Blogg Mars 2011

Grattis Anna!

2011-03-31

Regeringen utsåg i dag Anna Ekström till ny generaldirektör för Statens Skolverk. Anna Ekström är i dag ordförande för Sveriges Akademikers Centralorganisation, Saco, och har haft det uppdraget i nio år.

Jag känner Anna väl. När jag var fackligt aktiv i Jusek och satt i koncernfackstyrelsen för Akademikerföreningen inom bankkoncernen SEB var hon min högste facklige ordförande. När jag sedan kom in i riksdagen 2006 och då främst arbetade i arbetsmarknadsutskottet fick jag anledning att träffa Anna många gånger, både i officiella sammanhang och vid mer informella luncher. Tydligen var jag den förste fackligt aktive i SACO som blivit ledamot av arbetsmarknadsutskottet.

Det kändes väldigt bra att ha en lite mer personlig relation med en av den fackliga rörelsens viktigaste ledare. Anna är en klok och nyanserad person, vars åsikter man gärna lyssnar på, både när det kommer ris och ros. Hon blir extra trovärdig eftersom hon lever upp till SACO:s princip att vara partipolitiskt oberoende, och alltid har SACO-medlemmarnas bästa i fokus. Detta är extra intressant, med tanke på att hon tidigare varit statssekreterare i näringsdepartementet under Socialdemokratisk regering, och även gjort utredningsuppdrag för Alliansregeringen.

Jag träffade Anna Ekström senast för någon vecka sedan när Socialförsäkringsutskottet besökte SACO. Anna Ekström blir nu utan konkurrens den generaldirektör jag känner bäst, och det är ju inte alls fel med tanke på att Skolverket ligger under det utskott där jag arbetar mest idag, nämligen Utbildningsutskottet. Jag tycker regeringen har gjort ett mycket bra val!



Löjlig populism från oppositionen

2011-03-31

I dag har ett av mina utskott, Utbildningsutskottet, debatterat skolfrågor, bland annat ett stort antal riksdagsmotioner. Vid voteringen blev det omröstning om säkert ett 30-tal förslag. Alliansen vann alla omröstningar - utom en.

Vad gällde då denna fråga? Jo, en ohelig allians bestående av socialdemokrater, sverigedemokrater, vänsterpartister och miljöpartister drev igenom att regeringen ska tillsätta en utredning för att utvärdera de senaste årens skolreformer; kommunaliseringen, fria skolvalet och fristående skolors etablering.

Visst låter det rimligt att utvärdera skolan? Så frågan är varför Alliansen sa nej?

Förklaringen är enkel. Alliansen tycker också att utvärdering av skolan är oerhört viktig. Därför har vi redan tagit beslut om att inrätta ett utvärderingsinstitut som löpande ska utvärdera reformer och resultat inom den svenska skolan. Vi har också satt av 20 miljoner kronor per år för detta institut. Trots detta gör alltså oppositionen politisk populism av frågan genom att i pressmeddelande säga att Alliansen inte vill utvärdera den svenska skolan - eftersom vi röstade emot oppositionens förslag. Men sanningen är alltså bara att vi inte vill att samma sak ska göras på två ställen. Oppositionen vet detta, men vill väldigt gärna sprida bilden av att vi inte vill utvärdera våra egna reformer, och rödfärgade eller okunniga journalister spelar gärna med i det spelet.

Tyvärr är det så politiken fungerar idag, oppositionen har inte mycket eget att komma med, särskilt inte inom utbildningspolitiken, man är dessutom djupt oeniga i de flesta utbildningsfrågor. I brist på egen politik tar de till andra, mindre snygga, metoder.



Politiskt färgat läkarutspel mot sjukförsäkringen?

2011-03-30

I dag kräver 108 läkare i en debattartikel i Svenska Dagbladet en återgång till det gamla när det gäller sjukförsäkringsreformen. De skriver att ”vi som arbetat länge i yrket sett hur möjligheten att återkomma till arbetslivet krympt årtionde för årtionde”. När man använder detta som argument för sina krav på en återställarpolitik på sjukförsäkringsområdet visar det på en häpnadsväckande aningslöshet inför hur skadligt det tidigare passiva långtidssjukskrivnings- och förtidspensionerande systemet varit för såväl många enskilda människor som för vårt land.

Visst är det både rimligt och självklart att läkare engagerar sig i sjukförsäkringsdebatten, och att de även försöker skapa så bra samarbete med Försäkringskassan som möjligt, inte minst när det gäller utformningen av läkarintyg och samverkan vid rehabilitering. Men kritiken i debattartikeln från de 108 läkarna känns ganska missriktad. Tidsgränserna i sjukförsäkringen finns ju för att markera att det är bråttom med insatser för att få människor tillbaka. Åren ska inte bara gå. Den som kan börja jobba igen ska snabbt få stöd. Vi vet att långa sjukskrivningar riskerar att minska chansen att alls komma tillbaka. Dessutom finns det ju redan undantag från tidsgränserna för att skydda svårt sjuka. De 108 läkarna kräver ett omedelbart stopp på "utförsäkringarna". Men det är ju inte så att den som lämnar sjukförsäkringen blir ersättningslös. Den som uppnått den normala maxtiden 2,5 års sjukskrivning (och som inte omfattas av de undantag som ger rätt till sjukpenning på obegränsad tid) får istället ersättning från arbetsmarknadspolitiken om man inte kan gå tillbaka till jobbet. Om det visar sig att man saknar arbetsförmåga kan man efter tre månader hos Arbetsförmedlingen få tillbaka sin sjukpenning. I dag gör ungefär hälften av de utförsäkrade det, men då har de i vart fall fått en chans att komma tillbaka till arbetsmarknaden.

Läkarnas krav i debattartikeln kommer vid en märklig tidpunkt. Regeringen har redan sagt att det kommer förslag om vissa förändringar och förbättringar i reformen under våren, och den tidsplanen ligger fast. Och vi får ständigt positiva kommentarer från andra läkare som tycker sjukförsäkringsreformen är en av de viktigaste förändringarna som Alliansen genomfört. Dessa åsikter framkommer sällan i media. De 108 läkarna som undertecknat artikeln är bara en bråkdel av de 50.000 läkarna i Sverige. Kritiken i artikeln delas inte heller av Läkarförbundet.

Bortsett från mina invändningar i sak mot det de 108 läkarna framför blir jag lite fundersam på avsikten med artikeln. Handlar det verkligen bara om omsorgen om de egna patienterna, eller finns det andra mer dolda motiv? En medlem i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, Dag Elfström har granskat några av de läkare som undertecknat dagens debattartikel. Av de första fem namnen som undertecknat är tre aktiva Socialdemokrater och en är landstingspolitiker för Vänsterpartiet! Alltså knappast objektiva och opartiska läkare, utan personer som försöker använda sin yrkesroll för att angripa Alliansregeringen politiskt.

Det hela påminner lite om det omskrivna sjukförsäkringsfallet före valet, där det visade sig att den bloggande dottern till den sjuka mamman var en aktiv Vänsterpartist. För övrigt löste sig ju mammans ärende efter valet, efter en omprövning av Försäkringskassan. Omprövning har alla rätt att kräva om man känner sig felaktigt behandlad. Men det politiskt färgade utspelet kostade säkert Alliansen ett större antal röster i valet med tanke på mediegenomslaget.

Ytterligare en parallell är det sk "påskuppropet" som undertecknats av en del kyrkliga företrädare. Även bland dessa är det lätt att identifiera ett större antal personer med dragning mot vänstersidan i politiken. Tidigare har vi ju också sett hur aktiva Socialdemokrater, anställda hos Försäkringskassan, använt sin position för att under "objektiv" täckmantel kritisera regeringens politik.

Att kritisera sådant som fungerar dåligt är självklart, och vi får också en del konstruktiv kritik och idéer. Det är utmärkt, och det är inget tvivel om att det finns saker som kan korrigeras och förbättras i sjukförsäkringsreformen. Men det är samtidigt ett faktum att den samlade vänstern tar alla chanser att angripa Alliansen politiskt i sjukförsäkringsfrågan, oavsett om man gör det dolt i egenskap av läkare, präst eller någon annan. Ska man försöka få en helhetsbild av hur sjukförsäkringsreformen uppfattas är det viktigt att granska källorna och genomskåda den politiskt färgade kritiken. Och samtidigt ta till sig alla seriösa synpunkter.



Skamligt och klantigt att avliva björnungarna

2011-03-29

Björnungarna på bilden är Björn och Benny, två ungar som föddes i Borås Djurpark förra vintern, och som mår alldeles utmärkt i Boråsparkens nya stora björnhägn.

Mindre roligt är det för de omskrivna björnarna i Funäsdalen som övergavs av sin mamma efter att hon kommit i närkontakt med några pojkar som åkt skidor i området, och där en av dem råkat ramla ned i björnidet. I går kunde vi höra från björnexperter att ungarna borde tas om hand snarast eftersom björnhonan inte ville återvända till idét och sina ungar. Pojken som ligger på sjukhus efter björnattacken har vädjat om att ungarna skulle tas om hand och Orsa Björnpark var beredda att göra detta. Men Länsstyrelsen ville annorlunda och sa nej. I dag avlivades så ungarna för att de var i för dåligt skick. Det hela är ofattbart illa hanterat!

Catarina Krång på föreningen Nordens viltrehabilitering är kritisk till att ungarna avlivats. "Jag tycker det här är skamligt hanterat. Det kanske beror på att tre myndigheter, Polisen, Länsstyrelsen och Naturvårdsverket var inblandade. Man borde gett honan ett dygn att komma tillbaka, och sedan gått in och tagit hand om ungarna" säger hon till Aftonbladet.

Kenneth Ekvall, zoolog på Orsa Björnpark är lika kritisk. "Jag tycker det är märkligt att man väntar så länge innan man går in till ungarna. Och har man väntat i fyra dygn kan man ge dem fyra timmar med värme och dropp för att se om de frisknar till innan man avlivar dem. Vi har tagit hand om betydligt yngre björnar och fött upp dem med framgång" säger han.

Visst kan man säga att eftersom vi jagar björnar i Sverige varje år kanske det inte spelar så stor roll om tre björnungar avlivas. Men att förynga björnstammen och ta vara på friska unga kan ju inte vara helt betydelselöst när det gäller att vårda en frisk björnstam. Och när en djurpark vill ställa upp och ta hand om två övergivna björnungar så är det helt orimligt att myndigheter sätter sig på tvären. Orsa Björnpark säger att tre nya björnar hade tillfört värdefullt nytt blod i den svenska djurparksstammen. Mitt förtroende för Länsstyrelsens omdöme är nu i botten. Hur ska man kunna lita på Länsstyrelsens klokskap i andra frågor, exempelvis vargjakt, när man inte ens kan hantera denna fråga på ett vettigt sätt? Jag tycker man borde skämmas!



Utbildning ger våra ungdomar jobb

2011-03-29

Skolriksdagen gästades idag av Tord Strannefors, statistikchef hos Arbetsförmedlingen. Han gick först igenom det här med hur olika man kan räkna när det gäller ungdomsarbetslösheten. Enligt Arbetsförmedlingens sätt att räkna ligger den på knappt 10% i genomsnitt i riket. de högre siffror som förekommer i debatten beror på att man då även räknar med ungdomar som studerar och som någon gång söker extrajobb eller sommarjobb.

Om man räknar ihop alla ungdomar som arbetar eller studerar så är det över 90% som gör detta. Det är en högre andel än på många år. Strannefors menar att man måste räkna ihop studier och arbete när man räknar arbetslöshet bland ungdomar, eftersom båda dessa saker är högst normala och rimliga sysselsättningar för unga. Det innebär alltså att knappt 10% vare sig arbetar eller studerar. En del av dessa är arbetslösa, medan andra ägnar sig åt annat, som arbete utomlands, resor, eller frivilligt avstår från att vare sig arbeta eller studera.

Strannefors lade samtidigt tyngd bakom det välkända faktum att utbildning och arbete hänger ihop. Han visade bland annat att arbetslösheten är markant högre bland dem som endast har förgymnasial utbildning (dvs endast folkskola/grundskola), och att de som misslyckats med grundskolan eller hoppat av gymnasiet är kraftigt överrepresenterade bland de långtidsarbetslösa ungdomarna.

Strannefors menade samtidigt att demografin (att antalet äldre blir fler) gör att alla behövs på arbetsmarknaden i framtiden. Det ser därför väldigt bra ut framöver när det gäller ungdomars möjlighet att få jobb, men då gäller det också att alla skaffar sig gymnasiekompetens. Strannefors menar därför att Komvux har en viktig roll för att ge ungdomar som misslyckats i skolan en andra chans. Jag delar denna åsikt, och det är något jag kommer att framföra i den kommande debatten om vuxenutbildning, som är mitt ansvarsområde i Moderaternas utbildningskommitté. Jag återkommer när det gäller Alliansens satsningar på dessa områden.

Sammanfattningsvis - ungdomsarbetslösheten är kraftigt överdriven, de flesta ungdomar som går ut gymnasiet med godkända betyg får också ganska snabbt ett jobb. Men de ungdomar som misslyckas i skolan löper samtidigt stor risk för långtidsarbetslöshet. För att vända detta måste vi genomföra och slutföra alla Alliansens beslutade skolreformer för att minska antalet ungdomar som misslyckas i skolan. Samtidigt måste vi ge de ungdomar som misslyckats en andra chans. Arbetslinjen hänger helt enkelt på utbildningspolitiken när det gäller ungdomarna!



En bra skola måste locka de allra bästa att vilja bli lärare

2011-03-29

I dag kommer jag att delta i Skolriksdagen i Stockholm, den årliga stora konferensen som anordnas av Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. För oss i Utbildningsutskottet är det ett viktigt tillfälle att träffa lokala skolpolitiker och personal från skolan.

I går hade jag och min utskottsordförande Margareta Pålsson ett debattinlägg i Borås Tidning där vi påpekar att en skola i världsklass kräver att de mest motiverade och studiebegåvade ungdomarna vill bli lärare. Samtidigt måste lärare kunna göra karriär utan att behöva lämna undervisningen. Läraryrkets status måste öka.



Ännu ett avslöjande av myter i genusdebatten

2011-03-28

I debatten har det på senare år ofta hävdats att kvinnor med hjärtinfarkt får sämre vård än män, eftersom deras symptom inte är desamma, och eftersom all forskning genom åren skett på manliga patienter. Det har också påståtts att kvinnor kommer under vård senare än män, och har sämre överlevnad efter en hjärtinfarkt.

Inom kort presenterar hjärtsjuksköterskan Rose-Marie Isaksson en avhandling vid Umeå universitet som avslöjar att dessa skillnader är en myt. I studien har 6.500 hjärtinfarkter bland 25-74-åringar granskats. Allt enligt en artikel i Västerbottens-Kuriren.

Avhandlingen visar att det är en myt att män och kvinnor upplever olika symptom på hjärtinfarkt. Det är dessutom en myt att kvinnor väntar längre än män med att uppsöka sjukhus, liksom att de skulle komma under vård senare än män av andra orsaker. Och kvinnor har inte sämre överlevnad efter infarkter än män, snarare tvärtom. I avhandlingen tonas skillnaderna mellan könen ned, det konstateras att "likheterna mellan könen är snarare större än skillnaderna". I rapporten säger Isaksson att "vi måste slå hål på myten att kvinnor har diffusa symptom och inte män. Det är ju hemskt om en man tror att han inte kan ha diffusa symptom vid en hjärtinfarkt och kvinnor inte tror att de kan ha bröstsmärtor."

Rapporten måste vara ett hårt slag för alla de extremfeminister som har försökt ge oss en helt annan bild av verkligheten, nämligen den att kvinnor generellt skulle missgynnas i hjärtsjukvården. Kanske kan avhandlingen bana väg för ett sundare synsätt, där man ser alla patienter som individer med individuella symptom och behov, och inte bara som representanter för ett kön?



Fossilkraft duger inte i politiken heller

2011-03-28

Sverige försöker ju minska sitt beroende av fossila bränslen, dvs olja och kol. Dessa bränslen är omoderna, de räcker inte för evigt, och stiger hela tiden i pris. De är inte heller särskilt miljövänliga. Alldeles oavsett vad man har för åsikt i klimatfrågan så är det klokt att stegvis försöka byta till framtidens moderna och mer miljövänliga energikällor.

I politiken gäller samma sak. Gammal fossil politik, dvs en nostalgisk längtan tillbaka till det gamla, måste vädras ut och bytas mot en modern framtidsinriktad politik. När jag hör den nya S-ledaren Håkan Juholt kan jag bara dra en slutsats. Allt handlar om att backa tillbaka 50 år i tiden. Staten ska sköta allt, äga så mycket som möjligt och privata alternativ inom välfärd och utbildning ska motarbetas. Valfriheten för medborgarna ska minska och politikerna bestämma mer. Avreglerade marknader ska återregleras, nya statliga monopol införas.

Juholts fossilpolitik för tankarna till sent 1960-tal eller 1970-talets början. En tid då endast statlig TV och radio var tillåten och när man automatiskt tvångsanslöts till Socialdemokraterna när man gick med i facket. En tid då vissa tvingades betala mer än 100% av sin inkomstökning i skatt. En tid då man lade grunden för löntagarfonderna, det största socialistiska experimentet i Sverige där företagen genom extra skatt tvingades bekosta sin egen socialisering. Det var även en tid när ledande Socialdemokrater åkte världen runt till socialistländer som DDR, Vietnam, Cuba eller Nordkorea och hyllade socialistiska ledare.

Fossil på väg åt vänster...

Juholt målar också upp en bild av att alla ska få mer av allt. Barnbidragen ska höjas, liksom pensionerna och ersättningar i olika ersättningssystem. Samtidigt säger han att "det inte finns något som helst behov av att höja skattetrycket", skatterna ska bara "omfördelas". Man tänker alltså försöka en gång till att sprida myten att man genom att höja världens redan högsta skatter för det fåtal som tjänar mest kan betala alla andra fagra löften. Alla som är det minsta insatta i hur skattesystemet ser ut och hur få de med de högsta inkomsterna är inser att ekvationen aldrig kommer att gå ihop. Räkningen kommer för eller senare till alla, löntagare som pensionärer. När Juholt dessutom hukar i frågor som rör företagsklimat och trygg energiförsörjning inser man snabbt att han aldrig kommer att kunna presentera en politik som gynnar företagande och jobb. Och då blir det som bekant inga pengar till något annat heller. Juholt har satt sig i en knepig sits. Att utlova allt till alla, och låtsas som att ingen kommer att behöva betala är en livsfarlig politisk väg. Detta fick Socialdemokraterna själva uppleva så sent som i senaste valet när man till slut var tvungna att medge att de flesta löntagare skulle få höjd skatt med deras politik. I valet fick man sedan bara stöd av 22% av dem som arbetar. Juholts tal kan säkert glädja dem som längtar tillbaka till hur det var förr, typ äldre trogna gråsossar på mindre bruksorter. Men de är inte så många och röstar dessutom redan på Socialdemokraterna. Unga och moderna väljare i storstadsområdena längtar knappast efter Juholts fossilpolitik.

Efter valet av ny S-ledare vet vi att det politiska slaget kommer att stå kring frågan om Sverige ska fortsätta utvecklas eller gå bakåt. Vi har till att börja med fem frågor till den nyvalde S-ledaren: Vill ni höja skatten för alla som arbetar? Tycker ni fortfarande att det är ett problem att vanligt folk får mer pengar över? Hur många steg i jobbskatteavdraget vill ni ta bort? Ska rut-avdraget avskaffas? Vill ni fortfarande avskaffa RUT-avdraget som lett till att många tusen jobb skapats? Hur blir det med valfriheten i välfärden? Hittills har ni socialdemokrater motsatt er etableringsfriheten och hotat med att förbjuda möjligheterna att driva välfärdsföretag med vinst. Gäller detta även fortsättningsvis? Kommer ni att chockhöja arbetsgivaravgifterna för unga? Socialdemokraterna förespråkade i valrörelsen chockhöjda arbetsgivaravgifter för personer under 26 år. Är det fortfarande partiets åsikt? Hur ser ert regeringsalternativ ut? Det rödgröna samarbetet har upplösts. Att ge bilden av att ett parti med ett väljarstöd på omkring 30 procent kan regera själv är inte att ta ansvar för Sverige.

Samtidigt som vi ska ställa dessa och andra frågor till Socialdemokraterna måste vi i Alliansen visa tydligare för väljarna varför arbetslinjen, valfriheten, avregleringarna och de sänkta skatterna är att föredra framför en återgång till det gamla. Vi måste också med ödmjukhet ta till oss kritik när det gäller saker som inte fungerar som det var tänkt, och visa att vi hela tiden försöker utveckla och förbättra våra välfärdssystem. Vi måste också bli ännu tydligare med att det bara är företagande och arbete som skapar resurser för välfärd och pensioner. Fossilkraft skapar ingen framtid.



Storskalig biogasanvändning kräver mer fossil naturgas

2011-03-28

I fredagens nummer av Borås Tidning fanns en artikel om biogasförsäljningen i Borås. Det som framkommer i artikeln är tyvärr inte alls så förvånande som det beskrivs, i vart fall inte om man satt sig in i frågan om biogasproduktion i Sverige. I Borås har man med hjälp av en kraftfull marknadsföring ökat efterfrågan på fordonsgas kraftigt, och nu räcker inte biogasen längre. Andelen biogas i fordonsgasen har därför minskat från 94 procent år 2009 till 76 procent 2010, och i december 2010 täckte biogasen bara 56% av behovet. Resten av gasen var fossil naturgas som blands in i biogasen, och sedan säljs som "fordonsgas". Fordonsgas och biogas är alltså inte alls samma sak!

Det kommunala bolaget Borås Energi och Miljö har som reklamslogan "Biogas för en fossilbränslefri stad" på alla tankställen. Med tanke på detta känns det ju mindre lyckat att en så stor andel av "biogasen" inte alls är biogas utan fossil naturgas. Men Borås Energi och Miljö är i gott sällskap - fordonsgas innehåller ofta en stor andel fossilgas. Jag skulle nog våga säga att Borås Energi och Miljö faktiskt ligger ganska bra till jämfört med många andra, andelen biogas är trots allt hyfsat hög i Borås.

Jag har beskrivit problemen med biogas/fordonsgas flera gånger tidigare på bloggen. Exempelvis i mitt bloggarkiv för miljö- och energifrågor, den 29 december 2009 (scrolla ned till rätt datum). Jag ifrågasatte redan då storskalig satsning på biogas i Sverige.

Att bygga rikstäckande tankställen för gas är något av det dyraste som finns, och till detta kommer transporten av gas till alla dessa tankställen. Om det då samtidigt blir en stor andel fossil naturgas i fordonsgasen så känns miljönyttan av detta som ganska liten i förhållande till den mycket höga kostnaden. Och ju mer vi bygger ut gasnätet, desto mer fossilgas måste sannolikt tillsättas för att möta efterfrågan. Jag förespråkar i stället småskalig användning av ren biogas, så som det faktiskt var i Borås i början. Då kan man med lokalt tillverkad biogas köra lokala transporter i mondre skala, exempelvis stadsbussar, sopbilar och kommunfordon på ren biogas, och slipper helt inblandning av fossil naturgas. Miljönyttan av detta blir mycket stor till en ganska liten kostnad, gasen används i närområdet runt den plats där den produceras. Biogas är rätt använd en utmärkt metod att omvandla avfall, sopor och restprodukter till en nyttighet, och ta tillvara energi som i annat fall bara kastas bort eller släpps ut i atmosfären. Men det är inte självklart en storskalig lösning på framtidens drivmedelsförsörjning.



Världens minsta bok?

2011-03-27

Vid mitt besök i Bryssel gjorde jag ett besök i EU-parlamentets informationscenter. Jag var lite nyfiken på om verkligen all information fanns på alla språk som det sägs. Och visst fanns det en hylla för varje EU-land. Den svenska hyllan var välfylld med all tänkbar information. Exempelvis en utmärkt folder om samtliga svenska EU-parlamentariker med bild och kontaktuppgifter samt uppgifter om parti och EU-uppdrag.

Jag hittade också världens kanske minsta bok, "Mina grundläggande rättigheter i Europeiska Unionen". Boken är inte mycket större än en svensk enkrona (!), men omfattar nära 50 sidor. Den innehåller faktiskt hela Europeiska Unionens Stadga om de Grundläggande Mänskliga Rättigheterna som antogs av EU 2007.

Efter en snabb genomläsning av denna viktiga gemensamma grundsten för alla EU:s medborgare kan jag konstatera att rättigheterna väger betydligt tyngre än boken. Och det är ju verkligen tur.



En bild säger mer än tusen ord...

2011-03-26



Kvällens jippo framställs som att "Stockholm var nedsläckt". Som illustration används bland annat dessa bilder. Att Stockholms Stad skulle göra symboliska nedsläckningar av ljuset visste vi ju innan. Men hur det däremot var med övriga stockholmares entusiasm för att släcka ljuset är mer oklart. Ovanstående bilder på Globen framhålls alltså som bevis på Stockholms engagemang. Men man kan lika gärna läsa ut motsatsen. För om man bortser från själva Globen, samt en kyrka i förgrunden som fått fasadbelysningen släckt, hur många andra fönster på alla bostadshus kan man hitta som släckts mellan första och andra bilden? De flesta husen ser exakt likadana ut på bilderna.

Hemma i Ubbhult märktes inte heller mycket av manifestationen. För några år sedan såg man en hel del nedsläckta hus under Earth Hour, men i år såg jag inga hus som deltog. Kanske har klimathysterin börjat lägga sig. Kanske känner människor större oro för fler vintrar som denna, med fyra månader oavbruten kyla och snö, ansträngd energiförsörjning, skenande elpriser, stora snöskador på skog och natur, massor av vilda djur som dött av matbrist och kyla, och mängder av bränder, vattenskador och trafikolyckor orsakade av den bistra vintern?

Tillägg 27/3: Borås Tidning skriver i en nyhetsartikel idag att Kommunen visserligen släckte ned kommunala fastigheter, men att aktionen inte verkade ha väckt något större engagemang bland Boråsarna i allmänhet. "I centrum märktes ingen skillnad alls när klockan slog 20.30" enligt BT.



Energiforskning kan inte ske i mörker - så låt lampan lysa!

2011-03-26

Jag har inte deltagit i Earth Hour någon gång, och det blir samma sak i år. Lamporna får lysa lagom mycket, precis som vanligt. Jag sparar el hela året efter bästa förmåga, men deltar inte i politiskt styrda tramsiga jippon. Argumenten mot Earth Hour är många, och jag har utvecklat dem på bloggen varje år, så jag tänker inte upprepa mig i år. Den som är nyfiken kan läsa gamla inlägg i bloggarkivet från mars 2008, 2009 och 2010. Men jag skulle vilja ställa en fråga till dem som vill "släcka lamporna en timme för att markera för politikerna att man "kräver handlingskraft i klimatfrågan". Vilken form av handlingkraft efterfrågas? Den enda form av handlingskraft politikerna normalt visar i dessa frågor är att fortsätta höja skatterna på el och fordonsbränsle. Frågan till deltagarna i årets Earth Hour blir därför: Hur mycket kräver du att politikerna höjer ditt eget bensinpris och elpris för att du ska uppleva att de visar handlingskraft? Hur stor skattehöjning tycker du är lagom? För egen del vill jag inte ha höjda energiskatter, eftersom jag tror det motverkar tillväxt, företagande och arbetstillfällen. Bara ett land med tillväxt och fler i arbete har råd att ta tag i sina miljöproblem, och forskning om framtidens energi kan inte ske i mörker. Därför låter jag lampan lysa - för tillväxt, forskning, företagande, fler jobb. Och inte minst av omtanke om dem som har det sämre än vi och inte kan unna sig lyxen att släcka ljuset en timme - eftersom de saknar elektricitet.

Hela tanken att släcka ljuset en timme är faktiskt en ren förolämpning och ett hån mot de delar av världen som saknar elekticitet. Vi i den rika världen kan unna oss lyxen att släcka ljuset en timme, för vi vet att vi kan tända igen. Men det kan man inte i den fattiga delen av världen. I stället borde vi låta ljuset brinna och lägga vår kraft på att elektrifiera de fattiga länderna så att människor kan få ljus, ren värme och möjlighet att laga mat på annat sätt än över öppen eld. Bara detta skulle spara massor av liv - årligen dör miljoner människor i de fattiga länderna av koloxidförgiftning i samband med öppna eldar inomhus för matlagning och uppvärmning.

Det är förresten inte bara jag som ifrågasätter det meningslösa politiskt korrekta jippot. Kritiken bubblar under ytan och både kända och mindre kända debattörer kastar sig ut i debatten. Ett av de ideologiskt intressanta inläggen kommer från Sven-Olof Collin, professor i företagsekonomi på Linneuniversitetet, som anser att Linnéuniversitetets trovärdighet som akademi reduceras i och med att man beslutat att delta i kampanjen Earth Hour. Collin anser att det är otillbörligt att använda universitetets namn i en politisk kampanj, och tycker att universitetet i stället borde lägga kraft på en djupgående granskning och diskussion om hela klimatfrågan. "Folk ska känna tilltro till universitetets varumärke, vi ska stå för exakta vetenskapliga kunskaper och inte följa vinden och opinionsströmningarna" säger professorn till Smålandsposten.

Magnus Andersson, tidigare ordförande för Centrens Ungdomsförbund, idag C-kommunalråd i Solna, kallar Earth Hour för "ett skadlig jippo" i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet. Han avslutar med dessa ord: "Vare sig du bor i Solna eller inte så fundera noga på om du vill vara med i morgondagens hycklande skådespel. Fråga dig själv om du tror mindre elektricitet gör fler människor mätta. Fråga dig själv om du tror att klimatentreprenörer jobbar bäst i ett mörkt eller ljust arbetsrum. Våga ha lamporna tända under Earth Hour. Dina vänner kanske kommer kritisera dig och dina kollegor kommer ifrågasätta dig. Men den fattiga delen av världen kommer att tacka dig."

Moderaterna i Göteborgs Kommunstyrelse lämnade redan i höstas in ett yrkande mot förslaget att Göteborgs Stads bolag och förvaltningar ska delta i manifestationen Earth Hour 2011. Istället för att ägna sig åt dålig symbolpolitik föreslog man att staden ska driva en långsiktig och framtidsinriktad miljöpolitik. ”Earth Hour är riktigt dålig symbolpolitik. Ett av de största problem vi har i världen idag är avsaknad av elektricitet, vilket orsakar tusentals människors död varje dag. Framtiden ligger inte i att släcka ner stora delar av vår värld, utan i teknisk utveckling och forskningsframsteg.”, sade Jonas Ransgård (M), kommunstyrelsens vice ordförande. All heder åt Jonas Ransgård och hans kolleger, som till skillnad från skrämmande många politiskt korrekta moderater vågar gå emot tramset.



Vallöftet infriat - Moderaterna sade nej till vindkraftplanerna i Sätila

2011-03-25

I går röstade kommunfullmäktige i Marks kommun med stor marginal (37 röster mot 12) för att stoppa planerna på en jättelik vindkraftpark i Sätila. Moderaterna gick i spetsen för denna linje och infriade därmed sitt vallöfte. Många Sätilabor kommer nog att reagera starkt mot de fyra partier som röstade nej till ett kommunalt veto (V, MP, C och KD). Men inget är ju så lätt som att offra andra människors boendemiljö och naturmiljö när man inte påverkas själv. Det är ändå glädjande att Marks kommunfullmäktige visade sunt förnuft i denna viktiga fråga.

Ett lustigt sammanträffande är förresten att just i går gav Posten ut en ny serie frimärken. Bland annat med vindkraftmotiv. Men sådana blir det alltså inte i Sätila, och det är faktiskt exploatörens fel.

När de första samrådsmötena hölls pratade jag med företrädare för Göteborg Energi om möjligheten att krympa vindkraftparken ordentligt. Om Göteborg Energi hade lyssnat på mina och andras goda råd och minskat ned vindkraftparken till 5-6 verk i stället för de 18 som planerades från början så tror jag att vindkraften hade kunnat samasas med andra intressen. Men tyvärr var man helt ovillig att lyssna på opinionen och satsade allt på en extremt stor vindkraftpark väldigt nära befintlig bebyggelse. Därför blir nu hela projektet stoppat. En så okänslig och provocerande inställning som Göteborg Energi visat i denna fråga skadar människors förtroende för vindkraften. Det lär inte underlätta framtida etablering på andra platser. Bästa sättet att gynna en balanserad utbyggnad av vindkraften är att visa ortsborna större respekt och anpassa vindkraften efter bebyggelse och natur i stället för att göra tvärtom.

Nu hoppas jag att kommunens nya översiktsplan kommer att öppna upp för annan användning av området mellan Sätila och Ubbhult, ett av Marks kommuns mest intressanta utvecklingsområden. Jag hoppas att de delar som har ett särskilt högt naturvärde ska skyddas mot exploatering, medan andra delar kan utvecklas för byggande av nya bostäder. Den nya stora V/A-ledningen som ska passera området kommer givetvis att underlätta för bostadsbyggande. På sikt tror jag att Ubbhult och Sätila kommer att växa ihop, när nu inte Västsveriges största vindkraftpark längre stoppar alla planer.



Karensdagen behövs - men kan göras mer rättvis

2011-03-25

I skuggan av Libyenkonflikten, jordbävningskatastrofen i Japan och Socialdemokraternas kongress verkar medias intresse för svensk inrikespolitik gå på sparlåga. En fråga som dykt upp i debatten under veckan är dock karensdagen vid sjukskrivning.

Röster har höjts för att avskaffa eller förändra karensdagen. Jag tycker därför det kan vara på sin plats att komma ihåg varför karensdagen infördes. Sanningen var tyvärr den att korta sjukskrivningar missbrukades i stor omfattning för att ordna extra ledighet. "Måndagssjukan" var ett erkänt problem, sjukskrivningarna på måndagar var mycket fler än resten av veckan. Och visst var det säkert skönt för vissa att vila upp sig lite extra efter helgen, men det gick ut över de arbetskamrater som faktiskt arbetade, och det kostade väldigt mycket för företagen och samhället. Man kunde också se kraftigt ökad sjukfrånvaro när det var OS eller hockey-VM på TV, liksom på klämdagar. I veckan beskrev förre S-kommunalrådet problemet på ett annat mycket målande sätt i Göteborgs-Posten (citerat i Dagens Industri). Sjukskrivning användes till och med för att fixa extra ledigt för att åka på fotboll över helgen! Självklart kan inte ett sjukförsäkringssystem få fungera så.

Alla former av missbruk hotar i längden de svenska sociala trygghetssystemen, driver upp skatterna och tar dessutom pengar från dem som verkligen behöver stöd. Jag är därför kraftig motståndare till avskaffad karensdag. Alla försäkringar innehåller en självrisk, och karensdagen är den självrisk som gäller vid sjukdom. Det är högst rimligt. Däremot tycker jag att de fackliga röster som höjts för att skapa en rättvisare karensdag är värda att lyssna på.

Problemet är nämligen att de som arbetar natt eller långa arbetspass, och därmed arbetar färre dagar under en månad drabbas orimligt hårt av dagens regler. Om man på en heltidstjänst arbetar 15 långa arbetspass på en månad och är sjuk en gång mister man 1/15 av sin lön på karensdagen. För den som arbetar normalt, 22 dagar per månad blir kostnaden för karensdagen däremot bara 1/22 av lönen. Det känns inte rättvist att en nattarbetande inom vården ska drabbas på detta sätt. Ett karensavdrag i procent av månadslönen vore mer rättvist. För de flesta skulle karensavdraget bli exakt detsamma som idag, men för vissa grupper med udda arbetstider och långa arbetspass skulle det bli betydligt rimligare karensavdrag. Detta är en fråga jag själv lyft i olika sammanhang, och kanske är det något att arbeta vidare för?



Belgien utan regering i snart 300 dagar

2011-03-25

Under vårt besök i Bryssel i början av veckan hann vi också få en briefing från vårt svenska representation om det politiska läget i Belgien. Läget är minst sagt komplicerat. Vid det kommande månadsskiftet har Belgien nämligen varit utan regering i nära 300 dagar. Orsaken är fortsatta tvister mellan landets olika regioner och språkområden, det fransktalande Valonien i söder och det norra området Flandern, där man talar flamländska (ungefär detsamma som nederländska). Man kan idag inte komma överens om en lösning i regeringsfrågan, och ingen verkar tro att problemet ska kunna hanteras inom överskådlig tid.

Under ytan finns massor av historiska oförrätter. Belgien är ett ungt land, som bildades 1830 och som aldrig har blivt en harmonisk enhet. Den fransktalande eliten bestämde och förtryckte de övriga under lång tid. Under första världskriget dog exempelvis flamländska soldater som flugor för att de inte förstod franskan som officerarna talade. Det uppmärksammas med stora möten än i denna dag. Men de fransktalande glömmer samtidigt inte att flamländska separatister ställde sig på tyskarnas sida under båda världskrigen. Vid sidan av denna motsättning finns dessutom en mindre tysktalande befolkning i Belgien.

Den akuta tvisten handlar om vilka rättigheter de fransktalande ska ha i de flamländska kommunerna runt Bryssel. Vissa talar om att man måste skapa "flamländska korridorer" mellan olika flamländska delar, vilket väcker otäcka associationer från Europas mörka historia. På den politiska dagordningen står också hur skattesystemet och socialförsäkringarna ska organiseras i framtiden. Den i dag rikare flamländska delen vill inte betala för det fattigare, fransktalande Valonien. Till saken hör att tidigare i historien var det Valonien som var den rika styrande delen och Flandern den fattiga delen. Tillväxten är nu högre i Flandern, som gränsar till det ekonomiskt framgångsrika Nederländerna.

Belgien har under en följd av år hanterat regionala spänningar inom landet genom att överföra allt mer makt och pengar till de regionala parlamenten. Man har helt enkelt "köpt" sammanhållning med statliga pengar. Men i spåren av finanskrisen och med en hög statsskuld är inte Belgiens statsfinanser lika stabila längre, och detta sätt att hantera interna spänningar är därför inte längre en framkomlig väg. Samtidigt ökar de politiska spänningarna, och den regionala makten får allt mer bisarra inslag. Den som tillhör "fel" språk och folkgrupp får i vissa fall inte ens köpa en fastighet i det andra området (!). Förra året visade media också hur en gruppering politiker från de språkområden där man talar flamländska i Belgien som ställde sig upp i parlamentet och unisont sjöng en traditionell kampsång på flamländska som en markering i debatten. Jag har ganska svårt att se att något liknande skulle hända i Sveriges Riksdag. Att det händer i just Belgien känns extra praradoxalt, med tanke på att Belgien är basen för att bygga det nya EU för öppenhet, samverkan och samförstånd och mot onödiga gränser och hinder.

Någon sa att det enda som verkar hålla samman Belgien som nation är kungen och landslaget i fotboll. Samtidigt finns det enligt flera undersökningar egentligen ingen uttalad önskan hos folket att verkligen dela landet. Och Belgien fungerar märkligt nog ändå, man har en expeditionsregering utan makt som sköter utrikespolitik och försvarspolitik, och de regionala politikerna styr resten av samhället. Och mitt i denna röra finns ledningen för EU!



Får vi valuta för EU:s stora budget?

2011-03-24



Just hemkommen från en intressant vecka så måste jag ställa mig frågan om nyttan med EU står i proportion till kostnaderna? Besöket i Bryssel var omtumlande, jag hade inte klart för mig hur otroligt många stora huskomplex i glas och betong som är överfyllda med EU-anställda tjänstemän. Här några exempel. De övre bilderna visar Kommissionens stora byggnad. De nedre visar Europeiska Forskningsrådet som vi besökte i måndags, samt byggnaden som hyser Generaldirektoratet för forskning (en del av Kommissionens verksamhet). Övriga generaldirektorat som arbetar med andra frågor finns i andra byggnader. Sedan finns alltså Ministerrådets jättebyggnad, där EU:s statschefer just i kväll sitter och diskuterar Libyenkrisen och åtgärder för att säkra EU:s långsiktiga ekonomiska stabilitet. Och så har vi det gigantiska Europaparlamentet (som dessutom flyttar hela sin verksamhet fram och tillbaka mellan Bryssel och Strassbourg varje månad). Till allt detta kommer de olika medlemsländernas EU-representationer i Bryssel, samt alla lobbyister som har lokaler på plats. Jag försökte få fram uppgifter om hur många som egentligen arbetar i Bryssel med frågor som har koppling till EU, men ingen kunde svara exakt. Kommissionen är dock den absolut största arbetsgivaren med sina ca 20.000 anställda. Uppskattningsvis arbetar ungefär 800 svenskar i Bryssel och den svenska "kolonin" inklusive deras familjer uppskattas till ca 3.000 personer.



EU uppger själva att av den totala EU-budgeten på 141,9 miljarder Euro så går endast 6% till administration och förvaltning. Det låter ju ganska hyfsat. Men till detta kommer alla medlemsstaternas direkta kostnader, som man inte tar med i kalkylen. Varje land ska exempelvis bekosta sina egna kontor i Bryssel och bekosta resorna för sina regerings- tjänstemän och ministrar på alla deras resor, och hantera alla EU-frågor i sina egna regeringskanslier och parlament. Verksamheten i EU kostar alltså i verkligheten väldigt mycket mer än EU:s budget. Å andra sidan är ju inte minst dagens möte i Bryssel med EU:s statschefer ett tydligt bevis på att man faktiskt måste lösa en del frågor gemensamt. Min grundsyn har därför inte förändrats, jag är övertygad om att EU behövs. Men jag är lika övertygad om att man måste koncentrera sin verksamhet till det som måste lösas gemensamt och hålla fingarna borta från det andra. Då är jag övertygad om att man skulle kunna minska både EU:s budget och personal. Kan man sedan minska ned jordbruksstödet som står för 30-40% av EU:s budget så skulle man också kunna banta EU-budgeten, eller åtminstone omfördela pengar till andra ändamål som exempelvis forskning, innovationer och andra viktiga framtidsfrågor.



Avslutningsmiddag hos ambassadören

2011-03-23



Under dagen hann vi också med ett möte på svenska ambassaden i Paris, där vi fick en kort briefing om det politiska läget i Frankrike, och lite reflektioner kring kommande presidentval, läget i nordafrika och en del annat. Den svenska ambassaden är dels en "vanlig" ambassad, dels bas för Sveriges officiella OECD-delegation som har hand om mycket av Sveriges kontakter och engagemang inom OECD.

Kvällen avslutades med en god middag hemma hos det svenska ambassadörsparet Mats och Catharina Ringborg. Under maten blev det mer informella samtal kring fransk och svensk politik, och jag hade glädjen att sitta vid ambassadörens bord så jag fick lära mig en massa nytt om Frankrike. Ambassadörsmiddagar är inte bara goda utan också mycket intressanta!



Bombhot mot Eiffeltornet - bara att vända igen

2011-03-23



Efter skolbesöket kastade jag mig i en taxi för att försöka hinna med en tur upp i Eiffeltornet före kvällens middag hemma hos svenska ambassadören. Men tyvärr blev det inget - tornet var avspärrat och evakuering pågick av alla besökare som tvingades gå ned för alla trapporna. Polisen spärrade av allt större område runt tornet och jag fick veta från en vänlig polis att någon hade bombhotat tornet. Och detta verkade stämma eftersom det sedan kördes fram ett antal polisbilar med hundburar, uppenbarligen bombhundar.

Dagens bombattentat i Jerusalem, och Frankrikes roll i attackerna mot Libyen kan ju tänkas vara två anledningar till att man tar bombhot på största allvar.

Mer om bombhotet finns att läsa i Expressen.





Skolbesök på Lycée Henri IV

2011-03-23



Efter lunch fortsatte vi till en av Paris mest anrika och välrennomerade skolor, Lycée Henri IV. I månghundraåriga lokaler driver man en mycket framgångsrik skola, som är mycket eftertraktad av eleverna. Skolan är offentligt driven och öppen för alla, men de som bor i stadsdelen (arrondissementet) har förtur. Detta gör at många köper en bostad i området bara för att barnen ska garanteras en plats på skolan. Skolan erbjuder undervisning för ungefär motsvarande högstadiet, gymnasiet och två års förberedande universitetsstudier. Kontrasterna är enorma, i det gamla biblioteket från 1700-talet sitter dagens studenter och pluggar, och datorerna ser lite främmande ut i den gamla miljön. På sista bilden hela den svenska delegationen, samt några svenska tjänstemän och personal från skolan.





Besök hos OECD

2011-03-23



Förmiddagen har vi tillbringat hos OECD på deras stora kontor i centrala Paris. Vi fick en grundlig genomgång av hur man mäter kvalitet och resultat inom utbildningsområdet och hur man därefter gör sina jämförelser mellan OECD-länderna, samt lite mer om hur man arbetar med skolfrågorna inom OECD. Utmaningarna är många, allt från att försöka åstadkomma att även barn i fattiga OECD-länder ska få möjlighet att lära sig läsa och skriva, till att utveckla skolan och den högre utbildningen i de mer utvecklade länderna.



Framme i Paris

2011-03-22



I kväll kom vi fram till Paris efter ett par timmars tågresa från Bryssel. Tåget var ordentligt försenat, så det kändes precis som hemma. Och något snabbtåg var det inte heller, utan det påminde väl mer om X2000. Lyckades ta en bild på Eiffeltornet i kvällsbelysning från taxin, men det blir nog svårt att hinna med att åka upp i tornet, programmet är ganska välfyllt även i morgon. Utskottsresorna är verkligen inga semesterresor...



Sveriges ständiga representation vid EU

2011-03-22



En liten bit från EU-parlamentet ligger Sveriges EU-ambassad, eller "Sveriges ständiga representation vid Europeiska Unionen" som den egentligen heter. Det är Sveriges största utlandsmyndighet, med 110 anställda. Man bevakar alla politiska områden som har koppling till EU, och är organiserade ungefär som ett regeringskansli i miniatyr. Man har tät kontakt med regeringskansliet i Stockholm, och har regelbundet besök av svenska ministrar. I dag var till exempel Carl Bildt i huset för att diskutera utrikesfrågor. Den svenska representationen förbereder alla ärenden och förhandlar för regeringens räkning, man är också rådgivare till regeringen och regeringskansliet och försöker också bygga allianser med andra länder i olika frågor.

Jag gillade förresten att man har en Volvo parkerad utanför dörren.



EU-parlamentet

2011-03-22



Under dagen har vi också besökt EU-parlamentets enorma byggnad, och haft samtal med tre svenska EU-parlamentariker, Lena Ek (C), Marita Ulvskog (S) och Gunnar Hökmark (M).

Samtalen gällde givetvis i första hand utbildnings- och forskningsfrågor, men vi fick också höra mer om deras egna syn på sin egen möjlighet att påverka, och parlamentets arbete.

Vårt utskott har haft tur med alla möten, vi har fått träffa två EU-kommissionärer och tre parlamentariker, båda de svenska ambassadörerna och en massa andra intressanta personer. Det är vad vi förstår sällan som allt detta hinns med under två dagars besök Så här långt en mycket intressant och givande resa, och en sak är klar - oavsett vem man pratar med så inser man att svensk utbildnings- och forskningspolitik väcker intresse i EU, och att vi på flera områden faktiskt är ett föredöme i Europa.




Möte med ännu en kommissionär

2011-03-22


I dag gjorde vi vårt andra besök i EU-kommissionens sessionssal, där vi mötte vår andra EU-kommissionär, Androula Vassiliou, här till vänster på bilden, tillsammans med vår utskottsordförande och delegationsledare Margareta Pålsson (M).



Besök hos EU-kommissionen

2011-03-21



Under eftermiddagen har vi besökt EU-kommissionen (EU:s "regering") med kommissionärer från samtliga EU-länder. Cecilia Malmström är ju Sveriges kommissionär, och vid det här bordet sitter hon och de andra kommissionärerna när de har sina möten.



Vid vårt besök idag fick vi träffa Irlands kommissionär, Maire Geoghegan-Quinn, som är ansvarig kommissinär för forskning, innovation och vetenskap. I morgon blir det ett nytt besök, då har vi fått tid för ett tidigt morgonmöte med Androula Vassiliou, som är Cyperns kommissionär, och som ansvarar för bland annat frågor som rör utbildning och kultur.

På nedre högra bilden syns Europeiska Ministerrådets byggnad. Där hålls alla möten mellan europeiska ministrar och statschefer, och byggnaden ligger mittemot Kommissionens byggnad. Det är som synes väldigt gott om enormt stora byggnaden med glasfasader i den här staden.



Framme i Bryssel

2011-03-21



Redan vid tiotiden i morse var vi framme i centrala bryssel. Vi bor alldeles intill EU-parlamentet som syns längst bort på vänstra bilden. Efter en briefing på Sveriges ständiga representation vid Europeiska Unionen ("svenska EU-ambassaden") tog vi Metron till EU-organet Europeiska forskningsrådet, ERC. Man får snabbt klart för sig att Sverige hävdar sig väl när det gäller satsningar på forskning och utveckling, faktum är att vi enligt ERC satsar mest pengar i förhållande till bruttonationalprodukten av samtliga länder i EU! Via ERC kan fler forskare få pengar till intressanta projekt, och målet är att forskningen ska leda till konkreta innovationer och produkter som kan utvecklas och tillverkas inom EU i stället för at försvinna till Asien eller USA. ERC har en stadigt ökande budget som idag ligger runt 1,5 miljarder Euro per år.



Som alla andra råd och organ i Bryssel så har ERC fantastiska och i mitt tycke aningen överdimensionerade lokaler. Och utsikten från 25:e våningen där konferenslokalen ligger är fantastisk. Man undrar bara hur mycket av våra skattepengar som läggs på fantastiska skrytbyggen i Bryssel? Tur att det är många invånare i Europa som delar på kostnaden...



Denna vecka: Bryssel och Paris

2011-03-21

Tidigt på morgonen idag går färden till Bryssel för en studieresa med Utbildningsutskottet. På programmet står bland annat besök i EU-parlamentet och kommissionen i Bryssel, samt senare i veckan möte med OECD i Paris. Dessutom blir det skolbesök och en del andra studiebesök, i huvudsak med koppling till utbildningområdet. Reserapport kommer löpande på bloggen under förutsättning att tekniken fungerar som den ska.



Framgångsrik kamp mot grov brottslighet

2011-03-20

I fredags tog justitieminister Beatrice Ask emot en rapport om kampen mot den grova brottsligheten i Sverige. Rapporten visar att regeringens satsningar har börjat ge resultat. Bakgrunden är att regeringen fattade tre viktiga beslut i juli 2008 som innebar en tydlig förstärkning av insatserna mot den grova organiserade brottsligheten. Det första beslutet innebar att Rikspolisstyrelsen fick i uppdrag att tillsammans med Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen och Tullverket samverka effektivare. Bland annat har man inrättat särskilda gemensamma aktionsgrupper vid åtta polismyndigheter samt vid Rikskriminalpolisen, och etablerat regionala underrättelsecenter på åtta platser i landet.

Det andra beslutet innebar att regeringen gav Säkerhetspolisen ett nationellt huvudansvar för att förebygga, kartlägga och motverka den grova organiserade brottslighetens otillåtna påverkan på politiker, myndighetsföreträdare och journalister. En viktig del i detta arbete är att utveckla och förstärka samverkan mellan Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och polismyndigheterna.

Det tredje beslutet innebar att regeringen gav Brottsförebyggande rådet i uppdrag att leda arbetet med att utveckla en mer effektiv samverkansmodell mellan kommuner, polisen, andra myndigheter, näringslivet och övriga berörda organisationer. Arbetet ska till att börja med inriktas mot vissa prioriterade orter.

Under 2010 gjorde polisen 23 särskilda större insatser mot organiserad brottlighet och grep 313 misstänkta grova brottslingar, varav 186 häktades. 56 av dem dömdes senare till sammanlagt nästan 200 år i fängelse. Vid aktionerna har ca 4 miljoner kronor av brottslig egendom säkrats av polisen. Försäkringskassan har samtidigt dragit in eller krävt tillbaka ca 80 miljoner kronor från kriminella, och Skatteverket har dragit in mellan 50 och 100 miljoner extra i skatt från diverse olagliga verksamheter. Resultatet visar att kampen mot den kriminella brottsligheten har blivit effektivare och efterhand kommer säkert myndigheternas samverkan att bli ännu bättre. Ju mer man stör den organiserade brottligheten, desto svårare blir verksamheten att bedriva. Man vet dessutom att en begränsad grupp grova brottslingar står för en ganska stor del av den grova brottsligheten. När fler grova brottslingar sitter inne är det därför färre som begår riktigt grova brott i samhället.



Lättare att krossa monument än kampen för demokrati

2011-03-19



Regimen i Bahrain krossade igår det vackra och symboliska pärlmonumentet i centrala Manama, ett monument som byggdes på 1980-talet som symbol för de sex gulfstaternas samarbete, och som blivit en turistattraktion i huvudstaden. Rivningen skedde eftersom monumentet blivit en samlingsplats för demonstrationerna mot regimen. En ganska obegriplig och minst sagt omogen reaktion. Tror verkligen regimen att demonstranterna slutar protestera bara för att man river ett monument? Troligen blir det precis tvärtom. Det är nog lättare att krossa ett monument än att krossa demonstranterna.

I Libyen bryter Ghaddafi som väntat mot vapenvilan och det är bara att hoppas att omvärlden nu svarar tydligt på detta för att skydda civilbefolkningen. När nu regimen anfaller Benghazi duger det inte att omvärlden sitter med armarna i kors, och med FN-beslutet i ryggen är det bara att sätta igång. Även Sverige har möjlighet att bidra med flyg om FN efterfrågar detta.

I längden kommer det Libyska folket att vinna kampen för demokrati. Precis som det förhoppningsvis kan bli även i Bahrain, Jemen och andra länder i regionen.



Regeringen sparkar Vattenfalls styrelseordförande

2011-03-18

Dagens besked att regeringen sparkar Vattenfalls styrelseordförande Lars Westerberg var befriande. Anledningen är att han agerat i strid med regeringens riktlinjer när han godkände ett högt avgångsvederlag till tidigare VD:s Lars G Josefsson, trots att denne inte fick sparken utan sade upp sig själv från Vattenfall 2010. Detta stred mot de riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare som staten beslutat om. Överenskommelsen med den avgående VD:n om avgångsvederlag belades dessutom med sekretess, trots att även detta strider mot statens riktlinjer som säger att ersättning till ledande befattningshavare i statliga bolag ska hanteras öppet och med full insyn för medborgarna.

"Det som har hänt är inte acceptabelt och jag anser att Lars Westerberg inte kan fortsätta sitt uppdrag. En ny kraft måste överta ordförandeklubban för Vattenfall" säger finansmarknadsminister Peter Norman på regeringens hemsida.

Jag är mycket nöjd med valet av Peter Norman som finansmarknadsminister. Norman är nog ganska okänd för de flesta, men för mig som arbetat inom banksektorn och följt värdepappersmarknaden är han inte lika okänd. Innan han blev minister var han VD för sjunde AP-fonden, och har tidigare bland annat arbetat som kapitalförvaltare hos Alfred Berg och som riksbanksdirektör. Norman kan verkligen finansmarknaden och är i första hand proffs på sitt jobb, och först i andra hand politiker (han blev moderat medlem fyra dagar innan han blev minister). Men han är faktiskt också en mycket kunnig och tydlig debattör i riksdagens debatter. Jag hörde honom exempelvis debattera frågan om statligt ägande nyligen. Peter Norman behövs nog både för att strama upp styrningen av de statliga bolagen och hålla koll på finansmarknaderna. När han nu sparkar Vattenfalls ordförande är det bara ett bevis på starka nypor och raka rör. Jag tycker det känns mycket bra att brott mot statens riktlinjer direkt får påföljer för de inblandade. Förhoppningsvis stärker det respekten för statens riktlinjer för de statliga företagen i framtiden.



Västsvenska riksdagsbänken

2011-03-18

En gång i månaden samlas vi västsvenska moderata riksdagsledamöter och våra tjänstemän för att diskutera västsvenska frågor och angelägenheter. Den 9 mars hade vi besök av Västsvenska Handelskammaren som var inbjudna för att prata om Västsverige utifrån ett näringslivsperspektiv. De tog också denna bild på alla oss västsvenska moderata ledamöter, som nu också finns utlagd på Handelskammarens hemsida.










Bättre sent än aldrig

2011-03-18

Äntligen tog så FN:s säkerhetsråd beslut om flygförbudszon över Libyen. Det var verkligen i sista minuten, beslutet borde naturligtvis kommit mycket tidigare. Omvärlden är skyldiga att ingripa när en galen diktator dödar sin egen befolkning. Men nu finns ändå en liten chans att påverka utvecklingen i Libyen. Personligen tror jag dock inte att en flygförbudszon räcker, FN skulle nog behöva ta beslut även om en FN-ledd insats på marken för att stoppa hotande massakrer av civilbefolkningen, och för att få bort Gadaffi.



Ett säkert vårtecken

2011-03-17



I går avgjordes den årliga slottssprinten i en bana runt Stockholms Slott. Det är ett säkert vårtecken när man kör ut snö runt slottet. I år hade jag utsikt från första parkett, tävlingen gick alldeles utanför våra fönster, eftersom jag numera har mitt arbetsrum på Mynttorget i Gamla Stan. Kul med svensk seger på hemmaplan. I natt har förresten all snö körts bort igen. Nu kan det kanske bli vår på riktigt?



Dumt att behålla alla statliga bolag

2011-03-17

Gårdagens riksdagsbeslut där de fyra oppositionspartierna gjorde gemensam sak och avvisade planerna på försäljning av statliga bolag som SBAB och Telia var helt enkelt dumt. Gammalt socialistiskt vurmande för statligt ägande till varje pris gick före sunt förnuft och omsorgen om svenska statsfinanser. Det finns en mängd skäl varför man bör sälja statliga bolag som verkar på en konkurrensutsatt marknad och där det inte finns något mervärde i att staten är ägare. Bland annat kan företagen utvecklas bättre med en mer engagerad ägare än staten. Men vi i Alliansen tycker framförallt det är dumt att spekulera med lånade pengar. Det är faktiskt det vi gör när vi behåller statliga bolag i onödan samtidigt som vi fortfarande har en hög statsskuld.

När oppositionen hävdar att det är lönsamt att fortsätta äga de statliga bolag som diskuteras, främst SBAB och Telia, har jag två invändningar. För det första är avkastningen på aktier alltid osäker, värden går upp och ned. Vi också sett från tidigare försäljningar att utdelningen man fått på de sålda aktierna varit lägre än de räntekostnader man sparar in när man betalar av på statsskulden efter försäljningen. En försäljning blir därmed en ren vinst. Till detta ska läggas att räntorna sannolikt är på väg uppåt, så även på statsskulden. Med oppositionens logik borde ju staten dessutom låna mer pengar och köpa fler aktier. Vad är det som gör att dagens innehav är exakt lagom för oppositionen? Varför föreslår man inte att vi köper fler aktier om det nu är så lönsamt att köpa aktier för lånade pengar? Lite fler banker kanske, några fler telekombolag och kanske några verkstadsaktier som krydda?

Man skulle knappast ge en skuldsatt privatperson rådet att gå till banken och ta ytterligare ett lån och sedan köpa aktier för pengarna. Då borde det rimligen också vara klokt att minska statens ägande i bolag som inte tillför medborgarna något eller har någon annan viktig samhällsbetydelse, och samtidigt minska sin skuldsättning. Vi har tydligt sett under finanskrisen att stabila statsfinanser och låg statsskuld ökar ett lands handlingsfrihet. Att äga banker och telekombolag har inget värde för staten, men det ökar skattebetalarnas risk. Det är bara att beklaga att oppositionen inte förstår detta. För dem är det viktigaste att staten äger allt, till varje pris.



150 miljoner av skattebetalarnas pengar kastas i sjön

2011-03-16

I dag har riksdagen debatterat Datalagringsdirektivet, det EU-direktiv om lagring av trafikdata som Sverige till följd av sitt medlemskap i EU varit skyldiga att införa i svensk lag sedan 2007. Lagringen gäller uppgifter om vem som kontaktar vem, däremot inte lagring av själva innehållet i ett meddelande. Avsikten är att underlätta utredning av grova brott. Man kan vara kritisk till EU-beslutets utformning och hur omfattande det är, och både jag själv och moderaterna har varit kritiska till delar av detta, men när vi är med i EU så är det bara att acceptera att vi ibland måste följa EU-beslut även om vi ogillar dem. Jag är mest nöjd med att lagringstiden föreslås begränsad till sex månader, dvs lägsta möjliga tid som direktivet medger. Läs även mina tidigare blogginlägg om detta på denna sida

En minoritet i Riksdagen bestående av Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet lyckades nyss driva igenom att lagförslaget ska vila i ett år. För ett sådant beslut räcker det att 1/6 av riksdagen stödjer förslaget. Vilandeförklaringen kommer att medföra ca 150 miljoner kronor i böter för Sverige, pengar som kunde använts till något bättre. För egen del ser ingen mening alls med att förhala beslutet ett år. Bättre att genomföra reglerna nu, och sedan arbeta inom EU för en förändring.



Radio Sjuhärad uppmärksammar min kritik

2011-03-16

Radio Sjuhärad uppmärksammade mitt blogginlägg igår, där jag kritiserar skattefinansierad omskärelse. Man länkar även till min blogg. Intressant att läsa de kommentarer som finns på Radio Sjuhärads webbsida. Jag verkar inte vara helt ensam om min åsikt i frågan.



Helt orimligt att erbjuda skattefinansierad omskärelse av pojkar

2011-03-15

Beskedet idag att Västra Götalandsregionen tänker erbjuda skattefinansierad omskärelse av små judiska och muslimska pojkar utan att det finns medicinska skäl är fullständigt absurt. Motivet att det är medicinskt säkrare än att omskärelsen sker på annat sätt är ett cirkelresonemang. Ingreppet är onödigt, och ska då självklart inte heller genomföras av den offentliga sjukvården eller betalas av skattebetalarna. Lika lite som skattebetalarna ska bekostna önödiga skönhetsoperationer. Vad blir nästa steg? Att omskärelse av flickor också görs säkrare på svenska sjukhus än när familjen för sina barn till sitt forna hemland för omskärelse i någon liten by på landet? Ska vi med skattepengar bekosta stympning av friska barn? Och har vi verkligen så gott om pengar i den svenska sjukvården att vi har råd med denna typ av onödiga ingrepp? Själv föreslog jag får ett par år sedan i en riksdagsmotion att vi skulle förbjuda omskärelse av omyndiga pojkar. Det vore en bättre väg att gå.



För tidigt att dra slutsatser om kärnkraftens säkerhet

2011-03-15

Bilderna från Japan är fruktansvärda. Och utöver jordbävning och tsunami står problemen med kärnkraften i fokus i rapporteringen. De kärnkraftverk som drabbats värst ligger alla vid kusten mitt i det allra hårdast drabbade området. Japanska kärnkraftverk är konstruerade för att klara svåra jordbävningar och har extra tjocka och starka reaktorinneslutningar, och samtliga verk tycks ha nödstoppats automatiskt vid jordbävningen, precis som planerat. Men de behöver ändå kylning under 10-12 dagar för att hantera den "eftervärme" som uppstår trots att kärnprocessen avstannat. Och när då alla nödsystem för kylning samtidigt har slagits ut är läget givetvis allvarligt. Men även om det värsta händer, en partiell eller total härdsmälta, så ska konstruktionen förhindra allvarliga radioaktiva utsläpp. Ett modernt kärnkraftverk, oavsett om det ligger i Japan eller i Sverige ska nämligen klara en härdsmälta utan att omgivningen drabbas, det ligger i säkerhetskraven. Vid den sk "Harrisburg-olyckan" i USA 1979 var det för övrigt precis detta som hände - en partiell härdsmälta inträffade, men reaktorns inneslutning höll som planerat och radioaktiviteten stannade kvar inuti reaktorn och skadade inte omgivningen utanför.

Uppgifterna om eventuella utsläpp och strålning i Japan är så här långt synnerligen motstridiga och osäkra, och man vet inte riktigt vilka uppgifter man ska lita på. Hur man kommer att klara att hantera krisen återstår att se. Men även om det blir som alla hoppas, att kärnkraftverken klarar påfrestningarna utan några större radioaktiva utsläpp, så är det inte så konstigt om vi får en ny kärnkraftsdebatt efter det som hänt. Redan ser vi att vissa försöker tjäna snabba politiska poäng i debatten och spela på människors oro. För egen del tycker jag att man ska vara väldigt försiktig med att dra några säkra slutsatser förrän man vet vad som faktiskt hänt och ser hur det hela slutar. Det vet vi troligen om några dagar.



Låt inte katastrofen i Japan rädda Ghaddafi!

2011-03-14

Den ende som helt säkert gläds åt katastrofen i Japan är nog Libyens diktator Ghaddafi. I skuggan av den kompakta nyhetsbevakningen från Japan fortsätter han den blodiga kampen mot sitt eget folk. Och medan NATO och FN diskuterar och funderar tar Ghaddafi tillbaka de städer som rebellerna befriat. Det kraftfullaste världens ledare presterat så här långt är ett krav på att Ghaddafi måste avgå. Jag tvivlar på att han bryr sig särskilt mycket. Nu krävs handling från NATO och Arabförbundet för att stödja en demokratisk utveckling i Libyen och störta Ghaddafi en gång för alla!



Praoreportage i Göteborgs-Posten

2011-03-13



I dag har min praoelev Maria Zetterberg, som är ungdomsreporter på Göteborgs-Posten, en artikel på tidningens ungdomssida Graffiti om sin vecka i Riksdagen. De två bilderna kommer från artikeln, och togs av frilansfotografen Annika af Klercker som följde oss några timmar i Riksdagen på uppdrag av Göteborgs-Posten.



Svårt att komma i stämning för årets Melodifestivalfinal

2011-03-12

I år var det ovanligt svårt att komma i stämning för att njuta av Melodifestivalens final. Det var svårt att komma ifrån att samtidigt som vi avnjöt årets final bekvämt i soffan framför TV:n med ett glas vin eller en kopp kaffe, så ägnade den Libyska regeringen all sin kraft åt att döda sin egen befolkning, och i Japan låg människor fastklämda i rasmassorna och ropade på hjälp. Världen är verkligen orättvis.

Men okej då. Rätt låt vann väl antagligen (även om jag gillade The Monikers låt allra mest). Eric Saades låt är helt okej och han kan nog lyckas hyfsat i Tyskland. Inte blir det väl sämre av att hans låt inleds exakt likadant som tyska Boney M:s titellåt på skivan Nigthflight to Venus. Jag spelade upp båda låtarna hemma inför förvånade barn som undrade om man verkligen får stjäla bitar från andras låtar. Jag vet ärligt talat inte...men en liten bit är kanske okej. Ska bli kul att höra vad alla tyska Boney M-fans tycker...kanske kan det rentav vara ett plus i finalen?



Intervjuad i Radio Sjuhärad om sjukförsäkringsreformen

2011-03-12

I går blev jag intervjuad av Radio Sjuhärad om sjukförsäkringsreformen. Detta med anledning av att Sveriges Kristna Råd vill se vissa förändringar i reformen. Intervjun var lång, men inslaget kort, endast 90 sekunder. Det är svårt att på denna korta tid ge ett uttömmande svar om en av de mest komplicerade politiska reformerna de senaste åren. Men jag påpekade att reformen i stort fungerar bra. Vi vet att många långtidssjukskrivna har kommit i arbete eller betydligt närmare arbete, och antalet långtidssjukskrivna och förtidspensionärer minskar.

Samtidigt finns det saker som behöver justeras. Som regeringen har uttryckt flera gånger sedan regeringsförklaringen i oktober 2010 pågår just nu en översyn av sjukförsäkringsreformen, där flera av de problem som Sveriges Kristna Råd uppmärksammar analyseras i detalj. Regeringens planer är att återkomma under våren med en samlad bedömning och förslag till justeringar i de fall där man bedömer att reformen har fått konsekvenser som inte varit avsedda.

Samtidigt stör det mig lite att många media blandar äpplen och päron i debatten. Senast häromdagen hade Aftonbladet en artikel om en svårt sjuk man som inte fick sjukpenning. Detta skylldes naturligtvis på "regeringens omänskliga reform" och ha beskrevs som "utförsäkrad". När jag läste artikeln visade det sig att anledningen till utebliven ersättning i stället var en tvist mellan den sjukskrivne och Försäkringskassan om huruvida mannen varit löntagare eller företagare, vilket har betydelse för hur ersättning beräknas. Att det finns regler som styr detta är inget nytt, det har funnits i flera decennier och är inget som förändrats av Alliansen. Det har inget alls med sjukförsäkringsreformen att göra.

Andra fall som jag läser om handlar uppenbarligen om att den sjuke och Försäkringskassan gör olika bedömning av om man har arbetsförmåga eller inte. Vi har aldrig haft ett system i Sverige där alla som begär sjukpenning får det under obegränsad tid helt utan prövning. När man gör en prövning kommer ibland vissa att få nej. Det behöver inte innebära att ett avslag är fel. Om man inte är nöjd med beslutet kan man dessutom överklaga detta, precis som alla andra myndighetsbeslut.

I ett annat fall jag läste om hade en person nekats fortsatt sjukpenning och var upprörd över detta. Problemet var bara att läkaren hade skrivit i sitt intyg att patienten hade arbetsförmåga och mycket väl kunde komma tillbaka i arbete med rätt rehabilitering. Det är knappast orimligt att Försäkringskassan då går på denna linje och beslutar att personen ska föras över till Arbetsförmedlingens rehabilitering. Men i den aktuella tidningen beskrevs även detta i stället som "omänskligt".

Ytterligare fall i media handlar om sjuka personer som tidigare aldrig arbetat. Dessa får då mycket låg ersättning eftersom sjukpenningen baseras på inkomsten. Detta är inte heller något nytt utan har gällt i decennier, och vi har alltid haft personer som på grund av dessa regler lever med oerhört låg ersättning. Det har alltså inte något alls med sjukförsäkringsreformen att göra, men det kan ändå finnas det anledning att ställa sig frågan om hur denna grupp ska hanteras och hur hög ersättning som är skälig.

Det viktiga är att inse att alla fall är olika och att media aldrig ger en komplett bild. Därför går det som politiker inte att kommentera om ett beslut är rätt eller fel. Min egen bild är att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen oftast gör ett fantastiskt bra arbete med de långtidssjuka. För många har de nya reglerna blivit en väg tillbaka. Jag får ganska många positiva kommentarer från enskilda som först var oroliga för reformen, men som sedan upplevt att de faktiskt fått hjälp på det sätt som det var tänkt. Många for väldigt illa i de gamla systemen, min övertygelse är att betydligt färre far illa idag. Men samtidigt finns det saker som kan förbättras i reformen, och det är väldigt frustrerande som politiker när man märker att regler ibland inte tolkas så som det var tänkt. Därför ser jag fram emot resultatet av regeringens översyn senare i vår. Målet måste vara att ingen enda människa ska behöva komma i kläm i samhällets olika system.



Tankarna går till Japan

2011-03-12



Gårdagens första rapporter från Japan kändes inte så väldigt allvarliga, men som det brukar vara växer katastrofen efterhand. Nu kan vi konstatera att jordbävningen i Japan är den värsta på minst 140 år och en av de värsta som drabbat jorden i modern tid. Figuren från BBC:s websida visar jordskalvets utbredning.

På landsbygden och i mindre kustsamhällen med enklare bebyggelse är katastrofen uppenbarligen enorm. Inte minst har den stora flodvågen har skapat kaos och enorm förödelse som utplånat det mesta i sin väg. I de moderna städerna, inklusive Tokyo, blir man däremot imponerad av hur motståndkraftigt samhället trots allt verkar vara mot svåra jordbävningar. Många moderna byggnader och ny infrastruktur verkar ha klarat påfrestningarna från jordbävningen, som var kraftig även i Tokyo. Men så har ju också japanerna förberett sig länge för detta och man har en oerhörd kunskap när det gäller att anpassa samhället inför framtida hotande jordbävningar. Vikten av kunskap, teknik och framförhållning visar sig nu tydligt.

Men tankarna går till alla som drabbats, och man inser återigen hur små vi människor är och hur lite vi kan göra mot jordens och naturens enorma krafter. Man inser också hur bra vi har det i vår lugna del av världen, där både krig och naturkatastrofer är sällsynta. Ibland borde vi kanske stanna upp och tänka lite mer på detta.



Fakta om elpriser och elskatter i Europa

2011-03-11

I onsdags deltog jag i ett välbesökt seminarium om elpriser och elproduktion, arrangerat av riksdagens energinätverk, denna gång i samarbete med energikoncernen e-on. Bland annat fick vi ingående information om hur elpriserna sätts på marknaden och vad som styr priserna. En sak är klar, när man hör hur enorma förluster e-on gör när ett kärnkraftverk står stilla så inser man att påståendena att man medvetet ställer av kärnkraften för att driva upp priserna är en myt. Alla elproducenter säljer den mesta av sin el i förväg till ett fast pris. När de inte kan köra sina anläggningar måste de i stället köpa in den el på marknaden som de lovat sälja till sina kunder. Ju högre marknadspriset då är, desto större blir förlusterna eftersom man oftast lovat sälja elen vidare till ett lägre fast pris. Kraftbolagen tjänar mest när deras anläggningar producerar maximalt.

Vi fick också en redovisning av elpriser och elskatter i vår omvärld. Figuren visar elpriserna i genomsnitt för hela året 2010 i Europa, inklusive nätavgift. Stapeln längst till vänster avser genomsnittet för samtliga länder i Europa, nästa stapel visar genomsnittet för Euroområdet. Sedan följer staplar för samtliga europeiska länder.



Slutsatserna är för det första att de svenska elpriserna faktiskt ligger precis på snittet i Europa och något lägre än i Euroområdet. Man kan också se att påståendet att Sverige har högst elpriser i norden är fel. Danmark ligger långt över Sverige, och har bland de högsta priserna i Europa. Norge ligger ungefär på svensk nivå. Finland har däremot mycket lågt pris.

Man kan också se att Sverige, tillsammans med Holland, Tyskland och Danmark har Europas högsta elskatter och moms på el. Om man räknar bort skatterna (alltså endast ser på den röda kurvan) ligger de svenska elpriserna långt under genomsnittet i Europa. Min slutsats är densamma som den jag framfört tidigare - man kan inte diskutera höga svenska elpriser utan att ta med beskattningen i diskussionen.



Sahlins sorti

2011-03-11


Från Riksdagens föredragningslista från i onsdags. Säga vad man vill om Mona Sahlin - och jag har sagt mycket, och gillar inte den politik hon står för. Men inte fick hon någon verklig chans att modernisera sitt gamla betongparti. Jag förstår att hon lämnar riksdagen. Har en känsla av att hon känner sig ganska uppgiven. Tror inte att hennes efterträdare kommer att bli så mycket lyckligare.



Vänstersvängar är alltid farliga

2011-03-11

Rubriken är en gammal fin slogan som jag minns från någon moderat valrörelse när jag var yngre. Nu är det dags att damma av denna slogan igen. För med valet av Håkan Juholt till ny partiledare och Carin Jämtin till ny partisekreterare är de flesta bedömare överens om att Socialdemokraterna tar ett kliv vänsterut. Inte mig emot. För slaget om väljarna står i mitten på den politiska spelplanen. Det var mittenväljarna som gick från Socialdemokraterna till Moderaterna, först i begränsad skala 2006, och sedan i betydligt större omfattning vid senaste valet. Mittenväljarna avgjorde båda dessa val till Alliansens fördel.

När nu Socialdemokraterna går vänsterut så stärker man säkert sin ställning bland vänstersossar. Kanske hotar man också delar av Vänsterpartiets väljarbas och kan växa lite på deras bekostnad. Men samtidigt öppnar det upp för oss Moderater att locka över fler Socialdemokrater som vill se en modern politik och inte går och drömmer om en gammal Socialdemokrati av 1950-talsmodell. Inte minst kommer storstadsväljarna att få ännu större problem att rösta på (S). Det fick Stockholmarna redan vid förra valet när Carin Jämtin var Socialdemokraternas affischnamn i staden. Då blev (S) bara tredje största parti, efter både Moderaterna och Miljöpartiet. Kanske inte så konstigt när det viktigaste vallöftet var en skattefinansierad butler i tunnebanan...

Håkan Juholt har uppenbarligen humor och verkar ganska slagkraftig i debatten. Han framstår som en trevlig prick i TV, och man ska nog definitivt inte underskatta honom som person. Och så ser han ju ut lite som Hjalmar Branting. Men räcker det? Han får säkert en smekmånad i media och kan lyfta sitt parti lite, men när det närmar sig nästa val vet vi att det är politikens innehåll som avgör var väljarna lägger sin röst. Ett parti måste ha förmåga att följa med sin tid och tänka nytt ibland. Jag tvivlar starkt på att Juholt är rätt person för att få Socialdemokraterna att våga tänka nytt, och tror inte han kommer att få något mandat att förändra sitt parti, lika lite som Mona Sahlin fick det. Och därför tror jag inte väljarna kommer att bli särskilt entusiastiska.

Men vi Moderater har samtidigt ett stort ansvar. Vi måste vara ödmjuka, inte bli som Socialdemokraterna, stöddiga över att vara stora. Vi måste fortsätta att lyssna på vad väljarna upplever som viktiga samhällsproblem och utforma en politik som uppfattas som logisk och rimlig och som löser problem i stället för att skapa nya. Det låter enkelt - men tro mig, det är det inte.



Den samlade oppositionens dråpslag mot småföretagen

2011-03-10

I dag förlorade Alliansen två viktiga voteringar i riksdagen. Tyvärr enades Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet om att kräva att regeringen kraftfullt ska försämra villkoren för många mindre företag. Efter voteringarna applåderade oppositionen. Att applådera beslut som skadar svenska småföretag och hotar arbetstillfällen talar för sig själv.

Den första frågan gäller ökade möjlighet att ställa krav enligt svenska kollektivavtal vid offentlig upphandling. Oppositionen lyckades få majoritet med två rösterns marginal för att man "vid offentlig upphandling ska kunna ställa högre krav på arbetsmiljöhänsyn och villkor i enlighet med svenska kollektivavtal". Detta är ingen ny fråga, utan den har återkommit varje år sedan Alliansen tog över regeringsmakten 2006. Jag hade själv ansvar för den moderata linjen i dessa debatter förra mandatperioden. Invändningen är främst att en möjlighet att kräva svenska kollektivavtal eller kollektivavtalsvillkor i den svenska lagen om offentlig upphandling sannolikt skulle strida mot EU-rätten. När det gäller krav på kollektivavtal vid upphandling noterar alliansen att frågan har prövats rättsligt tidigare och att det enligt förvaltningsdomstolar ansetts strida mot upphandlingsreglerna. I sak kommer många småföretag att utestängas från upphandling om stat eller kommuner börjar ställa kollektivavtal som krav. De flesta små företag har inga kolektivavtal, och endast de stora företagen skulle då kunna konkurrera om offentliga avtal. Ett extremt småföretagarfientligt krav.

Ännu märkligare är det hela när man vet att riksdagen så sent som i går tog beslut i ett nästan exakt likadant ärende i finansutskottet som handlade om att kollektivavtal ska kunna krävas vid offentlig upphandling. Vid den omröstningen röstade både Miljöpartiet och Sverigedemokraterna med Alliansen och röstade nej till förslaget, både i Finansutskottet och i riksdagens votering. I dag röstar alltså samma partier tvärtom i en nästan exakt likadan fråga. Dessa två partier verkar således ha olika åsikter beroende på vilket utskott de sitter i, och har inga problem att rösta ja ena dagen och nej den andra dagen i riksdagens voteringar. Det mesta verkar handla om att man vill visa att man kan köra över regeringen i en fråga. Att beslutet är ett allvarligt hot mot svenska småföretag verkar komma i andra hand.

Det andra beslutet är minst lika upprörande. Där lyckades de fyra oppositionspartierna få majoritet för att regeringen tillsammans med arbetsmarknadens parter ska ta fram ett lagförslag om sluten kontanthantering i detaljhandeln. Syftet är att minska antalet butiksrån och därmed förbättra de anställdas arbetsmiljö. Visst kan det låta bra vid första anblicken, och Alliansen anser också att arbetsmiljöaspekterna på frågan om kontanthantering i detaljhandeln är viktiga. Men det är också betydelsefullt att förutsättningarna för företagande, speciellt för små och medelstora verksamheter, inte försämras utan förbättras.

Organisationen Företagarna gör bedömningen att kravet skulle innebära alltför stora kostnader för småföretagare som därmed straffas för brottsligheten. Investeringskostnaden för ett slutet system för kontanthantering beräknas till cirka 100000 kronor eller mer per kassa, vilket innebär en total kostnad för landets alla småföretagare på cirka 4,5 miljarder kronor. Detta är alltså en kostnad som Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill tvinga på svenska småföretag.

Regeringen kan inte strunta i riksdagens beslut. Men sista ordet är inte sagt. Vad gäller den första frågan finns stora juridiska problem som måste belysas innan ett lagförslag kan presenteras, så det kommer förhoppningsvis att dröja länge innan reglerna ändras. Vad gäller den sista frågan ska den ju enligt beslutet diskuteras med arbetsmarknadens parter. Kanske kommer alla då att inse att förslaget hotar massor av arbetstillfällen, varvid arbetsmarknadens parter avvisar lagstiftningsförslaget?



Fler lärlingsutbildningar behövs

2011-03-10

I går anordnade moderaterna i Arbetsmarknadsutskottet ett spännande seminarium om lärlingsprovanställningar. I panelen fanns bland annat Eskil Wadensjö, professor från Stockholms Universitet och en av landets ledande arbetsmiljöforskare, som dessutom varit med och författat en bok om lärlingsutbildning. Vid seminariet deltog även IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä, Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin och Lars Tullstedt som är kompetensförsörjningsansvarig hos Sveriges Byggindustrier.

Vi fick bland annat en redovisning av det nya avtalet om lärlingsanställning som sedan november förra året gäller mellan IF Metall och arbetsgivarorganisationerna Teknikföretagen, Stål-Metall- och Industri-Kemi-arbetsgivarna. Man har alltså gått i spetsen för att branschvis införa en möjlighet till lärlingsanställning för att kunna säkra branschens behov av kompetent personal. I detta avtal anställs lärlingar enligt särskilda villkor och med en lön som ligger på 75% av lägstalönen enligt kollektivatalet. Man är inte garanterad anställning efter lärlingstiden, men sannolikheten för en anställning är stor, och oavsett vilket så har man fått en bra yrkesutbildning och lön under tiden. Än så länge är det för tidigt att utvärdera resultaten eftersom avtalet är alldeles nytt.

Som jämförelse beskrevs byggbranschen som ju alltid haft olika typer av lärlingsutbildningar. I byggbranschen gäller dock andra villkor än enligt IF Metalls avtal. Bland annat betraktas bygglärlingarna som vanliga anställda och har full lön.

Jag tycker det är intressant att man branschvis försöker hitta lösningar, och IF Metall och deras motparter går nu i spetsen för nytänkandet. Jag är dock övertygad om att vi inte kan avvakta avtalslösningar i alla branscher, utan att vi måste lagstifta i frågan för att möjliggöra för alla branscher att snabbt införa olika former av lärlingsutbildningar. Inte minst måste frågan om lämpliga anställningsformer hanteras. Alliansen lyfte ju frågan om lärlingsprovanställningar och lärlingsutbildningar på gymnasienivå under valrörelsen och regeringen lär återkomma i frågan.



Kommer USA att dra in hela sitt stöd till FN:s klimatpanel?

2011-03-10

USA:s representanthus beslöt nyligen, med rösterna 244 mot 179, att förespråka att USA tar bort hela sin finansiering av FN:s klimatpanel IPCC. De vill inte heller längre ge IPCC förtroendet att genomföra fler utredningar om klimatet. Beslutet är givetvis ganska sensationellt, och är en viktig markering: man litar inte på IPCC.

Representanthuset domineras av Republikanerna, och förslaget måste tydligen även passera senaten före beslut. Det intressanta är att det finns både republikaner och demokrater i senaten som ifrågasätter IPCC, så utgången är minst sagt osäker.

Vi får väl se om några svenska media överhuvudtaget tänker bevaka frågan, så här långt har jag inte sett ett ord om detta i våra media. Det är bara genom andras bloggar och e-post från intresserade som man kan hålla sig uppdaterad och få länkar till utländska media som rapporterar om saken. Konstigt tycker jag. Detta borde väl trots allt ha ett visst nyhetsvärde även i Sverige?



Eleverna är smartare än vad vissa politiker tror

2011-03-09

Förra fredagen fanns en mycket läsvärd debattartikel i Borås Tidning. Det var en elev från årskurs nio i en av Borås friskolor, Martina Kilborn, som menade att den negativa bilden av friskolor är orättvis, och att de flesta elever drivs av en vilja att få en bra utbildning och inget annat när man aktivt väljer skola. Rubriken på hennes artikel säger det mesta: Viljan att lyckas i skolan lockar mer än egen dator

Som ledamot av riksdagens utbildningsutskott kunde jag inte låta bli att skriva ett svar. I allt väsentligt håller jag nämligen med Martina Kilborn. I mitt debattinlägg idag, Eleverna är klokare än somliga politiker tror, påpekar jag att det viktiga inte är skolformen eller ägandet i sig, utan kvalitén i undervisningen och hur elever och lärare upplever sin skola. Jag tycker vi politiker ska uppmuntra de elever som genom aktiva val försöker påverka sin egen framtid. Samtidigt tycker jag alla skolor ska hålla så god kvalitet att ingen elev behöver välja bort en dålig skola. Förhoppningsvis ska Alliansens samlade skolpolitik leda fram till detta.

Vi vet att många är väldigt nöjda med sina friskolor och att dessa ofta gör ett fantastiskt bra jobb med elever som inte trivs i sin vanliga skola, precis som det finns många utmärkta kommunala skolor med hög kvalitet. Tyvärr finns även det omvända, både kommunala skolor och friskolor som inte håller måttet. Dåliga skolor är aldrig acceptabla, oavsett hur de drivs. Den nya skollagen och de skärpta kvalitetskontroller som Alliansregeringen infört för alla skolor från och med i år är därför viktiga. En skola som inte sköter sig - oavsett om det är en friskola eller en kommunal skola - kan tvingas stänga eller tas över och tvångsförvaltas av staten. Skolinspektionen har ett tydligt uppdrag att ta krafttag mot skolor som inte följer kraven.

Mycket tänkvärt är det också när Martina Kilborn i sin artikel kritiserar det märkliga synsättet att friskolor ”stjäl” elever från de kommunala skolorna. Det finns ju ingen skola som äger en elev. Varje skola måste tvärtom förtjäna sina elever. Om inte skolan håller tillräckligt hög kvalitet kommer eleverna att försöka välja en annan skola, antingen en annan kommunal skola eller en friskola. Elevernas ökade möjlighet att kunna välja bort dåliga alternativ är faktiskt ett mycket starkt argument för valfrihet inom skolan.



Greenpeacegrundare ifrågasätter klimatteorierna och klimathotet

2011-03-08

För en tid sedan fick jag ett intressant tips från en läsare. Det handlade om en spännande självbiografi, Confessions of a Greenpeace dropout. Författaren är ingen annan än Patrick Moore, en av grundarna av Greenpeace.

Moore hoppade dock av organisationen 1987 när han tyckte rörelsen blivit alltför extrem, ”antiscience, antibusiness, antihuman” som han uttrycker saken. I biografin beskriver han hur miljöfrågorna efterhand kapades av aktivister med agendor som hade mer att göra med antikapitalism och antiglobalism än med vetenskap eller ekologi.

Ett kapitel i biografin, ”Climate of fear”, handlar om klimatfrågan. Moore tillhör de skeptiska vad gäller människans avgörande påverkan på klimatet och koldioxidutsläppens stora betydelse. Han menar att historiska data inte stödjer detta, och han ifrågasätter även datormodellerna som man använder för framtida prognoser. Faktum är att Moore till och med ifrågasätter att konsekvenserna av en eventuell uppvärming skulle bli katastrofala. Utan tvekan en åsikt som sticker ut.

När en av grundarna till Greenpeace beskriver organisationens utveckling på detta sätt och drar paralleller till klimatdebatten tycker jag det finns extra stor anledning att dra öronen åt sig. Min egen erfarenhet är att det tyvärr är precis samma sak med en del andra miljöorganisationer, även i Sverige. De har tappat sitt ursprungliga fokus på värnande av djur och natur i sin ensidiga kamp mot koldioxiden.



När kön betyder mer än kompetens och lämplighet

2011-03-08

Egentligen bryr jag mig inte så mycket om Socialdemokraternas inre stridigheter när det gäller val av ny partiledare, och jag bryr mig inte så mycket om vem det blir heller. Men partiets fokus på kön före kompetens ställer uppenbarligen till det för partiet än en gång. Det illustrerar hur fel det kan bli när könskvoteringar spårar ur.

Först valdes ju Mona Sahlin till partiledare. Inte för att hon var den bästa kandidaten, utan främst för att hon var kvinna. Partiet bestämde sig först för vilket kön partiledaren borde ha. Därefter letade man fram en kandidat med rätt kön.

Nu ska Sahlins efterträdare utses och återigen går tydligen kön före kompetens. Det misslyckade valet av Sahlin stänger nu ute andra kvinnor från partiledarposten. Starka röster inom Socialdemokraterna kräver nämligen att den nye partiledaren blir en man till varje pris. Faktum är att kravet på en manlig partiledare är så starkt att den manlige partisekreteraren Baylan avgick i förrgår, bland annat för att bana väg för en kvinnlig partisekreterare eftersom partiet inte kan ledas av två män.

När Mona Sahlin valdes hade inga duktiga män minsta chans att konkurrera. När hennes efterträdare ska väljas gör man om samma misstag och gallrar bort alla kvinnor, oavsett hur dugliga de är. Tänk om man skulle välja en kreativ lösning och välja den mest kompetente personen till ny partiledare, och låta könet komma i andra hand? Hela S-cirkusen illustrerar på ett tydligt sätt hur fel det kan bli när "rätt" kön anses viktigare än kompetens och lämplighet.



Svensk tillväxt, ekonomi och arbetsmarknad utvecklas starkt

2011-03-08

Förra veckan presenterade regeringen sin nya prognos för svensk ekonomi. Jag har ägnat helgen åt att lite grundligare ta del av denna. Faktum är att siffrorna både känns fantastiskt glädjande och väl underbyggda.

Tillväxten förra året reviderades upp till 5,5% eftersom den var ännu starkare i praktiken när man analyserar den i efterhand. Och för i år och kommande år ser det också mycket bra ut, tillväxten förväntas bli 4,8% 2011, 3,5% 2012 och 3,2% 2013. Det är historiskt höga siffror, och de kan inte bara förklaras som en rekyl uppåt efter de dystra siffrorna för 2009. Faktum är att svensk ekonomi går som tåget just nu, samtidigt som världsekonomin också börjar stärkas.

Arbetslösheten spås också sjukna mycket snabbare än man tidigare beräknat, och framåt valet 2014 förväntas den ligga på sin lägsta nivå sedan 1980-talet, 5,9 procent - inklusive personer i olika åtgärder. Omräknat till det gamla sättet att räkna som gällde före 2007 motsvarar det 3% total arbetslöshet. Den öppna arbetslösheten blir ännu lägre. Att arbetslösheten sjunker så snabbt har givetvis med arbetslinjen att göra. Jobbskatteavdraget har enligt finansminister Anders Borg störst betydelse.

Jag skulle vilja lägga till att Anders Borg själv haft väldigt stor betydelse. Han har envist tagit ansvar för landets ekonomi och stått emot alla krav under lågkonjunkturen om oansvariga utgifter med lånade pengar. Stabila statsfinanser ger nu långsammare ränteuppgångar och hushållens framtidstro förstärker den ekonomiska återhämtningen.

Den starka ekonomiska utvecklingen i Sverige, kombinerat med snabbt fallande arbetslöshet gör att många av de reformer som Alliansen talade om före valet och ville genomföra "när ekonomin så tillåter" nu kan genomföras snabbare än förväntat. Redan 2012 finns det hopp om flera stora reformer, som halverad restaurangmoms, ett femte jobbskatteavdrag och ytterligare sänkt skatt för pensionärer.



Glädjande politisk öppning för diskussion om sänkta elskatter

2011-03-07

Under lång tid, redan innan jag kandiderade till riksdagen första gången 2006, har jag förespråkat sänkta elskatter. Dels för att sänka konsumenternas och företagens elkostnader, men också för att stimulera övergång till vår rena miljövänliga el som alternativ till smutsigare energislag. Det finns ingen som helst anledning att straffbeskatta vår rena svenska el! Därför fanns frågorna om sänkt elskatt med bland mina prioriterade valfrågor i min personliga valbroschyr både 2006 och 2010. Jag har också flera gånger - hittills förgäves - motionerat om saken i riksdagen. Den stora skatteintäkten för staten och prioriteringen av sänkta skatter på arbete och företagande har varit huvudskälet till att elskatterna inte funnits på dagordningen. Tyvärr har även klimatdiskussionerna spelat in - av någon konstig anledning anses höga elskatter vara bra för klimatet. Jag tycker man borde resonera precis tvärtom om man vill diskutera klimatpolitik. För egen del diskuterar jag hellre energiomställning och då är ren elenergi det allra bästa alternativet för Sverige.

I Dagens Industri idag ser jag plötsligt och oväntat rubriken "Maud Olofsson öppnar för sänkning av elskatten". I artikeln säger hon i vart fall att hon kan tänka sig att titta på det. Jag tänker inte ta ut någon seger i förskott, men som jag upprepade gånger framfört i debatten - när halva elpriset består av skatter måste skattefrågan rimligen finnas med när man diskuterar åtgärder mot ett skadligt högt elpris. Att Maud Olofsson nu i vart fall verkar glänta på dörren för en diskussion betyder mer än många kanske inser. Det visar en insikt om elskatternas betydelse som vi aldrig någonsin hade mötts av från en röd-grön regering.



Väntad kritik mot migrationsuppgörelsen

2011-03-07

Sedan migrationsöverenskommelsen presenterades i förra veckan har många debattörer och ledarsidor kommenterat denna, och jag har även fått ett antal kommetarer via e-post från moderata väljare. Man kan väl inte säga att kritiken är kompakt, Borås Tidning berömde exempelvis uppgörelsen på ledarplats, vilket förvånar mig oerhört. Men många kommentarer är kritiska, inte mot att man lyckats träffa en överenskommelse som säkrar majoritet i migrationsfrågorna och ställer Sverigedemokraterna utanför, men mot de delar av överenskommelsen som öppnar för att öka rättigheterna för illegala invandrare att ta del av förmåner som skola och sjukvård.

I dag har den välkände debattören och bloggaren Dick Erixson ett mycket kryddstarkt debattinlägg på Dagens PS med rubriken Snällismen i integrationspolitiken förödande. Han menar att politikerna genom denna överenskommelse undergräver respekten för svensk lag, genom att belöna den som går under jorden efter ett avvisningsbeslut. Han ställer den befogade frågan "Varför ska någon följa lagar, om politiker är så måna om att värna och belöna dem som bryter mot lagarna?". Jag ställer exakt samma fråga.

Det tragiska i hela denna historia är att den kloka linjen att inte belöna den som bryter mot svensk lag länge varit en moderat ståndpunkt som jag med stolthet försvarat i debatten. För mig är det en förutsättning för svensk generositet mot flyktingar och asylsökande att de som efter en noggrann prövning och domstolsbeslut i flera instanser inte anses ha flyktingskäl också ska lämna landet. Annars faller hela systemet ihop, och svenska folklets acceptans för flyktingpolitiken urholkas. Nu har vi tyvärr träffat en uppgörelse där denna moderata linje inte kunnat försvaras, i vart fall när man läser målsättningen för vad överenskommelsen ska leda till. Jag ställer ändå mitt hopp till att de kommande skarpa förslagen rörande illegala ("papperlösa") flyktingar ska utformas på ett rimligare sätt än vad överenskommelsen tyder på. Debatten lär fortsätta.



En viktig och befogad fråga

2011-03-07




Tre moderater till vänster och tre Socialdemokrater till höger. På bilden alltså, inte i politiken....

Tyvärr finns inte artikeln på BT:s webbsida, och den är för stor för att scanna. Men reportaget finns på sidan 16-17 i söndagens tidning.

I går ägnade Borås Tidning ett helt uppslag åt att fundera över vilken möjlighet vi sex riksdagsledamöter från valkretsen har att påverka politiken och representera våra väljare. I artikeln beskrivs olika modeller för hur man kan representera sina väljare - att följa partiets vilja och underordna sig denna, att utgå från det egna omdömet, eller att prioritera att framföra sina väljares åsikter. BT:s politiske kommentator, Mikael Hermansson, menar att Socialdemokrater generellt underordnar sig partilinjen, medan moderater generellt utgår från det egna omdömet, och ställer sedan frågan vem som följer väljarnas åsikter. Lite kan jag väl ge Hermansson rätt. Jag tror Socialdemokrater lättare följer partilinjen framför sina egna åsikter, det följer av deras mer kollektivistiska syn på samhället. Vi moderater är mer individualister och har svårare att underordna oss ett kollektiv. Men ändå tycker jag beskrivningen är alltför förenklad, inte minst det här hur man bäst för fram sina väljares åsikter. För inte struntar man i väljarnas åsikter - då lär man få sparken i nästa val!

För min egen del finns det i vart fall tydliga inslag av alla tre modellerna. Jag anser själv att jag har väldigt många kontakter med mina väljare, både via telefon, e-post, personliga möten, verksamhetsbesök och i olika debatter i media. Många av de tankar och idéer jag får från väljare mynnar ut i motioner och andra konkreta förslag i mitt vardagliga politiska arbete, exempelvis när jag träffar ministrar eller diskuterar frågor med moderater i mitt eget eller andra utskott. Väljarnas åsikter betyder nog allra mest för mitt arbete, men det är ju inte alltid mina väljare tycker lika, så i sista hand kommer mitt eget omdöme alltid att avgöra vilka frågor jag vill driva vidare. Samtidigt är jag vald som moderat företrädare, och mina väljare utgår även från att jag ska vara en del av ett stabilt regeringsunderlag så att Alliansen kan styra Sverige. Ibland innebär detta att man måste följa partilinjen och rösta för förslag som man inte gillar, eftersom det är så politiska kompromisser skapas. I sista hand avgör även här mitt eget omdöme och min politiska kompass hur långt jag är beredd att gå när det gäller att rösta mot min egen övertygelse eller stödja förslag som jag vet att mina väljare inte gillar. I första hand försöker jag argumentera internt och påverka beslut i förväg, men när det inte lyckas har vi alla en gräns som politiker och människor. Om min egen gräns skulle passeras kommer jag att markera detta på lämpligt sätt vid rikdagens votering, och då hjälper ingen partipiska i världen. Så som jag ser det går det inte att renodla hur en riksdagspolitiker representerar sina väljare, ska det fungera måste man arbeta på alla sätt samtidigt, och helt enkelt ha som fokus att använda alla metoder för att föra politiska frågor framåt.



Godisförbud räddar klimatet?

2011-03-06

Godis och chips har betydligt större klimatpåverkan än äpplen, mjölk och bröd. Det framgår av en studie som har gjorts av SIK, Institutet för Livsmedel och Bioteknik, på uppdrag av Nordiska ministerrådet och Livsmedelsverket. Det är första gången som godisets påverkan på miljön har analyserats, skriver Livsmedelsverket i ett pressmeddelande.

Studien visar bland annat att ett kilo chips leder till utsläpp av 2,2 kilo växthusgaser, vilket är 20 gånger så mycket som för ett kilo av råvaran potatis. Av de undersökta produkterna har läsk minst klimatpåverkan, medan godis påverkar klimatet mest. Skumgodis har större klimatpåverkan än gelégodis medan mjölkchoklad har tre gånger så stor klimatpåverkan som mörk choklad.

"Kött är den livsmedelsgrupp som normalt har störst klimatpåverkan. Därför är det anmärkningsvärt att en påse skumgodis har lika stor klimatpåverkan som en portion fläskkött" säger Anna-Karin Johansson, miljöstrateg på Livsmedelsverket.

Ack ja. Visst ska vi vara tacksamma för att svenska myndigheter lägger pengar på en så gedigen undersökning som så länge efterfrågats av oss konsumenter! Fast lite kul är det ändå att man nu kan ge de klimathysteriker som kräver köttfri kost svar på tal - det är ingen fara alls att äta fläskfilé som söndagsmiddag om man bara först hoppar över skumgodiset på fredagskvällen innan.



Är SMHI:s datormodeller för dåliga?

2011-03-06

Miljöminister Andreas Carlgren (C) sa häromdagen att han förväntar sig att SMHI snart ska uppnå sitt mål om att med 85% sannolikhet kunna förutspå det kommande vädret i sina prognoser. Idag ligger man tydligen runt 83%. I samband med en väderprognos i TV sa dagens meteorolog att hon visserligen gör sina egna prognoser inför TV-sändningarna, men att hon använder SMHI:s prognoser som underlag, och att datormodellerna tyvärr inte alltid är tillförlitliga.

I England har deras motsvarighet, MET Office, också fått kritik från bland annat politikerna för att man är alltför dåliga på att förutse de kommande dagarnas väder. MET Office har försvarat sig med att man har för dåliga datorer och därmed inte tillräckligt tillförlitliga datormodeller, och krävt nya superdatorer för att kunna göra bättre modeller.

Själv tycker jag det är konstigt att datormodellerna inte är tillräckligt tillförlitliga för att kunna förutse de kommande dagarnas och veckornas väder, men att man utan att tveka baserar hela klimatpolitiken på liknande datormodeller som sägs visa hur klimatet eller temperaturen ska utvecklas de kommande 100 eller 200 åren. Någon mer än jag som känner lite skepsis även kring klimatmodellernas tillförlitlighet när man utan att tveka tror sig kunna förutse globala temperaturökningar med bara någon halv grads avvikelse om 50 eller 100 år?



Hoppas Svenska Dagbladets ledarredaktion inte får rätt

2011-03-04

Häromkvällen samlades vi ett större antal moderata riksdagsledamöter för att lite mer fritt diskutera politisk ideologi och politiska framtidsfrågor. Det är faktiskt alldeles för sällan man hinner detta som riksdagsledamot, ofta tas all tid upp av mer akuta frågor. Som inspiratör hade vi besök av Svenska Dagbladets politiske chefredaktör P J Anders Linder (bilden). Svenska Dagbladet är ju kända för att visserligen ha en moderat ledarsida, men samtidigt vara väldigt frispråkiga och kritiska i sin granskning av Alliansregeringen. Ibland tycker jag kanske kritiken skjuter lite över målet, men för det mesta är nog kritiken ganska nyttig och tvingar oss att vässa argumenten för vår politik.

I dag visar Svenska Dagbladets ledarredaktion sin allra mest kritiska sida. I en mycket kritisk ledare med rubriken "Hur högt blir priset för snällismen" kritiseras delar av gårdagens migrationspolitiska uppgörelse med Miljöpartiet. Till stor del rör kritiken från SvD samma frågor som jag själv berörde i gårdagens blogginlägg. Men SvD går längre i sin kritik och spekulerar dessutom i de politiska följerna av överenskommelsen där man tror att Moderaterna kommer att drabbas hårdast. Jag hoppas SvD inte kommer att få rätt i denna dystra spådom, men jag måste medge att risken finns.



Kompromisser har alltid en baksida

2011-03-02

Den 15 augusti förra året, en månad före valet, varnade jag för vad som skulle hända om Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Så här skrev jag på bloggen: "Flera opinionsmätningar visar att Sverigedemokraterna skulle kunna komma in i riksdagen och kanske också bli vågmästare. Det riskerar enligt min mening att föra svensk invandrings- och integrationspolitik åt ett helt annat håll än vad SD säkert har tänkt sig. För om SD skulle bli vågmästare i riksdagen kommer integrationspolitiken sannolikt att utformas i samförstånd över blockgränserna eftersom inget parti vill samarbeta med SD. Om Alliansen tvingas söka samarbete med de rödgröna riskerar Vänsterpartiets och Miljöpartiets extremt naiva invandringspolitik att få inflytande, helt enkelt för att samverkan med SD är värre." I dag kan jag konstatera att jag tyvärr hade ganska rätt i det jag skrev. Det parlamentariska läget efter valet gör det tyvärr nödvändigt för Alliansen att samarbeta med andra partier i vissa politiskt känsliga frågor för att undvika att de fyra oppositionspartierna - ibland av helt olika skäl - röstar på samma sätt och därmed fäller regeringens förslag.

I dag presenterades en överenskommelse mellan Alliansen och Miljöpartiet om migrationspolitiken (invandringspolitiken) som gäller fram till 2014. De största fördelarna med kompromissen är naturligtvis att den skapar en långsiktig stabilitet kring dessa frågor. Miljöpartiet släpper nu kravet på amnesti för personer som gått under jorden efter att ha fått sin asylansökan avslagen, och i stället ställer man upp på principen att personer som fått avslagsbeslut ska lämna landet. Det är en viktig omsvängning från Miljöpartiets sida. Själva förutsättningen för att Sverige ska kunna ha generösa regler för att ge flyktingar en fristad är att den som får ett avvisningsbeslut också lämnar landet, och att de som får uppehållstillstånd så snabbt som möjligt kommer i egen försörjning.

Bra är också att vi inrättar ytterligare en Migrationsdomstol, och att det i övrigt görs en del andra insatser för att ytterligare korta handläggningstiderna. Alliansens reform om arrbetskraftsinvandring ligger dessutom fast, och det är viktigt. Arbetskraftsinvandring kommer att vara av stor betydelse i framtiden när tillgången på arbetskraft minskar i takt med att fler går i pension. I överenskommelsen finns också vissa skrivningar som handlar om uppföljning av om vissa tidigare beslutade regler tillämpas humant på det sätt som var tänkt. I de delarna är det alldeles för tidigt att säga vad utfallet av översynen kommer att bli.

Alla överenskommelser bygger dock på kompromisser, där alla partier får ge och ta, och det är väl inte så konstigt att jag inte gillar alla delar av överenskommelsen. Min stora invändning gäller skrivningarna om att asylsökande som fått avslag, och därefter går under jorden, liksom andra personer som vistas illegalt i landet, kan komma att få rätt till skolgång för sina barn och utökad rätt till subventionerad hälso- och sjukvård (utöver den rätt till akutvård som redan gäller). Dessa förslag strider mot både mina egna och Moderaternas tidigare ståndpunkter och värderingar. Jag befarar exempelvis att förslaget kommer att uppmuntra föräldrar att gå under jorden efter ett avvisningsbeslut, och därmed legitimera ett mycket ovärdigt liv för berörda barn. Är det exempelvis humant att tvinga sina barn att gå under jorden efter ett avvisningsbeslut, och låta barnen börja i en svensk skola och få nya kompisar, hela tiden med ett hot hängande över sig att polisen en dag kommer och hämtar familjen för att verkställa en avvisning, där man direkt tvingas bort från sina kompisar och sin skola? Visst kan förslagen om utökad rätt till skola och hälso- och sjukvård se humana ut vid första anblicken, men i stället riskerar de att leda till att vi får ett B-lag av gömda illegala invandrare som lever under oacceptabla förhållanden. Den som får ett avvisningsbeslut ska självklart inte uppmuntras att gå under jorden, utan uppmuntras att resa tillbaka till sitt hemland, vilket man dessutom kan få ekonomiskt stöd för. Tyvärr är Moderaterna ensamma om sin linje i frågan, medan resten av Alliansen och Miljöpartiet är av annan åsikt. Det är bara att konstatera att Moderaternas kloka linje i denna fråga verkar ha förlorats i kompromissen.



Min elfte praoelev i riksdagen

2011-03-03



Denna vecka har jag besök av Maria som kommer från min egen hemort Ubbhult. Hon är min 11:e praoelev sedan jag blev invald i riksdagen 2006, och följer mitt arbete under veckan. Hon är dessutom ungdomsreporter för Göteborgs-Posten och kommer att skriva ett reportage i tidningen om sin vecka i riksdagen. Under veckan har vi bland annat träffat riksdagens talman Per Westerberg, och då tog jag dessa bilder.



Debatt om nattis och 15-timmarsbarn i förskolan

2011-03-02

Riksdagen har idag också debatterat förskolefrågor. Det är ju ingen hemlighet att det finns lite olika åsikter om detta inom både Alliansen och oppositionen. Men vi i Alliansen står upp för vår kompromiss med vårdnadsbidrag och baromsorgspeng för barn upp till tre år, samtidigt som vi erbjuder förskola till alla barn från tre års ålder. Det skapar en rimlig valfrihet, även om jag ju själv lämnat in en motion om att öka kommunerna frihet att besluta om vårdnadsbidragets storlek. Tyvärr lär den motionen knappast få stöd när den behandlas.

När det gäller vårdnadsbidraget är det alltid svårt för mig att sitta still och vara tyst när jag hör debattörer på vänsterkanten. Wiwi-Anne Johansson från Vänsterpartiet stod för dagens mest minnevärda uttalande när hon konstaterade att "det finns ju inga pedagogiska krav på föräldrarna" (!) vilket innebär att det är bra för barnen att vara så mycket som möjligt på förskolan i stället för att föräldrarna är hemma med vårdnadsbidrag. Ibland är det kanske bra att påminnas om varför man är moderat och inte vänsterpartist...

När det gäller rätten till 15 timmars förskola för barn till föräldralediga och arbetslösa finns det också lite olika åsikter inom Alliansen. Vissa vill görna se en utökning av denna tid, medan jag själv och många moderater och kristdemokrater tycker det är synnerligen tveksamt om samhället verkligen ska bekosta barnomsorg för föräldrar som ändå är hemma med ett mindre syskon. Bättre då att lägga pengarna på rimligt stora barngrupper för övriga barn. Däremot är det givetvis rimligt att barn till arbetslösa kan vara på förskolan medan föräldrarna söker jobb. Tills vidare finns inte några planer på att förändra dagens tidsgräns på 15 timmar.

Lite förvånande var det att se hur en miljöpartistisk debattör plötsligt angrep socialdemokraterna för att de bara pratar om att erbjuda längre vistelsetider för barnen när föräldrarna är arbetslösa eller föräldralediga, men samtidigt avstår från att föreslå lagstiftning. Jag måste medge att miljöpartisten har en poäng där. En upprörd debatt mellan en miljöpartist och en socialdemokrat ser vi inte i riksdagen varje dag, och det blir allt tydligare hur oeniga oppositionen är när det gäller skolpolitik och barnomsorg.

En annan fråga som diskuterades var barnomsorg för personer med obekväm arbetstid. Ofta hanteras detta genom lokala lösningar, men inte i alla kommuner. Trots detta vill vi inte lagstifta om en rätt för alla som arbetar på obekväm arbetstid att få rätt till förskoleplats på nätter eller helger. Anledningen är att det blir oerhört dyrt för kommunerna. Vi ser hellre att man försöker med olika lokala praktiska lösningar, och finns det inte en annan förälder som kan vara hemma med barnet så kan man ju även använda barnomsorgspengen för att finansiera annan barnomsorg.



Skål för en bättre skola med behöriga lärare

2011-03-02

I dag tog Riksdagen beslut om att införa en ny lärarlegitimation för att garantera att alla elever får undervisning av välutbildade och kompetenta lärare. Samtidigt höjs givetvis läraryrkets status. Bortsett från bnågra undantag och vissa övergångsbestämmelser så kommer endast legitimerade lärare att få fastanställas i framtiden. Det blir också också bara de som får sätta betyg.

En organisation som länge drivit frågan om lärarlegitimation är fackförbundet Lärarnas Riksförbund. I dag fanns deras styrelse på plats på åhörarläktaren i riksdagen, och man bjöd också oss i Alliansen i Utbildningsutskottet på ett litet glas bubbel för att fira. Här skålar Utbildningsutskottets ordförande Margareta Pålsson (M) och Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund för den nya reformen, som är en av Alliansregeringen alla reformer för en bättre svensk skola.





Lägg inte ned Försäkringskassans servicekontor!

2011-03-02

Med förvåning hörde jag förslget från Försäkringskassans ledning att lägga ned alla sina servicekontor. Man skyller på ett "besparingskrav" från regeringen på 300 miljoner kronor kommande år. Men riktigt så är det inte. Det handlar om att Försäkringskassan under några år fått extra anslag för sin stora omorganisation, ett extra tillskott som nu upphör. Extra tillskott är ju inte tänkta att gälla för evigt, utan endast tills omorganisationmen genomförts. Försäkringskassans totala anslag är 8,1 miljarder kronor och det minskade anslaget handlar bara om några procent av detta. Att då ta till så drastiska åtgärder som att dra sig ur de 112 servicekontor som man delar med Skatteverket, Pensionsmyndigheten och ibland Arbetsförmedlingen verkar väldigt överdrivet och dessutom synnerligen olämpligt. En nedläggning av servicekontoren skulle inte bara försämra servicen till myndighetens egna kunder, utan också dra undan mattan för andra myndigheters service.

Ansvarig minister, Stefan Attefall (KD) har varit mycket tydlig i media med att Försäkringskassans planer går rakt emot regeringens krav på bättre samordning och samverkan mellan myndigheterna. Han säger att Försäkringskassan bör tänka igenom sitt förslag en gång till, i annat fall får regeringen diskutera om myndigheterna verkligen ska ha så stor frihet att organisera sin egen verksamhet. I denna frihet ingår också ett ansvar. Sista ordet är därmed knappast sagt om nedläggningen av servicekontoren, och jag utgår från att de blir kvar. Inte minst är en samverkan mellan myndigheter i gemensamma lokaler en förutsättning för service på många mindre orter.



Fler flyr det (s)junkande (s)keppet

2011-03-01

Ett kul citat från ledarsidan i Borås Tidning häromdagen.

Att Moderaterna de senaste åren tagit väldigt många väljare från Socialdemokraterna vet vi, det framgår av alla eftervals- och opinionsanalyser. Men uppenbarligen får även andra Allianspartier del av väljarströmmarna. Och i detta fall inte vilka väljare som helst, utan ännu en fd topptjänstemän i (S). Tidigare var det Göran Perssons talskrivare Greger Hatt som gick från Socialdemokraterna till Centerpartiet. Kul, och det viktiga är att väljarna går till Alliansen.