Möte IMF/Världsbanken, Marrakech, Marocko 9-10 oktober 2023

(Inläggen kommer i omvänd ordning mot bloggen, dvs läses uppifrån och ned.)

Ankomst till flygplatsen i Marrakech

Flygplatsen är ganska nybyggd och en av de snyggaste flygplatsbyggnader jag sett. Redan här inser man att Marrakech inte är någon liten fattig afrikansk stad. Flygplatsen är den vanligaste entrén för både turister och konferensdeltagare, det finns inte så många realistiska sätt att resa dit, och det är väl därför man vill imponera lite redan vid ankomsten.  

Marocko

Marocko är ett kungarike med 37 miljoner invånare. Landet var tidigare fransk koloni, men utropade sig självständigt 1956. Huvudstaden är Rabat, och andra viktigare städer är Casablanca, Tanger, Agadir och Marrakech. Ytmässgt är landet stort som ungefär halva Sverige, om man inte räknar med det omstridda Västsahara som Marocko ockuperar sedan 1976. 

Marocko har starka band till både USA och Europa och är mer västorienterat än övriga Nordafrikanska länder. Man har även goda relationer med de konservativa monarkierna på Arabiska halvön och har även närmat sig Israel.

Den tidigare kungen var i praktiken en hårdför diktator, men sedan den nye kungen Mohammed VI tillträdde 1999 har landet blivit mer liberalt, demokratiskt och modernt. Man har ett folkvalt parlament, men kungen kontrollerar i praktiken makten via egna partier. Berberna i bergsområdena tillhör de mer missnöjda delarna av befolkningen.

Marocko framhålls som ett av de arabländer där yttrandefriheten är som strörst och man har en grundlagsskyddad pressfrihet (som dock i praktiken är begränsad). Man har formellt sett ett oberoende rättsväsende, men tyvärr med en del korruption. 

De flesta marockaner är av arabisk eller berbiskt ursprung och de flesta talar arabiska eller någon berbisk dialekt. Men de flesta talar också franska som en följd av den franska kolonialtiden. Det var inte så lätt att göra sig förstådd på engelska ute på stan, om man frågar något på egelska får man ofta svar på franska.

Marocko är djupt präglat av Islam och det är också en statsreligion. Kungafamiljen hävdar rent av släktskap med profeten Mohammed. Nästan hela befolkningen är sunnimuslimer. Mitt intryck i Marrakech var dock att marockanerna där kändes ganska avslappnade i sin syn på islam, exempelvis är det långtifrån alla kvinnor som bär slöja. De flesta kvinnor som arbetar inom hotellnäringen och de som tjänstgjorde i konferensområdet var i stort sett alla västerländskt klädda utan slöja. Ute på stan såg jag också en del unga marockaner som gick hand i hand och där tjejen inte bar slöja. Samma i en del butiker och restauranger. Det fanns även en hel del kvinnor som tjänstgjorde som poliser, och då utan slöja. Jag såg faktiskt inte en enda kvinnlig polis med slöja, och då var det ändå ganska många kvinnliga poliser i tjänst. Jag antar att det ser helt annorlunda ut ute i byarna på landet, och Marrakech är sannolikt mer modernt och liberalt tack vare sina många internationella arrangemang.

 

Årsmöte med IMF och Världsbanken 

De senaste två dagarna har jag tillbringat i Marrakech i Marocko, där årsmötena för IMF och Världsbanken hålls denna vecka. I måndags var det parlamentariskt möte inför årsmötena, där medlemsländernas parlamentariker var inbjudna. Jag var ende svenske representant på detta möte, utsänd av  Riksdagens Finansutskott. 

I övrigt är Sverige representerade av flera ministrar (bland annat finansministern) och tjänstemän från både Finansdepartementet och Utrikesdepartementet, samt ledande företrädare för Riksbanken och Sida i samband med det kommande årsmötet. De kom till Marrakech ungefär samtidigt som jag reste hemåt igen.

Årsmötena och alla möten runt omkring sker i en jättelik konferensanläggning inne i Marrakech, Bab Ighli, som är byggt i nordafrikansk stil. Lite fick jag känslan av ett större beduinläger eller något. Mycket trevligt, snyggt och välorganiserat. Dock var man ju inte riktigt klädd för 36 graders värme och strålande sol, men i alla lokaler var det effektiv AC. 

Lite kul om fotot ovan: Jag var ju ensam deltagare från Sverige. Tyckte att en bild vid entrén var en bra idé, såg flera andra som tog kort där. Bland annat några herrar som tog bilder av varandra. Jag väntade tills de var klara och frågade en man på måfå om han kunde ta en bild på mig. Yes, och så var det avklarat. Jag presenterade mig och sa att jag kom från Sverige och då svarade han på svenska att det gjorde han med. Det visade sig att han var Sveriges nye styrelseledamot i Världsbanken, och heter Martin Olof Holmberg. Hur stor är sannolikheten att jag bland alla tusentals deltagare råkade fråga just honom om att ta en bild? Vi har aldrig träffats tidigare, och vi var sannolikt två av mycket få svenskar på plats. Jag fick på köpet en pratstund med honom om Världsbanken och det kommande årsmöltet. 

IMF och Världsbanken - Global Parliamentary Forum

IMF (Internationella valutafonden) bildades 1944 och har ca 187 medlemsländer. Man är inte formellt en del av FN, men har genom avtal nära koppling till FN. Sverige gick med 1951. IMF:s viktigaste uppgifter är att försöka skapa eller bidra till tillväxt och finansiell stabilitet i världen genom övervakning av länders ekonomier, låna ut pengar till länder med stora budgetunderskott med syfte att stabilisera ekonomin, samt att ge teknisk och ekonomisk assistans till krisdrabbade länder. 

Världsbanken grundades 1944 och är ett organ inom FN, och samverkar inom ramen för FN:s ekonomiska och sociala råd. Världsbanken  arbetar främst med stöd (lån, bidrag och kanalisering av privata investeringar) till långsiktiga utvecklingsprojekt med syfte att utrota fattigdom. Världsbanken har över 10.000 anställda från 170 olika länder, de flesta på huvudkontoret i Washington och resten utspridda på 130 kontor runt om i världen. Sverige är delägare i Världsbanken och ingår i en nordisk-baltisk valkrets som har ett röstetal som motsvarar den kapitalandel man har i banken.

Världsbanken arbetar alltså främst med olika långsiktiga utvecklingsprojekt, medan IMF har sitt fokus på nationernas statsfinanser. Man har gemensamt årsmöte en gång om året, och denna gång är det alltså i Marocko. Sverige bidrar med kapital till båda organen och därför är det viktigt att följa hur verksamheten bedrivs och resultaten av de satsningar som görs.

"Global Parliamentary Forum" är en särskild dag där ledamöter från medlemsländernas parlament har möjlighet att lyssna på föredragningar och ställa frågor som rör IMF och Världsbanken, innan själva årsmötesförhandlingarna startar. Vi fick först en längre introduktion av IMF:s och Världsbankens verksamhet, och sedan följde tre tematiska delar med fokus på Klimat, digitalisering samt frågor kring migration och flyktingströmmar. 



Jag utgjorde "den svenska delegationen" och fick en alldeles egen skylt. Men jag var mycket ensam bland de länder som bidrar med kapital till IMF och Världsbanken. Nästan alla länder som deltog i den parlamentariska delen var mottagarländer i Afrika och Stillahavsområdet. Att intresset att följa vart pengarna tar vägen är så lågt bland europeiska och nordamerikanska länder förvånar mig. För det var mycket intressant att lyssna på föredragningarna, inte minst från mottagarländerna. 



Både IMF och Världsbanken medverkade med höga företrädare och deras samlade budskap var att världen behöver reformer, fler företag, mer energi och fler jobb för att bryta fattigdomen. Man ser IMF som "ett globalt försäkringsbolag" som behöv för att stötta i kriser, och Världsbanken som en viktig finansiär (långivare) för utveckling. Uttrycket "we must come together" upprepades flera gånger, liksom att vi måste öka insatserna, "step up", för att minska fattigdomen. Världsbankens representant hävdade att det just nu är så många kriser att pengarna börjar ta slut och att det behövs mycket mera. Med tanke på att 40-50% av alla pengar redan går till Afrika och att det nästan bara var afrikanska delegater i salen så var det en tydlig flirt med deltagarna. 

För egen del reagerade jag över att människor verkar tro att man tror sig kunna kombinera kraftig ekonomisk tillväxt och blomstrande företagande i fattiga länder med allt mer regleringar, straffskatter, hållbarhetskrav mm i samband med investeringar. Jag tror många kommer upptäcka att det är två saker som är svåra att kombinera och att det kan komma att skapa en ganska stor besvikelse i fattiga länder. Mer om klimatdelen i nästa inlägg.

Delen om digitalisering var intressant, men ibland känns det som om tron på digitaliseringens välsignelse kanske inte är högsta prioritet i ett fattigt land som knappt har elförsörjning eller fungerande transporter. Å andra sidan har exempelvis Indien visat hur man kan använda digitalisering som ett sätt att skapa ekonomisk tillväxt.

Migrationsdelen/flyktingdelen var svårbegriplig. Man verkar på allvar tro att en ökad migration mellan länder på alla ekonomiska nivåer kommer skapa tillväxt och hjälpa till att klara hållbarhetsmålen. Jag tror inte de europeiska länderna eller Nordamerika och Australien riktigt håller med - flyktingmigrationen från länder med lågutbildad befolkning har knappast ökat välståndet vare sig här eller i det land de kom ifrån. Flyktingströmmar skapar knappast tillväxt utan motverkar tillväxt. Tillväxten ökar när människor är trygga där de bor och kan utveckla ekonomin lokalt. Och unga människor gör mest nytta om de försöker bidra till att utveckla sitt eget land i stället för att av ekonomiska skäl söka sig till exempelvis Europa. Samtidigt är det ju så att välutvecklade länder behöver kvalificerad arbetskraft, och de som kommer hit som arbetskraftsinvandrare och arbetar här några år och sedan återvänder hem har med sig viktiga erfarenheter och kunskap. Här kan båda länderna bli vinnare. Frågan om migration är därför enligt min åsikt mer komplex än det lät på vissa. 



 

Klimatdelen på Global Parliamentary Forum 

Klimat och energidelen var det som intresserade mig mest. Det är ett faktum att Världsbanken bidrar till att öka energiproduktionen, gynnar elektrifiering och stödjer satsning på solenergi i solrika länder. Detta leder till stora vinster i dessa länder - har man tillgång till el skapas möjligheter till företagande och jobb, och främst  kvinnorna som tidigare fått ägna hela sina dagar åt att hämta ved kan nu i stället arbeta med annat. Även hälsa och miljö blir vinnare.

Samtidigt är det uppenbart att pratet om "klimatkris" blivit ett nytt argument (närmast ett mantra) för fattigare länder för att få allt större ekonomiska bidrag från "den rika världen". 



Här är det Tongas talman (klädd i traditionell högtidsdräkt i form av kjol och sandaler, kombinerat med vit skjorta, slips och kavaj) som tydligt deklarerar att "allt fokus måste ligga på "climate change". "Vi behöver mer pengar till solenergi och klimatanpassning. Mycket mer pengar". 

En deltagare från Egypten konstaterade att "vi behöver enorma stöd, inte lån utan bidrag". Och sedan lade hon till att "Vi behöver arbeta tillsammans för att bekämpa klimatkrisen". Att "arbeta tillsammans" var för henne detsamma som att västvärlden ska betala mera.

En parlamentariker från Marocko tog ocksdå fasta på allt ont som klimatförändringarna medför, och som man behöver ekonomiskt stöd för att hantera. Och så räknade han upp torka, översvämningar - och jordbävningar (!). 

Faktum är att alla afrikanska delegater som talade ville ha mer pengar. Mycket mer pengar. Man resonerar som så att klimatförändringarna orsakats av den rika världen, och därför ska vi också betala. Ett sätt flera efterlyste var att vi skulle efterskänka ländernas lån. Känslan var att alla länders företrädare lärt sig detta mantra och insett att det är mycket lättare att få mer pengar från "den rika världen" om man använder klimatförändringar som argument.

Det var därför extra intressant att ta del av föredragningarna från IMFoch Världsbanken när det gäller energi och klimat. Helt uppenbart går inte marknaden i takt med politiken när det gäller investeringar i energi. Investeringarna i kolbaserad energiproduktion ökar (vänstra figuren nedan) och av investeringarna i olja och gas går absoluta merparten till traditionell energiproduktion (högra figuren nedan). Så den som säger att världen snabbt håller på att ställa om sin energiproduktion har faktiskt helt fel. Traditionell kolkraft är fortfarande det som man invetserar mest i globalt. Andra bilden nedan visar hur kapitalet ser ut som investeras. Absoluta huvuddelen är traditionell utlåning utan några särskilda hållbarhetsvillkor. Finanssektorn verkar inte särskilt intresserad av frågan.





Den mest intressanta bilden var nog den nedan tv. Den visar det organisationerna IEA (International Energy Agency) och IRENA (International Renewable Energy Agency), anser vara de nödvändiga globala investeringsbehoven i energisektorn. Enorma summor, där båda organisationerna anser att elektrifiering har det absolut största investeringsbehovet (de behöver inte nödvändigtvis föreslå samma slags energiproduktion). Behovet av elektrifiering är självklart med tanke på att storda delar av befolkningen i fattigare länder inte har någon tillgång till el. En stabil elförsörjning är basen för utveckling och en viktig del i kampen mot fattigdom. Det näst största investeringsbehovet anser man gäller energieffektivisering. Och det slösas väldigt mycket el till följd av ineffektiv användning av den el som produceras så det går ju hand i hand med elektrifieringen.

"Negativa utsläpp" (läs CCS och liknande) är däremot inget man tror kommer generera några större investeringar, och i posten "övrigt" lär det väl finnas vissa andra insatser på klimatområdet som man inte heller verkar tro ska locka till sig särksilt mycket kapital. Slutsatsen är att elproduktion och energieffektivisering är i fokus när den globala expertisen gör sina bedömningar. Klimatrelaterade åtgärder kopplade till energisektorn beräknas få väldigt lite av de totala investeringarna. Vktigt att ha med sig i den svenska klimatdebatten.

IMF:s rekommendationer i sista rutan (th nedan) går alltså inte alls i linje med de fakta och de prognoser som presenterades. Känslan man får är att man förgäves med alla medel och olika typer av politiska beslut, beskattning och regelverk försöker driva utvecklingen i en riktning som inte investerarna är intresserade av alls. Frågan är vem som vinner slaget om pengarna?

  


 

Fokus på Afrika - konst, kultur, design och musik 

På tisdagen besökte jag lite olika delar av konferens och utställningsområdet, bland annat en stor utställning om Marockos historia. Jag träffade också några tjänstemän från UD som arbetar med biståndsministern och var på plats för årsmötet, och vi hade ett intressant samtal om mina intryck från måndagen.

Jag deltog även i ett långt evenemang där man visade exempel på afrikansk konst, film, musik och design och intervjuade afrokanska företagare om deras internationella framgångar. Det styrkte den bild jag har från ett flertal tidigare besök i afrikanska länder - bilden av det fattiga underutvecklade Afrika är inte korrekt. Visst finns det fattiga afrikanska länder, och visst är delar av kontinenten plågad av krig, svält och konflikter, men det finns också ett flertal länder med en stor medelklass och stark ekonomisk utveckling.  





 

Det moderna Marrakech

Jag blev positivt överraskad av den moderna delen av Marrakech. Långa avenyer kantade med palmer och grönska, fina parker och mycket rent och snyggt och moderna hus i arabisk stil. Detta måste absolut vara en av de mer välmående delarna av Marocko, och man lever mycket på turism och på att ordna stora internationella konferenser. 

Jag talade med en delegat från Marocko som drev ett vindkraftföretag i Tanger (längst upp i norr mittemot Spaniens sydkust). Han bekräftade min bild - andra delar av Marocko är mycket fattiga. Inte minst små byar ute på landsbygden och uppei bergen, där är levnadsstandarden på en helt annan nivå.   

Staden kändes mycket trygg - det fanns poliser överallt. Sannolikt delvis på grund av IMF/Världsbankens möte, man vill såklart inte riskera något i ett sådant sammanhang som skulle skada bilden av Marrakech som en plats för stora internationella konferenser. Polisen i Marocka verkar bestå av tre nivåer - nationell polis, lokal polis och så en särskild kunglig polisstyrka. Jag pratade med några poliser och de sa att alla tre nivåerna abetar tillsammans. De hade dock olika uniformer och olika bilar. Hur polistätheten ser ut i andra delar av landet eller när det inte är internationella konferenser har jag ingen aning om.









Här höll man på att anlägga en ny park. Det var gott om välskötta parker och fina gräsmattor överallt. Kändes dock en smula märkligt att man vattnade gräset i rondellerna hela dagarna (se tex nedan) trots 36 graders värme och strålande sol. Måste vara ganska meningslöst och förbruka enorma mängder vatten.



Det fanns också många fina fontäner och intrycket blir att man verkar ha väldigt gott om vatten. Fast det har man inte, tvärtom råder stor brist på vatten i landet och även om de flesta hushåll har tillgång till rinnande vatten är det 15% av marockanerna som saknar detta. Att samtidigt se det enorma slöseriet med vatten i Marrakech är faktiskt lite stötande.

Gamla stan i Marrakech 

Jag tog en kvällspromenad i Gamla Stan två kvällar i rad, samt tidig morgon innan jag skulle åka till flygplatsen för att resa hem. Allt för att i vart fall få en bild av staden. Gamla Stan omges av en stadsmur, som delvis förstördes vid den senaste jordbävningen (mer om det nedan). Men i stort sett hela muren är återställd redan. Man har också kört bort alla rester av rasen och anlägger nya gräsytor som verkar bevattnas hela dagarna.



Hålen i muren verkar vara avsedda som fågelbon. Det satt i vart fall duvor i många av öppningarna.



De gamla delarna har betydligt lägre levnadsstandard än den nya delen, men det kändes ändå betydligt mindre fattigt än i många andra afrikanska städer som jag besökt.

Spår av jordbävningen 

Dagen efter att jag anmäldes till det parlamentariska mötet inträffade den omtalade jordbävningen i området sydost om Marrakech. Men även staden drabbades, och då de äldre delarna med lite sämre byggnader. Bland annat såg jag detta hus som fått allvarliga skador och rent av rasat ihop delvis. Även ett av de stora minareterna (se ovan) hade uppenbarligen fått skador, och tydligen hade en annan mindre minaret rasat samman helt. Även ett antal bostadshus ska ha rasat i de fattigare kvarteren. Själv såg jag faktiskt inte så mycket av jordbävningen och på hotellet sa man att den moderna bebyggelsen inte påverkats alls. Däremot var det stor förödelse uppe i bergen i fattigare byar nära jordbävningens epicentrum.



Stadsmuren som verkar vara byggd i sandsten hade också rasat på sina ställen, detta visades i svensk TV dagarna efter jordskalvet. Men allt det värsta var redan reparerat. Man ser att vissa delar hade en ljusare färg än resten av muren, och jag antar att det är delar som reparerats nu eller möjligen vid tidigare jordskalv i området. 



Här i vart fall en sektion där man fortfarande arbetade med att laga muren, se den stora sprickan i hörnet.

Hotellet 

Hotel Sofitel höll sedvanligt hög klass, men kostade också väldigt mycket. Det blir ju så när företrädare för alla världens länder slåss om de  hotellsängar som finns. Jag vågar inte gissa hur mycket alla delegater från hela världen sammanlagt betalat för boendet och transporterna till och från Marrakech, men helt klart är det enorma summor, och det förklarar bilden man får av osedvanligt hög ekonomisk standard i denna stad.



Poolområdet hade gjort många turisthotell avundsjuka, men tyvärr hade jag ju inte så mycket glädje av det eftersom jag mest var i konferenscentret under dagtid. Jag hann dock med en liten kort siesta vid lunch en dag och fick njuta lite av solen. Och självklart tog jag också ett par kvällsdopp - efter en heldag i kostym och slips i 36 graders värme och gassande sol är det skönt att svalka sig lite.

Jag hade gärna stannat i värmen som turist en vecka eller två, men det får bli vid annat tillfälle. Och jag kan absolut rekommendera Marrakech som turistmål, staden var långt över förväntan.





Frukostmiljön var helt perfekt, så här vill man ju gärna starta dagen inför ett späckat mötesprogram.