Mars 2024

Sverige fortsätter resan bort från världens högsta skattetryck

2024-03-31

Skriver tillsammans med min moderata riksdagskollega och EU-parlamentskandidat Boriana Åberg i Borås Tidning idag. (För större text, klicka på artikeln)

Stort mediaintresse för könsidentitetsfrågan

2024-03-27

De senaste veckorna har medias intresse för frågan om ny lagreglering om könsidentitet väckt allt större intresse hos media. Vi riksdagsledamöter får både frågor och enkäter från media om hur vi ser på frågan och hur vi kommer att rösta.

För egen del riktade jag som bekant mycket hård kritik mot det lagförslag på detta område som s-regeringen föreslog våren 2022. I sak har jag givetvis inte ändrat åsikt rent principiellt. Samtidigt är det nu diskuterade förslaget inte samma som det s-regeringen presenterade, det nu aktuella förslaget gäller endast reglering av juridiskt kön, inte några ändrade regler om kirurgiska ingrepp. Det finns dock många mycket kontroversiella delar även i det förslag som nu diskuteras.

Mitt svar till media är att jag återkommer i frågan. Ärendet är inte slutbehandlat i socialutskotet, först när det är justerat vet vi exakt vad det är vi ska rösta om. Men jag har satt en ära i att vara transparent i alla kontroversiella voteringar under mina snart 18 år i riksdagen, jag tycker det är min skyldighet mot mina väljare. Jag kommer självklart att tydligt förklara offentligt hur jag ser på ärendet och motivera varför jag röstar som jag gör när det är dags för den kommande voteringen i riksdagen om några veckor.

Verkligheten har kommit ifatt även svensk klimatpolitik

2024-03-21

Häromdagen skrev jag ett kritiskt inlägg om EU:s klimatpolitik, där högtravande mål tappat allt fotfäste inär det gäller vad som är rimligt och genomförbart.

I dag kommer Klimatpolitiska Rådet med en kritisk rapport om den svenska regeringens klimatpolitik, där man menar att regeringens politik inte infriar målen och därmed strider mot Klimatlagen som beslutades 2017.

Jag har tidigare varit tydlig med att jag vägrade rösta för Klimatlagen och det Klimatpolitiska ramverket 2017. Helt enkelt eftersom det redan då var övertydligt att det skulle bli omöjligt att genomföra allt det denna lag och detta ramverk skulle kräva. Det skulle helt enkelt medföra så stora samhällsskador och påfrestningar för hushåll och företag i Sverige att det var omöjligt att följa lagen och  ramverket och få folkligt stöd för det. Så här skrev jag den 15 juni 2017, den dag omröstningen hälls i riksdagen:



Och nu har alltså verkligheten kommit ifatt. Vår miljö- och klimatminister säger att klimatpolitiken måste ha folkligt stöd, och jag är helt enig med henne om detta. Samtidigt har hon en närmast omöjlg uppgift att förena en orealistisk klimatpolitik med den verklighet som råder. 

Dagens regering har rensat bort en del tramsig klimatpolitik och dessutom sänkt drivmedelsskatter, sänkt reduktionsplikten och förbättrat reseavdragen - viktiga och välkomna åtgärder. Men med de modeller klimatalarmisterna använder leder detta till ökade utsläpp (de tror på allvar att människor som är beroende av bilen kör mer om drivmedelspriset sjunker något - de lever i en egen teoretisk modellvärld och förstår inte människors verklighet). Det finns dessutom  flera rapporter som visar att den höga reduktionsplikten inte minskade utsläppen, utan bara flyttade utsläpp till andra länder, och Riksrevisionen har dömt ut hela den svenska reduktionsplikten. Men i den teoretiska världen innebär rimligare drivmedelskostnader att man inte uppfyller klimatlagen. Vår regering driver helt enkelt en politik för folket, men inte för klimatalarmisterna och Klimatpolitiska Rådet. Jag tycker det är helt rätt prioritering.

Personligen anser jag att Klimatlagen och det Klimatpolitiska ramverket bör upphävas, och att det Klimatpolitiska rådet avvecklas. Det finns inga rationella skäl till att klimatpolitiken ska överordnas annan politik i ett land som redan har nollutsläpp när man även räknar in den svenska skogens totala upptag. Man kan diskutera orsakerna till klimatförändringar, men även om man helt köper teorin om att människans utsläpp är huvudorsaken till klimatförändringarna (vilket jag som bekant inte anser att det finns vetenskapligt stöd för) så är det inte Sverige som är problemet. Om alla länder hade lika låga (eller inga) utsläpp som vi skulle de globala utsläppsmålen redan vara uppnådda. Nu måste vi ha fokus på Sveriges konkurrenskraft, svensk energiförsörjning, natur och miljö, företagande, jobb, livsmedelsförsörjning, skogsnäring samt svensk hushållsekonomi och samhällsekonomi - allt det som hotas av en extrem klimatpolitik i Sverige och i EU.

Verkligheten har kommit ifatt även svensk klimatpolitik.

"En valliknande händelse" i Ryssland och inställt val i Ukraina

2024-03-19

Nu är "den valliknande händelsen" i Ryssland avklarad. Diktatorn fick de röster som var bestämt på förhand, och man bestämde sig för att strax under 90% var lagom. Diktator Putin sitter säkert, och så blir det ju när man före valet dödar, fängslar eller stoppar alla motståndare som vill ställa upp i valet. Enkelt och effektivt. Jag förstår inte riktigt allt raseri mot valet, alla visste ju på förhand att det ryska valet bara är en kuliss, ett sätt att låtsas att man har något slags demokrati. Det har ju alla vetat länge att man inte har. Man har ingen yttrandefrihet, föreningsfrihet, fria media eller rättssäkerhet heller för övrigt.

Ryssvänliga konton påpekar gärna att Ukraina minsann har ställt in valet. Skälet är att i Ukraina gäller grundlagarna. En av dem säger uttryckligen att man inte får hålla val när undantagstillstånd råder i landet. Liknande bestämmelser finns i många länders grundlagar, även i Sverige. Den som kritiserar detta får gärna berätta hur man skulle kunna ha en ordentlig valrörelse med flera kandidater till presidentposten (i Ukraina har man alltså flera kandidater som kämpar om segern på riktigt) när man är under ständig beskjutning av Ryssland och delar av landet är ockuperat eller en krigszon? Och hur ska man kunna hålla val på valdagen när 15-20% av landet är ockuperat och medborgarna inte tillåts rösta, samtidigt som en tredjedel av befolkningen (15 miljoner) är på flykt, varav många utomlands? 

I Ukraina kommer självklart presidentval hållas när kriget är över. Under förutsättning att Ukrainas allierade ser till att de klarar av att stå emot den barbariska regimen i Kreml. I annat fall upphör nationen Ukraina att existera. Då blir det såklart inga val alls i framtiden utan bara "valliknande händelser" som en del av ett nytt Sovjet.  

EU:s klimatmål är inte realistiska och inte genomförbara

2024-03-17

EU och medlemsstaterna har genom åren lagt väldigt mycket kraft på att sätta allt högre mål för minskade koldioxidutsläpp. Man har nästan tävlat mellan länderna om att föreslå de tuffaste "klimatmålen". Väldigt lite debatt har ägnats åt HUR man ska kunna uppnå dessa mål. Att sätta tuffa mål kan såklart gå hem politiskt i vissa kretsar och signalera "krafttag". Men om man inte har förankrat målen i rimliga åtgärder riskerar hela politiken att krascha. Min bedömning är att vi närmar oss detta med stormsteg.

Det finns ett antal exempel, och jag ska nämna några:

* Tanken att förbjuda nya bensin och dieselbilar i EU från 2035 är helt orealistisk, vilket jag skrivit om tidigare. Flera stora bilföretag i EU har nu backat från tidigare besked om att bara bygga elfordon, och aviserar nu att man tänker fortsätta bygga bensin och dieselfordon. Självklart kommer förbudet mot nya bensin och dieselfordon att rivas upp före 2035, helt enkelt för att det är omöjligt att genomföra och skulle slå ut europeisk bilindustri. Det kommer inte heller att finnas vare sig batterier eller el tillräckligt för detta. Stor del av elproduktionen i EU kommer dessutom idag från olja, kol och gas, och andelen kolkraftel har ökat sedan Tyskland avvecklade kärnkraften. Kolkraftsel är knappast mer "klimatsmart" än bensin eller diesel. De enda som tjänar på ett förbud är kinesiska bilföretag som kan leverera billigare elfordon och därmed slå ut europeiska bilföretag. Dessutom tjänar kineserna på att vissa nödvändiga råvaror för batterier till elbilar i princip endast finns i Kina. Europa gör sig därmed helt beroende av Kina. 

* Klimatkraven på transportsektorn är orealistiska. Runt om i Europa tvingas politikerna sänka skatten (och i Sverige även reduktionsplikten) på drivmedel, eftersom det helt enkelt inte går att driva upp priserna på drivmedel så mycket som annars skulle ske. Vill politikerna bli omvalda kan de inte chockhöja drivmedelspriserna. 

* Klimat och miljömålen i jordbrukspolitiken har nu lett fram till så omfattande protester från jordbrukare att ingen politiker i EU kan bortse från detta om man vill ha en chans att överleva politiskt. Allt talar för att man kommer tvingas minska klimatkraven på jordbruket av rent politiska skäl, och det lär komma snabbare än många trott. Inte minst behovet av livsmedelsförsörjning är ett tungt argument.

* Klimatmålen för skogssektorn är redan idag så hotfulla att bland annat Sverige och Finland protesterar kraftigt. EU-politiken riskerar på allvar att slå undan benen på en av Sveriges viktigaste exportnäringar och orsaka enorma ekonomiska förluster för enskilda skogsägare. Och inte nog med det - om kraven på jordbrukssektorn måste lindras kommer man inte kunna nå målen för jord- och skogsbruket utan att kompensera med ännu hårdare klimatkrav på skogsbruket. Detta riskerar att bli oerhört allvarligt för Sverige. Risken är uppenbar att en stor majoritet av EU-länderna driver igenom en mycket skadlig skogspolitik för att rädda sina egna bönder. 

* Den upphaussade vindkraften visar sig nu vara Ebberöds Bank - utan subventioner går verksamheten helt enkelt inte ihop. Många vindkraftbolag går idag med stor förlust och ett antal har gått i konkurs. Att driva vindkraft innebär att man knappt får något betalt när det blåser mycket - då är elen nästan gratis - och man kan inte leverera något alls när det inte blåser. Att leva på produktion när det blåser lite lagom räcker inte för lönsamhet. Samtidigt stiger elkundernas nätavgifter när elnäten måste byggas ut på många platser för att ta emot all vindkraftsel. Att stora delar av vindkraften dessutom ägs av utländska företag, bland annat kinesiska, gör ju inte direkt att vi stärker vår beredskap i orostider.

* Även på andra områden är klimatkraven orealistiska. Man talar om elektrifiering av industrin, "stål utan kol" och andra vackra ord - men sanningen är ju att det inte finns tillräckligt med el för detta inom överskådlig tid. Det krävs så ofattbart stora mängder el att det inte finns skuggan av en chans att ordna fram det. Alla insatta vet egentligen hur illa det är, även politikerna, men man kör vidare med mantrat "det måste gå". Det blir också extremt dyrt och ogenomförbart utan enorma skattesubventioner från EU och/eller medlemsstaterna, däribland Sverige. Detta kommer garanterat att driva upp skatterna. Dessutom kommer staten att förlora stora summor i utdelningar från LKAB och Vattenfall som i stället lägger pengarna på dyra och vanskliga projekt.

* Samtidigt arbetar EU nu med att införa "klimattullar" på varor från andra delar av världen. Detta kommer såklart att driva upp inflationen och konsumentpriserna, vilket sannolikt leder till högre räntor. Sammantaget dyrt för hushållen. Risken är dessutom uppenbar att det leder till handelskrig och högre tullar för svenska exportföretag, vilket slår mot ett exportland som Sverige. Vi får en klimatpolitiskt drivet handelskrig med framförallt Kina, Indien och USA, och jobben i EU hotas.

* Skärpta krav på bostadsbyggandet med krav på tvingande energirenoveringar för enskilda villaägare stoppades som tur är av partierna till höger i EU-parlamentet, och ministerrådet enades om att reglerna bara ska gälla på "genomsnittlig övergripande nivå". Men för nya flerfamiljshus och även nya småhus ställs nu en mängd nya klimatkrav som kommer driva upp byggkostnaderna och bostadskostnaderna kraftigt.

När man frågat människor i opinionsmätningar genom åren har många lite slentrianmässigt framfört att politikerna "måste ta krafttag mot klimatförändringarna". Många debattörer och politiker har också applåderat tuffare klimatkrav i EU. Många företag har också varit positiva till tuffare klimatkrav - eftersom de då kan ta del av statliga subventioner och då kan tjäna mer pengar. Men när nu verkligheten börjar komma ikapp är det inte lika roligt längre. Företagen kan inte med automatik räkna med eviga skattesubventioner, jord- och skogsbruket ser hur verksamheten hotas, företagens energi- och transportkostnader ökar och hushållen börjar nu få räkningarna för klimatpolitiken. Och då har kostnadsökningarna bara börjat.

EU:s klimatpolitik kommer allvarligt skada EU:s konkurrenskraft mot andra delar av Världen. Kina, USA och Indien skrattar hela vägen till banken - man har själva inga planer på att driva samma extrema klimatpolitik som EU, men gillar såklart att vi försämrar vår egen konkurrenskraft. Sämre konkurrenskraft leder till färre jobb, och samtidigt kommer "den gröna omställningen" att leda till högre skatter och sämre samhällsekonomi, samtidigt som hushållen får högre kostnader. Hela EU riskerar också energikris och stigande energikostnader. Och för jordbruket och skogsbruket talar vi om en konkret hotande kris. Vår livsmedelsförsörjning hotas, liksom jobben i vår viktiga skogsindustri. Att genomföra detta i tider där vi dessutom har stor oro i vår omvärld, ett krig i närområdet och stora behov av att rusta samhället och försvaret och bli mer självförsörjande är rent oansvarigt. 

Jag upplever sedan regeringsskiftet en stor tillnyktring i klimatfrågan, inte minst bland unga. Många som tidigare gick i "skolstrejk för klimatet" verkar idag mer oroliga för hur klimatpolitiken ska påverka deras chanser att få jobb, de vill kunna tanka sin Epa för rimligt pris och de vill kunna fortsätta flyga och se världen. Även bland hushåll och företagare växer oron - hur ska Sverige klara detta? Hur ska elen räcka och hur ska vi ha råd med elräkningarna? Hur länge kan företagen räkna med olika klimatsubventioner när statens kassa är begränsad? Och om det blir regeringsskifte 2026, hur mycket kommer vänstersidan att höja drivmedelskostnaderna? Bland skogs och jordbrukare är stämningen närmast uppgiven. Samma sak bland ägare av småskalig vattenkraft.

Allt fler verkar också inse att det inte hjälper att européerna självspäker sig så otroligt mycket, när Kina möter detta med att bygga nya kolkraftverk varje månad och Ryssland bedriver ett miljöskadligt och oljeslukande krig i Ukraina. Europas uppoffringar är meningslösa ur ett globalt perspektiv, oavsett hur man ser på klimathotet. Och vi kommer aldrig att bli ett föredöme för resten av världen när de ser hur hårt hushåll och företag drabbas av klimatpolitiken i Europa. Vi lär bli ett avskräckande exempel i stället. De som verkligen oroar sig för klimatförändringar borde vara bekymrade över detta.

Det som förut var lite häftigt och "coolt" - att prata om klimathotet - har idag blivit en omfattande och växande rädsla för klimatpolitiken. Personligen tror jag att de partier som inser detta kommer att göra ett bra resultat i EU-valet, och de som inte känner stämningen i samhället kommer att göra ett riktigt dåligt EU-val. Vi får se om jag får rätt. Jag hoppas såklart att moderaterna ska vara ett av de partier som orkar stå emot överhurtiga klimatpolitiker i EU som vill fortsätta köra med full fart in i väggen med en klimatpolitik som allt fler inser är helt orealistisk och ogenomförbar - och även farlig för Sverige. Under den nya regeringen har den svenska klimatpolitiken tagit viktiga steg i en mer balanserad riktning, med viktiga lättnader för hushållen. Nu gäller det att även påverka EU i rätt riktning. 

Om inte EU sansar sig kommer Europa förr eller senare skakas av kravaller mot klimatpolitiken som slår det mesta vi upplevt i modern tid. Desperata medborgare riskerar att ta lagen i egna händer. Det vore närmast en katastrof för hela EU-tanken i en tid då ett stabilt EU behövs mer än någonsin i en mycket orolig värld.

Seminarium om ojämn kommunal effektivitet 

2024-03-14

I går deltog jag vid ett välbesökt riksdagsseminarium om behovet av nationella reformer för kommunal effektivitet. Ett ämne som engagerar mig mycket av flera skäl. Dels har jag upprepade gånger berättat här om olika former av kommunalt slöseri och dåliga kommunala prioriteringar som jag uppmärksammats på i olika sammanhang eller upplevt själv. Dels är det en viktig fråga när vi i finansutskottet diskuterar behovet av statliga stöd till kommuner och regioner. Dessutom sitter jag ju som moderat ledamot i utjämningskommittén, som utreder justeringar i det kommunala utjämningssystemet, och även ska analysera orsakerna i skillnaden i skattesats mellan olika kommuner och regioner och hur man kan kan motverka höga och ökande skattesatser. 

Seminariet arrangerades av Svenskt Näringsliv, och man menade att det finns oförklarliga skillnader i effektivitet och resultat mellan olika kommuner som saknar samband med hur mycket resurser kommunen satsar på olika områden. Eller enklare uttryckt - det är inte bara  ständigt mer pengar som behövs för en bra kommunal verksamhet, utan det behövs kloka prioriteringar och ökad effektivitet för att få valuta för skattepengarna.

Denna bild är en av de bättre illustrationerna av dagens läge. Den illustrerar kvaliteten i skolan (de som presterar bättre än genomsnittet finns ovanför den vågräta röda linjen) och kostnaden per elev (ju mer man satsar per elev, desto längre till höger i figuren). Hänsyn är tagen till strukturskillnader mellan kommunerna. Man ser att det finns kommuner med mycket hög kvalitet och goda skolresultat med mycket låg kostnad per elev, och andra kommuner lägger oerhört stora summor på varje elev men får ändå ett sämre resultat. Liknande analyser är gjorda för äldreomsorg och sjukvård, och de visar samma sak - det finns inget tydligt samband mellan hur mycket resurser man satsar och vad man får för resultat - det är andra saker som avgör. Slutsatsen i de rapporter Svenskt Näringsliv presenterat under en rad år nu är att det finns en betydande effektiviseringspotential i många kommuner och regioner.  

  

Jag tar med mig dessa analyser till den pågående utredningen, och även Regeringens Produktivitetskommission och Expertgruppen för Studier i Offentlig Förvaltning har frågan på sina bord. De senare har bland annat ett spännande förslag om att inför aen statlig effektivitetsbonus för kommunerna, som man tror i längden kommer spara pengar för samhället. Vi behöver i vart fall på något sätt öka incitamenten för kommuner och regioner att effektivisera och prioritera i sin verksamhet ochg inte tro att man löser alla problem bara genom at hela tiden skjuta till mer pengar från staten eller höja kommunalskatten. 

Moderaterna vill slopa "malus" för nya husbilar 

2024-03-14

Finansdepartementet har i dag remitterat en promemoria med förslag om att husbilar inte längre ska omfattas av malus, det vill säga den förhöjda fordonsskatt ("malus") som gäller för vissa nya bilar under de tre första åren.

Husbilsbranschen är viktig för Sverige och husbilar innebär glädje och frihet för många människor, samtidigt som camping och besöksnäring är väldigt viktig för stora delar av landet och ger stora skatteintäkter. De senaste åren har förändringar i hur fordons koldioxidutsläpp mäts lett till högre fordonsskatt för husbilar. Samtidigt är utbudet av husbilar med låg och nollutsläppsalternativ ännu inte lika stort som för andra personbilar och lätta lastbilar, vilket gör att malus för husbilar inte har  samma miljöstyrande effekt som för andra typer av lätta fordon. Dessutom körs husbilar i genomsnitt väldigt få mil per år, och som jag skrivit här tidigare (se denna sida) så är det inte rimligt att behandla husbilar som andra fordon - de står mestadels still och används som boende.

Moderaternas mål är nu att förslaget om slopad malus ska kunna presenteras i budgetpropositionen till hösten, och att det då skulle kunna träda ikraft den 1 februari 2025. 

Ukrainaföreningen ordnade seminarium om Gammalsvenskby i Ukraina 

2024-03-13



I går anordnade svensk-ukarinska parlamentarikernätverket ett seminarium om orten Gammalsvenskby (Smijivka) i Ukraina. Denna ort har en lång dramatisk historia, ända sedan 1780-talet då 900 svenskar på Dagö utanför Estland tvingades vandra 200 mil för att i stället bosätta sig i Gammalsvenskby i Ukraina. Det var ryske kejsarinnan Katarina den Stora som tog beslutet att svenskarna på Dagö skulle tvingas flytta.  Bara en mindre del av svenskarna överlevde den långa marschen, men rotade sig i Ukraina, på floden Dneprs västra strand, där de tvingades bygga upp sitt samhälle från grunden. Under århundradena har människorna i Gammalsvenskby upplevt allt från två världskrig, nazistisk ockupation, sovjetisk revolution, svältkatastrofer och krig, och 2022 var det dags igen - ganska snabbt ockuperades byn av ryska trupper och när Ukraina sedan tog tillbaka allt territorium väster om floden passade ryssarna på att plundra och förstöra elförsörjning mm i Gammalsvenskby, innan de retirerade. Sedan dess har man målmedvetet beskjutit och bombat Gammalsvenskby, trots att det aldrig funnits några militära mål i området. Man började med att angripa offentliga byggnader - skolan, kulturcentrret och kyrkan och har sedan målmedvetet förstört i stort sett alla byggnader i byn. Nästan alla bybor har lämnat området och bosatt sig i byar längre bort från floden. Vi fick också säkra vittnesmål på att ryssarna medvetet och pricksäkert terrorbombar sjukhus i Khersonregionen, och beskjuter ambulanser. Man bedriver idag sjukvård i anonyma byggnader runt om i Khersonregionen för att undgå rysk beskjutning. 



Det intressanta föredraget hölls av makarna Sofia Hoas och Lars Thomsson, som är bosatta på Gotland och är ättlingar från tidigare svenskar bosatta i Gammalsvenskby. Lars Thomsson var dessutom riksdagsledamot för Centerpartiet fram till förra valet, och vi känner varandra väl. Idag arbetar makarna med att ordna nödhjälpssändningar till flyktingarna från Gammalsvenskby som befinner sig på olika platser längre bort från floden, men vill återvända hem till byn så snart kriget är över. Man planerar också stöd för återuppbyggnadsarbete.

Vid seminarier deltog även Ukrainas ambassadör, Andrii Plakhotniuk (längst till höger på bilden). Övriga på fotot är Lars Thomsson, Hanna Westerén (S) som är ordförande i parlamentarikernätverket, Sofia Hoas (ordförande i föreningen svenskbyborna) och jag själv (vice ordförande i nätverket).

Sverige är säkrare i Nato 

2024-03-12

I dag skriver jag i Borås Tidning, tillsammans med statsministern om det svenska Natomedlemskapet.






 

Allt tydligare att extrema klimatalarmister hör hemma till vänster 

2024-03-10

Nu ger sig Martin Hultman, som driver "forskning om klimatförnekelse" vid Chalmers, in i den politiska klimatdebatten. Detta genom att kalla alla som inte ställer upp på en väldigt extrem klimatpolitik i EU som "högerradikala" och kallar rimliga kostnader för privatbilism för "petropopulism". Detta uttalade han i en intervju i DN (låst artikel), som sammanfattas i Omni enligt nedan:

 

Detta har väldigt lite med "högerpopulism" att göra. Det handlar helt enkelt om att allt fler européer inser att EU:s klimatpolitik sakta men säkert kväver Europa. De upplever det dagligen, ser själva effekterna. Och väljarna kommer inte acceptera att privatekonomi, samhällsekonomi, företagande, jord- och skogsbruk, transporter, energiförsörjning och personlig frihet offras på EU:s klimataltare. Fortsätter detta kommer människor göra uppror, det är inget jag bara gissar, utan det är något vi redan ser på många ställen i Europa. Jag tror personligen också det kommer synas tydligt i valet till Europaparlamentet i vår. Partier som driver en rimlig klimat- och energipolitik kommer gå framåt, och de som gör motsatsen kommer backa. Precis som det var i det senaste svenska valet. Inga partier kan i längden driva en politik som går mot en stor del av medborgarnas intresse, då förlorar man makten.

Att klimatextrema "forskare" nu kallar klimatrealister för "högerpopulister" visar klart och tydligt att det är samma gamla vänster som driver klimatfrågan idag som de som drivit andra socialistiska frågor genom åren. Bara att bedriva "forskning om klimatförnekelse" är så sjukt att man undrar hur Chalmers kan solka ned sitt varumärke på detta sätt.  

Att Hultman dessutom lite nedlåtande talar om "kärnkraftsnostalgi" är anmärkningsvärt för att komma från en professor på Chalmers. Han borde veta att FN:s klimatpanel IPCC tydligt uttalat att mer kärnkraft kommer behövas för att minska utsläppen, och exempelvis Frankrikes liberala president och regering driver denna fråga. Knappast "högerpopulism".

Att han även raljerar om "dieseljordbruk" visar på en besvärande okunnighet om jord- och skogsbrukets villkor. De flesta traktorer och maskiner i de gröna näringarna går på diesel, och det finns få rimliga alternativ. Om vi vill ha mat på bordet och en fungerande skogsindustri (som är en av Sveriges viktigaste exportsektorer och dessutom framhålls som "klimatsmart") kan man inte samtidigt slå på "dieseljordbruket" på detta sätt. 

Klimatfrågan har tyvärr blivit ännu ett verktyg för att driva på för socialism, sänkt levnadsstandard och ökad kontroll av medborgarna. Detta kommer jag att kämpa emot så länge jag är politiskt aktiv. Det handlar om vanligt sunt förnuft som en stor del av väljarna står bakom. Inte bara de som röstar M, SD, L och KD, utan även många som röstar S och C.  

Nu är Sverige medlemmar i Nato 

2024-03-07

I kväll var det stor uppståndelse i USA:s kongress när president Biden höll sitt årliga "State of the Union"-tal till nationen och ägnade en del av talet åt att hälsa Sverige välkomna som ny Natomedlem. Som hedersgäst satt statsminister Ulf Kristersson bredvid USA:s första dam (fru Biden), och möttes av stående ovationer från USA:s kongress. Det var första gången någonsin en svensk statsminister blivit inbjuden av USA:s president som hedersgäst under ett sådant tal. Detta visar vilken vikt USA lägger vid att nu ha fått Sverige som ny medlem i NATO. (Klicka på bilden för att se filmen från USA:s Kongress och den del av presidentens tal som rörde Sverige)

  
 

Efter en lång och minst sagt slingrig process är Sverige nu Natos 32:a medlemsland. Vi ingår nu i Nato tillsammans med alla övriga Nordiska länder och de baltiska staterna. Ett starkt enat Norden. 

Jag har tidigare deklarerat min egen syn på Nato. Jag har väl aldrig tillhört dem som stått på barrikaderna och direkt kämpat för ett Natomedlemskap, men moderaterna som parti har under många år haft en tydlig linje i frågan. För mig handlar det helt enkelt idag om en insikt att Sverige inte själva kan försvara sig mot eventuella angrepp från ett mycket aggressivt Ryssland och att vi endast genom stöd från Nato kan försvara vårt land. Ett Natomedlemskap gör också att Ryssland inte kan använda utpressning i form av kärnvapenhot mot Sverige. Oavsett om man gillar Nato eller inte så är dagens säkerhetspolitiska läge en realitet och vi har tagit det bästa beslutet för Sveriges framtida frihet och säkerhet. I det läge Europa befinner sig idag, och med ett  Ryssland som ingen kommer att lita på under överskådlig tid finns det enligt min åsikt ingen annan väg än ett Natomedlemskap. Alternativet att vara ensam och allianslös är mycket farligare. 

Just nu oroar jag mig mest för hur den så kallade "fredsrörelsen" agerar. De använder exakt samma argument som Putin och hans medarbetare i Kreml. De agerar i bästa fall som "nyttiga idioter" för främmande makt. I sämsta fall är de infiltrerade av ryska krafter och finansierade med ryska pengar för att driva kampanj mot Nato. Oavsett vilket - att gå ryssarnas ärenden gynnar definitivt inte fred och säkerhet.

När vissa frågar varför vi inte hade folkomröstning före ansökan om Natomedlemskapet brukar jag påpeka att det var ett allvarligt läge och inte fanns tid för ett ännu längre vakuum i form av en folkomröstning efter en valrörelse. Dessutom brukar jag framföra min oro för att putinvänliga krafter skulle ha lagt enorma resurser på ren desinformation om vad ett Natomedlemskap innebär och svartmåla Nato för att försöka påverka det svenska valresultatet. Att folkomrösta om en säkerhetsfråga som till stor del baseras på underrättelseuppgifter och hemligstämplade försvarsuppgifter är nog inte heller särskilt bra, det blir svårt att hålla en öppen och transparent folkomröstning där delar av underlagen är hemligstämplade för att inte skada rikets säkerhet. Jag tycker det får räcka med att konstatera att i de opinionsmätningar som gjorts är ca 60% av svenska folket för ett Natomedlemskap och endast 20% emot, samt att en stor majoritet i Riksdagen, och sex av åtta partier, är för Natomedlemskapet. Väljarna har valt oss för att hantera landets säkerhetspolitik, och det är det vi nu har gjort. Jag är personligen övertygad om att vi valt rätt väg, och tror Sverige, tillsammans med övriga nordiska länder, kan bli en viktig aktör inom Nato.

Propositionen om Säkerhetszoner ("visitationszoner") 

2024-03-07

Regeringen har nu överlämnat propositionen om säkerhetszoner till riksdagen. 

* Regeringen föreslår att Polismyndigheten ska kunna införa säkerhetszoner där polismän har särskilda befogenheter att söka efter vapen och andra farliga föremål. Syftet är att skjutningar och sprängningar vid konflikter inom den kriminella miljön ska kunna motverkas mer effektivt.

* Polismyndigheten ska få införa en säkerhetszon i ett avgränsat område om det med hänsyn till en konflikt mellan grupper finns en påtaglig risk för brottslig verksamhet som innefattar skjutning eller sprängning i området. Zonen ska vara av synnerlig vikt för att förebygga eller förhindra denna brottsliga verksamhet. Skälen för zonen måste också uppväga det intrång eller men i övrigt som den kan innebära för enskilda eller för något annat motstående intresse.

* Ett beslut om en säkerhetszon ska gälla högst två veckor åt gången och kunna överklagas till domstol. Polismyndigheten ska publicera beslutet på sin webbplats och informera om det på andra sätt.

* Inom en säkerhetszon ska polismän ha utvidgade befogenheter att kroppsvisitera personer och genomsöka transportmedel för att söka efter vapen och andra farliga föremål. Befogenheterna ska gälla på allmän plats och ingripanden ska få göras i den utsträckning det behövs för att förebygga eller förhindra den brottsliga verksamhet som zonen har införts för att motverka. Alla ingripanden ska dokumenteras i protokoll.

* Lagändringarna föreslås träda i kraft den 25 april 2024.

Frågan om Säkerhetszoner (eller visitationszoner som det tidigare kallades) har diskuterats flitigt i samhällsdebatten. Många har menat att det är orimligt att utan brottsmisstanke visitera personer och fordon i förebyggande syfte. Man menar att detta strider mot grundläggande rättsprinciper i Sverige. Mot detta har ställts att den organiserade brottsligheten och de kriminella gängen flyttat fram sina positioner allt mer och att samhället måste svara med kraft mot detta. Det är också viktigt att kunna lugna ned en spänd situation i ett område där men efter underrättelser vet att grov brottslighet planeras eller pågår, inte minst för att öka tryggheten för dem som bor i området.

Som jurist måste jag medge att jag haft problem med detta förslag, just av principiella skäl. Hade någon lagt ett sådant här förslag för tio år sedan hade jag troligen avfärdat det direkt. Men idag är läget tyvärr annorlunda. Människor förväntar sig krafttag från politiken för att komma tillrätta med den grova gängkriminaliteten, och polisen har själv efterfrågat just detta verktyg, som redan finns i exempelvis Danmark. Vi är idag i ett så allvarligt läge med dödliga skjutningar och sprängningar som hotar vanligt folk som inte tillhör gängen, och om ett beslut om möjlighet att införa tillfälliga Säkerhetszoner kan motverka detta är det värt att pröva. Vi har idag inget val, utvecklingen går alltför snabbt i fel riktning, och vi måste göra allt som är rimligt för att trycka tillbaka de gängkriminella. Därför stödjer jag trots allt  lagförslaget. 

Jag förutsätter dock att polisen verkligen inser vikten av ett använda verktyget med omsorg, och utgår från att regering och riksdag kommer följa upp hur verktyget används, samt vilket nytta det har i kampen mot grov kriminalitet. Skulle det visa sig att nyttan inte står i rimlig proportion till intrånget i den personliga integriteten får man helt enkelt ompröva nyttan med lagen.

Riksrevisionen vill avveckla Allmänna arvsfonden

2024-03-06

Riksrevisionens granskning av Allmänna arvsfonden låg i mitt postfack idag. Det är ingen rolig läsning. Sällan har jag sett en så total sågning av en statlig verksamhet.  

Riksrevisionen menar att systemet med Allmänna arvsfonden varken fungerar ändamålsenligt eller effektivt, att kontrollen av de organisationer som söker projektbidrag inte är tillräckligt effektiv, att det finns alltför många riksprojekt och oegentligheter, samt att det finns en historik av ekonomisk brottslighet, organiserad brottslighet och demokratihotande brottslighet bland anställda och firmatecknare i pågående arvsfondsprojekt.

Man konstaterar också att Arvsfonden får in mer pengar än den hinner betala ut, samt att kombinationen av stora bidrag och låg konkurrens medför risk för att projekt designas för att få bidraget snarare än utifrån från genuina idéer och behov

Detta är oerhört allvarlig kritik, och Riksrevisionens rekommendationer är helt enkelt att avveckla Allmänna arvsfonden och i stället inrätta ett nytt system för att hantera arv efter avlidna som saknar arvingar och inte har upprättat testamente. 

Här är Riksrevisionens rapport i sin helhet.

Låt Riksrevisionen granska kommuner och regioner

2024-03-05

I samband med det nya extra tillskottet på 6 miljarder till regionerna som regeringen meddelade igår har debatten tagit fart på allvar när det gäller hur regionerna (och såklart även kommunerna) egentligen hanterar sina pengar. Rapporterna om misshushållning kommer allt tätare, och som ledamot i finansutskottet får jag rader av exempel från vardagen från moderata lokalpolitiker runt om i landet. I sociala medier kommer också löpande olika exempel. Slöseriombudsmannen, Kommissionen för Skattenytta, media och granskande jorurnalister har också genom åren avslöjat mängder av slöseri i våra kommuner och regioner.

Som jag påpekade i föregående inlägg är vissa kommuner och regioner är mycket välskötta ekonomiskt, medan andra byggt upp en kostnadsmassa där man använt alla extrapengar man fått under pandemin och åren därefter. Minst tre regioner har rent av i närtid lånat till driften, trots tidigare goda ekonomiska tider när man borde ha sparat pengar till sämre tider så som många kommuner och regioner faktiskt har gjort.

Det finns på en del håll uppenbara problem med att prioritera det som är viktigast. Exemplen är alltför många på kommunalt slöseri och satsningar på prestigeprojekt i stället för verksamhet och personal. Regionernas budget går visserligen till 90% till sjukvård, men det betyder samtidigt att 10% inte gör det. Och 10% är väldigt mycket pengar. Även inom den del som går till sjukvård går det att prioritera vårdpersonal framför fler administrativa chefer och annan administrativ personal. Man kan också prioritera verksamhet framför nya dyra byggnader, flotta besöksentréer, flashig internkommunikation och konstnärlig utsmyckning. 

I många regioner (och även kommuner)  har den administrativa personalen utökats genom politiska beslut, medan verksamheten fått spara. Fler politiker medför också mer politikerdriven administration. Exempelvis har Region Värmland ökat sin administrativa personal med cirka 35 procent, medan vårdpersonalen har minskat med 14 procent under åren 2017 till 2022. Region Västerbotten har haft en liknande utveckling. Och tidigare hade Karolinska Universitetssjukhuset fler chefer (960) än vårdplatser (940), vilket man sedan lyckats vända till fler vårdplatser och mindre administrativ personal. Samtidigt visar en rapport som Västra Götalandsregionen själv har beställt att regionen lägger jämförelsevis lägre andel resurser till hälso- och sjukvården samtidigt som sjukhusen har stora ekonomiska underskott. Man har helt enkelt prioriterat annat än sjukvård. 

Det är dags att staten tar kontrollen över hur statsbidragen används ute i våra kommuner och regioner. För medborgarna är det samma skattepengar oavsett om de kommer från statlig eller kommunal skatt. Alla svenska skattebetalare har rätt att vänta sig att skattepengarna används klokt, att man prioriterar det som är viktigast, och att grundläggande samhällstjänster som sjukvård, äldreomsorg och skola prioriteras framför andra områden, samt att personal i verksamheten prioriteras framför fler politiker, politiska tjänstemän, administration och administrativa chefer. 

Jag kommer därför, i min egenskap av ordförande i Riksdagens Råd för Riksrevisionen, argumentera för att utöka Riksrevisionens mandat till att omfatta granskning av all verksamhet i Sverige som drivs av stat, kommun eller regioner.  

Kraftigt tillskott till regionerna i vårbudgeten - sex miljarder extra

2024-03-04

I dag meddelade regeringen att man i den kommande vårbudgeten tillför ytterligare sex miljarder till regionerna för att stärka sjukvården och undvika personalneddragningar. Pengarna kommer betalas ut snarast efter att vårbudgeten beslutats, och den presenteras den 15 april.

Detta tillskott kommer alltså efter att den moderatledda regeringen tillfört rekordstora summor till kommuner och regioner: 
* i budgeten för 2023 tillförde vi kommuner och regioner 12 miljarder (en tredjedel av hela reformutrymmet), samt ett omfattande elstöd.
* I budgeten för 2024 tillförde vi ytterligare 16 miljarder, vilket motsvarade 40% av det totala reformutrymmet. 

Man ska också veta att kommuner och regioner fick mycket stora extra tillskott under pandemin, så stora tillskott att det skapade stora överskott på många håll. Ett antal regioner (och kommuner) har stora överskott i sina resultatutjämningsreserver.

Tyvärr har inte alla kommuner och regioner agerat ansvarsfullt med de pengar man fått. Vissa kommuner och regioner är mycket välskötta ekonomiskt, medan andra byggt upp en kostnadsmassa där man använt alla extrapengar och tre regioner har rent av lånat till driften, trots goda ekonomiska tider. Det finns också uppenbara problem med att prioritera det som är viktigast på en del håll. Exemplen är alltför många på kommunalt slöseri och satsningar på prestigeprojekt och dyra byggnader i stället för verksamhet och personal. Jag får exempel från många moderata politiker runt om i landet.

Det är väldigt skilda förutsättningar mellan olika kommuner och regioner. När det gäller kommunerna skiljer sig såklart mycket mellan de 290 kommunerna runt om i landet, och vissa har det extra tufft just nu. Men på övergripande nivå är det stora skillnader mellan kommunernas situation och den regionerna befinner sig i. Det visades inte minst i resultatutfallet för 2023, där kommunerna sammantaget gick med 25 miljarder i överskott medan regionerna gick med underskott. Läget är därför mycket mer ansträngt i regionerna. Bedömningen i dagsläget är att kommunerna ska klara sig med de pengar de fått, medan regionerna behöver ytterligare tillskott. Bland annat är det kraftigt ökade pensionskostnader som är ett problem inom vårdsektorn, till följd av den tidigare höga inflationen och den tekniska utformningen av deras pensionsåtaganden, samt att det är fler med högre löner anställda i regionerna än i kommunerna, vilket ökar pensionskostnaderna.  

Personligen kan jag tycka att detta tillskott, tillsammans med tidigare, är väldigt generöst. Jag kan rent av tycka att vi nu ger regionerna lite väl stora tillskott, som i värsta fall riskerar att minska incitamenten på vissa håll att prioritera det som är viktigast. Regionerna har egen beskattningsrätt och eget ansvar för sin ekonomi. Det är inte rimligt att staten i varje läge ska lösa regionpolitikernas problem. Men med detta sagt, det är en speciell situation efter år av hög inflation och nu visar staten att vi prioriterar välfärden, precis som vi lovade. För patienterna och personalen är det viktigaste att verksamheten fungerar. Om vissa regioner inte orkar ta ansvar för detta får staten rycka in. Samtidigt aviserar regeringen åtgärder för att följa upp hur regionerna arbetar med prioritering, effektivisering och kostnadsmedvetenhet, och dessutom tillsätts en effektivitetsdelegation som ska ge stöd till regionerna för att effektivisera administration mm och sprida goda exempel. Detta är viktigt och välkommet.

I många regioner (och även kommuner)  har den administrativa personalen utökats genom politiska beslut, medan verksamheten fått spara. Fler politiker medför också mer politikerdriven administration. Exempelvis har Region Värmland ökat sin administrativa personal med cirka 35 procent, medan vårdpersonalen har minskat med 14 procent under åren 2017 till 2022. Region Västerbotten har haft en liknande utveckling. Och tidigare hade Karolinska Universitetssjukhuset fler chefer (960) än vårdplatser (940), vilket man sedan lyckats vända till fler vårdplatser och mindre administrativ personal. Samtidigt visar en rapport som Västra Götalandsregionen själv har beställt att regionen lägger jämförelsevis lägre andel resurser till hälso- och sjukvården samtidigt som sjukhusen har stora ekonomiska underskott. Man har helt enkelt prioriterat annat än sjukvård.

Även mellan de 21 regionerna skiljer sig alltså förutsättningarna åt. Effekterna av det extra stödet kommer bli att vissa välskötta regioner nu kommer att gå med överskott, medan andra fortfarande har underskott. Men pengarna måste av rättviseskäl fördelas lika och rättvist mellan regionerna baserat på befolkningens vårdbehov (det finns etablerade formler för denna fördelning). Viktigast är att regeringens samlade bedömning är att vi inte ska behöva se uppsägningar inom sjukvården efter detta tillskott. Men det förutsätter såklart att även regionerna gör sitt jobb och prioriterar sjukvården.
 

Dags för ännu ett pass som ålderspresident i Riksdagen

2024-03-01

I går kväll var det dags för ännu ett pass som ålderspresident i Riksdagen. Denna gång hade jag ansvaret för några av kvällens ärendedebatter. Att tjänstgöra som ålderspresident är både intressant, lärorikt och självklart ett hedersuppdrag. Och man måste ha koll, inget får bli fel i hanteringen och alla formella regler måste följas. I grunden styrs riksdagens arbete av vår grundlag.

Det är intressant att få mer inblick i arbetet bakom kulisserna i Kammarens arbete, och lära sig mer om all teknik som styr Kammarens arbete. De flesta som ser debatter från riksdagen ser ju bara ledamöterna i talarstolen och lyssnar på det de har att säga, de flesta vet nog inte hur många kammartjänstemän som är i tjänst och hur mycket arbete det är att planera och genomföra alla debatter i Kammaren.