Välkommen till Jan Ericsons hemsida och blogg!
Jag är Moderat riksdagsledamot för Sjuhärad (V. Götalands Läns Södra) sedan 2006.



Min vision som politiker är att människor måste få bestämma mer över sitt eget liv. Människan måste sättas före systemen, individen före kollektivet. Alla människor måste tillåtas växa efter förmåga. Politiker behöver inte reglera och styra allt.

Jag är jurist med erfarenhet från bankvärlden. Är politiskt aktiv sedan 1998. Åren 2002 till 2006 var jag gruppledare för moderaterna och för den styrande majoriteten i Marks kommun. I valet 2006 valdes jag in i Sveriges Riksdag och fick förnyat förtroende 2010 och 2014. Jag är idag ledamot av Finansutskottet. Tidigare mandatperioder har jag varit aktiv i Arbetsmarknadsutskottet, Socialförsäkringsutskottet och Utbildningsutskottet.

Företagande, arbete och utbildning är centrala frågor för mig - det skapar alla resurser till välfärden. I övrigt ogillar jag all slags kvotering, är övertygad om att man kan förena hjärta och hjärna i migrationspolitiken, vill stärka rättssamhället och ha ordning och reda i statens finanser. Jag brinner för miljöfrågor men tar avstånd från extrem "klimatpolitik". Du hittar det mesta om mig och mitt riksdagsarbete via länkarna överst på sidan. På bloggen kommenterar jag rikspolitiken, riksdagsarbetet och en hel del annat.


I bloggarkivet hittar du alla äldre blogginlägg samlade månadsvis samt efter ämnesområden.
Totalt 7.421 inlägg på bloggen sedan starten februari 2006. (uppdaterat den 31/12 2016)








Moderaterna har inte sagt nej till tydligare brottsstatistik hos Brå

2017-01-17

Båda jag och flera andra moderater i riksdagsgruppen lyfte ikväll frågan på veckans gruppmöte om medias uppgift att moderaterna skulle ha sagt blankt nej till att Brå skulle få i uppdrag att redovisa brottsstatistik uppdelat på svenskfödda och utrikes födda. (Se mitt blogginlägg i söndags, 15/1).

Det verkar som om media har missförstått den moderata linjen. Vårt svar till media var enligt uppgift att vi inte tagit något initiativ till ett sådant uppdrag till Brå. Däremot ska ingen ha sagt att vi absolut avvisar alla tankar om en utförligare statistik hos Brå.

Detta ger mig och andra moderater som motionerat i frågan ett visst hopp om stöd framöver, eftersom motionerna ännu inte är behandlade i justitieutskottet. Även om vi ju är väl medvetna om att enskilda motioner och motioner från enskilda partier normalt alltid brukar avslås i utskotten.

Min motion föreslår alltså inte uppdelning av brottslighet efter etnicitet, religion, ursprungsland eller något sådant, utan endast uppdelning av brott som begåtts av inrikes respektive utrikes födda, oavsett etnicitet. Alltså samma statistik som vi redan har hos SCB och andra myndigheter när det gäller exempelvis utbildningsnivå, arbetslöshet, nyföretagande och en massa andra saker. Argumenten för min motion finns i söndagens blogginlägg.

Många av mina moderata riksdagskolleger har under dagen uttryckt stor sympati för min och andras tankar att en utförligare statistik skulle kunna motverka mytbildning om invandrares generellt höga brottslighet och därmed motverka främlingsfientliga krafter. Det är min huvudingång i diskussionen, givetvis tillsammans med en förhoppning om att en utförligare statistik över brottsligheten också kan användas för att förebygga och motverka brott.

Diskussionen lär fortsätta. Viktigast var att det alltså verkar ha varit en missuppfattning att moderaterna skulle ha sagt blankt nej i frågan. Det känns bra. Jag kommer såklart, oavsett hur det går med min enskilda motion, att argumentera för att min linje också ska bli partiets officiella politik. Självklart är det då också viktigt att slå fast vad syftet är med statistiken liksom vad den skulle kunna tillföra det brottsförebyggande arbetet.

Under Alliansen var Sverige det mest socialt rättvisa landet i EU

2017-01-17

För åttonde året i rad rankas Sverige som det socialt mest rättvisa landet i EU. Sverige drar i från övriga EU-länder i den tyska stiftelsen Bertelsmanns årliga sammanställning av 36 indikatorer över social rättvisa i EU-länderna. Rapporten redovisades i december förra året.

Sedan första gången sammanställningen gjordes, 2008, har Sverige varit etta. Men jämfört med året före drar Sverige ifrån i toppen. En bra bit efter Sverige kommer tvåan och trean, Finland och Danmark. I andra änden av skalan, de minst socialt rättvisa länderna i EU, hamnar Grekland, Rumänien och Bulgarien.

”Sveriges framgång vilar på en bred basis där landet rankas toppfem i alla sex huvudkategorier, tre av dessa på första plats", heter det i rapporten. Den enda indikator där Sverige är i botten (näst sist) i EU, är när det gäller skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda. Vilket dock i sig är mycket allvarligt med tanke på dagen situation.

De 36 indikatorerna är fördelade på sex huvudkategorier:
* Risk för fattigdom
* Tillgång till utbildning
* Tillgång till arbetsmarknaden
* Hälsa
* Rättvisa förhållanden mellan generationerna
* Social sammanhållning och icke-diskriminering

2016 års siffror baseras på 2015 års uppgifter, vilket alltså är det sista året med Alliansregeringens budget och politik. Åtta år av Allianspolitik följt av ett år till med Alliansens budget sammanfaller alltså med att Sverige drog ifrån i toppen som EU:s mest socialt rättvisa land. Vänsterns påstående att Alliansens politik "gynnade de rika" faller väldigt platt.



Arbetskraftsinvandring är bra och viktigt för Sverige...men...

2017-01-17

Sverige införde nya regler för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU/EES i december 2008. Den viktigaste förändringen var att myndighetsprövningen av om det fanns kompetensbrist på den inhemska arbetsmarknaden togs bort. I stället fick arbetsgivarna själva avgöra när man behövde rekrytera från utlandet. Reformen utvärderades av OECD redan efter två år. Slutsatserna från dem var att systemet var snabbt och enkelt för arbetsgivarna, men också att hälften av arbetskraftsinvandrarna kom till andra yrken än bristyrken, samt att arbetskraftsinvandrarnas villkor behövde bevakas. Efter granskningen skärptes reglerna för att bland annat motverka missbruk, skenanställningar och oskäliga anställningsvillkor.

Nu har även Riksrevisionen granskat reglerna för arbetskraftsinvandring och hur utfallet har blivit för perioden 2009-2015. Av rapporten framkommer bland annat följande:
* Varje år har ungefär 20.000 arbetskraftsinvandrare samtidigt tillstånd att arbeta i Sverige, men under sommaren tillkommer ett antal säsongsarbetare.
* Störst andel arbetskraftsinvandrare, 5% av de anställda, finns inom dataprogrammering och i restaurangsektorn.
* Ungefär 2,5% av arbetsgivarna har hittills rekryterat/försökt rekrytera arbetskraftsinvandrare, oftast enstaka personer.
* Det är vanligare bland utrikes födda företagare att erbjuda anställning till arbetskraftsinvandrare.
* Ungefär 60% av tillstånden för arbetskraftsinvandring gäller bristyrken, medan 20% gäller överskottsyrken (i huvudsak låg-eller medelkvalificerade serviceyrken).
* Trenden med ökad inströmning av arbetskraft till lågkvalificerade överskottsyrken bröts 2012 och är nu relativt konstant.
* Högkvalificerade arbetskraftsinvandrare söker oftare förlängning av sin rätt att arbeta i Sverige medan de lågkvalificerade mera sällan ansöker om förlängning av tiden.
* Ungefär 25% av arbetskraftsinvandrarna har fått permanent uppehållstillstånd i Sverige (efter 4 års arbete). * 40% av arbetskraftsinvandrarna har med sig anhöriga, och en tredjedel av de vuxna anhöriga arbetar också, en tredjedel av dessa arbetar i sin tur i högkvalificerade yrken.
* Uppskattningsvis 5% av tillstånden kan enligt Riksrevisionen uppskattas vara skenerbjudanden som aldrig leder till arbete.
* Drygt 90% av de arbetskraftsinvandrare som granskats uppfyller försörjningskravet (i dagsläget 13.000 i månaden i nettolön). Gruppen som inte når kravet minskar stadigt och har halverats sedan 2009.
* Handläggningstiderna hos Migrationsverket är långa och skillnaderna i handläggningstider för likvärdiga tillstånd har ökat.
* Riksrevisionen rekommenderar att Migrationsverket får direkt tillgång till vissa uppgifter hos Skatteverket för snabbare handläggning.
* Det finns oklarheter i hur vissa regler, exempelvis försörjningskravet och "avtalsenlig lön" för personer som arbetar i företag utan kollektivavtal ska tolkas.
* Migrationsverkets kontroller har blivit bättre men behöver förbättras ytterligare

I går hade Göran Arrius (ordförande för SACO) och Carola Lemne (VD för Svensk Näringsliv) denna debattartikel i Svenska Dagbladet om sin syn på frågan. De är mycket positiva till arbetskraftsinvandring och anser också bland annat att Migrationsverket måste bli bättre på att ge snabb service till företagen när de vill rekrytera personer från utlandet. De påpekar också att Migrationsverkets prövningar måste utgå från en helhetssyn och rimlighetsbedömning. I allt väsentligt delar jag deras positiva syn på arbetskraftsinvandring och förslag till åtgärder. Att vara positiv till arbetskraftsinvandring kan låta konstigt när vi samtidigt har så svårt att få nyanlända och lågutbildade i arbete. Men rätt hanterat hjälper arbetskraftsinvandringen till att skapa fler jobb. Ett företag som kan rekrytera en nyckelperson - det kan vara en dataspecialist eller en restaurangkock - kan utveckla sin verksamhet och anställa fler. Och om ingen plockar de svenska bären i våra skogar kan inte livsmedelsindustrin tillverka sina produkter. Varje arbetskraftsinvandrare som kommer till vårt land och får arbete med en avtalsenlig lön och betalar skatt blir dessutom en vinst för samhället.

Med detta sagt kan jag tycka det är mycket märkligt att Sverige behöver importera arbetskraft för enklare restaurangjobb, bärplockning eller städjobb. Dessa enklare jobb borde såklart sökas av någon av alla de lågutbildade eller långtidsarbetslösa i Sverige. Att hela 20% av arbetskraftsinvandrarna finns i lågkvalificerade överskottsjobb är absolut ett problem om vi ska kunna få lågutbildade som bor i Sverige i egen försörjning. Det går inte att blunda för detta dilemma även om man i grunden är positiv till arbetskraftsinvandring.

Min egen fundering (har knappast stöd av mitt parti) är att man skulle kunna återinföra något slags arbetsmarknadsprövning av vissa jobb eller i vissa branscher för att undvika arbetskraftsinvandring till yrken där lågutbildade personer som redan finns i landet skulle kunna ta jobben. Men ska man göra detta måste ju också kravet öka på den arbetslöse i Sverige att ta ett okvalificerat jobb, i annat fall får företagen inte tag i personal. I dag är det alltför få sökande till okvalificerade jobb inom exempelvis restaurang eller städbranschen, och arbetskraftsinvandring blir då enda lösningen. Att förändra detta är en komplicerad fråga, inte minst politiskt.

Dyster utveckling - allt längre tid innan nyanlända kommer i arbete

2017-01-16

Tidningen Arbetsmarknadsnytt (länk från bilden nedan) har idag ett dramatiskt nyhetsinslag från ett seminarium arrangerat av Fores, där det framkom att situationen på arbetsmarknaden för nyanlända går åt fel håll. Hittills har det tagit i snitt åtta år innan hälften av alla flyktingar som kommer till Sverige har etablerat sig på arbetsmarknaden. Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) har vid flera tillfällen påpekat att den tiden måste kortas. Målet är två år. Detta verkar vara ett synnerligen orealistiskt mål, eftersom utvecklingen går åt andra hållet. Enligt SCB:s senaste siffror tar det idag nio år innan hälften av alla nyanlända har fått ett arbete. Hur lång tid det tar för den andra hälften vågar jag inte ens tänka på...

Om vi överhuvudtaget ska kunna vända trenden behövs ett bra företagsklimat i stället för nya pålagor, lägre skatter i stället för högre och ett nytänkande när det gäller arbetsförmedling och rekrytering, där jag exempelvis tror på mitt förslag om att ge Arbetsförmedlingen konkurrens med nischade arbetsförmedlingar som specialiserar sig på olika branscher eller grupper av arbetssökande. Men sannolikt behövs mycket mera än så. Situationen är djupt oroväckande.



SVT återigen i spetsen för farlig och fördummande klimathysteri

2017-01-16

Häromkvällen hade SVT (Rapport och Aktuellt) ett nyhetsinslag om en ö, Isle de Jean Charles (bilden), som ligger nära New Orleans i deltat vid Mississippiflodens mynning. Ön har krympt dramatiskt de senaste decennierna, och sedan 1955 har över 90% av ön försvunnit. I inslaget berättade man att öns sista invånare nu måste flytta innan ön helt försvinner. Orsaken sades vara klimatförändringarna, i form av stigande havsnivåer, och invånarna benämndes i programmet för "USA:s första officiella klimatflyktingar".

I programmet fördes inga resonemang om alternativa orsaker till att ön håller på att försvinna. Att den aktuella havsnivåhöjningen på 2-3 millimeter per år ensam och så snabbt skulle ha utplånat denna ö lät helt enkelt inte rimligt. Jag bestämde mig för att gräva lite mer i frågan.

Såväl hotet mot New Orleans som mot en aktuella ön är omskriven i ett flertal media, både i Sverige och utomlands, såväl i vetenskapliga tidskrifter som andra. Exempelvis här, här och här. En sökning på nätet ger också ett stort antal träffar.

Det är lite märkligt att ingen "klimatdebattör" överhuvudtaget medger att man faktiskt placerat New Orleans under havsnivån redan från början, utan att valla in staden ordentligt, och att det såklart är den viktigaste orsaken till att staden svämmas över. Ingen klimatpolitik i världen kan förändra detta faktum. När man läser artiklar om den aktuella ön inser man också snabbt att det är helt andra faktorer än klimatförändringar som dömt Isle de Jean Charles till undergång. För det första beror det på att man pumpat upp enorma mängder med olja ur underjorden under ön och floddeltat. När oljan försvinner bildas stora hålrum och det har gjort att ön sjunkit samman (Samma effekt som på många av söderhavsöarna, där det i stället är ett alltför stor upptag av färskvatten som leder till samma sak). För det andra har man muddrat floden runt ön och grävt djupa kanaler i bottensedimenten för att underlätta för sjöfarten (syns även på fotot ovan). Eftersom ön är helt uppbyggd av sand och sediment leder mudding av floden till att ön eroderar allt snabbare, för att slutligen försvinna (för övrigt samma effekt som när man "dammsuger" havsbottnarna runt stillahavsöarna på sand till cementindustrin). När man byggt kanaler för oljeindustrin har man dessutom lämnat milslånga kanaler efter sig. Saltvatten från havet har därmed kunnat ta sig in i floddeltat vilket skadat hela ekosystemet. Den värsta konsekvensen av saltvatteninträngningen är att den dödar trädens och växternas rötter. Då rötterna inte längre håller ihop marken förvärras erosionen ytterligare. Avsaknaden av träd har också gjort ön mycket utsatt för återkommande stormar och orkaner som svept med sig delar av ön.

Vad gäller havsnivåstigningen finns det inget som visar att den är snabbare i just detta område än i Mexikanska golfen i övrigt, dvs 2-3 millimeter per år, vilket är ungefär samma takt som havsnivån stigit i hundratals år. I förhållande till de övriga dramatiska skador på ön som människan orsakat är havsnivåns förändring fram tills idag rimligen en marginell faktor (vilket även styrks av forskaren som uttalar sig i slutet av artikeln i The Independent ovan). En viktigare faktor är sannolikt de omfattande oväder som regelbundet drar in över amerikanska sydkusten. Inget visar att dessa oväder blivit fler eller kraftigare (även om klimatforskarna hotar med att det kan bli så i framtiden). Men de orkaner som redan förekommer är tillräckligt allvarliga för att driva upp stora vågor över den redan illa drabbade ön, och i praktiken göra den obeboelig.

Människan bär alltså direkt skulden för att denna ö måste överges, men det handlar knappast om att vi orsakat klimatförändringar genom koldioxidutsläpp utan om att vi helt förstört naturen och miljön runt den aktuella ön. Ön har för övrigt krympt successivt ända sedan 1950-talet, och det är i sig ett bevis på att det knappast är "klimatförändringar" som är orsaken. Att låtsas som att minskade utsläpp av koldioxid skulle rädda denna och andra hotade öar är verkligen att blunda för verkligheten. Det är helt andra miljöåtgärder som behövs. Och att kalla de som tvingas lämna ön för "klimatflyktingar" döljer det faktum att de är offer för allvarlig mänsklig miljöförstöring av helt annat slag. De är uppenbart "miljöflyktingar" och det är en helt annan sak.

Genom att skylla snart sagt alla miljöproblem på "klimatförändringar" och blunda för andra miljöproblem har media och klimataktivister fördummat hela miljödebatten. Politisk debatt om hur mycket koldioxidutsläppen måste minska och om jordens temperaturökning ska begränsas till 2 grader eller 1,5 har det senaste decenniet upptagit medias som politikernas och miljödebattörernas tid. Utan att någon ens kan göra sannolikt att människan vare sig kan stoppa klimatförändringarna eller dramatiskt minska dem. Alltför många viktiga miljöfrågor har hamnat i bakgrunden, allt har bara handlat om koldioxidutsläpp. Klimatdebatten har skadat hela miljöpolitiken och jag är rädd för att det kommer att få mycket allvarliga konsekvenser i framtiden.

Tydlig brottsstatistik motverkar myter och fördomar

2017-01-15

Kvällens inslag i Agenda om det är rätt eller fel att ge Brå uppdraget att återigen börja föra statistik över brottsligheten uppdelad efter om gärningsmannen har svensk eller utländsk bakgrund har skapat en hetsig debatt. Fram till 2005 gjordes en sådan uppdelning i svensk statistik, och det görs fortfarande i Danmark, Norge och Finland.

Motståndarna till tydlig statistik menar att en sådan skulle kunna användas i rasistiska och främlingsfientliga syften. De verkar alltså märkligt nog själva med automatik utgå från att utländska medborgare är så överrepresenterade i brottsstatistiken att det skulle göda rasismen, i annat fall skulle de väl välkomna denna typ av statistik? Förespråkarna, däribland jag själv, menar tvärtom att frånvaron av aktuell statistik gör att det sker mytbildning och kollektiv skuldbeläggning av alla invandrare. Bilden sätts att de allra flesta brott begås av utrikes födda och att en stor del av invandrarna är kriminella. Detta är såklart inte korrekt. Utrikes födda är visserligen överrepresenterade i brottsstatistiken och i majoritet när det gäller vissa specifika brott om man ska tro den gamla statistiken före 2005 och de rapporter vi får från polisen. Men de allra flesta invandrare är självklart inte kriminella och fler brott begås totalt sett av svenskfödda än av invandrare. Men utan tydlig aktuell rikstäckande statistik går det inte att visa vad som är rätt eller fel i debatten. Och då riskerar myterna att vinna.

Brå är själva inne på samma tankegångar i sin rapport 2005. Där skriver man följande om frågan: ”En del kritiker har ifrågasatt nödvändigheten av en ny undersökning om brott bland svenskar och invandrare och menar att den är till mer skada än nytta. Det finns en risk att uppgifter rycks ur sitt sammanhang och presenteras på ett sätt som förstärker ett vi- och dom-tänkande. Sådana farhågor får man inte nonchalera. Brå har dock gjort bedömningen att en kunskapsbaserad bild av svenskars och invandrares brottslighet är bättre än en bild som är grundad på gissningar och personliga uppfattningar. Avsaknad av aktuella fakta om brottsligheten bland utrikes födda och deras barn underlättar att myter skapas och befästs. Om den registrerade brottsligheten visar sig vara påfallande hög i några grupper av utlandsfödda så försvinner inte problemen om man inte belyser dem och talar öppet om dem. En korrekt bild av problemens omfattning och utveckling torde i stället vara den bästa grunden för att analysera förhållandena och förbättra alla invånares förutsättningar att fungera väl i Sverige, oavsett etnisk härkomst."

Vi för utförlig brottsstatistik efter såväl kön som ålder, samt om gärningspersonen är återfallsförbrytare eller förstagångsförbrytare, samt vilka typer av gärningsmän som oftast utför olika typer av brott. Att även föra statistik över om brottslingen är svenskfödd eller utrikesfödd kan vara av stort värde både för att motverka mytbildning och för att bättre förstå orsakerna bakom brottsligheten. Jag skulle dessutom gärna se en uppdelning av brottslighet efter om personen ifråga har uppehållstillstånd, är asylsökande eller lever i landet illegalt. Den sistnämnda gruppen tycker jag nämns särskilt ofta av polisen i samband med brott och det skulle vara intressant att se om det också stämmer.

Själv motionerade jag i riksdagen i höstas just om att ge Brå i uppdrag att återigen börja föra samma statistik som man gjorde fram till 2005 och som alltså görs i Sveriges grannländer. Jag tror det skulle vara bra av ett antal olika skäl att ha statistik över brottslighetens koppling till svenskfödda eller utrikes födda. För mig är det viktigaste skälet att motverka fördomar och mytbildning, jag tror faktiskt att det skulle kunna motverka rasism och främlingsfientlighet. Att försöka dölja fakta av något slags kontraproduktiv välvilja är fel väg att gå. Verkligheten blir inte bättre för att man försöker dölja den, men den kan däremot framstå som betydligt sämre än den är om man saknar faktaunderlag.

Rimligt med förbud mot niqab i skolan - men knappast på fritiden

2017-01-15

Nyheter24 berättade häromdagen om att Norge kommer att införa förbud mot burka och niqab i skolor och på universitet. Detta har återigen startat en svensk debatt om att "förbjuda burka" där det finns ett antal olika förslag och motiveringar. När jag länkade till nedanstående artikel från min facebooksida kom en ström av kommentarer. Många applåderade det norska förslaget, och efterfrågade samma i Sverige. Andra vill se ett förbjud mot burka och niqab på allmän plats. Någon ställde dock den viktiga frågan - vad blir i så fall nästa steg? Vad ska vi förbjuda härnäst?

Frågan om hur man skulle kunna förbjuda vissa utpekade klädesplagg på allmän plats är komplicerad. Jag förstår att en del människor känner obehag av att personer går omkring och döljer sitt ansikte. Vissa drar även paralleller till att vi förbjuder maskering under demonstrationer och är på väg att införa maskeringsförbud på idrottsarenor. Min grundinställning är ändå att man inte bara helt godtyckligt kan förbjuda människor att klä sig som de vill på sin fritid. Det är rimligen omöjligt i ett samhälle som vill värna individens frihet. Ett förbud blir ju lika illa som att man i vissa kulturer tvingar kvinnor att bära dessa plagg. Att ersätta ett tvång med ett förbud känns märkligt. Och om vi generellt förbjuder dessa plagg blir steget väldigt litet att kräva förbud mot annan klädsel i det offentliga rummet. Det är en farlig utveckling. Än så länge landar jag därför i att friheten att klä sig som man vill på sin fritid väger tyngre än att vissa människor eventuellt kan känna obehag eller oro av att någon går på gatan i burka. Och den ofrihet många kvinnor bevisligen känner på grund av kulturella krav att bära heltäckande klädsel få man försöka angripa på annat sätt.

När det däremot gäller de som är anställda i offentlig tjänst (eller verksamheter som drivs på entreprenad åt det offentliga) är det en helt annan sak. Den som är offentliganställd representerar det öppna samhället och staten, avlönas av medborgarna gemensamt, och ska vara neutral i förhållande till medborgarna och uppträda på ett sätt som inger förtroende. I detta ligger enligt min åsikt att man självklart inte ska bära påträngande symboler och attribut under arbetstid som symboliserar religioner, åsikter eller politiska partier, och inte heller bära kläder som döljer ansiktet. Detta innebär rimligen att man inte bär burka på jobbet. Men inte heller att man har ett partimärke från ett politiskt parti på kavajen när man som anställd står i receptionen i kommunhuset.

I skolan måste såklart lärare och elever kunna se varandra i ögonen. Vare sig lärare, elever eller annan skolpersonal kan då tillåtas att bära kläder som döljer ansiktet under skoltid. Samma sak borde såklart gälla för anställda inom exempelvis vård och omsorg. Vad man däremot har på sig efter skoltid tycker jag inte lagstiftaren ska lägga sig i. Det norska lagförslaget går på samma linje som min och har ett brett politiskt stöd, inklusive det norska Arbeiderpartiet (Socialdemokraterna). En liknande lag borde rimligen diskuteras även i Sverige och skulle vara en rimlig avvägning mellan olika intressen.

Spelar sanningen någon roll för Löfvéns S-MP-regering?

2017-01-14

Jag ställer frågan i den debattartikel i Borås Tidning idag. Tyvärr är det väl närmast en så kallad retorisk fråga. Svaret lär vara nej. (Klicka för läsbar storlek).



Dra in biståndet om ett land vägrar ta emot sina egna medborgare!

2017-01-11

Uppgifterna från Uppdrag Granskning är alarmerande. Totalt 190 personer som dömts till utvisning efter att ha avtjänat fängelsestraff för grova brott har släppts på fri fot i väntan på utvisning från Sverige. Av dessa 190 är 51 idag helt försvunna och polisen har ingen aning om var de finns. Det är viktigt att påpeka att dessa 51 personer är summan av "öppna ärenden" från ett antal år tillbaka där beslutet om utvisning ännu inte har preskriberats. Men läget är ändå allvarligt, vi talar om personer dömda för allvarliga brott. Sannolikt lever många av dessa personer illegalt i Sverige. Risken att de begår nya brott är givetvis överhängande i och med att de saknar annan försörjning.

Hur man ska hantera utvisade personer efter frigivning, om de kan hållas i förvar i avvaktan på utvisning och hur man annars ska göra för att ha "koll på dem" är något komplicerat och juridiskt knepigt. Men det är en fråga som måste få en lösning. Vi vill inte ha tidigare dömda grova brottslingar som lever illegalt i vårt land. Det är också en rättssäkerhetsfråga. Ibland kortas ett fängelsestraff ned just för att utvisning är en del av straffet. Om utvisningen då inte verkställs får dessa personer ett lindrigare straff än om en person med uppehållstillstånd eller medborgarskap i Sverige begår samma brott.

Det är dock inte bara utvisning av dömda brottslingar som är svåra att verkställa. Det finns även ett stort antal asylsökande som nekats uppehållstillstånd men som inte kan skickas tillbaka till sina hemländer eftersom dessa vägrar ta emot sina egna medborgare. Samma sak gäller de sk "gatubarnen" som befinner sig illegalt i landet, och som hemlandet vägrar ta tillbaka. Följderna blir att Sverige tvingas behålla allt fler individer i landet som faktiskt inte har rätt att vara här.

Flera av de länder som vägrar ta emot avvisade eller utvisade medborgare tar samtidigt emot svenskt bistånd, ibland ett omfattande sådant. Jag anser personligen (till skillnad från många andra riksdagsledamöter, även i mitt eget parti) att Sverige omedelbart ska frysa eller dra in allt svenskt bistånd till länder som inte tar emot utvisade eller avvisade medborgare från Sverige. De orsakar oss stora kostnader och besvär genom sin vägran och då är det inte mer än rätt att vi också drar in biståndet. Undantag bör givetvis kunna göras, exempelvis bör katastrofhjälp och liknande såklart inte omfattas av ett stopp. Det kan också finnas enstaka projekt där det skulle medföra oskäligt stor kapitalförstöring om biståndet upphörde. Ibland går vårt bistånd via andra kanaler (FN, EU, Världsbanken osv) och då kan det givetvis också vara svårt för Sverige att ensidigt dra sig ur. Men huvudprincipen borde ändå vara att ett land som får svenskt bistånd också samarbetar med svenska myndigheter, i annat fall riskerar man att biståndet från Sverige upphör. De frigjorda medlen bör rimligen kunna användas för att täcka de kostnader vårt land har för att försöka hantera och övervaka de utvisade eller avvisade personerna.

Jag vill vara extra tydlig med att detta är min personliga åsikt och inte moderaternas partilinje. Men jag kommer såklart att argumentera för att mitt parti ska gå denna riktning.

Färre sjukskrivningar i privata företag än i offentlig verksamhet

2017-01-11

På mitt bord har jag en intressant artikel från december som jag aldrig hann kommentera då. Den handlar om statistik från Försäkringskassan över sjuktalen bland de anställda i olika sektorer för år 2015. Statistiken bekräftar det vi redan vet, nämligen att sjuktalen är som störst inom offentlig sektor, medan de privata företagen har avsevärt lägre sjuktal. Som tidigare ledamot i socialförsäkringsutredningen var jag hyfsat uppdaterad kring detta, men att privata företag faktiskt har hela 70% färre långtidssjukskrivna än kommunerna var överraskande även för mig. Nedan skillnaden totalt för alla anställda, oavsett yrke:



Än mer intressant är det att siffrorna dessutom visar att anställda inom privat bedriven vård och omsorg har lägre sjuktal än personer som arbetar i samma yrken inom kommunal och landstingsdriven verksamhet. Skillnaden är mindre än ovan men ändå tydlig enligt Försäkringskassan.

"Högre chefstäthet hos privata arbetsgivare kan vara en av orsakerna till de lägre sjuktalen. Det betyder att det finns chefer närvarande som kan fånga upp signaler på ohälsa för att förhindra sjukskrivning. Utbrändhet inträffar inte över en natt utan byggs upp under en lång tid. En tydligare kostnad i privat sektor när en person blir sjukskriven kan vara en drivkraft som gör att det blir mer lönsamt att investera i en god arbetsmiljö och jobba förebyggande", säger Lars Åke Brattlund, chef för sjukförsäkringen på Försäkringskassan.

Den ständiga politiska kampen från vänster mot privata företag inom välfärdssektorn är missriktad. Privata företag kan, förutom att driva på för en mer effektiv verksamhet och skapa valfrihet för medborgarna även bidra till att förbättra arbetsmiljön och få ned sjuktalen. Offentliga monopol inte bra för någon, allra minst för de anställda.

Ett försök att bena ut läget kring de svenska Jas-planen

2017-01-11

Den senaste tiden, liksom i dagens partiledardebatt, förekommer diskussioner kring de svenska Jas-planen. Hur många vi ska ha, om helt nya förrådsställda plan verkligen ska skrotas och när och hur befintliga plan ska uppgraderas till nästa version.

Ungefär så här ser det ut:

Exakt hur många Jas-plan Sverige har i "flygdugligt skick" är inte officiellt, det är väl av naturliga skäl inte något man vill meddela främmande makt. Men av denna artikel i Svenska Dagbladet förra året får man läget på ett ungefär. "På drygt 20 år har tillverkaren Saab slutfört svenska statens beställning på sammanlagt 204 plan. Men i dag finns inte ens hälften av dessa plan kvar i flygvapnet. 67 plan är enligt uppgifter till SvD av olika anledningar tagna ur drift och står i förråd eller har monterats ner. Tjeckien och Ungern leasar vardera 14 plan, tolv är sålda till Thailand. Kvar i det svenska flygvapnet finns totalt 97 plan." Detta stämmer väl med andra uppgifter om att det idag finns just 97 Jas-plan av dagens version (version C/D) i det svenska försvarets ägo.

Sverige kommer under mitten av 2020-talet att byta ut den nuvarande C/D-versionen av Jas Gripen mot nästa generations version E. Jas Gripen E har bland annat ny motor, ny radar, större skrov, större bränsletankar, ny jaktrobot och nya sensorer. Genom tidigare beslut ska då dagens 97 stycken C/D ersättas av 60 stycken E. Delar av de nuvarande C/D-planen kommer att användas i de nya E-planen.

Moderaterna anser att det försämrade säkerhetspolitiska läget måste tas på största allvar. För att klara den moderna stridsmiljön är det helt nödvändigt att Försvarsmakten uppgraderar sin stridsflygförmåga till de betydligt bättre Jas Gripen E. Vi moderater har tidigare även pekat på att det kan bli aktuellt att för Sverige att ha ytterligare tio Jas Gripen E, det vill säga sammanlagt 70 stycken. Samtidigt kan finnas anledning att behålla ett antal plan av den nuvarande C/D-versionen parallellt med att de nya E-planen införs. Vi moderater är alltså tveksamma till att skrota ut alla de JAS-plan som "blir över" vid bytet till nästa version, det kan vara bättre att behålla dessa som reserv eller extra resurs vid behov.

Jag tycker detta är en klok linje. Att skrota ut alla överblivna Jas-plan känns som kapitalförstöring, under förutsättning givetvis att Försvaret anser att de gamla planen då fortfarande går att använda i modern strid. Eftersom utbytet till nästa generation Jas-plan ligger nära 10 år fram i tiden finns det dock gott om tid att ta beslut om vad man ska göra med de gamla Jas-plan som "blir över".

Ökad oro för brott och minskat förtroende för rättsväsendet

2017-01-10

I dag presenterar Brottsförebyggande Rådet, Brå, resultatet av sin Nationella Trygghetsundersökning för 2016. 12.000 svenskar över hela landet har tillfrågats och undersökningen har gjorts varje år sedan 2006. Det stora antalet tillfrågade samt undersökningens regelbundenhet gör såväl resultatet som skillnaderna mellan åren mycket intressanta och ganska tillförlitliga.

Slutsatsen är enligt Brå att fler är otrygga när de vistas i sitt eget bostadsområde under kvällstid. Fler oroar sig också för att utsättas för överfall eller misshandel och det är fortsatt stora skillnader mellan män och kvinnor. Otryggheten har ökat mer bland kvinnor än bland män. Bland kvinnor känner sig hela 31% ganska eller mycket otrygga eller att de på grund av otrygghet låter bli att gå ut. Det är alarmerande siffror.

Undersökningen visar också att förtroendet för rättsväsendet minskat jämfört med tidigare år. Andelen i befolkningen som uppger att de har ett stort förtroende för rättsväsendet som helhet ligger på 61 procent, vilket är en minskning med 3 procentenheter sedan 2015. En lika stor andel (61 procent) uppger att de har ett stort förtroende för polisen. Det är en minskning med 4 procentenheter jämfört med 2015.

Hela undersökningen går att ta del av via Brå:s hemsida

Regeringen vägrar skjuta till mer pengar till försvar och polis

2017-01-09

Under Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen har de flesta sunt tänkande personer fått klart för sig att det försämrade säkerhetsläget kräver att vi agerar redan nu. Resurserna till försvaret behöver öka rejält. Vi kan inte vänta tills nästa försvarsbeslut, som planeras först 2020.

Moderaterna gav häromdagen sitt tydliga besked om vad vi vill. Vi föreslår extra förstärkningar med totalt 8,5 miljarder kronor till försvaret under nuvarande inriktningsperiod (utöver redan beslutade resursökningar) för att ge ökad försvarsförmåga i närtid. Vi vill också se en förstärkning av hela samhällets krisberedskap, samt att arbetet med att gå med i Nato ska påbörjas.

Statsminister Stefan Löfven har också presenterat regeringens nationella säkerhetsstrategi som innehåller varningar och påpekanden om det allvarliga läget. Moderaterna håller med om flera delar av analysen i säkerhetsstrategin, men dessa kräver samtidigt ökade resurser här och nu. Regeringen står dock fortsatt tomhänt, inga ökade resurser till varken Försvaret eller Polisen ingick i strategin, trots ett alltmer aggressivt Ryssland och problemen med terrorhot och organiserad brottslighet. Det är oerhört märkligt att regeringen å ena sidan målar upp en mycket mörk bild och å andra sidan inte är beredda att skjuta till mer pengar. Detta lär bli en stor fråga i onsdagens partiledardebatt i riksdagen.

Väljarna har större förtroende för en m-ledd regering än för dagens

2017-01-07



En moderatledd regering skulle, enligt väljarna, vara bättre än dagens s-ledda regering på fyra av fem politikområden, enligt en opinionsundersökning av SIFO som SVT Nyheter beställt. En m-ledd regering skulle vara bättre på att styra Sverige, sköta landets ekonomi, ta ansvar för jobben och driva en bra politik för skolan. Den sittande regeringen har endast större förtroende än en m-ledd regering när det gäller sjukvården (vilket är fullständigt obegripligt för mig med tanke på att de s-ledda landstingen överlag fungerar mycket sämre än de m-ledda).

Glädjande siffror såklart, men jag hade faktiskt blivit förvånad om mätningen visat något annat med tanke på hur illa dagens regering sköter sig. Nu gäller det, som jag skrev igår, att moderaterna fortsätter leverera kraftfulla och hållbara lösningar på alla viktiga politikområden som alternativ till regeringspartiernas floskler, prat och samordningsmän Då kan det kommande året bli mycket spännande politiskt.

Den som har realistiska svar på samhällsfrågorna vinner valet 2018

2017-01-06

Den svenska väljartrenden liknar just nu den i omvärlden. Partier (läs SD) som uppfattas stå ”vid sidan av etablissemanget” stärker sin ställning. (Att SD varit ett riksdagsparti i åtta år och därmed ingår i etablissemanget i både riksdag och många kommuner verkar många bortse från). SD:s framgång bygger mycket på ökat misstroende mot sittande regering och mot EU, ökad nationalism, ett växande motstånd mot invandringen och oro för växande kriminalitet och otrygghet.

Frågan är bara om man vinner val bara på att bara kanalisera människors missnöje och oro? Jag är inte så säker på det. Jag tror att det parti som ger mest realistiska och rimliga svar på samhällsfrågorna kommer att vinna valet 2018. De flesta väljare är inte missnöjesröstare. De kan uttrycka sin ilska, missnöje och oro mellan valen, de kan vara hårda mot de partier de inte tycker sköter sig eller som de anser medverkat till att skapa samhällsproblem. Men på valdagen vill de flesta ändå lägga sin röst på ett parti som man tror har en rimlig chans att hantera situationen, oavsett hur besvärlig den är och hur den har uppkommit. Väljarna vill inte ha kaos.

Jag ska ta ett aktuellt exempel som speglar samhällsdebatten just nu. Det gäller kommunernas mycket akuta problem att hantera bristen på bostäder till nyanlända. Ett extremt stort problem för många kommuner. Hur resonerar då partierna? Jo (måhända lite tillspetsat) ungefär så här:

"Inte aktuellt att ända några regler, detta är kommunernas ansvar, ingen ska smita undan" säger S-MP-regeringen.
"Titta vad massinvandringen ställt till med, nu får ni själva lösa det kaos ni skapat" säger SD.
"Ställ inte grupper mot varandra, allt är de vinstdrivande kapitalistiska fastighetsägarnas fel" säger V.
"Vi behöver en utförlig genusanalys och en feministisk bostadspolitik" säger FI.

En akut samhällsfråga bemöts med floskler, ideologiska principer, politiska deklarationer eller "vad var det vi sa". Inte med några som helst konkreta förslag som kan hantera situationen i närtid. Kommunerna lämnas utan stöd att försöka hantera en omöjlig situation.

Moderaterna har en annan ingång, med tydliga konkreta förslag:
* Migrationsverkets lägenheter för asylsökande bör överlåtas till nyanlända.
* Utflyttningen till kommunerna måste bromsas, och de nyanlända får bo kvar längre på asylboendena i de fall då bostadssituationen inte kan lösas i den anvisade kommunen.
* De kommuner som inte får fram boende måste ges möjlighet att betala för platser på asylboenden som Migrationsverket ändå planerar att avveckla.
* Vi måste möjliggöra för fler personer att dela rum i stödboende, precis som man idag kan göra på HVB-hem.

Kort sagt - medan andra antingen spelar på missnöjet för att vinna politiska poäng, lägger ansvaret på andra, eller presenterar flum och floskler så presenterar moderaterna realistiska och hållbara förslag som faktiskt skulle ha goda möjligheter att lösa den akuta krisen. Att vi samtidigt har en lång lista med konkreta förslag för att även på längre sikt underlätta bostadsbyggande gör inte saken sämre.

På samma sätt krävs det konkreta svar på alla andra samhällsfrågor. Realistiska förslag. Inte fagra löften från S-MP-regeringen om reformer eller mer resurser om 5 eller 10 år. Inte utredningar, samordningsmän eller nya myndigheter. Men inte heller orealistiska löften från SD som helt finansieras med att man "stoppar invandringen" - alla de enorma pengar SD räknar med att frigöra finns nämligen inte eftersom huvuddelen av dagens kostnader handlar om personer som redan finns här.

Moderaterna måste gå i spetsen för att presentera hållbara och finansierade lösningar för framtiden, både på kort och lång sikt. Min bild är att moderaternas förslag de senaste åren ofta uppfattats som "bättre än regeringens, men tyvärr inte tillräckliga". Våra förslag för att lösa dagens viktiga samhällsproblem måste kännas trovärdiga och realistiska, och då måste vi ibland prioritera vissa saker och prioritera bort annat. Väljarna måste känna att vår politik faktiskt skulle fungera och lösa problemen, alldeles oavsett varför problemen uppstått eller vems fel det är att problemen finns. För att nå dit har vi en fortsatt resa att göra, men jag tror samtidigt att vi har bäst förutsättningar av alla partier att lyckas. Vi moderater är inte sentimentala. Vi är inte rädda att ompröva och uppdatera vår politik när samhället och omvärlden förändras, utveckla det vi gjort som fungerat bra och välja nya vägar där saker inte blivit bra eller verkligheten förändrats. Vi har visat tidigare att vi har det politiska mod som krävs.

Förslagen om lösning av den akuta bostadsbristen för nyanlända är ett bra exempel på hur vi moderater bör arbeta. Om vi gör det på alla viktiga politikområden har vi god chans att locka tillbaka de missnöjesväljare som vill se en politik som faktiskt kan lösa samhällsproblem. Nu är det upp till bevis. Lyckas vi kommer belöningen i form av ett bra valresultat och möjlighet att bilda en stark moderatledd regering. Misslyckas vi kommer valdagen 2018 att bli en stor besvikelse.

Moderaterna vill ge försvaret 8,5 miljarder extra de närmaste åren

2017-01-06

Oron i Sveriges närområde och i omvärlden innebär att det behövs förstärkningar som ger Sverige ökad försvarsförmåga. Moderaterna föreslår därför en förstärkning av hela samhällets krisberedskap, att arbetet med att gå med i Nato påbörjas samt ökade resurser till försvaret - med start redan i år. Sammantaget föreslås försvaret få 8,5 miljarder kronor extra under nuvarande inriktningsperiod, utöver de redan beslutade resursökningarna.

• Det försämrade säkerhetspolitiska läget måste tas på största allvar. En plan för ett starkare Sverige förutsätter ett starkt sammanhållet försvar. Hela samhällets krisberedskap behöver stärkas, Sverige behöver en färdplan för att gå med i Nato och vi vill öka resurserna till försvaret rejält.
• För att ytterligare höja försvarsförmågan behöver minst 500 miljoner kronor skjutas till redan i år. Dessutom föreslår vi att försvarsanslaget höjs med 2 miljarder kronor 2018, vilket sedan ökar till 3 miljarder kronor per år i permanent höjning av anslagen från 2019 och framåt. Totalt innebär det att försvaret får 8,5 miljarder kronor extra under nuvarande inriktningsperiod.
• Moderaterna drev, i det förra försvarsbeslutet, på för att för att Försvarsmakten skulle få mer resurser, jämfört med regeringens förslag. Det är en styrka för Sverige att vi kunde nå den förra försvarsuppgörelsen. Men den får inte hindra oss från att agera före 2020 när omvärldsläget ställer nya krav – vi kan inte vänta till nästa försvarsbeslut.
• Samtidigt måste nästa försvarsberedning tillkallas snarast. Den måste rusta Sverige för en långsiktigt hållbar försvarsförmåga, både för egen del och för att kunna agera i viktiga internationella sammanhang och strukturer. Sverige måste möta utvecklingen i omvärlden.

Så vill moderaterna stärka pensionssystemet

2017-01-05

I dag har jag nedanstående debattartikel i Borås Tidning om moderaternas förslag till pensionsgruppen för att stärka pensionssystemet. Borås Tidning har spetsat till artikeln lite med en annan rubrik än den vi satte; våra förslag handlar inte bara om att vi behöver jobba längre. Vi vill även förbättra bostadstillägget för dem med lägre pensioner och se över nivåerna i garantipensionen.


Jobba längre för högre pension

Det pågår för närvarande en stor diskussion i Sverige om vårt pensionssystem. Många menar utan att titta på konsekvenserna, att vi borde införa ett nytt system eller gå tillbaka till det gamla ATP-systemet. Moderaterna anser att det är mycket viktigt för ett land att ha en politik som gynnar tillväxt och företagande och att staten har en balanserad budget. Är det något som historien har visat oss både i Sverige och i andra länder, är att om det blir kraftiga obalanser, så har alltid pensionärerna fått betala ett högt pris på olika sätt.

Jobben är grunden för vilken pension man själv ska få i framtiden eftersom livsinkomsten är avgörande för hur stor pensionen blir. För att säkra dagens pensioner och för att skapa förutsättningar för ekonomisk trygghet i framtiden är det därför avgörande med en politik som uppmuntrar människor att jobba mer. Moderaterna vill samtidigt höja bostadstillägget eftersom det är en förmån som på ett effektivt sätt träffar de pensionärer som har de minsta ekonomiska marginalerna.

Vi värnar pensionsöverenskommelsen och alla förändringar som rör denna överenskommelse måste ske i samförstånd mellan de partier som slutit överenskommelsen. Vi anser att det är mycket viktigt för Sverige och för framtidens pensionärer att kunna ge bra svar på dessa frågor.

Därför vill vi Moderater göra följande inspel:
✓ Det är viktigt att alla äldre som kan och orkar ges möjlighet att jobba några år till för att kunna höja sin pension.
✓ Sänk skatter och avgifter som hindrar äldre att fortsätta jobba några år till. Sverige behöver många äldre som kan fortsätta jobba inom sina yrken, inom såväl skola och sjukvård som näringsliv.
✓ Implementera pensionsåldersutredningen förslag för att kunna höja pensioner och pensionsåldrar.
✓ Se över arbetsmiljön på de arbetsplatser där människor pensioneras tidigt från arbetslivet.
✓ Se om det möjligt att komma överens med arbetsmarknadens parter att göra överenskommelser om tjänstepensionen och dess avgifter.
✓ Se över och höj grundskyddet för pensionärer.
✓ Ett ojämnställt arbetsliv ger ojämnställda pensioner. Vi måste utreda fler förslag som kan kompensera de kvinnor som missgynnats i arbetslivet och också får låga pensioner.
✓ Gör pensionssystemet mer flexibelt för att fler skall orka jobba några år till.

Lars-Arne Staxäng (M)
Riksdagsledamot och ledamot i Pensionsgruppen

Cecilie Tenfjord-Toftby (M)
Riksdagsledamot

Jan Ericson (M)
Riksdagsledamot


Försäkringskassan upptäcker allt mer fusk med VAB

2017-01-03

Såväl Veckans Affärer som Dagens Eko berättar om att Försäkringskassan upptäcker allt mer fusk med "vab"-ersättning (ersättning för vård av sjuka barn). På två år har Försäkringskassans återkrav sexdubblats, från 15 miljoner till 86 miljoner per år. Bara i år har över 1047 föräldrar polisanmälts för bidragsbrott kopplat till vab, 615 mammor och 431 pappor. År 2014 var det 224 polisanmälningar totalt.

Försäkringskassan säger till Ekot att en del föräldrar satt detta fusk i system. "De här som gör det systematiskt, de anmäler barnet sjukt en hel vecka och så jobbar de samtidigt den veckan. Och så tar de emot både lön och ersättning från socialförsäkringen. Sen veckan efter kanske de gör på något annat sätt, och de vabbar igen veckan efter det", säger Niklas Löfgren som är familjeekonomisk talesperson på Försäkringskassan.

Alliansen införde en bidragsbrottslag (som oppositionen ifrågasatte). Vi införde också krav på intyg från dagis/skola att barnet varit frånvarande för att man skulle få ut vab-ersättning. Även detta fick hård kritik och avskaffades senare, vilket jag beklagar. Det är bra att Försäkringskassan skärpt kontrollerna och arbetar mer riktat mot misstänkta fall, och det är utmärkt med fler polisanmälningar och större återkrav. Men det bästa vore såklart om man kunde återinföra vab-intygen på ett enklare sätt, exempelvis genom att sända dessa elektroniskt snabbt och enkelt från varje förskola när ett barn är frånvarande. Utan kontroll kommer det att förekomma en hel del fusk som aldrig upptäcks.

Våra sociala förmåner är generösa och viktiga för dem som behöver dem. Men alla system kan missbrukas, såväl sjukpenning som förtidspension, LSS-ersättning och VAB-ersättning. Varje gång någon fuskar eller tar ut ersättningar de inte ska ha drabbar det dem som verkligen behöver och har rätt till motsvarande ersättning. Därför är kampen mot bidragsfusk precis lika viktig som kampen mot skattebrott. Det är exakt samma pengar!

Riksrevisionen: Sjukskrivning kan vara negativt för hälsan

2017-01-02

Före jul kom en intressant granskning från Riksrevisionen som väckte en viss uppståndelse i media. Rapporten visade nämligen att de som till följd av strikt bedömning nekades fortsatt sjukskrivning hade större chans att komma i arbete och dessutom att få en bättre hälsa. Slutsatserna fick såklart kritik, många menade att det självklart inte gjorde någon friskare att nekas sjukpenning.

Nu har jag läst riksrevisionens granskningsrapport. Man inleder med att konstatera att kostnaderna för sjukpenningen ökat sex år i rad och att kostnaderna för sjukpenningen har fördubblats sedan 2010. Man konstaterar också att sjukförsäkringens syfte är att ge individen möjlighet att tillfriskna i lugn och ro innan man återgår i arbete. Samtidigt pekar man på att sjukfrånvaro i sig är riskfylld. Flera studier har visat att personer som varit långvarigt sjukskrivna löper högre risk än andra att ha en sämre anknytning till arbetsmarknaden, en sämre psykisk hälsa och ett sämre socialt liv.

För att kunna jämföra har man granskat 5.000 sjukskrivna (varav en stor del av långtidssjukskrivna) som är helt jämförbara vad gäller sjukdomens omfattning och som "legat på gränsen" för att få förlängd sjukpenning eller inte. Alltså ärenden som varit svårbedömda och legat i "gråzonen" och där den enskilde handläggarens bedömning avgjort om man skulle få fortsatt sjukpenning eller inte. Detta skapar ett så kallat "naturligt experiment" och gör det enligt riksrevisionen möjligt att med stor tillförlitlighet analysera vilka effekter ett nekande av sjukpenning får för individens hälsa, sysselsättning och framtida användning av sjukförsäkringen. Eftersom de som beviljades respektive inte beviljades sjukpenning var helt jämförbara kan man med stor säkerhet mäta effekterna på gruppnivå efter det genomsnittliga utfallet i respektive grupp. Däremot kan enskilda individer avvika från genomsnittsresultatet.

Slutsatserna är dramatiska:

* De som nekades sjukpenning i ett pågående sjukfall minskade risken att inom tre år hamna i "förtidspension" med 40%.
* De som nekades sjukpenning hade efter ett år en högre arbetsinkomst än de som beviljades sjukpenning.
* Ingen skillnad i hälsa kunde påvisas mellan dem som beviljades och de som nekades fortsatt sjukpenning.

"Sammantaget visar resultaten att en strikt bedömning av rätten till sjukpenning ger upphov till positiva effekter på såväl individ- som samhällsnivå" skriver riksrevisionen. Man anser också i rapporten avslutningsvis att resultaten inte bara är tillämpliga för den som ansöker om fortsatt sjukpenning utan i hög utsträckning även är relevanta utan när det gäller dem som är i arbete och ansöker om sjukpenning för första gången under en sjukdomsfall.

Riksrevisionens rapport är ännu en i raden som visar att en slentrianmässig långtidssjukskrivning "för att vara snäll" ofta missar målet och i stället leder till allvarliga nackdelar för den sjukskrivne (förutom höga kostnader för samhället). Detta var ju något vi hade som grund för Alliansens stora sjukförsäkringsreform och ingen tyder på att vi gjorde fel analys den gången. Men tyvärr urholkar dagens regering vår sjukförsäkringsreform, vilket riskerar att leda till fortsatt stigande kostnader och att fler fastnar i långtidssjukskrivning eller "förtidspension", får lägre livsinkomst och därmed lägre pension, och samtidigt ökad risk för försämrad psykisk hälsa och social isolering.

Gott Nytt År!

2016-12-31



Varför slog inte Migrationsverket och Polisen larm långt tidigare?

2016-12-30

Häromdagen rapporterade flera tidningar samt SVT om dramatiska förslag i en rapport från Migrationsverket, Polisen och Kriminalvården. Under 2016 lämnade endast omkring 60 procent av de asylsökande in någon typ av id-handling under inledningen av asylprocessen. I den aktuella rapporten till regeringen om åtgärder för att öka frivilligt återvändande och utvisningar vill myndigheterna att nya åtgärder utreds bland annat för att kunna fastställa identitet. I dag kan exempelvis en person vara dömd under en identitet och söka asyl under en annan, och vi vet även att det finns personer med flera olika identiteter i samband med brottsutredningar. Myndigheterna föreslår också en del andra skärpningar i regelverken för att underlätta avvisning av personer som nekats uppehållstillstånd.

Jag vet inte varför denna rapport uppmärksammas just nu, den lämnades faktiskt till regeringen redan i mitten av november.
Här är rapporten i sin helhet. Förslagen är som sagt dramatiska. Här är en sammanfattning från SVT:s websida som verkar vara korrekt återgiven från rapporten:



En fråga jag ställer mig är varför ansvariga myndigheter reagerar först nu? Problemen är välkända sedan länge. Många jag talat med under mina besök i verksamheter och kontakter med personal hos Migrationsverket och Polisen har länge sagt samma sak - att problemet med att fastställa identitet är ett stort problem, både vid handläggning av asylärenden, hantering av avvisningar samt vid utredningar av brott som begås av utrikesfödda personer. Självklart borde myndigheterna slagit larm för länge sedan och självklart borde man skärpt reglerna kring såväl ID-kontroller som ålderkontroller långt tidigare. Jag vet inte i vilken mån myndighetsledningarna larmat tidigare utan att det medfört några reaktioner från ansvariga politiker. Men man kan inte undvika en känsla av att myndighetsledningar kanske också givit en alltför bekymmerslös bild till ansvariga politiker och ibland även avstått från att kräva strängare regler av rädsla för reaktioner från såväl media som politiker som i varje läge instinktivt avfärdat alla problem kopplade till migrationen. Tidigare kritik mot polisen från media och vänsterdebattörer för de tidigare genomförda så kallade "Reva"-kontrollerna (inre gränskontroll genom ID-kontroller av misstänkta personer) kan säkert också ha bidragit till att polisledningen hållit låg profil i frågan.

Jag har efterhand börjat inse allt tydligare att den tidigare, enligt mig, närmast oförlåtligt naiva linjen kring asylpolitik och migration har medfört större skador på vårt samhälle än vad jag trott. Det är definitivt inte bara inom politiken som aningslösheten och passiviteten funnits, utan även långt ner i organisationerna hos ansvariga myndigheter, kommuner och landsting där man ibland verkar ha avstått från att agera eller föra fram problem till närmast högre nivå, kanske av rädsla för att få den välkända rasiststämpeln i pannan. Jag har även haft kontakt med såväl enskilda poliser som handläggare på Migrationsverket, på kommunernas socialtjänster, inom sjukvården, hos Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen mfl som berättat om att när någon slog larm om problem kopplade till migrationen upplevde man att man tystades ned av ansvariga chefer. När samtidigt stora delar av media och tunga samhällsdebattörer förde samma enkelspåriga linje i frågan underminerades dessutom den viktiga offentliga samhällsdebatt och de politiska reaktioner som hade behövts långt tidigare. Nu tvingas vi till mycket kraftfulla panikåtgärder som vi hade sluppit om vi agerat i tid. Ansvaret för detta vilar på väldigt många.

Regeringens avskaffande av "FAS 3" är ett hafsverk

2016-12-28

I dag uppmärksammar SVT regeringens löftesbrott till de långtidsarbetslösa. Nedan en sammanfattning från TextTV.
Regeringens avskaffande av "Fas 3" är ett hafsverk. De alternativ man utlovat finns inte och i stället hamnar
människor i sysslolöshet. Personligen anser jag fortfarande att "Fas 3" är det bästa alternativ som hittills
erbjudits för de långtidsarbetslösa som står allra längst från arbetsmarknaden. Regeringen borde behållit Fas 3.



Forskare tydliga om sotets betydelse för smältande glaciärer

2016-12-28

När jag besökte Indien 2009 och talade med indiska miljö- och energiforskare, fick jag en tydlig bild av att Himalayas smältande isar inte direkt kunde kopplas till förändrat klimat utan främst berodde på den växande mängden sotpartiklar från ved och koleldning i norra Indien. När sotpartklarna lägger sig på isen absorberar de värme och ökar takten i den annars naturliga avsmältningen av glaciärerna.

Jag har flera gånger bloggat om vikten av att prioritera "klimatåtgärder" som ger en bevislig nytta, antingen för klimatet, miljön eller människors hälsa, framför "klimatåtgärder" med ytterst osäker nytta. Bland annat har jag frågat mig varför inte kampen mot sotet prioriterats mera. Särskilt som den dåliga luften i exempelvis Dehli medför att människor dör i förtid. Att minska användningen av ved och kol är dessutom ganska enkelt. Det går att göra massiva och inte alltför kostsamma insatser för att bygga spisar och ugnar som drivs med solenergi, både i Indien och exempelvis i Afrika. Ett utmärkt sätt att bedriva konkret miljö- och biståndspolitik samtidigt som man eventuellt på marginalen kan påverka klimatförändringarna. Men åtgärder mot sotet har som så många andra viktiga miljöfrågor hamnat i skymundan av den ensidiga debatten om koldioxid som den enda bärande åtgärden i klimatpolitiken.

Jag blev därför mycket överraskad när jag läste denna artikel i SVT som berättar om att forskare nu ser en möjlighet att snabbt minska avsmältningen av glaciärer genom att just minska användningen av kol och ved som energikällor, och även minska utsläppen av sot från förbränningsmotorer (exempelvis många fartyg). Man menar att detta ger snabbare effekt än att minska koldioxidutsläppen.

Att genomföra "klimatåtgärder" som bevisligen både har effekt för att minska avsmältningen av glaciärerna och gynnar hälsan hos människor i städer med extremt dålig luft känns mycket vettigt och betydligt säkrare än de extrema förslagen om mycket dyra åtgärder för att exempelvis lagra koldioxid i jorden. Ingen vet ju om det senare skulle ha någon som helst effekt för att bromsa framtida klimatförändringar. Däremot vet vi att det skulle kosta enorma summor som i stället kunde räcka till många soldrivna spisar och därmed räddade liv i utvecklingsländerna.

Hårt vinklad artikel om väder och klimat på Svalbard

2016-12-28

Tack vare mitt besök på Svalbard 2008 kunde jag avslöja en felaktig historisk beskrivning i denna artikel i Expressen. Där påstås att "för tio år sedan låg isarna tjocka runt Svalbard". Detta kan jag dementera. Det gjorde de inte alls! Jag besökte Svalbard 2008 och då hade man haft milda flera milda vintrar i rad sedan 2005. Så här skrev jag på bloggen efter mitt besök i augusti 2008: "De senaste tre åren har sommarisens utbredning i Arktis varit mindre än vanligt, och exempelvis fjorden utanför Longyearbyen har inte varit tillfrusen alls de senaste vintrarna. Detta förklarade forskarna med att hårda stormar år 2005 pressade upp varmt vatten mot Nordpolen, och att det tar lång tid innan vattentemperaturen återgår till den normala. I mynningen av vissa mindre fjordar finns dessutom ofta en grund "tröskel" som gör att det varma vatten som pressas in av stormar sedan stannar kvar under flera år". Kraftiga sydliga vindar och strömmar som pressar upp isen mot Nordpolen. Det påminner om årets väder. Som väntat ökade ismängden runt Svalbard igen några år efter mitt besök och man fick betydligt kallare vintrar. Vilket nu följts av flera milda år igen där isen pressats norrut, vilket gör att vattentemperaturen stiger och att därmed vädret blir mildare.

I artikeln uttalar en kvinna också mycket dramatiskt att "Jag har aldrig varit med om så lite snö som vi har nu". Fast av texten framgår att hon bara bott på Svalbard i åtta (!) år.

Vidare skriver man att "Hösten 2016 har varit den varmaste någonsin på Svalbard." Det är knappast korrekt. Långt tillbaka i historien hade Svalbard tropiskt klimat och det finns infrusna dinosaurier i isen. Klimatförändringar sker över hundratals eller ibland tusentals år. Ibland är det klokt att begrunda detta. Klimatet har förändrats mycket dramatiskt många gånger innan människan ens existerade.

Texterna i artikeln om husen som sjunker i permafrosten är också intressanta. När jag besökte Svalbard och universitetet i Longyearbyen var just arktisk byggteknik en intressant sak att studera. Det är just för att slippa sättningar i husgrunderna som man bygger husen på pålar som borras ned djupt i permafrosten. Och vi talar om meterdjupa pålar. Ett par decimeter upptinad markyta lär inte påverka byggnaderna alls om de är byggda med traditionell arktisk byggteknik. Och redan vid vårt besök för 10 år sedan talade man om att 1-2 dm av markytan töar upp varje sommar. Det är just det som gör det möjligt för de arktiska växterna att blomma.

Slutsatsen är att artikeln i Expressen är mycket hårt vinklad.

Isläget runt Nord och Sydpolen

2016-12-28

Hur är det med isen runt våra poler? Detta följs löpande av NSIDC i USA, som löpande rapporterar om isutbredning och ismassa på sin hemsida.

De senaste uppdateringarna visar att på Arktis är isutbredningen betydligt mindre än normalt, men däremot är mängden is på de istäckta områdena faktiskt är större än normalt. Helt logiskt när kraftiga sydliga vindar pressar upp isen mot norr.

Antarktis är däremot isutbredningen ungefär som genomsnittet, medan däremot iskoncentrationen är betydligt större än normalt. Sammantaget är det alltså mer is än normalt på Antarktis.

Media föredrar att lägga fokus på isutbredningen, men det intressanta är såklart sen sammanlagda ismassan. Att stormar pressar samman isen är inget nytt fenomen. Om man jämför ismassan över tid blir inte utvecklingen alls lika dramatisk i Arktis, även om den långsiktiga trenden med minskande ismängd är tydlig. I Antarktis finns däremot inga tecken alls på att isen totalt sett minskar.

Några tankar kring dramatiska klimatrapporter om Arktis

2016-12-28

De senaste veckorna har det kommit ett antal larmartiklar om temperatur, isutbredning och klimatförändringar runt Nordpolen. Gemensamt för de mest uppmärksammade är att det är värme och smältande is som uppmärksammas. Av mindre medialt intresse är att det också finns en hel del observationer som går i andra riktningen, växande isar och kyla. Båda delarna sker samtidigt.

I december kom rapporter om att det var 20 grader varmare än normalt i Arktis. Detta var dock under en kort period på någon vecka eller två, till följd av kraftiga sydliga vindar. Trots detta påstås det felaktigt (även av Miljöpartister i riksdagen) att "det ÄR 20 grader varmare än normalt i Arktis". Det är det alltså inte. Och tillfälliga temperaturtoppar är vad jag förstår inte helt ovanliga i Arktis, allt styrs av vindar och havsströmmar. I en intressant artikel rapporteras för övrigt att jordens temperatur fallit dramatiskt sedan rekordet i höstas. Något som media verkar ha missat.

Att medeltemperaturen i Arktis ökat över tid är däremot ett obestridligt faktum. Exempelvis larmas det om extremt milt väder i norra Canada, och även på Island har det enligt SMHI varit ovanligt varmt i höst.


Men klimatet är precis så kaotiskt som forskarna ständigt påpekar. Samtidigt med värmen i Arktis växer nämligen isen rekordmycket på Grönland just nu enligt danska meteorologiska institutet DMI.

Bilden till vänster är fråm DMI och visar den löpande "massbalansen" för isen på Grönland, alltså istillväxten minus avsmältningen. På sommaren minskar ismassan, för att öka under vintern. Nedre figuren visar att ismassan på Grönland just nu ligger en bra bit över genomsnittet:

Det finns även uppgifter om att det varit betydligt kallare än normalt i delar av Sibirien, bland annat berättar SMHI och detta på sin hemsida.

Och som kontrast till rapporterna om ovanligt milda temperaturer i Arktis är det fascinerande att det faktiskt nyligen snöade i Sahara - för första gången på 40 år.

Att såväl väder som klimat är ombytligt är uppenbart.


Något som också ofta brister i medias rapportering är de historiska jämförelserna. Ibland har man braskande tidningsrubriker om "rekordvärme" eller "rekordlite is". När man sedan läser texten framkommer det att det är rekord "sedan mätningarna startade" vilket dock ofta är för bara 30-40 år sedan. Sett till jordens historiska klimatförändringar är detta trots allt väldigt korta tider. Och glaciärer har alltid smält. De stora isländska vattenfallen (Gullfoss mfl) består helt av smältvatten från glaciärerna. Och de har enligt de isländska sagorna forsat i tusentals år.

Man kan dra två slutsatser.

Den ena är att klimatsystemet i grunden är kaotiskt, vilket verkar vara det enda som klimatforskarna är helt överens om. Är det varmt på ett ställe är det ofta kallt på ett annat. Historisk kunskap är viktigt när man diskuterar väder och klimat. Detta finns det all anledning att påminna om eftersom det som sagt bara är värmerekord och isavsmältning som får utrymme i svenska media, samt att tidningarna gillar dramatiska rubriker och texter.

Den andra slutsatsen är att temperaturen stiger i Arktis. Om det är en stabil ökning som kommer att fortsätta eller om det vänder nedåt igen återstår att se. Inom klimatforskningen brukar man dock säga att säkra trender uppstår efter 25-30 års mätserier, och det har man nu. Så mycket tyder på att Arktis uppvärmning är en hyfsat säker trend. Vilket dock inte säger något alls om de påstådda orsakerna, vilka än så länge bara är mer eller mindre goda gissningar.

Den viktiga frågan är i vilken mån människan bär skulden till de klimatförändringar som verkar ske, och om vi med "klimatpolitik" kan stoppa dessa förändringar. Klimatförändringarna på jorden har genom historien varit mycket extrema och ibland snabba, alldeles utan mänsklig påverkan. Om vi tror att vi råder helt över klimatet lurar vi oss själva. Om man inte kan göra i vart fall hyfsat sannolikt att klimatpolitik kan stoppa eller i vart fall kraftigt begränsa klimatförändringarna borde man inte lägga pengar på detta, utan i stället lägga mer kraft på att anpassa våra samhällen till klimatförändringarna och i övrigt ta itu med mer akuta miljö- och hälsoproblem. Och ska man ändå göra "klimatåtgärder" bör man självklart i första hand välja sådana som även har en bevislig nytta för miljö och hälsa. Det är den linje jag drivit sedan tio år tillbaka och den håller än.

Helgläsning

2016-12-26

Det senaste året har varit lite speciellt med tanke på att jag gjort tre längre utlandsresor inom ramen för riksdagsuppdraget detta år. Normalt brukar resorna spridas ut över alla de fyra åren under en mandatperiod, men till följd av turbulensen efter valet 2014 sköts allt framåt i tiden och 2016 blev därför ett riktigt reseår.

Dels gjorde jag en resa till Japan med Svensk-Japanska parlamentarikerföreningen, dels en utskottsresa med Finansutskottet till USA och sedan en enskild studieresa till Australien och Singapore.

Som alltid finns utförliga reseberättelser från mina resor, de finns alla samlade i mitt bloggarkiv. Här är direktlänkar till de tre reseberättelserna för årets långresor:

Studieresa Australien och Singapore 28/10-8/11 2016

Utskottsresa till USA 30 april - 8 maj 2016

Studieresa till Japan 25 mars-3 april 2016

Skattetrycket försvårar konkurrensen för alla företag

2016-12-25

I dag berättar SVT att regeringen givit Tillväxtverket i uppgift att utreda skattelättnader för filminspelningar. Detta är något som den svenska filmbranschen länge krävt för göra Sverige mer attraktivt för internationella och inhemska filminspelningar.



Jag har absolut inget emot att man sänker skatten för filminspelningar. Jag har inte något emot sänkta skatter överhuvudtaget om det gynnar företagande och arbete, och varje sådan skattesänkning är ett litet steg i rätt riktning. Men hela diskussionen om sänkt skatt för filmbranschen visar hur orimligt det svenska skattetrycket är. Alliansen fick ned skattetrycket en bit och vi hade då inte längre världens högsta skatter utan en handfull länder gick om oss. Vår konkurrenskraft stärktes, företag återvände till Sverige och kapital flödade tillbaka och kunde investeras i Sverige. Men med S-MP-regeringens nya massiva skattehöjningar närmar sig Sverige återigen toppen när det gäller skattetrycket. Att plåstra om ett sjukt skattesystem med riktade skattesänkningar till smala sektorer som filmindustrin känns lika märkligt som när Lars Ohly (V) förespråkade sänkt skatt för fotbollsspelare - men inte för några andra.

Alliansen införde för övrigt en "expertskatt" för utländsk arbetskraft med specialistkompetens som arbetar begränsad tid i Sverige. Dessa regler fungerar även exempelvis för utländska fotbollsspelare som spelar i svenska lag en begränsad tid, och bör rimligen kunna omfatta även utländska filmstjärnor.

Det vi behöver är en helhetssyn på hur vi kan stärka konkurrenskraften för alla svenska företag och branscher. Regeringen gör tvärtom. Höjer skatten för miljoner löntagare, höjer bensinskatterna kraftigt, vill införa flygskatt, lastbilsskatt och ett antal andra skatter på företagande. Samtidigt vill man alltså sänka skatten just för filmbranschen. Det är en obegriplig prioritering.

Julhälsning

2016-12-23




Moderaternas omfattande förslag för bättre integration

2016-12-22

I går presenterade moderaterna ett omfattande reformpaket för att ge kommunerna bättre förutsättningar för att klara dagens krävande situation vad gäller bostäder och integration.

• Sveriges kommuner måste ta ansvar för integrationen, men alla kommuner måste också ges förutsättningar i en mycket krävande situation. Utanförskapet måste pressas tillbaka. Det behövs stramare bidrag och tydligare krav på att fler ska göra rätt för sig. Och vi måste bättre lösa den bostadskris som är akut i många kommuner.
• När allt fler kommuner använder sig av nödlösningar, såsom att ge förtur i kommunala bostadsköer eller köper bostadsrätter, är situationen inte hållbar. Grupper riskerar dessutom att ställas mot varandra. Utflyttningen till kommunerna måste bromsas och vi måste underlätta andra boendelösningar. Vi vill också ge de kommuner som vill möjlighet att ta över ansvaret för integrationen från Arbetsförmedlingen.
• När fler än någonsin behöver en bostad kan byggandet inte vänta. Moderaterna är därför beredda att i riksdagen driva igenom skarp lagstiftning för att fler bostäder ska kunna byggas.

Förslagen i korthet:

1) Möjliggör för kommuner att ta över ansvar för integrationen.
I dag har Arbetsförmedlingens helhetsansvar för integrationsinsatserna, men myndigheten visar stora brister och de resultat som redovisas är inte tillfredställande. Detta samtidigt som kommunerna får ta konsekvenserna av misslyckandet genom ökade kostnader för försörjningsstöd. De kommuner som vill ska därför få ta över ansvaret för integrationen av nyanlända. Staten och Arbetsförmedlingen kommer fortsatt att ha ansvar i de kommuner som inte vill, eller inte har möjlighet.
2) Förläng etableringstiden till tre år.
Etableringstiden bör förlängas från dagens två år till tre år för nyanlända i åldern 28 till 54 år med kort utbildningsbakgrund (max grundskola i nio eller tio år). För dessa personer kommer det att krävas omfattande insatser för att de ska bli anställningsbara, det är därför rimligt att förlänga tiden i etableringen.
3) Skärpta krav på dem i försörjningsstöd.
Alla kommuner bör exempelvis ställa krav på att den i försörjningsstöd ska söka arbete även utanför det geografiska område som en sökande bor i. För att underlätta för framför allt utrikes födda kvinnor att ta steget in på arbetsmarknaden bör aktivitetskravet i försörjningsstödet omfatta fler. Det bör exempelvis kunna tillämpas för personer som söker kompletterande försörjningsstöd till föräldraförsäkringen. Ett rimligt krav att ställa skulle till exempel vara att språkundervisning ska kunna ske under föräldraledigheten för den som också får försörjningsstöd.
4) Migrationsverkets lägenheter bör överlåtas till nyanlända.
Myndighetens lägenheter används för asylsökande och står ibland tomma. Dessa lägenheter bör släppas för att lätta på bostadstrycket ute i kommunerna.
5) Inbromsning av utflyttningen till kommunerna .
Låt de nyanlända bo kvar längre på asylboenden i de fall då bostadssituationen inte kan lösas i den anvisade kommunen. Att sova i exempelvis sovsalar är inte en bra start på ett nytt liv i Sverige. Behov avgör hur länge inbromsningen ska gälla.
6) Kombinera anvisningslagen med möjlighet för kommuner som inte får fram boende att betala för plats på asylboende.
Migrationsverket är i en process där man avvecklar asylboenden för att undvika att betala för dem. Detta är en olycklig situation när kommuners alternativ ofta är idrottshallar, köp av bostadsrätter eller hotell. Därför bör det möjliggöras att kommuner betalar för platser på det som nu är Migrationsverkets asylboenden.
7) Möjliggör för fler personer att dela rum i stödboende.
I dag gäller att man kan dela rum på HVB-hem, men inte inom stödboende för nyanlända. Detta bör ändras. Vid placeringen i delade rum så ska individuella hänsyn tas kring vilka som kan dela rum.

Att hantera den akuta situationen här och nu räcker dock inte för att lösa bostadskrisen. Moderaterna har tidigare lagt fram förslag på reformer för att öka rörligheten på bostadsmarknaden och öka nybyggnationen. Det handlar om förslag såsom snabbare överklagande, flexiblare hyressättning vid nyproduktion, förstärkta översiktsplaner och borttagna detaljplaner samt reformerade regler för naturreservat och riksintressen. Regeringen reformtakt går dock alltför långsamt och för att ta ett första steg för att få bättre regelverk på plats är Moderaterna beredda att i riksdagen väcka utskottsinitiativ för att driva igenom skarp lagstiftning gällande följande:
8) Lagstiftning om effektivare planprocess.
Det ska inte vara obligatoriskt med detaljplan i lika många fall som enligt nu gällande bestämmelser. En kommuns möjlighet att ställa krav på att det i vissa fall ska finnas en detaljplan ska dock inte inskränkas. Syftet med förslaget är att skapa enklare och tydligare regler samt ökad förutsägbarhet och transparens. Kommunerna bör även i högre grad kunna delegera beslutsfattande av detaljplaner till kommunal nämnd eller styrelse. Det ska även vara möjligt att upphäva en detaljplan genom ett förenklat förfarande.
9) Lagstiftning om nya bullerregler.
Mot bakgrund av bostadskrisen och regeringens inaktivitet bör riksdagen överväga att flytta bullerförordningen till lagstiftning och därefter höja gränsvärden för buller i enlighet med bullerutredningens förslag. Detta skulle frigöra mer byggbar mark och underlätta för ökad nybyggnation.

Den 20 januari debatterar jag ju just Migrationsverkets asyllägenheter med migrationsminister Morgan Johansson (S). Det känns bra att ha med sig ett tydligt besked från mitt parti om vår syn på saken. Det är exakt samma sak jag kräver i min interpellation.

När media vill missförstå spelar inget annat någon roll

2016-12-21

I går skrev jag ett som jag tyckte ganska oskyldigt twitterinlägg enligt följande:



Tyvärr missuppfattades detta av vissa, som trodde att jag på detta sätt ville släta över Rysslands övergrepp mot Ukraina, inklusive ockupationen av Krim och stödet till upprorsmakarna i Östra Ukraina. Vissa antydde rent av att jag skulle gå på tvärs mot den moderata säkerhetspolitiska linjen. Så var det naturligtvis inte. Jag kunde absolut varit tydligare, och ordet "intern" var kanske illa valt, även om jag såklart syftade på relationen mellan Nato och Ryssland i spåren av bland annat Rysslands agerande i bland annat Ukraina. Min avsikt var att formulera en vision om en framtid där Ryssland och USA samverkar mot gemensamma hot i stället för att på olika sätt gå tillbaka till Kalla krigets dagar. Självklart skulle en sådan vision förutsätta att Ryssland först slutar med sina aggressioner mot sina grannländer och lämnar ockuperade områden, vilket ju också är syftet med de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland. Den som följt mig på både blogg och Twitter vet hur extremt hårt jag markerat mot Ryssland och att jag också fört långa debatter på Twitter mot personer som försvarar Putin och Rysslands aggressioner. Ingen som följer mig borde kunna tolka in någon som helst tveksamhet i frågan kring Rysslands agerande i mitt twitterinlägg. Många av dem som följer mig insåg uppenbarligen också vad jag menade.

Jag gjorde dessutom flera förtydliganden på Twitter när jag fick frågor, var bland tydlig med att Ryssland självklart måste lämna Ukraina och sluta hota sina grannländer, samt att jag står bakom sanktionerna mor Ryssland. Jag fick frågor även från en annan journalist, som dock släppte frågan när hon fick mina svar.

GT:s ledarblogg hör till dem som uppenbarligen följer mig på både blogg och Twitter. I vart fall citerar de mig hyfsat ofta och till och kommenterar det jag skriver. Jag blev därför minst sagt förvånad när man - uppenbarligen medvetet - misstolkade mitt twitterinlägg i denna text:



Min fråga är VAR jag skrev att ockupationen av Krim var en intern rysk konflikt? Eller att jag på något sätt skulle vilja släta över ockupationen av Krim? Jag nämnde inte Ukraina eller Krim överhuvudtaget. Jag har som sagt viss förståelse för att en person som inte vet något om mig eller inte följer det jag skriver kan undra vad jag exakt menade med mitt inlägg, men att GT på detta sätt medvetet misstolkar för att få en "bra nyhet" tycker jag är pinsamt. Självklart blev uppståndelsen stor när GT felaktigt basunerade ut att jag som moderat mer eller mindre gick emot moderaternas säkerhetspolitiska linje, vilket som sagt var en helt felaktig tolkning. Jag blev med rätta upprörd och svarade GT på skarpen:



Det är väl kanske som jag skrev i ett senare inlägg. Twitter är nog tyvärr inget för visionära tankar och framtidsförhoppningar:



Men jag står för min förhoppning. Jag är nog inte den ende som skräms av att vi återigen verkar röra oss i riktning mot Kalla krigets dagar, med ömsesidig misstro och hot och där allt större del av skattepengarna i många länder går till militär upprustning. Det vore extremt olyckligt. Jag tycker man måste kunna säga det som politiker utan att uppfattas som naiv och utan att det tolkas som ett inlägg i den svenska säkerhetspolitiska debatten. När det gäller den senare inser jag självfallet att Sverige i det läge som råder behöver uppgradera sitt försvar ordentligt, vilket jag själv kommenterat på både blogg och Twitter emellanåt. Och jag står helt bakom moderaternas försvars- och säkerhetspolitik (vilket också framgår tydligt för den som följer min blogg). Men jag tycker inte det hindrar att man beklagar dagens globala utveckling med allt högre tonläge och spänningar mellan Nato och Ryssland. Och att man framför en oro för militant islamism som kräver att världssamfundet i övrigt agerar gemensamt. Personligen oroar jag mig minst lika mycket för islamistisk terror som för rysk aggression. Och jag har fått väldigt många bekräftelser på att många delar min oro.

Nåja. GT:s ledarkrönikör skruvade efterhand ned tonläget lite och till slut önskade han mig god jul, så kanske insåg han att han dragit lite väl stora växlar på det jag skrev. Lärdomen är att på Twitter kan allt man skriver missförstås...och att det blir så då och då är väl priset man får betala när man som jag är en av riksdagens mest flitiga twittrare med drygt 34.000 tweets sedan starten...

Därför fungerar inte helt fri invandring i ett välfärdssamhälle

2016-12-20

I dagens samhällsdebatt hör vi emellanåt röster som förespråkar helt fri invandring, eller i vart fall mycket mer generösa regler än Sverige någonsin haft.

Från Vänsterdebattörer, inklusive Vänsterpartiet och Miljöpartiet är dessa förslag helt verklighetsfrämmande eftersom man vill kombinera detta med dagens sociala skyddsnät och välfärdssamhälle. Detta inser de flesta logiskt tänkande människor är helt omöjligt. Den svenska välfärden bygger på den enkla principen att människor inom nationens gränser omfattas av förmåner som omfördelas under livet eller mellan människor i ett "slutet system". Så länge de som behöver samhällets stöd är rimligt många i förhållande till dem som arbetar och bekostar systemet fungerar det (mer eller mindre) bra. Men om de behövande blir så många att skatten från dem som arbetar inte räcker rasar systemet förr eller senare samman. Svenska skattebetalare kan helt enkelt inte försörja obegränsat antal människor från andra länder som vill flytta hit bara för att få högre levnadsstandard.

Borgerliga debattörer som förespråkar samma sak har i vart fall en linje som vid första anblicken kan tyckas hänga ihop. Man föreslår öppnare (eller helt öppna) gränser kombinerat med fler låglönejobb och kraftigt sänkta (eller inga som helst) sociala förmåner eller rättigheter. Lite förenklat kan man säga att förslagen bygger på att alla som vill ska vara välkomna till Sverige, men att de kommer "på egen risk" och får försörja sig själva. Det är förvisso en borgerlig grundtanke att människor ska ta eget ansvar och råder över sina egna liv. Men det finns en stor och viktig fråga som aldrig ställs. Vad gör man med dem som då kommer hit och inte lyckas försörja sig?

I andra länder med okontrollerad invandring eller stora interna folkomflyttningar är bilden densamma. Oavsett om man besöker Asien, Afrika eller Sydamerika. Kåkstäderna! Där de fattigaste tvingas bo i brist på försörjning och sociala förmåner.

Tyvärr medför helt fri invandring döden för den svenska välfärdsmodellen, där alla människor som lever (legalt) i vårt land också omfattas av samhällets yttersta skyddsnät. Där man försöker ordna tak över huvudet för alla, där alla får mat för dagen, sjukvård och skola, garantipension och äldreomsorg. Alldeles oavsett vem man är eller varifrån man kommer och oavsett inkomstens storlek så försöker vi motverka att människor lever på gatan eller i misär. Det fungerar inte alltid och dagens migration skakar systemet i sina grundvalar, men vi har i vart fall inga utpräglade kåkstäder där människor svälter.

Om man har helt fri invandring "på egen risk" och inte lyckas försörja sig själv finns ingen hjälp att få. Och vad händer då? Kåkstäderna växer upp, kriminalitet blir enda sättet att försörja sig, gängbildningar och kriminella nätverk blir det enda sociala kittet. Detta skulle allvarligt skada hela vårt samhälle. Redan idag ser vi dessa tendenser, delvis till följd av den fria rörligheten inom EU, men också till följd av bristfällig integration. Med helt fri invandring "på egen risk" har vi snart omfattande kåkstäder runt alla våra storstäder. Vill vi det?

Jag undrar också hur man tänker sig att man ska finansiera skola, sjukvård och äldreomsorg för obegränsat antal människor när alla som vill är välkomna till Sverige? De som får arbete lär väl rimligen omfattas i den mån de betalar skatt, alternativt får man väl då som invandrare bekosta välfärden genom avgifter? Men de som inte lyckas försörja sig? Ska de då också utestängas från skola och sjukvård? Eller ska vi andra betala det? Dessa frågor har förespråkarna om helt (eller nästan helt) fri invandring inget svar på.

Helt öppna gränser och helt fri rörlighet mellan alla länder är helt enkelt en utopi om man samtidigt vill bevara det svenska välfärdssamhället. Det gör mig därför orolig när jag hör sådana förslag från borgerliga debattörer, partier och ungdomsförbund. Man missar helt vad effekten blir av förslagen. Vi riskerar att få ett samhälle som få av oss vill leva i, där stora grupper lever vid sidan av samhället. Dagens situation i våra utanförskapsområden är fullt tillräckligt allvarliga utan att vi ska försämra dem ytterligare.

Den 20 januari debatterar jag med migrationsministern

2016-12-19

I veckan som gick fick jag mail från justitieminister Morgan Johansson (S). Vår debatt om kommunernas problem att ordna fram bostäder till nyanlända måste skjutas framåt i tiden och det blir debatt först den 20 januari nästa år. Då kommer jag att ställa justitieministern till ansvar för att Migrationsverket inte släpper sina lägenheter för asylsökande till kommunerna så att kommunplacerade nyanlända eller andra akut bostadssökande kan få dem i stället. De asylsökande finns det gott om plats till i de anläggningsboenden som Migrationsverket nu säger upp i en rasande takt. Det är orimligt att Migrationsverket på detta sätt aktivt saboterar kommunernas möjligheter att ordna fram de bostäder som lagen tvingar dem att ordna. Det är fullt tillräckligt besvärligt ändå. Migrationsverket borde försöka underlätta för kommunerna i denna extrema situation, inte motarbeta dem.




Efterhand som tiden går blir situationen alltmer alarmerande ute i de svenska kommunerna. I fredags berättade Göteborgs-Posten att läget är katastrofalt även i Göteborg (artikeln finns tyvärr bara i papperstidningen, sidan 9). Ett 40-tal nyanlända (som alltså beviljats uppehållstillstånd och kommunplacerats i Göteborg) har nu flyttat in i tillfälliga sovsalar. För många är det en betydligt sämre boendemiljö än man hade i sitt tidigare asylboende under väntetiden på besked. I en artikel någon vecka tidigare varnade man för att man kommer att tvingas hysa nyanlända i idrottshallar, och nu har det alltså blivit verklighet. Och vi talar alltså inte om asylsökande utan om personer som beviljats uppehållstillstånd.

Migrationsverkets prioriteringar är obegripliga - det vore väl bättre att de asylsökande bodde i sovsalar under väntetiden på besked och att de som sedan får stanna i vårt land får hyfsat vettiga bostäder där de kan starta sitt nya liv? Nu blir det tvärtom. Dessutom påverkas hela bostadsmarknaden när kommunerna tvingas ta bostäder som andra bostadssökande behöver för att klara att erbjuda bostäder till nyanlända. Både regeringen och Migrationsverket borde inse att detta knappast gynnar integrationen utan i stället skapar en stark känsla av orättvisa hos många.

Debatten med Morgan Johansson ska bli väldigt intressant. Även om han är ansvarig minister måste han ju själv inse det absurda i situationen. Kanske kan vår debatt leda fram till något konkret och bra om ministern vill lyssna? Jag hoppas det. Och att sunt förnuft kan styra.

Tiggeridebatten symboliserar det svenska debattklimatet

2016-12-17

I dag öppnar alltså plötsligt statsminister Stefan Löfvén (S) för såväl tiggeriförbud som krav på tillstånd för tiggeri. Dock utan att presentera några direkta förslag, han säger bara att frågan "måste diskuteras".

Fast diskussionernas tid borde vara över. Vi är faktiskt ganska många som diskuterat tiggerifrågan genom åren, och nu är det hög tid för handling. Själv har jag i vart fall debatterat tiggerifrågan ända sedan augusti 2010 då jag på bloggen kommenterade dåvarande migrationsminister Tobias Billström (M) som försvarade Stockholmspolisens avvisande av romer från Bulgarien och Rumänien som tiggde på gatorna. Alla mina blogginlägg om tiggeriet finns samlade under en egen flik i bloggarkivet. Det har blivit en del...



I oktober 2013 besökte jag Rumänien med huvudsyftet att på plats lära mig mer om bakgrunden till tiggeriet och hur man bäst kan stoppa det. Läs hela reseberättelsen här. Fotona ovan är från mitt besök i en romsk bosättning i Calarasi sydost om Bukarest. Efter denna resa har jag verkat för en diskussion, såväl internt i partiet som i samhället om eventuellt tiggeriförbud - kommunalt eller nationellt.

Jag minns hur min blotta antydan om att motverka eller förbjuda tiggeri närmast skapade konvulsioner i såväl media som i politiken. Själv fick jag tillsägelse på skarpen från flera ledande moderater. Även riksdagskolleger uttryckte sitt ogillande. Tiggeriförbud skulle man inte ens diskutera. "Man kan inte förbjuda fattigdom" hette det. Min invändning att man såklart inte kan förbjuda fattigdom, men att man självklart kan förbjuda tiggeri var det få som lyssnade på.

I valrörelsen 2014 hade jag trots den interna kritiken med åtgärder mot tiggeriet bland mina personliga vallöften, alltså de frågor jag ville driva efter valet. Där fanns för övrigt också med frågan om en mer hållbar migrationspolitik. Båda dessa frågor var kontroversiella och gav, för att uttrycka sig försiktigt, knappast några interna partipolitiska fördelar.

Sedan valet 2014 har mycket hänt. I oktober 2014 lämnade jag in denna riksdagsmotion där jag föreslog en förutsättningslös utredning om möjligheter och problem med ett tiggeriförbud. Och den 16 april hade jag detta debattinlägg i Expressen tillsammans med tre andra moderata riksdagsledamöter, där vi ställde frågan om det inte var dags att överväga ett nationellt förbud mot tiggeri.

I april 2015 anordnade moderaterna ett riksdagsseminarium med regeringens nationelle samordnare Martin Walfridsson, och parallellt med detta uppmärksammades allt fler fall av organiserat tiggeri och utnyttjande av tiggare i media. Dessutom växte problemen kring olagliga bosättningar. Opinionsstödet bland svenska folket växte också för att införa tiggeriförbud.

Under vintern-våren 2015 rörde sig moderaterna allt mer i den riktning som jag och ett antal andra riksdagsledamöter förespråkat när det gäller tiggeriet. Jag har sedan valet deltagit i flera interna möten och diskussioner kring tiggeriet och förhoppningsvis bidragit en del till att förflytta moderaternas linje i en mer ansvarsfull riktning.

Sedan maj 2015 har moderaterna nu partistämmobeslut om skärpt politik mot tiggeriet. Vi vill bland annat verka för kriminalisering av organiserande av tiggeri samt att ordningslagen skärps så att kommunerna får möjlighet att förbjuda tiggeri för att upprätthålla den allmänna ordningen. Dessutom vill vi ge kommuner och privata markägare fler verktyg för att kunna motverka att illegala boplatser uppkommer eller permanentas. Vi vill också se över regelverket för särskild handräckning och avhysning av illegala bosättningar så att detta blir enklare och billigare för markägaren. För egen del hade jag absolut kunnat tänka mig att diskutera ett nationellt förbud mot tiggeri, men jag tycker ändå att det moderata partistämmobeslutet är en bra kompromiss. Att förtydliga ordningslagen är dessutom snabbare och enklare än att införa en lag om nationellt tiggeriförbud som sannolikt skulle kräva både utredning och remissrunda innan riksdagen kunde ta beslut. Och de kommuner som så önskar kan ju med vårt förslag låta tiggeriet fortsätta om det inte upplevs vara något problem.

Redan i april 2015 lade moderaterna fram ett förslag i riksdagen om förenkling av reglerna för avhysning av illegala bosättningar på annans mark. Inget annat riksdagsparti stödde vårt förslag. Så sent som i september 2015 lade vi moderater fram ett förslag om att förtydliga ordningslagen så att det blev tydligt att kommunerna kunde införa kommunala tiggeriförbud. Detta fick inte heller stöd av riksdagen. Bland annat Socialdemokraterna (!) röstade nej.

Socialdemokraterna och Stefan Löfvén har dessutom flera gånger öppet hånat såväl enskilda moderaters förslag om tiggeriförbud som vårt moderata partistämmobeslut, just med mantrat att "man kan inte förbjuda fattigdom". I valrörelsen 2014 sade han bland annat så här:

"Det ligger i högerns ideologi att tänka så. Fattigdom går inte att lagstifta bort"//"Det här må ligga i Moderaternas linje, men inte i vår ideologi. Fattiga människor måste få hjälp att komma ur fattigdom."

Nu öppnar alltså samma Stefan Löfvén själv för ett nationellt totalförbud mot tiggeri, en linje som hittills endast Sverigedemokraterna drivit politiskt. Plötsligt är det alltså möjligt och moraliskt att "förbjuda fattigdom", och plötsligt är den hemska "högerns ideologi" rumsren och till och med möjlig att genomföra?

Det politiska hyckleriet i Sverige känner inga gränser. Det finns förvisso inslag av detta i många partier, inklusive mitt eget, inte minst när det gäller frågan om tiggeriet, men frågan är om inte Socialdemokraterna just nu överträffar allt annat med råge. De är hyckleriets okrönta mästare.

CSN tar krafttag mot utlandsboende låntagare som inte betalar

2016-12-16

Den 12/5 bloggade jag om Riksrevisionens granskning av statens kreditförluster på studielån och hur man hanterar dessa. I Riksrevisionens rapport framgick att den samlade stocken av studielån uppgick till hela 207 miljarder (!) år 2015. Av dessa fordringar betraktade CSN nästan 28 miljarder som osäkra "till följd av lånevillkorens utformning och bristande betalningsvilja". Två tredjedelar hänförs till lånevillkorens utformning och en tredjedel till bristande betalningsvilja. Andelen osäkra fordringar uppgår till hela 14%.

Låntagare i utlandet svarar bara för 8% av den totala lånestocken, men står för hälften av de 8 miljarder som CSN betraktar som osäkra på grund av misskötsel. Befarande kreditförluster på tiotals miljarder kronor är en alltför viktig post i statsbudgeten för att inte uppmärksammas ordentligt. Alliansregeringen gav därför på sin tid ett särskilt uppdrag till CSN att öka sina ansträngningar att få tillbaka pengar från låntagare utomlands. Hittills har det dock gett ett ganska magert resultat och de obetalda skulderna har snarare ökat de senaste åren.

Men idag kommer en positivt nyhet. Centrala studiestödsnämnden (CSN) har kartlagt 9.200 personer som är "dåliga betalare" och som tillsammans är skyldiga staten drygt två miljarder kronor. Nu ska deras eventuella fastigheter i Sverige mätas ut av Kronofogden. I en pilotstudie identifierade CSN 150 personer som inte betalat sina studielån och som har fastigheter i Sverige. Med hot om utmätning har nu 18 personer betalat 733.000 kronor till statskassan på bara några månader. Metoden att hota med utmätning ska nu bli en del av ordinarie arbete.

Detta är verkligen på tiden. Studiemedlen i Sverige är bland de mest generösa i världen, troligen de mest generösa. Under åren 2010-2014 var jag moderaternas ansvarige för studiemedelsfrågor i utbildningsutskottet. Det fanns en bred samsyn politiskt om studielånens betydelse för att fler ska kunna genomgå högre utbildning. Men ska vi kunna ha ett generöst studiemedelssystem bygger det på att den som lånar också betalar tillbaka sin skuld. Det är också en rättvisefråga att ingen tillåts smita undan.

Klimatpolitiken hotar andra samhällsintressen och miljömål

2016-12-16

I dag berättar media om att fyra nya marina Natura 2000-områden inrättas som skydd för den hotade tumlaren, en liten skygg val som förekommer i svenska kustvatten. Tumlaren fridlystes i Sverige 1973 men i Östersjön finns det bara cirka 450 individer kvar. Nu blir det skyddade områden för tumlaren både i Östersjön och i Kattegatt. Ett bra beslut tycker jag rent spontant, detta är ändå Sveriges enda val. Och ska vi kunna agera kraftfullt mot valfångst på andra ställen i världen måste vi se till att vara ett föredöme och skydda vår egen art.

Hoten mot tumlaren är många. Enligt Världsnaturfondens hemsida är det bland annat risk att den fångas som bifångst i bottensatta fiskenät, eller att den fastnar och drunknar i gamla övergivna fiskenät som tappats i havet. Ett annat hot är ökande oljud under vatten – så kallat undervattensbuller – som bland annat orsakas av båtmotorer och anläggning av vindkraftsparker och gasledningar till havs. Tumlarens hörsel är bland den bästa i djurvärlden, och tumlaren är helt beroende av den för sin överlevnad. Alla miljögifter som släpps ut i haven är också en fara för tumlaren.

Det intressanta är att såväl den havsbaserade vindkraften som ökad gasimport till Europa via ledningar i östersjön har en direkt koppling till "klimatpolitiken" i Sverige eller andra delar av Europa. Samtidigt som exempelvis Världsnaturfonden i klimatpolitikens namn driver på för en ökad satsning på bland annat vindkraft så vet man att det hotar inte bara tumlaren utan också en del sällsynta fågelarter som dödas av kraftverkens propellrar. Klimatpolitiken står i dessa fall i direkt strid mot andra viktiga miljömål, i detta fall skydd av hotade arter.

På samma sätt har Framställning av biobränsle från grödor, palmolja och etanol stora nackdelar. Dessa bränslen har ju som syfte att förse Västvärlden med alternativa bränslen som en del i klimatpolitiken. Samtidigt vet vi att odlingen av biobränslegrödor i Afrika skapat matbrist på många ställen, vi vet att palmoljeframställning och etanolframställning ödelägger viktiga naturområden, bland annat regnskog, och vi vet även att det har negativ påverkan på det lokala djurlivet och miljön i delar av Asien och Sydamerika.

Som jag brukar påpeka tycker jag att klimatpolitiken haft en obehaglig "gräddfil" i lagstiftning och samhällsdebatt under alltför lång tid. I klimatpolitikens namn kan man nästa offra vilka andra naturvärden eller samhällsvärden som helst. Jag tycker detta är helt oacceptabelt. Självklart ska klimatpolitiken ställas mot andra viktiga värden, precis som alla andra politiska beslut.

Allvarliga hot mot kommunernas ekonomi

2016-12-15

I går debatterade riksdagen utvecklingen i den kommunala sektorn. Jag skulle egentligen representerat moderaterna i den debatten, men eftersom jag var på en begravning så fick min utskottskollega Anette Åkesson ta debatten i stället.

Situationen för kommunsektorn är som jag påpekat många gånger oroväckande. Regeringen ger en glättig, ansvarslös bild av läget inom kommunsektorn, utan att ens nämna utmaningar och problem som SKL, oppositionen och experter varnar för. Dessutom får regeringen kritik för ansvarslös politik från såväl Ekonomistyrningsverket som Riksrevisionen som båda menar att man mitt i en stark högkonjunktur borde redovisa överskott i budgeten i stället för att låna till utgifterna. Nästa år beräknas underskottet i de offentliga finanserna bli 11 miljarder kronor.

Som jag tidigare berättat på bloggen satsar moderaterna betydligt mer på kommunsektorn är regeringen kommande fyra år. Nära 60 extra miljarder jämfört med regeringens 40. Trots detta redovisar vi en budget med överskott.

Regeringen påstår oriktigt att vi samtidigt gör andra besparingar på kommunerna som äter upp våra satsningar. Det är inte korrekt. Det man hänger upp sig på är att vi säger nej till omfattande byggsubventioner samt utbyggnaden av de omdiskuterade statliga "extratjänsterna" för långtidsarbetslösa. Dessa två stora utgiftsposter har dock inget med välfärden att göra. Genom att säga nej till dessa har vi i stället möjlighet att tillföra kommunerna riktiga pengar som går rakt in i välfärden.

S-MP-regeringens politik slår hårt mot kommunsektorn på punkt efter punkt. Några exempel som jag uppmärksammat under hösten:
* Den stora obetalda skulden Migrationsverket har till kommunerna, som mest över 20 miljarder kronor, är betydligt större än de statsningar regeringen gör.
* Migrationsverkets vägran att släppa lägenheter för asylboende till kommunerna så att i stället nyanlända med uppehållstillstånd kan bo där skapar stora svårigheter för kommunerna.
* Den kraftig försämringen av statlig assistansersättning vältrar över kostnader på kommunerna för utökad hemtjänst och boendestöd.

När oppositionen påpekat dessa och andra ekonomiska påfrestningar för kommunerna som regeringen orsakat har regeringens enda och ständiga svar varit att man "faktiskt tillför kommunerna 10 miljarder extra". Dessa tio miljarder har fram till idag använts av ministrarna till det mesta man kan tänka sig. Pengarna är om man summerar alla löften slut flera gånger om.

I tidigare blogginlägg har jag visat hur det rådde balans mellan skatteintäkter och utgifter för kommunsektorn under Alliansens regeringstid och att kommunsektorn då också redovisade stabila överskott, även under krisåren. Men åren före Alliansen och kommande år är det i stället underskott i kommunsektorn, och utgifterna överstiger skatteintäkterna. (Se utförligare redogörelse på bloggen den 3/9 i år).

I längden kan man aldrig klara kommunerna ekonomi genom höjda statsbidrag. Statsbidragen kan vara en extra hjälp i besvärliga situationer (som i dagens migrationsläge) eller när staten vill satsa lite extra på något område. Men grunden för en stark kommunal ekonomi är att vi får fler företag och fler jobb i privat sektor. Det är dessa skattemedel som skapar alla resurser till välfärd och pensioner. Att regeringen nu driver en politik som motverkar fler företag och fler jobb är därför allvarligt. Effekterna skyms hjälpligt av en stark konjunktur som gör att arbetslösheten ändå sjunker något. Men med en klokare politik hade Sverige kunnat dra mycket större nytta av konjunkturuppgången, fått mycket fler i arbete och samtidigt stärkt kommunerna ekonomi ordentligt.

Den enda slutsats jag kan dra är att det alltid är lättare att vara kommunpolitiker med moderatledd regering.

Sverige hade EU:s minsta inkomstskillnader 2014

2016-12-13

Nyhetssajten Europaportalen (Ägd av LO/TCO/SACO och Svenskt Näringsliv mfl) redovisar idag siffror över inkomstskillnaderna i EU-länderna i den senaste mätningen som gjordes 2014 (Alliansens sista regeringsår). Sverige hade då den minsta skillnaden i EU. EU:s statistikbyrå har delat in löntagarna medlemsländerna efter hur mycket man tjänar i timmen före skatt. Den tiondel av löntagarna som tjänar minst har sedan jämförts med den tiondel som tjänar mest. Sverige har då den minsta skillnaden.

Med tanke på det svenska skattesystemets konstruktion skulle Sverige ha ännu väldigt mycket mindre inkomstskillnader om man räknade på nettolön efter skatt. Svenska höginkomsttagare betalar extremt hög skatt jämfört med snart sagt varje annat land i världen. Men tack vare jobbskatteavdraget betalar svenska normalinkomsttagare idag skatt på en mer genomsnittlig EU-nivå.



Regeringen driver fram neddragning av personlig assistans

2016-12-12

Tidningen Dagens Samhälle rapporterar i sitt senaste nummer att Regeringens sparkrav på Försäkringskassan gör att man nu allt oftare säger nej till statligt finansierad personlig assistans till funktionsnedsatta. Detta gör att kommunerna tvingas ta över ansvaret genom andra insatser än assistans, exempelvis hemtjänst eller boendeplatser. Staten vältrar på detta sätt över kostnaderna på kommunerna. Protester kommer nu från ett flertal kommuner och kommunförbund, liksom från Sveriges Kommuner och Landsting.

Det var i regleringsbrevet för budgetår 2016 som regeringen krävde att Försäkringskassan ska bryta utvecklingen av antalet timmar inom personlig assistans för funktionsnedsatta.

Personlig assistans kostar allt mer, 2015 kostade den 30 miljarder för staten och 4,5 miljarder för kommunerna (de 20 timmar per vecka och person som kommunerna tvingas betala innan staten går in och täcker resten). Kostnader för andra typer av kommunalt stöd är inte inräknat.

Även Moderaterna ser stora problem med skenande kostnader för personlig assistans, men vi föredrar en effektivare kontroll och förebyggande av missbruk och bedrägerier än att neka funktionsnedsatta det stöd de behöver. Att dra in assistansen för en svårt funktionsnedsatt människa är inte värdigt. Självklart kan det finnas fall där det objektivt sett inte ska beviljas assistans, men andelen avslag på ansökan om personlig assistans är nu betydligt större än under Alliansens regeringstid. Regeringen har valt en linje som är svår att försvara.

Många fler får indragen sjukpenning idag jämfört med Alliansåren

2016-12-12

Andelen som inte får sjukpenning eller sjukersättning har ökat till de högsta nivåerna på flera år, visar statistik som har tagits fram åt Dagens Nyheter och uppmärksammades i denna artikel för en tid sedan. Under årets första halvår var det drygt 17.000 personer som nekades eller som blev av med sin sjukpenning. Nästan 5.200 fick avslag på sin ansökan om sjukersättning.

"När vi utreder ärendena hittar vi arbetsförmåga i allt fler fall", säger Andreas Larsson, områdeschef för sjukförsäkringen på Försäkringskassans huvudkontor.

Andelen indragna sjukpenningar, att ersättningen till sjukskrivna stoppas, var tidigt i somras dubbelt så stor som ett år tidigare. I juni fick 1.882 personer sin sjukpenning indragen. Det motsvarar fyra procent av alla sjukskrivningar som avslutades den månaden. En titt bakåt visar att den här andelen låg under två procent under flera år, fram till och med sommaren 2015.

Regeringspartierna tog strid mot Alliansens sjukförsäkringsreform och menade att det var inhumant att lägga så stort fokus på arbetsförmågan och ifrågasätta människors rätt sjukpenning. Nu har vi facit - i dag, under S-MP-V-styre är andelen som får avslag på sin sjukpenning dubbelt så stor som när Alliansen styrde. Rätt eller fel, bra eller dåligt, det är inte alldeles enkelt att ge ett tydligt svar på utan att analysera djupare. Men regeringspartiernas hyckleri kan knappast bli tydligare. Man verkar i vart fall inte se något problem i förändringarna, utan har tvärtom varit tydliga med att sjuktalen måste ned, vilket sannolikt lett till en hårdare bedömning från Försäkringskassans sida.

Medias politiska hyckleri är om möjligt ännu värre. Efter artikeln i DN 8 september har knappt någon ens uppmärksammat de ganska dramatiska siffrorna. Undrar hur det låtit i media om detta inträffat under en Alliansregering?

Debatt om skatteflykt hos Forum Syd

2016-12-12



I dag representerade jag moderaterna i en paneldebatt i regi av Forum Syd (en paraplyorganisation för biståndsfrågor, delvis finansierad av SIDA). Debatten rörde utvecklingsländernas problem med skatteflykt som undandrar stora summor för dessa länders utveckling. Det är alltså inte bara utvecklade länder som drabbas av aggressiv skatteplanering eller skattebrott.

I paneldebatten deltog representanter för S, V, MP och så jag från Moderaterna. Lite slagsida kan man tycka, och det var ganska uppenbart av frågor och kommentarer att en majoritet i publiken höll till på vänsterkanten.

För egen del tryckte jag på att Alliansen fick till över 40 dubbelbeskattningsavtal och insynsavtal med "skatteparadis" under vår regeringstid. Det gör det svårare för svenska företag att gömma pengar i skatteparadis som borde beskattats i Sverige eller i andra länder. Jag pekade också på att Sverige lämnar omfattande hjälp till fattigare länder att bygga upp fungerande skatteadministration och en effektivare skatteuppbörd.

Före paneldebatten presenterades en rapport från Forum Syd som menade att mycket stora summor undanhålls i bolagsskatt från multinationella företag verksamma i u-länder. Jag påpekade att en viktig fråga kan vara att hjälpa dessa länder att bredda sina skattebaser, eftersom just bolagsskatten är en mycket svårkontrollerad skattebas (skatteplaneringsuppläggen är ofta mycket komplicerade och svåra att ifrågasätta) och det finns dessutom ett tryck nedåt på bolagsskatterna i många länder.

I övrigt diskuterades aktuella förslag om effektivare globalt informationsutbyte och register över företags verkliga ägare för att kunna följa pengarna och motverka skatteflykt, samt "land-för-land-redovisning av företags resultat. Förslag som moderaterna i grunden stödjer så länge de är proportionerliga. Vi är dock tveksamma till att alla uppgifter ska vara offentliga, det kan hota företagshemligheter. I vissa delar borde det räcka att skattemyndigheterna har insyn i informationen.

En annan fråga som kom upp var Forum Syds krav på att Sverige ska säga ja till att inrätta ett "mellanstatligt skatteorgan" under FN. Detta avvisar moderaterna eftersom vi tror att de samarbetsorgan som redan finns räcker. För svensk del diskuteras denna typ av frågor inom såväl EU som OECD. Bland annat är nya regler om samverkan mellan europeiska skattemyndigheter på gång fram i riksdagen för godkännande. Från moderat sida vill vi inte ge FN makt över skattefrågorna som i huvudsak är nationella frågor. Det visade sig under debatten att även regeringen tills vidare säger nej till ett nytt skatteorgan under FN.

Myndighetsutövning får aldrig styras av handläggares godtycke

2016-12-11

Svenska Dagbladets ledare avslöjade häromdagen att Migrationsverket uppenbarligen gjorde sig skyldig till ren "asylaktivism" i somras genom att hantera rekordmånga asylansökningar dagen innan den nya lagen om tillfälliga uppehållstillstånd skulle börja gälla. Andelen bifall blev också ovanligt stor. Den första dagen med den nya lagen togs däremot mycket färre beslut än vanligt.

"Anställda på Migrationsverket gillade inte regeringens åtstramningar av asylpolitiken, och arbetade trots semestertider för att bevilja så många permanenta uppehållstillstånd som möjligt innan de nya reglerna trädde i kraft. Det säger källor inom Migrationsverket till SvD Ledare."

Så här ser statistiken ut dagarna före och efter den nya lagens ikrafttträdande:



"De kommande regeländringarna ledde till ökad aktivitet på Migrationsverket. Mängden avgjorda asylärenden talar sitt tydliga språk. Från maj till juni steg antalet avgjorda ärenden med drygt 20 procent. Samtidigt steg andelen bifall från 50 till 62 procent. I juli månad – mitt under semestern – ökade antalet avgjorda ärenden ytterligare, och andelen bifall klättrade upp till 71 procent. Det framgår av den månadsstatistik som Migrationsverket publicerar regelbundet på sin webbsajt." skriver SvD.

"Veckorna före regeländringarna ökade mängden avgjorda ärenden stegvis för att nå en kulmen precis innan åtstramningarna trädde i kraft. Tisdagen den 19 juli, dagen innan de nya reglerna infördes, mer än dubblerades antalet avgjorda ärenden, från 411 på måndagen till 995 stycken på sista dagen med de gamla reglerna. Samtidigt nådde andelen bifall 87 procent." fortsätter SvD.

Uppgifterna i Svenska Dagbladet är svåra att ifrågasätta. Det är helt uppenbart att handläggare hos Migrationsverket agerat för att så många som möjligt skulle få permanenta uppehållstillstånd den sista dagen före lagändringen. Det är också anmärkningsvärt att så mycket större andel av de asylsökande plötsligt hade godtagbara asylskäl just den 19 juni än dagarna före och efter. Migrationsverket har en del att förklara.

Tidigare har jag hört ett flertal påståenden och rykten om att handläggare hos Migrationsverket med en viss religiös inriktning eller bakgrund aktivt skulle ha motarbetat eller avslagit asylansökningar från "motståndarsidan" som därmed gått miste om en rättssäker prövning, eller att man skulle ha gynnat sina "egna" som skulle ha fått uppehållstillstånd utan godtagbara skäl. Jag har själv fått mail från personer som anser sig vara drabbade. Exempelvis har det påståtts att anställda sunnimuslimer motarbetat asylansökningar från shiamuslimer och omvänt, eller att vissa minoriteter från konfliktområden skulle ha missgynnats av handläggare hos Migrationsverket som kommer från andra grupper. Jag har ärligt talat haft väldigt svårt att ta dessa påståenden på allvar, eftersom jag i utgått från att myndigheter trots allt är objektiva vid sina beslut, och att det finns interna kontroller som säkerställer detta. Men efter det som nu framkommer i Svenska Dagbladet känns det inte lika självklart att påståendena är felaktiga. I så fall är det förfärligt.

I Sverige ska alla självklart ha rätt till samma prövning och samma rättssäkra handläggning oavsett vem man är, varifrån man kommer, när man ansöker om uppehållstillstånd och vem som handlägger ärendet. Det får inte finnas ens skuggan av en misstanke att enskilda handläggare hos Migrationsverket tummar på regelverken i avsikt att gynna eller missgynna vissa asylsökande.

Förbjud kommunerna att betala ut ersättningar till "papperlösa"!

2016-12-10

Flera medier rapporterar i dagarna om att Stockholms rödgrönrosa majoritet tänker följa S-styrda Malmös exempel och börja betala ut försörjningsstöd till barn till "papperslösa" (Malmö har gjort detta sedan 2013). Även Stockholm vill nu alltså aktivt sabotera regeringens arbete med att avvisa dem som fått avslag på sina asylansökningar och skapa incitament för dessa personer att i stället gå under jorden och leva illegalt i Sverige. Som belöning får man förutom försörjningsstöd, även rätt till skolgång för barnen och omfattande rätt till sjukvård. Allt betalt av svenska skattebetalare.

Som Borås Tidning förtjänstfullt påpekar i gårdagens ledare är det intressant att ansvarig minister Anders Ygeman (S) vill ta "krafttag" för att avvisa dem som fått avslag. "Vi måste kunna upprätthålla en långsiktig, hållbar och human migrationspolitik som värnar asylrätten. Det är avgörande att den som efter prövning av sina asylskäl fått ett lagakraftvunnet avslagsbeslut återvänder så snabbt som möjligt" sa han och migrationsminister Morgan Johansson den 22 september när de presenterade "krafttag" för att få fart på återvändandet efter avslagsbeslut. Anders Ygeman är samtidigt nyvald ordförande för Socialdemokraterna i Stockholm som aktivt vill motarbeta ett frivilligt återvändande. Vad tycker Anders Ygeman egentligen i frågan?

Vad jag tycker är däremot tydligt. Jag var upprörd redan när Alliansen gjorde upp med Miljöpartiet om att ge rätt till skola och omfattande rätt till sjukvård för dem som gått under jorden efter avslagsbeslut. Så här blev jag citerad i Borås Tidning den 8 mars 2011, och jag står stadigt fast vid samma åsikt idag:



Att man nu i flera kommuner utvidgar rättigheterna för den som lever illegalt i landet är rent stötande. Jag anser därför att socialtjänstlagen bör förtydligas och att man tar in ett uttryckligt förbud mot utbetalning av ekonomiska ersättningar till dem som vistas illegalt i vårt land.

Jag tycker såklart också att alla andra skattefinansierade förmåner, utöver akut sjukvård, ska upphöra för den som lever illegalt i landet. Det handlar både om respekt för grundläggande rättsprinciper och om att ta bort incitamenten att hålla sig gömd efter avslagsbeslut.

Även GT:s ledarsida instämmer

2016-12-09

Även GT:s ledarsida håller med mig i min kritik mot Migrationsverket för att man vägrar släppa sina asyllägenheter till nyanlända för att lindra bostadsbristen.



Mediaintresse för min interpellation till migrationsministern

2016-12-08

I förmiddags intervjuades jag i radio Sjuhärad angående min kritik mot Migrationsverket och min interpellation till migrationsministern. Dels finns ett kortare nyhetsinslag, dels finns ett inslag med hela intervjun.

Radio Sjuhärad har nu också följt upp intervjun med mig och sina tidigare inslag i frågan och varit i kontakt med migrationsminister Morgan Johansson. Han ger det häpnadsväckande svaret att han tycker Migrationsverket ska behålla sina lägenheter till asylsökande och i stället hänvisar kommunerna till att hyra de tidigare asylboenden som Migrationsverket har lämnat! Man menar alltså att de asylsökande ska bo i lägenheter medan de som beviljats uppehållstillstånd ska bo på asylanläggningar. Det blir en intressant fråga att lyfta med migrationsministern i den kommande interpellationsdebatten!

Frågan har under dagen även uppmärksammats av Sveriges Radio på riksnivå som presenterat detta inslag och även fått ta del av min interpellation i sin helhet.



Jag ställer interpellation om Migrationsverkets asyllägenheter

2016-12-08

Interpellation till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S):
2016-12-08



Kommunernas ansträngda situation med att ordna bostäder till flyktingar

De svenska kommunerna pressas hårt av behovet av bostäder till nyanlända som beviljats uppehållstillstånd i vårt land.

I likhet med många andra kommuner har Borås Stad problem att erbjuda bostad till alla de nyanlända man ålagts av Migrationsverket att ta emot under detta år. För att försöka få fram bostäder har det kommunala bostadsbolaget AB Bostäder sagt upp 20 lägenheter som Migrationsverket idag använder som boende för asylsökande som väntar på besked. Bostadsbolaget vill istället att nyanlända med uppehållstillstånd ska få dessa lägenheter.

Detta borde inte medföra några problem för Migrationsverket med tanke på att man nu i snabb takt avvecklar ett antal asylboenden runt om i landet för att de inte längre behövs. Men Migrationsverket väljer i stället att ta strid mot Borås Stad och har överklagat uppsägningarna till hovrätten! Detta trots att AB Bostäder fick rätt i Hyresnämnden, som godkände uppsägningarna. På detta sätt försvårar Migrationsverket för Borås Stad att klara av att leva upp till de krav som ställs på att man ska ta emot nyanlända.

De uppgifter jag kunnat få fram tyder på att Migrationsverket hyr åtskilliga tusen lägenheter runt om i landet som används som boende för asylsökande. Om man lämnade ifrån sig dessa lägenheter så de istället skulle kunna användas för nyanländas boende skulle en betydande del av den mest akuta bostadskrisen kunna lösas. Och det finns gott om plats för asylsökande i de anläggningsboenden som just nu avvecklas i snabb takt.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:

Hur ser justitie- och migrationsministern på att Migrationsverket försvårar för de svenska kommunernas möjligheter att hantera bostadssituationen för nyanlända?

Är justitie- och migrationsministern beredd att ge direktiv till Migrationsverket om att släppa alla hyrda lägenheter inom allmännyttan som används som asylboenden för att på detta sätt lindra bostadskrisen i kommunerna?


Jan Ericson (M)

(slutversion)


Gustav Fridolin (MP) har knappast lärarerfarenhet från grundskolan

2016-12-07

I morse såg jag återigen, vet inte vilken gång i ordningen, utbildningsminister Gustav Fridolin sitta i en TV-soffa och tala om att "vi lärare vet minsann" hur saker fungerar i grundskolan och vad som behövs. Diskussionen gällde Pisa-resultaten och de skolreformer som genomförts och behöver genomföras framöver. När Gustav Fridolin i en debatt om utbildning i grundskolan lite försåtligt skryter om sin egen gedigna lärarerfarenhet finns det anledning att ställa ett antal frågor. Hans CV (från riksdagens hemsida ser ut så här:



Man kunde exempelvis fråga Fridolin om han verkligen har erfarenhet av undervisning av barn? Det har han uppenbarligen inte, han har uppenbarligen bara undervisat vuxna på folkhögskola. Det är mycket stor skillnad på att undervisa barn och vuxna, det går inte att jämföra överhuvudtaget. Man kunde också fråga honom om hans långa gedigna lärarerfarenhet. Av hans CV framkommer att han tog sin yrkesexamen som folkhögskolelärare 2010. I hans CV anges att han arbetat som folkhögskollärare 2007-2014. I så fall var han obehörig lärare halva denna tid. Och under dessa sju år studerade han samtidigt och tog två olika examina, arbetade som journalist på TV4 och satt fyra år i riksdagen. Rent logiskt måste tiden som medgav arbete som lärare ha varit ytterst begränsad. I denna artikel sägs fö att han arbetat fyra år på folkhögskola, och inte sju som det står i hans CV. Uppgiften om fyra år förekommer även i andra intervjuer och artiklar om Fridolin.

Hur man än vänder och vrider på saken så lär Gustav Fridolins personliga lärarerfarenhet om grundskolans problem och utmaningar vara närmast obefintliga. Det ska man komma ihåg när man hör honom i intervjuer upprepa sitt mantra om att "vi lärare vet" när han diskuterar grundskolans problem.

SCB: Sjuhärad ett av moderaternas starkaste riksdagsvalkretsar

2016-12-06

Min egen riksdagsvalkrets, "Västra Götalands Läns Södra valkrets" är stabilt över tid ett av moderaternas starkaste fästen i Sverige. Moderaterna har varit största parti i valkretsen när man frågat om "bästa parti" i SCB:;s stora opinionsmätning fem av de senaste sex mätningarna. Och vi har varit ett av de starkaste moderatfästena i landet alla sex mätningarna. Nedan siffrorna för årets novembermätning:



Moderaterna ligger kvar på 31%, den siffra vi fick i föregående mätning i maj. De flesta övriga partier minskar. Störst tapp gör Socialdemokraterna som backar sex procentenheter, samtidigt som V och SD ökar. Helt uppenbart är att S tappat stort till SD som nu är nästan lika stora som S. Att Miljöpartiet får knappt mätbara 1,1% känns förståss också bra.

För moderaterna ligger vår valkrets denna gång på en delad tredjeplats i landet tillsammans med Stockholms Stad. Endast Stockholms Län och Östergötland har starkare moderata siffror. Vårt stöd ligger långt över moderaternas rikssiffror även i denna mätning.

Visst är urvalet på valkretsnivå litet, och visst är det skillnad på att nämna "bästa parti" och vilket parti man tänker rösta på (taktikröster på andra partier, proteströster osv kan ge ett annat utfall), men när siffrorna för moderaterna totalt sett är oväntat svaga känns det ändå väldigt bra att väljarna i den egna valkretsen verkar ha ett större förtroende för oss moderater än i riket som helhet.

Tidigare inlägg finns samlade i bloggarkivet