Utskottsresa med finansutskottet till Brasilien och Argentina, samt egen dagsutflykt till Uruguay,13-22 maj 2023
Sydamerika nästa
Denna helg flyger Finansutskottet till Sydamerika för en veckas utskottsresa till Brasilien och Argentina. Som vanligt ett späckat program där vi träffar lokala parlamentariker, ekonomiska experter, svenska företag och de svenska ambassadörerna och mycket annat. Jag kommer också att förlänga resan en dag för att utöver det officiella programmet att göra ett kort besök i Uruguay, där jag ska träffa den svenske konsuln och hans medarbetare i Montevideo.
Jag kommer inte att ha datorn med mig på resan, så det blir inga uppdateringar här på bloggen den kommande veckan. Däremot lär det komma ett antal inlägg på twitter. När jag är hemma igen utlovas en utförlig reseberättelse och många foton!
Brasilien och huvudstaden Brasilia
Brasilien är ett av världens största länder. både till yta (stort som hela Europa) och med ca 210 miljoner invånare. Antalet är lite svävande, sisådär +/- 10 miljoner eller så, och man talar om behovet av en folkräkning.
Brasilia är Brasiliens "klonstgjorda" huvudstad, som byggdes från slutet av 1950-talet fram till början av 1960-talet. Staden har ca 3 miljoner invånare, och är byggd som en "mönsterstad" med mycket speciell stadsplan. Staden är upptagen på Unescos världsarvslista. Nedan en bild över staden från flygplanet strax före landning.
Brasilias stadsplan ser ut som ett flygplan eller en fågel. I mitten "kroppen" som består av stora ytor, parker och myndighetsbyggnader, och sedan vingarna där de höga husen finns i mitten närmast kroppen och de lägre husen längre ut mot vingspetsarna.
Här TV-tornet varifrån man hade en fin utsikt över "kroppen" i brasilia, de stora öppna ytorna och trafiklederna.
Nedan Brasiliens nationalarena. När Brasilia byggdes var man såklart tvungna att i det fotbollstokiga landet även bygga en nationbalarena. Problemet var bara att man inte hade något lag i Brasilia. Så man fick helt enkelt starta ett. Det blev dock aldrig nogon succe, eftersom de stora etablerade lagen i landet hade alla resurser och all publik. Vad jag förstår har Brasilias fotbollslag idag inget att göra med toppplaceringarna i ligan. Men arenan är imponerande och här spelas en del landskamper.
Nej, det är inte EU som älskar Brasilien. "Eu" är portugisiska och betyder "vi". Dvs "Vi älskar Brasilien".
Längst bort skymtar parlamentet, ministerierna och bakom dem ligger presidentpalatset. Detta ä'r alltså "kroppen" på fågeln eller flygplanet som utgör Brasilia. Helt klart magnifikt, men en smula märkligt.
Brasilias kulturella center, format som Saturnus med en "ring" runt.
Husen i Brasilia är ofta byggda på pålar med luft under för att man ska se igenom och skapa en känsla av luftiga bostadsområden.
Svenska ambassaden i Brasilia
Den svenska ambassaden ligger nära de övriga nordiska ambassaderna och granne med Norges Ambassad. Man har ett nära nordiskt samarbete. Vår ambassad består av flera byggnader och ambassadpersonalen både bor och arbetar på området.
 
Lite oväntat var det att träffa vår västsvenske EU-parlamentariker Jörgen Warborn från Varberg på svenska ambassaden i Brasilia. Han var på besök med EU-parlamentets handelsutskott, för att diskutera förhandlingarna om det stora handelsavtalet mellan EU och Mercosur (en sydamerikansk löst sammanhållen tullunion som utgörs av Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay. Han passade på att delta vid en av mottagningarna på ambassaden.
Ambassadören Karin Wallensteen hade ordnat flera föredragningar och genomgångar som hölls i ambassadens representationsdel. Sämre miljö för detta kan man ju ha. Lunch åt vi på ambassadens altan, och även kvällarnas mottagn ingar med inbjudna gäster och näringslivsföreträdare hölls på ambassaden..
Första mötet var en grundlig briefing om Brasilien och aktuella frågor, samt översikt av politik, ekonomi och relationerna till Sverige. Denna typ av genomgångar brukar vi alltid ha vid ankomst till olika länder. Ambassadören höll i detta tillsammans med sin ambassadpersonal.
Vi hade även ett intressant möte med tankesmedjan Igarapé och Norges ambassadör Odd Magne Ruud om avskogningen i Brasilien (en punkt som togs upp tack vare att jag lyfte den i Finansutrsakottet före resan). Både läget vad gäller avskogning och hur man arbetar för att minska otillåten avverkning. Bland annat fick vi klart för oss att mycket är illegalt och att det finns flera dussin hemliga flygplatser runt om i Amazonas som byggs illegalt för att frakta in personal och framta ut timmer. Avskogningen och den organiserade kriminaliteten har när koppling och det är en enorm utmaning för regeringen att komma åt detta i mycket avlägsna och svårkontrollerade områden.
Vi träffade också EU-representationen i Brasilien och landchefen för Världsbanken, som gav sin syn på handel och ekonomisk utveckling och relationerna med EU, och fick även en presentation av JAS Gripen i Brasilien, ett mycket stort gemensamt svenskt-brasiliansk projekt och viktig exportorder för Sverige..
Jag och förre finansministern Mikael Damberg ser lika tankfulla ut. Vet inte vilken fråga det gällde....
Hela delegationen tillsammans med ambassadören. Ambassadörens hund ville också vara med.
Delegationen samt gäster från parlamentet mm samlade på ambassaden.
Brasilia - en stad byggd för bilar
Brasilia - parlamentet
Parlamentet har en egenartad och mycket känd arkitektur. Den upp och nedvända skålen symboliserar parlamentet, och den större öppna rättvända skålen är folket.
Varje ministerium har ett eget hus, och de ligger i rader på båda sidor av den stora öppna ytan i mitten.
Här besöker vi en av utskottssalarna och träffar Brasilianska finansutskottets ordförande (mitten) och hans medarbetare. Till höger Edward Riedl (m), ordförande i finansutskotte och till vänster förre finansministern Mikael Damberg (S), numera vice ordförande i finansutskottet.
På bilden ett samlat svensk finansutskotte, tillsammans med en del brasilianska medlemmar i deras finansutskott. Tanken var ju att vi skulle fråga om brasiliansk politik, men det utvecklade sig snarare till motsatsen. Intresset från de brasilianska ledamöterna för Sverige var väldigt stort och det blev mest vi som fick försöka besvara alla deras frågor. Det gäller allt från svensk ekonomi, vårt utskottsarbete och svensk politik. Men vi fick också inblick i brasiliansk politik, och det var trevligt att se att man ser så positivt på Sverige. Det är främst alla stora svenska företag och exporten av JAS Gripen som gjort att brasilianarna känner till Sverige såpass väl.
Vi tittade också in på ett utskottsmöte, och hamnade i utskottet för nationella minoriteter och urbefolkning. Ett antal av ledamöterna hade traditionella dräkter och huvudbonader på sig. Nedan parlamentets plenisal, där vi hälsades välkomna av talmannen. Vi tilläts som besökare gå ända fram till talmannen och talarstolarna, mitt under pågående debatt. Det hade aldrig tillåtits i Sverige.
Brasilia - kyrkor
Det finns två fantastiska kyrkobyggnader i Brasilia, som byggt i samband med att staden uppfördes. Kyrkorna är med andra ord bara 50-60 år gamla. Först den fantastiska underjordiska kyrkan som på håll mest ser ut som ett tält. Därefter en kyrka vars väggar helt består av glasmosaik, en helt otroligt vacker interiör. Vi stannade till vid båda i samband med resor till och får olika möten i staden.
Möte med Brasiliens Centralbank
Besöket på Brasiliens Centralbank var intressant. Den brasilianska ekonomin är till skillnad mot grannlandet Srgentina förvånansvärt stabil. Inflationen har gått ned från 12% till 5% och är därmed lägre än i Sverige och många EU-länder. Styrräntan är dock hög, hela 12%.
Energimixen i Brasilien är till stor del lik Sveriges med mycket vattenkraft, kärnkraft, sol och vind. Man hävdar att 80% av energiförbrukningen är fossilfri.
En intressant sak kom fram under besöket. Brasilien har "swish". Fast det kallas "Pix". Det finns 15 miljoner konton med Pix-koppling i Brasilien och denna betalningsmetod är mycket utbredd.
Dags att lämna Brasilia
Tidig morgon i soluppgången gick bussen till flygplatsen för vidare flyg till Sao Paolo.
Sao Paolo
Sao Paolo är en stor stad med ca 12 miljoner invånare, och hela 45 miljoner i regionen. Staden har därmed ensam lika stor befolkning som hela Argentina.. Staden skiljer sig mycket från "mönsterstaden" Brasilia. Här är bebyggelsen blandad, allt från moderna höghus till mycket slitna och förfallna bostäder. Tiden medgav tyvärr inte besök i centrala staden, men här lite bilder från bussresan till och från Scanias fabrik genom Sao Paolos förorter.
Sao Paolo kallas ibland "Sveriges största industristad" vilket beror på att över 40.000 anställda finns i de svenska storföretagen i staden. Här finns nästan alla svenska storföretag samlade.
Besök på Scanias lastbilsfabrik i Sao Paolo
På Scanias enorma fabrik i Sao Paolo bjöds vi på lunch av företagsledningen och därefter fick vi en rund tur i fabrikens olika delar.
 
Jag ock m-kollega Adam Reuterskiöld i det lilla tåget som vi kördes rut med på fabriksområdet.
Extrem fattigdom
Inne i Brasilia såg man ytterst få fattiga människor, knappast några tiggare och inga uteliggare. Man sa att de fattiga bor i byar långt utanför staden, och att man inte tillåter traditionella kåkstäder (favelor) runt Brasilia, eftersom det skall vara en "mönsterstad". I Sao Paolo däremot ser det mer ut som i andra sydamerikanska städer, fattigdomen är utbredd och synlig. Längs trafikleder och motorvägar såg vi mängder av tält och enkla bostäder bakom filtar eller gamla madrasser som satts upp under broar eller på andra platser alldeles intill trafiken. Det är inte enstaka exempel, utan mängder längs hela vägen, jag såg flera dussintals bara längs den väg vi åkte. Här några exempel.
Här har man till och med satt upp en hängmatta. Mitt i trafiken...
Detta var kanske det mest beklämmande jag såg. Högt uppe på en avsats mellan ett antal väg och järnvägsbroar såg jag ett litet "tält", som såg ut att vara byggt av filtar och pappskivor, och med en stol utanför. Se förstoring på bild nummer två. Här bor alltså någon...
Argentina och Buenos Aires
Argentina är ett mindre land, både till ytan och befolkningsmässigt. Landet har ca 46 miljoner invånare och är därmed lika stort som Sao Paolo i Baislien. Huvudstaden Buens Aires har 3 miljoner invånare och storstadsregionen ca 13 miljoner, vilket innebär att ca 30% av landets befolkning bor i huvudstadsregionen.
Medan stora delar av Argentina lider under fattigdom i spåren av torka, missväxt, hyperinflation och extrema räntenivåer, framstår Buenos Aires som en mycket snygg, ren. grön och välskött stad. Samtidigt finns det favelor runt staden där fattigdomen är utbredd. Det är högeroppositionen som styr huvudstadsregionen, medan vänsterregeringen styr landet. Ledningen för huvudstaden vill gärna att Buenos Aires ska framstå som ett föredöme och hjälpa dem att vinna det kommande parlamentsvalet. För att få en bredare bild av hur politiken ser på landets framtid träffade vi både företrädare för den vänsterledda regeringen, och den högerledda huvudstaden/regionen.
Vi träffade också ett antal företrädare för svenska företag på en mottagning i den svenska ambassadörens residens.
Här lite bilder som jag tog när vi gick mellan olika besök i centrala Buenos Aires, några foton från bussen och några från hamnen när vi åt lunch på en restaurang i ett gammalt hamnmagasin.
Ovan det berömda klocktornet som Buenos Aires en gång fick i gåva av britterna (!). Samtidigt finns det tvärs över gatan ett krigsmonument över Falklandskriget mellan Argentina och Storbritannien. Eller "Islas Malvinas" som man kalla ögruppen i Argentina. Falklandskriget är en sak man inte gärna tar upp med argentinarna om man vill vara artig...när vi besökte finansdepartementet höls mötet i ett sammanträdesrum som hette "Malvinas" och på väggarna satt dessa skyltar.
Bebyggelsen är en blandning av gammalt och nytt, men förvånansvärt många äldre monumentalbyggnader finns kvar. Här har man dock valt att riva ett äldre hus och bygga en skyskrapa i glas i stället. Men den gamla byggnadens fasad mot gatan har fått vara kvar som prydnad. Lite ovanlig lösning.
Lunch i ett magasin i de gamla hamnkvarteren
Känslan i de gamla hamnkvarteren påminner om Göteborg, Stockholm eller andra moderna europeiska städer som utnyttjat sina gamla hamnkvarter till spännande och vackra miljöer för både boende, restauranger och företag. De flesta nyare hus byggdes dock före den senaste hyperinflationen, idag är det svårt astt finansiera nybyggen på grund av de skyhöga räntorna och att ingen vill låna ut pengar.
Möte med Argentinas Centralbank
Mötet på Centralbanken var en speciell upplevelse. Man fick lite känslan av att de gett upp när det gäller valutan och inflationen. Och läget i Argentina är minst sagt anmärkningsvärt:
Inflationen är 120% i årstakt, och stigande. Senaste månaden (!) var inflationen 8,4%. Räntan höjdes någon dag efter vår hemkomst till 97%. Lönerna justeras i vissa sektorer, men inte i alla och det verkar lite rörigt. De svenska företag vi träffade sa att man oftast justerar lönerna efter inflationen tre gånger om året. Men i genomsnitt har lönerna bara ökat 7% per månad, samtidigt som inflationen varit högre. Och inom offentlig sektor verkar uppräkningen lägre än i den privata sektorn. Argentiska folket blir helt enkelt fattigare hela tiden, och detta har lett fram till en inofficiell dollarekonomi.
Dollar är eftertraktade, och betalar man med dollar får man bättre pris redan vi köpet. Dessutom har turister en extra fördelaktig dollarkurs - ungefär dubbelt så bra som den officiella kursen. Detta för att man vill ha in utländska valuta i landet. Det egendomliga är att alla köp man gjort i Argentina med bankkort medför att man får en återbetalning till kontot efter några dagar. I genomsnitt fick vi tillbaka nära hälften av det vi betalat! Automatiskt in på kontot.
Det finns också olika dollarkurser för exempelvis soja och olja, och när man nyligen hade en konsert med en stor artist i Argentina hade man en särskilt förmånlig "konsertdollar" som skulle locka utländska besökare att spendera mer pengar. Kurserna i butikerna justeras löpande på handskrivna tavlor och det är överhuvudtaget svårt att veta riktigt vad man ska betala i olika butiker. Man förstår att situationen är rörig och att det skadar ekonomin.
Hyperinflationen och valutans fall innebär att rgentina har stora problem med statsskulden och i praktiken är konkursmässiga. Det är vad jag kunnat få fram 23:e gången i modern tid som landet står på ruinens brant. Lån från IMF/Världsbanken är enda hjälpen man kan få, eftersom ingen annan vill låna ut pengar till argentinska staten.
Politiskt försöker man såklart hitta något att skylla på varje gång ekonomin rasar samman. Det stora beroendet av export av jordbruksprodukter (främst kött och soja) gör landet känsligt för väder och nederbörd. 50% av exporten utgörs av jordbruksprodukter. Man har nu haft torka tre år i rad, vilket beror på väderfenomenet La Ninja. Politikerna skuyller det på klimatförändringar och vill sannolikt få pengar av andra länder. Den tankesmedja vi träffade sa dock att även om denna torka varit ovanligt långvarig så har det hänt förut och att det inte finns någon tydlig koppling till klimatförändringar, även om den eventuellt skulle kunna ha ett samband.
Lite intressant är det att Argentina, trots politikernas förklaring att klimatförändringar orsakat torkan, storsatsar på produktion av olja och gas, inte minst för export. Argentina är självförsörjande på gas och exporterar olja till främst Kina. Samtidigt finns sora tillgångar av litium som kan ge stora exportinkomster i framtiden. Tillverkning av biodrivmedel växer också, baserat på socker och spannmål.
Besök i parlamentet i Buenos Aires
Vi gjorde såklart ett besök i parlamentet och träffade företrädare för de folkvalda politikerna. Argentina är en förhållandevis ung demokrati, det var först 1983 som militärdiktaturen ersattes med demokrati, och man firar i år 40 år som demokrati. Man menar att trots de ekonomiska problemen är demokratin stabil och har stark folklig förankring.
 
Här några bilder från plenisalen.
De argentiska parlamentariskerna höll flera anföranden i olika frågor, allt från jämställdhet till utbildning och självklart om det ekonomiska läget, och vi hade en bra diskussion. Helt klart är hög inflation ett sroret hot mot alla samhällen - det orsakar fattigdom, växande klyftor och sämre statsfinanser. Detta är bra att ha med sig i den svenska debatten - kampen mot inflationen måste vara varje regerings viktiga uppgift.
Samtidigt har Srgentina stora framtidsmöjligheter. Man har inte bara tillgång till många viktiga råvaror, olja och gas, man har också en välutbildad befolkning. Ett hot är dock att unga välutbildade lämnar landet för USA eller Europa (främst Spanien) för att de får bättre jobb och bättre lön och slipper inflationen och skyhölga räntor.
Besök i presidentpalatset, Casa Rosada
Casa Rosada är det officiella residenset för Argentinas president, och man har ett eget kansli för statsledningen. .
På presidentkansliet träffade vi biträdande statssekreterare Veronica Robert och Martin Schapiro på enheten för strategisk utveckling.
De gav sin syn på Argentinas ekonomi och den höga inflationen och framtiden. Det blev ett förvånansvärt frispråkigt möte och mycket intressant.
Man framhöll framförallt att presidentministeriet hjälper de fattigaste med både matstöd och inkomststöd. Men enligt ambassaden och andra vi mötte är ändå fattigdomen i Argentina 40%. Min fundering är hur man ska kunna hjälpa alla dessa? Är det realistiskt att 60% av befolkningen ska försörja 40% fattiga? Slutsatsen är ju att det sannolikt är omöjligt och att Argentinas framtid känns mycket skakig.
Jag funderade också spontant på hur smart det är att göra biobränsle av spannmål och socker samtidigt som man har matbrist i landet?
Presidentkansliet, Casa Rosada, är en mycket vacker och imponerande byggnad.
Den här innegården känns väl väldigt sydamerikansk? Man känner historiens vingslag. Platsen där presidentkansliet ligger har ända esedan 1500-talet varit en central plats för de styrande i Argentina. Byggnaden byggdes på 1870.-talet och består av två delar. Båda har ursprungligen ritats av svenska arkitektrer. 1894 sammanfogades de två byggnaderna till dagens presidentpalats.
Besök i Buenos Aires regionparlament
Regionparlamentet i Buenos Aires finns i en annan fantastisk byggnad, staden är full av stora vackra hus. Här träffade vi företrädare för högersidan som är i opposition i landet men styr huvudstadsregionen. Som väntat var de extremt kritiska mot sittande mitten/vänsterregering och tyckte att de missköter landets ekonomi. Men med tranke på Argentinas historia av i praktiken ständiga ekonomiska kriser och statsbankrutter känns det väl tveksamt om någon sida i politiken har någon direkt patentlösning på den ekonomiska situationen i landet. Men huset var som sagt fantastiskt fint.
Nedan regionparlamentets plenisal.
Regionparlamentet har också ett fantastiskt fint gammalt bibliotek.
Möte på ekonomiministeriet (finansdepartementet)
Dagens nästa besök blev på ekonomiministeriet. Utanför ingången stod demonstranter med bilder på ekonomim inistern och ett budskap på spanska som till och med jag förstod. "Salarios Miserables" - miserabla löner. Demonstrationen riktades såklart mot urholkningen av lönerna till följd av den höga inflationen. Argentinas största problem just nu, som skapar stor social oro och sannolikt leder till att man röstar bort regeringen i protest.
Vi träffade två vice statssekreterare på ministeriet, och deras uppgivenhet kändes ungefär lika starkt som den jag upplevde på mötet med Centralbanken. Man talar om att det kommer att vända, men känslan jag fick är att de inte riktigt tror på det själva.
Möte på utrikesdepartementet
Dagens sista möte var med Cecilia Todesca, statssekreterare för internationella ekonomiska frågor. Det blev mycket samtal kring handelsavtal, och då inte minst det avtal som just nu förhandlas mellan EU och Mercosur (en handelsorganisation där Brasilien, Argentina, Uruguay. Detta handelsavtal är av stor betydelse för Sydamerika och skulle stärka relationerna mellan Europa och Sydamerika.
Tre flaggor: Sverige, Argentina och Mercosur.
Mottagning med svenska företag på ambassaden
 
Den svenske ambassadören Anders Carlsson bjöd in oss på en mottagning i residensets trädgård där vi träffade företröädare för en rad svenska företag som är verksamma i Argedntina. Det blev mycket fokus på den höga inflationens skadliga betydelse för näringslivsklimatet och alla problem som följer av en svag valuta, höga räntor och olika valutarestriktioner.
Trevlig galleria mittemot hotellet
Fotbollen är central i Argentina. till och med öl och läskburkar pryds med motiv av kända fotbollsspelare eller klubbsymboler.
Inredningen på lunchrestaurangen var minst sagt speciell. Men eftersom det efter lunch var dags för viktiga besök blev det bara en cola till maten. Men för den som ville ha annat var utbudet hyfsat.
En dagsutflykt till Montevideo i Uruguay
När mina medresenärer åkte hemåt gjorde jag tvärtom, och gick upp i gryningen och tog båten från Buenos Aires till Montevideo i Uruguay.
Här lämnar vi Argentinas kust och fortsätter ut på Rio de la Plata, den kända havsviken/bukten i Evert Taubes visa. Här rinner den stora Uruguayfloden ut i havet.
Här närmar vi oss Montevideo.
På plats i Montevideo möttes jag av Avarey, svensk-uruguayansk assistent till den svenska honorärkonsuln i Montevideo. Här är jag och konsuln Leonardo på det svenska konsultatet som ligger alldeles intill den stora hamnen.
Vi hade ett långt möte på konsulatet och det var mycket uppskattat med svenskt besök. Huvudbudskapet från konsuln var att vi ska värna och driva på för att få handelsavtalet mellan EU och Mercosur på plats. Sydamerika vill närma sig Europa, men om inte avtalet kommer på plats finns det stor risk att man i stället närmar sig Kina ännu mera.
Uruguay är ett litet land, både till ytan och befolkningsmässigt, bara ca 3 miljoner invånare. Man profilerar sig som ett litet ekonomiskt starkt land med lite större frihet än de stora grannländerna. Lite som Dubai i arabvärlden. Bland annat har man flera casinon som besöks av många från de stora grannländerna.
Den dag jag var på besök var också en minnesdag för offren under åren med militärdiktatur i Uruguay, åren 1973-1985. Under dessa år var alla politiska partier förbjudna, människor fängslades och avrättades och det är en mycket mörk tid i Uruguays historia.
Idag är Uruguay en stabil demokrati som betraktas som tryggare och stabilare än Argentina, och en del framgångsrika argentinare bosätter sig i Uruguay i stället, och driver sina företag och verksamheter därifrån. Dock är kriminaliteten hög även i Uruguay, och de bättre villaområdena är så kallade "gated communities".
En intressant sak är att man i alla länder i Sydamerika verkar ha problem med stor social oro och ilska mot polisen i favelorna i förorterna. Detta leder till att inga blåljusfordon vågar påka in. Jag hörde detsamma när jag besökte Peru som turist. I Montevideo har man "löst" detta delvis, genom att ambulanser och räddningstjänst i stället har grönt blinkande ljus i stälelt för polisens blå. Man hävdar att detta gör att man sällan angriper ambulans och räddningstjänst idag.
Narkotikapolitiken är intressant. I Uruguay är det fritt att köpa marijuana på alla apotek, men man får inte föra ut drogerna ur landet ooch inte heller sälja till andra. Ett problem är att invånarna anser att styrkan på dessa droger är för låg och politiskt diskuterar man att höja styrkan. Diskussionen verkar annars inte så stor om detta i Uruguay, vilket jag tycker är konstigt med tanke på att jag själv under mitt korta besök såg ett antal kraftigt narkotikapåverkade personer. Jag tvivlar på att de bara köpt marijuana på apoteket.
Här är en av de "obligatoriska" fotona man måste ta när man besöker Montevideo. Det stora torget mitt i stan.
Till vänster ovan det gamla presidentpalatset och till höger dagens moderna. Under torget finns ett mausuleum över Uruguays frihetskämpe som ghrundade landet. Han finns även som staty på torget.
Ovan senaten och nedan parlamentet. Tyvärr var de inte öppna på grund av att det var helgdag.
Ovan Organisationen Mercosurs huvudkontor som är beläget i Montevideo. Mercosur var ju i fokus vid många av våra möten i alla tre länderna, och just vikten av ett frihandelsavtal mellan EU och Mercosurländerna var kanske det viktigaste jag tar med mig hem efter resan.
Stranden vid Rio de la Plata är nästan lika legendarisk som den mer kända kusinen Rio de Janeiro i Brasilien. Och ser ungefär likadan ut. Här finns många attraktiva bostäöder och turismen sommartid är enorm. Vid mitt besök var det dock höst och ganska folktomt, kallt och blåsigt.
Hemresan gick först med buss från Montevideo till norra delen av bukten Rio de la Plata, alldeles mittemot Buenos Aires. Där ligger hamnstaden Colonia del Sacramento, varifrån man ta båten tillbaka till Buenos Aires. Bussresan gick norrut under en vacker solnedgång.
Både färjetrafiuken och busstrafiken gick med Buquebus, och självklart var bussen byggd av Scania, inte osannolikt i den fabrik vi tidigare besökt i Sao Paolo i Brasilien.
Tillbaka i Buenos Aires - dags att resa hemåt
Innan taxin gick till flygplatsen på morgonen tog jag några småregniga höstbilder (ja det är höst i Argentina nu) från gatorna utanför hotellet.
På väg till flygplatsen passerade vi förortsbebyggelse som är av helt annan standard än den mer välmående bebyggelsen icentrala Buenos Aires. Och det är väl en av de bestående bilderna av Syudamerika - enorma skillnader i ekonomisk standard och bostadstandard. Som på så många andra ställen i världen.
|
