Studieresa till Indien 30 januari - 8 februari 2009

(Inläggen kommer i omvänd ordning mot bloggen, dvs läses uppifrån och ned...)

2009-01-30 Indien nästa!

I kväll åker jag till Indien för en dryg veckas studiebesök. Det är riksdagens Svensk-Indiska parlamentarikerförening som anordnar resan.

Indien är antagligen ett av de mest intressanta länder som finns att besöka. Oerhörda kontraster mellan välmående medelklass och ren slum, men också god tillväxt och många välutbildade ungdomar. Dessutom finns intressanta utrikespolitiska frågor, exempelvis gränstvisterna med Pakistan. Många svenska företag har också verksamhet i Indien. Även kulturellt, historiskt och geografiskt är landet spännande.

Vi flyger först till Delhi, där vi landar i morgon bitti, och reser sedan till Jaipur i Rajasthan, sydväst om Delhi. Där blir första stoppet. Därefter väntar några dagar i Delhi och några i Bombay. Vi har ett omfattande program med mer officiella besök, kontakt med parlamentariker, svenska företagsrepresentanter, och givetvis en mängd andra aktiviteter.

Jag kommer att rapportera löpande på bloggen med bilder och kommentarer, under förutsättning att tekniken fungerar!

I övrigt blir det lite mer sparsam bevakning av den svenska politiken om inget av extra stort intresse skulle inträffa.




2009-01-31 Framme i Delhi



Efter en lång flygresa och 4,5 ytterligare förlorade timmar på grund av tidsomställningen landade vi i Indiens huvudstad Delhi igår. Det första man reagerade på var den mycket sotiga och disiga luften. Det andra var den extra höga säkerheten på flygplatsen och vid hotellen efter de tidigare bombattentaten i Bombay. På vänstra bilden har vi just träffat vår guide, den pensionerade fyrstjärniga generalen Mohinder Chhatwal som tjänstgjort i den Indiska armén i 40 år. Mohinder är Sikh och bär turban i olika färger som han byter så att de hela tiden matchar slipsen och näsduken. Observera den kamouflerade vaktkuren med beväpnade vakter i bakgrunden på fotot! Till höger ser vi hur hotellvakterna granskar alla besökande fordon med speglar och annan utrustning innan man tillåts köra in på hotellområdet.

Första delen av vår resa skall vi tillbringa i Bombay, men i stället för att flyga inrikes hela vägen har vi valt att åka med en minibuss den första biten, fram till Jaipur, för att kunna se lite av den indiska vardagen på vägen. Bortsett från en försening på en timme när bussen plötsligt fick punktering har det varit en intressant resa. Inte minst får vi uppleva den indiska trafiken, vilket är en upplevelse i sig!



Så här kör man - mitt på de stora fyrfiliga motorvägarna!



2009-01-31 Delstaten Rajasthan - Byn Neemrana

Neemrana är en liten jordbruksby med ca 9.000 invånare som ligger vid foten av ett berg. Uppe på berget finns ett fantastiskt nästan 400 år gammalt fort som är ombyggt till restaurang och hotell. Neemrana är i övrigt en ganska sliten by, men mycket typisk för den Indiska landsbygden enligt vår guide.



Här står jag vid byns huvudgata. Det är slående hur skräpigt det är - sopor i drivor längs huvudgatan, ingen fungerande avlopp utan allt rinner ut på gatan. Och mitt i allt detta pågår massor av verksamhet - klädsömnad, matlagning och försäljning. Levnadsstandarden ligger långt under vad vi är vana vid, men i byn verkar det trots allt finnas precis allt som man kan behöva i form av varor och tjänster.







På bilden till vänster ser vi en hantverkare som arbetar med att stoppa kuddar. Andra strök skjortor mitt på gatan. Till höger ser vi ett av byns många apotek - jag räknade till sex stycken - bara på huvudgatan!



Här bilder från vägen från huvudgatan upp till fortet. Till vänster två av mina medresenärer, Helena Riviére och Annika Engblom. Det är alltså den stora "turistvägen", och den ser ut så här. Det rosa huset till vänster på högra bilden är byns skola.



Här ser vi fortet, där man till och med byggt en swimmingpool med usikt över den något slitna byn strax under. Tyvärr är det inte riktigt badsäsong just nu, men utsikten från fortet är fantastisk! Fortet användes också ursprungligen för att hålla koll på krigiska stammar som kunde tänkas anfalla från norr.





2009-02-01 Heliga kor - och massor av kameler





Jodå - korna är heliga, finns överallt, och är ofta i vägen. Men det är straffbart att både skada och döda kor i de flesta av Indiens delstater. Korna ligger helt lugnt och vilar alldeles bredvid huvudvägen, eller går sakta omkring bland marknadsstånd, byggarbetsplatser och lastbilsparkeringar.



Ett annat vanligt djur är kamelen. Den används för att dra tunga transporter, och till och med på de stora flerfiliga och hårt trafikerade huvudrvägarna blandas långtradare, bussar, och kameler lite hur som helst.



2009-02-01 Jaipur



Bussresan från Delhi till Jaipur gav mycket tid för vår guide, general Mohinder, att berätta om sina egna erfarenheter från de tre krig han varit med om. I det sista, i Kashmir, ledde han en arme på 750.000 man i kriget mot Pakistan. Han berättade om hur Indien och Pakistan bildades, orsakerna kring konflikten i Kashmir, de olika folkens och religionernas historia, samt gav en mycket intressant skildring av hur det är att leva som Sikh.

Till slut var vi äntligen framme i Rajasthans huvudstad, Jaipur. Här är det gott om slott och palats, bland annat det kända palatset som tycks flyta i den uppdämda sjön.



Här besökte vi City Palace som var den siste Maharadjan av Rajasthans residens. Vid entrén fanns - naturligtvis - en äkta ormtjusare. Palatset är idag museum, men den siste Maharadjan, som idag saknar all makt och alla privilegier, bor fortfarande kvar i den ljusa byggnaden i bakgrunden. I palatset bor också en stor koloni apor, som klättrar omkring på väggar och tak.



På kvällen checkade vi in på vårt hotell, Shahpura House, och efter middagen väntade en överraskning. Hotellets ägare, Surendra S. Shekhawat, var tydligen lite stolt över att hon fått tio svenska parlamentariker på besök på hotellet, och därför kom hon upp till vårt bord och delade ut presenter! Indierna är överhuvudtaget mycket gästvänliga, och när man checkar in på hotell får man en blomsterkrans runt hsalsen och ett lyckomärke målat i pannan.



2009-02-02 Bombay/Mumbai

I morse ringde klockan tidigt, redan 05.00. Snabb frukost, och sedan en timmes busstransport till flygplatsen i Jaipur, varifrån vi flög med inrikesflyget ca 100 mil till Bombay. Det nya namnet, Mumbai, är stadens namn på det lokala språket, men båda namnen används i olika sammanhang.



Från flygplatsen åkte vi buss ned till södra delen av Bombay där det komersiella centrat ligger, liksom vårt hotell. Det tog två timmar att köra genom bara en tredjedel av staden! Bombay är en gigantisk stad, 21 miljoner invånare, med otroliga kontraster mellan välstånd och fattigdom. Längs infartsmotorvägen ser man nya fina hus i bakgrunden och mellan dessa och motorvägen stora kåkstäder där de fattigaste bor och ibland lever hela sina liv. Och trots åtta filer i varje riktning på motorvägen står trafiken nästan helt still vid rusningstrafik! Den smutsiga luften och larmet från trafiken gör det ännu mer upprörande att människor tvingas bo och leva alldeles vid vägkanten.

Dagen ägnades åt möten, och trots värmen är det mörk kostym och slips som gäller. Vi har träffat journalister, en representant från Handelskammaren, samt SKF:s Indienchef.



Bombay är fullt av gamla fina taxibilar, säkert från 1960-talet. Det måste finnas många tusen av dessa gulsvarta bilar i Bombay. En del är slitna, men det finns också riktiga pärlor som vårdas ömt av sina ägare.

Bilden till höger visar hemlösa som helt enkelt sover direkt på gatan och bär med sig hela sitt bohag i ett par platssäckar. Tiggarna är många och det finns ingen social trygghet eller ekonomiskt stöd från samhället till de fattigaste. Det saknas också äldreomsorg i Indien, och även om det formellt råder skolplikt så är kvalitén på många "public schools" mycket dålig. En bra skola kostar väldigt mycket för föräldrarna. I Indien betalar bara ca 16% av löntagarna skatt. De med låga inkomster slipper helt skatt, och endast de som tjänar lite mer betalar. Men det är uppenbart att behoven är enorma, både när det gäller sjukvård, utbildning och äldreomsorg.



Ovan till vänster ännu ett område med skjul där människor bor. I bakgrunden nya lyxiga bostäder. Och så ser det ut överallt - de små remsorna mellan de fina husen och vägen fylls ofta med primitiva bostäder och butiker. På högra fotot utsikt från hotell Trident där vi hade en längre genomgång om Indiens politik och ekonomi med John Ödman från Handelsbanken som även är ordförande för Svenska Handelskammaren i Indien. På fotot ser man den lilla fiskebyn som får leva kvar längs stranden nedanför alla skyskraporna. Härifrån går fortfarande fiskebåtarna ut till havet utanför Bombay.



Hotell Trident, där vi hade mötet, är ett av de två hotell som drabbades av terroristattacken den 26 november förra året. Idag är allt återställt, men bevakningen är stenhård, med beväpnade vakter, avspärrningar och hårda säkerhetskontroller i entrén. Högra fotot visar fasaden till hotellobbyn, där ett stort antal människor dödades vid attacken. Idag satt människor i lugn och ro och drack sitt te i samma lobby. Vi skall också försöka göra ett besök på det andra hotellet som drabbades, en fantastiskt stor och imponerande byggnad med stort kulturhistoriskt värde.



Utanför hotellet går en fantastisk strandpromenad, och för en gångs skull är det rent och snyggt i staden. Men det man inte ser är hur smutsligt vattnet är. Det går inte att bada någonstans i havet längs hela kusten utanför Bombay. Nästan allt avlopp går orenat rakt ut i havet, och det livsfarligt att bada - havet är som en kloak.



Middag åt vi på en restaurang som ligger högst upp på taket till ett hotell. Där träffade vi även SKF:s platschef i Indien, och vi fick en bra bild av den svenska exportindustrins ställning på den indiska marknaden. Utsikten från restaurangen på taket är det inget fel på. Och i fjärran går solen ned över Indiska Oceanen - på andra sidan ligger Afrikas kust. Solen går ned väldigt snabbt, och på en halvtimme blir dagen plötsligt natt. På den vackra kvällsbilden med hotell Trident i bakgrunden syns det ju inte hur smutsigt det är både i luften och i vattnet.

Nu är det sängdags, klockan är svensk tid +4,5 timmar. I morgon skall vi upp tidigt, först skall vi besöka det största slumområdet i Bombay, varefter det blir möte med en Indisk bank angående finanskrisens betydelse för Indien. Ännu en dag med stora kontraster väntar oss med andra ord!



2009-02-03 Dharavi - Bombays största slumområde

Efter en tidig frukost tog vi vår buss en timmes väg till Bombays största slumområde, Dharavi. Här bor ca 500.000 personer på en mycket liten yta. I Bombay bor totalt ca 6 miljoner människor i slumområden, vilket sägs vara 56% av den totala befolkningen i staden. Den uppgiften skall man nog inte riktigt lita på, eftersom befolkningen så sent som igår påstods vara 21 miljoner... sanningen är nog att ingen riktigt vet hur många som bor i staden, eller hur många som finns i slumområdena.

Vi började vårt besök med ett möte med Sundar Burra och Sheela Patel som arbetar med projektet ”Rajiv Indira Housing Cooperative Society”. Detta är ett projekt för att efterhand bygga andra bostäder åt människorna i Dharavi, samt att förbättra möjligheterna för dem som lever i dagens område. Det handlar om så självklara saker som att ta hand om avfall, ordna toaletter och liknande. I området finns nu en toalett per 500 invånare, vilket är en stor förbättring mot tidigare. På bilden nedan till vänster sitter vi på kooperativets enkla kontor i utkanten av Dharavi. På kartan i bakgrunden syns en flygbild över området. Projektet stölds av svenska biståndsmedel via en internationell organisation för utveckling av slumområden.



I Dharavi finns 81.000 ”struktures” som är beteckningen på de ”byggnader” där människor både bor och driver olika former av verksamhet. Inom området finns 600 kooperativ där människor driver olika former av ekonomisk verksamhet gemensamt. I nästan varje hus pågår näringsverksamhet av något slag. Det påstod att det omsätts ca 500 miljoner Rupier i Dharavi varje dag. Det mesta man kan tänka sig går att hitta i området, och många människor lever hela sina liv här och lämnar ytterst sällan området.

Kooperativet bygger nya hus efterhand som de kan få ihop pengar, och de som tvingas lämna sina enkla hus för att göra plats åt den nya huset får också rätten att flytta in i huset. Vi besökte ett av dessa hus, bilden till vänster, och kunde konstatera att lägenheterna var mycket rena och snygga, medan korridorer och utsidan av huset såg eländiga ut – trots att husen är mindre än tio år gamla.



Dessa bilder visar delar av slumområdet från taket på ett av de hus som vi besökte. På högra bilden syns ett hus som de lokala politikerna byggde strax före ett val för att visa handlingskraft. Man lovade bygga fler, men ännu idag står huset ensamt som en ö mitt i slumområdet.



2009-02-03 Rundvandring i Dharavi



Efter mötet med kooperativets representanter fick vi göra en rundvandring inne i slumområdet. Vägen in gick över vatten och avloppsledningar, och sopberg i kanten på området. Vi fick sedan en bra bild av alla de verksamheter som pågår i området och hur människor bor och lever:



Kartongfabrik och verkstad.



Skrädderi och tillverkning av metalltråd.



Textilfärgning och återvinning av sopor och rivningsvirke.



Gatulivet är ett myller av olika verksamheter och försäljning. Som besökare vågar man inte handla mat och liknande, men för dem som bor i området finns det mesta man kan behöva. Den fantastiska kreativitet och arbetsamhet som syns i Dharavi förvånade oss, man hade kunnat tro att människor som lever på detta sätt skulle vara passiva och uppgivna. I stället var området ett myller av aktivitet och företagsamhet med de flesta sorters yrkesmän och hantverkare.



Det var slående hur snygga, rena och välklädda de flesta är som bor i Dharavi, trots att området i sig är så oerhört smutsigt och trots den extremt primitiva standarden. Inne i bostäderna var det förvånansvärt rent och snyggt, och man såg inte heller till vare sig barn eller vuxna som verkade undernärda. Vår indiska guide förklarade att eftersom levnadskostnaderna är låga och ingen betalar skatt på grund av sina ringa inkomster kan familjerna oftast försörja sig på sitt arbete, och att de som bor i Dharavi har en stolthet och social gemenskap som gör att man inte alltid vill flytta från sina enkla bostäder till de nya hus som byggs inom området.

Besöket var givetvis omskakande, och ingen som inte besökt ett slumområde kan föreställa sig hur det ser ut. Samtidigt försvann också en del av mina fördomar om människorna som bor i slumområden - de är inga passiva och uppgivna människor som andra har rätt att se ner på, utan oftare snygga, rena, välklädda och arbetsamma människor som har en stolthet och som vill förbättra sina liv. Med rätt hjälp finns det väldigt stor potential för alla dessa människor att skapa sig ett betydligt bättre liv.



Det som berörde mig mest var barnen. Jag pratade lite med denna flicka som tvättade familjens tvätt ute på gatan. Hon sa att hon gick i skolan "ibland" men jag vet inte riktigt vad det innebär. Men hon var glad och skrattade och jag fick gärna ta ett kort. Och den lilla flickan i rosa kläder - skall hon få en chans att gå i skolan och leva ett normalt liv?



2009-02-03 Kontrasternas land



Indien är kontrasternas land, och de största kontrasterna hittar man nog i Bombay. Efter besöket i slumen var det dags för ett besök på en av Indiens banker - Yes Bank - i ett fantastiskt bankpalats, för att diskutera finanskris och indisk ekonomi med bankens chefsekonom Shubada Rao.

Hon gav oss bland annat en beskrivning av Indiens tillväxt de senaste åren, där man från 2004 fram till hösten 2008 hade en tillväxt på i genomsnitt 8,8% per år. Flera hundra miljoner indier har de senaste tio åren gått från fattigdom till västerländsk välfärd. Det finns dessutom väldigt många mycket rika människor bland Indiens 1,1-1,2 miljarder invånare.

Finanskrisen har även drabbat Indien, och tillväxten sjunker nu ner mot 4-5%. Men eftersom Indien bara exporterar 15% av allt som produceras och konsumerar resten själva så drabbas man lindrigare av krisen är Europa och USA. Men den export Indien har står ändå för 40-50% av BNP, så lågkonjunkturen gör ändå att fler indier blir arbetslösa. Den indiska regeringen har gjort stora satsningar för att dämpa krisen, med ungefär samma innehåll som i Sverige - stasningar på infrastruktur och byggande, räntesänkningar, stöd till exportindustrin samt kreditgarantier. Viss oro fanns för vårens parlamentsval som kan göra att indiska politiker gör kortsiktiga åtgärder som förvärrar problem i stället för att arbeta långsiktigt. Men när konjunkturen vänder upp igen förväntar man sig att tillväxten återigen skall gå upp över 8%. Man har en ung befolkning, god tllgång på utbildad arbetskraft, starka banker och ett högt sparande som gör att man slipper låna utomlands till investeringar och bostadsbyggande.

Sammanfattningsvis är det skrämmande att se hur den globala lågkonjunkturen slår lika över alla länder i hela världen. Men för Indiens del verkar det finnas hur goda chanser som helst att utvecklas som land.



2009-02-03 Kvällsbio i Bombay - indiska filmens huvudstad

I kväll gick några av oss på bio! Det är nämligen så att en ny film som heter "Slum dog millionaire" visas på biograferna i Bombay. Filmen handlar om livet i Dharavis slum, och det kändes rätt att se den samma dag som man själv besökt slumen. Vi gick på samma avloppsrör och på samma gator som visas i filmen, och det var en märklig känsla.

En speciell sak är att på biograferna i Bombay ställer man sig upp och sjunger nationalsången innan filmen börjar!

I morgon fortsätter vi i filmens tecken, och besöker "Bollywood" som är Indiens filmcentrum och världskänt för alla sina filmer. Det skall bli mycket intressant. Efter besöken i filmindustrin tar vi flyget tillbaka till Dehli igen. Det är dags att lämna Bombay efter några mycket intressanta dagar (fotot visar utsikten från hotellrummets fönster).




2009-02-04 Banda Worli Sea Link



Under förmiddagen idag besökte vi Indiens just nu största infrastrukturprojekt, bygget av en ny vägförbindelse från norra till södra Bombay. På grund av platsbristen bygger man vägen ute i vattnet utanför kusten, och en del av bygget är en gigantisk bro. Vi fick en föredragning av de ansvariga ingenjörerna om bygget och de olika regelverken och lagarna som styr detta. Det är helt uppenbart att trafiken är ett gigantiskt problem i Bombay, och frågan är väl hur länge den nya bron räcker till för att hantera den ökande trafiken.

Brobygget och vägprojektet hanteras av delstatens "Vägverk" men bygget sköts av stora internationella byggföretag under ledning av ett Indiskt bolag. Tyvärr fanns inga svenska företag med i projektet, mer än mjöligen som små underleverantörer.



En intressant sak var att bron skall finansieras med vägavgifter, och betalas av på 40 år - trots att kostnaden är 300 miljoner USD! Det stora trafikunderlaget gör att vägavgifter fungerar extra bra i Indien. Intressant var också att hela finansieringen av väg- och brobygget skett via inhemska lån, och det är givetvis en fördel för Indien att slippa låna utomlands.

Vem skall då köra på bron? Ja kanske några av taxibilarna - idag hittade jag ett av deras uppställningsplatser utanför flygplatsen. Min gissning är att det måste finnas 10.000-tals av dessa gamla taxibilar som rullar omkring i Bombay, och alla ser de exakt likadana ut i vacker gulsvart Elfsborgsfärg...



2009-02-04 Bollywood

Eftermiddagen tillbringade vi i Indiens filmcentrum - Bollywood. Film är oerhört stort i Indien, man älskar att se film, och man gör massor av film. De indiska filmstjärnorna som vi oftast aldrig hört talas om, är otroligt populära i Indien. Den nya disneyfilmen som går på Disney Channel är för övrigt producerad i Bollywwod! Ett kännetecken för Indisk film är att de oftast innehåller mycket musik och dans, nästan som en musical.



Vi besökte Whistling Woods International, den största skolan för utbildning av artister, tekniker, producenter och alla andra yrken som har koppling till film - både spelfilm reklamfilm och tv. Utbildningsinstitutet drivs av Mukta Arts, ett av de största filmbolagen i Indien. Vi hade också äran att bli bjudna på lunch av VD:n för Mukta Arts, Mr Ravi Gupta (bilden till vänster). Familjen Gupta är mycket välkänd inom Indisk film.



Vi fick också en rundvandring på skolan, där vi bland annat besökte den stora studion och även träffade dessa
framtida (?) stjärnproducenter.



2009-02-05 Klimatkonferens i New Delhi



Förmiddagen har jag tillbringat på en stor internationell klimatkonferens i Delhi. Vår delegation var särskilt inbjudna till invigningen av ”Delhi Sustainable Development Summit 2009” som konferensen kallas. Konferensen handlar om hållbar utveckling, med tydligt fokus på klimatfrågan, och syftar till att lägga grunden för klimatförhandlingarna i Köpenhamn i höst. Konferensen anordnas av Teri, ett indiskt forskningsinstitut som leds av Dr R K Pachauri, som fick Nobels fredspris förra året tillsammans med Al Gore. På vänstra bilden ses delar av vår svenska delegation. Norge, Sverige, Finland och Schweiz var de länder som bidragit med mest pengar till konferensen.



I panelen under öppningssessionen var det gott om namnkunniga talare. Bland annat Indiens utrikesminister Pranab Mukherje, FN:s generalsekreterare Ban-Ki-Moon, Finlands president Tarja Halonen, Prinsessan av Thailand, Maha Chakri Sirindhorn, samt presidenterna från Kiribati, Maldiverna och Ethiopien samt nobelpristagaren R K Pachauri (vänstra bilden). Jag lyckades också få en bra bild när FN:s generalsekreterare håller sitt anförande (högra bilden).

Mycket av diskussionerna som jag lyssnade på lät ungefär som det man blivit van vid numera – utvecklingsländerna tycker att det är de industrialiserade länderna som skall ta ansvar för satsningarna mot klimatförändringarna, medan I-ländernas företrädare tycker att alla skall hjälpa till. Alla vill ha snabba åtgärder och ingen verkar vilja betala… att få världens länder att enas, mitt i en global lågkonjunktur, lär inte bli lätt.

En liten reflektion jag gjorde är att de ledande förspråkarna för klimatfrågorna är en ganska tajt grupp med kopplingar till FN. Nobelpristagaren R K Pachauri är alltså ordförande för Teri som anordnade den indiska konferensen, och han är också ordförande för FN:s klimatorgan IPCC. På konferensen utdelade Teri ett klimatpris till FN:s generalsekreterare Ban-Ki-Moon. Priset överräcktes av Pachauri, som alltså överlämnade det till sin egen "chef" som tack för att han i egenskap av FN:s generalsekreterare stödjer IPCC:s linje.



2009-02-05 Viktigt svensk energibeslut

Vid lunchtid fick vi göra ett snabbt uppbrott från klimatkonferensen för att í all hast koppla upp oss via telefon för möte med den moderata riksdagsgruppen. Det handlade om att ge klartecken från riksdagsgruppen för den energiöverenskommelse som de fya Allianspartierna träffat idag. För oss moderater var det ett ganska lätt beslut, dagens beslut ligger helt i linje med de synpunkter jag flera gånger framfört på bloggen.

Överenskommelsen innebär i korthet att förbudet mot nyproduktion av kärnkraftverk avskaffas, att det inte skall bli fler än dagens tio reaktorer, men att reaktorer som tas ur drift av åldersskäl skall få ersättas med nya. Inga kärnkraftverk skall alltså få byggas på nya platser, men den mängd kärnkraft vi redan har skall kunna behållas även när dagens reaktorer skrotas. Med hjälp av effekthöjningar kan svensk kärnkraft dessutom producera mer energi än idag.

Beslutet är bra för miljön, det skapar långsiktighet för industrins energibehov, och det säkrar en god tillgång på elenergi i Sverige. Dessutom kan det medföra mer fart på den svenska kärnkraftsindustrin, vilket kan skapa möjligheter till export av kärnkraftsteknologi och fler jobb i Sverige.

Oppositionen avvisar överenskommelsen, och vill avveckla kärnkraften i stället. Hur man då skall klara de svenska klimatmålen skall bli spännande att se. Flera starka LO-förbund stödjer dock idag regeringens linje och avvisar socialdemokraternas och stödpartiernas förslag att avveckla kärnkraften. Och Svenskt Näringsliv och andra företagarorganisationer är givetvis också mycket nöjda med dagens besked.

Mest beröm för dagens beslut skall centerledaren Maud Olofsson ha. Hon har fått med sig sitt parti på en historisk uppgörelse som är mycket bra för Sverige. För egen del känns dagens beslut alldeles utmärkt, och det var ju lite kul att beskedet kom samma dag som vi deltog vid en stor internationell klimatkonferens!



2009-02-05 Snabbt besök på Gandhi-museet



Få saker berör indierna så mycket som Mahatma Gandhi. Vi besökte den plats där han mördades 1949, och fick en snabblektion om Gandhis liv. På vänstra fotot monumentet på den plats där mordet skedde. Till höger stora porslinsfigurer som visar Gandhi och hans maka. Gandhi är Indien, och det gick inte att hoppas över ett besök, även om dagens tidsschema var mycket ansträngt.



2009-02-05 Möte med indiska ekonomer på svenska ambassaden



Under eftermiddagen besökte vi svenska ambassaden, som är en imponerande byggnad med en väldig parkliknande trädgård. Vi skulle träffa två indiska ekonomer för att få mer fakta kring indisk ekonomi. Det blev ett intressant samtal. Mycket blev en bekräftelse av sådant vi redan hört, men jag skrev ned en del fakta som visar Indiens problem, styrkor och möjligheter. Några exempel:

• Varje månad säljs 10 miljoner nya mobiltelefoner i Indien
• 93% av löntagarna arbetar i den ”inofficiella sektorn, och saknar alla former av anställningsskydd och sociala skyddsnät. Endast 7% har begränsade sociala förmåner, oftast via arbetsgivaren eller via privata försäkringar
• Indien är hemland för 1/3 av världens fattiga
• Indien har fler miljardärer än Japan
• En indisk parlamentsledamot spenderar normalt 2,5 miljoner USD, dvs 20 miljoner svenska kronor under en valrörelse. Mycket används för direkta köp av röster från fattiga!
• 30% av parlamentsledamöterna är dömda eller misstänkta för brott
• Korruptionen är utbredd bland både politiker och tjänstemän.
• 80% av lektionerna i ”public schools” sker utan lärare.
• En stor del av barnen lämnar skolan före 10 års ålder, även om lagen föreskriver skolplikt för alla barn.
• Endast 20% av Indierna har tillgång till sjukvård, även om lagen föreskriver fri sjukvård till alla

Vi fick ännu en bild av att Indiens viktigaste utmaningar verkar vara att bekämpa korruptionen som förhindrar utveckling av landet, erbjuda bra utbildning av barnen, bygga upp en fungerande sjukvård, samt skapa fungerande infrastruktur (vatten, avlopp, kommunikationer mm). Det är ingen liten utmaning i ett land som snart kommer att passera Kina som världens mest folkrika land.

Senare på kvällen bjöd ambassadör Lars-Olof Lindgren på buffé på ambassaden, och vi fick chans att träffa ytterligare ett antal intrssanta personer av betydelse för relationerna mellan Sverige och Indien.



2009-02-06 Möte med Energy Forum



Energy Forum är ett organ som samlar indiska experter och andra som arbetar med energifrågor. Vi fick ett fantastiskt mottagande, och det blev en bra diskussion.

Det är ingen tvekan om att energisituationen i Indien är mycket ansträngd och att dagens energislag är mycket miljöskadliga. Men vi fick klart för oss att kol under överskådlig framtid ändå kommer att vara Indiens viktigaste energikälla och det innebär att luftföroreningarna kommer att öka från dagens redan höga nivå även om man försöker rena utsläpp efter bästa förmåga. År 2030 räknar man med att 92% av Indiens energi skall komma från kol och olja! Ordföranden i Energi Forum, R.V.Shahi, sa rent ut att "Indien har deklarerat att man inte tänker släppa ut mer koldioxid per invånare än västvärlden". Det han egentligen menade är att Indien anser sig kunna öka sina utsläpp tills de når västvärldens nivå. Idag släpper indierna ut ca 1 ton CO2 per invånare och år. USA:s utsläpp är ca 19 ton per invånare, och EU ligger någonstans mittenmellan.

Ett annat stort problem är förluster i ledningsnätet. 40% av all el " försvinner" på vägen, dels genom förluster i det dåliga ledningsnätet, dels genom stölder av el. Detta gör att det är svårt att få investerare att satsa pengar på elproduktion.

Indien är också väldigt beroende av import av energi, vilket kan hota landets tillväxt. Man arbetar för att utveckla solpaneler i södra Indien, det finns ca 2,5 miljoner kvm solpaneler idag, som används för uppvärmning av vatten. Man försöker också utveckla tillverkning av biogas och etanol från restprodukter inom jordbruket, bland annat från sockerodlingen och melassindustrin.

Slutsatsen av vårt besök blev skrämmande tydligt - oavsett vad EU gör åt sina CO2-utsläpp så kommer världens totala utsläpp sannolikt att öka kraftigt - Indien är snart världens folkrikaste land, och har 1/5 av jordens befolkning! Något att tänka på när vi diskuterar kraftfulla åtgärder mot CO2 i lilla Sverige med 9 miljoner invånare. Om vi i stället satsar pengarna på filter i Indiens skorstenar, hjälp att utveckla andra energikällor, upprustning av ledningsnätet mm i Indien mm så skulle insatsen betyda oerhört mycket mer för världens miljö. Detta är en fråga som både jag själv och mina medföljande riksdagskolleger nog kommer att diskutera en del när vi kommer hem. Svenska folket, liksom politikerna och miljörörelsen behöver få kunskap om förhållandena i Indien, och sedan agera på klokast sätt efter detta!



2009-02-06 New Delhi







New Delhi skiljer sig från de flesta Indiska städer, genom att vara ganska ny och välplanerad. Hela staden byggdes upp efter självständigheten, främst under 1960-talet, och det är en mycket vacker stad med massor av parker, boulevarder och enorma rondeller som var och en närmast liknar botaniska trädgårdar! Allt är dessutom rent och snyggt i centrum, till skillnad från i Bombay. New Delhi är en mycket dyr stad att bo i, och husen i centrum är främst ambassader, villor för regering och parlament, hotell samt bostäder och kontor för stora företag och förmögna indier.



2009-02-06 Besök i parlamentet



Ett besök i parlamentet ingår i alla utrikes resor. Indiens parlament byggdes upp av engelsmännen under kolonialtiden, och allt känns väldigt engelskt. Tekniken är också en mix av gammalt och nytt.



Indiska parlamentariker tjänar inte så mycket, men de har både fri bostad i centrala Delhi, tjänstebil med chaufför, samt en massa andra förmåner. Tjänstebilarna är gamla vita Hillman-bilar (som även nytillverkas i Indien vid behov). Det är gardiner i fönstren, och alla bilarna har röda "saftblandare" på taket som chauffören kan sätta på när det är mycket trafik. Parlamentariker på resa i bil betraktas alltså som ett utryckningsfordon!

Vi fick också ett möte med den Indisk-Svenska vänskapsföreningen i parlamentet. Både ordföranden och vice ordföranden kallade sig marxist-kommunister, men de verkade inte alls ha något emot att diskutera Indien med en samling svenska moderater.

Senare på eftermiddagen hade vi också ett möte med Indiska freds- och konfliktforskningsinstitutet och fick en utförlig dragning om säkerhetsläget i Indiens omvärld. Det råder ingen tvekan om att man upplever att man har en del hotfulla grannar - Pakistan, Afghanistan, Kina, Nepal, Bhutan och Myanmar (Burma). Mitt bland alla dessa diktaturer och oroliga länder ligger Indien - världens största demokrati.



2009-02-06 Middag hos Mohinder Chhatwal

Vår egen Sikh, generalen, bjöd oss i kväll på middag tillsammans med sin hustru, på den klubb som han driver tillsammans med andra affärsmän i Centrala Dehli.

Här är jag, tillsammans med generalen och hans hustru, samt vår delegationsledare Björn Hamilton (m) och Bengt-Anders Johansson (m).













2009-02-07 Bussresa till Agra och Taj Mahal

Sista dagen i Indien blir en mycket lång bussresa från Delhi till Agra och Taj Mahal. Att resa med buss är tidskrävande på grund av den täta trafiken, och dessutom ganska obekvämt med tanke på de mycket ojämna vägarna. Men det är ändå det absolut mest givande sättet att resa eftersom man verkligen får uppleva den Indiska landsbygden och se gatulivet i de städer man passerar på vägen.



Här först några bilder på trafikkaoset, som ser i princip likadant ut under hela resan. I den indiska trafiken verkar inga regler gälla alls, och man drar sig inte heller för att försöka köra på fel sida mot trafiken om det går snabbare. Lastbilar, trehjuliga Tuc-tuc:s, traktorer och kamel- eller åsnedrivna kärror blandas i en enda röra. Ingen respekterar filkörning eller trafikregler - man bara tutar och kör. Vår guide, generalen, sa att för att vara en bra chaufför i Indien krävs tre saker - "a good horn, good brakes and good luck", dvs ett bra signalhorn, bra bromsar, och massor av tur. Och tur har vi nog haft, för det är bara en enda gång under veckan som bussen råkat köra på ett annat fordon, och det var inne i en rondell i Delhi...



Städerna längs vägen kännetecknades av precis samma kaos som trafiken...



På vänstra bilden ett helt normalt indiskt gatukök. Man kokar mat direkt ute på gatan över öppen eld. Dessa "gatukök är välbesökta. Inget för oss med ömtåliga bortskämda svenska magar, och en svensk livsmedelsinspektör skulle antagligen dö på fläcken. Men frågan är om det är så enkelt att nio miljoner svenskar har rätt och 1,1 miljarder indier har fel?

Lägg märke till lasten på kärran på högra bilden - två stora bufflar och en kalv. En svensk djurskyddsinspektör skulle nog må lika dåligt som livsmedelsinspektören...



Indien är verkligen kontrasternas land. Ett pampigt palats och på gatan utanför muren bor hemlösa indier under ett par pressenningar, eller sover under en enkel filt direkt på gatan. En sak som förvånar mig särskilt är att elnätet överhuvudtaget fungerar. Att 40% av elen försvinner på vägen är fullt begripligt...



2009-02-07 Agra





Staden Agra lever mycket på alla turister som besöker Taj Mahal, det handlar om många miljoner besökare varje år. I Agra finns också ett imponerande fort, som varit kungens residens. I dag befolkas fortet mest av turister - och mycket trevliga och sociala apor.



2009-02-07 Taj Mahal



Taj Mahal är ett av världens sju underverk. Det tog 22 år att bygga, och sysselsatte 20.000 man. Det byggdes av en maharadja som ville hylla sin favorithustru...

Redan entrén är praktfull, men det är ändå inget mot vad som väntar när man passerat genom porten!





Alla måste ta av sig skorna eller använda skoskydd innan man går in i mausoleet där maharadjan och hans favorithustru vilar. Skorna ställs i hyllor utanför. Just detta var en av scenerna i filmen "Slum dog millionaire", där de fattiga barnen från slumen helt enkelt stal skorna och sålde dem till andra...

Sista bilden med vår numera mycket gode vän, General Chhatwal framför Taj Mahal - det är nog så mycket Indien det kan bli! I morgon är det mycket tidig avfärd till flygplatsen och sedan är det dags att resa hem till den svenska snön. Jag kommer nog mest att uppskatta att kunna dricka vårt rena svenska vatten och äntligen kunna tvätta händerna under vattenkranen utan att behöva tvätta dem med sprit efteråt...