Välkommen till Jan Ericsons hemsida och blogg!
Jag är Moderat riksdagsledamot för Sjuhärad (V. Götalands Läns Södra) sedan 2006.



Min vision som politiker är att människor måste få bestämma mer över sitt eget liv. Människan måste sättas före systemen, individen före kollektivet. Alla människor måste tillåtas växa efter förmåga. Politiker behöver inte reglera och styra allt!

Jag är jurist med erfarenhet från bankvärlden. Är politiskt aktiv sedan 1998. Åren 2002 till 2006 var jag gruppledare för moderaterna och för den styrande majoriteten i Marks kommun. I valet 2006 valdes jag in i Sveriges Riksdag och fick förnyat förtroende 2010 och 2014. Jag är ledamot av utbildningsutskottet, ersättare i socialförsäkringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet, samt ledamot i socialförsäkringsutredningen. Frågor som rör företagande, arbete och utbildning är centrala för mitt politiska engagemang, liksom familjepolitik, skatter, migrationspolitik och miljö/energi/djurskyddsfrågor.

Du hittar det mesta om mig och mitt riksdagsarbete via länkarna överst på sidan. På bloggen kommenterar jag riksdagsarbetet, rikspolitiken och en hel del annat. I bloggarkivet hittar du alla äldre blogginlägg samlade månadsvis samt efter ämnesområden. Du hittar mig också på instagram, twitter och facebook.










Välkommen till bloggen!

Äldre blogginlägg, uppdelade efter månad och efter ämnesområden, hittar du i mitt bloggarkiv.

Utöver de frågor jag arbetar mest med i riksdagen - utbildning, arbetsmarknad och näringslivsfrågor, brinner jag för miljö- energi- och djuromsorgsfrågor men är kritisk till överdriven klimatalarmism. Läs gärna mina blogginlägg om dessa politikområden som finns samlade ämnesvis i bloggarkivet.

Totalt 6.067 inlägg på bloggen sedan starten februari 2006. (uppdaterat den 18/9 2014)

Min valanalys

2014-09-20

Alliansen tappade inte regeringsmakten för att de rödgröna partierna ökade sitt väljarstöd, utan för att främst Moderaterna tappade stort, inte minst till Sverigedemokraterna. Det finns många olika anledningar till valförlusten. Den viktigaste var kanske oppositionens och delar av medias kompakta svartmålning av Sverige som fick fäste hos människor och gjorde det lättare att proteströsta på andra partier. Alltför få journalister beskrev verkligheten korrekt, dvs att utvecklingen i Sverige var på rätt väg inom i stort sett samtliga politikområden, och att Sverige är ett föredöme i Europa. Myterna fick mer utrymme i debatten än fakta. Samtidigt drabbades moderaterna av en kraftig negativ vinkling av nyhetsrapporteringen, vilket mediaforskarna tydligt visat.

Men en så kraftig valförlust som moderaternas går inte bara att skylla på motståndarna eller media. Jag menar att det gjorts flera avgörande moderata misstag sedan valet 2010.

Det största misstaget var kanske att moderaterna underskattade väljarnas oro för hur Sverige ska klara av den ökande invandringen. Enligt opinionsmätningarna är det 40% av väljarna som oroar sig för ökande invandring. Och enligt SOM-institutet (läs mer på denna länk) är det bara 18% av svenska folket och 12% av de moderata väljarna som vill se en ökad flyktinginvandring. Valundersökningarna tyder också på att hela 30% av SD:s nya väljare sedan 2010 kommer just från Moderaterna. Det motsvarar nära 4 procentenheter. Det känns som ett mycket högt pris att betala för att vi inte lyssnade på våra väljare. Få svenskar är rasister eller främlingsfientliga, men vi måste acceptera att många väljare faktiskt är oroliga för hur ett litet land som Sverige ska klara en bra integration av ett mycket kraftigt ökande antal nyanlända. Det handlar om bostäder, sociala skyddsnät, utbildning och egen försörjning, men också om kulturkrockar, diskriminering och samhällskostnader. Moderaterna har sagt sig vilja vara ett lyssnande parti. Men det har inte gällt invandringsfrågan. Och då går de oroliga till det enda partiet som ger svar, oavsett vad svaren är.

Motgången började egentligen redan efter valet 2010 när Alliansen gjorde upp med Miljöpartiet, som har den kanske allra mest naiva politiken inom invandringsområdet. Att göra upp med dessa var ett stort misstag, vilket jag påpekade redan då. Många moderata väljare kände redan i det läget att det gick åt fel håll; jag fick väldigt många samtal om detta. Besluten om skola och ökad rätt till sjukvård för personer som vistas illegalt i landet var för många spiken i kistan. Det var ett beslut som underminerade hela asylprövningen, och det var en linje som moderaterna fram till dess motsatt sig.

Den moderata arbetsgruppen som sedan skulle ta fram partiets nya invandrings- och integrationspolitik fick inget spelrum, och partistämmobeslutet om skärpta försörjningskrav för anhöriginvandring tonades ned i stället för att framhållas under valrörelsen som ett av svaren på hur Sverige ska klara ett ökat flyktingmottagande.

När statsministern plötsligt meddelade att kostnaderna för flyktingmottagandet förväntades öka kraftigt tyckte jag det var ett mycket ärligt och rakryggat besked. Samtidigt var det nog inte bara jag som förväntade mig att det skulle följas av något slags besked kring hur vi tänkte oss att hantera frågan framöver? Men det beskedet uteblev. Enda effekten av utspelet blev därför att vi skrämde upp väljarna ordentligt samtidigt som vi inte hade någon lösning på situationen. Det var ett allvarligt misstag. De enda som kunde presentera en "lösning" var Sverigedemokraterna, och då gick väljarna dit i brist på alternativ. Oppositionens och medias svartmålning av välfärden i Sverige gjorde det samtidigt lockande utse invandringen till syndabock, vilket kraftigt gynnade SD:s grova retorik.

Ett annat moderat misstag var EU-valrörelsen. Moderaterna missbedömde svenska folkets växande kritik mot EU:s klåfingrighet. Den moderata valrörelsen upplevdes av alltför många som en enda lång hyllning av EU, samtidigt som svenska folkets kritik mot EU växte. Det ledde fram till ett katastrofval till EU-parlamentet, vilket jag kommenterat tidigare. Detta spillde självklart över även på riksdagsvalet när det var så kort tid mellan valen.

Ytterligare en orsak till att vi tappat regeringsmakten är oviljan att ta pensionärernas upprördhet på allvar. De känner sig orättvist behandlade på grund av beskattningen av pensionerna. I sak är det lätt att bevisa med fakta att vi månat om pensionärerna och hållit dem skadelösa under krisåren. Men fakta vinner aldrig över känslor i en valrörelse. Alliansen borde självklart ha utlovat "fortsatta skattesänkningar för pensionärerna i den takt statsfinanserna tillåter", på samma sätt som vi gjorde 2010 - och sedan också genomförde. Att inte ens nämna denna fråga i valdebatterna i TV var ett avgörande misstag. SD ställde pensioner mot invandring, och det tilltalade alltför många.

Ännu en orsak till valnederlaget är försvarsfrågan. Jag kan försvara omläggningen av försvarspolitiken eftersom det gamla försvaret inte höll måttet. Vissa delar av försvaret - flyg, ubåtar mm - håller idag hög klass. Men faktum är att det finns på tok för lite soldater. Detta vet alla som är verksamma i försvaret. I en tid där oron i omvärlden ökar ville väljarna ha svar. När väljarna inte kände trygghet i försvarsfrågan var det lätt att vända blicken mot andra partier.

Moderaterna och Alliansen har gjort några få allvarliga politiska misstag sedan 2010. Det straffade sig i valet. Synd och orättvist, eftersom det mesta Alliansen och moderaterna gjort har varit riktigt, riktigt bra för landet. Vi har dessutom haft en av de mest kompetenta svenska regeringarna i modern tid med en verklig statsman som statsminister, europas bästa finansminister och en osedvanligt kunnig utrikesminister. Herrar Reinfeldt, Borg och Bildt har varit mycket respekterade internationellt och gett Sverige ett gott rykte i EU. Sverige borde självklart behållit Alliansen, och hade bara vi moderater fortsatt att vara det lyssnande partiet hade vi troligen kunnat behålla regeringsmakten.

Läs också min replik mot Borås Tidnings ledare i tisdags, som publiceras idag. "Moderaterna ska vara ett lyssnande parti"

Det gick som det skulle - riksdagsplatsen är klar

2014-09-18

Moderaterna och Alliansen förlorade valet. Det är tungt att acceptera. Men nu är det bara att gå vidare.

Nu är alla personröster i riksdagsvalet räknade och det står klart att jag är invald i riksdagen för ytterligare en mandatperiod. Som jag förutspådde på bloggen den 1 augusti var det svårt som förstanamn att få ihop så många kryss att jag blev personvald till riksdagen. Alltför många verkar tyvärr tro att förstanamnet på valsedeln får alla personröster om man inte kryssar för något namn, men så är det alltså inte. Andelen personvalskryss var dock större än vid valet 2010.

Viktigast är ändå att det bara var 19% av de moderata väljarna som valde att kryssa för en kandidat på vår riksdagsvalsedel. Övriga 81% av de moderata väljarna ansåg tydligen att valsedeln var bra som den var. Därutöver fick jag nära 4% av personvalskryssen (drygt 1.000 kryss). Det betyder att totalt nära 85% av de moderata väljarna delade den moderata nomineringsstämmans åsikt och tyckte att jag var ett bra förstanamn i riksdagsvalet. Det känns väldigt smickrande och ger mig en stabil grund att stå på kommande fyra år.

Det är nästan svårt att inse att jag nu börjar mitt nionde år som riksdagsledamot. Det blir sannolikt en turbulent tid i svensk politik, men jag lovar att stå upp för den moderata politiken och mina egna personliga vallöften i varje läge. Jag kommer fortsätta att vara aktiv i såväl sociala medier som på tidningarnas debattsidor och andra media, och jag finns aldrig längre bort från mina väljare än ett telefonsamtal eller ett mail!

Tack alla som röstade på moderaterna och som kryssade för mitt namn (eller som avstod från att kryssa för någon annans namn för att du tyckte valsedeln var bra som den var). Och extra tack till alla som hjälpt till genom att sprida mitt personvalsmaterial eller på andra sätt stödja mig under valrörelsen! Jag ska försöka motsvara förtroendet!

Valrörelsen inför riksdagsvalet 2018 har börjat!



Moderaterna måste vara ett lyssnande parti

2014-09-18

I tisdags fick jag en släng av sleven när Borås Tidning i sin ledare varnar moderaterna för att "kopiera SD:s politik". Man citerar bland annat mig där jag säger att moderaterna hamnat fel i invandrings- och migrationsfrågorna, vilket jag menar bidrog till att moderaterna förlorade var fjärde väljare, främst till Sverigedemokraterna. Vilket i sin tur kostade regeringsmakten.

Jag står för min analys, och har nu skickat detta svar till Borås Tidning:


Moderaternas måste vara det lyssnande partiet

BT varnar i onsdagens ledare moderaterna för att "kopiera SD:s politik". Man citerar samtidigt mig där jag konstaterar att moderaterna hamnat fel i invandrings- och migrationsfrågorna, vilket bidrog till att moderaterna förlorade många väljare till Sverigedemokraterna och samtidigt förlorade regeringsmakten. Jag tycker min analys är ganska uppenbar, även om det säkert också finns andra förklaringar till valförlusten.

Jag har inte hört någon moderat förespråka att vi skulle kopiera SD:s politik eller att vi skulle bilda regering med SD. I min värld är det fullständigt uteslutet. Däremot menar jag att vi varit dåliga på att lyssna på människor. Vi måste acceptera att många väljare faktiskt är oroliga för hur ett litet land som Sverige ska klara en bra integration av ett mycket kraftigt ökande antal nyanlända. Det handlar om bostäder, sociala skyddsnät, utbildning och egen försörjning, men också om kulturkrockar, diskriminering och samhällskostnader.

Under valrörelsen varnade vi för kraftigt ökande flyktingströmmar och stigande kostnader för flyktingmottagandet i spåren av flera internationella kriser. Det var välgörande uppriktigt att säga sanningen till väljarna. Men det skapade samtidigt oro eftersom vi inte gav några besked om hur vi tänkt oss att det hela skulle hanteras, praktiskt och ekonomiskt. Att inte ge svar på den frågan var ett misstag. Att medge detta misstag är något helt annat än att ”imitera” SD eller förespråka ett regeringsalternativ där SD ingår.

Att reflektera över politikens innehåll och orsakerna till att M tappar 7% (varav drygt häften till SD) är en självklarhet. Moderaterna måste stå upp för humanism och människovärde och se individer framför grupper, men också presentera egna hållbara lösningar på alla samhällsutmaningar, inklusive invandringen. Framförallt ska vi lyssna och bemöta människors oro. Om inte vi gör det går man till någon annan. Det är inte konstigare än så i politiken.


Jan Ericson (M)
Omvald riksdagsledamot


Borås Tidnings ledarkrönika om göteborgspolitikernas "stinkbomb"

2014-09-16



Borås Tidnings politiske redaktör, Lars Näslund, kallar i en ledarkrönika idag folkomröstningen om trängselskatten och diskussionen kring Västlänken för en "stinkbomb" som politikerna har i knäet utan att veta vart den ska kastas...

"73 procent av göteborgarna röstade om trängselskattens vara eller icke vara. 57 procent röstade nej. Det politiska etablissemanget, särskilt S och M, och statsvetarna liksom media är tagna på sängen.

Jag som länge funderat över hur vettig egentligen den dyraste delen i det "västsvenska paketet" som trängselskatten ska betala, tågtunneln Västlänken, är också skyldig till att alltför sent ha gett mig in i debatten. Jag tror att det finns smartare lösningar som är bättre för kollektivtrafiken till en billigare penning. Därav ser undertecknad förstås en chans till att det tydliga nej-svaret i folkomröstningen i söndags leder till halt för tunnelprojektet innan det så kallade Gårdaalternativet och andra möjligheter utretts – på riktigt."
skriver Näslund.

Han konstaterar till slut att resultatet i folkomröstningen är så pass tydligt att om fullmäktige i Göteborg senare i höst skulle välja att strunta i det kommer de demokratiska förtroendeskadorna att bli stora. Och avslutar med att Västlänken var feltänkt. Och uppmanar politikerna att göra om, och göra rätt. Fort.

Jag behöver väl inte säga att jag instämmer i varje ord?

Låt bästa kandidaten bli ny partiledare - oavsett kön

2014-09-16

Det påstås i media att Moderatkvinnorna (MQ) har uttalat att nästa partiledare för moderaterna bör bli en kvinna. Jag hoppas det inte stämmer. Självklart ska man inte börja med att utesluta ett kön från att kandidera. Det är att börja i fel ände. Den bäste kandidaten ska bli partiledare, oavsett kön.

Samtidigt kan jag konstatera att två av våra absolut starkaste kandidater (Anna Kinberg Batra och Catharina Elmsäter Svärd) båda är kvinnor. Det betyder att det mycket väl kan bli en kvinnlig partiledare som tar över moderaterna efter Fredrik Reinfeldt. Det vore ett alldeles utmärkt val att välja en av dessa två, jag har stort förtroende för båda. Men då ska denna kvinna enbart väljas på grund av sin kompetens och sina övriga kvalifikationer, inte på grund av sitt kön. För vem vill få höra att hon blev vald bara för att Moderatkvinnorna till varje pris ville ha en kvinna på posten?

Att göra partiledarvalet till en ren könsfråga vore rent pinsamt för moderaterna. Jag hoppas medias uppgifter är fel för Moderaterna kan bättre än så. Vi kan visa att vi väljer en stark partiledare för att han eller hon är bäst lämpad och ingenting annat.

Löfvén (S) bluffade både väljarna och Vänsterpartiet

2014-09-16

Före valet vägrade Stefan Löfvén (S) svara på hur han tänkte formera en eventuell rödgrön regering. Genom att låtsas vara Vänsterpartiets vän fick han samtidigt deras aktiva hjälp i valrörelsen. Jonas Sjöstedt (V) sa till och med i någon av slutdebatterna att han tyckte Stefan Löfvén skulle bli en bra statsminister. Och han skålade glatt på valkvällen över Löfvéns valseger.

Men redan dagen efter valet vet Lövén plötsligt helt säkert att han inte vill ha med Vänsterpartiet i regeringen. Om Löfvén berättat detta före valet hade han fått stora problem, då hade väljarna insett hur bräckligt underlag han hade för att bilda regering. Mycket talar för att väljarna då hade röstat på Alliansen i större utsträckning. Såväl Vänsterpartiet och väljarna blev med andra ord grundlurade.

Att bluffa sig till regeringsmakten är inte snyggt. Det kommer att slå tillbaka mot Löfvén och Socialdemokraterna, förr eller senare.

Vänsterpartiet har det för övrigt inte lätt just nu. Först hyllade man FI under valrörelsen och fick sina egna väljare att stödrösta på FI till ingen nytta, varvid Vänsterpartiet krympte rejält. Och sedan får man nobben av Löfvén...

Skolvalsresultat

2014-09-15

Under valrörelsen har jag deltagit i tre skoldebatter på olika gymnasieskolor. Marks Gymnasieskola, Sven Erikssonsgymnasiet i Borås och Tranemo Gymnasieskola. Jag tolkar valresultaten som att MUF:s regelbundna kampanjande har gett goda resultat. Och förhoppningsvis bidrog jag lite också med min medverkan i debatterna. Så här blev resultatet i skolvalen, där många av eleverna även var förstagångsväljare i det riktiga valet:




På Marks Gymnasieskola lyckades moderaterna ungefär som på riksnivå, medan Socialdemokraterna blev avsevärt mindre.















Sven Erikssons gymnasiet i Borås har blivit ett riktigt starkt moderatfäste. Även folkpartiet går bra, medan övriga partier, inklusive Sverigedemokraterna går riktigt dåligt.












På Tranemo gymnasieskola ökade moderaterna sitt stöd kraftigt jämfört med 2010, från 21 till 29% bland samtliga elever (inklusive komvux) och från 19 till 25,3% bland ungdomarna. Det gör Moderaterna till det i särklass största partiet bland förstagångsväljarna i Tranemo.

Sverigedemokraterna backade från 19,8% 2010 till 8,5% i år. Det är avsevärt lägre än SD:s resultat i riksdagsvalet i Tranemo. Det var alltså inte förstagångsväljarna som röstade på SD i riksdagsvalet i Tranemo, utan äldre väljare.






Sista bilden visar resultaten i samtliga gymnasieskolval i Sverige. Moderaterna och Socialdemokraterna är jämnstora. Det bådar gott för framtiden.









Grattis Göteborg som röstade nej till trängselskatten

2014-09-15



Göteborgarna var kloka och röstade nej till trängselskatten med oväntat stor marginal, 57% mot och 43% för. Sannolikt var valresultatet inte bara en protest mot trängselskatten utan även mot den hårt kritiserade Västlänken. Samtidigt gjorde Soicialdemokraterna i Göteborg ett katastrofval och nu är Moderaterna lika stora. Moderaternas förstanamn, Jonas Ransgård, säger idag att man måste lyssna på göteborgarna. Självklart är det så. Trängselskatten måste avskaffas, i vart fall på de stora lederna. Sedan kan Göteborg av miljöskäl behålla trängselskatt för passage in till centrum, det är helt okej.

Om man ordnat en folkomröstning om Västlänken hade troligen motståndet varit ännu större. Det enda rätta nu är att skrota Västlänken en gång för alla, det är ett ekonomiskt mycket vanskligt projekt med mycket liten miljönytta och resenytta. Om moderaterna hade gått till val på att skrota Västlänken samtidigt som man förändrat trängselskatten att gälla endast passage in till centrum, så hade man tagit makten i Göteborg hur enkelt som helst. Tyvärr började man lyssna för sent och därför räcker inte valresultatet till maktskifte. Men nu finns en god chans att lägga grunden för en valseger 2018. Jag hoppas göteborgsmoderaterna tar den.

En statsman tar farväl

2014-09-15



Fredrik Reinfeldt har varit en oerhört skicklig statsminister och partiledare. Han har hållit ihop Alliansen under tio år och gjort Sverige till ett mycket bättre land att leva i. Samtidigt har han förbättrat Sveriges anseende i omvärlden. Nu avgår han som både statsminister och partiledare. Han kommer att bli ihågkommen som en mycket viktig person i svensk politik.

Som han själv sa i sitt tal på moderaternas valvaka igår så har inte allt han gjort varit perfekt. Inte minst tycker jag vi landat fel i invandrings- och migrationsfrågorna, vilket till slut kostade regeringsmakten. Även i försvarspolitiken finns en del frågetecken. Men detta kan inte skymma det faktum att Fredrik Reinfeldt är den i särklass skickligaste svenske statsminister Sverige haft i modern tid. Han är ärlig och uppriktig, står för sina åsikter och sina värderingar och tar tydligt avstånd från all form av extremism, både från höger och vänster. Det förtjänar han stor respekt för.

Däremot är jag mycket kritisk till att Reinfeldt meddelar sin egen avgång som partiledare redan nu. Om Stefan Löfvén (S) misslyckas med sin regeringsbildning, vilket inte alls är osannolikt, skulle Alliansen kunna fortsätta styra i minoritet. Den möjligheten har vi nu spelat bort. Det är för mig helt obegripligt.

Vem blir då Reinfeldts efterträdare? För egen del har jag tre klara favoriter. Catharina Elmsäter-Svärd, Anna Kinberg Batra och Anders Borg. Min gissning är att någon av dessa tre kommer att ta över.

Moderaterna i vart fall största parti hemma i Ubbhult

2014-09-15


Väljarna sparkar Europas mest framgångsrika regering

2014-09-15

Som befarat tappar Alliansen regeringsmakten. Inte för att de rödgröna partierna ökat sitt väljarstöd, utan för att främst Moderaterna tappat stort, inte minst till Sverigedemokraterna.

Jag har tidigare påpekat att valrörelsen mest har handlat om att bemöta myter och svartmålning som spridits av oppositionen, inklusive LO, utan att media haft något större intresse av att avslöja överdrifterna eller sprida en korrekt bild. Ovanpå detta har vi moderater haft att hantera den extremt negativa vinklingen av vårt parti som medieforskarna konstaterat pågått under lång tid. Det visade sig till slut bli en övermäktig uppgift att besegra en så stark motståndare. Men vi hämtade ändå upp ett stort underläge under våra samlat med väljarna, och lyckades ändå nå hyfsat anständiga siffror för moderaterna och de övriga Allianspartierna. Den valrörelse vi gjort slår allt annat jag upplevt och det har räddat många viktiga procentenheter.

Sverige är det land i hela EU som klarat sig bäst genom krisen. Löntagarna har fått sänkt skatt och god reallöneutveckling, vi har skyddat pensionärernas ekonomi under krisåren så att ingen pensionär har fått försämrad köpkraft. Andelen verkligt fattiga har halverats och tack vare riktade stöd har den tiondel av den svenska befolkningen som har lägst inkomst fått ökad köpkraft trots krisen. Antalet förtidspensionärer har minskat och sjuktalen har sjunkit och samtidigt som vi sänkt skatterna har vi fått ökade resurser till välfärden tack vare att 340.000 fler kommit i arbete. Aldrig har så stoir andel av den svenska befolkningen i yrkesverksam ålder arbetat som idag! Statsskulden i förhållande till BNP har samtidigt minskat, vilket Sverige är ensamma om i hela EU. Valfriheten har dessutom ökat och människor har fått ökad makt över sina egna liv. Sverige framhålls som positivt exempel i internationella media och är ett föredöme för andra. Vår statsminister Fredrik Reinfeldt är en av de mest erfarna i hela EU, vår finansminister Anders Borg har fått utnämningar som Europas bäste och vår utrikesminister Carl Bildt är en av Europas mest respekterade.

I det läget väljer alltså svenska folket att sparka regeringen och kasta in Sverige i ett politiskt kaos. Man kan inte direkt säga att väljarna visar uppskattning för den regering styrt EU:s mest välskötta land. Men sådan är politiken. Svenska folket är nog lite bortskämda och trygga och känner att de kan unna sig att ta lite risker och "testa något nytt". Fast det är en farlig väg, välfärden och det Sverige vi har idag är inte givet för alltid. Vi får väl se vad väljarna tycker om några år när de ser resultatet av sina val. Jag är personligen orolig för Sveriges framtid. Nu väntar både fallande valuta, stigande räntor, ökande arbetslöshet, sjunkande pensioner, minskat småföretagande, minskad valfrihet och stigande skatter. Dessutom får vi sannolikt in ett extremt Miljöparti i den svenska regeringen. Det är verkligen ingen bra väg framåt för Sverige.

Reaktionerna från utländska media är intressanta. Amerikanska Bloomberg skriver att valet störtat Sverige ner i en tumultartat tillvaro. The Economist skriver att väljarna verkar otacksamma trots god ekonomisk utveckling. The Times går längst och omnämner i en ledare Sverige som ”blöjland”, där väljarna borde fokuserat mer på att väga vinsterna med Reinfeldts reformer än blöjor (man syftar då på "skandalen" med vägning av blöjor, vilken ju visade sig vara helt normala rutiner på alla äldreboenden).

Min egen kommentar till valresultatet gav jag på valnatten, bland annat i Borås Tidning

Tidigare inlägg finns samlade i bloggarkivet