Miljö- energi- och klimatblogg, fortsättning
På denna sida kommer jag främst att samla mina blogginlägg som rör övergripande miljö- och klimatpolitik, kärnkraft och energifrågor, miljöförstöring, gifter och föroreningar.
Jag lovar - jag har inte ätit några barn idag heller!
2018-02-26
Dagen utvecklades på ett närmast absurt sätt. Framåt kvällen hade jag hunnit med ett tiotal intervjuer (bland annat av TT) som spred nyheten vidare, efter en faktiskt mycket seriös och balanserad intervju) och blivit omskriven i de flesta större tidningar och blivit intervjuad i radio.
Artiklar finns bland annat i Vad var då det stora scoopet? Att jag gått med i IS, AFA eller NMR? Eller att jag ätit barn? Eller kanske misshandlat min granne? Nejdå, den stora nyheten var att jag besökte klimatkonferensen i Mölndal förra helgen! Sådant gör man inte ostraffat.
Det började med att den klimatalarmistiska tidningen Effekt skrev ett reportage från konferensen häromdagen med några korta intervjusvar från mig. Konferensen följdes upp även av vänstertidningen ETC. Uppenbarligen följs dessa två tidningar av Expressens reportrar, för idag kom så ett riktigt smaskigt skandalreportage om hur jag "frotterar mig med klimatskeptiker". Efter kritik ändrade man dock texten och tog bort det där om "frotterandet". Fast i min första nyhetsbevakning via Retriever fanns det med:
Sedan gick mobilen varm. Att en riksdagsledamot besöker en konferens för att lyssna på åsikter i klimatdebatten som avviker från "mainstreamlinjen" och prata med väljare blev alltså en riksnyhet. Med en tydlig underton av "skandal". För mig är detta det ultimata beviset på hur enkelspårig klimatdebatten är i Sverige. Tydligare kan det knappast bli.
Jag fick bland annat frågan i en intervju om jag inte genom mitt besök "legitimerade" konferensen. Jag svarade att den inte behöver legitimeras och att vi har yttrandefrihet och åsiktsfrihet i Sverige. Det svaret publicerades inte. En annan reporter började ilsket argumentera mot mig under intervjun. Det blev helt absurt - reportern började med att intervjua och blev sedan upprörd över mina svar och försökte rätta mig i stället för att ställa frågor! Några av reportrarna var däremot betydligt mer lyhörda och proffsiga (bland annat TT, och en reporter visade öppet sympati för mina svar.
Några av de som hittills skrivit om saken är TT , Göteborgs-Posten , Sydsvenskan , Borås Tidning , Aftonbladet , Bohuslänningen , TTELA , Alla Nyheter , Pressen.se , Hela Gotland , Omni , Nyheter24 och ett antal mindre lokaltidningar. Jag blev även intervjuad i Radio Sjuhärad. Sannolikt följer ett antal ytterligare artiklar av intervjuerna under dagen att döma.
Från allmänhet, moderata väljare och en del politiska kolleger (i flera partier) har det samtidigt kommit förvånansvärt många uppmuntrande ord. Min känsla är att människor överlag är betydligt mer skeptiska i klimatfrågan än vad man kan tro av media.
 En vänsteraktivist på Twitter roade sig med att göra detta lilla bildmontage, som jag faktiskt skrattade mest åt. Varifrån ska allt det vattnet komma? Och jag brukar ha badbyxor när jag badar. Lite synd också att han lagt ut ett förfalskat citat överst. Inget jag sagt. Och svaret på frågan är noll kronor.
Kommentarer i övrigt om konferensen och min syn på det som sades finns i blogginläggen på min miljö- och klimatblogg där jag gjorde ett antal inlägg efter konferensen.
Och som jag konstaterat upprepade gånger - jag står inte bakom allt som sades på konferensen, men en hel del var intressant och mycket tankeväckande. Precis som det varit på andra konferenser där jag deltagit, exempelvis Naturvårdsverkets stora konferens Klimatforum som jag deltagit i tidigare.
Slutsatsen är att dagens upplevelse blev en nästan skrattretande tydlig illustration av hur smal åsiktskorridoren är i klimatfrågan (det är ungefär som i migrationsfrågan för 4-5 år sedan). Det har nästan blivit en religiös övertygelse för många, inte minst i media. Om vi hade haft häxprocesser i Sverige hade jag nog tveklöst blivit föremål för en sådan och bränd på närmaste bål. Det som hänt idag gör mig bara ännu mer övertygad om att debatten måste breddas. Inget är helt svart eller vitt och det finns faktiskt nyanser även i klimatfrågan. Även om man uppfattas som en kättare som svär i klimatkyrkan så fort man andas om minsta avvikelse från det som accepteras i åsiktskorridoren.
Att en riksdagsledamot besöker en konferens, lyssnar på argument i en viktig samhällsfråga och talar med väljare borde egentligen inte bli någon nyhet alls. Det borde uppfattas som en fullständig självklarhet i en demokrati.
Aggressiv klimatalarmist bekräftar av misstag mina argument
2018-02-23
I min nyhetsbevakning dök det plötsligt upp ett blogginlägg där jag nämns. Och se, det är en av mina värre antagonister i klimatdebatten, Maths Nilsson, som uppenbarligen följer min blogg (troligtvis motvilligt) och nu känner behov av att raljera och förminska både mig och några av de forskare som var på plats på klimatkonferensen i Mölndal. Det är inte första gången Nilsson gör så.
Nilsson kallar sig författare och fd kemist. När man tittar lite på hans hemsida och googlar hans namn ser man snabbt att han dels ofta citeras av det klimatalarmistiska Uppsalainitiativet, dels att han har nära samarbete med vänstertidningen ETC:s "klimatsmarta" bokcafé i Stockholm. Nilssons debattstil styrker bilden av en mycket övertygad klimatalarmist som står långt till vänster politiskt och som inte accepterar att någon är av annan åsikt.
Jag rekommenderar läsning av hans blogginlägg eftersom det på ett utmärkt sätt illustrerar det jag skrivit förut om hur klimatalarmisterna använder ganska fula sätt att tysta all kritik.
1. Han ägnar sig hellre åt personangrepp och raljerar lite med halvsanningar om vad jag sagt och skrivit för att ifrågasätta min trovärdighet som person.
2. Han kallar demokratiskt ifrågasättande för "klimatsvammel"
3. Han påstår att "Vi har fan vetat hur det ligger till i >30 år". Det påståendet saknar all relevans. För 30 år sedan var klimatdebatten i sin linda och det pågick knappt någon klimatforskning överhuvudtaget.
4. Han försöker förminska sina motståndare genom att plocka ut någon detalj från en professors hela karriär för att visa att denne inte är trovärdig. En klassisk härskarteknik. I vetenskapsvärlden är det ofta så att forskare kastar fram hypoteser eller teorier som sedan diskuteras och debatteras, och där andra forskare tycker tvärtom. Inga forskare har rätt om allt. Men det gör inte att de har fel när de presenterar ostridiga fakta vilket jag visat i mina tidigare blogginlägg att dessa professorer gjorde på konferensen.
5. Han bemöter mina påståenden eller frågor genom att lite raljant länka till saker som inte är svar på frågan. Också en klassiker från alarmisterna.
6. Han visar dessutom nedanstående figur som är mycket intressant. Det pikanta med figuren är att Nilsson inte verkar inse att den ju inte alls motsäger det jag skrivit, utan tvärtom styrker det jag säger om att stigande koldioxidhalter inte kan förklara tidigare historiska temperaturökningar. Vare sig de som skett tidigare under 1900-talet eller de som ligger långt tillbaka i historien:
Titta på figuren och den av Nilsson inlagda sista röda delen. Efter att jorden under 11.000 år haft oregelbunda toppar och dalar i temperaturen, trots låg och ganska stabil halt av koldioxid är det plötsligt koldioxiden som anges som ensam förklaring till den sista temperaturuppgången. Bara för att koldioxidhalten i atmosfären ökat kraftigt. Nilsson påstår även att en av hans länkar visar att koldioxiden är orsaken, men det gör den ju inte alls. Den visar bara att de andra faktorer som räknas upp inte är orsaken. Det är ju inte i sig ett bevis på att koldioxiden är orsaken till temperaturuppgången. Att två saker korrelerar är dessutom inte ett bevis på orsakssamband. IPCC skriver för övrigt själva att koldioxiden "måste vara" förklaringen för att man helt enkelt inte hittar någon annan förklaring. Det är knappast ett vetenskapligt bevis, och när man ser på tidigare samband är det dessutom inte särskilt logiskt. Visst kan människans utsläpp av koldioxid vara en delförklaring, men det känns inte rimligt att se det som enda förklaring eller ens huvudsakliga förklaring när man ser historiska data.
Så min fråga kvarstår - vad var orsaken till temperaturuppgångarna tidigare i historien och så sent som mitten av 1900-talet, när koldioxidhalten fortfarande låg på låg nivå? Ingen har hittills kunnat svara på detta på ett trovärdigt sätt. Och därmed kvarstår min fråga - de faktorer som låg bakom temperaturhöjning de gångerna, hur vet vi att de inte påverkar även idag? Om det skulle vara så vilar dagens klimatpolitik på mycket lös grund och de åtgärder vi vidtar för dyra pengar för att "rädda klimatet" kommer inte att göra avsedd nytta. Detta måste få diskuteras på ett seriöst sätt.
Klokt om flyget från riksdagens ledamöter
2018-02-22
Svenska Dagbladet hade i måndags en artikel där man följer upp svaren på ett antal frågor man ställde till oss riksdagsledamöter om våra flygvanor och synen på flygandet i framtiden.
Av 349 riksdagsledamöter var vi 170 som svarade. Närmare 6 av 10 svarade att vi kan flyga mera. Av de moderata ledamöter som svarade ansåg samtliga att vi kan flyga mer än idag. För samtliga Allianspartier samt SD var "en överväldigande majoritet" för att svenskarna kan flyga mera. Bland Socialdemokraterna var 20 av 47 för ett ökat flygande. Endast från V och MP svarade alla nej. En del villkorade sitt ja med ökad inblandning av biobränsle i flygbränslet.
Enkäten var i ett webformulär, och jag tog ingen kopia. Men jag vill minnas att jag svarade så här för egen del (första frågan gäller alltså privatresor. Utöver det flyger jag i stort sett varje vecka tor Landvetter-Arlanda i tjänsten):
På frågan om vad den viktigaste politiska åtgärden är vill jag minnas att jag svarade att jag inte ser någon anledning till att politikerna ska göra något speciellt när det gäller flyget. Man arbetar redan hårt med utvecklingen av biobränsle, "gröna" flygvägar och bränslesnålare flygplan, och utvecklingen går snabbt.
I ett stort land som Sverige klarar vi oss inte utan inrikesflyget. Och vill vi hjälpa fattiga länder att utvecklas genom turism, handel och kontakter, eller se till att vilda djur får ett värde som turistattraktion i nationalparker i stället för att skjutas för sitt skinn eller sina betars skull så behöver vi flyga. Jag missunnar inte heller någon att se andra delar av världen än vårt eget närområde. Det är frihetsfråga.
Jag kommer helt enkelt aldrig att ställa upp på de fanatiska idéerna från vänster om att vi ska sluta flyga och är övertygad om att flyget är framtiden. Transporterna tar ingen plats på marken och infrastrukturen (flygplatserna) behöver inte byggas om bara för att transportmedlen (flygplanen) moderniseras. Flyget går snabbt och på långa sträckor kan inget konkurrera.
Jag väljer att se riksdagsledamöternas svar på enkäten som ett positivt tecken. Det är lätt att ta en massa principbeslut om "krafttag för klimatet" (utan att ha en aning om det kommer att göra någon nytta). Men när följdbesluten ska tas som påverkar människors vardag kommer som tur är eftertänksamheten och realismen fram hos i vart fall borgerliga politiker. Det bådar trots allt gott. Och jag tror att efterhand som politikerna tvingas ta ställning till allt fler radikala förslag "för att rädda planeten" kommer man att bli allt mindre pigg på att följa de mest högljudda klimatalarmisternas krav. Svenska folket kommer helt enkelt aldrig att gå med på det.
Klimatdebatten styrs av starka ekonomiska intressen
2018-02-18
Forskaren, författaren och filosofie doktorn Jacob Nordangård berättade om sin forskning om hur global politik och politiska idéer formas och får spridning. Hans doktorsavhandling handlade just om biodrivmedelspolitiken och klimatpolitikens historia. Han visade under ett intressant föredrag hur enorma kapitalintressen från mycket starka globala aktörer driver klimatfrågan. Utan att citera honom direkt kan jag sammanfatta hans budskap med att det är pengarna som styr klimatforskningen och att många av klimatforskarna helt enkelt i praktiken är "köpta", eftersom de inte får några forskningsmedel om de har fel åsikter. Nordangård har startat en egen insamlingsstiftelse för att stödja en levande samhällsdebatt och fri forskning, och har skrivit flera böcker i ämnet.
Genomtänkt klimatpolitik?
2018-02-18
På konferensen berördes klimat- och energipolitiken i såväl Sverige som Tyskland, Danmark och Norge. Det känns ju inte direkt som att politiken är särskilt genomtänkt, alldeles oavsett vad man har för åsikt i själva klimatfrågan. Några nedslag:
Ogenomtänkt "klimatpolitik" 1: Norge
Den isländske forskaren Rögnvaldur Hannesson, född på Island, bosatt i Norge och med doktorsgrad från Lunds Universitet i samhällsekonomi, gav ett belysande exempel på hur man agerat i Norge. Uppenbarligen "skäms" man lite för att man är så stor exportör av olja som givit norska staten så extremt stora inkomster, och vill med alla medel försöka få oljeutvinningen att framstå som så "klimatvänlig" som möjligt.
Normalt drivs oljeplattformarna i Nordsjön med gas som man själv utvinner i området. Denna gas förser oljeplattformarna med den energi som behövs för driften. Nu har man i stället bestämt att oljeplattformarna ska drivas med vattenkraftsel från fastlandet, som leds ut till oljefälten i stora kablar. Denna elektrifiering har kostat stora pengar. Och nu kan man säga offentligt att oljeplattformarna drivs med "grön" energi. Det finns bara en hake. Den gas som nu inte längre används för att driva oljeplattformarna säljs i stället till Tyskland. Som sedan förbränner den där. Utsläppen av koldioxid blir exakt lika stora som om gasen använts på oljeplattformen. Och hela detta spektakel i pr-syfte har kostat miljarder eftersom elektrifieringen av oljeplattformarna kostar mycket mera än vad man får betalt för den extra gas man kan exportera.
Ogenomtänkt "klimatpolitik" 2: Tyskland
Vi fick också ta del av denna bild som beskriver Tysklands "energiewende" (energiomställning från kolkraft och kärnkraft till förnybart). Vänstra bilden visar hur kärnkraftens andel av energiproduktionen i Tyskland minskat kraftigt de senaste tio åren, och vind och solenergi ökat. Högra bilden visar att trots den stora satsningen på förnybart, som kostat det tyska folket enorma pengar, så märks ingen effekt allt på koldioxidutsläppen. Detta beror på att vindkraft och solkraft kräver reglerkraft när det inte blåser och solen inte skiner. När kärnkraften avvecklas återstår endast kolkraft som reglerkraft. Man byter alltså koldioxidfri kärnkraft mot en mix av vind, sol och kolkraft. Och koldioxidutsläppen ökar i stället för att minska. Samtidigt som energipriserna alltså stigit kraftigt. "Energiewende" har helt enkelt slutat med en ordentlig baksmälla, både ekonomiskt och när det gäller "klimateffekt". Detta borde Sverige lära av så vi inte upprepar misstaget.
Ogenomtänkt klimatpolitik 3: Danmark
Nedanstående bild talar för sig själv. Det var den norske fysikern, författaren och klimatdebattören Stein S. Bergsmark som berättade om hur Danmark spelar ett högt spel med sin energipolitik. Man har ett mål om hög andel fossilfri energiproduktion i framtiden, och avvecklar sin kolkraft och ersätter den med vindkraft. Men sanningen är att utan svensk kärnkraft har man inte en chans att klara sin energiförsörjning när det inte blåser. Man har ingen egen reglerkraft. Om Sverige avvecklar sin kärnkraft ligger Danmark mycket illa till.
Ogenomtänkt klimatpolitik 4: Sverige
Sverige hade en gång en väldigt stabil och fossilfri elproduktion. Ungefär hälften vattenkraft och hälften kärnkraft. Men när sedan beslutet togs i bred politisk enighet om att basera energiproduktionen på ett "tredje ben", dvs förnybar energi, hände något.
Med kraftiga subventioner byggde vi ut främst vindkraften, och skapade på detta sätt ett kraftigt elöverskott. Detta överskott har efterhand gjort framförallt kärnkraften olönsam. En reaktor (O1) har redan stängts och tre ytterligare planerar man att stänga. Detta kommer att minska tillgången på el och riskerar att medföra energibrist när det inte blåser. För då behövs reglerkraft - som idag främst tas från vattenkraften eller genom import av el från främst Norge. Men den svenska vattenkraften och den norska elimporten räcker inte som reglerkraft om vindkraftens andel av elproduktionen ökar ytterligare, samtidigt som vattenkraften ska ersätta den kärnkraftsel som bortfaller. Vi riskerar nu samma situation som i exempelvis Belgien, där man numera är förberedd på att delar av elnätet helt enkelt kan kopplas bort enligt ett rullande schema när det råder brist på el.
Ytterligare en effekt som förespråkarna av förnybar energiproduktion "glömmer" att berätta om är att Sverige genom satsningen på förnybart och utfasning av kärnkraften faktiskt ökar koldioxidutsläppen i stället för att minska dem. Detta beror på att man i brist på förnybar reglerkraft tvingas starta upp kol, gas, eller oljekraftvärmeverk för att klara förbrukningstoppar eller kallt väder, dvs när vattenkraften redan går för fullt. Hade vi haft kvar kärnkraften i tidigare omfattning hade inte de fossila värmekraftverken behövts.
Ytterligare ett problem är vår önskan om fler elbilar. Detta kommer att kräva betydligt mera el. I ett läge med redan hotande elbrist vid belastningstoppar känns det minst sagt vanskligt. Och nej, alla kommer inte att kunna ladda sin elbil på natten när elförbrukningen är lägre. Tar man elbilen till jobbet kommer man behöva ladda även dagtid.
Jag var själv öppet kritisk till den stora satsningen på vindkraft, men då främst av miljöskäl. Och obalanserna på energimarknaden verkar ha förstärkts efterhand de senaste åren.
Sammanfattningsvis kan man säga att man på konferensen hävdade att Sverige, genom kraftiga subventioner av förnybart, skapat stora obalanser på en tidigare mycket stabil marknad, samtidigt som koldioxidutsläppen till följd av elproduktionen faktiskt ökar.
Manipulation av historiska temperaturdata
2018-02-18
Ole Humlum höll ett skrämmande anförande om hur temperaturdata avsiktligt manipuleras i efterhand för att visa "rätt" värden som passar klimatalarmismen. Han tog Reykjaviks imponerande temperaturserie som exempel.
I figuren nedan ser vi uppmätta temperaturdata från Islands Meteorologiska Institut, från år 1900 fram till 2011. Man kan se en något högre temperatur idag än i mitten av 1900-talet, och ser även den mycket låga temperaturen i början av 1980-talet:
I nästa figur har Ole Humlum lagt in de data som redovisats av GISS (röda mätvärden). Äldre värden, från tid innan de började mäta, är "rekonstruerade" av GISS. Märkligt nog är de rekonstruerade till en helt annan, lägre, nivå fram till ca 1965, för att sedan ligga på samma värden som dem som faktiskt mätts upp på Island. På detta sätt kan man visa hur de röda mätvärdena ökat dramatiskt jämfört med mitten på 1900-talet.
I den sista bilden har Humlum analyserat i vilken mån man "rekonstruerat/justerat", eller snarare manipulerat, temperaturdata hos de tre stora mätinstituten, HadCRUT (dataserier från UK Met Office och University of East Anglia), NCDC (National Data Center, USA) och GISS (Goddard Institute for Space Studies/Nasa, USA). Blå fält innebär att man i efterhand justerat ned de faktiskt uppmätta temperaturerna, de röda fälten betyder att man justerat upp dem. Av någon anledning har de senaste decenniernas värden regelmässigt justerats upp och de äldre värdena justerats ned (hos två av instituten). Man kan också konstatera att man kommit till olika slutsatser. Det enda man har gemensamt är att man på detta sätt alla tre lyckas visa en mycket större dramatik i temperaturuppgången än den som verkligen uppmätts.
Man ser samma sak om man analyserar IPCC:s olika rapporter. I de första rapporterna ser inte temperaturkurvorna alls likadana ut som i de senare. Man har systematiskt sänkt äldre temperaturdata och på det sättet kunnat visa en dramatisk global uppvärmning på senare år. Detta styrks dock inte av faktiskt uppmätta temperaturdata.
Jag tycker kanske att denna misstänkt systematiska manipulation av temperaturdata var det allvarligaste vi fick ta del av under hela klimatkonferensen. Om detta stämmer blir både politiker och allmänhet vilseledda. Och inget pekar tyvärr på att det inte stämmer.
Osanningar om stigande havsnivåer
2018-02-18
Nils-Axel Mörner är världens kanske främsta forskare i just havsnivåförändringar. Han berörde frågan om havsnivåerna i två olika föredrag, och menade att den havsnivåhöjning som sker i verkligheten inte ens är de ca 3 mm per år som brukar framhållas i debatten, utan endast från en halv till en dryg millimeter per år.
Han visade ett antal bilder från faktiska observationer och historiska data och foton från utsatta småöar i Stilla Havet (exempelvis Kiribati och Fiji). Bara genom att jämföra foton kan han visa hur stränderna växt och landarealen ökat de senaste decennierna i stället för det omvända som ofta påstås. Och av fynd av havsfossil i högre terräng kan han visa att havsnivån längre tillbaka i historien legat betydligt högre än idag. Detta går även att visa genom att se hur erosion av mjukare berggrunder (sandsten) orsakade av havet ligger en bra bit ovanför dagens havsnivå.
Här visar han hur man forskar på havsnivåförändringar i Kattegatt. På kartan ser man hur landhöjningen ser ut i detta område. Längst ned mellan de stora danska öarna är landhöjningen noll. I nivå med Skåne stiger landmassorna med 1 mm per år, och vid Varberg mellan 1,5 och 2 mm/år. Påståendet att södra Skåne inte har någon landhöjning är fel, till och med i Skanör/Falsterbo har man en liten årlig landhöjning som nästan kompenserar för den verkliga havsnivåhöjningen.
Här ser vi hur man manipulerat satellitdata så att de i redovisade figurer (linjen) framstår som något helt annat än de verkligen uppmätta havsnivåerna (gula fältet). Detta är lätt att bevisa genom att helt enkelt ta del av de officiella data som satelliterna samlar in och jämföra med de figurer som sedan redovisas. Nils-Axel Mörner konstaterade helt enkelt, ganska upprört, att man sprider felaktiga uppgifter, och att den verkligen uppmätta havsnivåhöjningen ligger runt 05-1 mm/år.
I ett annat föredrag gick han in på något jag själv uppmärksammat tidigare, nämligen det falska påståendet om att havsvatten riskerar att tränga in i Mälaren till följd av stigande havsnivåer. Det är helt enkelt en ren bluff. Bilden ovan visar hur Mälaren idag ligger nästan 70 meter över medelvattenytan i Östersjön. Landhöjningen i området är 4,9mm/år (det är därför man tvingats sänka kajerna i centrala Stockholm). Samtidigt stiger havsnivån med 1,1 mm/år i området. Östersjöns havsyta har därmed fallit jämfört med Mälarens med 3,8 mm/år. Så har det varit under 150 år, och det kan förväntas fortsätta även fram till år 2100. Risken att Östersjöns vatten ska tränga in i Mälaren är med andra ord helt obefintlig. Likaså att Stockholm ska översvämmas. Man lär nog i stället tvingas sänka kajerna ytterligare i framtiden om båtarna ska kunna lägga till.
Global temperatur i ett historiskt perspektiv
2018-02-18
Ole Humlum var en av gårdagens föreläsare. Han är en dansk professor i fysisk geografi, och har varit verksam både på UNIS (universitetet på Svalbard som jag besökte 2008) och numera vid Oslo Universitet. Han forskar på klimatförändringar ur ett historiskt perspektiv. Han driver även en nätsida som jag ibland länkat till, climate4you.com. Den här figuren kommer från denna sida och den tycker jag är en bra utgångspunkt när man ska diskutera klimatförändringar i ett historiskt perspektiv:
De rekonstruerade 420.000 år gamla historiska värdena kommer från analys av borrkärnor i isen på Antarktis (Vostok Ice Core) som redovisades 2001 i en mycket uppmärksammad och respekterad rapport.
Sett i historiens ljus ser inte nuvarande temperaturnivåer eller förändringar särskilt oroväckande ut. Ärligt talat oroar man sig ju mest för när nästa istid kommer.
Hur mycket ökar den globala temperaturen egentligen - och varför?
2018-02-18
Rubriken ställer de två frågor som jag alltid grundar mitt eget intresse för klimatfrågan på. Stiger verkligen den globala temperaturen så mycket som IPCC och olika klimatalarmister påstår? Och är global temperaturuppgång verkligen unik? Om inte - varför steg temperaturen vid tidigare tillfällen i historien, exempelvis i början av 1900-talet, innan människans koldioxidutsläpp rimligen hade en chans att påverka? Om det fanns andra förklaringar till historiska temperaturuppgångar, har dessa förklaringar nu helt spelat ut sin roll och ersatts med mänsklig koldioxidutsläpp som huvudsaklig förklaring? Personligen har jag mycket svårt att se logiken i detta, och ännu har ingen lyckats övertyga mig.
Det här är en intressant bild från gårdagens klimatkonferens. Den visar hur temperaturen faktiskt ökade lika mycket under de 30 åren från 1910 och 1940 som den gjorde mellan 1970 och 2000. Frågan är som sagt varför temperaturökningen var lika stor 1910-1940, trots att de globala koldioxidutsläppen vid den tiden (och decennierna före) var ytterst begränsade?
 Man ser också, om man förstorar och klipper ut den senare delen av bilden, varför IPCC och alarmistiska klimatdebattörer så gärna visar temperaturkurvor med start just i mitten av 1980-talet, när temperaturen globalt sett var den lägsta på 50 år. Då ser utvecklingen fram tills idag ganska skrämmande ut.
Ser man däremot helheten från början av 1800-talet fram tills idag är den globala temperaturökningen endast en dryg halv grad - på nästan 200 år. Plötsligt ser det inte alls särskilt dramatiskt ut. Men skulle man redovisa helheten på detta sätt skulle det väl troligen vara svårt att hota med klimatförändringar och få politiker och allmänhet att lyssna. Ändamålet helgar medlen brukar man ju säga.
Av detta påminns vi återigen om att man med statistik nästan kan visa vad man vill. Kritiskt tänkande behövs, även i debatten om klimathotet. Och därför är det intressant med klimatkonferenser med ett mer kritiskt tänkande. Att jag sedan inte okritiskt köper allt vad som sades igår är en annan sak.
Välbesökt nordisk klimatkonferens i Mölndal
2018-02-17
Under fredag och lördag denna vecka hölls en intressant klimatkonferens, Climate Sense 2018, arrangerad av norska Klimarealistene och svenska Stockolmsinitiativet och Klimatsans. Konferensen ägde rum i Mölndal, bara 20 minuter hemifrån Ubbhult, och självklart ville jag inte missa denna. Tyvärr hade jag annat för mig i går fredag så det fick räcka med deltagande under lördagen.
På konferensen hölls sammanlagt ett 20-tal föredrag av framstående svenska och utländska forskare, professorer och debattörer, i olika frågor kopplade till debatten om klimathotet.
Jag kanske inte instämmer i allt som sades under konferensen, stundtals var tonen mycket hård mot både politiker, media och klimatalarmisterna, men många av föredragen var mycket intressanta och sammantaget stärktes min bild av att det finns all anledning att vara ödmjuk och nyanserad i debatten om klimathotet. Och även om jag känner till en del av föredragshållarna sedan tidigare bekräftades bilden att forskarvärlden inte alls är överens om synen på klimathotet. I kommande inlägg ska jag göra några nedslag bland de föredrag jag lyssnade på.
Allt är inte klimatförändringar bara för att Vänstern påstår det
2018-02-13
Vattenbristen i Kapstaden i Sydafrika är en fråga som uppmärksammas en del i media. Läget är så dramatiskt att man tror att vattnet kommer att vara helt slut inom några månader. En del debattörer på vänsterkanten hävdar såklart med automatik att det är klimatförändringar som orsakar torkan, utan att närmare orka analysera saken.
Jag har aldrig besökt Syd-Afrika och Kapstaden, men en snabbkoll på turistföretagens sidor och sidor om väder och klimat kan man snabbt läsa sig till att området omkring Kapstaden, det sydvästliga hörnet av Sydafrika, har ett torrt Medelhavsklimat med mycket sol. Årsnederbörden är normalt mycket ringa. Området har drabbats av svår torka i spåren efter de regelbundet återkommande väderfenomenen El Nino och La Nina, samtidigt som befolkningen, turismen och vattenkonsumtionen ökat dramatiskt.
Dramatisk torka verkar inte heller vara ovanligt i området. I början av 1800-talet till exempel genomgick Sydafrika "en kännbar klimatförändring" som medförde långvariga torrperioder med svår missväxt, svält och strider mellan olika klaner om mark och vatten som resultat. (Källa Sydafrikas historia). Uppenbarligen inträffade både denna "klimatförändring" och den svåra torkan alldeles utan påverkan av mänskliga koldioxidutsläpp.
Borås Tidnings utrikeskrönkör, Erik Esbjörnsson, skrev en krönika i den 8 februari där han förklarar hur de nämnda väderfenomenen tillsammans med bristande politisk planering för nya vattentäkter i spåren av befolkningsökningen, samt den nationella regeringens intresse av att "straffa" Kapstaden som styrs av oppositionen, tillsammans skapat det dramatiska läget. I början av artikeln påpekar han särskilt att de nämnda väderfenomenen inte ska förväxlas med global uppvärmning.
Som jag tidigare konstaterat när det gäller andra områden i världen med vattenbrist så handlar det även här om att alltför många människor bosatt sig på en torr plats utan naturliga förutsättningar för god vattentillgång. Samtidigt växer turismen och man odlar vattenkrävande grödor och slösar med vatten till både pooler och golfbanor. När samtidigt nederbörden är liten så tar vattnet så småningom slut. Alldeles oavsett eventuella klimatförändringar.
Vart vill jag då komma med detta? Jo, att det är frestande för politiker och klimataktivister att i varje situation skylla alla problem på klimatförändringar i stället för att ta tag i de underliggande problemen. En annan sak som jag ofta har anledning att påpeka är att historielösheten är beklämmande. Det mesta vi tycker är ovanligt eller skrämmande idag har oftast hänt tidigare. Och då sätter det saker i ett annat ljus. Det är inte minst viktigt för klimatdebatten.
OECD om miljö, energi, klimat och hållbar utveckling
2018-02-09
Det andra området jag följde lite extra noga på OECD-konferensen var frågor om miljö, energi, klimat och hållbar utveckling. Bortsett från min självklara kritik av OECD:s linje i klimatfrågan måste jag säga att jag är imponerad av hur man arbetar och samordnar andra miljö- och hållbarhetsfrågor och driver projekt som verkligen bidrar till utveckling av fattigare länder. Exempelvis elektrifiering av delar av Afrika, tryggare vattenförsörjning, ökad användning av solcellsdriven utrustning, arbete mot hälsorisker och för rent vatten och bättre livsmiljö och mycket annat. De övergripande diskussionerna om ekonomisk tillväxt, hur välståndet måste spridas till hela befolkningen i utvecklingsländer och arbetet mot korruption är också centralt.
Ställningstagandet i klimatfrågan reser däremot många frågetecken. Det är uppenbart att OECD köper IPCC:s linje rakt av, och använder Sternrapporten okritiskt för att visa ekonomisk nytta av klimatpolitiken och samtidigt hotar med att alternativet är värre. Mycket av dessa resonemang känns väldigt ihåliga. OECD:s energi- och miljöansvariga presenterade bland annat dessa två bilder som förtjänar lite kommentarer:
När denna bild presenterades hävdade OECD:s miljöansvarige, Anthony Cox, att "med rätt åtgärder har vi 66% chans att hålla jordens globala uppvärmning under 2 grader fram till år 2050" (är även inskrivet på bilden). Jag ifrågasätter starkt att man, med kunskap om klimatets i grunden kaosartade system, kan påstå något sådant med trovärdighet. Det går helt enkelt inte att beräkna.
Staplarna i diagrammet ska visa att "klimatåtgärder" (läs minskade koldioxidutsläpp) är positivt för den långsiktiga ekonomiska tillväxten. Det är självklart den så kallade Sternrapporten som ligger bakom dessa påståenden. Jag tycker det finns många frågetecken, exempelvis att investeringar i CCS-teknik (infångande och lagring av koldioxid) skulle öka BNP med 1,4%. Jag anser att det är ytterst äventyrligt rent ekonomiskt att satsa massor av miljarder på att lagra koldioxid i jorden utan att veta om det ens gör någon nytta för att bromsa klimatförändringar. Om det inte gör någon nytta är det helt bortkastade pengar och kan knappast räknas som tillväxthöjande och samhällsnyttig investering, även om det på papperet självklart skapar jobb och tillväxt. Tänk så mycket hälsofrämjande och tillväxtfrämjande åtgärder man i stället kunde gjort i fattigare länder för alla dessa miljarder - med garanterat resultat för miljö och hälsa.
Man visar också en negativ tillväxtpost på hela 2,6% till följd av stigande elpriser och skatter. Ändå får man en positiv totaleffekt på 2,5%. Jag tillåter mig att tvivla på detta. Rimligen kan man få en positiv effekt i fattiga länder som tar steget från kol- och vedeldning till solenergi och elektrifiering. Men för svensk del handlar det mer om stigande elpriser och energiskatter, trots att vi redan har en mycket miljövänlig energiproduktion. Jag har svårt att se att det skulle vara positivt för tillväxten i Sverige - andra samhällssektorer förlorar rimligen mer än vad de nya sektorerna tjänar.
Men värst är väl den sista stapeln där man lägger till ytterligare 2,1% i tillväxt på grund av att åtgärderna gör att man undviker skador efter naturkatastrofer. Det finns ju idag inga bevis alls på att koldioxidutsläppen hittills medfört fler naturkatastrofer. Inte inom något område. Däremot tror man att det kan bli fler naturkatastrofer i framtiden med ett varmare klimat. Man tror också att minskade koldioxidutsläpp ska minska dessa naturkatastrofer. Sanningen är dock att man inte vet. Att då räkna in detta i siffrorna över framtida tillväxt till följd av klimatpolitiken är rent vilseledande. Och den logiskt tänkande påminner sig om att jorden har alltid drabbats regelbundet av naturkatastrofer, alldeles oavsett klimat. Inget alls pekar väl ändå mot att vi plötsligt skulle kunna stoppa alla dessa genom "klimatpolitik"?
Jag är den förste att medge att miljöhänsyn kan kosta pengar och måste få kosta pengar. Men att låtsas att mångmiljardbelopp till "klimatåtgärder" med automatik är samhällsekonomiskt lönsamt är självklart inte sant. Det beror i så fall verkligen på vad man lägger pengarna på. Medför åtgärderna även bevisliga fördelar för ekonomi, miljö eller hälsa är det en sak. Om de däremot bara syftar till att minska CO2-utsläpp är satsningarna ytterst tveksamma.
Den här bilden är också intressant. Den visar att de globala koldioxidutsläppen - trots alla jättedyra åtgärder och skattehöjningar, ändå inte kommer att minska. Tvärtom kommer den fortsätta att öka, om än i en långsammare takt. Man kan ju verkligen fråga sig hur mycket Sverige ska späka sig och överbeskatta sina invånare för att minska våra koldioxidutsläpp om resten av världen trots allt ökar sina. Lilla Sveriges insatser kostar massor men kommer inte ens att märkas i statistiken. Jag undrar hur mycket svenska folket är beredda att betala för att "Sverige ska gå före"? Finns det inte viktigare saker att lägga pengarna på?
Regeringen själva bakom förslag om skrotningspremie på vedspisar
2018-02-08
Vid riksdagsdebatten i tisdags med bostadsminister Peter Eriksson (MP) frågade jag flera gånger varifrån idén om skrotningspremier för vedpannor kom (det förslag Boverket presenterade och som skulle kosta skattebetalarna 5 miljarder kronor). Jag fick inget tydligt svar i debatten ,mer än att ministern vid flera tillfällen riktade hård kritik mot sin egen myndighet, Boverket, för att de "varit otydliga" i debatten om förbud mot vedpannor och vedkaminer. Han och regeringen har nyligen tagit avstånd från förslaget om skrotningspremier för gamla vedkaminer och vedspisar, och i debatten lovade han högtidligt att det inte förekommer någon hetsjakt mot vedspisar och vedkaminer från regeringens sida.
Min riksdagskollega Carl-Oskar Bohlin (M) har nu tagit fram graverande uppgifter om bakgrunden till förslaget om skrotningspremie. Det visar sig då att förslaget kom från regeringen själva i sitt regleringsbrev från regeringen till Naturvårdsverket! (direkt citat från regleringsbrevet till höger nedan). Boverket har bara följt regeringens och Naturvårdsverkets instruktioner! Läs även Carl-Oskar Bohlins inlägg på Facebook idag. Vi diskuterar nu hur vi ska gå vidare i denna fråga.
 
Riksdagsdebatt om vedspisar
2018-02-06
I spåren av Vedspisupproret hölls idag en interpellationsdebatt i riksdagen mellan bostadsminister Peter Eriksson (MP) och Carl-Oskar Bohlin (M) (längst till höger på bilden nedan). Även jag själv samt Lars Beckman (M) och Sten Bergheden (M) deltog i debatten.
Jag skrev om saken på bloggen 2 februari och i debatten framhöll vi den småskaliga vedeldningen både som en viktig lokal småskalig energikälla på landsbygden, men också en viktig krisberedskapsfråga. Dessutom är det givetvis en viktig kulturfråga att inte uppmuntra hushålla att kasta ut hundraåriga vedspisar och kaminer.
Jag konstaterade att Boverkets märkliga besked, liksom förslaget från dem att satsa 5 miljarder kronor (!) på att skrota ut gamla väl fungerande vedpannor och kaimer skapat väldigt stor otrylighet om vad politikerna vill. I stället borde politiken vara tydlig (på samma sätt som i Norge) och uppmana människor att ha vedspisar, kakelugnar och reservvärme i sina bostäder. Bostadsministern var faktiskt oväntat kritisk mot Boverket och det var bra. Men det framkom inte i debatten vem som kommit med det märkliga förslaget om skrotningspremie, om det var från politikerna eller något påhitt av Boverket själva.
Nåväl, ministern lovade att det inte pågår någon hetsjakt på vedeldning, men den nya lagen som förbjuder installation av gamla vedpannor i nya hus kvarstår och träder i kraft 1 juli. Och lagen införs fyra år innan EU:s krav börjar gälla, och går dessutom längre än vad EU kräver.
Efter debatten lämnade jag över en vedpinne till ministern med tänkvärt budskap. Hans tjänstemän ville inte ta något foto med vedpinnen och ministern på samma bild och tog hand om vedpinnen. Men jag hade ju fler, så det blev ett foto med vedmotiv ändå.
Mindre snö - mer snö - mindre snö - mer snö...
2018-02-03
Snön faller över Sverige, i de norra delarna av landet betydligt mer än normalt. Och återigen kan jag konstatera att "Klimatexperterna" har det minst sagt motigt. Verkligheten vill helt enkelt inte följa prognoser, modeller och scenarier som ställs upp. Och då tvingas man ständigt att i efterhand revidera det man tidigare sagt. Det mest häpnadsväckande är nog de olika turerna kring den framtida snömängden i Sverige. Här har man verkligen bytt fot så många gånger att all trovärdighet är förbrukad. Eller vad sägs om dessa nedslag i de senaste tio årens dramatiska snörapporter?
2006
2006 hotade man med att det skulle bli helt snöfria vintrar i stora delar av Sverige i en nära framtid, där skidanläggningarna tvingas stänga inom bara några decennier och att det sista Vasaloppet snart är kört. Ett belysande medieklipp är detta från Expressen den 5 december 2006
Då var TV-meteorologen och klimatdebattören Pär Holmgren, som även sitter med i SMHI:s insynsråd, helt övertygad om att Vasaloppet inte skulle kunna köras mer från år 2022, och att snögränsen stadigt skulle flytta norrut på grund av klimatförändringarna.
2013
När vi sedan fick 3-4 kalla vintrar i rad (2010-13) med mycket stora snömängder i södra delen av landet bytte "klimatexperterna" plötsligt fot. De stora snömängderna var nu tvärtom ett bevis på klimatförändringarna. Och vi kunde förvänta oss ännu mera snö i framtiden.
Ett belysande exempel på denna helomvändning berättade jag om på bloggen den 17 mars 2013, där jag också presenterade dessa nyhetsklipp i Aftonbladet.
I artikeln berättade man varför vi nu skulle tänka helt om. De tidigare larmen för några år sedan om att de svenska vintrarna snart skulle vara förbi och att vi redan 2020 skulle få allt fler gröna vintrar gällde inte längre. Nu var det i stället framtida iskyla som gällde! Det förklarades av amerikanska forskare med att luftströmmar förändras och saktas ned av smältande isar vilket ger mer långvariga köldperioder på vintern. "Teorin är vettig", sade Heiner Körnich, forskningschef på SMHI i Norrköping i artikeln, och konstaterade att det var en paradox att klimatförändringarna skulle göra vintrarna i Europa kallare i framtiden.
Jag skrev lite sarkastiskt på bloggen då, i mars förra året, att jag undrade vad "klimatexperterna" skulle ta sig till om det återigen skulle komma en mild och snöfattig vinter? Skulle man byta fot igen då?
Och visst skulle man det!
2014
Efter den i stort sett snöfria vintern 2013/14 i södra delen av landet var man nu tillbaka på ruta ett. Nu var det mindre snö i framtiden som gällde på nytt. Det hävdades till exempel av en av de mest citerade "klimatexperterna", Markku Rummukainen, även han på SMHI, i en artikel i GT den 5 januari. "I södra Sverige blir det allt mer sällan att man får snö på vintern. I norra Sverige kommer man även fortsättningsvis få vintersnö men den stannar kortare tid, vintrarna kommer inte bli lika långa. De mildare vintrarna kan märkas genom att gränsen för var man får varaktig vintersnö har flyttats allt längre norrut i Sverige de senaste åren. - Det är en förändring över tid. En uppvärmning på en grad motsvarar så där en 10-20 mils förflyttning norrut i våra trakter och 100-150 meter uppåt på fjällen. Hur snabbt och mycket det i verkligheten blir beror på de globala utsläppen", säger alltså Markku Rummukainen, klimatexpert vid SMHI.
2015, maj
Enligt SMHI var det mindre snö än vanligt i södra Sverige, samtidigt som vintern 2014/15 blev den snörikaste på mycket länge i stora delar av norra Sverige. Luleås snörekord från 1966 slogs exempelvis den 3 februari. Då uppmättes ett snödjup på 113 centimeter flygplatsen i Kallax och det innebär att det 49 år gamla rekordet på 111 centimeter överträffades. I stora delar av norra Sverige var det enligt SMHI den snörikaste vintern på 15 år, och snörekordet slogs på flera platser. På denna sida finns dramatiska bilder från snöröjning i början av maj på Stekenjokksvägen med rekordmycket snö, upp till sex meter.
Under midsommarhelgen 2015 var det 300 procent mer snö i Västerbottens- och Norrbottensfjällen än normalt rapporterade Svt Nyheter som hänvisade till SMHI. Vintersäsongen var betydligt längre än normalt. Det extremt tjocka snötäcket skapade nu problem för fjällvandrarna.
2015, september
Aftonbladet varnade i en artikel den 26 september för att det tvärtom skulle bli kallare och mera snö i vår del av världen till följd av klimatförändringarna: Forskare oroade över rekordkallt område.
Dagens Nyheter hade en artikel om ungefär samma sak. Där hette det att Ny istid hotar Skandinavien. Forskarna är enligt den artikeln oroliga för att golfströmmen kommer att sakta in till följd av smältande glaciärer i spår av klimatförändringarna, och då kan det bli 5-8 grader kallare i Skandinavien. Källa var Norges Meteorologiska Institut och i artikeln intervjuas Mikael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms Universitet. Han har också kopplingar till SMHI som alltså stod för dagens larm om hotande kraftig temperaturökning.
2015, oktober
SVT skriver att det kan bli 2-7 grader varmare i Sverige till följd av klimatförändringarna. Bland annat mindre snö och betydligt mildare vintrar. Källan är...SMHI.
Och lite senare varnade åter SMHI för kraftigt minskande snömängder i hela landet. Och för att skidorter i södra halvan av landet kommer att försvinna för gott...
2018, januari/februari
2018 har börjat med nya snörekord. Nedan TextTV den 20 januari med några nya snörekord. Samt en artikel från Aftonbladet igår, den 2 februari. Att det faller en halv meter snö på ett dygn är extremt ovanligt. Det är närmast ofattbara mängder.
 
Om man ska tro Pär Holmgren från den första artikeln ovan från 2006 ska Vasaloppet alltså inte längre kunna köras 2026. Det är bara åtta år dit. Det gäller verkligen att uppvärmningen snabbar på om vi ska få snöfritt i Dalarna redan om åtta år. Just nu, en månad innan Vasaloppet, är det över en meter natursnö i Sälenområdet och mellan 75 cm och en meter natursnö längs Vasaloppsspåret till Mora.
Hur ska man som politiker kunna basera politiken på SMHI:s och klimatalarmisternas modeller och prognoser för framtiden? Och hur ska man kunna lita på klimatlarmen när forskarna hela tiden i efterhand försöker förklara varför gamla klimatmodeller inte stämmer med den verklighet som sedan inträffar?
Stoppa miljö- och klimatextremisterna - stöd Vedspisupproret!
2018-02-02
Idiotin i spåren av klimathysterin når ständigt nya nivåer. Ingen förvånar snart. Ständigt ökade krav på värmepannor och uppvärmningssystem är en del i detta, och som vanligt ägnar sig svenska politiker och myndigheter åt "gold-plating", dvs att skärpa de svenska kraven lite extra gentemot EU:s regler. Sverige ska ju alltid vara "bäst i klassen" och kostnaden kommer på räkningen till de svenska skattebetalarna.
Det senaste är Boverkets idé att med hjälp av enorma skattesubventioner förmå svenska villaägare att skrota (!) sina väl fungerande vedpannor, kaminer och ugnar. I vissa fall gäller det kaminer som man tidigare fått statligt stöd för att installera (!). Orsaken är främst att vedeldning medför koldioxidutsläpp.
Nu har regeringen backat från Boverkets minst sagt märkliga förslag om skrotningspremie (som skulle ha kostat 5 miljarder!). Men Boverkets skärpta regelverk träder ändå i kraft i sommar, och medför att man i ett nytt hus får från och med första juli exempelvis inte får installera en äldre vedspis.
Det mest upprörande är kanske att detta sker samtidigt som vil hyllar småskalig energiproduktion och värnar om minskad sårbarhet. MSB vill exempelvis att vi ska klara oss själva i högre grad än tidigare i ett krigs- eller krisläge. Att kunna värma sitt hus och laga sin mat utan tillgång till el är en viktig del av detta. Att då samtidigt ens föreslå statliga bidrag för att riva ut väl fungerande vedpannor på landsbygden är totalt hål i huvudet.
Nu sprids Vedspisupproret på Facebook mot dessa galna förslag. Jag har anslutit mig till upproret och önskar det lycka till. Jag hoppas att alla som följer mig på blogg, twitter eller Facebook också ansluter sig! Jag lovar att ge upproret all draghjälp jag kan i riksdagen. Klimatextremismen börjar nu ta sig sådana former att det är dags för motoffensiv!
Miljöpartiets angrepp mot inrikesflygen från Landvetter är orimligt
2018-01-26
I går sa miljöminister Carolina Skog (MP) att "det ska vara otänkbart att flyga mellan Stockholm och Göteborg".
Jag tycker snarare att det är otänkbart att fortsätta att ha en miljöpartist som miljöminister.
Landvetters flygplatsdirektör Charlotte Ljunggren är kritisk till uttalandet och menar att man inte kan begränsa något som många har ett stort behov av. I stället bör man arbeta med mer miljövänlig flygtrafik. Det handlar exempelvis om mer biobränslen för flyget och miljövänligare flygledning och flygvägar.
Själv skulle jag vilja lägga till vikten av att kunna resa miljövänligt till och från flygplatsen. Inte minst handlar det om att bygga ny järnväg mellan Göteborg och Borås, vilket Alliansen tog beslut om, med planerad byggstart 2019. Men dagens regering, med miljöminister Karolina Skog, har skjutit denna viktiga miljösatsning på framtiden.
Karolina Skog vill ersätta inrikesflyget med höghastighetståg och säger att "Det här är en sträcka där tåget kan konkurrera ut flyget. Det är fullt görbart att ha räls och tåg som är snabba och pålitliga, och biljetter som är ekonomiskt tillgängliga." Jag har hittills inte sett någon ekonomisk kalkyl som visar att höghastighetståg kan bli samhällsekonomiskt lönsamma, inte ens på sikt, eller att biljettpriset skulle kunna bli rimligt utan enorma skattesubventioner. Dessutom ligger ju en eventuell byggstart så långt fram i tiden att den idag inte ens kan överblickas. Verkligheten och Miljöpartiet går som vanligt i otakt.
Nu verkar inte vare sig resenärerna eller Landvetter Flygplats bry sig nämnvärt om Karolina Skogs och Miljöpartiets hot mot flyget. Landvetter växer så det knakar, antalet flygresenärer och flyglinjer ökar varje år till nya rekordnivåer, och flygplatsen står nu inför en kraftig utbyggnad, den största sedan flygplatsen invigdes.
"Klimatidiot" eller "klimatfascist"?
2018-01-10
Jag har först nu haft tid att närmare kommentera Borås Tidnings ledare den 12 december. Det är kanske något av det märkligaste jag läst i en tidning som ändå brukar anse sig vara borgerlig och stå för yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Ett citat:
"Normalt brukar det finnas skäl att väga in och balansera när samhällsproblem ska analyseras och åtgärdas. Men när det gäller klimathotet råder det inga tvivel. Vi vet vad vi behöver veta för att agera. Det är sättet vi skrider till verket som ska diskuteras, inte varför. I förhållande till kunskapsläget borde de som utger sig för att vara klimatskeptiker eller ”bara ställer frågor” rätteligen kallas för ”klimatförnekare” eller ”klimatidioter”. Båda fungerar."
Att uttryckligen kalla den som inte ställer upp 100% på alla ovetenskapliga domedagsteorier om klimathotet för "klimatidioter" är uppseendeväckande för den som tror på fri och öppen debatt om alla samhällsfrågor. Och när man faktiskt i ledaren uttryckligen (!) vill kväva all debatt kring klimathotet, anser att frågan är färdigdiskuterad (vilket inga seriösa forskare anser, tvärtom) och att de som ifrågasätter inte ens ska få utrymme i media (!), så anser jag att man ger uttryck för mycket obehagliga och totalitära åsikter.
Extra märkligt blir det när man kopplar detta till den mycket kloka och insiktsfulla ledaren i samma tidning så sent som den 16 november. Den dagen uppmärksammade jag faktiskt två olika ledarsidor som varnade för diktatur och "klimatfascism". Den ena av dem var alltså märkligt nog just Borås Tidnings ledarredaktion (!). Så här skrev jag då:
Borgerliga ledarsidor varnar för diktatur och "klimatfascister"
2017-11-16
Jag har upprepade gånger genom åren varnat för högljudda "klimatextremister" som använder det påstått allvarliga klimathotet som förevändning för att angripa det demokratiska systemet, eller rent av öppet förespråkar ett avskaffande av demokratin. Tal om "världsregering", globala skatter och liknande har ju exempelvis framförts från lite olika håll, även från ledande företrädare inom FN. Även ord som "behov av ny ekonomisk världsordning" har hörts i debatten.
Plötsligt uppmärksammar nu två borgerliga ledarsidor samma sak. De senaste dagarna har både Kristianstadbladet och Borås Tidning uppmärksammat detta hot mot demokratin. (Klicka på bilderna nedan för att läsa texterna.)
Borås Tidning sammanfattar anmärkningsvärda uttalanden från två tunga klimatdebattörer:
"Svenska Dagbladets Jenny Stiernstedt intervjuade nyligen Jørgen Randers, professor vid Handelshögskolan i Oslo, som hävdar att klimathotet gör att vi ” inte kan invänta att demokratin får ha sin gång”. Därför vill han se ” ett elitstyre med flertalets bästa för ögonen” som inför ”planekonomi”. Randers förebild är Kinas kommunistparti. Hans omdöme om den jättelika diktaturstaten delas av förre kristdemokratiske EU-parlamentarikern och klimataktören Anders Wijkman. I samma artikel säger han att ” Fördelen med ett centraliserat toppstyrt system är att när de väl bestämmer sig så går det ganska snabbt. Det finns ingen opposition som bråkar”.
Kristianstadbladet nämner ytterligare ett exempel:
"Tydligare är en annan känd klimatforskare, britten James Lovelock. Redan för tio år sedan, i en intervju med The Guardian gjorde han klart att: ”It may be necessary to put democracy on hold for a while.” Ett litet uppehåll i demokratin behövs, bara ett tag så där. Det blir ju så smidigt att fatta beslut då; i den himmelska fridens namn kan det behövas en å annan eldriven stridsvagn som kör över folk som yttrar oppositionella tankar, men lite spill får man räkna med i inrättandet av den globala klimatdiktaturen.
Det finns alltid goda anledningar för dem som anser att demokratin ska ”ta en paus”. Men bakom auktoritära styren, oavsett namn, ligger alltid idén att massan, folket, inte vet sitt eget bästa. Den upplyste despoten vet bättre, enligt denna teori.
Ett annat ord för det är fascism."
|
|
Det finns många sakargument mot det som påstås i BT-ledaren den 12 december. Exempelvis påståendet att forskarna i princip är eniga om människans roll (det är de inte) eller att ”ju högre klimatexpertis bland forskarna, desto större konsensus om den mänskliga påverkan på klimatet” vilket är helt fel. Tvärtom är de främsta experterna och forskarna oftast de mest ödmjuka, medan politiker, aktivister, media och andra debattörer alltid är mest självsäkra på att de har rätt - trots att de ofta saknar den allra mest grundläggande baskunskapen om klimatforskning.
I artikeln påpekas att koldioxidhalten minsann ökat snabbt sedan förindustriell tid. Ingen betvivlar detta, jag har exempelvis själv besökt en av de främsta mätstationerna i världen, den på Zeppelintoppen på norra Svalbard och konstaterat detta faktum. Men om man inte kan vara säker på att det är koldioxiden som driver temperaturökningen på det sätt klimatmodellerna utgår ifrån så blir hela resonemanget meningslöst. Och den stora frågan är vad som drivit alla andra dramatiska klimatförändringar i jordens historia, de som skett långt innan människan hade möjlighet att påverka klimatet? Den frågan måste rimligen få ställas utan att man blir kallad "klimatidiot".
Att klimatet förändras kan ingen betvivla. Men det är såklart inte ett bevis på orsaken. Då är man offer för ett cirkelresonemang. Men även om man är övertygad om att människan orsakar alla klimatförändringar (vilket vare sig jag eller FN:s klimatpanel anser) är debatten full av ovetenskapliga domedagsteorier, överdrifter och rena felaktigheter som går långt över vad forskarna och ansvariga myndigheter säger. Snart sagt alla väderextremer, miljöproblem och politiska oroligheter skylls med automatik på "klimatförändringar". Att ifrågasätta detta är närmast en plikt för en seriös politiker. Det är väl i så fall snarare motsatsen som vore idioti.
Medan Radio Sjuhärad med bas i Borås alltså intervjuar en av de mest kunniga svenska klimatforskarna, professor em Gösta Walin från Chalmers, som ifrågasätter klimathotet, ägnar sig Borås Tidnings ledarredaktion åt att indirekt kalla samme Gösta Walin för klimatidiot. Borås Tidnings ledarredaktion anser sig ha större kunskap i klimatfrågan än en tidigare professor på Chalmers. Det är ganska fascinerande.
Borås Tidning vill i den aktuella ledaren kväva all debatt kring klimathotet, anser att frågan är färdigdiskuterad och att de som ifrågasätter inte ens ska få utrymme i media. Den som är av annan åsikt är en "klimatidiot". Gränsen mellan denna typ av uttalanden och "klimatfascism" är hårfin.
Historiska data om skogsbränder i USA
2018-01-08
Under december kom ett antal larmrapporter om rekordmånga skogsbränder i USA, och detta kopplades av flera klimatdebattörer som ett bevis på allvarliga klimatförändringar. Även flera av de stora medierna gav samma budskap. Jag fick flera mail om att detta inte stämmer, och gjorde under helgerna en liten koll på tillgängliga data och statistik.
Det visar sig att den amerikanska skogsvårdsmyndigheten har utförliga data ända sedan 1916 om hur stora arealer i USA som årligen drabbats av bränder. Det intressanta är att dagens klimatdebattörer oftast börjar sina dramatiska grafer på 1960-talet eller 1970-talet. Och man kan ju förstå varför man valde just detta år om man vill visa en dramatisk utveckling. För så här ser siffrorna ut, visade på två olika sätt. Den första figuren illustrerar siffror från USDA Forest Service, Forest Health Protection:
Nedanstående figur med staplar är baserad på statistik från National Interagency Fire Center. Man har statistik sedan 1926. Staplarna nedan och diagrammet ovan stämmer mycket väl med varandra. Statistik från två olika myndighetskällor i USA motsäger påståendet att antalet skogsbränder i USA ökat dramatiskt.
Regeringens bensinskattechock slår hårt mot viktiga transporter
2018-01-07
Jag har haft en diskussion på Twitter om hur stor "bensinskattehöjningen" egentligen är under dagens regering, jämfört med under Alliansens tid.
"Bensinskatt" är ett lite slarvigt samlingsnamn för punktskatterna (energiskatt och koldioxidskatt på) bränslen. Ovanpå detta läggs 25% moms. Man betalar alltså moms på skatten, vilket ju egentligen är totalt orimligt.
Under Alliansen höjdes punktskatterna, inklusive moms, med 79 öre per liter om jag räknat rätt. Alltså knappt tio öre per år under de åtta åren. Samtidigt genomfördes stora skattesänkningar för löntagare och pensionärer. Så kallad grön skatteväxling. Alla löntagare och pensionärer kompenserades med råge för de små höjningarna av bensinskatten.
Under dagens regering har punktskatterna, inklusive moms, höjts med ca 1.40 per liter för bensin och diesel. På fyra år. Det är alltså nästan fyra gånger mer per år än under Alliansen. Detta trots att blivande finansministern Magdalena Andersson före valet 2010 uttryckligen lovade att inte höja bensinskatten om Socialdemokraterna skulle vinna valet. Man har inte heller sänkt skatten för löntagarna, så det handlar inte om någon skatteväxling utan enbart om en skattehöjning.
Utöver detta har man infört en automatisk indexering som innebär kraftigt höjda punktskatter på bensin och diesel kommande år. Höjningar som kommer att ske automatiskt utan att det ens behövs några riksdagsbeslut. Moderaterna vill avveckla denna indexering om vi vinner valet till hösten.
Under rödgrön regering staplas pålagorna på varandra när det gäller transporter. Höjd bensinskatt, höjda fordonsskatter, kilometerskatt för tung trafik, flygskatt, miljözoner i storstäderna och höjda trängselskatter. Man verkar helt ha glömt att det finns en anledning att vi transporterar människor och varor i vårt stora glesbefolkade land. Regeringens politik slår direkt mot arbetsresor, tjänsteresor och varutransporter, och extra hårt slår det mot oss som bor på landsbygden.
Yttrandefriheten är alltid hotad
2018-01-05
Just nu är det väldigt trendigt att tala om "fake news" och börja hota med åtgärder mot det man menar är falska nyheter. Facebook är en av de aktörer som börjat stänga av personer som utrycker kritiska åsikter eller sprider nyheter som av andra betecknas som falska. Helt orimligt enligt min åsikt. Vem är facebook att bedöma vad som är sant eller falskt?
Det senaste utspelet i raden kom i veckan från Frankrikes nyvalde president Emmanuel Macron. I sitt nyårstal meddelade han att det inom kort kan komma förslag på ny lagstiftning mot så kallade ”Fake news”. I synnerhet vill Macron komma åt falska nyheter som sprids i valrörelser och "stärka förtroendet för etablerade medier".
"När förtroendet för pressen rubbas, så är den liberala demokratin måltavla och då är det statens ansvar att agera. Därför ska vi aktivera den juridiska apparaten för att skydda demokratin från falska nyheter", sa den franske presidenten.
Men detta utspel sällar sig Macron till Putin, Lukatjenko, Erdogan, och de politiska ledningarna i Kina, Nordkorea, Venezuela med flera. Alla har en sak gemensam - den som uttrycker åsikter eller beskriver verkligheten på ett sätt som misshagar regimen ska bestraffas. Det är fullständigt hål i huvudet att detta kommer från en fransk president.
Förutom den principiella frågan om yttrandefrihet och åsiktsfrihet måste man ställa sig frågan om VEM som ska avgöra vad som är falska respektive äkta nyheter? Vi har sett alla lögner som basunerats ut från politiker och traditionella medier genom åren om den "lönsamma invandringen" och sett hur man rullat kritiker mot dessa påståenden i tjära och fjädrar. Samma sak är det med klimatdebatten, vi som tar oss friheten att ha de kritiska glasögonen på oss när alla domedagsprofeter uttalar sig ifrågasätts som mindre vetande av såväl politiker och media. I ett medielandskap med censur skulle ingen debatt alls förekomma i klimatfrågan, vilket passar som hand i handske för dem som anser att "demokratin måste ta en paus tills vi löst klimathotet" (se tidigare blogginlägg den 16/11).
Man får faktiskt påstå att jorden är platt eller att UFOn hotar vår existens. Man får starta konstiga religioner eller partier och marknadsföra dem. Man får förvränga fakta som man önskar. Det viktiga är att människor lär sig att allt inte är sant som man läser eller hör. Inte i vanliga etablerade medier heller för övrigt. Gränsen i Sverige går vid förtal eller hets mot folkgrupp och liknande - då gör man sig skyldig till ett brott. I övrigt bemöts falska påståenden bäst genom att man har starkare motargument. Det är så man övertygar i en demokrati.
Jag tror trots allt inte att frågan om begränsning av yttrandefriheten och statlig kontroll av vad om är rätt eller fel nyheter kommer att bli aktuellt i Sverige (även om det säkert är en önskan hos många på vänsterkanten). Vår yttrandefrihet är grundlagsskyddad. Men skulle frågan uppkomma kan jag i vart fall garantera att jag aldrig under några omständigheter skulle stödja ett sådant lagförslag. Och jag utgår från att alla övriga Moderater också skulle rösta nej.
Yttrandefriheten är alltid värd att försvara. När den väl är inskränkt får vi den inte tillbaka.
Radio Sjuhärad startar serie om klimatdebatten
2017-12-08
P4 Sjuhärad har startat en serie inslag om klimatdebatten. Först ut är en intervju med Gösta Walin, professor em i oceanografi vid Göteborgs Universitet och en av de tyngre och mest kunniga debattörerna i Sverige i klimatfrågan.
Här är hela intervjun med honom
 Gösta Walin oroar sig inte alls för det påstådda klimathotet utan tycker det är svårt att förstå att klimatfrågan har skapat en sådan "hysteri".
Bland annat säger han i intervjun att endast "några tiotal personer" i Sverige har tillräcklig kompetens att uttala sig vetenskapligt om klimatförändringarna. Inom denna ganska begränsade grupp är åsikterna olika, och det finns ingen samstämmighet om ett allvarligt klimathot. Han kommenterar även problemet med att forskare måste ställa upp på klimathotsteorierna för att få fortsatta forskningsanslag. Och påpekar att många debattörer tjänar stora pengar på klimathotet och att de som går emot rent av blir hotade.
Walin säger också att det inte finns "skuggan av en chans" att människan kan minska koldioxidutsläppen så mycket att det påverkar det framtida klimatet överhuvudtaget. Det som avgör är befolkningstillväxt och vilka bränslen som globalt sett är tillgängliga för människor och vad som är billigast och bäst. Och för många är det just fossila bränslen. Att höja priserna så mycket på fossila bränslen att människor inte längre har råd att köpa dessa kan fungera, men det innebär i så fall lika stor inskränkning för människor att det är jämförbart med att "be dem att sluta äta". Walin menar i stället att en något högre andel koldioxid i atmosfären "är en välsignelse för mänskligheten" eftersom det gynnar allt liv på jorden.
Jag ställer inte upp på allt Gösta Walin säger, framförallt tycker jag att det - oavsett effekten på klimatet - finns goda skäl att i vart fall försöka byta till mer miljövänliga bränslen. Inte minst av hälsoskäl och andra miljöskäl. Kolgruvor är exempelvis inte särskilt miljövänligt, och i fattiga länder dör massor av människor i förtid till följd av vedeldning. Avskogningen av våra regnskogsområden är också bevisligen en risk för ett i vart fall lokalt förändrat klimat och väder som man inte kan bortse från. Och där har västvärldens tidigare vurmande för etanol och palmolja som "klimatåtgärd" tyvärr bidragit negativt.
Jag delar inte Walins bedömning om att det "inte finns något klimathot" (även om han väl sannolikt menar "av människan orsakat klimathot"). Jorden har ju genom årtusendena och århundradena bevisligen gått igenom många dramatiska klimatförändringar med mycket stor inverkan på mänskligheten, och vi behöver ha en beredskap att anpassa oss och hantera klimatförändringar, oavsett vad de beror på. Självklart finns det ett hot. Men jag delar Walins bedömning att människan knappast råder över jordens klimat mer än på marginalen. Det är så självklart att det inte borde behöva påpekas. Långt innan människan ens existerade genomgick jorden ett betydande antal klimatförändringar, och det är för mig bevis nog på att jordens klimat kommer att fortsätta förändras alldeles oavsett vad mänskligheten hittar på. Vi kanske kan påverka lite, men vi lär knappast kunna stoppa de naturliga dramatiska klimatförändringar som alldeles garanterat väntar i framtiden. Och då finns det anledning att stanna upp och fundera över hur mycket resurser vi ska lägga på att, sannolikt förgäves, försöka stoppa klimatförändringar, och hur mycket vi ska lägga på att försöka anpassa oss till dem?
När man följer klimatdebatten går det inte heller att blunda för att en del av argumentationen kring klimathotet inte är logisk. Det gäller argument från båda sidor, men kanske mest från de värsta alarmisterna. Och då finns det anledning av bli bekymrad. Detta är det första inslaget i en rad som Radio Sjuhärad kommer att publicera och det är en välkommen satsning. Det lär säkert komma ett antal inslag framöver där de som intervjuas är av rakt motsatt åsikt mot Gösta Walin. Det är mycket hedervärt av Radio Sjuhärad att faktiskt även låta en skeptiker som Gösta Walin komma till tals, det sker alltför sällan. En debatt blir aldrig meningsfull om alla tycker lika.
Jag återkommer med reflektioner kring kommande inslag efterhand.
Den globala livsmedelsproduktionen väntas slå nytt rekord i år
2017-12-03
Vi hör allt oftare i debatten att klimatförändringar orsakar svält. Glädjande då att FN-organet FAO meddelar att den globala livsmedelsproduktionen väntas slå nytt rekord denna säsong. Läs mer på FAO:s hemsida.
Jag spred detta trevliga budskap på Twitter och Facebook igår. De flesta tyckte det var glädjande uppgifter. Men - ett antal kommentarer om att jag är "klimatförnekare" kom givetvis också som ett brev på posten. Man FÅR helt enkelt inte skriva något alls som är positivt om miljö, klimat, energi eller livsmedelsförsörjning, då är man automatiskt "klimatförnekare". Den enda politiskt korrekta åsikten verkar vara att sprida en domedagsbild om klimathotet. Hur hamnade vi här?
Apropå det här med klimatextremism...
2017-11-24
Twittrade lite förut...
Miljö och hållbarhet är visst inte fint nog för vänstern?
2017-11-24
 Aftonbladets ledarsida gör det igen. Lyckas prestera ännu en helt intellektuellt undermålig, verklighetsfrämmande och obalanserad ledare. Jag tycker det är fascinerande att Anders Lindberg lyckas med dessa lågvattenmärken, gång efter gång. Han borde nästan kunna få någon form av kalkonpris som alternativ till Stora journalistpriset? Å andra sidan är det väl få som tar Aftonbladets ledarsida på allvar längre. De flesta jag vet skrattar mest åt den.
Denna gång betyder alltså moderaternas motstånd mot flygskatt och nej till subventionering av elcyklar att vi "slaktar miljöpolitiken" (!). Det är ganska starka ord. Så snart man inte gör exakt samma prioriteringar som vänstern så är man automatiskt ond. Att moderaternas miljösatsningar ger betydligt mer effekt för pengarna än regeringens talar Aftonbladet tyst om. Om den politik som ger mest nytta för pengarna är bäst är det väl i så fall snarare dagens regering som slaktar miljöpolitiken?
Själv får jag (som vanligt) min släng av Anders Lindbergs slev. Han brukar ju gilla att hänga ut mig personligen i sina ledare. Troligen är det väl för att jag avslöjat hans oseriösa och motstridiga ledare ett antal gånger genom åren. Och ofta ger honom en match på Twitter (som han brukar förlora).
Vad gäller citaten så är de säkert korrekta, och jag står för dem varje dag i veckan. Men däremot är det fel att påstå att jag "ifrågasätter klimatforskningen". Det jag ifrågasätter är politikernas tolkning av denna forskning, där man väldigt ofta drar mycket mer långtgående slutsatser än vad forskarna gör. I övrigt är det ingen hemlighet att jag genom åren varit mer nyanserad i klimatdebatten än majoriteten i mitt parti. Min kritik mot borgerlig klimatpolitik har främst handlat om tre saker. För det första en övertro på att människan kan styra över klimatet, för det andra att vi tappat bort andra viktiga och mer akuta miljöfrågor, och för det tredje att vi i alltför hög grad köpt vänsterns argumentation och lösningar. Vänstern använder klimatpolitiken för att bekämpa företagandet och "kapitalismen", man vill minska människors frihet och inskränka demokratin. Man vill driva upp skatterna, motverka möjligheten att driva ett lönsamt jord- och skogsbruk och försvåra att bo och leva på landet. Dessutom använder man klimathotet som ett sätt att intensifiera sin traditionella kamp mot bilar och flyg.
Moderat miljö- och klimatpolitik har blivit mycket bättre på senare år. Jag konstaterar att vi moderater står för en politik som ger mer effekt för varje satsad krona än den regeringen står för och att vår politik inte ger samma skador på samhällsekonomi och landsbygd som regeringens. Jag tror personligen inte att människan kan påverka klimatförändringar mer än på marginalen (historien är full av dramatiska klimatförändringar utan mänsklig påverkan), men ska man ändå göra "klimatåtgärder" måste de vara väl avvägda och genomtänkta. Moderaternas teknikpositiva linje i hela miljöpolitiken tilltalar mig och är en välbehövlig kontrast till vänsterns destruktiva politik.
Jag gör i övrigt två reflektioner. Det ena är att miljö och hållbarhet alltså inte är fint nog att tala om för Aftonbladet, oavsett om det är jag eller vår partiledare som använder dessa begrepp. Det är bara begreppet "klimat" som duger om man ska vara politiskt korrekt. Det andra är att Aftonbladet anser att moderaterna borde markera mot att jag tar avstånd från "extrem klimatpolitik" på min blogg. Att Aftonbladet med andra ord förespråkar en extrem klimatpolitik är ju intressant i sig.
Jag vet att många moderater i likhet med mig verkligen brinner för miljö och hållbarhetsfrågor. Många riksdagsmotioner i dessa frågor kommer exempelvis från moderater (varav ett inte obetydligt antal genom åren från just mig). För en moderat är det lika viktigt att hushålla med vår natur och miljö som med våra skattemedel. Och de flesta moderater (oavsett åsikt i klimatfrågan) inser att miljöpolitik handlar om så väldigt mycket mer än bara jakt på koldioxid.
Färre insekter hotar hela vårt ekosystem?
2017-11-23
Den senaste tiden har det kommit flera rapporter om att mängden insekter minskar. Hur mycket är oklart, men det verkar vara en ganska allvarlig minskning. Här två reportage om saken, från två helt olika källor. Dels en mycket mörk artikel från vänstertidningen ETC (nedan), dels en mer nyanserad från webbtidningen Natursidan. Jag delar inte alla slutsatserna från ETC, exempelvis innebär boskapsskötsel att marker betas av djur, vilket i sin tur gynnar många växter och ett rikt insektsliv. Vänsterns ständiga mantra om att minska mängden animalisk föda känns därför lite som ett stickspår i denna fråga. Men i övrigt finns det mycket tänkvärt i båda artiklarna.
I samhällsdebatten sägs såklart om att det är "klimatförändringar" som även minskat mängden insekter. Detta är den enkla och bekväma förklaringen till i stort sett alla miljörelaterade problem vi har idag. Men påståendet är mycket vilseledande. Visst inser alla att ett förändrat klimat också påverkar mängden växter och insekter av olika slag. Men om man läser dessa två artiklar inser man ju snabbt att det inte alls är klimatförändringar som är orsaken till dagens snabba minskning av insekter, utan våra allt mer ensidiga monokulturer i jordbrukslandskapet och sannolikt alltför mycket användning av bekämpningsmedel och konstgödning. Insekterna trivs helt enkelt inte. Det gäller inte minst de viktiga bina som sköter pollineringen, men också insekter som är föda åt våra fåglar, liksom exempelvis våra fjärilar.
Världens ledare lägger enorma resurser och massor av tid på att diskutera klimatförändringar och minskning av koldioxidutsläpp som (eventuellt) kan ha betydelse om 50 eller 100 år. Tänk om de ägnade bara en bråkdel av all denna kraft på att ta tag i mycket akuta miljöproblem som har direkt påverkan på vår miljö och natur just nu, idag? Men det är väl inte lika medialt intressant för alla NGO:s att ägna sig åt sådana frågor. Det medför inga storslagna dyra konferenser, välavlönade experter och frikostigt fördelade forskningsmedel.
När ska politiker och de stora medierna börja inse att miljö och hållbarhet handlar om så mycket mer än bara koldioxidutsläpp?
Borgerliga ledarsidor varnar för diktatur och "klimatfascister"
2017-11-16
Jag har upprepade gånger genom åren varnat för högljudda "klimatextremister" som använder det påstått allvarliga klimathotet som förevändning för att angripa det demokratiska systemet, eller rent av öppet förespråkar ett avskaffande av demokratin. Tal om "världsregering", globala skatter och liknande har ju exempelvis framförts från lite olika håll, även från ledande företrädare inom FN. Även ord som "behov av ny ekonomisk världsordning" har hörts i debatten.
Plötsligt uppmärksammar nu två borgerliga ledarsidor samma sak. De senaste dagarna har både Kristianstadbladet och Borås Tidning uppmärksammat detta hot mot demokratin. (Klicka på bilderna nedan för att läsa texterna.)
Borås Tidning sammanfattar anmärkningsvärda uttalanden från två tunga klimatdebattörer:
"Svenska Dagbladets Jenny Stiernstedt intervjuade nyligen Jørgen Randers, professor vid Handelshögskolan i Oslo, som hävdar att klimathotet gör att vi ” inte kan invänta att demokratin får ha sin gång”. Därför vill han se ” ett elitstyre med flertalets bästa för ögonen” som inför ”planekonomi”. Randers förebild är Kinas kommunistparti. Hans omdöme om den jättelika diktaturstaten delas av förre kristdemokratiske EU-parlamentarikern och klimataktören Anders Wijkman. I samma artikel säger han att ” Fördelen med ett centraliserat toppstyrt system är att när de väl bestämmer sig så går det ganska snabbt. Det finns ingen opposition som bråkar”.
Kristianstadbladet nämner ytterligare ett exempel:
"Tydligare är en annan känd klimatforskare, britten James Lovelock. Redan för tio år sedan, i en intervju med The Guardian gjorde han klart att: ”It may be necessary to put democracy on hold for a while.” Ett litet uppehåll i demokratin behövs, bara ett tag så där. Det blir ju så smidigt att fatta beslut då; i den himmelska fridens namn kan det behövas en å annan eldriven stridsvagn som kör över folk som yttrar oppositionella tankar, men lite spill får man räkna med i inrättandet av den globala klimatdiktaturen.
Det finns alltid goda anledningar för dem som anser att demokratin ska ”ta en paus”. Men bakom auktoritära styren, oavsett namn, ligger alltid idén att massan, folket, inte vet sitt eget bästa. Den upplyste despoten vet bättre, enligt denna teori.
Ett annat ord för det är fascism."
Mycket regn återställer grundvattennivåerna
2017-10-29
I går kväll berättade TV4 om den senaste rapporten från SGU (Sveriges Geologiska Undersökningar) om grundvattennivåerna i landet. Det naturliga grundvattnet i markerna och mindre vattenmagasin är nu helt återställt, eller till och med över normala nivåer för årstiden, efter några år med låga nivåer. Däremot tar det av naturliga skäl längre tid att helt fylla ytvattenmagasinen (de stora sjöarna) till normala nivåer. I delar av Mellansverige är det fortfarande låga nivåer. Det viktigaste är dock att vattenförsörjningen inte längre är hotad för alla dem med enskilda brunnar och små vattentäkter, där man tidigare haft stora problem. Inte minst i Småland och på Öland och Gotland.
Jag tyckte denna nyhet var glädjande och skrev så här på Twitter i går kväll:
Och givetvis kom ett antal reaktioner:
Okej, dessa kommentarer var en mycket liten minoritet av alla kommentarer, de flesta var positiva. Lite fascinerande ändå att en kommentar om vädret tolkas som ett ifrågasättande av att klimatet förändras? Vet inte dessa personer ens skillnaden mellan väder och klimat? Det är grundkurs ett om man ska kunna diskutera klimatfrågan överhuvudtaget.
Det är bara att konstatera att de värsta klimatalarmisterna (de som bygger hela sin retorik på att skylla alla oväder och alla historiskt sett naturliga vädervariationer på klimatförändringar), tycker det är väldigt jobbigt när det kommer positiva nyheter som eventuellt kan hota deras domedagsretorik. Så låt oss prata mycket mer om detta. Sans och balas behövs i all samhällsdebatt, och inte minst i klimatdebatten.
Jag skrev för övrigft en del om myterna kring vattenbristen på bloggen den 3 april i år och satte även frågan i ett historiskt perspektiv. (Scrolla ned en bit på min "miljö- energi och klimatblogg").
Varför är det torka och svält i norra Afrika?
2017-10-20
Det pågår lite i det dolda en allvarlig torka och svältkatastrof i delar av Norra Afrika, och den har pågått länge nu. Framförallt i den så kallade "Sahel-zonen" precis söder om Sahara, samt på Afrikas Horn. Jag hörde en del om detta vid mitt besök i Ethiopien i våras, och påmindes återigen om saken när jag läste tidningen Fokus för en tid sedan och artikeln "Torkans pris". Det som var intressant är att det finns så många uppenbara orsaker till torkan och svälten. Vissa påstår såklart (närmast med automatik) att det "bara" handlar om klimatförändringar. Så enkelt är det definitivt inte.
 Den här kartan visar på ett ungefär var "Sahel-zonen" finns, direkt söder om Saharas ökenområde. Större delen av Sahelregionen består av savann, delvis busktäckt. Långt tillbaka i tiden, för många tusen år sedan, utgjorde Sahel en del av Sahara och täcktes av sanddyner som format dagens landskap. Men när klimatet blev fuktigare och det kom mer nederbörd började gräs och låga buskar breda ut sig. Nederbörden verkar variera kraftigt från år till år i decennielånga cykler.
Vid mitt besök i Ethiopien fick jag klart för mig att torkperioder kommer och går i både detta område och på Afrikas Horn, och vid vissa tillfällen har det skapat omfattande svält. Lite sökningar på nätet bekräftar den bilden. En torka drabbade exempelvis Sahel 1914 och orsakade omfattande hungersnöd. Under 1960-talet ökade nederbörden i regionen vilket gjorde torra områden mer tillgängliga och stora grupper uppmanades av sina regeringar att bosätta sig längre norrut. Torkperioden 1968–1974 gjorde dock snart betet ohållbart och stora områden ödelades, med allvarlig svält som följd. I Ethiopien var den senaste riktigt stora torkan på 1980-talet, det var då kända artister spelade in skivor för att stödja torkkatastrofens offer.
Det sägs i artikeln i Fokus att torkan kommer oftare nu och varar längre "på grund av klimatförändringar". Källa är en professor vid Stockholm Resilience Center som är expert på vattenfrågor. Detta stämmer dock dåligt med en del andra analyser, forskningsrapporter och artiklar om ämnet.
Exempelvis har SMHI Rossby Center skrivit om detta, Men man nämner främst att det i Sahelområdet ofta kommer kraftiga skyfall och att det blivit fler sådana oväder de senaste 35 åren. Självklart kopplar man det till av människan orsakade klimatförändringar, även om man i slutet av artikeln är ganska ödmjuk. "Vi har hittills inte sett någon avstanning av temperaturökningen i Sahara. Om vår teori stämmer, att det är temperaturskillnaden som intensifierar de extrema ovädren och skyfallen, så kommer de extrema ovädren och intensiteten i nederbörden över Sahel att fortsätta att öka" skriver man. Man tror alltså på mer och kraftigare nederbörd i Sahelzonen, inte mindre.
Jag hittade också en annan intressant artikel i Nature från 1986. Där presenterades en engelsk studie där man jämförde nederbörden i Sahel-regionen med Atlantens vattentemperatur och man fann ett tydligt samband. När Atlantens vatten var kallare föll det mindre regn i Sahel, och när Atlanten blev varmare föll det mer regn. Det talar i så fall också emot att klimatförändringar i form av stigande temperatur skulle minska regnmängderna.
Den 10 maj 2016 hade för övrigt SR:s Vetenskapens Värld detta inslag som jag berättat om tidigare. Där berättade man att ökenspridningen är en myt, och att Sahelområdet snarare blivit grönare och att ökenområdet faktiskt krymper.
Nåväl, oavsett hur mycket och hur klimatförändringar spelar in är detta bara en av möjliga orsaker till svälten. Internationell biståndspolitik har också bidragit. Sedan 1950-talet har man arbetat för att människor ska bli bofasta. Samma sak gäller i södra Ethiopien, vilket jag berättade om i min reseberättelse från mitt besök i Etiopien i våras. Förr flyttade nomaderna sina djur till de områden där de fann vatten. I dag är man fast i sina bostäder och kan inte flytta ditt vattnet finns. Det gör både människor och boskap mycket mer sårbara.
Ett annat problem är att afrikanska bönder uppmuntrats att odla för att sälja på marknader i stället för till eget behov. Mer storskaliga odlingar av få grödor har ökat sårbarheten. Jag har tidigare också berättat att en del bönder i Afrika odlar biobränslegrödor till Europa i stället för mat till byn, eftersom man får bättre betalt för biobränslegrödorna. Ytterligare ett problem är att utländska investerare, inte minst kineser, har köpt upp den bästa odlingsmarken.
Ett annat problem, som också berördes vid mitt besök i Ethiopien, är tillgången på vatten från Nilen. 95% av vattnet i Nilen kommer från Ethiopiens bergstrakter. Inte minst i Ethiopien bygger man dammar för att magasinera vatten, men det gör att länderna nedströms, inte minst Sudan och Egypten, får mindre vatten. Men Nilen rinner faktiskt genom 11 länder. Kampen om vattnet skapar konflikter mellan länderna och dammar leder till vattenbrist på sina håll.
Ovanpå alla dessa problem är det krig och konflikter i flera av de länder där torkan är som värst. Det gäller exempelvis Mali, norra Nigeria, Sydsudan, samt Somalia och Jemen på Arabiska halvön. Striderna medför flyktingströmmar och försvårar hjälparbete och hjälpsändningar.
Kort sagt sammanfaller alla negativa faktorer samtidigt just nu, och det leder till det Fokus kallar "den värsta svälten i norra Afrika sedan andra världkriget. Men väldigt få uppmärksammar detta idag.
Vad kan man då göra åt situationen? Förutom att försöka få slut på väpnade konflikter behöver man undervisa människor att samla regnvatten i dammar, odla grödor som tål torka bättre och bli bättre på att lagra spannmål under goda år för att klara av torkperioder. Läs mer i reseberättelsen där jag berättar om vårt möte med CDI, en av de utvecklings- och hjälporganisationer som verkar i Ethiopien.
Avskogningen var en annan sak jag berörde i min reseberättelse från Ethiopien. Mycket handlar om att få ved till matlagning. För bara en bråkdel av de pengar vi lägger på mycket dyra "klimatåtgärder" skulle vi exempelvis kunna köpa massor av soldrivna spisar till Afrikanska byar, och därmed minska både avskogningen och koldioxidutsläppen. Men då måste man släppa fixeringen som vänstersidan i svensk politik har på att alla svenska "klimatåtgärder" måste göras i Sverige. Insatser utomlands ger mångdubbel effekt för både hälsa och miljö. Och det är väl effekten som är viktigast?
Havsnivåmätning och meteorologiska data
2017-09-18
I Onsala mäter man havsnivån regelbundet med fysiska instrument i vattnet. Samtidigt medverkar man i havsnivåmätning via satelleit (vilket jag redan visste från mitt besök på Svalbard 2008). För att kunna fixera havsnivåerna mot något "stabilt" använder man svarta hål i universum som "fixpunkter". På detta sätt kan man mäta havsnivåer isolerat, utan att behöva relatera det till den omgivande landmassan som ju både kan stiga och sjunka, alldeles oberoende av havsnivån.
På bilden ovan syns havsnivåförändringarna från år 1900 och framåt (uppgifter före år 1900 saknas), med förstoring av de senaste 15 åren. Man ser inget dramatiskt alls i figuren, dvs havet stiger i samma takt som det enligt observationerna har gjort i minst 110 år. Frågan är hur det kommer att se ut i framtiden - vilket man säkrast kan följa med hjälp av just satellitmätning. Datormodellerna talar om kraftiga höjningar (lila fältet), men hittills har inte verkligheten bekräftat att modellerna är korrekta.
Här får vi en föredragning om hur RUAG Space bygger delar till en ny satellit som ska ersätta dagens två europeiska meteorologiska satelliter när de tjänat ut om några år. Idag bygger drygt hälften av väderprognoserna på satellitdata. Just väderdata och klimatdata är två viktiga områden för dagens rymdteknik.
Invigning av Marks kommuns nya återvinningscentral
2017-09-02
I dags invigdes Marks kommuns nya fina återvinningscentral i Skene Skog. Den gamla var sliten och rörig, och arbetsmiljön dålig. Under moderat ledning i kommunen har det nu blivit en ny fin anläggning. Per-Erik Johansson, moderat ordförande i Teknik- och Servicenämnden, invigde och klippte bandet. Vi var också ett antal moderater som dagens till ära delade ut miljövänliga m-loggeprydda kassar till alla besökare, vårt bidrag till arbetet mot onödiga platspåsar. Besökarna fick också gå en tipspromenad med miljöfrågor, och bjöds på kaffe med dopp av kommunen.
 
 
Här är USA:s värsta orkaner sedan 1851
2017-08-31
Häromdagen skrev Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin ett debattinlägg i Expressen där han försöker skrämma oss med att orkanen Harvey beror på klimatförändringarna. Alldeles oavsett om han har rätt i sak är det ovärdigt av en svensk minister att parasitera på människors olycka och använda en pågående dödlig katastrof i politiska syften.
I sak finns det mycket att invända mot Fridolins och andras domedagsscenarier. För det första är orkanen Harvey långt ifrån den värsta orkanen som drabbat USA. Här är en lista över de värsta orkanerna (kategori 4-5, med vindstyrka och lufttryck) under perioden 1851-2017, och vilka år de inträffat. Orkanen Harvey kommer med de uppgifter man känner till idag på en delad 14:e-plats. Endast två av de värsta orkanerna i USA har för övrigt inträffat under 2000-talet. (Här är en längre lista fram till 2010 där Harvey av naturliga skäl inte ingår).
(Källa: NOAA, U.S. Department of Commerce, National Oceanic & Atmospheric Administration)
Så kommer vi då till frågan om orkanen Harvey orsakats av klimatförändringar. De flesta klimatforskare och meteorologer är mycket försiktiga att koppla enskilda väderhändelser och naturkatastrofer till klimatförändringar. Man skiljer strikt på väder och klimat. Den mest "alarmistiska" analysen jag läst kommer från Martin Heberg, SMHI, som är en av våra mest alarmistiska klimatdebattörer. Hedberg påstår inte att orkanen Harvey orsakats av klimatförändringar, däremot att den kan ha blivit värre till följd av att vattnet är varmare i Mexikanska Golfen. Varmare vatten ger orkanen mer energi, samt gör att den innehåller mer vatten som leder till mer regn. Så här skriver han i sin pedagogiska och intressanta beskrivning av hur en orkan uppstår. Dock blir man ju lite frågande när man ser statistiken ovan över tidigare orkaner i USA, varav många varit mycket kraftigare än Harvey. Av de tio kraftigaste kom dessutom sex före 1930. Då hade vi knappast några klimatförändringar att tala om. Så frågan är varför just de orkanerna blev så kraftiga? Den enda rimliga slutsatsen är väl att Hedbergs vetenskapliga beskrivning säkerligen är helt korrekt i sak, men att det inte verkar lika självklart att just de effekter av klimatförändringar han nämner är det enda som avgör hur stark en orkan blir? Att det finns ett vetenskapligt samband säger ju inget om hur stark effekt sambandet ger.
I amerikanska media kan man dessutom läsa att man "väntat" på denna kraftfulla orkan. Man vet på den amerikanska sydkusten att det regelbundet kommer kraftiga orkaner och nu var det liksom "dags" för en kraftig sådan. En extremt kraftig denna gång, där inte minst de enorma regnmängderna (på sina håll 75 cm regn!) bidragit till en allvarlig katastrof.
Även Svenska Dagbladets ledarsida ifrågasätter att det skulle vara klimatförändringar som orsakat katastrofen i Houston, men man diskuterar det ur en helt annan aspekt. Man menar att det är helt annan mänsklig aktivitet som är orsaken till framförallt de höga katastrofkostnaderna.
SvD citerar en artikel i tidskriften Politico som påstår att ”Klimatet förändras inte tillräckligt snabbt för att förklara de dramatiska topparna i katastrofkostnaderna. Alla sju översvämningar som kostat över en miljard dollar har inträffat nyligen. Harvey kommer att vara den åttonde. Experter tror att den främsta förklaringen är den explosiva tillväxten av bostads- och samhällsutbyggnad i låglänta områden som har haft dubbelt effekt av ökande översvämningar (genom att avlägsna prärieområden och andra naturliga svampar) samtidigt som man bygger där dessa översvämningar äger rum.” Dvs, man har samma problem i USA som i svenska tätorter - man bygger på alla ytor, gärna nära vattendrag, hårdgör all mark och tar bort naturliga sänkor, träskmarker och grönområden som kan ta hand om överskottsvatten vid kraftiga regn. Vattnet har ingenstans att ta vägen, och städerna svämmar över.
Det andra problemet i USA är något som kallas National Flood Insurance Program. Det är det försäkringssystem som betalar för översvämningsskador, och som uppmuntrar bebyggande av områden som aldrig borde bebyggas. I artikeln framkommer till exempel art ett hus som drabbats av översvämning 16 gånger på 18 år har fått ut mer än 800 000 dollar i ersättning trots att själva huset bara värderas till mindre än 115 000 USD. De intressen som driver på för bebyggande i områden som med hög sannolikhet kommer att drabbas helt oavsett klimatförändringar är så starka att det inte varit möjligt att reformera National Flood Insurance Program. Och därför kommer det att bli många fler översvämningar i USA - alldeles oavsett klimatförändringar eller inte.
Blir det då inte fler orkaner och fler oväder när klimatet förändras? Klimatmodellerna säger att det ska bli så. Men det finns faktiskt inget alls i statistiken som visar att det hittills blivit så. Det är inte fler orkaner eller andra naturkatastrofer i världen idag än tidigare. Hur framtiden blir återstår att se.
Min egen slutsats är att det låter rimligt att orkaner kan bli kraftfullare om haven blir varmare. (Det säger dock inget om orsaken till att haven blir varmare. Beror det på människans koldioxidutsläpp, eller har det även andra förklaringar?) Men framförallt upprepar jag det jag sagt många gånger tidigare. Vi måste lägga mycket mera kraft och resurser på att anpassa våra samhällen till förändrat klimat, och återgå till den klokskap man hade förr i tiden då man anpassade sig för att kunna hantera naturkatastrofer. Hur man bygger städer på ett hållbart sätt där man bevarar sänkor, träskmarker, grönområden och naturliga vattensamlingar och åar (i stället för att kulvertera dem) är en nyckel i detta arbete. Detta måste prioriteras även där markpriserna är extremt höga.
Att minska användningen av fossila bränslen kan vara bra av flera anledningar. I vilken mån det kan stoppa klimatförändringar återstår att se. Men jag hoppas ingen på allvar tror att minskade koldioxidutsläpp skulle göra att de svåra orkanerna upphör. Listan ovan talar sitt tydliga språk. Om vi bara pratar koldioxid och tror att minskade utsläpp löser alla slags problem kopplade till väder, klimat och naturkatastrofer är vi inne på en extremt farlig väg.
Regeringen inför flygskatt men satsar samtidigt på en ny flygplats
2017-08-29
Regeringen, framförallt Miljöpartiet, gör stor sak av att man minsann tänker införa den numera något bantade flygskatten, med syftet att "vi måste flyga mindre för klimatets skull". Det senare är faktiskt rent trams, eftersom den utredning som ligger till grund för förslaget visar att det kommer att ha minimal effekt (och då var till och med skatten man räknade på högre än den som föreslås idag). När det gäller en del utrikesflyg kommer avgångarna bara att flytta till något grannland för att slippa skatten. När det gäller inrikesflyg saknas ofta realistiska alternativ och då kommer man att flyga trots att det blir dyrare.
Men regeringen är dessutom väldigt inkonsekvent. Samtidigt som man inför flygskatt tänker man införa ekonomiskt stöd till de flygplatser som drabbas (trots att Miljöpartiet tidigare uttalat att man tycker det är bra om flygplatser tvingas lägga ned). Regeringen har nu också fått klartecken från EU till att ge ett bidrag på 250 miljoner kronor för att bygga en NY flygplats i Sälen - så att skidturisterna kan flyga dit. Plötsligt är det tydligen inte så viktigt att vi flyger mindre?
Slutligen det här med påståendet att flygets utsläpp ibland påstås vara många gånger värre än andra utsläpp, ibland hävdas tio gånger större effekt, för att de sker på hög höjd. Det påståendet har inte stöd av seriösa forskare. De uppskattar att utsläppen av koldioxid möjligen kan ha dubbel påverkan på hög höjd. Och de är inte eniga när det gäller frågan om hur mycket flygets utsläpp av vattenånga och kväveoxider påverkar klimatet. Detta framgår exempelvis av Naturvårdsverkets hemsida. Naturvårdsverket är den svenska myndighet som har ansvar för klimatfrågorna.
Som jag tidigare konstaterat - en svensk flygskatt kommer såklart inte att ha någon som helst betydelse för jordens klimat, alldeles oavsett om mänskligt utsläpp av koldioxid skulle vara orsaken till klimatförändringar eller inte. Men flygskatten kommer att skada jobb och tillväxt, samt försämra flygbolagens ekonomi. Och det blir det mindre pengar till investeringar i miljövänligare och tystare flygplan, samt övergång till biobränsledrivna flygplan.
Men kanske räcker flygskatten för att betala den nya flygplatsen i Sälen?
Men alltså...
2017-08-18
När man inte trodde journalister kunde bli mindre seriösa dyker denna lilla artikel upp i flödet. Nu är jag alltså inte bara en sån där hemsk "klimatförnekare" utan även kritisk mot miljöpolitik (!) lite sådär i största allmänhet. Vänstertidningen ETC fortsätter att helt enkelt hitta på egna nyheter.
Om ETC hade varit seriöst intresserade av vad jag har för syn på miljöfrågor skulle de exempelvis ha kunnat konstatera att jag är en av de riksdagsledamöter som skrivit väldigt många enskilda miljömotioner i riksdagen sedan 2006, uppemot en 55-60 stycken. Även på bloggen och i debattartiklar har jag gjort väldigt många inlägg i dessa ämnen, och miljöfrågorna har varit en av de viktigare sakerna för mig att belysa när jag besökt olika länder på mina resor. Det räcker att läsa mina reseberättelser så inser man det.
Att jag emellanåt konstaterat att viktiga miljöfrågor fått stå tillbaka bakom diskussionen om koldioxidutsläpp, samt att delar av "klimatpolitiken" faktiskt är rent skadlig för miljö och hälsa provocerar säkert vissa. Samma sak att jag anser att turism (även med flyg) är ett bra sätt att lyfta levnadsstandarden i fattiga länder och inte minst att rädda hotade arter genom att turismen ger djuren ett ekonomiskt värde som är högre än värdet av tjuvjakten.
Dessutom är jag ju moderat, vilket i sig såklart är en belastning eftersom vänstern anser sig ha monopol på miljöpolitik. Vilket man såklart inte alls har.
Tidningen ETC ryckte alltså först meningar ur sitt sammanhang samt gjorde helt påhittade citat, sedan följde ETC Sundsvall (någon lokal variant) efter och vantolkade ytterligare det som redan var fel. När vänsterfolk leker journalister och dessutom har en uttalad agenda blir det inte mer seriöst än så här.
Tidningen ETC backar från påhittat citat
2017-08-17
I går ändrade tidningen ETC rubriken till intervjun med mig, och tog bort det påhittade citatet att jag "inte tror på klimatforskningen". Nu skriver man i stället att jag "inte tror på klimathotet", vilket också är ett missvisande citat. Jag är nämligen helt övertygad både om att klimatet förändras och att människan påverkar klimatet. Och jag oroar mig såklart också för dramatiska klimatförändringar - oavsett hur de ser ut och vad som orsakar dem. En dag får vi exempelvis en ny istid som kommer att göra Skandinavien obeboeligt. Och innan dess kan vi få andra dramatiska förändringar i andra riktningen.
Diskussionen och intervjun handlade dels om min kritik mot domedagsscenarier rörande framtidens klimat, dels att politiker ibland övertolkar forskarnas uppgifter. Dessutom handlade intervjun om den intressanta frågan om hur mycket av klimatförändringarna som beror på människan och hur mycket som beror på naturliga klimatfaktorer. Samt min oro för att vi lurar oss själva om vi inbillar oss att vi med olika åtgärder helt kan stoppa framtida klimatförändringar - i stället måste vi göra mer för att anpassa oss till förändrat klimat. Vi måste även prata mer om andra akuta miljöfrågor som alltför länge fått stå tillbaka. Även om rubriken alltså fortfarande inte är helt korrekt var det positivt att man tog bort det första helt påhittade citatet och att man nu i vart fall redovisar lite mer av intervjun i artikeln där jag utvecklade min syn på saken. Dessutom fick jag faktiskt en halvhjärtad ursäkt från ETC över det första påhittade "citatet", vilket jag knappast vågat hoppas på.
Här är ingressen till artikeln, tv den gamla och till höger den nya. Den nya och mer utförliga intervjutexten finns här.
I övrigt hänvisar jag till blogginlägget den 14/8.
 
Tillägg 18/8:
Även tidningen Aktuell Hållbarhet uppmärksammar ETC-artikeln och ger en betydligt mer nyanserad bild.
Som väntat oseriöst reportage i ETC om min syn på klimatfrågan
2017-08-14
Förra veckan blev jag uppringd av en reporter på tidningen ETC, som själv kallar sig "vänstertidning med grön agenda". Reportern hade läst en del på bloggen och på Twitter och undrade om jag var "klimatförnekare". Den gamla vanliga frågan när man vågar ifrågasätta det allra minsta om domedagsscenarier i klimatdebatten, oseriösa utspel utan stöd i forskning eller extrema förslag för att "rädda klimatet".
Jag var tydlig i intervjun. Att placera in mig bland "klimatskeptikerna" är att göra det väldigt enkelt för sig. Jag är övertygad om att människan påverkar både miljö och klimat med sitt sätt att leva. Fast detta skrev såklart inte ETC i artikel. I stället påstår man i rubriken att jag "inte tror på klimatforskningen". Vilket jag aldrig sa - däremot sa jag att jag inte alltid tycker att politikerna tolkar klimatforskningen på ett korrekt sätt. Lite om vad jag faktiskt sa finns i denna sidotext i samma artikel. Dock finns inga av de mer resonerande citaten med från vårt långa samtal. Och på den sista frågan hade jag ett betydligt mer nyanserat svar.
Jag nämnde att jag oroar mig för flera saker i klimatdebatten. Dels att jakten på koldioxidutsläpp gör att alla andra miljöfrågor hamnar i bakgrunden, dels att en del av vår klimatpolitik medför miljöskada i andra länder. Men också att jag ser en fara i att vi tror att vi bara genom att minska användningen av fossila bränslen faktiskt kan stoppa framtida klimatförändringar - vilket vi naturligtvis inte kan, eftersom dramatiska sådana skett även innan människan ens fanns på jorden. Vi borde därför lägga mer tid och energi på att diskutera hur vi ska kunna hantera kommande klimatförändringar och anpassa oss till dem. Dessutom oroar jag mig för att klimatextremister försöka skrämma upp befolkningen med oseriösa påståenden, domedagsprofetior och överdrifter som går väldigt mycket längre än det FN:s klimatpanel IPCC står för - i stället för att hålla sig till en sansad debatt. Det är också oroväckande med alla extrema förslag om vad vi ska göra i Sverige. Även om vi skulle skicka iväg såväl alla människor i Sverige som alla rapande kor till månen, och sedan stänga ned all verksamhet i landet så skulle det inte ens mätbart märkas på de globala utsläppen. Att förstöra svensk välfärd, ekonomi och jobb och göra det omöjligt att leva på landsbygden löser inga klimatproblem, det gör bara svenska folket fattigare.
Som väntat blev artikeln i ETC inte särskilt nyanserad, trots ett långt samtal togs få av mina citat med. Och självklart pekas jag ut som "klimatskeptiker". Ett tramsigt begrepp för övrigt, ingen kan såklart vara skeptisk vare sig till klimatet eller att det förändras, "klimathotsskeptiker" är väl ett rimligare ord, eller ännu hellre "klimatrealist" som jag föredrar att kalla mig.
Alla andra vetenskaper och forskningsrön får diskuteras och ifrågasättas. Men den som ifrågasätter minsta lilla i klimatdebatten ska omedelbart brännmärkas. Det finns trots detta tusentals forskare och klimatexperter jorden runt som helt eller delvis ifrågasätter klimatlarmen och IPCC:s sätt att redovisa forskningsrön. När jag påstår att forskarna "långtifrån är så eniga som man ofta hävdar" har jag bra underlag (både namn och kritikpunkter). Att lyssna även på kritiker borde vara en självklarhet i varje viktig samhällsdebatt. De klimatseminarier som jag anordnat i riksdagen har exempelvis varit till för att skapa debatt, och vid båda tillfällena bjöd vi in både företrädare för båda sidor i debatten. Så tycker jag man ska agera som politiker.
Jag har även röstat för alla klimat- miljö- och energipolitiska förslag under Alliansregeringens åtta år, och följt partilinjen även de senaste tre åren. Däremot deltog jag inte i beslutet i våras om nytt klimatpolitiskt ramverk, då jag var utkvittad den dagen. Det känns ganska bra att jag inte tvingades trycka på knappen eftersom jag känner stor oro för hur detta ramverk ska tillämpas framöver, och är rädd att det kommer att användas för att ta ett antal skadliga beslut för Sverige om vi har fel regering vid makten. Beslut som kan slå mot företagande, jobb, samhällsekonomi, möjlighet att bo och verka på landsbygden, samt försämra svensk konkurrenskraft mot andra länder. Moderaterna och Alliansen fick igenom ett tillägg i utskottsbehandlingen som säger att "klimatpolitik ska vara "långsiktigt effektiv och bedrivas så att minskade växthusgaser förenas med tillväxt". Det är ett bra tillägg, och med ansvarsfulla politiker i regeringsställning kan säkert regelverket hanteras med förnuft. Men i en regering med starkt inslag av MP- och V-politik känner jag stor oro för att ramverket ska användas som argument för att ta beslut som hotar Sveriges framtid.
Sammanfattningsvis - jag tycker det är bra om vi kan minska användningen av fossila bränslen, och "klimatpolitik" som även gynnar hälsa, miljö och samhällsekonomi är rimligen alltid positiv. Hur mycket det sedan kommer att begränsa (eller stoppa) framtida klimatförändringar återstår att se. Men jag ogillar extremt dyra fantasiprojekt (som att suga ut CO2 ur atmosfären och pumpa ned den i underjorden och liknande), eller att med ensidiga svenska åtgärder allvarligt skada vår konkurrenskraft mot andra länder. Jag kommer också att fortsätta att kritisera domedagsprofetior som helt saknar stöd i vare sig verkligheten eller vetenskap, liksom dyra och inneffektiva klimatåtgärder och meningslös symbolpolitik.
Framförallt är det oerhört viktigt att fortsätta forska på hur stor andel av klimatförändringarna som faktiskt beror på mänskliga utsläpp och hur stor andel som beror på naturliga orsaker. I dag finns bara mer eller mindre tillförlitliga antaganden. Om vi felaktigt inbillar oss att människan helt kan stoppa klimatförändringar lever vi farligt - för då förbereder vi oss inte för de klimatförändringar som med all sannolikhet ändå kommer att ske. Vi måste också våga se att en del av vår "klimatpolitik" faktiskt skadar miljön - exemplen är många, framställning av palmolja eller sockerrörsetanol som leder till skövling av regnskogar i Indonesien respektive Sydamerika, produktion av biobränslen i stället för mat som slår mot livsmedelsproduktionen i fattiga länder i Afrika osv. Eftertänksamhet och helhetssyn är centralt.
Att debattera och diskutera allt detta gör ingen till "klimatförnekare", det borde även ETC inse.
Kampen mot "konsumtionssamhället" gäller tydligen inte bilar?
2017-08-11
 
Upptäckte en artikel i vänstertidningen ETC där jag var nämnd som "en av riksdagens 30 värsta utsläppsbovar". Man har alltså utsett mig till den 18:e värsta "utsläppsboven" i riksdagen på grund av att jag äger en äldre bil, en Toyota Camry från 2001. Den är i absolut toppskick trots 28.000 körda mil, troligen en av de bättre Toyotamodeller som byggts, och en bil jag inte har några som helst tankar på att byta bort. Den lär nog en dag sluta som veteranbil. Här är den "hemska koldioxidspridaren":
 
Att kalla någon "utsläppsbov" på grund av ägande av en bil är helsnurrigt. Man måste givetvis i så fall även undersöka hur långt var och en kör. Min Camry står avställd hela vinterhalvåret och kör max 4-500 mil under sommaren. Någon "utsläppsbov" är jag knappast, hur man än räknar.
Personligen är jag dessutom inte mycket för "köp-slit-och-släng-samhället". Att stå emot "konsumtionssamhället" där fungerande saker hela tiden kasseras och byts ut framhålls ofta som centralt i miljödebatten och klimatdebatten. Men just när det gäller bilar är det tydligen något negativt att vårda det man har i stället för att köpa nytt hela tiden? Personligen tycker jag det känns absolut mest resurssmart och miljösmart att avstå från att hela tiden byta bil. Det medför en inte försumbar energiåtgång och materialåtgång att bygga en bil. Att köpa en ny bil i stället för en väl fungerande gammal innebär ju dessutom bara att den gamla bilen körs vidare av någon annan. Den totala miljönyttan känns inte alls övertygande när man gör en livscykelanalys. Vilket jag även har forskarstöd för i exempelvis denna artikel som belyser problemet.
Men med detta sagt, redan i början av 1990-talet investerade jag inte obetydligt med sparpengar i en svensk elbil, LA301, som byggdes av CAT, Clean Air Transport, med bas i Göteborg. Det projektet gick i konkurs och jag förlorade alla pengar jag satsat. Men jag skulle absolut kunna tänka mig att köpa en elbil i framtiden (besökte ju Teslas fabrik i Fremont utanför San Francisco förra året). Det blir i så fall den dag bilen har både ett rimligt pris och en rimlig räckvidd. Jag funderar samtidigt en del på om det verkligen är miljövänligt att bygga en bil i ren aluminium, när man vet hur mycket energi det går åt vid aluminiumtillverkning? Och alla sällsynta jordartsmetaller och annat material som går åt för batteritillverkningen och elektroniken gör mig också ganska tveksam till den totala miljönyttan. Minskade koldioxidutsläpp är som sagt inte allt, även om det idag verkar överskugga alla andra viktiga frågor i miljödebatten.
Att vårda sin gamla bil och inte köra alltför mycket i onödan är enligt mig det bästa sättet att vara miljövänlig bilägare i avvaktan på nya tillförlitliga tekniker. Och tyvärr ETC, att byta bil bara för att klimatalarmister tycker att jag ska göra det är inte aktuellt. Jag fortsätter med stolthet att sommarköra min välvårdade gamla Toyota. Kanske kommer ETC en dag med en ny lista över riksdagens miljöhjältar som enligt en livscykelanalys agerat mest förnuftigt när det gäller bilägande?
Hänsynslös utvinning av sand är en global miljöfråga
2017-08-10
De senaste 20 årens rekordvärme i Europa har sannolikt att göra med global uppvärmning till följd av främst människans koldioxidutsläpp. Den nya rekonstruktionen visar emellertid att 1900-talet i sin helhet – eller ens andra hälften av 1900-talet – inte på något sätt var exceptionellt varmt i Europa i ett längre historiskt perspektiv. Flera tidigare århundraden under romartiden och vikingatiden var lika varma eller till och med varmare."
"Den sannolikt kraftigaste globala nedkylningen under de senaste årtusendena inträffade i mitten av 500-talet. Det var fråga om en nedkylning på norra halvklotet, kanske även globalt, på upp till ett par grader – främst sommartid – som inträffade utan förvarning. Två gigantiska vulkanutbrott – först ett på en okänd plats utanför tropikerna på norra halvklotet år 536 och sedan ett i tropikerna år 540 – slungade upp sådana mängder vulkaniskt stoff, aerosoler, i stratosfären att det ledde till en nedkylning i årtionden."//"Från skriftliga historiska källor vet vi att nedkylningen ledde till svält och massdöd på många håll på norra halvklotet. Det var svår missväxt från Irland i väster till Kina i öster."
"Nedkylningen på 500-talet, liksom många andra klimat- och väderhändelser, visar att klimatet inte – som det ibland påstås – har varit stabilt under de senaste årtusendena."//"Den nya atlasen över Europa visar på mycket större variationer i torka/vattentillgång än vad som tidigare har varit känt. Som helhet har 1900-talet varit ganska förskonat från torka och variationerna har varit förhållandevis små. Under slutet av 900-talet fram till början av 1100-talet, under den medeltida värmeperioden, var torra somrar däremot vanliga på stora delar av den europeiska kontinenten och i södra Skandinavien."//"I vissa fall sammanfaller de rekonstruerade förändringarna av torka och vattentillgång i Europa med motsvarande rekonstruerade förändringar i Nordamerika och östra Asien. Vad som orsakade dessa stora variationer förstår vi i dagsläget inte fullt ut. Därför har vi svårt att förutsäga om, eller snarare när, sådana perioder kan inträffa igen och även hur en framtida global uppvärmning påverkar nederbördsmönstren i Europa och på andra håll. Dagens klimatmodeller klarar nämligen varken särskilt väl att simulera de historiskt kända variationerna i nederbörd och torka eller att visa en särskilt god överensstämmelse sinsemellan, när det gäller hydrologiska förändringar till följd av global uppvärmning."
Det sista är kanske den viktigaste slutsatsen. Dagens klimatmodeller ger inte någon tillförlitlig bild av framtiden eftersom de inte klarar av att simulera historiska data. Och som med alla modeller är utfallet beroende av vilka data man stoppar in i modellen. Att basera rena domedagsscenarier om vad som ska hända om 50-100 år på osäkra datormodeller är helt enkelt inte seriöst. Det betyder självklart inte att man inte ska ta frågan om klimatförändringar på allvar, eller förringa att det just nu är mycket varmt i delar av södra Europa.
En annan viktig slutsats är att betydligt fler på norra halvklotet genom historien dött av kyla och missväxt än av värme. Samt att dödliga epidemier verkar kunna ha ett samband med nedkylning, där exempelvis pestspridande råttor antas ha flytt kylan och sökt sig till civilisationen, samtidigt som människornas motståndskraft varit nedsatt till följd av brist på mat. Dessa frågor förtjänar mer utrymme i klimatdebatten, där man även borde fråga sig hur vi skulle klara av ett snabbt förändrat klimat av kyligare slag? Både extrem värme och extrem kyla kan uppenbarligen hota mänskligheten.
Hur snabbt smälter Grönlandsisen?
2017-08-02
I debatten om klimatförändringar används ofta Grönland som hotande exempel. Den grönländska ismassan är enorm och skulle all is smälta skulle det rent matematiskt medföra en höjd havsnivå på 6-7 meter. Detta har ibland använts som argument i klimatdebatten.
Men hur ser det då ut när det gäller isen på Grönland? Den bästa statistiken får man från DMI (Danmarks Meteorologiska Institut). På denna sida uppdateras isläget dagligen. I går, den sista juli (när sommaravsmältningen är som störst) såg det ut så här:
Den övre figuren visar hur isens massbalans på Grönland förändrats detta år (blå kurva) jämfört med referensåren 1981-2010 (grå linje). Det grå fältet är normala avvikelser från genomsnittet. Man kan konstatera att massbalansen avvikit uppåt hela detta år, dvs grönlandsisen har smält mindre än normalt.
Den nedre figuren visar den ackumulerade massbalansen för grönlandsisen. När man beräknar massbalansen tar man hänsyn till ny nederbörd (snö eller regn) som fryser till ovanpå den gamla isen, smältvatten som återfryser kommande vinter, samt avdrag för den is som smälter av längs ytterkanterna, eller som smälter underifrån till följd av exempelvis underjordisk vulkanisk aktivitet, varma källor, eller havsströmmar). Däremot ingår inte kalvningen i massbalansen (alltså att stora ismassor regelbundet släpper längs kanterna).
Den grå linjen visar genomsnitt, den röda markerar det rekordvarma året 2011-12 och den blå linjen det senaste året. Man ser att ismassan totalt sett växer till alla år, även mildare år. Till och med under det rekordvarma året 2011-12 växte ismassan. Och det senaste året, 2016-17 har ismassan växt till betydligt kraftigare än normalt hela året.
Sammanfattningsvis tillförs mer snö än vad det smälter varje år. Grönlandsisen har därmed en positiv massbalans. Men tar man även hänsyn till kalvningen förlorar grönlandsisen ca 200 Gigaton av ismassan per år (enligt satellitmätningar). Kalvningens omfattning har varit stabil de senaste 10 åren.
Här en liten film från kalvande Grönlandsis som jag fick när jag besökte Grönland 2010 och träffade Danmarks ledande klimatforskare Sören Rysgaard på Climate Research Centre i Nuuk. Filmen är tagen under mycket lång tid (vill minnas att det var flera veckor), och körs här i mångdubbel hastighet för att man ska kunna se rörelserna i isen under kalvningen:
 Inlandsisen på Grönland omfattar ca 2,8 kubikkilometer (!) is. Istjockleken är på många ställen över två kilometer och mer än tre kilometer på det tjockaste stället. Inlandsisens massa har i genomsnitt minskat med ca 200 Gigaton per år sedan mätningarna började 2003. Skillnaderna mellan olika år är dock mycket stor, så det är svårt att göra någon prognos för framtiden. Men om rent hypotetiskt inlandsisen skulle fortsätta att minska med 200 Gt/år skulle det ta 14.500 år innan all is var borta. Fast då har vi sannolikt redan drabbats av nästa istid på norra halvklotet.
Den som påstår att grönlandsisen "håller på att smälta bort", eller som hotar med
"7 meters havsnivåhöjning" inom överskådlig tid har helt enkelt inte tagit del av fakta. Eller använder medvetet ohederliga argument i klimatdebatten.
Varning för klimatförändringar är inget nytt
2017-08-01
Den som känner mig vet att historia är ett stort intresse. Inte minst att sätta in dagens verklighet i ett historiskt perspektiv. Särskilt när saker händer som påstås vara unika. Oftast är de nämligen inte det, historien upprepar sig ständigt. Hotbilder om pågående eller kommande dramatiska klimatförändringar är exempelvis inget nytt när man ser det i historiens ljus. Här är några intressanta nedslag.
Det första är en larmrapport från 1939 om att Grönlands glaciärer snabbt håller på att drabbas av "en katastrofal kollaps". Sedan dess har grönlandsisen både växt till och minskat flera gånger och Grönland har upplevt både kalla och varma vintrar. Isen har regelbundet kalvat längs kusterna som den alltid har gjort, ibland mer ibland mindre, men på det stora hela taget är den enorma ismassan relativt intakt jämfört med 1939.
 
Den andra figuren kommer från en artikel i Newsweek den 28 april 1975, där man varnar för en annalkande istid. Forskare skrev även ett brev till president Nixon (nedan) redan den 3 december 1972 där man varnade för kraftig nedkylning av jorden i närtid. Åtskilliga artiklar om detta de följande åren väckte stor oro både bland medborgare och politiker. En stor oro fanns exempelvis för en minskad spannmålsproduktion som kunde leda till svält. En sökning på nätet ger ett betydande antal träffar med äldre artiklar som varnar för en ny istid eller kallare klimat. Här är en bra sammanställning för den som vill gräva vidare i detta historiska material. Precis som idag fanns det på den tiden forskare som var av annan mening, men de fick inte särskilt mycket utrymme i debatten. Men som vi alla vet vände temperaturen uppåt igen.
Även idag finns det forskare som talar om att en ny istid kan vara på väg snabbare än vi tror, även om den mer allmänt gällande linjen är ju att det är en global uppvärmning som hotar vår värld. Oavsett vart dagens klimatforskning kommer att leda är det fascinerande att forskarvärlden var övertygad om att vi gick mot ett kallare klimat för bara 40 år sedan.
Klimatfakta: Myten om den allt snabbare havsnivåhöjningen
2017-07-30
I "klimatdebatten" matas vi ständigt med alarmerande hot om kraftiga och accelererande havsnivåhöjningar. Det kan då vara bra att veta hur verkligheten ser ut. Här två grafer från amerikanska NASA, som i alla läger anses vara ledande när det gäller dessa mätningar. Figuren visar den allra senaste uppdateringen per april i år.
Trenden är väldigt stabil, havsnivån höjs med ca 2-4 mm per år sedan minst 150 år tillbaka. Just nu ligger takten på 3,4 mm per år. Någon accelererande nivåhöjning syns det inga tecken på. De senaste två åren syns till och med en ovanlig paus i den annars så stabila kurvan, havsnivåerna har faktiskt inte höjts alls på två år. Det säger dock inget om den långsiktiga trenden, utan är väl snarare ett exempel på de naturliga variationerna. Man ser ju i figuren att det även tidigare varit periodvisa avvikelser i den långsiktiga trenden, både uppåt och nedåt. Figuren visar exempelvis en betydligt snabbare nivåhöjning mellan 1930 och 1950, medan den var minimal mellan 1910 och 1930 samt mellan 1950 och 1970. De senaste decennierna lutar kurvan ungefär lika mycket som mellan 1890 och 1910.
Att havsnivåerna höjs beror främst på att färskvatten strömmar ut i haven, exempelvis från nederbörd på land (snö och regn) samt smältande glaciärer. Men det anses också bero på att havsvattnet expanderar när det blir varmare. Att glaciärer som flyter på havet smälter påverkar däremot såklart inte havsnivån, eftersom isen redan flyter i vattnet.
På jorden finns ca 150 fasta mätstationer för havsnivåmätning, och dessutom mäts ytan med satelliter (har berättat om detta tidigare, exempelvis efter mitt studiebesök på en forskningsstation på norra Svalbard). En del mätstationer visar sjunkande havsnivåer, framförallt gäller detta i norr där landhöjningen är större än havsnivåhöjningen. Gäller exempelvis stora delar av Sverige. Andra stationer visar stigande havsnivåer, exempelvis delar av Asien och Amerika. Orsaken är då främst att landmassorna sjunker. Exempelvis sker detta när tektoniska plattor möts och den ena pressas ned under den andra, men det handlar även om att landmassor sjunker till följd av mänsklig påverkan, tex alltför stort uttag av färskvatten under små öar, upptag av sand på havsbottnen runt öarna eller omfattande muddring av farleder och hamnar. Detta gäller exempelvis vissa omtalade öar i Stilla Havet, men även en del deltaområden (exempelvis i USA som jag berättat om tidigare). Det beror alltså inte på snabbare havsnivåhöjning. Den världsledande och väl ansedda havsnivåforskaren, svenske Nils-Axel Mörner, har i världens mest omfattande fältstudier i Stilla Havsområdet bekräftat att havsnivåerna inte stiger snabbare än tidigare, utan att det är sjunkande landnivåer som är problemet.
Nästa gång klimatdebattörer eller politiker uttalar sig i media och hotar med stigande havsnivåer på flera meter inom några decennier, eller larmar om att stora städer kommer att ödeläggas - tänk då på att vi alltså har en takt på 3,4 cm höjning per decennium. Eller 34 cm på 100 år. Stabilt sedan minst 150 år.
Varför var det 47 grader varmt i Spanien 1946, 1959 och 1967?
2017-07-13
Det är varmt i Spanien just nu, en extremt jobbig värmebölja. Farlig för både människor och djur, och med ökad risk för skogsbränder. Nog för att det ofta är runt 40 grader i södra Spanien i juli, men temperaturer runt dagens 47 grader är ganska extrema. Genast framhålls detta av vissa som ett bevis på pågående klimatförändringar. Och så kan det naturligtvis vara. Klimatet har genom historien förändrats mycket dramatiskt under förhållandevis korta tidsperioder.
Jag tycker alltid det är intressant att sätta in dramatiska händelser i historiskt perspektiv. Lite sökningar på nätet gav ett intressant resultat. Det visar sig att de högsta temperaturer som nämns för Spanien ligger på dryga 50 grader (!), uppmätta 1876 o 1926. Detta är dock så gamla uppgifter att de benämns som "inofficiella". Den högsta officiella temperaturen i Spanien är 47,8 grader, och uppmättes i Murcia 29 juli 1976. Murcia har även en senare topptemperatur på 47,2 grader den 4. juli 1994. (Källa Danska TV2 idag).
Temperaturer över 47 grader är inte alldeles ovanliga i Spanien. Jag hittade denna turistguide på nätet, "Iberia Nature" där man redovisar följande om spanska rekordtemperaturer:
"There are a number of official figures in Spain of around 47ºC, including at Écija , also known as the 'sartén or frying pan of Andalucia' in the province of Seville, with 47.0ºC in 1959 and again 1967, and Seville itself in 1946, also with 47ºC, Badajoz: 47.0ºC in August 1964 and Cordoba: with 46.6ºC on 23-7-1995. The highest absolute temperature appears to be Murcia more recently with 47.8°C on 29-7-1976, though weather people suspect that temperatures of 50ºC have been reached at points in the Guadalquivir basin. Many books including the Spanish version of the Guiness Book of Records give the absolute record in Spain as the 51ºC recorded in Seville on 30th July 1876. This, however, is not accepted by experts as it was made using suspect equipment. Doubts also hang over the 48.8ºC recorded in Cazalla (Seville) on 30th August 1926."
Det senaste dygnets rekordsiffra för sommaren på 47 grader ligger alltså strax under de tidigare toppnoteringarna, och i precis i nivå med ett antal säkra mätningar från 1946 och framåt. Dagens 47 grader är alltså inte ett historiskt rekord.
Om man nu ändå med säkerhet hävdar att klimatförändringar är orsaken till veckans värmerekord måste man rimligen också förklara hur det kunde bli 47 grader varmt även 1946, 1959, 1964 och 1967? Ingen påstår vad jag vet att klimatförändringar spelade in då. Om det nu ändå kunde bli så varmt dessa år måste det ju funnits någon annan orsak. Kan man verkligen tvärsäkert utesluta samma orsak till de höga temperaturerna idag?
Jag säger inte att den höga temperaturen inte kan bero på klimatförändringar, det har jag faktiskt ingen aning om. Men att sätta in saker i historiska perspektiv är alltid intressant. Det som vi uppfattar som extremt idag har väldigt ofta hänt tidigare, och det tycker jag man ska ha med i klimatdebatten.
Jag kommer inte rösta för införandet av ett klimatpolitiskt ramverk
2017-06-15
I dag kommer riksdagen att rösta om att införa ett nytt klimatpolitiskt ramverk. Jag har begärt och beviljats utkvittning från dagens omröstning. Skälet är att jag inte kan ställa mig bakom det klimatpolitiska ramverket.
Innan jag tog mitt beslut lyssnade jag noga på riksdagsdebatten i ämnet, och den stärkte min oro för den väg Sverige nu väljer. Ju mer jag läser desto mer bekymrad blir jag. Förslagen till Klimatlag och klimatpolitiskt ramverk är ett extremistiskt Miljöpartistiskt missfoster. Om riksdagen röstar igenom det slår vi undan benen på svensk transportnäring och möjligheten att arbeta och leva på landsbygden. Ramverket föreskriver bland annat orealistiska utsläppsminskningar för transportsektorn. Det kommer också att bli allt svårare för Svenska företag att hävda sig i den internationella konkurrensen och risken är uppenbar att energikostnaderna för svenska hushåll och företag kommer att drivas upp till nya extremnivåer.
Självklart kommer den nya lagstiftningen att tillämpas olika beroende på vilken regering vi har. En Alliansregering skulle sannolikt ta rimligare beslut än en rödgrön regering. Men problemet är att lagstiftningen öppnar för att klimatfrågan överordnas andra samhällsfrågor.
Jag kan inte se mina väljare och andra i ögonen när beslut efter beslut kommer att tas i orimlig riktning kommande år med denna klimatlag som argument. Risken är att vi nu ger klimatextremisterna närmast carte blanche att steg för steg förstöra möjligheten att bo och verka i vårt land. Att man tydligt säger att Sverige ska "gå före" oroar extra mycket. Det betyder rent ut att svenska folket ska plågas med ännu större pålagor än andra länder för att vårt lilla land ska bli ett klimatpolitiskt föredöme. Jag tvivlar på att detta är svenska folkets önskan.
Jag framförde min kritik mot den nya klimatlagstiftningen när den moderata riksdagsgruppen behandlade ärendet i tisdags. Det är knappast någon nyhet att jag ifrågasätter stora delar av klimatpolitiken och dess nytta, liksom människans möjlighet att stoppa klimatförändringar. Jag har trots detta ställt upp på alla beslut under Alliansregeringens tid. Men det nya klimatpolitiska ramverket går över gränsen för vad jag klarar av. Nu är det stopp för min del.
Kommentar till EU-konferens om klimatpolitik på Malta 6-7/4 2017
2017-04-17
Lite nedslag i det som avhandlades under konferensen
Det är inte bara Sverige som skryter om att vi haft stark ekonomisk tillväxt de senaste decennierna samtidigt som koldioxidutsläppen minskat. Även värdlandet Maltas klimat- och miljöminister Simone Borg skröt om detta. "Malta har haft en tillväxt på 260% sedan 1990, och utsläppen av koldioxid har minskat med 40% under samma tid" sa hon. En annan föredragshållare, Jan Dusik från EU:s Miljöskyddsprogram UNEP nämnde också detta, men då på EU-nivå. "Sedan 1990 har EU:s tillväxt ökat med 50% samtidigt som utsläppen av koldioxid minskat med 22%" sa han. Avsikten med detta var såklart att visa att ekonomisk tillväxt och minskade koldioxidutsläpp kan gå hand i hand, eller rentav att arbete för att minska utsläppen kan öka tillväxten. Jag är väl för egen del inte helt övertygad om den slutsatsen, det finns inget givet samband alls. Att koldioxidutsläppen minskat beror ju främst på löpande teknisk utveckling, exempelvis effektivare användning av bränslen, samt att länderna utvecklat sina energisystem, tex ökad andel kärnkraft, bränslesnålare bilar osv. Det är ingen självklarhet att fortsatta kraftiga minskningar av utsläppen av koldioxid inom EU kan förenas med en stark ekonomisk tillväxt - ju dyrare utsläppsminskningarna blir (de "lågt hängande frukterna" är redan plockade). Risken är snarare att en extrem klimatpolitik skadar både företagande, jobb och samhällsekonomi. Och då drabbas välfärden. Länderna i EU har dessutom väldigt olika förutsättningar och ser väldigt olika ut. Sverige med vår vattenkraft och kärnkraft har en i princip helt koldioxidfri elproduktion, men för länder som saknar dessa möjligheter är verkligheten helt annorlunda.
Minister Simone Borg från Malta deklarerade högtidligt att "EU bör gå i frontlinjen även när andra länder backar eller står still" (vilket kändes som en tydlig markering mot USA). Jag känner en stor oro att denna typ av deklarationer kan komma att stå Europa väldigt dyrt. Betydligt bättre hade det varit att lägga kraften på att hjälpa fattigare länder att värna hälsa och miljö. Man skulle få enormt mycket mer nytta för pengarna, även när det gäller minskade utsläpp.
Det stora frågetecknet på konferensen var annars att allt fokus låg på klimatförändringarna som sådana. Ingen diskussion fördes alls om vad som orsakar dessa förändringar och hur stor roll människan har (vilket jag inte räknat med heller, åsikten idag bland politikerna är ju att "alla forskare är överens" - vilket de inte alls är, mer om detta nedan). Men inte heller diskuterades överhuvudtaget om det är realistiskt att människan faktiskt kan stoppa eller kraftigt begränsa klimatförändringarna. Och den frågan är extremt viktig om man ska koppla frågan till samhällsekonomi och tillväxt. Italienaren Anthony Rizzo från Maltas Naturresursmyndighet citerade exempelvis Sternrapporten och IPCC, med budskapet att det är "billigare att göra åtgärder i förebyggande syfte än att bekosta följderna av omfattande klimatförändringar". Men hela det resonemanget förutsätter ju att vi verkligen kan vara hyfsat säkra på att de förbyggande åtgärderna ger effekt. Om vi lägger stora resurser på att försöka stoppa klimatförändringar utan att ens kunna göra sannolikt att det kommer att fungera så finns ju risken att vi både får bekosta dyra förebyggande åtgärder som inte ger önskat resultat och sedan även ta kostnaderna för klimatförändringarna. Frågan om sannolikheten att människan med egna åtgärder kan påverka det framtida klimatet borde varit grunden för hela diskussionen. Men berördes inte med ett enda ord.
Även professor Philip von Brockdorff från University of Malta hävdade att man inte kan bortse från kostnaderna för klimatförändringarna, och att det därför är en ren vinst att investera i klimatåtgärder. Det skulle dessutom vara en ren vinst för företagen menade han eftersom "kunderna kräver detta" och det skulle därför stärka företagens ställning att de gör insatser som är till nytta för de länder där de är verksamma, och för de människor som bor där. Återigen bygger detta resonemang på att man kan göra sannolikt att dessa "klimatåtgärder" verkligen kan bromsa eller stoppa klimatförändringarna. Om man inte kan göra detta sannolikt faller ju hela resonemanget platt. Då är det bättre att lägga energin på att förebygga effekterna av de klimatförändringar vi vet kommer att ske.
Jan Dusik påstod att det har skapats 8 miljoner nya jobb inom miljövänlig energisektor fram till 2015. Det är såklart positivt. Frågan är bara hur många jobb som försvunnit i en mindre miljövänliga energisektorn under samma tid? Det nämndes inte i föredraget. Jag tänker exempelvis på alla jobb i nedlagd kolbrytning eller avvecklade kärnkraftverk. Jag är inte så säker på att nettot är särskilt stort. Det finns många goda miljöskäl att gå över till miljövänlig energiförsörjning, men att det skulle vara särskilt jobbskapande är jag inte övertygad om. Det är i vart fall knappast det bästa argumentet.
Anthony Rizzo hävdade även att endast "a tiny handfull climate scientists" inte håller med om att människan är huvudorsaken till kllimatförändringarna. Detta är helt enkelt ett felaktigt påstående, och det är synd att det framfördes som ett konstaterande. Det finns ett mycket stort antal erfarna och välrenommerade klimatforskare som ifrågasätter hela eller delar av IPCC.s slutsatser, vilket jag berättat om tidigare. Men inte en enda kritisk eller mer nyanserad röst förekom bland föredragshållarna.
Anthony Rizzo framförde även konstaterandet ("how we will be effected") att det "kommer att bli" mer extremväder, torka, regn osv. Detta beskrevs alltså som fakta - men inte ens IPCC lägger fram det så, och på SMHI:s klimatsida framgår tydligt att detta är mycket osäkert. Än så länge syns inget av detta, men man befarar att det kan bli så i framtiden. Dessa nyanser saknades helt från Rizzos sida. Han talade också om kommande matbrist - trots att det är ett faktum att matproduktionen i världen ökar i rekordfart med nya odlingsmetoder, samt att det kommer att växa bättre på många platser när koldioxidhalterna ökar. Världens problem är att maten inte finns där människorna finns, det är mer ett logistikproblem och ett ekonomiskt problem än ett klimatproblem.
Mer positivt var att Simone Borg och flera andra talare berörde en mängd goda effekter som vi skulle kunna få av klimatpolitiken. Och här räknade hon upp en massa saker som normalt inte brukar kopplas till klimatpolitik, exempelvis rent vatten. Begreppet "klimatpolitik" verkar efterhand innefatta allt fler aktuella miljöfrågor, vilket känns lite märkligt. Men budskapet kändes ändå bra, eftersom det går i linje med mina egna tankar sedan många år, nämligen att alltför många andra miljöfrågor fått stå i skuggan av koldioxidjakten, samt att det är bra om man i vart fall prioriterar "klimatåtgärder" som bevisligen även medför andra positiva effekter för miljö, hälsa och förhoppningsvis tillväxt, och lägger andra åtgärder åt sidan. En viktig fråga är att motverka avskogningen av regnskogsområden, och den framhålls allt oftare som en av de mer centrala klimatpolitiska frågorna. Utmärkt tycker jag, eftersom detta samtidigt är en oerhört viktig fråga för att skydda hotade arter och naturmiljöer, och värna boendemiljön för många människor.
 Under ett av föredragen gick man snabbt igenom IPCC:s sex olika scenarier för klimatets framtida förändring. (Egentligen är det fyra grundscenarier, med lite varianter). Jag har tidigare berättat att den svenske professorns Kjell Aleklett kritiserat IPCC för att deras scenarier bygger på att vi ökar förbränningen av kol och olja mer än vad som överhuvudtaget går att producera. Med andra ord menar han att det är orealistiska siffror. Men om vi ändå accepterar dessa sex scenarier kan vi se på bilden att i det allra värsta scenariet (det sista) kan temperaturen enligt IPCC öka med hela 2,4-6,4 grader och havsnivåerna stiga med så mycket som 26-59 cm fram till år 2100.
En av föredragshållarna var Sean Kidney, CEO och CO-founder of the Climate Bonds Initiative. Han var alltså lobbyist för ett system med gröna obligationer, som han själv styr över. Hans taktik för att marknadsföra dessa obligationer var uppenbarligen att försöka skrämma deltagarna. Bland annat vände han sig till de nederländska delegaterna och sa att "ert land kommer att försvinna". Han hotade med havsnivåhöjningar på 4-6 meter (!) fram till år 2100. Det blev lite svårt att ta på allvar eftersom vi alltså just fått en dragning av IPCC:s modeller som i allra värsta scenariet talar om 59 cm. Varifrån Kidney ska få sina 4-6 meter vatten är svårt att förstå. I dagsläget stiger havsnivån med 2-3 millimeter per år, vilket det gjort i hundratals år. På 100 år blir det 30 cm.
Kidney påstod också att huvuddelen av flyktingarna till EU idag är klimatflyktingar. Han hotade också med "hundratals miljoner klimatflyktingar till Europa" "om vi inte gör något". Även en delegat från Italien påstod samma sak, att 95% av flyktingarna från Afrika är klimatflyktingar. Detta var minst sagt två kontroversiella uttalanden. Enligt de flesta analyser som finns handlar det snarare om ekonomiska flyktingar från Afrika som söker ett bättre materiellt liv i Europa. Och det är knappast klimatförändringar som drivit människor från deras hem i Syrien, eller som får människor i Afghanistan, Libyen eller Eritrea att lämna sina hemländer. Faktum är att ytterst få människor från de mest svältdrabbade områdena i världen har vare sig ekonomi eller förmåga att ta sig till Europa.
Men om man ändå ska diskutera vad som gör att människor kan bo och leva i sina hemländer så är det tillgång till odlingsbar jord samt rent vatten. Jag har tidigare berättat om hur en del fattiga byar i Afrika numera odlar biodrivmedel åt oss europeer i stället för mat (ger bättre betalt), och hur man på andra håll odlar grödor som inte är anpassade till ett torrt klimat och därmed behöver massor av konstbevattning. Att hjälpa människor att odla rätt grödor som kan försörja fattiga områden med mat utan att göra slut på vattnet är den absolut viktigaste åtgärden vi kan göra. Att minska koldioxidutsläppen lär inte lösa den akuta matbristen i fattiga områden, det borde var och en snabbt kunna inse.
Nationella röster på konferensen
Det hördes några kritiska röster på konferensen, bland annat från en tjeckisk delegat. Han kritiserade EU:s energipolitik och stödet till förnybar energi, och menade att Tjeckien behöver sin kärnkraft. Han pekade också på den globala dimensionen i frågan, underförstått att EU inte kan lösa världens problem.
Ett mer komiskt inslag var en belgisk delegat som försökte göra hela klimatdiskussionen till en genusfråga. Det finns udda genusdebattörer i fler länder än Sverige.
Tyskland talade för hårdare CO2-skatter i EU, samt sociala lösningar för alla de som arbetar i den tyska kolindustrin, för att de inte ska motarbeta övergången till fossilfritt.
Grekland hade förberett sig med ett jättelångt förskrivet inlägg, nästan tre gånger så långt som talartiden. Den andre grekiske delegaten filmade, uppenbarligen för att kunna visa på hemmaplan att man varit aktiva. Men innehållet i inlägget var tämligen ointressant, i likhet med de flesta inlägg - det handlade ofta mest om att synas, eller upprepa det som redan sagts, i sak tillfördes ytterst lite. De flesta länder avstod från att göra inlägg.
Slutsatser
Jag har många tankar efter denna konferens. Det var kul att få uppleva lite av Valletta och Malta, som visade sig vara en alldeles underbar stad och ö. Och värdlandets arrangemang var proffsigt och välarrangerat. Det visar att även de allra minsta länderna i EU kan ta ansvar för ordförandeskap och sköta det väl. Det är en sak jag absolut gillar med EU, detta att inte bara de största länderna arrangerar möten eller leder EU:s ordförandeskap, utan att detta roterar mellan samtliga medlemsländer och ger de små länderna en chans att få synas i rampljuset.
Men så över till kritiken. Den första är att det är ett ganska dyrt och inneffektivt sätt att diskutera frågor (som i praktiken avgörs i helt andra forum, såsom ministerrådet och Kommissionen). Det känns också lite som att denna typ av möten hålls lite som ett "alibi" för att visa utåt att de nationella parlamenten också får vara med i EU:s beslutsprocesser.
Vad gäller själva ämnet, klimatförändringar, är det alltså så att de som predikar att vi måste sluta flyga för klimatets skull, alla flyger över hela Europa till Malta för att lyssna på föredrag om saker de redan oftast hört, som hålls av personer som predikar att vi måste minska koldioxidutsläppen. Det känns lite märkligt.
Att lobbyister tilläts delta som föredragshållare, och spred budskap som gick helt i strid med de fakta vi fick tidigare under dagen kändes också väldigt märkligt. Att försöka skrämma politiker med ovetenskaplig skrämseltaktik (havsnivåhöjningar med 4-6 meter fram till 2100), eller rena osanningar (huvuddelen av dagens flyktingar till Europa är klimatflyktingar) känns både motbjudande och oseriöst.
Att själva grundfrågan - hur realistiskt det är att "klimatpolitik" kan bromsa eller kraftigt påverka klimatförändringarna - inte ens berördes gjorde att hela konferensen blev lite meningslös. Om man inte vet om åtgärder kommer att göra den förväntade nyttan kan man ju inte heller bedöma vad som är bäst rent samhällsekonomiskt.
Men det absolut viktigaste - och positiva - budskapet jag har med mig hem till Sverige är att EU idag verkar gå i precis den riktning jag förespråkade för många år sedan, nämligen att lägga fokus på "klimatåtgärder" som även är bra ur andra aspekter - exempelvis för människors hälsa, miljön i övrigt, eller tryggare energiförsörjning. Totalt borta var diskussionerna om att pumpa ned koldioxid i underjorden eller att "dammsuga" koldioxid ur atmosfären - åtgärder som kostar enorma pengar utan att man har en aning om det gör någon som helst nytta. Det talades också mycket om att rätt klimatpolitik kan gynna företagandet och skapa jobb. Detta är jag väl aningen tveksam till - det kostar samtidigt en massa jobb att öka skatter och fördyra energiproduktionen. Men att man överhuvudtaget använder tillväxt och jobbskapande som argument är positivt, det visar ett betydligt sundare synsätt än tidigare. (Och det ligger väldigt långt från den idag väldigt dogmatiska svenska klimatpolitiken, där främst MP verkar mena att vi ska sänka vår tillväxt och ekonomiska standard för klimatets skull. Att det samtidigt skulle slå hårt mot välfärden talar man tyst om.) På det viset kändes mitt deltagande på konferensen trots allt meningsfullt.
Sammanfattningsvis känns klimatdebatten trots allt lite mindre dogmatisk bland politikerna ute i Europa än hemma i Sverige. Även om några av föredragshållarna på konferensen enligt min åsikt svävade iväg väldigt långt ut i periferin. |
Regeringens nya fordonsskatter slår stenhårt mot svensk bilindustri
2017-04-05
Dagens Nyheter skriver idag om hur hårt regeringens nya "bonus-malus"-system slår mot svensk bilindustri och därmed svenska jobb. Återigen påminns vi om att klimatpolitiken allvarligt skadar vårt samhälle, utan att göra någon som helst mätbar nytta för klimatet, ens om man accepterar den allra mest alarmistiska inställningen till klimatpolitiken.
Jag är allvarligt bekymrad. Både för att Miljöpartiet finns i Sveriges regering idag och påverkar politiken i fel riktning, men också för att det även inom Alliansen och till och med inom mitt eget parti finns alltför många som applåderar det föreslagna klimatpolitiska ramverket som kommer att legitimera många samhällsskadliga "klimatpolitiska" beslut i framtiden. Om riksdagen antar detta ramverk öppnar vi dörren på vid gavel för mängder av olyckliga framtida beslut.
Skogsskövling orsak till katastrofen i Colombia
2017-04-03
Återigen har ett fattigt land drabbats av översvämningar och jordskred efter våldsamma regn. Denna gång Colombia. Jag kan nästan garantera att vissa debattörer kommer att skylla det hela på klimatförändringar, trots att alla nyhetsinslag i TV varit entydiga - det är den dramatiska avskogningen på bergssluttningarna som är orsaken. Den gör att inga rötter längre binder jorden, varvid den spolas ned i dalarna vid de återkommande kraftiga regnen.
Vid några tillfällen har just skogsskövlingen faktiskt lyfts som ett problem vid internationella klimattoppmöten. Men alltför ofta har ändå fokus ensidigt legat på frågan om minskade koldioxidutsläpp.
Skogar är viktiga, inte bara för att de tar upp koldioxid och ger oss syre tillbaka. Skogar renar även luften och är en viktig biotop för andra växter och många djur, och dessutom binder skogarna jorden, tar hand om vatten och förhindrar skred. Om jag fick påverka den internationella miljö- och klimatdebatten skulle jag lägga mycket mindre energi på att hålla på med teoretiska spekulationer kring framtidens eventuella temperaturhöjningar och koldioxidhalter, och i stället lägga mycket mera kraft på akuta miljöfrågor - som exempelvis skogsskövlingen och avverkningen av regnskogar. Detta kan faktiskt rädda liv - i närtid!
Men tyvärr lär väl miljödebattörerna fortsätta att prioritera annat. Att bekämpa koldioxid - utan att ens veta om det kommer att påverka klimatförändringarna överhuvudtaget - verkar vara den helt överordnade frågan just nu. Trots att det finns andra, betydligt mer akuta, miljöproblem som kostar människoliv.
Historielöshet genomsyrar klimatdebatten - nu om vattenbrist
2017-04-03
I torsdagens frågestund med statsministern ställde en Miljöpartist (Jonas Eriksson) en befogad fråga om den svenska vattenförsörjningen och påpekade att flera platser drabbades av vattenbrist förra året, främst Öland och Gotland, samt att vattennivån i Vättern just nu är den lägsta på 40 år. Han ville veta vad regeringen gör för att trygga vattenförsörjningen. Miljöpartisten nämnde faktiskt inte klimatförändringar i sin fråga (vilket hedrar honom), men statsministern kunde såklart inte låta bli. "Vi kan konstatera att i spåren av klimatförändringarna har vi allt större variation när det gäller vattentillgång" sa han i ett i övrigt ganska intetsägande svar.
Att skylla vattenbristen på klimatförändringar bygger på ren okunskap (eller medvetet vilseledande?). När det gäller Öland och Gotland är det två öar som historiskt alltid haft begränsad vattentillgång och återkommande torrperioder. Länsstyrelsen i Kalmar Län förklarar varför Öland är så nederbördsfattigt på sin websida. Liknande förutsättningar gäller även för Gotland.
Öland är vanligtvis ett av de torraste och solsäkraste områdena i Sverige. De fuktiga vindarna från Atlanten som kommer in över södra Sverige tvingas uppåt när det möter det småländska höglandet. När luften stiger blir den kallare och avger mer nederbörd. Det gör att Öland hamnar i regnskugga och får endast cirka hälften så mycket regn som det småländska höglandet. Ett annat problem är att relativt lite av det vatten som når Öland blir grundvatten. Det beror på att Öland inte har så mycket jord som grundvattnet kan samlas i. Ön har mycket kalkrik berggrund, vilket innebär små möjligheter att ta upp vatten. Även Gotland har en kalkrik berggrund som tillsammans med torrläggning av mark för jordbruk gör att vattnet rinner av ön. När man på historiskt nederbördsfattiga öar genom åren ständigt ökat vattenuttaget i takt med att fler bosätter sig på öarna och att turismen ökar så räcker helt enkelt inte vattnet till. Detta har väldigt lite med klimatförändringar att göra. Att man fått mindre nederbörd än normalt de senaste åren förvärrar såklart situationen, men det är inte heller första gången detta sker. Om man kan sin svenska historia vet man att båda öarna har haft torrperioder tidigare. Exempelvis hade man på 1800-talet på Öland en 20 år lång torrperiod (1860-80) med stor vattenbrist. Den långa torrperioden på Öland och även i Småland var en av orsakerna till att en miljon människor utvandrade till USA. Torrperioder verkar ha varit ett ständigt återkommande problem genom historien för Öland och Gotland, långt innan vi ens började prata om klimatförändringar.
När det gäller Vättern fanns det en intressant artikel i Borås Tidning igår. Bland annat framgår det att vattennivån nu ligger på nivåer som har registrerats flera gånger de senaste 100 åren. "Senast vi hade så här låga nivåer var 1976" står det också i artikeln. Uppenbarligen kunde det alltså hända då, alldeles utan påstådda klimatförändringar. Att då skylla dagens situation på klimatförändringar är helt enkelt ologiskt. Vad var i så fall förklaringen 1976? Och de tidigare tillfällena med lågvatten under 1900-talet?
För övrigt har ju SMHI tidigare envist hävdat att klimatförändringar kommer att öka nederbörden i landet. Och i sin egen statistik sedan 1860 på hemsidan (se nedan tv) påpekar man också att "en viss ökning kan skönjas". Man skriver också om hur den framtida "förväntade nederbörden" kommer att bli i olika delar av landet enligt olika klimatmodeller (nedan th). Hälften av modellerna spår ökad nederbörd i södra Sverige, den andra hälften spår minskande nederbörd. "Vilket är ett tecken på att förändringen är nära noll" skriver man. Med andra ord tyder det mesta på att det över tid kommer att falla ungefär lika mycket eller lite nederbörd som det brukar i såväl Småland som på Öland och Gotland, med både besvärliga torra och regniga perioder även i framtiden. Och den låga nederbörden i norra Sverige denna vinter lär följas av år med betydligt mera snö och regn om man ska tro klimatmodellerna.
Det har närmast blivit ett mantra att skylla alla naturfenomen och besvärliga vädersituationer på "klimatförändringar". Men om man bara söker det allra minsta i historiska fakta inser man snabbt att såväl dramatiskt väder som naturfenomen kommit och gått genom historien - alldeles utan "klimatförändringar". När ledande politiker använder "klimatförändringar" som förklaring till snart sagt allt som händer saknar det helt enkelt trovärdighet och visar mest på en allvarlig historielöshet.
Två alarmerande artiklar om framtidens energiförsörjning
2017-03-20
I dag finns två alarmerande artiklar i Dagens Industri:
I den ena artikeln varnar Svenska Kraftnäts nya VD för stora påfrestningar på energinäten när fyra kärnkraftreaktorer måste stängas på grund av olönsamhet. (Ett av skälen till detta är höjda skatter och kostnader som dagens regering drivit fram, även om moderaterna mfl lyckats få igenom att den nyligen införda effektskatten ska trappas ned och avvecklas under de kommande 2-3 åren). I den andra artikeln varnar Fortum för att vattenkraften hotas på grund av orimlig miljölagstiftning. Detta har varit känt i flera år nu, men regeringen verkar inte bry sig.
Så samtidigt som vi ska fasa ut oljan av klimatskäl stänger vi kärnkraftverk och stänger ned vattenkraftverk. Frågan är hur ett energiberoende land som Sverige, med både elintensiv industri och kallt klimat, ska klara framtidens energiförsörjning? Ännu ett område där Sverige är farligt ute och där regeringen uppvisar ett skrämmande ointresse.
Svensk professor: IPCC:s klimatmodeller bygger på orimligheter
2017-03-16
 För flera år sedan hade jag besök i riksdagen av professor emeritus i globala energisystem vid Uppsala Universitet, Kjell Aleklett, och ett antal av hans doktorander. De föredrog sin forskning kring olika energislag och tillgången på dessa.
Nyligen fick jag denna bok, "En värld drogad av olja" med Kjell Aleklett som författare. Det är en svensk omarbetad översättning av hans tidigare bok från 2012, "Peak Oil". I boken beskriver han hur olja bildas, hur mycket vi utvinner, hur mycket vi kan utvinna, kommenterar frackning och nya metoder för utvinning av olja, samt varnar för oljans roll i olika globala konflikter. Men viktigast är kanske att han avslöjar även det han menar kan vara "världens största forskningsskandal".
Det är nämligen så att samtliga IPCC:s (FN:s klimatpanel) fyra scenarier/modeller över den framtida globala uppvärmningen bygger på ökande behov av olja för sina koldioxidutsläpp. De tre första IPCC-scenarierna kräver mer olja än vad som kan produceras. För den fjärde är oljekonsumtionen möjlig, men å andra sidan kräver scenariot mer kol än vad som kan produceras.
Det finns enligt Aleklett inget av de fyra scenarierna som beskriver de möjliga framtida utsläppen av koldioxid! Slutsatsen av detta är i så fall att IPCC.s modeller inte heller kan användas som underlag för politiska beslut.
Alla delar av boken är intressanta, men slutsatsen att klimathotet byggs på orealistiska parametrar är skrämmande. Jag rekommenderar var och en att läsa och bilda sig sin egen uppfattning. Om någon skulle vilja ha ett eget exemplar kan jag förmedla en kontakt till författaren.
Flygskatten har inget med omsorg om miljö eller klimat att göra
2017-03-16
Diskussionen om nationell svensk flygskatt är ett av de bästa exemplen på hur det går när man låter klimatfundamentalister få för stort inflytande på politiken. Miljöpartiet (och även Vänsterpartiet) har som en av sina bärande politiska idéer att motverka konsumtion och ekonomisk tillväxt. Klimatfrågan passar perfekt för detta ändamål. Genom att skrämma människor med klimatförändringar kan man legitimera en massa av den rödgröna vänsterns traditionella politik. Lägre ekonomisk tillväxt, minskad konsumtion och höjda skatter, nationalstatens avskaffande till förmån för överstatlighet och globala tvingande regelverk. Man kan även motivera ökad kontroll av medborgarna och begränsad personlig frihet att få leva som man vill, begränsning av människors rätt att flyga eller köra med privat bil, motverkande av utrikes semesterresor och turism och till och med lägga sig i vad människor äter, allt från kött till flaskvatten. Exemplen är många.
Tyvärr har borgerliga partier, inklusive moderaterna, i allt för hög grad köpt klimatalarmisternas agenda. Nu skördar vi frukterna - ständigt nya jobbskadliga och samhällsekonomiskt vansinniga skatter och förslag som skadar jobb, tillväxt, miljö och personlig frihet. Ifrågasätter man förslagen, exempelvis flygskatten, får man bara som svar "bryr du dig inte om klimatet?" Som om svenska politiker skulle ha förmågan att påverka jordens klimat ens mätbart?
Har då flygskatten någon miljö och "klimatnytta"? Det finns lite olika åsikter om hur stor del av de svenska koldioxidutsläppen som kommer från flyget. Vissa säger 1%, andra menar att det är uppemot det dubbla. Några hävdar att det är rent av 4-5% (de räknar då även in utsläpp av vattenånga, vilket kanske inte är helt relevant i just denna diskussion).
I regeringens utredning om flygskatt (SOU 2016:83) citeras Naturvårdsverkets siffror om Sveriges totala utsläpp av koldioxid som år 2014 uppskattades vara 53 miljoner ton. Enligt Naturvårdsverket var utsläppen av koldioxid från Sveriges inrikesflyg cirka 0,54 miljoner ton koldioxid samma år. Det motsvarar alltså 1% av totalen. Koldioxidutsläppen från boende i Sveriges alla flygresor (från alla flygplatser i alla länder i hela världen) uppgår enligt samma utredning till cirka 5,8 miljoner ton per år. Det skulle i så fall motsvara 11% av de samlade svenska koldioxidutsläppen. Dock påverkar ju en nationell svensk flygskatt bara starter och landningar i Sverige. Hur stor del av de 11% som redovisas som avser det ena eller det andra framgår inte. Men låt oss i vart fall konstatera att hur man än räknar står det svenska flyget som påverkas av flygskatt för någonstans mellan 1% och 11% av de svenska koldioxidutsläppen. Låt oss anta att det är någonstans mittemellan, exempelvis 5% som ligger i det övre spannet av de 4-5% som normalt brukar nämnas av de mest flygkritiska i klimatdebatten.
Sveriges andel av de totala CO2-utsläppen i världen ligger mellan 0,15% och 0,2%. Om vi antar den högre siffran, 0,2% så betyder det att det svenska flyget står för 5% x 0,2% = 0,01% av jordens samlade koldioxidutsläpp.
I regeringens utredning konstateras också (sidan 190) att "Den föreslagna skatten på flygresor beräknas minska koldioxidutsläppen med 0,5-2% av koldioxidutsläppen från alla flygresor (i hela världen) av boende i Sverige. Det betyder alltså att flygskatten i bästa fall minskar koldioxidutsläppen med 2% av de 0,01% av världens koldioxidutsläpp som det svenska flyget orsakar. Det blir alltså 0,0002%. (I det lägre intervallet blir det endast 0,00005%.)
Dessa siffror bekräftas i allt väsentligt av utredningen ovan där man i sammanfattningen skriver att "Skatten förväntas leda till begränsade men positiva effekter för klimatet genom minskade utsläpp av koldioxid och en minskning av övrig klimatpåverkan från flyget. När hänsyn tas till ökade utsläpp från andra trafikslag genom överflyttningar från flyget kan nettoeffekten förväntas uppgå till en reduktion om 0,08–0,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter.". Detta motsvarar i så fall 0,00037% av de samlade utsläppen på 53 miljoner ton.
|
Flygskatten kommer alltså i bästa fall att minska de globala koldioxidutsläppen med mellan 0,0002% och 0,00037%. Eller 0,2 - 0,37 tusendels procent. |
Frågan är om det är värt att slå ut svenska jobb och regionala flygplatser för att uppnå denna ytterst marginella "klimatnytta"? De politiker som försöker göra flygskatt till en fråga om mänsklighetens överlevnad har mycket att bevisa.
I utredningen redovisas även antagande om flygskattens effekt på antalet resande. "Den totala minskningen av avresande resenärer från flygplatser i Sverige beräknas bli 450 000–600 000 per år, jämfört med om ingen skatt införs."/"Skatten kan förväntas leda till en reduktion av efterfrågan på flygresor med 3,6–4,8 procent för inrikesflyget, 1,4–1,9 procent för flyg inom Europa och 1,5–2,1 procent för flyg utom Europa" skriver man. Detta är ett annat sätt att beskriva flygskattens ytterst begränsade effekt på totalen. Man skriver också att antalet flygresenärer totalt ändå kan komma att öka eftersom det är en stigande trend. För enskilda små regionala flygplatser kan dock minskningen i det enskilda fallet bli helt avgörande för flygplatsens överlevnad. Så blev det i Norge när man införde en flygskatt där, flyglinjer stängdes och flygplatser lades ned. Flygskatten är ett reellt regionalpolitiskt hot även i Sverige.
När man läser utredningen är det helt uppenbart att en flygskatt inte kan motiveras av miljö eller klimatskäl (alldeles oavsett vad man i övrigt har för åsikt i klimatdebatten). Det enda skälet till att vi får en flygskatt är att det fundamentalistiska Miljöpartiet måste få ett köttben av regeringen efter alla tidigare motgångar. Socialdemokraterna borde skämmas som låter MP sätta dagordningen i denna fråga med ett så högt pris för delar av vårt land.
USA:s kongress granskar misstänkt spridning av osäkra klimatdata
2017-02-20
Nu kommer uppgifter i engelska Daily Mail om att USA:s Kongress inleder en granskning av myndigheten NOAA:s (National Oceanic and Atmospheric Administration) och deras hantering av overifierade klimatdata.
Det är ordföranden för Kongressens kommitté för vetenskap och teknologi, Lamar Smith (rep) som meddelat NOAA att man inleder en granskning. Bakgrunden är, som jag berättade häromdagen, att en tidigare forskningsledare vid NOAA avslöjat att myndigheten inför klimattoppmötet spred uppgifter om temperaturökningar som inte var vetenskapligt verifierade.
Det var en av de mer meriterade och forskarna inom America’s National Oceanic and Atmospheric Administration, NOAA, Dr John Bates, som i samband med att han gick i pension meddelade att NOAA (som är en av de mer betrodda organisationerna inom klimatforskningen), inför klimattoppmötet i Paris 2015 presenterade nya uppseendeväckande data som inte verifierats enligt de rutiner som organisationen annars tillämpar. Dr Bates har arbetat som meteorolog och klimatforskare i 40 år, och har till och med förärats en guldmedalj av president Obama för sitt arbete med att ta fram standarder för klimatdata.
Den rapport från NOAA som han kritiserar påstods visa att den "paus" i den globala temperaturökningen (eller rent av temperaturnedgång) som synts tydligt i statistiken för perioden 1998-2013 plötsligt inte alls hade inträffat. Detta framkom efter vad jag kan förstå genom att man helt enkelt "justerade" gamla historiska temperaturdata vilket plötsligt trollade bort "pausen". Dr John Bates riktar hård kritik mot NOAA för att man på detta sätt gjort overifierade och icke kvalitetsgranskade uppgifter till vetenskapliga fakta. De nya uppgifterna från NOAA hade stor betydelse för att världens politiker enades ett om ett slutdokument på klimatkonferensen. Man baserade alltså sin politik på osäkra eller rent av manipulerade uppgifter.
Fortfarande har vad jag vet inga svenska media överhuvudtaget kommenterat saken. Trots att den väckt mycket stort intresse utomlands. Återigen väcker det frågor om svenska mediers trovärdighet. Att en ledande amerikansk myndighet granskas för misstänkt spridning av overifierade klimatdata borde definitivt ha ett allmänintresse, alldeles oavsett vad man har för åsikt i själva sakfrågan.
Är skogen en kolsänka eller en koldioxidproducent?
2017-02-17
I klimatdebatten framhålls ofta skogen som en "kolsänka", dvs skogen tar över tid upp mer koldioxid än den släpper ifrån sig. Detta har varit en väl omhuldad "sanning" som utgjort en viktig del av klimatforskningen.
Men är det verkligen så?
En ny doktorsavhandling från Sveriges Lantbruksuniversitet vänder upp och ner på synen på skogen som en koldioxidsänka. Doktoranden David Hadden har tittat på mätningar av koldioxidflöden i sju olika ekosystem så långt bak i tiden som 17 år. Hans slutsats är att såväl produktionsskogar som urskogar tvärtom släpper ifrån sig mer koldioxid än den binder.
Detta är ännu ett exempel på hur en relativt färsk vetenskap som klimatforskningen ständigt behöver ompröva sina teorier. Det gäller rimligen det mesta inom forskningen, allt från hur snabbt och mycket jordens klimat förändras, vad som driver detta, människans påverkan på klimatet och i vilken mån vi kan styra över klimatförändringarna. Att basera långsiktiga politiska beslut på dagens klimatmodeller är en väldigt farlig väg som kan kosta mer än det smakar för både samhällsekonomi och miljö. Inte minst som många av modellerna inte håller när de i efterhand stäms av med verkligheten.
Om man inte ens kan vara säker på om skogen minskar eller ökar koldioxidutsläppen, hur ska man då kunna göra säkra modeller för jordens klimatförändringar på 50 eller 100 års sikt?
Nationalekonomen Marian Radetzki sågar klimatforskningen
2017-02-17
Bloggen Det Goda Samhället hade nyligen nationalekonomen Marian Radetzki som gästkrönikör. Radetzki är professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet med naturresurser och råvarumarknader som forskningsspecialitet.
Han beskriver i sin gästkrönika hur både nationalekonomin och klimatvetenskapen har spårat ur. Båda disciplinerna har övergått från empirisk forskning till teoretiskt modellbyggeri om framtiden där verkligheten i efterhand ofta avviker från modellerna. Nationalekonomin ses exempelvis allt mera som ett tillämpningsområde för matematiska och statistiska metoder på mer eller mindre stiliserade ”fakta” med obetydlig bäring på samhällsekonomin. Och så här skriver han om klimatvetenskapen:
"En märklig parallell har under gångna decennier också komprometterat klimatvetenskapen. Likheten är både slående och skrämmande. Konsistenta datoriserade klimatmodeller dominerar, och när de alltsomoftast misslyckas med att ta fasta på och förklara den verkliga utvecklingen, får verkligheten maka på sig – det är modellen som gäller. Tidningarnas ofta dramatiska rubriker baserade på alarmistiska beskrivningar av kommande katastrofer utgår inte från empiri och observationer av vad som faktiskt hänt utan baseras i regel på resultaten från körningar av klimatmodeller som regelbundet nyttjar suspekta selektivt handplockade data och bygger på tvivelaktiga antaganden om sammanhangen.
Precis som i nationalekonomin leder detta till handfallenhet och bortförklaringar av framväxande fenomen som modellerna inte lyckas fånga: avtagande takt i havsnivåhöjningen sedan mitten av 1900-talet; växande ismassa i Antarktis; näranog stiltje i global uppvärmning sedan seklets början; ingen ökning i global orkanfrekvens. Precis som i nationalekonomin måste rådande tillstånd inom klimatvetenskapen brytas, annars förpassas också den disciplinen till irrelevansens skymning."
Svenska media ointresserade av ny skandal inom klimatforskningen
2017-02-17
Den 4 februari avslöjade den brittiska tidningen Daily Mail nya fall av manipulerade eller overifierade uppgifter inom klimatforskningen. Det var en av de mer meriterade och forskarna inom America’s National Oceanic and Atmospheric Administration, NOAA, Dr John Bates, som i samband med att han gick i pension meddelade att NOAA (som är en av de mer betrodda organisationerna inom klimatforskningen), inför klimattoppmötet i Paris 2015 presenterade nya uppseendeväckande data som inte verifierats enligt de rutiner som organisationen annars tillämpar.
Dr Bates har arbetat som meteorolog och klimatforskare i 40 år, och har till och med förärats en guldmedalj av president Obama för sitt arbete med att ta fram standarder för klimatdata.
Den rapport från NOAA som han kritiserar påstods visa att den "paus" i den globala temperaturökningen (eller rent av temperaturnedgång) som synts tydligt i statistiken för perioden 1998-2013 plötsligt inte alls hade inträffat. Detta framkom efter vad jag kan förstå genom att man helt enkelt "justerade" gamla historiska temperaturdata vilket plötsligt trollade bort "pausen". Dr John Bates riktar hård kritik mot NOAA för att man på detta sätt gjort overifierade och icke kvalitetsgranskade uppgifter till vetenskapliga fakta.
De nya uppgifterna från NOAA hade stor betydelse för att världens politiker enades ett om ett slutdokument på klimatkonferensen. Man baserade alltså sin politik på osäkra eller rent av manipulerade uppgifter.
Trots att uppgifterna om denna nya skandal inom klimatforskningen presenterades den 4 februari har jag inte sett ett ord om detta i svenska medier.
Det är ju inte första gången som klimatforskare som i samband med sin pensionering riktar hård kritik mot oseriös klimatforskning. Den 6 september förra året berättade jag på bloggen om den norske fysikern Stein Bergsmark, väl ansedd forskare och ledare för utveckling av förnybar energi vid det norska universitet i Agder som “sågade” IPCC eller “klädde av hela klimatpanelen” med sin avslutningsföreläsning i samband med att han gick i pension. Han hade blivit ombedd att vänta med sin kritiska presentation tills han gått i pension. Bland annat beskrev han hur “Summary for Policy Makers” diskuteras “rad för rad” av politiker och att sedan vetenskapliga rapporter modifieras och korrigeras i efterhand så att de blir i enlighet med nämnda Summary.
Tyvärr verkar däremot inte unga forskare i aktiv ålder våga framföra kritik offentligt av rädsla för att förlora sina forskningsanslag. Men när jag mött enskilda forskare och diskuterat klimatforskning mellan fyra ögon har jag inte sällan fått betydligt mer ödmjuka och osäkra svar än vad man kan tro av den politiska klimatdebatten. Jag har upprepade gånger berättat o detta på bloggen.
Klimatforskarna har nu vid upprepade tillfällen kommits på med att manipulera eller "justera" historiska temperaturdata som "stör bilden" för att kunna visa på en kraftigt stigande global temperatur. Det urholkar klimatforskningens seriositet. Det handlar numera mer om politik än forskning, där både gamla och nya forskningsdata anpassas, justeras och presenteras så att de ska stämma med datormodellerna och den politiska bilden av klimathotet. I stället för att man ägnar sig åt normal förutsättningslös empirisk forskning.
SVT återigen i spetsen för farlig och fördummande klimathysteri
2017-01-16
 Häromkvällen hade SVT (Rapport och Aktuellt) ett nyhetsinslag om en ö, Isle de Jean Charles (bilden), som ligger nära New Orleans i deltat vid Mississippiflodens mynning. Ön har krympt dramatiskt de senaste decennierna, och sedan 1955 har över 90% av ön försvunnit. I inslaget berättade man att öns sista invånare nu måste flytta innan ön helt försvinner. Orsaken sades vara klimatförändringarna, i form av stigande havsnivåer, och invånarna benämndes i programmet för "USA:s första officiella klimatflyktingar".
I programmet fördes inga resonemang om alternativa orsaker till att ön håller på att försvinna. Att den aktuella havsnivåhöjningen på 2-3 millimeter per år ensam och så snabbt skulle ha utplånat denna ö lät helt enkelt inte rimligt. Jag bestämde mig för att gräva lite mer i frågan.
Såväl hotet mot New Orleans som mot en aktuella ön är omskriven i ett flertal media, både i Sverige och utomlands, såväl i vetenskapliga tidskrifter som andra. Exempelvis här, här och här. En sökning på nätet ger också ett stort antal träffar.
Det är lite märkligt att ingen "klimatdebattör" överhuvudtaget medger att man faktiskt placerat New Orleans under havsnivån redan från början, utan att valla in staden ordentligt, och att det såklart är den viktigaste orsaken till att staden svämmas över. Ingen klimatpolitik i världen kan förändra detta faktum. När man läser artiklar om den aktuella ön inser man också snabbt att det är helt andra faktorer än klimatförändringar som dömt Isle de Jean Charles till undergång. För det första beror det på att man pumpat upp enorma mängder med olja ur underjorden under ön och floddeltat. När oljan försvinner bildas stora hålrum och det har gjort att ön sjunkit samman (Samma effekt som på många av söderhavsöarna, där det i stället är ett alltför stor upptag av färskvatten som leder till samma sak). För det andra har man muddrat floden runt ön och grävt djupa kanaler i bottensedimenten för att underlätta för sjöfarten (syns även på fotot ovan). Eftersom ön är helt uppbyggd av sand och sediment leder mudding av floden till att ön eroderar allt snabbare, för att slutligen försvinna (för övrigt samma effekt som när man "dammsuger" havsbottnarna runt stillahavsöarna på sand till cementindustrin). När man byggt kanaler för oljeindustrin har man dessutom lämnat milslånga kanaler efter sig. Saltvatten från havet har därmed kunnat ta sig in i floddeltat vilket skadat hela ekosystemet. Den värsta konsekvensen av saltvatteninträngningen är att den dödar trädens och växternas rötter. Då rötterna inte längre håller ihop marken förvärras erosionen ytterligare. Avsaknaden av träd har också gjort ön mycket utsatt för återkommande stormar och orkaner som svept med sig delar av ön.
Vad gäller havsnivåstigningen finns det inget som visar att den är snabbare i just detta område än i Mexikanska golfen i övrigt, dvs 2-3 millimeter per år, vilket är ungefär samma takt som havsnivån stigit i hundratals år. I förhållande till de övriga dramatiska skador på ön som människan orsakat är havsnivåns förändring fram tills idag rimligen en marginell faktor (vilket även styrks av forskaren som uttalar sig i slutet av artikeln i The Independent ovan). En viktigare faktor är sannolikt de omfattande oväder som regelbundet drar in över amerikanska sydkusten. Inget visar att dessa oväder blivit fler eller kraftigare (även om klimatforskarna hotar med att det kan bli så i framtiden). Men de orkaner som redan förekommer är tillräckligt allvarliga för att driva upp stora vågor över den redan illa drabbade ön, och i praktiken göra den obeboelig.
Människan bär alltså direkt skulden för att denna ö måste överges, men det handlar knappast om att vi orsakat klimatförändringar genom koldioxidutsläpp utan om att vi helt förstört naturen och miljön runt den aktuella ön. Ön har för övrigt krympt successivt ända sedan 1950-talet, och det är i sig ett bevis på att det knappast är "klimatförändringar" som är orsaken. Att låtsas som att minskade utsläpp av koldioxid skulle rädda denna och andra hotade öar är verkligen att blunda för verkligheten. Det är helt andra miljöåtgärder som behövs. Och att kalla de som tvingas lämna ön för "klimatflyktingar" döljer det faktum att de är offer för allvarlig mänsklig miljöförstöring av helt annat slag. De är uppenbart "miljöflyktingar" och det är en helt annan sak.
Genom att skylla snart sagt alla miljöproblem på "klimatförändringar" och blunda för andra miljöproblem har media och klimataktivister fördummat hela miljödebatten. Politisk debatt om hur mycket koldioxidutsläppen måste minska och om jordens temperaturökning ska begränsas till 2 grader eller 1,5 har det senaste decenniet upptagit medias som politikernas och miljödebattörernas tid. Utan att någon ens kan göra sannolikt att människan vare sig kan stoppa klimatförändringarna eller dramatiskt minska dem. Alltför många viktiga miljöfrågor har hamnat i bakgrunden, allt har bara handlat om koldioxidutsläpp. Klimatdebatten har skadat hela miljöpolitiken och jag är rädd för att det kommer att få mycket allvarliga konsekvenser i framtiden.
Forskare tydliga om sotets betydelse för smältande glaciärer
2016-12-28
När jag besökte Indien 2009 och talade med indiska miljö- och energiforskare, fick jag en tydlig bild av att Himalayas smältande isar inte direkt kunde kopplas till förändrat klimat utan främst berodde på den växande mängden sotpartiklar från ved och koleldning i norra Indien. När sotpartklarna lägger sig på isen absorberar de värme och ökar takten i den annars naturliga avsmältningen av glaciärerna.
Jag har flera gånger bloggat om vikten av att prioritera "klimatåtgärder" som ger en bevislig nytta, antingen för klimatet, miljön eller människors hälsa, framför "klimatåtgärder" med ytterst osäker nytta. Bland annat har jag frågat mig varför inte kampen mot sotet prioriterats mera. Särskilt som den dåliga luften i exempelvis Dehli medför att människor dör i förtid. Att minska användningen av ved och kol är dessutom ganska enkelt. Det går att göra massiva och inte alltför kostsamma insatser för att bygga spisar och ugnar som drivs med solenergi, både i Indien och exempelvis i Afrika. Ett utmärkt sätt att bedriva konkret miljö- och biståndspolitik samtidigt som man eventuellt på marginalen kan påverka klimatförändringarna. Men åtgärder mot sotet har som så många andra viktiga miljöfrågor hamnat i skymundan av den ensidiga debatten om koldioxid som den enda bärande åtgärden i klimatpolitiken.
Jag blev därför mycket överraskad när jag läste denna artikel i SVT som berättar om att forskare nu ser en möjlighet att snabbt minska avsmältningen av glaciärer genom att just minska användningen av kol och ved som energikällor, och även minska utsläppen av sot från förbränningsmotorer (exempelvis många fartyg). Man menar att detta ger snabbare effekt än att minska koldioxidutsläppen.
Att genomföra "klimatåtgärder" som bevisligen både har effekt för att minska avsmältningen av glaciärerna och gynnar hälsan hos människor i städer med extremt dålig luft känns mycket vettigt och betydligt säkrare än de extrema förslagen om mycket dyra åtgärder för att exempelvis lagra koldioxid i jorden. Ingen vet ju om det senare skulle ha någon som helst effekt för att bromsa framtida klimatförändringar. Däremot vet vi att det skulle kosta enorma summor som i stället kunde räcka till många soldrivna spisar och därmed räddade liv i utvecklingsländerna.
Hårt vinklad artikel om väder och klimat på Svalbard
2016-12-28
Tack vare mitt besök på Svalbard 2008 kunde jag avslöja en felaktig historisk beskrivning i denna artikel i Expressen. Där påstås att "för tio år sedan låg isarna tjocka runt Svalbard". Detta kan jag dementera. Det gjorde de inte alls! Jag besökte Svalbard 2008 och då hade man haft milda flera milda vintrar i rad sedan 2005. Så här skrev jag på bloggen efter mitt besök i augusti 2008: "De senaste tre åren har sommarisens utbredning i Arktis varit mindre än vanligt, och exempelvis fjorden utanför Longyearbyen har inte varit tillfrusen alls de senaste vintrarna. Detta förklarade forskarna med att hårda stormar år 2005 pressade upp varmt vatten mot Nordpolen, och att det tar lång tid innan vattentemperaturen återgår till den normala. I mynningen av vissa mindre fjordar finns dessutom ofta en grund "tröskel" som gör att det varma vatten som pressas in av stormar sedan stannar kvar under flera år". Kraftiga sydliga vindar och strömmar som pressar upp isen mot Nordpolen. Det påminner om årets väder. Som väntat ökade ismängden runt Svalbard igen några år efter mitt besök och man fick betydligt kallare vintrar. Vilket nu följts av flera milda år igen där isen pressats norrut, vilket gör att vattentemperaturen stiger och att därmed vädret blir mildare.
I artikeln uttalar en kvinna också mycket dramatiskt att "Jag har aldrig varit med om så lite snö som vi har nu". Fast av texten framgår att hon bara bott på Svalbard i åtta (!) år.
Vidare skriver man att "Hösten 2016 har varit den varmaste någonsin på Svalbard." Det är knappast korrekt. Långt tillbaka i historien hade Svalbard tropiskt klimat och det finns infrusna dinosaurier i isen. Klimatförändringar sker över hundratals eller ibland tusentals år. Ibland är det klokt att begrunda detta. Klimatet har förändrats mycket dramatiskt många gånger innan människan ens existerade.
Texterna i artikeln om husen som sjunker i permafrosten är också intressanta. När jag besökte Svalbard och universitetet i Longyearbyen var just arktisk byggteknik en intressant sak att studera. Det är just för att slippa sättningar i husgrunderna som man bygger husen på pålar som borras ned djupt i permafrosten. Och vi talar om meterdjupa pålar. Ett par decimeter upptinad markyta lär inte påverka byggnaderna alls om de är byggda med traditionell arktisk byggteknik. Och redan vid vårt besök för 10 år sedan talade man om att 1-2 dm av markytan töar upp varje sommar. Det är just det som gör det möjligt för de arktiska växterna att blomma.
Slutsatsen är att artikeln i Expressen är mycket hårt vinklad.
Isläget runt Nord och Sydpolen
2016-12-28
Hur är det med isen runt våra poler? Detta följs löpande av NSIDC i USA, som löpande rapporterar om isutbredning och ismassa på sin hemsida.
De senaste uppdateringarna visar att på Arktis är isutbredningen betydligt mindre än normalt, men däremot är mängden is på de istäckta områdena faktiskt är större än normalt. Helt logiskt när kraftiga sydliga vindar pressar upp isen mot norr.
På Antarktis är däremot isutbredningen ungefär som genomsnittet, medan däremot iskoncentrationen är betydligt större än normalt. Sammantaget är det alltså mer is än normalt på Antarktis.
Media föredrar att lägga fokus på isutbredningen, men det intressanta är såklart sen sammanlagda ismassan. Att stormar pressar samman isen är inget nytt fenomen. Om man jämför ismassan över tid blir inte utvecklingen alls lika dramatisk i Arktis, även om den långsiktiga trenden med minskande ismängd är tydlig. I Antarktis finns däremot inga tecken alls på att isen totalt sett minskar.
Några tankar kring dramatiska klimatrapporter om Arktis
2016-12-28
De senaste veckorna har det kommit ett antal larmartiklar om temperatur, isutbredning och klimatförändringar runt Nordpolen. Gemensamt för de mest uppmärksammade är att det är värme och smältande is som uppmärksammas. Av mindre medialt intresse är att det också finns en hel del observationer som går i andra riktningen, växande isar och kyla. Båda delarna sker samtidigt.
I december kom rapporter om att det var 20 grader varmare än normalt i Arktis. Detta var dock under en kort period på någon vecka eller två, till följd av kraftiga sydliga vindar. Trots detta påstås det felaktigt (även av Miljöpartister i riksdagen) att "det ÄR 20 grader varmare än normalt i Arktis". Det är det alltså inte. Och tillfälliga temperaturtoppar är vad jag förstår inte helt ovanliga i Arktis, allt styrs av vindar och havsströmmar. I en intressant artikel rapporteras för övrigt att jordens temperatur fallit dramatiskt sedan rekordet i höstas. Något som media verkar ha missat.
Att medeltemperaturen i Arktis ökat över tid är däremot ett obestridligt faktum. Exempelvis larmas det om extremt milt väder i norra Canada, och även på Island har det enligt SMHI varit ovanligt varmt i höst.
Men klimatet är precis så kaotiskt som forskarna ständigt påpekar. Samtidigt med värmen i Arktis växer nämligen isen rekordmycket på Grönland just nu enligt danska meteorologiska institutet DMI.
Bilden till vänster är fråm DMI och visar den löpande "massbalansen" för isen på Grönland, alltså istillväxten minus avsmältningen. På sommaren minskar ismassan, för att öka under vintern. Nedre figuren visar att ismassan på Grönland just nu ligger en bra bit över genomsnittet:
Det finns även uppgifter om att det varit betydligt kallare än normalt i delar av Sibirien, bland annat berättar SMHI och detta på sin hemsida.
Och som kontrast till rapporterna om ovanligt milda temperaturer i Arktis är det fascinerande att det faktiskt nyligen snöade i Sahara - för första gången på 40 år.
Att såväl väder som klimat är ombytligt är uppenbart.
Något som också ofta brister i medias rapportering är de historiska jämförelserna. Ibland har man braskande tidningsrubriker om "rekordvärme" eller "rekordlite is". När man sedan läser texten framkommer det att det är rekord "sedan mätningarna startade" vilket dock ofta är för bara 30-40 år sedan. Sett till jordens historiska klimatförändringar är detta trots allt väldigt korta tider. Och glaciärer har alltid smält. De stora isländska vattenfallen (Gullfoss mfl) består helt av smältvatten från glaciärerna. Och de har enligt de isländska sagorna forsat i tusentals år.
Man kan dra två slutsatser.
Den ena är att klimatsystemet i grunden är kaotiskt, vilket verkar vara det enda som klimatforskarna är helt överens om. Är det varmt på ett ställe är det ofta kallt på ett annat. Historisk kunskap är viktigt när man diskuterar väder och klimat. Detta finns det all anledning att påminna om eftersom det som sagt bara är värmerekord och isavsmältning som får utrymme i svenska media, samt att tidningarna gillar dramatiska rubriker och texter.
Den andra slutsatsen är att temperaturen stiger i Arktis. Om det är en stabil ökning som kommer att fortsätta eller om det vänder nedåt igen återstår att se. Inom klimatforskningen brukar man dock säga att säkra trender uppstår efter 25-30 års mätserier, och det har man nu. Så mycket tyder på att Arktis uppvärmning är en hyfsat säker trend. Vilket dock inte säger något alls om de påstådda orsakerna, vilka än så länge bara är mer eller mindre goda gissningar.
Den viktiga frågan är i vilken mån människan bär skulden till de klimatförändringar som verkar ske, och om vi med "klimatpolitik" kan stoppa dessa förändringar. Klimatförändringarna på jorden har genom historien varit mycket extrema och ibland snabba, alldeles utan mänsklig påverkan. Om vi tror att vi råder helt över klimatet lurar vi oss själva. Om man inte kan göra i vart fall hyfsat sannolikt att klimatpolitik kan stoppa eller i vart fall kraftigt begränsa klimatförändringarna borde man inte lägga pengar på detta, utan i stället lägga mer kraft på att anpassa våra samhällen till klimatförändringarna och i övrigt ta itu med mer akuta miljö- och hälsoproblem. Och ska man ändå göra "klimatåtgärder" bör man självklart i första hand välja sådana som även har en bevislig nytta för miljö och hälsa. Det är den linje jag drivit sedan tio år tillbaka och den håller än.
Klimatpolitiken hotar andra samhällsintressen och miljömål
2016-12-16
I dag berättar media om att fyra nya marina Natura 2000-områden inrättas som skydd för den hotade tumlaren, en liten skygg val som förekommer i svenska kustvatten. Tumlaren fridlystes i Sverige 1973 men i Östersjön finns det bara cirka 450 individer kvar. Nu blir det skyddade områden för tumlaren både i Östersjön och i Kattegatt. Ett bra beslut tycker jag rent spontant, detta är ändå Sveriges enda val. Och ska vi kunna agera kraftfullt mot valfångst på andra ställen i världen måste vi se till att vara ett föredöme och skydda vår egen art.
Hoten mot tumlaren är många. Enligt Världsnaturfondens hemsida är det bland annat risk att den fångas som bifångst i bottensatta fiskenät, eller att den fastnar och drunknar i gamla övergivna fiskenät som tappats i havet. Ett annat hot är ökande oljud under vatten – så kallat undervattensbuller – som bland annat orsakas av båtmotorer och anläggning av vindkraftsparker och gasledningar till havs. Tumlarens hörsel är bland den bästa i djurvärlden, och tumlaren är helt beroende av den för sin överlevnad. Alla miljögifter som släpps ut i haven är också en fara för tumlaren.
Det intressanta är att såväl den havsbaserade vindkraften som ökad gasimport till Europa via ledningar i östersjön har en direkt koppling till "klimatpolitiken" i Sverige eller andra delar av Europa. Samtidigt som exempelvis Världsnaturfonden i klimatpolitikens namn driver på för en ökad satsning på bland annat vindkraft så vet man att det hotar inte bara tumlaren utan också en del sällsynta fågelarter som dödas av kraftverkens propellrar. Klimatpolitiken står i dessa fall i direkt strid mot andra viktiga miljömål, i detta fall skydd av hotade arter.
På samma sätt har Framställning av biobränsle från grödor, palmolja och etanol stora nackdelar. Dessa bränslen har ju som syfte att förse Västvärlden med alternativa bränslen som en del i klimatpolitiken. Samtidigt vet vi att odlingen av biobränslegrödor i Afrika skapat matbrist på många ställen, vi vet att palmoljeframställning och etanolframställning ödelägger viktiga naturområden, bland annat regnskog, och vi vet även att det har negativ påverkan på det lokala djurlivet och miljön i delar av Asien och Sydamerika.
Som jag brukar påpeka tycker jag att klimatpolitiken haft en obehaglig "gräddfil" i lagstiftning och samhällsdebatt under alltför lång tid. I klimatpolitikens namn kan man nästa offra vilka andra naturvärden eller samhällsvärden som helst. Jag tycker detta är helt oacceptabelt. Självklart ska klimatpolitiken ställas mot andra viktiga värden, precis som alla andra politiska beslut.
De stora ekonomierna avgör de globala koldioxidutsläppen
2016-11-22
 
Häromdagen kunde vi läsa ovanstående på SVT TextTV. Koldioxidutsläppen har alltså stannat av, eller till och med minskat i den största utsläppsnationen Kina, liksom i USA. Utvecklingen mot minskade utsläpp går snabbare än bedömarna trott. Anledningen är bland annat att alternativa energikällor blir allt billigare och att den tekniska utvecklingen går snabbt, inte minst i Kina.
Den moderata linjen i klimatdebatten har hela tiden varit att teknisk utveckling och framtidstro är det som löser miljöproblemen, inte ensidiga extrema svenska klimatskatter som slår undan företagande och jobb. Och vi har påpekat hur lite lilla Sverige påverkar globalt sett. Uppenbarligen ger verkligheten oss rätt.
Man kan ha olika övertygelse om i vilken mån människans koldioxidutsläpp styr klimatförändringarna. För egen del är jag övertygad om att andra faktorer väger betydligt tyngre än många verkar tro. Men oavsett vilket är det positivt när beroendet av kol, olja och vedeldning minskar. Det finns stora positiva miljö- och hälsoeffekter att går över till andra energislag. Så vi kan alla glädjas åt utvecklingen - oavsett åsikt i klimatfrågan.
Jag skulle däremot inte våga dra slutsatsen att om koldioxidutsläppen minskar snabbare än väntat så kommer klimatförändringarna att upphöra. Tyvärr lär vi nog se dramatiska klimatförändringar i framtiden med, för det enda vi vet om vårt jordklots historia är att klimatet ständigt förändras. Alldeles oavsett människans aktiviteter eller inte. Vi måste anpassa oss till klimatförändringarna och inte inbilla oss att vi råder över dem.
Och det är bra med en påminnelse till miljöextremisterna i samhällsdebatten och politiken att globala frågor inte löses av ensidiga svenska pålagor och regleringar. Sådant skadar i stället vår ekonomi och vårt samhälle utan att ha ens mätbar global effekt.
Grön Ungdom avslöjar sin syn på åsiktsfrihet och yttrandefrihet
2016-10-25
Miljöpartiets ungdomsförbund, Grön Ungdom, "kräver svar från Moderaterna om klimatskeptikerna" skriver ordföranden Hanna Lidström i ett debattinlägg på SVT24.
Hela inlägget andas bristande respekt för yttrandefrihet, åsiktsfrihet och demokrati. Hanna Lidström kritiserar olika partier och personer i sitt inlägg, bland annat undertecknad, och skriver lite nedsättande att kritiska åsikter i klimatfrågan är "dumheter" och "inte hör hemma i ett rumsrent parti". Hon skriver också att "I veckan har det avslöjats att Moderaterna vid flera tillfällen har haft oroväckande klimatförnekande tendenser. Ändå har Moderaternas partiledning inte agerat." Hanna Lidström må verka i ett totalitärt parti, men så fungerar det inte i demokratiska partier. Där råder faktiskt åsiktsfrihet.
Hanna Lidström skriver också att "Den moderata riksdagsledamoten Jan Ericson har på sin blogg skrivit att det saknas bevis för att mänskliga koldioxidutsläpp ligger bakom den globala temperaturhöjningen och att den globala havsnivån inte alls stigit på ett dramatiskt sätt." Det är i allt väsentligt korrekt beskrivet, om än något förenklat. Vad gäller "bevisen" så borde Hanna Lidström veta att inte ens FN:s klimatpanel hävdar att det finns bevis, bara "hög sannolikhet". Många hävdar dessutom att det finns samband mellan koldioxidhalterna och temperaturen, men att sambandet är omvänt, dvs att stigande temperaturer frigör koldioxid. Vad gäller havsnivåerna har jag endast konstaterat att de stiger i ungefär samma takt idag som de gjort de senaste 100 åren, vilket jag har tydligt belägg för i statistiken.
Vad gäller möten med i artikeln namngivna "klimatskeptiker" som Hanna Lidström påstår att moderater bjudit in till riksdagen kan jag bara konstatera att jag i vart fall inte bjudit in någon av dessa personer till några aktiviteter. Däremot har jag tillsammans med andra moderater och kristdemokrater bjudit in tunga debattörer på båda sidor i klimatdebatten till ett välbesökt seminarium i riksdagen i maj 2009, som även uppmärksammades av SVT. Jag arrangerade även ett seminarium i mars 2010. Jag har också besökt flera andra seminarier både utanför och i riksdagen och lyssnat på debattörer från båda sidor. Det brukar vara bästa sättet att skaffa sig kunskap.
Jag har också gjort ett antal studieresor med tema miljö och klimat, bland annat till Svalbard och Grönland, och träffat en mängd forskare och experter på olika universitet och i andra sammanhang runt om i världen. Jag kan försäkra Hanna Lidström att när man träffar forskare öga mot öga är det få som utan invändningar köper klimatalarmismen rakt av. Tvärtom är det många som har betydande invändningar. Väldigt många faktiskt.
För egen del står jag bakom såväl Alliansens energiöverenskommelse som den som slöts mellan regeringen och moderaterna mfl. Den var bra alldeles oavsett hur man ser på klimathotet. Jag följde också partilinjen häromveckan och röstade för att Sverige ska godkänna Parisavtalet. Däremot är jag inte övertygad om att det kommer att ha någon större betydelse för att påverka jordens klimatförändringar. I den åsikten är jag möjligen inte överens med majoriteten i mitt parti, men så fungerar demokratin. Det borde Hanna Lidström respektera.
Hanna Lidströms egna Miljöparti som sitter i regeringsställning har för övrigt två fraktioner i riksdagen där flera ledamöter gång efter annan röstar emot sitt eget regeringsparti i centrala regeringsfrågor. Det borde bekymra Hanna Lidström mer än olika åsikter inom andra partier som i mitt fall handlar om ett djupt och genuint sakintresse som hittills inte ens haft någon betydelse för hur jag röstar i konkreta frågor.
Avslutningsvis skulle jag vilja fråga Hanna Lidström en sak.
Totalt blir anslagen i statsbudgeten för utgiftsområdet miljö och klimat nästa år 7,6 miljarder kronor. Samtidigt omfattar statens budget drygt 950 miljarder kronor. Det totala anslaget till miljö- och klimatpolitik utgör därmed mindre än 0,8% av statens totala budget. Anser verkligen Hanna Lidström och regeringen att klimatfrågan är mänsklighetens ödesfråga? I så fall är satsningen på klimatpolitik verkligen skamligt liten.
Regeringens "klimatpolitik" hotar svenska jobb
2016-10-13
GT:s ledarblogg inleder sin samling av tweets från gårdagens partiledardebatt med denna tweet av mig:
Och ja, det finns all anledning att vara mycket kritisk mot såväl förslag i regeringens budget som andra förslag som diskuteras på regeringsnivå. I budgeten gäller kritiken främst stora framtida satsningar på mycket dyra inhemska "klimatåtgärder" med mycket liten nytta som sker med lånade pengar. Utöver detta oroar jag mig för tankarna på nationell lastbilsskatt och nationell flygskatt som direkt skulle slå mot svenska företags konkurrenskraft. Att fortfarande - bland annat av "klimatskäl" hålla fast vid tanken på höghastighetståg i glesbefolkade Sverige hotar dessutom att ta resurser från andra viktiga infrastrukturinvesteringar. De jobb som skulle skapas till följd av bygget av höghastighetsjärnväg riskerar att förloras på andra ställen i landet där man inte har resurser att förbättra infrastrukturen, vilket försämrar företagsklimatet. Utöver detta finns det olika miljöskatter som slår snett eftersom de bara drabbar företag med produktion i Sverige, och då finns uppenbar risk att produktionen flyttas utomlands i stället. Listan på förslag och beslut som hotar svenska jobb kan göra mycket lång.
Jag rekommenderar denna debattartikel av Jonas Jacobsson Gjörtler, moderaternas talesperson i miljöfrågor. Bland annat skriver han följande: "Varje skattekrona ska investeras så att den ger maximal utdelning i form av minskade utsläpp, renare miljö och stabila ekosystem. För klimatet är problemet med regeringens politik inte bara att den är dyr – den är ineffektiv också".
Man kan ha olika syn på hur mycket människans koldioxidutsläpp påverkar klimatet och i vilken mån minskade koldioxidutsläpp verkligen kan stoppa eller kraftigt bromsa klimatförändringar. Majoriteten av politikerna är övertygade om den tydliga kopplingen och tror människan råder över frågan, men det är inte svårt att hitta välrenommerade klimatforskare med rakt motsatt åsikt. För egen del är jag mycket fundersam kring koldioxidens roll. Klimatet har alltid förändrats över tid, ofta mycket dramatiskt, och detta även under perioder med lägre koldioxidhalter i atmosfären. Sambandet framstår verkligen inte som uppenbart. Sannolikt lär dramatiska klimatförändringar ske även i framtiden, alldeles oavsett om vi minskar våra koldioxidutsläpp eller inte. Jag föredrar därför att tolka försiktighetsprincipen på ett helt annat sätt än majoriteten av politikerna. Om vi inte kan göra mycket sannolikt att "klimatåtgärderna" verkligen stoppar klimatförändringarna bör vi i vart fall prioritera "klimatåtgärder" som samtidigt har andra positiva effekter för hälsa, natur och miljö, och dessutom se till att resurser även läggs på klimatanpassningar. Då finns det ju åtminstone en bevisad nytta alldeles oavsett den eventuella effekter på klimatförändringarna.
Med min personliga syn på denna fråga känns moderaternas linje klockren. Svenska satsningar på miljö- och klimatbistånd utomlands har nämligen en mycket stor nytta för fattigare länder, både för miljö och hälsa, samtidigt som CO2-utsläppen minskar. Effekten på CO2-utsläppen blir dessutom betydligt större per satsad krona än om vi gör dyra insatser i Sverige.
Oavsett synsätt ska självklart de åtgärder vi gör ge maximal nytta för varje satsad krona. Det gör inte regeringens politik, vilket bland annat Finanspolitiska rådet konstaterat. Ensidiga svenska skattehöjningar och kostnadshöjningar i övrigt som bara slår mot svenska företag hotar dessutom svenska jobb. Regeringens politik är med andra ord fel - alldeles oavsett vilken syn man har på koldioxidens betydelse för klimatförändringarna.
Regeringens stora klimathyckleri
2016-09-06
Miljöpartiet upprepar ofta sitt mantra att klimatfrågan är mänsklighetens ödesfråga, viktigare än allt annat, och att allt är människans fel. Och statsminister Löfvén bruklar haka på med samma budskap i olika sammanhang.
I dag höll regeringen presskonferens och skickade samtidigt ut ett pressmeddelande där man stolt förkunnar att "Regeringen vill ytterligare stärka Sverige som föregångsland på klimatområdet. I budgetpropositionen för 2017 föreslås den största investeringsbudgeten på klimat- och miljöområdet i Sveriges historia."
Påståendet är en ren bluff!
Regeringen anser sig (märkligt nog, med lånade pengar) ha ett reformutrymme på 24 miljarder nästa år. Man lägger 1,8 miljarder av detta på "klimatpolitik". Det betyder att endast 7,5% av reformutrymmet läggs på det som Miljöpartiet och statsministern kallar "mänsklighetens ödesfråga". 92,5% läggs på annat som man uppenbarligen tycker är viktigare.
Totalt blir anslagen i statsbudgeten för utgiftsområdet miljö och klimat nästa år 7,6 miljarder kronor. Samtidigt omfattar statens budget drygt 950 miljarder kronor. Det totala anslaget till miljö- och klimatpolitik utgör därmed mindre än 0,8% av statens totala budget. Trots att man anser att "klimathotet är mänsklighetens ödesfråga".
Man luras också i sitt pressmeddelande när man talar om om "rekordsatsningen" på miljö- och klimatpolitik, hela 12,9 nya miljarder. Huvuddelen avser tiden efter valet 2018. Endast 1,8 miljarder avser alltså 2017. Att räkna med satsningar nästa mandatperiod för att "blåsa upp" summan är synnerligen oseriöst. Man kunde ju lika gärna lägga ihop alla satsningar fram till 2030 eller 2070 när man ändå håller på för att göra summan mer imponerande.
Den viktigaste frågan idag är om regeringen verkligen anser att klimatfrågan är mänsklighetens ödesfråga? I så fall är satsningen skamligt liten.
Kanske är det så att man faktiskt äntligen inser att Sverige med sin blygsamma andel av världens samlade koldioxidutsläpp (mindre än 0,2%) kan göra precis vad vi vill utan att det överhuvudtaget märks på det globala utsläppen. Och då är det kanske viktigasre att tala vackert om "rekordsatsning" än att påståendet har någon substans? Syftet är i så fall inte att "rädda klimatet" utan att rädda Miljöpartiet.
En annan möjlighet är ju att man faktiskt börjar tveka kring om det verkligen är koldioxidutsläppen som ÄR huvudorsaken till klimatförändringarna. I så fall är ju satsningar på "klimatpolitik" ett gigantiskt slöseri och det blir då förståeligt att man vill hålla dessa satsningar på så låg nivå som möjligt.
Oavsett vad förklaringen är får man väldigt litet förtroende för en regering som säger en sak i stolta dramatiska deklarationer och sedan för en helt annan linje i sin politik. Antingen är klimathotet så akut som alarmisterna påstår och då måste politiken möta detta om man ska ta sitt ansvar. Eller så är inte hotet alls så allvarligt som man påstår - och då ska man erkänna det. I dagsläget hänger inte retoriken och politiken ihop överhuvudtaget.
Ledande norsk energiexpert sågar IPCC - efter att han gått i pension
2016-09-06
Den norske fysikern Stein Bergsmark, ledare för utveckling av förnybar energi vid det norska universitet Agder “sågade” IPCC eller “klädde av hela klimatpanelen” med sin avslutningsföreläsning i samband med att han gick i pension tidigare i år. Han hade blivit ombedd att vänta med sin kritiska presentation tills han gått i pension.
Hela hans avslutningsföreläsning går att ta del av här, och bland annat beskriver han hur “Summary for Policy Makers” diskuteras “rad för rad” av politiker och att sedan vetenskapliga rapporter modifieras och korrigeras så att de blir i enlighet med nämnda Summary.
Det sistnämnda har jag nu hört från så många väl initierade forskare att jag inte bara kan vifta bort det. Mycket av klimatdebatten och alarmismen verkar helt enkelt styras av politiker, inte av forskarna. Sannolikt är det väl så att kritiska forskare har att välja mellan att acceptera läget för att få behålla sina anslag, eller att ägna sin tid åt något annat. Det är symptomatiskt att det oftast är forskare som närmar sig pensionsåldern eller just har gått i pension som vågar säga vad de tycker i klimatdebatten. De har ju inget att förlora.
Nej, Kina tänker knappast minska några utsläpp
2016-09-05
Ingemar Nordin, Professor i vetenskapsteori som jag bland annat haft nöjet att träffa och lyssna på, avslöjar i ett inlägg att medias beskrivning av att USA och Kina nu gått med på kraftiga utsläppsminskningar för att "rädda klimatet" är ordentligt missvisande. Så här skriver Nordin i en kommentar till ett inlägg på på Stockholmsinitiativets hemsida:
Om nu Sveriges miljöminister, alla lobbyister och klimatoroliga journalister verkligen oroar sig för koldioxidutsläppen borde de rimligen inte så okritiskt hylla utspelet från USA och Kina? Eller har de inte läst vad "Parisavtalet" säger?
Den globala temperaturuppgången sedd i ett historiskt perspektiv
2016-09-05
Detta är en figur över den globala temperaturen de senaste 420.000 åren rekonstruerad från borrkärnor tagna ur landisen på Antarktis. Temperaturen är den s.k. anomalin, d.v.s. avvikelsen från dagens temperatur, som anges med linjen vid noll grader. Blå fält visar istider och röda fält varma perioder däremellan, interglacialer. Källa: climate4you.com
Ibland kan det vara bra att se saker ur ett historiskt perspektiv. Dagens temperaturuppgång sägs "till 99% säkerhet" bero på människans utsläpp av koldioxid. Min fråga är vad de historiska tidigare temperaturtopparna - högre än idag - i så fall berodde på? Rimligen inte på människan i vart fall. Hur kan man då vara så säker på att nutida temperaturtopp beror på människans utsläpp av koldioxid?
I klimatextremisternas Sverige är transporter och resor bannlysta
2016-09-03
Under sommaren verkar klimatextremisterna ha fått ny luft under vingarna. Förslag efter förslag läggs fram av lobbyister, myndigheter och enskilda politiker som bara har en enda sak gemensamt - de vill motverka alla slags resor och transporter inom Sverige, trots att vi är ett av världens mest glesbefolkade länder. Dessutom vill de motverka att svenska reser utomlands.
Regelbundet kommer förslag från främst politiker inom MP och V, men även från olika lobbyorganisationer om att man borde införa en nationell flygskatt för inrikesflyget i Sverige. En sådan skatt beslutades av den gamla s-regeringen före Alliansen, och lagen skulle träda ikraft hösten 2006. Skatten stoppades av Alliansen, men ständigt kommer nya liknande tankar upp i samhällsdebatten. Att beskatta svenska flygbolag och svenska destinationer annorlunda än man gör i resten av EU kommer dock bara att leda till att svenska flygbolag lägger ned, flyttar utomlands eller slutar flyga på dagens svenska destinationer. De som drabbas är resenärerna som får färre avgångar och destinationer att välja på.
Helt i linje med dessa tankar går ju de styrande rosa-röd-gröna partierna i Stockholm när de vill avveckla Bromma flygplats och Miljöpartiet när de vill stänga ned regionala svenska flygplatser för att folk ska ta tåget i stället.
Häromdagen kom så en larmrapport från Naturvårdsverket som konstaterade att antalet utrikes flygresor per invånare mer än fördubblats i Sverige sedan början av 90-talet. "Nya beräkningar bekräftar att vårt internationella flygande svarar för lika stora utsläpp som all bilkörning i Sverige" skriver myndigheten i en rapport som känns som rena beställningsjobbet från en S-MP-regering som vill ha argument för att beskatta utrikes flygresor. Klimatlobbyisternas mål är att färre svenskar ska flyga på långresor runt om i världen. Vi ska alltså straffas om vi besöker andra länder som turister, utövar handel eller gör affärer med andra länder. Vi ska inte längre genom vår turism få bidra till att hjälpa människor ur fattigdom och skapa underlag för att skydda hotande arter i nationalparkerna runt om i världen.
Häromdagen kom också Trafikverkets rapport där man ställer sig skeptiska till att det skulle behövas nya vägar i Sverige! I en rapport skriver myndigheten att ”nuvarande vägkapacitet är i stort sett tillräcklig” och att man ”bör vara restriktiv med större investeringar i väginfrastruktur för ökad kapacitet”. Rapporten innehåller också förslag till hur koldioxidutsläppen ska minska. Bland annat förespråkar man att fler person- och lastbilar körs på el. Min fråga är om inte elfordon också behöver vägar? Dessutom finns en mängd dåliga och trafikfarliga vägar i Sverige som skapar långa köer och dålig miljö. Inte minst i de glesbefolkade delarna av landet. Självklart behövs en mängd nya vägar.
Det gamla vansinniga förslaget om kilometerskatt för lastbilar har ännu inte blivit verklighet, men gissa om det kliar i fingrarna på finansministern att hitta en ny intäktskälla. Och Miljöpartiet kämpar för förslaget även om de verkar ha missat att det inte går några järnvägsspår ut i de svenska skogarna där en av våra viktigaste exportprodukter - den svenska skogen - växer.
I Stockholm såväl som i Göteborg tävlar de rödgröna partierna om att försvåra för bilismen, göra det dyrare att parkera, avveckla parkeringsplatser och höja trängselskatten. Detta trots att många måste ta bilden när de pendlar till jobbet, och många i stan behöver bil för att pendla till jobb utanför stan eller resa till arbetet på tider när ingen kollektivtrafik går. Alla transporter till butiker eller som sker i tjänsten fördyras också, vilket givetvis läggs på priset till kunden.
Det enda de rödgröna partierna verkar vilja satsa på är en ekonomiskt ohållbar höghastighetsjärnväg för många hundratals miljarder som hotar att förstöra statens finanser under åtskilliga decennier framöver. Det märkliga i sammanhanget är att de inte ens kan räkna med någon "klimatnytta" som de så gärna vill framhålla, eftersom koldioxidutsläppen under byggnationen är så stora att de inte tjänas in under överskådlig tid genom det framtida resandet.
Dumheterna staplas just nu på varandra i klimatpolitikens namn och detta är bara början. (Snart kommer någon kreativ finansminister inte heller att kunna avstå från att införa en köttskatt). Den enögda jakten på koldioxid gör det legitimt för alla lobbyister, myndigheter och politiker att föreslå nästan vad som helst oavsett hur det påverkar enskilda människor, under förevändning att "det är "god klimatpolitik" med nya pålagor.
Själva reser klimatlobbyisterna glatt med flyg över hela världen för att delta i olika klimatkonferenser där de lär sig hur de ska plåga resten av mänskligheten med nya pålagor. Och ledande politiker och lobbyister åker taxi eller tjänstebil med chaufför mellan mötena i storstan...
Ko(mp)peten(s)
2016-08-31
I våras beslutade riksdagen om införande av skatt på solel, trots protester från oppositionen. Regeringens motiv till den nya skatten var att "EU-reglerna krävde det". När sedan höga företrädare för EU på eget initiativ påpekade för den svenska regeringen att EU-regelverket inte alls krävde detta och frågade varför den svenska regeringen inte kontaktat EU:s experter innan man föreslog den nya skatten blev den svenska regeringen svarslös. Och igår meddelade regeringen att man vill "pröva om skatten kan avskaffas" - efter att den gällt i endast två månader.
Det minsta man kan begära är att en regering i vart fall tar reda på vad EU:s regelverk kräver innan man påstår saker och till och med baserar en ny lag på det. Man har ju ett helt regeringskansli till sitt förfogande.
Ännu ett bevis på S-MP-regeringens bristande Ko(mp)eten(s). Pinsamt för Sverige och ett bevis på hur svenska politiker allt oftare skyller på EU för att försvara egna dåliga och onödiga beslut.
Rekordkallt på Grönland
2016-08-30
Ofta hör vi klimatdebattörer påstå att Grönlandsisen smälter i allt snabbare takt. Men är detta verkligen sant? DMI, Danmarks Meteorologiske Institut, har flera mätstationer i både det inre av Grönland och längs kusterna. Man mäter såväl temperaturer som ismassor och avsmältning. Man rapporterade nyligen om ett nytt köldrekord för juli månad på Grönland. Sedan 1898 har de mätt temperaturen på toppen av landisen. Den övre kurvan i figuren nedan visar absolut maxtemperatur för varje månad sedan dess. Den under kurvan absolut mintemperatur.
För juli månad löd det tidigare lägsta värdet sedan 1992 på – 27,7 grader C. Den siste juli i år noterades – 30,7 grader, alltså hela TRE grader lägre temperatur. Detta inträffar alltså under “det varmaste året någonsin”, som många hävdar att 2016 kommer att bli.
 DMI mäter också storleken av de arealer runt kusterna som nått smältpunkten varje dag under året. Figuren tv visar genomsnittet av den areal som varje dag nått smältpunkten för perioden 1990-2013. Man ser hur delar av isen normalt smälter under maj-september. Den blå kurvan visar årets värden. Man ser tydligt att årets sommaravsmältning varit betydligt mindre än genomsnittet.
Man kan alltså konstatera att trots att vi under 2015 och 2016 haft en mycket kraftig "El Ninjo" som skapat mycket varma temperaturer på stora delar av jorden så har det satts köldrekord på Grönland och mindre yta än vanligt av istäcket har nått smälttemperatur under sommaren. Trots att klimatet på Grönland blivit varmare de senaste tio åren så smälter isen ungefär som tidigare. Det lär bero på att inlandet under större delen av året är 30-60 grader kallt. Någon grad hit eller dit får då liten betydelse. Påståendet att klimatförändringar skulle smälta ismassan på Grönland inom överskådlig tid känns därför inte trovärdig.
På DMI:s hemsida beskrivs också långa mätserier av grönländska temperaturdata, från slutet av 1700-talet och framåt. Man skriver bland annat att på västra Grönland är nuvarande årtioende det varmaste sedan mätningarna startade, medan det på östra Grönland var betydligt varmare på 1930- och 1940-talen.
Den som vill läsa mer om förändringarna i Grönlands klimat och vilka följder det haft för jord- och skogsbruk rekommenderar jag att läsa detta blogginlägg av Cornucopia (Lars Wilderäng). Det kan kanske även vara intressant att läsa min reseberättelse från besöket på Grönland 2010, där temat bland annat var just klimatfrågorna.
Trams att föreslå straffskatt på socker och plastpåsar
2016-07-11
I kväll debatteras återigen införandet av sockerskatt. De som föreslår detta tror att det skulle minska konsumtionen av godis, läsk och andra söta saker. De har uppenbarligen väldigt dålig koll på verkligheten. Godis och läsk är inte priskänsliga alls. I dag kan man köpa smågodis för allt mellan 3-4 kronor hektot upp till 20-25 kronor per hekto. Det säljer massor oavsett pris. Samma sak med läsk. En burkläsk i en lågprisbutik kostar bara 3-4 kronor. Men på restauranger eller i servicebutiker kostar en burkläsk ofta 20-30 kronor. De säljer massor alldeles oavsett vad det kostar. En sockerskatt som skulle höja priset på godis eller läsk med någon krona är fullständigt verkningslöst och skulle bara skapa en massa byråkrati och ännu en intäktskälla för politiker som vill beskatta oss på alla sätt det bara går.
I dag kommer också förslag från Naturvårdsverket att en plastpåse ska kosta minst 5 kronor och att det ska vara "förbjudet att erbjuda dessa gratis". Dessutom ska tydligen alla som tillverkar plastpåsar "registreras". Ännu ett stolligt förslag i klimatalarmismens tecken. Allt fler butiksinnehavare erbjuder redan idag alldeles frivilligt "plastpåsar" tillverkade av majsmjöl eller papperspåsar. Det stora plastslöseriet är idag knappast plastpåsarna i butikerna utan alla andra plastförpackningar, ofta helt onödiga, som omger olika produkter.
Svenskarna måste vara världens mest söndergullade folk av politiker och myndigheter som tror att de alltid vet bäst. Det finns inga gränser för vad klåfingriga myndigheter och politiker vill göra för att uppfostra den svenska befolkningen. Jag säger - stopp! Det är hög tid att låta svenska företagare och konsumenter få tänka själv.
Miljöpartiets kris och brutna vallöften blir dyra för skattebetalarna
2016-07-02
Även om jag alltså tycker det är självklart rätt att låta Vattenfall sälja kolkraften i Tyskland så finns andra inslag i dagens besked som gör mig upprörd. Inte minst det sanslöst vansinniga löftet från regeringen om "en plan för att minska kolanvändningen i Europa". Sverige kommer att köpa upp och annullera utsläppsrätter för över sex miljarder kr åren 2018-2040 "för att höja priset på kol och säkerställa att mer kol stannar i marken".
Man tar sig för pannan. Vi talar alltså om 250 miljoner kronor om året. Inbillar man sig verkligen att detta överhuvudtaget kommer att påverka kolanvändningen i Europa som omsätter gigantiska miljardbelopp varje år? I Tyskland står kolkraften redan idag för 25% av energiproduktionen och hela 46 procent av elproduktionen. I Polen står kolkraften för nästan hela elproduktionen. I hela världen ökar kolkraftproduktionen kraftigt, inte minst i Kina och Indien. Mellan 1999 och 2008 ökade kolanvändningen i världen med 50%. Kolkraft är dessutom en mycket billig energikälla, trots kravet på utsläppsrätter. Men den svenska regeringen tror alltså att uppköp av utsläppsrätter för 250 miljoner per år på den europeiska marknaden skulle göra någon som helst skillnad? Ett typiskt populistiskt pengaslöseri som endast har som syfte att ge ett litet köttben till Miljöpartiet så de kan försöka förvilla bort sitt eget svek mot sina väljare. Och de svenska skattebetalarna får återigen uppleva hur de egna skattepengarna kastas i sjön till ingen som helst nytta.
Och köttbenet från regeringen lär ändå knappast räcka för att rädda Miljöpartiet. Deras ideologiska kris är närmast total. Vi minns före valet 2014 hur språkröret Fridolin åkte runt med sin kolbit och lovade dyrt och heligt att den tyska kolkraften skulle stängas ned och gruvorna avvecklas. Kallade det för "mänsklighetens ödesfråga" och "Miljöpartiets viktigaste vallöfte". Många trodde på honom, men de flesta av oss insåg ju att han lovade saker han aldrig skulle kunna infria. Och nu sitter alltså Miljöpartiet i regeringen och ger klartecken till försäljning och fortsatt drift av den tyska kolkraften. Om jag hade tillhört de mer extrema miljö- och klimathotsaktivisterna hade jag nog tyckt att Miljöpartiet är det mest patetiska parti som finns. Regeringsposterna är så viktiga för miljöpartisterna att inget annat spelar roll. Jag har en känsla av att Miljöpartiet kommer att vara avvecklat långt före den svenska kärnkraften. Trotts köttbenet från de svenska skattebetalarna.
Självklart rätt att säga ja till Vattenfalls försäljning av kolkraften
2016-07-02
Kolkraft är verkligen inget jag tycker om. Det är smutsigt och miljöförstörande (alldeles oavsett om man lägger fokus på koldioxiden, eller ser till övriga utsläpp), och framför allt är kolbrytningen i dagbrotten i östra Tyskland en miljömässig katastrof som dessutom driver människor från hus och hem och skövlar by efter by.
Brunkolet står samtidigt för en fjärdedel av Tysklands energiproduktion, och eftersom Tyskland samtidigt ska avveckla sin kärnkraft kommer kolet och kolbrytningen att bli allt viktigare i framtiden. (Det är bland annat därför jag tycker att tyskarnas "Energiewende" mer avskräcker än ska användas som förebild för svenska politiker.) Med tanke på att tyskarna aldrig skulle acceptera att Vattenfall avvecklar kolgruvorna och kolkraftverken är det självklart rätt att regeringen nu ger Vattenfall klartecken att sälja den förlustbringande verksamheten, även om det uppskattas att det kommer att medföra förluster och nedskrivningsbehov med 22-27 miljarder, utöver de 15 miljarder man skrev ned värdet förra året. Den kolkraft som Vattenfall köpte under Göran Perssons s-regering har därmed fram tills nu orsakat långt större förluster och nedskrivningar än den olyckliga Nuon-affären.
Redan 2008 motionerade jag i riksdagen om att Vattenfall skulle sälja av sin kolkraft och kolbrytning i Tyskland och satsa likviden på miljövänlig energiproduktion i stället. Tänk om regering och riksdag hade lyssnat på mig då? Då hade Vattenfall fått väldigt mycket mer betalt än man får idag.
Klimatextremisterna har väldigt svårt för demokrati och lagar
2016-06-15
För några veckor sedan var det en klimataktivist som hällde ut röd färg från riksdagens åhörarläktare. I dag var det dags för nya olagliga aktioner. Fyra klimatextaktivister utsatte två vakter utanför regeringskansliet för våld och klättrade sedan upp på taket ovanför entren och vecklade ut en banderoll med texten "Vi låter kolet ligga!". Ingen aktivist lyckades dock ta sig in i Rosenbad och enligt polisen är nu totalt fyra personer gripna, två kvinnor och två män, som ska förhöras under dagen.
De mest extrema klimataktivisterna har blivit vår tids anarkister. För dem står klimatfrågan över alla lagar, regler och demokratiska beslut. Tyvärr finns liknande tendenser även inom stora delar av den övriga "klimatrörelsen". I takt med att såväl vanliga människors som medias intresse för klimatfrågan minskat dramatiskt i såväl Sverige som andra länder så blir också extremisterna och domedagsprofeterna allt mer högljudda. Strävan efter globala regelverk som står över nationella lagar, globala skatter och förbud och gärna något slags "världsregering" som ska styra över klimatfrågorna finns bland de mer extrema förslag som framförs i olika sammanhang.
Det finns all anledning för demokratiska partier att se upp, och inte låta sig utnyttjas i dessa sammanhang. Frågor om miljö och klimat måste självklart underkastas exakt samma demokratiska spelregler som alla andra samhällsfrågor och de som engagerar sig måste respektera samma lagar som alla andra.
Nya energiöverenskommelsen baseras på Alliansens tidigare politik
2016-06-10
 I dag presenterades den nya blocköverskridande energiöverenskommelsen mellan Regeringen (S-MP) och Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Efter att ha läst materialet översiktligt och lyssnat på presskonferensen kan jag bara konstatera att överenskommelsen i allt väsentligt innebär att S och MP köper Alliansens tidigare energiöverenskommelse närmast rakt av - trots all kritik man riktade mot Alliansens politik under valrörelsen 2014. Även i fortsättningen kommer svensk energiproduktion att bygga på tre ben - vattenkraft, kärnkraft och nya förnybara energikällor. Några större skatte- eller avgiftshöjningar innehåller överenskommelsen inte heller.
Överenskommelsen är viktig och säkerställer att Sverige har en trygg, konkurrenskraftig och hållbar energiproduktion för en lång tid framöver.
Moderaternas fokus har varit att lösa kärnkraftens akuta problem och vi har drivit på för att kärnkraften ska fortsätta vara en viktig del av en trygg elförsörjning. Den olyckliga effektskatt som S-MP-regeringen införde - trots våra varningar - snabbavvecklas nu med start från 2017. Det är en nödvändig och viktig åtgärd som bidrar till kärnkraftens långsiktiga fortlevnad. Överenskommelsen innebär också att Alliansens principer för nybyggnation av kärnkraft slås fast brett samt att det inte sätts upp ett stoppdatum för kärnkraften. Det blir genom överenskommelsen fortsatt tillåtet att ersätta gamla kärnkraftreaktorer med nya.
Svensk vattenkraft är avgörande viktig för det svenska elsystemet. Med en ökande andel förnybar energi och utmaningar för kärnkraften ökar vattenkraftens betydelse. Det är rimligt att både värna och utöka vattenkraften. Detta möjliggörs genom dagens överenskommelse som tillåter byggande av ny vattenkraft (undantaget de fyra nationalälvarna). Dessutom sänks fastighetsskatten för vattenkraftverk och man ska se över hur miljöreglerna för vattenkraften tillämpas, något som är viktigt inte minst för mindre vattenkraftverk vilket jag uppmärksammat tidigare på bloggen.
Överenskommelsen innehåller även ytterligare utbyggnad av förnybar energi. Det är ett viktigt tredje ben i det svenska energisystemet. För oss moderater är det dock viktigt att detta görs på ett sätt som hanterar att elbehovet ser olika ut under året samt att det hanterar situationer med låga elpriser. Självklart finns det en del mindre bra saker i alla kompromisser, och jag känner en viss oro för fortsatta subventioner av olönsam energiproduktion, subventioner som får betalas av hushållen. Men det finns vad jag kan se i vart fall inga större skattehöjningar eller avgiftshöjningar för hushåll och industri i överenskommelsen och det känns därmed som att vi nu en gång för alla neutraliserat Miljöpartiets ganska extrema ambitioner på detta område. Och med beslutade kontrollstationer vart fjärde år säkerställer de fem partierna att överenskommelsen värnas och utvecklas i linje med de gemensamma målen och besluten. Det lär förebygga extrema skattehöjningar på energi även i framtiden.
På det hela taget en bra dag helt enkelt, och en stor framgång för moderaterna och de övriga Allianspartierna som ingår i överenskommelsen. Min tro är att även Liberalerna är hyfsat nöjda med det som beslutats, även om man tidigare hoppade av energisamtalen av oro för skenande subventioner. En ny Alliansregering kommer knappast att ha några problem med att följa överenskommelsen.
Odemokratiska klimatextremister visar sitt allra fulaste tryne
2016-05-24
I dag lyckades en klimatextremist från Klimataktion smuggla in en flaska med röd vätska som han hällde ut över riksdagens plenisal från åhörarläktaren. Det hela inträffade under dagens debatt om Vattenfalls kolgruvor i Tyskland. Händelsen är givetvis fullständigt oacceptabel. (Fotot från Expressen, klicka för länk till artikeln).
I sak förstår jag dem som vill att kolbrytningen upphör, inte så mycket för koldioxidutsläppens skull utan av hänsyn till alla dem vars hem måste rivas för att utöka gruvbrytningen. Många byar har hittills ödelagts o östra Tyskland. Men samtidigt är brunkolen en tysk naturresurs. Den tyska staten skulle aldrig acceptera att kolet inte bryts, lika lite som svenska staten skulle acceptera att den svenska järnmalmen inte tas upp ur jorden.
Demonstrationer är alltid okej, men brott mot lagar och regler är det definitivt inte. Det mest uppseendeväckande idag är därför inte en ensam gärningsman som gör ett attentat i riksdagen. Han är gripen och lär straffas för dådet. Det allvarliga är att organisationen "Klimataktion" inte tar avstånd utan i stället säger sig förstå mannens handlande. Texten nedan kommer från artikeln i Expressen som intervjuat talespersonen för Klimataktion.
Det är bara att konstatera att klimatextremisterna blivit en allt mer otrevlig företeelse. Utomparlamentariska aktivister som inte bryr sig om lagar och regler. Tyvärr tar extremisterna över allt mer av klimatdebatten, både med sina extrema förslag och metoder. Det är skrämmande. Dessa grupperingar tycker jag inte seriösa politiker ska ha med att göra överhuvudtaget.
Finanspolitiska Rådet avfärdar regeringens klimatpolitik
2016-05-21
Häromdagen redovisade jag Finanspolitiska Rådets omfattande kritik mot regeringens politik på ett antal områden. Bland annat klimatpolitiken där man dels påpekar att regeringens omläggning av klimatpolitiken är kostnadsineffektiv samt att det är felaktigt att påstå att en striktare klimatpolitik i Sverige än i omvärlden skulle stärka Sveriges konkurrenskraft. Så här formulerar man sin kritik:
"Rådet menar att den svenska klimatpolitiken bör utformas så att den bidrar till att minska de globala utsläppen av växthusgaser till en så låg samhällsekonomisk kostnad som möjligt. I budgetpropositionen för 2016 förklarar regeringen att man avser att trappa ned insatser utanför landets gränser och i stället öka insatserna i Sverige för att minska utsläppen av växthusgaser. Denna omläggning av politiken innebär ökade kostnader för att minska utsläppen av växthusgaser.
Det finns inget empiriskt stöd för att en svensk klimatpolitik som är striktare än omvärldens skulle stärka Sveriges konkurrenskraft. En sådan uppfattning bör därför inte utgöra en grund för svensk klimatpolitik.
Rådet bedömer att den stora globala utmaningen är att minska utsläppen från kolkraft på ett kostnadseffektivt sätt. Rådet menar därför att svensk klimatpolitik – utöver de åtaganden Sverige gjort inom EU – under de kommande decennierna bör inriktas på åtgärder som direkt eller indirekt bidrar till en utfasning av kolanvändningen i världen. Det är inte uppenbart att klimatpolitikens nuvarande inriktning mot en snabb minskning av oljeanvändningen i Sverige bidrar till en sådan utveckling."
Är verkligen "klimathotet" största hotet mot civilisationen?
2016-05-19
Det är inte svårt att hitta ett antal seriösa och hyfsat sannolika allvarliga hot mot vår planet och vår civilisation.
Att jorden ska kollidera med en större asteroid är inte bara science fiction utan en realitet som forskarna sysselsätter sig med på allvar för att försöka förutse och även åtgärda. Det skulle annars kunna ödelägga stora delar av jorden.
Ett annat allvarligt hot är om den gigantiska vulkanen i Yellowstone i USA skulle få ett stort utbrott. Forskarna menar att stora delar av USA och Canada då skulle bli obeboeliga under mycket lång tid, och att det i sin tur givetvis skulle få mycket allvarliga följder för hela den västerländska civilisationen.
Nyligen läste jag ett skrämmande artikel i Miljömagasinet om risken för att en kraftig solstorm skulle kunna slå ut all elektronik och elektricitet på jorden, vilket i sin tur skulle kunna medföra att upp till två miljarder människor skulle kunna dö av hunger, vattenbrist eller av direkta skador när alla kärnkraftverk råkar ut för härdsmältor när kylsystemen slutar fungera. Visserligen finns det andra forskare som menar att farorna överdrivs, men det är helt klart ett skrämmande scenarie. Starka monster-solstormar inträffar ungefär en gång vart 200:e år, och senast det hände var 1859, alltså drygt 150 år sedan...
Sjukdomar och farsoter har av och till genom århundradena utplånat delar av mänskligheten. På senare år har vi sett exempel på både helt nya virus och epidemier som gamla sjukdomar som vi trodde var utrotade som vaknar till liv igen. Och samtidigt blir allt fler virusstammar antiobiotikaresistenta vilket gör det allt svårare att verkningsfullt behandla dem som insjuknar. Många menar att detta är det absolut största hotet mot mänskligheten.
Som om inte detta räckte växter extremism och terrorism i världen och riktade terrorhandlingar mot elförsörjning eller vattenförsörjning kan lamslå stora delar av vårt högteknologiska och storskaliga samhälle. Cyberatacker av den typ som drabbade våra stora medier nyligen kan utvidgas till att även omfatta myndigheter och viktiga samhällsfunktioner - vi har redan tidigare konstaterat att överbelastningsattacker drabbat flera myndigheter. Under maj månad har två sabotage utförts mot kommunikationsmaster i Borås och Tranemo och slagit ut både radio, TV och räddningstjänst.
Vi har dessutom ett grannland (Ryssland) som enligt SÄPO bevisligen ägnar sig åt spionage och rena krigsförberedelser i Sverige och andra länder. Den politiska spänningen mellan Ryssland och Nato/Europa har växt på senare tid, samtidigt som det nya svenska försvaret befinner sig i en omvandling som inte på långa vägar är färdig. Den svenska militära kapaciteten att försvara landet är enligt många bedömare alldeles för svag.
Vad prioriterar då regeringen och många andra svenska politiker? Jo "krafttag" mot "klimathotet". Denna enda fråga tillåts äta upp allt mer av Sveriges begränsade ekonomiska resurser. Samma sak verkar gälla i en del andra västeuropeiska länder. Detta för eventuellt av människan orsakade klimatförändringar som - kanske - kan medföra problem för mänskligheten om 50 eller 100 år. Allt detta sker trots att det är svårt att ens veta hur stort mänsklighetens bidrag till dessa förändringar egentligen är, med tanke på att klimatet alltid förändras - alldeles av sig själv, och ofta dramatiskt. Mitt föregående blogginlägg är bara ett exempel av många på kritiska röster i forskarvärlden.
Min enkla, om än retoriska fråga är - gör verkligen politiken rätt prioriteringar?
Sverige idag är långtifrån självförsörjande på vare sig livsmedel eller viktiga läkemedel. Vi har inga beredskapslager av olja och bensin. Vårt försvar är sedan decennier kraftigt nedrustat. Allt i vårt samhälle styrs av mycket sårbara IT-system och elektronik. Vår vattenförsörjning är mycket sårbar. Samma sak gäller vår elförsörjning och våra kommunikationssystem. Så sent som idag har vi sett hur ett fel i radarsystemen totalt kan stoppa all flygtrafik och hur ett fel i SJ:s biljettbokningssystem samtidigt satt järnvägstrafiken ur spel. Det finns oerhört mycket att lägga pengar på för att rusta vårt samhälle inför akuta hot och risker.
Men svenska politiker prioriterar att jaga koldioxid. Vi ska vara bäst i klassen, och det verkar inte finnas några ekonomiska begränsningar. Denna prioritering skrämmer mig.
Ny rapport: Naturliga klimatvariationer större än man trott
2016-05-19
Dagens Nyheter hade den 7 april i år en intressant artikel som jag uppmärksammades om nyligen. Man uppmärksammar en tung vetenskaplig rapport som visar att de naturliga klimatvariationerna varit mycket större än man trott de senaste 1.200 åren.
"Att spå vad global uppvärmning betyder för regn och torka hör till det knepigaste för klimatforskarna. Och det blev just ännu svårare, visar en ny studie. Svängningar mellan torrt och blött har varit betydligt större de senaste 1.200 åren än man hittills trott.
En gängse bild i klimatforskningen säger att den globala uppvärmningen kommer att göra torra områden torrare och blöta områden blötare. Den bilden är också grund för en hel del samhällsplanering. Men det är inte så enkelt. Troligen är det delvis fel. Det framgår av en banbrytande ny forskningsstudie av nederbördsmönstren på norra halvklotet under 1.200 år".
"Slutsatsen är att svängningarna mellan torra och blöta perioder har varit mycket större än man tidigare trott. 1900-talet utmärker sig inte som ett sekel med särskilt stora avvikelser från det normala när det gäller torka och nederbörd."
"Studien ger inget belägg för de gängse klimatmodellernas resultat som visar att avvikelserna i nederbörd och torka var större under 1900-talet än tidigare. – Den ökningen stöds inte av vår rekonstruktion. Vi tror att klimatmodellerna har en för liten intern naturlig variabilitet, att de drivs alltför mycket av temperatur på ett för enkelt sätt."
Läs hela artikeln här
Min egen slutsats är att klimatmodellerna gång efter gång visat sig vara bristfälliga och inte stämma med verkligheten när tidigare modeller stäms av mot verklig utveckling. Och det är ju så med datormodeller - de data och parametrar man stoppar in i modellerna avgör vad som kommer ut. Det är just därför jag menar att det är ytterst vanskligt när politikerna baserar politiken enbart på mycket osäkra klimatmodeller som påstås visa vad som händer i framtiden.
Vetandets Värld i Sveriges Radio: Öknarna krymper
2016-05-17
Jag har flera gånger genom åren länkat till vetenskapliga rapporter, satellitmätningar och experter som konstaterar att den påstådda ökenutbredningen är en myt. Öknarna växer inte, utan de krymper, och en förklaring till detta är bland annat den ökande koldioxidhalten som gynnar växtligheten och den stigande globala temperaturen som ökar nederbörden.
I tisdags förra veckan hade Sveriges Radios Vetenskapens Värld ett inslag som återigen bekräftar detta. Öknarna växer inte, utan de krymper! Så här skriver Vetenskapsradion på sin hemsida:
"Det var mot slutet av 1960-talet som idén om ökenspridning på allvar började etablera sig som ett allvarligt hot mot mänskligheten i samband med svåra tork- och svältkatastrofer i bland annat Sahelområdet.
Bilden som tonade fram var att den sparsamma växtligheten i Sahel försvann och Saharas öken spreds med hög fart söderut. På den här tiden var det dock inte så lätt att få en överblick över storskaliga naturförändringar, men i början på 1970-talet med USA:s rymdprogram skulle det förändras.
Ulf Helldén på Lunds universitet och hans kollegor fick tillgång till satellitbilder som visade att Saharas öken inte spred sig. Tvärtom krympte den. Det här kan ju framstå som en god nyhet, men Ulf Helldéns forskningsresultat möttes av negativa reaktioner.
Motståndet mot de nya forskningsresultaten kom från FN-systemet och den så kallade G77-gruppen som bestod av 77 utvecklingsländer.
Det framstod som om företrädare för gruppen ville ha kvar den alarmistiska bilden av ökenspridningen eftersom den var ett redskap för att kanalisera biståndspengar till utsatta länder."
Under texten om inslaget finns ytterligare länkar till tidigare program som visar att ökenutbredningen är en myt. Och ett inslag som redan 2005 förutspådde ett grönare Sahara:
Torra landområden blir allt grönare (26/2 2015)
Satelliter ser ökande grönska på jordklotet (27/2 2015)
Växthuseffekten kan ge grönare Sahel (södra Sahara) (26/9 2005)
Jag skulle för övrigt vilja påstå att det är precis samma sak med de alarmistiska hoten om den allt snabbare havsnivåhöjningen. Den är också till stor del en myt. Havet stiger ungefär i samma takt som tidigare och det finns faktiskt inga tecken alls på att havsnivåerna ökar snabbare än förut. Däremot medför alltför stort upptag av färskvatten under vissa öar, samt sandupptagning från havsbotten runt öarna att vissa öar "sjunker". I dessa fall kan det ju uppfattas som att det är havet som stiger. Det är därför viktigt att ta del av satellitmätningarna och se vad som egentligen sker, i stället för att sprida skrämselpropaganda och domedagsprognoser.
Statens bolag går med förlust och regeringen kör Vattenfall i botten
2016-02-17
Jag har tidigare konstaterat att trots den riktigt usla affären med Vattenfalls köp av Nuon under Alliansens regeringstid så är de samlade förlusterna till följd av Vattenfalls affärer under tidigare s-regeringar faktiskt betydligt större. Men jag har också konstaterat tidigare att detta med affärsförluster och misslyckade investeringar är något som hör till när man bedriver affärsverksamhet. Vill man skydda sig från alla förlustrisker ska man inte bedriva statliga företag och lägga risken på skattebetalarna. Jag klandrar således inga regeringar för Vattenfalls dåliga affärsbeslut, däremot möjligen för en övertro på nyttan med statligt företagande.
Samtidigt kan man konstatera att de statliga bolagen sammantaget redovisat vinst varje år de senaste 15 åren. I genomsnitt sedan 1999 har de levererat årliga vinster på över 40 miljarder kronor och ofta gett en bra utdelning till statskassan. 2015 blir det första året sedan 1999 när de statliga bolagen sammantaget redovisar en förlust på totalt 8,4 miljarder, och statens utdelningar lär bli ytterst minimala. De två största förlustbolagen är LKAB (-7 miljarder) och Vattenfall (-28 miljarder). Det sammanlagda resultatet före skatt för 21 av de största statligt ägda bolagen vände från en vinst på nästan 20 miljarder 2014 (Alliansens sista regeringsår) till en förlust på 8,4 miljarder 2015.
I LKAB:s fall handlar det om fallande priser på järnmalm, knappast något man kan lasta vare sig bolagets ledning eller regeringen för. Men när det gäller Vattenfall som redovisar den största förlusten - 28 miljarder - är däremot regeringen synnerligen medskyldig. Förlusterna beror främst på nedskrivning av värdet på kärnkraftstillgångar. När det gäller nedskrivning av värdet på Vattenfalls andel i svenska kärnkraftverk handlar det om att lönsamheten minskat. Dels till följd av sjunkande elpriser, men också på grund av den höjda kärnkraftsskatt (effektskatt) som s-mp-regeringen infört. Denna skatt påverkar inte bara årets resultat utan gör också att branschen i princip gett upp och att huvuddelen av de svenska kärnkraftverken hotas av en förtida avveckling. Detta kräver i sin tur nedskrivning av värdet i Vattenfalls bokslut. Så inte nog med att regeringen med sin kärnkraftsskatt hotar svensk energiförsörjning på sikt, man orsakar också Vattenfall stora förluster, vilket i sin tur försvagar statskassan. Så går det när man låter Miljöpartiet diktera villkoren för svensk energipolitik. Stefan Löfvén vet, som gammal IF Metall-ordförande att detta är vansinne. Ändå låter han MP bestämma. Det visar vilken svag ledare han är.
Effektskatten på kärnkraft hotar svensk elförsörjning
2016-02-04
Sveriges elproduktion vilar på tre miljövänliga ben - vattenkraft, kärnkraft och nya förnybara energikällor. Det finns ingen motsättning mellan att bevara kärnkraften och vattenkraften samt bygga ut ytterligare förnybar elproduktion. Redan i dag är Sverige det land i EU som har högst andel förnybar energi och vi vill att den andelen ska öka.
Samtidigt har det den senaste tiden kommit flera allvarliga besked om elförsörjningen från de stora kraftbolagen. Kärnkraften är hårt prövad av låga elpriser och hög beskattning. Det konstateras att om inget görs riskerar bortåt hälften av svensk elproduktion att stängas inom loppet av några år. Under förra året togs beslut om att fyra reaktorer ska avvecklas i förtid. De återstående sex reaktorerna är tänkta att användas in på 2040-talet. Utifrån de besked kärnkraftsägarna har kommit med kan vi konstatera att den tidsplanen nu är högst osäker. Vattenfall pekar exempelvis på att avgörande beslut kommer att behöva tas redan i år gällande reaktorernas framtid.
Under de senaste åren har det även förts en politisk debatt om att minska produktionen av vattenkraften. Det fungerar inte om vi i Sverige samtidigt möter utmaningar om hot om stängd kärnkraft och osäkra förutsättningar för framtida investeringar. Vattenkraften står för en stor del av svensk elproduktion, men trots detta är regeringen djupt splittrad i synen på vattenkraften och förmår inte ge branschen rätt spelregler.
Det övergripande målet bör vara att Sverige ska ha den trygga elförsörjning som är nödvändig för jobb och företagsamhet. För att nå det målet krävs politiska beslut som ger energimarknadens aktörer långsiktiga och sunda spelregler. Moderaterna kräver därför följande:
• För det första bör effektskatten på kärnkraft sänkas snarast möjligt. Den sänkning vi föreslog i Moderaternas budgetförslag för 2016 är ett minimum och i ljuset av den senaste tidens besked är det uppenbart att skatten skulle behövas sänkas ytterligare.
• För det andra bör vi se över om effektskatten kan avskaffas helt på sikt, förutsatt att det går att hitta en ansvarsfull finansiering som inte slår mot jobben, industrin eller hushållen.
• För det tredje bör vattenkraften prioriteras och en strategi för hur vattenkraftsproduktionen kan stärkas tas fram, framför allt med fokus på utökad effekt. Det bör även klargöras hur Sverige kan leva upp till EU:s vattendirektiv utan att produktionen av vattenkraft äventyras.
Hur vore det att tänka efter före, Stefan Löfvén?
2016-01-14
Dagens Industri skriver om krisen för kärnkraften i dagens nummer. Läget är ytterst allvarligt, samtliga svenska kärnkraftverk (alltså även det absolut modernaste och helt nyrenoverade Oskarshamn 3) kan hotas av förtida stängning till följd av bristande lönsamhet. Den höjda effektskatten som S-MP-regeringen införde förra året - trots varningar från branschen, energiexperter och den politiska oppositionen - är en av orsakerna till lönsamhetsproblemen.
Om alla de svenska kärnkraftverken skulle stängas de närmaste åren väntar en hotande effektbrist när elbehovet är som störst och samtidigt en stor osäkerhet för energiförsörjningen totalt. Stigande elpriser kommer då också att slå hårt mot den elintensiva industrin.
Nu har tydligen regeringen insett problemet och statsminister Stefan Löfvén säger till Dagens Industri att regeringen nu är beredda att sänka effektskatten - som man alltså höjde så sent som förra året.
Tänk vad klokt det hade varit att tänka efter före! Detta blir ytterligare ett beslut i raden som visar hur hafsig och slarvig dagens S-MP-regering är.
Myten om den "eniga vetenskapen" i klimatdebatten
2016-01-07
Jag har flera gånger i olika sammanhang påpekat att det är en myt att "97% av forskarna är eniga om att människans utsläpp av koldioxid är orsaken till pågående klimatförändringar". Myten är väl spridd, men också avslöjad i flera olika utländska media.
Den 20 december förra året uppmärksammades myten igen, denna gång på den seriösa och opolitiska svenska nyhetssajten News Voice som i en så kallad "viralgranskning" av myten hänvisar till boken ”A Disgrace to the Profession”. Jag citerar:
"Ofta upprepas att 97% av alla klimatforskare i världen är överens om att den globala klimatförändringen och växthuseffekten är skapad av människans utsläppt av koldioxid. Detta är helt osant enligt författaren Mark Steyn som skrev boken: ”A Disgrace to the Profession”.
Dessa siffror kommer från en enkätundersökning utförd av Margaret R. K. Zimmerman vid ”University of Illinois” från 2008. Vad som egentligen hände var att Zimmerman skickade ut mail om en online-enkät med två frågor till 10,257 ”earth scientists” inkluderat klimatologer av dess svarade de endast 3,146 stycken. Av dessa kom 96,2% från Nordamerika varav 6.2% kom från Kanada. De flesta i USA kom från Kalifornien. Zimmerman fortsatte sedan med att utesluta och skära ned antalet klimatexperter till endast 79 st och av dessa var 97% eniga om att människans koldioxid ligger bakom klimatförändringarna.
Bland journalister ute i världen har dessa data tolkats till att 97% av världens klimatforskare eller att 10,257 ”klimatexperter” är eniga om att människan är orsaken till den globala klimatförändringen."
Det var alltså 97% av 79(!) subjektivt utvalda klimatexperter som stödde teorin om att mänskliga koldioxidutsläpp är orsaken till klimatförändringar. Vad de övriga 10.178 tycker framgår inte.
Det enda man kan säga helt säkert är att det är vetenskapligt bevisat och känt sedan länge att koldioxid och andra växthusgaser är en del av jordens skyddande atmosfär som gör att värmen stannar kvar på jorden och gör det möjligt att leva här. Och att ökade halter av växthusgaser därmed rimligen kan öka temperaturen på jorden. Men hur mycket människans koldioxidutsläpp påverkar klimatet och hur mycket av de klimatförändringar som sker som beror på naturliga variationer det vet man faktiskt inte. Inte heller hur mycket temperaturen stiger till följd av ökade halter av koldioxid i atmosfären. Det är också oklart hur mycket av de samlade koldioxidutsläppen som beror av mänsklig aktivitet och vad som beror på annat. Den som påstår att man vet dessa saker med säkerhet har faktiskt fel. Det enda man kan göra är att simulera olika datormodeller och mer eller mindre kvalificerat försöka gissa vad som händer i framtiden.
 Forskarna gör säkert sitt bästa, men problemet med datormodeller är att det man stoppar in i datorn avgör vad som kommer ut. Och faktum är att hittills har gissningarna gått sådär. Eller vad sägs om denna bild (källa: Klimatupplysningen)?
Figuren visar alltså skillnaden mellan de prognoser eller "scenarier" som presenterats enligt olika datormodeller sedan 1980 och fram till idag, en sammanvägning av 102 olika modeller (röd kurva) och de löpande verkliga temperaturmätningarna som gjorts av väderballonger (blå kurvor) och satelliter (grön kurva). De blå och gröna kurvorna av verkliga temperaturmätningar följs åt väldigt väl, vilket gör dem mycket tillförlitliga. Och de skiljer sig ju markant från den röda kurvan.
Skillnaden växer, år från år. Verkligheten vägrar att följa klimatmodellernas scenarier. Det borde får fler att tänka efter ett extra varv och i vart fall inte alldeles okritiskt köpa klimatalarmisternas vildaste hotbilder.
Logiken brister kring "klimatavtalet" i Paris
2015-12-16
Helt uppenbart finns det ett stort behov för de inblandade att utmåla "klimatavtalet" i Paris som en stor framgång. Men när man skrapar på ytan och läser vad man egentligen kom överens om uppkommer ett antal frågor.
Faktum är att man egentligen inte kom överens om någonting konkret alls! Det är den pinsamma sanningen. Man enades om typ att "klimathotet är allvarligt", att man "ska genomföra åtgärder" för att minska utsläppen av växthusgaser så att man begränsar temperaturökningen till "väl under två grader, eller helst bara 1,5 grader", och att "de rika länderna ska bidra till de fattigare för att finansiera klimatåtgärder och klimatanpassning". Man talade under konferensen om uppskattningsvis minst 100 miljarder dollar.
Men det finns inte ett konkret ord om VAD man ska göra, inte NÄR det ska göras och inte ett ord om HUR MYCKET de rika länderna ska bidra med, eller VILKA länder som ska bidra eller NÄR detta ska ske. Och det är INTE ENS ett bindande avtal som presenterats utan det blir bindande först när det undertecknats av ett större antal länder, vilket ska ske till våren. Dessutom ska avtalet träda ikraft FÖRST ÅR 2020.
OM nu "världens ledare" (alltså de som var med på klimatmötet) verkligen menar det de säger, nämligen att klimathotet är ett så extremt allvarligt hot mot mänskligheten och att åtgärder brådskar - då borde avtalet rimligen sett helt annorlunda ut. Det borde funnits med tydliga besked om vad som ska göras, att det ska ske oimgående och framgå exakt vem som ska betala. Inget land skulle väl rimligen ha några invändningar mot att prioritera dessa kostnader före precis allting annat om det verkligen handlade om mänsklighetens stora ödesfråga? Dessutom borde väl i så fall avtalet börjat gälla nu och inte år 2020.
När man å ena sidan talar om "mänsklighetens ödesfråga" och att man "vill rädda planeten" och samtidigt skriver ett "avtal" som bara innehåller vackra ord och inga konkreta åtgärder så finns det bara två slutsatser man kan dra:
Antingen är världens ledare ofattbart oansvariga och underlåter att agera trots att de alla menar att utsläpp av växthusgaser på ett dramatiskt sätt hotar delar av mänsklighetens framtida existens.
Eller så säger världens ledare bara det som förväntas av dem, men i verkligheten tror de inte på de extrema undergångsteorierna till följd av klimathotet och vill därför aktivt hålla klimatavtalen så diffusa och intet förpliktigande som möjlighet för att de tycker andra saker är viktigare.
Oavsett vilket är det fascinerande att det alltså var ca 50.000 deltagare (!) från hela världen som deltog på klimatkonferensen, varav 25.000 (!) officiella delegater. Hur många av alla dessa som tog flyget till och från Paris och på köpet släppte ut massor av den koldioxid de var där för att motarbeta vet jag inte. Men det var väl sannolikt majoriteten. Och de gjorde det uppenbart till knappast någon som helst nytta, alldeles oavsett vad man i sak anser om klimatfrågan.
Åsa Romson tog flyget hem från Paris
2015-12-16
Den 1 december gjorde miljöminister och vice statsminister Åsa Romson stor sak i Expressen av att hon skulle ta tåget till klimatmötet i Paris i stället för flyget.
I går hörde jag trovärdiga rykten om att Åsa Romson i vart fall tagit flyget i stället för tåg hem till Sverige från Paris (en partikollega flög med samma plan). Jag bestämde mig för att undersöka saken och ställde frågan till Miljödepartementet om hur Åsa Romson rest till och från Paris. I dag på eftermiddagen fick jag svar från Bodil Larsson, anställd på regeringskansliet (som också bifogade fakturakopior):
Således kan jag konstatera att Åsa Romson bara tog tåget ena vägen och flyget den andra vägen. Det berättade hon inte i artikeln i Expressen. En minister är givetvis en upptagen person och jag missunnar inte Åsa Romson att flyga. Själv hade jag tagit flyget båda vägarna, precis som statsministern. Men för Åsa Romson som själv vill lägga ned alla inrikesflygplatser i södra Sverige, som vill straffbeskatta och på alla sätt motarbeta flyget, och som klandrar alla oss som flyger på tjänsteresor eller semesterresor utomlands är det ett problem. Det gick uppenbarligen att åka tåg, men ändå tog hon flyget. Troligen av tidsskäl.
Jag tycker Åsa Romson ska tänka på att det finns många fler i Sverige som av tidsskäl behöver ta flyget, både internationellt och nationellt. De har också viktiga arbetsuppgifter och bidrar till att skapa arbetstillfällen och skatteintäkter i Sverige. Flyget är faktiskt ett bra transportmedel om man på kort tid vill ta sig mellan olika platser.
Men ett erkännande ska Åsa Romson ha. Hon är ju ett levande bevis på att påståendet att det inte bara är vita medelålders heterosexuella män som tar flyget.
Krisen för svensk mjölkproduktion förvärras av svensk klimatpolitik
2015-12-16
 I dag startade jag dagen med ett frukostseminarium om krisen i den svenska mjölkproduktionen. Dels lyssnade vi på mjölkbonden och författaren Malin Sundin (bilden) från Orsa. Hon har även varit sommarpratare i radion och är också världsmästare i draghundskörning. Hon berättade om sin nya bok "Spilld mjölk" som hon skrivit tillsammans med en tidigare mjölkbonde som tvingats ge upp sin mjölkproduktion. Man märkte att Malin visste vad hon talade om.
Jag pratade med Malin efter mötet och det finns många anledningar till att det är svårt för mjölkbönderna just nu. En är EU:s och Rysslands ömsesidiga sanktioner gör att det inte går att sälja svenska och finska mejeriprodukter i Ryssland, vilket skapat överproduktion och fallande priser i hela Europa. Samtidigt är investeringskostnaderna och driftskostnaderna i Sverige höga till följd av svenska miljö- och djurskyddsregler. Vi har även höga energiskatter, exempelvis på diesel.
Import av mjölkprodukter från utlandet blir idag billigare än att köpa svenskt. Och när hela mjölkbranschen går på knäna drar bankerna öronen åt sig och säger upp krediterna vilket blir sista spiken i kistan.
Därefter berättade Karin Hallgren från LRF Mjölk om sina tankar kring problemen med lönsamheten i mjölkproduktionen. Jag lyssnade förundrat på hur hon först talade sig varm för klimatpolitik, uttryckte sin motvilja mot "fossildrivna bilar" och talade om "klimatsmart mjölk" för att i nästa andetag beklaga sig över ökad byråkrati, regelkrångel och höga kostnader som driver mjölkproduktionen ut ur landet. Karin Hallgren efterlyste att politikerna "skulle ta ansvar" för de kostnadsökningar som politiska beslut medför.
Till slut begärde jag ordet och frågade hur hon menade. Jag påpekade att LRF ju närmast går i spetsen i klimatfrågan och driver på i dessa frågor. Att det då också som ett brev på posten kommer allt hårdare regler för både djurhållning, transporter och energikrav är inte så konstigt. Så sent som i går hotade regeringen exempelvis med nya krav på dyra energideklarationer även av lantbrukets ekonomibyggnader. Samtidigt utmålas kossorna som det största klimathotet och regeringen vill straffbeskatta lastbilstransporter som lantbruket ju är helt beroende av, och fortsätta höja bensinskatterna. Alla nya regler och kostnader får bönderna själva stå för, eller försöka ta ut från konsumenterna - statligt stöd till branscher är inte realistiskt att förvänta sig, det är inte förenligt med EU:s regelverk. När svenska politiker anser att Sverige "ska gå före" i klimatfrågan genom strängare regler och högre miljö- och energiskatter, urholkar det helt enkelt konkurrenskraften för svenska bönder (och alla andra näringsidkare för den delen). I stället blir det ökad import av billigare utländska varor samtidigt som det svenska öppna landskapet växer igen, vilket i sin tur slår ut massor av arter, exempelvis växter, insekter och fåglar som är beroende av odlingslandskapet. Allt detta offras i kampen mot koldioxiden som verkar överordnad alla andra miljöfrågor.
Jag fortsatte mitt samtal med Karin Hallgren efter mötet, och jag tror hon i vart fall tog åt sig lite av det jag sa. Jag rekommenderade LRF att lyfta blicken, prata mer om värdena av miljö- och naturvänlig mjölkproduktion och djurhållning, och vara tydligare med att svensk konkurrenskraft inte går att förena med att Sverige har mycket strängare regler och hårdare beskattning av näringsverksamhet än omvärlden. Hon lovade i vart fall att ta med sig mina synpunkter till LRF centralt. Jag vet dock inte om det kommer att göra någon skillnad, jag har tagit upp dessa frågor med LRF-företrädare i många sammanhang tidigare. LRF måste börja inse att deras budskap just nu är ganska motstridiga. Vi kan inte både ha extremt hård "klimatpolitik" och "klimatbeskattning" och samtidigt klara konkurrenskraften med andra länder. Man måste välja. Annars har vi snart ingen svensk mjölkproduktion eller djurhållning kvar i Sverige.
Ny vulgärpropaganda om klimathotets framtidseffekter
2015-12-09
Jag fick tips om detta youtube-klipp som presenterats under klimattoppmötet i Paris. Det är fascinerande eftersom det visar hur skamlöst vissa klimatalarmister luras med falska fakta. I detta fall försöker man alltså skrämma tittarna med att 10,1 miljarder människor riskerar att hamna under FN:s fattigdomsgräns år 2050, till följd av klimatförändringarna. Hotet känns en smula märkligt eftersom FN själva uppskattar att jordens befolkning år 2050 kommer att uppgå till runt 9,3 miljarder människor. Antalet människor som ligger under FN:s fattigdomsgräns kommer alltså att vara betydligt fler än det totala antalet människor som finns på jorden år 2050...
Politik är det möjligas konst...men ibland blir det pajaskonster
2015-12-04
Dagens Industri kommenterar regeringsförslaget om en eventuell stängning av Öresundsbron i sin ledare idag. Och uppmärksammar även en annan sak. Nämligen regeringens märkliga motivering av förslaget.
Vi vet ju alla att syftet är att få möjlighet att stoppa strömmen av asylsökande som söker sig till Sverige över bron, så man kan upprätthålla ordning och säkerhet i ett akut krisläge. Men det är ju också som bekant känsligt för Miljöpartiet att ta ett beslut med sådant syfte. MP vill ju egentligen inte minska inflödet av asylsökande. Och vad gör man då? Jo man hittar helt enkelt på ett annat syfte!
Och vad passar väl bättre för MP än att blanda in klimatfrågan och koldioxidutsläppen? Sagt och gjort, så här står det i regeringens förslag:
Politik är det möjligas konst. Men nu sköt man väl trots allt lite över målet? Att motivera stängning av Öresundsbron med att koldioxidutsläppen minskar gränsar till rena pajaskonster.
Alla miljöfrågor är inte klimatfrågor
2015-11-26
Ofta blandas miljöfrågor, klimatfrågor och hållbarhetsfrågor ihop i samhällsdebatten och i media. Allt oftare klumpas alltihop samman och kallas "klimatfrågor" och problemen kallas för "klimathot". Och när opinionsinstituten sedan frågor om människor oroar sig för "klimathotet" säger många ja - även om deras oro kanske snarare handlar om utbredd miljöförstöring och orimlig resursförbrukning.
Lite komiskt blev det ju när kungen av alla personer nyligen uttalade sig inför klimattoppmötet och "lite skämtsamt" föreslog att man "skulle förbjuda badkar eftersom det ju går åt så mycket vatten när man badar". Kungen verkar alltså blanda ihop vattenförbrukning med klimatförändringar. Men Sverige har gott om grundvatten och vattnet försvinner ju inte för att man badar i det - det går tillbaka till naturen, och efter rening filtreras det till grundvatten igen. Att vi använder vårt grundvatten har självklart ingen som helst betydelse för klimatet (men det är självklart viktigt att inte förorena vattnet i onödan under dess kretslopp). I andra länder kan det däremot vara av stor betydelse att hushålla med vatten när många människor ska dela på begränsade resurser (fast just bad i badkar är då sannolikt en mindre del av problemet). Det handlar om behov av lokala åtgärder för ökad hållbarhet och att värna om det vatten som finns, men det har knappast någon betydelse för att "rädda klimatet".
Ett annat märkligt exempel är nyheterna om att grundvattennivåerna i Kalifornien sjunker dramatiskt, vilket media skyller på "klimatförändringar". Men den främsta orsaken är ju att man bedriver ett omfattande och vattenkrävande jordbruk i ett område med väldigt liten och ojämn nederbörd. Man borrar allt djupare efter vatten, vilket gör att grundvattennivåerna sjunker, vilket i sin tur gör att även marken sjunker. Några år med mycket liten nederbörd har givetvis förvärrat situationen, men i vilken mån det beror på klimatförändringar eller naturliga variationer är väl mer tveksamt. Mycket långa perioder utan regn är inget nytt för Kalifornien.
Samma problem finns i andra torra områden på jorden - exempelvis i Israel där kampen om vattenresurserna bidrar till konflikter. Före Israels tillkomst var stora delar av landet öken. Nu är det i stället ett grönskande jordbruksområde, men det har ett pris i form av brist på vatten. Samma sak gäller i delar av södra Spanien där det krävs mycket vatten för att odla i de torra områdena. I Egypten och Sudan är kampen om Nilens vatten ständigt på agendan för att försörja de mycket vattenkrävande bomullsodlingarna. Även i Ryssland finns dessa problem, exempelvis i områdena runt Aralsjön, där man under kommunisttiden i princip gjorde slut på allt vatten för konstbevattning, och nu försöker återskapa sjön på nytt, fast i betydligt mindre storlek. Exemplen på slöseri med vatten är många runt om på jorden.
Att människor odlar upp öknar och torra områden med hjälp av enorma mängder grundvatten eller ytvatten och därmed gör slut på detta snabbare än det nyskapas beror självklart inte på några klimatförändringar, men kan möjligen skapa lokala klimatförändringar. Det handlar i stället om att man odlar fel grödor på fel platser där det alltid kommit väldigt lite naturlig nederbörd. Det kommer inte att förändras det minsta bara för att vi minskar våra utsläpp av koldioxid som ju är "patentlösningen" för att minska klimatförändringarna.
Ett annat exempel på komplexa samband ser man på en del avlägsna öar ute i Atlanten och Stilla Havet. När man tar upp allt mer grundvatten och dessutom samtidigt i stor omfattning dammsuger havsbottnarna runt öarna på sand så sjunker(!) öarna ned i havet. Men det beror alltså inte så mycket på stigande havsnivåer som på sjunkande landnivåer, och har således väldigt lite med klimatförändringar att göra.
Ett annat miljöproblem som inte alls beror på klimatförändringar är förändrat väder, torka, jordskred och översvämningar till följd av avskogningen av jordens regnskogsområden. Denna skogsskövling handlar om överutnyttjande av jordens resurser, där man avverkar i snabbare takt än vad som är hållbart för naturen. Och detta medför i sin tur en förändring av det lokala klimatet och vädret.
Media visar också gärna bilder på översvämmade städer. Men till och med FN:s klimatpanel konstaterar att det inte finns något vetenskapligt belägg för att det vare sig blivit fler oväder eller totalt sett ökad nederbörd på jorden (även om man givetvis påpekar att man befarar att det ska bli det i framtiden). Däremot bygger man idag allt närmare vattendrag och stränder, samtidigt som man asfalterar allt fler ytor inne i städerna, lägger igen öppna diken och kulverterar åar och vattendrag, sågar ned stora träd och tar bort grönområden. Det gör att den nederbörd som faller inte har någonstans att ta vägen. Detta beror inte på förändrat klimat utan på oansvarig stadsplanering.
Inför klimattoppmötet i Paris tävlar nu media om att ha de mest påstått hotande klimatförändringar. Men det är klokt att läsa kritiskt och ställa frågan om de förändringar som beskrivs verkligen beror på klimatförändringar eller om det faktiskt handlar om helt andra orsaker? Problem som kräver helt andra lösningar än minskade koldioxidutsläpp. Dessutom är det i mitt tycke betydligt viktigare saker att ta tag i eftersom det redan i närtid kan göra stor skillnad för både människor och natur.
Mindre snö - mer snö - mindre snö - mer snö - mindre snö...
2015-11-02
"Klimatexperterna" har det minst sagt motigt. Verkligheten vill helt enkelt inte följa prognoser, modeller och scenarier som ställs upp. Och då tvingas man ständigt att i efterhand revidera det man tidigare sagt. Det mest häpnadsväckande är nog de olika turerna kring den framtida snömängden i Sverige. Här har man verkligen bytt fot så många gånger att all trovärdighet är förbrukad. Eller vad sägs om detta?
2006
Fram till för några år sedan hotade man med att det skulle bli helt snöfria vintrar i stora delar av Sverige i en nära framtid, där skidanläggningarna tvingas stänga inom bara några decennier och att det sista Vasaloppet snart är kört. Ett belysande medieklipp är detta från Expressen den 5 december 2006
Då var TV-meteorologen och klimatdebattören Pär Holmgren, som även sitter med i SMHI:s insynsråd, helt övertygad om att Vasaloppet inte skulle kunna köras mer från år 2022, och att snögränsen stadigt skulle flytta norrut på grund av klimatförändringarna.
2013
När vi sedan fick 3-4 kalla vintrar i rad (2010-13) med mycket stora snömängder i södra delen av landet bytte "klimatexperterna" plötsligt fot. De stora snömängderna var nu tvärtom ett bevis på klimatförändringarna. Och vi kunde förvänta oss mer snö i framtiden.
Ett belysande exempel på denna helomvändning berättade jag om på bloggen den 17 mars 2013, där jag också presenterade dessa nyhetsklipp i Aftonbladet.
I artikeln berättade man varför vi nu skulle tänka helt om. De tidigare larmen för några år sedan om att de svenska vintrarna snart skulle vara förbi och att vi redan 2020 skulle få allt fler gröna vintrar gällde inte längre. Nu var det i stället framtida iskyla som gällde! Det förklarades av amerikanska forskare med att luftströmmar förändras och saktas ned av smältande isar vilket ger mer långvariga köldperioder på vintern. "Teorin är vettig", sade Heiner Körnich, forskningschef på SMHI i Norrköping i artikeln, och konstaterade att det var en paradox att klimatförändringarna skulle göra vintrarna i Europa kallare i framtiden.
Jag skrev lite sarkastiskt på bloggen då, i mars förra året, att jag undrade vad "klimatexperterna" skulle ta sig till om det återigen skulle komma en mild och snöfattig vinter? Skulle man byta fot igen då?
Och visst skulle man det!
2014
Efter den i stort sett snöfria vintern 2013/14 i södra delen av landet var man nu tillbaka på ruta ett. Nu var det mindre snö i framtiden som gällde på nytt. Det hävdades till exempel av en av de mest citerade "klimatexperterna", Markku Rummukainen, även han på SMHI, i en artikel i GT den 5 januari. "I södra Sverige blir det allt mer sällan att man får snö på vintern. I norra Sverige kommer man även fortsättningsvis få vintersnö men den stannar kortare tid, vintrarna kommer inte bli lika långa. De mildare vintrarna kan märkas genom att gränsen för var man får varaktig vintersnö har flyttats allt längre norrut i Sverige de senaste åren. - Det är en förändring över tid. En uppvärmning på en grad motsvarar så där en 10-20 mils förflyttning norrut i våra trakter och 100-150 meter uppåt på fjällen. Hur snabbt och mycket det i verkligheten blir beror på de globala utsläppen", säger alltså Markku Rummukainen, klimatexpert vid SMHI.
2015, maj
Enligt SMHI var det mindre snö än vanligt i södra Sverige, samtidigt som vintern 2014/15 blev den snörikaste på mycket länge i stora delar av norra Sverige. Luleås snörekord från 1966 slogs exempelvis den 3 februari. Då uppmättes ett snödjup på 113 centimeter flygplatsen i Kallax och det innebär att det 49 år gamla rekordet på 111 centimeter överträffades. I stora delar av norra Sverige var det enligt SMHI den snörikaste vintern på 15 år, och snörekordet slogs på flera platser. På denna sida finns dramatiska bilder från snöröjning i början av maj på Stekenjokksvägen med rekordmycket snö, upp till sex meter.
Just nu under midsommarhelgen är det 300 procent mer snö i Västerbottens- och Norrbottensfjällen än normalt rapporterar Svt Nyheter som hänvisar till SMHI. Vintersäsongen är betydligt längre än normalt. Det extremt tjocka snötäcket skapar nu problem för fjällvandrarna.
2015, september
Aftonbladet varnade samtidigt i en artikel den 26 september för att det tvärtom skulle bli kallare och mera snö i vår del av världen till följd av klimatförändringarna: Forskare oroade över rekordkallt område.
Dagens Nyheter hade för någon månad sedan en artikel om ungefär samma sak. Där hette det att Ny istid hotar Skandinavien. Forskarna är enligt den artikeln oroliga för att golfströmmen kommer att sakta in till följd av smältande glaciärer i spår av klimatförändringarna, och då kan det bli 5-8 grader kallare i Skandinavien. Källa är Norges Meteorologiska Institut och i artikeln intervjuas Mikael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms Universitet. Han har också kopplingar till SMHI som alltså stod för dagens larm om hotande kraftig temperaturökning.
2015, oktober
SVT skriver att det kan bli 2-7 grader varmare i Sverige till följd av klimatförändringarna. Bland annat mindre snö och betydligt mildare vintrar. Källan är SMHI.
Och idag varnar åter SMHI för kraftigt minskande snömängder i hela landet. Och för att skidorter i södra halvan av landet kommer att försvinna för gott...
Min enda slutsats är att det just nu verkar gå att hävda lite vad som helst om det framtida svenska klimatet och snötillgången. Och faktiskt åberopa SMHI som källa. Den enda man verkar kunna vara helt säker på är att ingen vet hur det kommer att bli. Inte ens SMHI.
För egen del ger jag härmed en säker snöprognos för kommande vinter. Antingen blir det en grön vinter, eller så blir det massor av snö. Eller så blir det någonting mittemellan.
Mest omfattande isutbredningen på Arktis på tio år
2015-10-10
DMI, Danmarks Meteorologiska Institut, har just presenterat data för isutbredningen på Arktis den senaste veckan. Det visar sig då att isutbredningen (minst 30% iskoncentration) just nu är den största på tio år. Kommer då detta att uppmärksammas av media inför den kommande klimattoppmötet? Jag tvivlar....
Motstridiga klimatlarm: 5-8 grader kallare eller 2-7 grader varmare?
2015-10-01
Inför det kommande klimattoppmötet börjar nu medierna och debattörerna närmast löpa amok i sina ansträngningar att skrämma upp svenska folket med alla tänkbara medel. Men ibland blir det nästan lite i mesta laget. För den senaste veckan har vi nu kunna läsa att klimatförändringarna både kommer att höja temperaturen i Skandinavien med 2-7 grader och sänka temperaturen med 5-8 grader. Båda sakerna med tungt vetenskapligt stöd och normalt trovärdiga källor:
SVT skriver idag att det kan bli 2-7 grader varmare i Sverige till följd av klimatförändringarna. Bland annat mindre snö och betydligt mildare vintrar. Källan är SMHI.
Aftonbladet varnade samtidigt i en artikel den 26 september för att det tvärtom skulle bli kallare och mera snö i vår del av världen till följd av klimatförändringarna: Forskare oroade över rekordkallt område.
Dagens Nyheter hade för någon månad sedan en artikel om ungefär samma sak. Där hette det att Ny istid hotar Skandinavien. Forskarna är enligt den artikeln oroliga för att golfströmmen kommer att sakta in till följd av smältande glaciärer i spår av klimatförändringarna, och då kan det bli 5-8 grader kallare i Skandinavien. Källa är Norges Meteorologiska Institut och i artikeln intervjuas Mikael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms Universitet. Han har också kopplingar till SMHI som alltså stod för dagens larm om hotande kraftig temperaturökning.
Så nu infinner sig givetvis frågan. Kommer vi att få det 2-7 grader varmare eller 5-8 kallare till följd av klimatförändringarna? Båda sakerna kan ju inte gärna vara sanna samtidigt? Och det är ju inte helt oviktigt vilket av scenarierna som anses vara mest sannolika...särskilt med tanke på alla pengar som satsas på klimatanpassning. Vad är det vi ska anpassa oss till? Sanningen är väl att ingen vet. Man spekulerar mest med mer eller mindre väl underbyggda katastrofteorier.
Regeringen kastar bort 7 miljarder på meningslös symbolpolitik
2015-09-26
Konjunkturinstitutet är mycket kritiska till regeringens planer på att makulera utsläppsrätter för 7 miljarder kronor. Dvs man kastar bort dessa utsläppsrätter i stället för att använda dem i framtiden eller sälja dem.
Bakgrunden är att Sverige uppfyllde sin del i EU:s gemensamma åtagande om minskade klimatutsläpp med råge år 2013. Det innebär att det finns ett överskott av utsläppsenheter, 6,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter, som kan sparas till kommande år eller säljas till andra medlemsstater i EU. Men regeringen anser att de ska annulleras för att bidra till ökade klimatambitioner inom EU. Dessutom kommer efterfrågan ändå att vara begränsad, bedömer regeringen.
Konjunkturinstitutet håller inte med. I sin miljöekonomiska granskning av regeringens budgetproposition skriver Konjunkturinstitutet att kostnaden för annulleringen kan beräknas till 7 miljarder kronor.
Hela denna kostnad lär falla ut som en nedskrivning i statens budget, och tar därmed i anspråk 7 miljarder kronor av det reformutrymme som annars skulle ha funnits. Alternativt krävs skattehöjningar eller ytterligare ökning av statsskulden för att täcka kostnaden.
I ett läge där regeringen i år tar rekordmycket av biståndet - över 8 miljarder - för att täcka kostnader för migrationen samtidigt som vi ser framför oss hur migrationskostnaderna skenar kommande år, och där budgetunderskottet växer, skatterna höjs och utrymmet för reformer är minimalt så väljer alltså regeringen att kasta bort 7 miljarder på en helt meningslös symbolåtgärd. Som skattebetalare känner jag bara förakt för sådant slöseri.
Miljöpartiet har satt kolbiten i halsen
2015-09-23
 Vi minns valrörelsen 2014. Hur Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin höll upp den omtalade kolbiten och förfasade sig över hur förbränningen av kol var ett hot klimatet, planeten och hela mänskligheten. Förbränningen av fossila bränslen var den allt överskuggande politiska frågan för Miljöpartiet.
I efterhand visar det sig dock att allt var en stor bluff. Regeringsmakten var betydligt viktigare för Miljöpartiet än den påstådda omsorgen om klimatet. Före valet hette det att Vattenfall skulle stänga sin kolkraftproduktion i Tyskland. Efter valet tycker Miljöpartiet att det är okej att sälja verksamheten till någon annan som driver den vidare. Trots att Vattenfalls kolkraftproduktion i Tyskland släpper ut mer koldioxid under ett år än all samlad verksamhet och alla människor och alla transporter i hela Sverige!
Borås Tidning skriver slagkraftigt om saken i sin ledare idag, under rubriken "Löfvén har skaffat sig en dörrmatta":
Om Åsa Romson och Gustav Fridolin menade allvar med sin klimatretorik och drev den som att den var existentiellt avgörande för mänsklighetens framtid, då borde de båda språkrören för sin egen och politikens anständighets skull åtminstone öppet överväga att gå av egen kraft innan de blev trampade på. Men nu vet vi att regeringsmakten, inte kolet och klimatet, var viktigast.
När Miljöpartiet "för klimatets skull" vill beskatta oss allt hårdare för bilresan till jobbet eller för att hämta barnen på dagis så vet vi att de bluffar. De tycker egentligen inte att klimatfrågan är så viktig utan ser den mer som en möjlighet att höja skattetrycket, precis som alla andra socialistiska partier. För jämfört med Vattenfalls kolkraft är utsläppen från alla svenska bilar försumbara.
Det finns också anledning att ifrågasätta Åsa Romson när hon påstår att hon inte kan påverka Vattenfalls försäljning av den tyska kolkraften. Om hon och regeringen verkligen vill kan man givetvis förändra Vattenfalls ägardirektiv och där skriva in tydliga villkor för en försäljning (exempelvis krav på framtida avveckling), eller föreskriva att anläggningen ska stängas. Den springande punkten är väl att Tyskland aldrig skulle acceptera att hela Vattenfalls kolkraftverksamhet skulle stängas ned. Kolkraften står för en betydande del av Tysklands elförsörjning och när Tyskland samtidigt tänker stänga sin kärnkraft lär behovet av kolkraft öka ytterligare. Det finns självklart inte en chans att Tyskland skulle acceptera att alla kolkraftverk och all kolbrytning avvecklas.
För Sveriges del finns däremot en uppenbar risk att vi kan gå en liknande framtid till mötes, eftersom S-MP-regeringen driver fram en förtida kärnkraftsavveckling genom förändringar av skatte- och avgiftssystemen. Risken finns att vi blir lika beroende av kolkraft som Tyskland på grund av att Miljöpartiet medverkat till dåliga politiska beslut.
Ytterligare en reflektion är att om inte ens Miljöpartiet tycker att Vattenfalls gigantiska koldioxidutsläpp är så viktiga att de är värda att sätta regeringsposterna på spel för, så är det kanske inte så konstigt att många känner en viss skepsis inför koldioxidens avgörande betydelse för klimatförändringarna? Börjar rent av även Miljöpartiet vackla i frågan? Deras agerande tyder på det.
Just nu diskuteras säkert internt hur Miljöpartiet ska bli kvitt Gustav Fridolins besvärande kolbit. Jag har tre förslag:
1. Måla över kolbiten med Åsa Romsons giftiga bottenfärg så den inte syns.
2. Göm kolbiten i Magdalena Anderssons statsbudget. Där går det uppenbarligen att gömma det mesta som är obehagligt.
3. Elda upp kolbiten på MP:s kansli. Det blir antagligen den enda värme Miljöpartiets språkrör får uppleva internt den närmaste tiden. |
Redan 2008 föreslog jag att Vattenfall skulle sälja av kolkraften
2015-09-22
Dagens besked att Vattenfall nu förbereder en avyttring av brunkolsverksamheten i Tyskland är ju inte oväntad. Att köpa in sig i denna miljöförstörande verksamhet, vilket skedde under tidigare S-regering, var givetvis inte något bra beslut från början, lika litet som köpet av Nuon under Alliansregeringen. Jag har tidigare visat att förlusterna på tysk kol och kärnkraft (köpt under tidigare S-regeringar) hittills till och med är större än förlusterna på Nuon. En avyttring av kolkraften lär nog inte heller generera några större vinster, snarare finns väl risk för nya nedskrivningar till följd av realisationsförluster.
Redan 2008 motionerade jag i riksdagen om att regeringen borde ta initiativ till en avskiljning av brunkolsverksamheten från Vattenfalls övriga produktion, med målet att sedan avyttra denna. Inte minst av miljöskäl. Tyvärr nappade ingen på det förslaget. Hade man gjort det hade nog priset blivit betydligt bättre än det man får idag...
"Varmaste året någonsin"?
2015-08-31
För någon vecka sedan fylldes massmedia med hotfulla rubriker. Några exempel:
"Juli - den varmaste månaden i historien" (Expressen). "Nytt klimatlarm: Juli varmaste månaden någonsin" (SvD), "Rekordvarmt på jorden - varmaste halvåret någonsin" (Aftonbladet), "Varmaste halvåret någonsin på jorden" (Sveriges Radio) och "Det senaste halvåret är det varmaste någonsin" (Nyheter24).
Jag reagerade på rubrikerna, de kändes inte korrekta med tanke på de temperaturserier jag tidigare själv tagit del av. För övrgt visade mätningarna inte alls "det varmaste året i historien" utan - möjligen - i så fall det varmaste året sedan temperaturmätningarna började. Jordens historia är faktiskt aningen längre än så...
Några dagar senare läste jag ett intressant facebookinlägg från Hans Iwan Bratt, redaktör för websiten Klimatfakta. Han menar att media bara redovisar en mätning som pekar i en riktning men helt bortser från att flera andra (och enligt honom betydligt säkrare) mätmetoder pekar i en helt annan riktning. Texten och länkarna talar för sig själva. Bilden av "det varmaste året någonsin" faller platt när man tar del av länkarna:
"Ligger det någon sanning bakom rubrikerna? Underlaget är en rapport från NOAA (http://www.ncdc.noaa.gov/sotc/summary-info/global/201507). Men rapporten har flera problem:"
1. NCDC, som svarar för mätningarna, har infört ett antal ganska stora administrativa förändringar av mätningarna av värmen över haven som gör att det verkar som om att värmen ökat.
2. Satellitmätningarna, som håller högre kvalitet, visar inte någon ökad värme i vart fall sedan 2002. Det framgår tydligt av både de mätningar som gör av Universitet i Alabama. (http://www.nsstc.uah.edu/nsstc/) och Remote Sensing Systems (http://www.remss.com/research/climate).
3. 71% av jordens yta täcks av vatten. Därför är mätningarna över vatten helt avgörande. NCDC samlar dels in mätvärden från vanliga skepp med speciell mätutrustning och dels från olika mätstationer av olika kvalitet på land. Sedan beräknar man värden från de stora områden som har få mätstationer, t.ex. Afrika.
Satelliter å andra sidan mäter hela jordens yta på samma sätt.
Sedan ett antal år finns det ett system av bojer, ARGO, som mäter luftens temperatur över haven. Intressant nog så ligger ARGOs resultat avsevärt under de mätvärden som NCDC publicerar.
Det är trist att media inte tar sig tid och kollar fakta.
Bilden nedan visar temperaturen simulerad enligt IPCCs modeller (CMIP-5) med 5% avvikelse (gula fältet) och den faktiska utvecklingen (svarta linjen)
 |
Så långt mailet. Men Hans Iwan Bratt redovisar även på sin blogg den 30 maj i år en vetenskapligt granskad artikel av en klimatforskare, Alex Sen Gupta (verksam vid Climate Change Research Centre (CCRC) vid universitetet i New South Wales (UNSW) i Australien). I artikeln diskuteras den stora skillnaden mellan de datormodeller och prognoser som påstås visa en pågående kraftig global uppvärmning, och de verkliga mätvärden som samtidigt redovisas. 95% av prognosvärdena avviker kraftigt (uppåt) jämfört med de faktiska värden som tas fram efterhand (se figuren nedan). Slutsatsen är att avvikelserna mellan datormodellerna/prognoserna å ena sidan och de verkliga mätvärdena å den andra nu är besvärande stora. Gupta ifrågasätter helt enkelt tillförlitligheten i långsiktiga klimatprognoser. "The divergence between climate models and predictions is now so great, that climate models are on the brink of being incontrovertibly falsified." Texten kommer ursprungligen från den kritiska bloggen wattsupwiththat)
Jag är inte rätt person att avgöra vilka mätmetoder som är mest tillförlitliga. Men mina resor och mina samtal med klimatforskare (ur båda lägren) har lärt mig att satellitmätningarna ständigt utvecklas och förfinas och blir allt säkrare. Samtidigt avvecklas hela tiden fasta mätstationer, exempelvis i stora delas av Sibirien i Ryssland, samtidigt som andra gamla mätstationer som tidigare fanns utanför städerna efterhand hamnat inne i bebyggelsen där det är varmare. Det gör det svårt att jämföra värden över tid. I stora delar av världen saknas dessutom fasta mätstationer vilket gör att forskarna i stället uppskattar temperaturutvecklingen på dessa platser i linje med vad de kvarvarande mätstationerna visar. Utrymmet att "uppskatta", "kalibrera" eller med ett elakare ord "förvanska" mätvärden blir allt större. Om viljan är tillräckligt stor att sätta bilden av en kraftigt hotande global uppvärmning så finns alla möjligheter i världen att manipulera temperaturdata så att de visar det man vill att de ska visa. Dessa möjligheter finns inte på samma sätt när det gäller satellitmätningar. Och satellitmätningarna visar till skillnad från de gamla fasta mätstationerna ingen signifikant temperaturökning de senaste dryga 15 åren. Jag tycker det borde leda till eftertanke.
Professor Lennart Bengtsson, en av Sveriges mest meriterade klimatforskare, skriver i ett debattsvar nyligen till Johan Rockström på SVT Opinion bland annat att "Det råder ingen oenighet bland fackexperter att mer växthusgaser i atmosfären ger en varmare jord. Däremot är vetenskapen osäker hur mycket varmare det kan bli och här har forskarna olika uppfattningar. Hittills har uppvärmningen varit 0.8 - 0. 9°C trots att växthusgaseffekten ökat med cirka 80 procent de senaste 150 åren, där koldioxiden bidragit med ungefär två tredjedelar." I artikeln påpekas också att havsnivån stadigt har stigit med 2-3 mm per år (vilket den gjort under hundratals år). Lennart Bengtsson (som är professor i dynamisk meteorologi) har stor integritet i dessa frågor och hans slutsats är att det sker viss uppvärmning men att den är mycket långsammare än vad som ofta hävdas i debatten, och att vi därmed inte behöver rusa iväg med ogenomtänkta "klimatåtgärder".
Besök på Vänga Kvarn
2015-08-27
 I går besökte jag Vänga Kvarn mellan Fristad och Vårgårda, ett trevligt fikaställe i spännande kulturmiljö som jag besökt flera gånger tidigare. I går var jag ditbjuden för att träffa Ruben Enochsson, styrelseledamot i LRF Sjuhärad, och prata om aktuella frågor för de gröna näringarna.
Självklart kom frågan upp om svenska myndigheters övernitiska tolkning av EU:s vattendirektiv och de svenska miljöreglerna. Borås Tidning har under de senste veckorna berättat om hur nya miljökrav nu hotar såväl en 1400-årig vattenkraftdamm i Herrljunga som kvarndammen i Vänga och därmed hela Vänga mosse (som är naturreservat). Allt för att Länsstyrelsen i Västra Götaland anser att dessa (och många andra) dammar måste rivas, byggas om för stora summor för att "återskapa ursprungsmiljöer", eller att nya kostsamma miljötillstånd krävs. Givetvis fullständigt orimligt, och knappast avsikten med EU:s vattendirektiv eller svensk lag.
Om vi vill värna de gröna näringarna på landsbygden, stödja lokal elproduktion och värna historiska värdefulla kulturmiljöer kan vi inte acceptera att våra myndigheter (främst länsstyrelsen) agerar rakt i strid mot detta och övertolkar regelverken. Frågan är uppe på den politiska agendan och inte minst från moderat sida i riksdagen försöker vi arbeta för en förändring.
Miljöreglerna skapar även andra problem, tex att betesdjur inte tillåts i närheten av vattendrag. Trams menar jag, djur har alltid betat kring vattendrag och hållit markerna öppna. Och vilda djur lär inte bry sig om vad länsstyrelsen säger.
Men vårt samtal handlade även om en mängd andra saker, allt från de gröna näringarnas konkurrenskraft i allmänhet till beskattning och regelverk som missgynnar svenska lantbrukare och skogsägare jämfört med grannländerna. En fråga som är ytterst aktuell idag är krisen inom mjölkproduktionen, som har en tydlig koppling till EU:s handelsblockad av Ryssland (som i vanliga fall köper mycket mejeriprodukter från Sverige och Finland). Vi diskuterade även kompetensförsörjning och var överens om att naturbruksskolorna måste värnas (med anledning av nedläggningshotet mot Strömma naturbruksgymnasium i Sätila). Andra viktiga frågor är rovdjurspolitiken, liksom de nya älgförvaltningsreglerna och skadegörelse från en växande vildsvinsstam. Människor, djur, odlingar och skogsbruk måste alla kunna samsas på landsbygden. Då är det viktigt att beslut kan tas lokalt och inte styrs från ett kontor i Stockholm.
De gröna näringarna är framtidsbranscher och viktiga för att man ska kunna bo och leva på landsbygden, erbjuda välskötta natur- och kulturmiljöer, uppmuntra till turism, trygga matproduktionen och den viktiga skogsnäringen, och bidra till lokal energiproduktion. Men det räcker inte att politiker pratar om de viktiga gröna näringarna - man får faktiskt också stå upp för dessa och ge dem förutsättningar i stället för att svenska lagar, regler och myndigheter ständigt ständigt kör nya käppar i hjulen.
Börjar även Miljöpartiet tvivla på klimathotet?
2015-08-24
Frågan är befogad. Hur ska man annars kunna förklara att MP ställer sig bakom en ännu större skattehöjning på biodrivmedel än den man föreslog före sommaren? Om klimathotet verkligen var en så central fråga för MP skulle man självklart aldrig ha gått med på att höja skatten på just biodrivmedel. Varje annan skattehöjning hade då varit mer lämplig.
När till och med MP säger en sak och gör en annan i klimatdebatten är det kanske inte så konstigt om vi skeptiker känner oss ännu mer osäkra kring hur stor människans klimatpåverkan verkligen är?
Sveriges nettoutslägg av CO2 är redan noll - tack vare skogen
2015-08-09
Kungliga Vetenskapsakademiens tunga och ofta citerade Energiutskott presenterade i februari i år en mycket intressant rapport, Den svenska skogen, energin och koldioxiden som visar att den svenska skogens tillväxt gör att de svenska fossila koldioxidutsläppen i princip är fullt kompenserade. De svenska nettoutsläppen är "i det närmaste försumbara" enligt KVA:a energiutskott.
I rapporten finns en mängd intressanta fakta, exempelvis att energivärdet av den årliga tillväxten av skogsbiomassa ligger ungefär på samma nivåer som Norges nuvarande oljeproduktion. Men till skillnad från Norge som inom några decennier beräknas halvera sin oljeproduktion kommer den svenska skogen fortsätta att växa.
KVA:s Energiutskott konstaterar också att under 2010 motsvarade den sammanlagda skogsbiomassatillväxten 425 terrawattimmar, vilket är av samma storleksordning som den årliga svenska energianvändningen.
Mest intressant är kanske Energiutskottes uppgift om att skogens kolupptag gör att Sverige "inte torde ha några nettoutsläpp av koldioxid". Det borde leda till eftertanke när politiker och klimatalarmister kräver "krafttag" och "skattehöjningar" för att minska de svenska koldioxidutsläppen. De är alltså redan noll. Lite märkligt är det att inga media såvitt jag vet uppmärksammat denna rapport. Vi svenskar kanske inte behöver späka oss ytterligare för att vara bäst i klassen?
Vilka finns då i KVA:s Energiutskott? Jo, 17 namnkunniga professorer (bland dem Lennart Bengtsson som ofta förekommer i klimatdebatten), två Tekn.dr och en Fil.dr. Ett ganska namnkunnigt sällskap.
Kanske var förändringen av kartan lite förhastad?
2015-08-09
I går fanns denna artikel i GT/Expressen:
Den 20 juli fanns å andra sidan denna nyhet på TextTV och i de flesta större dagstidningar:
Man kan ju inte låta bli att fundera över om förändringen av kartan var lite förhastad?
Rekordstor isutbredning runt Antarktis senaste vintern
2015-07-13
Varje gång jag luftar min kritiska inställning till i mitt tycke överdrivna klimatlarm får jag ett antal påhopp från klimatalarmister som försöker förminska både mig själv och mina källor. Så även denna gång. Bland annat från personer som tvärsäkert påstår att "isen ju smälter i snabb takt runt våra poler" och att vi ju "har har rekordlite is runt både Nordpolen och Sydpolen". Jag tog därför fram denna artikel från Nasa om vinterisens utbredning förra året. Det var nämligen den största isutbredning som uppmätts sedan satellitmätningarna började i slutet av 1970-talet. Det har med andra ord inte varit så mycket is runt Antarktis på 35 år.
Hur är det då runt Nordpolen? Ja, hur den omtalade sommarisens utbredning kommer att se ut under sitt minimum i slutet av denna sommar får vi avvakta och se. Men på denna interaktiva sida hos NSIDC kan man själv jämföra isutbredningen runt såväl Antarktis som Arktis under olika år med genomsnittet. Årets isutbredning runt Arktis var ovanligt liten under vintern, periodvis under standardavvikelsen för de senaste 30 åren, medan sommarisen faktiskt hittills är betydligt mer utbredd än de senaste åren. Man kan också se hur Nasas bild av insen runt Antarktis bekräftas, 2015 års kurva ligger över samtliga övriga år i figuren.
Man kan alltså konstatera att samtidigt som isutbredningen runt Arktis ligger under genomsnittet för de senaste 30 åren så var isutbredningen runt Antarktis rekordstor den senaste vintern.
Är jorden på väg mot en ny mini-istid redan i närtid?
2015-07-12
Varmare klimat - eller kanske en ny "liten" istid? Inte vet man vad man ska tro när man läser artikelarna i Dagens Nyheter eller i Expressen (klicka på bilden nedan) och i flera andra sevsnka medier. DN-artikeln hänvisar även till en motsvarande artikel i brittiska The Independent.
Av artiklarna framgår att forskare menar att vi med 97% säkerhet (!) går mot en kallare period i närtid på grund av minskad solaktivitet. Forskarna, som arbetar på The Met Office, Storbritanniens motsvarighet till SMHI, har genom en ny och mer exakt analysmodell klarat av att förutsäga solens cykler bättre än vad de har kunnat göra tidigare. Enligt modellen kommer solens aktivitet att minska med 60 procent mellan 2030 och 2040. Förra gången detta hände drabbades vi av "den lilla istiden" mellan 1645 och 1715. Om historien upprepar sig återstår att se.
Solforskaren Pål Brekke vid Norskt rymdcenter i Oslo har svårt att säga hur stor risk det är för en ny miniistid. Däremot tycker han att framtiden är intressant, eftersom det kan ge tydligare svar på hur stor inverkan solen har på klimatet jämfört med växthusutvecklingen. "Det ska bli intressant att se vem som vinner" säger han.
En sak är i vart fall uppenbar - forskarna är definitivt inte överens vare sig om hur jordens framtida klimat kommer att utvecklas, eller vilka faktorer som är mest betydelsefulla för klimatets förändringar, solaktiviteten eller växthusgaserna. Den som hävdar total enighet i forskarvärlden har helt enkelt fel.
Nobelpristagare i fysik avfärdar hotet från global uppvärmning
2015-07-09
Ivar Giaever är en norsk-amerikansk fysiker och nobelpristagare i fysik. Han är bland annat ledamot av American Physical Society och utländsk ledamot av den Kungliga Svenska Ingenjörsvetenskapsakademien.
Av en rykande färsk artikel i Fox news framgår att Ivar Giaever avfärdar hotet från den påstådda globala uppvärmningen. “I would say that basically global warming is a non-problem”.
Giaever anser också att teorierna om global uppvärmning har blivit en religion som inte får diskuteras, ungefär som katolska kyrkan... “Global warming really has become a new religion,” Giaever said. “Because you cannot discuss it. It’s not proper. It is like the Catholic Church.”
Uttalandet är intressant eftersom det emellanåt påstås att forskarvärlden är helt enig i klimatfrågan. Detta är ett exempel av många på att så inte är fallet.
Jag ställer finansministern mot väggen om bensinskattehöjningen
2015-06-22
I dag har jag en interpellationsdebatt med finansminister Magdalena Andersson om bensinskattehöjningen. Den är mycket värre än man först låtsades eftersom det inte är en engångshöjning utan en årlig indexhöjning som kommer att driva upp bensinpriset mycket kraftigt de kommande åren (se figuren nedan). Dessutom är det en ren osanning att skattehöjningen har en miljöstyrande effekt, eftersom skatten på biodrivmedel höjs lika mycket. Den enda korrekta förklaringen är att den dramatiska bensinskattehöjningen behövs för att finansiera alla de höjda ersättningar och bidrag som regeringen utlovat. Mer om detta i eftermiddagens debatt som troligen sänds direkt i SVT 24.
Just nu 300 procent mer snö än normalt i de svenska fjällen
2015-06-21
"Klimatrexperterna" har det lite motigt ibland. Verkligheten vill helt enkelt inte följa prognoserna. Då tvingas man ändra sina prognoser retroaktivt och förklara varför det inte blir som man tidigare sagt. Här ett aktuellt exempel när det gäller snötillgången i Sverige. Min fråga är hur "klimatexperterna ska ha det? Kommer det att bli mer eller mindre snö? Prognoserna har nämligen varierat över åren...liksom verkligheten.
2006
Fram till för några år sedan hotade man nämligen just med att det skulle bli helt snöfria vintrar i stora delar av Sverige i en nära framtid, där skidanläggningarna tvingas stänga inom bara några decennier och att det sista Vasaloppet snart är kört. Ett belysande medieklipp är detta från Expressen den 5 december 2006
Då var TV-meteorologen och klimatdebattören Pär Holmgren, som även sitter med i SMHI:s insynsråd, helt övertygad om att Vasaloppet inte skulle kunna köras mer från år 2022, och att snögränsen stadigt skulle flytta norrut på grund av klimatförändringarna.
2013
När vi sedan fick 3-4 kalla vintrar i rad (2010-13) med mycket stora snömängder i södra delen av landet bytte "klimatexperterna" plötsligt fot. De stora snömängderna var nu tvärtom ett bevis på klimatförändringarna. Och vi kunde förvänta oss mer snö i framtiden.
Ett belysande exempel på denna helomvändning berättade jag om på bloggen den 17 mars 2013, där jag också presenterade dessa nyhetsklipp i Aftonbladet.
I artikeln berättade man varför vi nu skulle tänka helt om. De tidigare larmen för några år sedan om att de svenska vintrarna snart skulle vara förbi och att vi redan 2020 skulle få allt fler gröna vintrar gällde inte längre. Nu var det i stället framtida iskyla som gällde! Det förklarades av amerikanska forskare med att luftströmmar förändras och saktas ned av smältande isar vilket ger mer långvariga köldperioder på vintern. "Teorin är vettig", sade Heiner Körnich, forskningschef på SMHI i Norrköping i artikeln, och konstaterade att det var en paradox att klimatförändringarna skulle göra vintrarna i Europa kallare i framtiden.
Jag skrev lite sarkastiskt på bloggen då, i mars förra året, att jag undrade vad "klimatexperterna" skulle ta sig till om det återigen skulle komma en mild och snöfattig vinter? Skulle man byta fot igen då?
Och visst skulle man det!
2014
Efter den i stort sett snöfria vintern 2013/14 i södra delen av landet var man nu tillbaka på ruta ett. Nu var det mindre snö i framtiden som gällde på nytt. Det hävdades till exempel av en av de mest citerade "klimatexperterna", Markku Rummukainen, även han på SMHI, i en artikel i GT den 5 januari. "I södra Sverige blir det allt mer sällan att man får snö på vintern. I norra Sverige kommer man även fortsättningsvis få vintersnö men den stannar kortare tid, vintrarna kommer inte bli lika långa. De mildare vintrarna kan märkas genom att gränsen för var man får varaktig vintersnö har flyttats allt längre norrut i Sverige de senaste åren. - Det är en förändring över tid. En uppvärmning på en grad motsvarar så där en 10-20 mils förflyttning norrut i våra trakter och 100-150 meter uppåt på fjällen. Hur snabbt och mycket det i verkligheten blir beror på de globala utsläppen", säger alltså Markku Rummukainen, klimatexpert vid SMHI.
2015
Enligt SMHI var det mindre snö än vanligt i södra Sverige, samtidigt som vintern 2014/15 blev den snörikaste på mycket länge i stora delar av norra Sverige. Luleås snörekord från 1966 slogs exempelvis den 3 februari. Då uppmättes ett snödjup på 113 centimeter flygplatsen i Kallax och det innebär att det 49 år gamla rekordet på 111 centimeter överträffades. I stora delar av norra Sverige var det enligt SMHI den snörikaste vintern på 15 år, och snörekordet slogs på flera platser. På denna sida finns dramatiska bilder från snöröjning i början av maj på Stekenjokksvägen med rekordmycket snö, upp till sex meter.
Just nu under midsommarhelgen är det 300 procent mer snö i Västerbottens- och Norrbottensfjällen än normalt rapporterar Svt Nyheter som hänvisar till SMHI. Vintersäsongen är betydligt längre än normalt. Det extremt tjocka snötäcket skapar nu problem för fjällvandrarna.
2006, efter en rad milda vintrar, förutspådde SMHI:s experter att snön skulle försvinna redan inom 20 år. 2013, efter tre kalla och snörika vintrar bytte man fot och varnade för att klimatförändringarna i stället skulle medföra kallare och snörikare vintrar i vår del av Europa. Och 2014 var man, efter en mild december, tillbaka på ruta ett igen och förutspådde att snön ska försvinna. Och den senaste vintern blev då i stället den snörikaste på länge i norra Sverige.
Hur ska man kunna lite på prognosmakarna när de hela tiden i efterhand tvingas förklara varför prognoserna inte stämmer med det verkliga utfallet? Tänk om det helt enkelt är så att kalla och varma vintrar kommer och går, att mängden snö naturligt varierar mellan åren och att både temperaturer och snömängder dessutom kan ha mycket stora lokala variationer? Och tänk om dessa naturliga variationer rentav är så stora att de väger tyngre än de påstådda klimatförändringarna?
Är jag en "klimatförnekare"?
2015-06-02
Efter mitt förra blogginlägg gick Lorentz Tovatt, språkrör för Grön Ungdom, i taket och visade sin (och Grön Ungdoms?) syn på yttrandefrihet. Så här skrev han på twitter:
Ett ganska ovärdigt angrepp på en riksdagsledamot från en företrädare för ett politiskt ungdomsförbund. Men det är inte första gången jag kallas "klimatförnekare", "foliehatt" eller andra mindre smickrande tillmälen. Ofta är det just Miljöpartister som använder denna debatteknik.
Är jag då en "klimatförnekare"? Själva ordet är ju en omöjlighet i sig. Man kan ju inte "förneka klimatet". Och självklart inte heller att klimatet förändras. Däremot kan man, vilket jag gör, ifrågasätta om de av människan orsakade klimatförändringarna verkligen är så dramatiska och hotfulla som vissa hävdar. Själv är jag helt övertygad om att de naturliga klimatförändringarna över tid är avsevärt mer dramatiska än de människan bidrar med.
Min slutsats är densamma som jag påpekat många gånger tidigare. Klimathotet får inte användas som intäkt för att driva igenom en totalitär klimatpolitik där bekämpning av koldioxidutsläppen överordnas alla andra samhällsfrågor. Klimathotet får inte heller användas som intäkt för att föra politiken i socialistisk riktning för angrepp mot frihet, välfärd, tillväxt och ekonomisk utveckling. Denna önskan är så stark, inte minst hos MP och V, men måste bekämpas. Inte heller får jakten på koldioxidutsläpp medföra att andra viktiga miljöfrågor och utvecklingsfrågor tvingas stå tillbaka.
Vi ska sträva efter en god miljö, hushålla med våra resurser och vår planet, värna hotade arter och naturmiljöer, utveckla en trygg och gärna förnybar framtida energiförsörjning och verka för en hållbar och hälsofrämjande ekonomisk utveckling både i Sverige och i fattigare länder. Allt detta kan man självklart arbeta för även om man inte tror att koldioxidutsläppen är det största hotet mot mänskligheten. Faktum är att det snarare bör bli lättare att nå dessa mål om man inte lägger allt fokus och alla resurser på att bekämpa koldioxidutsläpp.
Ologiska resonemang av klimataktivisterna på DN Debatt
2015-06-02
I går fanns denna debattartikel på DN Debatt där ett antal klimataktivister kräver att svenska koldioxidutsläpp ska beräknas på ett nytt sätt. Man menar att det inte räcker att mäta de utsläpp som orsakas inom Sverige, utan att även utsläppen som orsakas av importerade varor bör räknas med.
Resonemanget är inte nytt. Men alldeles bortsett från frågan om koldioxidutsläppen är det stora hotet mot mänskligheten eller inte (vilket jag som bekant inte tror de är) så är själva resonemanget totalt ologiskt.
Sverige är en stor exportnation. Vi exporterar mycket mer än vi importerar. En stor del av vår exportindustri är dessutom mycket energiintensiv (skogsindustri, pappersindustri, stålindustri, fordonsindustri, kemiindustri osv) och medför naturligtvis en hel del koldioxidutsläpp. Om man ska mäta koldioxidutsläpp efter konsumtionen inom landet ska i så fall alla utsläpp som orsakas vid tillverkning av produkter som exporteras räknas bort. Det borde i så fall rimligen leda till att svenska folkets andel av jordens samlade koldioxidutsläpp minskar ännu mera från den redan blygsamma andel vi har idag.
Men så tänker inte klimataktivisterna i artikeln. Tvärtom verkar de mena att Sverige ska ta ansvar för allting samtidigt: "Sverige måste ta ansvar för alla utsläpp vi har rådighet över. De som sker i Sverige, de som vår konsumtion orsakar globalt och de som vi har ägarinflytande över." Vilka konsekvenser det skulle få för svensk samhällsekonomi nämner de av förståeliga skäl inte. För dessa aktivister är det viktigaste att använda det påstådda klimathotet för att driva en agenda där konsumtion är något fult och där tillväxt ska bekämpas med alla medel. Man driver samtidigt på för att vi ska importera mindre konsumtionsprodukter och flyga mindre till avlägsna länder och turistmål. Detta innebär i sin tur ett dråpslag mot utvecklingen i många fattiga länder, där just varuexport och turistinkomster är vägen upp ur fattigdom. Turismen hjälper för övrigt också till att bevara utrotningshotade djur och naturmiljöer i stora delar av Afrika. En oerhört viktig miljöfråga som ofta prioriteras bort genom ensidigt fokus på koldioxidbekämpning. Klimataktivisternas agenda leder till lägre välfärd och tillväxt i Sverige, bestående fattigdom i utvecklingsländerna, och till sämre förutsättningar för hotade djur och naturmiljöer.
Vi måste kraftfullt ifrågasätta dessa människor som styrs av sin enögda kamp mot koldioxiden innan det är för sent!
"Gynsamma klimatförändringar" bidrar till en grönare jord
2015-05-18
Tidningen "Forskning & Framsteg" berättar att ett internationellt forskarteam har lyckats beräkna den totala vikten av alla landväxter och även studerat hur växternas biomassa har förändrats under de senaste 20 åren. Forskarnas beräkningar är baserade på data från satelliter som mäter de mikrovågor som strålar ut från jordskorpan. En del av dessa mikrovågor absorberas av växterna och detta har forskarna utnyttjat i sina analyser: ju mindre mängd mikrovågor som strålar ut från ett landområde, desto mer växtmassa finns det där.
Analyserna visar att det fanns ungefär 362 miljarder ton landväxter vid millennieskiftet. Under perioden 1993–2002 minskade den totala växtbiomassan. Det berodde till stor del på skövling av tropisk regnskog. Men från 2003 och framåt har den totala växtmängden ökat med cirka 0,4 miljarder ton per år. Orsaken är både minskad avveckning av regnskog, skogplanteringsprojekt, ökad nederbörd i vissa områden och andra "gynnsamma klimatförändringar" enligt artikeln.
Man konstaterar också att när jorden blir grönare ökar det totala upptaget av koldioxid. Det kan i sin tur bidra till en uppbromsning av den pågående globala uppvärmningen. Med andra ord, när koldioxidhalten ökar så bidrar det till ökad växlighet - som därmed tar upp mer koldioxid. Naturens förmåga att reglera och stabilisera underskattas ofta.
Allt detta visar hur svårt det är att med enbart matematiska modeller och datormodeller förutspå såväl koldioxidhalt som globala temperaturer på jorden långt fram i tiden. Systemen är oerhört komplexa.
Uppgifterna i artikeln är för övrigt ganska självklara. Inom växthusnäringen är det ett välkänt faktum att tillförsel av koldioxid (CO2-gödsling) höjer skörden på exempelvis tomat och gurka. Enligt Hushållningssällskapet är det allmänt vedertaget är att en höjning av koldioxidhalten från cirka 375 ppm som är den nuvarande koncentrationen i luften till 700 – 1 200 ppm kan öka tillväxten med så mycket som 10-30%. Inte konstigt alls då om samma effekt uppnås ute i naturen. Artikelns uppgifter ligger också i linje med det jag berättat tidigare - satellitbilder visar tydligt att exempelvis Saharaöknen krymper och att Afrikas savanner blir grönare i takt med att koldioxidhalten ökar. Påståendet att globala uppvärmning skulle ha orsakat torka som utökar öknarna stämmer faktiskt inte med verkligheten. I de fall vissa öknar breder ut sig och vattendrag sinar beror det oftast på att man leder bort grundvatten, eller skövlar skogsområden som orsakar erosion, förstör förmågan att bromsa sandstormar och gör att marken inte längre kan binda den nederbörd som faller. Det är därför mycket välkommet att skövlingen av regnskogar faktiskt har minskat.
Min tolfte interpellation till finansministern
2015-05-13
I går lämnade jag in min tolfte interpellation till finansminister Magdalena Andersson. Denna gång om det brutna vallöftet om höjd bensinskatt, och inte minst den märkliga argumentationen att "bensinpriset ändå gått ned så mycket". Nu har det ju gått upp igen. Vad tänker finansministern göra om det stiger ytterligare? Debatten lär bli framåt sommaren.
Earth Hour gick närmast spårlöst förbi
2015-03-31
Intresset för spektaklet Earth Hour minskar för varje år. I år slutade även min hemkommun Mark att delta. Och igår kom denna nyhet på SVT (samt på texttv enligt nedan) som visar att elförbrukningen inte förändrades överhuvudtaget under Earth Hour. Kanske har svenska folket för gott tröttnat på klimathotsextremisterna på vänsterkanten som använder "klimathotet" som ett vapen för att genomdriva såväl kraftiga skattehöjningar som minskad frihet för människor. Vem vill stödja det?
Vi i Sverige är bortskämda med vår säkra och miljövänliga el. Andra har det inte lika väl förspänt. Tecknaren Kalle Strokirk gjorde en särskild bild till mig inför Earth Hour 2013, och den håller än.
Klimatförändringar orsakade knappast orkanen på Vanuatu
2015-03-23
Politiska ledare på öar i Stilla Havet försöker ofta använda klimathotet som medel för att få ekonomiskt stöd från resten av världen. Det handlar om allt från hot om kraftigt stigande havsnivåer (som än så länge inte verkar kunna bekräftas av de mätningar som görs) till orkaner och skyfall. Ytterst sällan finns det dock någon forskare eller expert som bekräftar en vetenskapligt belagd koppling mellan oväder och klimatförändringar. Inte ens FN:s klimatpanel IPCC påstår lägre detta.
Ett exempel är nedanstående nyhetsartikel i Sydsvenskan i fredags som slår hål på påståendet att orkanen över Vanuatu skulle ha med klimatförändringar att göra. Att det samtidigt är en ofattbar katastrof för människorna på ö-gruppen som drabbats är en helt annan sak.
Orkanerna har inte blivit fler
Den enorma förödelsen i Vanuatu efter orkanen Pams framfart har av många skyllts på klimatförändringarna. Men påståendet är tveksamt. Det finns inga tydliga vetenskapliga belägg för att antalet orkaner i Stilla havet, eller i andra områden, har ökat eller blivit mer destruktiva.
En blick på den tillgängliga statistiken över orkanfrekvensen i de varma haven på jorden mellan 1970 och 2010 talar ett tydligt språk. Ovädren kommer och går, men något specifikt mönster går inte urskilja.
FN:s klimatpanel (IPCC) slog i sin senaste rapport från 2013 fast att det inte går att utläsa någon trend i antalet tropiska orkaner per år. "Den långsiktiga utvecklingen tros handla om att det totala antalet orkaner inte förändras. Det finns tecken på att det blir fler orkaner av den värsta sorten, men konfidensgraden är ganska låg" säger Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet. Han påpekar också att det inte är möjligt att koppla samman ett enskilt oväder med klimatförändringarna. "Det är vetenskapligt omöjligt att säga något sådant med bestämdhet".
Trots detta anser många att ovädren i huvudsak beror på den pågående temperaturhöjningen. När Vanuatus president Baldwin Lonsdale bad om akut hjälp dagen efter att Pam dragit fram över landet talade han om den globala uppvärmningen som en huvudorsak till katastrofen. Samma koppling gjordes i november 2013 när orkanen Haiyan drog fram över Filippinerna.
Många har också pekat på att de ekonomiska skadorna på grund av tropiska oväder har ökat dramatiskt de senaste decennierna. Detta är ett slående faktum. Men de flesta vetenskapliga studier antyder att orsaken är en helt annan än att ovädren skulle ha blivit fler och häftigare. I en granskning som publicerats i Journal of Climate blir slutsatsen att det hela i huvudsak är en effekt av samhälleliga förändringar.
Befolkningen i de flesta länder har ökat kraftigt, och en stor förflyttning inom länderna har ägt rum som inneburit att många fler människor nu bor i kustnära områden där de är mer utsatta för orkaner. Förskjutningen av människor, välstånd och ekonomisk aktivitet har också lett till en omfattande bebyggelse, som ofta är undermålig, vid kusterna — vilket självfallet ökar de ekonomiska skadorna om en orkan drar in över landet.
Dags att krympa människorna för att "rädda klimatet"?
2015-02-21
Bör man med hjälp av genteknik krympa människorna och manipulera dem så de inte vill äta kött? Det låter som ett dåligt skämt - men det är faktiskt ett ytterst seriöst förslag. I en rapport som publicerats i tidskriften Ethics, Policy & Environment argumenterar att man starkt bör överväga att medicinera hela befolkningen för att göra dem mer miljömedvetna, rapporten föreslår även att spädbarn ska genetiskt modifieras så att de blir mindre i syfte att minska deras ”koldioxidavtryck”.
I en intervju i tidningen The Atlantic argumenterar huvudförfattaren till rapporten, Matthew Liao, för att människor måste genomgå biomedicinska förändringar för att man effektivt ska kunna bekämpa klimatförändringarna. Liao menar att koldioxidskatter inte kommer att räcka för att minska utsläppen av koldioxid, han föreslår i stället andra metoder. Som att farmakologiskt framkalla intolerans mot kött. Människor ska ges droger som orsakar illamående av kött, eller tvingas bära plåster som stimulerar immunsystemet att bekämpa proteiner från kött.
Liao föreslår vidare att en politik liknande Kinas ettbarnspolitik där föräldrar får välja mellan att få ett stort barn, två mellanstora eller tre små barn. Detta uppnås genom genetiska manipulationer för att påverka barnets längd vid födseln. Liao säger även att man kan på droga folk i att syfte att förändra deras känslor så att de ger mer pengar till organisationer som driver tesen att människan skapar en stor uppvärmning genom sitt utsläpp av koldioxid.
Visst låter det som science fiction, men det finns tyvärr alltför många extermister i klimatdebatten för att man ska kunna känna sig helt lugn.
Hoppas klimatprognoserna är bättre än väderprognoserna...
2015-01-27
I går gick varningarna ut i delstaterna på USA:s nordostkust och i New York. Den kommande snöstormen skulle ge upp till en meter snö och drabba miljoner människor på den amerikanska östkusten. Bland annat gick New Yorks-borgmästare Bill de Blasio ut och varnade stadens invånare att förbereda sig för det ”extrema vädret” och vara ”beredda på någonting värre än vad vi någonsin varit med om förut”. Stormen medförde över 6000 inställda flyg från New Yorks flygplatser, stängda skolor och arbetsplatser, bilkörning förbjöds i hela New York och nödläge utlystes i fem delstater på USA:s nordostkust.
Prognosen var, för att uttrycka sig försiktigt, sådär. Extremovädret uteblev, och det kom bara någon knapp decimeter snö. I dag har de ansvariga meteorologerna tvingats gå ut och be om ursäkt för att man totalt missbedömde väderprognosen.
Meteorologerna med alla sina datorer och datormodeller kunde alltså inte ens förutse något dygn i förväg om det skulle bli en extrem snöstorm eller inte. Samtidigt påstår klimatforskarna med stöd av andra datormodeller att man kan förutsäga temperaturer och effekter av klimatförändringar 100 år fram i tiden.
Och på samma sätt som de felaktiga larmen för snöstormen i New York med omnejd orsakat enorma samhällskostnader riskerar teorierna om klimathotet att medföra beslut om mångfalt större samhällskostnader utan att någon kan säga om det gör någon nytta överhuvudtaget eller om klimatförändringar ens går att stoppa med mänskliga åtgärder.
Är det möjligen dags för lite eftertanke?
50-40-30-40-27-30.....vad sa han egentligen, statsminister Löfvén?
2014-10-26
Statsminister Stefan Löfvéns första framträdande i EU-nämnden gick ju sådär. Denna film från Youtube har redan haft 104.000 tittare, och den erbjuder tittarna ett gott skratt. Men skrattet fastnar i halsen när man inser att det faktiskt är Sveriges statsminister som framträder....
Efter denna obegripliga diskussion körde EU-nämnden över Socialdemokraterna och Miljöpartiet och bestämde i stället att Stefan Löfven (S) skulle driva Alliansens gamla linje i EU. En linje som det i vart fall gick att förstå.
Al Gore hade fel - somarisen runt Nordpolen försvann inte
2014-10-25
För sju år sedan hävdade forskaren Wieslaw Maslowski i en artikel publicerad av BBC att de dåvarande prognoserna hade underskattat hur snabbt den arktiska isen smälte. Han och hans kolleger hade analyserat data från 1979 till 2004 och kommit fram till att Arktis skulle vara isfritt redan sommaren 2013. Wieslaw Maslowski ansåg att andra forskare hade en orealistisk uppfattning om isens avsmältningshastighet, och artikelförfattaren – BBC:s vetenskapsreporter Jonathan Amos – menade att isen verkligen smälte snabbare än i de tidigare prognoserna.
Al Gore, USA:s tidigare vicepresident och känd klimatalarmist, varnade i filmen "En obekväm sanning" för dramatiska klimatförändringar inom en nära framtid. Bland annat förutspådde han under FN:s klimatkonferens i december 2009 att det var "75% risk för att hela Nordpolen skulle vara isfri sommartid redan inom fem til sju år", dvs någon gång 2014-2016. Han upprepade hotet om att Arktis skulle vara isfritt inom sju år då han mottog Nobels fredspris år 2007 tillsammans med IPCC.
Hur ser det då ut i verkligheten? Det mest ansedda centret för kartläggning av isar och istjocklek runt Nordpolen är NSIDC, National Snow and Ice Data Center, University of Colorado, USA. Redovisning av isläget görs även av DMI, Danmarks Meteorologiska Institut. DMI:s senaste siffror (utbredning av minst 30% koncentration av havsis) visas nedan. Den tjocka svarta linjen är mätdata för hela året 2014. Övriga linjer är för övriga år från 2005 och framåt. På NSIDC:s hemsida finns liknande grafer, och där kan man själv interaktivt jämföra isläget för olika år och få siffrorna redovisade i en snygg graf. Jämför exempelvis åren 2007 och 2012 som hade minst utbredning av sommaris, eller 1980 som var ett rekordår med genomsnittet.
Sommarisens utbredning i år är alltså bland de mer omfattande det senaste decenniet, samtidigt som isen är tjockare i år än de senaste åren. Isutbredningen ligger nu inom standardavvikelsen för åren 1981-2010 som brukar användas som referens. I sammanhanget kan det vara värt att också känna till att istjockleken och isutbredningen runt Sydpolen samtidigt legat på historiskt sett mycket höga nivåer de senaste åren. Både på Nordpolen och Sydpolen växer alltså isarna.
Man kan lätt konstatera att det är väldigt svårt att förutspå klimat och isutbredning. Läget varierar kraftigt mellan åren, beroende på vindar, strömmar och temperatur. Att istäcket långsamt krymper på Arktis kan mycket väl stämma även om den kortsiktiga trenden just nu är den motsatta. Men Al Gore hade uppenbarligen helt fel i sina domedagsprognoser.
Kritiskt tänkande är visst bara tillåtet i vissa frågor
2014-10-21
De flesta hyllar kritiskt tänkande, fri debatt och yttrandefrihet. Men det gäller inte alla frågor. Klimatfrågan exempelvis får man inte diskutera utan att snabbt beskyllas av de "rätttroende" för att vara "klimatförnekare".
Den 8 september publicerades denna artikel på Sydsvenskans kultursida. Man påstår att "klimatskepticismen frodas på högerkanten". I artikeln kan man läsa om hur Sverigedemokraterna påstås gå i spetsen när det gäller skepsis mot den rådande klimathysterin. Självklart var det ett inlägg i valdebatten.
Även jag själv och ett antal tidigare riksdagsledamöter från Moderaterna och Kristdemokraterna får oss en släng av sleven. Bland annat påstås att vi skulle ha "bjudit in till ett riksdagsseminiarum med klimatskeptiker" 2010. Nu var det förståss så att det seminarium vi anordnade hade fyra tunga föredragshållare, två från vardera lägret. Syftet var att låta dessa argumentera för sin syn på saken och bemöta varandras argument. Så tycker jag det är självklart att arbeta som folkvald politiker.
Jag medger gärna att jag fortfarande, efter åtta års engagemang, resor och möten med otaliga forskare och experter, inte blivit övertygad om vare sig koldioxidens avgörande roll för den "globala uppvärmningen" eller fått något bevis för att forskarna i princip skulle vara "eniga" om detta. Tvärtom blir jag allt mer osäker ju mer jag gräver i frågan. Idag finns allt fler starka röster som varnar för att sambanden inte alls är så självklara som det ofta påstås från media och politiken. Jag tycker därför det finns all anledning att vara ödmjuk i frågan. Samtidigt står jag bakom Alliansens politik med satsning på nya energikällor och utfasning av kol- och oljeberoende. Men jag tillåter mig faktiskt att tvivla på att det i någon väsentlig omfattning kommer att påverka de framtida globala klimatförändringarna.
Jag kommer även fortsättningsvis att vara en röst mot meningslösa satsningar på koldioxidlagring eller extrema skattehöjningar på energi eller transporter som skadar svensk ekonomi. För mig går ekonomisk tillväxt och satsningar på miljö och energi hand i hand. Vänstersidans krav på att Sverige ska gå före och genomföra en politik som skadar företagande, jobb och livet på landsbygden tar jag kraftfullt avstånd ifrån. Inte ens om Sverige skulle avveckla hela sin energiförbrukning skulle nämligen de globala koldioxidutsläppen minskas så mycket att det ens skulle gå att mäta!
Om min inställning kallas klimatskepticism får det väl vara så. Jag kallar det realism. Lite tramsigt förresten att tala om "klimatskepticism". Det är väl ingen som är skeptisk till att vi har ett klimat? Eller att det ständigt förändrats genom århundradena och årtusendena?
Miljöpartister som inte lever som de lär
2014-10-09
Den gångna veckan har Åsa Romson, språkrör för Miljöpartiet, miljöminister och vice statsminister, råkat i blåsväder. Orsaken är att hon blivit påkommen med att dels måla sin husbåt med förbjuden giftig bottenfärg, dels att hon släppt ut "gråvatten", dvs dusch och diskvatten från båten rakt ut i havet, samt att hon värmer upp båten med en oljepanna. Det påstås också att det finns bildbevis på att hon använt skattebefriad "grön" diesel som drivmedel till båten, vilket i så fall är ett brott. Hon förnekar dock detta med dieseln, men har samtidigt väldigt svårt att förklara varför dieseln är grön i den bränsletank som hon eller någon annan av båtägarna själv fotograferat (!) och lagt ut på nätet. Hon medger dock de övriga misstagen.
Jag är den första att tycka att det är förlåtligt att råka välja fel färg till båten, eller att det kanske inte är hela världen att släppa ut diskvattnet i havet. Samma sak att en oljepanna inte är hela världen. Jag skulle till och med kunna tycka att det är förlåtligt att råka tanka fel diesel i båten. Högst mänskligt.
Problemet är att Åsa Romson och hennes parti säger sig vilja ta krafttag mot giftiga färger, att man hävdar att utsläpp av gråvatten bidrar till övergödningen av havet och att fossila bränslen som olja enligt MP inte ska användas. Miljöpartiet med Romson i spetsen vill straffbeskatta och förbjuda och försvåra för både båtägare, bilägare, jordbruk, skogsbruk och transportnäring. Åsa Romson har dessutom doktorerat i miljörätt och borde därmed ha kunskaper som ligger långt över en normal båtägares i dessa frågor. När hon trots all denna kunskap och sin radikala politiska linje själv gör saker som hon vill förbjuda för andra, det är då trovärdighetsproblemet uppkommer.
Det är samma sak när hon som miljöminister tar regeringsplanet från Bromma, samtidigt som hon vill förbjuda eller straffbeskatta flyget för oss andra och dessutom vill lägga ned Bromma flygplats. Det är lite som när förra MP-språkröret Peter Eriksson förespråkade straffskatt på stora SUV-ar, men sedan själv visade sig köra med en stor SUV. Eller när det visade sig vid en granskning i media att Miljöpartisterna verkligen inte var några föredömen när det gäller miljöbilar. Eller när en miljöpartistisk riksdagsledamot blev påkommen av media att ta taxi (!) från Riksdagen till Arlanda i stort sett varje vecka, medan vi andra tog tåget till flygplatsen, alltså Arlanda Express.
Jag tror Miljöpartisterna kommer att få problem med att ingå i en regering. Media blir nu nästan tvungna att äntligen börja granska miljöpartisterna också (vilket man som bekant knappast gjort tidigare). Jag tror inte Åsa Romsons hyckleri är det sista som kommer att upptäckas av granskande journalister. Kanske är det positivt? Det kanske till och med blir så att miljöpartisterna börjar fundera på om deras radikala förslag och förbudskrav verkligen fungerar i praktiken. I så fall är mycket vunnet för alla oss andra som måste följa alla lagar och regler som Miljöpartiet vill tvinga fram.
Jag ger klart besked om min syn på "klimatpolitiken"
2014-08-14
Jag har fått två extra frågor baserade på SVT:s valkompass. Frågorna är:
1. Koldioxidskatten på bensin bör höjas. Mitt svar: "Håller inte alls med. Skatten är redan fullt tillräckligt hög och det finns goda incitament att byta till bensinsnålare bilar eller miljöbilar. Ännu högre koldioxidskatt på fordonsbränsle skulle slå hårt mot alla som bor och verkar på landsbygden och motverka företagande och arbete."
2. Det är acceptabelt att en åtgärd för att värna om miljön och klimatet sker på bekostnad av ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Mitt svar: "Tenderar att inte hålla med. Självklart måste enskilda miljöåtgärder ibland prioriteras framför ekonomisk tillväxt och fler jobb, och så ser dagens lagstiftning också ut. Men totalt sett är ekonomisk tillväxt och fler jobb helt avgörande för att vi ska ha råd att göra satsningar på en bra miljöpolitik, nya energikällor, miljövänliga fordon och inte minst forskningssatsningar kring miljö och energi. Utan tillväxt finns det inga resurser vare sig för detta eller får något annat. Det största hotet mot miljön är nolltillväxt eller fallande tillväxt - historiska exempel förskräcker, exempelvis i det gamla Östeuropa. Självklart går det att förena ekonomisk tillväxt och en god miljöpolitik. Sverige är faktiskt ett lysande exempel på detta."
Miljöpartiet blir ett allt mer motbjudande parti
2014-08-08
 I dag lade Miljöpartiet ut denna motbjudande bild på sin Facebooksida. En bild från skogsbranden som man kopplar till "klimathotet".
Jag tycker som så många andra att det är rent osmakligt att i politiskt syfte använda en katastrof där människor och djur drabbas hårt, bostäder brinner ned och mångmiljonvärden i skogen förstörs. Innan branden ens är släckt ska försöker man vrida ur varje droppe klimatalarmism ut katastrofen. Man kunde inte ens vänta tills branden var släckt. Att försöka plocka politiska poäng under valrörelsen var viktigare än att visa omdöme och hänsyn till de drabbade. Den hårda kritik Miljöpartiet fått under dagen på sociala medier är mer än välförtjänt.
Även i sak är Miljöpartiet ute och cyklar. Om vi för en stund antar att det är människans koldioxidutsläpp som är den enda orsaken till klimatförändringarna (vilket det som bekant inte är många som anser) är det viktigt att komma ihåg att även om vi skulle stänga ned all verksamhet i Sverige, stänga alla industrier, upphöra med alla transporter och all uppvärmning helt och hållet så skulle de minskade koldioxidutsläppen till följd av detta inte ens märkas globalt. Sverige står nämligen bara för några promille av världens totala utsläpp. Så oavsett vilka beslut svenska politiker tar kommer världens samlade utsläpp inte att påverkas på ett mätbart sätt. Och det gör också att inte ens om man drar så extrema slutsatser som Miljöpartiet och kopplar skogsbranden direkt till klimatförändringarna skulle inte skogsbrandrisken kunna påverkas alls genom beslut i Sveriges riksdag. Det finns också anledning att påminna Miljöpartiet om att det faktiskt inte var klimatförändringar som startade branden utan en skogsmaskin.
Att göra inrikespolitik av skogsbranden och använda den som slagträ i den svenska klimatdebatten är därför inte bara cyniskt och osmakligt utan även oärligt.
Men detta är bara ett exempel i raden på hur Miljöpartiet gjort sig skyldiga till övertramp under skogsbrandkatastrofen. Miljöpartiets ena språkrör, Åsa Romson, använde exempelvis häromdagen även brandkatastrofen för att angripa regeringen, bland annat för bristande resurser vid brandbekämpning. Men Miljöpartiet har verkligen inte verkat för att stärka samhällets resurser mot katastrofer.
För det första motsatte sig Miljöpartiet inköpen av de helikoptrar av modellen Blackhawk som deltar i släcknings- och räddningsarbetet, och bland annat räddade ett antal innestängda civila tidigare i veckan. För det andra vill Miljöpartiet stänga flygplatsen i Västerås. Det är den flygplats som de utländska brandbekämpningsflygplanen har som bas. För det tredje vill Miljöpartiet skära ned kraftigt på det svenska försvaret. Det är samma försvar som just nu bistår räddningsarbetet med både manskap och utrsutning. Miljöpartiet vill ersätta det militära försvaret med annan typ av insatser som bygger på ”medling, förtroendeskapande arbete, avväpning och avmobilisera tidigare stridande, och dels genom att tillsammans med rättvis handel, kulturellt utbyte, utvecklingsbistånd och EU:s arbete för mänskliga rättigheter stärka det breda säkerhetsarbetet." Man kan ju fråga sig om skogsbranden slocknar av sig själv genom medling, förtroendeskapande samtal och kulturellt utbyte? Kanske är det bra med några vattenbombande helikoptrar också?
I sammanhanget är det också värt att påminna om det tal som Åsa Romson höll i Almedalen riktat mot vita medelålders heterosexuella män. Vi (jag är en av dem) anses enligt Miljöpartiet vara roten till i det närmaste allt ont i vårt samhälle. Det finns all anledning att påminna om att just vita medelålders heterosexuella män utgör en stor del av de brandmän, militärer, poliser och frivilliga som just nu riskerar sina liv för att rädda människor, djur och egendom. Kanske är det dags för Åsa Romson att äntligen be om ursäkt?
Miljöpartiet har denna sommar tydligt visat varför de inte är mogna förtroendet att vara med och styra Sverige. Miljöpartiet har blivit ett alltmer motbjudande och populistiskt parti på yttersta vänsterkanten och jag vet att många gamla Miljöpartister sörjer över utvecklingen.
Allt färre "klimatkompenserar"
2014-08-03
Konsumenterna i Europa har blivit mindre villiga att betala för konsumtionens påverkan på klimatet, enligt en rapport från organisationen Ecosystem Marketplace. Den frivilliga klimatkompensationen har minskat med 36 procent på ett år. Av SAS resenärer är det exempelvis bara en procent som klimatkompenserar, rapporterar SVT Nyheter.
Pengarna som betalas för "klimatkompensation" brukar oftast användas till investering i förnyelsebar energi eller för plantering av skog. En orsak till nedgången uppges vara ökad misstro mot att klimatkompensationen ger effekt.
För egen del funderarar jag över om det inte helt enkelt är så att allt fler, både europeiska konsumenter och politiker börjar ifrågasätta överdriven klimatalarmism och följderna av denna, och i stället vill se andra vägar för en effektiv miljöpolitik? Det syns vissa tecken på detta på flera håll. I Australien exempelvis har man just avskaffat den impopulära koldioxidskatten, ett vallöfte från den nya konservativa regeringen som nu uppfyllts. Istället för skatt på utsläpp ska företag i Australien kunna få bidrag för energibesparingsåtgärder och miljösatsningar. Och i Tyskland ifrågasätts alltmer den tyska Energiewende", dvs storsatsningen på alternativa energikällor som har medfört kraftigt stigande elpris för tyska hushåll och företag. Stängningen av tysk kärnkraft ökar samtidigt beroendet av rysk gas vilket medför politiska problem. Det ska bli intressant att se vilket väg Tyskland väljer framöver när det gäller energipolitiken.
För egen del tycker jag det är utmärkt med en bredare diskussion kring miljö och energifrågor. Den ensidiga debatten om koldioxidutsläpp har tyvärr gjort att många andra viktiga miljöfrågor fått stå tillbaka.
Extremvärme och värmerekord i Sjuhärad? Nja...
2014-07-28
Det är med historielöshet är något jag ofta pekat på i olika sammanhang. Inte minst när det gäller påståenden i media om "extrema" eller "unika" händelser. Ofta är de inte alls så unika och extrema som det framställs.
Borås Tidning hade denna bild i tidningen för några dagar sedan. Den visar vilka år som uppvisat de högsta temperaturerna i Borås historia. Endast ett av de sex rekordåren i Borås har inträffat under 2000-talet.
Detta kan vara värt att ha i minnet när en eller annan "klimatexpert" hävdar att de höga temperaturerna de senaste veckorna är ett bevis på de senaste decenniernas klimatförändringar. Är det verkligen en självklar slutsats?
Allt mer ekologiskt i matkassen - utan straffskatter och pekpinnar
2014-07-23
I dag nås vi av nyheten att svenskarna handlar allt mer ekologiskt. SVT:s TextTV meddelar att hittills i år pekar kurvorna uppåt för försäljningen av ekomat. Både Ica och Axfood redovisar tvåsiffriga ökningstal, 43 procent respektive 35 procent. Den kraftiga ökningen gör att organisationen Krav räknar med ett plus på 30 procent för helåret 2014. Det är mer än dubbelt så mycket som förra årets lyft på 13 procent. Enligt Lars Nellmer, vd för Krav, är den enda hotbilden att efterfrågan från konsumenterna är större än tillgången på vissa varor, framför allt för frukt och grönt.
Jag tycker man kan dra två slutsatser av detta. För det första att denna positiva utveckling skett helt utan politiska pekpinnar eller straffskatter. Det är något att tänka på för dem som ivrar för sockerskatt, köttskatt och allt vad det är. Människor klarar att tänka själva och behöver inte politikerna som förmyndare.
Det andra är att eftersom ekologisk och krav-märkt mat ofta kostar lite mer förutsätter en fortsatt positiv utveckling att hushållen har råd att välja. Jobbskatteavdraget har gett en normalinkomsttagare en hel extra månadslön om året att handla för, och en genomsnittspensionär har fått 500-700 kronor mer per månad. Utöver detta har reallöneutvecklingen på arbetsmarknaden varit god under Alliansen. Detta är något att tänka på för dem som vill avskaffa ekonomisk tillväxt (främst Miljöpartiet och FI) eller höja skatterna (vilket gäller såväl S, V, MP och FI). Utan ekonomisk tillväxt och rimligt skattetryck har inte hushållen råd att betala lite extra för att leva mer miljövänligt.
Turismen ska inte begränsas med straffskatter
2014-07-14
I dag kan man läsa nedanstående nyhet på TextTV. Jag är uppriktigt förvånad över den enögda syn på turismen som dessa "forskare" ger prov på. De missar ett antal viktiga saker i sitt ensidiga fokus på koldioxidutsläpp.
De glömmer exempelvis att turismen skapar massor av arbetstillfällen och lyfter människor i fattiga länder ur deras fattigdom. De glömmer att tursimintäkter även bygger upp ländernas skolsystem, hälso- och sjukvård. De glömmer också att turismen hjälper till att bevara utrotninghotade djur i nationalparker i många länder och styr om från jakt på utrotningshotade djur till mer ekologisk turism. De glömmer också att turism skapar kontakt mellan människor och kulturer och även ökar handeln mellan länder.
Är det inte dags att erkänna att det finns andra värden i vårt samhälle än att bara jaga koldioxid?
 
Bilden är från mitt besök i Masajskolan i Ngorongoro i Tanzania 2012. Den skolan hade knappast funnits utan intäkter från turismen.
Är idisslande djur verkligen "klimatbovar"?
2013-04-11
I dag finns denna lilla tänkvärda insändare i Borås Tidning. Tycker den förtjänar att återges. Jag har själv funderat flera gånger på hur man kan påstå att kor och andra idisslare skulle vara "klimatbovar". Precis som det sägs i insändaren så kan väl korna rimligen inte skapa koldioxid av ingenting? De omvandlar kolet i gräset och fodret till koldioxid/metan. Om inte korna äter gräs så vissnar gräset i stället - och då frigörs väl samma mängder kol oavsett? Metanet i sig anses visserligen vara en kraftigare (om än mer kortlivad) växthusgas än koldioxid, men om det ska styra diskussionen borde vi väl rimligen också fundera över alla andra växtätare, inklusive de vilda djuren, som lär vara betydligt fler till antalet än våra kor? Däremot kan givetvis framställning av kraftfoder och konstgödning för foderproduktion medföra utsläpp av koldioxid om man använder fossila bränslen vid produktionen, men då är det ju inte heller korna i sig som är problemet utan foderproduktionen. Det finns nog skäl att tro att även i denna fråga används "klimathotet" emellanåt som argument i andra frågor, till exempel från dem som vill att vi ska sluta äta kött eller mejeriprodukter. Det ska bli intressant att se om det kommer invändningar mot denna insändare.
Debattreplik i Borås Tidning
2013-04-10
En mystisk signatur "Ericson Watch" angrep mig häromdagen i Borås Tidning, främst för att jag har mage att ha synpunkter på klimatforskningen och hur denna presenteras i media. Vem denna anonyma skribent är vet jag inte, men det är ju kul om min åsikter på bloggen marknadsförs i insändare av mina motståndare. I dagens BT ger jag svar på tal.
En av Sveriges främsta klimatforskare tonar ned klimathotet
2013-04-07
Professor Lennart Bengtsson är en av Sveriges mest meriterade och erkända klimatforskare. Bengtssons karriär började 1978 som docent i meteorologi vid Stockholms universitet. Han blev sedan forskningschef vid ECMWF (European Centre for Medium-Range Weather Forecasts) år 1975 och var chef där mellan 1982 och 1991 då han utsågs till chef för Max-Planck-Institut für Meteorologie i Hamburg. Där stannade han tills han fick en professur vid University of Reading år 2001. Han var även chef för jordvetenskaperna vid rymdforskningsinstitutet ISSI, Bern mellan åren 2008–2013 och är sedan förra året medlem av ISSI:s vetenskapliga kommitté. År 2009 blev han ordförande för Nansen Environmental and Remote Sensing Centre, Bergen, Norway och gästprofessor vid Uppsala universitet. I dag är Bengtsson professor vid universitetet i Reading i England. Lennart Bengtsson är idag en av Sveriges mest meriterade och internationellt ansedda klimatforskare, är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin och är ofta dess talesman i klimatvetenskapliga frågor.
I lördags i Dagens Industris Di Agenda avfärdar Lennart Bengtsson skräckscenariet som media målar upp när det gäller klimathotet. Han avfärdar inte klimathotet helt och hållet, men förespråkar en betydligt mer nyanserad linje och ser ingen anledning till panik. ”Den långsiktiga klimatkänsligheten (temperaturökningen vid en fördubbling av halten av växthusgaser) kan på grund av begränsningarna i dagens klimatmodeller inte bestämmas tillfredsställande, men baserat på observerade data är den genomgående betydligt lägre än de värden på upp till 4 grader som förekommit i media” säger Lennart Bengtsson.
Bengtsson avfärdar dessutom helt en del av de påståenden som finns i IPCC:s senaste rapport. Det finns exempelvis inget stöd för påståendena om att det blivit fler allvarliga oväder, temperaturökningen har närmast upphört de senaste 16 åren, havsytan har inte värmts upp, och det finns inte heller något stöd för teorierna om "tipping points". Lennart Bengtsson förespråkar långsiktiga åtgärder när det gäller framtida energiförsörjning och menar att de senaste 25 årens "klimatpolitik" varit ett magnifikt misslyckande. Ingen effekt alls, men oerhört höga kostnader. "Vad vi behöver är fler ingenjörer och färre miljöaktivister" säger Bengtsson.
Mycket tänkvärd läsning, oavsett vilken åsikt man har i klimatfrågan. Det är positivt att Dagens Industri ger plats även för mer nyanserade röster i klimatdebatten.
Vidkraften verkar inte jättepopulär i Sjuhärad
2013-04-04
I går hade Borås Tidning en omröstning om vindkraften. Endast 31% vill se en fortsatt vindkraftutbyggnad. 59% sade nej och 10% ville gärna se en utbyggnad - bara de själva slapp störas. Den sista åsikten kan man se olika på. Antingen kan man se det som hyckleri, eller så ser man det som en ganska vettig åsikt. Om man kan bygga vindkraft där ingen störs så är det rimligen okej, under förutsättning givetvis att mängden el som produceras står i rimlig proportion till kostnaderna. Så är det tyvärr inte alltid.
Min gissning är för övrigt att många av de 30% som röstade ja återfinns i centrala Borås där det av naturliga skäl aldrig kommer att byggas några vindkraftverk. Det är rimligen lättare att vara positiv till vindkraft om man själv inte drabbas av några störningar...
Lågt intresse för Earth Hour
2013-04-01
Det var inte många svenskar som brydde sig om att släcka sina lampor i lördags då det var dags för årets Earth Hour. Det meddelar TT i ett pressmeddelande, och redovisar siffror från sajten elstatistik.se som jämfört hushållens elförbrukning i lördags kväll med de senaste 51 lördagarna.
Intresset var lågt redan förra året och verkar ha legat kvar på samma låga nivå i år.
Allianssympatisörer borde bojkotta Earth Hour
2013-03-29
 Syftet med Earth Hour är enligt arrangörerna att "skicka starka signaler till regeringarna" i respektive land att ta större krafttag "för klimatet". Det innebär att alla som deltar i Earth Hour i Sverige skickar signaler till Alliansregeringen om att dagens politik inte räcker.
Om jag som Allianspolitiker eller Allianssympatisör deltar – på vilket sätt vill jag då att Alliansen tar större krafttag? Kraftigare skattehöjningar på el och bensin? Stopp för inrikesflyget? Kilometerskatt på transporter? Nedläggning av kärnkraften? Stoppad ekonomisk tillväxt? Eller stödjer jag rentav ”behovet av att skapa ett helt nytt ekonomiskt system” som meteorologen Pär Holmgren krävde i en intervju i Ulricehamns tidning förra året (se bloggen 18/3 2013)?
På sin Earth Hour-sajt" kräver WWF att alla fordon ska köras på fossilfria bränslen och att all energi i svenska hem ska vara förnybar (och dit räknar man inte kärnkraften). Jag kan ställa mig bakom detta som långsiktiga mål, men kärnkraften har en viktig roll i energiförsörjningen under överskådlig tid. Tyskland framhålls av många som ett "föredöme" i energiomställningen. Deras "Energiewende" sägs visa att man kan ersätta dagens gamla energikällor med förnybart. Tyskland har förvisso stängt ned kärnkraft, men i stället ökar kolanvändningen och nya miljövidriga dagbrott öppnas hela tiden. Samtidigt har man gjort sig beroende av rysk gas, vilket är minst sagt problematiskt av flera skäl. Utsläppen från energisektorn har dessutom ökat kraftigt, inte minskat. Till detta kommer kraftigt skenande energikostnader för hushåll och industri för att betala alla subventioner till olönsama nya energislag. Är Tyskland ett föredöme? Jag ser dem snarare som ett avskräckande exempel.
WWF kräver också att köttkonsumtionen ska halveras,, samt att pensionssparandet ska vara "klimatsäkert". Detta är jag direkt negativ till. Storleken på köttkonsumtionen tycker jag är rent fånig att reglera politiskt och jag är inte beredd att sänka framtidens pensioner genom att ställa "klimatkrav" på pensionssparandet. Men den som deltar i Earth Hour stödjer faktiskt även dessa krav.
Genom att delta i Earth Hour ger man, kanske omedvetet, stöd för Vänsterpartiets och Miljöpartiets syn på saken. De står för de mest orealistiska förslagen i klimatdebatten, förslag som skulle få oerhört stor negativ påverkan på det svenska samhället. En överdrivet stor vindkraftutbyggnad är bara en del av effekten. Värst är kanske en hotande extremt hård energibeskattning som skulle leda till kraftfullt försämrad ekonomi för hela svenska folket, utslagna företag, färre jobb och sänkt tillväxt. Detta utan att åtgärderna skulle ha ens mätbar betydelse för de globala koldioxidutsläppen. Svenskarnas deltagande i Earth Hour har alltför ofta använts i politiska debatter för att legitimera angrepp mot regeringen. Alla som sympatiserar med Alliansen borde därför ta sig en funderare kring detta och tänka på att syftet med Earth Hour faktiskt är att avkräva den svenska regeringen betydligt radikalare förslag i klimatpolitiken. Jag tycker det känns mycket märkligt att genom ett deltagande i jippot underkänna min egen regerings balanserade miljö- och energipolitik och i stället sanktionera motståndarnas orimliga förslag.
Den som överväger att delta i Earth Hour borde därför först fundera över vilka ytterligare inskränkningar, skattehöjningar och förbud man själv efterfrågar i sin egen vardag? Och hur många jobb inom exempelvis den elintentiva industrin och transportsektorn som man är beredd att offra?
Och hur är det med solidariteten med fattiga länder? I den fattiga delen av världen är nedsläckning av lamporna inte ens ett alternativ. Man har nämligen inga lampor! Ett exempel är stora delar av Tanzania som jag besökte för några år sedan. I dessa länder betyder en elanslutning och en tänd glödlampa att man kan slippa en oljeeldad lampa och därmed onödiga partiklar i sin omgivning. I stället för att laga mat på en kolspis eller över öppen eld kan man laga mat på en elspis och slippa bli sjuk eller och dö i förtid av rökförgiftning, samtidigt som skövlingen av skogar för vedeldning kan minska. Med hjälp av el kan man kommunicera med omvärlden, tex använda telefon, internet och dator, och även titta på TV, och glödlamporna kan lysa upp skolsalarna där eleverna lär sig skriva och räkna. Elen ökar möjligheten att driva företag och använda olika maskiner, liksom att driva vattenpumpar för att erbjuda rent dricksvatten eller bevattning av jordbruksmark. Det är inte mindre elektricitet som gör fler människor mätta eller förbättrar deras hälsa, det är inte heller släckta lampor som gör att forskare och företag kan utveckla nya metoder för att bidra till att öka tillgången på rent vatten, sanitetsutrustning och mediciner mot sjukdomar. Lösningen på världens problem handlar i stället om att elektrifiera fattiga länder för att stimulera utbildning, tillväxt, bättre hälsa, minskad fattigdom, och renare miljö.
Det finns faktiskt inga vettiga argument alls för Earth Hour. För egen del har jag aldrig deltagit i Earth Hour och tänker inte göra det i år heller. Tvärtom tänder jag själv upp huset lite extra, och uppmanar alla andra att göra detsamma. Som en hyllning till den rena och utsläppsfria svenska elproduktionen, som en hyllning till den nytta elektrifieringen kan göra i fattiga länder, och inte minst som en påminnelse om att den el vi tar för given är en lyx som alltför många människor i andra delar av världen bara kan drömma om.
Låt inte mörkret lägra sig över vår civilisation och vår framtidstro - upplysning är mycket bättre!
Klokt regeringsbeslut räddar småmackar på landsbygden
2014-03-18
Regeringen har beslutat att införa lättnader i kravet på att tillhandahålla förnybara drivmedel. Lättnaden innebär att endast bensinstationer eller andra försäljningsställen som årligen tillhandahåller allmänheten 1 500 kubikmeter eller mer konventionella bränslen, i stället för nuvarande 1 000 kubikmeter, behöver tillhandahålla förnybara drivmedel.
Beslutet innebär att cirka 1 355 av 2 800 tankställen i Sverige undantas från kravet att tillhandahålla förnybara drivmedel. Ändringen innebär däremot inte att tillgängligheten av förnybara drivmedel i någon större grad minskar eftersom många av de berörda säljställena har haft dispens från kravet.
Det kommer fortfarande vara möjligt att söka dispens. Dispens från kravet på att tillhandahålla förnybara drivmedel behöver däremot inte längre vara tidsbegränsad till ett år, utan får ges för så lång tid som skälen för dispens kan antas finnas kvar. En positiv följd av beslutet är att många säljställen som tidigare sökt och fått dispens från skyldigheten att tillhandahålla förnybara drivmedel inte längre behöver söka dispens. Den administrativa bördan minskar därför för både bensinstationer och den myndighet som hanterar dispensansökningar.
Ända sedan 2008 har jag motionerat i riksdagen om problemen med miljökrav och andra krav på små bensinstationer. Äntligen kommer ett beslut som går i rätt riktning. Miljöpartiet och andra miljöaktivister kritiserar naturligtvis beslutet. De menar att det strider mot Sveriges klimatmål om en fossilfri fordonsflotta. För dem är det likgiltigt om små bensinstationer på landsbygden kan finnas kvar eler inte, liksom om människor på landet ska kunna tanka bilen eller inte. I klimathotets namn kan man göra vilka offer som helst som går ut över andra. Fanatiker som dessa politiker kan tyvärr finnas i Sveriges regering efter valet i höst om inte väljarna tänker sig för!
Är verkligen den tyska energipolitiken ett föredöme?
2014-03-09
I dag skriver den danske energi- och klimatdebattörern Björn Lomborg ett tänkvärt debattinlägg i Svenska Dagbladet där han sågar den tyska energipolitiken. Allt dyrare energi plågar hushållen, utan att man vare sig uppnätt större miljönytta eller för den delen minskade CO2-utsläpp. "Tyskland utgör ett avskräckande exempel vad gäller grön energi. Man pumpar ut hundratals miljarder euro för att subventionera ineffektiva och otillförlitliga solpaneler och vindsnurror som tvingar fattiga medborgare att kämpa med elräkningarna samtidigt som det nästan inte bidrar alls till att bromsa klimatförändringarna" skriver han.
Det är värt att tänka på att Björn Lomborg faktiskt inte tillhör dem som är uttalat skeptiska till att klimatförändringarna drivs av människans CO2-utsläpp. Trots detta menar han alltså att enorma subventioner till olönsam "förnybar" energi är fel väg och inte heller bidrar nämnvärt till att lösa klimatproblemen. Tänkvärt med tanke på att alltför många svenska politiker, inte minst Miljöpartiet, verkar ha just Tyskland som förebild. Även de som, till skillnad från mig, är övertygade om koldioxidens avgörande betydelse har anledning att stanna upp och tänka efter!
Positiv utveckling mot ett miljövänligare skogsbruk
2014-02-25
Riksdagen behandlade nyligen min motion om en Översyn av skogsvårdslagen där jag vill möjliggöra mer miljövänliga skötsel- och avverkningsmetoder i skogsbruket. Främst vill jag öka möjligheten för de skogsägare som vill att avverka skog på annat sätt än genom kalhyggen, något som en del skogsägare upplever att lagstiftningen inte medger idag.
Miljö- och jordbruksutskottet ägnade hela 8 sidor i sitt betänkande åt dessa frågor. Bland annat skriver man att intresset för skogsbruk med alternativa brukningsformer har ökat hos skogsägarna, och att Skogsstyrelsen stöder denna utveckling. Samsynen är enligt utskottet stor om behovet att utveckla hyggesfria skötselmetoder, och under 2013 påbörjades försök med sådana.
Utskottet att "mot bakgrund av det arbete som pågår anser inte utskottet att någon åtgärd bör vidtas i detta skede, och så avslår man min och några liknande motioner. Med tanke på att utvecklingen går i rätt riktning så kan jag leva med det.
EU:s medborgare oroar sig inte för klimathotet
2014-01-30
Enligt EU:s senaste Eurobarometer, alltså den stora regelbundna undersökningen av EU-medborgarnas åsikter, framkommer det att endast 4% av EU:s medborgare anser att klimatfrågan är en av de två viktigaste frågorna för EU idag. Svenska folket utmärker sig genom att vara i särklass mest bekymrade för klimatfrågan, men trots det är det endast 21% av svenskarna som anser klimatfrågan vara en av de två viktigaste frågorna. Efter Sverige följer Danmark på 12% och Finland på 11%, medan övriga länder ligger på 7% eller lägre. Tyskland ligger på 7%, Frankrike, Nederländerna och Storbittanien ligger på 4%.
Min slutsats är att högljudda politiker och "experter", uppbackade av media, lyckats skapa den ur ett europeiskt perspektiv extrema tron på klimathotet i Sverige. Men samtidigt är det intressant att 79% av svenskarna torts detta faktiskt anser att andra frågor är viktigare för Sveriges och EU:s framtid.
Moderat samtalskväll - högt i tak om både invandring och klimathot
2014-01-30
 I går hade moderaterna ännu en samtalskväll med en intressant gästföreläsare. Denna gång var det Hans Bergström, tidigare bland annat chfredaktör för Dagens Nyheter, som gästade oss.
Han hade många kloka tankar kring dagens politik. Inte minst delade han min egen kritik mot våra uppgörelser med Miljöpartiet i invandringspolitiken, och pekade bland annat på detta med att vi efterhand beviljar allt fler rättigheter till människor som vistas illegalt i Sverige eller som håller sig undan efter ett avvisningsbeslut. Detta går i otakt med vad väljarna tycker.
Hans Bergström deklarerade också sin personliga skepsis i klimatfrågorna, vilket tydligt uppskattades av flera av oss moderater i rummet, även om det också fanns motsatta åsikter bland åhörarna. Han påpekade också att det inte är en slump att det mest är personer som nyligen gått i pension eller som på annat sätt är oberoende som mest kraftfullt ifrågasätter klimathotet.
De som är beroende av forskningsmedel eller som vill behålla sina jobb som politiker eller journalister vågar inte ifrågasätta. Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag kanske är ganska naiv som tror att man ostraffat kan ifrågasätta klimathotet som riksdagsledamot. Men det har faktiskt gått alldeles utmärkt, och jag får stöd av allt fler i min kritiska syn på saken. Andra ledamöter, inte bara från mitt eget parti, kommer fram och ger uppmuntrande kommentarer och bekänner sin egen skepsis i frågan. Jag får faktiskt en känsla av att klimatfrågan börjar tappa sin forna glans och att det snart bara är Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet som mangrant fortsätter stå på barrikaderna. Sedan finns det givetvis politiker i alla partier som delar deras åsikt, men långt ifrån alla.
 Jag pratade lite med Bergström före hans anförande med anledning av att han ju skrivit en mycket intressant inledning till debattboken "Domedagsklockan", en bok som jag just nu läser med stort intresse. Boken beskrivs så här av förlaget:
Föreställningen om domedagen som ett straff för våra synder har varit stark genom historien. Olika grupper har insett kraften i detta. Med hot om domedagen kan man frälsa människor, göra affärer och utöva makt. Denna bok tar profetiorna om resursuttömning, den globala miljöns kollaps och förestående klimatkatastrof till kritisk granskning. Den utforskar domedagsprofeternas nätverk och frågar varifrån de får sina pengar. Boken ger också exempel på hur grupper vill begränsa debatten. DN:s tidigare chefredaktör Hans Bergström uppmanar i ett kraftfullt inlägg svenska medier att värna det öppna samhället. Bokens budskap är djupt positivt. Jorden blir en allt bättre plats att leva på, och de allra flesta hot som målas upp saknar täckning i verkligheten.
Författarna är Jacob Nordangård, fil dr i ämnet Tema Teknik och Social förändring och arbetar som universitetsrektor vid Linköpings universitet. Marian Radetzki är professor vid Luleå tekniska universitet med naturresursernas ekonomi som specialitet. Svenolof Karlsson är bland annat energiskribent och har skrivit ett 25-tal böcker. Och Hans Bergström står som sagt för inledningen i boken.
Rädda lejonen - köp en flygbiljett!
2014-01-22
I går läste jag i Göteborgs-Posten om att de unika lejonen i Västra Afrika (en annan stam än de lejon som finns i östra och södra Afrika) håller på att utrotas. I dag finns bara 356 kända lejon av denna typ kvar i de tretton största nationalparkerna i området mellan senegal och Nigeria. Tjuvjakt av både lejonen och deras bytesdjur är en viktig del av orsakerna, liksom en kraftig befolkningsökning med större uppodling av savannen. Men främst handlar det om ett utbrett ointresse satt skydda djuren och en omfattande korruption i de berörda länderna. Nu övervägs att sätta upp denna unika lejonart på FN:s rödlista över hotade arter.
I artikeln nämns att situationen är helt annorlunda i Södra och östra Afrika. Där finns stora och livskraftiga lejonstammar i många områdenb, framnförallt i Tanzania. Och det kan jag bekräfta efter mitt besök i nationalparkerna Majnara och Ngorongoro i norra Tanzania sommaren 2012. Läs hela reseberättelsen här
 
Några av lejonen i Ngorongoro
Under vår resa blev en sak väldigt tydlig. Turismen räddar de hotade djuren! Våra besök i nationalparkerna kostade en hel del i nationalparksavgift, vilket vi gärna betalade. Pengarna går bland annat till vakter som skyddar noshörningar, elefanter, lejon och andra hotade djurarter. Turisterna skapar också arbetstillfällen och inkomster för byborna som gör att det blir mindre intressant med tjuvjakt. Levnadsstandarden i byarna utanför nationalparkerna var avsevärt högre än i de ytterst fattiga byar vi såg nrämare kusten. Guiderna sa rent ut till oss att utan turismen hade man aldrig kunnat skydda djuren i nationalparkerna.
Samma sak på Zanzibar där vi tillbringade en vecka, och bland annat besökte en by där man kunde ta små båtar ut till en koloni flasknosdelfiner. Tidigare hade man jagat delfinerna för att de åt upp den fisk som byborna behövde fånga för att kunna överleva. Men idag är delfinerna fridlysta och byn lever i stället på att ta ut turister i båtar för att beskåda delfinerna. Man säljer också souvenirer och annat till turisterna. Byn lever idag ett betydligt bättre liv än innan. Utan turister hade delfinerna knappast överlevt.
 
Flasknosdelfiner utanför Zanzibar
Vi hör ofta företrädare för de mest högljudda klimatdebattörerna säga att vi ska sluta flyga på långresor för "klimatets skull". Jag tycker vi ska göra precis tvärtom! Skippa charterresan ett par år och använd i stället pengarna till en dyrare flygbiljett och res till Tanzania eller något annat land och besök deras nationalparker! Det blir ett minne för livet. Samtidigt hjälper vi människorna att öka sin levnadsstandard, och visar befolkningen att deras vilda djur också har ett ekonomiskt värde som gör att man måste skydda dem för framtiden. Det är kanske den bästa konkreta insats vi i Europa kan göra för Afrikas människor och djur!
Börjar media tröttna på klimathotet?
2014-01-21
För ett antal år sedan raljerade jag lite kring en kvällstidnings ombytlighet när det gällde nyhetsbevakning och kampanjer. Då hade man först haft en lång kampanj med namninsamlingar mot stigande bensinpriser och hög bensinskatt. Därefter bytte samma tidning snabbt fot och startade en kampanj för att kräva "krafttag" av politikerna i klimatfrågan. Bland annat i form av höjd bensinskatt...
På samma sätt är det med kvällstidningarnas bevakning av klimatfrågan idag. Ena veckan varnar man för kraftiga temperaturökningar som närmast hotar mänsklighetens hela existens, för att sedan av och till hota med en ny istid. Detta har hänt flera gånger de senaste åren. I dag är det dags igen. I denna artikel i Expressen varnas på allvar för att vi går in i en ny "mini-istid". Orsaken skulle vara att solens aktivitet är ovanligt låg när den egentligen borde vara hög om solens cykler skulle vara normala.
Jag kan inte bedöma sannolikheten i de hot om en ny istid som framförs i artikeln. Men en sak är klar - solens betydelse för vårt klimat ska inte underskattas. Ibland låter det ju på de självutnämnda klimatexperterna som om människan ensam råder över klimatets förändring. Så är det naturligtvis inte. I den mån vi kan påverka klimatet är det rimligen på marginalen. Solen är den stora och viktiga aktören och anledningen till att det går att leva på jorden överhuvudtaget. Det är också solen som i huvudsak styr istider och värmeperioder på längre sikt.
Men lika självklart som solens betydelse är för vårt framtida klimat, lika självklart är det att längtan efter dramatiska nyheter om kraftfulla hot mot mänskligheten driver medias nyhetsbevakning. Lösnummerförsäljningen är sannolikt betydligt viktigare för tidningarna än en seriös analys av de verkliga hoten mot människans framtid.
Nytt exempel på hur klimatpolitik ställs mot demokrati
2014-01-17
U.N. Framework Convention on Climate Change (UNFCCC) är ett FN-organ nära sammankopplat med FN:s klimatpanel IPCC. IPCC tar fram klimatrapporterna och UNFCCC arbetar med att hantera överenskommelser och klimatavtal mellan medlemsstaterna.
Ordföranden för FN:s klimatorgan UNFCCC, Christiana Figueres från Costa Rica, gjorde nyligen några uppmärksammade uttalanden i en intervju hos Bloomberg News i New York, som vad jag vet inte alls rapporterats i svenska media.
"Democracy is a poor political system for fighting global warming"
"The political divide in the U.S. Congress has slowed efforts to pass climate legislation and is very detrimental to the fight against global warming"
"China is also able to implement policies because its political system avoids some of the legislative hurdles seen in countries including the U.S."
En av FN:s ledande företrädare dömer alltså ut USA:s demokratiska system för att det "inte kan agera tillräckligt kraftfullt" i klimatpolitiken. Politisk "splittring" (en naturlig del av demokratin) skadar klimatpolitiken. I stället framhålls alltså diktaturens Kina (!) som ett positivt exempel. I klimatalarmismens namn ska alltså demokratin stå tillbaka för viktigare syften. Bortsett från den obehagliga slutsatsen att diktatur är bättre än demokrati för att snabbt driva igenom tvingande beslut i strid med medborgarnas vilja, är det ju förvånande att hon hyllar just Kinas klimatansträngningar, med tanke på att diktaturen Kina är det land i världen som ökar sin kolanvändning mest av alla länder.
Det som bekymrar mest är att detta bara är ett i raden av uttalanden där klimatdebattörer på olika sätt vill sätta de nationella demokratierna på undantag i klimatfrågans namn, och också gärna införa globala skatter och förbud. De som förespråkar detta inser inte att även klimat- och miljöpolitiken måste fattas på demokratisk grund. Det är inte så förvånande att vänsterpolitiker ställer sig bakom förslag som hotar demokratin och att de hyllar globala skatter. Men det är förvånande att borgerliga politiker inte höjer rösten starkare mot dessa nya hot mot vår demokrati.
Jag har tidigare berättat om en lokal svensk variant av detta, nämligen tidigare TV-meteorologen Pär Holmgren. Så här skrev jag på bloggen 18 mars förra året:
"I lördags fanns en mycket tankeväckande artikel i Ulricehamns Tidning där den kände klimatdebattören och fd TV-meteorologen Pär Holmgren intervjuades om klimatfrågan."
 "Förutom att Holmgren vill att vi ska sluta flyga och sluta äta kött så kräver han i artikeln också "ett nytt ekonomiskt system". Det är inte första gången vi hör extrema klimatdebattörer förespråka olika former av "ny ekonomisk världsordning", "global beskattning" "världsregering" eller "ett nytt ekonomiskt system" för att kunna "lösa klimathotet". Men det är lika skrämmande varje gång man hör ytterkantsvänstern och den extrema grenen av miljörörelsen försöka legitimera marknadsekonomins och tillväxtens avskaffande med klimathotet som argument. Det finns all anledning för oss som vill föra en sansad och logisk debatt om miljö- och klimatfrågor att vara ytterst vaksamma."
Insnöad klimatdebatt?
2014-01-15
I dagens partiledardebatt hävdade Åsa Romsson (MP) att klimatförändringarna leder till mindre snö i Sverige i framtiden. Vi känner igen detta resonemang sen tidigare. Men min fråga är hur "klimatexperterna ska ha det? Kommer det att bli mer eller mindre snö? Prognoserna har nämligen varierat över åren.
2006
Fram till för några år sedan hotade man nämligen just med att det skulle bli helt snöfria vintrar i stora delar av Sverige i en nära framtid, där skidanläggningarna tvingas stänga inom bara några decennier och att det sista Vasaloppet snart är kört. Ett belysande medieklipp är detta från Expressen den 5 december 2006
Då var TV-meteorologen och klimatdebattören Pär Holmgren, som även sitter med i SMHI:s insynsråd, helt övertygad om att Vasaloppet inte skulle kunna köras mer från år 2022, och att snögränsen stadigt skulle flytta norrut på grund av klimatförändringarna.
2013
När vi sedan fick 3-4 kalla vintrar i rad (2010-13) med mycket stora snömängder i södra delen av landet bytte "klimatexperterna" plötsligt fot. De stora snömängderna var nu tvärtom ett bevis på klimatförändringarna. Och vi kunde förvänta oss mer snö i framtiden.
Ett belysande exempel på denna helomvändning berättade jag om på bloggen den 17 mars 2013, där jag också presenterade dessa nyhetsklipp i Aftonbladet.
I artikeln berättade man varför vi nu skulle tänka helt om. De tidigare larmen för några år sedan om att de svenska vintrarna snart skulle vara förbi och att vi redan 2020 skulle få allt fler gröna vintrar gällde inte längre. Nu var det i stället framtida iskyla som gällde! Det förklarades av amerikanska forskare med att luftströmmar förändras och saktas ned av smältande isar vilket ger mer långvariga köldperioder på vintern. "Teorin är vettig", sade Heiner Körnich, forskningschef på SMHI i Norrköping i artikeln, och konstaterade att det var en paradox att klimatförändringarna skulle göra vintrarna i Europa kallare i framtiden.
Jag skrev lite sarkastiskt på bloggen då, i mars förra året, att jag undrade vad "klimatexperterna" skulle ta sig till om det återigen skulle komma en mild och snöfattig vinter? Skulle man byta fot igen då?
Och visst skulle man det!
2014
Efter den milda hösten förra året och hittills i stort sett snöfria vintern i södra delen av landet är man nu tillbaka på ruta ett. Nu är det mindre snö i framtiden som gäller på nytt. Det hävdas till exempel av en av de mest citerade "klimatexperterna", Markku Rummukainen, även han på SMHI, i en artikel i GT den 5 januari. "I södra Sverige blir det allt mer sällan att man får snö på vintern. I norra Sverige kommer man även fortsättningsvis få vintersnö men den stannar kortare tid, vintrarna kommer inte bli lika långa. De mildare vintrarna kan märkas genom att gränsen för var man får varaktig vintersnö har flyttats allt längre norrut i Sverige de senaste åren. - Det är en förändring över tid. En uppvärmning på en grad motsvarar så där en 10-20 mils förflyttning norrut i våra trakter och 100-150 meter uppåt på fjällen. Hur snabbt och mycket det i verkligheten blir beror på de globala utsläppen", säger alltså Markku Rummukainen, klimatexpert vid SMHI.
2006, efter en rad milda vintrar, förutspådde alltså SMHI:s experter att snön skulle försvinna redan inom 20 år. 2013, efter tre kalla och snörika vintrar bytte man fot och varnade för att klimatförändringarna i stället skulle medföra kallare vintrar i vår del av Europa. Och i år är man, efter en mild december, tillbaka på ruta ett igen och förutspår att snön ska försvinna. Tala om att ständigt anpassa sina prognoser efter verkligheten när denna kommer ifatt de otillförlitliga datamodellerna!
Men ärligt - vad gör man om det återigen kommer en snörik vinter? Ska man då byta fot igen och förutspå mer snö i framtiden en gång till? Hur länge ska detta märkliga spektakel fortsätta? Och viktigare än så - kan verkligen dessa ständigt förändrade prognoser ligga till grund för politiska beslut?
Dramatisk verklighetsbild av isläget runt Antarktis
2014-01-03
Få svenska och utländska medier verkar särskilt intresserade av att rapportera om det ryska fartyget Akademisk Solkalskiy
(bilden nedan) som den 28 november seglade från Nya Zeeland mot Antarktis med en samling klimatforskare, journalister, turister och miljöaktivister ombord. Målet med resan var bland annat att studera isförhållandena runt Antarktis.
 Nu blev det dock inte riktigt som man räknat med. Fartyget sitter nämligen sedan den 25 december fast i packisen norr om Antarktis.
Isläget var betydligt värre än man räknat med. Och som om inte
detta vore nog har en kinesisk isbrytare som skulle komma till undsättning också fastnat i isen.
Evakuering av passagerarna med helikopter har också fått avbrytas
flera gånger på grund av dåligt väder. Hittills har 52 personer
räddats över till det Australiensiska fartyget Aurora Australis som
befinner sig långre ut mot öppet vatten. Men även detta fartyg har
problem, och kan inte gå snabbare än 1/4 knop genom det ovanligt
tjocka istäcket.
Läs mer om räddningsarbetet och isläget på denna sida.
Det kan nog vara nyttigt ibland att stämma av teorier, prognoser och datormodeller mot verkligheten. Men denna avstämning blev kanske något väl dramatisk. Det som hänt visar dock hur komplicerat det är att göra pålitliga klimatmodeller för framtiden.
 Är det då inte så att isen faktiskt minskar i omfattning runt Antarktis? Nej, det är det faktiskt inte. Faktum är att både isutbredningen och istjockleken tvärtom är ovanligt
omfattande just nu, vilket, för att uttrycka sig försiktigt,
inte riktigt stämmer med prognoserna och datormodellerna
från FN:s klimatpanel IPCC.
I denna figur syns 2013 års isutbredning (blå linje) jämfört
med tidigare genomsnitt. Ismaximum inträffar under september, då det är vinter på Antarktis. Och lägsta isutbredningen inträffar under vår vinter, dvs sommarhalvåret på Antarktis.
Man ser att årets isutbredning är högre än både snittet för
30-årsperioden 1981-2010, och avsevärt mer än
föregående år.
Grafen och samtliga mätdata kommer från NSIDC i
Boulder, Colorado i USA, världens mest ansedda center för
kartläggning av isar och istjocklek runt polerna.
Min motion om REP-avdrag uppmärksammas igen
2013-12-19
Nerikes Allehanda har idag ett helsidesuppslag med rubriken "Elprylarna slängs på sophögen", och där man berättar om att svenskarna varje år kastar 147.000 trasiga apparater i stället för att reparera dem. I anslutning till artikeln finns en intervju med mig för en tid sedan där jag kommenterar min riksdagsmotion om att införa ett REP-avdrag (liknande dagens RUT- och ROT-avdrag) som skulle ge en skatterabatt vid reparation av hushållsnära produkter. Något jag tror både skulle skapa fler företag och jobb och samtidigt värna om miljön. En kortare version av artikeln i papperstidningen finns på nätet.
Nytt globalt köldrekord
2013-12-10
I Nikkaloukta i Norrbotten uppmättes drygt 40 minusgrader häromdagen. En ovanligt låg decembertemperatur. Även i Karesuando var det kallthäromdagen, minus 45 grader. Köldrekordet genom tiderna i Sverige inträffade 2 februari 1966, då minus 52,6 grader uppmättes i Vuoggatjålme i Lapplandsfjällen.
Samtidigt har världen fått ett nytt "retroaktivt" köldrekord, uppmätt från satellit. Nasa uppger nämligen att man mätt upp -93,2 grader i östra Antarktis. Det är nya analyser av data från Nasa-satelliten Landsat som rapporterades på ett forskarmöte häromdagen i San Fransisco, men det ska ha inträffat redan den 10 augusti 2010. Nästan lika kallt ska det ha varit inte långt därifrån den 31 juli i år, minus 93,0 grader.
Den lägsta temperatur som uppmätts med termometer är minus 89,2 grader som uppmättes den 21 juli 1983 på den då sovjetiska forskningsstationen Vostok på Antarktis.
Priset för en "fossilfri fordonsflotta" - 42 kronor litern för bensinen
2013-12-10
Bensinpriset bör höjas med minst 30 kronor litern om Sverige ska klara regeringens vision om en fossil- oberoende bilpark till 2030, enligt en rapport från Konjunkturinstitutet, KI, skriver Dagens Nyheter idag. Enligt KI kräver regeringens mål starka ekonomiska styrmedel, bland annat en höjning av koldioxidskatten med minst 900 procent. Det skulle ge ett bensinpris på minst 42 kronor litern.
"Vi vill berätta vad som krävs för att regeringens vision om en fossiloberoende fordonsflotta ska kunna uppnås. Det rör sig om drastiska åtgärder som medför stora ekonomiska kostnader och som kan vara svåra genomföra", säger KI:s forskningschef Eva Samakovlis.
Ja, det är väl det minsta man kan säga. Ett bensinpris på 42 kronor litern skulle lamslå Sverige och ödelägga inte minst landsbygdsbornas ekonomi, krossa transportsektorn och delar av industrin. Jag kan bara beklaga att det tidsmål regeringen satt upp verkar ganska orealistiskt. Men jag vill samtidigt påpeka att med en rödgrön regering blir det många resor värre. De rödgröna partierna tycker ju att Alliansens klimatpolitik är för försiktig och att åtgärderna mot transportsektorn är tandlösa. Man vill sätta ännu hårdare mål, ha ännu högre skatter och dessutom införa en kilometerskatt på tunga transporter. Även om just tidsmålet för en fossilfri fordonsflotta känns minst sagt orealistiskt så står trots allt Alliansen för den i särklass mest balanserade praktiska politiken. Det säger en del.
"Domedagsindustrin har blivit en självgående maskin"
2013-12-02
I dag skriver tre forskare och författare (Svenolof Karlsson, journalist och författare, Jacob Nordangård, filosofie doktor och universitetslektor samt Marian Radetzki, professor i nationalekonomi) på DN debatt om den moderna undergångsberättelsen om klimatet som blivit en födkrok för allt fler. "Den moderna undergångsberättelsen om klimatet drivs fram av grupper som sett att den främjar karriärer och ekonomiska och politiska intressen. Många stödjer en världsordning där demokratin sätts på undantag" sammanfattar DN i ingressen. Artikeln inleds sedan enligt följande:
"Klimatet har blivit vår tids onda fiende och därmed en fråga som alla kan exploatera. En självgående maskin har skapats, och få verkar vilja stoppa den. Klimathotet har blivit så viktigt som födkrok och ideologiskt argument att fakta i målet inte längre räknas. De stora medierna i Sverige har i stort sett köpt spelet. Katastrofhot är tacksamma att göra rubriker på. Den som vill diskutera hotet utdefinieras, med en logik som är obegriplig vare sig man ser till allmänt omfattade värderingar om att respektera mångfald eller till de pressetiska reglerna. Domedagsindustrin verkar finnas i en zon fri från journalistisk granskning."
Jag skriver under på varje ord i debattartikeln och tycker det känns befriande att allt fler forskare, journalister och politiker börjar ta avstånd från den ensidiga klimatdebatten och de osunda odemokratiska agendor som lurar i bakgrunden. Det är också tydligt att media äntligen börjar ge plats för allt fler kritiska debattartiklar i ämnet. Ett sundhetstecken!
Fel att koppla orkanen på Filippinerna till klimatförändringar
2013-11-28
Även som oftast mycket lojal Alliansriksdagsledamot måste jag ifrågasätta vår miljöminister Lena Eks uttalanden om kopplingen mellan orkanen i Filippinerna och de påstådda klimatförändringarna. I en intervju i Dagens Nyheter den 21 november sade hon så här:
”Därefter har ett flertal extremkatastrofer inträffat som kan bero på eller kan ha förvärrats av klimatförändringar: supertyfonen ”Haiyan” i Filippinerna, stormen ”Hilde” i Norge och norra Sverige, för säsongen ovanligt kraftiga tornador i USA och ett våldsamt skyfall på Sardinien som häromdagen dödade 18 personer. Det har alltid funnits stormar och översvämningar. Men klimateffekten gör att de blir starkare, kommer oftare och får mycket större effekt än vad vi har sett förut.”
Mot detta står uttalandet av Markku Rummukainen i Svenska Dagbladet den 11 november. Han är en av de mest tongivande i klimatdebatten och helt övertygad om det stora klimathotet. Men inte ens han anser att man vetenskapligt kan koppla orkanen på Filippinerna till klimatförändringarna, och han konstaterar att det inte finns några vetenskapliga belägg för fler orkaner i framtiden och att prognoserna för kraftigare oväder i framtiden är ganska osäkra. I artikeln kan man läsa följande:
"Det går inte att koppla den förödande orkanen Haiyan i Filippinerna till klimatförändringen, men vetenskapen pekar på att vi kan få se fler riktigt häftiga oväder framöver när jorden blir varmare. Det är vetenskapligt omöjligt att göra en sådan koppling till en enstaka väderhändelse som den här orkanen, säger klimatforskaren Markku Rummukainen vid SMHI. Antalet orkaner som bildas beräknas inte öka, men fler av dem kan bli kraftigare, med häftigare regn och blåst, enligt Rummukainen. Men säkerheten i de vetenskapliga rön som pekar på häftigare oväder är fortfarande ganska låg, enligt Rummukainen"
Det känns något märkligt att den svenska miljöministern är så tvärsäker i sina uttalanden. Hennes åsikter om framtiden har ganska svagt vetenskapligt stöd.
Hur är det då med orkanerna på Filippinerna? Här är en graf från Filippinernas vädertjänst från 1948 och framåt. Den visar i vart fall inte fler eller kraftigare orkaner över tid.
Jag hittade förresten också en länk till en sammanställning av världens 35 kraftigaste och dödligaste kända orkaner. De flesta ligger mycket långt tillbaka i tiden, och inte en enda av dessa 35 har inträffat efter 1991, trots att den globala temperaturen ökade fram till 1998, och trots att koldioxidhalten i atmosfären ständigt slår nya rekord.
Frågorna media borde ställa till IPCC under Stockholmsbesöket
2013-09-27
Delar av FN:s klimatpanel är samlad i Stockholm denna vecka. Syftet med mötet är att redigera en sammanfattning avsedd för beslutsfattare, SPM (Summary for Policy Makers). Det märkliga är bara att denna sammanfattning skrivs så långt innan den vetenskapliga rapporten publiceras, vilket är planerat först 2014. Så har man även gjort vid tidigare rapporter, först skrivit en "politiskt korrekt" sammanfattning, varefter frustrerade forskare i efterhand tvingats anpassa den stora slutrapporten efter den redan publicerade sammanfattningen vilket väckt befogad kritik inom forskarvärlden. Hur kan man göra på detta sätt?
Utöver frågor kring denna märkliga hantering finns det några andra frågor jag skulle vilja att nyfikna journalister ställde till IPCC under deras besök:
1. Om människans utsläpp av koldioxid är den viktigaste orsaken till den påstådda globala uppvärmningen, varför har i så fall inte den globala temperaturen stigit signifikant de senaste 16-17 åren när nu koldioxidhalterna stadigt har ökat och ligger på nya rekordnivåer? Om man inte kan besvara denna fråga faller själva grundpelaren för hela diskussionen kring koldioxidutsläppens betydelse för klimatet.
2. IPCC påstår att forskarna är "närmast eniga" om koldioxidens avgörande betydelse för klimatförändringarna. Men så är det ju inte. Stora grupper av välmeriterade forskare har ju helt tagit avstånd från IPCC:s teorier och även undertecknat skrivelser till IPCC som ifrågasätter koldioxidteorierna. Bland annat har 30.000 naturvetare (varav över 9.000 med doktorsgrad) skrivit under den s. k. Oregon-petitionen i protest mot överdrivna klimatlarm. Kommer detta att nämnas i den kommande slutrapporten?
3. Flera forskarrapporter den senaste tiden säger att vi inte går mot en global uppvärmning utan tvärtom mot en avkylning. Kommer dessa rapporter att uppmärksammas i IPCC:s slutrapport?
4. Klimatförändringar är inget nytt i jordens historia. Är det verkligen helt uteslutet att det finns andra - och viktigare - förklaringar till pågående klimatförändringar än människans utsläpp av koldioxid? Finns det inte en risk i att vårt ensidiga fokus på koldioxiden gör att vi inte bryr oss om att tillräckligt analysera andra tänkbara förklaringar?
5. Tidigare datormodeller av framtidens klimat har inte stämt särskilt bra när man utvärderat dem mot verkligheten i efterhand. Vi har till exempel vare sig fått kraftigt stigande havsnivåer eller fler och kraftigare orkaner. Arktis har inte blivit isfritt, utan sommaristäcket växer tvärtom nu åter till sig. På Antarktis är istäcket både större och tjockare än på många år. Klimatmodellerna säger också att öknarna ska breda ut sig. Det har de inte gjort, de har tvärtom blivit grönare till följd av mer koldioxid. Om datormodellerna över effekterna av ett förändrat klimat haft fel på så många viktiga punkter, kan vi då verkligen lita på dagens klimatmodeller när vi gör viktiga prognoser för framtidens klimateffekter?
Jag tycker det hade varit spännande att höra IPCC:s svar på dessa frågor. En så viktig fråga som jordens framtida klimat förtjänar en förutsättningslös debatt och diskussion. Men jag vet naturligtvis att ingen av mina frågor kommer att ställas på dagens presskonferens i Stockholm. Vi kommer däremot att få höra att "alla forskare är överens" och att det" inte längre råder något som helst tvivel om att männsiskans utsläpp av koldioxid är den viktigaste förklaringen till klimatförändringarna" och att "civilisationens undergång är nära om vi inte bromsar tillväxten, sänker levnadsstandarden, slutar köra bil och flyga, slutar äta kött och inför extrema klimatskatter". Den tillväxtfientliga vänstern har gjort gemensam sak med klimatalarmisterna.
Jag ser mig själv som hyfsat logisk. Om inte tidigare prognoser stämmer med dagens verklighet blir jag bekymrad. För mig är svaret på fråga ett ovan den viktigaste i dagens klimatdebatt och jag blir bekymrad när ledande forskare som jag frågar inte kan prestera något svar utan avfärdar mig med att "det där stadiet med skeptisism är redan passerat". Jag vill ha sakliga och logiska argument som håller! Någon som kan bistå?
Dags igen för övertoner i klimatdebatten
2013-09-26
Journalisterna är lyckliga, i vart fall den stora del av dem som röstar på Miljöpartiet. IPCC:s möte i Stockholm gör att de äntligen kan damma av klimathotet igen och försöka skrämma svenska folket med den förestående undergången. Problemet är bara att en del av argumenten inte håller för minsta lilla seriösa granskning.
Som till exempel häromdagen när man i ett inslag i SVT återigen hotade med att Stockholm skulle dränkas av stigande vattennivåer till följd av klimatförändringarna. Det är i och för sig inget nytt grepp, utan något man försökt med tidigare. Jag bloggade om det 2010-12-28, och det finns goda skäl att ta detta blogginlägg i repris:
 Så här beskrevs framtiden för Stockholm - om bara 40 år - när klimathysterin var som värst. Bilden kommer från en artikel i Aftonbladet den 2 november 2006. Artikeln har rubriken: "Stadshuset mitt i havet - om 40 år", och man beskriver med dramatiska bilder hur Östersjöns vattennivå kommer att stiga med två meter, och hur stadshuset i Stockholm och stora delar av huvudstadens centrum då kommer att ställas under vatten.
Sanningen är dock att landhöjningen idag är ett betydligt mer akut problem för Stockholm, ett problem som dessutom kostar stora pengar. Landhöjningen netto (alltså utöver eventuell havsnivå- höjning) i Stockholm har nämligen varit ungefär en halvmeter på 150 år.
 Varje dag när jag går från min övernattningslägenhet uppe på Östermalm ned till Riksdagen passerar jag två stora kajer i Stockholm, Nybrokajen och Strömkajen. Dessa kajer är kanske bästa beviset på att hoten om att Stockholm ska dränkas inom 40 år känns en smula orealistiskt.
Nybrokajen renoverades för några år sedan, och kajen sänktes någon meter med hjälp av trappsteg för att den skulle hamna på rätt nivå i förhållande till vattnet. Landhöjningen hade helt enkelt blivit så stor att kajen låg för högt. På bilden ser man hur många trappsteg man tvingats bygga för att komma ned till en lagom nivå vid kajkanten.
 Nu har även renoveringen av Strömkajen vid Kungsträdgården startat. Sedan Strömkajen byggdes på 1860-talet har kajen till följd av landhöjningen höjts ungefär en halv meter i förhållande till vattenytan, vilket medfört att kajens trägrund börjat ruttna med sättningar i kajen som följd. Nivåskillnaden mellan båtar och kaj har också blivit så stor att det vid lågvatten varit svårt att stiga av och på båtarna. Även här blir lösningen trappor ned till vattnet för att minska nivåskillnaden. Källa: Stockholms Hamnar, pressmeddelande 2 juli 2010.
Frågan man ställer sig är om risken verkligen är överhängande att Stockholm ska ställas under vatten inom en överskådlig framtid?
Straffskatt på stora bilar hot mot både företagande och landsbygd
2013-09-25
I fjol tillsatte regeringen utredningen "Fossiloberoende fordonsflotta" för att "minska utsläppen och främja bränslesnålare bilar". Utredningen kommer idag med ett kontroversiellt förslag om en hög straffavgift för nyinköpta bilar som släpper ut mycket koldioxid – kombinerat med en bonus för bilar som ger mindre utsläpp. Som mest föreslås det bli 48 000 kronor i bonus för bensinsnåla bilar och 40 000 kronor i straffavgift för bilar med hög bensinförbrukning.
Jag tycker utredningen verkar vara en typisk storstadsprodukt. Utredarna verkar helt ha glömt att det finns människor på landsbygden som är beroende av stora stabila bilar för att vägarna inte lämpar sig för småbilar. De verkar också ha missat att det finns stora familjer som behöver stor bil liksom att det finns de som behöver en stark dragbil för hästtransporter, husvagnar eller båttransporter. Man glömmer dessutom trafiksäkerhetsaspekten när man vill att alla ska köra omkring i småbilar. Det är bevisat att småbilar aldrig kan bli lika trafiksäkra som större bilar. Och inte minst tappar man bort frågan om företagens behov av stora bilar. Många av de mer bränsleslukande halvstora skåpbilar och kombibilar vi ser på våra vägar är företagsbilar, exempelvis hantverkare, transportföretag och liknande.
Att föreslå en så stark straffbeskattning mot stora delar av landsbygden, mot företagandet och mot många människor som behöver en större bil är inte försvarligt. Vi har redan en extremt hög beskattning av bensin och diesel och till detta differentierade fordonsskatter. Det räcker alldeles utmärkt som morot för att välja så bränslesnål bil som möjligt.
Jag har mycket svårt att se hur detta utredningsförslag skulle kunna leda fram till ett lagförslag och hoppas verkligen att det inte blir verklighet.
Ny forskarrapport till FN:s klimatpanel: Vi går mot kallare tider!
2013-09-14
Jag har vid flera tillfällen det senaste året påpekat att den globala temperaturökningen verkar ha stannat av. De senaste 16-17 åren syns ingen signifikant temperaturökning överhuvudtaget, trots stadigt ökande globala koldioxidutsläpp och ständigt ökande halter av koldioxid i atmosfären. Och nu börjar allt fler forskare ifrågasätta de rådande teorierna om den globala uppvärmningen.
Vissa går så långt att de i stället förutspår att vi går mot kallare tider, vilket jag också berättat om tidigare. Och häromdagen kunde man läsa i bland annat Aftonbladet om en ny underlagsrapport som lämnats över till FN:s klimatpanel IPCC där en grupp forskare menar att vi går mot en global nedkylning. Den amerikanska klimatprofessorn Judith Curry säger till Daily Mail att havstemperaturen antyder att vi går mot "en kallare trend", precis som i perioden mellan 1965 till 1975. Professor Anastasios Tsonis vid universitetet i Wisconsin anser även han att uppvärmningen har avtagit. "Vi är redan inne i en kallare trend som jag tror kommer att hålla i sig de närmaste 15 åren. Det råder inga tvivel om att uppvärmningen från 1980- och 90-talet har stannat av", säger han till Daily Mail.
Detta är bara en i raden av kritiska forskarrapporter det senaste året som ifrågasätter teorierna kring den globala uppvärmningen och klimatförändringarna. Och det är som sagt ingen tvekan om att temperaturen inte alls stiger som förväntat och att de datormodeller som använts för att förutspå framtida temperaturökningar uppenbarligen inte stämmer när de i efterhand konfronteras med verkligheten. Av både artikeln i Aftonbladet och andra uttalanden från forskare i olika nyhetsartiklar och rapporter framgår att forskarna själva blir allt mer förbryllade över varför temperaturökningen stannat av trots rekordstora utsläpp av koldioxid. Forskarna vet helt enkelt inte riktigt hur klimatet fungerar och försöker hitta nya förklaringar.
Det ska bli spännande att se om IPCC vågar lämna en mer nyanserad och ödmjuk bild av klimatförändringarna i höstens stora rapport, eller om man fortsätter att envist stå fast vid de gamla teorierna trots att de visat sig vara ytterst otillförlitliga. Hela trovärdigheten för IPCC hänger på en mycket skör tråd.
Nu vill (S) avveckla kärnkraften - igen!
2013-09-12
Socialdemokraterna byter ständigt fot i kärnkraftsfrågan. Efter att Stefan Löfvén blev partiledare har man under en tid haft en mer positiv grundsyn på kärnkraften, och insett att den behövs för att trygga inte minst den svenska industrins energiförsörjning. Men nu har tydligen Löfvéns sansade linje i frågan fått stå tillbaka för en mer ansvarslös linje. I går meddelade nämligen ekonomiskpolitiske talespersonen Magdalena Andersson (S) att man vill avveckla kärnkraften.
Om Socialdemokraterna stänger våra fullt fungerande, och till stora delar nyrenoverade, kärnkraftverk kommer det sannolikt att bli den största ekonomiska kapitalförstöringen vi sett i modern tid. Vattenfalls förluster på Nuon kommer exempelvis vid en jämförelse att närmast kunna betecknas som felräkningspengar.
En annan effekt av Socialdemokraternas hot att stänga ned kärnkraften är att det hotar säkerheten på sikt. Vem vill utbilda sig till kärnkrafttekniker om kärnkraften ska avvecklas? Och vilka kraftföretag vill investera i ökad säkerhet och bättre driftsäkerhet?
Solforskare oroliga för att låg solaktivitet kan leda till kallare klimat
2013-08-08
Häromdagen fick jag ett mail från en av mina bloggbesökare som berättade om en telefonkonferens för internationella solforskare nyligen i regi av det Amerikanska astonomiska sällskapet. Vid denna telefonkonferens framfördes stor oro för solens låga aktivitet och risken för att detta skulle kunna leda till en snabb nedkylning av klimatet.
Vid telefonkonferensen konstaterade forskarna bland annat att vi nu uppelver ett maximum i den 24:e solcykel som hittills registrerats. Normalt brukar omkring 200 solfläckar iakttas under ett solmaximum. Men nu är genomsnittet bara 67, en tredjedel så många. Enligt Dr. Craig De Forest vid Amerikanska astronomiska sällskapet uppträder Solen för närvarande "bisarrt" och onormalt: "Nuvarande maximum är mycket sent och mycket svagt."
"Så lågt maximum har vi inte sett på 100 år", sade Dr. David Hathaway vid amerikanska rymdstyrelsen NASA och menade att den kommande cykel 25 också tycks bli svag beroende på ändringar i Solens magnetiska växlingar.
Professor Mike Lockwood vid det brittiska Reading-universitetet menade att låg solaktivitet kan påverka jetströmmar över norra Atlanten och vålla kallare vintrar. Han förutspådde fler kalla vintrar framöver.
Nu är jag ju vare sig astronom eller solforskare och min kunskap om solens minimum och maximum är begränsade. Men det är ändå intressant att ledande internationella solforskare är oroliga för ett kallare klimat redan i närtid, samtidigt som den rådande klimatteorin fortfarande verkar vara att vi går mot ett varmare klimat. Om inte annat så visar det att det finns motstridiga åsikter i klimatdebatten.
Och kanske vore det bra om vi hade i vart fall en viss beredskap för att de som hotar med kallare klimat kan ha rätt? Det verkar i mitt tycke ganska farligt att lägga alla ägg i en korg och blint lita på FN:s klimatpanel. De globala koldioxidutsläppen fortsätter att öka och halten av CO2 i atmosfären når ständigt nya toppnivåer. Men trots det har den globala temperaturen på jorden inte ökat signifikant de senaste 17 åren. Det borde den ha gjort om man ska tro på FN:s klimatpanel och de datormodeller som ligger till grund för klimathotet. Uppenbarligen är det något som inte stämmer.
Koldioxid är inte "smuts"!
2013-08-05
I går basunerade bland annat tidningen Metro ut nyheten att "Riksdagsledamöters bilar smutsar ner mer". Detta påstående baserades på en undersökning som Statoil gjort om riksdagsledamöternas bilinnehav och de utsläpp av koldioxid som dessa bilar bidrar med.
Men nu är det läge för lite eftertanke. Koldioxid är inte smuts! Det är en livsnödvändig gas. Utan koldioxid skulle det inte finnas något liv på jorden. Jag diskuterar gärna koldioxidens betydelse för den globala uppvärmningen (som vi inte sett något av alls på 17 år trots kraftigt ökade koldioxidutsläpp) men kalla inte CO2 för smuts!
Jag finns såklart med i Statoils granskning av riksdagsledamöternas bilinnehav och för egen del har vi tre bilar i familjen, alla av äldre modell (1997, 2001 och 2002). Vi har inga som helst tankar på att byta dessa för att Statoil eller någon annan har synpunkter på vårt bilval. Exempelvis kan jag ju nämna att en familj som vår, fyra personer med vuxna tonårsbarn och därtill tre hundar i trafiksäkra bilburar behöver en ganska stor bil för att få plats. Aldrig att jag skulle överväga att offra trafiksäkerheten bara för att minska koldioxidutsläppen. Personligen bekymrar jag mig inte heller nämnvärt över våra koldioxidutsläpp. Helt enkelt för att jag inte längre kan se några logiska argument för att människans utsläpp av koldioxid har den avgörande betydelse för klimatet som det påstås. I så fall borde temperaturen ha ökat i takt med de stigande halterna av koldioxid i atmosfären. Men temperaturen ligger still sedan 17 år! Viktigare känns utsläppen från bilismen av giftiga ämnen, och de försöker vi minimera genom att inte köra mer än nödvändigt.
Jag kan däremot tycka att det är lite anmärkningsvärt att Statoils lista visar att ett antal politiker i partier som driver klimatfrågan och minskningen av koldioxidutsläppen hårt samtidigt kör bilar som ger stora utsläpp. I dessa fall lever man inte precis som man lär. Det är kanske en signal om att den påstådda starka oron för klimatförändringarna mer handlar om ett politiskt spel än en genuin övertygelse för dessa politiker?
Skifferolja ett välkommet energislag eller allvarligt miljöhot?
2013-07-21
Jag har flera gånger de senaste åren pekat på forskning och analyser som visar att jordens oljereserver minskar. Men plötsligt har en ny ingrediens i energidebatten förändrat bilden. I takt med att oljepriset ökat har det blivit allt mer intressant att utvinna olja och gas ur oljeskiffer. Tekniken är egentligen inte ny, oljeskiffer har använts förr i historien, men nya tekniker och ökande energipriser har gjort att allt fler länder utvinner råolja ur oljeskiffer. Och detta leder i sin tur till att världen mer eller mindre flödar av energi sedan först skiffergasen och nu skifferoljan har vänt upp och ned på alla begrepp.
Redan i november förra året förutspådde internationella energiorganet IEA att USA redan 2017 kan bli världens största oljeproducent till följd av den kraftiga utbyggnaden av skifferoljebrytning. Och redan i mars 2013 var USA en större petroleumproducent är Saudiarabien. Och Texas ensamt håller på att bli en av världens ledande oljeproducenter, större än Kuwait och Venezuela.
Häromdagen hörde jag ett radioprogram där man talade om de enorma fyndigheterna av skifferolja i Israel, så stora fyndigheter att Israel kan bli en större oljeproducent än de oljerika länderna kring Persiska Viken.
Vad får då denna utveckling för betydelse för världens energiförsörjning? En positiv effekt blir givetvis att Västvärlden och USA kan bli oberoende av instabila regimer i Mellanöstern för sin energiförsörjning. Och om den rikliga tillgången på olja och gas sänker priserna på världsmarknaden (vissa analytiker förutspår en halvering av oljepriset) gör det givetvis alternativa energikällor som sol och vind mindre lönsamma.
Men viktigast är kanske miljöaspekten - att utvinna skifferolja och skiffergas är långtifrån miljövänligt. Utvinning av olja ur oljeskiffer sker antingen genom enorma dagbrott eller i underjordiska gruvor. Produktion av skifferolja innebär att man utvinner flytande olja som fastnat i lager av skiffer. Man utvinner denna olja genom hydraulic fracking, en teknik som innebär att vatten och hjälpkemikalier pumpas ned under högt tryck som spräcker skiffern vilket frigör olja och gas som sedan kan samlas in. Precis som den kanadensiska oljesanden kräver denna utvinning stora mängder färskvatten. (Jag skrev om miljöeffekterna av utvinngen av den kanadensiska oljesanden i slutet av min reseberättelse från Canada). Det största miljöhotet är att grundvattnet förgiftas, även om det påstås att huvuddelen av kemikalierna kan återvinnas.
I andra fall finns ingen flytande olja alls i skiffern, som då är en sedimentär bergart. Denna bergart innehåller däremot kerogen som kan värmas upp varvid man kan utvinna olja i flytande form. Med nya tekniker upphettas skiffern även under jord för att utvinna olja, och detta medför stora miljörisker. Det krävs också stora mängder skiffer för att producera olja och det medför mycket stora dagbrott eller gruvor och stora behov av transporter och infrastruktur.
Riskerna för förorening av grundvatten och natur är stora under all brytning av skiffer och skifferolja. Vid brytningen frigörs också försurande ämnen och brytningen riskerar också att leda till ökad förekomst av metaller i grundvatten.
I vilken mån det kommer att bli lönsamt med omfattande utvinning av olja och gas ur oljeskiffer och oljesand återstår att se. Men faktum är att flera länder redan har en viss produktion, exempelvis vårt grannland Estland, liksom Kina och Ryssland, och numera alltså även USA. Skifferolja och skiffergas kommer utan tvekan att få stor betydelse för energidebatten. Det finns både fördelar och nackdelar med denna energiproduktion, och den är definitivt inte oproblematisk ur miljösynpunkt. Frågan om skifferoljan är en välkommen lösning på världens energibehov eller är ett allvarligt miljöhot kommer säkert att diskuteras.
Är klimatforskarna verkligen eniga?
2013-07-18
När man framför kritiska eller ifrågasättande åsikter i klimatdebatten avfärdas man oftast inte med sakargument utan får i stället lite nedlåtande höra att "98% av forskarna är eniga" eller att "flera tusen forskare står bakom IPCC:s rapporter om koldioxidens avgörande betydelse för klimatförändringarna". Men är det verkligen så?
Jag har tidigare påpekat att flera tusen forskare mycket riktigt är engagerade i materialet bakom IPCC:s klimatrapporter. Men de arbetar med olika delar. Några är experter på vad som händer OM havsnivåerna ökar, andra på vad som händer OM öknarna breder ut sig eller hur vädret blir OM temperaturen ökar med ett visst antal grader. Det är denna specialistkunskap de tillför IPCC:s klimatrapporter. Men deras spacialistkunskaper säger inget om orsakssambanden mellan olika tänkta händelser och koldioxidutsläppen eller sannolikheten att händelserna verkligen inträffar, utan bara vad som händer OM vissa saker inträffar. När det gäller själva teorierna om att mänskilga utsläpp av koldioxid leder till ökad global temperatur så lär det bara vara ett 50-tal forskare som står bakom just dessa delar i IPCC:s rapporter. Alltså ett 50-tal forskare av de totalt flera tusen som är engagerade i FN:s klimatpanels samlade rapporter.
Jag fick ett mail från journalisten Tege Tornvall från Leksand, som inom kort kommer ut med en bok om klimatdebatten. Han påpekade i sitt mail att över 30.000 naturvetare (varav över 9.000 med doktorsgrad) har skrivit under den s. k. Oregon-petitionen i protest mot överdrivna klimatlarm. Själv har Tornvall hittills listat över 1.200 likaså skeptiska forskare inom relevanta discipliner. Tornvall skriver också följande i sin kommande bok:
Eniga klimatforskare? 75 eller 49 personer!
Klimatalarmister hävdar att 98 procent av världens klimatforskare är eniga om att CO2-utsläpp från mänsklig verksamhet hotar att farligt värma Jorden. Bakom detta finns två källor. Den ena är Illinois-universitets enkät bland 10.257 forskare. Där svarade 3.146 mottagare = 30,7 procent. Bortfallet var 69,3 procent, mer än två tredjedelar. Bland de 3.146 som svarade valdes 77 ut, nämligen de som nyligen fått minst hälften av insända uppsatser antagna för publicering i expertgranskade klimatvetenskapliga tidskrifter ("peer review"). Av dem höll 75 med om att människan "i betydande grad påverkar Jordens temperatur". Det är 97,4 procent av de utvalda men bara 2,4 procent av alla svarande och ynkliga 0,7 procent av alla tillfrågade. Den andra källan är också amerikansk (Anderegg m. fl.). Av 1.372 utvalda klimatforskar hade 908 fått minst 20 artiklar om mänsklig klimatpåverkan publicerade i expertgranskade tidningar. Det är 66 procent av alla utvalda. Antalet publicerade sådana artiklar användes som mått på forskarnas betydelse. Av de 50 som fått flest artiklar publicerade var 49 övertygade om mänsklig påverkan = 98 procent. Men dessa 49 är bara 3,6 procent av de från början utvalda 1.372 och 5,4 procent av de 908 som fått minst 20 artiklar publicerade.
Styrt urval
I debatt och politik inflytelserika klimatforskare godtar dock bara forskning och forskare som publicerats i fackpress inom just klimatforskning och som granskats av just klimatforskare i snävare mening. Det utesluter alla (en majoritet) inom andra men ändå lika relevanta discipliner. Klimatforskning är en tillämpad vetenskap. Den rymmer även andra tillämpade vetenskaper som t. ex. meteorologi, oceanologi, geologi, paleontologi, atmosfärforskning, sol- och rymdforskning och geofysik samt basvetenskaperna fysik och kemi med matematik som stödvetenskap. Tiotusentals viktiga forskare i dessa ämnen har utifrån sina egna rön avvikande meningar och lämnades från början utanför. Många forskare publicerar sig i klimatfrågor även utan inriktning just på mänsklig påverkan. Tiotusentals sådana artiklar lämnades också utanför. Enkäter enbart bland snävt avgränsade blir självuppfyllande och därför meningslösa men godtas ändå som sanning av media och politiker, eftersom delevererar och bekräftar önskat resultat.
Tänkvärda ord. När man gräver lite djupare i klimatdebatten slås man av hur ett relativt litet antal personer lyckades skapa en närmast global hysteri för några år sedan där de flesta politiker inte vågade annat än att acceptera de politiskt korrekta klimatteorierna. Nu har den värsta hysterin börjat lägga sig - i takt med att jordens temperatur står stilla eller sjunker samtidigt som koldioxidutsläppen når nya rekordnivåer. Sambanden mellan ökande koldioxidutsläpp och stigande global temperatur blir ju allt mer oannolikt och det har fått politiker och andra beslutsfattare att sansa sig. Jag tycker det är utmärkt, inte minst för att det lämnar utrymme för andra viktiga miljöfrågor som alltför länge fått stå tillbaka för den ensidiga diskussionen om "klimathotet".
Jorden har blivit grönare till följd av ökande koldioxidutsläpp
2013-06-17
Jag har tidigare visat på bloggen att sambandet verkar allt mer tveksamt mellan stadigt ökande globala koldioxidutsläpp och global uppvärmning. Koldioxidutsläppen når ständigt nya högre nivåer, men den globala temperaturen har trots detta stått still i över 17 år. Däremot verkar den ökande halten CO2 i atmosfären ha andra, uppenbart positiva, effekter för vår jord. I vart fall om man ska tro denna TT-nyhet om en Australiensisk studie.
Enligt studien som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Geophysical Research Letters, har öknar och savanner på jorden blivit grönare de senaste 30 åren tack vare ökade koldioxidhalter i atmosfären. Växtutbredningen har ökat med hela 11% i jordens torra varma områden under perioden 1982-2010. Enligt studien förklaras detta med att växterna dels minskar sina vattenförluster vid högre koldioxidhalter eftersom de inte behöver öppna klyvöppningarna lika mycket, dels att fotosyntesen fungerar effektivare när koldioxidhalten är högre. Nya klimatmodeller visar också att de gamla teorierna om lägre nederbörd i framtiden i torra områden vid högre koldioxidhalter inte stämmer. Tvärtom finns det flera studier som menar att nederbörden kommer att öka i torra områden, exempelvis i Afrika, vilket också gynnar en utbredning av växtligheten.
Lite intressant är också utformningen av själva TT-nyheten, som avslutas så här: "Uppfattningen att vi hotas av allt svårare torka bygger alltså inte nödvändigtvis på fakta. Det kan vara värt att hålla i minnet vid nästa larm på grund av att regnen uteblivit någonstans på jorden". Så hade TT aldrig vågat formulera en nyhet på klimatområdet under de mest dramatiska åren när klimathysterin var som värst...
Tidskriften Miljöaktuellt medger att temperaturökningen stannat av
2013-05-21
Jag blev uppriktigt förvånad över att till och med tidskriften Miljöaktuellt redovisar resultatet av rapporten som jag nämnde i föregående blogginlägg, samt att man konstaterar att temperaturökningen på jorden tycks ha stannat av, "vilket bedöms vara förvånande eftersom utsläppen av växthusgaser har fortsatt att öka".
Det är uppenbart att en mer nyanserad klimatdebatt börjar få utrymme även inom delar av miljörörelsen. Det är ett gott tecken.
Ännu en tung vetenskaplig studie tonar ned klimathotet
2013-05-20
Tro det eller ej, men idag publicerar till och med SVT:s Texttv en nyhet om ännu en tung forskarrapport som tonar ned klimathotet. Det är ju inte ofta denna typ av politiskt inkorrekta klimatnyheter publiceras i svenska media, men den senaste tiden har det faktiskt hänt lite av och till. Så här står det på TextTV:
"Extrem värmeökning osannolik
Risken för mycket kraftiga temperaturhöjningar de kommande åren är liten, hävdar forskare i en ny studie. Det innebär att mänskligheten kan ha fått en ny möjlighet att avvärja det värsta klimathotet.
I studien, som publiceras i Nature Geoscience, har forskarna använt sig av den allra senaste informationen om temperaturer och energiflöden på jorden under de senaste decennierna. Framför allt har man gjort en ny bedömning av havets effekter och på så vis fått ett mått på klimatkänsligheten. Man har utgått från det datum då koldioxidhalterna i atmosfären tros ha fördubblats jämfört med förindustriell tid - en nivå som förväntas nås mellan 2050 och 2070.
Slutsatsen blir att temperaturerna kommer att fortsätta öka men tidigare farhågor om extrema ökningar verkar nu mindre troliga. Forskarna hävdar att genomsnittstemperaturen till 2050 troligen kommer att ha ökat med 1,3 grader, med ett spann på 0,9 till 2,0 grader. Det är en bra bit under den prognos på 1,6 (0,9 till 3,1) graders ökning som FN:s klimatpanel presenterade 2007."
Min egen övertygelse är att detta knappast är den sista forskarrapporten som ifrågasätter hur mycket människans utsläpp av CO2 egentligen påverkar klimatet. Vissa blir kanske förvånade av denna typ av nyanserade klimatnyheter, men för mig som följt båda sidor i klimatdebatten i över fem år är det ingen överraskning. Den som fortfarande påstår att forskarna är eniga har missat ganska mycket av vad som har hänt inom klimatforskningen de senaste åren.
Rekordhöga CO2-nivåer borde leda till mer nyanserad klimatdebatt
2013-05-13
I dag presenterar flera tidningar nyheten att halten av koldioxid i atmosfären enligt den amerikanska myndigheten NOAA har passerat en ny "oroväckande" milstolpe, 400 miljondelar (ppm). "Vi håller på att skapa ett förhistoriskt klimat, med enorma och möjligen katastrofala risker för mänskliga samhällen", säger Bob Ward, chef för Grantham-institutet i London.
Personligen tycker jag det är trist med cirkelresonemang. Man utgår från att höjda CO2-halter leder till ett varmare klimat, och då blir givetvis oron stor när CO2-halterna ökar. Men sanningen är ju att datormodellerna som förutsäger att klimatet blir varmare av ökade CO2-halter inte håller när de jämförs med verkligheten. Trots rekodhöga CO2-halter så har inte den globala temperaturen förändrats märkbart de senaste 17 åren, vilket även FN:s klimatpanel IPCC medger. Om CO2 varit den drivande kraften bakom den globala uppvärmningen borde temperaturen ha ökat kraftigt det senaste decenniet - men det har den inte gjort. Så egentligen borde ju påståendet om det av människan orsakade klimathotet kunna tonas ned ytterligare efter dagens siffror. Ju högre CO2-halterna i atmosfären blir utan att temperaturen ökar, desto svagare blir ju faktiskt sambandet.
Det vi med säkerhet vet är att klimatet kommer att förändras i framtiden, det kommer att bli både kallare och varmare, precis som det varit tidigare i jordens historia. Vad som driver klimatförändringarna får man nog forska vidare om. Men oavsett vilken grad av påverkan människan har på klimatförändringarna så är det klokt att minska beroendet av de begränsade resurserna av fossila bränslen och verka för en hållbar utveckling och god miljö. Det behövs faktiskt inget klimathot för att förespråka detta.
Ryska forskare: Jorden på väg mot kallare tider redan inom 25 år
2013-05-04
Klimatdebatten handlar fortfarande mest om risken för global uppvärmning till följd av ökande koldioxidutsläpp, även om dessa teorier börjar ifrågasättas av allt fler.
Men nu varnar plötsligt klimatforskare från Pulokovobservatoriet i St. Petersburg för att vi i stället kan vara på väg mot en ny liten istid, redan inom 25 år.
Man konstaterar att solens aktivitet minskar tillfälligt var 200:e år. Det innebär att jorden plötsligt drabbas av en period med betydligt kallare temperaturer där medeltemperaturen kan sjunka med flera grader. De ryska vetenskapsmännen menar därför att jordens befolkning borde börja förbereda sig för betydligt kallare tider, skriver Daily Mail. Senaste gången en sådan köldvåg svepte in över planeten var mellan 1650 och 1850 - en period som kallades för "lilla istiden." Nästa period väntas börja mellan 2030 och 2040 samt pågå i 250 år enligt de ryska forskarna. De ryska forskarna tror dock att det inte kommer att bli riktigt lika kyligt som det blev under det sena 1600-talet.
Jag avstår från att dra några direkta slutsatser av dessa vetenskapliga rön. Men det är lätt att konstatera att det finns många olika vetenskapliga teorier och prognoser kring framtidens klimat.
Kallare eller mildare vintrar i framtiden?
2013-03-27
Aftonbladet har en artikel idag där man berättar varför vi nu ska tänka helt om. De tidigare larmen för några år sedan om att de svenska vintrarna snart är förbi och att vi redan 2020 kommer att få allt fler gröna vintrar gäller inte längre. Nu är det i stället iskyla som gäller! Det förklaras av amerikanska forskare med att luftströmmar förändras och saktas ned av smältande isar vilket ger mer långvariga köldperioder på vintern. "Teorin är vettig", säger Heiner Körnich, forskningschef på SMHI i Norrköping i artikeln. Någon vetenskapligt "säker" och konstaterad sanning är det alltså inte. Men ändå beskrivs den så i Aftonbladet.
Annat lät det annars i Expressen den 5 december 2006 Då var meteorologen och klimatdebattören Pär Holmgren helt övertygad om att Vasaloppet inte skulle kunna köras mer från år 2022, och att snögränsen stadigt skulle flytta norrut på grund av klimatförändringarna.
Som politiker har jag svårt att ta till mig forskning som hela tiden byter fokus och visar motstridiga effekter. Blir det varmare eller blir det kallare? Vem ska vi tro på? Så länge vi inte vet det med i vart fall en smula visshet så känns det väldigt svårt och vanskligt att basera politiken för decennier framåt på dessa teorier. Så skulle man aldrig hantera några andra politiska frågor.
Det är också lätt att konstatera att alla teorier som ifrågasätter klimathotet eller alternativa teorier kring vad som driver klimatförändringar brukar avfärdas med att det inte är vetenskapligt bevisat utan "bara" teorier. Men när det handlar om teorier som styrker klimatförändringar och deras effekter verkar varje uppslag helt okritiskt kunna framhållas av media som sanningar. Det räcker att en forskare på SMHI tycker en ny teori "låter vettig" för att det ska betraktas som en vetenskaplig sanning.
I stället för Earth Hour
2013-03-23
Inte många verkade ju uppmärksamma gårdagens världsvattendag. Jag tycker om Action Aids och UNICEF:s sätt att hjälpa, konkret och med direkt nytta för enskilda människor. I kväll valde jag att göra ett köp hos Unicef, 10.000 vattenreningstabletter som hjälper barn i tredje världen att få tjänligt vatten att dricka. Det blir mitt eget alternativ att hjälpa konkret i stället för att göra symbolhandlingar som att släcka lampan en timme. Köpet från UNICEF kunde jag för övrigt göra tack vare att jag hade el till min dator.
Satir
2013-03-23
Apropå Earth Hour så fick jag denna specialutformade satirteckning från satirtecknaren Kalle Strokirk som är en av mina flitiga bloggbesökare. Han ritade faktiskt bilden till min blogg med anledning av mitt blogginlägg i går där jag påpekade att det faktiskt inte är alla på vår planet som har någon lampa att släcka. Tack Kalle!
Upplysta boråsare
2013-03-23
Borås Tidnings läsare verkar inte alltför entusiastiska över Earth Hour. Det var vid midnatt i går bara knappt 23% av de drygt 1.200 personer som då hade svarat på BT:s webenkät som verkligen tänker släcka lampan i kväll.
Hur många känner till Världsvattendagen?
2013-03-22
I dag är det den 20:e globala världsvattendagen. 2013 är samtidigt ett år som är utlyst av FN för vattensamarbete. Hur många känner till världsvattendagen?
 FN instiftade världsvattendagen 1993 för att få människor i hela världen att fokusera uppmärksamheten på vikten av att verka för en hållbar förvaltning av världens vattentillgångar. Vi är alla – både människor, djur och växter, beroende av att ha tillgång till rent vatten" kan man läsa på Världsvattendagens egen hemsida. "Det är lätt att ta rent vatten för givet. Men för miljontals barn i världen är det långt ifrån en självklarhet" skriver UNICEF på sin hemsida.
Världsvattendagren handlar om miljöproblemen här och nu, människors brist på rent vatten just i detta ögonblick, och vår förorening av det vatten som finns. Tänk om världsvattendagen hade fått samma uppmärksamhet i media som det jippoaktiga Earth Hour? Då hade fler människor kanske kunnat få nya brunnar i sina byar där man kunde få friskt och rent vatten till matlagning och att dricka.
När man som jag besökt bland annat Indien och Tanzania och sett hur människor lever på landsbygden eller i slummen, och hur svårt det är att få tag på rent vatten så inser man problemet. (Läs reseberättelserna via länkarna). Men frågan om friskt vatten i vardagen är tydligen inte lika rubrikknipande och intressanta för media som ett storstilat jippo som Earth Hour...
 
Två bilder från mitt besök i Tanzania. Så här bor ofta människor på landsbygden. Byarna har vare sig vatten el eller telefonförbindelse.
Allianssympatisörer borde bojkotta Earth Hour
2013-03-22
Den viktigaste avsikten med Earth Hour är enligt arrangörerna att "skicka starka signaler till regeringarna" i respektive land att ta större krafttag "för klimatet". Det innebär att alla som deltar i Earth Hour i Sverige skickar signaler till Alliansregeringen om att dagens politik inte räcker.
Om jag som Allianspolitiker eller Allianssympatisör deltar – på vilket sätt vill jag då att Alliansen tar större krafttag? Kraftigare skattehöjningar på el och bensin? Stopp för inrikesflyget? Kilometerskatt på transporter? Nedläggning av kärnkraften? Stoppad ekonomisk tillväxt? Eller stödjer jag rentav ”behovet av att skapa ett helt nytt ekonomiskt system” som meteorologen Pär Holmgren krävde i en intervju i Ulricehamns tidning nyligen (se bloggen 18/3)?
Bland annat utmanar WWF på sin "Earth Hour-sajt" regeringen att "ta beslut om 100% förnybar energi". Alla vet att det är ett helt orealistiskt krav inom överblickbar framtid att genom politiska beslut ersätta hela den svenska kärnkraften med förnybart. Men den som deltar i Earth Hour stödjer faktiskt även detta orealistiska krav på den svenska regeringen.
Genom att delta i Earth Hour ger man, kanske omedvetet, stöd för Vänsterpartiets och Miljöpartiets syn på saken. De står som bekant för de mest orealistiska förslagen i klimatdebatten. Förslag som skulle få oerhört stor negativ påverkan på det svenska samhället. En hysteriskt stor vindkraftutbyggnad är bara en liten del av effekterna, I övrigt väntar utslagna företag, färre jobb, sänkt tillväxt och extremt hård energibeskattning som skulle leda till kraftfullt försämrad ekonomi för hela svenska folket. Detta utan att åtgärderna skulle ha ens mätbar betydelse för de globala koldioxidutsläppen. Jag tycker det känns mycket märkligt att genom ett deltagande i jippot underkänna min egen regerings balanserade miljö- och energipolitik och i stället sanktionera motståndarnas orimliga förslag. Svenskarnas deltagande i Earth Hour har alltför ofta använts i politiska debatter för att legitimera angrepp mot regeringen. Alla som sympatiserar med Alliansen borde därför ta sig en funderare kring detta och tänka på att syftet med Earth Hour faktiskt är att avkräva den svenska regeringen betydligt radikalare förslag i klimatpolitiken.
Den som överväger att delta i Earth Hour borde därför först fundera över vilka ytterligare inskränkningar, skattehöjningar och förbud man själv efterfrågar i sin egen vardag? Och hur många jobb inom exempelvis den elintentiva industrin och transportsektorn som man är beredd att offra?
Hur är det förresten med solidariteten med fattiga länder? I den fattiga delen av världen är nedsläckning av lamporna inte ens ett alternativ. Man har nämligen inga lampor! Ett exempel är stora delar av Tanzania som jag besökte förra sommaren. I dessa länder betyder en elanslutning och en tänd glödlampa att man kan slippa en oljeeldad lampa och därmed onödiga partiklar i sin omgivning. I stället för att laga mat på en kolspis eller över öppen eld kan man laga mat på en elspis och slippa bli sjuk eller och dö i förtid av rökförgiftning, samtidigt som skövlingen av skogar för vedeldning kan minska. Med hjälp av el kan man kommunicera med omvärlden, tex använda telefon, internet och dator, och även titta på TV, och glödlamporna kan lysa upp skolsalarna där eleverna lär sig skriva och räkna. Elen ökar möjligheten att driva företag och använda olika maskiner, liksom att driva vattenpumpar för att erbjuda rent dricksvatten eller bevattning av jordbruksmark. Det är inte mindre elektricitet som gör fler människor mätta eller förbättrar deras hälsa, det är inte heller släckta lampor som gör att forskare och företag kan utveckla nya metoder för att bidra till att öka tillgången på rent vatten, sanitetsutrustning och mediciner mot sjukdomar. Lösningen på världens problem handlar i stället om att elektrifiera fattiga länder för att stimulera utbildning, tillväxt, bättre hälsa, minskad fattigdom, och renare miljö.
Men är det då inte bra att släcka ljuset en timme för att minska koldioxidutsläppen? Nja, inte ens om man tycker detta är "planetens ödesfråga" är Earth Hour någon bra idé. Saken är nämligen den att 99% av den svenska elproduktionen är koldioxidfri. Om man släcker lampan och i stället tänder stearinljus så bidrar man plötsligt till ökade utsläpp av koldioxid. Ett vanligt stearinljus (oftast tillverkat av paraffin som utvinns ur just olja) ger nästan lika mycket utsläpp som en vanlig gammaldags 60W-glödlampa som drivs med el från ett kolkraftverk. Och för att få samma ljusstyrka som glödlampan behövs 30 stearinljus!
Nej, det finns faktiskt inga vettiga argument alls för Earth Hour. För egen del har jag aldrig deltagit i Earth Hour och tänker inte göra det i år heller. Tvärtom tänder jag själv upp huset lite extra, och uppmanar alla andra att göra detsamma. Som en hyllning till den rena och utsläppsfria svenska elproduktionen, som en hyllning till den nytta elektrifieringen kan göra i fattiga länder, och inte minst som en påminnelse om att den el vi tar för given är en lyx som människor i andra delar av världen bara kan drömma om.
Låt inte mörkret lägra sig över vår civilisation och vår framtidstro - upplysning är mycket bättre!
Svenska ungdomar har en nyanserad bild av klimathoten
2013-03-21
I Svenska Dagbladet fanns häromdagen en debattartikel med rubriken "80 procent av Sveriges unga har klimatångest". Artikeln var undertecknad av bland annat Pär Holmgren (han som vill byta ekonomiskt system) och Håkan Wirtén, generalsekreterare i WWF.
När man läser artikeln slås man av hur felaktig rubriken är. Det visar sig nämligen att av de 1.000 ungdomar mellan 15 och 25 år som tillfrågats var det 25% som "får ont i magen eller känner sig olycklig när de tänker på klimatförändringarna" och drygt hälften som "tänker" på klimatförändringarna någon gång i veckan eller oftare. Det är alltså långt ifrån 80% av ungdomarna som har "klimatångest" som det påstås i rubriken. Med detta sagt tycker jag det är synnerligen allvarligt att svenska politiker och klimatdebattörer på mycket lösa grunder har skrämt upp 25% av de svenska ungdomarna så mycket att de mår dåligt!
Nu är det ju också så att som man frågar får man svar. Av de tillfrågade ungdomarna, där alltså 80% påstås ha "klimatångest" var det nämligen bara 38% som var villiga att offra en Thailandsresa för klimatets skull och 35% som kunde tänka sig att avstå från att shoppa kläder "för klimatets skull". Så var det med den ångesten. Mellan 65 och 70% av de svenska ungdomarna verkar ha en mer nyanserad bild av det påstådda klimathotet, och det stämmer med min egen bild. Många av de ungdomar jag träffar ute i skolor eller i andra sammanhang tycker att andra miljöfrågor, och då inte minst djurskyddsfrågor, är betydligt viktigare att diskutera än koldioxidutsläpp.
"Sveriges politiker, lyssna på de unga" avslutar debattörerna sitt inlägg. Jag tycker det låter som en bra idé. Kanske finns det hopp om en mer sansad klimatdebatt när dagens ungdomsgeneration växer upp?
För övrigt tycker jag svenska ungdomar ska resa ut i världen så mycket de bara kan. Uppleva andra kulturer och länder och se hur samhällsproblemen ser ut där. Ingen ung människa ska behöva känna att man gör något fel när man tar flyget till Afrika, Asien eller Amerika! Varför missunna svenska ungdomar att få flyga till andra länder när all världens klimatalarmister själva flyger runt jorden på alla sina lyxiga konferenser? Där de sedan predikar att alla vi andra måste sluta flyga för klimatets skull...
KTH-professor: Fler översvämningar beror inte på ökad nederbörd
2013-03-18
I går fanns en TT-artikel i Borås Tidning med rubriken "Vårfloden får vänta till vintern ger vika". Artikeln handlade om den osedvanligt sena och kalla våren som försenat vårfloden.
I slutet av artikeln kan man läsa följande klargörande om vad det är som leder till det ökande antalet översvämningar:
"I förra veckan flaggade forskare vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) för en generellt ökad risk för övervämningar.
Hydrologisk statistik mer än 100 år tillbaka i tiden visar hur förändringar i landskapet orsakat förändrade flöden. Det är framförallt våtmarker och liknande avrinningsområden som under årens lopp försvunnit på grund av utdikning till förmån för jordbruk.
Enligt professor Anders Wörman på KTH har man inte sett någon ökning under hela 1900-talet vad gäller nederbörd i södra Sverige som skulle kunna förklara de ökade flödena.
Klimatdebattören Pär Holmgren kräver "nytt ekonomiskt system"
2013-03-18
I lördags fanns en mycket tankeväckande artikel i Ulricehamns Tidning där den kände klimatdebattören och fd TV-meteorologen Pär Holmgren intervjuades om klimatfrågan.
Förutom att Holmgren vill att vi ska sluta flyga och sluta äta kött så kräver han i artikeln också "ett nytt ekonomiskt system". Det är inte första gången vi hör extrema klimatdebattörer förespråka olika former av "ny ekonomisk världsordning", "global beskattning" "världsregering" eller "ett nytt ekonomiskt system" för att kunna "lösa klimathotet". Men det är lika skrämmande varje gång man hör ytterkantsvänstern och den extrema grenen av miljörörelsen försöka legitimera marknadsekonomins och tillväxtens avskaffande med klimathotet som argument. Det finns all anledning för oss som vill föra en sansad och logisk debatt om miljö- och klimatfrågor att vara ytterst vaksamma.
Värre kvicksilverutsläpp än väntat till följd av glödlampsförbudet
2013-03-13
I dag avslog riksdagen två av mina motioner. Det gällde Motion 2012/13:Mj440, "Införande av pantsystem för batterier" och Motion 2012/13:Mj434, "Införande av pantsystem för lågenergilampor". Jag beklagar att Miljö- och Jordbruksutskottet inte tycker det är en väg att pröva.
Faktum är nämligen att införandet av lågenergilampor blivit ett betydligt värre miljöhot än vad ens vi som var kritiska kunde befara. I Miljö- och Jordbruksutskottets konstaterar att det varje år i Sverige felaktigt kastas 200.000 (!) lågenergilampor innehållande kvicksilver i glasåtervinningen. Kvicksilver har en otrevlig förmåga att leta sig ut i naturen och hur mycket kvicksilver som på detta sätt redan runnit ut i mark eller vatten från våra återvinningsstationer kan man bara gissa. Detta var exakt det jag varnade för redan när EU tog sitt beslut som Sverige var tvunget att införliva i vår lagstiftning. Så här skrev jag exempelvis i ett blogginlägg den 21 april 2012:
Logiken brister när det gäller Sveriges kamp mot kvicksilver
I dag går miljöminister Lena Ek(C) ut och förklarar att Sverige ska ta strid mot ett färskt EU-beslut som tillåter kvicksilver i vissa mätinstrument. "Jag är faktiskt otroligt irriterad över detta. Vi driver globala förhandlingar där Sverige är väldigt aktiv, med stöd av EU-kommissionen, för att fasa ut kvicksilver överhuvudtaget i hela världen. Eftersom det är ett väldigt farlig miljögift", säger Lena Ek till Sveriges Radio.
På sin websida skriver Dagens Eko att i Sverige är kvicksilver totalt förbjudet sedan 2009 och vad gäller termometrar och andra mätinstrument har utfasningen hållit på sedan 1990-talet. Nu håller resten av EU på att skärpa sina regler kring kvicksilver men Belgien blockerar kvicksilverförbud i vissa professionella mätinstrument, till exempel ett som mäter porstorlek i bland annat papper. Det här innebär att Sverige nu egentligen behöver öppna sin marknad för några enstaka produkter som innehåller kvicksilver. Men svenska regeringen vill inte ge sig och enligt Lena Ek överväger Sverige att kräva ett nationellt undantag genom EU:s så kallade miljögaranti. "Vi kommer i Sverige att stå fast vid vårt förbud och så får vi ta konflikten med kommissionen", säger Lena Ek.
Man kan ju inte annat än hålla med om att vi inte ska återinföra kvicksilver i produkter när vi en gång lyckats avskaffa det. I den delen håller jag med vår miljöminister. Men det ologiska i denna fråga är att Sverige redan har ett undantag när det gäller kvicksilver, och det är i våra lågenergilampor! I takt med att våra gamla vanliga - kvicksilverfria - glödlampor förbjudits ersätts de främst med lågenergilampor med kvicksilverinnehåll.
När Sverige införde kvicksilverförbudet 2009 frågade jag vår dåvarande miljöminister, Anderas Carlgren (C), vid ett tillfälle hur Sverige kunde driva igenom ett kvicksilverförbud samtidigt som vi med öppna ögon ökade kvicksilver- förbrukningen och sannolikt kvicksilverläckaget till naturen genom att ersätta glödlampor med kvicksilverlampor. Hans svar då var, om jag minns rätt, ungefär att glödlampsförbudet skulle minska elförbrukningen och att det var en viktig klimatfråga och därmed vägde tyngre än kampen mot kvicksilver.
Jag skrev flera blogginlägg under 2009 om hur illa kvicksilverförbudet gick ihop med EU-förbudet mot vanliga glödlampor. Läs i bloggarkivet, exempelvis 2009-06-15, 2009-06-12 (2 inlägg) samt 2009-01-28. Tyvärr var det ingen alls som lyssnade då, men det var då vi borde tagit striden om vi skulle minskat kvicksilverutsläppen i naturen! Och med tanke på mängden kvicksilverlampor som varje år sannolikt krossas i hushållen, på återvinningsstationerna och under transport, varvid kvicksilvret når vår natur och vårt grundvatten, så kan man ju fråga sig varför inte kampen mot kvicksilverlampor är lika viktig som kampen mot några mätinstrument innehållande kvicksilver? Och varför tog inte Lena Ek kampen mot glödlampsförbundet under sin tid som ledamot av EU-parlamentet?
Det är bara att konstatera att dagens miljöpolitik inte är helt logisk, och det gäller tyvärr även Alliansregeringen emellanåt. Men samtidigt är det givetvis så att allt skulle vara tio gånger värre om Miljöpartiet och Vänsterpartiet hade något att säga till om. Klimatfrågan fördunklar tyvärr omdömet hos många politiker, inte minst i EU, och gör att andra viktiga miljöfrågor hamnar i bakgrunden. Kampen mot kvicksilver är bara ett exempel i raden".
Så skrev jag alltså på bloggen från 2009 och framåt. I dag kan jag konstatera att det blev betydligt värre effekter av glödlampsförbudet än jag trodde. Avsikten med EU:s glödlampsförbud var att minska elförbrukningen, som en del i EU:s "klimatpolitik". Men förbudet mot de gamla glödlamporna medför alltså ett nytt stort miljöhot, enligt min mening mycket värre än de eventuella miljöfördelar vi kan få genom något minskad elförbrukning. Kvicksilver är så giftigt att Sverige tagit förbud mot detta ämne i alla andra sammanhang - utom just lågenergilampor. Glödlampsförbudet är ännu ett exempel i raden på hur ogenomtänkt klimatpolitik kan medföra nya allvarliga miljöproblem, i detta fall risk för kraftigt ökande kvicksilverutsläpp.
Min motion om onödiga förpackningar fick viss framgång i riksdagen
2013-03-13
I dag hade jag viss framgång med en av mina riksdagsmotioner, nämligen Motion 2012/13:MJ439 om Initiativ för att minska mängden onödiga förpackningar. I motionen skriver jag följande:
"Avfallsberget växer och stora resurser går åt för tillverkning av onödiga förpackningar. Skjortor, elektronik, hushållsprodukter eller godis, listan på produkter med ett flertal onödiga lager förpackningar kan göras lång. Förpackningarna höjer priset på varan och efterfrågas troligen sällan av konsumenten, som i stället måste ta hand om avfallet. Det behövs ett politiskt initiativ till överläggningar med berörda branscher så att man systematiskt kan minska mängden onödiga förpackningar. Det är viktigt för miljön, energihushållningen och ett effektivt resursutnyttjande."
Miljö- och Jordbruksutskottet konstaterar att den av regeringen tillsatta Avfallsutredningen nyligen lämnade sitt betänkande, och att regeringen just nu ser över producentansvaret för utformningen av förpackningar. Samtidigt pågår arbetet med ett avfallsförebyggande program där frågan om förpackningar enligt Avfallsutredningen bör kunna behandlas. "Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att motion 2012/13:MJ439 (M) lämnas utan vidare åtgärd", och det blev också riksdagens beslut. Mycket närmare ett tillstrykande av en motion är det svårt att komma, och jag tycker det är bra om man - utan förbud och liknande - kan få branschen att frivilligt minska mängden onödiga och ibland dubbla eller tredubbla förpackningar. Det vore en verkligt bra miljöåtgärd att minska ett slöseri som ingen efterfrågar.
1970-talets klimatlarm: Utsläppen kommer att orsaka en ny istid!
2013-03-13
Detta är den fjärde riktigt kalla vintern i rad, och vi har just nu en osedvanligt kall mars månad i hela norra Europa, där det var minus 21 grader i Stockholm häromdagen. Enligt SMHI är det bara någon grad från rekordkyla för mars månad i södra halvan av Sverige. Faktum är att till och med en del flyttfåglar som kommit till Sverige de senaste veckorna har vänt tillbaka söderut igen på grund av den ovanliga kylan enligt Sveriges Ornitologiska Förening. Kylan väcker en del muntra kommentarer som "vart tog den globala uppvärmningen vägen" eller "nu skulle det inte vara fel med en lagom klimatförändring". Ovanligt kallt är det också i resten av Europa, där bland annat en ovanlig snöstorm i går lamslog delar av Frankrike och Belgien, där det annars borde var vår så här års.
Nu vet förståss alla insatta att ovanliga temperaturer för årstiden inte utgör några bevis i klimatdebatten överhuvudtaget utan bara handlar om vädervariationer. Betydligt mer intressant för klimatdebatten är naturligtvis att den globala temperaturen inte ökat alls på 16 år trots rekordhöga koncentrationer av koldioxid i atmosfären.
Men hur kallt den nu än är så har det funnits prognoser om värre. Mycket värre! Den senaste tiden har jag roat mig med att följa upp ett tips jag fick om tidigare dramtiska klimathot. Det intressanta är att under hela tio år, från 1970 till 1979, var det ett helt annat klimathot som sysselsatte forskare och media, nämligen en nära förestående istid. Så här såg exempelvis omslagen ut till tidskriften TIME i januari respektive april 1977.
  På en nätsida som heter Popular Technology har man samlat inte mindre än 100 inscannade vetenskapliga artiklar, nyhetsartiklar och TV-inslag från denna period, där ett stort antal vetenskapsmän och även politiker var helt övertygade om att människans utsläpp av luftföro- reningar skulle medföra en snabbt sjunkande temperatur och en nära förestående istid. 100 artiklar och nyhetsinslag låter kanske inte så mycket, men detta var före internet. Allt som skrevs publicerades i befintliga pappersmedier och allt finns inte kvar för eftervärlden.
Ett bärande tema i de artiklar jag läst via länkarna handlar mycket om människans sätt att leva och att vi släpper ut för mycket föroreningar i luften. I flera artiklar förs även tankar fram om straffbeskattning av utsläpp för att bromsa istiden.
Extra intressant är dessutom att det bland 1970-talets övertygade "istidsalarmister" fanns personer som idag är tongivande i dagens klimatdebatt, exempelvis Al Gore som på 1970-talet aktivt stödde teorierna om en ny istid. Han har minst sagt gjort en helomvändning sedan dess.
"Istidsalarmisterna" hade uppenbarligen fel när de hävdade att mänskliga utsläpp skulle orsaka en snabb nedkylning av jorden. Frågan är hur det är med dagens klimatdebattörer som hävdar att mänskliga koldioxidutsläpp snabbt och dramatiskt kommer öka jordens temperatur?
Ännu ett exempel på hur "klimatpolitken" slår mot Afrikas bönder
2013-03-11
Det kom en nyhetet på morgonen idag som sammanfattas så här av SVT:s TextTV:
Liberias bönder lämnade i sticket
Sämre miljö och ekonomiska problem för lokalbefolkningen. Det är resultatet efter att svenska statliga bolag dragit sig ur ett projekt i Liberia, visar en rapport från bl.a Swedwatch. Vattenfall och Swedfund investerade 30 miljoner euro i idén att gummiträd i Liberia skulle bli biobränsle och ge avkastning till bönder. Men av ekonomiska skäl drog de sig ur efter två år. "Bönderna har fått gamla träd nerhuggna, det tar sju år för nya plantor att producera gummi och bönderna har ingen möjlighet att ta hand om plantorna", säger Viveka Risberg på Swedwatch.
Enligt rapporten förlorade Vattenfall drygt 1,3 miljarder kronor på affären, medan Swedfund klarade sig ekonomiskt eftersom det blev uppköpt av Vattenfall. Swedfund säger att det inte hade något val när Vattenfall lämnade affären. Vattenfall menar att den ursprungliga affärsplanen inte utvecklades som förväntat. Infrastrukturen, utrustningen och den lokala organisationen var sämre än väntat. "Böndernas inkomstmöjligheter har försämrats och det gör att de har det sämre än innan Vattenfall och Swedfund kom dit", säger Viveka Risberg på Swedwatch till SVT.
På Swedwatch hemsida kan man läsa hela rapporten, som även Naturskyddsföreningen och Svenska Kyrkan står bakom. I samanfattningen skriver man följande:
"Buchanan Renewables startade sin verksamhet i Liberia 2006 när landet precis höll på att återhämta sig från ett förödande inbördeskrig. I juni 2010 investerade statliga Vattenfall och utvecklingsfinansiären Swedfund i Buchanan Renewables Fuel, BRF, som tillverkade biomassa av gamla gummiträd. Vattenfall och Swedfund köpte 30 procent av aktierna. Företaget erbjöd skogsbönder i Liberia att rensa ut gamla gummiträd, sätta nya plantor och underhålla dem i sju år, den tid det tar för gummiträd att producera råvaran latex. Biomassan skulle exporteras men även förse huvud- staden Monrovia med el från ett kraftverk eldat av biomassa som skulle byggas av Buchanan Renewables Power, BRP. Några månader efter att Vattenfall och Swedfund sålt sin andel i Buchanan Renewables Fuel avslutade föreaget alla kontrakt med skogsbönderna, vars plantage lämnades igenvuxna av ogräs. Skogsbönderna hade förlorat sin försörjning.
Investeringen ingick i Vattenfalls strategi att minska sina koldioxidutsläpp. Bolaget ville säkra tillgången till större mängder biomassa och Vattenfall presenterade investeringen i Liberia som sitt starkaste projekt ur CSR-perspektiv."
Swedwatch är enligt den egna hemsidan "en ideell förening och partipolitiskt obunden researchorganisation" med syfte "att minska sociala och miljömässiga missförhållanden kopplade till svenskrelaterade företags verksamhet i utvecklingsländer". På hemsidan skriver man att arbetet och planeringen av vilka granskningar som ska göras sker i samverkan med deras medlemsorganisationer Svenska kyrkan, Naturskyddsföreningen, Fair Trade Center, Latinamerikagrupperna, Peace & Love Foundation, Afrikagrupperna och Diakonia. Swedwatch finansieras enligt hemsidan av Sida, EU och medlemsorganisationerna. Man gör också kommersiella uppdrag, bland annat för Folksam, Jernhusen och Göteborgs Stad. Organisationens tillförlitlighet känns hyfsat stor i denna fråga, inte minst som Swedwatch har flera medlemmar som tillhör de mest radikala i klimatdebatten. Det är i sig intressant med tanke på att dagens rapport återigen visar hur västvärldens "klimatpolitik" med storsatsning på biobränslen från andra länder gång efter gång visar sig slå allra hårdast mot de fattigaste länderna. När ska exempelvis Naturskyddsföreningen inse att deras egen linje i klimatfrågan med storsatsning på betydligt mer biobränseln än vad som finns tillgängligt i Sverige är omoraliskt och ett hot mot fattiga länder?
Att Vattenfall enligt rapporten har förlorat 1,3 miljarder på satsningen i Liberia, gör ju inte saken bättre. Häromdagen skrev jag att stora delar av Vattenfalls förluster har koppling till klimatpolitiken. Förlusterna i Liberia är i så fall ännu ett exempel på detta. Någon större politisk debatt kring frågan blir det väl knappast med tanke på den stora politiska samsyn som råder i frågan, men jag är verkligen inte stolt över att det som hänt inträffat under Alliansens regeringstid. Att förlusterna sannolikt varit mycket större om Miljöpartiet och Vänsterpartiet fått ett reellt inflytande över "klimatpolitiken" är en klen tröst.
Frågan är faktiskt vilket hot som är värst för fattiga afrikanska bönder, klimatförändringar eller västvärldens klimatpolitik?
Klimatpolitiken har orsakat delar av Vattenfalls nedskrivningar
2013-03-07
Förra veckan kunde vi läsa rykten i Dagens industri om att Vattenfall har långt gående planer på att sälja hela eller delar av kolkraftverken i Tyskland. Om det skulle stämma tycker jag det är utmärkt. Redan 2008 föreslog jag i en riksdagsmotion att Vattenfall skulle avyttra sin smutsliga kolkraftproduktion och använda pengarna till något mer miljövänligt hemma i Sverige i stället. Och hösten 2009 upprepade jag dessa tankar i en annan motion med rubriken
"Avyttring av Vattenfalls anläggningar för kolkraftproduktion".
Kolkraftverken i Tyskland är i sig mycket lönsamma, men har faktiskt indirekt haft betydelse för Vattenfalls dåliga affärer. Bland annat har Vattenfall köpt delar av den polska kraftkoncernen Enea för 4,6 miljarder kronor, med avsikten att fånga och lagra koldioxid från Eneas energiproduktion från kolkraft, så kallad CCS-teknik (Carbon capture och storage), alltså att pumpa ned och lagra koldioxid i underjorden. Detta har dock misslyckats. Samtidigt har Vattenfall enligt Dagens Industri satsat ytterligare 2 miljarder på CCS-teknik i Tyskland och Nederländerna. Inget av detta har haft någon framgång, bland annat för att Tyskland har sagt nej till koldioxidlagring och för att tekniken inte fungerat i anläggningen i Nederländerna. Minskat värde på dessa CCS-satsningar förklarar en del av nedskrivningen Vattenfall tvingats göra.
Först gav den gamla s-regeringen Vattenfall i uppdrag att expandera kraftigt i Europa, vilket medförde investeringar i massor av smutsig kolkraft. Sedan ville regering och riksdag efter regeringsskiftet 2006 att Vattenfall skulle ställa om till mer miljövänlig produktion, varvid bolaget satsade på CCS-teknik med stora ekonomiska förluster som följd. Allt i klimatpolitikens namn där koldioxidutsläppen anses vara det största miljöproblemet, och där man inte skyr några kostnader för utsläppsminskningar. För egen del anser jag att kolkraftproduktion är en smutsig och miljövidrig energikälla alldeles oavsett koldioxidutsläppen. De stora dagbrotten där kolet utvinns förstör både boendemiljöer och natur, och sot och partiklar medför stora hälsorisker. Jag tycker det bästa vore om Vattenfall gjorde sig av med både smutsiga kolkraftverk och CCS-anläggningar och ägnade sig åt den svenska miljövänliga energiproduktionen i stället. I enlighet med mina gamla riksdagsmotioner.
Klimatlogik?
2013-03-06
Jag har vid flera tillfällen hänvisa ttill rapporter (bland annat från Englands motsvarighet till SMHI, Met Office) som visar att den globala uppvärmningen stannat upp och att temperaturen inte ökat alls på 16 år. Och detta trots snabbt stigande koldioxidutsläpp, där man 2011 nådde ett nytt globalt rekord. I sammanhanget kan det vara intressant att veta att FN:s klimatpanels ordförande, Rajendra Pachauri, talade på Deakin University i Melbourne den 21 februari. Då medgav han just detta, att ingen uppvärmning skett på 16 år och inte heller kan väntas fram till 2017. Hans uttalande innebär i praktiken att IPCC:s datormodeller inte stämmer. De har förutspått ett direkt samband mellan stigande koldioxidhalter och stigande global temperatur, och hela klimatpolitiken baseras på detta antagande.
Men klimatalarmisterna lyssnar inte på några rapporter som ifrågasätter rådande teorier, de hävdar fortfarande att dramatiskt minskade koldioxidutsläpp är nödvändigt för att rädda jorden. Flera svenska miljöexperter som Lars Zetterberg på IVL, Christian Azar på Chalmers och Tomas Kåberger, tidigare generaldirektör på Energimyndigheten, förespråkar dramatiskt ökade koldioxidskatter, så höga att besinpriset skulle öka till 25 kronor liter och elen bli dubbelt så dyr som idag. Allt för att göra det lönsamt med koldioxidlagring och göra kolkraftproduktion olönsam.
Detta ensidiga fokus på minskade koldioxidutsläpp - oavsett kostnad - har man alltså trots att det är odiskutabelt att den globala temperaturen inte ökat på 16 år trots dramatiskt ökade koldioxidutsläpp. Jag tycker det är något märkligt. Förslagen om dramatiskt höjda koldioxidskatter hotar samtidigt både hushållens och den svenska industrins ekonomi och om dessa herrar, uppbackade av framförallt Vänsterpartiet och Miljöpartiet, får som de vill lär den svenska tillväxten drabbas mycket hårt och jobben bli färre. Sannolikt utan att det har någon som helst betydelse för jordens klimat.
Mycket välbesökt vindkraftmöte i Borås
2013-03-05
 Gårdagens vindkrafthearing på Folkan i Borås samlade enligt Borås tidning runt 300 personer, vilket var imponerande. Hearingen arrangerades av "Natur & Miljövärn i Sjuhärad". Jag följde debatten från åskådarplats, men fick också som ende närvarande riksdagsledamot möjlighet att kommentera frågan om kommunalt veto när det gäller vindkraft. Samtliga riksdagspartier i panelen försvarade nämligen vetot och tyckte kommunerna skulle behålla makten över frågan. Jag påpekade då att flera av partierna i panelen talade med kluven tunga eftersom deras partivänner på riksnivå kräver att kommunernas veto ska avskaffas eller inskränkas; vi hör det oftast från V och MP, men även S har motionerat i frågan. Moderaterna försvarar med kraft det kommunala vetot i riksdagen, och från Alliansen finns inga förslag om att inskränka vetot. Däremot ser jag en stor risk för att vetot avskaffas eller försvagas om vi skulle få en annan regering efter valet 2014.
I övrigt konstaterar jag att de lokala politikerna, med viss nyansskillnad, i vart fall säger att de vill lyssna på människor i samband med vindkraftetablering och säger att de vill värna människors boendemiljö. Fast när det gäller tre partier, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och det lokala Vägvalet i Borås, märker man mellan raderna att för dem är "klimathotet" en så central fråga att enskilda människor nog inte ska vara alltför säkra på att partierna bryr sig så mycket om deras boendemiljöer när det ställs mot andra intressen. Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna var tydligare med att enskilda människors intressen måste väga tungt och att om man inte kan bygga vindkraft på ett sätt som tar hänsyn till närboende så får man nog faktiskt avstå. Det var befriande att höra.
Förutom jag själv fanns flera Markpolitiker på plats, både vice kommunstyrelseordföranden Pelle Pellby (S) och Pär-Erik Johansson (M) som är ordförande i teknik och servicenämnden i Mark. De berättade om hur politikerna i Mark med stor majoritet infört stränga regler för vindkraften, både vad gäller avstånd till kringliggande bebyggelse och acceptabel ljudnivå (något jag berättat om på bloggen tidigare). Detta var en viktig moderat valfråga förra valet och jag upplever att Mark går i spetsen för stor hänsyn till närboende i samband med vindkraftetablering.
Min slutsats efter mötet är att motståndet mot vindkraft i befolkade områden är mycket stort, inte bara i Sjuhärad utan på många ställen runt om i landet. I dag finns ca 2.400 vindkraftverk i Sverige, och de mest lämpliga platserna är redan bebyggda. Den intressanta frågan är placeringen av alla de ytterligare 13.000 vindkraftverk (!) som krävs för att uppnå politikernas vision om ett så kallat klimatneutralt Norden till år 2050 (se bloggen 24/1). Var och en som ser verkligheten inser snabbt att det är helt orimliga mål.
Cirkelresonemang i klimatdebatten
2013-03-04
I all debatt om viktiga samhällsfrågor kräver jag ett visst mått av hederlighet och logik, annars blir debatten meningslös. Men debatten om klimatet börjar tappa all seriositet.
I dag går nämligen SVT ut med den i sig uppenbarligen korrekta nyheten att världens utsläpp av växthusgaser fortsätter att stiga med oförminskad styrka. Allt enligt en ännu opublicerad delrapport som FN:s klimatpanel IPCC kommer att presentera i höst, och som SVT har tagit del av. Ökningen av koldioxidutsläppen har ökat i snabb takt de senastre sex åren, och detta är ingen nyhet, utan bekräftades i höstas även av en tysk rapport som jag tidigare kommenterat på bloggen. Utläppen var enligt denna tyska rapport rekordhöga 2011. Enligt IPCC:s delrapport väntas den globala medeltemperaturen stiga snabbt framöver, med melan 0,4 och 1 grader från 2016 till 2035 på grund av de stadigt ökande utsläppen.
Samtidigt har Engelska Met Office (motsvarigheten till svenska SMHI) tidigare presenterat data som visar att trots kraftigt ökande koldioxidutsläpp har inte temperaturen ökat alls de senaste 16 åren (se tidigare inlägg i bloggarkivet, Miljö- energi- och klimatbloggen den 19/11 2012).
Logiken brister således. Om inte de kraftigt ökande utsläppen har medfört stigande global temperatur de senaste 16 åren, varför skulle fortsatta höga utsläpp medföra stigande temperatur de kommande 20 åren? Vi talar om ett typiskt cirkelresonemang. Stigande temperatur fram till 1998 förklaras - i brist på andra ideer - med ökande koldioxidhalter i atmosfären. Och när då koldioxidhalten fortsätter öka hävdar man att det kommer att medföra nya temperaturhöjningar i framtiden. Men om sambandet inte stämmer för de senaste 16 åren, varför skulle det då stämma för de kommande 20 åren?
Som jurist är jag van vid att analysera fakta och tänka logiskt och då blir det faktiskt ganska svårt att acceptera klimatalarmisternas argumentation. Denna typ av cirkelresonemang skulle inte godtas i andra seriösa sammanhang.
Vad vill oppositionen med Vattenfall?
2013-02-21
Diskussionen om Vattenfalls nedskrivningar av olika investeringar de senaste åren (se föregående blogginlägg) väcker fler frågor. De flesta politiska partier är ju numera överens om att Vattenfall bör finns i samhällets ägo, främst på grund av det stora ägandet av svensk vattenkraft och kärnkraft, men också som aktör i energiomställningen. Vattenfall är dessutom mycket lönsamt och ger mycket stora utdelningar till den svenska statskassan.
Samtidigt kan man fråga sig varför det var så viktigt att Vattenfall skulle växa sig allt större genom förvärv av utländska bolag? Denna tillväxtstrategi drogs igång med stor kraft under Göran Perssons s-regering, när Vattenfall gjorde enorma investeringar i framförallt tysk kolkraft och kärnkraft. När Alliansen tog över regeringsmakten var vi många som ifrågasatte varför ett svenskt i grunden miljövänligt energiföretag skulle driva tyska kolkraftverk. Jag var en av de riksdagsledamöter som redan 2008 föreslog att Vattenfall skulle få direktiv att i vart fall sälja kolkraften och satsa pengarna på mindre miljöskadlig energi i Sverige i stället.
Efter Alliansens regeringstillträde beslutade Vattenfall att investera mer i miljövänlig energi, och det innebar bland annat köp av Nuon och investering i vindkraftparker till lands och till havs. Detta ska givetvis ses i ljuset av den då ganska högljudda klimatdebatten. Inte minst från oppositionen hördes ofta rop på att Vattenfall skulle "gå före" och investera i nya energislag. I efterhand kan vi konstatera att en del av dessa investeringar tyvärr varit ekonomiskt olönsamma, även om Vattenfall fortfarande är ett mycket lönsamt företag.
Miljöpartiet reagerar nu starkt på att statliga Vattenfall uppger att de är beredda att satsa på ny kärnkraft i Sverige. Vattenfalls vd Öystein Löseth säger i Ekots lördagsintervju att det blir svårt för Sverige att klara energiförsörjningen enbart på vattenkraft och vindkraft. Lise Nordin, Miljöpartiets energipolitiske talesperson, kommenterar: ”Vattenfalls pengar som statligt energibolag borde läggas på att bygga förnybar energi istället för att lägga flera miljarder på att utreda ny kärnkraft. Vi ser ju utvecklingen i Europa att kärnkraften fasas ut och att det istället är den förnybara energin som är det enda hållbara. Både för miljön och för affärerna”.
Vad vill egentligen oppositionen med Vattenfall? Vill man att vinstmaximering ska vara det avgörande kan man inte samtidigt kräva äventyrliga satsningar på ny olönsamma energislag. Och om man tycker satsningar på nya energislag är det viktigaste kan man inte gärna kritisera att Vattenfall tvingas till nedskrivningar av olönsamma satsningar.
Jag känner en stor oro för att en rödgrön regering med stort inflytande från Miljöpartiet skulle tvinga Vattenfall till nya olönsamma investeringar i osäkra och ekonomiskt äventyrliga energikällor under åberopande av "klimathotet". Det skulle riskera ännu större nedskrivningsbehov i framtiden.
Intervjuad om klimathotet i Borås Tidning
2013-02-01
I går blev jag intervjuad om klimathotet i Borås Tidning. Bakgrunden var att jag kommenterade tisdagens klimatdebatt på bloggen och även hade en diskussion med Tom Andersson (MP) på facebook om riskerna för att andra miljöfrågor fått stå tillbaka det senaste decenniet när bara klimatfrågan stått på den politiska och mediala agendan. Intervjun handlade också om den senaste tidens rapporter och utspel från klimatforskare som anser att klimathotet överdrivs.
Tyvärr kom bara en liten del av det jag sade i artikeln i Borås Tidning, och några av citaten kan därför verka något ryckta ur sitt sammanhang. Ett citat är dessutom felaktigt, jag sa aldrig att "Har man som mål att göra vettiga saker är det ganska oväsentligt om temperaturen stiger två eller fyra grader de närmaste 100 åren". Jag menar naturligtvis inte att det är oväsentligt för vår planet om temperaturen stiger två eller fyra grader utan att det är oväsentligt för politikens innehåll, vilket var själva poängen. Om man för en väl avvägd miljö- och energipolitik som förenas med tillväxt och teknikutveckling så blir ju frågan om koldioxidens betydelse och prognoserna för uppvärmningen mer av akademisk betydelse. De politiska åtgärderna blir rätt oavsett.
Men min oro för att en ensidig politik riktad endast mot koldioxidutsläppen kvarstår. Den riskerar att medföra negativa effekter på andra områden. FAO har varnat för att för stor del av majsproduktionen i USA går till biodrivmedel, vilket gör att USA inte längre kan exportera tillräckligt mycket majs när skördarna slår fel i andra länder. Action Aid har varnat för att det i delar av Afrika råder brist på basvaror på de lokala marknaderna på grund av att bönderna börjat odla biogrödor i stället för mat. Och i Brasilien medför sockerrörsodling för etanolproduktion på savannen att man måste bryta ny betesmark till djuren genom att skövla regnskog. Här hemma finns konflikten mellan vindkraftutbyggnad och att värna naturmiljöer och boendemiljöer. Och så har vi de märkliga duskissionerna om straffskatt på papper och köttskatt, och risken för ökande kvicksilverutsläpp till följd av glödlampsförbudet som EU tvingade på oss. Klimatdebatten får inte leda till att vi skapar nya miljöproblem, och inte heller att vi offrar viktiga naturvärden eller förstör människors boendemiljö. Där kommer jag alltid att vara en stark röst i debatten.
Politiken måste också klara av att även hantera miljöfrågor som inte har direkt koppling till klimatdiskussionerna, och det behövs mer forskning kring klimathotet och vad som driver den globala uppvärmningen. Det är väl som jag sade i intervjun självklart att sju miljarder människor påverkar miljö och klimat på jorden. Men det är lika rimligt att anta att även naturliga faktorer påverkar klimatet, med tanke på att jorden genomgått ett antal mycket dramatiska klimatförändringar långt före att människans tid. Hur stor del av klimatförändringarna som beror på människans utsläpp av koldioxid råder det skilda åsikter om, och det lär dröja innan forskningen kan ge ett entydigt svar. Under tiden vinner klimatdebatten på en sansad diskussion utan överdrifter.
Och ja, jag sade i intervjun att många klimatdebattörer använder frågan för att berika sig själva genom att skriva böcker och flyga runt jorden och hålla föreläsningar för dyra pengar. Men framförallt påpekade jag att klimatfrågan används i rent politiska syften, vilket föll bort i artikeln. De politiker och debattörer på vänsterkanten som använder "klimathotet" för att försöka stoppa all ekonomisk tillväxt eller för att ifrågasätta hela marknadsekonomin måste bemötas kraftfullt, precis som Alliansens företrädare gjorde på ett utmärkt sätt i tisdagens riksdagsdebatt.
Kampen mot kvicksilverutsläpp skadas av EU:s "klimatpolitik"
2013-01-29
Dessa två skärmklipp från Svenska Dagbladet visar hur fel det kan bli ibland - både i sak och när det gäller medias beskrivning. Frågan gäller kampen mot kvicksilverutsläpp, ett av de allvarligaste och farligaste miljögifter vi känner till. Glädjande nog har 140 länder nu enats om krafttag mot kvicksilverutsläpp och det är givetvis glädjande. Men så kommer vi till två märkliga saker:
För det första SvD:s nyhet från april förra året (ovan) där man påstår att Sverige infört totalförbud mot kvicksilver. Det stämmer tyvärr inte, vilket jag tidigare påpekat på bloggen. För samtidigt som det utmärkta förbudet infördes av riksdagen gjordes ett viktigt undantag, och det gäller lågenergilampor. Och eftersom EU tvingat Sverige att fasa ut alla glödlampor av vanlig typ (för att minska energiförbrukningen som en del i politiken för att "rädda klimatet") och ersätta dem med lågenergilampor, ofta med kvicksilverinnehåll, så riskerar kvicksilverutsläppen från hushållen att öka. Varje gång en sådan lampa krossas - i en glasbehållare, återvinningskärl, under transport eller av olyckshändelse hemma i bostaden, så riskerar kvicksilver att läcka ut i naturen. Och vi talar om en enormt stor mängd lampor.
Dagens andra märkliga iakttagelse är att Svenska Dagbladet inte verkar känna till detta. Hur ska man annars tolka att man illustrerar nyheten den 19 januari om den globala överenskommelsen om minskade kvicksilverutsläpp med en glödlampa av den gamla (!) typen? Den typen av glödlampor innehöll inget kvicksilver. Det gör däremot som sagt många av de lampor som kommit i stället när den gamla glödlampan förbjöds genom ett tvingande EU-direktiv.
Jag kan bara konstatera att det givetvis är utmärkt att så många länder enats om att försöka stoppa kvicksilverutsläppen. Men det hade varit ännu bättre om inte EU tvingat på oss kvicksilverlampor i stället för de gamla som inte innehöll något kvicksilver. I valet mellan en effektiv åtgärd för att skydda naturen och värna djurens och människornas hälsa och att ta "krafttag för klimatet" med ganska osäker nytta valde EU det senare, även om det drabbar miljön. Bara ett exempel i raden på hur "klimatåtgärder" alltför ofta står i direkt strid med övrig miljöpolitik. Exemplen är många. Etanolproduktion som medför skövling av regnskogar, produktion av biodrivmedel som skapar svält i Afrika, vindkraftparker som förstör människors boendemiljö och så kvicksilverlampor som förgiftar naturen.
För egen del prioriterar jag åtgärder som bevisligen är bra för natur, miljö och människors hälsa framför mycket dyra och osäkra klimatåtgärder som till och med kan vara negativa för miljön. Men så tänker tyvärr inte EU.
Klimatforskare: FN:s klimatpanel kommer att tona ned klimathotet
2013-01-27
I dag finns en uppföljande artikel om den norska rapporten om klimatförändringarna som jag berättade om i föregående blogginlägg. Det är Svenska Dagbladet som intervjuar Caroline Leck, professor i kemisk meteorologi vid Stockholms universitet, som suttit med i både FN:s klimatpanel, IPCC, och i regeringens vetenskapliga råd för klimatfrågor. Hennes slutsatser i artikeln är så intressanta att jag återger artikeln nedan i sin helhet.
Slutsatserna hon drar efter rapporten är att:
1. FN:s klimatpanel förväntas sänka sin prognos om den globala uppvärmningen i nästa rapport som kommer i höst.
2. Människans påverkan på klimatet är mindre än man trott och naturliga variationer betyder mer än väntat.
För mig är det dock inte så sensationellt, utan slutsatser jag själv dragit sedan minst 3-4 år efter samtal med ett stort antal klimatforskare och experter i ett antal olika länder som hävdat just detta. Fast deras röster har aldrig fått något större genomslag i den politiskt korrekta klimatdebatten.
Även Aftonbladet uppmärksammar för övrigt rapporten i en artikel med rubriken "Forskarna tonar ned klimathotet.
Människans inverkan på miljön mindre än man trott
"Den norska studien ger en mer nyanserad bild av klimathotet men det är fortfarande mycket viktigt att minska utsläppen", säger den svenska klimatforskaren Caroline Leck. Hon tror att även FN:s klimatpanel IPCC snart kommer att justera ned sin prognos för global uppvärmning.
Caroline Leck är professor i kemisk meteorologi vid Stockholms universitet och har ingått i både FN:s klimatpanel IPCC och i den svenska regeringens vetenskapliga råd för klimatfrågor. På uppdrag av det norska forskningsrådet har hon granskat arbetet med den nu aktuella klimatrapporten.
Hon beskriver slutsatserna som sensationella och att de, om de bekräftas av andra studier, kan få långtgående konsekvenser för chanserna att uppnå de politiska klimatmålen.
"Det är oerhört komplext att beräkna klimateffekter och den här studien tillhör en generation nya projekt som har fått stora resurser och som använder förfinade metoder. Jag har själv granskat projektet och det är enligt min mening imponerande, inte minst för att man vägt in väldigt mycket data och även data från de allra senaste åren", säger Caroline Leck.
Den norska analysen visar på en temperturhöjning på 1,9 grader år 2050 jämfört med IPCC:s prognos på 3 grader.
Tror du att IPCC kommer att sänka sin prognos?
"IPCC kommer med en ny rapport till hösten och det blir troligen en minskning även där. Det speglar att forskarna allt mer förfinar beräkningsmodellerna", säger Caroline Leck.
Slutsatsen är alltså att det är tydligare än någonsin att människan påverkat klimatet, men att denna inverkan samtidigt är mindre än vad man tidigare trott. En del av den uppvärmning som konstaterats hänger istället ihop med naturliga variationer.
"Även med den här lägre temperaturhöjningen är det absolut nödvändigt att vidta åtgärder, inte minst på emissionssidan där det idag inte händer någonting, men även genom breda utbildningsinsatser", säger Caroline Leck.
Ny norsk rapport: Klimathotet mindre än väntat?
2013-01-27
I går fanns en mycket intressant nyhetsartikel i Svenska Dagbladet med rubriken "Klimathotet mindre än väntat". "De sensationella resultaten rapporterar en norsk forskargrupp efter att ha använt en ny beräkningsmodell som även vägt in naturliga variationer" skriver Svenska Dagbladet.
Den norska forskningsrapporten visar att uppvärmningen av klimatet har kraftigt bromsats upp efter år 2000. Medeltemperaturen steg kraftigt på jorden under 1990-talet men till det har man lagt nya data som visar att ökningen nästan helt avstannat efter år 2000. Även uppvärmningen av världshaven tycks nu ske i långsammare takt, trots att utsläppen av koldioxid och även andra faktorer som antas bidra till en uppvärmning fortfarande ökar.
"Jordens medeltemperatur steg kraftigt under 1990-talet. Det kan ha gjort att klimatets känslighet överskattats", kommenterar Terje Berntsen som är professor vid Oslo universitets avdelning för geovetenskap. Han är även tongivande i det forskningsråd som leder ett storskaligt program för att utreda hur framtida klimatförändringar kommer att påverka Norge. I sammanhanget kan det vara värt att påpeka att Berntsen inte tillhör de så kallade "förnekarna" i klimatdebatten, utan tvärtom menar att mänskligheten faktiskt kan dämpa klimatförändringarna genom olika åtgärder.
I artikeln kommenteras hur svårt det är att väga in alla faktorer som kan påverka klimatet. Den vanligaste metoden är att beräkna hur mycket temperaturen stiger om halten av koldioxid dubblas jämfört med nivån år 1750, alltså före den industriella revolutionen. Men en lång rad andra faktorer inverkar också som hur moln, avdunstning, snö och is samspelar med varandra. "I vårt projekt har vi arbetat med att kartlägga den samlade effekten av alla kända bidragande faktorer", säger Terje Berntsen. Forskarna har använt alla tillgängliga data som belyser människans påverkan av klimatet sedan år 1750 och även matat in uppgifter om naturliga fluktuationer som hänger ihop med vulkanutbrott och solens aktivitet. När man enbart analyserade data som samlats in fram till år 2000 blev resultaten en temperaturökning med 3,7 grader till år 2050, men när hela perioden fram till och med 2010 vägdes in stannade ökningen vid 1,9 grader. Enligt den norska analysen kommer den temperaturen dessutom att nås lite senare än väntat och sedan öka långsammare än hittills förmodat på grund av den tröghet världshaven bidrar med.
Det är bara att konstatera att allt fler forskare börjar se mer realtistiskt på klimathotet i sina analyser. Men framförallt visar rapporterna att det är svårt att göra tillförlitliga modeller över framtida temperatur och klimat, samt att det finns ett stort antal faktorer som påverkar klimatet. Det är allt mer uppenbart att det inte är så enkelt som att skylla på mänskligt orsakade koldioxidutsläpp.
Välkryddat om köttskatt
2013-01-25
Ibland finns små guldkorn på tidningarnas ledarsidor. Denna gång i Borås Tidning som i onsdags hade denna lilla språkliga pärla med anledning av debatten om köttskatt:
Citatet av mig själv på debattsidan i BT samma dag är ju ärligt talat inte lika elegant. Men budskapet är tydligt.
Orimliga effekter av nordiska klimatmål
2013-01-24
Dagens Eko presenterades en nyhet som bekräftar att de svenska "klimatmålen" inte bara är orealistiska utan också fruktansvärt kostsamma. Och kanske också ett hot mot miljön, inte minst boendemiljön. Här följer artikeln från Ekot:
"Klimatneutralt Norden kräver nya satsningar
13 000 nya vindkraftverk och koldioxidlagring i marken är några av åtgärderna som den internationella energimyndigheten IEA föreslår i en ny rapport för att nå politikernas vision om ett så kallat klimatneutralt Norden till år 2050.
– Ska man lyckas måste det byggas väldigt mycket ny infrastruktur och vindkraft är ett tydligt exempel, men också nya starkare elnät och bättre överföringsförbindelser. Vi pekar också på behovet av att koordinera sig bättre i norden så att man inte väljer olika standarder för olika teknologier och att kostnader gör det omöjligt att köra mellan Oslo och Köpenhamn till exempel, säger Markus Wråke, enhetschef på IEA i Paris.
Vi kommer enligt prognoserna att använda mer energi i Norden framöver. För att möta den efterfrågan parallellt med att minska de klimatpåverkande utsläppen till i princip noll år 2050, som en rad politiker talar om, måste det ske dramatiska förändringar visar internationella energimyndigheten IEA:s analys, som gjorts tillsammans med nordiska forskare.
Godstransporterna och flyget måste ställa om till biobränsle och personbilarna drivas med el. Industrier måste bygga nya anläggningar för att avskilja koldioxiden i sina utsläpp och sedan pumpa ner gasen i marken igen - en typ av teknik som redan är omdiskuterad och som blivit stoppad i Tyskland efter protester.
13 000 nya vindkraftverk, som IEA säger måste byggas i de nordiska länderna, skulle i nuläget inte heller tas emot med applåder enligt vd:n på branschorganisationen Svensk Energi, Kjell Jansson. Han vill se ett starkare engagemang från politikerna för att förändra medborgarnas attityd till en omställning.
– Jag tror det är svårt med dagens opinion att få till det här, det måste till en opinionsvändning där man får en insikt om att för att klara klimatmålen så måste man acceptera nya saker som vindkraft på ställen där man i dag möter motstånd, säger Kjell Jansson.
Prislappen som IEA sätter på åtgärderna som de föreslår i rapporten är runt 0,7 procent av de nordiska ländernas BNP, fram till år 2050. Det motsvarar drygt 3 000 miljarder svenska kronor".
För att nå de svenska och nordiska klimatmålen krävs alltså bland annat 13.000 nya vindkraftverk i de nordiska länderna. Frågan är var man ska ställa dem? Lite skrämmande är det att höra Kjell Jansson från Svensk Energi tala om att "ändra attityden" hos människor så man accepterar vindkraftverk på platser där man idag säger nej. Hela klimatdebatten verkar handla om att efterhand tvinga på medborgarna allt mer ingrepp i natur- och boendemiljön, allt högre skatter och allt fler dyra och äventyrliga satsningar som exempelvis koldioxidlagring (som exempelvis blivit stoppad i Tyskland). Allt i "klimatpolitikens namn". Och vem som ska betala de 3.000 miljarder som kalaset kommer att kosta vet vi alla. Det blir svenska och nordiska hushåll och företag som få stå för hela kalaset. Frågan är till vilken nytta?
Den som är insatt i världens samlade koldioxidutsläpp vet att även om de nordiska länderna inte skulle släppa ut någon koldioxid alls så skulle det inte ens märkas globalt. Och vi vet samtidigt inte ens om minskade koldioxidutsläpp verkligen skulle stoppa den globala uppvärmningen ens om utsläppen minskade globalt. De senaste 15 åren har temperaturen legat helt stilla samtidigt som koldioxidutsläppen ökat kraftigt. Sambandet är för att uttrycka sig försiktigt inte direkt övertydligt mellan ökande koldioxidutsläpp och stigande global temperatur. Är det i det läget verkligen politiskt ansvarsfullt att göra gigantiska satsningar som har som enda syfte att minska koldioxidutsläppen?
Köttskatt skulle riskera att slå ut en hel svensk näringsgren
2013-01-22
Jag blir minst sagt förvånad över att Jordbruksverket som myndighet agerar opinionsbildare för det tydligt socialistiska förslaget att införa köttskatt. Återigen har en myndighet gjort utspel som verkligen ligger på gränsen för sitt uppdrag.
Att straffbeskatta köttätande för att uppfödning av djur medför utsläpp av koldioxid och metangas är egentligen så dumt att det inte behöver kommenteras. Men för att belysa det märkliga i förslaget kan man ju fråga sig om även viltkött ska beskattas? Även vilda djur fiser och rapar. Och det gör för övrigt även våra sällskapsdjur. Ska de också beskattas? Och vi människor gör samma sak, hur ska det hanteras?
Frågan är också hur man tror att en köttskatt skulle påverka köttkonsumtionen? Priserna varierar så mycket redan att ett skattepåslag knappast skulle ha betydelse för konsumtionen. Redan idag kan man köpa kött för väldigt olika priser, där svensk kött är dyrast och importerat ofta betydligt billigare. Med ett skattepåslag skulle svenska folket troligen köpa allt mer billigt importerat kött och rata det svenska köttet för att hålla nere kostnaden. En svensk koldioxidskatt på kött riskerar därmed att slå ut den svenska köttproduktionen. En hel svensk näringsgren skulle riskera att offras på klimatpolitikens altare.
Som väntat avvisar Anders Borg förslaget. Allt annat hade förvånat. Det hade varit bättre om Jordbruksverket ägnade sig åt något vettigt i stället för denna typ av ogenomtänkta utspel med politiska förtecken.
Fyra ledande klimatforskare kritiserar misstolkning av klimatrapport
2013-01-21
Fyra ledande klimatforskare och medlemmar av Vetenskapsakademien, Lennart Bengtsson, Deliang Chen, Marie-José Gaillard och Henning Rodhe, har idag en intressant debattartikel i Dagens Nyheter. I artikeln kritiserar de tolkningen av den rapport från Världsbanken som påstås visa att temperaturen kommer att öka med fyra grader. Man skriver bland annat att rapporten är ett exempel på hur "klimatinformation kan misstolkas och i förlängningen skada forskarnas trovärdighet". Jag har skrivit om denna rapport tidigare på bloggen.
Det intressanta är inte kritiken i sig, jag har själv kritiserat flera delar i rapporten som ju inte alls visar att temperaturen kommer att öka utan bara beskriver vad effekterna skulle bli OM temperaturen ökar med fyra grader. Det är en helt annan sak. Det intressanta med dagens artikel är att de som undertecknat den inte tillhör de forskare som ifrågasätter klimathotet eller att mänskliga koldioxidutsläpp skulle kunna påverka den globala temperaturen. Men trots detta kritiserar de många av de "klimatlarm" som framförs i media. När de gäller temperaturökningen skriver klimatforskarna följande:
"Då en uppvärmning på 4°C under innevarande sekel är ytterst oroande är det viktigt att försöka bedöma hur rimlig en så kraftig uppvärmning är. Enskilda modellsimuleringar har räknat fram en global uppvärmning till år 2100 på 6°C eller ännu mer, men dessa har bedömts som mycket osannolika av FN:s klimatpanel (IPCC 2007). Den långsamma globala uppvärmningen, särskilt under de senaste 15 åren, har förstärkt denna uppfattning.
Sedan 1800-talet har koncentrationen av koldioxid, tillsammans med andra växthusgaser, ökat med cirka 75 procent. Samtidigt har jordens medeltemperatur ökat med cirka 0,8°C. En sådan temperaturökning är betydligt mindre än vad de modellberäkningar ger som bara tar hänsyn till ökningen av växthusgaserna. Detta kan bero på en kompenserande avkylning från aerosolpartiklar, men systematiska fel i modellberäkningarna kan heller inte uteslutas.
Det råder stor osäkerhet om hur känsligt klimatsystemet är för mänsklig påverkan och därmed om hur hög koldioxidhalten måste bli för att ge en uppvärmning på 4°C. Även med en hög klimatkänslighet fordras det troligen en halt på minst 1.000 ppmv. Detta skulle kräva årliga koldioxidutsläpp avsevärt högre än dagens.
I artikeln konstaterar de sammanfattningsvis bland annat:
* Att en temperaturökning på så mycket som 4 grader detta århundrade är mycket osannolik.
* Att temperatturen inte ökat alls de senaste 15 åren trots kraftigt ökade koldioxidutsläpp.
* Att havsnivåerna inte alls ökar i snabbare takt än tidigare och att det inte tycks finnas något samband mellan global temperaturhöjning och stigande havsnivåer.
* Att det inte finns några belägg för att det blivit vanligare med extremare nederbörd.
* Att det inte finns några indikationer på att tropiska orkaner blivit mer extrema eller vanligare.
Jag kan konstatera att dessa klimatforskare ger mig rätt i det jag skrivit i mina tidigare blogginlägg om temperaturutvecklingen, koldioxidhalternas ökning, havsnivåerna, nederbörden och orkanerna. Jag har kommit till samma slutsatser genom att studera statistik och fakta från bland annat SMHI:s hemsida och erkända universitet och forskningscentra runt om i världen. Vi är också överens om att det pågår klimatförändringar, vilket det alltid har gjort på jorden. Vi är också eniga om att att samhället måste anpassa sig till klimatförändringarna, oavsett om de beror på den globala uppvärmningen eller inte, vilket forskarna särskilt påpekar som avslutning på sin artikel. De fyra forskarna visar också en stor ödmjukhet inför frågan om hur avgörande betydelse mänskliga koldioxidutsläpp har för klimatförändringarna, även om de i grunden verkar övertygade om att mänsklig aktivitet har en stor betydelse.
Alla seriösa forskare söker kunskap, det är det som driver dem. Riktiga forskare uttalar sig sällan tvärsäkert. Endast självutnämnda "klimatexperter" med en politisk agenda gör tvärtom - de sätter upp sin teori först och försvarar den sedan med näbbar och klor, och vid behov genom att misstolka och förvanska siffror och statistik. Det är inte vetenskap utan något helt annat.
Befriande att höra Statsministern nyansera klimatdebatten
2013-01-18
I partiledardebatten krävde Gustav Fridolin (MP) att Sverige med alla medel och oavsett kostnad ska gå före i världen med extrema åtgärder mot koldioxidutsläppen. Lönsamma investeringar som Sverige gör i andra länder med betydligt bättre effekt än på hemmaplan påstod Fridolin handlae om att "skjuta över ansvaret på andra". Fridolin krävde i stället enorma subventioner i form av "ROT-avdrag" till fastighetsägare för att energieffektivisera hyresfastigheterna i de svenska miljonprogrammen. Vi var nog många som reagerade på Fridolins något okunniga och verklighetsfrånvarande politik. Ägare av kommersiella fastigheter har ju redan full avdragsrätt för alla kostnader för investeringar och renoveringar, helt utan beloppsbegränsning. Det behövs givetvis inte ett "ROT-avdrag" också ovanpå detta, då skulle man ju få dubbel avdragsrätt. Fridolin förde också fram sedvanliga förslag om kraftigt skärpta skatter på energi och transporter och en del andra redan kända ståndpunkter.
Det var befriande att höra Statsminister Fredrik Reinfeldts svar i en replikväxling med Fridolin (citerat ur riksdagens officiella snabbprotokoll). Ett mycket tydligt och rakt besked i klimatdebatten som visar att Alliansregeringen inte är beredd att göra vansinnessatsningar i Sverige bara för att vissa högljudda röster i klimatdebatten kräver detta.
Anf. 9 Statsminister FREDRIK REINFELDT (M) replik:
Herr talman! Jag redovisade hur jag har resonerat kring fastighetsägarnas ansvar. Jag tycker att det är lite viktigt att säga att alla vi som vill att vi ska ha en mer klimatriktig politik erkänner att vi inte har oändligt med resurser. Det kommer aldrig vara så att alla riksdagar över hela världen kommer fram till att det enda som vi ska göra är att sätta in klimatinsatser. Folk vill ha bra skolor, de vill ha pensioner på ålderns höst, de vill ha satsningar på sjukvården, och de vill att vi ska göra mer för jobben.
Vi måste helt enkelt erkänna att vi har begränsade resurser. Då är det mycket viktigt att alltid mäta insatt krona mot vad vi får tillbaka i form av klimatförbättringar. Då lär vi oss mycket snabbt läxan att det som vi har gjort i Sverige har nu kommit så långt att det som vi ytterligare kan göra är mycket dyrt. Ofta handlar det om att det krävs 50 gånger mer i insats i Sverige jämfört med i andra länder. Det är det som Gustav Fridolin lite förtäckt säger handlar om att skjuta över på andra. Det är för att vi har sagt att vi är beredda att vara med och finansiera det som stärker klimatet i fattiga delar av världen. Men har ni hört att Miljöpartiet alltså är emot det? Miljöpartiet tror att det finns oändligt med resurser för att fixa klimatet på ett sätt som inte är resurseffektivt. Det är inte smart.
Tydligare kan det knappast sägas. Klimatfrågan är faktiskt inte den enda politiska fråga som finns, även om Miljöpartiet säkert önskar att det vore så. Jag fasar för vad som skulle hända om Miljöpartiet blev en stark del av en rödgrön regering. Då skulle Fridolins verklighetsfrånvarande politik och gigantiska skattehöjningar för både företag och vanligt folk riskera att bli verklighet. Det skulle också bli överhängande risk för energibrist. Miljöpartiets politik skulle riskera att allvarligt försämra den redan bräckliga konjunkturen.
Miljöpartiet blir allt mer extrema i klimatfrågan
2013-01-16
Gustaf Fridolins anförande och repliker visade att Miljöpartiet blir allt mer extrema i klimatfrågan. Det finns ingen gräns för vilka pålagor och skattehöjningar man vill göra på svenska folket för att åstadkomma minskade koldioxidutsläpp, trots att alla vet att det globalt sett inte kommer att ha någon betydelse alls för klimatet. FP-ledaren Jan Björklund presentarde i en av replikerna till Fridolin dagens sanning: "Ni vill nog väl men ni är navia".
Fridolin berömde Tyskland för att de "slagit in på en modig väg när det gäller energiomställning". Han syftade då på nedstängningen av den tyska kärnkraften. Några andra debattörer påminde honom om att han "glömde" berätta att Tyskland nu startar ett antal nya gigantiska kolkraftverk för att kunna ersätta energibortfallet från den avvecklade kärnkraften. Hur fler kolkraftverk minskar koldioxidutsläppen kunde inte ens Fridolin förklara.
Det var också intressant att höra statsministerns kritiska kommentarer till Miljöpartiets orimliga krav på enorma investeringar för minskade koldioxidutsläpp. Jag återkommer till detta när jag har fått riksdagens protokoll så jag kan återge det hans ord exakt.
Man kan i vart fall konstatera en sak - om Miljöpartiet får inflytande över svensk politik så kommer det att bli dyrt för svenska folket. Mycket dyrt.
Unika skogsbränder och temperaturer i Australien?
2013-01-13
Det är skrämmande och chockerande att följa nyhetsbevakningen om de omfattande skogsbränderna och den ofattbara hettan i Australien med allmänt uppmätta temperaturer på mellan 40 och 45 grader, eller till och med uppemot ofattbara 50 grader. Och som väntat anför vissa debattörer "klimatförändringarna" som orsak till situationen, och beskriver läget som helt extremt i landets historia.
Som alltid blir jag lite fundersam när man talar om helt extrema händelser med koppling till väder och klimat, och också när man med ryggmärgen skyller alla dramatiska händelser på "klimatförändringarna". Jag är tydligen inte ensam om detta. TT skickade förra veckan ut nedanstående illustration från BOM (Bureau of Meteorology, Australiens motsvarighet till SMHI). Uppgifterna publicerades i ett antal större svenska tidningar, bland annat i Göteborgs-Posten den 9 januari.
 Av kartan framgår tydligt att det inte alls är första gången temperaturer i Australien når över 50 grader. Värmeböljor med temperaturer över 40 grader är faktiskt ganska vanliga under sommarhalvåret i Australien. De uppmätta rekordtemperaturerna på olika platser i Australien ligger också just runt 50 grader, bortsett från Tasmanien där rekorden ligger något lägre.
Värmerekordet för en enskild plats i Australien är ofattbara 50,7 grader (!) och sattes i januari 1960 i delstaten South Australia. De olika rekorden runt om i landet är uppmätta 1939, 1960, 1979, 1998, 2009 - och så i år, 2013, vad gäller huvudstaden Hobart på Tasmanien. Det är alltså bara i Hobart som årets hetta slagit tidigare uppmätta värmerekord.
I en nyhetsartikel läste jag också att David Jones, prognoschef på just Bureau of Meteorology, uppgav att det i tisdags förra veckan var den varmaste dagen för nationen som helhet - sedan 1911. Det var med andra ord ännu varmare för 100 år sedan.
Hur är det då med de omfattande och tragiska skogsbränderna? Vi hör uppgifter om att områden så stora som motsvarande halva Ölands yta har härjats av dessa bränder. Jag hittade en intressant artikel i en populärvetenskaplig tidning (Allt om Historia) som jag lagt in i sin helhet nedan. Den handlar om den största skogsbranden i modern tid i Australien, som inträffade på dagen för exakt 74 år sedan, den 13 januari 1939. Den gången drabbade bränderna ett område stort som hela Dalarna. En mur av eld, som mest 300 meter hög (!) brände ned städer och byar och ödelade 3.700 hus. Klicka på bilden nedan för att läsa hela artikeln.
Vad jag kunnat läsa mig till är dramatiska skogsbränder mer eller mindre naturliga företeelser i Australien, en del i det naturliga kretsloppet där bushen brinner regelbundet för att lämna plats för ny grönska. I början av mars kommer jag själv att besöka Australien och bland annat är planerna att på plats träffa forskare och experter för att få mer kunskaper om skogsbränderna och hur man försöker förebygga och bekämpa dessa, samt givetvis hur man ser på kopplingen mellan temperatur, skogsbränder och klimatförändringar.
Så här långt nöjer jag mig med att återigen konstatera att historisk kunskap är nödvändig för att sätta in moderna katastrofer i sitt sammanhang. Det vi uppfattar som unikt och helt extremt har tyvärr ofta hänt även tidigare.
Snörekord på norra halvklotet i december
2013-01-08
 Jag fick ett tips som först lät väldigt osannolikt med tanke på den pågående klimatdebatten. Men när jag kollade källorna visade det sig att uppgifterna faktiskt stämde.
Utbredningen av snö på norra halvklotet under december 2012 var den den största som uppmätts sedan mätningarna startade för 32 år sedan!
Uppgifterna kommer från Rutgers University i USA, som samarbetar med NASA och NOA för att ta fram regelbunden statistik om snötäcket på norra halvklotet. Figuren visar hur snötäckets utbredning i december avviker olika år i förhållande till genomsnittet sedan 1966. Man ser tydligt att den positiva avvikelsen var som störst 2012.
Kan man då dra några slutsatser av detta? Tveksamt. Men det verkar i vart fall inte som om hoten för 6-7 år sedan om framtida dramatiskt minskande snömängder har infriats så här långt. Tvärtom har snöns utbredning legat på ovanligt höga nivåer under tre av de senaste fyra årens decembermånader.
150.000 ton elskrot - hur mycket hade gått att laga?
2013-01-07
I kväll hade rapport ett inslag om den stora mängden elskrot och hur lite elprodukter som lagas trots att det hade varit möjligt. Små köksmaskiner och liknande lagas i stort sett aldrig, trots att det ofta är möjligt. Och nya produkter som återlämnas på grund av garantifel verkar regelbundet kasseras även vid obetydliga fel. Berget av elektronikskrot växer snabbt och uppgår enligt Rapport till 150.000 ton. Detta är en komplicerad form av avfall att hantera och återvinna, i likhet med exempelvis fordon, motorer och vitvaror.
Orsaken till att allt mindre elprodukter repareras är naturligtvis att det blir för dyrt. Det blir billigare att köpa nya varor som produceras utomlands i låglöneländer. Köp-slit-och-slängsamhället blir allt mer uttalat. I längden är det inte bara ett hot mot miljön och förbrukningen av naturresurser, det är också ett ekonomiskt slöseri av stora mått.
I höstas föreslog jag i en riksdagsmotion en skattereduktion för hushållsnära reparationstjänster, enligt samma modell som rut- och rot-avdragen. Hur omfattande avdraget ska vara och vilka produkter som ska omfattas har jag inte tagit ställning till, men jag är övertygad om att ett avdrag skulle minska avfallsberget, minska slöseriet med naturresurser, minska energiförbrukningen och dessutom skapa ett stort antal nya jobb.
Rekordstor svensk elexport
2012-12-27
I dag meddelar Svensk Energi att den svenska elexporten slog nytt rekord förra året. Det blev en rekordstor nettoexport på 20 TWh el under år 2012. Totalt producerade Sverige 160 TWh el i år, vilket också det är ett rekord. El är en vara som handlas fritt som andra varor och som genererar intäkter till Sverige. Totalt är exportöverskottet värt mellan fem och sex miljarder kronor, och när Sverige säljer el till resten av Europa minskar dessutom användningen av smutsig kolkraft.
 Rekorden beror främst på den stora produktionen av vattenkraft, som en följd av den goda tillgången på vatten under hela året. De välfyllda svenska vattenmagasinen har inneburit små möjligheter att spara vatten och alternativet till export av elen hade varit att låta vattnet rinna ut till ingen nytta. Sverige har därmed exporterat mycket el under den del av året när vår egen efterfrågan varit mindre. Kärnkraften har samtidigt gått bättre än de senaste åren.
Både Svensk Energi och Energimyndigheten anser att det långsiktigt finns en ännu större elexportpotential för svensk el. En viss överskottskapacitet är dock nödvändig eftersom sol-, vind- och vattenkraft har stora variationer i sin produktion. Det går inte heller att göra som vissa politiska partier förslår, att ersätta kärnkraften med det elöverskott som finns - under den del av året när Sverige behöver som mest el (vintertid) finns oftast inget elöverskott att exportera. Sverige behöver då både kärnkraften och vattenkraften för att kunna garantera en stabil och miljövänlig elförsörjning till ett rimligt pris.
Bilden: Vattenkraft förknippas ju mest med de stora älvarna i norr, men faktum är att det produceras en hel del el även i södra delen av landet. Här en bild från Vattenfalls kraftverk i Rydal i Marks kommun, ett gammalt kraftverk från 1928 med en fallhöjd på 4,5 meter, och som producerar 2,29 GWh per år.
Naturskyddsföreningens okunniga förslag om straffskatt på papper
2012-12-22
I går gick Naturskyddsföreningens generalskreterare Svante Axelsson ut i en debattartikel i DN och föreslog en miljöavgift på alla pappersprodukter som säljs i Sverige motsvarande tio procent av försäljningspriset. Syftet skulle vara att minska papperskonsumtionen och "rädda våra skogar". Sällan har jag hört något så dumt från okunniga lobbyister.
Naturskyddsföreningen verkar helt ha missat den officiella statistiken som visar att tillväxten i den svenska skogen är långt större än avverkningen. Skogsindustrierna uppger på sin hemsida att det svenska skogsförrådet under de senaste hundra åren stadigt har ökat ochnu uppgår nu till 3 000 miljoner skogskubikmeter (m3sk), vilket är mer än någonsin tidigare. Skogstillväxten är årligen drygt 120 miljoner m3sk och av detta avverkas ca 80 miljoner m3sk. Detta gör att virkesförrådet, liksom avverkningsmöjligheterna, fortsätter att öka. Uppgifterna om att tillväxten är större än avverkningen styrks även av SCB:s officiella uppgifter som baseras på den löpande Riksskogstaxeringen.
När det gäller papperskonsumtionen i Sverige är det också intressant att veta att ca 69% av den totala papperskonsumtionen i Sverige återvinns. På Skogsindustriernas hemsida kan man också läsa att i Sverige räckte insamlingen av returpapper från hushåll, kontor med flera år 2010 till en inblandningsgrad på 16 procent i genomsnitt i den totala pappersproduktionen, inklusive exporten. Att straffbeskatta papper är nog det fånigaste förslag jag hört. För miljön är det givetvis mycket bättre att använda pappersprodukter och trä än oljebaserade plastprodukter.
Den svenska skogen och förädlingen av skogsprodukter är en av Sveriges absolut viktigaste exportprodukter och den svenska skogen tål uppenbarligen ännu större avverkning än idag. Däremot borde avverkningsmetoderna diskuteras. Om man ska förändra något i skogsproduktionen skulle det enligt min mening vara att tillåta andra avverkningsmetoder än kalhuggning. Det var också något jag föreslog i en riksdagsmotion i höstas som blev uppmärksammad i en del medier, bland annat i ett stort reportage om alternativ skogsavverkning i Göteborgs-Posten den 30 oktober. Idag kan faktiskt en skogsägare tvingas kalavverka sin skog trots att de vill använda avverkningsmetoder som är skonsammare mot både natur och djurliv och dessutom blir mer estetiskt tilltalande. Det hade varit bättre om Naturskyddsföreningen hade lagt energi på denna fråga i stället för att föreslå något så dumt och ogenomtänkt som en straffbeskattning av svenskt papper.
Fakta i klimatdebatten väcker alltför många frågor
2012-12-07
Hösten 2008 besökte jag ju Svalbard (Läs hela reseberättelsen här). Bland annat blev jag inbjuden av norska Polarinsitutet till Ny Ålesund på norra Svalbard och fick där besöka Zeppelinstationen, världens kanske främsta mätstation för koldioxid och andra ämnen i luften. Stationens mätvärden är centrala för hela diskussionen om klimatet, koldioxidutsläppen och den påstådda globala uppvärmningen till följd av ökande utsläpp av växthusgaser. Zeppelinstationen, belägen på en bergstopp på norra Svalbard finns på en plats med mycket låg påverkan av lokal mänsklig aktivitet, vilket gör att mätvärdena blir extra tillförlitliga. Stationens mätvärden används av klimatforskare över hela världen, inklusive FN:s klimatpanel IPCC.
 
Här två foton från min reseberättelse som jag tog uppifrån Zeppelinstationen vid mitt besök 2008. Nedanför syns forskarbyn Ny Ålesund.
Mina resor och mitt intresse för klimatfrågan har gett mig många kontakter i forskarvärlden, på båda sidor i debatten. I dag fick jag via en av mina kontakter denna uppdaterade graf över uppmätt koldioxidhalt i luften på Zeppelinstationen fram till 2011. (Tyvärr gjordes inga observationer mellan 2002 och 2004, varför det finns en lucka i grafen). Man ser att ökningstakten var 0,2% per år fram till 1997, och sedan dess har ökningstakten varit ungefär 0,5% per år. Samtidigt vet vi att den globala temperaturen ökade som mest till och med 1997, och att den därefter legat still (grafen nedan från Met Office, engelska motsvarigheten till SMHI).
Med andra ord - de senaste femton årens accelererande koldioxidhalt i luften och den nya rekordnivån på 400 miljondelar (ppm) har inte medfört någon temperaturökning alls sedan 1997. Fram till 1998 däremot ökade temperaturen trots att både ökningstakten och den totala koncentrationen av koldioxid i luften då var lägre.
För egen del måste jag ställa den politiskt inkorrekta frågan om FN:s klimatpanel och andra som hotar med snabbt ökande globala temperaturer till följd av ökande koldioxidutsläpp verkligen har fog för sina teorier? Jag har verkligen lyssnat och försökt ta till mig argumenten, men jag får helt enkelt inte ihop resonemangen. Och jag ser mig faktiskt själv som ganska logisk och analytiskt lagd.
Jag är för övrigt inte ensam om mina funderingar. I veckan skrev 125 erkända och välrenommerade forskare och professorer från olika länder inom bland annat glaciologi, klimatologi, meteorologi, fysik, astrofysik, kemi, biologi, geologi, marinbiologi, molekylärbiologi, geofysik mm ett öppet brev till FN:s generalsekreterare Ban ki-Moon där de ifrågasatte hela den pågående klimatdiskussionen och avfärdade orsakssambandet mellan mänskligt orsakade koldioxidutsläpp och global uppvärmning. Bland dem som undertecknat finns sju välkända svenska forskare och professorer med en imponerande meritlista.
I detta sammanhang kan jag också tipsa om en debattartikel på Newsmill, skriven av Tage Andersson, tidigare meteorolog och klimatolog på Uppsala universitet, Flygvapnet och SMHI, docent i meteorologi och vice ordförande i Svenska Meteorologiska Sällskapet. Han beskriver i sin artikel hur media fullständigt missförstått rapporten från Världsbanken om 4 graders högre temperatur som presenterades mycket lägligt inför klimatförhandlingarna i Doha, och som fick så mycket uppståndelse häromveckan. Han konstaterar att rapporten är en konsekvensutredning av en extrem utveckling som IPCC bedömer ha låg sannolikhet. Det är alltså ingen prognos, som svenska media tror.
Stockholm täckt av en halv meter snö
2012-12-05
 
Stockholm blev idag närmast förlamat av snöfallet. På ett dygn har runt en halv meter snö lagt sig över huvudstaden. Flygplatserna är stängda, pendeltågen har stått still stora delar av dagen, tunnelbanan har också drabbats och vägarna är närmast omöjliga att ta sig fram på. Själv gjorde jag som andra stockholmare i innerstaden och pulsade en halvtimme genom snön från min övernattningslägenhet till riksdagen.
Adventsljusstaken i fönstret och snön på fönsterblecket och husen på andra sidan Västerlånggatan i bakgrunden dolda av snöstormen skänkte en viss julstämning över arbetsrummet. Övriga kort är tagna på Östermalm nära min lägenhet.
 
Jag kan samtidigt inte låta bli att påpeka vad FN:s klimatpanel förutspådde för 5-6 år sedan: 
Denna text är hämtad från Klimat- och sårbarhetsutredningen 2007 (vilken i sin tur bygger på IPCC:s prognoser från året innan om det framtida svenska klimatet).
Sedan denna spådom publicerades har södra Sverige genomlevt tre vintrar med snö, två av dem med mycket stora mängder. Och denna vinter har i vart fall börjat på samma sätt. Utvecklingen verkar än så länge inte riktigt gå i den riktning som IPCC förutspådde.
Hur mycket ökar havsnivåerna egentligen?
2012-12-04
Den 19/11 skrev jag på bloggen att havsnivåerna inte stiger snabbare än tidigare. Några dagar senare kom en "larmrapport", där det plötligt påstods att havsnivåerna stiger 60% snabbare än man tidigare trott! Detta påstods i media baseras på "satelitmätningar". Jag blev minst sagt förbryllad, för de grafer jag själv tagit del av visar inget alls av detta. University of Colorado i Boulder i USA brukar ofta åberopas av IPCC och användas i klimatdebatten och är högt respekterade av alla debattörer i klimatfrågan. Universitetet sammanställer satellitmätningar av havsnivåerna.
 Jag fick denna färska bild från en av mina kontakter, och den finns också på University of Colorados hemsida. Grafen visar havsnivåhöjningarna sedan satellitmätningar inleddes i början av 1990-talet. Man ser tydligt hur havsnivåerna sakta stiger, i en stadig takt på ca 3 mm per år. Nivåhöjningen beror mycket riktigt främst på att vatten från smältande glaciärer rinner ut i haven. Denna avsmältning med tillhörande havsnivåhöjning har pågått ända sedan den senaste istiden.
Diskussionen idag handlar om havsnivåerna börjat stiga snabbare idag på grund av klimatförändringar? Grafen ger inget stöd alls för detta, tvärtom ser man att ökningstakten snarast har avtagit de senaste åren. Något stöd för att satellitmätningar skulle visa en snabbare stigningstakt finns definitivt inte.
Faktum är att jag har sökt efter en graf, siffror eller statistik, både på nätet och via kontakter som kan styrka påståendet om snabbare havsnivåhöjning. Men förgäves. Ingen verkar veta varifrån den dramatiska larmsiffran kommer! Min misstanke är att det handlar om ännu en mer eller mindre tillförlitlig prognos från en datormodell. Men i så fall utan stöd från dagens mätvärden. Jag funderar också på hur det skulle kunna handla om flera meters höjning redan under detta århundrade? Tre millimeter per år blir 30 cm på 100 år. Den som har någon idé om varifrån larmuppgifterna kommer om dramatiskt stigande havsnivåer får gärna höra av sig.
Nya försök att skrämma oss med klimathotet
2012-11-19
I fredags (scrolla ned och läs blogginlägget med beskrivande figur) påpekade jag det märkliga sambandet mellan att den globala temperaturen enligt Met Office (Englands motsvarighet till SMHI) inte ökat alls de senaste 16 åren trots att koldioxidutsläppen enligt ett välrenommerat tyskt forskningsinsitut stadigt ökat under samma tid tid och dessutom nådde en ny toppnotering 2011. Dessa två motstridiga fakta gör rimligen att teorin om att ökade koldioxidutsläpp driver upp den globala temperaturen starkt måste ifrågasättas.
I dag kommer trots detta en ny "larmrapport" som hävdar att jordens klimat håller på att bli fyra (!) grader varmare. Rapporten kommer från Världsbanken, men när man granskar uppgifterna ser man snabbt att det är just siffrorna från det tyska forskningsinsitutet som åberopas. Nu drar man alltså slutsatsen att dessa ökande koldioxidutsläpp kommer att öka jordens temperatur med 4 grader, och att detta kan komma att uppnäs redan år 2060!
Problemet är den fullständigt bristande logiken. Om de hittills snabbt ökade utsläppen inte medfört någon ökande temperatur överhuvudtaget på 16 år, varför skulle då kommande utsläppsökningar öka temperaturen med hela fyra grader på mindre än 50 år? Hela den idag presenterade rapporten bygger på teorin att ökade koldioxidutsläpp ökar temperaturen. Men inget ger belägg för denna teori när man granskar verkligheten.
Dagens utspel känns mest som ett försök att genom dåligt underbyggd skrämseltaktik få upp koldioxidfrågan på dagordningen igen inför den kommande klimatoppmötet i Doha. Problemet för de extrema klimatdebattörerna är att politikerna och allmänheten inte längre verkar lika övertygande om katastrofscenarierna eftersom tidigare påstådda hot inte blivit verklighet. Temperaturen skulle enligt teorierna fortsätta öka - men den globala temperaturen har legat stilla i 16 år. Orkanerna har inte blivit fler, havsnivåerna har inte stigit mer än tidigare och Maldiverna har inte försvunnit. Visst har sommarisen på nordpolen smält av snabbare än tidigare, fast å andra sidan har isen på sydpolen samtidigt växt till sig till rekordnivåer. Mycket tyder på att förändringarna på polerna inte har med någon global klimatförändring att göra utan styrs av andra faktorer.
"Jag hoppas att den här rapporten kommer att chockera och tvinga fram en förändring, skriver Världsbankens chef Jim Yong Kim i ett förord till rapporten.
"En uppvärmning på fyra grader celsius har vi inte upplevt på jorden de senaste 20 miljoner åren, så det är en oerhört dramatisk förändring av livsvillkoren. Då talar vi inte om en framtid som är farlig för mänskligheten, utan om en framtid som är katastrofal för mänskligheten, säger klimatdebatttören Johan Rockström.
Citaten (som kommer från TT idag) talar för sig själva. Att på detta sätt försöka skrämma upp människor med dramatiska cirkelresonemang känns inte särskilt seriöst. Fast jag tror framgången med skrämseltaktiken blir tämligen begränsad. De flesta jag träffar vill ha mycket större fokus på miljöfrågor, djurskydd och hållbar utveckling och tycker koldioxiddebaten börjar bli ganska uttjatad.
Nytt globalt koldioxidrekord 2011 - men oförändrad temperatur
2012-11-16
I onsdags fanns en artikel i Miljöaktuellt som berättade att det tyska institutet för förnyelsebara energikällor just släppt en rapport om världens koldioxidutsläpp 2011. Wirtschaftsforum Regenerative Energien, IWR, som institutet heter berättar att världens samlade utsläpp uppgick till 34 miljarder ton.
Av det totala utsläppen står Kina för mer än en fjärdedel - vilket gör landet till den absolut strösta utsläpparen. Kina släpper ut nästan 9 miljarder ton, vilket kan jämföras med tvåan USA som släpper ut 6 miljarder ton. Några av topputsläpparna på listan - USA, Ryssland och Tyskland har minskat sina utsläpp. Den minskningen äts emellertid upp av Kina och ett antal andra utvecklingsländer som ökade sina utsläpp. Sverige ligger på 53:e plats bland utsläppsländerna.
De samlade utsläppen av koldioxid fortsatte att öka och var år 2011 enligt rapporten de största någonsin i världen ett enskilt år.
Det intressanta är att trots detta så har inte den globala "medeltemperaturen" ökat alls de senaste 16 åren. Jag skrev om detta på bloggen den 16/10, där jag också presenterade denna figur från Met Office, englands motsvarighet till SMHI:
Figuren visar mätsiffror från över 3.000 mätstationer runt om i världen, både till havs och på land, och visar oförändrad temperatur 2012 jämfört med 1997. Trots ökande och rekordstora koldioxidutsläpp så har temperaturen alltså inte ökat alls de senaste 16 åren. För mig är det allt mer uppenbart att sambandet mellan koldioxidutsläpp och global uppvärmning inte alls är så självklart som vissa hävdar.
Har orkanerna blivit fler och svårare?
2012-11-15
Gång efter gång skapas nyheter baserat på okunskap och historielöshet. Inte minst när det gäller påstådda dramatiska effekter av klimatförändringarna. Senast gällde det orkanen Sandy som ju var en osedvanligt hård orkan och som skapade stora skador på USA:s östkust. Vissa debattörer och politiker var snabbt ute och skyllde ovädret på klimatförändringarna och klandrade politikerna för ointresse. Barack Obama tvingades till och med lite halvhjärtat att damma av klimatfrågan (som han tidigare knappt nämnt alls under presidentvalskampanjen) i ett av sina sista tal före presidentvalet.
Men var då orkanen Sandy verkligen den värsta som drabbat USA? Via NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration) i USA har jag tagit fram fakta om de allra värsta orkanerna i USA:s historia, de flesta kategori fem-orkaner.
Den värsta orkan som någonsin drabbat USA i modern tid var Galvestonorkanen år 1900, som drabbade Texas och medförde 6.000 döda. Efter denna har ett stort antal svåra orkaner drabbat USA: 1926 Maami, 1928 Lake Okeechobee (hela 2.500 döda i Florida), 1935 Labor Day-orkanen, 1938 Long Island Express, 1960 Donna, 1969 Camille, 1980 Allen, 1992 Andrew, 2005 Katrina (som ödelade New Orleans), 2008 Ike och så 2012 Sandy. Alla dessa orkaner har varit av den allvarligaste typen och krävt åtskilliga dödsoffer. Som synes är de väl spridda över åren och många av dem inträffade långt innan de av människan orsakade klimatförändringarna anses ha börjat. Att Sandy medförde så stora skador berodde främst på att den drog in över storstaden New York.
Ingenstans finns några uppgifter om att antalet svåra orkaner skulle vara fler idag än tidigare, snarare tvärtom, det finns statistik som visar att antalet orkaner i världen inte alls har ökat utan snarare minskat. Jag skrev om detta på bloggen den 30/10 2009, där jag presenterade denna graf över orkanaktiviteten i världen från 1979 till 2009. Vi det tillfället var antalet orkaner på jorden det lägsta sedan satellitmätningarna började för drygt 30 år sedan, både på norra halvklotet (blå kurva) och globalt (grön kurva). Hur det sett ut de senaste tre åren vet jag inte, men även om aktiviteten skulle ha ökat så är det ju en bra bit upp till rekordnivåerna på 1990-talet.
Källa: Florida State University i USA.
Kunskap är makt heter det. Historielöshet och ointresse för historiska fakta skapar en onödig grogrund för dramatiska katastrofteorier.
Beror översvämningarna i Venedig på förändrat klimat?
2012-11-15
Venedig är just nu drabbat av svåra översvämningar. Vattnet står 1,5 meter över normal nivå, och flera röster har hörts som skyller detta på klimatförändringarna. Frågan är om detta är korrekt?
På TV4:s texttv-sida kunde man höromdagen läsa följande: "Turister simmade över Markusplatsen och invånarna i Venedig vadade fram i midjehögt vatten på måndagen, då tre fjärdedelar av staden översvämmats efter häftiga oväder. Affärer, hem och historiska palats stod under vatten då vattennivån låg 1,5 meter över det normala. Det är den sjätte högsta nivån sedan mätningar inleddes 1872". Årets kraftiga översvämning har med andra ord överträffats fem gånger i historien räknat sedan 1872. Efter en sökning på nätet kan jag konstatera att den värsta översvämningen inträffade 1966, och fick till följd att FN-organet UNESCO startade ett "rädda Venedig-projekt". Bilden nedan kommer från Unesco, och visar översvämningen 1966.
Det finns många artiklar om Venedig på nätet, bland annat med koppling till Unescos projekt. Man kan bland annat snabbt konstatera att orsaken till att Venedig ständigt översvämmas är att staden är byggt på ruttnande pålar och stadigt sjunker ner i dyn i lagunen. Detta har pågått under lång tid. Under 1900-talet sjönk staden 23 centimeter och högvattnet dränker allt oftare kajer och torg. Markusplatsen täcks numera av vatten under runt hälften av årets dagar. Problemet verkar förvärras av att myndigheterna under lång tid pumpat upp grundvatten ur reservoarer under staden, vilket påskyndar att staden sakta sjunker. Förutom problemet med att bebyggelsen på ruttnande pålar sakta sjunker ner i dyn är det framför allt rörelser i jordskorpan som får den Adriatiska tektoniska plattan, inklusive Venedig, att långsamt tryckas ned under bergskedjan Apenninerna. Det gör att havet sakta stiger och att staden sakta sjunker.
Någon direkt koppling till klimatförändringar hittar man överhuvudtaget inte när man söker fakta kring översvämningarna i Venedig. Orsakerna verkar vara helt andra.
Ingen global uppvärmning alls de senaste 16 åren?
2012-10-16
Häromveckan så publicerade Met Office, Englands motsvarighet till SMHI, sina senaste siffror för den globala temperaturen. Siffrorna är sammanställda av Met Office’s Hadley Centre och Professor Jones’s Climatic Research Unit och är mycket intressanta. Till skillnad från när man haft stigande temperaturer att visa upp så meddelades dessa uppdaterade siffror väldigt diskret, och har inte heller uppmärksammats särskilt mycket i media.
Figuren nedan visar mätsiffror från över 3.000 mätstationer runt om i världen, både till havs och på land:
Siffrorna visar att temperaturen faktiskt inte ökat alls de senaste 16 åren. Det är ungefär lika lång tid som då temperaturen steg dramatiskt mellan 1980 till 1996. Före 1980 hade jorden 40 år av stabil eller långsamt sjunkande temperatur.
I en artikel i den engelska tidningen Daily Mail intervjuas klimatforskarna Phil Jones från CRU (som varit med och ställt samman de nya siffrorna) och Judith Curry från Georgia Tech. De är överens om siffrorna men har olika syn på betydelsen av dem. Phil Jones är övertygad om det allvarliga hotet från den globala uppvärmningen och tror att den kan komma igång igen. Judith Curry menar att FN:s klimatpanel IPCCs modeller är felaktiga.
För egen del har jag tidigare accepterat teorin att den globala temperaturen ökar långsamt, men däremot inte varit övertygad om att det beror på människans utsläpp av koldioxid. Nu känns allt betydligt mer förvirrande. Frågan är om det ens pågår någon global uppvärmning överhuvudtaget?
Pinsamma och allvarliga brister på Ringhals och Forsmark
2012-10-11
De som känner mig vet att jag är positiv till kärnkraft. Trots att jag bor bara fyra mil fågelvägen från Ringhals så har jag aldrig känt någon oro. Jag har flera gånger besökt både Ringhals och Oskarshamnsverket, och i grunden har jag ett stort förtroende för säkerheten. Känner också personer som arbetar på Ringhals.
Men med detta sagt måste jag säga att jag blir upprörd och förvånad över att stora grupper av aktivister så enkelt kan ta sig in genom den yttre avspärrningen på både Ringhals och Forsmark. Ännu värre är att de kunnat gömma sig uppemot ett dygn inne på området. Visserligen skulle de knappast kunna ta sig in i själva den välbevakade reaktorbyggnaden, men bara vetskapen om att obehöriga kan ta sig ända fram till byggnaden är oroväckande. Självklart bör den yttre avspärrningen vara högre och säkrare och bevakas av vakter och kameror. Obehöriga ska naturligtvis inte kunna ta sig in på området.
Det som hänt hotar knappast kärnkraftsäkerheten i sig, men det är ändå helt oacceptabelt och dessutom oerhört pinsamt för kärnkraftverkens ägare. Det som hänt ger också kärnkraftsmotståndarna onödiga argument i debatten. Jag utgår från att det inträffade kommer att få konsekvenser för de ansvariga och tvinga fram lämpliga ågärder.
Är Peak Oil en myt?
2012-09-30
Jag har tidigare accepterat teorin om "peak oil", alltså att världens oljetillgångar rimligen håller på att ta slut. Det mesta har faktiskt pekat i den riktningen när jag tagit del av analyser från olika forskare, och deltagit i flera seminarier om saken. Men man börjar ju undra lite nu när man ser de nya enorma oljefyndigheterna i Nordsjön som presenterats av Statoil och Lundin Petroleum. Dessa fynd har man gjort efter att ha sökt i 40 år, och fyndet ligger intill det område där man förra året gjorde upptäckter i samma storlek som dem man gjorde på 1970-talet. Det betyder att det geografiska oljeområdet är större än man hittills har anat och innehåller mer olja än vad norrmännen kunnat drömma om. Röster i Norge som tidigare talat om att oljeeran nu är slut har tystnat helt.
Dagens Eko skrev för någon månad sedan att olje- och energikonferenser i Norge de senaste åren inriktat sig på att tala om utvecklingen av gasutvinning och alternativa energikällor. Men nu när det nya oljefyndet enligt Ekot uppskattas kunna ge flera hundra miljoner fat olja, och ligga intill förra årets stora fynd med sina uppskattningsvis tre miljarder fat olja, så funderar geologerna och ingenjörerna tydligen snarare på vad man hittills har missat i sina analyser, eftersom fynden ligger i ett område som många ansåg var i det närmaste tömda på olja.
Med andra ord - världens oljereserver är uppenbarligen inte uttömda. Att man hittar ny olja är givetvis inte ett skäl att avstå från att arbeta för mer hållbara energilösningar i Sverige och Västvärlden. Både av miljöskäl och för att slippa vara beroende av oljeimport till flukturerande priser från andra länder. Men möjligen gör de nya oljefynden i vårt grannland att energiomställningen i Sverige inte behöver stressas fram utan kan ske i en lugnare och mer genomtänkt takt där vi inte offrar andra miljö- och naturvärden.
Men jag funderar mest på det här att geologerna tagit så fel. Geologi är en gammal vedertagen vetenskap, ändå vet man uppenbarligen inte allt. Klimatforskning är en ny och i stora stycken helt oprövad vetenskap. Hur ska vi kunna lita på att en majoritet av klimatforskarna har rätt när de säger att de är "nästan helt säkra" på sin sak när det gäller koldioxidens avgörande betydelse för att klimatet förändras? Trots att det samtidigt finns starka och väl underbyggda invändningar från andra klimatforskare?
Kan dagens koldioxidutsläpp rädda oss från nästa istid?
2012-09-30
Jag läste denna TT-artikel om en rapport från forskare på Göteborgs Universitet som menar att koldioxidutsläppen kanske kan rädda jorden från nästa istid. Man måste ju återigen ställa sig frågan - hur säkra är vi egentligen på hur koldioxiden påverkar oss? Personligen tycker jag det hela tiden kommer fram ny forskning som spretar i olika riktningar, både när det gäller sambandet mellan uppvämning och koldioxidutsläpp och hur stor och snabb temperaturuppgången egentligen är. Påståendet som ofta framförs att "forskarna är eniga" är helt enkelt inte sant. Kanske inte så konstigt att frågan om behovet av minskade koldioxidutsläpp inte längre står överst på de politiska dagordningarna runt om i världen. Fokus verkar alltmer glida över till hållbar utveckling, energiförsörjning och miljöpolitik i ett bredare perspektiv. Det känns väldigt sunt.
Forskare: Därför kan koldioxidutsläpp bli vår räddning
Alla vet att människans utsläpp av växthusgaser leder till global uppvärmning. Nu menar forskare att detta kanske kan vara vår räddning.
Anledningen är att mycket tyder på att vi, enligt samma forskare, är på väg in i en ny istid. Genom att släppa ut växthusgaser kanske människan kan undvika den stundande globala nedkylningen. Det är forskare från Göteborgs universitet som i en ny forskningsartikel hävdar att människans utsläpp av fossilt kol med temeraturhöjningen som följd kan vara räddningen undan nästa istid.
Forskarna konstaterar att Jorden de senaste tre miljoner åren haft nära 30 perioder av istid. Just nu befinner vi oss i en period däremellan - en så kallan mellanistid. - Vi är just nu troligen på väg in i en ny istid, men det märks inte på grund av koldioxidens påverkan, säger forskaren Lars Franzén som är professor i Naturgeografi vid Göteborgs universitet.
Lars Franzén har tillsammans med tre andra forskare tittat på hur utbredningen av torvmarker kyler ner klimatet och har nyligen publicerat sina studier i tidskriften Mires&Peat. Forskarna hävdar att istider kan stoppas av mänsklig påverkan. Vidare anser man att att redan den så kallade lilla istiden under 1700-talet kan ha stoppats genom mänsklig aktivitet - som ökad avverkning av skog, ökande arealer åkermark och en ingång in i industrialiseringen.
– Det är mycket möjligt att människans olika aktiviteter bidragit till att förlänga vår mellanistid genom att hålla koldioxidhalten på en betryggande hög nivå. Utan mänsklig påverkan hade den oundvikliga utvecklingen mot istid fortgått där tillväxten av torvmarker är en viktig faktor, säger Lars Franzén.
Torvmarker fungerar som kolsänkor, och Lars Franzén konstaterar att om vi accepterar att en ökande halt koldioxid i atmosfären ökar temperaturen så följer det logiskt att sänkta halter ger upphov till lägre temperatur. Under tidigare mellanistider har inga utsläpp av fossilt kol ägt rum. Det tyder på att kolbildningen i torvmarker skulle kunna vara en av de viktigaste orsakerna till att vi om och om igen hamnar i istidsförhållanden, menar Lars Franzen.
Kall sommar fick Kebnekaises glaciär att växa
2012-08-15
Sveriges högsta berg, Kebnekaises sydtopp, har vuxit med två meter det senaste året, till 2.101,8 meter över havet. Nordtoppen är 5,5 meter lägre, visar Stockholms universitets traditionella augustimätning.
Sedan 1902 har sydtoppen blivit ca 20 meter lägre. Men årets kalla sommar har alltså fått Sydtoppen att växa ordentligt det senaste året till följd av att glaciären växt.
FAO: Etanolproduktion skapar global matkris
2012-08-12
I helgen rapporterade media om att chefen för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO kräver att USA slutar använda sin majs till etanolproduktion. Annars hotar en global matkris på grund av de stigande majspriserna, 23 procent hittills i år. FAO-chefen hävdar att om amerikansk majs bara gick till mat och foder skulle livsmedelspriserna inte stiga lika snabbt. I dag används ungefär 40 procent (!) av den amerikanska majsproduktionen till framställning av etanol som drivmedel. Men USA:s jordbruksminister Tom Vilsack svarar att majsetanolen håller oljeimport och bränslepriser nere, eftersom bensinen på mackarna blandas med 10 procent etanol.
Personligen anser jag fortfarande envist att det är djupt omoraliskt att använda majs och spannmål för etanolframställning, eller att sluta odla mat i fattiga länder för att i stället lura bönderna att producera råvara för etanolframställning för den europeiska och amerikanska marknaden. För övrigt något jag berört på bloggen många gånger genom åren. Etanol som görs på restprodukter, avfall eller sopor är ett smart sätt att ta tillvara resurser och tillverka etanol som kan minska oljeberoendet. En helt annan sak är när vi tränger bort produktion av mat för att kunna tillverka olika biodrivmedel. Västvärldens dåliga klimatsamvete får inte medföra att vi skapar världssvält.
Fiasko för klimatkompensering av flygresor - vår tids avlatsbrev
2012-08-11
Svt:s TextTV uppmärksammar idag att ytterst få svenska "klimatkompenserar" sina flygresor. Faktum är att mindre än en (1) procent av alla resenärer väljer detta alternativ att alltså betala extra för sin biljet för att bekosta mer eller mindre meningsfulla åtgärder mot klimatförändringarna. Det bristande intresset gäller såväl charterresor som reguljärresor.
Med tanke på att många politiker ofta hävdar att svenska folket är extremt oroliga för klimatförändringarna kan man ju tycka att det är märkligt att nästan ingen klimatkompenserar sina flygresor. Jag tolkar det snarare som att oron bland medborgarna inte alls ligger på den nivå som de mest hysteriska klimatdebattörerna hoppas.
Kanske är det också så att svenska folket genomskådat det här med klimatkompensation? Kanske känner man att det har mycket osäker effekt och att det är svårt att följa hur de pengar man betalar i "klimatkompensation" verkligen används och hur mycket som försvinner på vägen i administration hos de stora globala företag som lever på att administrera företags och människors dåliga samvete? Eller så har man kanske helt enkelt tröttnat på den hysteriska koldioxiddebatten och tycker det finns mer angelägna miljöåtgärder att stödja än att jaga koldioxid?
För egen del skulle jag aldrig komma på tanken att köpa denna typ av moderna avlatsbrev som främst gynnar en global affärsverksamhet som lever på människors dåliga klimatsamvete. För den som vill stödja miljöarbetet i Sverige eller utomlands finns troligen betydligt bättre sätt där man verkligen kan förvissa mig om att ens insatser gör nytta,
Gigantiska miljöutmaningar i Tanzania
2012-08-08
 
Tanzania brinner! Både på landsbygden och inne i stan används främst ved och träkol som bränsle. Ett exempel är Stone Town, huvudstaden på Zanzibar. Bara bagerierna i denna stad förbrukar dagligen (!) mellan 30 och 45 ton ved för att baka sitt bröd. Längs vägarna ställer lokalbefolkningen ut säckar med kol eller travar med ved som sedan förbipasserande köper med sig. Ved och kol används både i hushållen för matlagning, uppvärmning och belysning, i jordbruket, på kaffeplantagerna och av industrin.
Utöver detta eldar man upp alla sopor öppet i naturen, antingen vid vägkanten eller i grävda gropar. I byarna brinner det överallt längs vägen. Samma sak inne i städerna, röken sticker i näsan när man är ute. Hälsoriskerna måste vara enorma.
Värsta exemplet var nog i Moshi där det fanns en gata med flera verkstäder och däckfirmor för tunga fordon. Varje dag eldar man upp alla de gummidäck som man bytt ut på lastbilar och maskiner, mitt inne i stan! Den tjocka svarta röken ligger över området varje dag och det svarta sotet från däcken rinner ned i närmsta vattendrag.
Bensin kostar nästan lika mycket som i Sverige, vilket gör att det är mycket dyrt för Tanzanier att köra bil. Men trots detta växer bilparken ohämmat och vägnätet räcker inte till. Många fordon är i usel kvalitet och alltför ofta bolmar tjock svart rök ur fordonens avgasrör.
 
Men inte nog med detta, i Tanzania, främst de fattigare delarna, tillämpas fortfarande svedjebruk i stor omfattning som innebär att man eldar av buskvegetationen och den låga skogen för att sedan kunna så majs eller plantera bananplantor i askan. Längs vägen mellan Moshi och Dar es Salaam såg vi ett stort antal pågående bränder under en och samma dag. Det var sorgligt att se det sönderbrända landskapet och alla förstörda träd, och man kan bara tänka sig hur många vilda djur som dör i lågorna.
Vi fick klart för oss att det idag är förbjudet att hugga ned skog i Tanzania utan tillstånd. Men tydligen ser man ändå mellan fingrarna med organiserat svedjebruk, trots att det allvarligt skadar både växter och djur och samtidigt medför enorma hälsoproblem i form av sot och förorenade vattendrag.
Elnätet är ytterst bristfälligt, många byar saknar helt elanslutning. Fast telefonnät finns inte, men ganska många verkar ha mobil. Laddar gör man då hos någon som har el i sitt hus eller på sin arbetsplats, och man betalar en liten slant för elen. Att ansluta sig till elnätet är mycket dyrt, och även elförbrukningen är dyr för många fattiga landsbygdsbor.
 
Jag kunde inte låta bli att le lite för mig själv när jag tänkte på de svenska klimatfanatikerna som gjort de svenska koldioxidutsläppen till sin viktigaste fråga. Det blir närmast lite fånigt att tala om koldioxidutsläpp i Sverige när man sett omfattningen av ved- och koldeldning i Afrika. (Vilket för övrigt är exakt samma sak som jag upplevde vid mitt besök i Indien). Det bästa vi kan göra för den globala miljön är givetvis att hjälpa fattigare länder att komma ifrån beroendet av kol och ved och trygga deras tillgång på friskt vatten. Kanske bygga små solkraftverk för elproduktion, rusta upp och bygga ut elnätet, byta till gasspisar i hushållen, hjälpa bönder att lära sig nya former av odling eller byta grödor som inte kräver svedjebruk, effektivisera industriprocesser, borra brunnar, rena avlopp och skydda vattentillgångarna. Om vi använde bara en bråkdel av kostnaden för dyra svenska "klimatinvesteringar" till att hjälpa Tanzania skulle effekten givetvis bli mångdubbelt större och dessutom antagligen rädda massor av människor från en för tidig död till följd av luftföroreningar eller otjänligt vatten. Det är hög tid att skicka de svenska klimatfanatikerna till Afrika eller Indien på studieresa!
Detta är ett utdrag ur en längre reseberättelse från mitt besök i Tanzania juli 2012.
Läs hela reseberättelsen här!
Forskare dömer ut biogas som drivmedel för personbilar
2012-08-05
Jag har på bloggen vid upprepade tillfällen ifrågasatt de högljudda kraven från vissa miljödebattörer och politiker som vill se en kraftfull utbyggnad av biogastankställen över hela landet. Anledningen till att jag inte tror på detta är helt enkelt att det är helt uppenbart att biogasen aldrig kan räcka för ett landsomfattande nät av biogasmackar och en stor mängd fordon som ska köras på biogas, i vart fall inte utan en mycket omfattande inblandning av naturgas vilket försämrar miljönyttan högst avsevärt. Det är för övrigt mycket dyrt att bygga biogastankställen och biogasfordon är också mycket dyra, och om då miljönyttan är liten blir det en mycket ineffektiv miljöinvestering och begränsad samhällsnytta att lägga skattemedel på detta.
Häromveckan kom en rapport, "Var inom transportsektorn får biogasen störst klimatnytta?". Rapporten är skriven av den välkände miljöforskaren och miljödebatttören Per Kågeson på Center for Transport Studies och Linn Johnsson på VTI (Väg och Transportforskningsinstitutet). Rapporten ger mig starkt stöd till samtliga mina invändningar.
Rapporten dömer nämligen ut biogas ut som ett framtida alternativ för personbilar. Försäljningen av gasbilar har ökat drastiskt de senaste åren men enligt författarna av rapporten blir kostnaden för hög och klimatnyttan är tvivelaktig. Anledningen är att biogasen inte räcker till. I rapporten framkommer också att det blir mycket dyrt att sprida ut den begränsade biogasmängden över ett stort antal personbilar spridda över hela landet. Enligt rapportförfattarna ter sig detta inte som en framkomlig väg utan betydande komplettering med naturgas, om ens då. Enligt rapporten så är möjligheterna att framställa biogas inte tillräckliga för att ersätta bensin och diesel. Dessutom kostar gasbilen i genomsnitt 39 000 kronor mer än bensinbilen. Sverige är enligt rapporten på väg mot ökad obalans mellan utbud och efterfrågan på biogas för fordonsbruk. Det kan göra att satsningen på fler biogaspersonbilar blir en bro till ökad och långvarig användning av naturgas. I rapporten förespråkas i stället att biogas används för tunga fordon som lastbilar och bussar som tankar från större biogasdepåer.
Den linje jag förespråkat känns därmed alltmer realistisk, och jag använder då Borås lite som modell. Jag tycker nämligen man i stället för storskaliga planer på ett rikstäckande biogasnät för personbilar borde fokusera på att koncentrera sig på att lokalt ta tillvara avfall från hushåll, jordbruk och livsmedelsindustri där detta avfall finns i större mängder, och omvandla detta till biogas som kan användas lokalt där den producerats. Stadsbussar, kommunfordon, sopbilar och andra större lokala fordon på dessa orter kan då köras på ren biogas, utan inblandning av naturgas, vilket ger en hög miljönytta. I övrigt tycker jag alltså inte man ska satsa på mycket dyra investeringar i biogastankställen för personbilar utspridda över landet. Det finns betydligt bättre och mer effektiva sätt att göra miljöinvesteringar, och det styrks inte minst av rapporten från VTI. Det är dags att basera politiska beslut kring biogas på fakta och inte på önsketänkande.
Medial kunskapscencur om Grönlandsisens avsmältning?
2012-08-04
 Förra veckan (25/7) kom en intressant nyhet via TT som berättade om en ovanligt kraftig issmältning på Grönland denna sommar. Nyheten intresserade mig, eftersom jag ju för två år sedan besökte Grönland och träffande grönländska glaciärforskare som gav en ganska mångfacetterad bild av hur väder, vindar och klimat påverkar grönlandsisens avsmältning. Läs gärna hela min reseberättelse från Grönlandsresan.
Här står jag på den grönländska inlandsisen vid mitt besök på Grönland i februari 2010.
I det aktuella TT-telegrammet kunde man ursprungligen läsa följande, vilket också redovisades komplett i bland annat Aftonbladet:
Kraftig issmältning på Grönland
Nästan hela det grönländska istäckets ytskikt började tina i mitten av juli. Normalt smälter isens översta lager på omkring 40 procent av istäcket sommartid, men på bara en knapp vecka accelererade issmältningen dramatiskt till att omfatta 97 procent av ytan.
Enligt rymdorganet Nasa smälte isen på ett större område än någon gång under de senaste 30 åren. Även isen vid forskningsstation Summit Station på 3 214 meters höjd töade för första gången sedan 1889. Över nästan hela Grönlands istäcke, från de tunnare lagren nära kusten till den tre kilometer tjocka isen på centrala Grönland, kunde Nasas satelliter notera någon form av issmältning vid ytan, enligt data från tre oberoende satelliter.
Enligt Nasaforskarna är det mycket ovanligt, någon uttrycker att det saknar motstycke, att avsmältningen får den här omfattningen. Borriskärnor från forskningsstationen Summit Station visar att istäcket där börjar tina i genomsnitt ungefär en gång per 150 år. "Eftersom senaste gången det hände var 1889, sker den som inträffade i juli i stort sett enligt tidtabell", säger glaciärforskaren Lora Koenig vid Nasas Goddard Space Flight Center i ett pressmeddelande.
Den dramatiska issmältningen startade den 8 juli och nådde sin kulmen den 12 juli. Den hänger samman med en ovanligt kraftig högtrycksrygg med varm luft som lägger sig som ett hett lock över Grönland. Sådana har dominerat det grönländska vädret sedan slutet av maj. Varje högtrycksrygg har enligt forskarna varit kraftigare än det föregående. Den senaste startade den 8 juli och parkerade sig över istäcket några dagar senare för att börja klinga av den 16 juli.
Forskarna vet ännu inte om den utbredda issmältningen kommer att påverka den totala isförlusten i sommar. De vill inte heller koppla den ovanliga händelsen till de pågående klimatförändringarna. "Men om vi noterar kraftiga smältperioder som denna under kommande år, då kan det vara bekymmersamt", säger Lora Koenig.
TT-nyheten publicerades i nedbantat skick i många medier, bland annat i Sveriges Televisions TextTV. Där redovisades dock bara de första styckena om den dramatiska avsmältningen, men helt utan de stycken som förklarade att det hela knappast har med global uppvärmning att göra utan "följer den historiska tidtabellen". Citaten från glaciärforskaren Lara Koenig återgavs inte heller. TT-artikeln har också använts av klimatalarmistiska inlägg den senaste veckan, men givetvis även då utan att citera glaciärforskaren Lora Koenig som inte alls drar lika långtgående slutsatser om kopplingen till klimatförändringarna.
Jag tycker denna nyhet är ett bra exempel på hur media genom halvsanningar och "halva nyheter" medvetet eller omedvetet vilseleder allmänheten, och subtilt antyder att allt som händer när det gäller väder, klimat och glaciärer beror på klimatförändringar. Detta utnyttjas sedan tacksamt av alarmisterna i klimatdebatten. Men svenska folket har självklart rätt att få hela bilden och inte utsättas för medial kunskapscencur.
Därför smälter Antarktis - det beror inte på global uppvärmning
2012-08-03
En verligt intressant nyhet inom klimatforskningen kom häromdagen, men den har hittills fått ganska litet genomslag i media. En av de få svenska tidningar som hade en riktigt seriös och ärlig längre artikel om saken var Aftonbladet den 1 augusti. "Glöm miljöutsläpp och växthuseffekter. Enligt nya forskarrön smälter Antarktis på grund av en dold "Grand Canyon" skriver man som inledning på sin artikel.
Nyheten var att forskare för första gången lyckats tränga igenom Antarktis is med en radar som gör det möjligt att se hur det ser ut under isen. Jag har tidigare berättat på bloggen om spekulationerna om att det skulle finnas en större underjordisk sjö under Antarktis som smälter isen underifrån. Nu visar det sig att det finns en minst 10 mil lång och en mil bred ravin under isen som länkar ihop inlandsisen med havet. Forskarna tror att ravinen, Ferrignoravinen, som är ungefär lika stor som Grand Canyon i USA, är tiotals miljoner år gammal. Ravinen släpper in havsvatten under Antarktis vilket gör att isen smälter underifrån i allt snabbare takt.
En kraftig avsmältning av Antarktis skulle kunna höja havsnivåerna i havet dramatiskt. Men de nya uppgifterna visar samtidigt att det inte är ett varmare klimat eller ökade koldioxidutsläpp som orsakar avsmältningen utan en tiotals miljoner år gammal ravin under isen. Det mesta tyder därför på att människan måste försöka anpassa sig till stigande havsnivåer. Det ligger rimligen utanför människans möjligheter att påverka denna underjordiska avsmältning av Antarktis.
Markmoderaternas vallöfte i vindkraftfrågan är uppfyllt
2012-08-03
De senaste veckorna har jag haft debattinlägg i flera tidningar tillsammans med Markmoderaternas ordförande Per-Erik Johansson, med anledning av beslutet i Marks kommunstyrelse rörande skärpta regler för vindkraftetablering i kommunen. Beslutet i Marks kommun uppmärksammades och fick beröm även på Borås Tidnings ledarsida den 18 juli.
De viktigaste inslagen i det nya beslutet är att det nu införs ett minimiavstånd från ett vindkraftverk till närmaste bostadshus på 1.000 meter, något som Markmoderaterna verkat för i många år. Dessutom begränsas maxhöjden för nya vindkraftverk, och gränsen för maximalt buller halveras och läggs på en lägre nivå än den som Naturvårdsverket slagit fast som maximinivå.
I debattartikeln hoppas vi att kommunstyrelsens beslut kommer att öka acceptansen för vindkraft i Mark. Vi tvingar fram ett större hänsynstagande till de kringboende, och det kommer också att minska motståndet mot ny vindkraft. Alla tjänar därmed på de nya riktlinjerna, både kommuninvånarna och vindkraftsbranschen. Vindkraft i bra vindlägen som inte stör kringboende är något positivt och kan ge ett tillskott av miljövänlig elenergi. Men hänsynen till människors boendemiljö måste alltid komma i första hand, och där får politikerna aldrig tveka.
Vilseleds allmänheten i klimatdebatten?
2012-07-09
Häromdagen presenterades resultatet av en Demoskopmätning om svenska folkets kunskaper i klimatfrågan vid ett seminarium i Almedalen. De flesta av de tillfrågade anser sig ha mycket god kännedom om ämnet, och de flesta är övertygade om att klimatet håller på att förändras. När det gäller människans roll är bilden däremot mer splittrad. 44 procent anser att människans effekt på klimatet är överdriven, 52 % anser det motsatta.
Demoskopmätningen visar dock att den verkliga kunskapsnivån är ganska låg hos de tillfrågade. 76 % tror att koldioxidutsläppen i Sverige per person har ökat sedan 1980. Rätt svar är att utsläppen nästan har halverats. Endast 3 % känner till att svensk elproduktion är till 90 % koldioxidfri. De flesta tror att 25% eller mindre är koldioxidfri. 50 % av de tillfrågade tror att över 11 % av Grönlands glaciärer har smält bort de senaste trettio åren. Rätt svar är mindre än 1 %. Under samma period tror 79 % att isbjörnarna har minskat. Rätt svar är att antalet är konstant. 58% tror att stormarna i Sverige har ökat, men det är tvärtom, stormarna har enligt SMHI minskat, liksom även medelvinden. På frågan under vilket decennium som de två varmaste åren i Sverige inträffade svarar 42 % 2000-talet. Rätt svar enligt SMHI:s mätningar är 1930-talet (1934 och 1938). 65 % tror att jordens temperatur har ökat mellan 1 och 2 grader sedan början av 1900-talet. Rätt svar är en ökning på 0,7 grader.
Det är alltså ingen tvekan om att allmänheten tar till sig de överdrifter och felaktigheter som stundtas sprids av media, politiker och lobbyister. Och det är ju inte så konstigt, ämnet är ganska komplicerat och media har inte direkt gjort något för att ge en allsidig och ärlig beskrivning av frågan. Vem vet, kanske beror detta delvis på den stora överrepresenta- tionen av Miljöpartister och Vänsterpartister bland Sveriges journalister? Känslan är ju att de mest extrema klimatdebattörerna har en helt annan bakomliggande agenda som andas väldigt mycket socialism, exempelvis ökad överstatlighet, odemokratiskt tvång mot medborgarna och stopp för ekonomisk tillväxt. Klimatdebatten och skrämselpropagandan blir ett medel för att tvinga fram önskade (socialistiska) förändringar.
Samtidigt tycker jag ändå personligen att klimatdebatten nyanserats en hel del de senaste åren, jämfört med den närmast hysteriska tonen åren dessförinnan. Det skrivs allt fler balanserade artiklar, kritiska debattartiklar släpps allt oftare fram och en något större ödmjukhet kan även upplevas från delar av politikerna. För några år sedan var det svårt att få riksdagsledamöter att överhuvudtaget medge att de tvivlade på klimathysterin, idag är det allt fler som öppet medger detta när man samtalar om saken. Samtidigt förekommer fortfarande grova övertramp i media. Nyligen toppade Dagens Nyheter med färggranna kartor över ett sannolikt mycket våtare och varmare Sverige redan inom en ganska snar framtid, runt år 2040. Det var bara en hake. Kartorna från SMHI visade ett värstascenario som byggde på en koldioxidhalt i atmosfären på 1 300 miljondelar (ppm). I dag ligger den strax under 400 ppm, och har ökat med ca 100 ppm de senaste 100 åren. Hur man skulle kunna nå en nivå på 1.300 inom en så snar framtid framgår inte av artikeln. Ren skrämselpropaganda med andra ord, utan särskilt mycket verklighetsförankring.
"Klimatexperterna" förvirrar också med sina motsägelsefulla budskap. För 4-5 år sedan hävdade de ju att den svenska snön snart skulle vara ett minne blott, och att det bara skulle bli regn på vintrarna inom en snar framtid. Man hävdade till och med att sista Vasaloppet snart var kört!. När vi sedan fick flera svåra snövintrar i rad bytte man fot. Plötsligt hävdade samma experter med allvarsam röst i stället att det skulle bli mer snö i framtiden på grund av klimatförändringarna, eftersom det skulle förändra vindarna över Arktis. Undrar vad de ska säga om vi får några regniga vintar i rad. Ska man byta fot igen då?
SMHI får kritik för att man inte når regeringens mål på 85% tillförlitlighet för sina väderprognoser för de närmaste dagarna. I dag ligger man runt 82%. Trots detta ska vi alltså tro på prognoser från "klimatforskare" som bygger på datorsimuleringar för 50 eller 100 år framåt, och som påstås vara säkra till minst 90%. Det är inte så konstigt om allt fler drar öronen åt sig och inte längre köper alla domedagsscenarier helt okritiskt.
För egen del tycker jag i vart fall det känns bra att det inte längre bara är koldioxiden som står i fokus, utan att man nu börjar tala allt mer om hållbar utveckling, hälsofrågor och miljöfrågor. Det är ett mycket bredare och viktigare anslag än den ensidiga koldioxiddebatten som förlamat den miljöpolitiska debatten under alltför många år.
Dåligt genontänkt Centerförslag skulle missgynna landsbygden
2012-07-07
Ibland förstår jag inte politisk logik. I Sverige har vi mycket höga skatter på bensin för att vi ska välja bilar som är bensinsnåla. Denna typ av styrande skatter är effektiv, det vet vi, även om jag ju personligen anser att skatten på bensin och diesel är onödigt hög.
Centerpartiet verkar dock inte nöjda med bensinskattens storlek, utan vill ytterligare straffa de bilister som måste köpa större och mer bensinslukande bilar. Det kan handla om stora barnfamiljer på landsbygden som måste ha en stor bil för att kunna få plats med hela familjen, och där det inte finns fungerande kollektivtrafik. Det kan handla om småföretagare eller lantbrukare i glesbygd som behöver lite större bil som även fungerar för transporter, eller om personer som bor i områden med dåliga grusvägar där små personbilar helt enkelt inte kan ta sig fram delar av året.
Det Centerpartiet nu föreslår är en försäljningsskatt för nya större bensinslukande bilar som ska finansiera en bonus till dem som köper en miljöbil. Inte nog alltså med att de som verkligen behöver en större bil tvingas betala mer för bilen jämfört med om de kunnat köpa en mindre, och därefter betala extremt höga bensinskatter och högre fordonsskatt. Nu skulle de enligt förslaget dessutom bestraffas med en extra försäljningsskatt om de måste köpa en ny bil. Den som bor i storstadsområdena med bra kollektivtrafik kan däremot ofta avstå från att köpa bil eller köpa en liten miljöbil som därmed subventioneras av människor på landsbygden.
Centerpartiets förslag gynnar med andra ord storstadsbor på landsbygdsbors bekostnad. Partiet leker med elden med tanke på att man har sin väljarbas just på landsbygden. Jag förstår ärligt talat inte riktigt hur man tänker.
Jag har tidigare kritiserat "pumplagen" som infördes före Alliansens regeringstillträde 2006, alltså kravet på att alla bensinstationer med viss omsättning ska tvingas sälja även miljövänliga drivmedel. Detta har medfört en mackdöd på landsbygden eftersom små bensinstationer inte ansett sig ha råd att investera. I storstadsområdena är det däremot givetvis inget problem att investera för att sälja miljövänliga drivmedel eftersom man har så stor omsättning. Detta är ytterligare ett exempel på hur landsbygden förlorar och storstaden vinner när politiker genomför förhastade beslut.
Samma sak gäller för övrigt vurmandet för en kraftigt utbyggd vindkraft oavsett konsekvenserna för kringboende på landsbygden. Storstadsborna ser naturligtvis inget problem med mer vindkraft, det är människorna på landsbygden som drabbas av alltför snabb utbyggnad av vindkraft på olämpliga platser.
Politik får inte ställa storstad mot landsbygd. Alliansen måste ha en politik för hela Sverige. Inte minst Centerpartiet tycker man borde verka för detta.
Billigare reparationstjänster vore bra på flera sätt
2012-07-02
Miljöpartiets utspel idag om utvidgning av RUT-avdrag och/eller momssänkningar för att gynna fler delar av tjänstesektorn är intressanta, och något jag själv funderat en hel del på. Inte minst efter att vi sett hur framgångsrik reformen med RUT-avdrag varit och hur mycket fler jobb den skapat.
I dag lever vi i ett värre köp-slit-och-slängsamhälle än någonsin. Förklaringen är enkel, det blir allt billigare att köpa varor som tillverkats i andra länder med låga löner, medan det är dyrt att reparera saker eftersom det sker i vårt land med högre löner och högre skatter på arbete. Sedan läggs moms ovanpå alltihop som förstärker skillnaden ytterligare. Förutom slöseriet att det kastas massor av saker med små fel som ingen bryr sig om att laga så är det givetvis ett stort slöseri med både miljö och resurser att kasta nästan helt funktionsdugliga saker. Inte minst skapar det enorma berg av blandat avfall som det är förhållandevis dyrt eller komplicerat att återvinna. Inte minst gäller detta elektronik, fordon, motorer och vitvaror.
Förra året slutade vår tvättmaskin plötsligt att fungera. Den var inte ny, men inte heller direkt gammal, vi hade haft den knappt sex år. Första tanken var förståss att köra den till tippen och köpa en ny, en tvättmaskin kostar ju idag inte så många tusen. Men det kändes ändå fel, så jag ringde runt och lyckades till slut hitta en av de få reparatörer som gick att få tag på. Han tog en sväng om vårt hus på väg hem från ett annat jobb och det tog honom bara fem minuter att hitta felet - en elkabel inne i maskinen som skakat loss. Han skruvade fast kabeln, maskinen fungerade igen och nu har den fungerat felfritt ännu ett år. Tack vare att reparatören kunde ta svängen om på väg hem kostade det inte så mycket, men hade han rest särskilt för detta hade det säkert kostat flera tusen att leta upp felet och laga det, om han också skulle ha betalt för restiden. Han påpekade själv hur få reparatörer det finns idag som lagar saker, det utbildas inte många för denna typ av jobb. Själv skulle han snart gå i pension.
Samma problem finns när man ska laga gräsklipparen, båtmotorn eller barnens mopeder, fixa kyl eller frys, tv eller dator. Om man mot förmodan hittar någon som kan eller vill laga något så blir det oftast så dyrt att det inte lönar sig. Och hur många skulle idag ens komma på tanken att sula om ett par skor som i övrigt är felfria? Eller låta sy om lite dyrare kläder? Av de få reparationsjobb som utförs idag lär nog för övrigt ganska mycket utgöras som svarta tjänster.
Om vi ska kunna minska berget av nästan funktionsdugliga saker på våra återvinningsstationer, och hushålla med våra resurser, måste vi göra det billigare att laga saker. Det skulle kunna skapa massor av bra och meningsfulla jobb som knappt finns idag. Och det är givetvis bättre för Sveriges ekonomi att utföra reparationstjänster inom landet än att köpa billiga produkter från Kina.
Sänkt moms, sänkta arbetsgivareavgifter för tjänsteföretag eller utvidgning av RUT-avdraget är olika förslag som förts fram under åren. Jag är inte beredd att ha en bestämd uppfattning om vilket alternativ som är bäst, inte heller om det finns andra vägar. Jag vet inte heller hur man bäst kan avgränsa denna typ av reparationstjänster från andra tjänster som kanske inte behöver någon skattereduktion, det är alltid lite komplicerat rent tekniskt. Men vi behöver ändå försöka hitta en väg framåt för att göra det billigare att köpa vissa typer av reparationstjänster. Där tycker jag Miljöpartiet och andra som för fram liknande förslag är helt rätt ute. Jag kommer för övrigt själv att återkomma i frågan framöver.
Moderaternas vindkraftlinje segrade i Mark
2012-06-29
 Kommunstyrelsen i Mark fattade nyligen beslut om att skärpa reglerna för vindkraftetableringar i kommunen, en fråga som diskuterats mycket och länge - inte minst efter planerna på en jättelik vindkraftpark nära Sätila, något som kommunen till sist stoppade. Men även andra lokala vindkraftprojekt har väckt diskussioner bland politiker och allmänhet.
Det viktigaste i det nya beslutet är att det nu införs ett minimiavstånd från ett vindkraftverk till närmaste bostadshus på 1.000 meter, något som moderaterna verkat för i många år. Dessutom begränsas maxhöjden och gränsen för maximalt buller sänks till en lägre nivå än den som Naturvårdsverket slagit fast som maximinivå.
(Fotot är från mitt besök uppe i turbinhuset på ett vindkraftverk på Varaslätten 2010)
Redan 2010 försökte Moderaterna få igenom en avståndsgräns på minst 1.000 meter, men detta avslogs då, bland annat med stöd av Socialdemokraterna. (Jag kommenterade detta på bloggen den 11 februari 2010). Moderaterna drev även frågan i valrörelsen 2010, och vi hade med gränsen på 1.000 meter som ett av våra vallöften, tillsammans med att vi ville stoppa den orimligt stora vindkraftparken i Sätila. Båda vallöftena är nu uppfyllda. I dag har Socialdemokraterna dessutom glädjande nog gjort helt om och stöder den moderata linjen om 1.000 meters minimiavstånd, vilket därmed har en stor majoritet av politikerna bakom sig.
Min övertygelse är att kommunstyrelsens beslut kommer att öka acceptansen för vindkraft i Mark. Vi tvingar fram ett större hänsynstagande till de kringboende, och det kommer också att minska motståndet mot ny vindkraft. Alla tjänar därmed på de nya riktlinjerna, både kommuninvånarna och vindkraftsbranschen.
Läs mer om mitt engagemang i vindkraftfrågan här!
Ringhals bevisade att normala säkerhetsrutiner fungerade
2012-06-23
Fyndet av sprängmedel på ett arbetsfordon vid Ringhals kärnkraftverk visar att säkerheten fungerar. När fordonet skulle passera in till den inre zonen runt reaktorerna gjordes en normal kontroll med bombhundar, varvid sprängämnet hittades. Det var alltså en ren rutinkontroll som gjordes, inte ett stickprov. Alla personer och fordon som ska in till den inre högst skyddsklassade säkerhetszonen måste alltid genomgå noggrann kontroll vid varje passage. Den yttre säkerhetszonen är däremot inte alls lika noggrant kontrollerad, där räcker det tydligen med ett kort och en kod för att komma in, ungefär som på de flesta arbetsplatser. Att ta in otillåtna ämnen i det området kan inte vara särskilt svårt.
Jag minns från mittt eget besök på Oskarshamns kärnkraftverk förra våren hur oerhört noggrant säkerhetskontrollerade vi blev. Före besöket hade våra identitetsuppgifter kontrollerats noga och när vi skulle in i anläggningen genomfördes först en identitetskontroll och därefter en vanlig säkerhetskontroll av samma typ som på en flygplats. Vi tvingades också passera genom en särskild sprängmedelsscanner där tryckluft blåstes mot kroppen varefter luften direkt analyserades för att se om det fanns krutrester eller andra otillåtna ämnen i luften. Tydligen skulle denna metod upptäcka minsta lilla antydan till sprängämnen eller otillåtna kemikalier på kroppen eller kläderna. Att någon skulle kunna smuggla in sprängämnen på reaktorområdet känns med andra ord fullständigt uteslutet.
Det är för tidigt att dra några slutsatser om sprängmedelsfyndet på Ringhals, inte minst om vem som ligger bakom det som hänt. Miljöpartiet och kärnkraftsmotståndarna använder redan händelsen för att ifrågasätta säkerheten vid svenska kärnkraftverk. För egen del tycker jag att det är precis tvärtom. Det som hänt bekräftar ju den mycket höga säkerhetsnivån. Det var inte en slump utan helt normala säkerhetsrutiner som gjorde att det hela upptäcktes. Det tycker jag känns som gott betyg för säkerheten vid svenska kärnkraftverk.
Jag kan inte låta bli att fundera över hur lätt eller svårt det skulle vara att spränga en vattenkraftdamm i Norrland, ett oljeraffinaderi eller en naturgasdepå om man skulle ha de resurser som behövs för ett storskaligt sabotage? Eller att förgifta dricksvattendepåer eller sprida smittsamma sjukdomar bland allmänheten? Sådana händelser skulle kunna medföra oerhörda skador och orsaka massor av dödsfall. Vårt moderna samhälle är sårbart, men våra kärnkraftverk har troligen bland det starkaste skydd som några samhällsviktiga funktioner överhuvudtaget kan ha.
Svenska folket vill flyga, både inrikes och utrikes
2012-06-04
Mer än hälften, hela 55 procent, av svenskarna planerar att göra minst en semesterresa med flyg i år enligt en färsk undersökning av SKOP nyligen. Och idag presenterar Dagens Eko siffror som visar att mer än åtta av tio som semestrar utanför Norden och Baltikum tar flyget. Det säger sig självt - ska man resa till Grekland, Kanarieöarna, Thailand eller Afrika kan man inte gärna ta cykeln.
Skatteutskottets ordförande Henrik von Sydow (M) konstaterade nyligen i en debattartikel att Miljöpartiets skattehöjningar på flyget skulle göra resor i Sverige 300 kronor dyrare per enkelbiljett och öka priset med 600 kronor per enkelresa utanför Europa. Charterresan blir 5.000 kronor dyrare för en vanlig svensk tvåbarnsfamilj. Semester med flyg skulle därmed bli reserverat för familjer med riktigt höga inkomster.
Värre är att Miljöpartiet dessutom vill avveckla allt inrikesflyg och lägga ned alla inrikesflygplatser söder om Sundsvall. Dessutom vill man stänga Bromma flygplats. Man verkar helt glömma hur viktigt det är för både företag och boende med snabba kommunikationer både inom landet och till andra länder. Inrikesflyget och de små lokala flygplatserna har här en viktig funktion. Att ersätta alla inrikes flyglinjer med snabbtåg är fullständig orealistiskt, både rent praktiskt och inte minst ekonomiskt. Vem ska betala?
Som vanligt är det koldioxidutsläppen och klimathotet som används som argument för att steg för steg rusta ned Sverige. Koldioxidextremisterna skyr inga medel. Miljöpartisterna ser dessutom allt från ett Stockholmsperspektiv. Det går ju an att sitta på en cafe på Södermalm och konstatera att man kan cykla dit man ska. För oss som lever i den svenska verkligheten utanför Stockholm är det helt andra villkor som gäller.
För egen del tycker jag det är bättre att fortsätta den snabba utvecklingen av moderna flygplan med renare motorer och nya bränslen, samt arbeta vidare med gröna inflygningar och effektiva flygleder. Och en ny snabb järnvägsförbindelse mellan Göteborg och Borås via Landvetter flygplats skulle sannolikt göra betydligt mer miljönytta än att stänga själva flygplatsen.
Något som ofta också glöms i debatten är vilken positiv inverkan turism har för fattigare länder. Våra flygresor skapar arbete och ökat välstånd i turistländerna, och har stor betydelse för fattigdomsbekämpningen. Allt fler länder inser också det ekonomiska värdet av att bevara orörd natur och utrotningshotade djur, och att värna om miljön. Om man förstör dessa värden försvinner turisterna. Jag skäms inte det minsta när jag flyger utomlands på semester, det är en av de bästa metoder som finns att hjälpa andra länder till ekonomisk utveckling. Vad skulle exempelvis hända i Grekland om alla turister försvann ovanpå den redan allvarliga ekonomiska situationen?
Kungliga Vetenskapsakademien: "Meningslös satsning på vindkraft"
2012-05-05
 
Nyligen ifrågasatte 13 tunga ledamöter i KVA, Kungliga Vetenskapsakademins Energiutskott miljardsatsningen på vindkraft i Sverige i en debattartikel i Svenska Dagbladet. En sammanfattning av artikeln samt en länk till SvD finns på KVA:s hemsida. Borås Tidning uppmärksammade det anmärkningsvärda utspelet i ett citat på sin ledarsida (ovan th). Men något stort genomslag fick inte kritiken i media, vilket förvånar. Det är ändå ytterst meriterade personer som sitter i KVA:s Energiutskott och de som undertecknat artikeln är i stort sett uteslutande professorer inom olika områden med koppling till energi, meteorologi och fysik.
För egen del tycker jag det är uppfriskande med en debatt om hur omfattande och snabb utbyggnaden av vindkraft bör vara i Sverige. Regeringens strategi att den svenska energiproduktionen ska vila på tre ben - kärnkraft, vattenkraft och förnybar energi - är i sig klok och väl genomtänkt. Men hur stor vindkraftens andel ska vara i den förnybara delen förtjänar däremot en diskussion. Idag är det tyvärr så att inga vindkraftverk skulle gå ihop ekonomiskt utan kraftfulla subventioner via elcertifikaten, en subvention som alla vi elkunder får vara med och betala via vår elräkning. Det finns väl en del som talar för att högre och mer effektiva vindkraftverk i framtiden kanske kommer att kunna gå med vinst utan subventioner, i vart fall om de står i bra vindlägen, och det vore därför dumt att avfärda vindkraften som energiform. Det är trots allt en gammal svensk tradition att ta vara på vindens energi. Men att forcera fram byggnation av massor av vindkraftverk i tveksamma vindlägen bara för att uppfylla orealistiska mål om ett visst antal vindkraftverk är en riktigt dålig idé. Särskilt om man därmed offrar närboendes miljö eller gör stora ingrepp i känsliga naturområden.
Logiken brister när det gäller Sveriges kamp mot kvicksilver
2012-04-21
I dag går miljöminister Lena Ek(C) ut och förklarar att Sverige ska ta strid mot ett färskt EU-beslut som tillåter kvicksilver i vissa mätinstrument. "Jag är faktiskt otroligt irriterad över detta. Vi driver globala förhandlingar där Sverige är väldigt aktiv, med stöd av EU-kommissionen, för att fasa ut kvicksilver överhuvudtaget i hela världen. Eftersom det är ett väldigt farlig miljögift", säger Lena Ek till Sveriges Radio.
På sin websida skriver Dagens Eko att i Sverige är kvicksilver totalt förbjudet sedan 2009 och vad gäller termometrar och andra mätinstrument har utfasningen hållit på sedan 1990-talet. Nu håller resten av EU på att skärpa sina regler kring kvicksilver men Belgien blockerar kvicksilverförbud i vissa professionella mätinstrument, till exempel ett som mäter porstorlek i bland annat papper. Det här innebär att Sverige nu egentligen behöver öppna sin marknad för några enstaka produkter som innehåller kvicksilver. Men svenska regeringen vill inte ge sig och enligt Lena Ek överväger Sverige att kräva ett nationellt undantag genom EU:s så kallade miljögaranti. "Vi kommer i Sverige att stå fast vid vårt förbud och så får vi ta konflikten med kommissionen", säger Lena Ek.
Man kan ju inte annat än hålla med om att vi inte ska återinföra kvicksilver i produkter när vi en gång lyckats avskaffa det. I den delen håller jag med vår miljöminister. Men det ologiska i denna fråga är att Sverige redan har ett undantag när det gäller kvicksilver, och det är i våra lågenergilampor! I takt med att våra gamla vanliga - kvicksilverfria - glödlampor förbjudits ersätts de främst med lågenergilampor med kvicksilverinnehåll.
När Sverige införde kvicksilverförbudet 2009 frågade jag vår dåvarande miljöminister, Anderas Carlgren (C), vid ett tillfälle hur Sverige kunde driva igenom ett kvicksilverförbud samtidigt som vi med öppna ögon ökade kvicksilver- förbrukningen och sannolikt kvicksilverläckaget till naturen genom att ersätta glödlampor med kvicksilverlampor. Hans svar då var, om jag minns rätt, ungefär att glödlampsförbudet skulle minska elförbrukningen och att det var en viktig klimatfråga och därmed vägde tyngre än kampen mot kvicksilver.
Jag skrev flera blogginlägg under 2009 om hur illa kvicksilverförbudet gick ihop med EU-förbudet mot vanliga glödlampor. Läs i bloggarkivet, exempelvis 2009-06-15, 2009-06-12 (2 inlägg) samt 2009-01-28. Tyvärr var det ingen alls som lyssnade då, men det var då vi borde tagit striden om vi skulle minskat kvicksilverutsläppen i naturen! Och med tanke på mängden kvicksilverlampor som varje år sannolikt krossas i hushållen, på återvinningsstationerna och under transport, varvid kvicksilvret når vår natur och vårt grundvatten, så kan man ju fråga sig varför inte kampen mot kvicksilverlampor är lika viktig som kampen mot några mätinstrument innehållande kvicksilver? Och varför tog inte Lena Ek kampen mot glödlampsförbundet under sin tid som ledamot av EU-parlamentet?
Det är bara att konstatera att dagens miljöpolitik inte är helt logisk, och det gäller tyvärr även Alliansregeringen emellanåt. Men samtidigt är det givetvis så att allt skulle vara tio gånger värre om Miljöpartiet och Vänsterpartiet hade något att säga till om. Klimatfrågan fördunklar tyvärr omdömet hos många politiker, inte minst i EU, och gör att andra viktiga miljöfrågor hamnar i bakgrunden. Kampen mot kvicksilver är bara ett exempel i raden.
"Det saknas idag tillräcklig kunskap om hur klimatet fungerar"
2012-04-17
När Riksdagens rymdnätverk i går besökte Göteborg blev det mycket samtal kring svensk rymdforskning, och då främst klimatforskningsprojektet STEAMR där företaget Omnisys leder utvecklingsarbetet i nära samarbete med bland annat Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg.
I ett PM som delades ut vid vårt besök skriver Omnisys att "Det saknas idag tillräcklig kunskap om hur klimatet fungerar och därför är det svårt att göra säkra förutsägelser om hur varmt det kommer att bli eller hur åtgärder för att begränsa utsläpp till atmosfären kommer att påverka utvecklingen. Ändringar i sammansättningen av atmosfären och dess dynamik och kemi behöver mätas för att användas i, och förbättra, existerande klimatmodeller."
Dessa ord från ett av de ledande företagen och forskarna i Sverige som arbetar med utveckling av utrustning för klimatforskning säger en del. De politiker och samhällsdebattörer som kategoriskt hävdar att "klimatfrågan är avgjord" eller att "forskarna är eniga" har helt enkelt fel. Forskarna är inte alls eniga och klimatforskningen är en relativt färsk vetenskap. Mycket mer forskning behövs, och jag tycker det är utmärkt om svenska forskningspengar kan användas för att finansiera en mer tillförlitning forskning kring atmosfärens sammansättning och därmed förhoppningsvis kunna skapa mer tillförlitliga klimatmodeller.
Klimatextremisterna blir alltmer högljudda
2012-04-02
I dag går Miljöpartiets språkrör Åsa Romson ut och kräver att riksdagspartierna på allvar diskuterar hur ett klimatpolitiskt ramverk kan införas i Sverige. "Baserat på rekommendationer från ett självständigt klimatpolitiskt råd antar riksdagen ett utsläppsmål på nära noll för 2050. Åren fram 2050 delas upp i budgetperioder, exempelvis på fem år. Budgetperiodernas utsläppstak antas tre perioder (femton år) i förväg och anger de utsläppsminskningar som varje regering måste förhålla sig till" skriver Romson som menar att "precis som ett budgettak var nödvändigt för att klara den ekonomiska krisen på 90-talet så är ett utsläppstak i dag nödvändigt för att möta klimathotet."
Hårda ensidiga svenska åtaganden skulle alltså vänta, samtidigt som vår omvärld inte bryr sig nämnvärt om frågan. Detta kräver alltså Romson bara några dagar efter att professorn i nationalekonom, Michael Hoel, i en rapport på uppdrag av Expertgruppen för Miljöstudier, konstaterat att det inte finns något vetenskapligt belägg alls för att det skulle finnas någon nytta med att Sverige går före i klimatpolitiken. Det får inte andra länder att följa efter, det ökar inte möjligheterna att få till globala klimatavtal, det riskerar däremot att driva svensk industriproduktion ur landet till andra länder med lägre miljökrav - vilket ökar utsläppen, och det leder knappast till någon nämnvärd teknikutveckling. En totalsågning med andra ord, som enligt studien baseras på all tillgänglig vetenskaplig litteratur som finns på området. (Läs mitt blogginlägg om detta den 26 mars).
Miljöpartiet, Vänsterpartiet och en enstaka politiker från andra partier blir alltmer högljudda och extrema i sina krav på ensidig och mycket dramatisk svensk "klimatpolitik". Miljöpartiets linje skulle medföra extrema energiskatter, nedläggning av all kärnkraft med skenande elpriser som följd, mer eller mindre stopp för privatbilismen, stopp för alla vägbyggen, stopp för stora delar av vår energikrävande industri och vår viktiga gruvnäring, och inte minst hota massor av svenska jobb. Och detta utan att man ens kan göra sannolikt att det skulle medföra någon som helst nytta för det globala klimatet. Var finns medias granskning av MIljöpartiets extrema politik?
För egen del skulle jag gärna se svensk klimatpolitik som en valfråga 2014. Det skulle tvinga klimatextremisterna att bekänna färg och skapa en viktig debatt om både den obefintliga nyttan och de stora skadorna en sådan politik skulle medföra.
Bättre för miljön att tända lamporna under Earth Hour
2012-03-31
I dag meddelar Svensk Energi att man skänker 100 st solcellsdrivna lampor till skolbarn i Kenya och utmanar företagen i elbranschen att göra samma sak. Flera företag har redan antagit utmaningen och till nästa earth hour hoppas man ha tänt tusentals lampor. Detta går att läsa på Ny Tekniks debattweb under rubriken "Svensk Energi tänder när andra släcker".
Svensk Energi är dock inte ensamma om att förespråka tända lampor. Magnus Olofsson. VD för Elforsk, och Bo Normark, VD för Power Circle, skriver i en artikel på Second Opinion att vi i stället för att släcka det elektriska ljuset borde släcka de levande ljusen och tända en diodlampa för miljöns skull. Man hänvisar bland annat till att elenergi är avgörande för miljöns skull, och påpekar att till och med Greenpeace i sin vision för ett hållbart energisystem kommer till slutsatsen att elens roll som energibärare ökar.
Ett antal elbolag deltar av rent populistiska skäl i Earth Hour. Skellefteå Kraft är kanske lustigast, de lyckas sitta på två stolar samtidigt. I en artikel på My News Desk skriver man att "på Skellefteå Kraft vill vi vrida perspektivet och istället prata om nödvändigheten att öka och förbättra elanvändningen." I artikeln konstaterar man sedan att El har en nyckelroll i ett framtida hållbvart samhälle. Fast det lustiga blir när man samtidigt i artikeln berättar att man visar sitt engagemang för Earth Hour genom att släcka ned sitt huvudkontor...snacka om att sprida motstridiga budskap!
Kjell Jansson, VD för Svensk Energi, skriver i en artikel på Second Opinion Energi att okunskapen kring elanvändning är utbredd, vilket även märks i politiska sammanhang. Europaparlamentet har till exempel föreslagit att Sverige ska minska sin energianvändning med 167 TWh primärenergi till år 2020, och att vi därefter årligen bara får göra av med 481 TWh. Kjell Jansson, har tittat på konsekvenserna av det. "Det kommer inte att bli aktuellt att ge tillstånd till ny gruvdrift i norra Sverige eller att Facebook öppnar ytterligare en serverhall i Sverige – tvärtom, avveckla och stäng ner verksamheten" skriver Kjell Jansson. Längre ned i artikeln påpekar han att energianvändning inte per definition är dåligt, det viktiga är hur energin produceras.
Slutsatsen måste bli att jippot Earth Hour borde bojkottas av alla som verkligen bryr sig om miljön och en hållbar utveckling. För miljöns skull måste vi öka vår elanvändning, inte minska den. Det är självklart inte lysande lampor som ska bekämpas, utan energiproduktion som skadar miljön. Allt fler verkar glädjande nog ifrågasätta Earth Hour, och för egen del låter jag givetvis lamporna lysa precis som vanligt, även om allt fler av dem efterhand blir lågenergilampor, led-lampor eller diodlampor. Mina tända lampor blir min hyllning till den rena och utsläppsfria svenska elproduktionen.
Expertstudie: Meningslöst att Sverige går före i klimatpolitiken
2012-03-26
Nyttan av att Sverige går i spetsen för högre energibeskattning och "mer ambitions klimatpolitik" diskuteras ofta i riksdagen. Inte minst från Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hörs ofta kraven på att Sverige "ska gå före" i klimatpolitiken. Vad man inte berättar är att detta skulle betyda högre svenska skatter, utslagen industri och färre jobb. Ofta bemöter man dessa argument med att det i stället skulle skapas "massor av gröna jobb" i stället. Men är det verkligen någon som tror på att det skulle kunna ersätta alla jobb som försvinner?
I dag finns en klargörande debattartikel i Dagens Nyheter där en professor i nationalekonom, Michael Hoel, på uppdrag av Expertgruppen för Miljöstudier gjort en detaljerad genomgång av den vetenskapliga litteraturen kring de indirekta effekterna av en "gå före-politik". Hans slutsats är att det inte finns något vetenskapligt belägg alls för att det skulle finnas någon nytta med att Sverige går före i klimatpolitiken. Det får inte andra länder att följa efter, det ökar inte möjligheterna att få till globala klimatavtal, det riskerar däremot att driva svensk industriproduktion ur landet till andra länder med lägre miljökrav - vilket ökar utsläppen, och det leder knappast heller till någon nämnvärd teknikutveckling. En totalsågning med andra ord, som enligt studien baseras på all tillgänglig vetenskaplig litteratur som finns på området.
I artikeln konstateras också lite syrligt att "Den direkta effekten av att ett enskilt land genomför åtgärder utan att få med resten av världen är sannolikt mindre än de flesta vill tro. Det är till och med så att de länder som antagit utsläppsbegränsningar i Kyotoavtalet sammantaget – även om de fullkomligt eliminerar sina utsläpp – inte kan påverka den globala klimatutvecklingen i någon avgörande utsträckning". Knappast en nyhet för oss som är realister i klimatfrågan, men säkert ett omskakande inspel för de mest radikala klimatextremisterna.
Den vetenskapliga studien ger starkt stöd för att vi måste fortsätta stå emot klimatextremisternas högljudda krav. De skulle skada Sverige, försämra vår ekonomi och driva företag och jobb ur landet. Men helt utan nytta för klimatet.
I dag besöker jag Öxabäcks Bygdelag för att diskutera vindkraft
2012-03-08
Pressmeddelande 2012-03-08
Riksdagsledamot Jan Ericson (M)
Telefon 070-6956828
I dag besöker jag Öxabäcks Bygdelag för att diskutera vindkraft
I dag på förmiddagen kommer jag att träffa representanter för Öxabäcks Bygdelag för att diskutera vindkraftetablering. Bygdelaget är kritiska till hur vindkraftetableringen i Prekebo hanterats och är oroliga för fortsatt utbyggnad av vindkraften som man upplever "hotar landsbygdens attraktionskraft" som man skriver i ett brev till kommunalråden i Marks kommun.
Jag är övertygad om att vindkraften har en plats i det svenska samhället och att den kan ge ett bidrag till vår elproduktion. Men en förutsättning för att vindkraften ska accepteras i samhället är att den byggs på lämpliga platser och placeras på ett sådant sätt att inte kringboendes boendemiljöer påverkas negativt.
Vi såg ju liknande reaktioner i Ubbhult/Sätila där ortsbefolkningen till slut lyckades skapa opinion mot den omfattande vindkraftparken vilket ledde till att en majoritet i kommunfullmäktige sedan sade nej och utnyttjade kommunens vetorätt mot vindkraftparker. Moderaterna drev också ett nej mot vindkraftparken i Sätila som ett av sina vallöften i valet 2010. Från moderat sida har vi ju också i Marks kommun förgäves drivit linjen om ett minimiavstånd från ett vindkraftverk till närmaste permanentbebyggelse på en kilometer, något jag tycker vore högst rimligt.
Jag tycker det är värdefullt att träffa boende i Öxabäck för att lyssna på deras erfarenheter och tankar för framtiden. Att försöka hitta en balans mellan vindkraftexploatörernas och de närboendes intressen är i längden helt avgörande för vindkraftens framtid i Sverige.
Vid intresse är det möjligt för media att delta vid besöket i Öxabäck, kontakta då undertecknad enligt ovan för vägbeskrivning.
Rekordtemperatur?
2012-03-04
Så var det dags igen. I veckan har det varit mycket varmt på flera platser i landet, och det talas om rekordtemperaturer. Och genast dyker det upp klimatdebattörer och förklarar detta som ett bevis på dramatiska klimatförändringar...
Det finns med andra ord all anledning att berätta om de officiella svenska värmerekorden för februari som redovisas på SMHI:s hemsida. Dessa ligger en bra bit över det som uppmätts i år. Sverigerekordet för värme i februari uppmättes den 18 februari 1961 i Västervik med 16,5 grader.
Värmerekordet för mars är 22,2 grader och uppmättes i Oskarshamn och Sandbäckshult 1968. De allra högsta temperaturerna i Sverige är 38 grader, vilket uppmättes i Målilla 1947 och i Ultuna sommaren 1933.
Med andra ord - dessa värmerekord har inte uppmätts under de senaste 40 åren trots den påstådda dramatiska globala temperaturuppgången och de kraftigt ökade koldioxidutsläppen. Faktum är att även den globala temperaturökningen verkar ha stannat av. De senaste 10-12 åren har den "globala temperaturen" legat väldigt stilla, efter att ha ökat under 1990-talet.
För bara en 5-6 år sedan hörde jag förresten själv klimatdebattörer hävda med säkerhet att det inom bara några år var dags att slopa Vasaloppet för gott på grund av snöbrist. I dag avlöpte dock Vasaloppet som planerat, precis som det brukar vara. Vasaloppet har faktiskt bara ställts in två gånger på grund av snöbrist, 1932 och 1990. De senaste 22 loppen har genomförts som planerat.
Eniga klimatforskare?
2012-02-28
Fick ett tips om ett citat från Atte Korhola, professor i Arctic Global Change och professor i Environmental Change vid Helsingfors universitet. Citatet talar för sig själv.
”När senare generationer studerar området klimatforskning, kommer de att klassificera början av det tjugoförsta århundradet som ett pinsamt kapitel i vetenskapens historia. De kommer att undra om vår tid och använda skeendena som en varning för hur grundläggande värderingar och kriterier för vetenskap föll i glömska, då den egentliga forskningen inom ämnet klimatförändringar förvandlades till en politisk och social lekplats.”
Klimatpolitiken rör sig nu i den riktning jag förespråkat sedan 2008
2012-02-20
I veckan blev jag riktigt glad när jag läste miljöminister Lena Eks debattartikel i Expressen, där hon berättar om ett svensk initiativ för att försöka minska de globala utsläppen av sot och partiklar från vedeldning, främst i fattiga länder, vilket både medför allvarliga hälsoproblem i stora delar av världen och bidrar till risk för brist på färskvatten i takt med att glaciärerna smälter snabbare när sotpartiklar på isen absorberar solljus. Det nya initiativet grundas bland annat på att FN-organet UNEP visat på problemen. Fast UNEP nämnde faktiskt dessa problem i en rapport redan 2009, och problemen är absolut ingen nyhet bland seriösa miljö- och klimatforskare. För egen del har jag vid åtskilliga tillfällen ända sedan 2008 argumenterat för att dessa frågor borde föras upp högre på dagordningen.
Under de senaste åren har jag vid upprepade tillfällen, hittills förgäves, bloggat, debatterat och motionerat om att vi borde prioritera just sådana åtgärder i miljö- och klimatpolitiken som medför en bevisad nytta för hälsa och miljö, i stället för att bara stirra oss blinda på koldioxidutsläppen. Just kampen mot hälsovådligt sot och partiklar är en av de saker jag upprepade gånger föreslagit, och min insikt i dessa frågor har jag fått bland annat efter mina besök på Svalbard 2008, i Indien 2009, och även senare fått bekräftat vid mitt besök på Grönland 2010, där jag träffat forskare som gjort mig uppmärksam på detta akuta hälso- och miljöproblem. Bland annat hade jag denna debattartikel i Borås Tidning i mars 2009, efter mitt besök i Indien. Flera forskare och miljödebattörer jag talat med har varit mycket tydliga och sagt att det är mycket lättare att komma framåt politiskt med klimatåtgärder som också har annan bevisad nytta än att lägga all kraft på att försöka driva igenom minskade koldioxidutsläpp som kostar stora summor utan att man ens säkert vet att det stoppar eller begränsar klimatförändringarna.
Jag motionerade i frågan på moderaternas partistämma i augusti 2009, där jag höll detta anförande inför hela stämman. Jag sammanfattade bland annat mitt konkreta förslag när det gällde partiets miljö- och klimatpolitik så här: ”Det finns idag flera olika synsätt när det gäller koldioxidens betydelse för framtida klimatförändringar. Moderaterna bör visa stor ödmjukhet inför frågan och uppmuntra till en fri och öppen debatt. Moderaterna bör också i första hand prioritera klimatåtgärder som även har fördelar för miljön i övrigt och för människors hälsa, och först i andra hand välja åtgärder som bara syftar till minskning av koldioxid- utsläppen”. Mitt förslag gick till votering, fick ett visst stöd, bland annat av samtliga delegater från min egen valkrets, men röstades tyvärr ned. Men några delegater tog glädjande nog initiativet till en skriftlig reservation till stöd för mitt förslag, en reservation som faktiskt fick ett hyfsat starkt stöd.
Jag lämnade också senare samma år in en riksdagsmotion, där jag nästan föreslog exakt det som Lena Ek nu vill göra. I motionen hänvisar jag som sagt bland annat till en rapport från just UNEP. Fast även denna motion avslogs. Uppenbarligen var mina tankar alltför tidigt väckta och drunknade i det enögda politiska och mediala fokuset på koldioxidbekämpning.
Nu flera år senare går utvecklingen däremot plötsligt i den riktning jag så starkt förespråkat. Ett tydligt ökat fokus på åtgärder som redan på kort sikt både kan rädda människoliv och minska avsmältningen av jordens glaciärer, samtidigt som växthuseffekten kan dämpas. Det känns betydligt vettigare att lägga tid, pengar och kraft på detta än att uteslutande ha allt fokus inriktat på att, kanske förgäves, försöka bekämpa koldioxidutsläpp oavsett hänsyn till kostnaderna. Och utan att vi ens säkert vet om det verkligen kommer att kunna bromsa klimatförändringarna ens på längre sikt.
Jag har sagt det förut, och säger det igen. Klimatdebatten börjar så sakta bli mer nyanserad och definitivt betydligt bredare, inte bara i media utan även inom politiken. Det är verkligen hög tid. Det extremt stora fokuset på koldioxiden har tyvärr gjort att många andra viktiga miljöfrågor hamnat i bakvatten. Regeringens initiativ är synnerligen glädjande och mycket klokt!
Totalt kärnkraftskaos inom oppositionen
2012-02-15
Så var det dags igen. Totalt kärnkraftskaos råder inom oppositionen. Socialdemokraternas nyvalde ledare Stefan Löfvén uttalar sig positivt om utbyggnad av kärnkraften och vill diskutera saken med regeringen. Samtidigt kräver andra delar av hans parti att kärnkraften ska avvecklas omedelbart. Och Socialdmeokraternas partikongress har beslut om att det inte ska bli någon utbyggnad. I går sade också Vänsterpartiet att de aldrig kommer att regera ihop med Socialdemokraterna eller stödja en s-regering om man inte stoppar fortsatt utbyggnad av kärnkraften. Miljöpartiet har tidigare uttryckt sig på liknande sätt.
Det spelar uppenbarligen ingen roll att både Håkan Juholt och Stefan Löfvén som personer haft en klok och nyanserad åsikt när det gäller kärnkraftens framtid i Sverige. Det är inte de som bestämmer. Kärnkraftsmotståndarna styr den politiska oppositionen.
En långsiktig energipolitik är viktig. Men för egen del har jag svårt att se hur Alliansen ens skulle kunna överväga att förhandla med Socialdemokraterna om kärnkraften innan s-partiet bestämt sig för vad de själva vill i frågan och vilket mandat Löfvén har att förhandla. Man kan ju inte förhandla med ett parti som inte ens själv vet vad det vill.
Nej, rekordkylan är inte heller något bevis i klimatdebatten
2012-02-05
I december var det ovanligt milt väder, i vart fall jämfört med de senaste årens decemberkyla och decembersnö. Detta påstods av vissa vara ett bevis i klimatdebatten på att det blir varmare, trots att meteorologerna var tydliga med att anledningen snarare var normala variationer i vädret. En enskild varm vintermånad är inte något bevis alls på förändrat klimat, det krävs många års statistiska förändringar för att man ska kunna se en vetenskapligt säker trend.
Nu har temperaturen svängt åt andra hållet. I Horn i Östergötland var det 28,2 minusgrader häromdagen och även Västervik hade i natt ner mot 28 minusgrader, vilket enligt uppgift var den lägsta temperatur som uppmätts där. Och på SMHI:s hemsida framgår att i Kvikkjokk i Lappland sattes köldrekord den 3 februari, då var det minus 42,7 grader, vilket är en tiondels grad kallare än vad vi hade i Sverige någon gång under de två föregående mycket kalla vintrarna, och den lägsta temperaturen i Sverige överhuvudtaget på elva år. För Kvikkjokks del är det den lägsta temperaturen sedan år 1918 och den lägsta överhuvudtaget för månaden februari sedan mätningar startade där år 1888.
De senaste dagarna har det snöat både i Algeriet och på Mallorca, och i östra och södra Europa inträffar massor av dödsfall till följd av den ovanligt starka kylan. I Danmark uppmättes i natt minus 23,1 grader på Nordfyn, vilket är den lägsta uppmätta februaritemperaturen på 26 år.
De nya köldrekorden kommer troligen att användas som argument mot att klimatet blir varmare. Men tyvärr, en riktigt kall vintermånad är inte heller något bevis i detta avseende. Fortfarande stiger temperaturen på jorden, sakta men säkert, i vart fall om man tar del av den svenska statistiken för de senaste 150 åren. Temperaturuppgången har varit ca 1,5 grad på 150 år, dvs 1 grad per 100 år. Av statistiken tycker jag det är väldigt svårt att se något som tyder på vare sig snabbt accelererande uppvärmning eller att den långsamma uppvärmningen upphört, i vart fall när man tittar på de långa mätserierna för Sverige (som jag tidigare visat på bloggen, exempelvis den 29 december 2011.) Den enda slutsats jag tycker man kan dra är att väldigt milda perioder och väldigt kalla perioder inte alls är särskilt extremt utan väldigt normalt sett över lite längre tid.
Strid om miljöskadlig utvinning av oljesand i Canada
2012-01-24
Under mitt besök i Canada försökte jag få en bild av det aktuella inhemska nyhetsflödet. På hotellen fick vi dagligen "The Globe and Mail" som tydligen är Canadas största engelskspråkiga dagstidning. En nyhet verkade överskugga allt annat, och det var diskussionerna om utvinning av oljesand i provinsen Alberta i västra Canada (som har en av världens största fyndigheter av oljesand). Miljörörelsen ifrågasätter utvinningen av oljesand i sig, och till detta kommer att den över 100 mil långa pipelinen ut till kusten, vilken kommer att gå genom ursprungsbefolkningens områden.
 Det förekommer också en hård debatt om vad som är den lämpligaste slutpunkten för pipelinen, orten Kitimat vid mynningen av floden Kitimat River (fotot nedan tv som jag hämtat på nätet) eller den befintliga hamnen i Prince Rupert (fotot till vänster).
Kritikerna är bland annat oroliga för att floden ska förorenas av oljespill och dessutom krävs stora arealer mark för att bygga ut hamnen. Om man i stället skulle dra pipelinen till Prince Rupert skulle det förlänga pipelinen, men miljöeffekterna anses samtidigt bli mindre.
Utvinningen av olja ur oljesand är en komplicerad och dyr verksamhet med mycket stora miljöingrepp. Brytningen sker i jättelika dagbrott, och landskapet efter brytning påminner om brunkolsbrytningen i Polen och Tyskland. (Se fotot nedan till höger, taget av Greenpeace över ett dagbrott i just Alberta.) Dagbrotten kräver att två ton med tjärsand grävs upp för varje fat (159 liter) olja som produceras.
 
För att kunna framställa flytande bränsle från oljesand krävs dessutom stora mängder energi för ångning och raffinering. I en artikel framkom att man kommer att förbränna 2 liter olja/gas för att få ut 3 liter olja. Denna process genererar i sig två till fyra gånger så mycket växthusgaser per fat färdig produkt som den konventionella framställningen från råolja. Det är väl ingen vild gissning att det finns ett samband mellan detta faktum och att Canada har sagt nej till en förlängning av Kyotoavtalet. Nu är det dock inte koldioxidutsläppen som upprör mig mest i sammanhanget, utan snarare de stora miljöskadliga ingrepp i naturen som dagbrotten medför. En paradox är att miljörörelsen ofta jublar över stigande oljepriser som gör förnybar energi mer lönsam. Men samtidigt medför stigande oljepriser också att det blir lönsamt att exempelvis utvinna olja ur oljeskiffer och oljesand. Med ett lägre oljepris hade detta aldrig blivit aktuellt. En intressant aspekt är att det är uppenbart att Kina är den tilltänkta marknaden för den utvunna oljan. Kinesiska företag finns redan på plats i Canada och köper in sig i olika energiprojekt. Transporterna från Canadas västkust till Kina är inte heller så långa och går över öppet hav. Det kommunistiska Kina står idag sannolikt för den mest utstuderade kapitalismen i världen när man köper på sig naturtillgångar över hela jorden.
Landsbygden behöver bilen
2012-01-20
Miljöminister Lena Ek (C) sade häromdagen till SVT att hon vill att vi kör mindre bil och att hon inte är främmande för att använda de verktyg som behövs för att minska bilismen, oavsett om det gäller skatter eller andra metoder. Motivet skulle vara att nå klimatmålen.
Jag vet inte om hon blivit missförstådd eller felciterad, men om det inte är så tycker jag utspelet är märkligt och beklagligt, och tar starkt avstånd från detta. För det första lovade Alliansen mycket tydligt före valet att inte höja bensinskatterna (utöver den årliga indexuppräkning som alltid görs vid nyår med några tioöringar per liter). Självklart ska vallöften hållas. För det andra kan man faktiskt köra med fordon som inte ger några utsläpp, varför ska man exempelvis motverka att man kör med elbilar? För det tredje kör oftast inte svenskarna bil för att det är kul utan för att man måste. Miljöministerns utspel skulle slå hårt mot alla som bor på landsbygden och särskilt i glesbygd. Att hävda att man ska åka kollektivt i glesbygd är ganska naivt, det blir alldeles för dyrt att köra tomma bussar med få passagerare och åker man ensam i en stor buss medför det betydligt större utsläpp än om man tar bilen.
För egen del kommer jag att slåss för svenskarnas rätt att bo, leva och arbeta även på landsbygden. Bilen är då ett måste. Detta går självklart att kombinera med mindre bränsleförbrukning och miljövänligare fordon i takt med att nya bilmodeller når marknaden. Men det är en helt annan sak än att bekämpa bilismen.
Sammanträde med rymdutskottet
2012-01-19
 Nej, det finns inget särskilt rymdutskott i riksdagen. Däremot har mitt eget utskott, Utbildningsutskottet, numera ansvaret för alla rymdfrågor. I dag hade vi besök i utskottet av Rymdstyrelsen och företrädare för ESA (European Space Agency).
Rymdstyrelsens företrädare berättade om nyttan av rymd- verksamhet (satelliter, väder, forskning, TV-sändningar, GPS osv), och berättade även om satelliten Oden och projektet SteamAir, som handlar om att forska mer kring vattenångans betydelse för klimatförändringarna. Rymdstyrelsens ordförande Peter Egarth sade att han hoppades att denna forskning kanske skulle leda till en mer sansad klimatdebatt. Jag blev lite förvånad över hans frispråkighet, men jag kan bara instämma. Klimat- forskningen är bara i sin linda och för att vara säker på att vi fattar kloka beslut när det gäller klimatförändringarna behövs mer kunskap. Forskningen är oerhört viktig.
ESA företräddes av Christer Fuglesang (tv på bilden), den svenske austronauten, som berättade om ESA:s verksamhet, ISS (rymdstationen där han själv arbetade vid två tillfällen) och visade dessutom bilder och film från sitt eget rymdäventyr. Vi fick också veta att ISS bland annat studerar solensintensitet, vilket även det är en viktig parameneter när det gäller klimatet.
Mitt klimatbudskap i Radio Sjuhärad
2012-01-15
Som jag berättade på bloggen den 11 januari deltog jag via mobiltelefon från Canada i ett program som handlade om kritiken mot det påstådda klimathotet och mot politiken i spåren av detta. Frågan Radio7 ställde var "om klimathotet är en bluff" och av det lilla jag hörde via datorn var det tidvis en infekterad debatt mellan olika personer.
Jag var väl förhoppningvis något mer nyanserad i mitt inslag och påpekade det jag brukar säga, nämligen att det knappast är någon tvekan om att klimatet sakta blir varmare. Detta har pågått sedan flera hundra år, sannolikt ända sedan den senaste istiden. Fast detta betyder väl å andra sidan också att det i vart fall inte bara kan skyllas på mänsklig aktivitet och koldioxidutsläpp? Frågan är väl också hur snabb och dramatisk klimatförändringen är och vilka effekter den får. Det finns faktiskt inte särskilt mycket i dagens verklighet som bekräftar det datormodellerna i slutet av 1990-talet förutspådde om fortsatta dramatiska temperaturökningar och effekterna av detta. Så frågan är hur mycket man ska lita på datormodellernas prognoser för framtiden?
Samtidigt försvarade jag i programmet regeringens energipolitik där vi försöker minska användningen av fossila bränslen genom att använda vattenkraft, kärnkraft och förnybara energikällor. Det minskar vårt beroende av andra länders oljeproduktion och det har samtidigt positiva effekter för både hälsa och miljö redan på kort sikt. En annan effekt är givetvis minskade utsläpp av koldioxid. Om detta i sin tur nämnvärt kommer att minska klimatförändringarna är jag väl inte lika säker på. Framtiden får väl utvisa vem som hade rätt eller fel i denna del. För min del är det mer en akademisk fråga, eftersom jag oavsett vilket står bakom den förda energipolitiken.
Hur mycket av det jag sa som kom med i sändning vet jag inte riktigt eftersom jag som sagt befann mig i Canada i ett lånat rum och deltog via mobiltelefon.
Typisk kritik från bloggande miljöpartist
2012-01-15
Jag har nåtts av den något gamla "nyheten" att en bloggande miljöpartist, Jacob Lundgren, den 15 december på sin blogg utnämnt mig till "klimatförnekare" och även påstår att jag kommit med falska påståenden. Jag tycker det finns ett värde i att publicera både hans påståenden och mina bemötanden av dessa, eftersom det tydligt illustrerar hur klimathotsextremisterna behandlar oss som försöker föra en mer nyanserad diskussion i klimatfrågan och lyssna på båda sidor i debatten. Jag har lagt in Lundgrens bloggtext i blå färg och mina egna kommentarer till det som påstås i blogginlägget i röd stil.
Granskning: Riksdagsledamot och klimatförnekare
Posted on 15 december, 2011 by Jakob Lundgren
I riksdagen finns än idag ett antal ledamöter som motsätter sig klimatforskningen. Bland dessa finner vi bland annat kristdemokraten Ingemar Vänerlöv, dennes partikamrat Lars Gustafsson, moderaten Sven Yngve Persson och partikamraten Jan Ericson. Tillsammans arrangerade de förra året ett klimatseminarium i riksdagen där flera klimatförnekare medverkade.
Min kommentar: Detta är gamla uppgifter. Både Ingemar Vänerlöv och Sven-Yngve Persson lämnade riksdagen vid valet 2010. Och de klimatseminarier vi anordnade var inte alls förra året utan den 13 maj 2009 och 25 mars 2010. Båda seminarierna var välbesökta av såväl journalister som klimatintresserade i båda läger. Det ena seminariet uppmärksammades av SVT:s Aktuellt där en av föredragshållarna intervjuades i direktsändning. I det andra seminariet deltog företrädare från båda sidor i klimatdebatten. På min miljö- energi- och klimatblogg går det att läsa de gamla blogginläggen om båda seminarierna om man scrollar ned till respektive datum. Påståendet att jag skulle motsätta mig "klimatforskningen" faller på sin egen orimlighet. Tvärtom har jag vid upprepade tillfällen sagt att det behövs mer forskning för att få stabilare underlag för politiska beslut i miljö och klimatfrågor.
Just Jan Ericson (M) bloggade under klimatmötet i Sydafrika mycket om sin säregna syn på klimatförändringarna och lyckas där dela med sig av några av klimatförnekarnas vanligaste strategier för att misskreditera forskningen.
Under mötets öppnande skriver han om "klimatextremisterna" som skulle ha mycket kvar att bevisa. Som grund för sitt påstående anger Ericson ett antal saker. Vissa mer riktiga än andra. Vi kommer granska dessa ett i taget.
Påstående: Det finns [...] inget som tyder på att antalet orkaner på jorden skulle ha ökat, snarare tvärtom.
Korrekt: Ny forskning bekräftar att vi förmodligen inte kommer att se fler orkaner och att de till och med kan komma att bli färre. Däremot kommer orkanerna i framtiden antagligen vara starkare än de är idag. Hur detta faktum motbevisar annan klimatforskning är däremot otydligt och IPCC som ligger bakom just denna studie är inga forskare som Ericson verkar lita på i övrigt.
Min kommentar: Intressant att Lundgren ger mig rätt i denna uppgift, med tanke på att de flesta andra klimatextremister fortfarande hävdar att snart sagt varje storm kan förklaras av den globala temperaturhöjningen och att antaler stormar har ökat. SMHI:s statistik visar att så inte är fallet. Och det finns - tyvärr för Lundgren - inget alls som bekräftar att det blivit starkare stormar heller.
Läs fortsättningen av Lundgrens blogginlägg och mina kommentarer kring det han skriver i detta dokument
Dagens oväntade sanning: "Ovädret beror på klimatet"
2012-01-05
 "Ovädret beror på klimatet." Det var faktiskt rubriken på en artikel om vädret i en av kvällstidningarna i veckan. Påståendet blir en smula komisk med tanke på att allt väder på jorden alltid har berott på klimatet. Nu var förståss avsikten att ge klimatförändringarna skulden för stormar och regn, men som jag tidigare poängterat på bloggen så är det faktiskt inte mycket som tyder på en sådan koppling, i vart fall inte vad vi kan observera idag.
I går fanns en stor helsidesartikel om vädret i GT/Expressen, där bland annat två meteorologer vid SMHI intervjuades. Deras svar talar för sig själv, och stämmer väl överens med vad jag även hört flera av TV-meteorologerna säga i direktsändning den senaste tiden. Vädret är inte särskilt extremt och har oftast helt naturliga förklaringar. Att skylla regn och stormar på klimat- förändringarna är att göra det lite väl enkelt för sig.
Lite fascinerande tycker jag det är att klimatalarmisterna envisas med att hävda att regn och stormar är ett direkt bevis på klimatförändringar och även en direkt följd av detta, oavsett hur många meteorologer och värderexperter som hävdar motsatsen.
Också ett inlägg i klimatdebatten...
2011-12-30
Denna lilla seriestrip återfanns på Borås Tidnings ledarsida i går. Passar ju bra som lite lagom humoristisk avrundning av veckans blogginlägg om klimatfrågan. Men den är också ganska tänkvärd, även om den inte ger hela sanningen om temperaturen på Antarktis.
I de inre delarna av Antarktis har man en medeltemperatur runt -55°C. Längs med kusterna är temperaturen något varmare och kan ibland gå upp mot 0°C. Det betyder att en global temperaturökning på några grader knappast lär få den gigantiska ismassan att smälta i någon större utsträckning. Däremot skulle en periodvis avsmältning längs vissa delar av kustområdena kunna uppstå, och främst är det i så fall den nordligaste landtungan västantarktis som är i riskzonen enligt forskarna. Men det är inte detsamma som att "antarktis håller på att smälta" som det emellanåt beskrivs i media. Det finns vad jag vet knappast någon forskare som längre tror på en total avsmältning av Antarktis under överskådlig tid.
Professor i meteorologi: Minskade CO2-utsläpp löser inte problemen
2011-12-29
En av landets mer välmeriterade och respekterade professorer i meteorologi, Lennart Bengtsson, som för övrigt även är ledamot av vetenskapsakademien, har idag en mycket läsvärd debattartikel i Svenska Dagbladet. Det känns ju som en tanke att artikeln samtidigt bekräftar det jag skrivit i mina fyra senaste blogginlägg om extremväder, nederbörd och temperatur.
I artikeln påpekar han bland annat, precis som jag gjort i mina blogginlägg, att det som framstår som extremt ofta är ganska normalt i ett hisotriskt perspektiv. "Som de flesta har observerat är extremt väder ingenting ovanligt. Praktiskt taget varje månad rapporterar de meteorologiska instituten världen över om olika slag av väderrekord."//"Hur är det med stormskadorna då? Många kanske tycker att dessa har blivit värre i dag med annandagens Dagmarstorm i minnet. Detta är dock inte fallet och liknande allvarliga stormar är inte ovanliga under höst och vinter. De har inte heller blivit värre".
Lennart Bengtsson ifrågasätter också att en minskning av koldioxidutsläppen skulle stoppa den globala temperaturökningen eftersom den pågått i mer än 100 år. Inte heller skulle minskade utsläpp lösa problemen med fler översvämningar och andra skador efter svåra oväder. I stället för att bara fokusera på koldioxidutsläppen borde vi enligt Bengtsson planera och anpassa våra samhällen på ett bättre sätt.
"Vad är då orsaken till den uppenbarliga ökning av allvarliga händelser och omfattande skador som har inträffat under senare år? Detta har sin naturliga förklaring då jordens befolkning har ökat, människor bosätter sig eller tvingas bosätta sig i utsatta områden där inte minst översvämningar är vanliga. Därtill kommer en våldsam ökning av infrastruktur med bosättningar, vägbyggen och igenasfalterade ytor som förhindrar avrinning."
Lennart Bengtsson avslutar med följande mycket tänkvärda ord.
"De flesta, inte minst alla rättfärdiga svenskar, vill vara politiskt korrekta men i detta fall krävs andra åtgärder än att minska sitt 'greenhouse footprint'. Även med en förindustriell växthusgasmängd skulle problemen mer eller mindre ha varit desamma. Problemen har främst sin grund i lokal och regional överexploatering, förhöjt befolkningstryck och bristfälliga resurser i samhällsplaneringen."
Fakta om årsmedeltemperaturen i Sverige sedan 1860
2011-12-29
Under december har det som bekant varit ovanligt varmt. Periodvis har medeltemperaturerna under december legat 10 grader över det normala, och media rapporterar om värmerekord var och varannan dag. Kontrasten blir givetvis ännu större med de senaste två kalla och snörika decembermånaderna i färskt minne. Fast alla köldrekorden för december som slogs på löpande band de senaste två vintrarna verkar bortglömda idag.
Den senaste veckan har maxtemperaturen i Göteborg legat runt 9 grader – lika varmt som under de kallaste sommardagarna i slutet av juni. "Det beror på tillfälligheter med kall luft över landet runt midsommar och mildluft och lågtryck nu under december", säger Emil Björck, meteorolog på SMHI. I Karlstad var det 10,7 grader under annandag jul. Det är det varmaste decembervädret i staden sedan 1953. Fast ingen har vad jag vet ställt frågan varför det var ännu varmare 1953, och hur detta faktum passar in i teorierna om ett allt varmare klimat?
Hur har då årsmedelteperaturen förändrats i Sverige? På SMHI:s hemsida finns utförliga data om den faktiskt uppmätta årsmedeltemperaturen i Sverige ända från år 1860. Nedanstående diagram redovisar SMHI:s data i diagramform. Den svarta långsiktiga trendlinjen visar att årmedeltemperaturen har ökat stadigt, med totalt cirka 1,5 grad från år 1860 fram till 2008. Det motsvarar ungefär 1 grad på 100 år.
. 
När man lyssnar på klimatdebatter slås man av hur lätt det är att manipulera statistikserier för att nå de syften man önskar. Och det är oftast denna "tillrättalagda" statistik vi möter i media från båda sidor i klimatdebatten. Om man exempelvis gör ett utsnitt av figuren från 1986 fram tills idag får man en mycket brant stigande kurva. Om man i stället utgår från topparna i slutet av 1930-talet och slutar 2005 kan man i stället visa en sjunkande temperatur. I vetenskapsvärlden är det en oomtvistad sanning att man får den mest korrekta bilden genom att studera långa tidsserier.
Figuren reser en del uppenbara frågetecken kring teorin om att ökande koldioxidutsläpp är den huvudsakliga orsaken till stigande temperaturer. Inte minst är det svårt att förstå hur temperaturen kunde öka så kraftigt på 1930-talet, trots den tidens mycket begränsade globala koldioxidutsläpp. Ännu svårare är det att förstå varför temperaturen sjönk så kraftigt på 1980-talet, trots att koldioxidutsläppen då hade ökat till så höga nivåer. Det borde vara uppenbart för var och en att det finns fler faktorer än människans utläpp som styr vårt ständigt föränderliga klimat.
Fakta om den genomsnittliga årsnederbörden i Sverige sedan 1860
2011-12-29
I förra blogginlägget visade jag att statistiken inte stödjer att det skulle ha blivit fler dagar med extrem nederbörd i Sverige. Hur är det då med den totala årsnederbörden?
SMHI har utförlig statistik över den genomsnittliga årsnederbörden i Sverige sedan 1860, beräknat som ett genomsnitt för samtliga väderstationer i landet. Av nedanstående figur kan man se hur den genomsnittliga nederbörden har förändrats från 1860 fram till idag. SMHI påpekar dock på sin hemsida att variationen inom landet är stor. Den svarta kurvan är tioårsmedelvärden beräknade av SMHI.
Av figuren kan man se att nederbörden verkar ha stabiliserat sig på en något högre nivå sedan 30 år tillbaka, runt 700 mm per år. Det betyder i så fall en ökning med drygt 15% jämfört med 600 mm 1860. Hur dramatisk denna förändring är i ett historiskt perspektiv har jag svårt att bedöma.
Har Sverige fått mer extrem nederbörd?
2011-12-28
När man lyssnar på klimatdebatten och följer medias beskrivning kan man lätt få bilden att det allt oftare förekommer extrem nederbörd i Sverige. Och som vanligt utpekas detta som ett resultat av pågående klimatförändringar. De datoriserade klimatmodellerna säger ju att nederbörden ska öka kraftigt och att det ska bli fler extrema regn i vårt land. Men hur ser det egentligen ut? Vad säger SMHI:s väderstatistik?
 SMHI har mycket intressanta faktauppgifter och statistik på sin hemsida, och där finns också intressanta vetenskapliga rapporter och att ta del av. Häromdagen berättade jag ju om en rapport rörande vindstyrkor och stormar som visade att det inte blåser mer idag än vad det gjorde förr.
I detta blogginlägg tänkte jag fördjupa mig lite i en annan rapport från SMHI som rör extrema nederbördsmängder i Sverige.
I figuren till vänster redovisas antalet dygn med minst 40 mm nederbörd utslaget över antalet väderstationer som varit i bruk respektive år. På det sättet får SMHI fram ett genomsnitt. Siffrorna går ända från år 1900 fram till idag. Man ser kraftiga variationer över åren, där det var kraftig nederbörd ofta under 1920, 1930 och 1940-talen, och betydligt mindre under 1950, 1960 och 1970-talen, för att återigen ha ökat de senaste decennierna. Den heldragna linjen visar den långsiktiga trenden.
Om man tittar isolerat på de senaste 20-30 åren (vilket media ofta gör) kan man visa en trend när det gäller fler dygn med kraftig nederbörd. Men om man i sätter in det i ett längre historiskt sammanhang framstår det plötsligt som ganska normala svängningar. Det var faktiskt fler år med kraftig nederbörd i början av 1900-talet än idag.
Figuren nedan visar SMIH:s beräkningar av de år under perioden 1926-2004 där det förekommit mycket extrem nederbörd, (mer än 90 mm under 24 timmar över en yta av minst 1000 km²) vid någon väderstation i landet.
 Beräkningarna är komplicerade, men staplarnas längd visar hur mycket nederbörd det föll vid det aktuella tillfället på den mest extrema platsen i landet respektive år. (År 1997 finns en osäker privat uppmätt siffra som ligger 50 mm över den officiella från SMHI, varför viss osäkerhet råder för just detta år, orange stapel).
Figuren visar att det är svårt att utläsa någon tydlig trend att det skulle bli tätare mellan åren då extrema nederbördsmängder kan registreras, eller att nederbördsmängderna vid dessa tillfällen blivit större. Hur det blir i framtiden återstår att se. Kanske kommer antalet tillfällen med extrema nederbördsmängder att öka om klimatet förändras så som klimatmodellerna förutsäger. Men fram tills idag finns faktiskt inget i statistiken som tyder på någon dramatik.
SMHI: Färre tropiska cykloner i världen och mindre blåst i Sverige
2011-12-26
I förrgår kunde man läsa en dramatisk rubrik i Dagens Nyheter där den senaste stormen Dagmar påstods vara "en av de värsta stormarna på 30 år". I artikeln nyanserades bilden lite. Dagmar väntades "bara" bli en av de 10 värsta stormarna över Norge på 30 år. Lika dramatiska stormar med svåra skador som följd kan alltså förväntas återkomma ungefär vart tredje år i genomsnitt.
Med andra ord - stormen Dagmar var tyvärr ingen särskilt ovanlig händelse.
Ständigt matas vi av media med domedagsprofetior om allt fler orkaner och blåsigare väder på jorden. Och som väntat skylls detta på klimatförändringarna. Men blir det verkligen blåsigare? På SMHI:s hemsida kan man läsa följande: "Orkansäsongen 2011 på norra halvklotet närmar sig sitt definitiva slut medan den på södra halvklotet försiktigt kommit igång. Under 2011 bildades globalt sett färre tropiska cykloner än normalt. Vanligen bildas omkring 80-90 tropiska cykloner per år runt om i världen. Hittills i år har drygt 75 stycken bildats."
Med andra ord - det var färre tropiska cykloner 2011 än normalt. Inte fler.
Hur är det då i Sverige? På SMHI:s hemsida kan man ta del av denna rapport som analyserar förändringarna i vindstyrka och medelvind i Sverige under 1900-talet fram tills idag. I rapporten har man delat in landet i 11 områden som redovisas var för sig. I nedanstående figur (figur 26 i rapporten) redovisas medelvindhastigheten i just vår del av landet, triangeln Göteborg-Stockholm-Visby. Statistiken visar inget som tyder på en ökning av medelvindhastigheten, snarare tvärtom.
I rapporten sammanfattas resultaten för hela landet enligt följande:
• Årets högsta vindhastighet har ökat i fem trianglar och minskat i sex trianglar sedan 1951. Den sammanvägda trenden i Sverige visar på en svag ökning som inte är statistiskt signifikant.
• Antal tillfällen per år då vindhastigheten varit minst 25 m/s har minskat i sju av de elva trianglarna sedan 1951.
• Medelvindhastigheten har minskat i tio av de elva trianglarna sedan 1951. För fyra trianglar i norra Sverige är denna minskning statistiskt signifikant. Sammantaget för Sverige har medelvindhastigheten minskat med 4 %.
• På samma sätt har den potentiella vindenergin minskat i dessa tio trianglar sedan 1950-talet. Minskningen är statistiskt signifikant i de fyra nordliga trianglarna. Sammantaget för Sverige har energin minskat med 7 %.
Med andra ord - SMHI:s rapport visar att det knappast blåser mer i Sverige nu än i början av 1900-talet.
Återigen finns det alltså anledning att påminna om att det vi idag upplever som extremt och det som klimatalarmisterna påstår är ett resultat av klimatförändringar inte alltid är så extremt om man sätter det i ett historiskt sammanhang.
"Extremt" väder är inte alltid så extremt i ett längre perspektiv
2011-12-18
Ganska ofta, inte minst när det gäller vädret, utmålas dramatiska väderleksförhållanden som extrema. Men i ett längre perspektiv visar det sig ofta att det extrema inte är särskilt extremt utan snarare ganska normalt. Jag har återkommit till denna fråga vid flera tillfällen. I torsdags kunde vi på Borås Tidnings förstasida läsa rubriken "Extremt väder gör julen grön". Under rubriken och inne i tidningen kunde man vidare läsa att "forskare på SMHI kopplar den senaste tidens intensiva oväder till den globala uppvärmningen". I artikeln kunde man dock se att mätningar som gjorts mellan åren 1931 och 1991 visar att det varit snö ungefär 60 procent av julaftnarna i Boråstrakten. Med tanke på att de två senaste jularna varit vita med 15 respektive 35 cm snö känns det varken särskilt förvånande eller extremt om årets jul blir grön. Jag har också vid upprepade tillfällen under hösten hört meteorologer tydligt säga i både radio och TV att årets vinterväder på intet sätt är extremt, utan snarare ganska normalt. Det är de två senaste kalla och snörika vintrarna som har avvikit från det normala. En meteorolog jag hörde uttala sig i radio påpekade att vi ofta har ganska kort minne när det gäller väder, och att många har de senaste två årens snörika vintrar som referens.
I gårdagens Borås Tidning finns ett helt uppslag om de höga vattenflödena i Åsunden och i Ätran. Här talas om "extrema vattennivåer". Men när man läser artikeln och faktarutorna framgår att vattennivån i Ätran hade sin rekordnivå 1927. I Ulricehamns tidning häromdagen fanns en annan artikel om vattennivån i Åsunden. Där framgår att rekordet för Åsundens vattennivå är från april 1951. Det var för övrigt samma år som Viskan svämmade över på ett dramatiskt sätt i centrala Borås. (fotona nedan). Med andra ord - både Ätran och Åsundens rekordnivåer var högre 1927 respektive 1951, och 1951 hade Viskan sin mest dramatiska översvämning. Årets vattennivåer är förvisso höga och mycket besvärliga för de som drabbas. Men är vattennivåerna verkligen extrema? En annan reflektion är att den kraftiga nederbörd som orsakade översvämningarna 1927 och 1951 knappast kan ha berott på den globala uppvärmningen. Så hur vet vi att det är just klimatförändringarna som är orsaken till årets höga vattenflöden?
 
Bilder från Centrala Borås 1951 (bland annat från nuvarande Sandwalls plats)
 
En annan reflektion är den konstiga logiken i debatten kring väder och klimat. De senaste två åren har ordet "extrem vinter" använts vid upprepade tillfällen, det är bara att söka på google på ordet "extremt väder" så kommer det upp hur många träffar som helst som rör de senaste årens kalla vintrar. Nu beskrivs plötsligt i stället en grön decembermånad som extrem. Vad är det som är extremt egentligen? En annan märklig sak är att de senaste två årens kalla vintrar med mycket snö avfärdats som tillfälliga avvikelser som man inte kan dra några slutsatser av när det gäller klimatförändringarna eftersom det bara handlar om två enstaka år. Men nu när vi har en mild vinter så beskrivs detta enstaka år plötsligt av klimatalarmisterna som ett bevis på klimatförändringarna. Vad jag själv lärt mig när jag träffat klimatforskare (i båda läger) är att det krävs minst 20-30 års mätserier, kanske ännu mera, för att säkert kunna uttala sig om en trendförändring när det gäller klimatet.
Personligen tycker jag det är svårt att ifrågasätta att vårt klimat förändras över tid, det finns alltför många tecken som tyder på detta. Och klimatförändringar, ofta ganska dramatiska sådana, är vardagsmat i jordens historia. Jag är däremot inte övertygad om att dagens förändringar är riktigt så snabba och dramatiska som det ibland påstås, och inte heller övertygad om att det är så enkelt som att bara skylla klimatförändringarna på en ökning av människans koldioxidutsläpp. Vädret enskilda år är inte heller något bevis på klimatförändringar, oavsett om det är kallt eller varmt. Och framförallt tycker jag man ska vara varsam när man talar om "extremt väder", det extrema är oftast ganska normalt i ett längre perspektiv. Jag ser historielösheten som ett allvarligt problem i dagens klimatdebatt.
Knappast isfritt på Nordpolen
2011-12-09
 Inför klimatmötet i Durban har det emellanåt beskrivits i media som att Nordpolen är mer eller mindre isfri, vilket påstås visa en allt snabbare klimatförändring. Det kan därför vara av intresse att presentera denna satellitbild över isläget på Arktis den 2 december i år (högra bilden) jämfört med läget den 2 december 2007. Man ser hur isutbredningen (lila färg) är lika stor eller till och med något större i år än 2007, och man ser framförallt hur istjockleken är betydligt mer omfattande i år (ju mörkare lila färg desto tjockare och mer kompakt är isen).
Man ser också att snötäcket är betydligt mer omfattande på norra halvklotet i december i år, med betydligt mer omfattande snötäcke i Asien och västra Canada och på Island. Endast Skandinavien och östeuropa har mindre snö i år än 2007.
Jag påstår inte att vi inte ser förändringar i vårt klimat, och vi vet att sommarisen runt Nordpolen varit tunnare och mindre utbredd än normalt de senaste åren. Vissa hävdar att det handlar om naturliga variationer, medan andra är säkra på att det beror på klimatförändringar. Men oavsett vilket är det viktigt att ge en korrekt bild. Nordpolen är definitivt inte isfri vintertid. Inte heller verkar det ju vara en entydig trend att det varje vinter blir mindre is runt Nordpolen.
Klimatextremisterna har mycket att bevisa
2011-12-02
Den här veckan startar klimattoppmötet i Sydafrika. Totalt förväntas 15.000 delegater komma till Durban, och ytterligare kanske 5.000 personer från olika organisationer och lobbygrupper och andra intresserade väntas dyka upp. Alla hotell är uppbokade sedan länge och bara hotellnätterna förväntas ge intäkter på en halv miljard kronor. I Sydafrika bedömer många experter att den ekonomiska betydelsen för landet är större än VM i fotboll.
Jag har tidigare konstaterat att klimatfrågan numera hanteras mer balanserat av de flesta politiker, även om Miljöpartisterna och enstaka andra politiker är lika extrema som vanligt. Bland forskarna finns idag också en betydligt mer nyanserad och mångfasetterad bild. Häromdagen fick vi exempelvis en dragning i Utbildningsutskottet om förslag till gemensam EU-strategi för forskning som belyser den nya mer ödmjuka linjen. Ett av fem föreslagna EU-forskningsområden rör klimatförändringarna, och så här skriver Ministerrådet, en text som även den svenska regeringen och Riksdagens utbildningsutskott instämmer i:
"Klimatförändring är en av vår tids största utmaningar. Kunskapen om samhällets och ekosystemens sårbarhet för och motståndskraft mot klimatriskerna är dock fortfarande dålig. Det finns även ett behov av att bättre förstå de grundläggande processer som styr klimatsystemet för att man lättare ska kunna upptäcka klimatförändringarna och fastställa dess orsaker (mänsklig eller naturlig påverkan) samt skilja mellan klimatförändring och klimatvariationer."
Trots den nya ödmjukhet som syns i klimatdiskussionerna har extremisterna andats morgonluft inför klimatmötet i Durban, och drömmer sig tillbaka till domedagsprofetiorna inför klimattoppmötet i Köpenhamn 2009. Gamla övergivna katastrofmodeller dammas av på nytt. Aftonbladet har exempelvis just nu en synnerligen oseriös artikel där man beskriver hur allt liv på jorden skulle utrotas om temperaturen stiger sex grader...
I själva verket har klimatmodellerna visat sig vara synnerligen bristfälliga. Verkligheten har inte alls bekräftat de klimateffekter som extremisterna hotade med i början av 2000-talet. Det finns exempelvis inget som tyder på att antalet orkaner på jorden skulle ha ökat, snarare tvärtom. Inte heller har havsnivåerna stigit på det dramatiska sätt som alarmisterna hotade med för tio år sedan. Fortfarande saknas också bevis på att mänskliga koldioxidutsläpp är orsaken till stigande temperaturer på jorden, trots att man forskat om detta i flera decennier. (Från början var faktiskt skälet för denna teori att man helt enkelt inte kunde komma på någon bättre förklaring). De officiella mätserier som redovisas visar dessutom att den temperaturuppgång som skedde fram till slutet av 1990-talet har stagnerat. De senaste tio åren syns ingen tydlig fortsatt temperaturökning, och detta trots att koldioxidutsläppen ständigt når nya rekordnivåer. Sambandet mellan koldioxidutsläpp och stigande temperaturer känns alltmer tveksamt, särskilt i takt med att ny forskning leder till nya alternativa teorier om vad som styr klimatet.
I takt med att den ekonomiska verkligheten kommit ifatt världens länder så börjar man samtidigt också se mer nyktert på extrema subventioner av olönsamma energikällor och dyra åtgärder för minskning av koldioxidutsläppen. I dag är det i stort sett bara EU som officiellt visar intresse för klimatfrågan, men även här börjar intresset svalna i många länder. I Sverige har Riksrevisionen konstaterat att många av Sveriges klimatåtgärder är både kostsamma och verkningslösa. Trots detta kräver Miljöpartiet att Sverige ska satsa mycket mer på dyra klimatåtgärder för att "gå före" alla andra länder. Detta trots att de svenska utsläppen inte ens är mätbara globalt sett.
Klimatet kommer alltid att förändras, och det enda normala med vårt väder är att det emellanåt blir extremt. Så har det alltid varit. Det viktiga är att anpassa sig till klimatförändringarna, fortsätta forska kring människans påverkan av klimatet, och att inte förhasta sig när det gäller politiska beslut. Fokus bör givetvis ligga på att motverka sådana akuta miljöproblem som vi vet skadar vår planet i stället för att ösa pengar över mer eller mindre fantasifulla projekt som exempelvis koldioxidlagring i havet som just nu diskuteras.
Tänk om mötet i Durban kunde handla om kamp mot miljöförstöring, svält, avskogning och utfiskning? Tänk om man kunde diskutera en nödvändig energiomställning i takt med att oljan tar slut och för att minska hälsofarlig kol- och vedeldning i fattiga länder? Tänk om man kunde anta en strategi för att hjälpa länder i utsatta områden att anpassa sig till de klimatförändringar som alltid pågår? Eller om man kunde diskutera en strategi för att minska den snabba befolkningsökningen i världen? I stället är väl risken uppenbar att man lägger all tid på att slåss om olika mål för att bekämpa koldioxidutsläpp trots att man vet att man aldrig kommer att kunna enas och inte ens vet om det har något effekt överhuvudtaget för att minska klimatförändringarna. 15.000 delegater får då än en gång åka hem utan att ha uträttat i stort sett någonting alls.
Verkligheten har kommit ifatt glödlampsförbudet
2011-11-24
När förbudet mot glödlampor infördes skrev jag flera kritiska inlägg på bloggen och varnade för kommande utsläpp av kvicksilver, ett av de giftigaste ämnen vi känner till, och som ger långvariga skador på naturen. Tyvärr blev verkligheten ännu värre än jag befarade.
Den senaste tiden har media uppmärksammat att en stor del av lågenergilamporna hamnar i glasåtervinningen i stället för på miljöstationerna, enligt en uppskattning som Svenska Dagbladet gör idag handlar det om 200.000 lågenergilampor varje år som hamnar o glasåtervinningen och därmed med största sannolikhet krossas, varvid kvicksilvret i värsta fall hamnar i naturen. Enligt andra rapporter i veckan hamnar dessutom ett stort antal lågenergilampor i hushållssoporna.
Så går det när klåfingriga politiker på EU-nivå ska styra och ställa för att försöka vara "klimatsmarta". I sitt enögda fokus på att minska elförbrukningen för att reducera koldioxidutsläppen skapade man i stället ett nytt, mycket allvarligare, miljöproblem. Om vi i Sverige har detta problem, trots vår utbyggda sopsortering och våra miljöstationer, kan man ju undra hur många lågenergilampor med kvicksilverinnehåll som idag hamnar i naturen i sydeuropa, med tanke på hur man hanterar sina övriga sopor?
I Sverige förbjöd vi för några år sedan alla andra produkter med kvicksilver för att minska utsläppen i naturen. Samtidigt tvingas vi att byta ut sina glödlampor mot lågenergilampor, ofta med kvicksilverinnehål, och därmed öka kvicksilverutsläppen. Inte särskilt begåvat kan man tycka.
För egen del gör jag en minimal energibesparing genom att byta mina vanliga glödlampor mot lågenergilampor eftersom jag tyvärr har eluppvärmning av huset. Det var enda alternativet när huset byggdes - även detta på grund av tidigare tvingande politiska beslut. Mina glödlampor lyser oftast under den mörka årstiden, dvs när jag behöver värme, och då spelar det mindre roll om glödlamporna avger en massa värme. Enda stället jag har nytta av lågenergilampor är utomhus. För egen del har jag därför hamstrat glödlampor för flera års förbrukning, så jag slipper köpa dyra lågenergilampor med kvicksilver.
Naturskyddsföreningen ute på djupt vatten
2011-11-23
Förra veckans stora miljölarm där Naturskyddsföreningen varnade för att äta fisk på grund av höga halter av miljögifter innehåller både tveksamheter och räknefel, enligt toxikologen Mattias Öberg på Institutet för miljömedicin på Karolinska Institutet. Enligt Naturskyddsföreningen hade vätterrödingen DDT-halter som var fyra gånger över gränsvärdet för vad som anses vara skadliga nivåer. Det var bara det att Naturskyddsföreningen hade räknat fel och angivit helt fel gränsvärden. I själva verket ligger DDT i vätterrödingen långt under gränsen för vad som anses vara ohälsosam. Man hade också överdrivit eller använt oklara gränsvärden när det gäller halterna av bromerade flamskyddsmedel i fisk. Det finns idag inga gränsvärden för vad som anses vara skadliga nivåer av bromerade flamskyddsmedel, och olika forskargrupper har olika uppfattningar om var nivån ska ligga. Men Naturskyddsföreningen väljer då att redovisa de gränsvärden som föreslås av de mest alarmistiska forskarna, utan att redovisa att kunskapsläget är oklart. Naturskyddsföreningen har nu utlovat att de ska komma en ny reviderad rapport.
När man gång efter gång annan påminns om att olika lobbyorganisationer presenterar rapporter som antingen är felaktiga eller överdrivna i för dem lämplig riktning finns det anledning att vara vaksam. Inte minst kan man fundera på alla oklara samband i mellan koldioxid och klimatförändringar som ofta beskrivs som en odiskuterbar sanning trots att det finns välrennomerade forskare med helt motsatt åsikt. Som politiker och beslutsfattare finns det all anledning att kritiskt granska alla inlägg i debatten. Politiska beslut ska vara sakligt underbyggda och inte baseras på tyckande, överdrifter eller oklara samband.
Därför har Sverige fått olika elprisområden
2011-11-08
Jag har fått flera frågor rörande förändringen den första november när Sverige delades in i fyra elområden. Elpriserna blir olika i de olika områdena beroende på tillgång och efterfrågan. I norr produceras mycket och konsumeras lite, i söder är det tvärtom. På grund av flaskhalsar i kraftnäten kan inte tillräckligt med el föras mellan de olika områdena, utan man måste bland annat importera el. Indelningen i elprisområden är inte politiskt beslutad, den är gjord av Svenska Kraftnät, men den sker efter krav från EU-kommissionen, till följd av klagomål från Danmark.
Hur har det då blivit så här? Jo, genom stängningen av Barsebäck 1999 och 2005 skapade dåvarande s-regering ett stort elunderskott i södra Sverige. I princip var det elproduktion motsvarande drygt halva Skånes behov som försvann. Om dåvarande regering hade tagit ordentligt ansvar för sitt avvecklingsbeslut hade man satt fart på utbyggnaden av kraftöverföringskapaciteten mellan norra och södra Sverige i god tid innan stängningen. Det gjordes aldrig. Det gör att problemet med elunderskott kvarstår än idag.
För att lösa problemen investeras nu många miljarder för att förstärka näten - framförallt genom den så kallade Sydvästlänken. Arbetet sattes igång för flera år sedan, men det tar tyvärr tid. Investeringsbudgeten för Svenska Kraftnät är mer än tio gånger så stor i år (2011) än den var 2005. När Sydvästlänken är klar (beräknat 2015) kommer överföringskapaciteten till elområde fyra att öka med 1200 MW - vilket nästan exakt motsvarar de två Barsebäcksreaktorerna. Under tiden får vi i södra Sverige betala dyrt för gammal dålig s-politik.
Jag har också fått invändningen att det är fel att södra Sverige ska betala mer för elen än norra delen av landet. Men då ska man veta att det mesta är dyrare i norr än i söder, på grund av höga transportkostnader. Det gäller exempelvis bensin, mat och kapitalvaror. Det är alltså inget konstigt i sig att priserna för elen varierar åt andra hållet. Men med en klokare politik hade det ändå inte behövt vara så.
Klimatseminarium som bekräftade att debatten breddats
2011-09-21
I morse deltog jag i ett seminarium i Riksdagsbiblioteket där bland annat Kevin Noone, direktör för SSEESS, Swedish Secretariat för environmental Earth Systsem Sciences, gav sin syn på förutsättningarna inför klimattoppmötet i Rio i juni. SSEESS har som mål att öka svenskt deltagande i internationella forskningsprogram inom globala miljö- och resursfrågor, och att vara en pålitlig informationskälla för svenska beslutsfattare i samma frågor.
Kevin Noone tillhör kärnan av klimatalarmister och är en övertygad förespråkare för att ökande mängd koldioxid i atmosfären driver fram dramatiska klimatförändringar. Han gav en minst sagt överslätande beskrivning av "Climatgate", så överslätande att jag inte kunde låta bli att nästan tycka att det var lite komiskt. Men i övrigt var informationen intressant, och det var glädjande att se hur fokus numera gått från en ensidig diskussion om koldioxidbekämpning till en mer övergripande strategi för hållbar utveckling där även andra viktiga miljöfrågor, livsmedelstillgång och energifrågor får plats. Dessutom nämns allt oftare behovet av klimatanpassning. Med andra ord har utvecklingen gått i den riktning jag kämpat för i flera år, ofta i mycket kraftig politisk motvind.
Under seminariet ställde jag frågan om hur de nya forskningsrörnen från CERN påverkar bilden av orsakerna till pågående klimatförändringar. Noone avfärdade CERN-resultaten med att det bara är laboratorieförsök och att de inte har stöd i verkliga observationer. Jag hade inte väntat mig annat. Forskarna är inte direkt överens om värdet av en spännande nyheten från CERN. Lite konstigt bara att Noone tidigare under seminariet tydligt markerade att klimatforskarna gärna tar till sig nya teorier förutsättningslöst. Jag tyckte väl inte riktigt att hans svar till mig levde upp till detta. CERN är ändå en av världens ledande och mest respekterade forkningsorgan och när de kommer med ny information som faktiskt skulle kunna kullkasta hela koldioxidteorin borde det förtjäna i vart fall ett visst intresse.
Efter seminariet frågade jag också om Noones kommentarer kring att Tarfalaglaciären smälte som mest mellan 1920 och 1960, och att det är svårt att se någon koppling mellan detta och koldioxidutsläpp. Noone gav inget svar på denna fråga heller, utan hävdade bara att 90-95% av forskarna är överens om att koldioxiden är boven, punkt slut. Det blev en stund lite hätsk stämning mellan Stockholmsinitiativets Göran Ahlgren och Kevin Noone efter mötet, det slutade med att en av arrangörerna fick bryta den högljudda diskussionen...
Viktigast är att jag idag fick bekräftat att vi fått ett bredare synsätt i klimat- och miljödiskussionerna och att äntligen även andra viktiga miljöfrågor fått plats i debatten. Jag tror det är mycket viktigt för allmänhetens förtroende för forskningen och inte minst för oss politiker.
Möte med lokala energiföretag
2011-09-19
 I dag har jag varit i Kvänum på Skaraslätten och träffat företrädare för tre mindre energiföretag. Vi diskuterade hot och möjligheter rörande en gemensam nordisk elmarknad. De små aktörerna känner en oro för att de stora elbolagen ska bli de som tjänar på förändringarna, och därmed slå undan benen på de små konkurrenterna. Det är självklart en utveckling som i så fall går rakt emot vad vi moderater tycker. Vi gillar ju konkurrens och många aktörer på en marknad. Stordrift och monopolliknande situationer innebär ju inte alltid med automatik att allt blir bättre och billigare. Ofta är det precis tvärtom. Det finns all anledning att följa denna fråga.
På bilden Jonny Blomqvist från Skara Energi, samt jag själv och två av mina moderata riksdagskolleger, Camilla Valtersson Grönvall från Bohuslän och Sten Bergheden från Skaraborg.
Klokt att satsa på klimatanpassning
2011-09-19
Vid mitt besök i Abisko och Stordalsfältet fick jag ju ett intressant samtal med stationschefen Christer Jonasson och frågade honom bland annat om han trodde att minskade koldioxidutsläpp enligt politikernas mest ambitiösa planer verkligen kan bromsa klimatförändringarna eller rent av stoppa dem inom en rimlig framtid. Svaret var kort och gott - nej. Kanske kan åtgärder idag för minskade koldioxidutsläpp få viss effekt för klimatet om 100 år eller så, menade han, men knappast i närtid. Dessutom kan det finnas fler faktorer som påverkar klimatet än bara koldioxiden. Jonasson menade att vi måste lägga mer kraft på att förhålla oss till klimatförändringarna och försöka anpassa oss till dem.
Regeringen verkar också ha tagit fasta på detta synsätt. Oavsett vad orsakerna är så tyder mycket på att klimatet sakta förändras. Hur snabbt och hur mycket liksom om det är en varaktig eller tillfällig förändring verkar ingen kunna säga säkert. Men oavsett vilket bör samhället ha en strategi för att förebygga och anpassa sig till olika tänkbara problem för exempelvis bostäder, infrastruktur och jordbruk. Att lägga mer resurser på klimatanpassning i stället för att satsa alla pengar på att bekämpa svenska koldioxidutsläpp - med ytterst tveksam nytta - är något jag efterlyst vid upprepade tillfällen.
Regeringen har sedan 2009 redan satsat nära 600 miljoner kronor via bland annat Statens Geotekniska Institut (SGI), Lantmäteriet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), för att öka kunskapen kring klimatförändringars effekter genom till exempel ras- och skredkarteringar. Regeringen satsar nu ytterligare 400 miljoner kronor mellan 2012 - 2015 på bland annat ett nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI, och ett förlängt stöd till lokala klimatsamordnare vid länsstyrelserna. Jag tycker detta är utmärkt, och jag hoppas att detta kunskapscentrum ska arbeta förutsättningslöst och lyssna på alla röster i klimatdebatten som har kunskaper att tillföra.
CERN-forskning väcker nya frågor kring klimatförändringarna
2011-09-19
Redan 2007 publicerade den danske forskaren Henrik Svensmark tillsammans med Nigel Calder, tidigare chefredaktör för New Scientist, boken "The Chilling Stars" med en helt ny hypotes för Jordens klimatutveckling. Enligt hypotesen skulle det vara variationer i Solens magnetiska aktiviteter som påverkar den kosmiska strålningen, vilket i sin tur påverkar molnbildningen och därmed jordens temperatur. Svensmarks hypotes, som ju motsäger IPCCs rapporter möttes med kraftigt ifrågasättande från alla de självutnämnda "klimatexperter" som sade sig vara helt säkra på att koldioxiden var boven. Svensmarks forskning passade inte in i den politiskt korrekta bilden.
Men det etablerade forskningscentret CERN i Schweiz blev intresserade, och började redan 2009 att förbereda ett omfattande experiment under ledning av Jasper Kirby. Resultaten av detta experiment börjar nu publiceras, bl a i Physics World med en intressant video med försöksledaren. Resultaten så här långt tyder på att Svensmarks teorier faktiskt kan vara korrekta. Och i så fall faller teorierna om koldioxidutsläppens helt avgörande betydelse för klimatet. CERN är inte vilket forskningsinstitut som helst, det betraktas som det ledande laboratoriet i världen för högenergifysik och är världens största laboratorium för forskning inom partikelfysik. Trots detta har dessa spännande forskningsrön inte fått särskilt mycket utrymme i media.
Och nu börjar det politiska trycket mot CERN bli allt hårdare. Det har gått så långt som till att CERN-chefen Rolf-Dieter Heuer har beslutat att försöksresultaten inte får presenteras som något ställningstagande i klimatdebatten, för att inte provocera en politisk storm. Andra är inte lika återhållsamma. Henrik Svensmark säger blygsamt bara att han är nöjd med resultaten. Men hans medförfattare till den nämnda boken, Nigel Calder, säger på sin hemsida att "alarmisternas damm nu har brustit och deras argumentering vederlagts".
Den enda slutsats man säkert kan dra är att klimatforskningen bara är i sin början. Att bygga hela den långsiktiga klimatpolitiken uteslutande på en minskning av koldioxidutsläppen känns som en allt mer vansklig väg. Politikerna måste våga vara mer nyfikna och förutsättningslösa när man diskuterar dessa frågor.
Klimatdebatten blir sakta men säkert mer nyanserad
2011-09-18
Efter mitt besök i Lappland berättade jag ju om hur allt fler välmeriterade forskare numera nyanserar debatten om klimatförändringarna. Även de som i grunden är övertygade om koldioxidens betydelse är försiktiga med att dra tvärsäkra slutsatser. Dels påpekar man att det med all säkerhet finns fler faktorer som driver klimatförändringarna, dels ger man en klar bild av att inte ens de mest långtgående åtgärder som föreslås i klimatdebatten kommer att kunna stoppa klimatförändringarna eller kanske ens bromsa dem märkbart inom vår livstid. De senaste åren har jag faktiskt vid varje möjligt tillfälle ställt en besvärlig fråga till alla ledande klimatdebattörer och forskare i Sverige som jag träffat på olika sammanhang. Jag har frågat dem just om vad som händer om vi politiker tar till hårdast tänkbara metoder för att driva igenom FN:s klimatpanels krav på minskade koldioxidutsläpp. Inte en enda av dem jag frågat har kunnat utlova att människan förmår stoppa klimatförändringarna eller ens bromsa dem på ett märkbart sätt! Den som träffat eller hört någon forskare som säger annorlunda är välkommen att höra av sig till mig. Det mesta talar alltså tyvärr för att klimatet kommer att bjuda mänskligheten på många överraskningar i framtiden, alldeles oavsett våra åtgärder.
SMHI skriver i en färsk rapport att "effekterna av klimatförändringarna antas bli allvarligare än tidigare bedömningar och att det därmed behövs kraftiga utsläppsminskningar till år 2050 för att uppnå tvågradersmålet". Jag tycker detta är att vilseleda allmänheten. Hur kraftiga utsläppsminskningar vi än gör kommer vi sannolikt inte att kunna styra så mycket över temperaturförändringarna som politikerna tror och hoppas. Att låtsas att vi kan reglera temperaturuppgången till max två grader känns inte helt seriöst när man som jag har diskuterat frågan med så många etablerade och erkända klimatforskare. Klimatfrågan styrs fortfarande mer av politik än av vetenskap.
I media rapporteras av och till om olika händelser som politiskt korrekta "klimatexperter" hävdar bevisar att människan håller på att förändra klimatet. I grunden är det en märklig slutsats. Att klimatet förändras innebär ju inte med automatik att det är bevisat vad som orsakar förändringen. Dessutom finns alltid en tendens att det som hänt med väder och klimat i närtid förstoras och att man glömmer historiska händelser och bortser från långsiktiga trender. Den regniga sommaren i Sverige och orkanerna i Nordamerika är två exempel.
I Expressen den 4 september fanns en dramatisk artikel om de oväder som drabbat USA. I artikeln hävdades givetvis att det beror på klimatförändringarna. Men i slutet av artikeln fick också en kritisk röst komma till tals. Hon påpekade att "det känns ibland som om vi har väderminnesförlust" och pekade på att 1950-talet i USA bjöd på lika extremt väder. I Borås Tidning den 16 september fanns en lång artikel om att "forskare slår larm om ökande nederbörd i Västsverige". Anledningen till att det förväntas regna mer i framtiden är att när värmen ökar blir det mer vattenånga i atmosfären och därmed också mer nederbörd. Enligt artikeln förväntas Borås enligt simuleringar få 1102 mm nedferbörd år 2050 mot 976 mm idag. Förvisso i så fall en ökning med 13% på 40 år, men rimligen hanterbar. En forskare på SMHI säger i artikeln att "vi ser i våra mätningar också att det möjligen finns en viss tendens till fler fall av mer extrem nederbörd". Ett minst sagt försiktigt uttalande måste man säga. Och i samma artikel konstateras att det inte varit något enda fall av extrem nederbörd alls de senaste två åren, mot i genomsnitt minst ett fall per år de senaste 20 åren.
Att vi minskar det svenska beroendet av olja, kol och naturgas är givetvis positivt. Det kan också ge positiva hälsoeffekter i takt med att vi slipper en del hälsoskadliga partiklar. Om man minskar beroendet av ved och kol i exempelvis Indien så kan det också motverka en fortsatt snabb avsmältning av Himalaya. Det är väl känt att en ökande mängd sotpartiklar lägger sig uppe på isen och absorberar solvärmen. Så en politik för ett hållbart samhälle och nya energikällor är viktig av många anledningar. Men man ska nog vara försiktig med att påstå att minskad användning av fossila bränslen med automatik kommer att bevara jordens nuvarande klimat. Nyligen kom en intressant forskningsrapport från forskningscentret Cern i Schweiz som visar att helt andra faktorer än koldioxid kan ha en avgörande betydelse för klimatförändringarna. Mer om detta i nästa inlägg.
Besök på biogasanläggningar i Skaraborg
2011-09-12
 
Biogas kan framställas av slam från avloppsreningsverk, matavfall, skogsavfall, jordbruksavfall, olika växtmaterial samt av gödsel från lantbruket. Att tillverka biogas av avfall känns naturligtvis tilltalande ut miljösynpunkt, även om tekniken är komplicerad och investeringarna stora. Att biogasbranschen efterfrågar olika former av statliga stöd och subventioner för att få det hela lönsamt är kanske inte förvånande.
I dag har jag besökt två biogasanläggningar i Skaraborg som baseras på gödsel från djurhållning. Först VikenBiogas utanför Falköping där man tillverkar biogas ur kogödsel som sedan omvandlas till fordonsgas som går att tanka i ett tankställe i Falköping. Gården har ettusen nötkreatur, så det blir ganska mycket gödsel. Gasen som årligen produceras på gården räcker till 200 personbilar som körs 1.700 mil per år. Anläggningen (bilden tv) kostade tio miljoner att bygga och den går inte ihop ekonomiskt utan är mer ett pilotprojekt.
Därefter besökte vi Brunsbo Lantbruk där Götene Gårdsgas byggt en anläggning där man ur svingödsel utvinner biogas som sedan driver en motor som tillverkar el och värme (bilden th). Elen räcker för gårdens behov och värmen används för att värma upp djurstallar och uthus på gården. Man räknar med att det tar ca 10-12 år innan investeringen på ca 3,5 miljoner går ihop ekonomiskt.
Vi fick också en föredragning om fordonsgas som i dag står för ca 1% av energin till vägtransporterna i Sverige. SCB:s statistik för första halvåret 2011 visar att leveranserna av fordonsgas uppgick till drygt 585 GWh. En ökning med 35 procent jämfört med förra året. Av den samlade leveransen fordonsgas stod biogas i snitt för drygt 50 procent, eller 0,5% av energin till vägtransporterna. Omvänt bestod alltså fordonsgasen till nära hälften av naturgas (fossilgas). Man menade vid dagens information att det finns potential att tiodubbla biogasproduktionen fram till år 2020. Det betyder rimligen i så fall att biogasen skulle kunna stå för 5% av bränslet till fordonsparken. Samtidigt är kostnaden för ett biogastankställe uppåt 5 miljoner, jämfört med kanske 200.000-300-000 kronor för en etanolpump. Om man bygger ut antalet tankställen och ger stöd till biogasbilar i en sådan omfattning att biogasen inte räcker så försämras miljövinsten naturligtvis i samma takt som man måste blanda ut biogasen med mer fossilgas för att den ska räcka till. Och då går det enligt min mening definitivt inte längre att försvara de enorma investeringskostnaderna för att skapa ett rikstäckande biogasnät, inklusive norra Sverige. Jag tycker i stället att fokus borde ligga på att ta hand om allt avfall, slam och gödsel och se till att göra nyttigheter av det, och sedan använda den gas man får fram lokalt där den tillverkas, för att exempelvis driva bussar, sopbilar och fordon, eller för att göra el eller värme för driften av de gårdar där anläggningarna ligger.
Vi fick också ett skrämmande exempel på hur svenska kommuner i sin iver att hitta på smarta lösningar ibland gör ordentliga övertramp av kommunallagen. Falköpings kommun är ett exempel. För några år sedan tog man beslut om att ge ett kommunalt bidrag på 10.000 kronor till enskilda personer som köpte biogasbil. Revisorerna och kommunjuristen ifrågasatte detta, men politikerna tog ändå beslutet, trots att det är uttryckligen förbjudet enligt kommunallagen att ge bidrag till enskild person som inte grundas på rättigheter enligt lag. Tydligen fick en 30-40 bilar detta stöd under den tid det fanns tillgängligt. Jag kunde inte låta bli att ifrågasätta detta inför de samlade åhörarna, men fick då det häpnadsväckande svaret från en av de ansvariga kommunpolitikerna i Falköping "att det inte spelar så stor roll om man bryter mot lagen så länge ingen överklagar, för då gäller ju beslutet ändå". En något anmärkningsvärd åsikt från en folkvald politiker.
Strandsatta på fjället
2011-09-07
När vi skulle ta helikoptern upp till Tarfala var väderförhållandena på gränsen. Men det blev bättre och vi kunde flyga upp. Prognoserna utlovade fint väder till hemresan dagen efter. Men plötsligt slog vädret oväntat om, och vi fick alltså ett av de värsta regnovädren denna sommar, precis den dag vi vistades i Tarfala. Vår vandring upp på Glaciären blev en ovanlig upplevelse, sällan har jag varit så fullständigt genomblöt, trots bra regnkläder. Under natten stabiliserades vädret något, men när vi vaknade på morgonen fick vi order från stationsledningen att packa direkt och äta en snabb frukost för att försöka hinna flyga ned med helikoptrarna innan vädret återigen försämrades.
 
Men det blev en dramatisk hemresa. Helikoptern kunde inte landa uppe vid stationen, som ligger på 1.300 meters höjd, på grund av dimman. Vi fick då instruktionen att vandra en bra bit ned för berget till en alternativ landsningsplats, och bära med oss all vår packning, inklusive ett antal stora resväskor. Vi hade som tur var guide- och bärhjälp från personal på forskningsstationen. Den första gruppen kunde flygas ned till Nikkaluokta, men när helikoptern sedan kom tillbaka för att hämta en ny grupp så gick det inte att lyfta från reservlandningsplatsen heller. Vinden ökade och molnen drev ned från fjällsidorna. Vi hade då två val, antingen att återvända någon kilometer tillbaka upp till stationen, eller att fortsätta vandra ett par timmar till fots nedför fjällsluttningen, ned mot Kebnekajse fjällstation i dalen innanför Nikkaluokta. Om vi återvände till stationen fanns enligt stationspersonalen risk för att vi skulle bli fast där i dagar eller kanske en vecka. Vi hade därmed inget egentligt val, utan tillsammans med fyra personer från Tarfalastationen fortsatte vi ned för fjället.
 Det såg ganska komiskt ut när hela delegationen vandrade till fots nedför fjället, bärande på de resväskor som inte helikoptern hade hunnit flyga ned. Att många hade resväskor med sig var helt enligt planerna. Vi hade ju räknat med att åka helikopter tillbaka till Nikkaluokta, inte att vi skulle vandra ned för fjället i regn och blåst. Själv hade jag som tur var lämnat resväskan i Nikkaluokta och hade en mindre packning som rymdes i en ryggsäck, och det var jag väldigt tacksam för. Jag hade också också ordentliga kängor och regnkläder, vissa hade lite sämre klädsel. Men tyvärr hade jag också skadat mitt knä vid glaciärvandringen dagen före, och under natten hade det svulnat kraftigt och jag hade ordentligt ont. Det gjorde att vandringen inte alls var lika kul som annars. Men det var ändå en upplevelse att uppleva fjället på detta sätt. På vägen ned mötte vi fjällvandrare perfekt utrustade för fjällivet på väg upp till STF:s turiststation innanför Tarfalastationen. De skrattade gott när de mötte karavanen med resväskor på väg ned för fjället.
 
 
 När vi gått totalt ett par timmar och ett antal kilometer genom bitvis jobbig blockterräng längs forsen i Tarfaladalen, kom vi äntligen ner under molnen och dimman, och fick också kontakt med helikoptrarna i Nikkaluokta via radio. Efter en stund vågade de sig på att flyga trots den mycket hårda vinden i dalen nedanför. Att se helikoptern komma upp från dalen och landa framför oss var en skön känsla. Vi slapp därmed vandra ytterligare några timmar ned till Kebnekajse fjällstation. Tillbaka i Nikkaluokta kunde jag bara konstatera att allting återigen var genomblött. I det läget var jag tacksam för min resväska full med torra kläder som väntade där. Och min stora hårdskalsväska med hjul hade framförallt inte varit rolig att bära nedför fjället...
Nåja, slutet gott, det blev en riktigt spännande förmiddag, och så här efteråt är det ett kul minne. Inte många har nog vandrat från Tarfala till fots med en sådan packning...
En spännande lektion i glaciärkunskap
2011-09-06
 Efter vår vandring upp på Storglaciären samlades vi i Tarfalastationens lektionssal för att få en lektion i glaciärkunskap. Stationschefen, professor Gunhild Rosqvist, visade bilder och fakta kring glaciärernas avsmältning, och beskrev framförallt Tarfalaglaciärens förändring.
Storglaciären i Tarfala är alltså en av världens mest analyserade glaciärer, med en imponerande mängd mätdata som gör att man kan följa glaciärens utveckling genom åren. Man mäter både glaciärens utbredning (yta) och tjockleken (höjden) för att kunna följa den totala ismassans utveckling.
På bilden syns en blå kurva i nederkanten. Den visar Storglaciärens totala massa (utbredning och tjocklek) per år, så långt tillbaka som man har mätdata. Det intressanta är att glaciären alltså växte fram till ungefär 1920.
Forskarna menar att det faktiskt inte är helt osannolikt att Storglaciären just kring år 1920 kan ha haft sin allra största massa någonsin sedan den senaste istiden. Men runt 1920 hände något och en mycket snabb avsmältning skedde fram till ungefär 1960. Denna avsmältning kan enligt forskarna inte förklaras genom ökade koldioxidutsläpp, utan måste bero på helt andra faktorer, såsom solaktivitet, jordaxelns lutning och liknande. Efter 1960-talet har läget varit lite mer stabilt, glaciären har växt och krympt mellan åren, men inte alltför dramatiskt även om trenden är att ismassan minskar. Under 1990-talet växte plötsligt glaciären en del, för att de senaste tio åren smälta tillbaka igen.
 I matsalen på stationen finns en del äldre foton, bland annat de två fotona till vänster som visar hur Storglaciären såg ut i augusti 1910 (övre bilden) respektive augusti 1996. Man ser tydligt hur mycket stora delar av glaciären har smält bort under denna tidsperiod. Men fortfarande är Storglaciären imponerande. På det tjockaste stället motsvarar istäcket två Kaknästorn i höjd! Forskarna menar att det är ganska osannolikt att Storglaciären helt kommer att försvinna, men mycket tyder på att den kommer att krympa ganska dramatiskt i framtiden i takt med att klimatet förändras.
Gunhild Rosqvist berättade att man hoppas kunna kartlägga glaciärens massa ända tillbaka till den senaste istiden, för att få vetskap om hur glaciären växt och krympt i historien. Detta gör man genom att ta sedimentprov i sjöarna nedanför glaciären, där man kan åldersbestämma sedimentlagren och därifrån dra slutsatser om glaciärens avsmältning och den mängd vatten den avgivit under olika perioder i historien. Det är inte omöjligt att denna glaciär varit helt bortsmält under perioder efter senaste istiden, för att sedan ha byggts upp på nytt, kanske till en rekordstor nivå runt 1920-talet. Det finns glaciärer i Norge som sedan den senaste istiden har försvunnit helt, för att sedan återbildas igen när det varit ett antal kalla vintrar. Vi fick klart för oss att det är helt naturligt att glaciärer smälter, det är helt enkelt en fortsättning på att den senaste istiden har tagit slut och att isen fortsätter smälta. Det är därför inget konstigt alls om glaciärer försvinner helt, tillbakabildas eller återbildas. Däremot kan det, oavsett anledningen till avsmältningen, skapa problem när en glaciär smälter.
Två stora problem är stigande havsnivåer och minskad tillgång på färskvatten. Gunhild Rosqvist var försiktig med att hävda att människans koldioxidutsläpp skulle kunna förklara hela klimatförändringen, men människans aktiviteter på jorden och att jordens befolkning växer kan definitivt påskynda och förstärka utvecklingen mot ett varmare klimat. Vi bidrar dessutom även på andra sätt till att glaciärerna smälter snabbare (vilket jag berättat om efter tidigare glaciärbesök på andra platser). Ju mer vi använder olja, kol eller ved, desto mer sot drivs upp på glaciärerna. Sotet absorberar solens värme och påskyndar avsmältningen. Inte minst gäller detta de stora glaciärerna i Himalaya. Om dessa glaciärer försvinner är det oerhört allvarligt eftersom glaciäravsmältningen i Himalaya står för hela färskvattenförsörjningen i bland annat Indien och delar av Kina. Jag styrktes i min uppfattning att det finns goda skäl att minska användningen av fossila bränslen oavsett vad man tror om de mänskligt orsakade koldioxidutsläppens betydelse för den globala uppvärmningen.
Vi fick också en bild av hur mycket is som är bundet i glaciärerna på land i Antarktis, på Grönland och i resten av världen. Gunhild Rosqvist påpekade att risken för en kraftig isavsmältning på Antarktis verkar vara liten, och det var uppenbart att hon tyckte att medias rapportering om avsmältningen på Antarktis varit överdriven. Däremot varnade hon för att det finns tydliga tecken på att Grönlandsisen smälter allt snabbare (vilket jag ju också fick klart för mig vid mitt besök på Grönland). Om all is på Grönlands smälter, vilket inte är sannolikt, skulle det medföra en kraftig havsytehöjning. Hon påpekade dock att det är omöjligt att säga hur snabbt en sådan dramatisk avsmältning kan tänkas ske. Vi fick också klart för oss att andra mindre glaciärer i Europa eller Amerika som smälter bort har en minimal betydelse för havsnivåerna, eftersom dessa glaciärer är mycket små i jämförelse med Grönlandsisen och isen på Antarktis. Däremot kan avsmältningen lokalt påverka tillgången på färskvatten.
Om 15.000-25.000 år kommer vi att få en ny istid i vår del av världen, och hela Skandinavien kommer med all sannolikhet åter att bli istäckt. Rosqvist påpekade att istider egentligen är det normala tillståndet i vår del av världen nära polerna. De korta perioderna mellan istiderna är egentligen det unika, det är under dessa korta perioder som det finns liv i vår del av världen och vi kan leva här. Just nu lever vi i en sådan "kort" period mellan två istider. Det ger lite perspektiv på de pågående klimatförändringarna.
Besök på Tarfalaglaciären
2011-09-06
 
Trots det usla vädret med hård vind och massor av regn (enligt stationspersonalen ett av årets värsta regnväder, typiskt!) så gick hela utskottet på en lång vandring fram till Storglaciären, en av de tre glaciärer som tillsammans utgör Tarfalaglaciären. Vår guide var professor Gunhild Rosqvist från Stockholms Universitet som också är stationschef för Tarfalastationen. Efter en mycket lång vandring bland stenblocken nedanför glaciären kom vi till slut upp på isen. I normala fall kan man se Kebnekajses sydtopp ovanför glaciären, men på grund av vädret var det inte att tänka på. Men besöket var spännande, även om jag besökt glaciärer på både Island, Grönland och på Svalbard tidigare. Vi kunde bland annat beskåda en djup glaciärspricka på mycket nära håll. Vi kunde också tydligt se hur isen räfflats av alla stenblock som rullar ned mot glaciärkanten i takt med att isen smälter. Säkerhetsreglerna var mycket stränga, att gå på en glaciär är inte ofarligt. Alla i gruppen bar särskilda räddningsbälten som underlättar räddningen om man skulle falla ned i en glaciärspricka. Vi använde också särskilda mycket grova broddar fastsatta på skorna för att kunna röra oss säkert över isen.
 
Storglaciären i Tarfala är en av världens mest studerade och analyserade glaciärer, och det finns mätdata långt tillbaka i tiden. Efter vår glaciärtur återvände vi till forskningsstationen och fick på kvällen en lektion, dels om Storglaciärens förändring över tid, dels glaciärkunskap i största allmänhet och inte minst hur glaciärernas avsmältning påverkas av klimatförändringarna. Mer om detta i nästa blogginlägg.
Forskningsstationen i Tarfala
2011-09-06
 
 
Längst uppe vid Stordalsglaciären, allra längst in i Tarfaladalen ligger Forskningsstationen i Tarfala. Den drivs av Institutionen för naturgeografi och Kvartärgeologi vid Stockholms Universitet. Stationen består av ett antal små röda byggnader, varav ett är matsal, ett är laboratorie och verkstad och övriga är små sovhus och ett dusch och hygienhus. Alla transporter till stationen går med helikopter, att gå upp till stationen från Nikkaluokta tar 4-5 timmar för en van vandrare. En liten bit från stationen ligger STF:s övernattningsstuga för turister. I området finns också en väderstation. Vädret vid stationen är synnerligen omväxlande, och det var länge osäkert om vi skulle kunna flyga upp. Men så klarnade det upp och värderleksrapporten sa att vädret skulle vara bra under några dagar. Men senare under eftermiddagen började det i stället blåsa och regna kraftigt, alldels lagom till vår glaciärtur.
Från Nikkaluokta till Tarfaladalen
2011-09-06
 
I dag gick färden med buss från Abiskofjällen, via Kiruna till Kebnekajsefjällen. Med helikopter tog vi oss sedan från Fjällstationen i Nikkaluokta upp mot Tarfaladalen öster om Kebnekajse. Helikopter är enda sättet att ta sig dit, om man inte vill gå flera mil till fots.
 
På vägen passerade vi Kebnekajse fjällstation (bilden tv nedan) och sedan följde vi forsen i Tarfaladalen ända
upp till källan.
 
Målet för vår resa var Forskningsstationen i Tarfala, vid foten av Stordalsglaciären på Kebnekajses östsida
(bilden nedan th).
 
Experimentstudier i Abisko
2011-09-05
 
Dagens sista besök var på ett experimentfält uppe på fjället ovanför Abisko samhälle. Där bedriver forskare från Köpenhamns Universitet experimentstudier om hur växligheten skulle påverkas om temperaturen ökar. Genom att bygga små tält över växtligheten och öka temperaturen kan man både analysera hur växterna reagerar och hur upptaget och avgivandet av koldioxid till och från jorden förändras vid stigande temperatur.
Jag blev dock lite fundersam när man gjorde stor sak av att växterna växer mer när temperaturen stiger. Jag finner detta fullt naturligt, det är precis som när vi använder odlingsduk hemma för att få fart på växtligheten på våren. På högra bilden ser man också hur växterna är högre och kraftigare i de rutor som varit täckta av plast. Då var övriga delar av forskningen mer intressant.
Vi fick också klart för oss att trädgränsen på många platser sakta kryper uppåt längs sluttningarna, dock inte överallt, på vissa platser rör den sig åt andra hållet eller är ganska stabil. Det är inte bara temperatur som styr detta utan även vidförhållanden, markförhållanden och hur brant det är. Påståendet att kalfjället håller på att försvinna är tydligen ganska överdrivet, det handlar i så fall mer om att låga buskage sakta klättrar uppåt, men definitivt inte om att det växer skogar på fjälltopparna.
Med linbana upp på fjället Njulla
2011-09-05
 
Efter lunch blev det en promenad till linbanan som skulle ta oss upp på fjället Njalla. På vägen passerade vi över älven Abiskojokk som rinner ut i Torneträsk.
 
Efter en lång tur med den vanliga skidliften kom vi upp till toppen, där utsikten var magnifik, med Lapportens typiska silhuett i bakgrunden.
 
Väl uppe på toppen fick vi fick en längre geologisk föredragning av Christer Jonasson (på bilden med samhället Abisko och Torneträsk långt där nere) om hur den svenska fjällvärlden skapades och hur den ständigt förändrats under årtusendena genom dramatiska geologiska händelser och kraftigt föränderligt klimat. Vi fick också en forskningspresentation om hur frosten gör att marken i fjällvärlden är i ständig rörelse.
Abisko Naturvetenskapliga Station och Stordalens försöksfält
2011-09-05
Uppdaterad
Efter frukost på Björklidens hotell med en fantastisk utsikt över Torneträsk där morgonsolen speglade sig i vattnet, gick färden till Abisko Naturvetenskapliga Station, där vi dels fick en presentation av Polarforskningssekretariatet från dess föreståndare Björn Dahlbäck, och därefter en dragning om Abiskostationen och dess forskning från stationschefen Christer Jonasson. Därefter fick vi ett par vetenskapliga dragningar rörande ett par pågående forskningsprojekt, dels om hur klimatförändringarna påverkar växtligheten i Aktis, dels ett pågående forskningsprojekt med en geofysisk kartläggning av Torneträsk.
 
Därefter fortsatte vi till Stordalens försöksfält, där vi dels fick en lektion om hur permafrosten fungerar, och därefter ett par vetenskapliga dragningar om pågående forskning, där man bland annat mäter koldioxid och metangasutsläpp från myrmarken. När det gäller klimatforskning är långa mätserier helt avgörande, bara genom historiska data kan vi förstå dagens värden. Just Stordalens försöksfält har unikt långa mätserier och erbjuder därför data med hög kvalutet.
 
Vår guide hade med sig en lång, spetsig metallstång som vi använde för att mäta permafrosten. Vid vårt besök började den på 57 centimeters djup. Under sommaren tinar det översta lagret upp, och just nu i slutet av sommaren är den upptinade delen som störst. Under september kommer frosten tillbaka, och då börjar den upptinade marken frysa, både underifrån och oavnifrån, och till slut är hela marken frusen igen.
Permafrost förekommer på mossar och myrar med speciella markförhållanden. Eftersom inget växer på myren så blåser snön bort och frilägger marken och den fryser då snabbare. Permafrost är också det normala uppe på fjällkedjorna, och från 950 meters höjd råder permafrost i princip året runt. Det är bara det allra översta marklagret som tinar upp på sommaren.
När det gäller klimatförändringen konstaterade våra guider att temperaturen ökar snabbt i Arktis, och att det är odiskutabelt att klimatet förändras. Man var dock försiktiga med att dra slutsatsen att detta enbart beror på människans koldioxidutsläpp, även om man uppenbarligen var av åsikten att det har en stor betydelse. Men Christer Jonasson sa till oss att om tio år kommer knappast polarforskarna att ägna tiden åt att forska om klimatets förändring i sig utan allt fokus kommer då att ligga på att försöka hitta sätt att anpassa sig till klimatförändringarna. Jag frågade Christer om minskade koldioxidutsläpp enligt politikernas planer kan bromsa klimatförändringarna eller rent av stoppa dem inom en rimlig framtid. Svaret var kort och gott - nej. Kanske kan åtgärder idag för minskade koldioxidutsläpp få viss effekt om 100 år eller så, men knappast i vår livstid. Dessutom kan det finnas fler förklaringar till klimatförändringarna än bara koildioxiden. Det är därför vi måste förhålla oss till klimatförändringarna och försöka anpassa oss till dem.
Vulkanutbrott på Etna
2011-07-06
Etna har haft cirka 20 större utbrott per århundrade i minst 500.000 år. Även när det inte pågår några stora utbrott så släpper Etna varje år genom toppkratern och genom mängder av hål och sprickor på sluttningarna ut enorma mängder material, gifter och vattenånga. Med ojämna mellanrum bygger toppkratern upp ett tryck och sedan släpper den ut ett enormt moln av ånga och gaser från jordens inre. Dessa utbrott syns från stora delar av Sicilien i from av att det "ryker" från vulkanen.
 
Sedan i maj i år är Etna i en mer aktiv fas, och bara under vårt timslånga besök uppe på 3.000 meters höjd skedde två gigantiska utsläpp från vulkanens inre. En mäktig känsla att stå på 3.000 meters höjd, bara 300 meter nedanför själva toppen av den aktiva vulkanen, och se detta skådespel.
 
Det är givetvis svårt att uppskatta mängderna materia som släpps ut ur vulkanen, men enligt olika vetenskapliga rapporter som man kan hitta på nätet (bland annat från en artikel i Svensk Sjöfartstidning nr 23-24 1999) släpper vulkanen varje år bland annat ut 13 miljoner ton koldioxid, 1,5 miljoner ton svaveldioxid, 100 000 ton svavelväte, 110 000 ton klorväte, 5 500 ton fluorväte och en del andra mer eller mindre giftiga ämnen. Och detta gäller alltså de år när vulkanen inte har något större utbrott - vid stora utbrott är utsläppen många gånger större. Ett enda större vulkanutbrott på jorden kan tillfälligt sänka jordens medeltemperatur med upp till en halv grad eller mera, men kan också på lite längre sikt medföra uppvärmning av jorden. Att detta kan ske samtidigt beror på att svavelpartiklar stannar kvar i atmosfären vilket både ökar reflektionen av infallande solljus (avkylning) och absorberar värme som strålas ut från jorden (uppvärmning). Vulkanutbrott kan dessutom bidra till att ozonet bryts ned i stratosfären. Vulkaner har utan tvekan betydelse för jordens klimat.
Sicilianarna är uppenbart stolta över sin vulkan och har lärt sig att leva med den, men man upplever också en stor ödmjukhet inför naturens krafter. Samtidigt är det viktigt att veta att utsläppen från Etna inte bara är giftiga utan att den vulkaniska aktiviteten och inte minst askan skapar ett mycket bördigt klimat på vulkanens sluttningar, ett klimat som bland annat lämpar sig särskilt väl för citrusfrukter. Den höga vulkanen är också snötäckt sju månader om året och snösmältningen i sin tur förser halva Sicilien med dricksvatten och vatten till konstbevattning.
Mitt besök på Etna gav en stark känsla av att människan nog trots allt är ganska liten och obetydlig i det stora hela när man ser jordens stora och dramatiska klimatförändringar genom årtusendena. Etna i "nuvarande form" har alltså funnits i över 500.000 år, och har under hela denna tid på ett dramatiskt sätt påverkat både klimat och liv i sin omgivning.
Besök på Etna - Europas största aktiva vulkan
2011-07-06
 
Vi hyrde bil och körde genom lavalanskapet upp till turiststationen Sapienza på ungefär 2.000 meters höjd. På vägen strax före turiststationen kan man njuta av en fantastisk blomsterprakt där en mängd vackra blommande växter slagit rot direkt i askan på ett sätt som skulle få varje trädgårdsmästare att tycka att de egna stenpartierna är ganska simpla.
 
Turiststationen Sapienza (ovan th) blev nästan dränkt av lava vid det senaste stora utbrottet 2001. Men som av en händelse, och med lite hjälp av schaktmaskiner som byggde vallar som lyckades styra lavan på nya vägar, så stannade lavafloden bara några meter bakom byggnaderna. I dag är det en märklig känsla att köra genom lava- och asklandskapet och stanna i den lilla turistanläggningen som är helt omgiven av färsk lava. Runtomkring finns ett antal "döda" kratrar som minne av andra utbrott.
 
Från turiststationen tar man linbana upp ytterligare 700-800 meter, och därefter är det jeep som gäller upp till dryga 3.000 meters höjd. De nya, mest aktiva, toppkratern ligger på ca 3.350 meters höjd, men dessa får man inte besöka, det är alltför farligt.
 
Däremot får man besöka den stora kratern på 3.000 meters höjd, där det fortfarande ryker nere i botten. En lång och spännande vandring tvärt över och runt kratern. Och jobbig - det känns på den tunna luften att man är på mycket hög höjd. Luften är sval, och vi får veta att under sju månader av året ligger snön djup på Etna. Linbanan är då en del av en ny stor skidanläggning mitt i asklandskapet. På bilden nedan sitter jag mitt i den stora kratern. Det ryker fortfarande från bottnen av kratern, och marken är alldeles varm bara några centimeter ned i askan.
 
Sicilien och vulkanen Etna
2011-07-06
 Har just kommit hem från en vecka på Sicilien med familjen. Vi bodde i Naxos Beach, strax söder om Taormina, alldeles vid foten av vulkanen Etna. Här utsikten upp mot vulkanen från vårt hotellområde.
Etna är Europas största aktiva vulkan med regelbundna stora utbrott. De senaste större utbrotten kom så sent som 2008. Även mellan de stora utbrotten är det full aktivitet från vulkanens toppkratrar. Det är en konstig känsla att ligga och sola på stranden och titta upp mot en aktiv vulkan som ständigt bolmar rök från toppen. På bilden syns också de mindre sidokratrarna på vulkanen som skapats vid de senaste decenniernas utbrott.
Har klimathotsextremisterna förstört svenskarnas miljöintresse?
2011-06-26
 I dag kommer siffror från SOM-institutet vid Göteborgs Universitet som konstaterar att svenskarnas miljöintresse har sjunkit. Förra året tyckte endast 14% av svenska folket att miljöfrågorna är en av de viktigaste framtidsfrågorna. Det är ungefär samma nivåer som åren 1998-2006, varefter intresset för miljöfrågor ökade till runt 20% under åren 2007-2009, för att alltså nu falla tillbaka igen.
Denna notis i Dagens Industri antyder att även svenskarnas förtroende för forskare verkar ha fallit de senaste åren.
Jag är övertygad om att det finns en gemensam nämnare. Den heter klimathysterin. Svenskarna har tröttnat på självutnämnda experter bland forskare, media och politiker som tvärsäkert skrämts med det allvarliga klimathotet och koldioxidens skuld till detta, och som lika tvärsäkert avfärdar alla invändningar och alla frågetecken från alla oss andra som inte känner oss lika övertygade. I klimathotets namn, och med stöd av ett antal (utvalda) forskare försvarar sedan svenska politiker de extremt höga svenska energiskatterna. Och den politiska oppositionen nöjer sig inte med detta utan kräver att Sverige ska utmärka sig ännu mer genom att gå i spetsen för världens mest extrema klimatpolitik och höja våra klimatskatter ytterligare - trots att de redan är de högsta i världen. På köpet lär man framkalla en allvarlig elbrist i Sverige.
Det kan knappast vara en slump att förtroendet för forskarna och det fallande intresset för miljöfrågor direkt sammanfaller med att den värsta klimathysterin har lagt sig. Nu är det viktigt att snabbt försöka återskapa förtroendet för den breda miljöpolitiken och miljöforskningen igen. Det är oerhört viktigt att det sker. Världen är full av allvarliga akuta miljöproblem, som dödar eller skadar både människor och djur och som riskerar att leda till brist på odlingsmark och färskvatten. Alla dessa viktiga och ibland akuta frågor har tyvärr fått stå tillbaka i skuggan av koldioxidhysterin. Det vore mycket välgörande om andra miljöfrågor började ta plats i samhällsdebatten igen.
Kraftig splittring inom oppositionen när det gäller kärnkraften
2011-06-23
Ett mindre uppmärksammat ärende under den sista riksdagsveckan var debatten om säkerheten i svenska kärnkraftsreaktorer. Jag har tidigare berättat på bloggen om att alla svenska reaktorer regelbundet uppdateras till högsta möjliga och senast kända säkerhetsnivå. Detta till skillnad mot många andra länder där kravet bara är att varje reaktor ska ha de säkerhetsnivåer som krävdes det år reaktorn stod klar, vilket gör att en reaktor från 1970-talet ofta bara uppfyller de säkerhetskrav som gällde då.
I riksdagsdebatten krävde Miljöpartiet och Vänsterpartiet att "de två farligaste reaktorerna" ska stängas redan denna mandatperiod. Ett konstigt förslag som visar att de inte känner till att alla svenska reaktorer regelbundet uppdateras till högsta kända säkerhetsnivå. Mp och V vill också förbjuda all effekthöjning i befintliga reaktorer. På dessa punkter har Socialdemokraterna en annan linje, där man i vart fall inte i dag driver linjen om en avveckling eller stopp för effekthöjning. Det enda S, V och MP är överens om är att man vill förbjuda uppförandet av nya kärnkraftreaktorer i Sverige.
Oppositionen är alltså ordentligt splittrad, men om de fick makten skulle givetvis V och MP ställa krav på fortsatt avveckling, vilket skulle medföra allvarlig energibrist i Sverige och kraftigt stigande elpriser. När oppositionen samtidigt låtsas bry sig om att dagens höga elspriser drabbar hushåll och företag så inser man vilket dubbelspel man ägnar sig åt. För utöver avveckling eller stopp för utbyggd kärnkraft så driver man ju också frågan om ännu högre energiskatter. Med oppositionen kommer vi att få elpriser på nivåer som som ingen trodde skulle vara möjliga.
Rädda klimatet - skjut en kamel!
2011-06-21
I Dagens Industri idag finns en liten artikel som säkert hade glatt de flesta den 1 april, eftersom man då varit helt säker på att man upptäckt tidningens aprilskämt. Nu är det ju tyvärr inte den 1 april idag. Innehållet i artikeln är faktiskt sant, och kommer urpsprungligen från Financial Times.
Kort handlar artikeln om att ett företag i Australien vill skjuta av växthusgas-rapande kameler från helikopter, och sedan sälja utsläppsrätter till industrin motsvarande den koldioxid som de minskade kamelraparna frigör.
Bakgrunden är att en kamel av de renläriga anses vara en riktig "klimatbov". När de rapar släpper de ut metangas motsvarande 1 ton koldioxid per år, vilket är lika mycket som en normal bensinbil som kör 500 mil. Ett australienskt företag har nu ansökt hos myndigheterna om att få skjuta av kameler på uppdrag av företag som tycker det är dyrt att minska sina koldioxidutsläpp. De kan då i stället frigöra nya utsläppsrätter till sin industriverksamhet genom att skjuta av ett antal kameler...
Det hela är ännu ett exempel på hur hela diskussionen om koldioxidutsläpp har spårat ur. Jag undrar i mitt stilla sinne om de som konstruerade systemet med utsläppsrätter verkligen hade tänkt sig att man skulle skjuta av levande varelser för att frigöra utrymme för ökade industriutsläpp? Historien är givetvis vid första anblicken så märklig att den nästan blir en smula komisk. Men när man kopplar ihop den med andra utspel från radikala klimathotsfanatiker, som exempelvis har föreslagit obligatorisk barnbegränsning liksom förbud mot köttproduktion för att slippa ökade koldioxidutsläpp, så blir det hela mindre roande.
 
Bilderna visar min senaste kontakt med en kamel i sin rätta miljö. Det var en kamelritt i Sahara vid soluppgången i samband med vår semester i Tunisien 2007. Jag kan inte minnas att kamelen rapade under vår gemensamma ritt, men kanske släppte han en diskret rap. Borde jag kanske ha köpt en utsläppsrätt för att ta mitt klimatansvar?
Elfordon är framtiden!
2011-06-08
 
 I dag deltog jag i ett seminarium i riksdagen om elbilar. Jag tror ju inte på etanolen som framtidsbränsle, och är tveksam till fordonsgasen eftersom andelen biogas är för liten och tankstationerna väldigt dyra. Bensin och diesel tar slut en dag, och för Sverige med sin miljövänliga elproduktion borde elbilar vara framtiden. Det trodde jag för övrigt redan på 1980-talet när jag köpte in mig i en den svenska elbilstillverkaren Clean Air Transport som lanserade sin elbil LA 301. Tyvärr gick detta företag i konkurs, man var nog före sin tid. Men idag finns det många som har tagit upp tråden, både när det gäller hybridbilar och rena elbilar.
Dagens nya litiumbatterier gör det snabbare och enklare att ladda en elbil, och räckvidden blir längre. Vi fick siffror idag som sa att om alla svenska bilar skulle drivas med el skulle elförbrukningen öka med 10%. Det låter klar hanterbart.
Problemet idag är väl främst de höga priserna på elbilar, men i takt med att intresset ökar och att batterierna blir billigare kommer elbilarna nog att kunna konkurera. Laddning kan idag ske från ett vanligt eluttag, och man kan ladda bilen under natten och på jobbet under dagen. Hemma använder vi ofta motorvärmare och kupevärmare i bilarna på vintern. Om man hade haft en elbil hade man kunnat "tanka" den samtidigt. Jag byter inte bil ofta, men vid nästa bilbyte utesluter jag inte att det blir en elbil.
I samband med seminariet visades ett antal elfordon upp på Mynttorget utanför Riksdagen. Bland annat sportbilen Tesla Roadster som är en elbil med mycket höga prestanda. Inne i lokalen stod också en MC med imponerande motorkraft. Den laddades i eluttaget under pågående seminarium!
Skrämmande följder av beskedet från Tyskland
2011-05-31
Så kom då beskedet hur Tyskland tänkt sig att klara avvecklingen av kärnkraften. Eller snarare, det kom inget tydligt besked. Mer än att "kärnkraften ska ersättas av miljövänliga alternativ". Hur det ska gå till framgår inte, mer än vindkraften ska byggas ut kraftigt. I samband med detta deklareras att markägare och invånare i områden där exempelvis vindkraftverk planeras kommer att få mindre att säga till om och att möjligheterna att överklaga kommer att begränsas. Med andra ord - rättssäkerheten offras för att klara avvecklingen av kärnkraften.
Nu har också energianalytiker börjat räkna på andra effekter av avvecklingen av tysk kärnkraft. Fördubblat (!) elpris i hela Europa är slutsatsen. För tysk industri kan gårdagens beslut bli ett dråpslag, vilket kan skada hela Europas ekonomiska utveckling.
Effekterna är med andra ord närmast skrämmande. Kolkraften kommer att finnas kvar eller byggas ut, varvid försurande nedfall ökar i hela norra Europa. Elpriserna kan komma att fördubblas. Och människors rättssäkerhet urholkas i samband med nya vindkraftparker och andra energiprojekt. Jag hoppas Sverige orkar stå fast vid sin balanserade linje i energifrågan, där både vattenkraft, kärnkraft och förnybara energikällor har en plats. Vi måste klara att stå emot både koldioxidextremister och kärnkraftmotståndare!
Tyskt kärnkraftsbeslut hotar både miljö och energipriser
...och splittrar aktivisterna
2011-05-30
Överenskommelsen i Tyskland i natt om att inte återstarta de sju kärnkraftverk som står stilla, och att lägga ned de övriga tio senast år 2022 är mycket olyckligt för hela norra Europa. Kärnkraften står idag för en ganska stor del av Tysklands energiproduktion, år 2009 var siffran 29%. I stort sett allt resterande baseras på olja, gas, stenkol och brunkol. Vindkraft, vattenkraft och andra nya energikällor står endast för en liten del av den tyska energiproduktionen. Att stänga ned kärnkraften lär innebära att man dels blir fast i sitt stora beroende av kol, dels att man måste öka sin användning av kol ytterligare varvid ännu fler byar kommer att skövlas när dagbrotten breder ut sig. Samtidigt kommer smutsiga utsläpp från koleldningen att spridas över hela norra Europa. Och då syftar jag inte främst på koldioxiden utan på skadliga ämnen och mindre partiklar som, oavsett reningsmetoder, sprids i luften och förs med vindarna även till Sverige. Långa - och många - transporter av kol är inte heller särskilt miljövänligt, för att inte tala om själva gruvdriften.
Under dagen ska tydligen tyskarna precisera hur man ska klara avvecklingen av kärnkraften utan att riskera energiförsörjningen. Det ska minst sagt bli intressant. Sannolikt kommer man att nämna vindkraft och en del andra nya energikällor. Men att tro att detta kan vara igång i så stor skala redan om 10 år att det täcker en så stor del av Tysklands energibehov känns ganska naivt. Det handlar nog mer om politik än realism.
Om Tyskland avvecklar sin kärnkraft kommer man med stor sannolikhet att tvingas importera massor av el, och det kommer att driva upp elpriserna i hela norra Europa eftersom vi till stora delar har en gemensam marknad. Kraftigt stigande elpriser även i Sverige är därför ingen särskilt vild gissning. Och som vanligt är det hushållen och företagen som får betala priset. Det bästa Sverige och Finland skulle kunna göra i detta läge är att ersätta dagens gamla kärnkraftverk med nya moderna med betydligt högre produktion. Det skulle trygga elförsörjning till ett rimligt pris för svenska hushåll och företag och samtidigt ge utrymme att sälja el för mycket goda priser till resten av Europa. Med rätt politiska beslut skulle Sverige kunna bli vinnare på den tyska kärnkraftavvecklingen.
Det är annars ganska intressant att se hur olika grupperingar av miljöaktivister nu finns på var sin sida i debatten. I ena ringhörnan finns koldioxidalarmisterna som hyllar kärnkraften och ser den som ett viktigt sätt att minska koldioxidutsläppen från kol och olja. I andra ringhörnan samlas kärnkraftsmotståndarna som accepterar ökad användning av olja och kol för att till varje pris kunna snabbavveckla kärnkraften. Endast de mest naiva tror att målen går att förena inom överskådlig tid. Det kan inte vara lätt att vara miljöaktivist idag och tvingas välja sida. Det är nog ingen vild gissning att tonläget kan bli ganska högt framöver mellan de två grupperingarna.
En sak är klar. Om Tyskland står fast vid detta beslut så flyttas koldioxidfrågan ännu längre ned på den politiska dagordningen. Det tyska beslutet står i direkt strid med kraven på minskade koldioxidutsläpp. Det ska bli intressant att följa de politiska reaktionerna på detta, både i Sverige och i resten av EU.
Miljö- och energifrågor
(Blogginlägg från min resa till Taiwan maj 2011)
2011-05-24
Dagens sista besök var hos Miljöskyddsmyndigheten. Vi fick en klar bild av att Taiwan det senaste decenniet fått ett ökat miljömedvetande, och att man idag lägger stor vikt vid att både skydda sin natur och göra sina städer grönare, samt att man lägger större fokus på att skydda och rena sitt vatten. Fortfarande finns stora problem med exempelvis gifter i naturen som finns kvar sedan början av den snabba ekonomiska uppgången och som nu måste saneras. Man har också stora problem med enorma avfallsmängder som måste tas om hand. Man har nu inlett ett samarbete med Sverige för att kunna utvinna biogas ur soporna.
När det gäller energiförsörjningen bygger den nästan helt på olja och kol, och allt måste importeras. Man har en del kärnkraft också, och har ett samarbete med SKB i Sverige när det gäller att ta hand som sitt kärnkraftsavfall och utveckla metoder för slutförvaring. I övrigt finns liter vindkraft och lite vattenkraft, men det är helt klart att Taiwan är väldigt sårbart för snabbt stigande världsmarknadspriser på olja och kol.
Stora skogsbränder ett oväntat stort klimathot
2011-05-17
 I dag kommer nyheter om en mycket omfattande skogsbrand i Kanada, där 17.000 personer tvinats lämna sina hem. Andra exempel på stora skogsbränder är brandkatastrofen i Australien 2009 som ödelade flera städer och dödade 173 människor. Ett annat är de rekordstora bränderna i Ryssland där 62 människor omkom och cirka 2,3 miljoner hektar mark eldhärjades. Även Grekland och Spanien har drabbats av stora bränder de senaste åren.
Större skogsbränder, så kallade megabränder, kan vara en viktigare faktor för den globala uppvärmningen än man tidigare trott, allt enligt Pieter van Lierop vid FAO:s avdelning för skogsfrågor i ett pressmeddelande. Megabränder är oftast är orsakade av människan, och bilden på en sådan brand kommer från FAO:s svenska hemsida, där även pressmeddelandet finns att läsa.
FAO uppmanar nu världens länder att införa mer genomgripande strategier för skogsbrandsbekämpning och att förbättra övervakningen av koldioxidutsläpp från skogsbränder. Det finns metoder att motverka skogsbränder som framgångsrikt använts i vissa länder, exempelvis kontrollerad bränning eller röjning av undervegetation, upprättande av brandgator, flygbevakning under den torra delen av året osv. Däremot undrar jag lite över hur man tror sig kunna övervaka eller påverka koldioxidutsläppen från skogsbränder? Enda sättet att stoppa utsläppen lär väl vara att släcka branden, och jag är väl inte helt övertygad om att just koldioxidutsläppen är det som lokalbefolkningen främst tänker på när man försöker stoppa en större skogsbrand.
Ofta anläggs bränder avsiktligt för att frigöra mark i jordbruks- eller exploateringssyfte. Tyvärr sker detta även för att frigöra mark för palmplantager för produktion av palmolja till "biodiesel", eller för att ordna ny betesmark i stället för den mark som används för att odla sockerrör till etanolproduktion. Västvärldens efterfrågan på biobränslen från fattiga länder är tyvärr en bidragande orsak till medveten skogsbränning och även annan skogsskövling (utöver risken för matbrist som jag berättade om i föregående inlägg). Krympande skogar påverkar i sin tur både det lokala klimatet och vädret och medverkar till erosion och förstörda odlingsområden. Risken finns att vi i vår jakt på bränslen som ger minskade koldioxidutsläpp i stället medverkar till ökade koldioxidutsläpp på andra platser på jorden, och samtidigt bidrar till avskogningen som är ett av jordens stora miljöproblem.
En annan reflektion är att naturen, vädret och geologin ofta lever sitt eget liv och ibland påverkar vårt klimat och vår miljö oerhört snabbt och brutalt. Många bränder startar faktiskt av sig själva, exempelvis vid blixtnedslag. Att stora bränder orsakar stora skador på djur och natur och samtidigt medför stora utsläpp av sot, koldioxid och giftiga ämnen är inget nytt. Det har skett många gånger under jordens långa historia, och är en del av jordens dramatiska utveckling. Samma sak gäller vulkanutbrott som också släpper ut oerhört stora mängder av giftiga ämnen och koldioxid, så stora mängder att det ibland till och med får de mänskligt orsakade utsläppen att framstå som ganska beskedliga. Ibland vill vi människor så gärna tro att vi råder över vår egen framtid, men riktigt så är det inte. Visst kan och bör vi försöka minska vår egen negativa påverkan på miljön och hushålla med jordens resurser, men den naturliga dramatiken på jorden råder vi inte över.
Jordens växande befolkning kan inte äta biobränslen till middag
2011-05-17
 Jordens befolkning kommer inte att stabiliseras runt 9 miljarder som man tidigare antagit, i stället kommer vi att vara 10 miljarder på jorden år 2100. Främst är det befolkningen i Asien och Afrika som ökar snabbt, bara de kommande 10-15 åren handlar det om en miljard i ökad befolkning. Läs hela TT-artikeln som bland annat publicerades i Borås Tidning häromdagen. Frågan är hur jorden ska kunna försörja alla dessa människor med mat, och samtidigt fortsätta bekämpa dagens svältproblem?
I början av året kom rapporter om rekordhöga världsmarknads- priser på baslivsmedel. FN-organet FAO säger att svälten ökar till följd av detta, många i fattiga länder lägger nästan hela sin inkomst på att köpa mat, och har inte längre råd att köpa den mat man behöver. Den viktigaste orsaken till stigande världsmarknadspriser är enligt FAO, utöver variationer i skördarna, att allt fler människor i exempelvis Indien och Kina får råd att köpa mer livsmedel och att jordens befolkning samtidigt ökar. Efterfrågan på mat är helt enkelt större än tillgången. Produktionen av biobränslen har - än så länge - bara en begränsad betydelse för världsmarknadspriserna.
Däremot vet jag från mitt möte med Action Aid förra året (bloggen den 14 april 2010) att biobränslen lokalt kan skapa livsmedelsbrist och skenande priser när småbönderna tjänar mer på att producera biobränslen åt rika länder än att odla traditionella livsmedel för försäljning på den lokala marknaden. Redan 2008 pekade FN-organet FAO på att efterfrågan på råvara från sockerrör, majs, kassava, oljeväxter, palmolja mm ökat och att man i USA kommer att ha fördubblat användningen av majs för biobränsle från 55 miljoner ton till 110 miljoner ton år 2016. I en rapport i början av detta år varnade FAO för att stigande världsmarknadspriser på livsmedel kommer att öka svälten. Även om biobränslena alltså bara påverkar de globala livsmedelspriserna i begränsad omfattning så förutspådde FAO redan 2008 att effekterna på livsmedelspriserna kommer att bli mer kännbara när komsumtionen av biobränsle ökar. Redan i dag beräknas efterfrågan på biobränsle dra bort c:a 6,5% från odlingen av säd och sojabönor. Det betyder att utbudet av mat är 6,5% lägre än vad det annars skulle kunnat vara. Frågan är hur ekvationen kommer att gå ihop när jordens befolkning ökar kraftigt samtidigt som allt större arealer används för att producera biobränsle i stället för mat?
Biobränslen (främst etanol och biogas) kan tillverkas av mycket - skogsavfall, jordbruksrester, växtavfall, matavfall, slaktavfall, gödsel, avlopsslam och vanliga sopor. Att förvandla avfall till biobränsle är en elegant lösning. Att däremot använda majs eller spannmål till etanolproduktion känns väldigt olyckligt. Om Sverige och EU vill använda biobränslen bör vi producera dem själva och låta fattiga länder använda sin jordbruksmark för att producera mat. Om inte svensk biobränsleproduktionen räcker får vi helt enkelt använda andra bränslen. Att låta västvärldens efterfrågan på biobränslen orsaka svält är kanske den mest cyniska effekten av koldioxidhysterin.
Jag upprepar också det jag skrev i ett blogginlägg i april förra året: "De klimatåtgärder i form av minskade koldioxidutsläpp som görs idag runt om i världen kommer i bästa fall att ge effekt om kanske 50 eller 100 år (om rådande klimatteorier håller). När vi idag ser en fattig bonde stå på en uttorkad åker i Afrika och kräva krafttag för att stoppa klimatförändringarna ska vi inte låtsas som att det finns snabba lösningar som snabbt gör marken odlingsbar på nytt. Det är i stället viktigt att människor i fattiga länder får stöd för att anpassa sig till de klimatförändringar som ständigt sker, oavsett vad dessa förändringar beror på. Det kan handla om stöd för att odla nya tåligare grödor, hjälp med brunnar och vattentillförsel eller annat. Dessa ofta akuta frågor får inte hamna i bakgrunden när världens ledare kastar procenttal på varandra och tävlar om vem som kan lova störst minskning av koldioxidutsläppen de kommande 50 åren.
Håller den värsta klimathysterin på att lägga sig?
2011-04-20
Det internationella opinionsundersökningsföretaget Ipsos Mori har frågat 18.675 medborgare, ungefär jämnt fördelade över 24 länder, om vad man tycker är de tre absolut viktigaste miljöfrågorna inför framtiden. Resultatet är intressant. Svenskarna bryr sig mindre om klimathotet än genomsnittet i de 24 länderna. Endast 28% av de tillfrågade svenskarna valde global uppvärmning/klimatförändringar som en av sina tre (!) viktigaste framtidsfrågor för miljön. Frågan om trygg energiförsörjning väger klart tyngre hos svenskarna, liksom frågan om sopor och avfallshantering. Den högra figuren visar hur det såg ut i övriga länder när det gäller området global uppvärmning och klimatförändringar. Det intressanta är att intresset och oron i de undersökta EU-länderna (bortsett från Spanien och Tyskland) verkar ligga på samma låga nivåer som Sverige. Samma sak gäller Australien, USA och Kina. I dag är det EU som är mest pådrivande i klimatfrågan internationellt, men det går knappast att utläsa att EU-medborgarna i allmänhet prioriterar frågan särskilt högt.
 
Världsnaturfonden WWF rapporterar förresten idag om deltagandet i årets "Earth Hour". Enligt en SIFO-undersökning som WWF beställt släckte 52 procent av den svenska befolkningen mellan 15 år och 74 år ljuset under Earth Hour. Att nära hälften lät lampan lysa berodde inte på okunskap - hela 95 procent av befolkningen kände till "klimatmanifestationen". Förra året deltog 53% av befolkningen i aktionen och det var då nytt rekord. I år slogs alltså inte rekordet utan antalet deltagare minskade i stället något. Kanske är även detta ett tecken på ett svenskarna blivit något mer kritiska och ifrågasättande när det gäller "klimathotet"?
Tillägg den 21/4: Under dagen har jag också fått svar från Svenska Kraftnät som jag frågade om de kunde uppskatta hur många hushåll som verkligen släckte ljuset. De kunde inte ge ett exakt svar, men bekräftade att nedgången i elförbrukningen blev marginell under Earth Hour. Förbrukningen minskade bara cirka en procent mot det normala. Av detta kan man möjligen misstänka att en del av de 52% som säger att de släckte ljuset knappast gjorde det. Hade de gjort det borde förbrukningen en lördagskväll, när industri och kontor står stilla, rimligen minskat betydligt mer än en procent.
Kärnkraft en viktig del av elproduktionen i Sverige och i världen
2011-04-18
Vid energiseminariet i riksdagen för någon månad sedan fick vi fakta om elproduktionen i Norden under 2009. Vattenkraften är den helt dominerande kraftkällan i Norge och Sverige, medan kolkraft och oljekraft står för stora delar av elproduktionen i Danmark och Finland. Kärnkraft betyder mycket för Sverige och Finland, medan Danmark har en stor andel vindkraftel. Totalt i Norden stod vattenkraften för 56% av elproduktionen år 2009. Kärnkraften stod för 20%, och i Sverige för 37% och i Finland för 33% av elproduktionen. I Finland kommer kärnkraftens andel att öka ytterligare.
Vid besöket i Oskarshamn idag fick vi fakta om kärnkraftens betydelse i världen. Det finns 437 reaktorer i drift runt om i världen idag, och ytterligare 55 reaktorer är under byggnad. Ytterligare 135 planeras och det finns förslag på ytterligare 295. I vilken mån de planerade verken verkligen kommer att byggas är givetvis lite osäkert idag, ingen vet hur haveriet i Fukushima politiskt kommer att påverka planerna. Samtidigt kan man konstatera att när kärnkraftmotståndarna påstår att det inte byggs någon ny kärnkraft så har de fel.
Av världens samlade elproduktion kommer idag 40% från kol, 20% från gas, 16% från vattenkraft, 15% från kärnkraft och 7% från olja. Resterande 12% kommer från förnybara energislag som vindkraft, solkraft, bioenergi med mera. Det är mycket svårt att se att världen skulle kunna avstå från kärnkraft samtidigt som man avvecklar beroendet av olja, kol och gas.
Besök vid SKB:s underjordiska laboratorium
2011-04-18
 
Efter rundvandringen i kärnkraftverket åkte vi buss rakt ned i underjorden till Äspölaboratoriet, Svensk Kärnbränslehanterings underjordiska anläggning där man forskar kring slutförvaringen av det svenska högaktiva kärnkraftavfallet. Anläggningen ligger strax intill kärnkraftverket. I dag finns ett underjordiskt mellanlager i Oskarshamn där allt avfall för alla svenska kärnkraftverk lagras tills vidare. Den 16 mars i år lämnade SKB in sina ansökan för det blivande slutförvaret i Forsmark. I Oskarshamn ska allt avfall först gjutas in i kopparkapslar och förberedas för slutförvaret i Forsmark, dit det sedan kommer att fraktas med transportfartyget Sigyn, eller dess kommande efterträdare.
 
Vänstra bilden visar den typ av kopparkapsel i vilken man planerar att lagra bränslestavarna. Kapseln är drygt 4 meter lång, och ska förvaras stående i 8 meter djupa borrade hål i berget, omgivna med ett lerpulver som ska skydda mot fukt och eventuella rörelser i berget. Man undersöker också möjligheten att i stället förvara kapslarna liggande, vilket skulle minska behovet av utrymme, och högra bilden visar sådana provborrhål.
 
Till vänster är den automatiska maskin som transporterar kapslarna till slutförvaret och placerar dem på rätt ställe. Slutförvaret kommer att ligga mellan 400 och 500 meters djup, en nivå som inte ens ska påverkas av kommande istider. Vårt besök slutade på 450 meters djup, varifrån vi tog hissen upp till marknivå igen.
Särskilt intressant var att höra kostnaderna kring slutförvaringen. Den beräknas till ca 1 öre per kilowattimme, och det är också den summa som kärnkraftbolagen har satt av under alla år av elproduktion. I dag finns ca 45 miljarder fonderat för att täcka kostnaden för slutförvaring. Kostnaden för slutförvar uppgår därmed till undefär halva kostnaden för att köpa in kärnkraftbränslet, som beräkas till ca 2 öre per kilowattimme idag. Det handlar alltså inte alls om de extrema summor som ibland nämns i debatten.
Besök på kärnkraftverket i Oskarshamn
2011-04-18
 
Dagens första besök var på kärnkraftverket i Oskarshamn. Vi fick först en grundlig dragning om kärnkrafttekniken, och kärnkraftens roll i den svenska och internationella energiförsörjningen. Vi fick också fakta om uppgraderingen av säkerheten och effekthöjningen i de svenska kärnkraftverken. Alla svenska reaktorer, oavsett ålder, ska alltid klara av säkerhetskraven för en nybyggd anläggning. Alla verk, oavsett ålder, är lika säkra. All effekthöjning motsvaras av en ökad dimensionering av säkerhetssystemen, och säkerheten försämras inte av effekthöjningarna.
Därefter diskuterade vi händelserna i Japan. Att man graderat upp haveriet i Japan till en 7:a på den internationella skalan innebär samma gradering som olyckan i Tjernobyl. Men sannolikt kommer de flesta runt kärnkraftverket i Fukushima att kunna återvända till sina hem efter några månader, eftersom de radioaktiva utsläpp som skett har en mycket kort halveringstid. I Tjernobyl däremot är marken svårt förgiftad och ingen kan återvända inom överskådlig tid. Att man ändå graderar haverierna på samma sätt beror på att anläggningarna i båda fallen är helt förstörda och att säkerhetssystemen är helt utslagna. Det är alltså inte enbart följderna för omgivningen som styr graderingen.
Vad är då skillnaden mellan svensk kärnkraftsäkerhet och den i Japan? En skillnad är ju att vi i Sverige inte kan drabbas av en tsunami eller allvarliga jordbävningar. Men viktigast är att efter olyckan i Harrisburg gjordes en kraftfull uppgradering av den svenska kärnkraftsäkerheten. I Sverige är säkerhetssystemen idag konstruerade för att en härdsmälta ska kunna hanteras utan att skada omgivningen.
* Vi har fler reservsystem för elförsörjning och kylning, både diselverk, gasturbiner och batterier för att trygga kylningen och kunna förebygga en härdsmälta.
* Alla svenska verk har luftfilter som renar 99,8% av de radioaktiva ämnena om man vid ett haveri i allra värsta fall måste släppa ut radioaktiv ånga i området utanför kärnkraftverket. De 0,2% som återstår motsvarar de utsläpp från Tjernobyl som nådde Oskarshamn, dvs så små mängder att det inte medför någon betydande risk. Denna typ av filter fanns sannolikt inte i Fukushima, utan förorenad ånga släpptes rakt ut i omgivningen.
* Alla svenska kärnkraftverk har även en vattenfylld bassäng under reaktortanken där bränslet vid en härdsmälta kan rinna ned och tas om hand. Detta metod används även vid det nya finska kärnkraftverket. I media har denna teknik beskrivits som ny och unik, men i dag fick jag klart för mig att denna teknik redan finns i alla svenska kärnkraftverk.
* Svenska mellanlager för utbränt kärnbränsle förvaras till största delen under jord i Sverige, medan man verkar ha haft sina mellanlager ovan jord i japan.
Besöket avslutades med en rundvandring inne på kraftverket. Tyvärr fick vi inte ta några bilder, men säkerhets- kontrollerna och strålskyddssäkerheten var imponerande. Varje besökare måste först gå igenom en bombdetektor (!) och därefter en säkerhetskontroll av flygplatstyp. Detta gäller även för alla anställda och alla andra som arbetar på anläggningen som måste gå igenom alla dessa kontroller vid varje arbetspass. Vid rundvandringen måste man som besökare bära en särskild overall och särskilda skor, samt en personlig dosimeter som mäter eventuell strålning. När man passerar ut mäts strålning och eventuella radioaktiva partiklar vid två kontrollstationer innan man får lämna anläggningen. Jag klarade mig, ingen mätare registrerade någon strålning eller skadliga partiklar...
Ologiskt utspel om kärnkraften från Miljöpartiet
2011-04-08
Miljöpartiet lämnar idag in en riksdagsmotion där man kräver att två svenska kärnkraftreaktorer ska stängas. Motivet är att det som hänt i Japan gör att kärnkraften i Sverige behöver omprövas. Man hävdar också att Sverige kommer att få ett så stort elöverskott att två kärnkraftreaktorer blir onödiga.
Argumentationen haltar betänkligt.
För det första - om man nu oroar sig så mycket för kärnkraftsäkerheten, varför vill man då bara stänga två svenska reaktorer? Om kärnkraften verkligen är så farlig som Miljöpartiet hävdar, och då borde man väl rimligen inte vilja utsätta svenska folket för denna fara alls, utan kräva avveckling av alla reaktorer omedelbart?
För det andra känns det här med prognoser om framtida elöverskott något tveksamt. I verkligheten är det ju i stället så att det faktiskt är perioder med elbrist, tillsammans med extremt hög elbeskattning, som är orsaken till att både hushåll och industri drabbas hårt av höga elkostnader.
Om man vill öka säkerheten inom kärnkraftområdet ska man givetvis ersätta våra gamla svenska kärnkraftverk med den allra senaste och säkraste tekniken, och samtidigt uppgradera de befintliga kärnkraftverken så att de håller absolut toppklass. Men då måste man tillåta både forskning och investeringar i kärnkraftverken. Miljöpartiets linje innebär att två svenska reaktorer skulle stängas, med stigande elpriser som följd, medan de övriga åtta kärnkraftverken körs vidare, utan några nyinvesteringar i vare sig effekt eller säkerhet. Det känns som en synnerligen dålig idé.
Debattinlägg om kommunens nej till vindkraftparken i Sätila
2011-04-07
Denna vecka har jag ett debattinlägg i Markbladet där jag analyserar bakgrunden till att Marks kommun med stor politisk majoritet stoppade den planerade stora vindkraftparken mellan Sätila och Ubbhult. Jag kritiserar också Göteborg Energi för deras agerande under processen. Hade man valt en annan linje med en kraftigt bantad vindkraftpark hade kanske vindkraften kunnat samsas med andra intressen. Nu satsade man i stället all kraft på en gigantisk vindkraftpark och hela projektet blev stoppat. Vindkraftexploatörerna måste lära sig av sina misstag och ta större hänsyn till närboende i stället för att klaga på kommunpolitikerna för att de gör sitt jobb och lyssnar på sina kommuninvånare.
Storskalig biogasanvändning kräver mer fossil naturgas
2011-03-28
I fredagens nummer av Borås Tidning fanns en artikel om biogasförsäljningen i Borås. Det som framkommer i artikeln är tyvärr inte alls så förvånande som det beskrivs, i vart fall inte om man satt sig in i frågan om biogasproduktion i Sverige. I Borås har man med hjälp av en kraftfull marknadsföring ökat efterfrågan på fordonsgas kraftigt, och nu räcker inte biogasen längre. Andelen biogas i fordonsgasen har därför minskat från 94 procent år 2009 till 76 procent 2010, och i december 2010 täckte biogasen bara 56% av behovet. Resten av gasen var fossil naturgas som blands in i biogasen, och sedan säljs som "fordonsgas". Fordonsgas och biogas är alltså inte alls samma sak!
Det kommunala bolaget Borås Energi och Miljö har som reklamslogan "Biogas för en fossilbränslefri stad" på alla tankställen. Med tanke på detta känns det ju mindre lyckat att en så stor andel av "biogasen" inte alls är biogas utan fossil naturgas. Men Borås Energi och Miljö är i gott sällskap - fordonsgas innehåller ofta en stor andel fossilgas. Jag skulle nog våga säga att Borås Energi och Miljö faktiskt ligger ganska bra till jämfört med många andra, andelen biogas är trots allt hyfsat hög i Borås.
Jag har beskrivit problemen med biogas/fordonsgas flera gånger tidigare på bloggen. Exempelvis i mitt bloggarkiv för miljö- och energifrågor, den 29 december 2009 (scrolla ned till rätt datum). Jag ifrågasatte redan då storskalig satsning på biogas i Sverige.
Att bygga rikstäckande tankställen för gas är något av det dyraste som finns, och till detta kommer transporten av gas till alla dessa tankställen. Om det då samtidigt blir en stor andel fossil naturgas i fordonsgasen så känns miljönyttan av detta som ganska liten i förhållande till den mycket höga kostnaden. Och ju mer vi bygger ut gasnätet, desto mer fossilgas måste sannolikt tillsättas för att möta efterfrågan. Jag förespråkar i stället småskalig användning av ren biogas, så som det faktiskt var i Borås i början. Då kan man med lokalt tillverkad biogas köra lokala transporter i mondre skala, exempelvis stadsbussar, sopbilar och kommunfordon på ren biogas, och slipper helt inblandning av fossil naturgas. Miljönyttan av detta blir mycket stor till en ganska liten kostnad, gasen används i närområdet runt den plats där den produceras. Biogas är rätt använd en utmärkt metod att omvandla avfall, sopor och restprodukter till en nyttighet, och ta tillvara energi som i annat fall bara kastas bort eller släpps ut i atmosfären. Men det är inte självklart en storskalig lösning på framtidens drivmedelsförsörjning.
En bild säger mer än tusen ord...
2011-03-26
 
Kvällens jippo framställs som att "Stockholm var nedsläckt". Som illustration används bland annat dessa bilder. Att Stockholms Stad skulle göra symboliska nedsläckningar av ljuset visste vi ju innan. Men hur det däremot var med övriga stockholmares entusiasm för att släcka ljuset är mer oklart. Ovanstående bilder på Globen framhålls alltså som bevis på Stockholms engagemang. Men man kan lika gärna läsa ut motsatsen. För om man bortser från själva Globen, samt en kyrka i förgrunden som fått fasadbelysningen släckt, hur många andra fönster på alla bostadshus kan man hitta som släckts mellan första och andra bilden? De flesta husen ser exakt likadana ut på bilderna.
Hemma i Ubbhult märktes inte heller mycket av manifestationen. För några år sedan såg man en hel del nedsläckta hus under Earth Hour, men i år såg jag inga hus som deltog. Kanske har klimathysterin börjat lägga sig. Kanske känner människor större oro för fler vintrar som denna, med fyra månader oavbruten kyla och snö, ansträngd energiförsörjning, skenande elpriser, stora snöskador på skog och natur, massor av vilda djur som dött av matbrist och kyla, och mängder av bränder, vattenskador och trafikolyckor orsakade av den bistra vintern?
Tillägg 27/3: Borås Tidning skriver i en nyhetsartikel idag att Kommunen visserligen släckte ned kommunala fastigheter, men att aktionen inte verkade ha väckt något större engagemang bland Boråsarna i allmänhet. "I centrum märktes ingen skillnad alls när klockan slog 20.30" enligt BT.
Energiforskning kan inte ske i mörker - så låt lampan lysa!
2011-03-26
Jag har inte deltagit i Earth Hour någon gång, och det blir samma sak i år. Lamporna får lysa lagom mycket, precis som vanligt. Jag sparar el hela året efter bästa förmåga, men deltar inte i politiskt styrda tramsiga jippon. Argumenten mot Earth Hour är många, och jag har utvecklat dem på bloggen varje år, så jag tänker inte upprepa mig i år. Den som är nyfiken kan läsa gamla inlägg i bloggarkivet från mars 2008, 2009 och 2010. Men jag skulle vilja ställa en fråga till dem som vill "släcka lamporna en timme för att markera för politikerna att man "kräver handlingskraft i klimatfrågan". Vilken form av handlingkraft efterfrågas? Den enda form av handlingskraft politikerna normalt visar i dessa frågor är att fortsätta höja skatterna på el och fordonsbränsle. Frågan till deltagarna i årets Earth Hour blir därför: Hur mycket kräver du att politikerna höjer ditt eget bensinpris och elpris för att du ska uppleva att de visar handlingskraft? Hur stor skattehöjning tycker du är lagom? För egen del vill jag inte ha höjda energiskatter, eftersom jag tror det motverkar tillväxt, företagande och arbetstillfällen. Bara ett land med tillväxt och fler i arbete har råd att ta tag i sina miljöproblem, och forskning om framtidens energi kan inte ske i mörker. Därför låter jag lampan lysa - för tillväxt, forskning, företagande, fler jobb. Och inte minst av omtanke om dem som har det sämre än vi och inte kan unna sig lyxen att släcka ljuset en timme - eftersom de saknar elektricitet.
Hela tanken att släcka ljuset en timme är faktiskt en ren förolämpning och ett hån mot de delar av världen som saknar elekticitet. Vi i den rika världen kan unna oss lyxen att släcka ljuset en timme, för vi vet att vi kan tända igen. Men det kan man inte i den fattiga delen av världen. I stället borde vi låta ljuset brinna och lägga vår kraft på att elektrifiera de fattiga länderna så att människor kan få ljus, ren värme och möjlighet att laga mat på annat sätt än över öppen eld. Bara detta skulle spara massor av liv - årligen dör miljoner människor i de fattiga länderna av koloxidförgiftning i samband med öppna eldar inomhus för matlagning och uppvärmning.
Det är förresten inte bara jag som ifrågasätter det meningslösa politiskt korrekta jippot. Kritiken bubblar under ytan och både kända och mindre kända debattörer kastar sig ut i debatten. Ett av de ideologiskt intressanta inläggen kommer från Sven-Olof Collin, professor i företagsekonomi på Linneuniversitetet, som anser att Linnéuniversitetets trovärdighet som akademi reduceras i och med att man beslutat att delta i kampanjen Earth Hour. Collin anser att det är otillbörligt att använda universitetets namn i en politisk kampanj, och tycker att universitetet i stället borde lägga kraft på en djupgående granskning och diskussion om hela klimatfrågan. "Folk ska känna tilltro till universitetets varumärke, vi ska stå för exakta vetenskapliga kunskaper och inte följa vinden och opinionsströmningarna" säger professorn till Smålandsposten.
Magnus Andersson, tidigare ordförande för Centrens Ungdomsförbund, idag C-kommunalråd i Solna, kallar Earth Hour för "ett skadlig jippo" i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet. Han avslutar med dessa ord: "Vare sig du bor i Solna eller inte så fundera noga på om du vill vara med i morgondagens hycklande skådespel. Fråga dig själv om du tror mindre elektricitet gör fler människor mätta. Fråga dig själv om du tror att klimatentreprenörer jobbar bäst i ett mörkt eller ljust arbetsrum. Våga ha lamporna tända under Earth Hour. Dina vänner kanske kommer kritisera dig och dina kollegor kommer ifrågasätta dig. Men den fattiga delen av världen kommer att tacka dig."
Moderaterna i Göteborgs Kommunstyrelse lämnade redan i höstas in ett yrkande mot förslaget att Göteborgs Stads bolag och förvaltningar ska delta i manifestationen Earth Hour 2011. Istället för att ägna sig åt dålig symbolpolitik föreslog man att staden ska driva en långsiktig och framtidsinriktad miljöpolitik. ”Earth Hour är riktigt dålig symbolpolitik. Ett av de största problem vi har i världen idag är avsaknad av elektricitet, vilket orsakar tusentals människors död varje dag. Framtiden ligger inte i att släcka ner stora delar av vår värld, utan i teknisk utveckling och forskningsframsteg.”, sade Jonas Ransgård (M), kommunstyrelsens vice ordförande. All heder åt Jonas Ransgård och hans kolleger, som till skillnad från skrämmande många politiskt korrekta moderater vågar gå emot tramset.
Vallöftet infriat - Moderaterna sade nej till vindkraftplanerna i Sätila
2011-03-25
 I går röstade kommunfullmäktige i Marks kommun med stor marginal (37 röster mot 12) för att stoppa planerna på en jättelik vindkraftpark i Sätila. Moderaterna gick i spetsen för denna linje och infriade därmed sitt vallöfte. Många Sätilabor kommer nog att reagera starkt mot de fyra partier som röstade nej till ett kommunalt veto (V, MP, C och KD). Men inget är ju så lätt som att offra andra människors boendemiljö och naturmiljö när man inte påverkas själv. Det är ändå glädjande att Marks kommunfullmäktige visade sunt förnuft i denna viktiga fråga.
Ett lustigt sammanträffande är förresten att just i går gav Posten ut en ny serie frimärken. Bland annat med vindkraftmotiv. Men sådana blir det alltså inte i Sätila, och det är faktiskt exploatörens fel.
När de första samrådsmötena hölls pratade jag med företrädare för Göteborg Energi om möjligheten att krympa vindkraftparken ordentligt. Om Göteborg Energi hade lyssnat på mina och andras goda råd och minskat ned vindkraftparken till 5-6 verk i stället för de 18 som planerades från början så tror jag att vindkraften hade kunnat samasas med andra intressen. Men tyvärr var man helt ovillig att lyssna på opinionen och satsade allt på en extremt stor vindkraftpark väldigt nära befintlig bebyggelse. Därför blir nu hela projektet stoppat. En så okänslig och provocerande inställning som Göteborg Energi visat i denna fråga skadar människors förtroende för vindkraften. Det lär inte underlätta framtida etablering på andra platser. Bästa sättet att gynna en balanserad utbyggnad av vindkraften är att visa ortsborna större respekt och anpassa vindkraften efter bebyggelse och natur i stället för att göra tvärtom.
Nu hoppas jag att kommunens nya översiktsplan kommer att öppna upp för annan användning av området mellan Sätila och Ubbhult, ett av Marks kommuns mest intressanta utvecklingsområden. Jag hoppas att de delar som har ett särskilt högt naturvärde ska skyddas mot exploatering, medan andra delar kan utvecklas för byggande av nya bostäder. Den nya stora V/A-ledningen som ska passera området kommer givetvis att underlätta för bostadsbyggande. På sikt tror jag att Ubbhult och Sätila kommer att växa ihop, när nu inte Västsveriges största vindkraftpark längre stoppar alla planer.
För tidigt att dra slutsatser om kärnkraftens säkerhet
2011-03-15
Bilderna från Japan är fruktansvärda. Och utöver jordbävning och tsunami står problemen med kärnkraften i fokus i rapporteringen. De kärnkraftverk som drabbats värst ligger alla vid kusten mitt i det allra hårdast drabbade området. Japanska kärnkraftverk är konstruerade för att klara svåra jordbävningar och har extra tjocka och starka reaktorinneslutningar, och samtliga verk tycks ha nödstoppats automatiskt vid jordbävningen, precis som planerat. Men de behöver ändå kylning under 10-12 dagar för att hantera den "eftervärme" som uppstår trots att kärnprocessen avstannat. Och när då alla nödsystem för kylning samtidigt har slagits ut är läget givetvis allvarligt. Men även om det värsta händer, en partiell eller total härdsmälta, så ska konstruktionen förhindra allvarliga radioaktiva utsläpp. Ett modernt kärnkraftverk, oavsett om det ligger i Japan eller i Sverige ska nämligen klara en härdsmälta utan att omgivningen drabbas, det ligger i säkerhetskraven. Vid den sk "Harrisburg-olyckan" i USA 1979 var det för övrigt precis detta som hände - en partiell härdsmälta inträffade, men reaktorns inneslutning höll som planerat och radioaktiviteten stannade kvar inuti reaktorn och skadade inte omgivningen utanför.
Uppgifterna om eventuella utsläpp och strålning i Japan är så här långt synnerligen motstridiga och osäkra, och man vet inte riktigt vilka uppgifter man ska lita på. Hur man kommer att klara att hantera krisen återstår att se. Men även om det blir som alla hoppas, att kärnkraftverken klarar påfrestningarna utan några större radioaktiva utsläpp, så är det inte så konstigt om vi får en ny kärnkraftsdebatt efter det som hänt. Redan ser vi att vissa försöker tjäna snabba politiska poäng i debatten och spela på människors oro. För egen del tycker jag att man ska vara väldigt försiktig med att dra några säkra slutsatser förrän man vet vad som faktiskt hänt och ser hur det hela slutar. Det vet vi troligen om några dagar.
Fakta om elpriser och elskatter i Europa
2011-03-11
I onsdags deltog jag i ett välbesökt seminarium om elpriser och elproduktion, arrangerat av riksdagens energinätverk, denna gång i samarbete med energikoncernen e-on. Bland annat fick vi ingående information om hur elpriserna sätts på marknaden och vad som styr priserna. En sak är klar, när man hör hur enorma förluster e-on gör när ett kärnkraftverk står stilla så inser man att påståendena att man medvetet ställer av kärnkraften för att driva upp priserna är en myt. Alla elproducenter säljer den mesta av sin el i förväg till ett fast pris. När de inte kan köra sina anläggningar måste de i stället köpa in den el på marknaden som de lovat sälja till sina kunder. Ju högre marknadspriset då är, desto större blir förlusterna eftersom man oftast lovat sälja elen vidare till ett lägre fast pris. Kraftbolagen tjänar mest när deras anläggningar producerar maximalt.
Vi fick också en redovisning av elpriser och elskatter i vår omvärld. Figuren visar elpriserna i genomsnitt för hela året 2010 i Europa, inklusive nätavgift. Stapeln längst till vänster avser genomsnittet för samtliga länder i Europa, nästa stapel visar genomsnittet för Euroområdet. Sedan följer staplar för samtliga europeiska länder.
Slutsatserna är för det första att de svenska elpriserna faktiskt ligger precis på snittet i Europa och något lägre än i Euroområdet. Man kan också se att påståendet att Sverige har högst elpriser i norden är fel. Danmark ligger långt över Sverige, och har bland de högsta priserna i Europa. Norge ligger ungefär på svensk nivå. Finland har däremot mycket lågt pris.
Man kan också se att Sverige, tillsammans med Holland, Tyskland och Danmark har Europas högsta elskatter och moms på el. Om man räknar bort skatterna (alltså endast ser på den röda kurvan) ligger de svenska elpriserna långt under genomsnittet i Europa. Min slutsats är densamma som den jag framfört tidigare - man kan inte diskutera höga svenska elpriser utan att ta med beskattningen i diskussionen.
Kommer USA att dra in hela sitt stöd till FN:s klimatpanel?
2011-03-10
USA:s representanthus beslöt nyligen, med rösterna 244 mot 179, att förespråka att USA tar bort hela sin finansiering av FN:s klimatpanel IPCC. De vill inte heller längre ge IPCC förtroendet att genomföra fler utredningar om klimatet. Beslutet är givetvis ganska sensationellt, och är en viktig markering: man litar inte på IPCC.
Representanthuset domineras av Republikanerna, och förslaget måste tydligen även passera senaten före beslut. Det intressanta är att det finns både republikaner och demokrater i senaten som ifrågasätter IPCC, så utgången är minst sagt osäker.
Vi får väl se om några svenska media överhuvudtaget tänker bevaka frågan, så här långt har jag inte sett ett ord om detta i våra media. Det är bara genom andras bloggar och e-post från intresserade som man kan hålla sig uppdaterad och få länkar till utländska media som rapporterar om saken. Konstigt tycker jag. Detta borde väl trots allt ha ett visst nyhetsvärde även i Sverige?
Greenpeacegrundare ifrågasätter klimatteorierna och klimathotet
2011-03-08
 För en tid sedan fick jag ett intressant tips från en läsare. Det handlade om en spännande självbiografi, Confessions of a Greenpeace dropout. Författaren är ingen annan än Patrick Moore, en av grundarna av Greenpeace.
Moore hoppade dock av organisationen 1987 när han tyckte rörelsen blivit alltför extrem, ”antiscience, antibusiness, antihuman” som han uttrycker saken. I biografin beskriver han hur miljöfrågorna efterhand kapades av aktivister med agendor som hade mer att göra med antikapitalism och antiglobalism än med vetenskap eller ekologi.
Ett kapitel i biografin, ”Climate of fear”, handlar om klimatfrågan. Moore tillhör de skeptiska vad gäller människans avgörande påverkan på klimatet och koldioxidutsläppens stora betydelse. Han menar att historiska data inte stödjer detta, och han ifrågasätter även datormodellerna som man använder för framtida prognoser. Faktum är att Moore till och med ifrågasätter att konsekvenserna av en eventuell uppvärming skulle bli katastrofala. Utan tvekan en åsikt som sticker ut.
När en av grundarna till Greenpeace beskriver organisationens utveckling på detta sätt och drar paralleller till klimatdebatten tycker jag det finns extra stor anledning att dra öronen åt sig. Min egen erfarenhet är att det tyvärr är precis samma sak med en del andra miljöorganisationer, även i Sverige. De har tappat sitt ursprungliga fokus på värnande av djur och natur i sin ensidiga kamp mot koldioxiden.
Glädjande politisk öppning för diskussion om sänkta elskatter
2011-03-07
Under lång tid, redan innan jag kandiderade till riksdagen första gången 2006, har jag förespråkat sänkta elskatter. Dels för att sänka konsumenternas och företagens elkostnader, men också för att stimulera övergång till vår rena miljövänliga el som alternativ till smutsigare energislag. Det finns ingen som helst anledning att straffbeskatta vår rena svenska el! Därför fanns frågorna om sänkt elskatt med bland mina prioriterade valfrågor i min personliga valbroschyr både 2006 och 2010. Jag har också flera gånger - hittills förgäves - motionerat om saken i riksdagen. Den stora skatteintäkten för staten och prioriteringen av sänkta skatter på arbete och företagande har varit huvudskälet till att elskatterna inte funnits på dagordningen. Tyvärr har även klimatdiskussionerna spelat in - av någon konstig anledning anses höga elskatter vara bra för klimatet. Jag tycker man borde resonera precis tvärtom om man vill diskutera klimatpolitik. För egen del diskuterar jag hellre energiomställning och då är ren elenergi det allra bästa alternativet för Sverige.
I Dagens Industri idag ser jag plötsligt och oväntat rubriken "Maud Olofsson öppnar för sänkning av elskatten". I artikeln säger hon i vart fall att hon kan tänka sig att titta på det. Jag tänker inte ta ut någon seger i förskott, men som jag upprepade gånger framfört i debatten - när halva elpriset består av skatter måste skattefrågan rimligen finnas med när man diskuterar åtgärder mot ett skadligt högt elpris. Att Maud Olofsson nu i vart fall verkar glänta på dörren för en diskussion betyder mer än många kanske inser. Det visar en insikt om elskatternas betydelse som vi aldrig någonsin hade mötts av från en röd-grön regering.
Godisförbud räddar klimatet?
2011-03-06
Godis och chips har betydligt större klimatpåverkan än äpplen, mjölk och bröd. Det framgår av en studie som har gjorts av SIK, Institutet för Livsmedel och Bioteknik, på uppdrag av Nordiska ministerrådet och Livsmedelsverket. Det är första gången som godisets påverkan på miljön har analyserats, skriver Livsmedelsverket i ett pressmeddelande.
Studien visar bland annat att ett kilo chips leder till utsläpp av 2,2 kilo växthusgaser, vilket är 20 gånger så mycket som för ett kilo av råvaran potatis. Av de undersökta produkterna har läsk minst klimatpåverkan, medan godis påverkar klimatet mest. Skumgodis har större klimatpåverkan än gelégodis medan mjölkchoklad har tre gånger så stor klimatpåverkan som mörk choklad.
"Kött är den livsmedelsgrupp som normalt har störst klimatpåverkan. Därför är det anmärkningsvärt att en påse skumgodis har lika stor klimatpåverkan som en portion fläskkött" säger Anna-Karin Johansson, miljöstrateg på Livsmedelsverket.
Ack ja. Visst ska vi vara tacksamma för att svenska myndigheter lägger pengar på en så gedigen undersökning som så länge efterfrågats av oss konsumenter! Fast lite kul är det ändå att man nu kan ge de klimathysteriker som kräver köttfri kost svar på tal - det är ingen fara alls att äta fläskfilé som söndagsmiddag om man bara först hoppar över skumgodiset på fredagskvällen innan.
Är SMHI:s datormodeller för dåliga?
2011-03-06
Miljöminister Andreas Carlgren (C) sa häromdagen att han förväntar sig att SMHI snart ska uppnå sitt mål om att med 85% sannolikhet kunna förutspå det kommande vädret i sina prognoser. Idag ligger man tydligen runt 83%. I samband med en väderprognos i TV sa dagens meteorolog att hon visserligen gör sina egna prognoser inför TV-sändningarna, men att hon använder SMHI:s prognoser som underlag, och att datormodellerna tyvärr inte alltid är tillförlitliga.
I England har deras motsvarighet, MET Office, också fått kritik från bland annat politikerna för att man är alltför dåliga på att förutse de kommande dagarnas väder. MET Office har försvarat sig med att man har för dåliga datorer och därmed inte tillräckligt tillförlitliga datormodeller, och krävt nya superdatorer för att kunna göra bättre modeller.
Själv tycker jag det är konstigt att datormodellerna inte är tillräckligt tillförlitliga för att kunna förutse de kommande dagarnas och veckornas väder, men att man utan att tveka baserar hela klimatpolitiken på liknande datormodeller som sägs visa hur klimatet eller temperaturen ska utvecklas de kommande 100 eller 200 åren. Någon mer än jag som känner lite skepsis även kring klimatmodellernas tillförlitlighet när man utan att tveka tror sig kunna förutse globala temperaturökningar med bara någon halv grads avvikelse om 50 eller 100 år?
Lågt förtroende för politikerna i elprisfrågan
2011-02-23
 Aftonbladet frågar idag samtliga riksdagspartier om de tycker elpriserna är för höga och vad man i så fall vill göra åt detta. Bortsett från Miljöpartisten som slirar lite på frågan säger alla att de höga elkostnaderna är ett problem som behöver åtgärdas. Alliansens linje är främst att öka produktionen av el för att sänka priset, samt öka konkurrensen på marknaden för att ge konsumenterna större möjlighet att påverka sitt elpris och sin elförbrukning. I den delen är det lätt att instämma.
Aftonbladet ställer sedan frågan till läsarna om man kan lita på poilitikernas löften när det gäller att få ner elpriserna. Över 65.000 personer har röstat, och 93% svarar nej. Jag förstår detta misstroende. Halva elkostnaden består ju av skatter, och inget parti, tyvärr inte ens moderaterna, driver frågan om att sänka den orimligt höga beskattningen av el. Inte ens den dubbla beskattningen där vi lägger moms på elskatten ifrågasätts. Väljarna inser att med oförändrad (eller med en rödgrön regering till och med stigande!) beskattning kommer elpriserna aldrig att sjunka.
Men som jag tidigare skrivit på bloggen har jag ingen större förhoppning om sänkta energiskatter, och detta av två skäl. Dels är elskatterna en mycket stor intäkt för statskassan, dels är det idag närmast politiskt omöjligt att tala om sänkta energiskatter samtidigt som klimatfrågan står på alla politiskt korrekta dagordningar. Hög beskattning av energi uppfattas ju som "en insats för klimatet". Det sista är synnerligen märkligt eftersom den svenska elen är i princip utsläppsfri. Jag kommer aldrig att begripa varför denna rena energiform ska straffbeskattas, och det begriper nog inte svenska folket heller. Därav deras låga förtroende för oss politiker i denna fråga.
Tillbaka från fjällvärlden
2011-02-21
 
Är nu tillbaka efter en skön vistelse i den kalla och soliga fjällvärlden, Björnrike i Vemdalen, alldeles vid gränsen
mellan Härjedalen och Jämtland. Det var en smula bistert, nattetid ner mot 25-30 minusgrader, och på dagarna
runt minus 10-15, dessutom lite vind som förstärktes när man kastade sig nedför fjället eller satt och frös i den
nya fina sittliften. Men en svag vintersol värmde ändå skönt de sista dagarna.
 
Hotet om global uppvärmning och snöfria vintrar i framtiden verkar inte bekymra vare sig Skistar som investerar stort i anläggningen eller alla de privatpersoner som bygger stora och små fjällstugor i området. Hela Vemdalen växer så det knakar, och den nya sittliften i Björnrike påstås vara Sveriges största och snabbaste. De flesta verkar räkna med fortsatta snövintrar även i framtiden. Och de nya köldrekorden som slogs under veckan i norra Sverige talar ju inte precis emot.
På övre bilderna de nya backarna vid sittliften med Sonfjällets nationalpark i fjärran. På nedre vänstra bilden lyser en blek vintersol över kalfjället som breder ut sig så långt man kan se. Alldeles längst till vänster på bilden skymtar en liten vindkraftpark. Sex verk räknade jag till, placerade på toppen av ett berg. Trots den bistra kylan roterade faktiskt vingarna alldeles utmärkt. Men bäst av allt - vad jag kan bedöma av kartan var det flera mil till närmaste bostadshus. Det finns gott om plats för vindkraftverk i Sverige, utan att man ska behöva pressa in dem i tätbebyggda områden. Längst ned till höger en vacker solnedgång över Sonfjället.
Ger storsatsning på fordonsgas mest miljönytta för pengarna?
2011-02-16
I dag kom siffror från Energigas Sverige som visar att leveranserna av fordonsgas ökade med 35 procent förra året jämfört med år 2009. Siffran motsvarar 939 GWh. Av den samlade leveransen fordonsgas stod biogas i snitt för drygt 60 procent enligt pressmeddelandet.
Många tror att fordonsgas är detsamma som biogas, och att det därmed är ett mycket miljövänligt fordonsbränsle. Men faktum är att en stor del av fordonsgasen utgörs av naturgas (fossilgas), och förra året var det alltså 40%. Visserligen är de flesta överens om att även naturgasen något mer miljövänlig än bensin, men skillnaden är inte överdrivet stor. När högljudda röster kräver en kraftig utbyggnad av tankstationer för fordonsgas finns det därför anledning att fundera lite. Tankstationer för gas är mycket dyra att bygga, troligtvis det allra dyraste sättet att erbjuda alternativa bränslen. Om samtidigt endast 60% av gasen utgörs av biogas kan man ju fundera på om en storsatsning på fordonsgas verkligen ger en miljönytta som står i proportion till kostnaden? Ju fler tankställen som byggs desto mer biogas behövs dessutom, och tillgången är begränsad. Risken är väl därför inte försumbar att ju fler tankställen som byggs desto mindre blir andelen biogas i den gas som tankas. Det finns all anledning att fundera på om storsatsning på fordonsgas över hela landet verkligen är en vettig miljösatsning.
Däremot känns det mycket tilltalande att lokalt köra fordon på ren biogas där det finns lokal produktion av denna gas. Borås är ett bra exempel där bussar och sopbilar och en del andra fordon körs på ren biogas som produceras av våra egna sopor. Då kan man verkligen tala om miljönytta - avfall omvandlas till miljövänlig energi!
Möte med riksdagens energinätverk
2011-02-10
I går kväll hade riksdagens energinätverk sin första träff denna mandatperiod. Nätverket är tvärpolitiskt, och syftar till att öka kunskapen bland deltagarna i olika energifrågor. Att sedan politikerna använder kunskapen på olika sätt och drar olika slutsatser i energifrågorna i den politiska debatten är en annan sak. Under kvällen fick vi en mängd information om både elproduktion, elpriser och framtidsutsikterna för de olika energislagen från företrädare för respektive bransch. En intressant figur visade utvecklingen av elpriser och elskatter över tid, och man kunde tydligt se att själva elpriset från producenterna inte stigit särskilt mycket de senaste decennierna, bortsett givetvis från tillfälliga toppar när det varit produktionsbrist. Däremot har elskatterna ökat mycket kraftigt, och dessa förklarar större delen av det stigande elpriset. Det var ju också min poäng med blogginlägget om elskatter häromdagen.
Några andra intressanta fakta:
* Vindkraften har byggts ut kraftigt, men står ändå för en försvinnande liten del av den svenska elproduktionen. Branschen är dock optimistisk, och tror att ny vindkraft kommer att vara lönsam utan subventioner inom en inte alltför avlägsen framtid, i takt med att tekniken utvecklas.
* Även kärnkraftbranschen är optimistisk om framtiden. Man tror att det med dagens elpriser ska bli lönsamt att ersätta gamla kärnkraftreaktorer med nya, utan behov av subventioner. Runt om i världen, även i Europa, byggs eller planeras just nu ett ganska stort antal nya kärnkraftverk, även i länder som inte tidigare haft kärnkraft. Polen är ett exempel, Italien ett annat. Kina står för den absolut största utbyggnaden av kärnkraft i världen just nu.
* Kärnkraften levererade under tre veckor runt senaste årssiftet rekordmycket el, man slog faktiskt produktionsrekord. Aldrig har de svenska kärnkraftverken producerat så mycket el som dessa veckor. Detta har man ju inte precis kunna läsa något om i media, de verkar bara rapportera när kärnkraften står stilla.
En sak som känns bekymmersam är när man hör representanter för såväl vattenkraftbranschen och vindkraftbranschen så tydligt framhålla att klimatfrågan är så viktig att den väger tyngre än andra miljömål och samhällsintressen. Med detta som grund kräver man snabbare och enklare tillstånd, samt anser att andra samhällsintressen måste stå tillbaka till förmån för ökad elproduktion. Jag tycker denna inställning är mycket obehaglig, men är samtidigt inte särskilt förvånad. Politikerna har tyvärr bäddat för detta. Jag har ju upprepade gånger varnat för att det ensidiga fokuset på minskade koldioxidutsläopp inte bara riskerar att leda till ekonomiskt felaktiga beslut, kraftigt stigande energiskatter och sämre tillväxt, utan också kan medföra att andra viktiga miljöintressen och andra samhällsintressen tvingas stå tillbaka. Tyvärr kommer alltfler tecken på att vi är på väg i den riktningen. Men så länge Alliansen styr Sverige är jag inte så orolig, vi kommer nog att klara av att väga olika intressen mot varandra när det gäller lagstiftningen.
Vi behöver en långsiktig diskussion om svenska elskatter
2011-02-07
Debatten om höga elpriser rasar för fullt. Kritiken riktas mot såväl elhandelsbolag och elproducenter som nätbolag och politiker. Problemet är att det är svårt att göra så mycket åt marknadspriset på el, eftersom detta sätts på den nordiska elbörsen och styrs av tillgång och efterfrågan. Det vi politiker kan göra är att verka för en trygg elförsörjning, där både kärnkraft, vattenkraft och nya energikällor används. Där är skillnaden oerhört stor mellan Alliansen och de rödgröna. Oppositionen vill avveckla kärnkraften, vilket skulle driva upp elpriserna kraftigt.
Politikerna kan också på marginalen hjälpa hushållen att minska sin elförbrukning, exempelvis genom timvis elmätning så man kan minska sin förbrukning när priset är som högst, eller genom att göra det enklare att byta elbolag. Man kan också tänka sig åtgärder mot oskäliga priser från vissa nätbolag. Men detta lär som sagt bara ha marginell betydelse för totalkostnaden. Att byta till lågenergilampor kan vara bra för vissa, men för den som har eluppvärmning av sitt hus gör det knappast någon skillnad, i vart fall inte på vintern. Den överskottsvärme från lamporna som förvinner måste ersättas med annan uppvärmning, och totalförbrukningen av el blir densamma.
 En sak politikerna däremot råder över är elskatterna. Hälften av elpriset som vi konsumenter betalar består av elskatter (inklusive elcertifikatsavgift) och moms. Om en kilowattimme kostar en krona så utgör energiskatterna 28,30 och momsen 20 öre. Själva elpriset, exklusive skatt och moms, är "bara" 51,70. Beskattningen förstärker dessutom stigande marknadspriser på el. Varje gång som marknadspriset på el stiger 10 öre så lägger staten på 2,5 öre till i moms. En stor vinnare på stigande elpriser är därför den svenska staten. Det känns inte alls bra.
Frågan är om vi politiker i längden kan slippa en jobbig debatt om beskattningen av den svenska elen. Jag har flera gånger ifrågasatt varför vår rena svenska el beskattas så hårt, och i mina personliga valmanifest, både 2006 och 2010, lovade jag att försöka verka för lägre elskatter. Men det är samtidigt en komplicerad fråga, och det är inte lätt att få gehör för förslag om sänkt elskatt. Tro mig, jag har försökt, både i interna diskussioner och genom riksdagsmotioner. Det stora problemet är att staten får mycket stora intäkter från elskatterna och momsen på el. En sänkning av elskatterna innebär givetvis att utrymmet för att sänka andra skatter minskar lika mycket. Det vi just nu kan göra är att försöka stå emot alla förslag om ytterligare höjda energiskatter. Med en rödgrön regering hade energiskatterna stigit ytterligare, men med en Alliansregering ska det förhoppningsvis inte bli så.
Jag tror det behövs en bred och långsiktig diskussion om framtidens elbeskattning både inom politiken och i media. Vi vill ju alla gynna ren energiproduktion, och den svenska elen tillverkas i princip genom vattenkraft och kärnkraft, med ett tillskott främst från vindkraft. Denna elproduktion borde givetvis beskattas lindrigare om man menar allvar med styrande miljöskatter. För hushåll och företag blir elpriserna och elskatten en allt större börda, och det hotar i förlängningen både hushållens ekonomi, företagens konkurrenskraft och tillväxten av nya jobb.
Starkt stöd för min linje i vindkraftfrågan
2011-02-05
Jag konstaterar att min linje att försvara kommunernas vetorätt när det gäller stora vindkraftetableringar har ett starkt stöd. I går eftermiddag gick min Moderate kollega från Göteborg, Lars Hjälmered, som också är Moderaternas miljöpolitiske talesperson, ut och försvarade vetot med hänvisning till det kommunala självstyret. Även från Kristdemokraterna och Folkpartiet kom starka kritiska reaktioner på miljöministerns utspel. De enda som stödjer utspelet är oppositionen och vindkraftbranschen. Men med den okänsliga inställning som delar av branschen har idag lär motståndet mot vindkraft växa. Det är väldigt onödigt, och ligger knappast i branschens intresse. Jag förstår inte varför man inte visar lite större ödmjukhet i frågan, just nu motarbetar man sina egna intressen.
I dag finns också en artikel i Borås Tidning som uppmärksammar min kritik mot miljöministerns utspel och som citerar min blogg. Man har också intervjuat vårt moderata kommunalråd i Mark, Margareta Lövgren, och hon delar min åsikt.
Det känns bra att sunt förnuft verkar segra. I dagsläget känns inte det kommunala vetot hotat. Men med en rödgrön regering skulle med all säkerhet all hänsyn till andra intressen få stå tillbaka för en extrem utbyggnad av vindkraften. Det är ganska skrämmande.
Rör inte kommunernas vetorätt mot vindkraft!
2011-02-04
I går uttalade sig miljöminister Andreas Carlgren (C) i Svenska Dagbladet, och hotade att avskaffa kommunernas vetorätt rörande vindkraftetablering. Så här skriver SvD:
Andreas Carlgren anser också att man måste ta bort det kommunala vetot som det fungerar i dag då det gäller vindkraftutbyggnaden. Med vindkraften finns det en växande konflikt när det gäller behovet av förnybar energi och det lokala självstyret.
"Med respekt för självbestämmandet finns det försörjningsfrågor där det nationella intresset måste gå före. Det tar man för självklart när det gäller stora anläggningar, men inte för små. Här måste vi få en förändring så att kommuner inte bara lyssnar på opinioner och säger nej utan även försöker lösa konflikterna. Går inte det kan det bli aktuellt att ta bort kommunens vetorätt", säger Andreas Carlgren.
Jag tolkar Carlgrens utspel mest som en påtryckning mot kommunerna. Något förslag från regeringen att avskaffa vetorätten finns nämligen inte. Om ett sådant förslag skulle läggas fram skulle jag definitivt ta strid om saken, och ett sådant förslag skulle aldrig få mitt stöd vid en omröstning i riksdagen. Kommunernas vetorätt är en del av den kompromiss som gjordes kring vindkraften, där vi avskaffade den dubbla tillståndsprövningen för vindkraftetablering som tidigare gällde. En kompromiss måste man givetvis vårda. Vindkraftparker är för övrigt en industrietablering och bör naturligtvis behandlas så även när det gäller kommunens inflytande, och kan inte få en egen gräddfil bortom normala lagar och regler.
Göteborg Energis planer på en stor vindkraftpark i Sätila beskriver ganska bra varför kommunerna måste få sista ordet. Den planerade etableringen är olämplig av minst tre anledningar. Delar av området ligger i anslutning till naturmiljöer av riksintresse med höga naturvärden. Andra delar av området är högintressanta för Sätilas expansion som Marks kommuns snabbast växande ort. Ytterligare andra delar av området ligger alltför nära befintlig bebyggelse.
Människors boendemiljöer och kommunerns möjlighet att växa måste gå före vindkraftetablering. Det byggs masor av vindkraftverk idag, trots kommunernas möjlighet att lägga in sitt veto. Sverige är stort, och vindkraftverk måste inte placeras på olämpliga platser. Det är exploatörens ansvar att leta upp lämpliga platser för nya vindkraftverk och ha en så bra dialog med närboende och kommunen att kommunens politiker inte känner sig tvingade att utnyttja sitt veto. Vetorätten är de närboendes sista möjlighet och måste försvaras!
Uppdatering 13.00: Sveriges Kommuner och Landsting har nu också kommenterat förslaget, och ordföranden Anders Knape (M) använder samma argument som jag när han avvisar alla tankar på slopat kommunalt veto. Knape konstaterar att en vindkraftsutbyggnad är en form av industrietablering, och att det är orimligt att den helt skulle kunna gå förbi de kommunala beslutsinstanserna.
Svagt vetenskapligt stöd för dubbdäcksförbud
2011-02-01
 Några av mina moderata riksdagskolleger har beställt fram en rapport från Riksdagens utredningstjänst (RUT) om effekterna av det dubbdäcksförbud som bland annat gäller i Uppsala, samt delar av Stockholm och Göteborg.
Rapporten konstaterar att det inte finns några studier som styrker att lokala förbud mot dubbdäck haft positiv effekt på människors hälsa, och man skriver också att dubbdäcks- användning bara är en av flera källor till partikelutsläpp och inte nödvändigtvis den största källan till farliga partikelutsläpp. En citerad forskningsrapport från Karolinska Institutet visar exempelvis att partiklar från tunnelbanan vara farligare för människors hälsa än partiklarna som orsakas av dubbdäck.
RUT citerar även forskare vid Statens Väg- och Transportinstitut, VTI, som i en rapport om dubbdäcksförbud på Hornsgatan i Stockholm konstaterar att "det ofta saknas ett fullständigt beslutsunderlag som beskriver de samlade konsekvenserna som till exempel kostnaden för åtgärden och hur åtgärder påverkar partikelhalt och hälsa." Man påpekar också att om de som har dubbdäck tvingas köra en omväg runt Hornsgatan så kan detta leda till högre partikelhalter i Stockholmsluften än om man tillåtits köra på Hornsgatan. Förbudet kan alltså motverka sitt eget syfte.
Trafikverket har å sin sida i en rapport konstaterat att "på vinterväglag har valet av vinterdäck stor betydelse för trafiksäkerhet, dubbdäck minskar risk för en dödlig olycka med 42% jämfört med odubbade vinterdäck". Om dubbdäcksförbudet skulle spridas över landet skulle det med andra ord sannolikt öka antalet olyckor. Trafikverket konstaterar också att de forskningsresultat som finns när det gäller negativa hälsoeffekter av dubbdäck "delvis bygger på föråldrad kunskap och teknik" och inte kan översättas rakt av till användningen av moderna dubbdäck.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att riksdagens beslut om att låta kommunerna införa lokala förbud mot dubbdäck för att minska skadorna på människors hälsa inte verkar ha haft något vidare vetenskapligt stöd. Det känns inte alls bra, eftersom jag var en i den eniga riksdag som tog beslutet. Jag baserade mitt ställningstagande på att det påstods vara vetenskapligt styrkt att det skulle kunna förbättra luften i våra storstäder. Lika dåligt underbyggda har givetvis de lokala besluten varit om dubbdäcksförbud varit i Uppsala, Göteborg och Stockholm.
Detta finns tyvärr fler exempel på illa underbyggda beslut när det gäller miljöfrågor, såväl i EU som i Sveriges Riksdag. Ett exempel är satsningen på att gynna etanolbilar, som ju inte visat sig vara särskilt bra för miljön, framförallt inte i de länder där etanolen produceras. Ett annat är EU-förbudet mot glödlampor som inte har någon som helst verkan på energiförbrukningen i alla de hushåll som har eluppvärmning, men som ökar kostnaderna och ger sämre ljus, och som dessutom medför risk för ökade utsläpp av kvicksilver.
Mitt eget ansvar för riksdagsbeslutet om möjlighet till lokala dubbdäcksförbud ger absolut anledning till självkritik, och inte minst anledning att ställa betydligt fler frågor i framtiden i andra sammanhang när den politiska logiken känns tveksam. Inte minst i miljödebatten måste man vara vaksam, eftersom det finns många populistiska röster som kräver mer eller mindre genomtänkta åtgärder. Inför alla beslut bör man rimligen kunna ställa krav på hyfsat godtagbara vetenskapliga underlag innan man inför förbud, straffbeskattning eller subventioner. Det har väljarna rätt att kräva av sina politiker, både i EU och på nationell och lokal nivå.
Nedtonade hot om framtida översvämningar runt Vänern
2011-01-31
Läser idag en mycket intressant artikel i Borås Tidning om hur ny forskning hos SMHI tonat ned hotet om ökande översvämningar i Vänerns vattensystem i spåren av befarade klimatförändringar. Förra veckan hölls ett möte i Karlstad där den nya forskningen presenterades. SMHI konstaterar att Vänerns maximala vattennivåer kan förväntas stiga tre decimeter under de kommande 100 åren om klimatprognoserna håller. Detta är mindre än de prognoser som tidigare presenterats. Anledningen till att prognoserna förändrats är att klimatförändringarna nu antas leda till torrare somrar i Västsverige än man tidigare trott, vilket sänker medelvattennivån.
Även tidigare har man ju förutspått att Västsverige skulle få torrare somrar till följd av klimatförändringarna, men man har samtidigt hotat med betydligt regnigare höstar och vintrar och kraftigt ökad total årsnederbörd som skulle leda till svåra översvämningar. Tydligen har detta hot överskattats tidigare. Den enda slutsats jag kan dra är att mycket kring klimatförändringarna fortfarande är ganska osäkert och ständigt revideras. Det gäller både hur stora klimatförändringar vi kan förvänta oss de kommande 100 åren, vilka faktorer som styr det globala och lokala klimatet och förändringarna av vädersystemen, och inte minst vad effekterna blir för samhället när klimatet förändras. Att fortsatt och fördjupad forskning är oerhört viktig behöver knappast sägas.
En annan intressant sak är Försäkringsbolagens statistik över utbetalda ersättningar för skador de senaste åren. Flera bolag har rapporterat att kostnaderna för det som brukar kallas för "klimatrelaterade" skador, dvs främst översvämningar, faktiskt varit ganska begränsade. De stora utbetalningarna har i stället gällt snöskador på byggnader och plåtskador på fordon, dvs resultatet av sträng vinter och svårt väglag. När kostnaderna för klimatförändringar diskuteras kan det vara bra att påminnas om att de bistra svenska vintrarna inte heller är gratis. Snöröjning, hög energiförbrukning, skador på infrastruktur, fordon och byggnader kostar oerhörda summor. Oavsett klimat och väder i framtiden lär det kosta mycket att anpassa sig, och ju bättre kunskaper vi har och ju smartare vi planerar vårt samhälle, desto lägre blir kostnaderna.
Att det är synnerligen olämpligt att bygga hus alldeles vid strandkanten längs Vänern och andra vattendrag är exempelvis ganska givet. Det är inte ens någon nyhet, eller något som kräver en massa forskning, utan något man vetat i alla tider. Ändå har många bygglov beviljats på synnerligen olämpliga platser.
Avskaffad demokrati och marknadsekonomi för att rädda klimatet?
2011-01-30
Flera medier uppmärksammar att FN:s generalsekreterare, Ban Ki-moon, på toppmötet i Davos gick till hård attack mot det nuvarande ekonomiska systemet i världen, och ser det som "ett hot mot klimatpolitiken". I svenska tidningar är det svårt att hitta något om dessa uppseendeväckande uttalanden, men en intressant artikel med många citat finns i brittiska The Guardian.
FN-chefen säger bland annat att i ljuset av den globala uppvärmningen så är det uppenbart att marknadsekonomi inte är förenligt med "en ny hållbar världsordning". Han kallar marknadsekonomin för "en miljömässig global självmordspakt" som kommer att leda till katastrof om den inte reformeras. "Vi behöver en revolution", säger han eftersom "klimatförändringarna visar att den gamla modellen är obsolet".
Jag tycker det är skrämmande att FN:s generalsekreterare tar en så tydlig politisk ställning mot marknadsekonomi och faktiskt mer eller mindre dömer ut denna. Det är dock inte första gången som radikala klimatpolitiker förespråkar "en ny världsordning" med både överstalighet, "världsregering" och globala skatter. Klimatfrågan har lockat fram många gamla socialister och kommunister ur garderoberna, personer som nu andas morgonluft och ser nya chanser att genomföra sina idéer. De hoppas på stöd från normalt sett demokratiska politiker, genom att skrämmas med att åtgärder mot det allvarliga klimathotet måste gå före allt annat, inklusive demokrati och marknadsekonomi. FN-chefens uttalanden värmer nog många frusna socialistiska hjärtan.
Jag läste en kommentar som är mycket träffande, nämligen att det är särskilt anmärkningsvärt att det är sydkoreanen Ban Ki-moon som gör dessa uttalanden med tanke på att det välmående Sydkorea är se sådan kontrast till grannen i norr som tagit skarpt avstånd från marknadsekonomin. Skulle Ban Ki-moon trivas bättre i Nordkorea? Där människor är så fattiga att de knappast förbrukar någon energi alls, och där därför landets koldioxidutsläpp är betydligt mindre än Sydkoreas.
Visst kan man ha synpunkter på många svenska politikers övertro på sin förmåga att styra över jordens klimat, men så länge Alliansen styr landet lär Sveriges regering och riksdag knappast ställa upp på att avskaffa marknadsekonomin och göra "revolution" i klimatpolitikens namn. Men man kan ju fundera över vad en rödgrön regering hade gjort? De hade nog gärna gått Ban Ki-moon till mötes och försökt föra Sverige i en mer socialistisk riktning under förevändning av att det krävs "för att rädda klimatet". När man diskuterar klimatpolitik får man aldrig blunda för att en del debattörer på vänsterkanten har en egen agenda för hur man vill utnyttja det påstådda klimathotet och koldioxidbekämpningen i helt andra syften.
Besök hos Rymdbolaget - en svensk spetskompetens
2011-01-25
 
I kväll har jag besökt Rymdbolaget (Swedish Space Corporation) i Solna. Det är ett statligt ägt bolag som arbetar med att bygga och driva satelliter, utveckla flugburna havsövervakningssystem samt raketmotorer och framdrivningssystem för satelliter. Man erbjuder också testtjänster för flyg- och rymdsystem och driver den svenska rymdbasen i Esrange utanför Kiruna, som jag planerar att besöka till våren. Rymdbolaget är ett vinstgivande bolag som lämnar årlig utdelning till staten. Rymdfrågorna ligger sedan valet under mitt utskott, Utbildningsutskottet, och det är Skolminister Björklund som är "rymdminister". Rymdbolagets verksamhet handlar om mycket avancerad spetsteknik, där Sverige ligger i absolut framkant i världen. Mycket av dagens möte handlade om hur man kan utveckla denna verksamet. Vänstra bilden visar kontrollrummet i Solna varifrån man just nu styr forskningssatelliterna Tango och Mango i samarbete med raketbasen i Esrange. På högra bilden följer vi satelliternas omloppsbana runt jorden. Vackra och spännande bilder från satellitprojektet finns på Rymdbolagets hemsida, www.prismasatellites.se. Bilden nedan till vänster visar en satellit i naturlig storlek i entrén till Rymdbolaget.
 
Ett projekt som Rymdbolaget gärna vill sjösätta är "Steam", ett projekt för att med hjälp av satelliter forska mer kring vattenångans betydelse för klimatet. Av föredragningen fick vi väldigt klart för oss att man vet väldigt lite om vattenångans betydelse. Vissa forskare hävdar ju att vattenångan kan ha mycket större betydelse för klimatet än vad koldioxiden har. Om Sverige tillsammans med andra länder skulle lägga mer resurser på forskning om vattenångan i atmosfären skulle vi på ett bra sätt bidra till en mer allsidig belysning av den mycket komplicerade klimatfrågan.
Självklart bör Sveriges överskott av utsläppsrätter inte makuleras
2011-01-25
Sverige har till följd av främst sin miljövänliga energiproduktion och en allt mer miljövänlig transportsektor fått ett stort överskott av utsläppsrätter. Värdet på dessa sätts på marknaden och varierar över tid, men Riksrevisionen har uppskattat värdet till ca 7 miljarder om Sverige skulle sälja dem idag.
Den rödgröna oppositionen krävde redan förra våren att Sverige ska annulera hela sitt överskott av utsläppsrätter, dvs kasta pengarna i sjön. Detta "för att inte något annat land ska kunna köpa sig rätten att öka sina utsläpp". Nu höjs återigen röster i debatten om att makulera hela det svenska överskottet. Detta synsätt visar enligt min åsikt att oppositionen inte inser att systemet med utsläppsrätter har just som syfte att länder som minskar sina utsläpp ska kunna tjäna ekonomiskt på detta, medan länder som måste öka sina utsläpp får betala dyrt och därigenom stimuleras att försöka minska sina utsläpp. Detta är själva grundtanken med utsläppsrätter.
Svenska folket har betalat ett högt ekonomiskt pris genom åren för att minska sina utsläpp, genom hög beskattning på bland annat el och drivmedel. Det är faktiskt svenska folket som har skapat värdet på utsläppsrätterna. Då är det inte mer än rätt att det värde som utsläppsrätterna har också tas till vara och används för landets bästa. Marknadspriset för utsläppsrätter varierar som sagt kraftigt över tid, men om Sverige skulle sälja alla eller delar av de överskjutande utsläppsrätterna kan de pengar man får in exempelvis användas till ytterligare miljöinvesteringar eller ännu mer energiforskning. Det vore en utmärkt satsning för framtiden, både för människor och miljö.
Om inte Sverige säljer sitt överskott finns det ändå gott om utsläppsrätter att köpa på marknaden för den som behöver öka sina utsläpp. Inte minst har Ryssland ett mycket stort överskott. de globala utsläppen lär därmed inte påverkas alls av att Sverige inte säljer sitt överskott av utsläppsrätter, då köper den som behöver utsläppsrätter från något annat land. Det enda som händer är att svenska folket blir lite fattigare samtidigt som något annat land tar hem vinsten.
Visst är det så att systemet med utsläppsrätter också innehåller en möjlighet att "dra in" utestående rätter för att därigenom minska de globala utsläpp som rätterna avser. Men detta bör i så fall bygga på globala överenskommelser mellan samtliga länder som deltar i systemet med utsläppsrätter, inte genom en ensidig svensk åtgärd där våra överskjutande rätter makuleras och de svenska skattebetalarna får betala kalaset medan invånarna i andra länder slipper.
Riksdagen debatterade frågan i april förra året, med anledning av att Riksrevisionen hade lyft frågan om hur Sverige ska hantera sitt överskott av utsläppsrätter. Regeringens linje är att tills vidare avvakta med beslut om detta, och det känns väl ganska rimligt. Vi vet exempelvis inte idag hur det svenska behovet av utsläppsrätter kan komma att förändras i framtiden, inte minst varierar det med konjunkturen. Det kan naturligtvis vara klokt att spara en del av rätterna för eventuella framtida behov, eller sälja dem senare om de inte behövs. Däremot skulle jag gärna se att vi sålde en del av vårt överskott av utsläppsrätter redan idag när vi kan få hyfsat bra betalt för dem. Det viktigaste är dock att inte lyssna på oppositionens linje och makulera överskottet. Det vore synnerligen oansvarigt mot det svenska folket.
Extrem klimatpolitik kan ha förvärrat översvämningarna i Brisbane"
2011-01-17
(Bild från artikeln i Aftonbladet som jag länkar till nedan)
Översvämningen av Brisbane har förorsakat enorma materiella förluster och hittills kostat minst 20 människor livet och gjort många tusen hemlösa. Var då katastrofen verkligen oundviklig och oförutsägbar? Nej, säger den stridbare journalisten, författaren och miljödebattören Christopher Booker i en krönika i brittiska The Telegraph.
Brooker menar att katastrofen absolut inte var oförutsägbar, och att den förvärrats på grund av den pågående klimathysterin i Australien, som medfört felaktiga beslut rörande bebyggelse och vattenreglering. Samma område runt Brisbane har (som jag tidigare påpekat) drabbats av översvämning flera gånger tidigare. En utredning 1999 varnade dessutom för nya översvämningar. Den mäktiga Wivenhoe-dammen byggdes just för att reglera vattenmassorna och förebygga översvämningar. Men Queensland's politiker, med guvernören Anna Bligh (labor) i spetsen, har varit helt övertygade om klimatteorierna som förutsäger att Global Warming skall leda till allvarlig torka för delstaten. Så man brydde sig inte om varningarna för nya översvämningar utan gav i stället tillstånd till bebyggelse i områden som tidigare ansetts översvämningshotade. Dels i skydd av dammen, men också för att framtida torka dramatiskt skulle minska risken för översvämningar. Dessa bebyggda områden är nu de hårdast drabbade av översvämningar. Värst av allt är att Wivenhoe-dammen tydligen fick order om att alltid vara fylld till maximum för att utgöra en vattenreserv inför den förestående svåra torkan. Vattnet var enligt politikerna en alltför värdefull tillgång för att bara tappas ur. Dammen blev därför inte längre den buffert vid skyfall som det var tänkt när dammen byggdes. Brooker hävdar även att delstatens regering bromsat byggnationen längs havskusten för att undvika "den stigande havsnivån", men i stället uppmuntrat byggnation i de nu översvämmade områdena.
Uppgifterna styrks även i en stor artikel i Aftonbladet idag. Av artikeln framgår att man trodde att Wivenhoedammen skulle skydda dalen och Brisbane, så man fortsatte att bygga på slätten nedanför bergen och nära floden. Men dammen var överfylld redan när skyfallen började, och dubbelt så många hus dränktes i förra veckans översvämning som i den senaste allvarliga översvämningen 1974.
Tydligen har en kommission tillsatts för att utreda ansvaret för översvämningskatastrofen. Frågan är väl bara om man någonsin skulle medge att överdriven tro på effekterna av klimatförändringarna faktiskt kan ha förvärrat situationen?
Vem vill dölja sanningen?
2011-01-17
I går hade Borås Tidning en helsida på kultursidorna som utgjordes av en Essä kring en bok, "Merchants of Doubt". Boken är skriven av två välkända amerikanska vetenskapshistoriker, Oreskes och Conway, som helhjärtat ställer sig bakom de mest alarmistiska klimatteorierna. I boken närmast förlöjligar och förtalar man alla som har en avvikande åsikt i klimatfrågan och konspirationsteorierna är många och närmast pinsamma. I boken jämställs skeptikerna till och med med Hitler och Stalin!
Att BT:s kultursida presenterar en Essä kring boken tycker jag inte är något konstigt om man vill verka för öppen debatt. Däremot tycker jag det är lite pinsamt att BT:s kultursida som redigerat artikeln och sannolikt även valt bilden, uppenbarligen inte följer nyhetsrapporteringen i samma tidning. För bara några dagar sedan fanns ju en intressant nyhetsartikel i BT där flera erkända klimatforskare var tydliga med att det inte går att visa något samband mellan klimatförändringar och översvämningarna i Australien (se bloggen den 15/1). Trots detta är rubriken på BT:s kultursida "Skeptiker som vill dölja sanningen" och artikeln illustreras med en bild från det översvämmade Brisbane. Med en bildtext som tydligt antyder att översvämningarna i Brisbane orsakas av klimatförändringarna...
Vem är det egentligen som försöker förvanska vetenskapen och dölja sanningen?
Börjar klimatdebatten bli mer balanserad?
2011-01-15
Det finns faktiskt glädjande tecken på detta. De senaste dagarna har tänkvärda och mycket nyanserade uttalanden kommit från två av de mest kända svenska klimatdebattörerna som normalt brukar tillhöra de mer "alarmistiska" i debatten. Detta väcker hopp om att även politikerna efterhan ska öppna för en mer balanserad diskussion i klimatfrågan.
Michael Tjernström är professor i meteorologi vid Stockholms Universitet, känd klimatdebattör, och som brukar stödja åsikterna från FN:s klimatpanel. Förra veckan uttalade han sig i Svenska Dagbladet om pågående naturkatastrofer på jorden, och då särskilt översvämningarna i Australien, och hur dessa kan kopplas till väder och klimat. Enligt Tjernström kan man inte skylla en enskild väderhändelse på klimatförändringar. "Extrema händelser har alltid förekommit och kommer att förekomma i framtiden också”// "Atmosfären, haven och klimatsystemen är extremt kaotiska och det här är händelser som förekommer. Men inte ofta." säger Tjernström i artikeln. Han vill inte heller uttala sig om ett varmare klimat kommer att leda till kraftigare eller svagare väderfenomen av typen La Ninja. "Det finns studier som tyder på att den här cykeln som kallas Enso, med El Niño och La Niña, blir kraftigare i ett varmare klimat. Men det finns också studier som tyder på att det inte är på det sättet. Det finns inga entydiga slutsatser som man kan dra nu." Allt enligt en mycket ödmjuk Michael Tjernström.
 I dag läser jag denna lilla TT-artikel i Borås Tidning på nyhetsplats, en artikel som alltså sprids till alla medier från TT. Där bekräftas det jag skrev i ett blogginlägg häromdagen, att svåra övervsämningar i Australien faktiskt inte är något nytt. Artikeln är dessutom väldigt pedagogisk och förklarar hur olika väderfenomen och havssströmmar styr klimatet i Australien. (Klicka på bilden för läsbar storlek). I artikeln uttalar sig en annan av de allra mest välkända - och hårdföra - klimatalarmisterna, Markku Rummukkainen, på ett ovanligt balanserat sätt. Han säger bland annat att återkommande översvämningar i Australien "är en inneboende del av klimatsystemet på jorden, och att lokala variationer uppstår utan externa orsaker". Han är också tydlig med att det inte finns några data som styrker att klimatförändringar medför fler väderkatastrofer. Han menar att det finns vissa tecken på att det blivit fler väderkatastrofer på senare år, men att det också kan bero på att sårbarheten ökat i många samhällen på jorden.
Det sista tycker jag är särskilt tänkvärt. Ökande bebyggelse längs stränder och flodbankar, avskogning av berg och sluttningar, misshushållning med grundvatten, överutnyttajnde av marken, odling av fel grödor, och inte minst sämre beredskap att hantera naturkatastrofer kan sammantaget göra att samhället drabbas mycket hårdare av översvämningar eller torka. Det är därför jag så envist hävdar att vi måste vidga miljödebatten. Den får helt enkelt inte bara handla om koldioxidutsläpp utan alla andra miljöfrågorna måste få ett mycket större utrymme.
Hur som helst, hade svåra översvämningar inträffat i Australien vintern 2009, i anslutning till klimatkonferensen i Köpenhamn, hade nog de flesta media och experter med automatik hävdat att orsaken var klimatförändringanra. I dag är debatten glädjande nog mer sansad, och media ger en mer allsidig bild. Alla vi som hela tiden verkat för en mer balanserad klimatdebatt tackar för detta!
Kanske slipper vi nästa istid?
2011-01-13
 Under helgerna har det blivit lite tid att läsa sådant man inte hinner med annars. Bland annat tidningen Illustrerad Vetenskap, som i senaste numret har en intressant artikel om hur solen antas påverka jordens klimat.
Bland annat framkommer det att solens aktivitet inte alls är så stabil som man tidigare trott. De senaste 400 åren har solfläckarna ökat och minskat i omfattning med en regelbundenhet på cirka elva år, men den senaste solcykeln har varit längre än normalt. Just nu är vi inne i en period med låg aktivitet, vilket man tror förklarar de senaste kalla vintrarna hos oss. Det finns enligt artikeln också forskare som menar att solens aktivitet har blivit mindre de senaste 100 åren, och att den kanske är på väg in i en långvarig period utan fläckar. Vid tidigare tillfällen i historien när detta inträffat har norra halvklotet drabbats av små istider, exempelvis i slutet av 1600-talet och 1800-talets början. (se figuren). Enligt artikeln kan på samma sätt en tidigare varm period omkring år 1000 förklaras med en hög solaktivitet. I artikeln tröstar man läsarna med att det kanske inte kommer att bli någon ny liten istid trots allt - på grund av att vi idag har mer koldioxid i atmosfären, vilket kan dämpa nedkylningen. Våra utsläpp av koldioxid skulle då alltså inte bara av ondo utan skulle tvärtom kunna minska risken för en ny istid. Onekligen ett intressant inlägg i klimatdebatten.
Samtidigt vet jag att andra forskare menar att den låga solaktiviteten kan "maskera" den globala temperaturökningen genom att sänka temperaturen på norra halvklotet. I så fall skulle den verkliga temperatur- uppgången till följd av växthuseffekten vara större än vad som syns. Om solaktiviteten sedan ökar igen skulle det leda till en ännu snabbare temperaturökning.
Oavsett hur man ser på saken så måste slutsatsen bli att solen antagligen påverkar vårt klimat väldigt mycket mer än vad man kan tro av klimatdebatten. Men forskarna vet tyvärr inte så mycket om detta ännu, trots att man forskar väldigt mycket om solen. Som vanligt är nog lite ödmjukhet på sin plats. Vi lever i ett komplext universum och vet inte allt, särskilt inte om solen. Min egen absoluta övertygelse är att solen rimligen har mycket större betydelse för jordens klimatförändringar än vad människans koldioxidutsläpp har. Jag grundar detta på att solen tveklöst är grunden för allt liv på vår planet. Vi får väl se framöver om solforskarna ger min magkänsla rätt.
Stigande matpriser ökar svälten
2011-01-12
 Under de senaste dagarna har flera rapporter kommit om rekordhöga världsmarknadspriser på olika baslivsmedel. FN-organet FAO säger att svälten ökar till följd av detta, många i fattiga länder lägger nästan hela sin inkomst på att köpa mat, och många har inte längre råd att köpa den mat man behöver.
Vissa hävdar att de stigande matpriserna främst beror på att man i många länder odlar allt mer biobränslen som tränger undan livsmedelsodlingen. Riktigt så enkelt är det faktiskt inte.
Faktum är att de två viktigaste orsakerna enligt FAO är dels att man haft oväder eller torka i många länder vilket minskat produktionen, men främst att allt fler människor i exempelvis Indien och Kina får råd att köpa mer livsmedel och att jordens befolkning samtidigt ökar. Efterfrågan på mat är helt enkelt större än tillgången. Produktionen av biobränslen har faktiskt - än så länge - bara en begränsad betydelse för världsmarknadspriserna. Däremot vet jag från mitt möte med Action Aid i våras (bloggen den 14 april 2010) att biobränslen lokalt kan skapa livsmedelsbrist och skenande priser när småbönderna tjänar mer på att producera biobränslen åt rika länder än att odla traditionella livsmedel för försäljning på den lokala marknaden. Om västvärldens behov av biobränslen medför lokal livsmedelsbrist i fattiga länder måste vi givetvis ta detta på allvar.
Och även om biobränslena idag inte är ett stort hot mot världens totala livsmedelsförsörjning måste man rimligen också fråga sig hur vi ska kunna klara en stadigt stigande efterfrågan på livsmedel om vi samtidigt tar undan allt större arealer för att odla biobränslen? Tyvärr konkurrerar dessa produkter ofta om samma odlingsmark, inte minst i Afrika. Ska vi använda biobränslen i Europa borde det enligt men mening baseras på vår egen produktion, och då främst restprodukter i form av livsmedelsavfall, sopor, jordbruks- och skogsavfall och liknande. Och när vi inte kan producera mer biobränslen så får det helt enkelt räcka. Vår allra bästa jordbruksmark borde - av rent moraliska skäl - inte användas för att producera biobränslen, men inte heller för byggnation av industriområden eller till villatomter. I stället borde vi producera livsmedel som kunde gå på export.
Jag upprepar också det jag skrev i blogginlägget i april förra året: "De klimatåtgärder i form av minskade koldioxidutsläpp som görs idag runt om i världen kommer i bästa fall att ge effekt om kanske 50 eller 100 år (om rådande klimatteorier håller). När vi idag ser en fattig bonde stå på en uttorkad åker i Afrika och kräva krafttag för att stoppa klimatförändringarna ska vi inte låtsas som att det finns snabba lösningar som snabbt gör marken odlingsbar på nytt. Det är i stället viktigt att människor i fattiga länder får stöd för att anpassa sig till de klimatförändringar som ständigt sker, oavsett vad dessa förändringar beror på. Det kan handla om stöd för att odla nya tåligare grödor, hjälp med brunnar och vattentillförsel eller annat. Dessa ofta akuta frågor får inte hamna i bakgrunden när världens ledare kastar procenttal på varandra och tävlar om vem som kan lova störst minskning av koldioxidutsläppen de kommande 50 åren.
Översvämningarna i Australien är inte heller något unikt
2011-01-10
Häromdagen skrev jag att historielöshet är den viktigaste anledningen till olika undergångsteorier och att det mesta av det vi upplever som skrämmande och onormalt tyvärr ofta är ganska normalt om man ser det i ett historiskt perspektiv.
De senaste veckorna har jag hört flera klimatalarmister beskriva översvämningarna i Australien som ett tydligt bevis på dramatiska klimatförändringar. Lite märkligt i och för sig, eftersom den vanligaste teorin om effekterna för Australiens del av klimatförändringarna snarare brukar vara att hela kontinenten kommer att bli en enda stor och torr öken, inte att det ska medföra ihållande skyfall.
Men bortsett från detta så är de nu pågående oerhört omfattande översvämningarna faktiskt inte heller något unikt. Det är "bara" de värsta översvämningarna på ett halvsekel enligt nyhetsrapporteringen. I de värst drabbade orterna ligger vattennivån "bara någon meter under tidigare rekordnivåer". Visst är situationen dramatisk och ett hårt slag för alla som drabbas, en yta stor som Sverige är faktiskt översvämmad. Men trots allt - för drygt 50 år sedan förekom ännu värre översvämningar i Australien. Långt innan den påstådda klimatförändringen hade börjat.
Min slutsats är att man ska vara försiktig med att automatiskt skylla snart sagt alla världsproblem på klimatförändringar. Det gör bara att man blundar för alla andra tänkbara orsaker. Risken är då stor att man inte satsar på rätt åtgärder och inte heller anpassar sig efter den historiska verkligheten. Personligen ser jag en stor risk för detta när jag följer klimatdebatten.
Tillägg 11/1: I dag nås vi av alarmerande uppgifter om att en stor damm utanför Brisbane hotar att rämna och dränka delar av stan. Dammen byggdes 1974, efter de senaste stora översvämningarna i Brisbane. Man ville försöka förebygga framtida katasatrofer. Alltså ytterligare ett bevis på att det är långt ifrån första gången som Australien drabbas av allvarliga skyfall och översvämningar.
Historielöshet bästa grogrunden för undergångsteorier
2011-01-07
Även om givetvis massdöd bland våra djur är oerhört tragiskt, så är det fascinerande att se hur lätt medias nyhetsrapportering kan skapa en grogrund för olika, mer eller mindre fantastiska, konspirationsteorier. Döda fåglar faller från skyn i Falköping, USA och Italien. Visserligen av helt olika orsaker, men nu hänger både bloggare och debattörer på media. Jordens snara undergång förutspås, med ett antal mer eller mindre fantastiska teorier. Inte blir undergångsteorierna mindre spännande av en rapporterad massdöd av fiskar i USA. Det hjälper inte det minsta att orsaken till fiskdöden sägs vara att December månad 2010 var den kallaste decembermånaden i regionen på 25 år och att det, i kombination med det stora och unga fiskbeståndet, ligger bakom massdöden, eller att man konstaterar att denna typ av massdöd bland miljoner fiskar inträffat tidigare i samma område, både 1976 och 1980.
Jag sökte lite snabbt på google. På sökorden "massdöd fiskar" får man 15.200 träffar, och på "massdöd fåglar" 107.000. En snabbkoll visar att vare sig massdöd av fiskar eller fåglar är särskilt ovanligt. Bara från de senaste 4-5 åren hittade jag snabbt ett antal exempel, stora och små, både i Sverige och utomlands:
September 2007: Tusentals döda fåglar hittades längs västkusten, från Oslo till Halmstad. Enligt artikeln inträffade liknande dödsfall även tio år tidigare, och förklaringen var då ihållande vindar som flyttade stora mängder fåglar. När de når land är de i helt fel område och kan inte hitta föda.
Oktober 2007: Massdöd av fisk i Kyrktjärn i Vuollerim. Stora mängder vatten från sjön hade använts för att tillverka snö med snökanon under vintern. Nytt vatten skulle ha pumpats in i sjön, men det hade inte skett, fiskarna blev för många i en begränsad mängd vatten, och dog av syrebrist.
Juni 2009: En fågelexpert påträffade över 400 döda fåglar på en i ö Blekinge skärgård. Förklaringen förmodades vara miljöföroreningar, exempelvis hormoner och antibiotika av olika slag.
Juli 2009: Tidningen Forskning och Framsteg rapporterade om att 20.000 fåglar dött bara i Skåne och Blekingen de senaste tio åren till följd av vitaminbrist. När sjuka fåglar fick vitamintillskott blev de friska igen.
Augusti 2009: Ett par hundra döda fiskar i Skenån vid Järntorget i Skänninge. Orsaken förmodades vara syrebrist.
September 2010: På flera ställen runt Mexikanska Golfen rapporterades massdöd av bland annat flundror och öring. Förklaringen var att fiskarna blivit instängda när tidvattnet drog sig tillbaka och tusentals fiskar fångades i en halvmeter grund lagun. På grund av den lilla vattenvolymen, det höga vattentemperaturen och den höga koncentrationen av fisk så uppstod syrebrist och tusentals fiskar flöt upp döda till ytan. Enligt myndigheterna var fenomenet naturligt i slutet av sommaren i området, även om det denna gång blev ovanligt omfattande.
September 2010: 80 ton död fisk strandade vid Rio i Brasilien. Miljöexperter i Rio de Janeiro antog att den våldsamma fiskdöden kan ha orsakats av en ofarlig alg som har förökat sig i havet.
Inte bara massdöd bland fåglar eller fiskar övertolkas ofta som unika händelser. Förra sommarens svåra översvämningar i Pakistan skylldes helt på klimatförändringarna. Men är det verkligen den enda rimliga förklaringen? Historien säger faktiskt något annat. Kraftiga översvämningar med massor av döda har förekommit i Pakistan många gånger. Media berättar exempelvis om dramatiska översvämningar 1954, 1955, 1962, 1963 och 1965. Alltså långt innan de påstådda klimatförändringarna till följd av stigande koldioxidhalter började.
På samma sätt är det med andra naturkatastrofer som orkaner och omfattande skogsbränder, torka, kraftiga regn, milda eller kalla vintrar. Det vi upplever som extremt och hotande är ofta i ett längre tidsperspektiv ganska normalt. Samma sak gäller faktiskt allvarliga sjukdomsepidemier, som drabbat mänskligheten regelbundet genom århundradena.
Nog lever både fiskar och fåglar farligt. Alltför många skadas och dödas i onödan av miljöskadliga utsläpp, syrebrist och virus, och mycket av detta är tyvärr människans fel. Andra dör av naturliga väderfenomen och naturkatastrofer. Men oavsett orsak så handlar massdöden bland fåglar och fiskar knappast om jordens nära förestående undergång. Inte den här gången heller.
Alternativ prognos om den globala uppvärmningen
2011-01-05
På bloggen The Climate Scam hittade jag nedanstående intressanta artikel. En etablerad och välmeriterad forskare hävdar att den globala uppvärmningen helt enkelt är en långsam återhämtning efter den senaste lilla istiden, och inte har särskilt mycket att göra med utsläpp av koldioxid. Han menar att denna återhämtning går i vågor, men att temperaturökningen kommer att ligga runt 0,5 grader på 100 år, dvs långt under de 3-5 grader som FN:s klimatpanel hotar med, och långt under det mål på 1,5 till 2 grader som samma klimatpanel anser att jordklotet kan hantera:
"Professor Syun-Ichi Akasofu är professor emeritus i geofysik och har varit chef för International Arctic Research Center of the University of Alaska Fairbanks från dess grundande 1998 till januari 2007. I en artikel i Natural Science, vol.2, No.11, 1211-1224 (2010): “ On the recovery from the Little Ice Age” så går han igenom en lång rad klimatindikatorer: isläggning på sjöar, iskanter, havsytans höjning, glaciärers förändringar, osv. Han visar hur det globala klimatet först hamnat i det vi kallar den Lilla Istiden, för att alltsedan mitten på 1800-talet sakta men säkert börjat återhämta sig. Han menar att det handlar om en så gott som linjär återhämtning på c:a 0,5 °C per 100 år.
Ingenting tycks heller ha förändrats sedan mitten av 1900-talet då den mänskliga produktionen av koldioxid började öka halten i atmosfären lite grand. Återhämtningen fortsätter i samma takt och inget tyder på att koldioxiden har någon större betydelse. De enda mindre förändringar i takten som man kan se, och vars variationer finns pålagrad i bilden nedan, är de stora havsströmmarnas 50- till 60-års cykler.
Några av hans slutsatser är: 1) att den linjära, underliggande, återhämtningen från LI fortsätter än i dag, 2) att den multi-decadala oscillationen nådde en negativ vändning omkring år 2000, vilket för ett tag framåt stoppat den globala uppvärmningen, och 3) att om den linjära återhämtningen fortsätter så kommer jordens temperatur att ha ökat med 0,5 °C ± 0,2 °C år 2100, istället för IPCC:s prognos på 4 °C ± 2 °C."
Som sagt - ännu en åsikt i raden från en etablerad och erfaren forskare som inte alls delar den dramatiska prognosen från FN:s klimatpanel om den globala uppvärmningen, och som ifrågasätter hela koldioxidteorin. Det har kommit ganska många sådana avvikande meningar de senaste åren. Ofta hävdas det att forskarna i stort sett är överens - jag kan bekräfta att detta är en felaktig beskrivning. Jag har träffat många trovärdiga och erfarna forskare (både i Sverige och utomlands) de senaste åren som har en avvikande åsikt. Frågan är vem som har rätt? Jag vet inte, men jag tänker inte okritiskt köpa teorin om koldioxidens avgörande betydelse för den globala uppvärmningen så länge inte förespråkarna för denna teori kan förklara varför de som har andra teorier har fel.
Tidigare svenska regeringar bär ansvaret för kärnkraftens problem
2011-01-04
Efter att ha sett SVT:s granskning av den svenska kärnkraften kan man bara konstatera att tidigare svenska energipolitiska beslut från 1980- och 1990-talen fram till 2006 varit till mycket stor skada för Sverige. Svensk kärnkraft var förra året sämst i Europa när det gäller driftavbrott. I programmet konstaterade flera experter att anledningen är att de svenska kärnkraftverken under många år lidit av brist på långsiktig planering och långsiktigt underhållsarbete.
Att göra som i programmet och skylla problemen på kraftbolagen är givetvis frestande, men ganska orättvist. Ansvaret bör i stället utkrävas från de svenska politiker som tog beslut om att avveckla den svenska kärnkraften. Självklart är detta förklaringen till att kraftbolagen inte såg någon mening i dyra nyinvesteringar och långsiktigt underhållsarbete, utöver det som krävdes för att upprätthålla säkerheten. Vem vill investera i en verksamhet som politikerna bestämt att man ska avveckla? Kontrasten mot Finland är tydlig. Där har man idag världens mest tillförlitliga kärnkraft. Samtidigt har politikerna i Finland inte alls haft den negativa svenska inställningen till kärnkraft, utan sett den som en viktig och långsiktig energikälla.
Efter att Alliansregeringen avskaffade "tankeförbudslagen" (som förbjöd all form av nytänkande inom kärnkraften), och dessutom tog beslut om att behålla dagens tio reaktorer under överskådlig tid, samt gav klartecken för modernisering och effekthöjning av dessa verk, så kom den svenska kärnkraften i ett helt nytt läge. I kvällens program uppgavs att man de närmaste åren kommer att satsa 65 miljarder på ökad säkerhet, ökad livslängd och högre effekt i de svenska kärnkraftverken. När man gör så stora investeringar och ombyggnader så får man alltid inkörningsproblem. Inget annat land i världen gör så stora moderniseringar av sina kärnkraftverk som Sverige gör just nu. I det läget är det inte så konstigt om vi också får flest driftavbrott. Alliansen har tagit beslut om en långsiktigt hållbar energipolitik där den svenska elproduktionen vilar på tre ben - vattenkraft, kärnkraft och förnybara energikällor. Inom några år kommer förhoppningsvis den svenska kärnkraften att bli världsbäst igen, men vägen dit är lång efter så många år av bristande investeringar och långsiktigt underhåll.
Påståendet i kvällens program att kraftbolagen skulle tjäna på att kärnkraftverken står stilla faller på sin egen orimlighet. Självklart tjänar man mest på att de dyra ombyggnaderna av kärnkraftverken också leder till en ökad elproduktion. I annat fall hade man självklart inte gjort så stora investeringar. Att kunna sälja sin el är givetvis mer lönsamt än att inte göra det, oavsett prisläge. I programmet framkom också att Forsmarks Kraftgrupp förlorade 1-2 miljarder bara på en försening i ombyggnaderna. Att Vattenfall kunde kompensera sig genom att utnyttja vattenkraften mer förra vintern är en annan sak, men i längden är det givetvis mest lönsamt att köra kärnkraftverken på full effekt.
SVT erbjuder alla konsumenter med rörligt elpris att själv kolla på hemsidan hur mycket man betalat förra vintern "för att kärnkraften stod stilla". Med stor reservation för detta sätt att räkna så kan jag konstatera att vårt eget hushåll i så fall betalade 4.380 kronor "för mycket" under december till februari förra vintern, inklusive moms. Det leder osökt in på vad som egentligen gör elpriserna så höga. Det är moms, elskatt och elcertifikat som driver upp priserna. Varje ökad kostnad för elen förstärks ytterligare med 25% moms. Staten är den allra största vinnaren på stigande elpriser, inte kraftbolagen. Själv har jag motionerat om sänkta elskatter på miljövänlig elproduktion. Personligen tycker jag det är märkligt att den rena svenska elen från vattenkraft och kärnkraft ska beskattas så hårt. I dagsläget prioriterar Alliansregeringen att sänka skatterna på arbete, pensioner och företagande, och pengarna räcker inte till allt. Det är nog tyvärr knappast realistiskt att förvänta sig sänkta elskatter inom överskådlig tid.
En god sak med kvällens program är att det blir ännu tydligare för svenska folket hur mycket kärnkraften betyder för vår energiförsörjning. Det är tur att inte de rödgröna partierna vann valet och började avveckla kärnkraften - då hade vi fått se elpriser som skenat iväg utom all kontroll.
Hur dramatisk är "den globala uppvärmningen"?
2011-01-04
Vi får ju ständigt höra att 2010 är ett av de varmaste åren sedan mätningarna startat, och vi matas ständigt med kurvor över dramatiska temperaturökningar under de senaste decennierna. Ofta visar dock dessa kurvor inte den faktiskt uppmätta temperaturen utan avvikelsen mot medeltemperaturen de senaste 15, 20 eller 30 åren. Genom att välja olika långa jämförelseperioder bakåt i tiden kan man få fram olika lutning på kurvorna. Men häromdagen fick jag tag på en annan nyligen uppdaterad temperaturgraf. Det är en kurva över den faktiskt uppmätta temperaturen i Centrala England. Mätserien är berömd över hela världen eftersom det är världens längsta mätserie, och går tillbaka ända till 1650-talet. Det som gör grafen så intressant är att den just blivit uppdaterad ända fram till i år. Den ger en helt annan bild av verkligheten.
Den röda kurvan visar sommartemperaturen, den gröna årsmedeltemeraturen och den blå vintertemperaturen. Kurvan omfattar tiden från 1650 fram till 2010. Man skulle ju kunna tro att man tydligt skulle se den mycket dramatiska temperaturökningen de senaste 10 åren, men det är ärligt talat ganska svårt att utläsa detta ur kurvorna. En liten temperaturökning kan man möjligen se i figuren de senaste 30-40 åren, men sett i ett 350-årsperspektiv verkar temperaturen i England synnerligen stabil. Så min politiskt inkorrekta fråga blir - hur kraftig är egentligen den globala uppvärmningen? Hur kan det komma sig att dagens mätningar talar om globala temperaturrekord, samtidigt som knappast något av detta syns i en av världens längsta serier av faktiskt uppmätt temperatur? Går det överhuvudtaget att mäta "global genomsnittstemperatur" på ett tillförlitligt sätt? Eller är det så att just England skiljer sig dramatiskt från resten av världen?
För egen del tvivlar jag inte alls på att vårt klimat sakta blir varmare, och jag tvivlar inte heller på att människan säkert bidrar till denna uppvärmning på olika sätt genom sitt sätt att leva. Om däremot koldioxiden verkligen är huvudorsaken till uppvärmningen eller om det tvärtom är så som många hävdar, nämligen att uppvärmningen höjer halten av koldioxid i atmosfären är en intressant fråga. Men allra viktigaste frågorna är givetvis hur allvarligt hotet om snabb global uppvärmning egentligen är, och givetvis om vi verkligen råder över klimatet på det sätt som många verkar tro?
Uppmärksammad på klimatbloggen "The Climate Scam"
2011-01-03
Mitt blogginlägg om de nya märkliga turerna i klimatdebatten uppmärksammas idag på klimatbloggen The Climate Scam. I anslutning till kommentarerna kring mitt blogginlägg finns också denna lilla text, som kommer från Klimat- och sårbarhetsutredningen 2007 (vilken i sin tur bygger på IPCC:s prognoser om det framtida svenska klimatet). Texten är en utmärkt illustration till det jag skrev om:
Det är ju minst sagt svårt att se något i denna text som styrker den nya tanken på att det kommer att bli mycket kallare vintrar och mer snö i Sverige till följd av en global uppvärmning...
Motstridiga klimatprognoser sänker trovärdigheten
2011-01-03
I torsdags hade Rapport ett inslag om effekterna av klimatförändringarna och den stränga vintern. Man intervjuade bland annat Johan Rockström, välkänd klimatdebattör. Slutsatserna blev lite för mycket för Rapports egen reporter.
I programmet citerades en ansedd rysk klimatforskare, Vladimir Petoukhovs, som menade att bistra vintrar för Europa är en högst väntad effekt av att havsisarna runt Arktis smälter när klimatet blir varmare. Han menar att detta förändrar luftströmmarna och låter kylig rysk luft komma ned över Europa, och att vi därför med stor sannolikhet kommer att få ännu bistrare klimat i norra Europa om det globala klimatet blir varmare. Professor Johan Rockström, en av de mest engagerade klimatalarmister jag träffat, sade också i intervjun i Rapport att man just nu forskar på sambandet mellan bistra vintrar i Nordeuropa och en global uppvärmning, och sa att man inte kan utesluta ett samband.
Detta budskap går rakt emot det vi vant oss vid, nämligen att vi med stor säkerhet att vi måste vänja oss vid allt mildare vintrar helt utan snö, där skidturismen kommer att försvinna och Vasaloppet ställas in. I stället för snö har man utlovat massor av regn och att kalfjället ska försvinna och täckas med skog.
När nu flera vintrar i rad blivit snörika och kalla, och svenska köldrekord slagits på löpande band har man snabbt gått ut från klimatalarmisterna och påpekat att man måste skilja på väder och klimat, och att några kalla vintrar inte alls är ett tecken på att klimatuppvärmningen avstannat, utan bara är tillfälliga väderförändringar.
Nu kommer plötsligt ett helt annat budskap från klimatalarmisterna. Nu är de självsäkra prognoserna om allt varmare och snöfattigare vintrar i Sverige inte längre sann, utan tvärtom ska vi nu tydligen ställa oss in på kallare och snörikare vintrar - på grund av en global uppvärmning! Plötsligt är inte heller ett par kalla vintrar "väderfenomen" som inte har med klimatförändringarna att göra - utan i stället närmast ett bevis på den globala klimatförändringen.
Denna argumentationsomsvängning blir för mycket, i vart fall för mig. Jag känner en stor olust över hur dessa "klimatexperter" tillåts påverka politiker och media, trots att de inte vet särskilt mycket utan mest ägnar sig åt kvalificerade gissningar. De byter åsikt hela tiden, i takt med att deras gamla datormodeller och klimatprognoser inte stämmer med verkligheten. Dessa experter kan inte ens förutsäga vädret och klimatet för några år framåt. Trots detta ska vi alltså lita på deras domedagsprognoser om dramatiska, av människan orsakade, klimatförändringar om 50, eller 100 år framåt i tiden, och låta det styra politiken i stora delar av världen. Nu är tiden definitivt inne för att ta ett steg tillbaka och kräva betydligt bättre forskningsunderlag och fakta innan vi rusar iväg och tar dramatiska beslut "för att rädda jordens klimat". Faktum är ju att man idag egentligen inte vet särskilt mycket, man gissar mest och bygger mer eller mindre tillförlitliga datormodeller över framtiden som baseras på antaganden. Med sådana modeller kan man "bevisa" precis vad som helst. Eller som reportern i Rapport uttryckte det. Hur blir det egentligen med trovärdigheten när svenska miljöorganisationer talar om hur vintrarna kommer att bli mildare till följd av klimatförändringarna, samtidigt som erkända klimatforskare hävdar att det i stället kommer att bli kallare?
Före jul fick jag denna lilla korta kommentar till ett blogginlägg om klimatfrågan: " Jorden har haft 43 istider fram tills nu och den 44:e är på väg, jorden lutar mot solen i 41 000 års cykel med kallast vid 22,1 gr och varmast vid 24,5 gr, nu är lutningen 23,44 gr och minskar långsamt det vi ser är ett litet segment på ca 70 år av 41 000 års cykel i klimatförändring som kommer att upprepas för jorden tills universum kollapsar". Den prognosen känns för min del minst lika trovärdig som en del andra som förekommer i debatten. Tyvärr får ingen av oss ta del av facit.
För egen del tycker jag att debatten om global uppvärmning borde läggas åt sidan i avvaktan på mer tillförlitlig forskning. I stället för att lägga all kraft, alla konferenser och allt för mycket pengar på att jaga koldioxidutsläpp borde världens ledare ta sig an den stora globala utmaningen - att skapa en miljövänlig och trygg framtida energiförsörjning.
Äldre inlägg på miljö-, energi- och klimatbloggen hittar du här!
|
