Blogg Februari 2017
Årsmöte hos Vårgårdamoderaterna
2017-02-28
Vårgårda och Herrljunga kommuner är ju nya i vår valkrets från och med nästa riksdagsval. I kväll var jag inbjuden som årsmötestalare hos Vårgårdamoderaterna, och fick även äran att leda deras välbesökta årsmöte.
Jag kunde också med ett klubbslag bekräfta att Mikaela Engström valts till ny ordförande i partiföreningen. I övrigt blev det Mycket trevliga och öppna samtal kring det politiska läget och moderaternas prioriterade områden. Och även om åsikterna om Sverigedemokraterna varierar så har vårt moderata krav om en gemensam Alliansbudget i riksdagen så snart som möjligt ett mycket starkt stöd internt i partiet. Det blir allt mer uppenbart ju fler lokala politiker jag träffar.
I Vårgårda styrs kommunen av en stabil Alliansmajoritet och tydligen röstar Sverigedemokraterna oftast med Socialdemokraterna. Ytterligare ett bevis på att det politiska läget i kommunerna varierar mycket kraftigt.
Kommer regeringen att orka gå hela vägen mot oskäliga strejker?
2017-02-27
Jag blev uppriktigt positivt överraskad av att regeringen i torsdags gav Medlingsinstitutet i uppdrag "att kartlägga och analysera förekomsten av konflikter på den svenska arbetsmarknaden i situationer där en arbetstagarorganisation vidtar stridsåtgärder mot en arbetsgivare som är bunden av ett tillämpligt svenskt kollektivavtal med en annan arbetstagarorganisation".
Bakgrunden är bland annat konflikten i Göteborgs Hamn där ett fackförbund (LO-förbundet Hamnarbetarförbundet) kräver kollektivavtal trots att ett annat fackförbund (LO-förbundet Transportarbetarförbundet) redan har kollektivavtal inom samma avtalsområde. Göteborgs Hamn och deras kunder kommer alltså i kläm i en konflikt mellan två olika LO-förbund som strider om vem som ska teckna kollektivavtal på arbetsplatsen. Detta är helt sjukt i grunden, och det är rent skamligt av LO:s högsta ledning att inte sätta ned foten i denna fråga.
En kartläggning är alltså regeringens svar. Det är ett mycket tamt svar, eftersom man såklart redan vet om situationen i Göteborgs Hamn. Men det är ändå ett ganska stort steg om man tänker på den starka kopplingen mellan S och LO. Indirekt är det en rejäl knäpp på näsan för LO-ledningen att regeringen lägger sig i något som man själv borde kunnat hantera. Frågan är bara om det blir mer än en kartläggning? Kommer en S-regering verkligen orka inskränka strejkrätten, hur oanständig denna strejkrätt än är? Jag tvivlar tyvärr på detta.
Läs mer om parternas kommentarer till regeringens uppdrag till Medlingsinstitutet i Dagens Arena
Expressen uppmärksammar min motion i artikel om brottsstatistik
2017-02-25
Expressen har idag en lång artikel på fyra helsidor om det finns behov eller inte av en brottsstatistik som belyser frågan om utrikesföddas brottslighet.
I artikeln nämner man även min riksdagsmotion om att ge Brå i uppdrag att ta fram aktuell sådan statistik. Den senaste är från 2005, och baseras på uppgifter från 1997-2001. Det gör att uppgifterna är nära 20 år gamla idag. Frånvaron av aktuell statistik gör att det går att påstå vad som helst i debatten eftersom ingen kan bemöta det med fakta. I artikeln säger flera kunniga personer, exempelvis kriminologen Leif GW Persson, till och med att frågan om invandrares brottslighet kan komma att avgöra 2018 års val. Så mycket viktigare då att ha en korrekt statistik så man vet vad som är korrekt eller inte i debatten.
Motståndarna till brottsstatistik uppdelad efter inrikes och utrikes födda menar att en sådan skulle kunna användas i rasistiska och främlingsfientliga syften. Förespråkarna för korrekt statistik, däribland jag själv, tror tvärtom att det är frånvaron av komplett och aktuell statistik gör att det sker mytbildning och kollektiv skuldbeläggning av alla invandrare. Bilden sätts att de allra flesta brott begås av utrikes födda och att en stor del av invandrarna är kriminella.
Detta är såklart inte korrekt. Utrikes födda är visserligen överrepresenterade i brottsstatistiken i relation till sin andel av befolkningen, och utrikes födda av vissa nationaliteter verkar vara i majoritet när det gäller vissa brottstyper om man ska tro den senaste uppdelade Brå-statistiken från 2005 och de rapporter vi får från polisen. Men de allra flesta invandrare är självklart inte kriminella och fler brott begås totalt sett av svenskfödda än av invandrare. Men utan tydlig aktuell rikstäckande statistik går det inte att visa vad som är rätt eller fel i debatten. Och då riskerar myterna att vinna.
Vi för sedan länge statistik uppdelad på utrikesfödda och inrikesfödda bland annat när det gäller utbildningsnivå och arbetslöshet. Helt enkelt för att få en korrekt bild och kunna anpassa politiken efter verkligheten. På samma sätt är det självklart viktigt med tydlig statistik när det gäller brottsligheten. Men allra viktigast är kanske statistiken just för att kunna bemöta mytbildning och fördomar. Korrekta fakta är grunden för all seriös samhällsdebatt.
Morgan Johansson (S) sprider dimridåer i migrationsdebatten
2017-02-25
Ovan migrationsminister Morgan Johanssons (S) utspel i den internationella debatten om Sveriges asylmottagande. Jag delar hans stolthet över att vi erbjudit en fristad för människor på flykt från det pågående kriget i Syrien. Men jag reagerar på att han antyder att Sverige i huvudsak tagit emot flyktingar från krigets Syrien. Eftersom jag vet att det inte är så har jag tagit fram fakta kring hur det faktiskt ser ut för perioden 2011-2016. Källa Migrationsverkets hemsida. Siffrorna är inte alldeles enkla att ställa samman, eftersom de redovisas lite olika mellan åren, men jag har gjort så gott jag kan och detta bör ligga mycket nära sanningen:
Asylsökande 2011-2016:
Totalt 400.910 stycken
Därav från Syrien 112.151. Alltså 28%.
Därav asylsökande ensamkommande barn 2011-2016:
Totalt 54.704 stycken
Därav från Syrien 5.692. Alltså 11%
Beviljade uppehållstillstånd (flyktingar och anhöriga) 2011-2016:
Totalt: 389.372 stycken
Därav från Syrien: 117.663. Alltså 30%
Siffrorna är inte helt jämförbara, eftersom asylsökande och anhöriga normalt söker uppehållstillstånd vid olika tidpunkter, samt att beslut om uppehållstillstånd ofta beslutas ett annat år än det år när asylansökan inkommit. Denna eftersläpning gör att man måste se varje statistikpost för sig. Men hur man än räknar och vänder och vrider på siffrorna så kan jag inte se att Morgan Johanssons uppgifter om 143.000 syrier kan bekräftas. Han svarar mig själv på Twitter att det även inkluderar dem som väntar på beslut. Möjligen kan det stämma. Men inte ens då är syrierna i majoritet av de asylsökande/anhöriga.
Det är helt enkelt inte så att de flesta asylsökande som kommit till Sverige, eller som beviljas asyl, är människor på flykt från krigets Syrien. Den stora majoriteten kommer från andra länder, och många av dem saknar asylskäl, men blir kvar i Sverige eftersom de går under jorden efter avslagsbeslut. Polisen har varnat för att andelen som lever gömda kommer att öka kraftigt och att man inte har resurser att genomföra avvisningar i den takt som behövs. Det snabbt växande parallellsamhället riskerar att skapa social oro, fattigdom och kriminalitet.
Morgan Johansson skriver också att de som nu kommer möter en stark arbetsmarknad. Så är det, den globala högkonjunkturen döljer regeringens i övrigt jobbfientliga politik. Men denna starka arbetsmarknad har få jobb till lågutbildade, och det vet Morgan Johansson. Och hans konstaterande om vad som behövs för att "förebygga kriminalitet" känns som banala självklarheter. Men det ser ju inte ut så och Johansson vet rimligen hur stora problemen är att kunna erbjuda alla de som beviljats uppehållstillstånd bostad, arbete, skola, sfi, sjukvård, tandvård och psykologhjälp och nämner inte heller de enorma kostnaderna för samhället. Inte heller låtsas han om att social oro och kriminalitet ökar i våra utanförskapsområden i takt med att ännu fler människor tvingas leva där utan realistisk möjlighet att få ett arbete och egen försörjning. I dag trängs i vissa förorter flera gånger fler människor än vad områdena en gång byggdes för.
Forskaren Tino Sanandaji påpekar i sin bok att utrikes födda står för ungefär 17% av befolkningen. Trots detta utgör utrikes födda 53% av dem med långa fängelsestraff, 54% av de arbetslösa och tar emot 60% av de utbetalda socialbidragen. 71% av Sveriges barnfattigdom finns bland hushåll med utländsk bakgrund och detsamma gäller för 76% av medlemmarna i kriminella gäng. Detta är alarmerande siffror som inte minst visar hur dåligt integrationen fungerar.
Jag tvivlar på Morgan Johanssons påstående att särskilt många anser att vi borde skämmas (!) för att vi tagit emot syrier på flykt från krig? Jag tror faktiskt de allra flesta tycker det i grunden är en fin handling. Däremot tycker nog många att vi borde skämmas för att vi totalt sett tagit emot mycket fler människor än vi kan erbjuda ett värdigt mottagande. Detta borde Morgan Johansson erkänna i stället för att med sitt inlägg försöka vilseleda omvärlden när det gäller följderna av Sveriges tidigare helt orimliga asylpolitik i kombination med en i stora delar misslyckad integrationspolitik.
Hur många yrken vill regeringen devalvera i jakten på "enkla jobb"?
2017-02-24
Tidigare har ju S-MP-regeringen föreslagit att man som lösning på den höga arbetslösheten bland lågutbildade ska ta in helt outbildade som stöd till lärarna i skolan, eller som personal i äldreomsorgen. I dessa fall har man fått mycket skarp kritik från de fackliga organisationerna som påpekat att det krävs gedigen utbildning för att arbeta i skolan och äldreomsorgen.
Nu är det dags igen. Sveriges arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons (S) framträdde nyligen i TV programmet Agenda i SVT. Hon uttalade sig då om enklare arbeten som inte kräver så mycket utbildning. Som exempel på dessa enklare jobb nämnde hon bilmekaniker. Det har, av fullt begripliga skäl, fått branschen att gå i taket...
Hur många yrken tänker regeringen devalvera i sin jakt på "enkla jobb"?
Läs mer i denna artikel i motormagasinet:
Tack!
2017-02-24
I går fanns denna debattartikel i Borås Tidning. Det är inte ofta för mig okända personer skriver debattartiklar för att bland annat ge mig stöd. Det känns stort. Jag känner tyvärr inte Björn Lundell personligen, men slog honom en signal idag och framförde mitt tack för ett bra inlägg som är på pricken i alla delar!
Vi behöver folkbilda om mångfald och valfrihet i välfärden
2017-02-23
Dagens debatt om kommunala frågor blev efterhand mer en diskussion om regeringens förslag till vinsttak för företag som bedriver välfärdsverksamhet. Regeringens förslag har ju fått förkrossande kritik av såväl ett stort antal näringslivsorganisationer, TCO, Vårdförbundet, Lärarförbundet, hela den politiska oppositionen, forskare, ekonomer och den ideella sektorn. De senaste dagarna har även riksrevisionen sällat sig till kritikerna och advokatsamfundet anser att förslaget rent av kan strida mot grundlagen. Debatten kantas också av kraftiga överord och påståenden om extrema vinster i privata riskkapitalbolag, vinster som påstås "tas från välfärden". Mycket av de fakta som används av vänstersidan är helt enkelt falska. Några exempel, varav några förekom i dagens debatt:
"Vinsterna i välfärdsbolagen minskar resurserna till den kommunala välfärden." Detta är fel. Privata utförare av exempelvis sjukvård, äldreomsorg eller skola får precis lika mycket i ersättning per elev eller patient som kommunens verksamheter. Om man erbjuder en lika bra eller bättre kvalitet, och trots detta gör vinst, vad är då problemet? Eftersom dessa företag som sagt får samma ersättning som den kommunala verksamheten påverkar inte vinsterna den kommunala verksamhetens resurser överhuvudtaget. Kommunens verksamheter får inte en krona mer om välfärdsföretagen inte gör någon vinst.
"Privata företag tänker bara på vinsterna och struntar i kvaliteten". Detta är fel. Det finns ett stort antal undersökningar och mätningar som visar att privata välfärdsföretag generellt erbjuder samma eller något bättre kvalitet och resultat än kommunernas egen verksamhet. Dessutom är personalen mindre sjukskriven, upplever större inflytande och känner större arbetsglädje. Medborgarna är också överlag något mer nöjda med privata utövare än med kommunens egen verksamhet.
"Svenska folket vill att vi stoppar vinster i välfärden". Det finns en enda undersökning som visar detta, och som vänstersidan alltid åberopar. Men som man frågar får man svar, frågan var ganska tillspetsad och helt tagen ur sitt sammanhang. Om man i stället frågar svenska folket om man vill ha kvar valfrihet och mångfald, rätten att välja vårdcentral och skola och äldreboende så finns en mycket tydlig majoritet som vill detta. Det bekräftas i ett flertal olika undersökningar. Och ska verksamheter kunna utvecklas måste de gå med vinst. Det är mycket värre för kvalitén med kommunal verksamhet som går med förlust.
"Vinsterna på riskkapitalbolagens välfärdsverksamhet är enorma". Det finns riskkapitalbolag som går med stora vinster. Men de exempel jag sett handlar om bolag med många olika verksamheter, varav välfärdstjänster bara är en. Ofta nämner vänstersidan bolagets totala vinst, och låtsas att alla vinster kommer från just välfärden. Så ser det inte ut. Det vore mycket märkligt om ett bolag som får samma ersättning per elev eller patient skulle kunna göra enorma vinster samtidigt som man levererar en god kvalitet. Om det är så - vad gör i så fall kommunerna med sina pengar? Hur sköter man sin egen verksamhet?
"Privata bolag kan själv välja sina patienter och elever och då välja de som kostar minst" . Detta stämmer inte heller. Mycket av den privata välfärden baseras på upphandlingar där kommunen styr exakt vad som ska levereras, exempelvis äldreomsorg. Och vem som helst kan lista sig på en privat vårdcentral eller ställa sig i kön till en privatdriven skola. Det finns också exempelvis tydlig statistik på att friskolor generellt har större andel elever med särskilda behov och åtgärdsplaner än kommunala skolor.
Detta är några exempel på en närmast grotesk debatt. För egen del tror jag det behövs folkbildning kring dessa frågor. Myterna, eller som det ju idag kallas "alternativa fakta" är alltför väl spridda. Alltför länge har vi låtit vänstern styra debatten.
För oss i Alliansen är det centrala att Sverige ska ha en trygg välfärd, där människan sätts före systemen och där alla har tillgång till en gemensamt skattefinansierad välfärd av hög kvalitet. Plånboken ska inte styra vem som får vård eller en bra skola. Men vem som utför tjänsterna är av mindre betydelse. En sjundedel av välfärdstjänsterna tillhandahålls i dag av privata utförare. Många är väldigt nöjda med dessa tjänster och det finns många exempel på hur välfärdsverksamhet som drivs av privata utförare ligger i topp i såväl kvalitetsjämförelser som kundnöjdhet, liksom när det gäller personalens trivsel och inflytande.
Valfrihet och mångfald är uppskattade delar av välfärden men kräver samtidigt tydliga regler och uppföljning för att kvaliteten i verksamheten ska kunna garanteras. Vi kan vara överens om att detta inte alltid fungerat som det borde under årens lopp, alldeles oavsett regering. Ibland har det till och med fungerat riktigt dåligt. Men det är inget skäl att försvåra för den stora majoriteten välskötta välfärdsföretag och motarbeta mångfald. Finansutskottets majoritet är tydliga med att regeringen ska verka för att all verksamhet, både i offentlig och privat regi, bedrivs med tydliga kriterier för vad som ska gälla och kontinuerlig uppföljning. Gör man en noggrann kontroll före tillstånd och följer upp kvalitén så lär det inte finnas utrymme för några särskilt stora vinster. Välskötta verksamheter ska självklart inte hindras eller förbjudas, utan tvärtom uppmuntras.
I mars 2016 riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen och efterfrågade tydligare ambitioner för att utveckla valfriheten inom skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Finansutskottet noterar att regeringen ännu inte återkommit till riksdagen i frågan. Därför har Alliansen nu återigen krävt ett likadant tillkännagivande, som kommer att få riksdagens stöd eftersom Sverigedemokraterna tycker likadant. Nu är det dags att något händer!
Kommunpolitisk riksdagsdebatt
2017-02-23
I dag debatterade finansutskottet kommunala frågor och jag och min kollega Anette Åkesson representerade moderaterna i debatten. Här har jag en replik med Håkan Svenneling i Vänsterpartiet. Som väntat hade vi lite olika syn på en del saker.
Mitt anförande berörde främst kommunernas ekonomi, behovet av att verksamheten ständigt utvecklas och vikten av mångfald och valfrihet för medborgarna - som samtidigt prövar nya vägar och arbetsmetoder och ofta uppskattas av såväl medborgare som medarbetare. Jag påpekade också att under Alliansens regeringsår gick kommunsektorn med överskott, och utgifterna låg i linje med skatteinkomsterna. Men de senaste åren är situationen en annan. Kommunernas utgifter är nu betydligt större än intäkterna. Och då är vi ändå i en kraftig högkonjunktur. Detta är allvarligt. Läs utkastet till mitt anförande här. Lite avvikelser från manus blev det som vanligt, men i väsentliga delar stämmer det med det jag sa.
Alla de rödgröna partierna - S, V och MP - tog repliker på mig och de handlade främst om diskussionen om vinster i välfärden. Det var egentligen inte dagens fråga, men det blev ändå en klargörande debatt. Mer om detta i nästa inlägg.
President Trump hade inte helt fel - trots bristfällig analys
2017-02-22
Att amerikanske presidenten Donald Trump baserar sin bedömning av andra länder på ett enda TV-inslag (dessutom i en ganska radikal tv-kanal) är givetvis ytterst märkligt. Som president har han exklusiv tillgång till omfattande expertis och troligen utförlig omvärldsanalys av alla världens länder. Ska han uttala sig om läget i ett annat land bör han rimligen ha betydligt mera på fötterna än han hade i sitt tal häromdagen där han beskrev Sverige närmast som ett land i totalt förfall.
Men om man följer utländska medier inser man snabbt att bilden av Sverige i utlandet faktiskt blir allt mer besvärande. Det beror inte på elaka journalister utan på verkligheten i delar av vårt land. När man reser utomlands i uppdraget får man också emellanåt spontana frågor om hur läget egentligen är hemma i Sverige. Är det så illa som det beskrivs i media? Jag har exempelvis fått sådana frågor från andra länders delegater i samband med EU-konferenser.
Den senaste tiden har dramatiska nyheter om Sverige spridits i både engelska, franska, tyska, spanska, ryska och amerikanska medier (och säkert många andra). Även välrenommerade TV-kanaler och tidningar, såsom exempelvis BBC, CNN och Washington Post (exempel från de två senare ovan). Den bild man ger är att Sverige är ett land i kaos, där våld och upplopp är vardag, där morden och våldtäkterna ökat och samhället tappat kontrollen.
Bilden som ges kan givetvis uppfattas som kraftigt överdriven, och vissa utländska medier har dessutom en tydlig underliggande agenda där situationen i Sverige används som argument i den politiska debatten. Samtidigt har ju de rapporterade händelserna faktiskt inträffat, även om det ju inte är så att hela Sverige är drabbat. Det grova våldet, de maffialiknande strukturerna, morden och upploppen är främst koncentrerade till vissa förorter runt våra större städer (även om det finns oroliga områden även på andra orter). Den gemensamma nämnaren i dessa områden är en omfattande migration och en misslyckad integration, i kombination med en underdimensionerad polismakt. I stora delar av övriga landet märker man däremot inget alls av detta i sin vardag. Sverige är även i detta avseende ett delat land. Biskopsgården och Ubbhult är exempelvis två olika extremer, trots att det bara är fyra mil emellan. Och den allvarliga situationen i Nordstans köpcentrum i Göteborg har inget gemensamt med förhållandena på Sveriges största varuhus, Gekås i Ullared.
Det stora felet som både politiker och media gjort de senaste dagarna är att förnärmat angripa Donald Trump i hårda ordalag för hans slarvigt underbyggda uttalande, i stället för att medge att det tyvärr faktiskt råkar ligga en hel del i det han sa (vilket för hans del sannolikt mest ska skrivas på turkontot eftersom han uppenbarligen inte alls har koll). Att skjuta en aldrig så slarvig budbärare leder knappast framåt. Inte ens när budbäraren heter Donald Trump.
För invandrarsmåföretagarna i Rinkeby eller Husby som stängt sina butiker för att de inte längre vågar bedriva verksamhet eller som blir nedslagna eller råkar ut för plundring av kriminella gäng känns nog inte president Trumps beskrivning alltför verklighetsfrämmande. Inte heller för de vanliga Rinkebybor som fått sina bilar uppeldade eller som inte vågar låta sina barn leka ute på dagarna. Inte heller för föräldrarna i Malmö som tvingas gå omvägar för att slippa konfronteras med knarklangare när de hämtar barnen på förskolan. Och de anhöriga till den skottskadade snöskottaren i Malmö tycker nog också det ligger en del i president Trumps beskrivning. Samma sak för de göteborgare som inte vågar gå genom Göteborgs största köpcentrum Nordstan på kvällstid, eller den unga kvinnliga personal i butiker i Nordstan som är rädda för att gå till jobbet för att de på sin arbetsplats riskerar att angripas av grupper av unga män. När fackliga organisationer larmar om angrepp mot såväl parkeringsvakter som brevbärare, busschaufförer, brandmän, ambulanspersonal och polis, och när vissa taxiföretag inte längre kör till vissa adresser, ja då borde varningsklockorna ringa. I stället riktas ilskan mot Donald Trump.
Jag har bland annat ett förflutet som ordförande för Brottsförebyggande Rådet i Mark. Jag vet att människors oro för utsatthet för brott inte alltid stämmer överens med den verkliga risken att utsättas. Vi ska inte måla en alltför mörk bild av situationen i Sverige generellt, men inte heller blunda för att läget är extremt allvarligt på vissa ställen i vårt land. De flesta svenskar kan sannolikt känna sig trygga både i sitt bostadsområde och på sin arbetsplats. Men för vissa är situationen den rakt motsatta. Att av politiska skäl blunda eller bagatellisera är oansvarigt. Om vi inte agerar med kraft mot dagens problem kommer de att växa och sprida sig. Det borde varje ansvarsfull politiker inse.
Moderat årsmöte på Torpa Stenhus
2017-02-20
I dag var jag inbjuden till årsmötena med Tranemo och Svenljunga moderata partiföreningar. Och nu är det närmast en tradition att dessa årsmöten hålls i Torpa Café, intill Torpa Stenhus, på inbjudan av Pehr Zethelius, ägare till Torpa Stenhus och Torpa Gård.
I kväll blev det av naturliga skäl mycket samtal kring det politiska läget och moderaternas besked att vi vill se en gemensam Alliansbudget så snart som möjligt. Och såklart en hel del aktuella politiska frågor, där frågan om trygghet och säkerhet i vårt samhälle just nu verkar överskugga det mesta. Det är inte bara i våra storstäder det finns problem, även på mindre orter finns ungdomsgäng och kriminella individer som hotar tryggheten.
Regeringen stiftar lag bara för att öka LO:s makt
2017-02-20
I dag har Borås Tidning en mycket bra och tydlig ledare om regeringens förslag att skrota "Lex Laval" och i stället ge facken rätt att kräva villkor enligt svenska kollektivavtal för alla utländska arbetstagare som arbetar i Sverige. Detta sannolikt i direkt strid mot EU-rätten. Läs hela ledaren här.
Bland annat påpekar BT mycket riktigt att Lagrådet haft starka invändningar mot förändring av dagens lagstiftning:
"”Det sägs på flera ställen att det som föreslås är ett mer effektivt och ändamålsenligt system, tydligen i jämförelse med lex Laval. Emellertid redovisas ingen systematisk utvärdering av lex Laval och inga preciserade brister i gällande rätt anges som skäl till lagförslagen.”
På ren svenska betyder det att lagrådet inte ser att förslagen kan leda till det som syftet med lagen sägs vara. Inte heller om det verkligen är nödvändigt att ändra den nuvarande lagen. Dessutom påpekas det i yttrandet att den här ändringen snarare leder till en ökad konfliktbenägenhet eftersom den ger facket rätt att strejka och blockera även om företagen följer EU:s lagstiftning till punkt och pricka.
Regeringen lägger således fram ett lagförslag som vilar på svag grund, med tveksam verkan och utan att ha något underlag för att det man säger sig vilja motverka verkligen utgör ett problem."
Förutom att förslagen verkar tämligen meningslöst och onödigt, så finns det en risk att utländska företag i värsta fall kan tvingas betala mer till sina anställda än vad ett svenskt företag skulle behöva göra. Ett svensk företag kan idag betala lägsta lön enligt kollektivavtal, medan det nya lagförslaget innebär att facket har rätt att ta strid för något slags "medellön" på en arbetsplats för utländska arbetstagare. Ett sådant krav kan man inte ställa på ett svenskt företag. Ett utländskt företag kan därmed tvingas till högre kostnader än svenska företag vilket snedvrider konkurrensen. Dessutom skulle det nya regelverket skapa ett stort godtycke och osäkerhet för ett utländskt företag, och öka risken att verka i Sverige. Man vet aldrig vilka konflikter en svensk fackförening kan starta. Den svenska protektionismen i form av LO, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna segrar. Ett beställningsjobb av LO och ett sätt för Socialdemokraterna att betala för allt ekonomiskt stöd man fick i valrörelsen. Priset får vi alla betala genom fler konflikter och högre kostnader för bland annat byggande.
Jag undrar för övrigt om detta lagförslag verkligen är förenligt med EU-rätten? Det ansåg vi inte från Alliansens sida, utan menade att Lex Laval var en skälig avvägning. Jag gissar att den nya lagen kommer att sluta i EU-domstolen för eller senare.
USA:s kongress granskar misstänkt spridning av osäkra klimatdata
2017-02-20
Nu kommer uppgifter i engelska Daily Mail om att USA:s Kongress inleder en granskning av myndigheten NOAA:s (National Oceanic and Atmospheric Administration) och deras hantering av overifierade klimatdata.
Det är ordföranden för Kongressens kommitté för vetenskap och teknologi, Lamar Smith (rep) som meddelat NOAA att man inleder en granskning. Bakgrunden är, som jag berättade häromdagen, att en tidigare forskningsledare vid NOAA avslöjat att myndigheten inför klimattoppmötet spred uppgifter om temperaturökningar som inte var vetenskapligt verifierade.
Det var en av de mer meriterade och forskarna inom America’s National Oceanic and Atmospheric Administration, NOAA, Dr John Bates, som i samband med att han gick i pension meddelade att NOAA (som är en av de mer betrodda organisationerna inom klimatforskningen), inför klimattoppmötet i Paris 2015 presenterade nya uppseendeväckande data som inte verifierats enligt de rutiner som organisationen annars tillämpar. Dr Bates har arbetat som meteorolog och klimatforskare i 40 år, och har till och med förärats en guldmedalj av president Obama för sitt arbete med att ta fram standarder för klimatdata.
Den rapport från NOAA som han kritiserar påstods visa att den "paus" i den globala temperaturökningen (eller rent av temperaturnedgång) som synts tydligt i statistiken för perioden 1998-2013 plötsligt inte alls hade inträffat. Detta framkom efter vad jag kan förstå genom att man helt enkelt "justerade" gamla historiska temperaturdata vilket plötsligt trollade bort "pausen". Dr John Bates riktar hård kritik mot NOAA för att man på detta sätt gjort overifierade och icke kvalitetsgranskade uppgifter till vetenskapliga fakta. De nya uppgifterna från NOAA hade stor betydelse för att världens politiker enades ett om ett slutdokument på klimatkonferensen. Man baserade alltså sin politik på osäkra eller rent av manipulerade uppgifter.
Fortfarande har vad jag vet inga svenska media överhuvudtaget kommenterat saken. Trots att den väckt mycket stort intresse utomlands. Återigen väcker det frågor om svenska mediers trovärdighet. Att en ledande amerikansk myndighet granskas för misstänkt spridning av overifierade klimatdata borde definitivt ha ett allmänintresse, alldeles oavsett vad man har för åsikt i själva sakfrågan.
Borås Tidnings chefredaktör om kritiken mot medias trovärdighet
2017-02-19
I dagens tidning ägnar Borås Tidnings chefredaktör Stefan Eklund sin söndagskrönika
åt diskussionen om medborgarnas misstroende mot media. Jag får i förbigående själv en släng av skeden, se nedanstående utdrag ur krönikan.
Jag delar Eklunds oro för att människors misstroende mot traditionella medier såsom SVT, SR, TV4, de stora dagstidningarna och kvällstidningarna kan göra att man söker sin information i alternativa medier i stället. Men jag har två viktiga invändningar mot hans resonemang.
För det första är det inget fel att även ta del av alternativa medier, även sociala medier. Ju fler källor man har tillgång till desto mer allsidig information kan man ta del av. Och att även följa utländska medier (exempelvis CNN, BBC och tunga engelskspråkiga dagstidningar) är ett viktigt komplement till svenska medier. Det allvarliga blir om man enbart får sina nyheter från sociala medier, medier som ibland har tydliga agendor. Då får man en mycket ensidig nyhetsrapportering.
För det andra skriver Eklund följande: "Att politiker med makt och/eller stor väljarbas öppet ringaktar seriös journalistik öppnar för så kallade alternativa medier" Jag delar inte Eklunds syn på orsak och verkan. När jag som folkvald, på goda grunder, ifrågasätter sakligheten, opartiskheten eller trovärdigheten i en artikel eller ett reportage, det må vara i DN eller i SVT, så baseras ju detta på att jag anser att den aktuella artikeln inte baseras på seriös journalistik. Exemplen är förfärande många och det finns de som samlar sådana exempel så andra kan ta del av dem. Jag kan bara tala för mig själv, men jag ringaktar såklart inte seriös journalistik (tvärtom delar jag den gärna i sociala medier, lägger ut den på min blogg och ger emellanåt personlig cred till journalisten). Däremot ringaktar jag oseriös, slarvig eller vinklad journalistik. Detta handlar inte alls om "mediehat" utan om att stå upp för det som är rätt och riktigt. Om människor söker sina nyhetskällor i alternativa media beror det på att man själv ser bristerna. Vill traditionella media behålla sina läsare och tittare får man helt enkelt se till att vårda sitt rykte. Just nu faller förtroendet för media sakta, men stadigt.
Jag upprörs exempelvis när SVT gång efter gång efter gång intervjuar "vanlig människa på stan" som i efterhand visar sig vara extremt engagerad vänsterpolitiker (vilket inte alls framgår i reportaget). Eller när en person kallas "statsvetare" och tillåts kommentera inrikespolitiken - men i själva verket är knuten till ett visst parti. Eller när en "expert" yttrar sig om ett politiskt förslag, men i efterhand visar sig vara politiker med egen agenda. Allt sådant slår stenhårt mot SVT:s trovärdighet. Och tyvärr - detta händer ofta. Väldigt ofta. Vi brukar ibland skoja om att SVT har en väldig "tur" som alltid lyckas hitta aktiva vänsterpolitiker när de ska intervjua "mannen på gatan"...
I tidningsmedia förekommer liknande övertramp. En osaklig rubriksättning som inte alls speglar innehållet i en artikel är ett problem - inte minst i ett stressat samhälle där många bara läser rubriken. Hårt vinklade citat och saker som lyfts ur sitt sammanhang för att skapa "en bra nyhet" är också beklämmande. Liksom såklart när man bara låter den ena sidan komma till tals i en debatt, eller medvetet missförstår vad någon sagt för att skapa en dålig bild av vederbörande.
Eklund talar om att det "pressetiska systemet" fungerar: "Det finns möjlighet att anmäla de fel man anser att vi gjort till Allmänhetens Pressombudsman. Fälls vi publicerar vi beslutet." Problemet är bara att detta system inte alls fungerar. Utredningstiden är lång och en fällning publiceras oftast på en undanskymd plats i tidningen långt efter att människor ens kommer ihåg vad saken gällde. Samma sak gäller Granskningsnämnden för Radio och TV. Media kan helt riskfritt slarva eller vinkla nyheter utan att det kostar något alls.
Och här kommer vi in på mitt uppdrag i Public-Service-kommittén. Eklund tycker det är "pikant" att jag som kritiker av SVT sitter med i denna kommitté. Men tänk om det är tvärtom, att det är just därför jag blivit nominerad av mitt parti? Den tanken har kanske inte slagit Eklund. Jag står i likhet med mitt parti bakom tanken på att vi behöver Public Service som alternativ till alla kommersiella kanaler, och att denna behöver en stabil finansiering över tid. Men jag skulle personligen även vilja ha ett betydligt vassare system av granskning av (all) radio och TV, en granskningsnämnd som inte bara kan fälla vinklade eller osakliga inslag, utan också utfärda något slags sanktioner så att det blir ekonomiskt kännbart att bryta mot sändningstillståndet. Då skulle kravet på saklighet och opartiskhet plötsligt bli på allvar. Kanske borde pressen fundera på ett liknande system? Den tidning som bryter mot de etiska linjerna kanske inte bara ska tvingas publicera fällningen utan även tvingas böta en betydande summa till en gemensam fond? För min del får fonden gärna årsvis delas ut till något välgörande ändamål - det viktiga är att brott mot pressetiken ska kosta ekonomiskt för den aktuella tidningen. Då skulle kanske övertrampen bli färre och allmänhetens förtroende öka?
Även om jag ytterst sällan personligen drabbats av oseriös journalistik under mina snart 20 år som politiker, så har det förekommit vid några tillfällen. Då har jag tagit striden och krävt en ursäkt. Oftast, men inte alltid, har jag fått det. Överlag upplever jag att våra lokala media är betydligt mer noggranna och seriösa än vissa riksmedia. Jag har själv stort förtroende för exempelvis Borås Tidning och Radio Sjuhärad, våra två stora mediekanaler i Sjuhärad. Visst blir det fel ibland, och visst tycker vi inte alltid lika, ledarsidan i BT och jag. Men jag upplever ändå att BT:s och Radio Sjuhärads nyhetsreportrar har en avsikt att ge en korrekt bild och förmedla korrekta citat utan avsikt att misskreditera källan. Jag tror flera av våra stora riksmedia har en hel del att lära.
Är skogen en kolsänka eller en koldioxidproducent?
2017-02-17
I klimatdebatten framhålls ofta skogen som en "kolsänka", dvs skogen tar över tid upp mer koldioxid än den släpper ifrån sig. Detta har varit en väl omhuldad "sanning" som utgjort en viktig del av klimatforskningen.
Men är det verkligen så?
En ny doktorsavhandling från Sveriges Lantbruksuniversitet vänder upp och ner på synen på skogen som en koldioxidsänka. Doktoranden David Hadden har tittat på mätningar av koldioxidflöden i sju olika ekosystem så långt bak i tiden som 17 år. Hans slutsats är att såväl produktionsskogar som urskogar tvärtom släpper ifrån sig mer koldioxid än den binder.
Detta är ännu ett exempel på hur en relativt färsk vetenskap som klimatforskningen ständigt behöver ompröva sina teorier. Det gäller rimligen det mesta inom forskningen, allt från hur snabbt och mycket jordens klimat förändras, vad som driver detta, människans påverkan på klimatet och i vilken mån vi kan styra över klimatförändringarna. Att basera långsiktiga politiska beslut på dagens klimatmodeller är en väldigt farlig väg som kan kosta mer än det smakar för både samhällsekonomi och miljö. Inte minst som många av modellerna inte håller när de i efterhand stäms av med verkligheten.
Om man inte ens kan vara säker på om skogen minskar eller ökar koldioxidutsläppen, hur ska man då kunna göra säkra modeller för jordens klimatförändringar på 50 eller 100 års sikt?
Nationalekonomen Marian Radetzki sågar klimatforskningen
2017-02-17
Bloggen Det Goda Samhället hade nyligen nationalekonomen Marian Radetzki som gästkrönikör. Radetzki är professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet med naturresurser och råvarumarknader som forskningsspecialitet.
Han beskriver i sin gästkrönika hur både nationalekonomin och klimatvetenskapen har spårat ur. Båda disciplinerna har övergått från empirisk forskning till teoretiskt modellbyggeri om framtiden där verkligheten i efterhand ofta avviker från modellerna. Nationalekonomin ses exempelvis allt mera som ett tillämpningsområde för matematiska och statistiska metoder på mer eller mindre stiliserade ”fakta” med obetydlig bäring på samhällsekonomin. Och så här skriver han om klimatvetenskapen:
"En märklig parallell har under gångna decennier också komprometterat klimatvetenskapen. Likheten är både slående och skrämmande. Konsistenta datoriserade klimatmodeller dominerar, och när de alltsomoftast misslyckas med att ta fasta på och förklara den verkliga utvecklingen, får verkligheten maka på sig – det är modellen som gäller. Tidningarnas ofta dramatiska rubriker baserade på alarmistiska beskrivningar av kommande katastrofer utgår inte från empiri och observationer av vad som faktiskt hänt utan baseras i regel på resultaten från körningar av klimatmodeller som regelbundet nyttjar suspekta selektivt handplockade data och bygger på tvivelaktiga antaganden om sammanhangen.
Precis som i nationalekonomin leder detta till handfallenhet och bortförklaringar av framväxande fenomen som modellerna inte lyckas fånga: avtagande takt i havsnivåhöjningen sedan mitten av 1900-talet; växande ismassa i Antarktis; näranog stiltje i global uppvärmning sedan seklets början; ingen ökning i global orkanfrekvens. Precis som i nationalekonomin måste rådande tillstånd inom klimatvetenskapen brytas, annars förpassas också den disciplinen till irrelevansens skymning."
Svenska media ointresserade av ny skandal inom klimatforskningen
2017-02-17
Den 4 februari avslöjade den brittiska tidningen Daily Mail nya fall av manipulerade eller overifierade uppgifter inom klimatforskningen. Det var en av de mer meriterade och forskarna inom America’s National Oceanic and Atmospheric Administration, NOAA, Dr John Bates, som i samband med att han gick i pension meddelade att NOAA (som är en av de mer betrodda organisationerna inom klimatforskningen), inför klimattoppmötet i Paris 2015 presenterade nya uppseendeväckande data som inte verifierats enligt de rutiner som organisationen annars tillämpar.
Dr Bates har arbetat som meteorolog och klimatforskare i 40 år, och har till och med förärats en guldmedalj av president Obama för sitt arbete med att ta fram standarder för klimatdata.
Den rapport från NOAA som han kritiserar påstods visa att den "paus" i den globala temperaturökningen (eller rent av temperaturnedgång) som synts tydligt i statistiken för perioden 1998-2013 plötsligt inte alls hade inträffat. Detta framkom efter vad jag kan förstå genom att man helt enkelt "justerade" gamla historiska temperaturdata vilket plötsligt trollade bort "pausen". Dr John Bates riktar hård kritik mot NOAA för att man på detta sätt gjort overifierade och icke kvalitetsgranskade uppgifter till vetenskapliga fakta.
De nya uppgifterna från NOAA hade stor betydelse för att världens politiker enades ett om ett slutdokument på klimatkonferensen. Man baserade alltså sin politik på osäkra eller rent av manipulerade uppgifter.
Trots att uppgifterna om denna nya skandal inom klimatforskningen presenterades den 4 februari har jag inte sett ett ord om detta i svenska medier.
Det är ju inte första gången som klimatforskare som i samband med sin pensionering riktar hård kritik mot oseriös klimatforskning. Den 6 september förra året berättade jag på bloggen om den norske fysikern Stein Bergsmark, väl ansedd forskare och ledare för utveckling av förnybar energi vid det norska universitet i Agder som “sågade” IPCC eller “klädde av hela klimatpanelen” med sin avslutningsföreläsning i samband med att han gick i pension. Han hade blivit ombedd att vänta med sin kritiska presentation tills han gått i pension. Bland annat beskrev han hur “Summary for Policy Makers” diskuteras “rad för rad” av politiker och att sedan vetenskapliga rapporter modifieras och korrigeras i efterhand så att de blir i enlighet med nämnda Summary.
Tyvärr verkar däremot inte unga forskare i aktiv ålder våga framföra kritik offentligt av rädsla för att förlora sina forskningsanslag. Men när jag mött enskilda forskare och diskuterat klimatforskning mellan fyra ögon har jag inte sällan fått betydligt mer ödmjuka och osäkra svar än vad man kan tro av den politiska klimatdebatten. Jag har upprepade gånger berättat o detta på bloggen.
Klimatforskarna har nu vid upprepade tillfällen kommits på med att manipulera eller "justera" historiska temperaturdata som "stör bilden" för att kunna visa på en kraftigt stigande global temperatur. Det urholkar klimatforskningens seriositet. Det handlar numera mer om politik än forskning, där både gamla och nya forskningsdata anpassas, justeras och presenteras så att de ska stämma med datormodellerna och den politiska bilden av klimathotet. I stället för att man ägnar sig åt normal förutsättningslös empirisk forskning.
Det var bara viljan och modet som saknades
2017-02-16
Den senaste veckan har debatten närmast kokat kring den svenska regeringsdelegationens besök i Iran. Främst har diskussionen rört de kvinnliga deltagarnas klädsel. Jag kommenterade det hela på bloggen den 12/2, och ser ingen anledning att ändra min ståndpunkt. Hade man tänkt sig för kunde man hanterat denna fråga betydligt klokare och minskat den iranska regimens möjlighet att använda det svenska besöket i propagandasyfte för att försvara den iranska lagen som föreskriver 74 piskrapp för kvinnor som inte bär slöja.
Regeringen har försvarat sig med att den iranska lagen minsann föreskriver slöja på alla kvinnor, och att det även gäller utländska besökare. Man kan givetvis argumentera för att man ska följa lagen i det land man besöker, men jag anser att det ibland kan finnas skäl att faktiskt göra tvärtom.
Låt oss göra ett tankeexperiment. Tänk om Sverige under den sydafrikanska apartheidtiden hade kommit på tanken att göra ett statsbesök där, med svenska deltagare av afrikansk etnicitet i delegationen? Då tror jag knappast man hade accepterat att man varit tvungna att åka i olika bussar eller sitta på olika bänkar - trots att det var lagen i Sydafrika? Förvisso en hypotetisk jämförelse, eftersom det ju inte fanns på kartan att göra officiella besök i Sydafrika från en svensk regering på den tiden, inte ens för att gynna svensk näringslivs möjlighet att göra affärer. Men - på samma sätt kunde man faktiskt avstått nu från att besöka Iran av samma skäl - som protest mot regimens behandling av sina egna medborgare.
Nu valde man att åka ändå. Kanske var det rätt. Kanske är det så att kontakter och handel i en förlängning kan påverka en demokratisk utveckling av Iran. Jag är tveksam, men förstår argumentationen. Men då borde man i vart fall tagit chansen till en stillsam protest mot slöjtvånget. Påståendet att det inte går har vederlagts under veckan. Minst två exempel finns där tunga europeiska kvinnliga politiker besökt Iran utan att överdriva det här med heltäckande klädsel och slöja:
I december 2013 besökte den italienska utrikesministern Emma Bonino Iran. Det väckte stort rabalder i iransk media när hon klev av flygplanet utan slöja och hälsade på mottagningskommittén. Tydligen bröt iransk TV sändningen, men bilden spreds ändå på sociala medier och lades faktiskt enligt uppgift även ut på iranska UD:s hemsida.
Dock lär Bonino sedan enligt vissa källor ha blivit tillsagd på skarpen att bära en scarf vid en efterföljande presskonferens, fast de uppgifterna är lite oklara. Andra påstår att hon gjorde det helt frivilligt.
En annan politiker som trotsade slöjförbudet på sitt eget lilla sätt var den liberala nederländska EU-parlamentarikern Marietje Schaake som besökte Iran i juni 2015.
Hon valde att uppträda i hatt i stället för slöja och bar nog knappast den klädedräkt som iranierna hade förväntat sig. Men det gick uppenbarligen bra ändå.
 
Kontrasten mot den närmast underdåniga svenska delegationen är slående. Och jag undrar var statsminister Löfvén tänker innerst inne där han står och ser de svenska kvinnorna i sjal och ytterrockar (inomhus, för att "dölja de kvinnliga formerna") underdånigt hälsa på den iranske presidenten Hassan Rouhani. Man kunde ju hanterat detta så mycket bättre om bara viljan och modet hade funnits hos den "feministiska regeringen". Men detta saknades uppenbarligen.
Alliansen överens om att avveckla Arbetsförmedlingen
2017-02-16
I dag skriver Alliansens fyra arbetsmarknadspolitiska talespersoner i en gemensam debattartikel i Expressen att det är dags att avveckla Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form. Arbetsförmedlingen har nått vägs ände. Det behövs en genomgripande förändring av den statliga matchningsfunktionen och det kan inte vänta till efter valet.
Trots att Sverige är mitt i en högkonjunktur befinner sig närmare en miljon människor i utanförskap och bidragsberoende. Arbetsmarknaden blir alltmer tudelad, integrationen fungerar inte och arbetsgivarna har allt svårare att rekrytera. Trots de tilltagande matchningsproblemen på arbetsmarknaden skjuter regeringen nödvändiga reformer framför sig och håller fast vid en arbetsmarknadspolitik som inte fungerar.
Arbetsförmedlingen ska vara en central aktör för att motverka utanförskap och förbättra integrationen. Men dessvärre har myndigheten blivit en del av problemet, snarare än en lösning. Gång på gång uppdagas problem både vad gäller resultat, förtroendesiffror och hur organisationen fungerar. Arbetsförmedlingen har haft lång tid på sig att försöka vända utvecklingen utan att lyckas. I stället för att ta tag i uppenbara problem valde regeringen att dra ut på utvecklingsarbetet genom att avsluta den utredning som alliansen tillsatte om Arbetsförmedlingen.
Alliansen menar att Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form behöver läggas ner till förmån för en ny struktur där andra aktörer på arbetsmarknaden spelar en betydligt större roll. I dag lägger vi i Alliansen fram ett gemensamt förslag i riksdagens arbetsmarknadsutskott – det första steget mot en sådan reform.
Det finns i dag många väl etablerade aktörer som skulle kunna bidra till en mer effektiv matchning, bland annat genom en ökad specialisering. För att matcha arbetssökande till arbete är upparbetade relationer med arbetsgivarna en förutsättning. Det finns redan hos många aktörer, såsom rekryterings- och bemanningsföretag, sociala företag eller ideella organisationer. Vi föreslår en ny struktur med en statlig myndighet som framför allt ansvarar för funktioner som myndighetsutövning, kontroll och uppföljning. Själva matchningen och rustningen ska i stället huvudsakligen skötas av andra aktörer. På så sätt kan tiden till jobb kortas och kompetensförsörjningen förbättras. För arbetssökande som är i behov av utbildning, till exempel många nyanlända eller för dem med enbart förgymnasial utbildning, kommer även kommunerna att behöva vara delaktiga i högre grad.
En central del i vårt förslag är en tydlig uppföljning och kontroll, samt ett system där den som kan uppvisa goda resultat premieras. Lågpresterande och oseriösa aktörer ska sorteras ut och resurser fördelas så att de ger bästa möjliga effekt. Kvalitet måste vara i fokus. Lärdomar behöver dras från liknande system i andra länder, liksom från tidigare erfarenheter av andra matchningsaktörers medverkan i det statliga uppdraget.
Vi vill att regeringen redan nu tar de första stegen mot en reform genom att utreda hur andra aktörer kan axla ett större ansvar för att stötta arbetssökande till arbete.
Moderaterna vill införa zonförbud för den som bidrar till otrygghet
2017-02-15
Många i vårt land upplever ökad otrygghet, inte minst i utanförskapsområdena, men även på andra platser. Ett västsvenskt exempel är Nordstans köpcentrum i Göteborg där allt fler vittnar om rädsla för trakasserier och våld. Ett annat exempel är Malmö där en förskola drabbades av öppen droghandel, föräldrar blev hotade av knarklangare och som tillfällig lösning flyttades förskolans verksamhet till en park i närheten. Exemplen på hur enskilda individer eller kriminella grupperingar hotar tryggheten och ordningen på olika orter i landet är oroväckande många.
Lag och ordning måste upprätthållas. Vi moderater driver därför på för minst 2.000 fler poliser med särskilt fokus på utanförskapsområden, samt skärpta straff, bland annat för angrepp mot blåljuspersonal. Sammantaget satsar vi i vår budget, tio gånger så mycket som regeringen för att stärka polisens möjligheter att utföra sitt uppdrag. Den som på olika sätt bidrar till otrygghet ska konfronteras - snabbt och tydligt. Den som begår brott ska lagföras. Men det är tydligt att det på särskilt otrygga platser nu behövs skarpare insatser för att polisen ska kunna ingripa och säkra ordningen.
Moderaterna vill därför att Sverige inför zonförbud. Ett zonförbud innebär ett förbud för den, som är kriminell eller har uppvisat ett särskilt otrygghetsskapande beteende, att befinna sig i ett bestämt område inom en radie om 500 till 1 000 meter från den plats där beteendet ägt rum, till exempel ett torg eller köpcentrum. Motsvarande lagstiftning finns sedan flera år i Danmark, och har efterftrågat av bland annat polisen i Malmö och i polisregion Väst.
Ett zonförbud skulle ge polisen ytterligare ett verktyg för att kunna göra sitt jobb. Redan i dag kan poliser ingripa mot enskilda efter bedömning utifrån situationen. Men det behövs bättre möjligheter även att kunna förbjuda dem som skapar otrygghet på vissa platser att vistas där. Zonförbud skulle kunna gälla någon som dömts för till exempel narkotikaförsäljning eller olaga hot, men också kunna bli aktuellt vid beteenden som att medvetet skrämma eller trakassera förbipasserade. Polisen ska direkt kunna meddela zonförbudet som börjar gälla omedelbart. Förbudet gäller sedan i högst tre månader. Överträdelse av ett zonförbud ska vara straffbelagt och kunna leda till fängelse. För att trygga rättssäkerheten ska zonförbudet kunna överklagas till domstol.
Syftet med zonförbud är dels att garantera trygghet och säkerhet för människor på särskilt brottsutsatta och otrygga platser, men det skulle dessutom kunna bli ett betydelsefullt nytt verktyg för polisen i deras arbete för att motverka brottslighet och gängbildning.
Kommunpolitiker vill förlänga statens kostnadsansvar för nyanlända
2017-02-14
Moderaterna har ju sedan en tid drivit linjen att staten borde förlänga sitt kostnadsansvar för nyanlända från dagens två år till tre år innan ansvaret går över på bosättningskommunen. Detta för att kommunerna ska få lättare att hantera situationen och få en längre framförhållning. Efter beslutet att alla kommuner måste ta emot nyanlända är frågan än mer angelägen.
Nyligen redovisade tidningen Dagens Samhälle en enkät till ledande kommunpolitiker. Den visar att den statliga åtgärd som flest tycker skulle betyda mest för mottagandet är just att det statliga kostnadsansvaret för etableringen av nyanlända förlängs från dagens två år. Och detta gäller oavsett politisk färg på kommuntopparna. Moderaternas förslag ligger med andra ord i linje med kommunernas önskemål, vilket borde göra förslaget enklare att få igenom.
Enkäten visar även att var fjärde lokal toppolitiker anser att den egna kommunen inte klarar en bra kvalitet på integrationen av nyanlända. Att så stor andel av de ledande kommunpolitikerna underkänner sitt eget arbete visar hur allvarlig situationen är. Och den lär knappast bli bättre kommande år.
Med tanke på att det är riksdagsbeslut som medfört ett omfattande mottagande av asylsökande är det inte mer än rimligt att staten också tar ett ökat ansvar för de kostnader som mottagandet medför. Det skulle också underlätta för kommunerna att hantera integrationen på ett bättre sätt.
Inrikesminister Ygeman (S) lämnar Malmö åt sitt öde
2017-02-14
I går intervjuades inrikesminister Anders Ygeman (S) i media med anledning av sitt besök i Malmö efter det tilltagande våldet i staden. Aftonbladet citerar honom enligt följande:
I sak har han givetvis rätt i att alla som gynnar kriminella grupper bidrar till att brottslighet och våld ökar. Men det är samtidigt ett rent häpnadsväckande svar från ansvarig minister - Ygeman menar alltså att om vissa malmöbor beter sig på detta sätt så får alla andra som bor i Malmö mer eller mindre skylla sig själva?
Poängen med ett starkt rättsväsende och en närvarande polis är ju just att samhället griper in och lagför brottslingar och kriminella. Det är inte den vanlige laglydige malmöbons eget ansvar att stoppa kriminaliteten!
Ygeman skryter vidare över flera nya miljarder till polisen. Han "glömmer" dock nämna att dessa ligger i budgeten först 2019/2020, alltså efter nästa riksdagsval. Det är troligen en klen tröst för alla malmöbor som vill se kraftfulla satsningar på polisen redan idag. Med en Alliansbudget som röstas fram i riksdagen skulle polisen omgående få kraftfulla förstärkningar. Ytterligare ett skäl att moderaterna driver denna fråga med all kraft.
Jag är utsedd till moderat ledamot i public-service-kommittén
2017-02-13
Regeringen har, efter nominering från den moderata riksdagsgruppen, utsett mig som en av två moderata ledamöter i en ny parlamentarisk kommitté som ska "utreda och föreslå ett långsiktigt hållbart och solidariskt finansieringssystem för radio och TV i allmänhetens tjänst". Utredningen tillsätts för att riksdagen i våras krävde detta av regeringen i ett tillkännagivande.
Kommittén ska senare under året även få tilläggsdirektiv som rör hur regleringen av och uppdraget för SVT/SR/Utbildningsradion ska utformas inför nästa tillståndsperiod.
Eftersom jag tidigare debatterat finansieringen av "Public Service" och även regelbundet genom åren ifrågasatt TV-licensen i riksdagsmotioner (senast 2014), och dessutom har en hel del tankar och åsikter i övrigt om SVT och Sveriges Radio (inte minst det här med kravet på opartiskhet och saklighet) tycker jag det ska bli mycket intressant att vara med i denna kommitté. Den andre moderaten i kommittén är moderaternas kulturpolitiske talesperson, Olof Lavesson. Tillsammans ska vi föra moderaternas talan.
Nedan Regeringskansliets pressmeddelande:
Jag var visst inte helt ensam om min åsikt...
2017-02-12
Jag lade ut detta på twitter i förmiddags, och det verkar vara rätt många som håller med.
Jag menar att det kan vara rimligt med svenska statsbesök i andra länder, även om de inte är demokratier. I så fall inte bara för att främja svensk export utan framförallt för att tydligt tala om hur vi ser på mänskliga rättigheter och demokrati. Men när det gäller det svenska statsministerbesöket i Iran anser jag att det är extra problematiskt. Iran är inte ett land som andra. Man hänger homosexuella offentligt i byggkranar, man piskar kvinnor som inte bär slöja och stenar kvinnor till döds för påstådda äktenskapsbrott. Om man trots detta anser det viktigt att göra ett svenskt statsministerbesök är det extremt viktigt att genomföra besöket på ett sätt som inte kan utnyttjas i propagandasyfte av den aktuella regimen.
I Iran finns ett stort antal modiga kvinnor som de senaste åren i protest mot slöjtvånget kastat av sig slöjan. De uppmärksammas i utländska media. Att samtidigt kvinnor som representerar Sveriges så kallade feministiska regering hukar underdånigt inför den iranska regimens islamistiske företrädare skickar helt fel signaler. Om man inte har modet att trotsa slöjtvånget borde kanske de svenska kvinnorna stannat hemma och låta statsminister Löfvén genomföra besöket ensam?
Liten reseberättelse från Kap Verde
2017-02-12
Den senaste veckan har jag tillbringat på privatresa till Kap Verde. Denna lilla ö-grupp utanför Senegal och Afrikas västkust visade sig vara en riktig liten pärla som avkopplande turistmål. Och som vanligt kan jag inte låta bli att försöka lära mig mer om ett land även när jag är där som turist, så det blev en liten reseberättelse med många bilder för den som är intresserad. Och nej, jag är inte anlitad som marknadsförare av landets turism, även om det kan verka så. Men ön är väl värd att besöka!
Filmen från vårt integrationsseminarium med Tino Sanandaji
2017-02-11
Nu finns videon från Tino Sanandajis riksdagsseminarium om sin nya bok om integrationsutmaningarna. Det var Det Goda Samhället som filmade för DGS-TV:s räkning. Klicka på bilden nedan för att se hela filmen. Det är värt att lägga några minuter på - det är en stor samhällsutmaning Sverige står inför. Och om vi inte lyckas bättre med integrationen än vi gjort hittills ser framtiden mörk ut på många sätt, inte minst för alla de som lever i våra utsatta förorter.
Filmen presenteras även på bloggen Det Goda Samhället
Inte oväntat med ett skakigt opinionsläge för moderaterna
2017-02-10
Gårdagens opinionsmätningar var såklart inte roliga ur moderat synvinkel, men inte heller oväntade för min del. Jag repeterar det jag skrev på bloggen efter Moderaternas besked om en ny strategi gentemot SD. Från bloggen den 23/1:
"Vad gäller opinionsstöd tror jag inte vårt parti vinner några snabba opinionsframgångar till följd av vårt besked. Det kan till och med bli tvärtom. Missnöjda moderater har redan lämnat oss för andra partier och de lär knappast återvända bara till följd av vårt nya besked. Samtidigt kan man ju tänka sig att en del nu lämnar oss för att de tillhör dem som helt vill isolera SD politiskt, oavsett vad det medför för skada för landet. Att en del C och L-väljare kanske kommer att gå över till M i besvikelse över att deras partier inte ställer upp på en gemensam alliansbudget är ju möjligt, men det handlar sannolikt om ganska små tal som inte nödvändigtvis väger upp eventuella förluster. Men även om vi skulle tappa opinionsstöd så har vi visat att vi är beredda att ta ansvar och lägga mer kraft i vårt arbete att motverka regeringens skadliga politik och försöka få igenom vår egen i stället. Detta är enligt min åsikt den viktigaste uppgift vi har och ett krav våra väljare har rätt att ställa. Nu gör vi klart för väljarna att vi förespråkar fler och djupare gemensamma förslag från Alliansen, inklusive en gemensam budgetmotion. Det är nu upp till dem som säger nej till detta (ledningarna för C och L) att försvara varför man inte vill driva igenom sin egen politik. Som moderater kan vi i vart fall se väljarna i ögonen och jag tror att vår besked är det långsiktigt rätta."
Jag har samma syn på saken idag. Men alltför många moderata väljare har inte alls klart för sig vad det moderata beskedet innebär i praktiken. Jag kan förstå det. Jag tycker inte kommunikationen från våra ledande företrädare varit glasklar. Snarare förvirrande, när man emellanåt använt ord och uttryck som leder tankarna i fel riktning. När samtidigt både media och politiska motståndare avsiktligt vill sätta en annan bild än den riktiga som att "bjuda in SD i värmen" eller påstå att vi vill "samarbeta med SD" eller "förhandla med SD" är det inte konstigt om många moderater drar öronen åt sig.
För mig är det väldigt stor skillnad mellan att vilja lägga en gemensam Alliansbudget (även om den "riskerar" att röstas igenom med SD:s stöd) och att "förhandla med SD". Moderaterna vill inte budgetförhandla med SD, det beskedet är tydligt. Det är också stor skillnad mellan att prata och göra gemensamma reservationer i utskotten när man har samma åsikt i en sakfråga, och att kompromissa bort delar av den moderata politiken för att få SD:s stöd. Det senare är i vart fall för min egen del helt uteslutet. Jag har inte hört någon annan föreslå det heller.
Jag tycker helt enkelt att ord som "samarbete" och "förhandling" med SD leder tankarna i helt fel riktning. Moderaterna tänker självklart aldrig kompromissa bort sina grundläggande värderingar i samtal med något annat parti. Det vi vill göra är att försöka få riksdagens stöd för moderat politik. Och det är baske mig vårt partis skyldighet mot våra väljare!
En liten reflektion också kring Centerpartiets uppgång i opinionen. Centern samlar en hel del mittenväljare och en del med borgerliga sympatier som stödjer den gamla orealistiska och naiva migrationspolitiken och samtidigt vill blockera SD med alla medel. Centern tar väljare med dessa åsikter från alla partier utom V, men främst från MP. Jag tror dock verkligheten kommer att komma ifatt Centern, på två olika sätt:
1. De framtida integrationsproblemen i spåren av tidigare helt orealistisk migrationspolitik kommer att bli så gigantiska kommande år (skola, sjukvård, omsorg, arbetsmarknad, trygghet, bostadsbrist, statsfinanser mm) att de som företräder linjen att återigen öppna gränserna för stora asylströmmar kommer att tappa all trovärdighet. Det kommer allt fler kloka centerpartister att inse.
2. De Allianspartier som säger nej till gemensam Alliansbudget kommer att få stora trovärdighetsproblem. Att frivilligt avstå från att lägga fram en gemensam Alliansbudget (som är enda sättet att stoppa mycket skadliga regeringsförslag) bara för att (förgäves) försöka utestänga SD från all möjlighet till inflytande är helt enkelt ett grovt svek mot väljarna.
På längre sikt är jag övertygad om att moderaternas förändrade strategi kommer att stärka vårt parti. Men det kommer att ta tid. Vi har nu flera år med otydliga budskap och förändrad politik. Det hela började när Fredrik Reinfeldt efter valförlusten och Alliansens budgetseger i riksdagen hösten 2014 backade upp Decemberöverenskommelsen som sin sista insats som partiledare.
Efter detta har vi sett förändringar av den moderata politiken på flera områden, exempelvis migrationen och försvarspolitiken, och nu en total omsvängning när det gäller riksdagsarbetet med en prioritering av att få igenom mer moderat politik framför uppenbart meningslösa försök att "isolera SD" (vilket ju hittills bara medfört att SD växt sig allt starkare). Just nu vet inte väljarna var de har oss, och det kommer att ta tid att bygga upp ett nytt förtroende. Men tro mig, till hösten kommer bugetalternativen för 2018 att granskas och då kommer allt att ställas på sin spets.
Är man trygg i sin värdegrund kan man prata med alla
2017-02-07
Debattinlägg i Borås Tidning idag:
Är man trygg i sin värdegrund kan man prata med alla
När Socialdemokraterna påstår att de ”aldrig tagit stöd av Sverigedemokraterna” blir det en helt märklig diskussion. Inte minst med tanke på hur ministrar i dagens regering tidigare agerat. Senast var det civilminister Ardalan Shekarabi (S) som upprört beklagade sig för att inte SD stöder regeringens politik.
Vi minns även hur Socialdemokraterna i opposition anpassade sina skattepolitiska förslag för att få SD:s stöd för att stoppa den höjda brytpunkten i skatteskalorna som Alliansen ville genomföra. För att äntligen lyckas rösta ned ett alliansförslag drog man sig inte för att anpassa sig till SD. På den tiden var Magdalena Andersson ekonomisk-politisk talesperson för (S).
I Sveriges riksdag finns åtta partier. Alla är invalda av svenska folket. Alla har sin politik. I vissa frågor finns en stor samsyn mellan partier, i andra frågor skiljer vi oss åt väldigt mycket. Moderaterna har landat i att det är orimligt att behandla folkvalda partier olika. Vi ska heller inte avstå från att försöka genomföra politik som skulle bygga vårt land starkare. Egentligen en självklarhet i en demokrati. Moderaterna tänker därför söka stöd för sin politik i enskilda frågor hos alla riksdagspartier där förutsättningar finns.
Sedan valet 2014 har Moderaterna vid olika tillfällen haft gemensamma förslag eller reservationer vid riksdagsomröstningarna med samtliga partier utom SD. Vi har exempelvis haft en gemensam reservation med Vänsterpartiet om en fungerande kontanthantering. Det har i vart fall inte gjort att jag tagit till mig Vänsterpartiets samhällssyn i övrigt. På samma sätt kommer jag såklart inte att ta till mig Sverigedemokraternas syn på samhället för att vi vill söka stöd för vår politik hos alla partier i enskilda frågor i utskotten.
Om man som politiker och som parti står stadigt i sin värdegrund och ideologi är det också ofarligt att prata med dem som ser annorlunda på saken. Vi kommer däremot aldrig att kompromissa med våra grundläggande värderingar i samtalen med andra partier.
Är det inte dags för Socialdemokraterna att också stå för sina handlingar?
Jan Ericson (M)
Riksdagsledamot
Arbetsmarknaden alltmer tudelad
2017-02-04
Antalet sysselsatta - alltså hur många som har ett arbete - har kontinuerligt ökat under en lång rad av år. Trots denna positiva utveckling har andelen av de inskrivna som är långtidsarbetslösa ökat kreftigt på senare år. Från 24 procent år 2006 till 40 procent hösten 2016. Och ökningen har varit som allra ströst de senaste 2-3 åren. Allt enligt en rapport från Arbetsförmedlingen
"Huvudförklaringen bakom denna utveckling är att inskrivna arbetslösa med en utsatt ställning på arbetsmarknaden har ökat. För tio år sedan utgjorde de hälften av alla arbetslösa. År 2018 räknar vi med att siffran har stigit till 75 procent, säger Annika Sundén, analyschef, Arbetsförmedlingen.
Antalet arbetslösa som saknar gymnasieutbildning – eller inte ens har klarat grundskola – har ökat mycket kraftigt och uppgår idag till 120 000 personer, vilket är 40 000 fler än 2006.
Jag tycker siffrorna är mycket bekymmersamma. Med tanke på hur stor del av de nyanlända som saknar gymnasieutbildning eller inte ens klarat grundskolan kan man förutse att antalet långtidsarbetslösa kommer att öka kraftigt kommande år. För frågan är - vad ska de arbeta med? Tillgången på jobb som inte kräver någon utbildning alls blir allt mindre i vårt avancerade samhälle.
Riksdagsseminarium om integration med Tino Sanandaji
2017-02-02
I går hölls så mitt och Staffan Danielssons (C) riksdagsseminarium med debattören, författaren och forskaren Tino Sanandaji. Han presenterade sin bok "Massutmaning" inför en stor skara intresserade, på gränsen av vad lokalen klarade av. Över 25 riksdagsledamöter var anmälda, vilket är ett väldigt bra resultat för denna typ av seminarier. Ledamöter från samtliga riksdagspartier utom S, V och MP, deltog, samt politiska tjänstemän från samtliga partier utom V och MP. Dessutom en del representanter för media.
Tino Sanandaji har kurdiska föräldrar, men föddes i Teheran 1980, precis efter den iranska islamska revolutionen. Vid nio års ålder kom han till Sverige. Han har ekonomiexamen från Handels i Stockholm och masterexamen och doktorsexamen från University och Chicago i USA. Det är alltså en mycket internationellt erfaren person som föreläste för oss idag.
Temat var integration, där Tino först beskrev den mörka baksidan av tidigare misslyckad integration, där han menar att mycket döljs i den offentliga debatten och där människorna som lever eller bedriver verksamhet i våra utanförskapsområden drabbas hårdast. Hög kriminalitet, hög arbetslöshet, dåliga skolor, låg inkomst, gängbildning och otrygghet. Därefter gick Tino in på några av sina 25 konkreta förslag till hur integrationen, tryggheten och självförsörjningen bland nyanlända skulle kunna bli bättre.
Hela föredraget filmades och jag återkommer med länk till filmen för den som vill titta. Jag kommer också att läsa hans bok och återkommer med mer fakta och material från föredraget, liksom såklart Tinos förslag.
Debatten om pensionärernas skatt har spårat ur
2017-02-01
Debattartikel i Markbladet idag:
Diskussionen om pensionärernas skatt har spårat ur!
Under Alliansens regeringstid (2007-2014) sänktes skatten för pensionärer fem gånger. Totalt sänktes skatten för svenska pensionärer med över 16 miljarder. Till följd av detta fick alla pensionärsgrupper en något ökad köpkraft under Alliansåren, trots den djupa globala ekonomiska krisen. Allt enligt riksdagens utredningstjänst. Störst förbättring av köpkraften fick garantipensionärerna.
Så här såg det inte ut i vår omvärld. Pensionärerna i många länder i Europa fick tvärtom kraftigt minskad köpkraft under krisåren.
Skattebetalarnas Förening jämförde i en rapport våren 2014 en genomsnittspensionär med 15.800 kronor i pension med en löntagare med samma inkomst. År 2006 betalade båda 52.992 kronor per år i skatt. År 2014 betalade pensionären 40.728 kronor i skatt och löntagaren 36.636 kronor. Förvisso en skillnad på drygt 4.000 kronor per år, men då ska man också komma ihåg att löntagarna samtidigt fått försämrade avdrag för exempelvis resor till jobbet, a-kassa, fackföreningsavgift mm. Tar man hänsyn till detta fick båda grupperna ganska likvärdiga skattesänkningar under de åtta åren.
När vulgärdebatten är som värst låter det som om Alliansen införde något slags ny ”straffskatt” för pensionärer. Så var det inte. Man kan i stället konstatera att en genomsnittspensionär betalade drygt 12.000 kronor mindre i skatt år 2014 än år 2006. 1.000 kronor mer i månaden rakt i handen är inte småpengar!
Utöver detta hade många pensionärer glädje av att vi sänkte fastighetsskatten på villan, införde RUT-avdraget och dessutom höjde bostadstillägget för pensionärer ett antal gånger under våra åtta år.
Dagens regering skryter om att man sänker skatten för vissa pensionärer. Men detta äts för många med råge upp av försämrat bostadstillägg och höjda hemtjänstavgifter. Enligt pensionärsorganisationerna går många pensionärer nu minus, mitt i en stark högkonjunktur. Så såg det alltså inte ut under Alliansens regeringstid. Vi tryggade pensionärernas köpkraft under krisåren.
Socialdemokraterna borde sluta med sin vulgära retorik kring pensionärernas ekonomi. Man har inget alls att skryta med.
Jan Ericson (M), Ubbhult
Riksdagsledamot finansutskottet
Ulf Kristersson i läsvärd intervju om Moderaternas politiska linje
2017-02-01
(Klicka på fotot för att läsa hela artikeln)
|
