Privata turistbesök i Sydafrika och Namibia februari 2025

(Inläggen kommer i omvänd ordning mot bloggen, dvs läses uppifrån och ned.)

När vi riksdagsledamöter åker på långresor gäller tydliga regler för hur programmen ska se ut, och de måste godkännas av talmannen före resan. Normalt kan man ha någon helgdag fri för privata aktiviteter. Vi gjorde därför några egna besök under söndagen i Kapstaden eftersom det inte gick att ordna officiella besök då. Fokus låg på att se vindistrikten samt besöka Taffelberget - två "måsten" när man är i Kapstaden.

Vi gjorde också ett snabbt sent eftermiddagsbesök i Pingvinkolonin i Boulders Bay. I Namibia erbjöds vi ett par timmars privat safari sista kvällen i samband med ett verksamhetsbesök. Sedan var vi några som stannade kvar i Sydafrika två extra nätter när den officiella delen av resan var slut. Samtliga dessa privata besök bekostade vi helt själva, både vad gäller  resor, boende och andra omkostnader.

Eftersom dessa delar av resan är helt privata turistbesök på egen bekostnad har jag valt att göra en separat reseberättelse för dessa.



1. Vindistriktet Stellenboch

Vi stratade tidigt söndag morgon och åkte upp mot bergen nordost om kapstaden i ett fantastiskt vackert landskap för vårt första besök.

 













Det första besöket gick till det välkända vindistriktet Stellenboch, där vi via svenska kontakter var inbjudna till en av de många platser där man kan boka in vinprovningar och handla med sig lokala viner. Alltså exakt det som är målet med den nya svenska lagstiftningenmom gårdsförsäljning av vin, öl och andra lokaltillverkade alkoholhaltiga drycker.

Första stoppet var på Vineyard Connection där man kan köpa och provsmaka viner från ett antal vingårdar i området. Det är en riktigt stor turistattraktion och skapar massor av arbetstillfällen och genererar stora inkomster, utöver det man tjänar på vinet.

Vinproduktionen och vinturismen är en mycket viktig näringsgren för Sydafrika, och även en viktig exportprodukt. Sydafrika har producerat vin ända sedan 1600-talet då holländarna  bosatte sig i regionen runt Kapstaden. På §1700-talet började vin exporteras. Sydafrika anses idag vara ett av världens 10 främsta vinprducenterna i världen med över 90.000 hektar vinordlingar och över 1 miljard (!) producerade liter vin varje år. Utöver detta inbringar turismen till vindistrikten stora pengar och man sysselsätter många säsongsarbetare i vingårdarna.







Efter besöket hos Vineyard Connection fortsatte vi till en vingård uppe i bergen med stor restaurang där vi åt lunch. Utsikten över vinodlingarna och landskapet omkring var imponerande, och det var ett tydligt resmål för många utländska turister. Någon vinprovning hann vi inte med här utan det fick röäcka med ett glas vin till lunchen, men för den som vill betala kan man prova hur mycket som helst.



























2. Taffelberget 





Taffelberget är ett av Sydafrikas främsta kännetecken. Ett gigantiskt bergsmassiv, som är öer 1.000 meter högt och platån är tre kilometer lång. Runt berget och söderut längs Kaphalvön mot Godahoppsudden är det mesta av naturen ett stort naturreservat, med några mindre samhällen och den kända pingvinkolonin.





På väg upp med linbanan. Man ser lejonklippan i bakgrunden, den har fått sitt namn efter att den ser ut som ett lejon som ligger och vaktar Kapstaden.











Panoramat över Kapstaden är fantastiskt, och hamnen är en av Sydafrikas viktigaste. 









Efter en stund kom molnen och täckte till slut hela berget.









 





3. Pingvinkolonin i Boulders Bay

Efter de officiella besöken i parlamentet i Kapstaden fick vi tid över på eftermiddagen: Vi tog en taxi till Boulders Bay utanför Simonstown på Kaphalvön söder om Taffelberget, den halvö som slutar med Godahoppsudden längst ut. Här finns den välkända kolonin med afrikanska pingviner.





Högslätterna känns mer som svenska fjällen än Afrika.





Här skymtar bukten False Bay där pingvinerna lever







Boulder/Simon´s Town är lokalen för den största kolonin med afrikanska pingviner, totalt flera tusen djur. Det är en ganska liten pingvin, de blir 60-70 cm långa. De kan vara under vattnet i två minuter och dyka ned till 130 meters djup. Det var fascinerande att se alla dessa pingviner på riktigt i naturlig miljö, och se dem stå som statyer och njuta av solen, simma och går runt på stranden.  

Tyvärr är beståndet hotat på grund av utfiskning av sardiner som är pingvinernas främsta föda. Stora fiskefartyg från Kina, Japan, Ryssland, Indien och andra länder fiskar genbom bottentrålning upp det mesta på internationellt vatten, och Sydafrika har dessutom gett andra länder rättigheter att fiska upp sardiner även på nationellt vatten. Om detta inte upphör bedömer man att den afrikanska pingvinen kommer att utrotas på sikt. Det uppskattas att kanske 99% av pingvinerna är borta idag, och endast ca 1.200 återstår.

Det kändes bra att besöka pingvinerna, betala ett ordentligt inträde för att få komma ned till stranden och dessutom köpa lite souvenirer som stöd till skyddet av pingvinerna och deras livsmiljö. Och det jag tar med mig är att internationellt rovfiske förstör så oerhört mycket runt om i världen.













Observera pingvinen längst till vänster framför stenen, med ett ägg på fötterna. Det föds alldeles för få nya pingviner och populationen är hotad. Därför så glädjande när det läggs nya ägg. 

Efter besöket tog vi kustvägen på utsidan av taffelberget tillbaka till Kapstaden. Vild natur med vägen inhuggen i berget, och mysiga små kustsamhällen längs vägen.  

















Lunch i den lilla charmiga byn Hout Bay.





4. Liten safaritur i Namibia

I samband med besöket i Namibia erbjöds vi sista kvällen (på egen privat bekostnad) en kortare "game drive" i samband med ett verksamhetsbesök och middag på en lodge i Okapuka, norr om Windhoek. Det var den svenska konsuln i Namibia som hade bokat upp detta besök åt oss.







Längsvägen upp till safariparken är det höga stängsel för att hålla alla djur borta från vägen. Lite mer pörimitiva än våra viltstängsel dock, och tveksamt om en elefant verkligen bryr sig.







På väg ut i vildmarken.











Springbocken är den vanligaste antilopen i Namibia. Den jagas ganska mycket och de flesta restauranger har Springbock på menyn. I Sydafrika är Impalaantilopen vanligast och den ser lite annorlunda ut.





Denna lilla afrikanska buffel stod och spanade in oss längs vägen:



Vi hade den enorma turen att denna kväll få se en grupp noshörningar på mycket nära håll. Det var en familj med pappa, mamma och två ungar i olika åldrar. De var väl bevakade av fyra beväpnade vakter som följde djuren genom vildmarken dyghet runt, för att skydda dem mot tjuvskyttar. Att man har fyra vakter förstod vi har koppling till korruptionen i landet. En vakt är lätt att muta, men när det är fyra vakter på plats är det svårare. Man håller hemligt hur många noshöringar det finns i detta område, men vi förstod att det var fler än de vi såg. 









(Klicka på bilden ovan för kortare film)









En paus med lite förfriskningar ingår på en safaritur. Chauffören/guiden sköter serveringen.







5. Två dagars privat safari i Xanatseni nära Krugerparken i Sydafrika



Kort flygtur från Johannesburg till Hoedspruit i nordöstra Sydafrika. Det tog mindre än en halvtimme.
Det är här alla de stora nationalparkerna ligger, mot gränsen till Mocambique.









Trots att det regnat en hel del och är grönt i naturen torkar floderna snabbt ut i värmen. Från luften ser de ut som grusvägar. Vi skulle bekanta oss mer med dessa uttrokade floder lite senare.



Flygplatsen i Hoedspruit är charmig. Bagageinlämningen görs i en byggnad som ser ut som en hydda.





Efter sista dagens program på stiudieresan till Sydafrika och Namibia stannade några av oss på egen beskostnad kvar två nätter i lodgen Xanatseni i den privata Klaserie Private Nature reserve, strax öster om den statligt ägda Krugerparken, och nära den mer välkända  safariparken Timbavati. Vi gjorde fyra utflykter, så kallade "Game drives" i parken.

Den privata parken vi besökte och bodde i två nätter är på hela 60.000 hektar och omfattar ett gigantiskt område. Det var 1969 som 36 privata farmare slog sig ihop och skapade detta stora privata naturreservat. Djuren rör sig helt fritt mellan denna park och omgivande parker, man utfordrar inte djuren på något sätt, utan vill att de ska leva ett naturligt liv. Dock har man på området ordnat ett antal fördämningar och extra vattenhål för att säkra tillgången på vatten för djuren under de torra perioderna.

Vår guide och chaufför hette Daniela, en ung kvinna, född i Johannesburg och som gått speciell utbildning för att få arbeta som turistguide. Hennes kunskaper om djuren, hur de fungerar, risker i olika situationer och förmågan att hitta djuren ute i naturen var fantastisk. Hon hade också lärt sig navigera med hjälp av stjärnorna, hon var en otroligt skicklig förare av den stora Landrovern, och dessutom var hon en bra skytt och hade alltid vapnet med sig framför sig på instrumentbrädan. Hennes bästa fritidsnöje var att åka ut ensam i naturen och leva själv ute bland djuren. Hon hade uppenbarligen valt rätt yrke.  



Bilen vi åkte med hade inga påbyggnader, inga skydd, utan man satt helt öppet mitt i naturen bland vilda och ibland farliga djur.
Det var lite läskigt ibland med farliga djur alldeles intill, särskilt när lejonen gick så nära bilen att man hade kunnat klappa dem. 
Men vår guide hade koll, 



(Klicka på bilden nedan för kortare film)



Vi kom i slutet av regnperioden, det har regnat en hel del, marken är grön, träden friska och gröna och det är gott om bete för djuren. Visserligen är det lite lättare för djuren att gömma sig i grönskan, men det är oerhört vackert överallt och stor kontrast till de tidigare besök jag gjort i Afrika där man kört runt i bruna torra landskap och letat efter djuren. Jag såg många vackra blommor och intressanta växter. Om bara ett par månader torkar det igen, det gröna vissnar och djuren får jobbigare att hitta föda. På sina håll stod dock vattnet fortfarande över vägarna efter de senaste regnen. Men hinder är till för att forcera. Klicka på bilden nedan för kortare film.





Många floder är dock uttorkade, även om det kan finnas vatten lite längre ned i sanden. I sanden kan man spåra olika djur, och vår guide var bra på att hitta spår och förklara skillnaden mellan olika djur och hur hon såg hur färska spåren var och i vilken riktning djuren rört sig.



Vi hann med fyra safariturer och en extra natt-tur (mer om det nedan). Man tar en fyratimmarstur 05.30 på morgonen, äter frukorst vid 09.30, tar det lugnt i solen eller i skuggan inklusive lunch, fram till eftermiddagstuden klockan 16, som håller på tills det är middag framåt 20-tiden. Morgon och kväll är de tider det är lättast att se djuren, den varmaste delen av dagen vilar de flesta djuren. 

På dagen kan man ta ett dopp i den lilla poolen eller sola lite, och har man tur kommer en elefant och tittar nyfiket på vad som händer. 



 

  



Impalaantilop. Dessa har markeringar på bakkroppen som ser ut som ett "M", och de är samtidigt basföda för ett antal rovdjur, och jagas även av människan. De kallas därför ofta på skämt för "McDonalds-antilop". Maten är serverad.  





Giraffer är nog de enklaste djuren att fotogtrafera. De står bara där och ser ståtliga ut.



Man ser dem på långt håll, här ett par foton när vi plötsligt var inne i grannreservatet Timbavati:







Här en fin bild på en gam, naturens egen renhållningsarbetare. 

 

Och här är Pumba. Vårtsvinet. Han dök upp helt plötsligt vid sidan av vägen.



Turistguderna lever verkligen för naturen och djuren, och när en sköldpadda plötsligt syntes mitt på stora vägen stannade såklart vår guide och hjälpte den i säkerhet. På köpet fick vi en lektion om sködpaddor.



Denna buffelhjord var imponerande. Klicka nedan för kortare film.



Zebrorna är inte så vanliga som de var när jag besökte Tanzania, men en och annan dyker upp ibland. Så vackra.



Om det var ont om Gnu och Zebra så var det desto fler elefanter. De var överallt, de gick nästan in i trädgården runt lodgen och gillade att svalka sig i dammen utanför staketet. I trafiken på de stora vägarna fick man se upp, det kom ständigt flockar med elefanter som skulle över vägen. Här en elefant precis vid entrén till lodgen, och på nsäta bild är de vid en damm en bit bort. Elefanterna har lärt sig att i den runda ringen finns gott dricksvatten och resten av dammen är till för bad och dusch.





Här lite olika elefantfoton från våra safariturer ute i ödemarken:





Vår guide och chaufför Daniela beskådar en av de stora bjässarna och berättar för oss om elefanternas liv.



Flocken bestod av en hane, en hona och tre ungar. (Klicka på bilden ovan för kortare film)









Några närbilder från annan plats i reservatet. Grönt och fint efter regnen som sagt, och bra med bete för elefanterna som nästan försvinner i grönskan. När torrperioden kommer är det betydligt jobbigare för dem.









Vi upplevde också något väldigt unikt. Vår guide stannade till när hon såg denna elefant med unge en bit bort. Vi iakttog dem länge och guiden sa till slut att unden måste vara alldeles nyfödd, max några timmar gammal. Mamman var orolig för att inte ungen reste sig upp, och gick oroligt fram och tillbaka. Till slut försökte hon lyfta upp ungen med snabeln, men den la sig ned igen. Men till slut reste sig ungen på vingliga ben och jag fick denna bild på mamma och barn: 



Här på stora vägen där vi fick vänta en stund med vår transportbil på väg tillbaka till fluygplatsen medan elefanterna i lugn och ro tog sig över vägen.





På en av turerna kom det plötsligt meddelande på radion från en annan jeep, och vår guide vände bilen och körde åt ett annat håll. Hon utlovade en överraskning. När vi kom fram till en av de uttrokade floderna körde hon inte över den som hon noprmalt brukade göra, utan körde i stället ned i den uttrokade floden och föäljde denna nedströms. Plötsligt såg vi en annan Landroover framför oss som stannat. och när vi kom fram såg vi vad de det var de upptäckt - en flock med ovanliga vildhundar som levde på flodbanken. Den afrikanska vildhunden är starkt hotad och ganska ovanlig att se i naturen, och detta var en riktig stor flock. Så det var verkligen en överraskning. Vis stod stilla länge och betraktade dessa hundar, som betedde sig väldigt likt våra tamhundar. Och de är också avlägset släkt. 



(Klicka på bilden ovan för kortare film)





(Klicka på bilden ovan för kortare film)





Ett djur vi inte såg var flodhästarna. De lever i en liten sjö en bra bit från lodgen. Man ser bara lite av huvudena sticka upp. Flodhästarna tål inte sol (märkligt med djur i Afrika som inte tål sol kan man tycka), så de håller sig under vattnet hela dagarna. Men på nätterna går de omkring på land, och anses vara Afrikas farligaste djur. Ett antal personer dödas varje år av flodhästattacker.

Första morgonen vi var ute på safari lyckades vår guide leta upp en flock lejon och det var en magisk upplevelse. Jag har sett lejon på safari i Tanzania tidigare, men det var en annolunda situation med ett flertal jeepar och besökare. Vårt besök var mer naturnära, lejonen brydde sig inte om oss utan betedde sig naturligt och det var en fantastisk syn. Då trodde jatg inte jag skulle komma närmare ett lejon än så här. Fast det visade sig att jag skulle få fel i den delen.



(Klicka på bilden ovan för kortare film)

 

(Klicka på bilden ovan för kortare film)



Fotot nedan är en av mina absolut vackraste djurfoton någonsin. Kommer självklart att bli en förstoring att hänga på väggen.
Att befinna sig bara ett par meter från ett vilt lejon på detta sätt är både magiskt och lite läskigt - hon hade lätt kunnat hoppa upp i bilen om hon hade velat. Men vår guide förklarade att lejonen ser bilen som en icke hotgull enhet, och ser inte människorna i bilen som något speciellt. Lejonen är mest nyfikna och väldigt avslappnade. De iakttog oss, men visade inget tecken på irritation. Om de blir stressade ser en erfaren guide detta precis som man ser det på en huskatt, och då lämnar man området. Ett lugnt och avslappnat lejon utgör inget hot. Sa hon...  



På kvällen kom nesta lejonupplevelse. Vi hade ätit middag och skulle lägga oss för att vara pigga till nästa morgons sita nedkortade safari som vi skulle hinna med före resan till flygplatsen och vidare hem. Plötsligt hör vi ett rytande utanför lodgen. Spontant trodde vi först det var en elefant, de fanns hela tiden utanför. Men rytandet kom en gång till, och plötsligt inser vi att det nog är ett lejon. Två minuter senare kommer vår jeep inrullande vid altanen och i den sitter de två tjejerna som ansvarar för lodgen. De säger att det finns lejon i nörområdet och att de ska ut och leta, och undrar om vi vill följa med. Såklart vill vi det.

Bara några hundra meter utanför entren till lodgen hittar vi det första löejonet, en stor hanne, som vilar i den varma sanden på vägen. Strax intill ligger hans äldre bror vid vägkanten och sover:





När jag tar dessa bilder är jag bara 2-3 meter från lejonen. Men de vilar skönt och bryr sig inte om oss. De öppnar inte ens ögonen.



Men så reser sig hannen på vägen och ställer sig precis framför oss i ljuset av en ficklampa. Hyfsat foto om jag får säga det själv. 

 

Sedan reser sig den andra hannen med och går förbi bilen på bara nån halvmeters avstånd. Vi hade kunnat klappa den....men vi sitter absolut stilla och tysta och rör oss långsamt när vi tar foton. Båda lejonhannarna går lugnt och stilla bortåt på vägen, och är helt ointresserade av oss. Vi inser att vi varit med om något som få får uppleva. Nämare ett vilt lejon ute i naturen kommer man inte. (Klicka på bilden nedan för kortare film)



Här är jag med mina fyra riksdagskolleger och längst till vänster våra två turistguider som ansvarar för lodgen i Xanatseni.
Jag kan absolut rekommendera ett besök: