Blogg oktober 2010

2010-10-30 Möte med Borgmästaren i La Taha



Det svenska observatoriet väcker engagemang hos kommunen, La Taha, och i går träffade jag och projektledaren Erik Ordell den spanska kommunens informationschef för att diskutera projektets framtid. Bland annat ska ett antal spanjorer få utbildning om hur man sköter teleskopen så att man kan använda observatoriet utan svensk hjälp. Min roll vid dessa samtal är att ge lite extra officiell prägel på samtalen, och det gör jag gärna när jag nu ändå finns på plats. Det går inte att komma ifrån att man som svensk parlamensledamot väcker viss uppmärksamhet när man träffar företrädare för en liten spansk kommun. I dag träffade vi borgmästaren Maria Rosa i kommunhuset i Pitres. Det blev sedvanligt utbyte av presenter samt fotografering i kommunfullmäktiges plenisal framför porträttet av kung Juan Carlos, flaggorna (kommunen, Spanien och EU) och kommunvapnet. På högra bilden Erik Ordell, lärare på Sätilaskolan, samt undertecknad tillsammans med borgmästaren.

Kommunhuset (vänstra bilden) var mycket elegant och det var något förvånande att inse att kommunen bara har något över 1.000 invånare, varav endast ca 700 är röstberättigade. Hur man har råd med kommunhus, en egen borgmästare och ett antal heltidsanställda kommuntjänstemän är svårt att förstå. Å andra sidan blir rimligen demokratin väldigt lokal. Borgmästaren berättade att det snart är kommunval. Det kändes som om det här med personval får en helt ny innebörd när det bara finns 700 personer som får rösta...



2010-10-30 Besök i Alhambra och Granada





I går var det dags för en grundlig historielektion för våra medresta elever när vi besökte världsarvet Alhambra i Granada. Både palatsen och de andra byggnaderna och de fantastiska trädgårdsanläggningarna är verkligen värda
ett besök. Och från det högsta tornet har man en fantastisk utsikt över hela Granada och högslätten runtomkring.







2010-10-29 Solkraftverket Andasol



Solkraftverket Andasol 1 kostade 300 miljoner Euro att bygga. Det byggdes och drivs av ett privat konsortium, och har 87 anställda. Man har kapacitet att tillverka 50 MWh el, vilket är ganska mycket. I Andasol finns flera anläggningar bredvid varandra, och fler planeras. Konsortiet har också liknande anläggningar på två andra platser i södra Spanien. Antalet soltimmar är extra generöst just på högslätten runt Granada



Vi körde runt anläggningen och fick en kort genomgång av hur solkraftverket fungerar. Vi Med hjälp av stora rörliga speglar som följer solens rörelse över himlen under dagen kan man koncentrera solljuset till de rör som går i centrum av speglarna, och som är fyllda med en speciell olja. Denna olja värms upp till 350-400 grader, och hälften av oljan leds sedan in i ett vanligt kondenskraftverk som tillverkar el via ångturbiner under dagtid. Den andra hälften av den heta oljan leds genom stora cisterner med smält salt, som magasinerar värmen (en saltcistern syns längst ned till höger). På kvällen när solen gått ned kan sedan kraftverket köras med full effekt genom att man tar vara på värmen i saltcisternerna. Man kan på detta sätt även producera el vid mulet väder.



Den el man producerar får man sälja för 36 cent per kWh, dvs runt 3.50 till 4 kronor. Det är ju ett oerhört bra pris man får för sin el, långt över det spanska elpriset till konsument. Detta är spanska statens sätt att stödja solkraftproduktionen. I övrigt var solkraftverkets guide noga med att påpeka att man inte får några andra subventioner från vare sig spanska staten eller EU. Fast jag tycker ju förståss att subventionerna är synnerligen generösa som de är. Kanske är detta förutsättningen för att denna typ av solenergi ska kunna utvecklas i större skala.





2010-10-29 Över Sierra Nevada på väg till solkraftverket Andasol



I går tog jag och två andra föräldrar och fem elever en ordentlig biltur tvärs över Sierra Nevada över till andra sidan av bergsmassivet. På krönet av Sierra Nevada går vägen genom en ravin på över 2.000 meters höjd. När man sedan kör ned på den norra sidan av bergsmassivet ser man den stora högslätten kring Granada breda ut sig, och där ligger Europas största solkraftverk, Andasol. Redan på vägen ned ser man den gigantiska solkraftanläggningen som täcker en stor yta på slätten nedanför, strax utanför Guadix.

Jag har skrivit om Andasol tidigare på bloggen, och inför min resa till Spanien skickade jag en förfrågan till solkraftverket och frågade om vi kunde få göra ett studiebesök. Och då fick jag en officiell inbjudan från solkraftverket.





2010-10-27 Vissa sågningar tar man med jämnmod

Årets alla motioner är nu inlämnade, jag återkommer om dessa. Men en har redan väckt uppmärksamhet. Jag upprepar ett förslag från föregående mandatperiod om att Systembolagets monopol bör upphöra och att licensierade livsmedelsbutiker bör få rätt att sälja öl och vin. Läs hela motionen här.

I ett pressmeddelande från Nykterhetsrörelsens Ungdomsförbund sågas min motion i skarpa ordalag, och man skriver att "Dagens diss går till moderaten Jan Ericsson som i sin motion (2010/11:M1036) vill skrota Systembolaget och införa licenserade butiker.//Det finns problem redan idag med unga som får tag på alkohol. Är hans lösning att ge dem ännu fler ställen att köpa ut från? Det låter som fyllesvammel. Vill man fortsätta ha en seriös profil i alkoholfrågan måste moderaterna ta avstånd från Jan Ericsons förslag.

Hej och hå. Ungdomens Nykterhetsförbund må vara alldeles nyktra, men läsa klarar dom tydligen inte ändå. I min motion föreslår jag ju inte alls att Systembolaget ska skrotas, tvärtom föreslår jag att de licensierade butikerna endast ska få sälja öl och vin. Starkspriten ska Systembolaget fortfarande ha monopol på. Jag föreslår samtidigt att kontrollen av hur butikerna sköter ålderskontrollen butikerna ska bli hårdare än idag och att de butiker som inte sköter sig ska få sin licens indragen.

Angreppet från Ungdomens Nykterhetförbund tar jag med jämnmod. Vi har helt enkelt fullständigt olika syn på saken. Jag tycker att vi måste myndigförklara svenska folket även när det gäller alkoholfrågorna. Samtidigt vill jag skärpa tillsynen av butikerna för att minska risken för försäljning till minderåriga. Men om man sköter sig när det gäller åldergränserna för mediciner, spel, tobak och folköl så ser jag inget skäl till varför man inte skulle få sälja även starköl och vin till vuxna myndiga människor.



2010-10-27 Rödgrönt samarbete har redan fallit samman

Så nås jag av nyheten att Mona Sahlin nu bekräftat att det organiserade samarbetet mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern redan tagit slut. Officiellt "tar man en paus tills vidare".

Jag är inte förvånad. Ingen har väl trott att samarbetet skulle överleva en valförlust. Och det visar sig nu tydligt att samarbetet hela tiden varit motvillig kosmetika för att försöka vinna valet. Samarbete bygger på samsyn i viktiga frågor. De rödgröna har helt olika syn på många stora och viktiga frågor, och då blir det i längden svårt att hålla ihop. De rödgröna förberedde inte heller sitt samarbete på det noggranna sätt som Alliansen gjorde, och man har inte heller den ideologiska samsyn som de fyra Allianspartierna har. Dessutom tycker partierna och deras respektive väljare inte särksilt bra om varandra. I det läget är ett organiserat samarbete väldigt svårt att hålla ihop. Miljöpartiet vill dessutom givetvis försöka ta vara på sin egen valframgång, medan S och V har en jobbig valförlust bakom sig. Jag tror att den "paus" i samarbetet som de rödgröna talade om igår blir väldigt lång.

Det finns bara en Allians och det finns bara ett regeringsalternativ i Sverige som kan fungera. Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna har ett stort ansvar att leda landet kommande fyra år. Samarbete i enskilda frågor med andra partier lär dyka upp av och till, men Alliansen är numera den tydliga och trygga basen för svensk politik



2010-10-26 Sierra Nevada





Dagens utflykt gick upp i bergen. Vi körde så långt upp vi kunde komma, och gick sedan upp ännu en bit till ca 2.150 meters höjd. Vägarna är klart hyfsade, men det där med vägräcken tar man inte så allvarligt på. Trots att stupet vid sidan av vägen är gott och väl en kilometer eller mer i fritt fall...



På väg upp till toppen passerade vi 2.111 meters höjd, dvs samma som toppen på Sveriges högsta berg, Kebnekaise. Här visar GPS:en 2.110 meter. Och vi körde bil hela vägen upp! Från denna topp är utsikten fantastisk. I fjärran syns Medelhavet blänka och när vädret är perfekt kan man tydligen se de höga bergen i Afrika från denna punkt.



2010-10-26 Framme i Pitres i Sierra Nevada

Klockan halv fem i natt kom vi fram till vårt lilla hotell i bergsbyn Pitres på sydsluttningen av Sierra Nevada i södra Spanien. Här ska jag tillbringa en vecka tillsammans med elever, lärare och föräldrar från Sätilaskolan. Detta som en del av ett gemensamt projekt, TEN, mellan Sätilaskolan och skolan i Pitres, som tillsammans äger och sköter ett observatorium på höjderna ovanför byn. Vi är totalt 7 elever, fem medföljande föräldrar, och en lärare som är med på resan. För egen del är det helt och hållet en privatresa som medföljande förälder till min son. Det känns bra att kunna följa med på detta, och det blev möjligt eftersom det inte var några inplanerade voteringar i riksdagen denna vecka. Och även om det inte är en tjänsteresa är det självklart spännande att följa detta skolprojekt, inte minst nu när jag är ledamot av utbildningsutskottet. Jag kommer också att passa på att göra några andra saker med koppling till mitt riksdagsuppdrag under veckan, mer om detta senare. Det finns gott om tid för aktiviteter på dagarna eftersom allt arbete med teleskopen sker nattetid. Fast det blir inte så där väldigt tidiga morgnar förståss.



När vi vaknade i morse möttes vi av denna vy. Efter frukost var det dags för ett första besök på observatoriet.



Nedan Erik Odell, lärare på Sätilaskolan och en av de viktigaste eldsjälarna bakom TEN-projektet. På sista bilden ser man byn Pitres uppifrån Sierra Nevada. I bakgrunden syns den sista bergskedjan söder om Sierra Nevada, och sedan tar kustremsan och Medelhavet vid.





2010-10-24 Kastrering av smågrisar utan bedövning snart förbjudet?

En av mina inlämnade motioner denna höst handlar om ett förbud mot kastrering av smågrisar utan bedövning. I Sverige drabbas 1,5 miljoner smågrisar av detta mycket smärtsamma ingrepp varje år. Redan 2001 enades Sverige och en rad andra EU-länder om att den smärtsamma kastreringen ska upphöra. Flera länder inom EU har infört ett förbud mot kastering utan bedövning, och detta har även Norge gjort även om man står utanför EU. I min motion föreslår jag att Sverige går samma väg. Att kastrera smågrisar utan bedövning strider givetvis mot andan i den svenska djurskyddslagen.

I dag läser jag plötsligt en oväntad nyhetsnotis om att Jordbruksverket föreslår att veterinärer ska få rätt att skriva ut bedövningsmedel som djurhållarna själva ska få ge efter att ha gått en kurs. Fram tills nu har djurägarna varit tvungna att anlita veterinärer om man vill bedöva grisarna, vilket ansetts dyrt och svårt att administrera. Det nya förslaget verkar därför mycket förnuftigt. Jordbruksverket säger också att det också kan bli aktuellt med ett förbud mot kastrering av obedövade grisar.

Jag kan därmed konstatera att min motion - som blev färdigställd så sent som i förra veckan - delvis är tillgodosedd redan innan den ens hunnit behandlas i miljö- och jordbruksutskottet. Men det verkar ju trots detta behövas mer opinionsbildning för att det ska införas ett generellt förbud mot kastrering utan bedövning, så en liten betydelse kan kanske motionen få trots allt?



2010-10-24 Naivt om illegala vapen och skottlossning i Malmö

Jag konstaterar att Ilmar Repalu, S-kommunalråd i Malmö, försöker använda skottlossningen i Malmö som ett sätt att komma åt justitieminister Beatrice Ask (M). Inte så förvånande kanske, och han har väl ett behov av att rikta sin ilska över situationen i Malmö mot någon annan än sig själv som högste politiker i staden. Men när han gör frågan om straffsats för innehav av illegala vapen till den viktigaste frågan så tycker jag faktiskt han är lite naiv. Det är väl för övrigt första gången på länge som man hör en socialdemokrat efterfråga hårdare straff. Oftast har det i stället låtit tvärtom när Alliansen de senaste åren skärpt en del straffsatser och tillämpningen av de straffsatser som finns. Jag avvisar inte tankarna på hårdare straff även för vapenbrott, men det är väl knappast lösningen på problemen i Malmö. Den eller de som ägnar sig åt vansinnesskjutning mot obeväpnade människor hade knappast avskräckts av en hårdare straffsats för innehav av illegala vapen. De brott man gör sig skyldig till när man skjuter någon är självklart betydligt allvarligare än själva vapeninnehavet. Och polisens problem just nu är ju knappast att domstolarna borde döma personerna i fråga hårdare för illegalt vapeninnehav utan att överhuvudtaget hitta förövarna.

Repalu klagar också över att Malmö har för få poliser. Jag tycker han ska vara tacksam att Alliansregeringen ökat antalet poliser så kraftigt under de senaste fyra åren. Det var Ilmar Repalus eget S-parti som rustade ned polisen, så det är i vart fall definitivt inte Beatrice Ask som bär skulden för detta.

Det som händer just nu i Malmö är både fruktansvärt och skrämmande. Men att göra partipolitik av saken känns ganska fånigt. Särskilt som Repalu kastar sten i glashus när han angriper den regering som börjat arbetet med att rusta upp det rättssamhälle som Socialdemokraterna förstörde under sin tid vid makten.



2010-10-23 Jag tänker stå upp för vårdnadsbidraget även om KD tvekar

I går kom det förvånande beskedet från Göran Hägglund att Kristdemokraterna överväger att släppa kravet på utvidgning av vårdnadsbidraget (även om man vill att dagens vårdnadsbidrag ska få finnas kvar). Jag blev minst sagt förvånad över att KD på detta sätt skulle släppa en av sina viktigaste profilfrågor. Motivet är ännu konstigare, nämligen att man vill ompröva sin politik efter fyra raka förlustval. Att kasta bort sin kanske allra viktigaste profilfråga som har sympati i breda väljargrupper, även utanför kristdemokraterna, verkar i mitt tycke vara en mycket tveksam idé.

För egen del fortsätter jag försvara vårdnadsbidraget, tillsammans med många andra moderater, inte minst på lokalnivå i ett stort antal kommuner. Jag har aldrig upplevt att moderata väljare har några invändningar mot att moderater driver denna fråga, tvärtom upplever jag ett oerhört starkt stöd för mitt engagemang och att det även drar röster till Moderaterna. Att Moderaternas partiledning är mer tveksamma och ibland påpekar att vårdnadsbidraget hotar arbetslinjen eller är negativt för jämställdheten tar jag med jämnmod. Det handlar ju om att ett begränsat antal småbarnsföräldrar kanske är hemma något extra år med sina små barn, och under tiden släpper in en vikarie på jobbet. Jag tycker hotet mot arbetslinjen känns en smula överdrivet. Om vårdnadsbidraget kan bidra till att bara några barn med särskilda behov kan erbjudas en lugnare uppväxtmiljö än förskolan när de är små så är det en vinst för hela samhället. Samma sak om små barn på landsbygden, där föräldrarna pendlar långt till jobbet, kan slippa vistas i förskolan 10-11 timmar per dag. Vårdnadsbidraget är dessutom en rättvisefråga och bygger på att vi respekterar svenska kvinnors och mäns egen fria vilja. Det väger för mig alltid tyngre än matematiskt och politiskt korrekt jämställdhet.

Bland mina riksdagsmotioner detta år finns därför en motion som föreslår att kommunerna ska få frihet att själv avgöra vårdnadsbidragets storlek. Den kommun som vill betala ut mer än dagens 3.000 kronor per månad tycker jag borde få göra detta, så länge summan inte ligger högre än kommunens kostnad för en genomsnittlig förskoleplats. I en glesbygdskommun med flera mil till närmaste förskola kan det vara bra både för kommunen och den enskilde om man kan erbjuda ett högre vårdnadsbidrag som gör det möjligt för fler att stanna hemma lite längre tid. Hela Sverige ser faktiskt inte ut som Stockholms innerstad.

Det ska bli spännande att höra vad riksdagens kristdemokrater tycker om min motion.



2010-10-22 Svensk politik kostar 16 miljarder per år

Tidningen Dagens Samhälle har försökt beräkna den samlade kostnaden för alla svenska politiker i kommun, landsting, riksdag, regering och i EU, alla politiska tjänstemän, alla anställda tjänstemän som arbetar med att bereda och hantera den politiska apparaten och de beslut som politikerna ska fatta. Samt kostnaderna för att hålla val till kommuner, landsting/regioner, riksdag och EU-parlament och det partistöd som betalas ut. Totalt uppgår då kostnaderna för det politiska systemet enligt Dagens Samhälle till ca 16 miljarder per år, eller ungefär 1.777 kronor per svensk. Samtidigt visar tidningen att denna kostnad faktiskt bara utgör 1,1% av de samlade utgifterna för stat, kommuner och landsting, som tillsammans förbrukar 1.491 miljarder per år (2009).

Men oavsett hur man räknar finns det bara en sak som kan försvara kostnaden och det är att medborgarna upplever att politikerna och de politiska tjänstemännen på alla nivåer tar kloka beslut som underlättar människors vardag, utvecklar samhället till det bättre och inte försöker styra i detalj över människors liv. Glädjande nog visar valundersökningarna att svenska folkets förtroende för politikerna ökat den senaste mandatperioden under Alliansens styre, och att intresset för politik också ökat. Samtidigt upplever jag att många väljare upplever att politikerna alltför ofta tar beslut som krånglar till livet för människor och gör det dyrare att leva. Om politikerna bara hade viljan så skulle vi kunna släppa ifrån oss väldigt mycket av den politiska makten och kontrollen och lämna tillbaka beslutanderätten till de människor som berörs. Då skulle politiken kosta mindre samtidigt som medborgarna kanske blev ännu mer nöjda med politikerna?



2010-10-22 Det går inte att lagstifta om sunt förnuft

Gårdagens TV-debatt följde upp Uppdrag Gransknings program om socialtjänsten i Mark. I debatten diskuterades främst behovet av en starkare lagstiftning till skydd för barnen, där fokus på barnkonventionen borde stärkas. Jag delar denna åsikt, och vet även att regeringen gjort en del sedan valet 2006, och att arbetet fortsätter. Det är inte heller uteslutet att jag själv kommer att ta olika initiativ i denna fråga.

Samtidigt kan jag konstatera att Socialstyrelsen i sin granskning av Marks kommun bland annat anmärker på att beslut inte tagits på ett rättssäkert sätt och att skriftlig motivering och underlag för beslut saknas, trots att lagen kräver detta. Det är alltså ganska tydligt att tjänstemännen inte ens följt de lagar och regler som redan finns. Fler och tydligare lagar är säkert alldeles utmärkt och kan stärka barnens rätt - på papperet. Men det krävs då också att de som arbetar med dessa frågor också följer lagarna! Och att de ansvariga politikerna har tillräcklig insyn i verksamheten och följer upp att lagar och regler efterlevs.

Dessutom finns det i alla ärenden som rör människor - det må gälla sjukförsäkring eller omhändertagande av barn - en gråzon där det goda personliga omdömet hos handläggaren blir helt avgörande för vilka beslut som tas och hur dessa beslut upplevs av den som berörs. Man kan välja att vara medmänniska eller att vara paragrafryttare, man kan välja att se den människa som berörs och ta ett steg tillbaka när man känner att det blivit fel, eller så kan man låta prestigen styra. Det går faktiskt inte att lagstifta om sunt förnuft!



2010-10-21 Värre än väntat

Jag kan utan att överdriva säga att jag fått ganska kraftfulla reaktioner från de av mina riksdagskolleger som såg gårdagens program i Uppdrag Granskning om Socialtjänsten i Mark. För min egen del var det väl kanske inte så mycket nyheter, men några saker verkar faktiskt vara ännu värre än jag tidigare haft klart för mig.

För det första föreskriver lagen att de som berörs av en utredning i frågor som rör omhändertagande av barn ska ha möjlighet att lämna sina synpunkter och bemöta det som påstås, men detta har tydligen fosterföräldrarna nekats i det aktuella fallet. Man har tydligen även nekats rätten att lägga fram sin sak inför Socialnämnden. Ännu mer anmärkningsvärt är att tjänstemän inom Socialtjänsten verkar ha förklarat fosterföräldrarna som olämpliga utan att ens ha besökt familjen och sett hur barnen har det, och trots att socialtjänsten i Vara som tidigare haft hand om ärendet inte haft några klagomål på familjen. Man har även påstått att personalen på barnens förskola haft kritiska synpunkter på fosterföräldrarna, vilket förskolans verksamhetsansvariga tydligt dementerade i gårdagens program. Allt detta väcker allvarliga frågetecken. Och ovanpå alltihop finns det osmakliga sättet att omhänderta barnen från sina fosterföräldrar utan någon som helst förvarning i samband med umgänget med den biologiska mamman. Barnen har nu tvingats bo i tillfälligt jourhem och sedan i ännu en fosterfamilj. Det kan ju knappast vara i linje med barnens bästa om det inte fanns några brister i den tidigare fosterfamiljen.

I programmet påstods också att åklagaren inlett förundersökning om brott, mot socialtjänsten/socialnämnden i Mark. Detta har jag idag fått bekräftat från åklagarmyndigheten i Borås. Även om detta givetvis inte alls behöver leda till att någon fälls för brott så är det ganska uppseendeväckande.

Ju mer man tar del av detta ärende, ju mer uppenbart är det att det inte bara är kommunens tjänstemän som har agerat fel, utan att det också finns ett stort ansvar hos socialnämndens politiska ledning. Man har vetat betydligt mer än man låtsats om, och fått tydliga signaler om att saker inte stått rätt till, men ändå inte agerat tillräckligt kraftfullt. Det är ganska naturligt att både ordföranden för nämnden och ordföranden för socialutskottet redan har avgått. Dessa två personer bär det absolut största politiska ansvaret för det som hänt.



2010-10-20 Tretton friska miljarder

Jag har fått flera frågor om vad regeringens budgetproposition egentligen innehåller. Svaret är att det mesta är identiskt med det som Alliansen utlovade före valet. Totalt satsas 13 miljarder kronor, vilket är vad regeringen anser sig kunna disponera om man inte ska äventyra statens finanser.

De viktigaste satsningarna är:
* ytterligare åtgärder för att motverka arbetslöshet och främja integration
* extra tillfälligt höjt statsbidrag till kommunerna så att de kan trygga välfärden
* extra satsningar på forskning, utveckling och innovationer för att främja tillväxten
* satsningar på grundskolan
* satsningar för att öka tillgängligheten och kvalitén inom sjukvården och äldreomsorgen.
* skattesänkningar för pensionärerna för att motverka sänkta pensioner.

Mer om detta efterhand som de olika delarna behandlas i riksdagen.



2010-10-19 Sverige är i krig

På bara några dagar har en svensk soldat dödats och två sårats allvarligt i Afghanistan. Dödsfallet är därmed det femte som drabbat svenska soldater i landet. Allt fler börjar inse att Sverige faktiskt är i krig - mot terrorismen. Samtidigt blir diskussionen allt intensivare om det är rimligt att skicka svenska soldater på dessa mycket farliga uppdrag.

De svenska soldater som tjänstgör i Afghanistan är väl medvetna om riskerna. De som tjänstgör i Afghanistan har frivilligt avstått från sin egen trygghet för att försöka skapa trygghet åt andra. De förtjänar stor respekt. Trots att de är välutrustade och välutbildade tjänstgör de med livet som insats. Många svenska soldater drivs av en vilja att uträtta något positivt i ett annat land. Svenska Dagbladet berättade igår att inget tyder på att dödsfall avskräcker soldater från utlandstjänst, tvärtom var det så att efter att två svenska soldater dog 2005 ökade intresset dramatiskt för att delta i förbanden där de stupade ingick.

I en debattartikel, även den i Svenska Dagbladet, berättar Stefan Olsson, forskare vid FOI, om tre stora studier som just gjorts om vad befolkningen i Afghanistan tycker. Enligt dessa studier är en majoritet av afghanerna oroade över säkerheten i landet och de flesta är positiva till de Nato-ledda styrkorna. Även Afghanistans regering vill att Nato-styrkorna ska vara kvar, liksom ett antal frivilligorganisationer, exempelvis Svenska Afghanistankommittén. FN:s säkerhetsråd tog nyligen beslut om förnyat stöd för insatsen i Afghanistan, som idag omfattar 47 länder. Ska Sverige backa ur en FN-sanktionerad insats på grund av att man angrips militärt, eller ska man stå upp för FN-mandatet? Är det inte i själva verket så att angreppet mot de svenska soldaterna just visar att de svenska styrkorna behövs i landet, och att svenska soldater faktiskt vågar röra sig i områden som inte är helt säkra, just för civilbefolkningens skull?

Sverige satsar redan stort på bistånd till Afghanistan, det är ett av våra viktigaste biståndsländer. Sverige har dessutom öppnat en ambassad i Kabul. Vi hjälper afghanerna med uppbyggnad av polis, rättsväsende, utveckling mot demokrati och allmänna val, och trygg tillgång till skolor och sjukvård. Under FN-insatsen i Afghanistan har andelen afghaner som har tillgång till sjukvård ökat från 8% till 80%! Och idag går 2,5 miljoner barn i skolan, jämfört med praktiskt taget inga tidigare. Vad händer om Sverige och andra länder drar sig ur insatsen? Utöver att lokalbefolkningen givetvis kommer att drabbas hårt måste man ställa frågan om hur skulle säkerheten i världen skulle påverkas om Talibanerna tar kontrollen över hela Afghanistan och låter terrorister träna i landet för att sedan angripa länder i Europa eller Nordamerika? Och om det är för farligt för svenska soldater att vistas i Afghanistan, hur ska då obeväpnade och helt oskyddade biståndsarbetare kunna arbeta där? Alla dessa frågor måste finnas med i diskussionen.

För egen del tycker jag att Sverige ska stanna i Afghanistan utan någon bestämd tidsgräns för insatsen. Detta både för afghanernas skull och för att inte försämra tryggheten i resten av världen. Vi ska se till att våra soldater har den allra bästa utrustningen och det är viktigt att förstärka med svenska ambulanshelikoptrar som kan vara en resurs även för andra deltagande länder. Om inte svenska folket och svenska politiker är beredda på att svenska styrkor i en FN-insats kan bli angripna måste vi rimligen ta konsekvenserna av detta och i framtiden tacka nej till all förfrågan om att delta i internationella fredsuppdrag. Man kan helt enkelt inte villkora ett deltagande med att svenska soldater inte får utsättas för angrepp.



2010-10-18 Lagförslag om ny lärarlegitimation med viktigt undantag

I dag presenterar utbildningsminister Jan Björklund en proposition om krav på lärarlegitimation i den svenska skolan. Lärarlegitimation införs från 2012 och innebär att enbart legitimerade lärare får fastanställas och enbart legitimerade lärare får sätta betyg. Detta sker samtidigt som en ny lärarutbildning införs och det dessutom blir mer resurser för lärares fortboldning.

För att få legitimation ska en lärare eller förskollärare ha examen och därefter ha visat sig lämplig för yrket under en introduktionsperiod på minst ett år. En mentor, som är legitimerad, ska ge råd och stöd under introduktionsperioden. Legitimationerna ska utfärdas av Skolverket. En lärare eller en förskollärare kommer att bli behörig för viss verksamhet eller vissa skolformer, årskurser och ämnen. Endast legitimerade lärare och förskollärare får fastanställas och enbart de legitimerade får sätta betyg. Reglerna införs dock stegvis av hänsyn till dagens fastanställda obehöriga lärare, och kommer att gälla fullt ut först från 2015.

Ett problem med förbud att fastanställa lärare utan legitimation som jag själv pekat på vid upprepande tillfällen är att många duktiga lärare på yrkesutbildningar är experter inom sitt yrkesområde men saknar lärarbehörighet. Jag har varit orolig för att viktig yrkeskompetens skulle offras om man krävde behöriga lärare inom alla områden. Nu görs ett viktigt undantag just för yrkeslärare där just yrkeskunskapen tillåts väga tyngre än lärarlegitimationen när man anställer en lärare. Dessa lärare ska kunna anställas utan legitimation, men i stället få pedagogisk vidareutbildningar av sin arbetsgivare. Detta känns som ett rimligt sätt att hantera problemet och garantera att elever på yrkesprogram får en utbildning av yrkeslärare som är kunnig och uppdaterad inom sitt yrkesområde, men som också måste genomgå pedagogisk utbildning.

Kravet på lärarlegitimation kommer rimligen att öka statusen på läraryrket och locka de allra duktigaste att bli lärare. På sikt tror jag också att lönerna kommer att stiga. Duktiga och engagerade lärare är helt avgörande för skolans framtid och därför tycker jag dagens proposition är ett mycket viktigt steg. Nu ska vi analysera lagförslaget i Utbildningsutskottet innan riksdagen tar sitt beslut. Det blir sannolikt mitt allra första ärende som ny ledamot i Utbildningsutskottet.



2010-10-16 I Hans Nyhages fotspår...

Vid de första mötena med Utbildningsutskottet i veckan upptäckte jag ett intressant foto på väggen där alla tidigare utskottsordförande finns på bild. Fotot var på Hans Nyhage, moderat ordförande i utbildningsutskottet 1993-94 under Carl Bildts regering. Hans Nyhage var invald i riksdagen från vår valkrets, och bodde då i Kinna. Vid mitt första val efter att jag flyttat tillbaka till Ubbhult 1991 var Hans Nyhage den jag själv röstade på i riksdagsvalet, eftersom min röst givetvis gick till moderaterna. Inte kunde jag väl ana då att jag en dag själv skulle bli ledamot i det riksdagsutskott där han tidigare varit ordförande.

Jag träffar Hans Nyhage emellanåt när han besöker riksdagens veterandagar. Han brukar alltid leta upp mig och hälsa. Vi hörs ibland också via e-post eller telefon. Idag är Hans 86 år och bor i Halmstad. Han är fortfarande lika intresserad av politik och samhällsfrågor.

Jag är stolt och hedrad av att gå i hans fotspår som ledamot av Utbildningsutskottet. Hans bild hänger för övrigt som av en händelse alldeles bakom min stol i utskottsets sessionssal....






2010-10-16 Bodströms generösa offer

Thomas Bodström skriver på sin blogg att han inte tänker ansöka om inkomstgaranti med anledning av att han lämnar riksdagen. Vissa beskriver det som storsint av Bodström att så "generöst att avstå från den inkomstgaranti han har rätt till". Men då missar man att inkomstgarantin bara gäller för den avgångne riksdagsledamot som saknar annan inkomst eller har en inkomst som är lägre än 80% av riksdagsarvodet, dvs idag ca 44.800 kronor per månad. Endast då får man fylla upp med inkomstgaranti upp till denna nivå.

Enligt SVT:s valpejl hade Thomas Bodström en årsinkomst på 2 025 836 kronor vid senaste taxeringen, dvs drygt 168.000 kronor per månad. Han är ju både välavlönad advokat, säljer böcker, sitter i riksdagen och ägnar sig åt lite av varje. Jag missunnar honom inte att tjäna pengar, tvärtom, men även om man räknar bort riksdagsarvodet ligger hans inkomst långt över gränsen och han hade rimligen inte fått en krona i inkomstgaranti om han hade ansökt. Bodströms chans att få inkomstgaranti var med andra ord ungefär lika liten som hans chans var att få tjänstledigt ett halvår för semster i USA.
I det läget är det kanske inte så uppseendeväckande generöst eller storsint att låta bli att ansöka som det framställs i vissa media...



2010-10-15 Varför vill oppositionen svika flickorna i Afghanistan?

I dag har jag och min nya utskottsordförande i Utbildningsutskottet, Margareta Pålsson, ett gemensamt debattinlägg om den svenska närvaron i Afghanistan, där vi med ett exempel från verkligheten beskriver hur viktigt det är att Sverige fullföljer sitt uppdrag i Afghanistan. Artikeln har rubriken Vem tar ansvaret för Najiba? Den handlar om en verklig afghansk skolflicka, 10 år gammal, som beskrivs i Rädda barnens årsrapport. Utan svenska soldater på plats kommer hon inte längre att kunna gå i skolan.

Varför vill den samlade oppositionen (S, MP, SD och V) ta hem de svenska soldaterna innan uppdraget är slutfört?



2010-10-15 Generösa tidningar stödjer Världens Barn med gratisannonser

Både Markbladet och Borås Tidning fick frågan av mig, i min egenskap av Markambassadör för insamlingen, om de kunde tänka sig att bjuda på lite utrymme i sina tidningar för att marknadsföra insamlingen för Världens Barn. Och båda erbjöd generöst en stor gratisannons som publicerades igår i Markbladet och idag i Borås Tidning.

I kväll är den stora TV-galan för världens barn, och jag uppmanar alla som följer min blogg att lämna ett bidrag. Alla uppgifter om hur man kan lämna sitt bidrag finns i annonsen.





















2010-10-14 Allt detta slipper vi

Jag återkommer efterhand med detaljer från regeringens budgetproposition för kommande år. Det mesta handlar om uppfyllande av vallöftena och är ganska väl känt. Men det är också intressant att analysera vad Alliansens valseger innebär att vi inte kommer att råka ut för (om inte de rödgröna får med sig Sverigedemokraterna på enskilda förslag förståss). Några exempel på vad vi slipper:

Vi slipper en oansvarig ekonomisk politik och försämrade offentliga finanser
Vi slipper höjd skatt på arbete för över tre miljoner löntagare
Vi slipper dubblerade arbetsgivareavgifter för unga anställda
Vi slipper en lag om rätt till heltid för alla, vilket skulle gjort många deltidsanställa arbetslösa
Vi slipper att möjligheten att säsongsanställa försvåras
Vi slipper kilometerskatt på lastbilstransporter som hade hotat många arbeten och gjort de flesta varor dyrare
Vi slipper en onödig och stor bensinskattehöjning
Vi slipper ett avskaffande av RUT-avdraget
Vi slipper återinförd förmögenhetsskatt som skulle drivit riskkapital ur landet
Vi slipper höjd fastighetsskatt
Vi slipper en tvångskvotering av föräldraförsäkringen
Vi slipper att vårdnadsbidraget avskaffas
Vi slipper ett förtida avveckling av kärnkraften med stigande energipriser som följd
Vi slipper ytterligare miljardbesparingar på försvaret
Vi slipper att valfriheten inom vården begränsas
Vi slipper att alla elever i gymnasieskolan ska tvingas läsa in högskolebehörighet
....och inte minst - vi slipper ha en gammal kommunist som Lars Ohly som minister

Det var allt ganska skönt att det inte blev ett regeringsskifte.



2010-10-14 Bodströms ego är nog för stort för den svenska riksdagen

Thomas Bodström (S) väckte ju viss uppmärksamhet när han bara drog iväg från Riksdagen efter valet utan att ha fått ledigt, och därmed utan att ha någon ersättare. Detta bidrog till att Alliansen vann omröstningen om ny talman. Vi i Alliansen tackar givetvis för detta passiva stöd, men jag har förstått att de egna partivännerna var måttligt roade.

Nu har också Bodströms ledighetsansökan avslagits. Enhälligt, dvs samtliga riksdagens gruppledare och talmannen är överens. Regelverket är tydligt, Bodströms barn är inte så små att han kan få föräldraledigt i ett halvår.

Bodströms magsura kommentar är att "Beslutet kommer att innebära att det blir svårare för unga människor att kombinera sitt politiska arbete med familjen. Med tanke på att det knappast är ett överskott av unga människor som vill engagera sig i politiken är det tråkigt".

Jag tycker Bodström underskattar sin egen ålder en smula. Unga riksdagsledamöter med små barn får föräldraledigt i ett år eller mer, precis som på alla andra arbetsplatser. Men Bodström är, i likhet med mig själv, inte så ung längre, utan 48 år. Och barnen är stora och går i skolan. Då finns tydliga begränsningar i rätten att vara föräldraledig, både i riksdagen och på andra arbetsplatser. Som jurist tycker man ju att Bodström borde ha kollat regelverket innan han bestämde sig för att "ta ledigt". Inte bara rest iväg utan att ha beviljad ledighet och därmed satt sina partivänner i klistret. Och om nu Bodström värnar så mycket om de egna väljarna tycker man ju att han skulle sett till att ha en ersättare på plats innan han reste i stället för att i efterhand klaga för att han inte fått en särskild gräddfil till ledighet som ingen annan kan få.

Om Bodström lämnar riksdagen blir det nog ingen större förlust. Bodströms ego är nog helt enkelt för stort både för den svenska riksdagen och för det egna partiet.



2010-10-14 Klargörande rapport om de "utförsäkrade"

I en gemensam rapport från Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, som redovisas i media idag framkommer flera intressanta saker. Av de ca 18.000 personer vars sjukpenningdagar tagit slut vid årsskiftet är det 55% som finns kvar i sjukförsäkringen eller har återvänt dit efter introduktionsprogrammet hos Arbetsförmedlingen. Detta beskrivs av vissa som ett misslyckande - jag tycker det är precis tvärtom. Uppenbarligen fanns det ingen "stupstock" och pratet om "utförsäkring" faller platt när man ser dessa siffror. De som inte kunde gå vidare mot arbete fick behålla eller har återfått sin sjukpenning - precis som vi lovade.

Resterande 45% är inskrivna hos Arbetsförmedlingen och en fjärdedel av dessa har redan fått arbete med eller utan stöd. Detta visar att många av de tidigare långtidssjukskrivna faktiskt hade arbetsförmåga och kunde ta steget tillbaka till arbetsmarknaden och inte skulle gå sjukskrivna.



2010-10-13 Klart med maktskifte i Marks kommun

Sent i går kväll hade jag ett trevligt samtal med Marks tillträdande kommunstyrelseordförande Margareta Lövgren och fick beskedet att det nu är klart att Alliansens och Miljöpartiets samarbete fortsätter och att man tar över ansvaret för styret av Marks kommun. Våra fem partier har samarbetat ända sedan 2002 när jag var gruppledare för den styrande majoriteten. Den föregående mandatperioden har vi samverkat i opposition, och nu blir det alltså som styrande minoritet i kommunen.

Marks kommun får nu sin första moderate ordförande för kommunstyrelsen, och det är givetvis oerhört kul. Margareta Lövgren blir samtidigt den första kvinnan i kommunens historia som innehar denna post.

Markbygdspartiet med Henry Sandahl i spetsen är upprörd för att hans parti inte får vara med i majoriteten. Jag kan bara konstatera att detta skulle han tänkt på innan han lämnade sexpartimajoriteten strax före valet 2006. Då visade han mycket klart att Markbygdspartiet var ett oppositionsparti och att man inte klarade att ta ansvar i en styrande koalition. Jag tycker inte det är så märkligt att de fem partier som ingår i den nya ledningen tycker att det känns tveksamt att ta in Markbygdspartiet i en styrande majoritet. Markbygdspartiet gick under valrörelsen ut och sa att man är det enda oppositionspartiet i Mark och har den senaste mandatperioden upprepade gånger angripit alla andra partier i svepande och ibland mycket orättvisa beskyllningar för både det ena och det andra. Att man sedan direkt efter valet tror att man kan få ingå i en majoritet tillsammans med de partier man angripit så hårt är lite väl optimistiskt. Henry Sandahl måste inse att som man bäddar får man faktiskt också ligga. Nu får Markbygdspartiet bekänna färg kommande år och visa om man är beredda att ta ansvar eller bara är populister.



2010-10-12 Första Alliansgruppmötet denna mandatperiod



I dag hade Allianspartierna sitt första gemensamma gruppmöte denna mandatpariod. Partiledarna började med att reflektera lite över valresultatet och det parlamentariska läget och vilka stora frågor som finns på dagordningen kommande fyra år. Därefter var det dags för Finansminister Anders Borg att föredra budgetpropositionen lite mer utförligt. Sedan blev det lite traditionellt mingel med vin och jordnötter tillsammans med många av ministrarna. På vänstra bilden Allianspartiernas fyra gruppledare, Anna Kinberg Batra (M), Roger Tifense (C), Mats Odell (KD) och Johan Persson (FP)



2010-10-12 Från kris mot full sysselsättning

I dagens budgetdebatt presenterades Alliansregeringens ekonomiska politik för kommande år. Det mest är redan känt, eftersom det var denna politik vi gick till val på. Finansminister Anders Borg, som jag fångade på bild i kammaren strax före debatten, framhöll att regeringens politik inriktas på att stötta återhämtningen av den svenska ekonomin. Svensk ekonomi utvecklas just ny mycket starkt och återhämtningen sker på bred front. Samtidigt varnade finansministern för att det kan komma nya kriser framöver eftersom många länder i Europa har stora obalanser i sin ekonomi, och banksystemet i Europa är fortfarande pressat.

Mycket av Anders Borgs anförande handlade om fortsatt ordning och reda i de offentliga finanserna. Regeringens främsta mål är att föra Sverige tillbaka till full sysselsättning. Vi fortsätter därför att arbeta för att stärka arbetslinjen och minska utanförskapet samt att värna den offentligt finansierade välfärden.

Jag återkommer med en mer omfattande sammanfattning av innehållet i budgeten i kommande blogginlägg



2010-10-11 Fler LO-medlemmar röstade på Moderaterna

Nedanstående text och bilder har jag scannat in från senaste numret av LO-tidningen (nr 7 2010). Det visar valresultaten för medlemmarna inom LO, TCO och SACO. Inom både TCO- och SACO-grupperna är Moderaterna klart största parti, och Alliansen har en mycket stor majoritet. Bland LO:s medlemmar finns det däremot mycket kvar att göra, även om Moderaterna ökar sitt röstetal bland LO-medlemmarna med över 50% jämfört med valet 2006. Alliansen får drygt 26% medan de rödgröna får 67%. Trots detta är förändringen bland LO-medlemmarna i moderat riktning anmärkningsvärd och något som LO-tidningen särskilt uppmärksammar. Inte minst på förstasidan där man dramatiskt visar staplarna mot kolsvart bakgrund. Det är annars intressant att det var just LO:s medlemmar som röstade in Sverigedemokraterna i Riksdagen, medan endast 1-2% av TCO:s och SACO:s medlemmar röstade på SD. I LO-tidningen fanns också nedanstående lilla intervju med en av LO:s medlemmar. Kanske en typisk ny moderat?

















2010-10-10 Världens Barn behöver ditt stöd

När jag för en tid sedan fick frågan om jag kunde tänka mig att vara Mark-ambassadör för årets stora insamling för Världens Barn så var det svårt att säga nej. För mig är det oerhört viktigt att veta att de pengar som samlas in inte försvinner på vägen utan gör avsedd nytta. Och denna insamling är faktiskt ganska unik, max 15% av insamlade medel får gå till omkostnader. Minst 85% av pengarna når alltså sitt mål.

Radiohjälpen samordnar insamlingen tillsammans med tolv välkända humanitära organisationer. Insamlingen sker för tolfte året i rad, och målet är att samla in 80 miljoner kronor för att ge fler utsatta barn i världen bättre hälsa, utbildning och en värdig framtid.

Min uppgift som ambassadör för insamlingen i Marks kommun är att använda mitt kontaktnät för att sprida kunskap om insamlingen bland företag, föreningar, politiska partier och alla markbor, och verka för ett bra insamlingsresultat i vår kommun. Många ställer upp för att hjälpa till, bland annat har jag fått löfte av Markbladet om en större annons i veckans nummer för att sprida kunskap om insamlingen.

Vill du lämna ett bidrag? Enklast gör du detta till någon av alla insamlingsbössor som Föreningslivet i Mark (och givetvis i alla andra kommuner också) går runt med, eller så ger du ditt bidrag i samband med den stora TV-galan som sänds på fredag kväll. Du kan också skänka pengar till Världens Barn med ett SMS direkt från din mobil. Skriv ett meddelande med endast det exakta beloppet, 50, 100 eller 200, med siffror och INGEN text. Då skänker du motsvarande belopp i kronor direkt från ditt mobilkonto. Skicka meddelandet till nummer 72 999.

Du kan också sätta in ditt bidrag direkt på Radiohjälpens Plusgiro 901950-6 eller bankgiro 901-9506. Om du som Markbo sätter in en större summa så får du gärna meddela storleken på ditt bidrag till Röda Korset i Kinna så räknas summan in i kommunkampen och bokförs som en gåva från givare i Marks kommun. Ring i så fall Röda Korset på söndag mellan klockan 12 och 16 på telefon 0320-13221.

Världens Barn tackar för ditt stöd!



2010-10-08 Utbildningsutskottet blir mitt nästa uppdrag

I mitt personliga valmanifest markerar jag att mina tre viktigaste politiska områden är näringsliv, arbetsmarknad och utbildning. Alla dessa områden hänger ihop och flera riksdagsutskott arbetar med dessa frågor, och egentligen skulle man vilja arbeta i alla. Men det går ju tyvärr inte.

De senaste fyra åren har jag ju arbetat i Arbetsmarknadsutskottet och Socialförsäkringsutskottet. Detta har ju varit de två utskott som kanske varit allra mest utsatta i den mediala debatten, eftersom Alliansregeringen kanske gjorde sina allra största förändringar just inom dessa politikområden. Få utskott har nog haft hårdare och tuffare debatter i såväl riksdagen som i media. Nu är det mesta av lagstiftningen på plats och den kommande mandatperioden handlar mest om att justera och putsa på reformerna.

För kommande fyra år har jag blivit utsedd till ledamot i Utbildningsutskottet, där min moderate riksdagskollega Margareta Pålsson är ordförande. Tanken är att jag ska tillföra min erfarenhet från arbetsmarknadspolitiken till Utbildningsutskottets arbete och arbeta främst med frågor som handlar om kopplingen mellan utbildning och arbete. Viktiga politiska frågor framöver är ju bland annat att utveckla gymnasieskolan med yrkesutbildningar och lärlingsutbildningar, och utforma ett system för lärlingsanställningar ute på företagen. Om dessa saker kommer det nog att bli en viss politisk strid. Trots att jag byter utskott kommer jag givetvis att fortsätta mitt engagemang för vissa av arbetsmarknadsfrågorna, främst då sådant som rör arbetsrätt, kollektivavtal och fackliga frågor, och inte minst försöka driva opinion för att fackliga organisationer ska avstå från att driva partipolitik och i stället se till sina medlemmarnas bästa.

Jag kommer också att fortsätta som ersättare i Socialförsäkringsutskottet och då främst engagera mig i frågor som rör sjukförsäkringsreformen. Det är ju en fråga där jag deltagit i många riksdagsdebatter under fyra års tid, och jag är väl insatt i ämnet. Att få sjukförsäkringsreformen att fungera riktigt bra på alla ställen i hela landet och se till att regelverket tillämpas som det var tänkt är en verklig utmaning och det ska bli spännande att fortsätta engagera sig även i denna fråga.

En bra sak med mina två utskottsplaceringar är att mitt ena utskott hanterar frågor som rör föräldrapenning och vårdnadsbidrag. Det ger mig förhoppningsvis viss möjlighet att driva opinion för en utvidgning av vårdnadsbidraget i framtiden, vilket var ett annat av mina personliga vallöften. Jag kan också vara en fortsatt stark röst mot utökad könskvotering av föräldrapenningen. Mitt andra utskott ger utrymme att försvara regeringens linje och avvisa könskvotering till olika utbildningar, vilket jag också lovade i valrörelsen.



2010-10-08 Opinionsläget

De första opinionsmätningarna efter valet har nu presenterats. Det är Synnovate och Demoskop. Resultatet i båda mätningarna visar att Alliansen skulle haft egen majoritet i riksdagen om det varit val idag. Lite synd att det inte blev detta resultat i valet också, men det är bara att anpassa sig till situationen.

Socialdemokraterna fortsätter sin nedgång och ligger under 30% i båda mätningarna. Moderaterna däremot ökar i båda, samtidigt som Centern och Kristdemokraterna minskar. Detta visar ganska tydligt att en del moderata väljare stödröstade på andra Allianspartier, men nu återvänder till Moderaterna. Moderaterna får 31,7 respektive 32,7% och är klart största parti.

Siffrorna för Sverigedemokraterna är intressanta. Partiet minskar i båda mätningarna, man får bara 3,4% hos Demoskop och backar till 4,7% hos Synovate. Detta tycker jag pekar på att en del av SD:s röster var proteströster. Sådana väljare kan lätt återvända till sina gamla partier om de får goda argument. Det viktiga nu är att ta debatten med SD i alla politiska frågor, inte bara invandringsfrågorna, och avslöja att deras politik faktiskt inte hänger ihop.



2010-10-08 Lokala förhandlingar

Läget i kommunpolitiken i Sjuhärad varierar kraftigt mellan kommunerna. Bollebygd, Tranemo och Svenljunga har stabila Alliansmajoriteter och där sker inga större förändringar när det gäller ledarskapet. I Borås är det däremot närmast kaos, fast där är jag inte inblandad i diskussionerna så jag vet inte alls vad som kommer att hända.

I Ulricehamn blev ju Moderaterna största Alliansparti och i veckan meddelade moderaternas toppnamn Lars Holmin (M) att han efter moget övervägande kandiderar som kommunalråd och ordförande för kommunstyrelsen kommande mandatperiod. I sitt pressmeddelande berättar han också att han kommer att ha mig själv och min förre riksdagskollega Ulf Sjösten som mentorer. Det är vårt sätt att försöka stötta en ung politiker som vill åta sig den tunga kommunalrådsposten. Nu återstår lokala förhandlingar mellan Allianspartierna i Ulricehamn innan allt är på plats.

Även i Mark blev Moderaterna största Alliansparti, och detta med mycket god marginal. Jag ingår i Markmoderaternas förhandlingsdelegation och i vår kommun är läget fortfarande oklart. Vi har ju inte mindre än tio partier i kommunfullmäktige, varav tre missnöjespartier. Partierna har haft en massa kontakter och nu funderar var och en på sin kammare över olika alternativ. Jag har en stor förhoppning om att Alliansen och Miljöpartiet ska kunna styra tillsammans, men om det blir så återstår att se.



2010-10-07 Stort tack till (nästan) alla!

Oj vilken uppståndelse det blev! Efter inslagen i Radio Sjuhärad strömmar det in synpunkter via mail och Facebook, både från kända och okända personer. Gemensamt för nästan alla kommentarer är att de är översvallande positiva. Reaktionerna är dessutom överraskande många, mycket fler än det brukar komma efter ett radioinslag. Så tack alla som hört av sig, det är alltid trevligt, och det visar ju också att frågan berör.

En person upplyste mig om en intressant sak som jag missat. Sverigedemokraternas riksdagsledamot Erik Almqvist fick i går den tacksamma uppgiften att försvara demokratiska principer mot en företrädare för Rättvisepartiet Socialisterna i en debatt i Sveriges Radio. Är det verkligen denna bild vi vill se i media? Att Sverigedemokraterna ensamma ställs mot extremvänstern och då kan framställa sig själva som demokratins och yttrandefrihetens främste försvarare? Hur mycket utrymme ska övriga demokratiskt valda politiker genom sin tystnad ge Sverigedemokraterna så att de kan beklaga sig och framställa sig själva som martyrer? Om detta blir den normala mediabilden de kommande fyra åren så befarar jag det allra värsta när det gäller Sverigedemokraternas valresultat 2014. Just nu går tyvärr utvecklingen precis den väg som Sverigedemokraterna önskar.



2010-10-07 Intervjuad i Radio Sjuhärad om mitt försvar för demokratin

I dag blev jag intervjuad i Radio Sjuhärad med anledning av mitt blogginlägg med kritik mot biskop Eva Brunnes predikan i Storkyrkan. I intervjun försvarar jag väljarnas demokratiska val och framför återigen att det var olyckligt att biskopen i sin predikan försvarade demonstrationer som var så tydligt riktade mot ett demokratiskt valt parti, inte minst som deltagare i demonstrationerna uttryckligen framfört hot mot enskilda riksdagsledamöter både muntligen och på plakat. Den som tar reda på fakta kan se att det var två huvudarrangörer av demonstrationerna, utöver de enskilda personer som engagerat sig. Det var dels Septemberalliansen, som bland annat består av ett antal LO-förbund men också av Rättvisepartiet Socialisterna, Revolutionär Kommunistisk Ungdom, Arbetarmakt, Revolution Stockholm, Syndikalistiska ungdomsförbundet med flera. Den andra huvudarrangören var Stockholms Antirasistiska Kulturförening som också består av ett antal extrema vänsterorganisationer, varav vissa öppet förespråkar olagliga metoder "i den revolutionära kampen". Vänsterpartiledaren Lars Ohly var en av huvudtalarna och uttalade att "det är ingen som ska lämna Sverige, förutom Sverigedemokraterna" (frågan är om han syftade på riksdagsledamöterna från SD eller deras 330.000 väljare?). Demonstranterna skanderade slagord i samma riktning, ägg kastades på poliser och AFA (Antifascistisk aktion) och syndikalister som attackerat Sverigedemokrater under deras torgmöten fanns med. Biskop Eva Brunne deltog också men säger sig inte ha märkt något anmärkningsvärt. Att öppet hylla dessa demonstrationer i en predikan innebär enligt min mening att ta tydlig politisk ställning och där tycker jag biskopen gick över gränsen.

Jag kan också konstatera att ledande politiker visat betydligt bättre omdöme än biskopen. Riksdagens nyvalde talman har tydligt markerat att han tänker försvara demokratin i varje läge, och att alla partier i riksdagen måste behandlas på samma sätt. Och både statsministern och kungen höll utmärkta tal vid riksdagens öppnande där man med kraft försvarade alla människors lika värde, men utan att gå över gränsen och angripa enskilda partier eller personer. Det går att klara den balansgången om bara viljan finns.

I Intervjun framhåller jag att SD:s argument ska bemötas i öppen och hård debatt, men att man måste skilja på sak och person om man respekterar demokratin. Men jag framför också kritik mot Sverigedemokraternas omogna agerande att lämna kyrkan. Det visar att man inte klarar att ta det ansvar som krävs av ett riksdagsparti. Att vara ett riksdagsparti innebär att man måste klara av att ta smällar i den offentliga debatten utan att överreagera. Som demokratiskt valt parti har man inte bara rättigheter utan också skyldigheter när det gäller sitt eget uppträdande.

Jag har redan fått ett antal reaktioner på mitt blogginlägg, och nu kommer även reaktioner på radioinslaget. Nästan alla ger beröm för att jag vågar stå upp för demokratiska värden. Men jag har också fått ett par elaka kommentarer som tycker att jag ska erkänna att jag egentligen är Sverigedemokrat (!) eller som beskyller mig för att vara rasist (!). Om sådana personangrepp är priset för att man står upp för demokratin och väljarnas demokratiska val så är Sverige ganska illa ute.

Jag är något förvånad över att inte fler borgerliga riksdagsledamöter vågar kritisera biskopens tal, men en som faktiskt vågar är min riksdagskollega Staffan Danielsson (C) som skriver detta på SvD Brännpunkt idag.

För mig finns ingen kompromiss. Antingen står man upp för demokratin och väljarnas fria val i varje läge, och respekterar alla som är folkvalda politiker. Eller också gör man det inte. Det går inte att kompromissa i den frågan.



2010-10-05 Riksmötets öppnande och regeringsförklaringen



Detta var femte gången jag var med vid Riksmötets högtidliga öppnande. Alla traditioner är närmast oförändrade, år från år. Här är jag själv på väg upp för trappan mellan alla folkdräkterna som paraderar i trappan. Gästerna underhölls denna gång av en kör från Göteborg.

När alla riksdagsledamöter och övriga gäster intagit sina platser anländer traditionsenligt talmannen, statsministern och kungafamiljen sist av alla.

(foto från riksdagens hemsida)




Nedan: Efter att Kungen förklarat riksmötet öppnat läser statsministern upp regeringsförklaringen och avslutar med att presentera den nya regeringen.





Dagen till ära hade man förändrat placeringen i kammaren igen och vi fick ännu en gång nya platser beroende på olika ersättare som skulle in i stället för nyvalda regeringsmedlemmar. Jag sitter denna period därför på stol 338 i stället för 339 förra mandatperioden och har min moderate riksdagskollega Cecilie Tenfjord-Toftby som bänkgranne. Hon fick ärva min gamla stol.

Nya regeringen blev väl ungefär som väntat. Statsministern valde att vara generös mot de mindre partierna och det tcker jag visar på mycket gott omdöme och gynnar ett gott samarbete inom Alliansen. Jag kan också konstatera att båda mina utskottsordföranden förra mandatperioden, Catharina Elmsäter-Swärd och Hillevi Engström, blev nya ministrar. Kul att vara personligt bekant med två ministrar och en utmärkt förutsättning för mig själv att kunna påveka politiken. Jag hann gratulera båda två i samband med kvällens traditionella kungliga konsert.




2010-10-05 Knappast en försonande gudstjänst i Storkyrkan

Diskussionerna går höga bland politikerna efter dagens tråkiga händelse under den traditionella gudstjänsten i Storkyrkan. Mitt under biskopens predikan lämnade Sverigedemokraterna demonstrativt kyrkan i protest, mitt framför ögonen på både kungafamiljen, statsministern, regeringen och riksdagsledamöterna. Att lämna kyrkan på det sätt Sverigedemokraterna gjorde kändes mycket omoget, om inte rent av pinsamt. Men det gav ju samtidigt uppmärksamhet i media, och vem vet, det kanske var avsikten?

Med detta sagt så tycker jag personligen att biskopens predikan gick över gränsen om man verkligen värnar om demokratin. När man i en predikan så öppet hyllar övervägande vänsterextrema demonstrationer mot ett parti som blivit demokratiskt invalt i Sveriges Riksdag handlar det inte längre om att värna förståelse, tolerans och människors lika värde. Nej, då tar man tydlig partipolitisk ställning och det är inte kyrkans sak. Jag tillhörde därför de ganska många som inte applåderade biskopens predikan. Att fördöma Sverigedemokraternas plats i riksdagen innebär att man fördömer väljarna för deras demokratiska val. Detta är ovärdigt i en demokrati. För egen del väljer jag att bemöta Sverigedemokraternas argument i saklig och öppen debatt, och den debatten kommer att vara tuff och hård. Men jag kommer alltid att vara korrekt och vänlig i andra sammanhang mot alla mina riksdagskolleger, oavsett parti. För hur ska jag kunna säga att jag står upp för alla människors lika värde om jag samtidigt aktivt börjar diskriminera Sverigedemokraternas politiker?

Dagens gudstjänst var tyvärr det längsta från försoning och dialog man kan komma. De politiska motsättningarna i Sverige växte ytterligare idag. Hatet gror både hos extrema vänstergrupper som hotar Sverigedemokraterna och hos högerextrema grupper som försvarar dem. Säpo verkar redan ha fullt skydd av alla SD:s riksdagsledamöter och säkerheten verkar vara skärpt i hela riksdagen. Jag är faktiskt lite orolig för hur detta ska sluta.



2010-10-05 Logisk avgång - men alldeles för sent

Socialnämndens ordförande i Marks kommun, Owe Eglinger (S), meddelade i går kväll sin avgång efter den hårda kritiken från Socialstyrelsen mot Socialförvaltningens Individ och Familjeomsorg. Eglinger skriver i sin avsägelse "att han känner sig förd bakom ljuset av ledande tjänstemän inom barn- och familjeenheten".

Jag har tidigare krävt Eglingers avgång, och tycker detta var på tiden. Men Eglingers motivering är rent pinsam. Han har fått hur mycket signaler som helst om att verksamheten inom Socialförvaltningens Individ- och Familjeomsorg inte fungerat som den ska och att människor farit illa. Han har också fått massor av brev och mail om saken från drabbade människor. Krav har också kommit från andra politiker i nämnden om att man borde ta krafttag för att undersöka vad som hänt. Trots allt detta har han valt att inte agera utan i stället stuckit huvudet i sanden. Och nu skyller han på att tjänstemännen fört honom bakom ljuset! En ordförande för en av kommunens största politiska nämnder som agerat på detta sätt förtjänar inte fortsatt förtroende.

Kommunstyrelsens ordförande Pelle Pellby (S) har hela tiden försvarat Eglinger, trots att även Pellby rimligen måste ha nåtts av alla de rykten och signaler som cirkulerat om att allt inte stått rätt till inom Socialnämndens verksamhet. Även han borde kanske ompröva sina tidigare uttalanden om fullständigt förtroenden för Owe Eglinger.



2010-10-04 Talmansval



Talmansvalet blev precis så utdraget som alla väntat sig, med två slutna omröstningar. Medieintresset var enormt, och omröstningen dramatisk.



På vänstra bilden köar ledamöterna valkretsvis för att lägga sin röst i de stora valurnan. Lite pikant är det att just Mona Sahlin (S) fick vara tjänstgörande ålderspresident under valet eftersom nuvarande talman inte kunde tjänstgöra på grund av att valet ju gällde honom själv, och därför steg åt sidan under själva valet. På högra bilden räknas rösterna.

Resultatet blev att Alliansens kandidat, Per Westerberg, vann med 194 röster mot 153. Av allt att döma fick han stöd från såväl Sverigedemokraterna som minst en röd-grön ledamot. Samtidigt var det en rödgrön ledamot som avstod från att rösta och en som saknades. Det innebär att Westerberg hade vunnit även om Sverigedemokraterna valt att rösta på den andre kandidaten. Valet av talman är mycket bra för Alliansen, eftersom talmansposten kommer att vara mycket viktig under denna mandatperiod med oklara majoritetsförhållanden. Per Westerberg är också den i särklass mest erfarne och kunnige kandidaten med längst riksdagserfarenhet och har varit en utmärkt talman de senaste fyra åren. Jag tror att många Socialdemokrater också egentligen tyckte valet var bra, och jag hörde en del kritiska kommentarer från rödgröna ledamöter som inte gillade Socialdemokraternas politiska spel kring talmansposten.

Vice talman blev Susanne Eberstein (S), och tredje vice talman blev Liselotte Ohlsson (FP). I valet av andre vice talman ställdes Miljöpartisten Ulf Holm mot en Sverigedemokrat. Men Ulf Holm fick stöd av samtliga ledamöter utom Sverigedemokraterna. Principen är viktig, de fyra talmännen utses av tradition bland de fyra största partierna. Sverigedemokraterna tillhör inte dessa, och ska därför inte heller ha någon talmanspost.



2010-10-04 Riksdagens upprop



Redan i morse var det mycket hård bevakning utanför Riksdagen inför befarande demonstrationer. På Mynttorget nedanför våra kontor syntes dock inte alltför många demonstranter. Inne i kammaren var det också fullt med åhörare när det var dags för oss tre Sjuhäradsmoderater att ropas upp. Lite som en skolstart i årskurs ett...



I mitten av de sex stolarna för Sjuhärad finns "Markbänken" där jag och Phia Andersson (S) ska samsas de kommande fyra åren. Bakom oss sitter Cecilie Tenfjord Toftby (M) och Ulrik Nilsson (M) och framför har vi Hans Ohlsson (S) och Ann-Christine Ahlberg (S).



2010-10-03 Slutliga valresultatet



Dagens Industri hade denna tydliga bild häromdagen över det slutliga valresultatet, och förutsättningen för de kommande fyra årens riksdagsarbete. Alliansen fick slutligen 49,28% och den rödgröna oppositionen 43,6%. Sverigedemokraterna fick 5,7%. Från Valmyndighetens hemsida har jag hämtat denna tabell över röstfördelningen 2010 jämfört med 2006. Valresultatet mera i detalj finns på Valmyndighetens hemsida

Röstfördelning