DAGENS TABELL | |||||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Helsingborg | 14 | 11 | 2 | 1 | 20 | - | 6 | 14 | 35 |
Malmö | 15 | 9 | 3 | 3 | 29 | - | 18 | 11 | 30 |
Örebro | 15 | 8 | 2 | 5 | 20 | - | 17 | 3 | 26 |
Mjällby | 15 | 7 | 4 | 4 | 18 | - | 11 | 7 | 25 |
Elfsborg | 15 | 6 | 6 | 3 | 30 | - | 19 | 11 | 24 |
Kalmar FF | 15 | 5 | 7 | 3 | 19 | - | 18 | 1 | 22 |
Brommapojkarna | 15 | 5 | 4 | 6 | 12 | - | 15 | -3 | 19 |
Göteborg | 15 | 4 | 6 | 5 | 19 | - | 12 | 7 | 18 |
Gais | 15 | 4 | 6 | 5 | 12 | - | 16 | -4 | 18 |
Halmstad | 15 | 5 | 2 | 8 | 15 | - | 21 | -6 | 17 |
Djurgården | 15 | 4 | 4 | 7 | 14 | - | 18 | -4 | 16 |
Gefle | 15 | 4 | 4 | 7 | 14 | - | 18 | -4 | 16 |
Häcken | 14 | 4 | 4 | 6 | 13 | - | 18 | -5 | 16 |
![]() |
|||||||||
AIK | 15 | 4 | 3 | 8 | 13 | - | 19 | -6 | 15 |
![]() |
|||||||||
Trelleborg FF | 15 | 4 | 3 | 8 | 12 | - | 24 | -12 | 15 |
Åtvidaberg | 15 | 3 | 4 | 8 | 14 | - | 24 | -10 | 13 |
2010-07-18 Förtroendet för statsminister Reinfeldt fortsätter att öka
Turbulensen kring Sven Otto Littorins avgång tycks inte alls ha påverkat förtroendet för statsminister Fredrik Reinfeldt på det sätt som Aftonbladet och Socialdemokraterna säkert hade hoppats. I Skops senaste undersökning, som gjordes mellan den 30 juni och 15 juli, alltså till stor del mitt under "Littorin-affären", har statsministern tvärtom stärkt sin ställning. Över 77 procent av svenskarna tycker att Fredrik Reinfeldt är lämpligast att leda landets regering. Det är en ökning från 75,5% vid föregående mätning. Mona Sahlin har samtidigt tappat, från 24,5 procent till 22,9 procent på en månad.
Reinfeldt har stöd av 98 procent av de borgerliga sympatisörerna, men har också ökat sitt förtroende hos rödgröna väljare. Av dem anser nu hela 49 procent att han är skickligast på att leda en regering, vilket är en ökning med tre procentenheter sedan i juni.
Kanske är det så att en smutsig mediakampanj riktad mot delar av regeringen i stället stärker människors sympati för samma regering?
2010-07-17 Hägnen beach
2010-07-17 Kritiken mot Aftonbladet växer i styrka
Kritiken mot Aftonbladet växer, och kommer nu från alla håll. Från ledarsidorna givetvis, men även från jurister, fria debattörer och till och med från förre Vänsterpartiledaren Gudrun Schyman som rekommenderar Sven Otto Littorin att stämma Aftonbladet. Tydligen har också en privatperson polisanmält Lena Mellin på Aftonbladet för förtal.
I en artikel på DN Debatt igår skriver förre pressombudsmannen Per-Arne Jigenius att Aftonbladet riskerar att fällas i en tryckfrihetsprovcess. Jigenius menar att i ett eventuellt tryckfrihetsmål mot Aftonbladet "torde det bli helt klarlagt att tidningen nåddes av ett förnekande redan i början av processen". "Aftonbladet löper därför stor risk att fällas för att ha utsatt Sven Otto Littorin för andras missaktning utan att ha skälig grund för det".
I en annan debattartikel i DN och Newsmill med rubriken Aftonbladet har satt rättssäkerheten ur spel kritiserar juridikdocenten Mårten Schultz den omvända bevisbördan i media - du är alltid skyldig om du inte kan bevisa din oskuld. En sådan "skuldpresumtion" skulle aldrig accepteras inom juridikens värld.
I en annan artikel på Newsmill finns mer att läsa om Aftonbladets hyckleri när det gäller rättssäkerhet. I artikeln citeras Lena Mellin på Aftonbladet som ju i våras kritiserade justitieministern för det missförstådda uttalandet angående att "skicka färgglada kuvert till misstänka sexbrottslingar". Så här skrev Lena Mellin då: "Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna, som sedan 1994 är införlivad i svensk lag, är mycket tydlig: "Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig tilldess hans skuld lagligen fastställts." Så var det med den saken och det bör givetvis även Beatrice Ask rätta sig efter." Tydligen gäller inte dessa principer när Lena Mellin själv ansvarar som utgivare när Aftonbladet granskar makthavare.
Allt fler ställer sig också frågan om hur mycket av Aftonbladets agerande som handlar om politik? Expressens ledare igår, med rubriken "En smutsig ledarkampanj" beskriver hur Aftonbladet systematiskt ägnat en hel veckas tid på ledarplats åt att med kraftfulla överord och ogrundade påståenden om Littorin och statsministern och i princip samtliga Aftonbladets ledarskribenter har varit inblandade. "Kort sagt har AB:s ledarsida fungerat som den lojala torped åt Wanja Lundby-Wedin och Mona Sahlin man vanligen är. Fullständigt fixerad vid Littorin har man sprutat ut insinuanta angrepp och tvärsäkert agerat domstol" skriver Expressen på ledarplats. Expressen konstaterar i sin artikel att det knappast är en slump att allt detta kommer från en S-märkt tidning och i inledningen av valrörelsen.
Mycket talar väl för att Expressen har en poäng där. Samtidigt kan Aftonbladets agerande snabbt vändas till oppositionens nackdel om det visar sig att Aftonbladet inte hade mer på fötterna än man hittills berättat. Väljarna lär knappast uppskatta om en tidningsledning med nära band till Socialdemokraterna använder sådana metoder för att försöka påverka valrörelsen.
2010-07-16 En ädel kamp för rättssäkerheten?
Regeringen har i dag beslutat att låta en utredare genomföra en översyn av brottmålsprocessen. Syftet med översynen är att utreda vad som kan göras för att skapa ett modernt och mer ändamålsenligt brottmålsförfarande där kvaliteten och effektiviteten i dömandet ytterligare kan förbättras.

Något tydligt ställningstagande i direktiven för att det även ska gälla brott som kan ge fängelse finns inte. Men förre justitieminister Thomas Bodström tolkar ändå skrivningarna så. "Jag är starkt kritisk till att man ska kunna döma människor till fängelse utan rättegång. Det är fullständigt felaktigt i ett rättssäkert samhälle" säger Bodström.
Justitieminister Beatrice Ask slår tillbaka kritiken. "Han tycks inte ha läst direktiven. De är väldigt öppna. Till skillnad från Bodström så arbetar inte alliansregeringen så att vi redan i direktiven slår fast vad utredningen ska komma fram till". "Min ambition är att öka effektiviteten i brottmålsprocessen utan att riskera rättssäkerheten. Man måste kunna diskutera om det finns situationer där man kan lösa mål utan att alltid använda rättssystemets alla resurser" säger Ask.
Advokat Leif Silbersky är mer positiv än sin kollega Bodström: "Jag förstår tankegången eftersom vi i dag har domstolar som är fullständigt överbelastade. Jag tycker det här kan vara ett bra förslag om den misstänkte accepterar det och godkänner att det inte blir rättegång. Säger man nej ska det bli domstol, det får aldrig gå ut över rättssäkerheten"
Min egen övertygelse är att Thomas Bodström av rent politiska skäl medvetet bortser från det som Silbersky skriver, dvs att sådan förenklad hantering självklart bara ska användas i ärenden där den tilltalade direkt erkänner och accepterar straffet, alltså precis som idag. I alla andra fall blir det rättegång precis som vanligt. Jag har därför svårt att se hotet mot rättssäkerheten. Jag tycker mest det är trist att vad än justitieministern föreslår för att effektivisera rättsväsendet så säger Thomas Bodström nej, och så har det låtit under fyra år. Samtidigt kritiserar Bodström gärna köerna inom rättsväsendet och har inga egna bättre förslag till hur effektiviteten ska kunna öka.
Men märkligast just idag är kanske att Bodström ifrågasätter dagens utredningsdirektiv rörande brottsmålsprocessen för att förslaget inte är "rättssäkert" samtidigt som han inte haft den minsta lilla synpunkt på att hans egna partivänner, inklusive Mona Sahlin, dömt Sven Otto Littorin som skyldig baserat endast på en tidningsartikel baserad på uppgifter från en anonym person och uppgifter som den "misstänkte" förnekat. Helt utan bevis, utredning eller rättegång. Hade Bodström menat allvar med sin kamp för rättssäkerheten borde han offentligt tagit avstånd från medias omvända bevisning och sin partiledares fördömande uttalanden, även när det som i detta fall drabbat en politisk motståndare. Hade han gjort det hade hans trovärdighet ökat.
2010-07-16 Sommar och (nästan) semester
Som riksdagsledamot, och särskilt under ett valår, så har man aldrig riktigt semester. Men de närmaste veckorna blir det ändå betydligt lägre tempo på mitt politiska engagemang. Trädgårdsarbete, sol och bad och familjens hundar kommer att få den mesta tiden. Här några färska bilder från trädgården. Det har varit ett fantastiskt bra väder för växterna i år, en lagom sval vår, hyfsat med regn på försommaren och därefter en riktigt varm sommar med avbrott för några rejäla skurar. Och så rejält med fet kompostjord i rabatterna, det gör susen.
Pioner är fina! Den rosa nedan är en starkt doftande gammal sort som jag flyttat med mig från mitt föräldrahem. Det enda jag vet är att plantan är minst lika gammal som jag själv, alltså kanske närmare 50 år. Bredvid en gammal vit sort med stark doft. Ovan en lite modernare tvåfärgad sort.
2010-07-15 Fullt krig mellan tidningarna: Expressen angriper Aftonbladet
Expressen går nu till angrepp mot Aftonbladet på bästa nyhetsplats, med anledning om ryktesspridningen och brottsanklagelserna mot Sven Otto Littorin. I dagens tidning kan man läsa följande:
Bandindspelning bevisar att Littorin talade sanning om dementin
"Aftonbladet har gång på gång uppgett att de aldrig skulle ha publicerat sexköpsanklagelsen mot Sven Otto Littorin om han bara hade dementerat den. Men Expressen kan nu publicera samtalet, ord för ord, när ministerns pressekreterare dementerar påståendet redan dagen före Littorins avgång."
"Aftonbladet har gång på gång hävdat att man inte hade publicerat påståendet om ett sexköp 2006 om ministern bara hade dementerat det. Aftonbladet har också, i tidningen och i olika debatter om sin publicering, sagt att Littorin hade flera dagar på sig att dementera men inte gjorde det. Men Expressen kan nu - ord för ord - redovisa hur Littorin faktiskt förnekade uppgiften direkt efter att ha konfronterats av Aftonbladets reporter. Och han gjorde det, via sin pressekreterare, direkt till Aftonbladets nyhetschef. Den dementin kommenterade i går kväll Aftonbladets tillförordnade ansvariga utgivare, Lena Mellin, så här: - Det känner jag inte till."
I Expressens artikel visar man sedan hur Aftonbladets ansvariga uttryckt sig i olika mediaintervjuer, där man upprepat att Littorin inte dementerat, och att det endast var därför man publicerade uppgifterna. Om nu inte Aftonbladet berättar sanningen om att Littorin faktiskt flera gånger dementerat ryktena, så är det ju inte utan att man också undrar lite över hur det är med sanningshalten i Aftonbladets artikel och deras källor i övrigt? Som jag skrev igår börjar sympatierna svänga snabbt till förmån för Littorin och till nackdel för Aftonbladet. Sista ordet är knappast sagt och jag hade inte velat vara i redaktionsledningens ställe just nu på (s)kandaltidningen Aftonbladet.
Jag har förresten inte hört någon de senaste dagarna upprepa sitt krav på att statsministern borde berättat på sin presskonferens om Aftonbladets ryktesspridning och därmed blivit först med att sprida de tveksamt underbyggda ryktena om Littorin till allmänheten? Kanske börjar både seriösa media och allmänhet inse att vår statsminister faktiskt var en av de få som höll huvudet kallt och uppträdde med etik och moral i det kaotiska läget i Visby?
2010-07-14 Sjukförsäkringsreformen fungerar
Vid årsskiftet uppnådde närmare 18 000 personer maximal tid i antingen förlängd sjukpenning eller tidsbegränsad sjukersättning. Cirka 700 av dessa beviljades fortsatt sjukpenning, förlängd sjukpenning på grund av arbetsskada eller förlängd sjukpenning i vissa fall. Närmare 2 800 personer fick dessutom sjukersättning eller aktivitetsersättning. Det var ungefär 14 400 personer som lämnade sjukförsäkringen vid årsskiftet på grund av uppnådd tidsgräns. Av dessa gick cirka 12 600 till Arbetsförmedlingen och knappt 1 800 avböjde erbjudandet om Arbetslivsintroduktion.
Av de 12 600 var 7.600 kvar i något program hos Arbetsförmedlingen i slutet av maj och 1 400 personer var i någon form av arbete med stöd, till exempel lönebidragsanställning. 370 personer har lämnat Arbetsförmedlingen för tillsvidareanbställningar på hel eller deltid, tillfälliga anställningar eller timanställningar. Cirka tre månader efter det att man lämnat sjukförsäkringen på grund av uppnådd tidsgräns finns det som bekant möjlighet att återgå till sjukpenning eller ansöka om rehabiliteringspenning. Resterande i gruppen på 12.600 personer, alltså ca 3.200 personer har utnyttjat denna möjlighet. Sammanfattningsvis har alltså 15% av gruppen på 12.600 personer idag arbete med eller utan stöd, 60% finns kvar hos Abretsförmedlingen i olika program och 25% har ansökt om att få återgå till sjukpenning eller liknande.
Är det då ett bra eller dåligt resultat? Om man tänker på att alla dessa 12.600 personer var mer eller mindre permanent uträknade från arbetsmarknaden tycker jag att det är oerhört glädjande att 15% av dem faktiskt verkar kunna arbeta i stor eller liten utsträckning, och att 60% hellre fortsätter sina program hos Arbetsförmedlingen än ansöker om återgång till sjukpenning. Det är samtidigt tryggt att veta att de som inte klarar att arbeta också verkar återfå sin sjukpenning precis på det sätt som var tanken med reformen. "Stupstocken" som oppositionen talar om finns helt enkelt inte.
2010-07-14 Sven Otto Littorin talar ut i Dagens Nyheter
I dag presenterar Dagens Nyheter en intervju via mail med Sven Otto Littorin. Han förklarar hur han tänkte på presskonferensen och berättar att han faktiskt dementerat Aftonbladets uppgifter flera gånger - vilket Aftonbladet ju hävdat att han inte gjort. Han säger också att även om han alltså är tydlig med att han är oskyldig så vet han hur mediedrevet fungerar. Han insåg att han aldrig skulle kunna bevisa att han var oskyldig till det som påstods, och att blotta anklagelsen skulle förvärra en oerhört jobbig familjesituation ytterligare. För honom blev därför anklagelserna i Aftonbladet själva droppen som gjorde att han lämnade in sin avskedsansökan. Han orkade helt enkelt inte mer.
Littorin säger också i intervjun att han känner sig dubbelt maktlös. Han kan inte försvara sig mot allt det som nu påstås och han kan inte heller få sin sak prövad i domstol eftersom det brott som han anklagats för preskriberas efter två år. Han hade hellre velat att det hela prövats i en rättsprocess.
Jag börjar få en känsla av att sympatierna i denna historia snabbt kan utvecklas åt ett helt annat håll än vad den politiskt färgade redaktionsledningen på Aftonbladet hade hoppats.
2010-07-13 "Kanske vår tids störste politiker"
Dagens Industris DiTV har intervjuat finansmannen Mats Qviberg för att få hans synpunkter på finanskrisen, värdepappersmarknaden, bankernas ställning och konjunkturläget. I intervjun får han också frågan om hur han tycker att regeringen skött krisen. Han säger bland annat att han "gärna skulle vilja bli ordförande i Anders Borgs fanclub om det fanns en sådan och att Anders Borg är en av de största politikerna vi haft på många, många år och som bara klås av en enda person och det är Fredrik Reinfeldt." Mats Qviberg berättar sedan att han "faktiskt aldrig röstat på moderaterna, men hade det varit val i morgon hade jag gjort det direkt".
2010-07-12 All heder åt vår statsminister
Under dagen har Aftonbladet med flera letat upp några särskilt griniga "statsvetare", bland annat den s-märkte Ulf Bjäreld, som inte är sena att kritisera statsministern för att han inte på sin presskonferens berättade om de anklagelser som riktats mot Sven Otto Littorin. Att andra experter framfört att regeringens hantering av situationen varit ett "mönsterexempel " på hur man ska agera och tycker statsministern handlat korrekt har fått betydligt mindre utrymme.
Min tro är att våra politiska motståndare aldrig hade godtagit något agerande från regeringen överhuvudtaget, sådan är den politiska logiken. Kan man kritisera en politisk motståndare så gör man det, precis som Mona Sahlin gör i en artikel idag. Frågan är väl förståss om just hon är ett föredöme när det gäller hantering av skandaler, fast den frågan lämnar jag därhän just nu...
Men jag skulle ändå vilja fråga alla kritiker om de verkligen tycker att statsministern är den som ska vara först med att sprida ett anonymt rykte om ett brott som en av hans ministrar påstås ha begått? Särskilt som ministern dementerat ryktena direkt till statsministern? Personligen måste jag säga att om vår statsminister hade agerat på det viset så hade jag blivit mycket , mycket besviken.
I media sägs också att moderaterna agerat kallt och hårt i denna situation. Jag skulle vilja påstå det motsatta - vår statsminister har visat synnerligen gott omdöme och hållit huvudet kallt. Det kunde säkert varit politisk bekvämt för honom att offentligt avrätta sin egen minister för att markera avstånd, kanske hade han tjänat på detta personligen. Men han valde att inte göra detta utan avstod från att spekulera offentligt och i ett läge där ord står mot ord valde han att tro på sin minister.
All heder åt Fredrik Reinfeldt för detta. Jag är har en känsla av att väljarna kommer att värdera hans agerande på ett betydligt mer positivt sätt än vad oppositionen och vissa journalister av hela sitt hjärta önskar och verkar för. Däremot kunde nog väljarnas dom blivit hård om han valt den taktik som vissa statsvetare och den politiska oppositionen förespråkar, nämligen att gå i spetsen för en offentlig avrättning av en person som nekar till det som påstås. Vem hade velat ha en statsminister som visat en sådan kall och cynisk människosyn bara för att tjäna en eller annan egen politisk poäng?
2010-07-12 Badstrandskampanj med MUF
Här sitter vi i skuggan under träden och förbereder oss och fördelar flygblad och material.
2010-07-11 Miljöpartiets trista vänstersväng
I dag har jag en debattartikel i Borås Tidning där jag ifrågasätter en del av de konstigheter som kommit från Miljöpartiet på senare tid. Bland annat nämner jag min oro för att Miljöpartiets motorvägsfientliga politik ska göra att de i regeringsställning skulle försöka stoppa den planerade motorvägen på Rv 40 mellan Rångedala och Ulricehamn.

I slutet av artikeln konstaterar jag också att Miljöpartiet tagit stora steg åt vänster och numera aktivt motverkar valfrihet. Som exempel nämner jag hur partiet svängt när det gäller vårdnadsbidraget - från att ha haft det som en av sina viktiga frågor till att numera ta avstånd från valfrihet för familjerna.
Miljöpartiets orealistiska syn på energipolitik och energibeskattning är precis lika verklighetsfrämmande som den alltid har varit. Men frågan är om inte partiets socialistiska förvandling är det mest beklämmande, man verkar offra det mesta i sin iver att samverka med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Kanske man ska tänka på att vänstersvängar alltid är farliga.
2010-07-11 Hur skulle jag kunna kommentera?
Både Dagens Eko och andra journalister har sökt mig för en kommentar om arbetsmarknadsminister Littorins påstådda brott. Jag har också fått mail om saken där man undrar varför jag inte kommenterar de nya uppgifterna på bloggen. Vissa tycker att jag borde försvara Littorin, medan politiska motståndare tycker jag ska ta avstånd från honom. Några undrar om hela partiet belagts med munkavle och att jag därför inte får skriva om saken.
Självklart får alla moderater skriva och kommentera precis som de vill. Men de flesta känner nog precis som jag själv att det är svårt att vare sig försvara eller kritisera. Hur ska man kunna göra det när man inte vet vad som hänt? Aftonbladet påstår att ett brott har begåtts, men åberopar en anonym källa som inte vill träda fram. Littorin har å sin sida dementerat alla brottsanklagelser. Ord står alltså mot ord. Och ingen polisanmälan om brott har skett. I det läget finns inte så mycket att tillägga.
I Svensk rätt gäller att man måste bevisa en anklagelse, inte det omvända att man måste bevisa att man är oskyldig (hur det nu skulle gå till). När vår justitieminister för några månader sedan missförstods om att man skulle straffa misstänka sexköpare med färgglada kuvert fick hon en hård mediastorm mot sig. Oppositionen tyckte att hon skulle avgå eftersom ingen givetvis ska straffas innan man är dömd. Även om det alltså handlade om ett missförstånd så tycker jag reaktionen i grunden var sund, den visade att alla tog rättssäkerheten i försvar. Nu verkar många plötsligt tycka tvärtom - blotta påståendet i Aftonbladet om ett brott verkar räcka för att Littorin ska dömas. Alla Littorins politiska fiender har i vart fall redan dömt honom, och nu finns ingen plats för röster som talar om rättssäkerhet.
Ibland undrar jag som jurist vart vi är på väg. Är det mediala häxprocesser med politiska förtecken som i framtiden ska ersätta vårt vanliga rättssystem? Hur ska någon våga bli politiker eller ha en annan utsatt position i samhället om det räcker med ett anonymt påstående om ett brott för att "döma" någon? Vem vet bakgrunden i en sådan situation? Kanske har uppgifter lämnats mot en frikostig betalning från en tidning, kanske har de planterats av en politisk motståndare eller av en störd person, kanske är det rena fantasier eller ett missförstånd? Oavsett om uppgifterna är sanna eller falska så räcker en anonym anmälan och "brottslingen" är dömd. Snabbt och lätt, utan polisanmälan, brottsutredning, åklagare, advokater, domare och offentlig rättegång där ingen är anonym. Media tar alla rollerna samtidigt och domen går inte att överklaga. Precis som häxprocesserna med andra ord.
2010-07-10 Rekordstolligt Mp-förslag?
Miljöpartiet går till val på att förbjuda etablering av nya stormarknader utanför tätorternas centrum under fem års tid, allt för att minska biltrafiken. Hur dumma förslag får egentligen ett parti presentera utan att väljarna ska reagera?
De flesta större städer har massor av stormarknader utanför City och lär inte behöva fler. Men många andra mindre orter vill ha en eller annan stormarknad för att erbjuda ett bättre utbud av varor och få människor att handla i den egna kommunen, vilket för övrigt även minskar bilåkandet (vilket Miljöpartiet annars brukar gilla). Varför ska de mindre orterna och landsbygden alltid missgynnas av Miljöpartiets politik?
En annan sak är att Miljöpartiet ofta talar om bilfritt City och vill ha biltullar in till alla större orter. Hur ska man kunna handla stora skrymmande varor om det både blir förbud mot stormarknader utanför stan och förbud mot att köra bil in till stadskärnan?
Miljöpartiet går från klarhet till klarhet. Man saknar helt enkelt sunt förnuft.
2010-07-10 Svenska folket stödjer Alliansens kärnkraftsbeslut
Enligt en undersökning som gjordes av United Minds mellan den 21 och den 26 juni finns det ett starkt stöd för Alliansens känrkraftsbeslut, dvs att ta bort förbudet mot ny kärnkraft och säga ja till att byta ut dagens kärnkraftsreaktorer mot lika många nya.
72% av svenska folket stödjer beslutet, bara 28% är emot. Stödet är starkast bland Allianspartiernas väljare, och till och med bland Centerpartiets väljare stödjer 80% riksdagens beslut. Bland Socialdemokraternas väljare stödjer 66% regeringens linje och bara 34 procent är emot. Bland LO-medlemmarna är 71 procent för och 29% emot. Bland Vänsterpartiets väljare väger det jämnt mellan för och emot. Bara bland Miljöpartiets (MP) sympatisörer vill en knapp majoritet riva upp beslutet, 55 procent. Oppositionen går alltså inte ens i takt med sina egna väljare.
Det är nog ingen vild gissning att en del klarsynta rödgröna väljare överväger att byta till Alliansen på grund av denna fråga. De flesta inser att en trygg energiförsörjning är helt avgörande för jobben och välfärden. Vi får nog ta och påminna väljarna om detta riktigt mycket framöver.

2010-07-10 Orättvis kultursatsning från de rödgröna
I går kom beskedet om hur de rödgröna partierna vill använda en del av de pengar de får in genom alla sina skattehöjningar (bland annat höjd inkomstskatt för 3 miljoner svenska löntagare). Man vill återinföra fri entré på alla statliga museer och återinföra konstnärslönen, dvs den livslånga inkomsten som garanteras en liten klick godtyckligt utvalda konstnärer och musiker (inklusive cirkusartister och en schackspelare).
Undrar just vart rättvisan tog vägen. Varför ska vårdbiträden få höjd skatt för att finansiera en evig livslön för en liten grupp "konstnärer"? Och varför ska hårt arbetande glesbygdsbor som bor långt från alla statliga museer få höjd skatt för att storstadsborna ska kunna gå på museer gratis så ofta de vill?
I sammanhanget är det viktigt att nämna att Alliansen har beslutat om fri entré för alla barn och ungdomar på de statliga museerna. Övriga borde rimligen ha råd att betala.
Det enda förslaget från de rödgröna som vid första anblicken känns tilltalande är en maxtaxa för avgifterna till de kommunala musikskolorna. Men samtidigt vet vi att vissa kommuner redan idag erbjuder helt gratis musikundervisning. Det går alltså att prioritera inom kommunens budgetar om man vill. Detta är en kommunal fråga och inget som staten behöver lägga sig i. Kommuninvånarna väljer sina politiker, och är man missnöjd med avgiftsnivåerna till musikskolan får man väl byta ut sina kommunpolitiker. Varför ska de som bor i en kommun som redan har gratis musikskola få höjd skatt för att betala en avgiftssänkning i andra kommuner?
2010-07-09 Kampanj på Svenljunga marknad
Här är jag tillsammans med Britt-Marie Råvik och Tina Yngvesson (från Tranemomoderaterna). Under dagen var vi minst 10-15 stycken som kampanjade, med stöd även från MUF. Lite nya trevliga kontakter blev det under dagen och jag fick också en bra bild av vilka frågor som just nu engagerar invånarna mest i landsbygdskommunerna i Sjuhärad. Jag lär säkert återkomma till vissa av dessa frågor under valrörelsen.
2010-07-08 Obegriplig (s)atsning på mer förskola för barn till föräldralediga

Jag är övertygad om att det är fler än jag som reagerar och tycker att Socialdemokraterna är fullständigt fel ute i denna fråga. Kontrasten blir extra tydlig när man samtidigt ser Alliansens storsatsning på ökad kvalitet i skolan som också presenterades idag. Prioriteringarna är minst sagt olika!
2010-07-08 Allianslöfte: 6,2 miljarder extra till skolreformer

Satsningarna omfattar följande 16 områden:
* satsning på bättre lärarutbildning och rektorsutbildning samt forskning- och vidareutbildning för att öka andelen behöriga lärare
* ökad lärarledd undervisningstid i skolorna
* särskild satsning på matematik, naturvetenskap och teknik
* forsatt läsa-skriva-räkna-satsning i ytterligare två år
* betyg från årskurs 6
* fler nationella prov
* vidareutveckling av åtgärdsprogram mot mobbning
* förlängd satsning på sommarskola för att kunna komplettera betyg
* belöningssystem för duktiga lärare
* satsning på entreprenörskap i skolan
* fler lärlingsplatser på gymnasiet och vuxenutbildningen
* försök med fjärde tekniskt år på gymnasiet
* fler platser i yrkesvux
* bonus till bra skolor i utsatta områden
* förbättrad kompetens hos lärare i svenska för invandrare (sfi)
* bättre utvärderingar av resultaten inom utbildningsområdet
2010-07-08 Allianslöfte: 3 miljarder extra i tillfälligt kommunstöd för 2011
Under denna mandatperiod har Alliansen tillfört kommunsektorn 38 miljarder kronor i nivåhöjning 2010 jämfört med 2006. För att stötta kommuner och landsting under den ekonomiska krisen har kommunsektorn i år tillförts 17 miljarder kronor i tillfälligt statsbidrag ("krisstöd"). Från 2011 tillförs en permanent höjning av statsbidragen på 5 miljarder kronor. Utöver detta har regeringen sedan i våras sagt att man kommer att utvärdera kommunernas ekonomiska ställning och vid behov tillföra ytterlighare resurser för att överbrygga de ekonomiska problem som hänger sig kvar till följd av finanskrisen och lågkonjunkturen, för att fortsatt värna viktiga välfärdsverksamheter. Regeringen har också varit tydlig med att ett sådant extra stöd inte får äventyra statens finanser.
Häromdagen redovisade finansminister Anders Borg en ny prognos som visar att statens finanser stärks snabbare än väntat och att statsbudgeten kommer att visa överskott redan 2012. Även kommunernas ekonomi kommer att stärkas snabbare än väntat enligt de nya prognoserna, men 2011 blir ett mellanår med ganska små överskott. Vissa kommuner och landsting kommer därför antagligen inte att klara sin ekonomi utan extra stöd. Regeringen utlovar idag även ett extra stöd på 3 miljarder till kommunerna som ett engångsbelopp för 2011. Pengarna ska användas för att värna kommunala kärnverksamheter som sjukvård, omsorg och verksamheter som riktar sig till barn och unga.
2010-07-07 Schyman visar socialismens rätta ansikte
Jag kan inte låta bli att citera moderate Europaparlamentarikern Gunnar Hökmarks blogg igår, där han slagkraftigt kommenterar Gudrun Schymans osmakliga PR-jippo:
Till det mest desperata och osmakliga hör Gudrun Schymans PR-försök att bränna pengar. Förutom att hon lyckas få mediauppmärksamhet genom att elda med pengar som ett bål visar hon ett förakt mot alla de människor som behöver dem bättre än vad hon gör, och hon behöver uppenbarligen dem inte alls. Hon hade också kunnat bränna alla de pengar som de rödgrönas skattehöjningar skulle ta ifrån de enskilda hushållen, eller de pengar som hennes eget nya parti vill ta från människorna och ge till politiker som hon själv för att de ska bestämma över dem som betalar skatterna.
Men att hon bränner pengar är på något sätt i linje med den politik som hon alltid har stått för. I alla tider har socialister och kommunister underminerat välstånd och välfärd. På sätt och vis är hennes sedelbrasa en bra påminnelse om de samhällen som blivit fattiga när politiker som hon har styrt. Och då är i sanningens namn 100 000 lite, även om det för människor som får hjälp via Rädda Barnen eller Stadsmissionen hade kunnat vara skillnaden mellan ett drägligare liv och ett fortsatt elände. För den som inte har så mycket att säga blir sedelbränning ett desperat försök att få uppmärksamhet, Osmakligt men karakteristiskt."
Så långt Hökmark. Min egen tro är att många svenskar som tidigare haft lite sympatier för Fi drar öronen åt sig efter detta osmakliga jippo. Fi är nog ordentligt rökta (!) nu och kommer knappast att få särskilt många röster i valet. Lite synd på ett sätt eftersom jag gärna ser att Fi tar 2-3 procent av den rödgröna sidans röster.
2010-07-07 Oppositionen värnar om vårdköerna
I dag kom de rödgröna partierna med ett utspel om sjukvården. Viktigaste budskapet var att ingen ska kunna gå före i vårdköerna genom att teckna privata vårdförsäkringar. Man vill också försvåra för alternativ drift inom vården och avskaffa den fria etableringsrätten som gett Sverige en mängd nya vårdcentraler det senaste året. Sammantaget är de rödgrönas politik inriktad mot att minska mängden tillgänglig vård och samtidigt se till att alla väntar snällt i köerna. Med andra ord en sjukvårdspolitik som inte värnar om patienten utan om vårdköerna.
Vi i Alliansen ser något annorlunda på saken. Vi vill erbjuda en bra skattefinansierad och köfri vård till alla. Alliansregeringens satsningar på mer pengar till landstingen har tillsammans med kömiljarden och den lagstadgade vårdgarantin gjort att väntetiderna för vård blivit kortare. Vårdvalet och etableringsfriheten i primärvården öppnar upp för entreprenörskap och mångfald. Detta har inneburit att Sverige hittills fått 181 nya vårdcentraler, en ökning med 19 procent.
Alliansens sjukvårdsgrupp föreslår nu också att vårdgarantin bör skärpas. Den nationella vårdgarantin har fyra tydliga tidsgränser. Idag ska du få kontakt med vården samma dag, tid hos distriktsläkare inom 7 dagar, en bedömning av specialist inom 90 dagar och din behandling ska påbörjas inom 90 dagar. Vi föreslår nu tydlig skärpning av vårdgarantin. Inom 5 dagar ska du ha rätt till en tid hos distriktsläkare, träffa en specialist inom 30 dagar och behandlingen ska påbörjas inom 60 dagar. Vi vill också stärka patientens ställning genom att samla alla patienträttigheter i en sammanhållen patienträttighetslag, och lägga mer kraft på att stärka patientsäkerheten.
Alliansens sätter fokus på patienten och på att minska vårdköerna och väntetiderna. Då blir det ointressant att teckna privata vårdförsäkringar för att gå före köerna - eftersom det inte finns några köer.
2010-07-07 Tack Totto för fyra roliga och spännande år!
Som Littorin själv sa idag på presskonferensen så är han ingen stålman. Ibland verkar det som om mediadrevet inte vill förstå att det bakom varje känd person finns en människa också, en människa med känslor och behov. Efter fyra år i riksdagen vet jag med säkerhet att det finns ett jobb jag aldrig någonsin skulle vilja ha, och det är att vara minister.
"Totto" kommer med rätta att bli ihågkommen som den som förändrade bilden av Moderaterna när det gäller arbetsmarknadsfrågorna. Han har gått en svår balansgång mellan olika intressen och försökt driva en linje i arbetsmarknads- politiken som ser till helheten, och haft arbetslinjen som tydligt fokus. Han har även varit drivande bakom att reformera Arbetsförmedlingen till en ny modern organisation. Men Totto har också varit en omtänksam medmänniska, glad och positiv och varit lätt att få kontakt med. Jag kommer att sakna Totto som minister och kollega men önskar honom nu lugn och ro tillsammans med sina nära och kära. Stafettpinnen som minister går nu över till någon annan, och tillsammans ska vi fortsätta arbetet i Tottos anda.
2010-07-06 Rödgrön svartmålning förstör ungdomars framtidstro
I dag är det dags för min andra debattartikel i nättidningen Sourze. Denna gång är temat ungdomsarbetslösheten. Jag konstaterar i mitt inlägg att den rödgröna oppositionen pratar mycket om ungdomsarbetslösheten men står närmast tomhänta när det gäller politiska förslag. Det enda de gör är att förstöra svenska ungdomars framtidstro genom att svartmåla arbetsmarknadsläget. Den verkliga ungdomsarbetslösheten ligger inte alls runt 30% och det stämmer inte att det inte finns några jobb att söka. De få politiska förslag oppositionen har motverkar dessutom faktiskt ungdomars möjlighet att få jobb, exempelvis genom att fördubbla arbetsgivareavgifterna för unga, avskaffa RUT-avdraget och kräva att alla elever på gymnasiet måste läsa in högskolebehörighet.
Visst är ungdomsarbetslösheten ett problem och visst måste alla politiker ta frågan på allvar. Men ungdomsarbetslösheten är alldeles tillräckligt allvarlig utan överdrifter och svartmålning. Och om man inser allvaret måste man också lägga politiska förslag som minskar ungdomsarbetslösheten i stället för att lägga förslag som förvärrar den.
Sourze har tyvärr spetsat till min rubrik lite och skrivit dit ordet "lögn" vilket jag inte gillar eftersom jag aldrig brukar beskylla en politisk motståndare för lögn. Jag talar i detta fall hellre om svartmålning. Rubrikvalet får stå för tidningen, inte för mig. Däremot står jag givetvis för varenda ord i texten i artikeln.

2010-07-06 Ska vi låta de rödgröna återinföra flumskolan?
De rikas barn presterar bättre i skolan än de fattigas barn. Och betygsskillnaden ökar, visar en undersökning som Lärarnas Riksförbund (LR) låtit Statistiska centralbyrån (SCB) göra och som presenterades i går. Alla niondeklassares slutbetyg från 1990 till 2008 har granskats. Under den tiden har barn till höginkomst- tagare höjt sitt betygssnitt betydligt mer än låginkomsttagarnas barn. Resultatet stämmer mycket väl med Skolverkets egen granskning som jag tidigare berättat om på bloggen och som citeras i rutan här nedan

Alliansen tar skolproblemen på största allvar och har beslutat om ett stort antal förändringar inom skolan denna mandatperiod, ofta i hård strid mot oppositionen. Skärpta krav på ordning och reda i skolan där det i den nya skollagen slås fast att alla elever har rätt till trygghet och studiero. Möjlighet införs att stänga av en elev från undervisning en kortare tid, och i undantagsfall blir det möjligt att permanent flytta en elev till en annan skola. Föremål som används för att störa undervisningen eller som kan utgöra en fara för säkerheten ska kunna omhändertas. Mer pedagogik i förskolan, bättre utbildning av lärare och rektorer, tidigare betyg, tidigare nationella prov, ny läroplan, mer stöd till elever som halkar efter, möjlighet till ett extra skolår för elever som inte klarar kraven på nio år, mer stimulans till elever som snabbare klarar av kraven. Total reformering av gymnasieskolan där både yrkesutbildningar, högskoleförberedande utbildningar och lärlingsutbildningar ska erbjudas. Allt detta och mer därtill behövs för att få ordning på den svenska skolan. Resultatet av reformerna kommer däremot att dröja, först när dagens mindre barn gått igenom hela skolsystemet kommer effekterna att synas tydligt. Förändring av skolan tar tid!
Oppositionen då? Det man ser tydligast är hur splittrade de rödgröna är. Man är oeniga om betyg, läxor, nationella prov, krav på ordning och reda i klassrummet, satsningar mot mobbning, synen på friskolor och hur läroplanerna ska se ut. Det man hört mest högljutt är Vänsterpartiets förslag om förbud mot läxor och motståndet från Vänsterpartiet och Miljöpartiet mot tidigare betyg. Men det mesta ska tydligen fortsätta ungefär som förut. Den skola som misslyckats så totalt lär rulla på som om ingenting har hänt om de rödgröna skulle vinna valet. De har ingen gemensam linje i de avgörande frågorna och har inte presenterat någon gemensam skolpolitik alls.
2010-07-05 Utgiftspartiet har glömt en liten detalj
"Vänsterpartiet byter idag tillfälligt namn till Välfärdspartiet" meddelade partiledaren Lars Ohly i morse. Det skulle tydligen vara en markering att välfärdsfrågorna är Vänsterpartiets viktigaste frågor. Sympatiskt kan man ju tycka, även om jag inte är helt säker på att Vänsterpartiets och min egen syn på välfärd är riktigt densamma. I Vänsterpartiet värld sköter samhället allt, valfriheten är avskaffad och alla privata initiativ stoppas inom välfärdsområdet. Jag tvivlar starkt på att välfärden blir bättre av detta.
Men framförallt missar Vänsterpartiet en liten detalj. Nämligen hur man ska betala välfärden. Vänsterpartiet är ett renodlat utgiftsparti. Man har alltid förslag till nya stora utgifter, och den enda inkomstförstärkning man någonsin hör talas om är att de som tjänar mycket ska betala ännu högre skatt, trots att de svenska marginalskatterna redan är högst i världen. Men även om höginkomsttagarna betalade 100% i skatt skulle pengarna bara räcka till en bråkdel av Vänsterpartiets förslag till nya utgifter. Vänsterpartiet missar helt att enda sättet att utveckla välfärden och trygga pensionerna är att det startas nya företag och att befintliga företag växer och anställer fler som i sin tur betalar skatt. Och eftersom det mesta av Vänsterpartiets politik är rent fientlig mot företagande och arbete så kommer Vänsterpartiet inte heller att kunna satsa en enda extra krona på välfärden. Det är nog tur att man byter tillbaka till sitt gamla namn i morgon igen.
2010-07-05 Välkommen Nema!
Vår tredje hund flyttade in dagen före midsommarafton. En liten blandrastik, 25% Canterrier och 75% Jack Russel, 12 veckor gammal idag. Vi köpte henne från en uppfödare på Orust. Vi ville ha en valp, och en hund av just denna blandras eftersom det passar bra för att träna Agility, så denna gång blev det ingen adoption av någon övergiven hund.
Nu återstår att fostra valpen, och där har vi god hjälp av våra två 5-6-åriga tikar Nelly och Madde. Därav namnet på vår nya familjemedlem - Nema. Det blir mycket bus och lek med de stora hundarna, och det är som att ha småbarn i huset igen. Just nu är det ett ständigt passande och det ska bli skönt när den första valptiden är över. Och när det gäller hundar så är barndomstiden ganska kort. Vi ser redan att Nema är en intelligent liten hund, och hon lär sig förvånansvärt snabbt av de andra hundarna vad som gäller.
2010-07-04 Den omtalade valaffischen

"Stölden" av den gamla affischen är också lite symbolisk. Socialdemokraterna är inte längre ett parti som samlar 50% av Sveriges befolkning och kan styra och ställa som de vill. Just nu är rentav moderaterna Sveriges största parti om man ska tro alla opinionsmätningar. Det är förståss inte alls säkert att det ser ut så på valdagen, men vi ska ge dem en ordentlig fajt genom att erbjuda ett bättre politiskt alternativ.
2010-07-04 Ett klockrent och starkt budskap från statsministern
Jag säger det direkt - jag uppskattade statsministerns tal i Almedalen idag. Väldigt mycket faktiskt. Jag var inte på plats, men läste det i förväg, och det stämmer oerhört väl med mina egna värderingar och prioriteringar.
Utöver de utlovade skattesänkningarna för pensionärerna så blir det inga ytterligare skattesänkningar under 2011. Det är mycket klokt i det läge som världsekonomin är just nu, och för oss som lyssnat på finsnminister Borg på moderaternas möten med riksdagsgruppen var detta ingen nyhet. De utrymmen som kan finnas i statsbudgeten ska i första hand användas för att värna välfärden och att ha vissa säkerhetsmarginaler så att inte Sverige som de flesta andra länder tvingas till skattehöjningar, neskärningar eller andra dramatiska åtgärder.
Däremot ska vi med kraft bekämpa oppositionens förslag till skattehöjningar på allt och alla. "Andra länder måste korrigera med skatteökningar för att få balans, Sverige behöver inte det. Varför föreslå skatteökningar som drabbar varenda svensk när vi har balans i våra offentliga finanser?" frågade statsministern i sitt tal idag. Att höja skatterna i onödan bromsar den ekonomiska tillväxten och kan dra ned Sverige i den kris som så många andra länder i Europa redan är i. "Sveriges ekonomi är i balans och behöver varken utgiftsnedskärningar eller skattehöjningar" konstaterade statsministern.
Beskedet om att det inte blir några löften om nya skattesänkningar gäller 2011. Vad som händer därefter beror helt på den ekonomiska utvecklingen. OM Sverige står kvar vid arbetslinjen är jag personligen övertygad om att vi kan diskutera både reformer och fortsatta skattesänkningar åren därefter utan att riskera statsfinanserna. Men just nu är det försiktighet som gäller, och det tror jag är en mycket klok linje som svenska folket har förståelse för med tanke på hur det ser ut i omvärlden.
2010-07-03 Har Sverige 890.000 miljonärer?
I går meddelade Skatteverket att 67.000 företag utfört tjänster för hushållen som givit rätt till ROT- och RUT-avdrag, så kallat "husavdrag", de senaste tolv månaderna. Det säger sig själv att det därmed är ganska många anställda som berörs och som skulle riskera att mista jobbet om dessa avdrag togs bort igen av en rödgrön regering.
Skatteverket meddelar också att 890.000 svenskar utnyttjat dessa avdrag för sammanlagt 10,3 miljarder kronor de senaste tolv månaderna. Oppositionen brukar ju ofta påstå att RUT och ROT-avdragen bara utnyttjas av "de allra rikaste miljonärerna och höginkomsttagarna". Att det finns så många miljonärer och höginkomsttagare i Sverige var nog en nyhet för de flesta...

2010-07-02 Självklart borde vårdnadsbidraget kunna höjas
Kristdemokraterna beslutade idag att gå till val på att fördubbla vårdnadsbidraget till 6.000 kronor och samtidigt göra det obligatoriskt för alla kommuner att erbjuda detta till de familjer som önskar.
I den första delen kan jag bara instämma. Fast jag ser egentligen inget behov av en beloppsgräns överhuvudtaget. Så länge kommunerna inte erbjuder mer i vårdnadsbidrag än vad en barnomsorgsplats för ett 1-3 år gammalt barn kostar så borde kommunerna egentligen få bestämma summan själva. Men en fördubbling av maxbeloppet är i vart fall ett steg i rätt riktning mot en ännu något ökad rättvisa. Det fina med vårdnadsbidraget är att det är en av få reformer som inte kostar något. Tvärtom är både familjerna och samhället vinnare. Staten får inga kostnader och kommunerna får lägre kostnad per barn än vad en barnomsorgsplats kostar. Vårdnadsbidraget sparar pengar, så egentligen är det väl bara den politiska viljan som avgör om kristdemokraternas förslag ska kunna genomföras. Jag är tveksam, det finns tyvärr starka röster inom Allianspartierna som ifrågasätter vårdnadsbidraget både ur jämställdhetssynpunkt och för att det "strider mot arbetslinjen". Jag tycker då att man missar en viktig sak - barnen. Barn är olika och om föräldrarna får möjlighet att stanna hemma lite längre tid med barn som behöver mer lugn och ro kan vinsterna för samhället bli oerhört stora.
Att däremot lagstifta om en plikt för alla kommuner att införa vårdnadsbidrag känns lite mer tveksamt. Visst är det orättvist att olika regler råder i olika kommuner. Men så är det inom många områden - kvalitén på skolan och äldreomsorgen, taxor och avgifter och skattenivå för att nämna något. Om man inte är nöjd med villkoren i en kommun kan man antingen välja att bosätta sig någon annanstans, eller agera politiskt för att byta ut gamla sura socialister mot allianspolitiker som är för valfrihet. Jag föredrar att låta kommunpolitikerna ta eget ansvar gentemot sina egna väljare. Men för all del, jag skulle väl inte protestera alltför högljutt om ett lagförslag om vårdnadsbidrag i alla kommuner skulle presenteras av Alliansen efter valet. I grunden borde alla barnfamiljer erbjudas denna möjlighet av rena rättviseskäl.
Jag är glad att Kristdemokraterna vårdar frågan om vårdnadsbidraget, och de vet att de har ett starkt stöd från många väljare och politiker inom Alliansen, och då inte minst inom Moderaterna där vi är många som vill öka familjernas valfrihet ytterligare. Tyvärr har Miljöpartiet numera officiellt övergivit stödet till vårdnadsbidraget, men på lokalplanet finns det många miljöpartister som också är fortsatt positiva.
2010-07-02 Så här ser det ut på arbetsmarknaden just nu

Man ser tydligt att arbetslösheten var extremt låg sommaren 2008, för att sedan vända uppåt ända fram till det senaste årsskiftet. I år har däremot den totala arbetslösheten minskat, även om det som vanligt blir en uppgång i början av sommaren när många lämnar skolor och utbildningar. Med tanke på att både 2005 och 2006 var år med mycket stark konjunktur och vi just har upplevt en extrem lågkonjunktur är det intressant att konstatera att dagens arbetslöshet ändå inte är särskilt mycket högre än den var just 2005 och 2006.
Den nedre figuren visar den öppna ungdomsarbetslösheten enligt Arbetsförmedlingens sätt att räkna, dvs 18-24 år. Man ser då att dagens öppna ungdomsarbetslöshet är nästan exakt densamma som 2006 och väldigt mycket lägre än 2005. Till detta kommer ungefär lika många arbetslösa ungdomar till som finns i olika typer av åtgärder. Men det var ungefär lika många i åtgärder även 2005 och 2006, även om åtgärderna då hade andra namn, så detta påverkar inte jämförelsen särskilt mycket.
Förhoppningsvis kan dessa fakta nyansera debatten om arbetslösheten i allmänhet och ungdomsarbetslösheten i synnerhet. Med tanke på att vi just genomlevt den djupaste lågkonjunkturen på nästan 100 år så är siffrorna inte alltför illa. Många länders regeringar tittar också avundsjukt på den svenska utvecklingen just nu. Fler svenskar får jobb, varslen har minskat och antalet nyanmälda jobb blir fler. Att vi trots detta har en säsongsmässig uppgång av arbetslösheten när alla utbildningar slutat inför sommaren är tyvärr ett normalt mönster. Men det är ändå betydligt fler ungdomar som har jobb idag än det var i högkonjunkturen 2005. Den viktiga frågan nu är hur vi skapar ännu fler jobb för ungdomar. Att fördubbla arbetsgivareavgifterna för unga som opppositionen vill känns inte som ett bra sätt. Inte att avskaffa ROT- och RUT-avdragen heller.
2010-07-02 Visst finns det massor av lediga jobb

I går visades ett nyhetsinslag i TV om två kvinnor som driver ett privat hemtjänstföretag i Stockholmsområdet. De hade förgäves sökt ett par personer till för att öka personalen, men bara fått en enda sökande. Samma sak hör jag ibland från andra småföretagare som har svårt att rekrytera, och då talar vi inte om jobb som kräver specialkompetens utan normala jobb som de flesta kan lära sig på plats. I media läste jag häromdagen om en jordgubbsodlare söderöver som inte fick tag på tillräckligt många som kunde hjälpa till att plocka jordgubbar. Och i norra Sverige flyger man som bekant in arbetskraft från Asien för att plocka bär. I södra Skåne är det ofta extraanställda från Polen och Östeuropa som skördar grönsaker och frukt. Frågan är varför ingen arbetslös svensk tar chansen? Det hade jag gjort.
När jag hör ungdomar säga att det inte finns några sommarjobb blir jag fundersam. Vad är det för fel på att jobba några veckor med att skörda jordgubbar, grönsaker eller plocka bär? När jag var tonåring tog man de jobb som fanns. Ofta dåligt betalda, inte alltid så roliga, men varje jobb gav erfarenhet, extrapengar och inte minst referenser när man skulle söka nästa jobb.
Samtidigt har jag viss förståelse för att många ungdomar känner sig lite uppgivna och kanske lever i tron att det inte är någon idé att ens försöka. När man hela tiden matas av oppositionen, LO, Svenskt Näringsliv och media med påståenden om att över 30% av alla ungdomar är arbetslösa och att ungdomsarbetslösheten är rekordhög så är det givetvis lätt att bli uppgiven. De som sprider dessa överdrifter har därför ett stort ansvar. Det vore mycket bättre och mer ansvarsfullt att försöka skapa framtidstro och självkänsla hos våra ungdomar i stället för att trycka ned dem i skorna med överdrivna arbetslöshetssiffror.
2010-07-01 Gamla inkomstnyheter blir som nya
I dag har Radio Sjuhärad ett inslag om de politiska kandidaternas inkomster, där jag särskilt uppmärksammas. Man har hämtat fram gamla siffror som gäller 2008 års inkomster, och det året hade jag ju själv mycket hög inkomst på grund av ett avgångsvederlag i samband med att jag lämnade min tidigare anställning på bank. Detta är ingen nyhet precis, utan har uppmärksammats tidigare av olika riksmedia som gjort sina traditionsenliga topplistor över svenska politikers inkomster. Jag kommenterade saken på bloggen den 3 december 2009. Avgångsvederlaget byggde på ett avtal mellan arbetsgivare och de fackliga organisationerna, och jag fick rätt detta precis som alla mina kolleger eftersom jag juridiskt sett fortfarande var anställd på banken och bara tjänstledig för mitt riksdagsuppdrag. Hela summan lades ovanpå riksdagsarvodet det året, vilket gav en oerhört hög inkomst, en summa som jag knappast kommer att vara i närheten av någon mer gång i mitt liv. Förra året och i år har jag däremot inga andra inkomster av betydelse än riksdagsarvodet, och detta räcker alldeles utmärkt.
I radioinslaget har mina kommentarer klippts en del, men på frågan om jag inte som höginkomsttagare är en av dem som tjänat mest på regeringens skattesänkningar var mitt svar att jobbskatteavdraget är som högst vid inkomster på 29.000 kronor per månad. Därefter får man inte större jobbskatteavdrag oavsett hur mycket man tjänar. Så de med de allra högsta inkomsterna har faktiskt inte tjänat mer på jobbskatteavdraget än de med mer normala inkomster.
I sammanhanget kan det ju vara intressant att använda just mitt avgångsvederlag som exempel på hur de svenska skatterna fungerar. Jag fick 26 månadslöner i enlighet med avtalet, vilket motsvarar 878.800 kronor. Banken betalade ovanpå detta en arbetsgivareavgift på cdrygt 300.000 kronor. Bankens sammanlagda kostnad blev alltså nära 1,2 miljoner kronor. Själv betalade jag 32,09% i kommunalskatt på summan, dvs 282.000 kronor extra till Marks kommun. Staten fick statlig skatt och värnskatt med ett sammanlagt belopp på drygt 200.000 kronor. Svenska kyrkan blev inte heller lottlös, min kyrkoavgift till Sätila församling blev 14.000 kronor extra detta år. Själv fick jag efter alla skatter behålla ca 380.000 kronor, vilket förvisso är en väldig massa pengar, men ändå bara 30% av bankens samlade kostnad. Av den summa på 1,2 miljoner som ett privat börsföretag alltså betalade ut av sina egna pengar fick stat, kommun och församling dela på hela 70%. Det visar att den svenska avundsjukan mot dem med höga inkomster slår helt fel. Vi borde tvärtom vara glada så snart ett privat företag har råd att betala ut höga löner - det mesta går faktiskt tillbaka till samhället och stärker välfärden. För mina samtliga inkomster 2008 (alltså inklusive riksdagsarvodet) betalade jag ungefär 800.000 kronor i skatt. Jag tycker det är ett hyfsat bidrag till vår gemensamma välfärd.
Jag fick i en bortklippt del av intervjun också frågan om inte riksdagsarvodet i sig är i högsta laget och om det inte är svårt att företräda väljarna som tjänar så mycket mindre. Nu har jag personer i min omgivning som tjänar både mer och mindre än jag själv. Jag förklarade också att det inte är vi ledamöter som beslutar om vårt arvode, utan det görs av en oberoende arvodesnämnd som justerar våra arvoden varje år, bland annat med viss hänsyn till löneutvecklingen arbetsmarknaden i övrigt. Men riksdagsarvodet är väldigt demokratiskt. Alla ledamöter får exakt lika mycket (idag 55.000 kronor per månad) oavsett om man varit ledamot i många år eller är alldeles ny. Ålder, erfarenhet eller hur ambitiös man är spelar inte heller någon roll. Är då arvodet orimligt högt? Oberoende forskare som följd ledamöter under lång tid uppger att den normala veckoarbetstiden för en riksdagsledamot är 60-70 timmar per vecka, och det stämmer också med enkätundersökningar som gjorts med ledamöterna. Om man har med detta i bilden och även tänker på att ledamöterna är borta så mycket från sina familjer så kanske arvodet trots allt inte är så uppseendeväckande? Men oavsett hur man ser på saken så framhöll jag i intervjun att det viktiga för mig som ledamot är att visa mina väljare att jag gör skäl för mitt arvode. Hög aktivitet och hög tillgänglighet är två saker som jag vet att mina moderata väljare förväntar sig, och det är något jag försöker leva upp till.
2010-07-01 S-politiker i Mark lämnar politiken i protest
S-politikern Håkan Forsberg från Hyssna lämnar alla sina politiska uppdrag i protest främst mot två saker. Dels linjen från det egna partiet att inte ta avstånd från vindkraftverk som placeras på fel ställen så att de stör närboende, dels i protest mot Socialdemokraternas löfte att avskaffa RUT-avdraget. Han formulerar detta ganska finurligt i sin avskedsansökan:
