Studieresa till Toronto och Ottawa 8-12 januari 2012

(Inläggen kommer i omvänd ordning mot bloggen, dvs läses uppifrån och ned.)

Canada nästa

2012-01-07

Tidigt i morgon söndag flyger jag till Toronto i Canada tillsammans med mina fem moderata kolleger i Riksdagens Utbildningsutskott. Vi ska under några dagar kommande vecka besöka skolor och träffa politiker, lärare, och andra som arbetar med utbildningsfrågor, och även besöka utbildningsministeriet i Toronto. Vi kommer också att besöka ett par skolor i Ottawa, där det även blir besök i parlamentet och hos den svenske ambassadören.

Anledningen till att vi valt att besöka just Canada är att landet visar mycket goda resultat vid internationella skoljämförelser. Man är dessutom duktiga på integration av olika kulturer, språk och nationaliteter i skolan. Canada är världens näst största land till ytan, men har bara 34 miljoner invånare. Man har mycket invandring från andra delar av världen, och landet är dessutom tvåspråkigt (franska och engelska). Det finns också tre stora grupper av ursprungsbefolkning, indianer, inuiter och métiser, som talar ett 50-tal olika minoritetsspråk. Det finns med andra ord många utmaningar när det gäller att erbjuda en likvärdig skola av hög kvalitet till alla invånare i detta enormt stora land.

Löpande reseberättelse kommer som vanligt på bloggen under förutsättning att tekniken fungerar.





Framme i Toronto

2012-01-08



Söndag eftermiddag kom vi fram till ett vintrigt Toronto, efter att ha flugit över Grönland och de vidsträckta snöklädda vildmarkerna i Norra Canada. Inne i Toronto är det ingen snö just nu, och klimatet är ofta ganska milt beroende på den stora Lake Ontario som dämpar kylan. De två flygbilderna över staden har jag hämtat från nätet eftersom mina egna bilder från flygplanet inte blev vad de borde ha blivit.



På väg in till stan från flygplatsen passerade vi CN Tower, som är Torontos välkända landmärke. Senare på kvällen åkte vi upp i det 553 meter höga tornet och åt middag i den roterande restaurangen, varifrån man ser hela den vidsträckta storstaden Toronto som breder ut sig åt alla håll i ett nästan alldeles platt landskap. Bebyggelsen är mestadels låg, men inne i centrum är det gott om skyskrapor i varierande stilar. Inklusive förorterna har Toronto 6,5 miljoner invånare. Hela delstaten Ontario där Toronto är huvudstad har 13 miljoner invånare, vilket motsvarar 40% av Canadas befolkning. Ontario har en yta ungefär lika stor som Frankrike. På sista bilden vårt hotell, anrika Fairmont, som är en imponerande äldre byggnad, numera inklämd bland moderna skyskarapor och bankpalats.




Toronto by night

2012-01-08



Övre bilderna tog jag under vår promenad hem till hotellet söndag kväll. Nedre bilden är en turistbild från internet,
tagen utifrån Lake Ontario.






Skolsystemet i Canada

2012-01-09



Canada har ingen central skolmyndighet eller nationellt skolministerium. Det finns en lag, "Education Act", som ger alla barn rätt till skolgång och som reglerar att landet är tvåspråkigt och dessutom ger nationella mminoriteter särskilda rättigheter. Men i övrigt är det de tretton delstaterna som var och en beslutar i alla frågor som rör utbildning. Strukturen på skolorna varierar därför mellan delstaterna, men skillnaderna är inte så stora i praktiken och det är inga problem att flytta inom Canada och byta skola. För att underlätta samverkan mellan delstaterna och ta vara på varandras erfarenheter och driva gemensamma projekt finns en samverkansorganisation, CMEC, The Council of Ministerns of Education. CMEC består av de ledande företrädarna för de tretton delstaternas skolministerier. Vi började dagen med ett besök på CMEC:s huvudkontor i Toronto där vi fick en övergripande dragning om Canadas skolväsen, deras goda skolresultat med mera. Det var intressant att se att man kan få mycket goda skolresultat, bland de bästa i världen, trots att skolan styrs på delstatsnivå. Diskussionen i Sverige att alla problem påstås kunna lösas bara skolan förstatligas fick inte direkt något stöd av uppbyggnaden av skolsystemet i Canada.

Vi fick också en föredragning om vuxenutbildningen och det finns stora likheter med Sverige när det gäller arbetet med att öka samverkan mellan utbildningspolitik, arbetsmarknadspolitik och integrationspolitik. Men även denna samverkan sker på delstatsnivå.



Efter lunch besökte vi delstaten Ontarios Utbildningsministerium (sista bilden) och fick veta mer om just denna delstats skolsystem, elevernas resultat, lärarutbildning och satsningarna på förskola och barnomsorg. I delstaten finns 72 lokala skoldistrikt och inte mindre än 5.000 skolor. Varje skoldistrikt har en egen skolstyrelse, och dessa lyder under den centrala delstatsmyndigheten för skolan.

Sista föredragningen gällde integrationsutmaningarna. Canada tar emot väldigt många invandrare, mellan 1001 och 2006 tog man emot 1,1 miljoner invandrare. 20% av befolkningen är utlandsfödd, och i Toronto är det hela 51% av befolkningen som är född utomlands. Men större delen är välutbildade, ofta arbetskraftsinvandrare eller rena immigranter, som flyttar till Canada för att arbeta, driva företag, studera eller göra affärer. Mängden asylsökande och flyktingar är betydligt mindre än i Sverige i förhållande till befolkningens storlek, endast 33.000 personerunder förra året. Trots detta finns en stor utmaning att alla ska läsa sig engelska, bara i Toronto finns immigranter från 175 länder som talar 75 olika språk. I Canada finns ingen direkt diskussion om invandringen och den ses inte som ett problem, tvärtom försöker man på olika sätt att locka fler att flytta till landet, och hela Canada är precis som USA uppbyggt på invandrare. Men det verkar ganska uppenbart att Canadas sätt att prioritera välutbildade immigranter framför flyktingar och asylsökande gör att problemen med integrationen blir betydligt mindre än vad den är i Sverige och många andra europeiska länder.




Morgonutsikt från hotellet

2012-01-10



Före dagens studiebesök hann jag med att ta hissen en bit upp i den fantastiska hotllbyggnaden och ta dessa bilder ut mot Lake Ontario. När Fairmont Hotel byggdes 1928 var det den högsta byggnaden i området med en strålande utsikt över sjön, men idag ligger hotellet inklämt mellan alla moderna skyskrapor. Toronto erbjuder väl kanske inte den mest genomtänkta stadsplanering jag sett, men det är utan tvekan en stad i snabb tillväxt.




Besök hos Ontario College of Teachers

2012-01-10



Dagens första besök var hos Ontario College of Teachers. Lite förenklat kan man beskriva det som en motsvarighet till det svenska Advokatsamfundet eller Mäklarsamfundet. Alla lärare, rektorer och skolledare inom delstaten Ontario måste vara medlemmar i denna organisation, och styrelsen utses delvis av lärarna själva, delvis av dekslatsparlamentet. Organisationen godkänner lärarutbildningar, för register över alla medlemmar vad gäller utbildning och kompetens, beviljar legitimationer för lärare, utreder klagomål och anmärkningar mot lärarna, arbetar med olika typer av fortbildning och sätter upp etiska riktlinjer för lärarna. Organisationens verksamhet betalas till största delen av lärarna själva, via en del av medlemsavgiften till de fackliga organisationerna. Alla lärare måste därför vara medlemmar i en facklig organisation, och därigenom vara med och betala för verksamheten i Ontario College of Teachers. Även om systemet säkert medför en del fördelar, exempelvis vad gäller hög kvalitet på lärarutbildningarna, verkade upplägget ganska snårigt. Och att tvinga alla att vara medlemmar i en facklig organisation för att få ta en anställning känns ganska främmande för oss svenskar som har föreningsfriheten inskriven i grundlagen.

I Ontario kan man bli lärare på två olika sätt. Dels kan man genomgå en annan universitetsutbildning och därefter komplettera med ett års pedagogisk utbildning för att sedan få undervisa inom det område man är utbildad för. Dels kan man på underfär samma sätt som i Sverige studera sina fackämnen inom ramen för en längre sammanhållen lärarutbildning där man samtidigt studerar pedagogik.

Lönerna för lärare i Canada ligger något högre än de svenska, men inte på några extrema nivåer. Lönerna sätts främst efter antalet år som lärare, vilket ur svensk synpunkt även det känns aningen gammalmodigt.




Besök på Universitetet i Toronto

2012-01-10



Efter lunch besökte vi lärarutbildningen vid Universitetet i Toronto, och fick ett längre möte med professor Ben Levin, en av konstruktörerna av skolreformerna i Canada, och välkänd över hela världen för sin forskning kring skolfrågor och inlärning. Under ett par är var han statssekreterare i Ontarios Utbildningsdepartement, men är nu tillbaka som professor på Universitetet i Toronto. Vi fick en spännande beskrivning av utmaningarna som finns för att förändra ett skolsystem och hur man snabbast möjligt kan få resultat av reformerna, vilket var mycket intressant.

Bland framgångsfaktorerna som har lyft Ontarios skolresultat nämnde Ben Levin särskilt det starka stödet från politikerna i reformarbetet och att man haft en tydlig strategi och ett fåtal tydliga mål för arbetet. Han menade också att det var lättare att förändra stt system om man ger ett erkännande för det som fungerar bra samtidigt som man ser en stor utvecklingspotential, jämfört med om man bara talar illa om skolan. Detta är något jag tycker vi ska ta med oss i den svenska debatten. Ofta beskrivs den svenska skolan som en katastrof, när den i själva verket i stora delar håller en riktigt bra kvalitet vid en internationell jämförelse. Mycket kan göras betydligt bättre, men den svenska skolan är inte alls så värdelös som det ibland påstås i media.

Högra bilden: Vår moderata ordförande i Riksdagens Utbildningsutskott, Margareta Pålsson, tillsammans med Ben Levin.



Ottawa

2012-01-10

På kvällen flög vi vidare till Ottawa, Canadas huvudstad. De kommande två dagarna fortsätter vi våra besök i det Canadensiska skolsystemet, men ska även besöka parlamentet och träffa den svenske ambassadören.

Ottawa visade sig vara en betydligt mysigare stad än storstaden Toronto. Mer bilder följer senare.















Ottawa-Carleton District School Board

2012-01-11



Dagens första besök gick till den lokala distriktsskolstyrelsen i Ottawa. Man kan jämföra detta med den lokala skolnämnden i en större svensk kommun. I Ottawa styr man över ca 150 skolor och omsätter motsvarande drygt 5 miljarder kronor varje år.

Trots att delstaten Ontarios skolor visat en starkt positiv utveckling de senaste åren finns det fortfarande stora utmaningar kvar. Det är fortfarande 20-25% av eleverna i Ottawa som aldrig tar examen i High School (motsvarande det svenska gymnasiet), och det är inte mycket bätttre än i Sverige. Man ser också hur vissa skolor har en fantastiskt bra utveckling, medan det inte syns några mätbara förbättringar på andra skolor. Vad som styr utfallet är man fortfarande osäkra över. Det verkar inte finnas några enkla patentlösningar för att förbättra en skola. Målet för den lokala skolstyrelsen är att 90% av eleverna ska ta examen på High School år 2015.

På övre högra bilden Jennifer Adams, högst ansvarig för skolstyrelsen, och Pino Buffone som ingår i ledningsgruppen. Jag fick förresten äran att låna hans rum en stund på morgonen, lokal tid, för att via telefon delta i ett radioinslag i Radio Sjuhärad för att diskutera klimatfrågor. Allt är möjligt med dagens teknik!

På nedre bilden äter vi en snabblunch i skolans lärarmatsal, innan vi fortsätter till nästa möte.




Nepean High School

2012-01-11



Eftermiddagen tillbringade vi på Nepean High School i en av Ottawas stadsdelar. High School motsvarar ungefär vår gymnasieskola, plus årskurs nio i grundskolan. Vi möttes av rektorn och en hel grupp lärare som berättade om det praktiska arbetet på skolan och hur man arbetar för att eleverna både ska nå goda resultat och må bra som individer. Just detta att man lägger stort fokus på att förebygga att elever mår psykiskt dåligt och snabbt tar tag i elever med sådana tendenser tycker jag kändes mycket tilltalande. Det är något som inte alltid fungerar så bra i alla svenska skolor och kanske inte heller står i fokus på samma sätt. Det är synd, för en elev som inte mår bra lär sig sämre och fungerar dessutom ofta dåligt socialt på skolan.

På bilden ovan mina moderata reskamrater från utbildnings- utskottet: Camilla Waltersson Grönvall, Oskar Öholm, Margareta Pålsson, Michael Svensson och Betty Malmberg.





Middag hos svenska ambassadören

2012-01-11



En trevlig sak med utrikes resor är att det oftast blir en kväll med middag hos den svenska ambassadören, där även vissa andra särskilt inbjudna gäster deltar. Så även denna gång, då svenske ambassadören i Canada, Teppo Tauriainen, bjöd på middag i sitt residens som ligger strax utanför centrala Ottawa, alldeles vid gränsfloden mot delstaten Quebec. Vid middagen deltog ett antal ledande skolföreträdare från Ottawa.




Ottawa

2012-01-12



Ottawa är en betydligt mindre och mysigare stad än Toronto. Ovan det gamla marknadsområdet o Centrum, som ger
lite "vildavästern-känsla". Nedan utsikten från mitt hotellfönster och till höger den stora slussen mit i centrum av staden mellan vårt hotell och Parlamentet. Stadskärnban kring Parlamentet består mest av gamla fins stenbyggnader, och skyskraporna håller sig till största delen i bakgrunden. Vädret är betydligt bistrare än i Toronto, runt minus 10 grader, blåsigt, och en hel del snö.






Canadas Parlament

2012-01-12

Canada har en av världens mest långtgående federala stukturer. Landet består av tio provinser med egna regeringar som har långtgående befogenheter, samt tre glesbefolkade territorier i norr, även de med visst självstyre. Utbildning och hälso- och sjukvård hör till de frågor som hanteras av provinserna. Canadas regering styr exempelvis försvarsrågor, utrikspolitik och delar av politiken inom immigration och miljö. Canada är enligt grundlagen tvåspråkigt, men det är främst i Quebec som man talar franska, i övriga 12 provinser/terrirotier talas främst engelska. Canada styrs sedan 2011 av en konservativ majoritetsregering, och Ottawa är Canadas huvudstad. Delstaten Ontario som vi befinner oss i styrs av en liberal minoritetsregering, och har Toronto som huvudstad.



Vi hann med en timmes guidad tur i parlamentet innan vi fortsatte till dagens skolbesök. Parlamentsbyggnaden av äldre modell drabbades av en häftig brand 1916, och allt utom biblioteket förstördes. Dagens byggnad uppfördes efter branden. Biblioteket räddades undan branden tack vare en rådig bibliotekarie som låste de stålförstärkta dörrarna när branden börjat, och är alltså den äldsta delen av parlamentsbyggnaden (nedan th).





Canada bildades 1866 efter en överenskommelse mellan ett antal av de blivande provinserna. En minnesplatta finns uppsatt i parlamentet (ovan).



Parlamentet består av underhuset med 308 ledamöter valda av folket, och senaten med 105 ledamöter som utses av generalguvernören på förslag av premiärministern. Huvuddelen av makten när det gäller lagstiftning ligger hos underhuset, som därmed i huvudsak motsvarar den svenska riksdagen.



Ovan till vänster underhuset, nedan senaten. Utanför Senatens sammanträdessal finns bysten ovan av en av de första ledamöterna av med indianbakgrund.






Utsikt från Parlamentets klocktorn

2012-01-12



Parlamentets klocktorn är byggt efter modell av Big Ben i London, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att Canada ingår i det Brittiska Samväldet. Utsikten från tornet över Ottawa är fantastisk. På andra sidan floden ligger provinsen Quebec. Eefterhand har huvudstaden vuxit över vattnet in i Quebec, och ligger nu i två provinser, även om parlamentsbyggnaderna finns i Ontario.



På sista bilden är hela vår lilla delegation fotograferad längst uppe i tornet, tillsammans med vår guide som berättade om parlamentets historia. Hon fick en liten skrift om Sveriges Riksdag efter rundvandringen, vilket var uppskattat. Vårt Riksdagshus var ju färdigt 1905, och är därmed ungefär lika gammalt som parlamentsbyggnaden i Ottawa.




Besök på Adult High School

2012-01-12

Dagens första skolbesök var på Ottawa Adult High School, ungefär "Ottawas vuxengymnasium". En stor och viktig del i vuxengymnasiets verksamhet är att ta hand om immigranter som är nyanlända och se till att både barn och vuxna får rätt utbildning. Men även andra vuxna kan studera här på gymnasienivå. Alla från 21 års ålder är välkomna, och även de som är över 18 år och varit utanför skolan i minst ett år. Två tredjedelar av eleverna är immigranter, och totalt har skolan 1.200 elever. De flesta studerar 2-3 terminer, med målet att få en gymnasieexamen. Men det finns också möjlighet till lite kortare kompletterande utbildningar. Nedan en bild från en lektion för nyanlända immigranter som studerar första steget i engelska, alltså motsvarande vår svenska SFI.



Det är slående hur positiv inställningen till invandring verkar vara i Canada. Men så har man också under åren ofta handplockat de immigranter man vill ha, och inte tagit emot så många asylsökande. I dag tar man dock emot betydligt fler asylsökande och har samma utmaningar som Sverige att exempelvis lära analfabeter att läsa. Det finns dock idag inga särskilt starka invandrarfientliga stämningar i Canada, de flesta canadensare är själva invandrare (urspriungsbefolkningen utgör endast 4% av Canadas befolkning). Känslan vi fick var att ett starkt välkomnande genomsyrar hela det canadensiska samhället, vilket rimligen i sin tur har en koppling till att de flesta immigranter också histyoriskt sett kommit i arbete relativt snabbt. Om detta synsätt förändras efterhand som flyktingmottagandet ökar återstår att se.

Skolan har en väl utbyggd familjeservice för immigranter som innebär att man dels är första kontakten med den canadensiska samhället, där man kan få hjälp med papper, boende och annat, delsatt man erbjuder en kartläggning av utbildningsbehoven. Skolan har också en omfattande barnomsorg inom skolans ram (nedan) som gör det möjligt för vuxna med barn att studera. Man erbjuder också alla studenter en enklare frukost gratis före skoldagen. Allt för att göra det mer lockande för främst nyanlända och lågutbildade vuxna att ta sig igenom studierna.



En sak som förvånade mig var att det inte verkar finnas något direkt samarbete mellan den lokala "unemployment service" och vuxenutbildningen. Det verkar vara helt upp till den enskilde arbetslöse om man själv vill söka sig till en utbildning eller inte. "Unemployment service" verkar främst hantera arbetslöshetsersättningen.




Besök på Hopewell Avenue Public School

2012-01-12



Dagens sista, och resans sista, skolbesök gick till Hopewell Avenue Public School. En stor skola med flera tusen elever i åldrarna upp till 14 år (motsvarande årskurs åtta hos oss). Skolan har 100-åriga anor, men byggdes om och till i slutet av 1990-talet. Vi besökte både klassrum för de minsta barnen och de större och träffade också några lärare. Dagen avslutades med ett långt samtal med skolans rektor, Nicole Turpin (till vänster på högra bilden nedan, där hon engagerat berättar om sin skola).



Genomgående var den positiva attityden och den höga förväntan som finns på eleverna. Man ser exempelvis skyltar som meddelar att "alla kan lyckas". När såg man en sådan skylt i en svensk skola? Rektorns uppfattning var annars att den viktigaste förklaringen till att skolan lyft elevernas resultat så mycket var lärarnas arbetssätt. Man samverkar mer, bedömer varandras undervisning och utvecklas tillsammans. Särskilda coacher (andra lärare) arbetar också med att närvara i klassrummen och följa elevernas arbete under lektionerna för att se hur eleverna svarar på lärarens undervisning.

En konkret sak som skolan gjort var att lägga om schemat så att den längre lunchrasten ersatts av två kortare raster, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. På detta sätt får eleverna tre längre lektionspass varje dag, vilket ger mindre spilltid och större chans att kunna koncentrera sig. Dessutom äter eleverna nu sin medhavda mat vid två tillfällen vilket gör att de får jämnare påfyllning av energi och kan koncentrera sig bättre. De två lite längre rasterna gör också att det blir mindre mobbning, men också att det blir två tillfällen per dag då eleverna kan ägna sig åt andra aktiviteter som idrott eller musiklektioner.

En annan sak man gjort i de lägre åldrarna är att ersättta bänkar och stolar med lägre bord där eleverna sitter på golvet på lektionerna i den ställning de själva vill, alternativt står eller ligger (!) på golvet när de läser. För barn som har svårt att sitta still påstods det fungera bättre. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag köper den lösningen rakt av, men det är utan tvekan en spännande tanke.

Nationalstoltheten i detta tvåspråkiga, multikulturella land är för övrigt slående, på en skola vi besökte kom vi mitt i nationalsången som spelas klockan nio på morgonen. Alla stannade upp där de var och sjöng med eller lyssnade på nationalsången som framfördes i högtalarsystemet av en förinspelad kör. På väggen på ett klass rum i Hopewell tog jag denna bild på nationalsångens text bredvid den canadensiska flaggan. Undrar just vad som skulle hända om en lärare satte upp en svensk flagga i klassrummet med texten till nationalsången?




Fairmont - två hotell med anor

2012-01-12



Både i Toronto och Ottawa bodde vi på Fairmont Hotel, det hotell som den svenska ambassaden brukar rekommendera, inte minst på grund av läget. Det finns säkert lyxigare och dyrare moderna hotell i dessa städer, men frågan är om det finns några med mer charm?



Fairmont Hotel i Toronto byggdes 1928 (bilden ovan) och var då det största hotellet i hela det brittiska imperiet. Byggnaden är oerhört imponerande, och fyllt med arkader och läktare runt stora salar med glänsande marmorgolv och mässing. Ovanför entréhallen har man runt läktarna satt upp foton från hotellets långa historia. På hotellet bodde bland annat USA:s president Obama under G10-mötet 2010 som hölls på hotellet, och självklart har även det engelska drottningparet bott där vilket framgick av ett signerat foto på väggen.


Fairmont Hotel i Toronto var ursprungligen stadens högsta byggnad med panoramautsikt över Lake Ontario. Men som jag berättade i tidigare blogginlägg omges hotellet idag av skyskrapor och ser ganska litet och oansenligt ut trots sina 28 våningar och hela 1.048 rum! (fotot ovan till vänster).

Fairmont Hotel i Ottawa är mindre, det har "bara" 306 rum. Hotellet byggdes 1912, och byggnaden ser ut som ett riktigt sagoslott. Fotot ovan till höger tog jag från parlamentets klocktorn. Och interiören skäms inte för sig den heller. Trots att kostnaden för ett hotellrum knappast ligger över andra hotell i staden är servicen är synnerligen god, och självklart fick vi hyrbilen framkörd varje morgon från hotellets garage. (sista bilden nedan). Fairmont-hotellen står för ett stycke hotellhistoria och speglar Canadas starka historiska koppling till det brittiska imperiet.









Dags att lämna Ottawa och Canada

2012-01-13

Efter fyra hektiska dagar var det dags att lämna ett kallt och vintrigt Ottawa. Snöstormen gjorde att vårt anslutningsplan från Ottawa till Toronto blev inställt och vi fick ta nästa plan. Det var därför med nöd och näppe vi hann med flyget från Toronto till Köpenhamn, men det gick vägen, och idag är jag hemma igen efter nära ett dygn i luften och på olika flygplatser.

Efter två dagar i Toronto och två i Ottawa har vi träffat företrädare på alla nivåer i det kanadensiska skolsystemet, allt från provinsregeringens företrädare till lärare och elever i klassrummen. Besöket har gett en del tänkvärda intryck, både vad gäller skolresultat och pedagogik, men inte minst det positiva synsättet på både utbildning och integration av immigranter. Samtidigt känns det inte som om den ofta mycket hårda kritiken av svensk skola är riktigt rättvis. Även i Sverige gör vi bra saker som väcker intresse i andra länder. Skulle jag önska mig något vore det en mindre negativ beskrivning av den svenska skolan. Bättre att medge att mycket är bra men att mycket också kan bli bättre. Då tror jag det blir lättare och roligare för skolans personal att utveckla skolan.

Att besöka just Canada var intressant. Ofta är vi svenskar fixerade vid vad som händer i USA, och Canada hamnar ofta lite i bakgrunden. Jag tror få svenskar har koll på de kanadensiska delstaterna eller ens vet vad huvudstaden heter. Men Canada är ett land som är väldigt likt Sverige, både vad gäller klimat och livsstil. Många kanadensare har rätter i Skandinavien och en hel del svenskar bor i Canada, och inte bara ishockeyspelare!

Canada är världens till ytan näst största land och världens tionde största ekonomi. Man har enorma rikedomar i form av olja, gas, oljeskiffer, mineraler, vattenkraft, skog och oändlig vildmark. Fyra dagar i två städer ger knappast en bild av Canada, särskilt inte när man tillbringat mesta delen av tiden i möten med olika personer. Inte har vi hunnit besöka så mycket sevärdheter, och det blev inte ens tillfälle att gå på hockey. Men besöket gav mersmak. Jag återvänder gärna till Canada som turist vid senare tillfälle.




Strid om miljöskadlig utvinning av oljesand i Canada

2012-01-24



Under mitt besök i Canada försökte jag få en bild av det aktuella inhemska nyhetsflödet. På hotellen fick vi dagligen "The Globe and Mail" som tydligen är Canadas största engelskspråkiga dagstidning. En nyhet verkade överskugga allt annat, och det var diskussionerna om utvinning av oljesand i provinsen Alberta i västra Canada (som har en av världens största fyndigheter av oljesand). Miljörörelsen ifrågasätter utvinningen av oljesand i sig, och till detta kommer att den över 100 mil långa pipelinen ut till kusten, vilken kommer att gå genom ursprungsbefolkningens områden.



Det förekommer också en hård debatt om vad som är den lämpligaste slutpunkten för pipelinen, orten Kitimat vid mynningen av floden Kitimat River (fotot nedan tv som jag hämtat på nätet) eller den befintliga hamnen i Prince Rupert (fotot till vänster).

Kritikerna är bland annat oroliga för att floden ska förorenas av oljespill och dessutom krävs stora arealer mark för att bygga ut hamnen. Om man i stället skulle dra pipelinen till Prince Rupert skulle det förlänga pipelinen, men miljöeffekterna anses samtidigt bli mindre.

Utvinningen av olja ur oljesand är en komplicerad och dyr verksamhet med mycket stora miljöingrepp. Brytningen sker i jättelika dagbrott, och landskapet efter brytning påminner om brunkolsbrytningen i Polen och Tyskland. (Se fotot nedan till höger, taget av Greenpeace över ett dagbrott i just Alberta.) Dagbrotten kräver att två ton med tjärsand grävs upp för varje fat (159 liter) olja som produceras.


För att kunna framställa flytande bränsle från oljesand krävs dessutom stora mängder energi för ångning och raffinering. I en artikel framkom att man kommer att förbränna 2 liter olja/gas för att få ut 3 liter olja. Denna process genererar i sig två till fyra gånger så mycket växthusgaser per fat färdig produkt som den konventionella framställningen från råolja. Det är väl ingen vild gissning att det finns ett samband mellan detta faktum och att Canada har sagt nej till en förlängning av Kyotoavtalet. Nu är det dock inte koldioxidutsläppen som upprör mig mest i sammanhanget, utan snarare de stora miljöskadliga ingrepp i naturen som dagbrotten medför. En paradox är att miljörörelsen ofta jublar över stigande oljepriser som gör förnybar energi mer lönsam. Men samtidigt medför stigande oljepriser också att det blir lönsamt att exempelvis utvinna olja ur oljeskiffer och oljesand. Med ett lägre oljepris hade detta aldrig blivit aktuellt. En intressant aspekt är att det är uppenbart att Kina är den tilltänkta marknaden för den utvunna oljan. Kinesiska företag finns redan på plats i Canada och köper in sig i olika energiprojekt. Transporterna från Canadas västkust till Kina är inte heller så långa och går över öppet hav. Det kommunistiska Kina står idag sannolikt för den mest utstuderade kapitalismen i världen när man köper på sig naturtillgångar över hela jorden.




Frukostmöte om kanadensiska skolan

2012-05-30

I morse hade Camilla Waltersson Grönvall, min moderata kollega i utbildningsutskottet, ordnat en mycket välbesökt frukostträff om erfarenheterna från förändringarna av skolan i Canada. Som gäst och föredragshållare hade vi Constantine Ioannou från Ottawa, en av de ansvariga bakom skolreformerna i Ontario. Han var en av de personer vi träffade honom vid vårt besök i Canada i januari, och han berättade nu för alla de närvarade hur man arbetat i Ontario med sina skolreformer och beskrev hur man så snabbt lyckats förbättra elevernas resultat.

Läs mer om vår Canadaresa och erfarenheterna vi fick med oss från denna.