Välkommen till Jan Ericsons hemsida och blogg!
Jag är Moderat riksdagsledamot för Sjuhärad (V. Götalands Läns Södra) sedan 2006.



Min vision som politiker är att människor måste få bestämma mer över sitt eget liv. Människan måste sättas före systemen, individen före kollektivet. Alla människor måste tillåtas växa efter förmåga. Politiker behöver inte reglera och styra allt.

Jag är jurist med erfarenhet från bankvärlden. Är politiskt aktiv sedan 1998. Åren 2002 till 2006 var jag gruppledare för moderaterna och för den styrande majoriteten i Marks kommun. I valet 2006 valdes jag in i Sveriges Riksdag och fick förnyat förtroende 2010 och 2014. Jag är idag ledamot av Finansutskottet. Tidigare mandatperioder har jag varit aktiv i Arbetsmarknadsutskottet, Socialförsäkringsutskottet och Utbildningsutskottet.

Företagande, arbete och utbildning är centrala frågor för mig - det skapar ju alla resurser till välfärden. I övrigt ogillar jag all slags kvotering, är övertygad om att man kan förena hjärta och hjärna i migrationspolitiken och vill ha ordning och reda i statens finanser. Jag brinner för miljöfrågor men tar starkt avstånd från extrem "klimatpolitik". Du hittar det mesta om mig och mitt riksdagsarbete via länkarna överst på sidan. Här kommenterar jag rikspolitiken, riksdagsarbetet och en hel del annat. Jag finns även på instagram, twitter och facebook.


I bloggarkivet hittar du alla äldre blogginlägg samlade månadsvis samt efter ämnesområden.
Totalt 7.135 inlägg på bloggen sedan starten februari 2006. (uppdaterat den 13/6 2016)








Sverige i FN:s säkerhetsråd för fjärde gången

2016-06-28

I dag röstades Sverige återigen in i FN:s säkerhetsråd. Sverige har haft plats FN:s säkerhetsråd tre gånger tidigare, både på 1950-talet, 1975-76 och senast 1997-98. Redan år 2004 ansökte Sverige om en av de 10 icke-permanenta, roterande platserna i FN:s säkerhetsråd perioden 2017-2018. Under Alliansregeringens sista år påbörjades kampanjen på allvar och de första betydande kampanjmedlen avsattes av Alliansregeringen den 26 mars 2014. (Att man väntade till dess berodde på att Finland bedrev en liknande kampanj till säkerhetsrådet perioden 2013-14, som tyvärr misslyckades. Sverige ville inte starta sin kampanj förrän Finland avslutat sin.) De senaste två åren har kampanjen intensifierats av nuvarande regering med brett politiskt stöd för Sveriges kandidatur. Bland annat har man utsett sju hederssändebud för kampanjen, däribland förre utrikesministern Carl Bildt (M) och förre statsministern Göran Persson (S). En viktig insats i kampanjen har också gjorts av Sveriges FN-ambassadör Olof Skoog, som nu också formellt blir den som tar plats i Säkerhetsrådet för svensk räkning.

Eftersom ordförandeländerna utses i bokstavsordning kommer tydligen Sverige dessutom att börja som ordförande för rådet från kommande årsskifte. Ett ordförandeskap kan användas som plattform för att driva frågor om man agerar klokt, det vet vi från Sveriges mycket framgångsrika EU-ordförandeskap 2010. Men nu är det viktigt att regeringen förankrar sin agenda för FN-ordförandeskapet i riksdagen, precis som Alliansen gjorde inför EU-ordförandeskapet. Sverige måste tala med en röst om det ska gå att åstadkomma något. Platsen i Säkerhetsrådet ger möjlighet att påverka i en orolig tid. Säkerhetsrådet har hittills inte levererat tillräcklig handlingskraft i till exempel Syrien och i kampen mot terrorismen. Där kan Sverige förhoppningsvis göra skillnad.

Man kan givetvis diskutera vilket värde en säkerhetsrådsplats egentligen har för de svenska skattebetalarna som betalar kalaset, både kandidaturen och de kostnader platsen i Säkerhetsrådet medför. Inte minst som de fem permanenta medlemmarna i Säkerhetsrådet med sin vetorätt kan stoppa de förslag de inte gillar. Man ska nog inte inbilla sig att Sveriges chanser att påverka är jättestora. Dessutom är ju Sverige i många utrikespolitiska frågor bundna av medlemskapet i EU och måste följa de beslut som EU-länderna tagit gemensamt.

Men som svensk gläds jag ändå åt att 12 års arbete för en plats i Säkerhetsrådet haft framgång. Sverige har genom decennierna varit en stark röst i världen oavsett regeringarnas färg, vi har alltid varit en lojal medlem av FN och betalar vår avgift (till skillnad mot många andra länder), vi ställer upp med mycket pengar (bland de som ger mest per capita av alla länder i hela världen) till FN:s olika organisationer. Vi har dessutom genom åren deltagit med personal i ett antal fredsbevarande insatser runt om i världen. Allt detta har givetvis legat i vågskålen när medlemsländerna har röstat. Och på det sättet kan man ju säga att vi också är värda att finnas med där viktiga beslut fattas.

Personligen hoppas jag också på att platsen i Säkerhetsrådet indirekt kan öka vår möjlighet att påverka FN i stort. FN är i likhet med EU en mycket byråkratisk och kostnadskrävande organisation där man ofta funderar över hur pengarna används och vad resultatet blir.

Lite smolk i glädjebägaren är det tyvärr att det finns frågetecken kring den svenska kampanjen på senare tid, där man med mycket generösa inbjudningar med betalda resor till Sverige för bland annat ledare i mycket avlägsna och mycket små ö-nationer försökt säkra röster i dagens omröstning, och där det svenska regeringsplanet varit på ett antal utflykter till samma länder. Alla länder, oavsett storlek, har ju haft en röst vardera i dagens omröstning. Lite drar man paralleller till hur olika länder agerar för att få ett OS eller ett VM i fotboll, där alla medel verkar vara tillåtna för att säkra röster. Sverige borde ha hållit sig för goda för ett sådant agerande, även om vi inte kan veta vilken betydelse det haft vid själva omröstningen.

För fortsättningen gäller dels som sagt en bred förankring i riksdagen om den svenska politiken i Säkerhetsrådet, och att Sveriges agerande i Rådet sker öppet och transparent så att svenska folket kan följa arbetet

Även nyanlända oroar sig för alltför stor migration

2016-06-27

På midsommarafton hade jag dagens citat på debattsidan i Borås Tidning. Det är hämtat från mitt längre blogginlägg den 20/6 om riksdagsbeslutet förra veckan om skärpt migrationspolitik. Jag avslutade blogginägget med dessa ord:



Jag har inte fått så många reaktioner på citatet och blogginlägget, men en intressant reaktion fick jag på mail idag från en person i Borås. Jag har kopierat texten i sin helhet, har endast tagit bort personens namn och vilket land han kommer ifrån:

Hej! Jag läste citatet från dig i Boråstidningen och är glad att du säger att du måste värna om alla dem som finns i landet. Vi som kommit till Sverige senaste 5-10 år har väldigt svårt att få jobba och klara oss själva även om vi talar språket ganska bra. Här i Borås är många invandrare arbetslösa. När Sverige tar emot så väldigt många på kort tid som nu blir det mera svårt för oss som kommit tidigare. Vi som redan har svårt att få jobb får det svårare när vi är så många invandrare som slåss om jobben. Och när svenskarna märker att vi inte jobbar och att de måste ge oss bidrag så tycker de inte om oss. Jag har själv kommit till Sverige som invandrare från (---) men jag tycker ändå inte det går att för många kommer samtidigt till ett land. Var ska alla bo? Och hur ska vi få jobb? Europa är stort och det är väl inte bara Sverige som ska ta emot invandrare? Jag vill kunna jobba så min fru och mina barn får det bra här. Men då måste jag få en chans. Jag tycker ni gör rätt, även om säkert många blir arga. Hälsningar (---)

Det är inte första gången jag hör liknande från invandrare som upplever att de drabbas av en växande främlingsfientlighet i spåren av en ohållbar invandring. Som politiker har vi ansvar för att ge dem som redan kommit till vårt land en rimlig chans och att förebygga främlingsfientlighet. Har vi tagit emot människor måste vi också ge dem en chans! Vi måste visa att mottagandet fungerar och att de nyanlända har en rimlig möjlighet att komma i arbete. Och då kan vi inte fortsätta år efter år att ta emot mycket fler nyanlända än vi kan erbjuda ett värdigt mottagande.

Starkt stöd för svenskt EU-medlemskap - trots stort missnöje

2016-06-27

Röster, främst från Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, höjs för att även Sverige ska folkomrösta om EU, med målet att antingen lämna EU eller "omförhandla" villkoren för Sveriges EU-medlemskap. Men svenska folket verkar inte hålla med, stödet för EU-medlemskapet är fortsatt starkt, trots att många anser att EU utvecklas i fel riktning.

I en SIFO-mätning som beställts av SVT och genomförts efter den brittiska omröstningen säger 52 procent att de skulle rösta ja i en svensk folkomröstning mot 31% som skulle rösta för ett utträde. Men endast drygt 30% vill ha en folkomröstning (troligen dem som skulle rösta nej?). Siffrorna pekade i samma riktning i SCB:s majmätning, där 49 procent uppgav att de är för medlemskapet och 24 procent uppgav att de är motståndare.

Stödet för svensk EU-medlemskap verkar alltså förhållandevis starkt. De flesta inser väl att Sverige är ett land i Europas utkant, och samtidigt extremt exportberoende.

Värre är att på en fråga om utvecklingen i EU svarade hela 52 procent i SIFO-mätningen att de anser att saker i EU generellt är på väg åt fel håll. Bara 14 procent svarade att det går åt rätt håll.

Detta speglar den bild jag själv har av vad människor tycker om EU, och det speglar även min egen åsikt. Jag är själv övertygad anhängare av EU-tanken, för fred, välstånd och samarbete i viktiga frågor. Men jag tycker att utvecklingen går för mycket mot federalism, gemensamma EU-skatter, klåfingrighet och alltför mycket byråkrati och pekpinnar från EU i frågor som de olika länderna sköter bättre själva. Samtidigt klarar man inte att utforma gemensamma regler som efterlevs av alla när det gäller dagens absolut viktigaste fråga - flyktingkrisen. EU har gått från att vara ett gemensamt projekt för EU:s medlemsländer till att bli en egen "stat i staten" som lever sitt eget liv och försöker öka sin makt och sina ekonomiska resurser på medlemsländernas bekostnad. EU balanserar på slak lina just nu, och fortsätter man gå i otakt med medborgarna i medlemsländerna lever hela EU-tanken farligt.

Bruce Springsteen är alltid The Boss!

2016-06-26



Ja, jag erkänner, Bruce Springsteen har varit en av mina absolut främsta favoriter sedan över 30 år. Konserten 1985 var ett minne för livet (det var då Ullevi höll på att rasa), och gårdagskvällen på Ullevi i Göteborg blev minst lika magisk. Jag lyckades få biljett till planen och var ute i god tid och fick därför plats väldigt nära VIP-sektionen närmast scenen, en bit framför mixertältet. Här ett bildcollage från Bossens fantastiska spelning som får absolut högsta betyg!



Ovan tv en bild från läktaren. Vi blev "bara" drygt 62.000 och slog inte Håkan hellströms rekord på över 70.000. Anledningen är att Springsteens scen är större och tar betydligt mer plats, vilket gör att man inta kan ta in lika stor publik. Till höger hälsar The Boss sin publik, och börjar med att sätta sig ensam vid pianot och dra igång med The Promise, vilket tydligen var första gången under denna turné.





Sedan var rockfesten igång. Bruce körde 38 låtar, allt från tunga sorgsna ballader till sina bästa rockrökare. Jag saknade egentligen bara två, Glory Days och Cover Me - två av mina favoriter som dock inte fick plats denna kväll.





Pattia Scialfa ("fru Boss"), Bruce Springsteen och Steve van Zandt. Till höger "Professor" Roy Bittan vid flygeln.



Jag stod som sagt väldigt nära VIP-sektionen och fick dessa två "riktiga" närbilder av Bossen i aktion när han var ute bland publiken.



Bruce och Steve van Zandt.







Att Bruce Springsteen trivs på Ullevi är väl känt, och det märktes igår. Glädjen och lyckan som lyste i hans ansikte under hela showen gick inte att ta miste på. Han är snart 67 år och höll igång i högt tempo och gav allt utan avbrott i fyra timmar. Helt otroligt!





En mycket nöjd och glad Bruce tackar publiken. Och vi tackar för showen! Ännu ett minne för livet!

En mörk dag för Europasamarbetet

2016-06-24

Som kom då resultatet av den brittiska folkomröstningen om fortsatt EU-medlemskap. Resultatet sänder chockvågor över hela Europa och världen - britterna vill inte stanna kvar i EU! 51,9% röstade för att lämna. Bara 48,1% ville stanna kvar. Och valdeltagandet var dessutom mycket högt enligt brittiska mått.

Själv började jag midsommarafton med en telefonkonferens med finansutskottet och finansministern. För svensk del är det mycket allvarligt att nej-sidan vann, britterna är våra kanske främsta bundsförvanter i EU och delar ofta Sveriges syn på EU-frågorna. Britterna är också ett av våra viktiga exportländer, faktiskt vårt tredje viktigaste exportland. Det brittiska beslutet kan slå hårt mot svensk export och svenska jobb, men allt beror såklart på hur de fortsatta förhandlingarna mellan britterna och EU kommer att se ut och hur ett eventuellt framtida handelsavtal kan komma att se ut. Det tar ju också troligen flera år innan britterna rent formellt har lämnat EU.

Finansministern konstaterade att för svensk ekonomi kan man konstatera att vi efter finanskrisen har skapat mycket starkare regelverk, att bankerna är väl kapitaliserade och att statsskulden är låg. Sverige är väl rustat att hantera eventuella finansiella påfrestningar.

För EU är det ett mycket hårt slag och för Europas ekonomiska utveckling är det brittiska beskedet mycket allvarligt. För brittisk del kommer ett utträde att slå hårt, inte minst mot London som Europas finansiella centrum. Det är dessutom givetvis ett extra stort problem att folket är kluvet på mitten.

För EU:s framtida utveckling var detta en ordentlig näsbränna. Resultatet av den brittiska omröstningen visar på ett starkt utbrett missnöje med EU:s klåfingrighet, ekonomiska slöseri, svårigheten att kunna enas i viktiga frågor (som exempelvis flyktingpolitiken), det federala ambitionerna och det stora demokratiska underskottet. Missnöjet med EU finns definitivt inte bara bland britterna, det är något som växer fram i många länder. Om inte EU reformeras i grunden, tonar ned federalismen, börjar respektera att nationella frågor inte är något EU ska lägga sig i, och börjar hantera europeiska skattebetalares pengar mer ansvarsfullt kommer unionen att ifrågasättas av allt fler. Inte minst av de länder, däribland Sverige, som är de större nettobidragsgivarna till EU:s budget. Jag hoppas EU:s politiker och ledare tar till sig valresultatet och ser det som en riktigt ordentlig varningsklocka. De har bäddat för britternas missnöje. Om man inte förändrar EU på riktigt lever hela unionen farligt på sikt, och för alla oss som i grunden tror på EU som idé vore det mycket sorgligt.

Slutligen en liten reflektion. Lite symptomatiskt i den svenska politiken är att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna idag är de enda två partier som gläds åt det brittiska valresultatet. Två partier som allt oftare landar i samma slutsatser, om än ur helt olika utgångspunkt.

Sammanfattning av tisdagens nya beslut i migrationspolitiken

2016-06-23

Så här ser den skärpta migrationspolitiken ut som riksdagen röstade igenom i veckan. De nya reglerna gör att Sverige anpassar sina regelverk till det normala i andra EU-länder:

1. Tillfälliga uppehållstillstånd blir det normala:

* Kvotflyktingar ska fortfarande beviljas permanenta uppehållstillstånd.
* Personer som klassas som konventionsflyktingar får treåriga uppehållstillstånd.
* Alternativt skyddsbehövande, den i särklass största gruppen förra året, får uppehålltillstånd i 13 månader.
* Tidsbegränsade uppehållstillstånd förlängs om det fortfarande finns skäl att erbjuda skydd i Sverige.
* När ett tidsbegränsat uppehållstillstånd löper ut ska permanent uppehållstillstånd kunna beviljas, om personen kan försörja sig själv.
* En person som inte fyllt 25 år ska beviljas permanent uppehållstillstånd om han eller hon fullföljt gymnasieutbildning eller motsvarande.

2. Skärpta försörjningskrav vid anhöriginvandring:

* Ett försörjningskrav införs som innebär att man måste kunna försörja den anhörige som kommer till Sverige.
* Försörjningskravet gäller inte kvotflyktingar.
* Konventionsflyktingar ska ha rätt att ta hit make, sambo och barn under 18 år även om inte försörjningskravet uppfylls.
* Alternativt skyddsbehövande ska inte ha rätt till familjeåterförening om inte försörjningskravet uppfylls.

3. Skyddsgrunden "övriga skyddsbehövande" avskaffas:

* Möjligheten att bevilja uppehållstillstånd för "övriga skyddsbehövande" (alltså personer som vare sig är kvotflyktingar, konventionsflyktingar eller alternativt skyddsbehövande) avskaffas. Antalet personer som får uppehållstillstånd på denna grund är dock ytterst litet.


De nya reglerna gäller utöver de övriga skärpningar som genomförts av politiken sedan i höstas, exempelvis skärpta gränskontroller, indragna ersättningar och boende för dem som fått avvisningsbeslut och skärpta ersättningar i vissa andra fall.

I debatten påstås ibland felaktigt att riksdagen beslutat om att inskränka asylrätten. Det är inte korrekt, inga beslut har tagits som hindrar någon på flykt från att söka asyl i Sverige och få sin ansökan prövad precis som tidigare.

Johan Forssells (M) anförande i gårdagens migrationsdebatt

2016-06-22

Det är inte ofta jag lägger ut mina riksdagskollegers anförande i olika debatter på bloggen, men gårdagens migrationsdebatt väcker starka känslor hos både förespråkare och motståndare till de skärpta migrationsreglerna. Jag har stor respekt för detta. Och just därför är det viktigt att ta del av moderaternas argumentation för att stödja regeringens drastiska förslag, även om det till en del innehåller saker vi inte själva förespråkat. I det läge som råder hade vi helt enkelt inget annat val än att ställa oss bakom regeringens förslag. Men hade politikerna agerat tidigare för att skapa en mer balanserad och långsiktigt hållbar migrationspolitik hade vi kunna slippa de mer drastiska delarna i gårdagens beslut. Johan Forssells anförande innehåller såväl moderat självkritik som kritik mot sittande regering som agerade alldeles för sent i höstas när flyktingkrisen växte dag för dag.

Läs hela Johan Forssells anförande här.

Alliansen lämnar meningslösa bostadssamtal med regeringen

2016-06-21



Under våren har Alliansen deltagit i blocköverskridande samtal om bostadspolitiken tillsammans med regeringen och Vänsterpartiet. Vi tror att det är bra med breda uppgörelser på områden som kräver långsiktighet.

Alliansen har prioriterat bostadssamtalen av uppenbara skäl. Under de senaste åren har en långvarig bostadsbrist utvecklats till en akut bostadskris. Bostadsbristen är allvarlig eftersom den begränsar människors frihet och möjligheter att flytta till jobb och utbildning. Dessutom begränsas företagens möjligheter att växa och konkurrera. En god tillgång på bostäder med olika upplåtelseformer är en förutsättning för integration, entreprenörskap och ekonomisk tillväxt.

Sedan regeringen tillträdde har reformarbetet inom bostadspolitiken avstannat. Fokus har flyttat från reformer som främjar byggande och rörlighet, till omfattande byggsubventioner som döms ut av både forskare och byggbranschen. Riksdagen har därför reagerat och fattat nio olika riksdagsbeslut för att uppmana regeringen att påskynda reformer. Därför välkomnade också Alliansen i januari regeringens inbjudan till samtal med målsättningen att snabbt uppnå resultat.

Inom ramen för bostadssamtalen har allianspartierna framfört fler än 30 förslag för att förenkla och snabba på byggandet, öka tillgången till byggklar mark och öka rörligheten i och utnyttjandet av det befintliga bostadsbeståndet, till exempel genom förändrade flyttskatter. Vi anser också att regeringens byggsubventioner bör avskaffas, eftersom de är ineffektiva och snedvrider marknaden. Tyvärr har regeringens egna förslag varit mycket begränsade, oftast enbart i form av mindre kraftfulla varianter av redan kända förslag från Alliansen – i andra fall i rakt motsatt riktning. Regeringen vill dessutom finansiera med höjd fastighetsavgift, trots att det av regeringen själv beskrivits som en förutsättning för samtalen att allt ligger på bordet, utom just fastighetsskatten.

En blocköverskridande överenskommelse måste enligt vår mening vara både bred och djup och ge ett trovärdigt samlat svar på hur vi kan lösa bostadskrisen i Sverige. Efter fyra månaders samtal är tyvärr vår slutsats att regeringens förslag är alldeles för försiktiga för att lägga grunden till en stor bostadspolitisk överenskommelse. Det är också beklagligt att regeringen på flera områden valt att luta sig mot vänsterpartiet och på så sätt försvårat en uppgörelse.

På följande sju områden har regeringen inte varit beredd att genomföra de reformer som krävs:
1. Respektera riksdagens beslut. En grundläggande förutsättning för en överenskommelse är att regeringen respekterar och genomför de beslut som fattats av riksdagen. Trots riksdagsbeslut är regeringen inte beredd att tillgodose vare sig tillkännagivandet om byggvänliga gränsvärden för buller eller främjande av modeller för hyrköp och ägarlägenheter.
2. Korta överklagandeprocessen. Att systematiskt överklaga kommunala beslut enligt plan- och bygglagen är i dag mer regel än undantag och resulterar ofta i stora förseningar. Alliansen anser dels att Länsstyrelsen ska tas bort som första instans för överklaganden, dels att sakägarkretsen – vilka som över huvud taget har rätt att överklaga - måste begränsas till dem som verkligen berörs av ett beslut.
3. Reformera systemet med riksintressen. Under de senaste decennierna har antalet områden som markerats som riksintresse ökat kraftigt. Sveriges Kommuner och Landsting skrev redan 2012 att ”om inte problemen åtgärdas anser SKL att systemet […] bör läggas ner”. Alliansen anser att regeringen eller en expertgrupp samlat ska utpeka riksintressen, inte som nu 12 självständiga myndigheter. Antalet riksintressen som begränsar nybyggnation bör minska, medan bostadsbyggande i sig bör klassas som ett eget riksintresse.
4. Reformera systemet för kommunala naturreservat. Tillväxten av nya kommunala naturreservat har varit i genomsnitt drygt tio per år sedan slutet av 1970-talet. De kommunalt beslutade naturreservaten är i mycket stor utsträckning tätortsnära. Alliansen anser att kommunala naturreservat endast ska inrättas efter ansökan hos regeringen.
5. Reformera strandskyddet i grunden. Strandskyddet bör decentraliseras för att frigöra mer mark till attraktiva boendemiljöer. Kommuner ska kunna ansöka om att upphäva strandskyddet, eller genom omvänt strandskydd aktivt ansöka om strandskydd för skyddsvärda lägen. Sedan 2009 gäller ett differentierat strandskydd som kan utvidgas upp till 300 meter. Alliansen anser att regelverket snarast bör återgå till den maxgräns på 100 meter som gällt fram till 2009.
6. Förenkla för privatbostadsuthyrning. Privatpersoners upplåtelse av den egna bostaden är en viktig möjlighet att få ett mer effektivt utnyttjande av befintligt bestånd. Bostadsrättsinnehavarens ställning måste stärkas så att fler får tillåtelse att hyra ut sin bostad i andra hand.
7. Bättre utformning av flyttskatten. Situationen på bostadsmarknaden kräver också ökad rörlighet och bättre fungerande flyttkedjor. Alliansen anser att taket för uppskov av reavinstskatt bör tas bort och att det behövs en översyn av ränteuttag på uppskov.

Mot denna bakgrund är vi därför tvingade att tacka nej till fortsatta samtal med regeringen om bostadspolitiken. Det finns enskilda förslag från regeringen som är intressanta och som vi bedömer att vi kommer stödja i riksdagen men Alliansen har varit tydlig med att vi bara ingår i en överenskommelse om det är troligt att den kan utgöra ett samlat svar på hur Sveriges bostadskris ska lösas. Det finns inga tecken på att bostadssamtalen kommer nå sådana resultat och därmed är dessa samtal inte längre meningsfulla. Därför avser vi att under hösten lägga fram en rad alliansgemensamma förslag för behandling i riksdagen. På så sätt tar vi vårt ansvar för en bättre svensk bostadspolitik.

Jag tar mitt ansvar och röstar ja till skärpt migrationspolitik

2016-06-20

I morgon röstar riksdagen om skärpt migrationspolitik. Från att ha haft Europas troligen mest generösa regler kommer Sverige nu att lägga sig på EU:s miniminivå. Den nya lagen blir tillfällig (tre år till att börja med). Det handlar dels om att tillfälliga uppehållstillstånd blir det normala, dels om kraftigt skärpta regler för anhöriginvandring med skärpta försörjningskrav. Tanken är givetvis att Sverige inte längre ska utmärka sig med helt andra regelverk än länderna i vår närhet. På det sättet kan vi minska asyltrycket mot Sverige. Tillfälliga uppehållstillstånd är exempelvis det normala i de flesta länder, liksom hårda försörjningskrav för anhöriginvandring.

Jag kan direkt säga att jag beklagar att Sverige tvingas skärpa reglerna så kraftigt. Men vi har inget val - läs mitt blogginlägg häromdagen om hur den svenska samhällsmodellen faktiskt bokstavligt talat håller på att falla samman till följd av ett orimligt stort asylmottagande. De senaste åren har vi tagit emot uppemot 250.000 asylsökande. Nu måste vi säga stopp så vi kan hantera den mycket svåra situationen och se till att ge dem som redan kommit en rättssäker asylprövning i rimlig tid, klara avvisningen av dem som får nej, och ge dem som får stanna ett värdigt mottagande med utbildning, bostad och möjlighet att komma i egen försörjning.

I sammanhanget finns anledning att nämna att moderaterna tog initiativet till att införa omfattande försörjningskrav för anhöriginvandring redan under Alliansens regeringstid. Tyvärr vattnades detta förslag ut av andra partier på vägen och det blev en ganska meningslös lagstiftning som sällan gjort någon skillnad i praktiken. Nu har vi snart en mer omfattande lag på plats.

Om Sverige för länge sedan skapat ett system med rimliga regler som ligger i linje med vår omvärld så hade vi vare sig behövt införa gränskontroller eller göra de kraftiga skärpningar av regelverken vi nu gör. Men flera decennier av naiv och ofattbart aningslös politik har satt Sverige på kartan som ett extremt generöst land. Detta har inte minst flyktingsmugglarna tagit fasta på. Och därför har nu Sverige återigen tvingats stänga gränserna - förra gången var på 1990-talet när det så kallade "Luciabeslutet" togs av dåvarande s-regering. Nu är det dagens s-regering som tvingas till tuffa åtgärder, delvis i linje med den överenskommelse man slöt i höstas med bland annat Moderaterna.

Jag har flera gånger påpekat att i längden kan inte Sverige hålla på så här. Helt öppna gränser med extremt generös asylprövning och obegripligt generösa ekonomiska villkor varvas med helt stängda gränser så fort det kommer för många. Vi måste i stället skapa ett långsiktigt hållbart, realistiskt och hanterbart regelverk som håller över tid.

I dag fick jag stöd för denna linje av Johan Forssell (M), moderaternas migrationspolitiske talesperson. I ett pressmeddelande säger han att "Moderaternas besked är att det inte är vara aktuellt att återgå till den tidigare, kravlösa flyktingpolitiken när den tillfälliga lagen löpt ut. Det innebär till exempel att tillfälliga uppehållstillstånd, som är normen i Europa, och skarpa försörjningskrav vid anhöriginvandring kommer att vara fortsatt viktiga delar i en hållbar och långsiktig svensk migrationspolitik. Det är viktigt att långsiktigt harmonisera Sveriges regler med övriga Europas. Det är till exempel en viktig och bra princip att, om man vill ta hit anhöriga till Sverige, då ska det finnas försörjning och en bostad."

Vid morgondagens votering röstar jag självklart på det regeringsförslag som moderaterna varit med och drivit fram. Det finns inga realistiska alternativ i dagens situation om man vill ta ansvar för Sverige och den svenska välfärden. De som röstar emot har väldigt mycket att förklara. Svenska politiker måste faktiskt i första hand värna dem som finns i det egna landet, det är vår självklara skyldighet. Sverige har redan med råge tagit sin del av det europeiska ansvaret för asylmottagande. Nu är det andras tur att ta sitt ansvar.

Därför är det alltid bra att ha lite sedlar i plånboken

2016-06-18

Jag har ju engagerat mig en del för en fungerande kontanthantering i samhället, motionerat i ämnet och även deltagit i en del träffar med Kontantupproret och även en del debatter och seminarier i frågan. Min utgångspunkt är att så länge sedlar är ett lagligt betalningsmedel måste också kontanter accepteras på alla ställen och även hanteras av bankerna. Butiker och föreningsliv måste kunna sätta in sina dagskassor på konto och privatpersoner måste kunna ta ut kontanter.

Gång efter gång får jag själv bevis på att det inte alltid räcker med digitala betalningslösningar utan att kontanterna också har en plats, i vart fall som reservbetalningsmedel.

I går efter Sveriges EM-match skulle jag uträtta lite ärenden. Först handla lite i ett trädgårdsmästeri, sedan handla mat och slutligen köpa lite pizza som fredagsmat. Färden gick till Landvetter Centrum där vi ofta brukar handla.

I trädgårdsbutiken var det mörkt i kassan, strömmen hade tydligen försvunnit i hela centrala Landvetter. Kunden före mig hade inga kontanter och kortläsaren fungerade inte. Man löste det hela med att skriva en faktura för senare betalning, uppenbarligen var kunden väl känd. Själv var jag glad över att jag alltid har några femhundralappar i plånboken, vilket gjorde att jag kunde betala kontant för mitt inköp i stället för att komma tillbaka dagen därpå.

De stora livsmedelsaffärerna i Landvetter Centrum var båda stängda på grund av elavbrottet och i Thai-restaurangen var det mörkt och gick inte att laga någon mat. Det visar hur extremt sårbart vårt samhälle är, utan el stannar det mesta. Färden gick vidare till Bollebygd i stället, där jag gjorde mina matinköp och betalade med mitt Visa-kort som jag oftast gör. På hemvägen stannade jag till i Rävlanda för att hämta de förbeställda pizzorna. När det är dags att betala ser jag plötsligt skylten på kortläsaren som talade om att denna var ur funktion, och att endast kontantköp var möjligt. Jag hade fortfarande pengar kvar i plånboken så det räckte till pizzorna. Hur jag annars skulle löst ut mina förbeställda pizzor vet jag inte.

Två exempel på en och samma dag varför det är bra med kontanter. Jag kommer under överskådlig tid att fortsätta ha kontanter i min plånbok även om jag för det mesta betalar med kort eller swish när systemen fungerar. I vårt sårbara samhälle har i vart fall kontanterna sin givna roll som reservvaluta när inte tekniken fungerar. Och pengar är ett betalningsmedel som använts i tusentals år. Det har bevisligen fungerat ganska bra.

Notan för decennier av extrem svensk migrationspolitik

2016-06-17

Statsminister Stefan Löfvéns anförande i onsdagens partiledardebatt är intressant att analysera. Bland annat sa han följande: "Det krävs en strukturell kamp mot den segregation som göder hopplösheten, kriminaliteten och extremismen."//"Därför kommer regeringen att starta ett brett och gediget reformprogram för att lyfta utsatta områden i vårt land. Det arbetet ska bygga på forskning och evidens och vad det är som kan bryta segregationens mekanismer. Det arbetet kommer att pågå inom fem områden. Vi ska knäcka brottsligheten. Vi ska bryta långtidsarbetslösheten. Vi ska lyfta skolorna och elevernas resultat. Vi ska stärka samhällsservicen och bekämpa trångboddheten. Vi ska stödja civilsamhället och arbetet för våra demokratiska värderingar".

Löfvéns utspel känns ungefär som en kopia av moderaternas "Plan för ett starkare Sverige" som presenterades för en tid sedan och som vår partiledare Anna Kinberg Batra framhöll i samma partiledardebatt. Förutom att Socialdemokraterna inte verkar inse att ett ansvar för statsfinanserna är grunden för allt annat så har vi ungefär samma mål. Viktiga delar i moderaternas plan är just, förutom att ta ansvar för landets ekonomi, att stärka skolan, föra en politik för fler jobb och minska det utanförskap som just nu ökar snabbt, verka för tillväxt och boende i hela landet, och inte minst öka tryggheten i samhället och värna svenska demokratiska värderingar.

Man kan alltså konstatera att problembilden är ganska lika i svensk politik just nu, det handlar om jobb, skola, bostäder, trygghet och att värna demokratiska värderingar. Att sedan regeringen mest pratar medan oppositionen driver på med konkreta politiska förslag är en annan sak.

Men det intressanta är det som man knappt ens fick antyda för 2 år sedan, men som idag är uppenbart för alla och väl grundat i fakta, forskning och statistik. Det finns en tydlig gemensam nämnare i dagens samhällsproblem och det är många decennier av ganska extrem svensk migrationspolitik. Även om det såklart även finns andra orsaker så kan man tydligt se att på alla de samhällsområden där vi idag ser problem finns en tydlig koppling till migrationen: Växande utanförskap och segregation i våra förorter som i sin tur bidrar till social oro och kriminalitet. Försvagade statsfinanser och stora ekonomiska påfrestningar för kommunerna. Stadigt försämrade skolresultat, en snabbt växande bostadsbrist, hög arbetslöshet och växande köer inom sjukvård och tandvård. Och inte minst hoten mot traditionella demokratiska värderingar samt växande kulturella motsättningar i vårt samhälle.

Samhällsproblemen slår dessutom extra hårt just mot alla de nyanlända som försöker etablera sig i vårt land. De är helt enkelt för många för att det ska kunna fungera. Det finns vare sig bostäder eller jobb till alla och många hänvisas till trångboddhet och utanförskap. Samtidigt drabbas de extra hårt av en växande främlingsfientlighet i samhällsproblemens spår. Många nyanlända tappar hoppet om att kunna bli en del av Sverige. Flera decennier av felaktig politik slår därmed också rakt mot integrationen.

Både regering och opposition får nu lägga all kraft och energi på att åtgärda de problem som till betydande del skapats av politikerna själva genom flera decenniers orealistisk migrationspolitik, där vårt lilla land tagit emot alldeles på tok för många människor på alldeles för kort tid, och där mottagandet präglats av alltför mycket otydlighet om vad som gäller i vårt land och vad vi förväntar oss av den som flyttar hit. Notan för decennier av naiv politik ligger nu på svenska folkets bord.

Personligen blir jag alltmer uppgiven. Risken är uppenbar att vi redan kommit alltför långt på det sluttande planet och att det kommer att ta mycket lång tid att vända utvecklingen, om det ens går. I takt med att människor upplever att migrationen allvarligt försämrar deras egen välfärd och driver upp skatterna kommer dessutom främlingsfientlighet och motsättningar att öka i samhället. Än värre blir det när politikerna på olika sätt skapar gräddfiler för nyanlända eller använder kvotering som diskriminerar dem som redan bor här.

Sett i ljuset av detta är kommande veckas riksdagsomröstning om kraftigt skärpta migrationsregler oerhört viktig. Det handlar bland annat om en övergång till tillfälliga uppehållstillstånd och skärpta regler och försörjningskrav för anhöriginvandring. Hårda men helt nödvändiga åtgärder i dagens läge och en anpassning till reglerna i vår omvärld - även det en del av notan vi tvingas betala för tidigare oansvarig politik. Men trots skärpta regler och pågående gränskontroll kommer enligt prognoserna ändå ytterligare flera tiotusentals nya asylsökande att tillkomma bara i år. Ska vi överhuvudtaget kunna hantera situationen hjälpligt krävs ett totalstopp för nya asylsökande under överskådlig tid, personligen tror jag vi talar om många år. Vårt land och vi som bor här - oavsett varifrån vi kommer - klarar helt enkelt inte mer. Vårt ansvar som politiker är självklart i första hand att värna om dem som bor i Sverige, och det ansvaret kommer i vart fall jag att försöka ta.

Allvarligt när arbetstillstånd missbrukas

2016-06-16

Alliansen genomförde en viktig reform när vi 2008 tog beslut om att göra det enklare att arbetskraftsinvandra till Sverige. Många företag fick därmed lättare att hitta nyckelpersoner i bristyrken och andra företag fick lättare att rekrytera personal till yrken där det var svårt att rekrytera intresserade arbetslösa. Jag medger gärna att jag var stolt över denna reform, och bara såg fördelar - alla som arbetar i Sverige och betalar skatt är självklart en tillgång för Sverige. Och när ett företag lyckas rekrytera personer utomlands som man inte får tag på i Sverige kan företaget växa och anställa fler.

Efter en tid tvingades vi tyvärr konstatera att reformen missbrukades och att lagstiftningen inte var tillräckligt tydlig och att kontrollen av arbetsvillkor och anställningsavtal var för dålig. Efter kritik skärptes lagstiftningen på en del punkter under Alliansens sista regeringsår. Bland annat infördes en straffsanktionerad skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift till Migrationsverket om de anställningsvillkor som gäller för utländska arbetstagare som beviljats arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring. Det infördes också en möjlighet för Migrationsverket att under löpande tillståndstid utföra efterkontroller när det gäller beviljade arbetstillstånd. Det infördes även kompletterande bestämmelser om återkallelse av uppehållstillstånd som beviljats för arbete om förutsättningarna för arbetstillståndet inte längre är uppfyllda, eller det arbete som arbetstillståndet beviljats för inte påbörjats inom rimlig tid. Ändringarna stärkte de utländska arbetstagarnas ställning och det blev svårare att riskfritt erbjuda oskäligt låga löner eller dåliga arbetsvillkor i övrigt.

Nu kommer tecken på att regelverket missbrukas på nya sätt, denna gång för att kunna gå runt asylreglerna. Aftonbladet har exempelvis avslöjat att samvetslösa företagare och "konsulter" säljer falska anställningskontrakt till desperata flyktingar för 100 000-tals kronor och därmed lurar Migrationsverket. De påstådda jobben finns inte, och i stället för att börja arbeta kan flyktingen söka asyl i Sverige och slipper smugglare och en strapatsrik och ibland farlig resa till Sverige. Även andra inslag i media det senaste året har rapporterat om missförhållanden kring falska anställningskontrakt.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att vi måste vara ödmjuka och ta ett steg tillbaka om regelverket missbrukas på detta sätt. Det vore synd om vi återgick till det gamla väldigt restriktiva synsättet och tar bort seriösa företags möjlighet att fritt bestämma om man vill anställa utomeuropeiska medborgare. Men vi måste hitta ett regelverk som fungerar och som förebygger missbruk.

En annan fråga kopplat till arbetstillstånd för utomeuropeiska medborgare är att det tar oerhört lång tid idag att få en seriös ansökan om arbetstillstånd handlagd av Migrationsverket. Moderaterna föreslår därför att en del av Migrationsverkets pengar öronmärks för att hantera arbetstillstånd så att detta inte prioriteras bort vid perioder av högt tryck av asylsökande. Normalt menar vi att man bör kunna få svar inom 30 dagar om man gjort en korrekt ansökan om arbetstillstånd. En öronmärkning av resurser på detta sätt skulle samtidigt kunna leda till att Migrationsverket kan bygga upp en starkare permanent kompetens som inte tas i anspråk för andra arbetsuppgifter, och därigenom kanske lättare kan genomskåda missbruk.

En sak är klar - dagens missbruk måste stävjas och vi måste bli bättre på att skilja seriösa ansökningar från oseriösa. Kanske måste även regelverket ses över ännu en gång.

Klimatextremisterna har väldigt svårt för demokrati och lagar

2016-06-15

För några veckor sedan var det en klimataktivist som hällde ut röd färg från riksdagens åhörarläktare. I dag var det dags för nya olagliga aktioner. Fyra klimatextaktivister utsatte två vakter utanför regeringskansliet för våld och klättrade sedan upp på taket ovanför entren och vecklade ut en banderoll med texten "Vi låter kolet ligga!". Ingen aktivist lyckades dock ta sig in i Rosenbad och enligt polisen är nu totalt fyra personer gripna, två kvinnor och två män, som ska förhöras under dagen.

De mest extrema klimataktivisterna har blivit vår tids anarkister. För dem står klimatfrågan över alla lagar, regler och demokratiska beslut. Tyvärr finns liknande tendenser även inom stora delar av den övriga "klimatrörelsen". I takt med att såväl vanliga människors som medias intresse för klimatfrågan minskat dramatiskt i såväl Sverige som andra länder så blir också extremisterna och domedagsprofeterna allt mer högljudda. Strävan efter globala regelverk som står över nationella lagar, globala skatter och förbud och gärna något slags "världsregering" som ska styra över klimatfrågorna finns bland de mer extrema förslag som framförs i olika sammanhang.

Det finns all anledning för demokratiska partier att se upp, och inte låta sig utnyttjas i dessa sammanhang. Frågor om miljö och klimat måste självklart underkastas exakt samma demokratiska spelregler som alla andra samhällsfrågor och de som engagerar sig måste respektera samma lagar som alla andra.

Moderaternas Plan för ett starkare Sverige

2016-06-15



Laddad moderatledare tog kommandot i dagens partiledardebatt

2016-06-15



I dag hölls vårens sista partiledardebatt. Jag fångade Annie Lööf (C) Anna Kinberg Batra (M) på bild före debatten. Nedan förbereder sig Anna för de kommande replikskiftena med statsminister Löfvén.



Debatten var betydligt mer engagerad än tidigare och inte minst vår partiledare Anna Kinberg Batra var ordentligt taggad idag. Hon drog också ned den absolut längsta applåden efter ett mycket skarpt angrepp mot statsministern för hans obegripligt obekymrade bild av verkligheten. I övrigt ägnade hon sin talartid främst åt att berätta om moderaternas Plan för ett starkare Sverige. Viktiga delar i detta är att långsiktigt hantera migrationskrisen, ta ansvar för landets ekonomi, stärka skolan, föra en politik för fler jobb och minska det utanförskap som just nu ökar snabbt, verka för tillväxt i hela landet, och inte minst öka tryggheten i samhället och värna svenska demokratiska värderingar.

Det är faktiskt oroväckande att statsminister Löfvén är så obekymrad om dagens situation:
* Han skryter om att arbetslösheten sjunker. Och där har han rätt enligt den officiella arbetslöshetsstatistiken. Men i den syns inte de hundratusentals asylsökande i arbetsför ålder som är arbetslösa - de räknas inte in i statistiken förrän de fått uppehållstillstånd. Löfvén blundar för detta växande problem och det är allvarligt.
* Han skryter om att statsfinanserna är starka. Där har han rätt, men då finns det ju anledning att påminna om att det är Alliansens budgetar som styrt Sverige de senaste nio åren. Regeringens budget har styrt Sverige i endast fem månader. Den vårändringsbudget S-MP-regeringen lade förra våren innehöll mycket små ändringar av den Alliansbudget som styrde landet hela 2015. Grunden för den starka svenska ekonomin idag är att Sverige gick ur finanskrisen som västvärldens starkaste ekonomi. Det är med andra ord knappast dagens regering som skapat de starka svenska statsfinanserna. Tvärtom ökar man nu statens belåning i oroväckande fart.
* Löfvén skryter dessutom om stark tillväxt. Men allt annat hade varit märkligt med tanke på den kraftiga doping man just nu genomför av svensk ekonomi. En negativ ränta, mycket stora summor som pumpas ut i samhället för att bekosta asylmottagandet, nya gigantiska bostadssubventioner och en regering som i allt högre grad lånefinansierar statens löpande utgifter mitt i en högkonjunktur. Om inte detta skulle medföra kraftigt tillväxt hade något varit fel. Men det är en konstlad tillväxt och det är en mycket farlig väg som kan slå tillbaka kraftigt kommande år när verkligheten kommer ifatt. Dessutom har Sverige givetvis draghjälp av en stark konjunktur och Alliansens reformer har lagt grunden för en bättre fungerande arbetsmarknad och skattetrycket är lägre.

Vad händer när konjunkturen vänder ned? Vad händer när regeringen nu river upp en del av Alliansens viktiga reformer och samtidigt höjer skattetrycket igen? Och vad händer när kostnaderna och påfrestningarna på samhället till följd av asylmottagandet i allt högre grad börjar påverka människors vardag och välfärd? Verkligheten väntar runt hörnet och det hade varit klädsamt om landets statsminister visat aningen mer ödmjukhet i en för landet så allvarlig situation.

Statsminister Löfvén och Gustaf Fridolin (MP) var dessutom stundtals ganska ohederliga i debatten. Starka ord, men det finns fog för dem. Ett par exempel:
* Löfvén skröt i debatten om att regeringen tillför mer pengar till skolan. Sanningen är att man minskar resurserna till skolan med närmare en miljard i sin senaste budget.
* Fridolin påstod att Alliansen "skar ned" på antalet lärare i skolan. Det är en falsk beskrivning. Elevkullarna minskade under Alliansen och då blir lärarna automatiskt färre. Lärartätheten i förhållande till antalet elever ökade däremot under Alliansen och inget tyder på att den ökar under dagens regering.
* Löfvén påstod att Alliansen efterlämnade ett budgetunderskott trots att man övertog ett överskott. Då jämför han resultatet för de enskilda åren 2006 och 2014. Det viktiga är dock det som totalt hände under Alliansens åtta år. Och då minskade statsskulden till den lägsta i hela EU. Idag lånar S-MP-regeringen 85 miljoner om dagen till löpande utgifter - mitt i en högkonjunktur.

Den omöjliga ekvationen - jobb eller boende till de nyanlända?

2016-06-13

Dagens Nyheter har idag ett stort reportage om svårigheten för nyanlända att få arbete och hur arbetslösheten i denna grupp ökat dramatiskt de senaste 4-5 åren. Sverige har enligt DN blivit ett tudelat land - arbetslösheten bland utrikes födda ligger närmare 60% i små bruksorter norrut, medan den bara är 5-6% i vissa stockholmsförorter. Totalt är arbetslösheten bland utrikes födda över 30 procent i 107 av Sveriges 290 kommuner. I dessa siffror ingår inte de som sökt asyl de senaste åren och ännu inte fått besked om uppehållstillstånd - de ingår inte i arbetslöshetsstatistiken. När de räknas in i arbetskraften framöver kommer situationen att bli ännu värre.

På kartan (klicka för större bild) ser man tydligt att arbetslösheten bland utrikes födda är lägre i de tre storstadsområdena samt i övriga Västsverige och delar av Norrbotten (där gruvnäringen sugit upp den mesta lediga arbetskraft som finns). Högst arbetslöshet bland utrikes födda är det som väntat i avfolkningsområden och områden med svag arbetsmarknad som Småland, Blekinge, Bergslagen, Dalsland, Gävleborg och delar av norra Sverige. Tolv svenska kommuner har en arbetslöshet på över 50 procent bland utrikes födda. Allra störst andel finns i Ovanåker, Ockelbo och Avesta som ligger nära 60% arbetslöshet bland utrikes födda.

Orsaken till det tudelade Sverige är naturligtvis att många av de nyanlända placerats ut där det finns lediga bostäder, ofta uppskattat av avfolkningskommuner som kan fylla tomma lägenheter på statens bekostnad. Att det finns många tomma lägenheter beror ju samtidigt på att det är ont om jobb, vilket gör det mycket svårt för de nyanlända att hitta ett arbete. I de kommuner där jobben finns saknas tvärtom lediga bostäder, och ofta är det redan tätbebyggt och svårt att bygga så mycket mera. Och det som byggs blir ofta mycket dyra bostäder. Att bygga så dyra bostäder för nyanlända är knappast ekonomiskt försvarbart när skattebetalarna ska stå för hela hyreskostnaden. Och dessutom är det redan kö till lediga bostäder. Ekvationen är närmast omöjlig att få ihop. Det känns som om vi måste välja - att ge de nyanlända bostad eller jobb. I längden ett omöjligt val om vi överhuvudtaget ska kunna tala om en fungerande integration. Men med de volymer av nyanlända vi tagit emot de senaste två åren så är situationen närmast olöslig.

Det är också dags att en gång för alla krossa myten om att asylmottagande löser problemen med arbetskraftsbrist, något som vissa fortfarande envist hävdar. Jag har flera gånger påpekat att påståendet saknar grund. De nyanlända som har utbildning eller har yrken som är eftertraktade kommer säkert relativt snabbt att komma i egen försörjning och utgör inget problem på sikt. Problemet är de övriga, som alltför ofta är saknar utbildning eller i vart fall har mycket kort sådan. En hel del är rent av analfabeter. Denna grupp är väldigt stor idag samtidigt som de enkla jobb som skulle kunna passa dem är alltför få. Risken för mycket hög permanent arbetslöshet för denna grupp är överhängande. Dessa grupper utgör redan idag den största gruppen arbetslösa hos arbetsförmedlingen, och värre lär det bli. För varje nyanländ vi får i arbete får vi också en ökad arbetslöshet till följd av alla dem som inte kommer i arbete. Arbetslösheten bland nyanlända flyktingar är mycket högre än bland övrig befolkning i hela västvärlden, inte bara i Sverige. Inget tyder på att detta skulle gå att lösa på något snabbt och enkelt sätt. Asylmottagandet ökar med andra ord arbetslösheten kraftigt, det är ett obestridligt faktum.

Som moderaternas ansvarige i finansutskottet för kommunernas ekonomi funderar jag över vad detta får för följder för kommunernas ekonomi kommande år? De första två åren står ju staten för kostnaden för nyanländas försörjning. Men därefter går ansvaret över på kommunerna. Hur ska små kommuner som Ovanåker, Ockelbo och Avesta klara kostnaderna för försörjningen av alla nyanlända som inte får arbete? Moderaternas förslag att utöka statens ansvar till tre år skulle naturligtvis innebära en viss lindring eftersom något fler kan förväntas komma i egen försörjning innan kommunerna tar över försörjningsansvaret. Men det lär knappast lösa hela problemet för de mest utsatta kommunerna. Och regeringen står ju dessutom fast vid att staten bara ska ansvara för de första två åren.

Nya energiöverenskommelsen baseras på Alliansens tidigare politik

2016-06-10

I dag presenterades den nya blocköverskridande energiöverenskommelsen mellan Regeringen (S-MP) och Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Efter att ha läst materialet översiktligt och lyssnat på presskonferensen kan jag bara konstatera att överenskommelsen i allt väsentligt innebär att S och MP köper Alliansens tidigare energiöverenskommelse närmast rakt av - trots all kritik man riktade mot Alliansens politik under valrörelsen 2014. Även i fortsättningen kommer svensk energiproduktion att bygga på tre ben - vattenkraft, kärnkraft och nya förnybara energikällor. Några större skatte- eller avgiftshöjningar innehåller överenskommelsen inte heller.

Överenskommelsen är viktig och säkerställer att Sverige har en trygg, konkurrenskraftig och hållbar energiproduktion för en lång tid framöver.

Moderaternas fokus har varit att lösa kärnkraftens akuta problem och vi har drivit på för att kärnkraften ska fortsätta vara en viktig del av en trygg elförsörjning. Den olyckliga effektskatt som S-MP-regeringen införde - trots våra varningar - snabbavvecklas nu med start från 2017. Det är en nödvändig och viktig åtgärd som bidrar till kärnkraftens långsiktiga fortlevnad. Överenskommelsen innebär också att Alliansens principer för nybyggnation av kärnkraft slås fast brett samt att det inte sätts upp ett stoppdatum för kärnkraften. Det blir genom överenskommelsen fortsatt tillåtet att ersätta gamla kärnkraftreaktorer med nya.

Svensk vattenkraft är avgörande viktig för det svenska elsystemet. Med en ökande andel förnybar energi och utmaningar för kärnkraften ökar vattenkraftens betydelse. Det är rimligt att både värna och utöka vattenkraften. Detta möjliggörs genom dagens överenskommelse som tillåter byggande av ny vattenkraft (undantaget de fyra nationalälvarna). Dessutom sänks fastighetsskatten för vattenkraftverk och man ska se över hur miljöreglerna för vattenkraften tillämpas, något som är viktigt inte minst för mindre vattenkraftverk vilket jag uppmärksammat tidigare på bloggen.

Överenskommelsen innehåller även ytterligare utbyggnad av förnybar energi. Det är ett viktigt tredje ben i det svenska energisystemet. För oss moderater är det dock viktigt att detta görs på ett sätt som hanterar att elbehovet ser olika ut under året samt att det hanterar situationer med låga elpriser. Självklart finns det en del mindre bra saker i alla kompromisser, och jag känner en viss oro för fortsatta subventioner av olönsam energiproduktion, subventioner som får betalas av hushållen. Men det finns vad jag kan se i vart fall inga större skattehöjningar eller avgiftshöjningar för hushåll och industri i överenskommelsen och det känns därmed som att vi nu en gång för alla neutraliserat Miljöpartiets ganska extrema ambitioner på detta område. Och med beslutade kontrollstationer vart fjärde år säkerställer de fem partierna att överenskommelsen värnas och utvecklas i linje med de gemensamma målen och besluten. Det lär förebygga extrema skattehöjningar på energi även i framtiden.

På det hela taget en bra dag helt enkelt, och en stor framgång för moderaterna och de övriga Allianspartierna som ingår i överenskommelsen. Min tro är att även Liberalerna är hyfsat nöjda med det som beslutats, även om man tidigare hoppade av energisamtalen av oro för skenande subventioner. En ny Alliansregering kommer knappast att ha några problem med att följa överenskommelsen.

Ny polisrapport ger en lägesbild över sexuella ofredanden

2016-06-10

Polisens Nationella Operativa Avdelning, NOA, presenterade den 16 maj en omfattande rapport med en lägesbild rörande sexuella ofredanden i landet. Märkligt nog har denna rapport inte fått någon större uppmärksamhet medialt, om ens någon, trots en del mycket alarmerande slutsatser.

Av slutsatserna framgår att under de senaste åren har antalet sexuella ofredanden ökat kraftigt mot ungdomar under 18 år, och sexuella ofredanden har enligt rapporten "blivit normaliserat och pågår ständigt i vardagen".

Miljöerna där dessa typer av brott förekommer är många. Allt från skola och idrottsanläggningar och badanläggningar till allmänna kommunikationsmedel, evenemang, dansställen, restauranger och cafeer, gatumiljö, parker, butik och varuhus. Men trakasserierna ökar också på sociala medier och via telefon. De senaste åren syns en kraftig ökning på alla områden. Sexuella ofredanden på badanläggningar har tredubblats mellan 2014 och 2015. Samma sak när det gäller ofredanden på allmänna kommunikationsmedel. Ofredanden i gatumiljö och parkmiljö har fyrdubblats under samma tid. Och ändå finns det enligt rapporten troligen ett stort mörkertal där endast brott av grövre art polisanmäls.

Gärningsmännens bakgrund varierar enligt rapporten, både vad gäller ålder och etnicitet. Men på några områden ger rapporten en mycket tydlig bild och det gäller den nya och växande företeelsen med ofredanden mot flickor som begås i grupp av flera gärningsmän, ofta på evenemangsområden, samt övergrepp i badanläggningar och simhallar. Polisen sammanfattar detta så här: "De brott som begåtts i grupp är till antalet få men har skapat en känsla av hjälplöshet och flickor som drabbats har känt sig djupt kränkta och rädda för att gå ut. De misstänkta i brott som utförts av en större grupp gärningsmän, på offentlig plats, var främst personer med utländskt medborgarskap. Vid brotten som anmälts i simhallar har de misstänkta gärningsmännen främst varit asylsökande pojkar". Rapporten visar också en övervikt av utrikes födda gärningsmän vid andra typer av övergrepp, exempelvis ofredande på allmän plats. I många utredningar är det dock svårt att fastslå gärningsmannens identitet.

Det finns samtidigt anledning att upprepa att rapporten inte ger något stöd för att svenskfödda män och pojkar på något sätt skulle vara fria från ansvar för sexuella ofredanden. Brott som begås i krogmiljö, på restauranger och nöjesställen har exempelvis enligt rapporten ofta svenskfödda förövare.

Vi måste också vara tydliga med att det aldrig är etniska grupper eller kollektiv av människor som begår brott. Det är alltid den enskilde individen som bär ansvar för sina egna handlingar.

Oavsett vem som är skyldig och var brotten begås så har vi ett allvarligt och växande problem i vårt samhälle. Att unga flickor (och ibland även pojkar) ska vara rädda för att vistas i offentliga miljöer är helt oacceptabelt i ett demokratiskt och öppet samhälle. Och att unga flickor på våra asylboenden är särskilt utsatta och hotade är uppenbarligen också ett växande problem.

Det är dags att sätta ned foten, få fler att anmäla de brott som begås, öka utredningskapaciteten, och se till att de skyldiga döms till kännbara straff. I skolor, boenden och andra miljöer där barn och ungdomar har tillsyn av vuxna måste nolltolerans gälla mot sexuella trakasserier och reaktionerna vara hårda, snabba och tydliga från de vuxna. Att det dessutom behövs tydlighet om svenska lagar, normer och värderingar mot såväl nyanlända som unga asylsökande pojkar är uppenbart. Allvarliga brott som begås under asyltiden bör få konsekvenser vid asylprövningen, det är en åsikt jag tidigare framfört och den förtjänar att upprepas.

Alla pojkar och unga män i vårt land måste uppfostras och lära sig att respektera flickornas rätt till integritet, det är vårt ansvar som föräldrar och vuxna förebilder. Och när någon går över gränsen måste omgivningen tydligt reagera till flickornas försvar. Där kan vi alla bidra till ett tryggare samhälle.

Stora brister i mottagandet av ensamkommande asylsökande barn

2016-06-09

Organisationen Human Rights Watch riktar hård kritik mot Sverige för hanteringen av ensamkommande asylsökande. Det är framförallt kritik på fyra områden: långa handläggningstider, hälsokontroller som inte blivit av, olämpliga boendeformer och brister i systemet med gode män för barnen. Man menar att bristerna leder till att en del barn inte får den vård och omsorg de behöver och har rätt till. Sveriges kommuner erbjuder inte heller tillräckligt stöd till ensamkommande flickor. Tvärtom tvingas många av dem leva på boenden där de utsätts för trakasserier.

Jag är inte förvånad - Sverige tog emot 35.000 "ensamkommande barn" förra året. Det enormt stora antalet gör naturligtvis att mottagandet inte fungerar. Det leder till väldigt långa väntetider, köerna till hälsokontroller blir långa, boendena är inte alltid lämpade för barn och unga och det finns helt enkelt inte tillräckligt många gode män, socialsekreterare och handläggare för att ge barnen ett bra mottagande. Vare sig politiker eller myndigheter kan trolla fram välutbildade människor ur rockärmen och det var redan tidigare svårt att rekrytera gode män. Hur många av de "ensamkommande barnen" som verkligen är under 18 år vet vi inte eftersom man inte gjort några ålderkontroller. Något vi moderater menar att man omedelbart borde börja med. I dag får vi en hel del signaler och bevis på att vuxna asylsökande bor tillsammans med barn på boenden för ensamkommande barn, vilket givetvis är helt oacceptabelt.

Kritiken från Human Right Watch är ytterligare ett bevis på att när man tar sig vatten överhuvudet som Sverige gjort och tar emot fler asylsökande än man klarar av att hantera så går väldigt mycket fel. De som fortfarande hävdar att vi borde återgå till extremt mycket mer generösa regler för asylsökande jämfört med alla omgivande länder, öka mottagandet och avskaffa gränskontrollerna är ofattbart oansvariga. Det skulle snabbt innebära en ännu mycket värre situation än det allvarliga läge vi redan har.

KU vill öka medborgarnas inflytande vid ändrad landstingsindelning

2016-06-08

En majoritet i konstitutionsutskottet, KU, vill öka befolkningens inflytande över ändrad landstingsindelning. En fråga som aktualiserats genom förslaget om nya gigantiska regioner i Sverige.

Enligt nuvarande lag ska medborgarperspektivet, det vill säga att inhämta befolkningens önskemål och synpunkter, iakttas vid ändringar i indelningen av kommuner. Detta gäller dock inte vid en ny indelning av landsting.

Konstitutionsutskottet anser nu att ett krav på att ta hänsyn till medborgarperspektivet även ska gälla vid en ny landstingsindelning. En förändring av landstingsindelningen kan påverka människors vardag lika mycket som förändringar av kommunindelningen, då ett landsting ansvarar för viktiga offentliga uppgifter som sjukvård och kollektivtrafik.

Hur befolkningens inställning ska inhämtas bör övervägas från fall till fall. Konstitutionsutskottet föreslår att regeringen ska uppmanas återkomma med förslag på regler för hur befolkningens önskemål och synpunkter ska beaktas vid ändringar av indelningen av landsting.

Förslaget innebär att KU säger delvis ja till ett motionsförslag som lagts av M, C, L och KD. SD röstade för Alliansens linje medan S, V och MP reserverade sig mot beslutet. De rödgröna anser inte att man behöver beakta folkviljan när det gäller landstingsindelning på samma sätt som vid kommunindelning. Jag tycker det är en helt obegriplig ståndpunkt. Landstings- eller regionindelning ska självklart inte göras genom att man ritar kartor på ett kontor i Stockholm, utan måste växa fram lokalt där medborgare och lokala politiker hittar olika vägar att samverka, eller om så behövs, enas om att gå samman till större enheter. Västra Götalandsregionen är enligt min påsikt ett bra exempel på hur man inte ska genomföra en regionreform utan folklig förankring. Låt oss inte upprepa det misstaget.

Enigt konstitutionsutskott delar min kritik mot statsministern

2016-06-07

I dag höll Konstitutionsutskottet presskonferens angående sin vårgranskning. Det var ovanligt många punkter där man framförde kritik, men för min del är det naturligtvis mest intressant att se vad som hände med min egen KU-anmälan av statsminister Löfvén för hans otydlighet om vem som är hans ställföreträdare och hur detta uppdrag förhåller sig till posten som vice statsminister i regeringen.

Utskottet skriver följande om detta ärende i sin sammanfattning:

Vidare har utskottet granskat befattningen vice statsminister och uppgiften att ersätta statsministern.

Vid regeringsbildningen 2014 anmälde den tillträdande statsministern att den blivande chefen för Miljödepartementet även var vice statsminister. Denne var dock inte statsministerns ställföreträdare, utan ersättare för statsministern blir den av de tjänstgörande statsråden som varit statsråd längst tid, enligt bestämmelserna i regeringsformen.

Några formella fel har inte begåtts, men utskottet framhåller vikten av att det inte heller utanför regeringen bör råda något tvivel om vem som ersätter statsministern om han eller hon skulle ha förhinder. Genom att ge titeln vice statsminister en annan innebörd än vad som gjorts tidigare och som därtill inte fullt ut svarar mot den gängse betydelsen av ordet ”vice” finns en risk för glapp mellan omgivningens förväntningar och den ordning som faktiskt gäller.

Informationen borde enligt utskottet ha varit tydligare, och en lämplig ordning kan vara att en statsminister i samband med regeringsbildningen ser till att informera riksdagen om vem som ersätter statsministern om han eller hon har förhinder."



Konstitutionsutskottet var enigt om denna skrivning, dvs samtliga ledamöter, även socialdemokraterna, står bakom KU:s kritik mot statsministern för hans otydlighet. Det visar att jag hade gott fog för min KU-anmälan.

Jag konstaterar också att min anmälan bidragit till att statsminister Löfvén blivit tydligare. När han meddelade sin regeringsombildning i samband med Åsa Romsons avgång nyligen så gav han klart besked om att nya språkröret Isabella Lövin (MP) är vice statsminister men bara med något slags "ceremoniell uppgift", medan statsministerns ställföreträdare formellt är den minister som har flest tjänsteår. En något märklig ordning kan man tycka, och som väl främst visar att statsministern har lågt förtroende för Miljöpartiets språkrör. Men det blir nu i vart fall tydligt vad som gäller, och det är det viktigaste.

Lägg den nya tillsynsmyndigheten i Västsverige!

2016-06-07

Regeringen har nu en möjlighet att placera den nya myndigheten för tillsyn över polisen och kriminalvården i Göteborg. Det vore en välbehövlig justering av den kraftiga obalansen mellan Stockholm och Västsverige, skrev jag och mina västsvenska riksdagskolleger i en debattartikel i Göteborgs-Posten i helgen:


Ge Västsverige den nya tillsynsmyndigheten

Det är populärt att säga att hela landet ska leva och att det ska finnas möjligheter till jobb och välstånd överallt i Sverige. Trots detta ligger i dag över 150 olika myndigheter i Stockholm medan motsvarande siffra för Göteborg och Västsverige är nio.

Statskontorets senaste utredning visar också att andelen statligt anställda i Västsverige är betydligt lägre än för länen i Stockholm, Uppsala och Norrland. Centraliseringen av statliga myndigheter och arbetstillfällen i huvudstadsregionen riskerar att leda till en överhettning och att nya arbetstillfällen aldrig når utanför Stockholmsområdet. Det vore ytterst olyckligt.

I en statlig utredning från förra året finns det förslag om att inrätta en ny myndighet för tillsyn över polisen och kriminalvården i någon av de tre största städerna. Givet att både riksdag och regering aviserat att man i högre grad vill placera myndigheter i övriga delar av landet än Stockholm är det rimligt att Västsverige äntligen kan få sin tionde myndighet.

Från ord till handling

Statsminister Stefan Löfven och civilminister Ardalan Shekarabi har i en debattartikel i DN även uttryckt sitt stöd för att nya myndigheter ska placeras utanför Stockholm. Nu är det dags att gå från ord till handling. Det naturliga valet vore att placera den nya myndigheten i Göteborg.

En ny myndighet till Göteborg ger nya möjligheter för en breddning av arbetsmarknaden. Myndigheter erbjuder också arbeten inom kommunikation, ekonomi, juridik och statsvetenskap – utbildningar där Göteborgs universitet ligger i framkant. Den nya myndigheten skulle stärka hela regionens livskraft, underlätta för nyrekrytering och bidrar till en vitalisering av arbetsmarknaden i Västsverige. En ny polisiär myndighet i Göteborg kan enklare hämta kunskap och arbetskraft från Göteborgs universitet, erbjuda nya karriärvägar för poliser och åklagare och stärka kompetensförsörjningen i regionen.

Genom att placera den nya polisiära myndigheten i Västsverige visar regeringen att man menar allvar och att det inte enbart är politisk retorik och vackra ord. Nu väntar vi med spänning.

Sten Bergheden (M), riksdagsledamot Västra Götalands läns östra
Mikael Cederbratt (M), riksdagsledamot Västra Götalands läns norra
Jan Ericson (M), riksdagsledamot Västra Götalands läns södra
Lars Hjälmered (M), riksdagsledamot Göteborgs kommun
Ellen Juntti (M), riksdagsledamot Västra Götalands läns västra
Cecilia Magnusson (M), riksdagsledamot Göteborgs kommun
Jenny Petersson (M), riksdagsledamot Hallands län
Maria Plass (M), riksdagsledamot Västra Götalands läns västra
Hans Rothenberg (M), riksdagsledamot Göteborgs kommun
Lars-Arne Staxäng (M), riksdagsledamot Västra Götalands läns västra
Lisbeth Sundén Andersson (M), riksdagsledamot Göteborgs kommun
Michael Svensson (M), riksdagsledamot Hallands län
Cecilie Tenfjord-Toftby (M), riksdagsledamot Västra Götalands läns södra
Camilla Waltersson Grönvall (M), riksdagsledamot Västra Götalands läns norra
Jörgen Warborn (M), riksdagsledamot Hallands län
Cecilia Widegren (M), riksdagsledamot Västra Götalands läns östra


Svenska värderingar är värda att försvara!

2016-06-06



I dag skriver moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra och Konstitutionsutskottets moderate ordförande Andreas Norlén ovanstående utmärkta debattinlägg om hur svenska värderingar utmanas från olika håll och är värda att försvara. (Klicka på bilden för att läsa hela artikeln).

Artikeln avslutas med att man konstaterar att "De här exemplen visar att det svenska samhället vilar på en stark värdegrund, men också att värderingarna utmanas från olika håll. Vi har en plan för ett starkare Sverige och ett samhälle som ska hålla ihop. För att det ska finnas en gemenskap att fira på nationaldagen, behövs grundläggande spelregler som respekteras och har brett stöd. Det gäller därför att vinna debatten om samhällets värderingar, men också att vara bestämd gentemot dem som inte tänker ändra sig utan som tvärtom försöker tvinga andra att leva efter deras idéer. De gemensamma värderingar som gjort Sverige till ett av världens bästa länder att leva i är värda att försvara, både på nationaldagen och alla andra dagar."

Det självklara kan knappast uttryckas tydligare än så här. Och ämnet återkom även i vår partiledares tal idag på nationaldagen. Jag är oerhört glad för att moderaterna idag tydligt står upp för dessa värden.

Folkfest på Ullevi - 70.091 personer såg Håkan Hellströms konsert

2016-06-05



Håkan Hellström är väl inte en av mina favoritartister egentligen, inte riktigt min typ av musik, med undantag för några få låtar. Men det var svårt att motstå att ändå se gårdagens konsert på plats. Som väntat var det väl mer folkfesten och stämningen som imponerade än musiken i sig. Och vädret var det ju inget fel på heller.

Faktum är att den första delen av konserten faktiskt var ganska avslagen. Ljudkvalitén var inget vidare, de mer finstämda låtarna kom knappast till sin rätt alls, och det hördes stundtals inte heller vad Hellström sa på scenen. Men när sedan Miriam Bryant kom upp på scenen och sjöng duett med Hellström hände något och sedan lyfte sig konserten efterhand. På slutet blev det stundtals riktigt bra tryck i både upptempolåtarna och de lugnare delarna, och att få drygt 70.000 besökare sjunga allsång på Ullevi är klart imponerande. Det oväntade extra extranumret och Hellströms sympatiska framtoning där han verkligen ger allt och bjuder på sig själv gav också extra plus. Och vilket avslutningsfyrverkeri! Totalt blev det en kul upplevelse, och lite speciellt att vara med om att slå Ullevis publikrekord. Frågan är om Bruce Springsteen överträffar det den 25 juni? Då är jag på plats på Ullevi igen...



Polisen måste vara närvarande i hela Sverige

2016-06-04

I dag har jag detta debattinlägg i Borås Tidning tillsammans med Beatrice Ask och Cecilie Tenfjord-Toftby:

Polisen måste vara närvarande

Våldsbrott, stölder, bedrägerier, det ökade terrorhotet och framväxten av parallella samhällen är några av de utmaningar svensk polis står inför. Därtill möter polisen de utmaningar flyktingströmmarna och befolkningsökningen innebär. Svensk polis måste fungera. I den situation Sverige befinner sig i samt med de utmaningar som svensk polis står inför duger det inte med en passiv regering som tar bort målet om att Sverige ska ha minst 20 000 poliser och heller inte ser behovet av resursförstärkningar för att rusta polisen.

För Moderaterna är det viktigt att den svenska polisen blir mer effektiv, klarar upp fler brott, är närvarande över hela landet och klarar av alla delar av det polisiära uppdraget. Under Alliansregeringen genomfördes stora satsningar på fler poliser. Nu måste vi gå vidare. Moderaterna vill utbilda och anställa 2 000 nya poliser som i huvudsak ska användas för att förstärka brottsbekämpningen i särskilt brottsbelastade områden samt i glest befolkade delar av landet.

Polisen måste vara närvarande i hela Sverige. Det är viktigt i utsatta områden i Borås och det är viktigt på landsbygden och i småbyarna runt om i Sjuhärad. En ökad trygghet fordrar en närvarande och synlig polis som utreder fler brott än i dag. Sverige behöver en stark och effektiv polis. I delar av våra storstäder har områden vuxit fram som präglas av genomgående hög kriminalitet, våld och skjutningar på öppen gata, öppen droghandel och rivaliserande kriminella gäng som kämpar om makt och pengar. I dessa områden måste polisen förstärkas för att återupprätta förtroendet för rättsväsendet och bekämpa förekomsten av parallella samhällen. I andra delar av landet är det långt till närmaste tätort och därmed också långt till närmaste polisstation. Det är bland annat i dessa områden som vi vill lägga ett antal av de nya poliser vi föreslår i vår vårbudgetmotion. Samtidigt behövs ett mer aktivt brottsförebyggande arbete, där Polisen och kommunerna samarbetar mer och bättre.

Alldeles för många brott klaras inte upp och signalen är att det kommer bli värre. Rikspolischefen varnade i en intervju med Aftonbladet i februari att polisen måste prioritera ned exempelvis kampen mot narkotikabrott och trafikbrott för att mäkta med andra delar av sitt uppdrag. Det är bekymmersamt att regeringen och inrikesminister Anders Ygeman inte tar signalerna från polisorganisationen på allvar. För oss moderater är det en fullkomligt oacceptabel utveckling.

Polisens stora utmaningar framöver kräver fler och ökade resurser. Samtidigt måste de resurserna som redan finns utnyttjas bättre. Smartare arbetssätt, ett tydligt ledarskap och en uppgradering av det polisiära fotarbetet är viktiga beståndsdelar i arbetet med en mer effektiv organisation. Tyvärr verkar det som om regeringen har abdikerat från det politiska ansvaret. Det tydliga ledarskapet som fanns under Alliansregeringens tid är nu borta. För oss moderater är det oacceptabelt om alla inte har rätt och möjlighet till samma trygghet oavsett bakgrund eller geografisk hemvist. Hela landet måste uppleva att polisen finns tillgänglig till alla dygnets tider alla dagar i veckan. Därför vill vi höja polisens förmåga betydligt. Vi tar ansvaret för att svensk polis ska fungera även i framtiden.

Beatrice Ask (M)
Ordförande justitieutskottet

Jan Ericson (M)
Riksdagsledamot

Cecilie Tenfjord-Toftby (M)
Riksdagsledamot


Helt orimligt att tiggande EU-migranter beviljas försörjningsstöd

2016-06-01

Moderaternas migrations- och socialförsäkringspolitiske talesperson, Johan Forssell, skriver idag på SVT Opinion och kräver att lagstiftningen om EU-migranters rätt till försörjningsstöd måste ses över.

Bakgrunden är en aktuell dom i Förvaltningsrätten i Malmö som har gett en EU-migrant rätt till försörjningsstöd. Det är inte rimligt att EU-medborgare, som inte jobbar eller studerar, och som har varit i Sverige enbart en kortare tid, ska ha rätt till försörjningsstöd här.

Sedan tidigare finns det även beslut från Skolinspektionen som innebär att EU-migranters barn har rätt till skolgång även om föräldrarna inte jobbar eller studerar.

Dessa beslut kan sammantaget få långtgående konsekvenser för landets kommuner. Därför anser Moderaterna att regeringen måste agera och det snart.

Läs hela artikeln här.

EU ger tillstånd till fortsätta gränskontroller under sex månader

2016-06-01

EU-kommissionen och EU:s ministerråd har godkänt önskemålet från Danmark, Sverige, Tyskland, Norge och Österrike om att få upprätthålla den tillfälliga gränskontrollen i sex månader.

Tidigare har gränskontrollerna bara kunnat förlängas en månad i taget, men nu har Danmark förlängt gränskontrollen mot Tyskland till den 12 november medan Sverige förlängt gränskontrollerna till Danmark till den 11 november. Gränskontrollerna kommer som tidigare att utföras på olika platser i polisregionerna Syd, Väst och vid Öresundsbron.

Idag dras ersättningen in för dem som fått avslag på asylansökan

2016-06-01

Från och med idag börjar den nya lagen gälla som säger att personer som fått avslag på sin asylansökan inte längre ska ha rätt till ekonomiskt bistånd och boende. Undantag gäller för familjer med barn under 18 år. Lagändringen är en del av migrationsöverenskommelsen från i höstas mellan regeringen och Alliansen.

Vissa verkar helt ha gått vilse i frågan. Svenska Dagbladet skriver exempelvis att "nu mister tusentals asylsökande sin ersättning och bostad". De har ju helt fel - detta handlar inte om asylsökande utan om personer som fått avslag på sin asylansökan. De är inte längre asylsökande, utan har fått besked att de måste lämna landet. Självklart ska då inte svenska skattebetalare längre stå för försörjningen.

Jag ifrågasätter för övrigt undantagen för barnfamiljer. Inga undantag borde finnas överhuvudtaget. Har man fått avslag så har man. Då saknar man asylskäl och ska återvända hem. Dagens undantag kommer att bidra till att barn av sina föräldrar tvingas leva olagligt i Sverige och det är fullständigt orimligt.

Dags för krafttag mot kriminella och våldsbenägna asylsökande

2016-05-31

I dag meddelar Migrationsverket att man överväger särskilda zoner för kvinnor på asylboendena för att undvika trakasserier och övergrepp. Tidigare har det i samhällsdebatten funnits förslag om att ha skilda asylboenden för kristna och muslimer.

Båda förslagen är så otroligt feltänkta! Vi talar faktiskt om människor som efter asyltiden ska leva tillsammans i vårt land. Då är det inget annat som gäller än att svenska lagar och regler ska börja gälla från dag ett i Sverige. Den som bryter mot reglerna ska regelmässigt gripas, åtalas och dömas enligt svensk lag. Och grova brott bör enligt min åsikt medföra att gärningsmannen nekas asyl och avvisas från landet efter avtjänat straff.

Det finns inga genvägar. I Sverige ska alla omfattas av samma lagar och regler och dömas på exakt samma grunder oavsett varifrån man kommer. Det är dags att statuera exempel nu. Den svenska släpphäntheten har varat alldeles på tok för länge.

Viktig facebookgrupp granskar SR:s och SVT:s övertramp

2016-05-31



Jag fick ju en del kritik när jag - med rätta - beskyllde Sveriges Television för att ha tappat kraftigt i trovärdighet. Och mitt påstående stärks hela tiden i takt med nya oseriösa inslag. Faktum är att det nu är så många oseriösa programinslag i såväl SVT som i SR (Sveriges Radio) att det startats en ny facebookgrupp bara för att bevaka detta. Och inläggen är många.

Jag följer denna öppna grupp och rekommenderar alla som fortfarande tvivlar på att SVT/SR är oseriösa vänstervridna medier att också gå med. Adressen är https://www.facebook.com/groups/svt.sr/

Bland de senaste inläggen finns exempelvis att man i ett program i P3 kallat Hanif Bali (moderat riksdagsledamot) och Alice Teodorescu (politisk redaktör på Göteborgs-Posten) för "husblattar".

Man kan också ta del av ett sanslöst inslag i SVT:s morgonprogram "God Morgon Världen" den 25 maj där svälten och krisen i Venezuela "enkelt kan förklaras" enligt programledarna. "Det beror helt enkelt på fallande oljepriser". Att landet är en extremt vanskött kommuniststat med en ekonomi i fritt fall nämns inte ens. Jag funderar över varför inte norrmännen också börjat svälta i takt med minskade oljeinkomster?

Bara två exempel på hur SVT och SR i mina ögon helt tappat sin trovärdighet som "public service" och i stället ägnar sig åt såväl indoktrinering som desinformation. Min kritik gäller såklart inte alla program och alla medarbetare, långtifrån, men de oseriösa inslagen är numera så många och vanligt förekommande att kanalerna totalt sett inte längre kan anses vara trovärdiga och seriösa för den som efterfrågar objektiv nyhetsförmedling och saklig samhällsdebatt.

Sjukt regeringsförslag om ökat sjuklöneansvar för arbetsgivarna

2016-05-30

Socialdemokraternas dubbelspel om företagens sjukskrivningskostnader slår nog alla rekord. En liten historisk resumé:

* När Alliansregeringen tillträdde 2006 gällde sedan länge att arbetsgivarna stod för kostnaden för sjukskrivningar de första två veckorna av sjukskrivningsperioden. Dessutom införde den tidigare s-regeringen år 2005 ytterligare 15% evig medfinansiering, där arbetsgivarna alltså tvingades betala 15% av den anställdes sjukskrivningskostnad - utan tidsbegränsning.

* Alliansen avskaffade redan 2007 den eviga medfinansieringen på 15% eftersom det gjorde det svårare för långtidssjukskrivna att komma tillbaka i arbete - ingen vågade anställa dem. Dessutom infördes ett högkostnadsskydd för de resterande två veckorna så att det inte skulle slå oskäligt hårt mot mindre företag.

* Åren före valet 2014 gjorde Socialdemokraterna stor sak av att de ville ta bort medfinansieringen av den andra sjuklöneveckan (trots att det är den första veckan som är det i särklass största problemet eftersom relativt få är sjukskrivna i mer än en vecka). Alliansen valde att i stället förbättra högkostnadsskyddet ytterligare, vilket också var vad näringslivsorganisationerna förespråkade. Trots detta gick (S) till val på att avskaffa andra sjuklöneveckan.

* Nu har S och MP bildat regering. Något avskaffande av andra sjuklöneveckan syns inte till. I stället aviserar nu regeringen en skärpning av företagens medfinansiering. Enligt det förslag som regeringen presenterat ska arbetsgivaren betala 25% av sjukpenningen för medarbetare som varit sjukskrivna längre än 90 dagar. Och detta alldeles oavsett om sjukskrivningen har samband med arbetet eller inte.

Såväl Svenskt Näringsliv som Sveriges Kommuner och Landsting och Statens Arbetsgivarverk protesterar mot det nya förslaget. Dels kommer det att slå hårt mot mindre företag. Medfinansieringen gäller utan bortre tidsgräns, dvs så länge personen i fråga är sjukskriven och fortsatt anställd. Som "kompensation" sänks arbetsgivaravgiften med 0,16%, men för en anställd med medianlön om 26 000 kr i månaden innebär det bara att arbetsgivaravgiften sänks med 41 kronor (!) per månad. För ett litet företag med få anställda och låg lönesumma spelar inte denna kompensation någon större roll i förhållande till kostnaden om man drabbas av en enda långtidssjukskriven medarbetare. Dels riskerar förslaget det att göra att tidigare långtidssjukskrivna eller personer med tidigare sjukdomshistorik kommer att gallras bort vid en anställningssituation - för vem vågar anställa en person som tidigare varit långtidssjukskriven? Slutligen medför förslaget en kraftig kostnadsökning för kommuner och landsting. SKL:s chefsekonom Bettina Kashefi varnar exempelvis för att förslaget kan kosta kommunerna 1,2 miljarder kronor per år. Hon är för övrigt väl insatt i frågan - hon var statssekreterare hos socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) - alltså den minister som avskaffade den gamla medfinansieringen 2007.

På SKL:s hemsida läser jag:"Regeringen planerar att återinföra medfinansieringen i sjukförsäkringen. Förslaget kommer inte att minska sjukfrånvaron. Istället riskerar det stänga människor ute från arbetsmarknaden. Förslaget är fel väg att gå och det kan leda till en tuffare arbetsmarknad. Medfinansiering har prövats tidigare och det finns inga belägg för att det ledde till att fler sjukskrivna återgick i arbete. Istället blev det svårare för personer med ökad risk för ohälsa att få arbete när arbetsgivare blev mer försiktiga vid rekrytering, säger SKL:s ordförande Lena Micko (S)." Det är alltså en socialdemokratisk SKL-ordförande som konstaterar detta.

I en gemensam debattartikel i Dagens Industri beskriver ledande företrädare för de svenska arbetsgivarna - Svensk Näringslivs VD, SKL:s VD samt Statens Arbetsgivarverks generaldirektör - varför de anser att förslaget är mycket illa genomtänkt.

Att Socialdemokraterna ägnar sig åt regelbundet hyckleri, bryter vallöften och skryter om miljonsatsningar samtidigt som man tiger om kostnadsökningar på miljarder är ju något vi fått vänja oss vid. Men förslaget att återigen införa evig medfinansiering av sjukskrivningar är något av det värsta hittills, och inget annat än en katastrof om man på allvar vill ge långtidssjukskrivna en ny chans att komma tillbaka på arbetsmarknaden. Förslaget kommer att skapa ett a-lag och ett B-lag på arbetsmarknaden, där de unga och friska får jobb medan äldre och tidigare sjukskrivna ratas. I en förlängning riskerar det att medföra mycket stora samhällskostnader samtidigt som många mindre företag riskerar att drabbas hårt. Förslaget måste stoppas!

Märkligt seminarium om rekrytering till "Islamiska Staten"

2016-05-27

I onsdags deltog jag på ett seminarium arrangerat av "Riksdagens tvärpolitiska nätverk mot diskriminering och våld i hederns namn". Moderatorer var riksdagens tidigare talman Per Westerberg (M) och riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (V). Det kändes som ett viktigt och angeläget seminarium, vilket gjorde att jag gick på detta trots att inbjudan kom från en vänsterpartist. Vi var en hel del moderater bland åhörarna och seminariet var mycket välbesökt. Men oj vad märkligt det blev!

I panelen fanns bland annat terroristforskaren Magnus Norell (längst till höger på bilden), men visade det sig också, Imamen från Gävlemoskén, Abo Raad, som ju tidigare uttalat sin positivt om IS. I inbjudan fanns inte hans namn med, det stod endast "imam från Gävlemoskén", så jag tänkte att det kanske kommit en ny imam till moskén med en annan syn på IS?
Jag kände först inte heller igen Abo Raad som kom i helt västerländsk klädsel, skjorta och byxor och utan huvudbonad (se fotot, Raad är nummer två från vänster). Men efter ett tag stod det klart för mig att den person som satt på ett riksdagsseminarium om motarbetande av extremism och rekrytering till IS i själva verket var en av de kanske mest skyldiga till att IS lyckats rekrytera i Sverige! Det kändes helt absurt.

Jag valde att lyssna på de inledande anförandena, och särskilt Magnus Norells analys var intressant. Han verkade mena att den vanligaste förklaringen till att unga svenskar, ofta födda i Sverige, söker sig till extrema organisationer som IS/Daesh och liknande knappast beror på social utsatthet. Inte minst är många av de som tagit sig till krigets Syrien och Irak för att ansluta sig till terroristerna välutbildade ungdomar med en socialt stabil situation. Det går inte heller att bara enkelt skylla det på religionen Islam, eftersom det inte finns något stöd alls för det IS gör bland vanliga normala muslimer. Förklaringen verkar mer ligga i att karismatiska ledare lyckas bygga upp en rörelse som med lockande marknadsföring drar till sig sympatisörer. Det finns även andra exempel på liknande rörelser i världen genom historien.

Efter någon timme av seminariet där den inbjudne imamen (via tolk) sagt en del märkliga saker valde jag att avvika. Seminariet blev inte alls som jag hade förväntat.

Både Gefle Dagblad och Expressen har uppmärksammat seminariet som så här i efterhand verkar väldigt märkligt. Jag funderar över hur man valde ut de paneldeltagare som man bjöd in? Jag håller inte riktigt med Magnus Norell om att det trots allt var rätt att bjuda in Abo Raad. Inte med tanke på de åsikter han framfört i andra sammanhang, och att han så uppenbart uttalat sig positivt om IS.

Stor riksdagsmajoritet röstade för svenskt värdlandsavtal med Nato

2016-05-27

I onsdags röstade riksdagen med mycket överväldigande majoritet för att Sveriges redan undertecknade värdlandsavtal med Nato ska träda ikraft. Endast V, SD och fyra Miljöpartister var emot. Riksdagsbeslutet medförde att ett antal "gråterskor" förde så mycket oväsen på riksdagens åhörarläktare att talmannen fick göra en paus i voteringen innan vakterna kunde föra ut de stökiga personerna. Återigen visade ytterkantsvänstern att de inte respekterar demokratin.

Både före och efter omröstningen har vi ledamöter fått arga och ibland rent oförskämda mail från enskilda personer eller organisationer som menar att vi agerar i strid med folkviljan samt att detta är första steget mot en Natoanslutning. Man påstår också omväxlande att avtalet ger Sverige skyldigheter att strida för Nato, att Nato får rätt att anlägga baser i Sverige och att Nato kan stationera kärnvapen här. Alltihop är rena myter eller förhoppningsvis missuppfattningar.

Värdlandsavtalet reglerar hur kostnader och praktiska frågor ska hanteras OM Nato på svensk begäran eller inbjudan befinner sig med trupp i Sverige. I dag måste frågor som till exempel försäkringar, tullar och straff måste regleras inför varje övning där Natostyrkor finns på svenskt territorium i samband med gemensamma militära övningar. Värdlandsavtalet gör att ett regelverk finns färdigt på plats om/när Natotrupp ska besöka vårt land. Men det är alltid Sverige som i dessa fall bjuder in, och Nato som avgör om man vill delta i exempelvis militära övningar eller i värsta fall delta aktivt i en konflikt för att hjälpa Sverige vid ett angrepp. Nato har ingen skyldighet enligt avtalet att hjälpa Sverige i ett krisläge och Sverige har inga förpliktelser alls gentemot Nato. Nato har självklart ingen rätt att vare sig föra in kärnvapen på svensk territorium eller upprätta baser här om inte Sverige först erbjudit Nato att göra detta. Norge liksom Danmark är för övrigt bevis på att det går utmärkt att vara med i Nato utan att behöva ha kärnvapen på sitt territorium. För övrigt är det värt att påminna om att det är enskilda länder som har kärnvapen, inte Nato som sådant.

Vissa kritiker menar att Sverige aldrig kan kontrollera om det finns kärnvapen på Nato-fartyg eller flygplan. Det är möjligen korrekt, men det förändras inte på något sätt av värdlandsavtalet - redan idag tar vi emot Natotrupp, fartyg och flygplan i samband med övningar, och kontrollen av eventuella kärnvapen blir vare sig lättare eller svårare på grund av värdlandsavtalet.

I det osäkra säkerhetsläge som råder i vår omvärld tycker vi moderater att det är en självklarhet att närma sig Nato för att öka tryggheten för svenska folket. Det fördjupade samarbetet med Nato som värdlandsavtalet innebär stärker det svenska försvaret genom att göra det lättare att öva med en kvalificerad partner. Jag och mitt parti är dessutom för en svensk anslutning till Nato, precis som resten av Alliansen. Men det måste givetvis först förankras demokratiskt bland svenska folket, kanske genom en folkomröstning eller i vart fall genom en mycket bred majoritet i riksdagen där rimligen de två största partierna M och S måste vara överens. Värdlandsavtalet har i detta sammanhang ingen som helst betydelse, det reglerar bara hur man praktiskt ska hantera olika frågor kring sådant samarbete som redan idag sker med Nato. Därför var det en självklarhet för mig och de flesta andra riksdagsledamöter att rösta ja till värdlandsavtalet. Även Finland har för övrigt undertecknat ett värdlandsavtal med Nato.

Alliansen presenterar gemensam politik för ökad trygghet

2016-05-26



Vid ett verksamhetsbesök i Stockholmsförorten Husby idag presenterade Alliansens partiledare, Anna Kinberg Batra, Annie Lööf, Jan Björklund och Ebba Busch Thor, gemensamma förslag för att stärka tryggheten i hela Sverige och framför allt i Sveriges utanförskapsområden. Det handlar om fler poliser, skärpta straff för attacker mot blåljuspersonal och angrepp på väsentliga samhällsfunktioner samt ökade möjligheter att bekämpa brott.

Otryggheten är påtaglig i Sveriges utanförskapsområden. I 15 av dessa områden är situationen särskilt allvarlig. Vägen ut ur utanförskap bygger på fler vägar till jobb, en bättre skola och stärkta möjligheter för var och en att göra rätt för sig. Samtidigt behövs ytterligare insatser för att Sverige ska vara tryggt för alla. Vi kan aldrig tolerera brottslighet, våld och hot eller svika dem som bor i särskilt utsatta områden. I en plan för ett starkare Sverige ingår att öka tryggheten för alla. Därför behövs minst 2 000 fler poliser och att poliserna har möjlighet att vara närvarande och göra sitt jobb. Sverige ska fungera med en trygghet att lita på.

Alliansen har följande gemensamma förslag:

1. Fler poliser för ökad trygghet och bättre möjligheter för polisen att bekämpa brott
Antalet poliser behöver utökas med minst 2 000 fram till år 2020. Polismyndigheten bör ansvara för den exakta fördelningen av de resurser som tillförs för de nya polistjänsterna. Satsningen ska dock bland annat inriktas på de områden där brottsligheten är särskilt allvarlig och där otryggheten är som störst, samtidigt som vi säkrar en synlig och närvarande polis i hela landet som kan utreda och klara upp fler brott. Sammantaget uppgår Alliansens satsningar på fler poliser och fler civilanställda inom polisen till drygt 2,1 miljarder över fyra år, 2017-2020.

2. Skärpta straff för attacker mot blåljuspersonal
Våld mot tjänsteman bör vara ett eget brott där straffet ska vara minst sex månaders fängelse. Samtidigt behöver fler yrkesgrupper, exempelvis inom räddningstjänsten samt hälso- och sjukvården, få ett starkare rättsligt skydd mot angrepp. Därför bör det införas ett nytt brott – våld mot alarmeringstjänstpersonal – där det inte uppställs något krav på att angreppet sker mot någon i dennes myndighetsutövning.

3. Bättre möjligheter för polisen att fokusera på brottsbekämpning
För att frigöra resurser för polisiärt arbete, och ökat fokus på brottsbekämpning, föreslås även att Polismyndigheten får fler civilanställda. Fler civilanställda hjälper även till att frigöra polisiära resurser i väntan på att ytterligare poliser ska utbildas. För detta avsätts minst 100 miljoner kronor per år från och med 2017. För att ytterligare öka polisens förmåga att fokusera på brottsbekämpning bör det även ses över om beredskapspolisen bör återinföras för att förstärka den ordinarie polisverksamheten vid särskilda behov.

4. Skärpta straff för angrepp mot väsentliga samhällsfunktioner och hindrande av utryckning
När angrepp riktas mot väsentliga samhällsfunktioner bör detta anses vara försvårande när straffet bestäms – oavsett om det rör sig om skadegörelse, våldsamt upplopp eller någon annan brottstyp. Vi vill därför införa en särskild straffskärpningsgrund som innebär att alla brott som innefattar ett angrepp mot viktiga samhällsfunktioner leder till skärpta straff. Även hindrandet av uttryckning bör kriminaliseras.

Anna Kinberg Batra stärker sitt förtroende bland väljarna

2016-05-26

Sveriges Television redovisar idag en opinionsmätning från TNS-Sifo som visar att förtroendet ökat kraftigt för moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra, samtidigt som det fortsätter minska för statsminister Löfvén.



Sensmoralen är att varje statsminister eller regering som inleder organiserat samarbete med Miljöpartiet är dömt att straffas av såväl verkligheten som av väljarna. Detta hoppas jag att Alliansen inser och avfärdar alla tankar på eventuell framtida samverkan med MP på riksnivå.

Att det sedan går alldeles utmärkt att på en del håll samverka med Miljöpartiet i kommuner och landsting är en annan sak. Det är främst i rikspolitiken som MP saknar verklighetsförankring i sin politik, på lokalplanet är det mer avgörande vilka personer som företräder Miljöpartiet och hur realistiska och seriösa dessa personer är.

Debattinlägg i dagens BT om moderaternas vårbudgetmotion

2016-05-25

I dag har jag detta debattinlägg i Borås Tidning tillsammans med min utskottskollega Ulf Kristersson och min valkretskollega Cecilie Tenfjord-Toftby. Vi beskriver helt kort några av moderaternas prioriteringar i vårt alternativ till regeringens vårbudget:


Reformer för att Sverige ska fungera

Sverige är på väg åt fel håll. Redan om några år väntas närmare en miljon personer befinna sig i utanförskap. Människor i hela landet riskerar att fastna i hopplöshet och bidragsberoende utan möjlighet till arbete, framtidstro och gemenskap.

  Stefan Löfven (S) blundar för denna utveckling och regeringen tycks helt ha övergett ambitionen att ta itu med samhällsproblemen. Men Moderaterna tar dem på allvar. I den ekonomiska vårmotionen för 2016 satsar vi därför uppemot 20 miljarder kronor på reformer för fler jobb och bättre integration, mer kunskap i skolan samt ökad trygghet.

Fler jobb och bättre integration.  Arbete ska löna sig. Därför föreslår vi ett förstajobbet-avdrag. Det ger en vanlig familj med två arbetande vuxna cirka 3 500 kronor mer per år. Genom en riktad satsning för dem som går från försörjningsstöd till arbete, kan en ensamstående förälder som tar ett deltidsjobb få cirka tusen kronor mer i plånboken. Varje månad.

Alla har också ett eget ansvar att anstränga sig för att få jobb. Men det är bara var fjärde kommun som alltid kräver att en person som får försörjningsstöd ska söka arbete i hela landet. Det borde gälla i alla kommuner.

Utbildningsinsatser måste kopplas till möjligheterna att få jobb. Vi föreslår därför en ny yrkesutbildning som är kopplad till ett skarpt jobblöfte från en arbetsgivare. En ny anställningsform som kombinerar jobb och utbildning för unga och nyanlända bör införas. Vägen till jobb för nyanlända och asylsökande behöver kortas. Därför ska vi fråga människor som kommit hit vad de kan, redan första dagen.

Mer kunskap i skolan.  För att höja kunskaperna behöver elever mer undervisning. Moderaterna satsar därför 5,3 miljarder kronor som ett första steg för en timme mer undervisningstid per dag i lågstadiet. I Borås kommun innebär detta en satsning på cirka 58 miljoner kronor. Vi vill även ha en timme mer matematik per vecka i högstadiet.

Det behövs fler skickliga lärare och att läraryrket blir mer attraktivt. Den svenska skolan kan stärkas med en bättre lärarutbildning, högre lärarlöner, fler förstelärare och lärarassistenter, så att lärare får mer tid till undervisningen. Ökad trygghet.  Det är oacceptabelt att det i Sverige finns laglösa områden där människor lever i otrygghet och där polis och ambulanspersonal trakasseras. För att öka tryggheten och säkerställa en synlig och närvarande polis, avsätter vi resurser till 2 000 fler poliser, särskilt riktat till områden där otryggheten är som störst.

Sverige behöver en ny reformagenda. Den tar vi initiativ till genom den samlade politiken i vårmotionen. Sverige ska fungera.

Ulf Kristersson, ekonomisk-politisk talesperson (M)
Cecilie Tenfjord-Toftby, riksdagsledamot från Södra Älvsborg (M)
Jan Ericson, riksdagsledamot från Södra Älvsborg (M)


Odemokratiska klimatextremister visar sitt allra fulaste tryne

2016-05-24



I dag lyckades en klimatextremist från Klimataktion smuggla in en flaska med röd vätska som han hällde ut över riksdagens plenisal från åhörarläktaren. Det hela inträffade under dagens debatt om Vattenfalls kolgruvor i Tyskland. Händelsen är givetvis fullständigt oacceptabel. (Fotot från Expressen, klicka för länk till artikeln).

I sak förstår jag dem som vill att kolbrytningen upphör, inte så mycket för koldioxidutsläppens skull utan av hänsyn till alla dem vars hem måste rivas för att utöka gruvbrytningen. Många byar har hittills ödelagts o östra Tyskland. Men samtidigt är brunkolen en tysk naturresurs. Den tyska staten skulle aldrig acceptera att kolet inte bryts, lika lite som svenska staten skulle acceptera att den svenska järnmalmen inte tas upp ur jorden.

Demonstrationer är alltid okej, men brott mot lagar och regler är det definitivt inte. Det mest uppseendeväckande idag är därför inte en ensam gärningsman som gör ett attentat i riksdagen. Han är gripen och lär straffas för dådet. Det allvarliga är att organisationen "Klimataktion" inte tar avstånd utan i stället säger sig förstå mannens handlande. Texten nedan kommer från artikeln i Expressen som intervjuat talespersonen för Klimataktion.



Det är bara att konstatera att klimatextremisterna blivit en allt mer otrevlig företeelse. Utomparlamentariska aktivister som inte bryr sig om lagar och regler. Tyvärr tar extremisterna över allt mer av klimatdebatten, både med sina extrema förslag och metoder. Det är skrämmande. Dessa grupperingar tycker jag inte seriösa politiker ska ha med att göra överhuvudtaget.

Finanspolitiska Rådet kritiska till satsning på höghastighetsjärnväg

2016-05-23

Häromdagen redovisade jag Finanspolitiska Rådets omfattande kritik mot regeringens politik på ett antal områden. Bland annat avfärdar man hela tanken på att bygga höghastighetsjärnväg i Sverige. Så här skriver man:

"Det har föreslagits att investeringar i höghastighetsjärnväg mellan Stockholm och Göteborg/Malmö ska finansieras med lån från Riksgäldskontoret i stället för normal anslagsfinansiering. Valet mellan dessa finansieringsformer påverkar inte det offentliga sparandet och därmed inte överskottsmålet. Däremot skulle den föreslagna finansieringsformen innebära att investeringen undantas från den prövning mot andra utgifter och verksamheter som en normal budgetbehandling utgör. Att kostnaderna är stora är ett argument för mer noggrann prövning, inte mindre.

De planerade investeringarna i höghastighetsjärnväg bedöms som samhällsekonomiskt mycket olönsamma. Detta gäller oberoende av hur investeringarna finansieras. Investeringarna bör därför inte genomföras."

Det är inte bara Finanspolitiska Rådet som framför kritik mot en ekonomiskt till synes allt mer orealistisk satsning. Även media börjar uppmärksamma kritiken. Och den 20 maj ägnade Svenska Dagbladet sin ledare åt höghastighetstågen, rubriken var Snabbtåg till Narnia

I ledaren uppmärksammar man Finanspolitiska Rådets kritik, men nämner också att H G Wessberg, statens förhandlare för tågprojektet, avvisar kritiken. "Beräkningsmodellen fångar inte tillväxtens alla aspekter. De missar till exempel bostadsbyggandet" säger han. SvD påpekar dock sedan att kommunerna hävdar att de bostäder som ingår i uppgörelsen med Sverigeförhandlingen bedöms tillkomma oaktat höghastighetsjärnvägen.

De viktigaste poängen i SvD:s ledare är slutsatsen: "Det mest bekymmersamma är att medan snabbtågsprojektet tar politiker till en värld där de realpolitiska förutsättningarna inte längre gäller, skyms satsningar som inte är lika spektakulära och stjärnbeströdda"

De flesta vet nog vid det här laget att jag känner en växande skepsis när det gäller satsningen på höghastighetsjärnväg. Det ger helt enkelt för lite nytta i förhållande till de extrema kostnaderna. Lokalt är det viktigaste att snabbt få en snabb och bra järnväg mellan Göteborg och Borås, via Landvetter flygplats, och om möjligt vidare till Jönköping. Höghastighetståg till Stockholm känns betydligt mindre angeläget. Jag hoppas politikerna på riksnivå kan enas om en bredare satsning på järnvägen som ger betydligt mer nytta för mindre pengar.

Elfsborg gav bort en poäng till ett heroisk kämpande Jönköping

2016-05-22



I dag var det så dags för det allsvenska "derbyt" mellan Elfsborg och nykomlingen Jönköping Södra på Borås Arena. Det började bra, ledning med 1-0 före halvtid. Och i andra halvlek gjorde Elfsborg både 2-0 och 3-1 (bilderna ovan). Men Jönköping gjorde en heroisk insats mot ett blekt Elfsborg och lyckades kvittera till 3-3. Det var inte Elfsborgs dag i dag.

Säsongen har börjat väldigt ojämnt, och det finns i dagsläget inget som motsäger mitt tips om att Elfsborg i år, efter tio fantastiska säsonger med medaljer, cupframgångar och internationellt spel varje år, i år kommer att sluta strax ovanför mitten i tabellen. Bättre än så är man nog tyvärr inte i år. Laget är fullt av unga duktiga spelare, men tyngden saknas och försvarsspelet är tyvärr alltför svagt.



Finanspolitiska Rådet avfärdar regeringens klimatpolitik

2016-05-21

Häromdagen redovisade jag Finanspolitiska Rådets omfattande kritik mot regeringens politik på ett antal områden. Bland annat klimatpolitiken där man dels påpekar att regeringens omläggning av klimatpolitiken är kostnadsineffektiv samt att det är felaktigt att påstå att en striktare klimatpolitik i Sverige än i omvärlden skulle stärka Sveriges konkurrenskraft. Så här formulerar man sin kritik:

"Rådet menar att den svenska klimatpolitiken bör utformas så att den bidrar till att minska de globala utsläppen av växthusgaser till en så låg samhällsekonomisk kostnad som möjligt. I budgetpropositionen för 2016 förklarar regeringen att man avser att trappa ned insatser utanför landets gränser och i stället öka insatserna i Sverige för att minska utsläppen av växthusgaser. Denna omläggning av politiken innebär ökade kostnader för att minska utsläppen av växthusgaser.

Det finns inget empiriskt stöd för att en svensk klimatpolitik som är striktare än omvärldens skulle stärka Sveriges konkurrenskraft. En sådan uppfattning bör därför inte utgöra en grund för svensk klimatpolitik.

Rådet bedömer att den stora globala utmaningen är att minska utsläppen från kolkraft på ett kostnadseffektivt sätt. Rådet menar därför att svensk klimatpolitik – utöver de åtaganden Sverige gjort inom EU – under de kommande decennierna bör inriktas på åtgärder som direkt eller indirekt bidrar till en utfasning av kolanvändningen i världen. Det är inte uppenbart att klimatpolitikens nuvarande inriktning mot en snabb minskning av oljeanvändningen i Sverige bidrar till en sådan utveckling."


Moderaternas nya förslag för att stärka blåljuspersonalens säkerhet

2016-05-20

1. Skärpta straff för våld mot tjänsteman

Straffen för våld mot tjänsteman återspeglar inte allvaret i brottsligheten. Den som hindrar polis och annan blåljuspersonal från att fullfölja sina viktiga uppgifter skadar hela samhället och bör straffas därefter. I dag behandlas hot mot tjänsteman och våld mot tjänsteman i samma straffstadgande. Straffet för våld mot tjänsteman blir ofta cirka en månads fängelse. Många gånger ersätts fängelsestraffet av samhällstjänst. Våld mot en polis är ett allvarligare brott än ett muntligt hot. För att fånga upp allvaret i den här brottsligheten bör våld mot tjänsteman få en egen brottsrubricering där straffet ska vara minst sex månaders fängelse.

2. Fler yrken ska skyddas av lagbestämmelsen om våld och hot mot tjänsteman

Reaktionerna på våld mot poliser, medarbetare inom räddningstjänsten och hälso- och sjukvården måste bli betydligt tuffare. Personal i räddningstjänsten och hälso-och sjukvården omfattas i dag alltför sällan av detta skydd, endast vid myndighetsutövning. Men skyddet omfattar till exempel inte vanliga utryckningar och räddningsinsatser. Detta bör ändras så att medarbetare inom räddningstjänsten och hälso- och sjukvården får samma skydd som poliser.

3. Skärpta straff för angrepp mot väsentliga samhällsfunktioner

Ibland riktas skadegörelse direkt mot polisbilar och andra utryckningsfordon. Vi ser också fall då polisen lockas in i områden för att sedan angripas med stenkastning. När angreppen riktas mot sådana väsentliga samhällsfunktioner bör detta anses vara försvårande när straffet bestäms – oavsett om det rör sig om skadegörelse, våldsamt upplopp eller någon annan brottstyp. Vi vill därför införa en särskild straffskärpningsgrund som innebär att alla brott som innefattar ett angrepp mot viktiga samhällsfunktioner leder till skärpta straff.

4. Ökade möjligheter för poliser att få skadestånd i form av kränkningsersättning

I dag ställs högre krav för att skadestånd i form av kränkningsersättning ska utgå när till exempel poliser är utsatta för brott. I praxis ställs relativt höga krav för ersättning i dessa fall. En utredning bör därför tillsättas med syfte att föreslå lämpliga förändringar i lagstiftningen som syftar till att kränkningsersättning kan utgå i fler fall när poliser är brottsoffer. Att till exempel spotta en polis i ansiktet bör alltid leda till skadestånd. Detsamma ska gälla när poliser utsätts för våld som är att jämföra med misshandel av normalgraden.

5. Ungdomstjänst inom räddningstjänst och polis

När den som är mellan 15 och 17 år döms till ungdomstjänst för brott som innefattat ett angrepp mot polis, räddningstjänst eller medarbetare i hälso- och sjukvården ska påföljden helt eller delvis kunna ske inom ramen för räddningstjänstens eller polisens verksamheter. Syftet är att stärka dessa ungdomars tillit och respekt för viktiga samhällsfunktioner. För att komma i fråga för placering vid räddningstjänst eller polis ska det krävas en individuell lämplighetsbedömning.

Ett gemensamt uppdrag ska ges till Polismyndigheten och Socialstyrelsen, att i samråd med bland annat Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, utforma en fungerande ungdomstjänst inom räddningstjänst och polis.

Passande att stå för dagens citat i Borås Tidning

2016-05-20

I dag står jag för dagens citat i Borås Tidning. Det kommer från mitt blogginlägg häromdagen om det växande våldet i våra utanförskapsområden:



I det blogginlägg som citeras (liksom i flera tidigare) framförde jag bland annat min önskan om tuffare tag mot dem som angriper blåljuspersonal under utryckning, exempelvis genom att kasta sten på polis och räddningstjänst, skära upp däck på utryckningsfordon eller krossa vindrutor på polisbilar. Skärpta regler är också något jag argumenterat för internt i partiet. Angrepp mot blåljuspersonal innebär ett angrepp på demokratin, men det medför också stora risker för alla som bor i dessa områden om man inte kan få den hjälp man behöver i en nödsituation.

Problemet är ju inte unikt för Sverige. Jag har tidigare uppmärksammat att Australien har mycket hårda straff för detta och en mycket slagkraftig retorik (se affischen nedan). Jag vet att många moderater uppmärksammat detta, och det syns också i Tomas Tobés svenska tolkning av den australienska affischen.

Jag är mycket nöjd med att moderaterna idag presenterar fem nya konkreta förslag för att komma åt denna allvarliga form av brottslighet. Jag redovisar förslagen utförligt i nästa inlägg.




Markbladets reportage från talmansbesöket i Mark

2016-05-20



Markbladet har i veckans nummer ett helt uppslag om talmansbesöket i Mark. Klicka på småbilderna ovan för att läsa.

Nedan några bilder som jag citerar från Markbladets nätupplaga, där det finns ett antal bilder från besöket. Jag har minskat ned och beskurit några av bilderna för att de ska få plats. Fotograf: Christer Hansson.









Är verkligen "klimathotet" största hotet mot civilisationen?

2016-05-19

Det är inte svårt att hitta ett antal seriösa och hyfsat sannolika allvarliga hot mot vår planet och vår civilisation.

Att jorden ska kollidera med en större asteroid är inte bara science fiction utan en realitet som forskarna sysselsätter sig med på allvar för att försöka förutse och även åtgärda. Det skulle annars kunna ödelägga stora delar av jorden.

Ett annat allvarligt hot är om den gigantiska vulkanen i Yellowstone i USA skulle få ett stort utbrott. Forskarna menar att stora delar av USA och Canada då skulle bli obeboeliga under mycket lång tid, och att det i sin tur givetvis skulle få mycket allvarliga följder för hela den västerländska civilisationen.

Nyligen läste jag ett skrämmande artikel i Miljömagasinet om risken för att en kraftig solstorm skulle kunna slå ut all elektronik och elektricitet på jorden, vilket i sin tur skulle kunna medföra att upp till två miljarder människor skulle kunna dö av hunger, vattenbrist eller av direkta skador när alla kärnkraftverk råkar ut för härdsmältor när kylsystemen slutar fungera. Visserligen finns det andra forskare som menar att farorna överdrivs, men det är helt klart ett skrämmande scenarie. Starka monster-solstormar inträffar ungefär en gång vart 200:e år, och senast det hände var 1859, alltså drygt 150 år sedan...

Sjukdomar och farsoter har av och till genom århundradena utplånat delar av mänskligheten. På senare år har vi sett exempel på både helt nya virus och epidemier som gamla sjukdomar som vi trodde var utrotade som vaknar till liv igen. Och samtidigt blir allt fler virusstammar antiobiotikaresistenta vilket gör det allt svårare att verkningsfullt behandla dem som insjuknar. Många menar att detta är det absolut största hotet mot mänskligheten.

Som om inte detta räckte växter extremism och terrorism i världen och riktade terrorhandlingar mot elförsörjning eller vattenförsörjning kan lamslå stora delar av vårt högteknologiska och storskaliga samhälle. Cyberatacker av den typ som drabbade våra stora medier nyligen kan utvidgas till att även omfatta myndigheter och viktiga samhällsfunktioner - vi har redan tidigare konstaterat att överbelastningsattacker drabbat flera myndigheter. Under maj månad har två sabotage utförts mot kommunikationsmaster i Borås och Tranemo och slagit ut både radio, TV och räddningstjänst.

Vi har dessutom ett grannland (Ryssland) som enligt SÄPO bevisligen ägnar sig åt spionage och rena krigsförberedelser i Sverige och andra länder. Den politiska spänningen mellan Ryssland och Nato/Europa har växt på senare tid, samtidigt som det nya svenska försvaret befinner sig i en omvandling som inte på långa vägar är färdig. Den svenska militära kapaciteten att försvara landet är enligt många bedömare alldeles för svag.

Vad prioriterar då regeringen och många andra svenska politiker? Jo "krafttag" mot "klimathotet". Denna enda fråga tillåts äta upp allt mer av Sveriges begränsade ekonomiska resurser. Samma sak verkar gälla i en del andra västeuropeiska länder. Detta för eventuellt av människan orsakade klimatförändringar som - kanske - kan medföra problem för mänskligheten om 50 eller 100 år. Allt detta sker trots att det är svårt att ens veta hur stort mänsklighetens bidrag till dessa förändringar egentligen är, med tanke på att klimatet alltid förändras - alldeles av sig själv, och ofta dramatiskt. Mitt föregående blogginlägg är bara ett exempel av många på kritiska röster i forskarvärlden.

Min enkla, om än retoriska fråga är - gör verkligen politiken rätt prioriteringar?

Sverige idag är långtifrån självförsörjande på vare sig livsmedel eller viktiga läkemedel. Vi har inga beredskapslager av olja och bensin. Vårt försvar är sedan decennier kraftigt nedrustat. Allt i vårt samhälle styrs av mycket sårbara IT-system och elektronik. Vår vattenförsörjning är mycket sårbar. Samma sak gäller vår elförsörjning och våra kommunikationssystem. Så sent som idag har vi sett hur ett fel i radarsystemen totalt kan stoppa all flygtrafik och hur ett fel i SJ:s biljettbokningssystem samtidigt satt järnvägstrafiken ur spel. Det finns oerhört mycket att lägga pengar på för att rusta vårt samhälle inför akuta hot och risker.

Men svenska politiker prioriterar att jaga koldioxid. Vi ska vara bäst i klassen, och det verkar inte finnas några ekonomiska begränsningar. Denna prioritering skrämmer mig.

Ny rapport: Naturliga klimatvariationer större än man trott

2016-05-19

Dagens Nyheter hade den 7 april i år en intressant artikel som jag uppmärksammades om nyligen. Man uppmärksammar en tung vetenskaplig rapport som visar att de naturliga klimatvariationerna varit mycket större än man trott de senaste 1.200 åren.

"Att spå vad global uppvärmning betyder för regn och torka hör till det knepigaste för klimatforskarna. Och det blev just ännu svårare, visar en ny studie. Svängningar mellan torrt och blött har varit betydligt större de senaste 1.200 åren än man hittills trott.

En gängse bild i klimatforskningen säger att den globala uppvärmningen kommer att göra torra områden torrare och blöta områden blötare. Den bilden är också grund för en hel del samhällsplanering. Men det är inte så enkelt. Troligen är det delvis fel. Det framgår av en banbrytande ny forskningsstudie av nederbördsmönstren på norra halvklotet under 1.200 år".

"Slutsatsen är att svängningarna mellan torra och blöta perioder har varit mycket större än man tidigare trott. 1900-talet utmärker sig inte som ett sekel med särskilt stora avvikelser från det normala när det gäller torka och nederbörd."

"Studien ger inget belägg för de gängse klimatmodellernas resultat som visar att avvikelserna i nederbörd och torka var större under 1900-talet än tidigare. – Den ökningen stöds inte av vår rekonstruktion. Vi tror att klimatmodellerna har en för liten intern naturlig variabilitet, att de drivs alltför mycket av temperatur på ett för enkelt sätt."


Läs hela artikeln här

Min egen slutsats är att klimatmodellerna gång efter gång visat sig vara bristfälliga och inte stämma med verkligheten när tidigare modeller stäms av mot verklig utveckling. Och det är ju så med datormodeller - de data och parametrar man stoppar in i modellerna avgör vad som kommer ut. Det är just därför jag menar att det är ytterst vanskligt när politikerna baserar politiken enbart på mycket osäkra klimatmodeller som påstås visa vad som händer i framtiden.

Svidande regeringskritik från Finanspolitiska Rådet

2016-05-18

Ända sedan Finanspolitiska Rådets bildades har man i sina löpande rapporter riktat kritik mot sittande regering. Men frågan är om en regering någonsin fått hela sin politik så fullständigt nergjord som Finanspolitiska Rådets gör i sin senaste rapport? För den som vill fördjupa sig mera följer här länkar till Rådets omfattande rapport samt till en längre och utförligare sammanfattning av kritiken i 28 punkter. Nedan följer en mycket kort sammanfattning hämtad från Rådets hemsida:




Angreppen mot kommunikationsmaster visar samhällets sårbarhet

2016-05-18

Den senaste tidens sabotage mot såväl Häglaredsmasten i Borås (i söndags) och en kommunikationsmast i Tranemo (tidigare i maj) väcker oro. Masten i Borås fälldes av någon/några som visste exakt hur de skulle göra och som hade tillgång till de specialverktyg som krävs. Sabotaget i Tranemo skedde inne i en låst byggnad utan att dörren bröts upp. Man hade med andra ord nyckel till byggnaden. Även i detta fall visste man uppenbarligen exakt vad man skulle göra för att orsaka maximal skada.

Nedan en fil från Borås Tidning som filmat den raserade Häglaredsmasten från en helikopter.



Den spontana tanken är att de två händelserna kan ha ett samband. Men oavsett vilket är de obehagliga angrepp mot våra etermedia och kommunikationssystem. Exakt sådana angrepp man kan förvänta sig i samband med ett militärt angrepp mot vårt land. Varför de sker just nu och vem som ligger bakom kan man bara spekulera i, men händelsen väcker återigen frågor om vårt samhälles sårbarhet. Det är uppenbart att samhällets infrastruktur är mycket lätt att slå ut med mycket enkla medel. Detta är enligt min åsikt en av våra allra viktigaste samhällsfrågor idag.

Vetandets Värld i Sveriges Radio: Öknarna krymper

2016-05-17



Jag har flera gånger genom åren länkat till vetenskapliga rapporter, satellitmätningar och experter som konstaterar att den påstådda ökenutbredningen är en myt. Öknarna växer inte, utan de krymper, och en förklaring till detta är bland annat den ökande koldioxidhalten som gynnar växtligheten och den stigande globala temperaturen som ökar nederbörden.

I tisdags förra veckan hade Sveriges Radios Vetenskapens Värld ett inslag som återigen bekräftar detta. Öknarna växer inte, utan de krymper! Så här skriver Vetenskapsradion på sin hemsida:

"Det var mot slutet av 1960-talet som idén om ökenspridning på allvar började etablera sig som ett allvarligt hot mot mänskligheten i samband med svåra tork- och svältkatastrofer i bland annat Sahelområdet.

Bilden som tonade fram var att den sparsamma växtligheten i Sahel försvann och Saharas öken spreds med hög fart söderut. På den här tiden var det dock inte så lätt att få en överblick över storskaliga naturförändringar, men i början på 1970-talet med USA:s rymdprogram skulle det förändras.

Ulf Helldén på Lunds universitet och hans kollegor fick tillgång till satellitbilder som visade att Saharas öken inte spred sig. Tvärtom krympte den. Det här kan ju framstå som en god nyhet, men Ulf Helldéns forskningsresultat möttes av negativa reaktioner.

Motståndet mot de nya forskningsresultaten kom från FN-systemet och den så kallade G77-gruppen som bestod av 77 utvecklingsländer.

Det framstod som om företrädare för gruppen ville ha kvar den alarmistiska bilden av ökenspridningen eftersom den var ett redskap för att kanalisera biståndspengar till utsatta länder."


Under texten om inslaget finns ytterligare länkar till tidigare program som visar att ökenutbredningen är en myt. Och ett inslag som redan 2005 förutspådde ett grönare Sahara:
Torra landområden blir allt grönare (26/2 2015)
Satelliter ser ökande grönska på jordklotet (27/2 2015)
Växthuseffekten kan ge grönare Sahel (södra Sahara) (26/9 2005)

Jag skulle för övrigt vilja påstå att det är precis samma sak med de alarmistiska hoten om den allt snabbare havsnivåhöjningen. Den är också till stor del en myt. Havet stiger ungefär i samma takt som tidigare och det finns faktiskt inga tecken alls på att havsnivåerna ökar snabbare än förut. Däremot medför alltför stort upptag av färskvatten under vissa öar, samt sandupptagning från havsbotten runt öarna att vissa öar "sjunker". I dessa fall kan det ju uppfattas som att det är havet som stiger. Det är därför viktigt att ta del av satellitmätningarna och se vad som egentligen sker, i stället för att sprida skrämselpropaganda och domedagsprognoser.

Besök på SM i Ung Företagsamhet

2016-05-17

Denna vecka hålls finalerna i Ung Företagsamhet på Älvsjömässan i Stockholm. Jag brukar försöka besöka mässan och träffa en del av våra lokala företagarungdomar från Sjuhärad, och även i år blev det tillfälle att göra ett besök. Det var imponerande att se energin och kreativiteten, och det var tydligt att flera av dessa tillfälliga UF-företag redan genererar intäkter och att flera av dem troligen kommer att drivas vidare även efter att eleverna gått ut gymnasiet. Nedan några av de företag jag besökte:



Från min hemkommun Marks Gymnasieskola kommer FlameTex UF som tillverkar särskilda förkläden i brandsäkert tyg som även går att använda som brandfilt om det hände ren olycka på spisen eller under grillningen. Man har redan intresserade företagspartners. marks Gymnasieskola är också basen för ReDesign UF som tillverkar dricksglas, snapsglas och lampskärmar av gamla flaskor. Man skär av tomflaskor och slipar dessa och får fram jättefina produkter. Mycket kreativt och ett utmärkt sätt att återanvända glas på ett trevligt sätt.



Även på yrkesprogrammen finns stor kreativitet. TM Skogsvård UF är helt enkelt två killar från skogsbruksgymnasiet i Svenljunga som arbetar med att röja och gallra i skogen. Man använder helt enkelt det man lärt sig under utbildningen för att tjäna pengar. OldPhil UF är ett företag som startas av elever på byggprogrammet i Tranemo. Man tillverkar fina skärbrädor av kasserat virke, av exempelvis mahogny, från nedlagda sågverk. Självklart med certifikat som visar att det ursprungligen varit miljövänligt odlat.



Trädgårdsnäring var också ett tema. Kryp In UF bygger insektshotell (!) för att insekterna ska ha någonstans att bo i trädgården och därmed öka pollineringen och skörden i odlingarna. Gro UF säljer små jutesäckar med jord och tillhörande frön så att alla som vill kan odla kryddväxter och annat på balkongen eller i fönstret - utan att behöva släpa hem jord och krukor.

Detta är bara några nedslag i kreativiteten, det fanns mycket annat också, och från Sjuhärad deltog 11 olika UF-företag. Jag önskar alla lycka till i tävlingen, och lycka till med framtiden som entreprenörer!

En fullmatat talmansbesök i Borås och Mark

2016-05-16

Det blev en välmatad dag under talmannens besök. Bland annat intressanta företagsbesök hos Eton, Ludvig Svenssons gardinfabrik och Franzéns textil. Men också besök på Textile Fashion Center, ett intressant föredrag om Borås som kulturstad, samt möte med Elfsborg och Borås Basket och middag på Almåsgymnasiets restaurangskola. Det var trevligt att få visa talmannen och landshövdingen runt i valkretsen!



Ovan tv står jag i en av Etons sömnadsavdelningar för skjortor. Eton har sitt huvudkontor i Gånghester och startade redan 1928 och i sitt prisläge (dyra skjortor) är man störst i världen. Man säljer i 49 länder och påpekar att både president Obama och president Putin bär skjortor från Eton.

Till höger visar Anders Ludvigsson, delägare i Ludvig Svenssons gardinfabrik i Kinna, nyproducerad växthusväv för talman Urban Ahlin.



Ovan tv berättar Tommy Franzen, VD för Franzéns Textil, om företaget för talmannen samt landshövding Lars Bäckström. Bland annat att Tommy Franzén blev årets företagare 2015 och att man haft extremt mycket att göra under föregående höst eftersom man är ensamma leverantörer av sängkläder och startpaket till alla Migrationsverkets nyanlända asylsökande. Även Gekås är stora viktiga kunder för Franzéns.

Till höger berättar Elfsborgs klubbchef Stefan Andreasson om klubben för talmannen och professor Karin M Ekström från Högskolan i Borås.

Rundresa i Sjuhärad tillsammans med riksdagens talman

2016-05-15

I morgon, måndag, är jag på talmansresa i Sjuhärad tillsammans med riksdagens talman och några av mina riksdagskolleger från valkretsen. Vi kommer att göra ett antal besök i Borås Stad och Marks kommun. Det blir också en pressträff kl 13.15 i Textile Fashion Center i Borås. Hela programmet följer nedan.



Musical: Jersey Boys

2016-05-15



I dag besökte jag sista föreställningen i Göteborg av musikalen Jersey Boys. En riktigt, riktigt bra föreställning med skickliga musiker och sångare och bra musik. Och dessutom en sann historia från rockens barndom, i detta fall början av 1960-talet. Toppbetyg!

Vi måste ta tillbaka makten över utanförskapsområdena

2016-05-14

I början av veckan blev en polis knivskuren i tjänsten i den oroliga stadsdelen Hässleholmen i Borås. Och nu överväger polisens skyddsombud att kräva förstärkning i samband med insatser innan man överhuvudtaget vågar gå in i detta bostadsområde. Och i natt i Linköping och Norrköping avvaktade räddningstjänsten att gå in för att släcka bränder innan polisen säkrat området.

Detta är bara två exempel den senaste veckan, två exempel i en lång rad på larmrapporter från utanförskapsområdena runt våra större städer. Det är inte längre bara runt våra tre största städer som vi har fått så kallade "no-go-zoner" där polis, räddningstjänst och samhällsservice (exempelvis post, hemtjänst och kollektivtrafik) inte alltid kan fullgöra sina uppgifter. Särskilt utsatta områden finns idag även i exempelvis Växjö, Linköping, Norrköping och Örebro. Även i många orter i Västsverige finns utanförskapsområden med växande problem. Exempelvis i Jönköping, Halmstad, Trollhättan och som sagt i Borås där läget är mycket allvarligt. Kartan nedan är från moderaternas budgetpresentation nyligen där just insatser mot utanförskapet var en bärande del. Hela 53 allvarliga utanförskapsområden finns idag i södra och mellersta Sverige.



Gemensamt för dessa områden är att de i hög grad befolkas av första och andra generationens invandrare, lågutbildade, arbetslösa och missbrukare. Dessutom finns där inte sällan andra personer med utländsk bakgrund som lever illegalt i landet. Arbetslösheten är hög och utbildningsnivån låg, och de som får arbete flyttar ofta till andra stadsdelar samtidigt som området fylls på med nya arbetslösa och nyanlända. Allt detta leder i sin tur till en hög kriminell närvaro i det offentliga rummet, med såväl omfattande öppen narkotikahandel som våld och utpressning på offentliga platser och i skolorna. Skottlossning och sprängningar är vardag och den sociala oron är stor. Expressen visar i ett färskt reportage att det idag till och med finns områden där etniska svenskar terroriseras som icke önskvärda för att de kriminella gängen vill kunna agera ostört och därför försöker " skrämma bort svennarna".

När vi besökte Peru förra sommaren bodde vi bland annat några nätter i Lima. Vår guide förklarade då att i favelan (kåkstäderna, fotona ovan) mittemot flygplatsen bör man inte vistas ens dagtid. Och att polis och räddningstjänst och ambulanser inte längre kör in i dessa områden - om något händer får invånarna lösa det själva och själva köra sjuka till sjukhuset i egna bilar. Dessa stadsdelar bebos i hög grad av inflyttade från bergstrakterna, och arbetslösheten är hög och drogmissbruket omfattande. De kriminella gängen har idag helt tagit över stadsdelen. Jag tänkte först bara rent spontant att det är fruktansvärt att det är så. Men sedan kom jag att tänka på att det ju är nästan samma sak i delar av Sverige idag. Även om bostäderna i utanförskapsområdena ser helt annorlunda ut än i Limas förorter så är strukturerna liknande.

Vad ska man då göra åt saken? För mig finns det bara en sak som är rimlig - samhället måste ta tillbaka dessa områden innan det är för sent! Det får ta de resurser som krävs. Vi kan inte ha andra lagar och regler i utanförskapsområdena än i resten av vårt samhälle, utan lagen måste gälla lika för alla. Det krävs nolltolerans mot brottslighet, hot, våld och droger, och tillräckliga polisresurser för att gripa och döma alla som bryter mot lagen till kännbara straff. Och extra hårda straff för personer som angriper blåljuspersonal. Moderaternas förslag om 2.000 nya poliser med fokus på tryggheten i de mest utsatta områdena är en bra början. Och om inte det räcker får det bli fler. Låter vi utanförskapsområdena bli permanenta "no-go-zoner" kommer dessa områden att växa och riskera att bli fästen för extremism, terrorism och ökad kriminalitet, vapen- och droghandel. Något som i en förlängning hotar hela vårt samhälle.

Utöver detta måste vi ställa hårdare krav, både på svenska medborgare och på nyanlända. Kravlös försörjning genom sociala bidrag måste bytas mot förväntan på egen försörjning genom arbete. I skolan måste det råda nolltolerans mot våld, hot och trakasserier. Lärarna måste ta makten över klassrummet och rektorn över skolan. Dessutom måste religiös fundamentalism och annan extremism motarbetas aktivt och svenska lagar och regler som sagt gälla lika för alla. Det är dags att sätta ned foten nu!

Så vill moderaterna få fram 20.000 nya studentlägenheter

2016-05-14

En majoritet av landets högskolekommuner uppger nu att det finns ett underskott på studentbostäder, enligt Boverket. Unga som får säga nej till en efterlängtad utbildning på universitetet i en ny stad, långa köer, trångboddhet, att tvingas bo kvar hos föräldrarna, ockerhyror och långpendling följer i studentbostadsbristens spår. Sverige ska fungera. Det innebär att studenter enkelt ska kunna få tag i en bostad.

Regeringen saknar handlingskraft för att ta tag i bostadsbristen på riktigt. Moderaterna har drivit regeringen framför sig på en rad områden. Nu behövs höjda ambitioner i bostadspolitiken. Därför riktar vi ett tydligt krav på nästa bostadsminister om att genomföra de reformer som krävs för 20 000 nya studentbostäder i Sverige till 2020.

Förslag för fler studentbostäder:

• Inför ett särskilt förkortat förfarande för plan- och bygglovsprocesserna med tidsgränser, där dessa processer hos kommunen får ta max nio månader, kopplade till ekonomiska sanktioner.
• Lätta ytterligare på reglerna för tekniska egenskapskrav och utformningsregler. Det bör exempelvis gå att bygga mindre lägenheter än i dag och det bör gå att lätta på till exempel krav kring buller för studentbostäder.
• Gör en översyn av marktillgången nära universitet och högskolor i syfte att frigöra mark för byggande.
• Ge tydliga uppdrag till Akademiska Hus i form av volymmål i bostadsbyggandet för att öka deras byggande och ägande av studentbostäder samt öka antalet bostäder som byggs på mark som ägs av Akademiska Hus. Målen ska utgå från att studentbostadsmarknaden ska vara i balans till år 2020.
• Förbättra möjligheten för universiteten att bygga och förvalta studentbostäder i syfte att främja campus med studentbostäder i anslutning till fler lärosäten.

Anna Kinberg Batra nu populäraste partiledaren även hos Novus

2016-05-14

I Novus senaste förtroendemätning går Anna Kinberg Batra upp i topp som den populäraste partiledaren. Statsminister Löfvén är bara trea.

Här är listan över andelen som har förtroende (föregående mätning inom parentes):

Anna Kinberg Batra ( M) 34 (27) +7
Annie Lööf (C) 30 (28) +2
Stefan Löfven (S) 25 (24) +1
Jan Björklund (L) 23 (21) +2
Jonas Sjöstedt (V) 21 (20) +1
Jimmie Åkesson (SD) 20 (20) 0
Ebba Busch Thor (KD) 13 (15) -2
Gustav Fridolin (MP) 12 (18) -6
Isabella Lövin (MP) 8 (-) -
Åsa Romson (MP) 3 (7) -4
(För Miljöpartiet har man ställt frågan om både avgående och tillträdande språkrör)

Moderaternas vårbudgetmotion

2016-05-14

Moderaterna presenterade ju sin vårbudgetmotion när jag var i USA, och nu har jag gjort en kort sammanfattning. Vårt moderata budgetalternativ har fyra bärande delar. För det första har vi en stramare budget än regeringen och kommer därför att snabbare än regeringen komma tillbaka till överskott i de offentliga finanserna. Dessa ekonomiska ramar är dessutom gemensamma för alla de fyra Allianspartierna och lägger en grund för våra kommande valmanifest.

Det reformutrymme vi ser kommande år (ca 20 miljarder/år) lägger vi moderater på jobbsatsningar, integration, skattesänkningar på arbete, satsningar på skolan och satsningar på ökad trygghet. Vi beräknar att våra förslag bör ge drygt 30.000 fler människor i arbete jämfört med regeringens politik. Till skillnad från regeringen höjer vi inte heller utgifterna för bidrag och transfereringar.

1. Fler jobb och bättre integration:
•Kompetenskartläggning från första dagen för nyanlända
•Utbildningsplikt för nyanlända
•Yrkesutbildning med skarpt jobblöfte
•Fortsätt utbyggnad av yrkesvux och komvux och anpassa till nya grupper
•Skärpta aktivitetskrav i försörjningsstödet
•Ökad jobbstimulans i försörjningsstödet
•Högre aktivitetskrav i etableringsersättningen för nyanlända
•Jobbstimulans för nyanlända och asylsökande
•Förstajobbet-avdraget, skatteavdrag för låga inkomster
•Stramare a-kassa jämfört med regeringen
•Förstajobbet-anställning i LAS
•Dubblerat tak i rutavdraget och utvidgade tjänster
•YA-jobb för nyanlända och långtidsarbetslösa + handledarstöd
•Matchningsanställningar för långtidsarbetslösa
•Företagsrådgivning för utrikes födda
•Förlängd provanställning
•Föräldrapenning endast upp till barnets ettårsdag vid TUT
•Avskaffa undantagsregel i garantipension för nyanlända
•Se över tak för samlad bidragsnivå för nyanlända

2. Mer kunskap i skolan
•Mer tid i skolan: ytterligare en timme om dagen i lågstadiet
•Mer tid i skolan: En veckotimme mer matematik i högstadiet
•Behåll höjning av lärarlöner på 3 miljarder kronor
•Bygg ut karriärtjänstsystemet och utöka satsningen på förstelärare i utanförskapsområden
•Inför lärarassistenter
•Skärpta befogenheter i klassrummet
•Ökat antal lärarledda undervisningstimmar på lärarhögskolan från cirka 8 timmar till 12 timmar i veckan

3. Ökad Trygghet mm
•Stärk polisväsendet med 2000 nya poliser
•Stärk Polisens nationella insatsstyrka så att insatser kan göras på flera platser samtidigt
•Satsningar på ökat återvändande och fler förvarsplatser för personer som fått avvisningsbeslut

4. Budgetförstärkningar
Moderaternas budgetalternativ medför ungefär 33 miljarder i starkare budgetnetto 2020 jämfört med regeringens politik. Bland annat sparar vi på följande:
•Slopade byggsubventioner
•Avskaffande av ineffektiv arbetsmarknadspolitik
•Nej till ny beräkningsmodell för att ytterligare öka biståndet
•Stärkta drivkrafter till arbete i arbetslöshetsförsäkringen
•Stärkta drivkrafter till arbete i sjukförsäkringen
•Ett effektivare flyktingmottagande
•Uppstramning av villkor för föräldrapenning och garantipension för nyanlända
•Översyn av övriga bidragssystem för nyanlända samt tak för samlade bidrag
•Effektivisering arbetsmarknadsutbildningar
•Besparingar på myndigheter

Anmärkningsvärt att avfärda riksrevisionens kritik som "politisk"

2016-05-13

Riksrevisionen kritiserar regeringen hårt för att man fifflar med statens årsredovisning och utgiftstaket. Regeringens skrivningar i Årsredovisning för staten 2015 ger enligt Riksrevisionen inte en rättvisande bild av kopplingen mellan utgiftstaket och överskottsmålet. Dessutom kringgås utgiftstaket genom att utgifter som avser 2016 tidigareläggs till 2015. Riksrevisionen menar att beslutet är att likställa med en höjning av utgiftstaket för 2016. Frågor av sådan betydelse bör normalt behandlas av riksdagen, inte av regeringen ensam. Riksrevisionen skriver att granskningen visar att utgiftstakets roll att stödja överskottsmålet allvarligt har försvagats. Regeringen bör förklara om och hur utgiftstaket fortfarande kan ses som en stöttepelare till överskottsmålet skriver Riksrevisionen.

Finansutskottets ordförande, Fredrik Olovsson (S), avfärdar Riksrevisionens kritik med att myndigheten "blivit alltför politiserad". Det är ett anmärkningsvärt uttalande. Han förklarar inte heller varför han anser detta. Från moderat sida menar vi tvärtom att Riksrevisionen bara gör sitt jobb, och att deras kritik är korrekt och styrker det vi tidigare sagt, nämligen att regeringen slarvar med statens finanser.

Före valet lovade både Stefan Löfvén och Magdalena Andersson att respektera överskottsmålet, att respektera utgiftstaket i statsbudgeten och lovade att följa principen om att finansiera nya utgifter i statsbudgeten krona för krona. Detta brukar vi kalla för det finanspolitiska ramverket. Att försvara detta var ett uttryckligt vallöfte från Socialdemokraterna. I min riksdagsdebatt den 12 december förra året påpekade jag att finansministern redan svikit både överskottsmålet och utgiftstaket. Och att jag såg en uppenbar risk för att man även skulle komma att släppa principen om "krona-för-krona-finansiering av nya utgifter. Och vi vet nu att regeringen släppt även principen om finansiering krona för krona av nya reformer och i stället lånar till löpande utgifter mitt i en högkonjunktur. Och till detta kommer nu alltså kritiken från riksrevisionen om att man fifflar med utgiftstaket.

Sammantaget riskerar alla dessa brott mot det finanspolitiska ramverket att efterhand undergräva förtroendet för statens finanser. Det är mycket allvarligt. Så går det när man lovar allt till alla utan att ha täckning för det i budgeten, och samtidigt har en stor skuld att betala till LO för stödet i valrörelsen. Det kostar för de svenska skattebetalarna.

Självklart ska staten ersätta dem som drabbats av Narkopelsi

2016-05-12

I dag röstade riksdagen om ersättning till dem som drabbades av Narkolepsi i samband med vaccinering mot svininfluensan för sex år sedan. Hittills har drygt 300 personer fått sin narkolepsi godkänd som läkemedelsskada. Det finns nu en bred överenskommelse i riksdagen mellan sju partier att ge en sammanlagd ersättning på upp till maximalt 10 miljoner kronor (utbetalas löpande under livet) till varje person som drabbats. I första hand betalas ersättningen ut från Läkemedelsförsäkringen och i den mån den inte räcker står staten för resterande del.

Vi riksdagsledamöter har fått ett antal mail från drabbade som menar att ersättningen är för låg om den ska kunna täcka försörjningen resten av livet för de värst drabbade som troligen aldrig kommer att kunna arbeta. Vi har också fått ett antal vittnesmål om den fruktansvärda situation de drabbade lever i, det är en sjukdom som är svår att förstå innan man hör berättelser om de drabbades vardag. Och det är fruktansvärt att dessa personer drabbats på grund av att de gjorde som samhället sa åt dem - vaccinerade sig för att bromsa spridningen av den aktuella influensan.

I vår familj vaccinerade vi oss inte. Min hustru som arbetat i vården i många år tyckte att vaccinet kändes ytterst osäkert och otillräckligt prövat och vi valde att inte vaccinera vare sig oss själva eller våra barn. Vi är dock inte motståndare till vaccinationer, tvärtom har vi självfallet i alla andra sammanhang vaccinerat våra barn enligt gällande vaccinationsprogram, och även oss själva inför exempelvis utlandsresor. Men i detta fall kändes vaccinationsrekommendationen väldigt förhastad och närmast panikartad.

Staten garanterar och tar det yttersta ansvaret för ersättningen till de drabbade inom ramen för befintlig lagstiftning, regelverk och grundläggande principer om likabehandling för alla individer som drabbas av läkemedelsskador. Det innebär konkret att ersättningen maximalt kan uppgå till 10 miljoner kronor per person inom ramen för läkemedelsförsäkringen. Liknande beloppsgränser gäller vad jag förstår även exempelvis sjukvårdspersonal som skadas i samband med blodsmitta eller liknande. Det är därmed svårt att ta beslut om helt andra nivåer i just detta fall, eftersom principen om likabehandling gäller i svensk rätt.

Moderaterna anser att de som drabbats av narkolepsi i samband med pandemivaccinering förtjänar en trygg framtid där staten ska ta det yttersta ansvaret. Moderaterna har träffat och lyssnat in de synpunkter som Narkolepsiföreningen för fram. Vi kommer noga att följa utfall, uppföljning och utvärdering av hur ersättningen fungerar till de drabbade och vi är beredda och öppna för att beakta frågan på nytt och vidta korrigeringar om det krävs. Det behövs också en årlig uppföljning angående forskningsläge och utveckling. Man vet exempelvis inte om sjukdomen i framtiden kommer att kunna lindras eller botas. Det är en viktig aspekt med tanke på att vi talar om en hel del barn som har hela livet framför sig. Det är såklart svårt idag att fastställa exakt vad de behöver för ersättning under resten av livet.

Stora förluster på CSN:s studielån

2016-05-12

Riksrevisionen har granskat statens kreditförluster på studielån och hur man hanterar dessa.

I rapporten framgår att den samlade stocken av studielån uppgick till hela 207 miljarder (!) år 2015. Av dessa fordringar betraktar CSN nästan 28 miljarder som osäkra "till följd av lånevillkorens utformning och bristande betalningsvilja". Två tredjedelar hänförs till lånevillkorens utformning och en tredjedel till bristande betalningsvilja. Andelen osäkra fordringar uppgår till hela 14%.

Låntagare i utlandet svarar bara för 8% av den totala lånestocken, men står för hälften av de 8 miljarder som CSN betraktar som osäkra på grund av misskötsel. Det uppdrag CSN fick av Alliansregeringen att öka sina ansträngningar att få tillbaka pengar från låntagare utomlands har hittills gett väldigt litet resultat. Riksrevisionen anser att regeringen måste verka för att få till stånd internationella avtal som gör det möjligt att driva in studielån i andra länder med stöd av beslut eller dom från Sverige. Man anser också att regeringen bör förtydliga den förväntade kreditrisken till följd av generösa lånevillkor (som exempelvis gör att vissa slipper återbetalning eller kan skjuta upp denna).

Befarande kreditförluster på tiotals miljarder kronor är en alltför viktig post i statsbudgeten för att inte uppmärksammas ordentligt.

Riksdagen körde över regeringen i fem viktiga skolfrågor

2016-05-12

I dag körde riksdagen över regeringen i fem viktiga skolfrågor. Det var Alliansförslag som röstades igenom av M, C, FP, KD och SD:

* Sverige bör införa tioårig grundskola
* Skolavslutningar och traditionella högtider som firas i skolan ska få innehålla konfessionella inslag, exempelvis psalmsång
* Regeringen bör utreda frågan om ett nationellt digitalt lärarlyft för att förbättra lärarnas möjligheter till fortbildning kring moderna digitala verktyg och arbetssätt
* De nationella proven bör digitaliseras och rättas centralt för att öka likvärdigheten i bedömningen och avlasta lärarna
* Undervisningstiden i idrott och hälsa bör öka

Samtliga förslag är sådana som finns i moderaternas skolpolitiska program och dagens beslut bygger delvis på gemensamma Alliansmotioner. Det känns bra att riksdagens majoritet nu ställer sig bakom dessa. Återstår att se bevaka att regeringen nu följer riksdagens beslut, vilket man kan känna viss oro inför. S, V och MP reserverade sig mot samtliga förslag.

Därför röstade moderaterna nej till riksdagsbeslut om folkmord

2016-05-12


I går röstade en majoritet i riksdagen, inklusive vi moderater, nej till att riksdagen ska uttala att det pågår ett folkmord i Syrien och Irak. Samtidigt är moderaternas åsikt solklar - terrorrörelsen ISIL/Daesh:s övergrepp mot kristna, yazidier och andra religiösa grupper i Syrien och Irak är fasansfulla. Det handlar om avrättningar, massvåldtäkter, bombningar av kyrkor och måste få ett slut, och Moderaterna anser att detta ska betraktas som ett folkmord. Det är begripligt att detta kan uppfattas som mycket motsägelsefullt. Jag ska försöka förklara varför vi röstade som vi gjorde.

Anledningen att vi röstade nej är alltså inte att vi inte anser att det pågår ett folkmord, utan helt enkelt att riksdagen är fel forum för sådana juridiska avgöranden. Sveriges riksdag ägnar sig inte åt att utforma apeller eller resolutioner, utan riksdagens uppgift är att stifta lagar. Uttalanden av denna art, eller juridisk prövning av om det skett ett folkmord ska göras i andra forum. En majoritet av riksdagen delar detta synsätt.

I Europaparlamentet antas ofta resolutioner av denna typ, och där röstade Moderaterna nyligen för ett uttalande om att det pågår ett folkmord, samtidigt som vi även där påpekar att den juridiska prövningen rent formellt måste göras i rättsliga organ enligt den ordning som finns internationellt:

” Vi har röstat för resolutionen som uppmanar FN, Internationella domstolen och andra att betrakta ISIS utrotningsaktioner mot religiösa minoriteter som folkmord. Vi stöder den uppfattningen men vill samtidigt understryka att begreppet folkmord är en legal, juridisk term och att internationella överenskommelser dikterar både hur det internationella samfundet fastställer att folkmord begåtts och ålägger stater och institutioner att agera. Om ett folkmord i sin juridiska bemärkelse begås ska det därför ytterst fastställa genom de rättsliga ordningar som finns för detta. Vi uppmanar genom vår röst för resolutionen att den process som föreskrivs i FN-konventionen för att förhindra och bestraffa folkmord och brott mot mänskligheten från 1948, påskyndas”.

Moderaterna vill att Sverige agerar kraftfullt i kampen mot ISIL/Daesh. Moderaterna uppmanar FN, Internationella brottmålsdomstolen och andra relevanta organ att betrakta ISIL/Daesh:s utrotningsaktioner mot kristna och andra religiösa minoriteter i Mellanöstern som folkmord. Det viktigaste nu är konkret handling så att övergreppen stoppas. Tillsammans med Alliansen är vi överens om att Sverige ska göra mer i kampen mot ISIL/Daesh. Vi har t ex föreslagit att Sverige ska kunna sända Gripenplan till Syrien och Irak för att delta i insatser mot ISIL/Daesh.

I sammanhanget kan ju nämnas det beslut i riksdagen 2010-03-11 som konstaterade att Turkiet begått ett folkmord mot armenier 1915. Detta beslut togs med en rösts övervikt. (Jag bloggade om detta den 11 mars 2010). Moderaterna röstade även då nej av liknande skäl som vi gjorde igår - det är inte riksdagens sak att göra en juridisk prövning av i detta fall en nära 100 år gammal händelse. De rödgröna partierna som drev fram 2010 års beslut har efter övertagandet av regeringsmakten bytt fot. I dag vägrar man att på regeringsnivå uttala att Turkiet begick ett folkmord. Detta visar att det inte är så lätt att i regeringsställning hantera sin tidigare populistiska riksdagsbeslut.

Moderaterna är konsekventa och har samma hållning nu som 2010. Personligen kan jag förstå att många svenskar anser att riksdagen självklart borde röstat för att konstatera att ett folkmord pågår i Syrien och Irak. Men jag hoppas denna beskrivning förklarar på ett rimligt sätt varför vi menar att just riksdagen är fel forum för detta.

I kommunpolitiken upplevde jag ofta samma sak - ett tryck mot kommunpolitikerna att ha åsikter i en mängd frågor som låg utanför kommunens kompetens. När vi avslog sådana krav var det inte alltid för att vi var av annan åsikt utan helt enkelt för att det inte var en kommunal angelägenhet. Det är viktigt att skilja på åsikter och i vilka forum de framförs eller beslutas.

Färgsprakande Eurovisionssemifinal i Globen

2016-05-11



I går kväll besökte jag den första semifinalen i årets Eurovisionssemifinal i Globen tillsammans med familjen. Det var verkligen en färgsprakande show. Scenbygget och ljussättningen var något av det häftigaste jag sett. Ovan bilder inifrån arenan före semifinalens start, nedan lite exempel från olika framträdanden.









Nedan Greenroom inför det tillkännagivandet av kvällens slutresultat. På högra bilden de tio finalisterna från kvällens semifinal.
I morgon kväll går semifinal två, och på lördag blir det kul att se finalen hemma i TV-soffan!




Hela reseberättelsen från Finansutskottets besök i USA

2016-05-10



Nu har jag gjort färdig hela reseberättelsen från min resa tillsammans med finansutskottet till Washington och San Francisco. I bloggarkivet kan man också ta del av tidigare reseberättelser, både offentliga och en del privata resor.

Bra och modigt av Borås Tidnings ledarredaktion

2016-04-29

Jag har vid flera tillfällen - med rätta - kritiserat Borås Tidnings ledarredaktion för att man emellanåt enligt mitt tycke haft en något naiv och "politiskt korrekt" linje i migrationsfrågan. Men på senare tid har jag överraskats av att man verkar ha svängt om till en betydligt mer realistisk linje.

I dagens ledare för man en modig och klok diskussion kring ärendet i Svenljunga, där en familj ska avvisas efter över 10 år i Sverige. De är idag väletablerade, driver eget företag och är uppskattade på orten. Ett av familjens barn har levt hela sitt liv i Sverige och gått i svensk skola. Trots detta ska de alltså avvisas från landet. Är det rätt? Mitt svar är tveklöst ja, och det är samma åsikt som Borås Tidning förtjänstfullt framhåller i dagens ledare.

Många Svenljungabor är engagerade i familjens sak, och både politiker och privatpersoner kräver högljutt att familjen borde få stanna. Jag har själv fått mail från flera moderater och andra medborgare som vill att jag ska agera i frågan. Jag har svarat att jag inte tänker göra det, dels för att det inte är en politisk fråga utan en fråga för rätttsväsendet som jag inte bör lägga mig i, men också för att jag tycker det är fel i sak att kräva att avvisningen stoppas. När jag förklarat mina skäl är det flera som ändrat åsikt i frågan.

Bakgrunden är att den aktuella familjen ansökte om uppehållstillstånd 2006, men fick avslag av Migrationsverket i mars 2007. Detta överklagades men man fick nej även i Migrationsdomstolen 2008. Trots detta vägrade man medverka till att lämna landet, avstod från att ta ut pass och höll sig undan avvisning. Efter att preskriptionstiden gått ut för ny prövning körde man en ny vända med ansökningar varvid Migrationsöverdomstolen år 2014 slutligen meddelade samma avslagsbeslut som gången innan. Processen har på detta sätt, helt genom familjens eget agerande, pågått i över tio år. Redan 2008 när man fick domstolsbeslut om avslag borde man lämnat landet. Argumentet att man "inte vågade resa hem" är svagt. Om man i Sverige med Europas (fram tills nu) kanske mest generösa regler för asylmottagande fått nej i samtliga instanser, och detta dessutom två gånger, så är knappast asylskälen helt övertygande.

De som menar att familjen borde få stanna av humanitära skäl anser att det är orimligt med en tio år lång process. Men det är som BT påpekar helt familjens eget fel att man inte följt det svenska reglerna. Hade man återvänt hem frivilligt och sedan exempelvis ansökt om att få bli arbetskraftsinvandrare i stället hade det säkert varit möjligt. Men nu har man medvetet struntat i svenska myndighets- och domstolsbeslut. Det ska inte belönas med att man får stanna av humanitära skäl. När socialdemokraternas kommunalråd och en centerpartistisk kommunpolitiker nu gör gemensam sak och kräver att justitieminister Morgan Johansson agerar för att familjen ska få stanna visar man både okunskap och naivitet.

Vi diskuterar idag politiskt hur många tiotusentals personer (kanske uppemot 80.000 enligt regeringen och Migrationsverket) ska förmås att lämna Sverige när de nekas asyl eller uppehållstillstånd. Vi kan inte både oroa oss över att tiotusentals personer vägrar lämna landet efter avvisning och samtidigt göra undantag för varje person som håller sig undan tillräckligt länge. Dessutom är inte detta regeringens fråga - det är inte politiker som beslutar i dessa ärenden, utan våra myndigheter och domstolar. Det borde ett socialdemokratiskt kommunalråd känna till.

Jag ser gärna att den aktuella familjen får möjlighet att återvända till sitt företag i Svenljunga och sedan stanna kvar i vårt land så länge de försörjer sig själva. Men då ska det ske i enlighet med svensk lag och reglerna för arbetskraftsinvandring och inte som belöning för att man medvetet struntat i svenska domstolsbeslut. I ett rättssamhälle ska inte den gynnas som bryter mot regelverken och få extra chanser som de går miste om som snällt återvänder efter ett avslagsbeslut.

Aningen tvetydligt från statsminister Löfvén

2016-04-29

Aktuellts Margit Silberstein twittrar om KU:s utfrågning av statsministern. Bland annat fick han ju frågan om varför han inte berättade offentligt vilket beslut han tagit angående vem som skulle vara hans ställföreträdare. Stefan Löfvéns svar är ju minst sagt något tvetydigt. Vi är för övrigt många som inte fattar vad Löfvén egentligen fattat för beslut. Och vilka beslut han inte fattat.



Statsminister Löfvén i KU-förhör med anledning av min anmälan

2016-04-29

I dag hålls KU-förhör med statsminister Löfvén. Det är tre olika KU-anmälningar mot statsministern som behandlas. Den första punkten på dagordningen rör min egen anmälan rörande det märkliga i att han utsett en vice statsminister som samtidigt inte är hans ställföreträdare om han inte kan fullgöra sitt uppdrag. Att vilseleda såväl svenska folket som andra stater om vem som är hans verkliga ställföreträdare är något som definitivt behöver granskas av KU. Dagens Nyheter ringde mig igår för en intervju med anledning av dagens förhör, och jag upprepade i stort sett det jag framförde i somras när jag skrev min anmälan. Klicka på citatet från DN nedan för att läsa hela artikeln.



Andra KU-anmälningar som behandlas idag rör flyktingpolitiken och EU-politiken. Expressen följer förhören direkt, klicka på bilden nedan (från Expressens nätupplaga) för att följa rapporteringen.



Nytt sysselsättningsrekord sista året med Alliansens politik

2016-04-29

Europaportalen berättade häromdagen igår att Sverige slog nytt sysselsättningsrekord 2015 med 80,5% sysselsatta i åldrarna 20-64 år enligt det gemensamma EU-måttet. Det är en ökning från 80,0% 2014. Via länken kommer man till Europaportalens sida där man interaktivt kan jämföra EU-ländernas sysselsättningsgrad olika år, allt enligt siffror från EU:s statistikbyrå Eurostat.

Sverige låg tvåa i sysselsättningsgrad i EU 2006 med 78,8%, men under Alliansen tog vi återigen steget upp i topp, och vi har nu innehaft förstaplatsen oavbrutet sedan 2010. Under Alliansen nådde Sverige också för första gången någonsin över 80% i sysselsättningsgrad. Och sysselsättningsgraden nådde alltså sin högsta nivå någonsin det sista året som Sverige styrdes med Alliansens budget, dvs 2015. Det är ett tydligt kvitto på att Alliansens politik inte bara skapade fler jobb utan alltså även ökade andelen i arbetsför ålder som arbetade.

Tyvärr talar mycket för en sjunkande sysselsättningsgrad kommande år i takt med att allt fler nyanlända då står till arbetsmarknadens förfogande, samtidigt som regeringen avskaffar en del av våra arbetsskapande reformer, höjer bidrag och ersättningar till dem som inte arbetar och höjer skatterna på jobb, företagande, energi och transporter. Det är knappast en jobbskapande politik. 2015 års rekordhöga siffra över sysselsättningsgraden kan tyvärr mycket väl visa sig bli den högsta siffran Sverige kommer att få uppleva på lång tid. Vänsterpolitik har ett pris.

Asylmottagandet hotar kommunernas ekonomi

2016-04-28

Nyhet från TextTV idag. En mer utförlig redovisning av SKL:s prognoser finns på deras hemsida.

Och sammanfattningen på SVT TextTV är korrekt. Trots att kommunerna fick 10 miljarder extra i höstas (en del av migrations- överenskommelsen mellan regeringen och Alliansen) och att man nu utlovas ytterligare 10 miljarder 2017 i regeringens vårbudget, så räcker detta inte. Kraftiga skattehöjningar väntar för kommuner och landsting från 2018 och framåt för att täcka migrationskostnaderna säger SKL. Man talar om i genomsnitt 1:82 i skattehöjning, vilket är en oerhört kraftig höjning. Vid en månadsinkomst på 25.000 kronor betyder det en årlig skattehöjning med 5.500 kronor.

Fortfarande finns det personer som menar att asylmottagande är ekonomiskt lönsamt. Det är allt mer uppenbart att det är precis tvärtom. Kostnaderna i statsbudgeten ökar mycket kraftigt kommande år, och nu får vi alltså ytterligare prognoser som visar att även kommunerna påverkas dramatiskt. Som moderaternas ansvarige i finansutskottet för kommunekonomiska frågor är jag ytterst bekymrad över situationen.



Inget avbrott i gränskontrollerna under sommaren

2016-04-28

Enligt gällande regelverk för de ID-kontroller på färjor, buss och tåg som beslutades i höstas, och som startade den 4 januari, skulle kontrollerna bara få pågå under sex månader. Därefter skulle en automatisk paus på två veckor gälla innan kontrollerna kan återupptas igen. Det innebär att kontrollerna skulle upphöra två veckor med början den 4 juli. Detta har dessutom visats sig sammanfalla med att andra EU-länder gör paus i kontrollerna.

Såväl Moderaterna som Sverigedemokraterna har krävt att ID-kontrollerna ska fortsätta utan det planerade avbrottet. Hittills har regeringen varit avvisande till detta, men idag tog Riksdagens justitieutskott initiativ till att låta kontrollerna fortgå utan uppehåll. Samtliga partier utom Centern och Vänsterpartiet stödde beslutet. Det betyder att det inte blir något paus i ID-kontrollerna i sommar.

Provisionsförbud skulle skada konkurrensen inom banksektorn

2016-04-27

I kväll deltog jag i ett kunskapsseminarium i riksdagen om Sparbankernas syn på utredningsförslaget om provisionsförbud vid försäljning av finansiella tjänster. Ett antal företrädare för de mindre Sparbankerna deltog, bland annat förre moderatledaren/riksgäldsdirektören/skatteministern Bo Lundgren, som sedan 2012 är ordförande för Sparbanken Öresund.

Förslaget om provisionsförbud har kommit fram i anslutning till att nya EU-regler om ersättningar vid finansiell rådgivning ska införas i svensk rätt. Men det svenska förslaget går mycket längre än av de nya EU-reglerna kräver.

Tanken på ett tvingande provisionsförbud har mött starkt motstånd från såväl Bankföreningen som Sparbankernas Riksförbund, men också från exempelvis Konkurrensverket. Samtidigt är andra för ett provisionsförbud, exempelvis Finansinspektionen och Konsumentverket.

I sak handlar det om att förbjuda att bankerna får provision när de förmedlar olika finansiella tjänster till sina kunder. Vid första anblicken kan det låta vettigt. Höga, och ibland dolda, avgifter är idag en stor del av bankernas intäkter, och personligen anser jag som tidigare bankanställd att avgifterna bankerna tar ut delvis är närmast oskäliga (fondförvaltningsavgifter är ett exempel). Jag tycker också det är märkligt att kalla en säljare för rådgivare. Om jag köper en TV eller en bil går jag inte till en TV-rådgivare eller bilrådgivare, utan till en TV-säljare eller bilsäljare. Och när man köper en produkt på banken ska man vara klar över att den man möter på bankkontoret är mer säljare än rådgivare. Hur mycket man säljer påverkar löneutvecklingen och kan ibland också ligga till grund för personliga provisioner utöver lönen. Jag tycker därför det är bra med en diskussion om avgifternas storlek och bankkundernas samlade kostnader för sina bankaffärer, och att det också blir skärpta regler för hur ersättningar får tas ut.

Men att införa ett absolut förbud mot provisioner slår väldigt ojämnt. De stora affärsbankerna kan ofta erbjuda alla slags produkter via sina egna dotterbolag och därmed stannar hela vinster i bankkoncernen även utan provisioner. De små sparbankerna kan däremot inte ta fram alla slags produkter och erbjuda alla tjänster själva, utan är beroende av att kunna sälja andra företags produkter, och få en del av deras intäkter i provision. Om man inför provisionsförbud gynnas de stora affärsbankerna och de små sparbankerna och nischbankerna missgynnas. I längden motverkar det konkurrens och prispress på bankprodukter. Jag tycker därför att Sverige ska skrota detta förslag. I stället borde debatten handla om hur vi får ner bankernas avgiftsnivåer mera generellt.

Dagens Nyheter: "Vem vinner och förlorar på invandringen?"

2016-04-26

Dagens Nyheter har just nu en serie artiklar om fördelar och nackdelar med invandring. Dagens artikel är så verklighetsfrämmande att jag måste kommentera den.

Den amerikanske forskaren Jennifer Hunt menar nämligen i artikeln att nästan alla är vinnare på invandring. "Nästan alla är vinnare, som jag ser det. Den viktigaste ekonomiska faktorn är att invandrarna är annorlunda än den inhemska arbetskraften. Det ger möjlighet till ökad specialisering och att alla får göra vad de är bäst på. Om lågutbildade invandrare sköter de enkla arbetsuppgifterna, så kan den inhemska befolkningen klättra uppåt mot mer kvalificerade och välbetalda jobb. Det gör ekonomin effektivare, vilket alla drar fördel av."//"Normalt sett skulle jag säga att det är en fördel om invandrarna har låg utbildning. Det öppnar upp för nya typer av tjänster som städning, trädgårdsarbete eller att bära andras väskor"

I grunden förstår jag hennes resonemang, som verkar bygga på att lågutbildade invandrare ska bli en andra klassens arbetskraft som gör de okvalificerade jobben så att vi andra kan koncentrera oss på viktigare saker. Men bortsett från att det för mig är en något udda människosyn med en sådan generell uppdelning, så är det dessutom orimligt att det skulle fungera. Dessa mycket enkla jobb är väldigt få och räcker långtifrån till alla. Dessutom kräver även enklare jobb idag en viss kunskapsnivå. Jag tror, om jag ska raljera lite, att vi knappast kan försörja hundratusentals människor genom att de får bära väskor åt oss andra. Vem vill betala tillräckligt mycket för den typen av tjänster? Visst är det bra med fler tjänstejobb (det är därför jag kämpar för mitt REP-avdrag, RUT-avdrag för reparationstjänster), men det löser knappast alla problem, och många av dessa tjänster kräver som sagt utbildning.

Och det där med lönsamheten då. Vi vet nu att efter 15 år är det endast 34% av asylinvandrarna som är i egen försörjning. Efter 8 år är det 25%. Detta visar tydligt att oavsett hur det ser ut i USA så fungerar inte Jennifer Hunts teorier i Sverige. Här medför tvärtom den samlade asylinvandringen mycket höga samhällskostnader, eftersom alltför få kommer i egen försörjning och bidrar till samhällskostnaderna med sina skatter. En mycket stor majoritet är beroende av samhället för sin försörjning.

Tragiskt att Stockholm är tillbaka i 1960-talets rivningshysteri

2016-04-25

Sent ikväll tog Stockholms kommunfullmäktige beslut om att genomföra bygget av Nobel Center på Blasieholmen, ett beslut som jag i sig inte har någon direkt synpunkt på, även om jag rent estetiskt kan tycka att platsen för bygget känns något märklig. Men man beslutade också att riva Tullhuset från 1876 för att "en flytt inte är ekonomiskt försvarbar". Ärligt talat begriper jag inte att dagens kommunpolitiker inte lärt sig något alls av historien. Många av våra städer har genom åren utarmats på gamla vackra byggnader där grävskoporna gått fram. Göteborg och Borås är två skrämmande exempel, där man fått 1960- och 1970-talskolosser i stället. Och Stockholm är ytterligare ett exempel.

När jag guidar skolklasser i Riksdagen brukar jag berätta att det faktiskt fanns seriösa planer på att riva både det gamla riksdagshuset och det gamla riksbankshuset (där riksdagens plenisal idag ligger). I stället ville man bygga moderna skyskrapor på platsen. Och längre tillbaka i tiden fanns faktiskt seriösa planer på att riva hela Gamla Stan och bygga nya hus. I dag är nog de flesta glada över att det inte blev så. Det räcker att man skövlade all äldre bebyggelse runt Sergels Torg och Klarakvarteren.

Det har rivits en hel del i centrala Stockholm även på senare tid. Exempelvis gamla kulturbyggnader på Djurgården och på Valhallavägen, och det finns beslut om rivning av en del av en större kulturbyggnad på Nybrogatan nära Östermalmstorg. Samma sak hotar en del av de gamla husen runt Stureplan. Faktum är att i en granskning av Svenska Dagbladet förra året konstaterar man att över 100 k-märkta hus rivits i Stockholm de senaste tio åren. Trots motstånd från bland annat Stadsmuseets experter.

Och nu tycker alltså mina moderata partivänner, tillsammans med Socialdemokraterna och Centern att man ska riva ett nästan 150 år gammalt hus, ett av centrums äldsta, för att bygga nytt. Trots att ett flertal remissinstanser sagt nej. Jag tror eftervärlden kommer att döma stockholmspolitikerna för detta, och att det kommer att solka ned bygget av Nobel Center helt i onödan.

Självklart går det att flytta ett hus om man vill. Det är bara viljan som saknas. Kostnaden för en flytt uppskattas till 50 miljoner. Bygget av nya Nobel Center beräknas nu kosta 1,3 miljarder - 1.300 miljoner. Bara den senaste tiden har prislappen ökat med 100 miljoner, alltså dubbelt så mycket som en flytt av Tullhuset beräknas kosta.

Mitt blogginlägg i morse väckte för övrigt medialt intresse, bland annat från Östermalmsnytt/Stockholm Direkt. Jag blev intervjuad per telefon och det blev till slut denna nyhetsartikel. En poäng i sammanhanget är dock att jag faktiskt inte visste att det var just idag kommunfullmäktige i Stockholm skulle ta sitt beslut, det har ju varit många turer i detta ärende. Så timingen blev ju såklart optimal för media, även om det faktiskt var en ren slump att jag bloggade om detta just idag - fotona tog jag för någon vecka sedan. Mitt syfte var alltså inte alls (som artikeln antyder) att försöka påverka kommunfullmäktiges beslut om själva bygget, utan att bidra med ett inspel som skulle kunna lindra motståndet mot bygget genom att flytta Tullhuset i stället för att riva det. Och oavsett dagens beslut så finns fortfarande tid för Stockholms Stad eller Nobelstiftelsen att visa att man lyssnar på stockholmarna och att man vill värna stadens kulturarv, det går utmärkt utan att stoppa bygget av Nobel Center. Man kan om man vill exempelvis använda lite av Nobelstiftelsens stora förmögenhet för att rädda en av centrala stadens äldsta byggnader. Det vore en fin gest.

Elfsborgs sämsta säsongsstart på över 10 år

2016-04-25

Vi Elfsborgssupportrar har blivit väldigt bortskämda de senaste tio åren. Medalj i stort sett varje år, varav två guld, flera cupframgångar, inklusive cupguld, och spel i Europa varje år. Ingen sådan svit varar för evigt.

Efter att ha förlorat ett antal starka spelare till proffsspel ute i Europa de senaste åren, och efter att Anders Svensson och flera andra spelare slutat med ålderns rätt, så var det väl inte helt oväntat att denna säsong skulle bli ett mellanår. Jag har själv gissat på en plats strax ovanför mitten någonstans. Elfsborg har just nu ett mycket ungt lag och detta måste spela ihop sig ordentligt innan resultaten kommer.

Årets inledning är dock resultatmässigt närmast en katastrof, betydligt sämre än väntat. Om det inte var för att spelet varit bättre än tabellen visar så skulle jag vara riktigt orolig. Men det är jag inte - Elfsborg är bättre än tabellen antyder och det kommer att visa sig efterhand. I dag hade AIK tur som vann med 2-1. Och flyt och oflyt jämnar ut sig under en säsong.

Intressant annars att efter fem omgångar är inget lag obesegrat, och det skiljer bara sju poäng mellan topp och botten. Och två helt otippade lag återfinns i toppen, samtidigt som tippade topplag som Göteborg, Malmö och AIK i likhet med Elfsborg har det väldigt tungt. Just nu slår alla varandra, och det lag som först kommer i riktigt god form kan snabbt dra ifrån i tabellen.

Nobelstiftelsen skulle få massor av goodwill om de flyttar Tullhuset

2016-04-25

Häromveckan tog jag en promenad runt Blasieholmen på väg "hem" till min övernattningslägenhet på Östermalm. Jag ville titta lite närmare på den plats där det nya Nobelmuseet är tänkt att byggas. Problemet med den beslutade platsen är att bygget förutsätter rivning eller flytt av tre äldre byggnader, två hamnmagasin (som man nu verkar planera att flytta), samt det gamla Tullhuset från 1876, som enligt planerna ska rivas. Vad jag förstår är Tullhuset en av centrala Stockholms äldsta kulturbyggnader. Jag tycker det är rent skandalöst att ens tänka tanken att riva en 140 år gammal välbevarad byggnad. Man gör inte så!



Det jag inte kan förstå är varför man inte flyttar Tullhuset i stället? En flytt är inte alls orealistisk. Nyligen flyttades den stora gamla Ångfärjestationen i Helsingborg. Byggnaden är 118 år gammal, dvs betydligt yngre än Tullhuset på Blasieholmen. Trots detta anses Ångfärjestationen värd att bevara av Helsingborgs politiker. Ångfärjestationen är en mycket stor byggnad, hela 34 meter bred och väger 400 ton. Arean är 800 meter i bottenplanet och 600 meter på övre planet. Tullhuset i Stockholm är både lägre och mindre och borde vara enklare att flytta.

Flytten i Helsingborg är i sig en fascinerande historia som man kan ta del av via reportage i Helsingborgs Dagblad. Flytten förbereddes under en månad. Bland annat har stag och balkar monterats inuti byggnaden. Innan dess har Köpenhamnskajen, dit Ångfärjan har flyttas, byggts ut och en ny husgrund har gjutits. Med hjälp av tolv domkrafter lyftes byggnaden upp till som mest 1,3 meter. Därefter sänktes den ner på två 75 ton tunga specialtillverkade trailers. På dessa transporterades ekipaget på måndagen 75 meter till den nya betonggrunden. Totalvikt för hela ekipaget, med hus, balkar och trailers var 650 ton. Själva flytten tog 44 minuter. Efter flytten sänktes huset långsamt ned på den nya grunden. Hela flytten kan följas i nedanstående två minuter långa film från Helsingborgs Dagblad.



Köpet och flytten av stationen kostar företaget Midroc (som äger byggnaden) 28 miljoner kronor. Vad det skulle kosta att flytta Tullhuset i Stockholm vet jag inte, men i förhållande till kostnaderna för att bygga Nobelmuseet (ca 1,2 miljarder kronor) är det en försumbar kostnad. Inte minst om den förmögna Nobelstiftelsen skjuter till pengarna för flytten. Tänk vilken goodwill Nobelstiftelsen skulle få om man räddade en av centrala Stockholms äldsta byggnader. Och omvänt - tänk vilken tråkig bismak det får när Nobelstiftelsen och det nya fina Nobelhuset för alltid förknippas med en rivning av en av centrala Stockholms äldsta byggnader?

Finansutskottet vill stoppa bidrag för den som fått avvisningsbeslut

2016-04-25

I torsdags förra veckan röstade finansutskottet ja till en extra ändring i regeringens statsbudget. Detta är en del i höstens migrationsöverenskommelse mellan regeringen (S + MP) och de fyra Allianspartierna (M, C, FP och KD). Nu går ärendet vidare till riksdagen för slutligt beslut.

Bakgrunden är det mycket stora antalet asylsökande som ökar behoven av att frigöra resurser i asylsystemet genom att den som får avslag på asylansökan också snabbare lämnar landet. Därför föreslår regeringen att rätten till ekonomiskt bistånd ska upphöra tidigare än i dag för vuxna utlänningar som inte bor tillsammans med ett barn under 18 år.

I dag upphör rätten till bistånd när en utlänning som omfattas av lagen om mottagande av asylsökande får uppehållstillstånd eller lämnar Sverige. Den som inte lämnar landet frivilligt har märkligt nog haft rätt till fortsatt ekonomiskt bistånd. Nu kommer rätten till bistånd för vuxna utlänningar som inte bor tillsammans med ett barn under 18 år att upphöra när tidsfristen för frivillig avresa enligt avvisnings- eller utvisningsbeslutet löper ut eller, om någon tidsfrist inte finns, när beslutet inte längre kan överklagas. De ändrade reglerna ska enligt förslaget börja gälla den 1 juni 2016.

Egentligen tycker jag det är fel att ha några undantag alls. Har man fått ett avvisningsbeslut bör all rätt till sociala ersättningar eller bistånd automatiskt upphöra. Det är för mig en grundläggande rättsprincip. Jag ställer självklart ändå upp på migrationsöverenskommelsen, det är trots allt ett steg i rätt riktning, men jag tänker fortsätta att argumentera för att den som får ett avvisningsbeslut samtidigt ska nekas alla fortsatta välfärdsförmåner i Sverige (utom den absoluta rätten till akut sjukvård). I denna fråga håller jag därmed med SD som har just den åsikten i sin reservation. Men SD ställer sig samtidigt också bakom beslutet i finansutskottet som därmed samlar sju av åtta partier.
Vänsterpartiet är det enda parti som avvisar lagändringen, och vill att man även i fortsättningen ska kunna få ekonomiskt bistånd trots att man inte har rätt att stanna i landet. Jag begriper inte hur Vänsterpartiet resonerar. Naiviteten verkar vara deras starkaste drivkraft i migrationspolitiken.

Går det att föra en balanserad migrationsdebatt i dagens Sverige?

2016-04-24

Jag börjar allvarligt luta åt att svaret på den frågan är nej.

Häromdagen satt jag med bekanta och pratade, människor jag känt i flera decennier. Självklart kom migrationsfrågan upp - det gör den ju numera i alla sammanhang, oavsett vem man samtalar med, och efter den senaste veckans händelser är det högst naturligt. Men jag fick då höra att jag är dum, naiv och okunnig, att jag inte förstår att jag bidragit till att "rasera Sverige" och "öppna upp för massinvandring av muslimer". Den som uttalade detta är visserligen numera sympatisör till SD, men jag tog ändå illa vid mig av de hårda orden. Inte minst det närmast kollektiva fördömandet av alla muslimer i Sverige och det närmast hatiska motståndet mot invandrare i allmänhet. Jag deklarerade - ganska ilsket - att i mitt Sverige ägnar vi oss inte åt att skuldbelägga människor som grupp på grund av deras religion eller bakgrund. Vi står för individers ansvar för sina gärningar och åsikter. Och jag påpekade också att många muslimer i Sverige är lika oroliga som vi andra över islamistisk extremism - ofta har de värre erfarenheter av detta än någon av oss som bor i Sverige, och det är oftast just detta de själva försökt fly bort ifrån. Till slut förstod jag att jag inte längre var önskvärd och åkte faktiskt hem. Bedrövad.

I går morse vaknade jag så av att läsa dagens Borås Tidning där jag återigen beskylls av en politisk motståndare att "legitimera rasistiska tankar" genom att jag dristat mig till att kritisera inte bara Avpixlat utan även DN som SVT mfl och beskylla dem för att inte ge hela bilden i sin nyhetsrapportering. Detta tolkar personen i insändaren som att jag "likställer seriösa medier med en rasistsajt som Avpixlat". Jag beskylls också för att "stå upp för Jimmi Åkessons rasistiska ideologi". Allt detta är naturligtvis rent trams. Tvärtom har jag gott forskningsstöd för min kritik mot riksmedia.

I debattinlägget får jag dessutom höra att jag "vräkt ur mig förlöjliganden och misstroenden" mot Mehmet Kaplan. "Hur vore det om jag kritiserade Björn Söder i stället"? Visst har jag den senaste veckan deltagit i debatten kring Miljöpartiet i allmänhet och förre bostadsministern Kaplan i synnerhet, både på bloggen, Twitter och Facebook. Och i inlägg om Mehmet Kaplan är det naturligtvis just han som står i fokus - inte Björn Söder.

Att såväl Borås Tidnings ledarsida som Ulricehamns Tidnings dito för en tid sedan valde att medvetet missförstå min kritik mot riksmedia gör mig också besviken. Jag hade väntat mig mer av borgerliga ledarsidor än att spela med i vänsterns brunkletande.

På Twitter igår deltog jag även i en diskussion om Alliansens "skuld" till det omfattande asylmottagandet. Retoriken från mina motdebattörer (troligen en del med SD-sympatier) är att eftersom Miljöpartiet är onda och Alliansen gjorde en migrationsöverenskommelse med dem så är det Alliansens fel att så många asylsökande kommit till Sverige det senaste halvåret. När jag invänder (se tidigare blogginlägg) att detta är en djupt ologisk analys och att man måste se vad som konkret kom ut av överenskommelsen med Miljöpartiet i form av nya regler och lagstiftning så beskylls jag för att inte förstå "vad vi ställt till med". Men jag står fast vid att Alliansens misstag främst var att inte i tid förändra gamla orimliga regler. De faktiska beslut vi tog bedömer jag inte hade någon större betydelse för att öka asylströmmarna till Sverige - trots att jag i sak kritiserade flera av dessa beslut offentligt när de togs.

Jag ingår ju även i moderaternas arbetsgrupp för översyn av välfärdsförmåner till asylsökande och nyanlända. Vi har som bekant en hel del förslag till åtstramningar, varav vissa verkar gå igenom politiskt genom överenskommelsen mellan Alliansen och regeringen i höstas. Men så fort jag berättar om konkreta förslag för åtstramning av orimliga regelverk får jag från vänsterhåll höra att det är SD-politik och att jag borde byta parti. Samtidigt som andra kraftigt främlingsfientliga grupper menar att vi är alldeles för försiktiga och inte tar problemen på allvar.

Samtidigt är det ingen gräns för den kritik jag får när jag deklarerar att jag inte tror på, och inte vill ha, en Alliansregering som är beroende av SD:s stöd. Jag vill helt enkelt inte ge SD vetorätt i alla frågor i flera år. Detta föranleder mycket aggressiva beskyllningar om att jag inte tar ansvar för landet.

En annan reflektion är att det idag verkar vara lika klandervärt att kritisera SD som att avstå från att demonisera dem. Båda delarna väcker ont blod. Men jag kommer inte att hålla med om att "SD är nazister", och jag kommer inte heller att förespråka att Moderaterna ska styra ihop med ett tydligt främlingsfientligt parti. Jag kommer inte att byta åsikt de gånger SD tycker som jag, men jag kommer inte heller att sluta ta avstånd från SD-företrädare och SD-uttalanden när jag tycker det finns anledning. Man kan faktiskt göra alla dessa fyra saker samtidigt!

Allt detta är bilder från den verklighet vi lever i som försöker att ärligt och sakligt resonera och diskutera migrations- och asylfrågor ur ett balanserat perspektiv och hålla rent mot extremister på båda sidor. Så fort man kritiserar dagens migrationspolitik får man kritik från två håll. Dels från dem som tycker att man är rasist och främlingsfientlig så fort man ifrågasätter något överhuvudtaget, dels från dem som tycker att varje förslag är för litet och för försiktigt och att enda lösningen är att stänga gränsen och "kasta ut dom".

Jag börjar faktiskt så smått tappa tron på demokratins och den öppna respektfulla debattens möjlighet att utveckla dagens migrationspolitik. Flera decennier av naiv politik från olika regeringar har nu skapat djupa sår och växande motsättningar i det svenska samhället. Jag är djupt orolig för framtiden för vårt land. Det håller på att slitas isär. Det verkar inte gå att samtidigt ta avstånd från rasister och islamister. Och man får uppenbarligen inte stå för både hjärta och hjärna i asylpolitiken. Man måste visst välja? Jag undrar hur någon politiker i längden ska orka stå för sans och balans i detta debattklimat. Och vad händer när ingen längre orkar?

Dagens Citat i Borås Tidning

2016-04-24

I dag står jag för dagens citat i Borås Tidning. Från bloggen häromdagen. Frågan jag ställer blir för övrigt allt mer relevant ju mer som kommer fram om Kaplan och andra Miljöpartister som verkar ha starkare koppling till islamistiska grupperingar än de flesta nog tidigare trott.



Analys av Alliansens politiska beslut kring asyl och migration

2016-04-23

Nedanstående inlägg skrev jag 3 mars i år. Etersom jag just nu är i en diskussion på Twitter om samma sak lägger jag ut det på nytt. Retoriken i debatten (inte minst från SD-håll) är att "Miljöpartiet är dumma. Alliansen samarbetade med Miljöpartiet. Alltså är det Alliansens fel att det kommer så många asylsökande till Sverige". Det är inte en särskilt djup analys. För att kritisera någon måste man titta på vad det togs för konkreta beslut i frågan som kunde påverka situationen. Och det försöker jag bena ut nedan.

I samhällsdebatten skylls ofta dagens extrema situation med rekordmånga asylsökande på Alliansens politik, och Fredrik Reinfeldt utmålas ofta som huvudansvarig med ibland ytterst nedsättande ordval. Många menar att överenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet bär skulden. Jag menar, trots min personliga kritik mot delar av den då förda migrationspolitiken, att det är en överdriven kritik. Huvuddelen av det svenska regelverket beslutades långt före Alliansens tid. Jag ska här i punktform göra lite nedslag i viktigare beslut som togs i migrationsfrågan under Alliansregeringens tid, inklusive överenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet.

1. Rättssäker instansordning. Regeringens möjlighet att överpröva enskilda asylärenden slopades och i stället infördes en möjlighet till överklagande genom strikt domstolsprövning i flera instanser i likhet med övriga myndighetsbeslut, med rätt till juridiskt biträde för den som var missnöjd med sitt beslut. En bra och viktig förändring, inte minst för att den stärkte rättssäkerheten för de asylsökande och tog bort risken för godtycke.
2. Ansvaret för nyanlända i arbetsför ålder flyttades från kommunernas socialtjänst till arbetsförmedlingen för att markera att en nyanländ inte ska betraktas som socialbidragstagare utan som en arbetssökande. En bra förändring och en viktig signal om att vi i grunden har höga förväntningar på varje människa.
3. Etableringsersättning ersatte sociala bidrag på villkor att den nyanlände deltog i utbildning eller praktik inom etableringsreformen. Även detta var en viktig signal - passivt socialbidrag byttes mot en ersättning som förutsatte motprestation.
4. Skärpta regler för nyanlända som utan skäl avvisar erbjudande om lämpligt arbete, de kan då förlora rätten till etableringsinsatser och etableringsersättning. Alltså ungefär samma regler som för a-kassa.
5. Det första steget mot införande av försörjningskrav vid anhöriginvandring infördes på moderat initiativ. Moderaterna ville gå längre, eftersom vi menar att mottagande av anhöriga blir mycket bättre om det finns en bostad och ordnade förhållanden. Försörjningskrav finns i de flesta andra länder, men förslaget till lagtext blev extremt urvattnad efter att övriga tre Allianspartier krävt en mängd undantag.
6. Förändringar av SFI och utbildningssystemet för att underlätta svenskastudier, samt för att exempelvis koppla svenskastudier till arbete och praktik, förbättra validering och öppna upp för nya utbildningsvägar för nyanlända. Viktiga och bra reformer, som dock behöver utvecklas ytterligare.
7. Införande av samhällsorientering för nyanlända för att sprida kunskap om svenska lagar och bestämmelser och svensk kultur. En viktig signalpolitik som behöver förstärkas med tydligare krav på obligatoriskt deltagande för att underlätta integration.
8. Nya arbetsmarknadsåtgärder som instegsjobb/nystartsjobb mm för att underlätta för nyanlända att komma i egen försörjning. Delvis framgångsrikt, men behöver utvecklas mera.
9. Nya regelverk för att möjliggöra ökad arbetskraftsinvandring när företagen ser behov av detta. I grunden en bra reform som tryggar företagens behov av kompetens och ger den som har ett arbete möjlighet att invandra till Sverige utan att vara asylsökande. Sverige fick med denna lagstiftning världens kanske mest generösa regler för arbetskraftsinvandring. Och människor som arbetar och försörjer sig själva kan aldrig vara ett problem utan är en tillgång.
10. Det blev enklare för en asylsökande som fått avslag på sin asylansökan att istället få tillstånd som arbetskraftsinvandrare. Den anställningstid som krävs för att byta spår kortas från sex till fyra månader.
11. Kvalificeringsperioden för permanent uppehållstillstånd vid arbetskraftsinvandring förlängdes från fem till sju år.
12. Straffbart för arbetsgivare att anställa papperslösa som vistas i landet illegalt.
13. Ändring i utlänningslagen som gör det möjligt att neka prövning av en asylansökan om sökanden redan har status som alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat.
14. Införande av ansökningsavgift och studieavgift för utländska studenter som vill studera på svenska universitet och högskolor.
15. Ökad möjlighet för studenter att stanna kvar och söka arbete eller undersöka förutsättningarna att starta näringsverksamhet i Sverige efter slutförda högskolestudier. Viktig förändring för att dra ökad nytta av de utbildningar som utländska studenter genomgår i Sverige.
16. Moderaterna hade förslag om att medborgarskap som skaffats på falska eller kriminella grunder skall kunna dras in, samt att grovt kriminella personer som vistas i landet skall kunna få sina uppehållstillstånd indragna. Dessa förslag fick dock ingen majoritet i regeringen och genomfördes inte.
17. Asylsökande som fått avslag, och därefter går under jorden, liksom andra personer som vistas illegalt i landet, fick genom överenskommelsen med Miljöpartiet 2010 rätt till skolgång för sina barn och utökad rätt till subventionerad hälso- och sjukvård (utöver den rätt till akutvård som redan gällde). Ett beslut som jag kraftfullt kritiserade eftersom det strider mot grundläggande rättsprinciper och dessutom motverkar att personer som fått avslag på asylansökan frivilligt lämnar landet.
18. Miljöpartiet backade dock samtidigt från kravet på amnesti för gömda som fått avslag på asylansökan och ställde upp på principen att de ska lämna landet. En viktig förändring som gjorde att det inte längre fanns något stöd i riksdagen för "amnesti för papperslösa".
19. "Hjälpregeln" om uppehållstillstånd vid "synnerligen ömmande omständigheter" ändrades när det gäller barn till "särskilt ömmande omständigheter" vilket rent juridiskt innebär en väsentlig lättnad av kraven. Detta för att ytterligare lyfta fram barnrättsperspektivet. Även detta var en del av överenskommelsen med Miljöpartiet, som kanske inte kändes så kontroversiellt just då eftersom att antalet barn som sökte asyl då var mycket litet. Men effekten blir ytterst dramatisk när det idag kopplas till Sveriges bristfälliga ålderskontroll av asylsökande, eftersom det blir en stor fördel i asylprocessen om man är under 18 år. Detta är kanske det beslut som i sak haft störst betydelse eftersom det sannolikt har påverkat antalet ensamkommande barn som valt att ta sig till Sverige.

Sammantaget kan man konstatera att överenskommelsen med Miljöpartiet innebar att man bromsade alla skärpta regler i migrations- och asylpolitiken. De faktiska lättnaderna i regelverken har troligen haft viss betydelse för att fler som uppgett sig vara ensamkommande barn sökt sig till just Sverige, och det kan också ha haft negativ betydelse för att få fler att frivilligt lämna landet vid avslagsbeslut. Om man i övrigt ser på Alliansens olika beslut kan man konstatera att de flesta var kloka och väl avvägda, om än i vissa fall något urvattnade eller försiktiga. Inget av de besluten lär ha haft någon mätbar betydelse för att öka trycket av asylsökande mot Sverige.

Min slutsats om jag försöker vara hyfsat objektiv är att Alliansen med statsminister Reinfeldt i spetsen knappast kan klandras för att man tog en massa aktiva beslut som medförde ett kraftigt ökat tryck av asylsökande mot Sverige. Det saknar grund. Det togs några mindre lyckade beslut, men de flesta var bra och väl avvägda. Däremot kan man definitivt klandra Alliansen för passivitet. Vi borde självklart ha harmoniserat de svenska reglerna med resten av EU och skapat ett hållbart system som skulle ha en chans att fungera även med ett stort asyltryck mot Europa. Då hade vi sluppit dagens panikåtgärder med i praktiken stängda gränser. Till saken hör dock att S-V-MP var emot i stort sett alla regelskärpningar som Alliansen genomförde. Det visar hur svår denna fråga var att hantera.

Tidigare inlägg finns samlade i bloggarkivet