen. Allt enligt riksdagens utredningstjänst. Störst förbättring av köpkraften fick garantipensionärerna.

Så här såg det inte ut i vår omvärld. Pensionärerna i många länder i Europa fick tvärtom kraftigt minskad köpkraft under krisåren.

Skattebetalarnas Förening jämförde i en rapport våren 2014 en genomsnittspensionär med 15.800 kronor i pension med en löntagare med samma inkomst. År 2006 betalade båda 52.992 kronor per år i skatt. År 2014 betalade pensionären 40.728 kronor i skatt och löntagaren 36.636 kronor. Förvisso en skillnad på drygt 4.000 kronor per år, men då ska man också komma ihåg att löntagarna samtidigt fått försämrade avdrag för exempelvis resor till jobbet, a-kassa, fackföreningsavgift mm. Tar man hänsyn till detta fick båda grupperna ganska likvärdiga skattesänkningar under de åtta åren.

När vulgärdebatten är som värst låter det som om Alliansen införde något slags ny ”straffskatt” för pensionärer. Så var det inte. Man kan i stället konstatera att en genomsnittspensionär betalade drygt 12.000 kronor mindre i skatt år 2014 än år 2006. 1.000 kronor mer i månaden rakt i handen är inte småpengar!

Utöver detta hade många pensionärer glädje av att vi sänkte fastighetsskatten på villan, införde RUT-avdraget och dessutom höjde bostadstillägget för pensionärer ett antal gånger under våra åtta år.

Dagens regering skryter om att man sänker skatten för vissa pensionärer. Men detta äts för många med råge upp av försämrat bostadstillägg och höjda hemtjänstavgifter. Enligt pensionärsorganisationerna går många pensionärer nu minus, mitt i en stark högkonjunktur. Så såg det alltså inte ut under Alliansens regeringstid. Vi tryggade pensionärernas köpkraft under krisåren.

Socialdemokraterna borde sluta med sin vulgära retorik kring pensionärernas ekonomi. Man har inget alls att skryta med.

Jan Ericson (M), Ubbhult
Riksdagsledamot finansutskottet


Ulf Kristersson i läsvärd intervju om Moderaternas politiska linje

2017-02-01




(Klicka på fotot för att läsa hela artikeln)

Moderat gruppmöte med tema försvars- och säkerhetspolitik

2017-01-30

I dag hade moderata riksdagsgruppen ett halvdagsmöte med tema försvars och säkerhetspolitik. Vi hade besök av både SÄPO-chefen Anders Thornberg och Överbefälhavaren Micael Bydén, och båda gjorde intressanta genomgångar om sina verksamheter och omvärldsläget, och vi fick också tillfälle att ställa frågor. Ett privilegium att kunna få sådan djup och övergripande kunskap direkt från högsta nivå. Särskilt inom ett så här viktigt område.

Vad som avhandlades i detalj på våra interna gruppmöten redogör jag aldrig för, men att detta är frågor som moderaterna verkligen prioriterar blev extra tydligt igår.

På bilden Överbefälhavaren Micael Bydén i talarstolen.





Moderaterna vill avveckla Arbetsförmedlingen

2017-01-29

I går i Ekots lördagsintervju meddelade Elisabeth Svantesson, moderaternas andre vice ordförande och tidigare arbetsmarknadsminister, att moderaterna vill avskaffa Arbetsförmedlingen.

Integrationen fungerar inte, och så har det varit länge. Arbetsmarknaden blir alltmer tudelad, med en ökande andel arbetslösa som har stora svårigheter att få ett arbete. Trots att många står utan arbete har arbetsgivarna stora rekryteringsproblem och upplever brist på arbetskraft. När arbetsgivarna har svårt att rekrytera hålls sysselsättningen tillbaka och det slår hårt mot jobb och tillväxt.

En väl fungerande matchning är ett viktigt verktyg för att minska utanförskapet. I dag vilar ett tungt ansvar på Arbetsförmedlingen när det kommer till att förbättra matchningen och integrationen, men tyvärr fungerar det inte. Arbetsförmedlingen har under lång tid uppvisat låga förtroendesiffror och alltför dåliga resultat. Det blir också alltmer tydligt att styrningen inte fungerar. Alliansen gjorde seriösa försök att förändra Arbetsförmedlingen till det bättre, jag satt själv i arbetsmarknadsutskottet 2006-2010 och jobbade en del med dessa frågor. Men resultaten blev inte alls det vi hoppades. Myndigheten har haft lång tid på sig att försöka vända utvecklingen utan att lyckas.

Sverige behöver en arbetsmarknad som fungerar smidigare och snabbare för de som vill eller måste hitta ett nytt jobb. Då behöver också rekryteringstiderna för dem som redan är etablerade på arbetsmarknaden kortas och omställningen måste bli bättre och gå fortare. Matchningen behöver förbättras så att människors kompetens bättre tas tillvara. De som är i behov av stöd och hjälp behöver bemötas som individer och efter de förutsättningar man har att hitta ett nytt jobb.

Moderaterna föreslår nu omfattande förändringar:

1) Arbetsförmedlingen i nuvarande form läggs ned. Det innebär att det offentliga uppdraget renodlas och inriktas på att matcha arbetssökande till arbete och öka anställningsbarheten bland de som behöver. Andra uppgifter som exempelvis sysselsättning av långtidsarbetslösa flyttas bort. En mindre och vassare statlig aktör, som fungerar som ett jobbcenter, behåller myndighetsutövningen och gör en bedömning av de arbetssökandes behov samt upphandlar och följer upp ett begränsat antal etablerade matchningsaktörer som redan uppvisat goda resultat.

2) Väl fungerande matchningsaktörer ska ha ett helhetsansvar för de arbetssökande som inte står allra längst från arbetsmarknaden. Detta innefattar också att erbjuda kortare arbetsmarknadspolitiska insatser. Med ett begränsat antal matchningsaktörer säkerställs att kvaliteten i de insatser som erbjuds håller hög kvalitet. För att fler verkligen ska få ett nytt jobb fortare krävs det goda och upparbetade relationer med arbetsgivarna. Dessa aktörer återfinns på många håll, bland annat i civilsamhället.

3) Staten ska ha kvar ett ansvar för de arbetssökande som behöver längre utbildningsinsatser utanför arbetsmarknadspolitiken, innan de kan matchas mot jobb. Kommunerna kommer också att vara viktiga i detta arbete eftersom mycket av utbildningsinsatser finns inom den kommunala verksamheten.

4) Personer som inte bedöms kunna få jobb enbart med hjälp av arbetsmarknadspolitiska insatser eller som varit del av matchningsuppdraget under lång tid ska ha en meningsfull sysselsättning och fortsatt rustning. Detta ska dock ligga utanför den nya organisationens ansvar.

Jag tycker förslaget är intressant, och det ligger helt i linje med de tankar jag fört fram i riksdagsmotioner. Bland annat denna om att konkurrensutsätta delar av Arbetsförmedlingen och låta nischade branschaktörer (kanske samarbete mellan fack och arbetsgivare i en bransch) ta över arbetsförmedlingen i den branschen. Jag har ju föreslagit att man skulle göra detta på prov på några orter i landet. Nu vill moderaterna gå längre och det har jag inget emot.

Det moderata förslaget ligger mycket nära den modell man har i Australien (se min reseberättelse från besöket där i höstas, besöket hos Centre Link i Hobart var den 1/11), och det har visat sig vara en väl fungerande modell.

Moderat Ideologikonferens i Stenungsund

2017-01-28

I dag deltog jag i de västsvenska moderaternas traditionella ideologikonferens i Stenungsund, en tradition sedan över 20 år tillbaka. På konferensen samlas västsvenska moderater för att diskutera både rikspolitik och kommunpolitik. I dag var vi 300!

Inledningstalare var moderaternas vice partiledare, Peter Danielsson, till vardags kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg. Det är en person jag inte får chansen att lyssna på så ofta, det är ju mer partiledaren Anna Kinberg Batra och andre vice ordföranden Elisabeth Svantesson jag träffar och pratar med, eftersom de är mina riksdagskolleger.

Danielsson höll ett mycket bra anförande om politiken och kommenterade även förra veckans beslut att moderaterna från och med nu kommer att behandla alla partier i Sveriges Riksdag på samma sätt. Detta gäller för övrigt även i kommunpolitiken, även om SD ser helt olika ut i olika kommuner.

Av samtal med lokala moderater under kaffepauser och lunch blev det snabbt tydligt att många tycker beskedet om en förändrad hantering av SD är välkommet. Flera sa att om man bara själv är trygg i sin moderata ideologi och vår demokratisyn och människosyn så kan man prata med alla. Och har man frågor där det finns tydliga beröringspunkter kan man också samarbeta kring dem, samtidigt som man är överens om att man har väldigt olika åsikt i andra frågor. Flera sa också att om vi hade fortsatt den tidigare linjen att vägra prata med SD hade det bara ökat deras möjlighet att framstå som martyrer vilket skulle få dem att växa ännu mer. Moderaternas besked kan vara den viktigaste insatsen mot att SD växer till Sveriges största parti. Men det finns också de moderater som har mycket dålig erfarenhet av SD på kommunal nivå. SD är i vissa kommuner rena skämtet som parti. Man förtalar varandra, utesluter till höger och vänster, polisanmäler varandra och i vissa kommuner finns mest tomma SD-stolar. Det finns också en del SD-politiker som är mest rättshaverister, liksom personer missnöjda med samhället i största allmänhet. Och en och annan riktig rasist. I vissa kommuner saknas sannolikt helt förutsättningar för att kunna samtala eller samverka med SD överhuvudtaget. I sista hand måste de lokala moderaterna avgöra hur man ska hantera andra partier i kommunfullmäktige.

Några trodde också, i likhet med mig, att övriga Allianspartier kommer att följa efter och ställa upp på en gemensam Alliansbudget till hösten. Det blir rimligen i längden omöjligt för C och L att i kraftfulla ordalag kritisera regeringen för förslag i regeringens budget som skadar Sverige, utan att ta den chans moderaterna föreslår att lägga fram en annan budget som skulle kunna få riksdagens stöd. Vi får ge C och L lite tid och hoppas de ändrar sig. Jag hoppas verkligen det blir så! Och för mig är det inte viktigast att fälla regeringen ett knappt år före ordinarie val. Viktigast är att Alliansens budget röstas igenom av riksdagen. Vill Löfvén sitta och verkställa den under valåret får han väl göra det. Annars får han väl lämna över makten till oss under valåret. Då har vi i vart fall en framröstad budget att styra på, och då bör det fungera bra med Alliansen i minoritet.

The Mule Skinner Band

2017-01-28

I går var jag på nostalgispelning med TheMuleSkinnerBand. Bandet består av fyra av de tidiga Streaplersmedlemmarna; Sångaren Gert Lengstrand (som startade bandet 1959 tillsammans med bröderna Liljeblad), på gitarr och bas tvillingarna Göran Liljeblad och Håkan Liljeblad, trummisen och sångaren Bjarne Lundqvist (som för övrigt är min granne hemma i Ubbhult, och som var med och startade Flamingokvintetten 1960 och anslöt till Streaplers 1963), samt bandets kapellmästare Jörgen Flach. De spelar idag inte under namnet Streaplers, eftersom det bandet fortfarande existerar med nya medlemmar. Deras nostalgiska version heter alltså The Mule Skinner Band.

Gårdagens spelning var i Sätila Bygdegård - samma plats som Streaplers hade en av sina första spelningar för över 50 år sedan. Sångaren Gert Lengstrand är ju även en legendarisk låtskrivare som gjort många kända hitlåtar och melodifestivallåtar genom åren. Bland annat Eurovisionvinnaren Tusen Och En Natt (Charlotte Perelli), Eloise (Arvingarna) och Växeln Hallå (Janne Lucas). Och trots sin ålder på 74 år har han en grymt bra röst.

Ett litet smakprov från gårdagen finns på min facebooksida. Den smått ekivoka "Vad har du under blusen Rut"? Undrar om en sådan text hade fungerat idag? Men det är i vilket fall en riktig klassiker! I dag har The Mule Skinner Band en ny studio i Ubbhult, där de just håller på att spela in en ny skiva.





Alla partier utom V röstade för lag om maskeringsförbud

2017-01-26

I går antog riksdagen ett lagförslag om maskeringsförbud vid idrottsevenemang. Samtliga partier stödde förslaget - utom Vänsterpartiet.

Den nya lagen innebär att den som befinner sig på en idrottsanläggning vid till exempel en fotbollsmatch och helt eller delvis täcker ansiktet på ett sätt som gör det svårare att bli identifierad kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Det finns en del undantag från förbudet. Det gäller till exempel inte den som täcker ansiktet av religiösa skäl eller personer som i tjänsten bär utrustning som täcker ansiktet, som brandmän och poliser. Och såklart inte idrottsmännen själva om de behöver skydda ansiktet under sporten av något skäl.

Moderaterna ifrågasatte undantaget för religiösa skäl, eftersom vi är oroliga för att ligisterna ska utnyttja detta kryphål för att ändå maskera sig. Det blir ju väldigt svårt att kontrollera. Vi tyckte det var bättre att ha ett generellt förbud utan undantag, men att polis ska låta bli att gripa och domstol låta blir att döma den som uppenbarligen inte täckt sitt ansikte med avsikten att begå brott. Men vi ställde oss ändå bakom lagförslaget eftersom det är viktigt att få ett förbud på plats.

Vänsterpartiet röstade nej till en lag om maskeringsförbud, och hade ett mycket märkligt alternativt yrkande. Bland annat skriver man så här:

"Män är statistiskt sett den grupp som utövar mest våld, både i samhället och i idrottssammanhang. Därför är det viktigt att prioritera arbetet med att problematisera och söka förändra de rådande maskulinitetsidealen."

Man vill alltså ersätta lagen om maskeringsförbud med något slags genuspolitik. Ofattbart tramsigt. Det är inte "män" generellt som utför våld på idrottsarenor, det är ligister! 99,99% av männen som besöker arenorna använder inget våld. Detta är inte alls en fråga om genus utan om att förebygga brott.

På Twitter beskrivs saken så här. Och det är ju faktiskt en korrekt beskrivning om man drar det till sin spets. Lite tragikomiskt på något sätt. Fast mer tragiskt än komiskt.






Intressant samtal med iransk-azerisk taxichaufför

2017-01-26

Det sägs att taxichaufförer och frisörer är de som har bäst koll på strömningarna i samhället. I dag åkte jag taxi. Och träffade ännu en intressant, livserfaren och insiktsfull taxichaufför. Han frågade vad jag jobbade med i Stockholm och jag berättade då att jag var riksdagsledamot för moderaterna. Då sken han upp, han hade uppenbarligen sina egna sympatier hos oss, och hade även en god vän som var m-politiker i Göteborg.

Taxichauffören berättade (på närmast felfri svenska) att han var född i Iran, av iransk-azeriska föräldrar som flyttat till Iran från Azerbaijan. Han hade varit yrkessoldat i iranska armen och utkämpat flera krig, och även råkat i onåd hos den iranska islamistiska regimen och suttit i fängelse flera gånger. Sista gången för att han vägrat ta ayatollan i hand i samband med utdelning av något slags utmärkelse efter, vad jag fick för mig, kriget mot Irak. Han sa att han stolt satt av sitt straff. Antagligen kunde han skrivit en bok om sitt liv som skulle blivit en bästsäljare.

Chauffören hade många åsikter om svensk politik. Han berättade bland annat om att det i Azerbaijan är förbjudet att sätta hijab eller niqab på flickor under 18 år. Han tyckte det även borde vara förbjudet i Sverige. Han talade även turkiska och berättade att stora grupper azerier finns i Turkiet dit de en gång flydde från Iran (dit de flytt från Azerbaijan undan kommunismen). Han har många bekanta i Turkiet där det lever många azerier. I både Turkiet och Azerbaijan är det idag om jag förstod det rätt förbjudet att bära heltäckande muslimsk klädsel eller täcka ansiktet under arbetstid om man är i offentlig tjänst. Något han tyckte borde vara självklart även i Sverige. Jag kunde bara hålla med (har ju bloggat om detta tidigare).

Han sa också att "99% av muslimerna i Sverige" är oroliga för islamiseringen. Man vill inte att "mullorna" ska styra över den muslimska befolkningen i förorterna utan låta dem vara ifred. Mycket tänkvärt tycker jag. Jag vågar väl inte gå i god för att hela 99% tycker så, men att det är många får jag ofta bekräftelse på.

Han berättade även att han nästan råkat i bråk med en somalier i Nordstans köpcentrum i Göteborg som öppet visat sympati för IS och uppenbarligen försökte sprida deras budskap. Han hade påpekat för somaliern att han var i Sverige nu och här gäller svenska lagar och att det är de som bodde i Sverige som har byggt landet. Då sa IS-somaliern att "det är gud som bestämmer över hela världen och gud har skapat allt". Då frågade taxichauffören varför gud inte skapat samma välfärd i Somalia som i Sverige? Då blev somaliern tyst sa taxichauffören nöjt.

Han berättade också att han låtit sina tre pojkar gå i söndagsskola i Svenska kyrkan - trots att de var muslimer. Han såg inget problem med det, "vi är alla människor" sa han och vi har ju samma gud. Han ville att sönerna själva skulle välja väg i livet. Fast alla var vad jag förstår fortfarande muslimer. Han och familjen har hela tiden bott i Hammarkullen i nordöstra Göteborg, och det gör man även idag, trots att man skulle ha råd att flytta till annan stadsdel där det är lugnare. Han hade fostrat sina söner att arbeta och studera, och idag går en av dem på Chalmers och de andra två i gymnasiet. Men alla hans tre söner är upprörda över hur situationen i Sverige, hur islamismen breder ut sig och hur stökigt det är i förorterna. Uppenbarligen tycker de att vi i Sverige är ganska naiva. De vill att samma lagar och regler ska gälla alla, oavsett religion. Och vill inte att islamister ska tillåtas påverka svensk lagstiftning (åtskilda badtider var en sak han särskilt nämnde). Åtminstone en av hans söner överväger att rösta på SD i protest mot islamiseringen. Och då ska man veta att hela familjen alltså är muslimer, dock sekulära sådana.

Ett intressant möte som sagt, och jag tror jag återgett det han sa (i vart fall en del av det) korrekt. För mig blev det ännu en bekräftelse på hur fel det blir att klumpa ihop alla muslimer och utmåla dem som ett hot mot vårt samhälle. Men också hur fel det blir när extrema islamister tillåts göra sig till talesmän för alla muslimer i Sverige. Varför är det alltid de mest extrema som får yttra sig i TV?

Ibland får jag frågan vad som är skillnaden mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna i invandringspolitiken när vi har en större samsyn kring migrationen än tidigare. Jag brukar ju då främst peka på integrationen och jobbpolitiken där SD har oerhört tunn politik. Men också att vi ser olika på arbetskraftsinvandring där moderaterna i grunden har en positiv syn. Men även slutsatsen från dagens samtal med taxichauffören är tänkvärt. Moderater ser människor som individer, inte som kollektiv. SD utmålar gärna alla muslimer i klump som ett hot mot samhället, vissa från SD säger öppet att man borde kasta ut alla muslimer. Som moderater vill vi att lagen ska vara lika för alla, brottslingar ska gripas och straffas och inte tillåtas terrorisera sina stadsdelar eller strida för IS, hedersbrott ska bekämpas och vi vill inte låta extrema grupper styra vår lagstiftning eller tvingas anpassa våra liv efter extrema tolkningar av andra religioner. Men den stora majoriteten hederliga, arbetsamma invandrare ska aldrig behöva känna sig ifrågasatta och oönskade bara för att vissa beter sig illa. Det måste vi moderater vara en garant för med vår tro på ett starkt rättssamhälle och individualism.

Om kommunerna effektiviserar och prioriterar räcker pengarna

2017-01-25



I går deltog jag vid ett seminarium hos Svenskt Näringsliv som diskuterade kommunernas och landstingens framtida finansieringsbehov. När både andelen unga och äldre ökar framöver, samtidigt som sjukvården kan göra allt mer för att förbättra vår hälsa och förlänga våra liv kommer också samhällets kostnader för välfärden att öka. Om vi inte gör något åt saken kommer kraftiga skattehöjningar att bli enda lösningen. Det är ingen bra idé i ett land som redan har bland världens högsta skatter. Dessutom slår kommunalskatten extra hårt mot dem med lägre inkomster.

På seminariet redovisades en rapport som visade att det finns stora möjligheter till effektiviseringar inom de kommunala välfärdstjänsterna och inom sjukvården. Om alla kommuner exempelvis skulle prestera lika bra som de bästa (då tar man full hänsyn till en mängd faktorer som gör att behoven av välfärdstjänster ser olika ut, befolkningens sammansättning mm) skulle man slippa en stor del av de hotande skattehöjningarna. Om man gör samma sak i sjukvården får man en liknande effekt.

Skulle man dessutom lyckas uppnå en årlig produktivitetstillväxt på 0,5 procentenheter skulle man kunna finansiera den framtida välfärden helt utan skattehöjningar.

Ett allvarligt hot mot effektiviseringar och produktivitetstillväxt är det hotande regleringen av vinster i välfärdsföretag. Det skulle direkt motverka effektivisering och nytänkande inom välfärden, minska konkurrensen och på sikt medföra höjda skatter.

Jag skulle till detta vilja lägga mitt eget mantra när det gäller kommunal ekonomi. Kommunpolitikerna måste lära sig att prioritera! Och att prioritera handlar också om att prioritera bort! Om man slutar lägga pengar på saker som de flesta människor inte efterfrågar och koncentrerar resurserna till de centrala uppgifterna - omsorg och utbildning - skulle man kunna förbättra såväl kvaliteten som arbetsvillkoren för personalen - utan att höja skatten. I dag läggs i alltför många kommuner enorma summor på onyttiga samhällsprojekt samtidigt som lågavlönad personal sliter i äldreomsorgen utan tillräcklig bemanning. Det är en totalt vansinnig prioritering.

Hög tid att byta ut Stefan Löfvéns regering

2017-01-24

Debattinlägg i Borås Tidning idag (vid behov - klicka för mer läsvänlig storlek!).



Vi bjuder in Tino Sanandaji till riksdagen för att prata integration

2017-01-24

Efter att migrationsfrågan varit den stora samhällsfrågan under ett drygt års tid väntar nu nästa stora fråga - integrationen av alla dem som beviljats uppehållstillstånd. En misslyckad integration kommer att medföra ett högt socialt och ekonomiskt pris för vårt samhälle. Tillsammans med min centerpartisten Staffan Danielsson, bjuder jag nu in till ett möte med den frispråkige iranskfödda/kurdiska nationalekonomen och debattören Tino Sanandaji. Mötet är främst till för riksdagsledamöter och tjänstemän i riksdagen, men om någon utomstående vill vara med går det säkert att ordna, kontakta mig i så fall!


Möte med Tino Sanandaji

Nationalekonomen och fil.dr. Tino Sanandaji är en kunnig och slagkraftig deltagare i migrationsdebatten som kan provocera. Han är aktuell med sin purfärska bok ”Massutmaning – Ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende”.

Han skriver: ”När bokprojektet påbörjades var den stora frågan flyktingkrisen. Den är huvudsakligen överspelad sedan Sverige kapitulerade inför verkligheten och började stänga gränserna. Jag har därför ändrat bokens fokus mot nästa stora problem, att integrera alla de invandrare som Sverige redan tagit emot. Bokens slutsats är att samhällskostnaderna för sociala problem, exkludering, kriminalitet och antisocialt beteende är jämförbara med invandringens direkta kostnader. Det är därför avgörande att ta fram konkreta åtgärder som ger de invandrare Sverige tagit emot arbete och en plats i det svenska samhället.”

Vi har bjudit in Tino Sanandaji att berätta om sina slutsatser och svara på frågor i riksdagen den 1 februari i Mittpoolen kl 18.00-19.30. Föranmälan obligatorisk till staffan.danielsson@riksdagen.se senast tisdag 31 januari.

Välkomna!

Staffan Danielsson (C) och Jan Ericson (M)


Ett parti som inte ens försöker få igenom sin politik tas inte på allvar

2017-01-23

(Varning för långt blogginlägg, men texten är viktig!)

Torsdagens besked om att moderaterna förespråkar en gemensam Alliansbudget redan före valet, och att vi även är beredda att samtala med Sverigedemokraterna i riksdagsutskotten för att få igenom mer moderat politik har väckt oerhört många reaktioner, både positiva och negativa.

Inom moderaterna är dock stödet starkt för denna linje. Bland annat stöds beskedet enligt media av samtliga moderaternas 26 partidistrikt. I riksdagsgruppen är stödet också starkt för den nya linjen. Jag har också fått många positiva mail från aktiva moderater ute i landet såväl som i den egna valkretsen som säger "äntligen!".

Många har tyckt att det är ohållbart i längden att kraftfullt kritisera regeringens politik, men utan att göra några seriösa försök att driva igenom en annan politik. Lite orättvis är det kanske med tanke på att vi faktiskt drivit igenom en hel del, men jag förstår kritiken. I många frågor göms nämligen regeringens förslag i den stora budgetpropositionen. Det gäller bland annat de flesta skattefrågor och ekonomiska frågor. Det gör det omöjligt att förändra regeringens politik utan att riksdagen röstar igenom en annan budget. Och att moderaterna hela tiden röstat på sin egen budget har ju inte hjälpt eftersom den ändå inte röstats igenom i riksdagen.

Regeringen Löfvén har samtidigt visat sig sämre och farligare för landet än vi hade befarat. Talet om "samarbetsregering" blev det inte mycket av. I stället har man valt en ren konfrontation mot oppositionen och stora delar av näringslivet i fråga efter fråga. Man bryter vallöften på löpande band och de "reformer" man utlovat på arbetsmarknadsområdet har blivit fiasko. Jobben blir fler tack vare högkonjunkturen, men det döljer samtidigt att långtidsarbetslösheten växer. Integrationen av nyanlända kommer att kräva politiskt mod, men det saknar dagens regering. Man har inte heller kontroll över trygghetsfrågorna och polisen går på knäna samtidigt som utanförskapsområdena blir allt fler. Försvaret behöver mer pengar, men regeringen säger nej. Och ovanpå allt detta kommer rent samhällsskadliga förslag från regeringen. En del dåliga förslag lyckas vi ju stoppa, men långtifrån allt. Och de stora viktiga reformerna kan vi inte driva igenom. Situationen börjar bli ohållbar.

Det är mot denna bild man ska se vårt besked. Hade regeringen tagit ansvar och levt upp till det här med samarbete och låtit bli att lägga politiskt kraftigt kontroversiella förslag hade vi kunna låta Löfvén sitta fram till valet 2018 och nöjt oss med att kunna påverka politiken ändå i viktiga frågor. Men i dagens läge går det helt enkelt inte att försvara att moderaterna frivilligt avstår från att försöka få igenom sin politik av rädsla för att SD skulle stödja den eller medverka till att fälla dagens regering.

Jag har under över ett år argumenterat för att Alliansen skulle lägga en gemensam budget senast hösten 2018. Mitt syfte har egentligen inte varit att fälla regeringen, utan att driva igenom en bättre politik, samt att visa att Alliansen kan enas kring viktiga politiska förslag. En tydligare "valplattform" kan man knappast erbjuda väljarna. Om Löfvén skulle avgå nio månader före ordinarie val är en öppen fråga, men det skulle knappast bli extraval så nära inpå ordinarie val. Men skulle han avgå borde det gå att forma en fungerande Alliansregering som kan styra i minoritet fram till valet, även utan SD:s aktiva stöd. Vi har ju i det läget en fungerande Alliansbudget som fått riksdagens stöd.

Vad gäller opinionsstöd tror jag inte vårt parti vinner några snabba opinionsframgångar till följd av vårt besked. Det kan till och med bli tvärtom. Missnöjda moderater har redan lämnat oss för andra partier och de lär knappast återvända bara till följd av vårt nya besked. Samtidigt kan man ju tänka sig att en del nu lämnar oss för att de tillhör dem som helt vill isolera SD politiskt, oavsett vad det medför för skada för landet. Att en del C och L-väljare kanske kommer att gå över till M i besvikelse över att deras partier inte ställer upp på en gemensam alliansbudget är ju möjligt, men det handlar sannolikt om ganska små tal som inte nödvändigtvis väger upp eventuella förluster. Men även om vi skulle tappa opinionsstöd så har vi visat att vi är beredda att ta ansvar och lägga mer kraft i vårt arbete att motverka regeringens skadliga politik och försöka få igenom vår egen i stället. Detta är enligt min åsikt den viktigaste uppgift vi har och ett krav våra väljare har rätt att ställa. Nu gör vi klart för väljarna att vi förespråkar fler och djupare gemensamma förslag från Alliansen, inklusive en gemensam budgetmotion. Det är nu upp till dem som säger nej till detta (ledningarna för C och L) att försvara varför man inte vill driva igenom sin egen politik. Som moderater kan vi i vart fall se väljarna i ögonen och jag tror att vår besked är det långsiktigt rätta.

Vad gäller SD:s roll i svensk politik har nu övriga sju partier samt media ägnat all tid under sex år åt att försöka isolera SD politiskt. Man har hellre pratat om järnrör och partiets beklämmande historia än att kritiskt granska SD:s politik. SD har sluppit försvara sina politiska förslag och i stället kunna ta på sig offerkoftan som "mobbade" av övriga partier, att ingen pratar med dem, och försöka sätta bilden av att man är det enda riktiga oppositionspartiet som (trots sex år i riksdagen) står utanför det "politiska etablissemanget". Man kan lätt konstatera att taktiken knappast medfört att SD har fått minskat stöd i opinionen.

Jag tycker det är självklart att inte avstå från att lägga förslag bara för att de kan vinna i riksdagen med SD:s stöd. Lika självklart tycker jag det är att inte bilda en regering där SD ingår eller har en framförhandlad samverkan. Däremellan finns många nyanser.

Ett exempel. Om moderaterna har en åsikt kring bullerregler vid nyproduktion av bostäder och vi vet att SD driver en liknande linje ser jag inget problem att man skriver en gemensam reservation. Om SD aktivt vill medverka till att det byggs fler bostäder som kan avhjälpa bostadsbrist (och dessutom underlätta integrationen av nyanlända) tycker jag det är utmärkt. Inget parti i riksdagen har fel i allt, och i dagens parlamentariska läge måste allt stöd i sakfrågor kunna välkomnas oavsett varifrån det kommer. Det finns många liknande exempel på udda och oväntad samverkan eller samsyn i dagens riksdag. Ta tex frågan om surrogatmödraskap där V och KD länge haft en gemensam linje. Eller i Natofrågan där V och SD haft gemensamma reservationer. Det gör inte att partierna i övrigt gillar varandra rent ideologiskt.

Om SD däremot har en åsikt i en viktig ideologisk fråga och moderaterna rent hypotetiskt skulle byta åsikt i den frågan bara för att få SD:s stöd i en annan fråga vore det förfärligt. Att förändra moderata förslag för att få SD:s stöd är för mig också främmande. (Socialdemokraterna drog sig dock inte för att göra exakt så i skattepolitiken förra mandatperioden för att få SD:s stöd att fälla Alliansens förslag). Inget av detta lär dock hända, det är inte det torsdagens moderata besked innebär.

Det finns moderater (både politiker och väljare) som har åsikter över hela fältet, allt från att vi ska bilda regering ihop med SD till att vi aldrig ska prata med dem överhuvudtaget. För egen del tillhör jag den mer SD-kritiska sidan. Jag tycker det finns anledning att alltid ha ett kritiskt förhållningssätt till SD och granska deras förslag och avsikterna med dessa noga. Om man samtalar kring vissa sakfrågor måste det kombineras med en ännu tydligare granskning och ifrågasättande av övriga förslag från SD. Ideologiskt och värderingsmässigt finns stora olikheter mellan moderaterna och SD. Att SD helt saknar integrationspolitik och helt saknar idéer för hur vi ska få fler nyanlända i arbete är exempelvis allvarligt. Samma sak med att de vill att nationerna sluter sig när det är samarbete som är viktigare än någonsin. En annan sak är att deras ekonomiska politik inte hänger ihop. SD:s extremt nationalistiska åsikter och att de har ett historiskt bagage som alltför ofta kommer upp till ytan liksom en hel del företrädare som har skrämmande åsikter går inte heller att förneka. Vi ska inte demonisera SD, men granska dem noga! Jag tror moderaterna med vår nya linje får en mycket större trovärdighet vid en sådan granskning. Nu kan inte SD längre ta på offerkoftan och som svar på varje kritisk åsikt i sakfrågor säga att de är utfrusna och därmed slippa diskussion. Om fler granskade SD:s politik i sak vore det utmärkt för den politiska debatten. Om SD dessutom tvingas vara med och ta ansvar för enskilda sakfrågor kan de inte heller längre hävda att de står utanför det politiska etablissemanget. SD har alltför länge kommit undan en granskning av detaljerna i sin politik, jag hoppas det blir ändring på det nu.

Moderaternas val stod mellan två dåliga alternativ. Vi valde det minst dåliga. I längden kan vi inte sitta på läktaren och låta all politisk verksamhet avstanna bara för att vi till varje pris vill isolera ett annat parti politiskt. Det vore katastrofalt både för landet och vårt eget partis trovärdighet.

Folkvandring

2017-01-22



Vägen tillbaka var lång, vädret grått och trist, men stämningen god. Publiken lämnade Lassalyckans skidanläggning i breda floder åt flera olika håll. Men trots att det var 25-30.000 personer varje dag som skulle ta sig hem med bussar och bilar så flöt det mesta på alldeles utmärkt.

Prisutdelningar

2017-01-22

Bilder från tävlingarnas officiella twitterkonto:





Skidfestens andra dag

I dag var det dags för andra dagen av Ulricehamns skidfest. Lite sämre väder än igår, mulet och grådisigt, men samtidigt väldigt spännande stafetter, där Sverige blev trea i damernas tävling och tvåa i herrarnas. Totalt blev det alltså plats på prispallen för svenskarna i alla fyra tävlingarna.

Och vilket arrangemang och vilket publikstämning! Åkarna var närmast lyriska över publikens stöd, och publiksiffran överträffade alla förväntningar. 55.000 sålda biljetter och enligt arrangörerna totalt runt 60.000 åskådare om man räknar in barn och journalister som gick in gratis, samt alla funktionärer som var på plats. Man hade hopats på 40.000 totalt under två dagar.

Här några miljöbilder, denna dag från läktarplats vid upploppet.





Snart dags för start i damernas stafett.



En av växlingarna i damstafetten



Spurtstriden i damstafetten. Hanna Falk kämpar sig till en tredjeplats på hemmaplan. Sedan blev det prisutdelning.



Herrstafetten.



På vänstra bilden kommer åkarna in för upploppet. Calle Halvarsson i täten före Norge och Canada. På sista bilden syns Calle Halvarsson som spurtar sig till en andraplats efter omöjliga Norge.

En fantastisk skiddag i Ulricehamn

2017-01-21

Ända sedan det blev klart att Ulricehamn skulle få arrangera en världscuptävling i längdskidor har tanken funnits att åka dit och se tävlingarna, och så blev det också. I dag följde jag loppen från en plats långt ute på banan, alldeles intill spåret. En fantastisk dag - allt oerhört välarrangerat, vädret toppen med strålande sol, och dessutom svenska framgångar i tävlingen. Jag fick också en del finns bilder:



Här först Hanna Falk som tävlade på sin egen hemmaplan och gjorde sitt bästa resultat på denna distans hittills i karriären. Jublet visste inga gränser när hon passerade i spåret. Den andra bilden är på Charlotte Kalla, som slutligen slutade på en fin tredjeplats i tävlingen.


Efter loppet åkte Charlotte Kalla ett extra varv runt banan, kanske mest för att varva ned, men det kändes som ett ärevarv och hon möttes av stående ovationer från åskådarna längs banan. Det var en väldigt glad Charlotte Kalla, det var helt uppenbart. Kanske i toppform lagom till kommande skid-VM i Lahtis?





I herrloppet stod Marcus Hellner för den främsta svenska prestationen, och slutade även han på en tredjeplats. Även han verkar försöka toppa formen lagom till VM.

I morgon är det dags igen, då blir det plats på läktaren i målområdet för att se stafetterna!

Borås Tidning om min debatt med migrationsministern

2017-01-21

Mycket bra artikel i Borås Tidning idag.

Mina kommentarer till debatten finns i gårdagens blogginlägg. Men en sak borde jag lagt till. När Morgan Johansson säger att Alliansen "sålde ut" Migrationsverkets boenden så är det rent trams. Att Migrationsverket tvingades hyra mängder av boenden hösten 2015 berodde på en enorm anstormning av asylsökande på kort tid, ingenting annat. Det hade varit fullständigt orimligt om Migrationsverket skulle haft egna anläggningar och lägenheter stående ifall det eventuellt plötsligt skulle komma 165.000 asylsökande på kort tid. Självklart krävde detta tillfälliga lösningar. Det inser såklart migrationsministern också, även om han vill försöka plocka politiska poäng på att slira på sanningen.



Sammanfattning av min debatt med migrationsministern idag

2017-01-20

I dag hade jag min debatt med migrationsminister Morgan Johansson (S) som besvarade min interpellation från i höstas angående kommunernas svårigheter att ordna bostäder till alla nyanlända. Bakgrunden är ju att Migrationsverket vägrar släppa sina hyrda lägenheter i kommunala bostadsbolag, lägenheter som används för asylsökande. Jag och moderaterna menar att dessa lägenheter borde släppas till nyanlända och andra bostadssökande i stället. Här är min interpellation samt ministerns svar. Jag tycker svaret är närmast obegripligt.

Ett antal kommuner, bland annat Borås och Göteborg, har haft en situation på senare tid där nyanlända med uppehållstillstånd tvingas bo i sovsalar eller idrottshallar. Samtidigt hyr migrationsverket lägenheter i samma kommun där asylsökande som väntar på besked får bo. Ministern skriver i sitt svar att det är viktigt för de asylsökandes integration att de bor i eget boende. Det borde vara ännu mycket viktigare för de som beviljats uppehållstillstånd. Att flytta från ett asylboende till ett sämre boende när man beviljas uppehållstillstånd är knappast en bra start på livet i Sverige.

Ministern motiverar det hela med att Migrations- verket sparar stora pengar genom att säga upp asylboenden och i stället låta de asylsökande bo i vanliga lägenheter. Migrationsverkets besparingar går dock ut över både kommunerna och dem som behöver bostad.

Migrationsverket har dragit Borås Stad inför domstol för att de sagt upp 20 lägenheter (trots att de fått rätt i hyresnämnden). När kommunerna tvingas dammsuga sina fastigheter på lägenheter till nyanlända drabbar det alla andra som söker bostad, tex ungdomar som flyttar hemifrån. Även ministern borde inse att sådant skapar ilska och riskerar att skapa främlingsfientlighet.

Moderaterna gick i migrationsöverenskommelsen med regeringen med på att göra det obligatoriskt för alla kommuner att ta emot nyanlända. Men vi utgick ju ifrån att regeringen och inblandade myndigheter då också skulle göra allt för att stötta och underlätta för kommunerna att få fram bostäder. I dag är det precis tvärtom - man motarbetar i stället aktivt kommunerna.

Moderaterna har tre konkreta förslag för att lösa den akuta krisen:
1) Migrationsverkets lägenheter bör överlåtas till nyanlända. Myndighetens lägenheter används för asylsökande och står ibland tomma. Dessa lägenheter bör släppas för att lätta på bostadstrycket ute i kommunerna.
2) Inbromsning av utflyttningen till kommunerna . Låt de nyanlända bo kvar längre på asylboenden i de fall då bostadssituationen inte kan lösas i den anvisade kommunen. Att sova i exempelvis sovsalar är inte en bra start på ett nytt liv i Sverige. Behov avgör hur länge inbromsningen ska gälla.
3) Kombinera anvisningslagen med möjlighet för kommuner som inte får fram boende att betala för plats på asylboende. Migrationsverket är i en process där man avvecklar asylboenden för att undvika att betala för dem. Detta är en olycklig situation när kommuners alternativ ofta är idrottshallar, köp av bostadsrätter eller hotell. Därför bör det möjliggöras att kommuner betalar för platser på det som nu är Migrationsverkets asylboenden.

Migrationsministern angrep mig i debatten för att jag "ville ställa asylsökande utan bostad". Ett tramsigt argument med tanke på att Migrationsverket just nu säger upp anläggningsboenden i en rasande fart. Om man låter bli att säga upp några av dessa skulle hyreslägenheterna kunna frigöras. Dessutom hävdade ministern att moderaterna "skär ned" på Migrationsverket och att det därför inte finns pengar till dyrare boenden som alternativ till hyrda lägenheter. Detta argument är också tramsigt. Både regeringen och oppositionen minskar i sina budgetar anslagen till Migrationsverket i spåren av att asylmottagandet minskat kraftigt. Det har inget med denna fråga att göra. Moderaterna presenterade sina förslag ovan i december, efter att vår budgetmotion var inlämnad. Självklart kommer full finansiering av dessa förslag att finnas med i kommande budgetmotioner.

Morgan Johansson bekräftade under debatten att Migrationsverket hyr lägenheter som räcker till hela 39.000 personer. Om man i vart fall släppte sina lägenheter i de kommuner som har stor bostadsbrist skulle det kunna lösa en stor del av den akuta bostadsbristen. Ministern upprepade sitt nej, men hade själv ingen lösning alls på kommunernas bostadskris, mer än att bygga mer. Men detta tar åtskilliga år och lägenheterna behövs nu!

Jag konstaterade avslutningsvis att om det finns ett allvarligt samhällsproblem som kan lösas snabbt och enkelt, men regeringen frivilligt avstår från denna lösning, ja då saknar man helt enkelt regeringsduglighet.

I morgon ställer jag migrationsministern till svars

2017-01-19

I morgon förmiddag kommer jag att debattera med migrationsminister Morgan Johansson (S) som ska besvara min interpellation från i höstas angående kommunernas svårigheter att ordna bostäder till alla nyanlända. Bakgrunden är ju att Migrationsverket vägrar släppa sina hyrda lägenheter i kommunala bostadsbolag, lägenheter som används för asylsökande. Jag och moderaterna menar att dessa lägenheter borde släppas till nyanlända och andra bostadssökande i stället. Borås Stads kommunala bostadsbolag har till och med blivit dragna inför domstol av Migrationsverket för att man sagt upp 20 av Migrationsverkets lägenheter. Detta trots att bostadsbolaget fått rätt i hyersnämnden.

Intresset för min interpellation har växt sedan i höstas, alltfler kommuner har stora problem med bostadsförsörjningen. I dag ägnar även Borås Tidning ägnar dagens ledarkrönika åt frågan.



Moderaterna tar äntligen tillbaka ledartröjan i politiken

2017-01-19

Under lång tid har jag både på bloggen och på Twitter framfört mina tankar om att Alliansen borde lägga fram en gemensam budget redan före valet. Hösten 2018 vore ett bra tillfälle. Det är också något jag argumenterat starkt för både inom Alliansen och inom mitt parti sedan länge. Inte minst i finansutskottet där jag ett antal gånger fört fram dessa tankar vid Alliansens gemensamma möten. Problemet har varit att inte alla Allianspartier har velat detta.

Efterhand som Sveriges problem ökar och regeringen lägger allt fler samhällsskadliga förslag har situationen blivit ohållbar. Beskedet från vår partiledare på presskonferensen som just pågår är därför välkomna. Nu ökar vi kraften i oppositionsarbetet och är tydliga med att vi från moderat sida vill ha en alliansbudget redan före valet 2018. Vi har inga tankar på att förhandla med SD, men om de skulle få för sig att rösta på en Alliansbudget kan det såklart leda till att Alliansens budget röstas igenom av riksdagen i höst. Då är vi också beredda att ta över regeringsansvaret i minoritet. Men vi kommer aldrig att överväga ett organiserat regeringssamarbete med SD.

Som moderat ledamot i finansutskottet har jag argumenterat för denna linje sedan mycket länge och känner mig oerhört nöjd idag!

Aftonbladets ledarredaktör ute på nya äventyr...

2017-01-18

Anders Lindberg på Aftonbladets ledarredaktion slog nog nytt rekord ikväll på Twitter med nedanstående inlägg, som jag inte kunde låta bli att besvara...



Ovärdigt av en statsminister att angripa en enskild privatperson

2017-01-18

Året var 1995. Statsminister Göran Persson yttrade de numera välkända orden: "Jag kommer, liksom den regering jag tillhör, att i alla sammanhang med kraft brännmärka dem som utomlands talar illa om Sverige".

Att angripa enskilda människors rätt att framföra sina kritiska åsikter är något som satts i system i många andra länder, men det är något vi, förutom Göran Perssons uttalande, varit förskonade från i Sverige. Men nu väljer statsminister Löfvén att göra som sin företrädare, och denna gång riktar han sin kritik direkt mot en enskild privatperson.

I samband med World Economic Forum i Davos intervjuades statsminister Löfvén av Aftonbladet. I intervjun framförde han skarpa åsikter mot författaren Katerina Janouch för hennes kritiska uttalanden i tjeckisk TV om situationen i Sverige. ”Det är en person som gör ett, enligt min uppfattning, väldigt konstigt uttalande.” sade statsministern bland annat om hennes uttalanden. Statsministern citerades flitigt i olika media, både i Sverige och utomlands.

Jag anser att det är anmärkningsvärt att statsministern i denna egenskap kritiserar en enskild privatperson för att hon framfört sina privata åsikter i media. Statsministerämbetet innebär ett stort ansvar att uppträda med integritet och omdöme. Självklart kan man som statsminister kritisera ledande politiska motståndare för deras åsikter, men att göra samma sak mot enskilda privatpersoner är enligt min åsikt oacceptabelt. Man kan ställa sig frågan om inte statsminister Löfvén i detta fall har gått över gränsen för hur en statsminister bör uppträda?

Bara var tjugonde nyanländ i riktigt jobb efter etableringsfasen

2017-01-18

Socialdemokratiska Tidningen Arbetet har en alarmerande nyhet i gårdagens nummer. Bara var tjugonde nyanländ har fått ett jobb utan subventionering tre månader efter avslutad etableringsfas:

Tre månader efter slutfört etableringsuppdrag är drygt 5% i jobb utan subventioner och lika många i studier. Resten är antingen i arbetsmarknadspolitiska program, subventionerade anställningar eller inget av detta.

Fler nyanlända har fått jobb under högkonjunkturen, men eftersom inflödet samtidigt ökat kraftigt faller inte arbetslösheten i denna grupp, utan ökar i stället. Trots en stark högkonjunktur.

Arbetsförmedlingen säger i artikeln att man "tror att arbetslösheten bottnar i år", dvs att den kommer att vända uppåt under året för att sedan fortsätta stiga. Det är en skrämmande prognos. Man kan ju fundera över vad som händer om vi samtidigt går in i en lågkonjunktur och inflödet av asylsökande fortsätter i dagens takt om ca 500 i veckan?













Utbildningsnivån hos de nyanlända i etableringsuppdraget redovisas också. Och den har faktiskt ökat de senaste åren:

25% har idag mer än 2 års högskoleutbildning, mot bara knappt 15% för fem år sedan. Det är också färre lågutbildade. För fem år sedan saknade mer än hälften av deltagarna en utbildning motsvarande svensk nioårig grundskola. I dag är det runt en tredjedel. 50% har gymnasieutbildning eller högre.

Det är såklart mycket glädjande att fler är välutbildade och färre lågutbildade, men fortfarande har alltså hela 30% lägre utbildning än motsvarande svensk grundskola.

I Arbetsförmedlingens rullor finns 120 000 utrikesfödda personer som saknar fullgjord gymnasieskola, och hälften av dem saknar även grundskola.







När man granskar siffrorna och figurerna ovan är det viktigt att tänka på att detta är Arbetsförmedlingens siffror över dem som finns eller har funnits i etableringsuppdraget. Hur stor andel av de nyanlända som finns i etableringsuppdraget vet jag inte säkert, men håller på att undersöka. Den bild jag har är att det trots allt är merparten av de nyanlända. Men de som inte finns i etableringsuppdraget ingår alltså inte i statistiken ovan. De som lyckats få ett arbete på egen hand kan väl möjligen också antas ha en lite bättre utbildning. Sammantaget ser därför rimligen siffrorna något bättre ut om man ser hela gruppen nyanlända. Men det förtar inte känslan av en närmast hopplös situation. Hur ska alla dessa lågutbildade nyanlända komma i arbete och egen försörjning?

" Utmaningen vi står inför är större än någonsin. Vi har aldrig varit i närheten av den sammansättning av arbetslösheten som vi ser i dag. Det prövar samhället", säger Håkan Gustavsson på Arbetsförmedlingen i artikeln.

Förslaget om könskvotering till bolagsstyrelser definitivt stoppat

2017-01-18

I eftermiddags röstade riksdagen definitivt ned förslaget om könskvotering till bolagsstyrelser. Och genom att rösta enligt den moderata linjen uppfyllde jag också mitt tydliga personliga vallöfte att alltid rösta nej till alla förslag om kvotering.

Förslaget om könskvotering skrotades ju redan under utskottsbehandlingen där M, SD, C, L och KD röstade nej. Därmed blev förslaget från utskottet till riksdagen att säga nej. Därför röstade vi vid dagens votering ja (grön knapp) till utskottets förslag (vilket alltså innebar ett nej till könskvotering). Lite komplicerat, men slutet gott och allting gott. I vart fall i denna fråga.







Allt fler ensamkommande barn och ungdomar tvångsvårdas

2017-01-18

Var tredje pojke som tvångsvårdats inom den statliga slutna ungdomsvården under 2016 var ensamkommande flyktingbarn. Det visar ny statistik som Statens institutionsstyrelse tagit fram för Svenska Dagbladets räkning.

Andelen ensamkommande flyktingbarn som tvångsvårdats eller börjat avtjäna ett straff inom sluten ungdomsvård har nästan fördubblats på två år. Under 2014 var 139 ensamkommande intagna, enligt statistik från Statens institutionsstyrelse, SiS. Då var var femte intagen pojke ensamkommande. 2016 tillhörde var tredje av de intagna pojkarna den gruppen.

Det handlar dels om unga som tvångsvårdas enligt LVU, lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, och dels om ungdomar mellan 15–18 år som begått allvarliga brott och dömts till sluten ungdomsvård i stället för fängelse. Barn som tvångsvårdas enligt LVU har ofta stora psykosociala problem och många omhändertas på grund av missbruk, kriminalitet eller annat socialt nedbrytande beteende. Enligt artikeln handlar det oftast om drogmissbruk eller att man rymt från sitt boende och lever "på gatan", men i en del fall även om ren kriminalitet. Av 63 minderåriga som började avtjäna sitt straff i sluten ungdomsvård under förra året var 10 ensamkommande.

Jag funderar på hur samhället ska klara av denna kraftiga ökning och hur det kommer att se ut kommande år. Dels är det brist på platser och kvalificerad personal, dels är kostnaderna för dessa platser enorma. Och inte minst blir det en utmaning för samhället att få in dessa ungdomar till ett normalt liv i framtiden. Om vi inte lyckas med det får vi stora bekymmer.

Alliansen sänkte pensionärernas skatt fem gånger

2017-01-18

I dag har jag denna debattreplik i Borås Tidning med anledning av en debattartikel i helgen där det påstods att jag farit med osanning när jag påstått att Alliansen sänkte skatten för pensionärerna fem gånger under sin regeringstid. Men just så var det.

Moderaterna är positiva till fortsatta skattesänkningar i framtiden för både för löntagare och pensionärer. Vi visade under våra regeringsår att det inte står i motsats till att välfärden får mer resurser. När skatterna sjunker ökar aktiviteten i ekonomin, företag kan växa, fler får jobb och dessutom minskar svartjobben. Det skapar i sin tur ökade skatteintäkter. Höjda skatter leder däremot till motsatsen, lägre fart i ekonomin och mer svartjobb. Då minskar skatteintäkterna trots att skatterna höjs.



Moderaterna har inte sagt nej till tydligare brottsstatistik hos Brå

2017-01-17

Båda jag och flera andra moderater i riksdagsgruppen lyfte ikväll frågan på veckans gruppmöte om medias uppgift att moderaterna skulle ha sagt blankt nej till att Brå skulle få i uppdrag att redovisa brottsstatistik uppdelat på svenskfödda och utrikes födda. (Se mitt blogginlägg i söndags, 15/1).

Det verkar som om media har missförstått den moderata linjen. Vårt svar till media var enligt uppgift att vi inte tagit något initiativ till ett sådant uppdrag till Brå. Däremot ska ingen ha sagt att vi absolut avvisar alla tankar om en utförligare statistik hos Brå.

Detta ger mig och andra moderater som motionerat i frågan ett visst hopp om stöd framöver, eftersom motionerna ännu inte är behandlade i justitieutskottet. Även om vi ju är väl medvetna om att enskilda motioner och motioner från enskilda partier normalt alltid brukar avslås i utskotten.

Min motion föreslår alltså inte uppdelning av brottslighet efter etnicitet, religion, ursprungsland eller något sådant, utan endast uppdelning av brott som begåtts av inrikes respektive utrikes födda, oavsett etnicitet. Alltså samma statistik som vi redan har hos SCB och andra myndigheter när det gäller exempelvis utbildningsnivå, arbetslöshet, nyföretagande och en massa andra saker. Argumenten för min motion finns i söndagens blogginlägg.

Många av mina moderata riksdagskolleger har under dagen uttryckt stor sympati för min och andras tankar att en utförligare statistik skulle kunna motverka mytbildning om invandrares generellt höga brottslighet och därmed motverka främlingsfientliga krafter. Det är min huvudingång i diskussionen, givetvis tillsammans med en förhoppning om att en utförligare statistik över brottsligheten också kan användas för att förebygga och motverka brott.

Diskussionen lär fortsätta. Viktigast var att det alltså verkar ha varit en missuppfattning att moderaterna skulle ha sagt blankt nej i frågan. Det känns bra. Jag kommer såklart, oavsett hur det går med min enskilda motion, att argumentera för att min linje också ska bli partiets officiella politik. Självklart är det då också viktigt att slå fast vad syftet är med statistiken liksom vad den skulle kunna tillföra det brottsförebyggande arbetet.

Under Alliansen var Sverige det mest socialt rättvisa landet i EU

2017-01-17

För åttonde året i rad rankas Sverige som det socialt mest rättvisa landet i EU. Sverige drar i från övriga EU-länder i den tyska stiftelsen Bertelsmanns årliga sammanställning av 36 indikatorer över social rättvisa i EU-länderna. Rapporten redovisades i december förra året.

Sedan första gången sammanställningen gjordes, 2008, har Sverige varit etta. Men jämfört med året före drar Sverige ifrån i toppen. En bra bit efter Sverige kommer tvåan och trean, Finland och Danmark. I andra änden av skalan, de minst socialt rättvisa länderna i EU, hamnar Grekland, Rumänien och Bulgarien.

”Sveriges framgång vilar på en bred basis där landet rankas toppfem i alla sex huvudkategorier, tre av dessa på första plats", heter det i rapporten. Den enda indikator där Sverige är i botten (näst sist) i EU, är när det gäller skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda. Vilket dock i sig är mycket allvarligt med tanke på dagen situation.

De 36 indikatorerna är fördelade på sex huvudkategorier:
* Risk för fattigdom
* Tillgång till utbildning
* Tillgång till arbetsmarknaden
* Hälsa
* Rättvisa förhållanden mellan generationerna
* Social sammanhållning och icke-diskriminering

2016 års siffror baseras på 2015 års uppgifter, vilket alltså är det sista året med Alliansregeringens budget och politik. Åtta år av Allianspolitik följt av ett år till med Alliansens budget sammanfaller alltså med att Sverige drog ifrån i toppen som EU:s mest socialt rättvisa land. Vänsterns påstående att Alliansens politik "gynnade de rika" faller väldigt platt.



Arbetskraftsinvandring är bra och viktigt för Sverige...men...

2017-01-17

Sverige införde nya regler för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU/EES i december 2008. Den viktigaste förändringen var att myndighetsprövningen av om det fanns kompetensbrist på den inhemska arbetsmarknaden togs bort. I stället fick arbetsgivarna själva avgöra när man behövde rekrytera från utlandet. Reformen utvärderades av OECD redan efter två år. Slutsatserna från dem var att systemet var snabbt och enkelt för arbetsgivarna, men också att hälften av arbetskraftsinvandrarna kom till andra yrken än bristyrken, samt att arbetskraftsinvandrarnas villkor behövde bevakas. Efter granskningen skärptes reglerna för att bland annat motverka missbruk, skenanställningar och oskäliga anställningsvillkor.

Nu har även Riksrevisionen granskat reglerna för arbetskraftsinvandring och hur utfallet har blivit för perioden 2009-2015. Av rapporten framkommer bland annat följande:
* Varje år har ungefär 20.000 arbetskraftsinvandrare samtidigt tillstånd att arbeta i Sverige, men under sommaren tillkommer ett antal säsongsarbetare.
* Störst andel arbetskraftsinvandrare, 5% av de anställda, finns inom dataprogrammering och i restaurangsektorn.
* Ungefär 2,5% av arbetsgivarna har hittills rekryterat/försökt rekrytera arbetskraftsinvandrare, oftast enstaka personer.
* Det är vanligare bland utrikes födda företagare att erbjuda anställning till arbetskraftsinvandrare.
* Ungefär 60% av tillstånden för arbetskraftsinvandring gäller bristyrken, medan 20% gäller överskottsyrken (i huvudsak låg-eller medelkvalificerade serviceyrken).
* Trenden med ökad inströmning av arbetskraft till lågkvalificerade överskottsyrken bröts 2012 och är nu relativt konstant.
* Högkvalificerade arbetskraftsinvandrare söker oftare förlängning av sin rätt att arbeta i Sverige medan de lågkvalificerade mera sällan ansöker om förlängning av tiden.
* Ungefär 25% av arbetskraftsinvandrarna har fått permanent uppehållstillstånd i Sverige (efter 4 års arbete). * 40% av arbetskraftsinvandrarna har med sig anhöriga, och en tredjedel av de vuxna anhöriga arbetar också, en tredjedel av dessa arbetar i sin tur i högkvalificerade yrken.
* Uppskattningsvis 5% av tillstånden kan enligt Riksrevisionen uppskattas vara skenerbjudanden som aldrig leder till arbete.
* Drygt 90% av de arbetskraftsinvandrare som granskats uppfyller försörjningskravet (i dagsläget 13.000 i månaden i nettolön). Gruppen som inte når kravet minskar stadigt och har halverats sedan 2009.
* Handläggningstiderna hos Migrationsverket är långa och skillnaderna i handläggningstider för likvärdiga tillstånd har ökat.
* Riksrevisionen rekommenderar att Migrationsverket får direkt tillgång till vissa uppgifter hos Skatteverket för snabbare handläggning.
* Det finns oklarheter i hur vissa regler, exempelvis försörjningskravet och "avtalsenlig lön" för personer som arbetar i företag utan kollektivavtal ska tolkas.
* Migrationsverkets kontroller har blivit bättre men behöver förbättras ytterligare

I går hade Göran Arrius (ordförande för SACO) och Carola Lemne (VD för Svensk Näringsliv) denna debattartikel i Svenska Dagbladet om sin syn på frågan. De är mycket positiva till arbetskraftsinvandring och anser också bland annat att Migrationsverket måste bli bättre på att ge snabb service till företagen när de vill rekrytera personer från utlandet. De påpekar också att Migrationsverkets prövningar måste utgå från en helhetssyn och rimlighetsbedömning. I allt väsentligt delar jag deras positiva syn på arbetskraftsinvandring och förslag till åtgärder. Att vara positiv till arbetskraftsinvandring kan låta konstigt när vi samtidigt har så svårt att få nyanlända och lågutbildade i arbete. Men rätt hanterat hjälper arbetskraftsinvandringen till att skapa fler jobb. Ett företag som kan rekrytera en nyckelperson - det kan vara en dataspecialist eller en restaurangkock - kan utveckla sin verksamhet och anställa fler. Och om ingen plockar de svenska bären i våra skogar kan inte livsmedelsindustrin tillverka sina produkter. Varje arbetskraftsinvandrare som kommer till vårt land och får arbete med en avtalsenlig lön och betalar skatt blir dessutom en vinst för samhället.

Med detta sagt kan jag tycka det är mycket märkligt att Sverige behöver importera arbetskraft för enklare restaurangjobb, bärplockning eller städjobb. Dessa enklare jobb borde såklart sökas av någon av alla de lågutbildade eller långtidsarbetslösa i Sverige. Att hela 20% av arbetskraftsinvandrarna finns i lågkvalificerade överskottsjobb är absolut ett problem om vi ska kunna få lågutbildade som bor i Sverige i egen försörjning. Det går inte att blunda för detta dilemma även om man i grunden är positiv till arbetskraftsinvandring.

Min egen fundering (har knappast stöd av mitt parti) är att man skulle kunna återinföra något slags arbetsmarknadsprövning av vissa jobb eller i vissa branscher för att undvika arbetskraftsinvandring till yrken där lågutbildade personer som redan finns i landet skulle kunna ta jobben. Men ska man göra detta måste ju också kravet öka på den arbetslöse i Sverige att ta ett okvalificerat jobb, i annat fall får företagen inte tag i personal. I dag är det alltför få sökande till okvalificerade jobb inom exempelvis restaurang eller städbranschen, och arbetskraftsinvandring blir då enda lösningen. Att förändra detta är en komplicerad fråga, inte minst politiskt.

Dyster utveckling - allt längre tid innan nyanlända kommer i arbete

2017-01-16

Tidningen Arbetsmarknadsnytt (länk från bilden nedan) har idag ett dramatiskt nyhetsinslag från ett seminarium arrangerat av Fores, där det framkom att situationen på arbetsmarknaden för nyanlända går åt fel håll. Hittills har det tagit i snitt åtta år innan hälften av alla flyktingar som kommer till Sverige har etablerat sig på arbetsmarknaden. Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) har vid flera tillfällen påpekat att den tiden måste kortas. Målet är två år. Detta verkar vara ett synnerligen orealistiskt mål, eftersom utvecklingen går åt andra hållet. Enligt SCB:s senaste siffror tar det idag nio år innan hälften av alla nyanlända har fått ett arbete. Hur lång tid det tar för den andra hälften vågar jag inte ens tänka på...

Om vi överhuvudtaget ska kunna vända trenden behövs ett bra företagsklimat i stället för nya pålagor, lägre skatter i stället för högre och ett nytänkande när det gäller arbetsförmedling och rekrytering, där jag exempelvis tror på mitt förslag om att ge Arbetsförmedlingen konkurrens med nischade arbetsförmedlingar som specialiserar sig på olika branscher eller grupper av arbetssökande. Men sannolikt behövs mycket mera än så. Situationen är djupt oroväckande.



SVT återigen i spetsen för farlig och fördummande klimathysteri

2017-01-16

Häromkvällen hade SVT (Rapport och Aktuellt) ett nyhetsinslag om en ö, Isle de Jean Charles (bilden), som ligger nära New Orleans i deltat vid Mississippiflodens mynning. Ön har krympt dramatiskt de senaste decennierna, och sedan 1955 har över 90% av ön försvunnit. I inslaget berättade man att öns sista invånare nu måste flytta innan ön helt försvinner. Orsaken sades vara klimatförändringarna, i form av stigande havsnivåer, och invånarna benämndes i programmet för "USA:s första officiella klimatflyktingar".

I programmet fördes inga resonemang om alternativa orsaker till att ön håller på att försvinna. Att den aktuella havsnivåhöjningen på 2-3 millimeter per år ensam och så snabbt skulle ha utplånat denna ö lät helt enkelt inte rimligt. Jag bestämde mig för att gräva lite mer i frågan.

Såväl hotet mot New Orleans som mot en aktuella ön är omskriven i ett flertal media, både i Sverige och utomlands, såväl i vetenskapliga tidskrifter som andra. Exempelvis här, här och här. En sökning på nätet ger också ett stort antal träffar.

Det är lite märkligt att ingen "klimatdebattör" överhuvudtaget medger att man faktiskt placerat New Orleans under havsnivån redan från början, utan att valla in staden ordentligt, och att det såklart är den viktigaste orsaken till att staden svämmas över. Ingen klimatpolitik i världen kan förändra detta faktum. När man läser artiklar om den aktuella ön inser man också snabbt att det är helt andra faktorer än klimatförändringar som dömt Isle de Jean Charles till undergång. För det första beror det på att man pumpat upp enorma mängder med olja ur underjorden under ön och floddeltat. När oljan försvinner bildas stora hålrum och det har gjort att ön sjunkit samman (Samma effekt som på många av söderhavsöarna, där det i stället är ett alltför stor upptag av färskvatten som leder till samma sak). För det andra har man muddrat floden runt ön och grävt djupa kanaler i bottensedimenten för att underlätta för sjöfarten (syns även på fotot ovan). Eftersom ön är helt uppbyggd av sand och sediment leder mudding av floden till att ön eroderar allt snabbare, för att slutligen försvinna (för övrigt samma effekt som när man "dammsuger" havsbottnarna runt stillahavsöarna på sand till cementindustrin). När man byggt kanaler för oljeindustrin har man dessutom lämnat milslånga kanaler efter sig. Saltvatten från havet har därmed kunnat ta sig in i floddeltat vilket skadat hela ekosystemet. Den värsta konsekvensen av saltvatteninträngningen är att den dödar trädens och växternas rötter. Då rötterna inte längre håller ihop marken förvärras erosionen ytterligare. Avsaknaden av träd har också gjort ön mycket utsatt för återkommande stormar och orkaner som svept med sig delar av ön.

Vad gäller havsnivåstigningen finns det inget som visar att den är snabbare i just detta område än i Mexikanska golfen i övrigt, dvs 2-3 millimeter per år, vilket är ungefär samma takt som havsnivån stigit i hundratals år. I förhållande till de övriga dramatiska skador på ön som människan orsakat är havsnivåns förändring fram tills idag rimligen en marginell faktor (vilket även styrks av forskaren som uttalar sig i slutet av artikeln i The Independent ovan). En viktigare faktor är sannolikt de omfattande oväder som regelbundet drar in över amerikanska sydkusten. Inget visar att dessa oväder blivit fler eller kraftigare (även om klimatforskarna hotar med att det kan bli så i framtiden). Men de orkaner som redan förekommer är tillräckligt allvarliga för att driva upp stora vågor över den redan illa drabbade ön, och i praktiken göra den obeboelig.

Människan bär alltså direkt skulden för att denna ö måste överges, men det handlar knappast om att vi orsakat klimatförändringar genom koldioxidutsläpp utan om att vi helt förstört naturen och miljön runt den aktuella ön. Ön har för övrigt krympt successivt ända sedan 1950-talet, och det är i sig ett bevis på att det knappast är "klimatförändringar" som är orsaken. Att låtsas som att minskade utsläpp av koldioxid skulle rädda denna och andra hotade öar är verkligen att blunda för verkligheten. Det är helt andra miljöåtgärder som behövs. Och att kalla de som tvingas lämna ön för "klimatflyktingar" döljer det faktum att de är offer för allvarlig mänsklig miljöförstöring av helt annat slag. De är uppenbart "miljöflyktingar" och det är en helt annan sak.

Genom att skylla snart sagt alla miljöproblem på "klimatförändringar" och blunda för andra miljöproblem har media och klimataktivister fördummat hela miljödebatten. Politisk debatt om hur mycket koldioxidutsläppen måste minska och om jordens temperaturökning ska begränsas till 2 grader eller 1,5 har det senaste decenniet upptagit medias som politikernas och miljödebattörernas tid. Utan att någon ens kan göra sannolikt att människan vare sig kan stoppa klimatförändringarna eller dramatiskt minska dem. Alltför många viktiga miljöfrågor har hamnat i bakgrunden, allt har bara handlat om koldioxidutsläpp. Klimatdebatten har skadat hela miljöpolitiken och jag är rädd för att det kommer att få mycket allvarliga konsekvenser i framtiden.

Tydlig brottsstatistik motverkar myter och fördomar

2017-01-15

Kvällens inslag i Agenda om det är rätt eller fel att ge Brå uppdraget att återigen börja föra statistik över brottsligheten uppdelad efter om gärningsmannen har svensk eller utländsk bakgrund har skapat en hetsig debatt. Fram till 2005 gjordes en sådan uppdelning i svensk statistik, och det görs fortfarande i Danmark, Norge och Finland.

Motståndarna till tydlig statistik menar att en sådan skulle kunna användas i rasistiska och främlingsfientliga syften. De verkar alltså märkligt nog själva med automatik utgå från att utländska medborgare är så överrepresenterade i brottsstatistiken att det skulle göda rasismen, i annat fall skulle de väl välkomna denna typ av statistik? Förespråkarna, däribland jag själv, menar tvärtom att frånvaron av aktuell statistik gör att det sker mytbildning och kollektiv skuldbeläggning av alla invandrare. Bilden sätts att de allra flesta brott begås av utrikes födda och att en stor del av invandrarna är kriminella. Detta är såklart inte korrekt. Utrikes födda är visserligen överrepresenterade i brottsstatistiken och i majoritet när det gäller vissa specifika brott om man ska tro den gamla statistiken före 2005 och de rapporter vi får från polisen. Men de allra flesta invandrare är självklart inte kriminella och fler brott begås totalt sett av svenskfödda än av invandrare. Men utan tydlig aktuell rikstäckande statistik går det inte att visa vad som är rätt eller fel i debatten. Och då riskerar myterna att vinna.

Brå är själva inne på samma tankegångar i sin rapport 2005. Där skriver man följande om frågan: ”En del kritiker har ifrågasatt nödvändigheten av en ny undersökning om brott bland svenskar och invandrare och menar att den är till mer skada än nytta. Det finns en risk att uppgifter rycks ur sitt sammanhang och presenteras på ett sätt som förstärker ett vi- och dom-tänkande. Sådana farhågor får man inte nonchalera. Brå har dock gjort bedömningen att en kunskapsbaserad bild av svenskars och invandrares brottslighet är bättre än en bild som är grundad på gissningar och personliga uppfattningar. Avsaknad av aktuella fakta om brottsligheten bland utrikes födda och deras barn underlättar att myter skapas och befästs. Om den registrerade brottsligheten visar sig vara påfallande hög i några grupper av utlandsfödda så försvinner inte problemen om man inte belyser dem och talar öppet om dem. En korrekt bild av problemens omfattning och utveckling torde i stället vara den bästa grunden för att analysera förhållandena och förbättra alla invånares förutsättningar att fungera väl i Sverige, oavsett etnisk härkomst."

Vi för utförlig brottsstatistik efter såväl kön som ålder, samt om gärningspersonen är återfallsförbrytare eller förstagångsförbrytare, samt vilka typer av gärningsmän som oftast utför olika typer av brott. Att även föra statistik över om brottslingen är svenskfödd eller utrikesfödd kan vara av stort värde både för att motverka mytbildning och för att bättre förstå orsakerna bakom brottsligheten. Jag skulle dessutom gärna se en uppdelning av brottslighet efter om personen ifråga har uppehållstillstånd, är asylsökande eller lever i landet illegalt. Den sistnämnda gruppen tycker jag nämns särskilt ofta av polisen i samband med brott och det skulle vara intressant att se om det också stämmer.

Själv motionerade jag i riksdagen i höstas just om att ge Brå i uppdrag att återigen börja föra samma statistik som man gjorde fram till 2005 och som alltså görs i Sveriges grannländer. Jag tror det skulle vara bra av ett antal olika skäl att ha statistik över brottslighetens koppling till svenskfödda eller utrikes födda. För mig är det viktigaste skälet att motverka fördomar och mytbildning, jag tror faktiskt att det skulle kunna motverka rasism och främlingsfientlighet. Att försöka dölja fakta av något slags kontraproduktiv välvilja är fel väg att gå. Verkligheten blir inte bättre för att man försöker dölja den, men den kan däremot framstå som betydligt sämre än den är om man saknar faktaunderlag.

Rimligt med förbud mot niqab i skolan - men knappast på fritiden

2017-01-15

Nyheter24 berättade häromdagen om att Norge kommer att införa förbud mot burka och niqab i skolor och på universitet. Detta har återigen startat en svensk debatt om att "förbjuda burka" där det finns ett antal olika förslag och motiveringar. När jag länkade till nedanstående artikel från min facebooksida kom en ström av kommentarer. Många applåderade det norska förslaget, och efterfrågade samma i Sverige. Andra vill se ett förbjud mot burka och niqab på allmän plats. Någon ställde dock den viktiga frågan - vad blir i så fall nästa steg? Vad ska vi förbjuda härnäst?

Frågan om hur man skulle kunna förbjuda vissa utpekade klädesplagg på allmän plats är komplicerad. Jag förstår att en del människor känner obehag av att personer går omkring och döljer sitt ansikte. Vissa drar även paralleller till att vi förbjuder maskering under demonstrationer och är på väg att införa maskeringsförbud på idrottsarenor. Min grundinställning är ändå att man inte bara helt godtyckligt kan förbjuda människor att klä sig som de vill på sin fritid. Det är rimligen omöjligt i ett samhälle som vill värna individens frihet. Ett förbud blir ju lika illa som att man i vissa kulturer tvingar kvinnor att bära dessa plagg. Att ersätta ett tvång med ett förbud känns märkligt. Och om vi generellt förbjuder dessa plagg blir steget väldigt litet att kräva förbud mot annan klädsel i det offentliga rummet. Det är en farlig utveckling. Än så länge landar jag därför i att friheten att klä sig som man vill på sin fritid väger tyngre än att vissa människor eventuellt kan känna obehag eller oro av att någon går på gatan i burka. Och den ofrihet många kvinnor bevisligen känner på grund av kulturella krav att bära heltäckande klädsel få man försöka angripa på annat sätt.

När det däremot gäller de som är anställda i offentlig tjänst (eller verksamheter som drivs på entreprenad åt det offentliga) är det en helt annan sak. Den som är offentliganställd representerar det öppna samhället och staten, avlönas av medborgarna gemensamt, och ska vara neutral i förhållande till medborgarna och uppträda på ett sätt som inger förtroende. I detta ligger enligt min åsikt att man självklart inte ska bära påträngande symboler och attribut under arbetstid som symboliserar religioner, åsikter eller politiska partier, och inte heller bära kläder som döljer ansiktet. Detta innebär rimligen att man inte bär burka på jobbet. Men inte heller att man har ett partimärke från ett politiskt parti på kavajen när man som anställd står i receptionen i kommunhuset.

I skolan måste såklart lärare och elever kunna se varandra i ögonen. Vare sig lärare, elever eller annan skolpersonal kan då tillåtas att bära kläder som döljer ansiktet under skoltid. Samma sak borde såklart gälla för anställda inom exempelvis vård och omsorg. Vad man däremot har på sig efter skoltid tycker jag inte lagstiftaren ska lägga sig i. Det norska lagförslaget går på samma linje som min och har ett brett politiskt stöd, inklusive det norska Arbeiderpartiet (Socialdemokraterna). En liknande lag borde rimligen diskuteras även i Sverige och skulle vara en rimlig avvägning mellan olika intressen.

Spelar sanningen någon roll för Löfvéns S-MP-regering?

2017-01-14

Jag ställer frågan i den debattartikel i Borås Tidning idag. Tyvärr är det väl närmast en så kallad retorisk fråga. Svaret lär vara nej. (Klicka för läsbar storlek).



Dra in biståndet om ett land vägrar ta emot sina egna medborgare!

2017-01-11

Uppgifterna från Uppdrag Granskning är alarmerande. Totalt 190 personer som dömts till utvisning efter att ha avtjänat fängelsestraff för grova brott har släppts på fri fot i väntan på utvisning från Sverige. Av dessa 190 är 51 idag helt försvunna och polisen har ingen aning om var de finns. Det är viktigt att påpeka att dessa 51 personer är summan av "öppna ärenden" från ett antal år tillbaka där beslutet om utvisning ännu inte har preskriberats. Men läget är ändå allvarligt, vi talar om personer dömda för allvarliga brott. Sannolikt lever många av dessa personer illegalt i Sverige. Risken att de begår nya brott är givetvis överhängande i och med att de saknar annan försörjning.

Hur man ska hantera utvisade personer efter frigivning, om de kan hållas i förvar i avvaktan på utvisning och hur man annars ska göra för att ha "koll på dem" är något komplicerat och juridiskt knepigt. Men det är en fråga som måste få en lösning. Vi vill inte ha tidigare dömda grova brottslingar som lever illegalt i vårt land. Det är också en rättssäkerhetsfråga. Ibland kortas ett fängelsestraff ned just för att utvisning är en del av straffet. Om utvisningen då inte verkställs får dessa personer ett lindrigare straff än om en person med uppehållstillstånd eller medborgarskap i Sverige begår samma brott.

Det är dock inte bara utvisning av dömda brottslingar som är svåra att verkställa. Det finns även ett stort antal asylsökande som nekats uppehållstillstånd men som inte kan skickas tillbaka till sina hemländer eftersom dessa vägrar ta emot sina egna medborgare. Samma sak gäller de sk "gatubarnen" som befinner sig illegalt i landet, och som hemlandet vägrar ta tillbaka. Följderna blir att Sverige tvingas behålla allt fler individer i landet som faktiskt inte har rätt att vara här.

Flera av de länder som vägrar ta emot avvisade eller utvisade medborgare tar samtidigt emot svenskt bistånd, ibland ett omfattande sådant. Jag anser personligen (till skillnad från många andra riksdagsledamöter, även i mitt eget parti) att Sverige omedelbart ska frysa eller dra in allt svenskt bistånd till länder som inte tar emot utvisade eller avvisade medborgare från Sverige. De orsakar oss stora kostnader och besvär genom sin vägran och då är det inte mer än rätt att vi också drar in biståndet. Undantag bör givetvis kunna göras, exempelvis bör katastrofhjälp och liknande såklart inte omfattas av ett stopp. Det kan också finnas enstaka projekt där det skulle medföra oskäligt stor kapitalförstöring om biståndet upphörde. Ibland går vårt bistånd via andra kanaler (FN, EU, Världsbanken osv) och då kan det givetvis också vara svårt för Sverige att ensidigt dra sig ur. Men huvudprincipen borde ändå vara att ett land som får svenskt bistånd också samarbetar med svenska myndigheter, i annat fall riskerar man att biståndet från Sverige upphör. De frigjorda medlen bör rimligen kunna användas för att täcka de kostnader vårt land har för att försöka hantera och övervaka de utvisade eller avvisade personerna.

Jag vill vara extra tydlig med att detta är min personliga åsikt och inte moderaternas partilinje. Men jag kommer såklart att argumentera för att mitt parti ska gå denna riktning.

Färre sjukskrivningar i privata företag än i offentlig verksamhet

2017-01-11

På mitt bord har jag en intressant artikel från december som jag aldrig hann kommentera då. Den handlar om statistik från Försäkringskassan över sjuktalen bland de anställda i olika sektorer för år 2015. Statistiken bekräftar det vi redan vet, nämligen att sjuktalen är som störst inom offentlig sektor, medan de privata företagen har avsevärt lägre sjuktal. Som tidigare ledamot i socialförsäkringsutredningen var jag hyfsat uppdaterad kring detta, men att privata företag faktiskt har hela 70% färre långtidssjukskrivna än kommunerna var överraskande även för mig. Nedan skillnaden totalt för alla anställda, oavsett yrke:



Än mer intressant är det att siffrorna dessutom visar att anställda inom privat bedriven vård och omsorg har lägre sjuktal än personer som arbetar i samma yrken inom kommunal och landstingsdriven verksamhet. Skillnaden är mindre än ovan men ändå tydlig enligt Försäkringskassan.

"Högre chefstäthet hos privata arbetsgivare kan vara en av orsakerna till de lägre sjuktalen. Det betyder att det finns chefer närvarande som kan fånga upp signaler på ohälsa för att förhindra sjukskrivning. Utbrändhet inträffar inte över en natt utan byggs upp under en lång tid. En tydligare kostnad i privat sektor när en person blir sjukskriven kan vara en drivkraft som gör att det blir mer lönsamt att investera i en god arbetsmiljö och jobba förebyggande", säger Lars Åke Brattlund, chef för sjukförsäkringen på Försäkringskassan.

Den ständiga politiska kampen från vänster mot privata företag inom välfärdssektorn är missriktad. Privata företag kan, förutom att driva på för en mer effektiv verksamhet och skapa valfrihet för medborgarna även bidra till att förbättra arbetsmiljön och få ned sjuktalen. Offentliga monopol inte bra för någon, allra minst för de anställda.

Ett försök att bena ut läget kring de svenska Jas-planen

2017-01-11

Den senaste tiden, liksom i dagens partiledardebatt, förekommer diskussioner kring de svenska Jas-planen. Hur många vi ska ha, om helt nya förrådsställda plan verkligen ska skrotas och när och hur befintliga plan ska uppgraderas till nästa version.

Ungefär så här ser det ut:

Exakt hur många Jas-plan Sverige har i "flygdugligt skick" är inte officiellt, det är väl av naturliga skäl inte något man vill meddela främmande makt. Men av denna artikel i Svenska Dagbladet förra året får man läget på ett ungefär. "På drygt 20 år har tillverkaren Saab slutfört svenska statens beställning på sammanlagt 204 plan. Men i dag finns inte ens hälften av dessa plan kvar i flygvapnet. 67 plan är enligt uppgifter till SvD av olika anledningar tagna ur drift och står i förråd eller har monterats ner. Tjeckien och Ungern leasar vardera 14 plan, tolv är sålda till Thailand. Kvar i det svenska flygvapnet finns totalt 97 plan." Detta stämmer väl med andra uppgifter om att det idag finns just 97 Jas-plan av dagens version (version C/D) i det svenska försvarets ägo.

Sverige kommer under mitten av 2020-talet att byta ut den nuvarande C/D-versionen av Jas Gripen mot nästa generations version E. Jas Gripen E har bland annat ny motor, ny radar, större skrov, större bränsletankar, ny jaktrobot och nya sensorer. Genom tidigare beslut ska då dagens 97 stycken C/D ersättas av 60 stycken E. Delar av de nuvarande C/D-planen kommer att användas i de nya E-planen.

Moderaterna anser att det försämrade säkerhetspolitiska läget måste tas på största allvar. För att klara den moderna stridsmiljön är det helt nödvändigt att Försvarsmakten uppgraderar sin stridsflygförmåga till de betydligt bättre Jas Gripen E. Vi moderater har tidigare även pekat på att det kan bli aktuellt att för Sverige att ha ytterligare tio Jas Gripen E, det vill säga sammanlagt 70 stycken. Samtidigt kan finnas anledning att behålla ett antal plan av den nuvarande C/D-versionen parallellt med att de nya E-planen införs. Vi moderater är alltså tveksamma till att skrota ut alla de JAS-plan som "blir över" vid bytet till nästa version, det kan vara bättre att behålla dessa som reserv eller extra resurs vid behov.

Jag tycker detta är en klok linje. Att skrota ut alla överblivna Jas-plan känns som kapitalförstöring, under förutsättning givetvis att Försvaret anser att de gamla planen då fortfarande går att använda i modern strid. Eftersom utbytet till nästa generation Jas-plan ligger nära 10 år fram i tiden finns det dock gott om tid att ta beslut om vad man ska göra med de gamla Jas-plan som "blir över".

Ökad oro för brott och minskat förtroende för rättsväsendet

2017-01-10

I dag presenterar Brottsförebyggande Rådet, Brå, resultatet av sin Nationella Trygghetsundersökning för 2016. 12.000 svenskar över hela landet har tillfrågats och undersökningen har gjorts varje år sedan 2006. Det stora antalet tillfrågade samt undersökningens regelbundenhet gör såväl resultatet som skillnaderna mellan åren mycket intressanta och ganska tillförlitliga.

Slutsatsen är enligt Brå att fler är otrygga när de vistas i sitt eget bostadsområde under kvällstid. Fler oroar sig också för att utsättas för överfall eller misshandel och det är fortsatt stora skillnader mellan män och kvinnor. Otryggheten har ökat mer bland kvinnor än bland män. Bland kvinnor känner sig hela 31% ganska eller mycket otrygga eller att de på grund av otrygghet låter bli att gå ut. Det är alarmerande siffror.

Undersökningen visar också att förtroendet för rättsväsendet minskat jämfört med tidigare år. Andelen i befolkningen som uppger att de har ett stort förtroende för rättsväsendet som helhet ligger på 61 procent, vilket är en minskning med 3 procentenheter sedan 2015. En lika stor andel (61 procent) uppger att de har ett stort förtroende för polisen. Det är en minskning med 4 procentenheter jämfört med 2015.

Hela undersökningen går att ta del av via Brå:s hemsida

Regeringen vägrar skjuta till mer pengar till försvar och polis

2017-01-09

Under Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen har de flesta sunt tänkande personer fått klart för sig att det försämrade säkerhetsläget kräver att vi agerar redan nu. Resurserna till försvaret behöver öka rejält. Vi kan inte vänta tills nästa försvarsbeslut, som planeras först 2020.

Moderaterna gav häromdagen sitt tydliga besked om vad vi vill. Vi föreslår extra förstärkningar med totalt 8,5 miljarder kronor till försvaret under nuvarande inriktningsperiod (utöver redan beslutade resursökningar) för att ge ökad försvarsförmåga i närtid. Vi vill också se en förstärkning av hela samhällets krisberedskap, samt att arbetet med att gå med i Nato ska påbörjas.

Statsminister Stefan Löfven har också presenterat regeringens nationella säkerhetsstrategi som innehåller varningar och påpekanden om det allvarliga läget. Moderaterna håller med om flera delar av analysen i säkerhetsstrategin, men dessa kräver samtidigt ökade resurser här och nu. Regeringen står dock fortsatt tomhänt, inga ökade resurser till varken Försvaret eller Polisen ingick i strategin, trots ett alltmer aggressivt Ryssland och problemen med terrorhot och organiserad brottslighet. Det är oerhört märkligt att regeringen å ena sidan målar upp en mycket mörk bild och å andra sidan inte är beredda att skjuta till mer pengar. Detta lär bli en stor fråga i onsdagens partiledardebatt i riksdagen.

Väljarna har större förtroende för en m-ledd regering än för dagens

2017-01-07



En moderatledd regering skulle, enligt väljarna, vara bättre än dagens s-ledda regering på fyra av fem politikområden, enligt en opinionsundersökning av SIFO som SVT Nyheter beställt. En m-ledd regering skulle vara bättre på att styra Sverige, sköta landets ekonomi, ta ansvar för jobben och driva en bra politik för skolan. Den sittande regeringen har endast större förtroende än en m-ledd regering när det gäller sjukvården (vilket är fullständigt obegripligt för mig med tanke på att de s-ledda landstingen överlag fungerar mycket sämre än de m-ledda).

Glädjande siffror såklart, men jag hade faktiskt blivit förvånad om mätningen visat något annat med tanke på hur illa dagens regering sköter sig. Nu gäller det, som jag skrev igår, att moderaterna fortsätter leverera kraftfulla och hållbara lösningar på alla viktiga politikområden som alternativ till regeringspartiernas floskler, prat och samordningsmän Då kan det kommande året bli mycket spännande politiskt.

Den som har realistiska svar på samhällsfrågorna vinner valet 2018

2017-01-06

Den svenska väljartrenden liknar just nu den i omvärlden. Partier (läs SD) som uppfattas stå ”vid sidan av etablissemanget” stärker sin ställning. (Att SD varit ett riksdagsparti i åtta år och därmed ingår i etablissemanget i både riksdag och många kommuner verkar många bortse från). SD:s framgång bygger mycket på ökat misstroende mot sittande regering och mot EU, ökad nationalism, ett växande motstånd mot invandringen och oro för växande kriminalitet och otrygghet.

Frågan är bara om man vinner val bara på att bara kanalisera människors missnöje och oro? Jag är inte så säker på det. Jag tror att det parti som ger mest realistiska och rimliga svar på samhällsfrågorna kommer att vinna valet 2018. De flesta väljare är inte missnöjesröstare. De kan uttrycka sin ilska, missnöje och oro mellan valen, de kan vara hårda mot de partier de inte tycker sköter sig eller som de anser medverkat till att skapa samhällsproblem. Men på valdagen vill de flesta ändå lägga sin röst på ett parti som man tror har en rimlig chans att hantera situationen, oavsett hur besvärlig den är och hur den har uppkommit. Väljarna vill inte ha kaos.

Jag ska ta ett aktuellt exempel som speglar samhällsdebatten just nu. Det gäller kommunernas mycket akuta problem att hantera bristen på bostäder till nyanlända. Ett extremt stort problem för många kommuner. Hur resonerar då partierna? Jo (måhända lite tillspetsat) ungefär så här:

"Inte aktuellt att ända några regler, detta är kommunernas ansvar, ingen ska smita undan" säger S-MP-regeringen.
"Titta vad massinvandringen ställt till med, nu får ni själva lösa det kaos ni skapat" säger SD.
"Ställ inte grupper mot varandra, allt är de vinstdrivande kapitalistiska fastighetsägarnas fel" säger V.
"Vi behöver en utförlig genusanalys och en feministisk bostadspolitik" säger FI.

En akut samhällsfråga bemöts med floskler, ideologiska principer, politiska deklarationer eller "vad var det vi sa". Inte med några som helst konkreta förslag som kan hantera situationen i närtid. Kommunerna lämnas utan stöd att försöka hantera en omöjlig situation.

Moderaterna har en annan ingång, med tydliga konkreta förslag:
* Migrationsverkets lägenheter för asylsökande bör överlåtas till nyanlända.
* Utflyttningen till kommunerna måste bromsas, och de nyanlända får bo kvar längre på asylboendena i de fall då bostadssituationen inte kan lösas i den anvisade kommunen.
* De kommuner som inte får fram boende måste ges möjlighet att betala för platser på asylboenden som Migrationsverket ändå planerar att avveckla.
* Vi måste möjliggöra för fler personer att dela rum i stödboende, precis som man idag kan göra på HVB-hem.

Kort sagt - medan andra antingen spelar på missnöjet för att vinna politiska poäng, lägger ansvaret på andra, eller presenterar flum och floskler så presenterar moderaterna realistiska och hållbara förslag som faktiskt skulle ha goda möjligheter att lösa den akuta krisen. Att vi samtidigt har en lång lista med konkreta förslag för att även på längre sikt underlätta bostadsbyggande gör inte saken sämre.

På samma sätt krävs det konkreta svar på alla andra samhällsfrågor. Realistiska förslag. Inte fagra löften från S-MP-regeringen om reformer eller mer resurser om 5 eller 10 år. Inte utredningar, samordningsmän eller nya myndigheter. Men inte heller orealistiska löften från SD som helt finansieras med att man "stoppar invandringen" - alla de enorma pengar SD räknar med att frigöra finns nämligen inte eftersom huvuddelen av dagens kostnader handlar om personer som redan finns här.

Moderaterna måste gå i spetsen för att presentera hållbara och finansierade lösningar för framtiden, både på kort och lång sikt. Min bild är att moderaternas förslag de senaste åren ofta uppfattats som "bättre än regeringens, men tyvärr inte tillräckliga". Våra förslag för att lösa dagens viktiga samhällsproblem måste kännas trovärdiga och realistiska, och då måste vi ibland prioritera vissa saker och prioritera bort annat. Väljarna måste känna att vår politik faktiskt skulle fungera och lösa problemen, alldeles oavsett varför problemen uppstått eller vems fel det är att problemen finns. För att nå dit har vi en fortsatt resa att göra, men jag tror samtidigt att vi har bäst förutsättningar av alla partier att lyckas. Vi moderater är inte sentimentala. Vi är inte rädda att ompröva och uppdatera vår politik när samhället och omvärlden förändras, utveckla det vi gjort som fungerat bra och välja nya vägar där saker inte blivit bra eller verkligheten förändrats. Vi har visat tidigare att vi har det politiska mod som krävs.

Förslagen om lösning av den akuta bostadsbristen för nyanlända är ett bra exempel på hur vi moderater bör arbeta. Om vi gör det på alla viktiga politikområden har vi god chans att locka tillbaka de missnöjesväljare som vill se en politik som faktiskt kan lösa samhällsproblem. Nu är det upp till bevis. Lyckas vi kommer belöningen i form av ett bra valresultat och möjlighet att bilda en stark moderatledd regering. Misslyckas vi kommer valdagen 2018 att bli en stor besvikelse.

Moderaterna vill ge försvaret 8,5 miljarder extra de närmaste åren

2017-01-06

Oron i Sveriges närområde och i omvärlden innebär att det behövs förstärkningar som ger Sverige ökad försvarsförmåga. Moderaterna föreslår därför en förstärkning av hela samhällets krisberedskap, att arbetet med att gå med i Nato påbörjas samt ökade resurser till försvaret - med start redan i år. Sammantaget föreslås försvaret få 8,5 miljarder kronor extra under nuvarande inriktningsperiod, utöver de redan beslutade resursökningarna.

• Det försämrade säkerhetspolitiska läget måste tas på största allvar. En plan för ett starkare Sverige förutsätter ett starkt sammanhållet försvar. Hela samhällets krisberedskap behöver stärkas, Sverige behöver en färdplan för att gå med i Nato och vi vill öka resurserna till försvaret rejält.
• För att ytterligare höja försvarsförmågan behöver minst 500 miljoner kronor skjutas till redan i år. Dessutom föreslår vi att försvarsanslaget höjs med 2 miljarder kronor 2018, vilket sedan ökar till 3 miljarder kronor per år i permanent höjning av anslagen från 2019 och framåt. Totalt innebär det att försvaret får 8,5 miljarder kronor extra under nuvarande inriktningsperiod.
• Moderaterna drev, i det förra försvarsbeslutet, på för att för att Försvarsmakten skulle få mer resurser, jämfört med regeringens förslag. Det är en styrka för Sverige att vi kunde nå den förra försvarsuppgörelsen. Men den får inte hindra oss från att agera före 2020 när omvärldsläget ställer nya krav – vi kan inte vänta till nästa försvarsbeslut.
• Samtidigt måste nästa försvarsberedning tillkallas snarast. Den måste rusta Sverige för en långsiktigt hållbar försvarsförmåga, både för egen del och för att kunna agera i viktiga internationella sammanhang och strukturer. Sverige måste möta utvecklingen i omvärlden.

Tidigare inlägg finns samlade i bloggarkivet