Ericson i Ubbhult

2024-04-15

I dag presenteras regeringens vårbudget. En" vårbudget" är egentligen flera olika saker - dels en ändringsbudget där vissa budgetposter justeras beroende på oförutsedda händelser, såsom justering av räntekostnader och liknande, dels görs extra satsningar på vissa saker, och utöver detta flaggar regeringen för reformer och åtgärder i den kommande stora statsbudgeten för 2025 som presenteras till hösten.

Den nu snabbt sjunkande inflationen gör att regeringen ser ökade möjligheter till både satsningar på tillväxt och skattesänkningar nästa år för att motverka lågkonjunkturen. Det aviseras skattesänkningar på både arbete och sparande och bland de tillväxtsatsningar som nämns finns fler i arbete genom ökade integrationskrav, reformering av bidragspolitiken och a-kassan, samt investeringar i energiproduktion och infrastruktur. Alla dessa viktiga frågor återkommer som sagt regeringen till i statsbudgeten till hösten.

I vårbudgeten blir det främst extra satsningar på regionerna/sjukvården, men också vissa tillskott till rättsväsendet och försvaret som kompletterar de mycket stora satsningar som gjordes vid årsskiftet.

För västsvensk del är det värdefullt att regeringen nu avsätter en miljard för att snarast möjligt återställa den raserade motorvägen på E6:an utanför Stenungsund. Detta görs genom en extra satsning utanför den ordinarie infrastrukturbudgeten, och är något vi moderata riksdagsledamöter från Västsverige jobbat hårt för. Det är en udda extrasatsning, men den är nödvändig för att snabbt återställa den viktiga motorvägsförbindelsen mellan Göteborg och Oslo.

Bland de större konkreta satsningarna som presenteras idag finns bland annat
* Ett extra statsbidrag till sjukvården på 6 miljarder kronor
* Ett anslag för ökade läkemedelsförmånder på 1,5 miljarder
* Ett tilläggsanslag till rättsväsendet och kriminalvården för insatser mot kriminellas ekonomi och fler fängelseplatser drygt 1,6 miljarder
* Fler platser och ökad säkerhet på SIS-hem 0,3 miljarder
* Extrasatsningar på militärt och civilt försvar, skyddsrum och SOS Alarm, 1,7 miljarder
* Stöd till ukrainska flyktingar i Sverige (folkbokföring, svenskundervisning) 0,2 miljarder
* Reparation av motorvägen E6 vid Stenungsund efter raset, 1 miljard
* Diverse satsningar på skola, vuxenutbildning samt sommarjobb i kommunerna 0,8 miljarder
* Förlängning av förhöjt bostadsbidrag till utsatta barnfamiljer 0,65 miljarder
* Övrigt drygt 3 miljarder

Totalt uppgår regeringens extrasatsningar i vårbudgeten till över 17 miljarder kronor.

Sverige fortsätter resan bort från världens högsta skattetryck

2024-03-31

Skriver tillsammans med min moderata riksdagskollega och EU-parlamentskandidat Boriana Åberg i Borås Tidning idag. (För större text, klicka på artikeln)

Seminarium om ojämn kommunal effektivitet

2024-03-14

I går deltog jag vid ett välbesökt riksdagsseminarium om behovet av nationella reformer för kommunal effektivitet. Ett ämne som engagerar mig mycket av flera skäl. Dels har jag upprepade gånger berättat här om olika former av kommunalt slöseri och dåliga kommunala prioriteringar som jag uppmärksammats på i olika sammanhang eller upplevt själv. Dels är det en viktig fråga när vi i finansutskottet diskuterar behovet av statliga stöd till kommuner och regioner. Dessutom sitter jag ju som moderat ledamot i utjämningskommittén, som utreder justeringar i det kommunala utjämningssystemet, och även ska analysera orsakerna i skillnaden i skattesats mellan olika kommuner och regioner och hur man kan kan motverka höga och ökande skattesatser.

Seminariet arrangerades av Svenskt Näringsliv, och man menade att det finns oförklarliga skillnader i effektivitet och resultat mellan olika kommuner som saknar samband med hur mycket resurser kommunen satsar på olika områden. Eller enklare uttryckt - det är inte bara ständigt mer pengar som behövs för en bra kommunal verksamhet, utan det behövs kloka prioriteringar och ökad effektivitet för att få valuta för skattepengarna.

Denna bild är en av de bättre illustrationerna av dagens läge. Den illustrerar kvaliteten i skolan (de som presterar bättre än genomsnittet finns ovanför den vågräta röda linjen) och kostnaden per elev (ju mer man satsar per elev, desto längre till höger i figuren). Hänsyn är tagen till strukturskillnader mellan kommunerna. Man ser att det finns kommuner med mycket hög kvalitet och goda skolresultat med mycket låg kostnad per elev, och andra kommuner lägger oerhört stora summor på varje elev men får ändå ett sämre resultat. Liknande analyser är gjorda för äldreomsorg och sjukvård, och de visar samma sak - det finns inget tydligt samband mellan hur mycket resurser man satsar och vad man får för resultat - det är andra saker som avgör. Slutsatsen i de rapporter Svenskt Näringsliv presenterat under en rad år nu är att det finns en betydande effektiviseringspotential i många kommuner och regioner.

Jag tar med mig dessa analyser till den pågående utredningen, och även Regeringens Produktivitetskommission och Expertgruppen för Studier i Offentlig Förvaltning har frågan på sina bord. De senare har bland annat ett spännande förslag om att inför aen statlig effektivitetsbonus för kommunerna, som man tror i längden kommer spara pengar för samhället. Vi behöver i vart fall på något sätt öka incitamenten för kommuner och regioner att effektivisera och prioritera i sin verksamhet ochg inte tro att man löser alla problem bara genom at hela tiden skjuta till mer pengar från staten eller höja kommunalskatten.

Låt Riksrevisionen granska kommuner och regioner

2024-03-05

I samband med det nya extra tillskottet på 6 miljarder till regionerna som regeringen meddelade igår har debatten tagit fart på allvar när det gäller hur regionerna (och såklart även kommunerna) egentligen hanterar sina pengar. Rapporterna om misshushållning kommer allt tätare, och som ledamot i finansutskottet får jag rader av exempel från vardagen från moderata lokalpolitiker runt om i landet. I sociala medier kommer också löpande olika exempel. Slöseriombudsmannen, Kommissionen för Skattenytta, media och granskande jorurnalister har också genom åren avslöjat mängder av slöseri i våra kommuner och regioner.

Som jag påpekade i föregående inlägg är vissa kommuner och regioner är mycket välskötta ekonomiskt, medan andra byggt upp en kostnadsmassa där man använt alla extrapengar man fått under pandemin och åren därefter. Minst tre regioner har rent av i närtid lånat till driften, trots tidigare goda ekonomiska tider när man borde ha sparat pengar till sämre tider så som många kommuner och regioner faktiskt har gjort.

Det finns på en del håll uppenbara problem med att prioritera det som är viktigast. Exemplen är alltför många på kommunalt slöseri och satsningar på prestigeprojekt i stället för verksamhet och personal. Regionernas budget går visserligen till 90% till sjukvård, men det betyder samtidigt att 10% inte gör det. Och 10% är väldigt mycket pengar. Även inom den del som går till sjukvård går det att prioritera vårdpersonal framför fler administrativa chefer och annan administrativ personal. Man kan också prioritera verksamhet framför nya dyra byggnader, flotta besöksentréer, flashig internkommunikation och konstnärlig utsmyckning.

I många regioner (och även kommuner) har den administrativa personalen utökats genom politiska beslut, medan verksamheten fått spara. Fler politiker medför också mer politikerdriven administration. Exempelvis har Region Värmland ökat sin administrativa personal med cirka 35 procent, medan vårdpersonalen har minskat med 14 procent under åren 2017 till 2022. Region Västerbotten har haft en liknande utveckling. Och tidigare hade Karolinska Universitetssjukhuset fler chefer (960) än vårdplatser (940), vilket man sedan lyckats vända till fler vårdplatser och mindre administrativ personal. Samtidigt visar en rapport som Västra Götalandsregionen själv har beställt att regionen lägger jämförelsevis lägre andel resurser till hälso- och sjukvården samtidigt som sjukhusen har stora ekonomiska underskott. Man har helt enkelt prioriterat annat än sjukvård.

Det är dags att staten tar kontrollen över hur statsbidragen används ute i våra kommuner och regioner. För medborgarna är det samma skattepengar oavsett om de kommer från statlig eller kommunal skatt. Alla svenska skattebetalare har rätt att vänta sig att skattepengarna används klokt, att man prioriterar det som är viktigast, och att grundläggande samhällstjänster som sjukvård, äldreomsorg och skola prioriteras framför andra områden, samt att personal i verksamheten prioriteras framför fler politiker, politiska tjänstemän, administration och administrativa chefer.

Jag kommer därför, i min egenskap av ordförande i Riksdagens Råd för Riksrevisionen, argumentera för att utöka Riksrevisionens mandat till att omfatta granskning av all verksamhet i Sverige som drivs av stat, kommun eller regioner.

Kraftigt tillskott till regionerna i vårbudgeten - sex miljarder extra

I dag meddelade regeringen att man i den kommande vårbudgeten tillför ytterligare sex miljarder till regionerna för att stärka sjukvården och undvika personalneddragningar. Pengarna kommer betalas ut snarast efter att vårbudgeten beslutats, och den presenteras den 15 april.

Detta tillskott kommer alltså efter att den moderatledda regeringen tillfört rekordstora summor till kommuner och regioner:
* i budgeten för 2023 tillförde vi kommuner och regioner 12 miljarder (en tredjedel av hela reformutrymmet), samt ett omfattande elstöd.
* I budgeten för 2024 tillförde vi ytterligare 16 miljarder, vilket motsvarade 40% av det totala reformutrymmet.

Man ska också veta att kommuner och regioner fick mycket stora extra tillskott under pandemin, så stora tillskott att det skapade stora överskott på många håll. Ett antal regioner (och kommuner) har stora överskott i sina resultatutjämningsreserver.

Tyvärr har inte alla kommuner och regioner agerat ansvarsfullt med de pengar man fått. Vissa kommuner och regioner är mycket välskötta ekonomiskt, medan andra byggt upp en kostnadsmassa där man använt alla extrapengar och tre regioner har rent av lånat till driften, trots goda ekonomiska tider. Det finns också uppenbara problem med att prioritera det som är viktigast på en del håll. Exemplen är alltför många på kommunalt slöseri och satsningar på prestigeprojekt och dyra byggnader i stället för verksamhet och personal. Jag får exempel från många moderata politiker runt om i landet.

Det är väldigt skilda förutsättningar mellan olika kommuner och regioner. När det gäller kommunerna skiljer sig såklart mycket mellan de 290 kommunerna runt om i landet, och vissa har det extra tufft just nu. Men på övergripande nivå är det stora skillnader mellan kommunernas situation och den regionerna befinner sig i. Det visades inte minst i resultatutfallet för 2023, där kommunerna sammantaget gick med 25 miljarder i överskott medan regionerna gick med underskott. Läget är därför mycket mer ansträngt i regionerna. Bedömningen i dagsläget är att kommunerna ska klara sig med de pengar de fått, medan regionerna behöver ytterligare tillskott. Bland annat är det kraftigt ökade pensionskostnader som är ett problem inom vårdsektorn, till följd av den tidigare höga inflationen och den tekniska utformningen av deras pensionsåtaganden, samt att det är fler med högre löner anställda i regionerna än i kommunerna, vilket ökar pensionskostnaderna.

Personligen kan jag tycka att detta tillskott, tillsammans med tidigare, är väldigt generöst. Jag kan rent av tycka att vi nu ger regionerna lite väl stora tillskott, som i värsta fall riskerar att minska incitamenten på vissa håll att prioritera det som är viktigast. Regionerna har egen beskattningsrätt och eget ansvar för sin ekonomi. Det är inte rimligt att staten i varje läge ska lösa regionpolitikernas problem. Men med detta sagt, det är en speciell situation efter år av hög inflation och nu visar staten att vi prioriterar välfärden, precis som vi lovade. För patienterna och personalen är det viktigaste att verksamheten fungerar. Om vissa regioner inte orkar ta ansvar för detta får staten rycka in. Samtidigt aviserar regeringen åtgärder för att följa upp hur regionerna arbetar med prioritering, effektivisering och kostnadsmedvetenhet, och dessutom tillsätts en effektivitetsdelegation som ska ge stöd till regionerna för att effektivisera administration mm och sprida goda exempel. Detta är viktigt och välkommet.

I många regioner (och även kommuner) har den administrativa personalen utökats genom politiska beslut, medan verksamheten fått spara. Fler politiker medför också mer politikerdriven administration. Exempelvis har Region Värmland ökat sin administrativa personal med cirka 35 procent, medan vårdpersonalen har minskat med 14 procent under åren 2017 till 2022. Region Västerbotten har haft en liknande utveckling. Och tidigare hade Karolinska Universitetssjukhuset fler chefer (960) än vårdplatser (940), vilket man sedan lyckats vända till fler vårdplatser och mindre administrativ personal. Samtidigt visar en rapport som Västra Götalandsregionen själv har beställt att regionen lägger jämförelsevis lägre andel resurser till hälso- och sjukvården samtidigt som sjukhusen har stora ekonomiska underskott. Man har helt enkelt prioriterat annat än sjukvård.

Även mellan de 21 regionerna skiljer sig alltså förutsättningarna åt. Effekterna av det extra stödet kommer bli att vissa välskötta regioner nu kommer att gå med överskott, medan andra fortfarande har underskott. Men pengarna måste av rättviseskäl fördelas lika och rättvist mellan regionerna baserat på befolkningens vårdbehov (det finns etablerade formler för denna fördelning). Viktigast är att regeringens samlade bedömning är att vi inte ska behöva se uppsägningar inom sjukvården efter detta tillskott. Men det förutsätter såklart att även regionerna gör sitt jobb och prioriterar sjukvården.

Interpellationsdebatt om kommunalskatter och skatteutjämning

I dag gick jag in i interpellationsdebatten mellan Eva Lindh (S) och civilminister Erik Slottner (KD). S-ledamoten avkrävde statsrådet svar på detaljerade frågor om det som utreds av Utjämningskommittén, där både jag och hon själv är ledamöter, och jag tyckte det var mycket märkligt agerat. Statsrådet kan och ska såklart inte yttra sig bestämt om frågor som diskuteras i den utredning han själv gett direktiv till. Statsrådet och regeringen ska först ta emot utredningens förslag och sedan ta ställning till dem. Mitt inlägg i debatten framgår nedan. Förutom det mycket tveksamma agerandet i sak från (S) berörde jag självklart den viktiga frågan om kloka politiska prioriteringar i svåra ekonomiska tider.

I ett annat inlägg i debatten konstaterade jag också att moderaterna självklart står upp för kommunal utjämning av skattekraft mellan små glesbygdskommuner med svag skattekraft och storstadskommuner med god skattekraft. Men det väcker ilska från välskötta kommuner när de tvingas skicka sina egna skattebetalares pengar till ekonomiskt vanskötta kommuner.

Här följer mitt huvudinlägg i sin helhet. Hela debatten kan ses i videon nedan (klicka på bilden ovan).

Tack herr talman.

Jag går egentligen inte in i denna debatt för att diskutera själva sakfrågan om eventuella former av kommunala skattestopp och effekterna av detta, utan för att kommentera interpellationen på en mer principiell nivå.

Utredningen om kommunalekonomisk utjämning, kallad Utjämningskommittén, tillsattes 2022, och där är både jag och interpellanten Eva Lindh ledamöter.

Den 23 april förra året fattade den moderatledda regeringen beslut om tilläggsdirektiv som innebär att kommittén nu även uttryckligen har i uppdrag att föreslå åtgärder för att motverka höga och ökande skattesatser i kommuner och regioner, inklusive åtgärder för att minska risken för negativa bieffekter av inkomstutjämningen på tillväxten. I direktiven nämns också att för att motverka höga och ökande skattesatser kan det behövas ytterligare åtgärder riktade mot kommuner och regioner som syftar till att främja ett effektivare resursutnyttjande. Kommittén ska också analysera orsakerna till skillnader i skattesats mellan kommuner respektive mellan regioner.

Ansvarigt statsråd för dessa tilläggsdirektiv är just statsrådet Erik Slottner.

Jag har nu snart 18 år bakom mig som riksdagsledamot. Jag har under alla dessa år faktiskt aldrig upplevt att en ledamot i en statlig utredning, mitt under pågående utredning, ställer krav på ansvarigt statsråd att berätta sin och sin regerings exakta åsikt i detalj i en sakfråga som just är föremål för den pågående utredningen. Det blir en mycket märklig ordning. Om ansvarigt statsråd redan har alla svar blir ju liksom själva utredningen och de öppna direktiven till denna helt onödiga.

Så jag har faktiskt en fråga till interpellanten Eva Lindh – varför inte föra diskussionen i dessa frågor inom ramen för utredningen? Det är ju därför vi båda är ledamöter där?

Vad gäller själva sakfrågan tänker jag som sagt inte föregå utredningen, och jag tänker inte framföra min eller moderaternas eventuella åsikt i de frågor interpellanten ställer kring kommunalt skattestopp. Det tar jag i utredningen i den mån frågan blir aktuell.

Däremot vill jag framhålla att det är ett problem att kommuner och regioner alltför ofta väljer skattehöjningar framför kloka prioriteringar. Att ständigt höja kommunalskatten slår hårdast mot dem med låga och normala inkomster. Det är dessutom konstaterat i många utredningar och forskarrapporter att det inte finns några tydliga samband mellan hög kommunalskatt och hög kvalitet i regioner och kommuner. Inte heller mellan låg kommunalskatt och låg kvalitet inom verksamheterna i kommuner och regioner.

Det finns kommuner med låg kommunalskatt, som trots att de bidrar med stora tillskott till utjämningssystemet, bedriver en mycket kostnadseffektiv verksamhet och klarar att hålla nere kommunalskatten. Och det finns kommuner som trots enorma tillskott från utjämningssystemet ständigt höjer kommunalskatten, och ändå inte lyckas leverera god valuta för skattepengarna till kommunens invånare.

Prioriteringarna lyser också ofta med sin frånvaro. När en kommun exempelvis bygger ett nytt badhus för en miljard, för att sedan tvingas dra in mjölken till skolbarnen för att kunna hantera kommunens ekonomiska kris får vi en tydlig illustration av uppenbart dålig kommunal prioritering.

Och detta är inte ett extremt undantag – det är tvärtom ett exempel i en växande rad av märkliga kommunala prioriteringar.

Den som vill ha exempel på kommunalt och regionalt slöseri och oförmåga att prioritera hittar tyvärr långa rader av exempel både hos Slöseriombudsmannen och Kommissionen för skattenytta.

Diskussionen om vad vi får för skattepengarna borde vi föra i Sveriges riksdag i stället för att en ledamot i en utredning diskuterar en fråga som just nu utreds med det statsråd som är ansvarig för den tillsatta utredningen.

Besök hos nya Utbetalningsmyndigheten

Organiserad brottslighet, finansiell kriminalitet och omfattande medvetna bidragsbrott mot våra välfärdssystem uppskattas uppgå till 150-20 miljarder per år. Vi brukjar tala om 18 miljarder, som är något slags genomsnitt av olika skattningar. Det handlar om enorma belopp. För att minska denna brottslighet tog den nyvalda regeringen och riksdagen beslut om att inrätta en Utbetalningsmyndighet - en fråga som utretts och diskuterats under många år och under olika regeringar.

I dag besökte jag den nyinrättade Utbetalningsmyndigheten tillsammans med finansutskottets ordförande Edward Riedl och moderata kolleger i finansutskottet. Myndigheten flyttar just nu in i sina lokaler, och har börjat anställa personal. De flesta har arbetat mindre än en månad på jobbet, så det är verkligen i uppstartsfas. Trots detta är man mycket målmedvetna, och har en plan för hur man ska kunna börja leverera resultat redan under våren i år.

Utbetalningsmyndigheten har identifierat ett flertal risker. Här några exempel (tyvärr dåligt foto).

För att få bättre kontroll på olika myndigheters utbetalningar kommer fem myndigheter till att börja med omfattas av Utbetalningsmyndighetens arbete. Arbetsförmedlingen, CSN, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. Till att börja med kommer Utbetalningsmyndigheten att göra analyser och samarbeta med de olika myndighjeterna för att motverka kriminalitet och avancerat fusk. I steg två kommer man också att ta över ansvaret för själva utbetalningarna. Från början var tanken att en enda myndighet rent tekniskt skulle sköta själva utbetalningarna, men man anser att detta blir för sårbart, varför man även i fortsättningen kommer att ha tre tekniska leverantörer, CSN, Försäkringskassan och Skatteverket. Men när Utbetalningsmyndigheten är fullt utbyggd kommer man att ha de fulla ansvaret för alla utbetalningar från ca 130 olika stöd och förmåner från de fem olika myndigheterna, även om de rent tekniskt betalas ut via andra myndigheter. För att säkra integritet och säkerhet kring Utbetalningsmyndighetens arbete omfattas nyckelmedarbetare av säkerhetsklassning, vilket motverkar infiltration och korruption inom myndigheten.

Frågestund

2024-02-01

Varje torsdag har riksdagen frågestund där ledamöterna kan ställa frågor till fyra olika ministrar. Denna vecka deltog jag i frågestunden och ställde en fråga till finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) om hur regeringen arbetar mot överskuldsättning och för att i stället gynna ökat sparande.

Min fråga var följande:

Herr talman,

Jag har en fråga till finansmarknadsminister Niklas Wykman

Under de senaste tio åren har hushållens skuldsättning ökat. Att ta ett lån för att finansiera en bostad är såklart fullt rimligt. Däremot är det allvarligt att lån för ren konsumtion ökat, och att människor tappar kontrollen över sin skuldsättning. Hushållens skulder hos Kronofogden har nästan fördubblats under det senaste decenniet och det här innebär stora problem för både individen och samhället.

I stället för ökad skuldsättning för konsumtion borde politiken stimulera ökat sparande. Ett eget sparkapital minskar beroendet av samhället vid oförutsedda händelser och ger människor ökad trygghet i bistra ekonomiska tider.

Tidigare regeringar gjorde väldigt lite för att förändra situationen, trots återkommande varningar från många håll. Dagens regering har aviserat en helt annan politik.

Jag skulle vilja att finansmarknadsministern kort beskriver regeringens strategi för hur vi minskar överskuldsättningen och i stället stimulerar ökat sparande.

Mitt inlägg och ministerns svar går att se på webbsändningen genom att klicka på bilden.

Interpellationsdebatt

2024-01-30

I dag följde jag IP-debatten om hushållens ekonomi där ett antal socialdemokrater debatterade mot finansministern. Självklart kunde jag inte låta bli att gå in i debatten och göra några inlägg. Här är ett av dem (klicka på bilden för att se videon).

Regeringen vill minska överskuldsättning och stimulera sparande

2024-01-25

I dag presenterade den moderatledda regeringen två åtgärder för att minska överskuldsättning. Ett förslag som innebär att ränteavdragen för konsumtionslån som inte har en trygg säkerhet i form av bostad, bil eller båt ska tas bort, kommer att skickas på remiss. Med trygg säkerhet menas att säkerheten är värd minst lika mycket som själva lånet. Regeringen ger också Finansinspektionen i uppdrag att ta ställning till om bolånetaket ska höjas från 85 till 90 procent. Samtidigt vill regeringen som bekant stimulera hushållens sparande genom att göra de första 300.000 sparade kronorna på ett investeringssparkonto skattefria.

Bakgrunden är att under de senaste tio åren har hushållens skuldsättning ökat. Skuldsättning behöver inte vara dåligt, att ta ett lån för att finansiera en bostad är exempelvis fullt rimligt. Det problematiska är när människor hamnar i överskuldsättning, det vill säga tappar kontrollen över sin skuldsättning. Överskuldsättningen ökar i Sverige. Hushållens skulder hos Kronofogden har nästan fördubblats under det senaste decenniet. Det här innebär stora problem för individen och samhället. Det handlar om vanliga människor, familjer med barn som måste spendera en betydande del av sin inkomst på att betala av skulder.

En förklaring till överskuldsättning är att lån utan trygga säkerheter, som exempelvis en bostad eller fordon, ökar. Exempelvis har blancolånen nästan fördubblats i storlek de senaste tio åren. Lån utan trygga säkerheter är extra problematiska då de ofta innebär högre räntor för hushåll.

Ökningen beror delvis på att staten via ränteavdrag bidrar till skuldsättningen. En annan förklaring är att bolånetaket kan leda till att hushåll tar blancolån för att finansiera sina bostadsköp.

Regeringen föreslår att ränteavdragen för blancolån ska trappas av till hälften nästa år, för att sedan slopas från och med 2026. Att avtrappningen sker stegvis är viktigt eftersom det ger hushållen tid att anpassa sig till de nya reglerna. Ränteavdragen för bostadslån och andra lån mot betryggande säkerhet förändras inte. Regeringen har samtidigt meddelat att man avser att göra de första 300.000 sparade kronorna på ett investeringssparkonto helt skattefria, allt för att stimulera hushållens sparande. Ett högre bolånetak gör det möjligt att finansiera större delen av ett bostadsköp med förmånliga bolån, och kan samtidigt sänka tröskeln in på bostadsmarknaden för bland annat förstagångsköpare.

Det här är viktiga steg för att stärka svensk ekonomi och motverka att hushåll hamnar i en ohanterbar skuldsättning. Det är också helt orimligt att skattebetalarna genom ränteavdraget bidrar till att hushåll fastnar med höga och ohållbara blancolån. De besparingar staten gör genom minskade kostnader för ränteavdrag för blancolån används för att sänka skatten på ISK-sparande. Sammanfattningsvis - mindre skatteincitament att låna till konsumtion, och ökade incitament att spara.

Slutreplik till S - vi försöker lösa de problem som de skapade

2024-01-19

Vår slutreplik till Socialdemokraterna i Borås Tidning i veckan som gick:

Borås Tidning idag

En liten summering av den statsbuidget för 2024 som riksdagen beslutade om i veckan som gick.

2023-12-21

I går representerade jag moderaterna i finansutskottets debatt om den svenska EU-avgiften, en del av beslutet om statsbudget för 2024. För mig som ordinarie ledamot i både fiunansutskottet och EU-nämnden tog jag tillfället att göra ett lite bredare inlägg om EU-budgeten och det svenska medlemskapet. Hela debatten kan ses i sin helhet genom att klicka på nedanstående bild.

Här är mitt inlägg i sin helhet (på ett ungefär):

Anförande FiU5 20 december 2023, Jan Ericson (M)

Fru talman,

För ganska exakt tre år sedan stod jag i denna talarstol och debatterade det årets budgetbeslut rörande EU-avgiften. Jag framförde då min och moderaternas stora oro för en kraftigt stigande EU-avgift kommande år. Detta blev tyvärr verklighet. Vi fick både en kraftig svensk avgiftshöjning 2021, och dessutom en omfattande så kallad återhämtningsfond där vi med lånade medel satte kommande generationer i skuld för att ge bidrag till europeiska länder som misskött sin ekonomi under många år. Nu kommer notan – stigande räntekostnader medför stora behov av nya pengar till EU:s budget. Vi var många som varnade för just detta. Men Socialdemokraterna lyssnade inte, och de förhandlade inte särskilt bra utan satte oss i en omöjlig situation.

Tyvärr hade den förra s-regeringen uppenbara problem att ta tillvara Sveriges intressen i EU. Det gäller inte bara EU-avgiften och misslyckandet med återhämtningsfonden. Vi såg det även på många andra områden där den miljöpartistyrda s-regeringen i vissa fall närmast lämnade walk over, vilket skadade viktiga svenska intressen. På punkt efter punkt visade det sig att Sveriges tidigare regering inte kunde stå emot starka krafter i EU som drev på för beslut som missgynnar Sverige. Man prioriterade inte EU-frågorna och statsråden kom ofta inte in i diskussionerna tidigt i processerna utan lät förhandlingarna helt skötas av tjänstemän.

Den nya moderatledda regeringen har en helt annan ingång i EU-frågorna.

Fru talman,

Målet för den svenska budgetpolitiken i EU fastställdes faktiskt av riksdagen redan 1994 och innebär att Sverige ska prioritera gemensamma problem som mer effektivt hanteras på EU-nivå än av de enskilda medlemsländerna var för sig. Sverige ska också verka för en effektiv och återhållsam budgetpolitik inom EU, där utgifter med ett tydligt europeiskt mervärde ska prioriteras. Sverige ska också verka för en mer kostnadseffektiv användning av EU:s budgetmedel.

Sverige är en stor nettobetalare till EU och det förpliktigar att vi noga följer upp hur EU:s medel används, att vi verkar för att EU:s budgetramar respekteras och att vi är restriktiva mot nya stora ofinansierade utgifter. Den moderatledda regeringen har ett betydligt större engagemang i dessa frågor än föregående regering. Vi har nu också tydligt stöd i Finansutskottet och EU-nämnden att driva linjen att EU ska respektera de finansiella ramarna i EU:s fleråriga budget, motverka fusk och slarv med EU:s medel, och verka för realistiska prognoser. Vid behov av mer pengar bör man i första hand prioritera i befintlig budget. Den svenska regeringen driver med full kraft på i denna riktning tillsammans med andra budgetrestriktiva medlemsstater.

Detta betänkande är en del av regeringens budgetproposition, och innebär att riksdagen beslutar om ett anslag om knappt 41 miljarder kronor som avgift till Europeiska Unionen nästa år, samt bemyndigar regeringen att ingå de åtaganden som följer av EU-budgeten för budgetåret 2024. Jag vill här passa på att yrka bifall till betänkandet.

Samtidigt handlar ju debatten om den svenska EU-avgiften inte bara om vad vi betalar, utan också vad vi får tillbaka från det svenska EU-medlemskapet. Och jag ska nu ägna resten av detta anförande åt den saken.

Fru talman,

I slutet av förra veckan hade EU-nämnden för ovanlighetens skull möte mitt i natten mellan torsdag och fredag. Klockan kvart i tre på natten kopplade vi upp oss för möte med Statsministern, som meddelade både glada och mindre glada nyheter.

Det första positiva beskedet var att EU enats om att inleda medlemskapsförhandlingar med Ukraina och Moldavien. Det är ett oerhört välkommet beslut som visar för folket i dessa länder att vi vill se dem som en del av ett demokratiskt och fredligt Europa.

Det stod också klart att Sverige lyckats påverka förhandlingarna om budgeten överraskande bra - som mest pådrivande av alla medlemsstater lyckades Sverige till slut få stöd för att omfördelning inom befintlig EU-budget måste gå före höjda avgifter när utgifterna i EU nu ökar till följd av inflation och stigande räntor. Avgiftshöjningen för Sverige som (utöver stöd till Ukraina) tidigare i höstas bedömdes bli ca 5 miljarder per år kommande år minskade till ca 400 miljoner per år, alltså en knapp tiondel. En högst hanterbar nivå i relation till vår EU-avgift på 45-50 miljarder per år kommande år. En mycket stor framgång för den svenska regeringen, som visar att vi tar strid för svenska intressen i EU och har lyckats skydda svenska skattebetalares pengar.

Det sista beskedet från statsministern var däremot mycket beklagligt. EU:s stora långsiktiga stödpaket till Ukraina (bidrag och lån) fick stöd av 26 av 27 medlemsländer. Ungern la in sitt veto mot att stödja Ukraina. Förhandlingar fortsätter efter årsskiftet, men mycket talar för att de 26 EU-länderna sannolikt löser frågan om stöd till Ukraina på annat sätt utanför EU-budgeten och utan Ungern. Stödet behöver vara på plats under första kvartalet nästa år och man jobbar nu med att hitta lösningar.

Att 26 av EU:s 27 länder står stabilt på Ukrainas sida är trots allt en viktig signal, inte minst till USA där samma fråga diskuteras inrikespolitiskt. För Sverige motsvarar det överenskomna och utlovade långsiktiga stödet till Ukraina en kostnad på ca 1,6 miljarder per år, pengar som i så fall lär tas från den något bantade svenska biståndsbudgeten, där man prioriterat om till att göra Ukraina till största biståndsland. Att hjälpa Ukraina att försvara sig mot rysk aggression är en investering i Sveriges och Europas säkerhet. Det blir definitivt inte billigare att försvara Europa i framtiden om vi låter Putin fortsätta sina härjningar, risken är uppenbar att den ryska aptiten växer om vi inte stoppar dem nu. Att Sverige bistår Ukraina idag kan spara stora pengar i framtiden. Det är dessutom etiskt, moraliskt och folkrättsligt självklart.

Fru talman,

Vi går nu snart in i en valrörelse inför valet till Europaparlamentet. När det gäller debatt om EU blir det ofta mycket diskussioner om budget, pengar och hur maktfördelningen mellan EU och de nationella parlamenten ska se ut. Det finns tyvärr alltför mycket att kritisera och för egen del tycker jag att utvecklingen i EU alltför ofta går i helt fel riktning mot mer överstatlighet, en svällande budget, helt orimliga förslag som skapar oro i medlemsstaterna innan de ofta stoppas på vägen. Det finns också bristande förståelse för olika förutsättningar i olika medlemsstater.

I längden undergrävs EU:s förtroende allvarligt om människor upplever att olika EU-institutioner glömmer vem de är till för, och tappar respekten för medborgarna i medlemsstaterna. En ständigt svällande EU-budget hotar också förtroendet för EU. Saker görs inte nödvändigt bäst för att det är EU som fördelar pengarna, snarare är det tvärtom. För EU:s nettobidragstagare finns det också skäl att visa mer respekt för skattebetalarna de länder som är nettobidragsgivare, däribland Sverige.

Men med detta sagt, det blir samtidigt lätt så att kritik mot EU tar överhanden och att man glömmer de grundläggande värden och tankar som var grunden för att EU bildades. Dessa värden är minst lika aktuella idag. Det handlar om värnandet av fred och om det öppna demokratiska samhället, yttrandefriheten, fria val, fri press, och medborgerliga fri- och rättigheter. Men också om samarbete i stället för protektionism och överdriven nationalism. EU är också en viktig aktör för att lösa gemensamma gränsöverskridande frågor, som exempelvis stöd till Ukraina i försvaret mot den ryska aggressionen och gemensamma sanktioner mot Ryssland. Andra gränsöverskridande frågor rör gemensam europeisk säkerhet, hantering av flyktingströmmar till Europa och motverkande av gränsöverskridande brottslighet. EU:s konkurrenskraft och ekonomiska utveckling är en annan fråga, som lyftes upp på ett förtjänstfullt sätt av Sverige under vårt ordförandeskap.
I detta sammanhang finns det anledning att påpeka att energifrågorna måste hanteras klokare än idag. Med en gemensam energimarknad kommer varje land som för en oansvarig energipolitik att orsaka problem för andra medlemsländer, vilket vi tyvärr sett exempel på de senaste åren.

Fru talman,

Jag är nu inne på mitt 18:e år som ledamot i Sveriges riksdag och har äran att vara ordinarie ledamot i både Finansutskottet och EU-nämnden. I en turbulent politisk vardag står alltid Finansutskottets och EU-nämndens kanslier för stabilitet och kompetens, och jag vill särskilt tacka kolleger och tjänstemän i dessa två utskott för trevlig stämning och gott humör. Det verkar inte finnas några problem eller någon arbetsbelastning som får våra kanslier att tappa humöret, och inte minst visade det sig när EU-nämnden som sagt natten mellan torsdag och fredag hade extra sammanträde med statsministern klockan kvart i tre på natten. Det fungerade det också.

Vi får väl hoppas att inte finansutskottet och EU-nämnden ska behöva kallas in extra i mellandagarna för att hantera brådskande EU-frågor. Men skulle det hända kommer vi att hantera även detta.

Jag önskar alla våra tjänstemän på kanslierna, liksom talmannen och tjänstemännen i kammaren, en riktigt god jul och gott nytt år!

2023-12-19

I går kom beskedet att ännu ett moderat vallöfte infrias. Regeringsunderlagets fyra partier har enats om att sänka beskattningen av sparande på Investeringssparkonto (ISK) genom att göra de första 300.000 kronorna skattefria. Detta blir en mycket bra stimulans för att få fler att spara och kunna bygga upp en buffert eller spara för framtiden.

ISK är ett mycket fördelaktigt sparande och jag använder det själv - den som inte vet hur det fungerar vänder sig lämpligen till sin bank så förklarar de detta. Att få fler att spara, om så bara lite varje månad, är en av de bästa saker en regering kan göra. Med lite egna sparpengar på banken blir människor friare, mindre beroende av olika offentliga beslut om bidrag och skatter och får lättare att klara en oförutsedd utgift. Att låta människor spara ihop pengar skattefritt är ett bra sätt att stimulera detta.

Med en moderatledd regering sänks skatterna. På allt från lön och pension till sparande, drivmedel och plastpåsar. Stort som smått. Och skattetrycket sjunker - både 2023 och 2024. En ny regering gör skillnad!

2023-12-13

Idag var finansutskottet inbjudna till Rosenbad för lunch och möte med tre ministrar - Finansminister Elisabeth Svantesson (M), Finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) och Civilminister Erik Slottner (KD). Viktigt och värdefullt att ha tät kontakt mellan regeringen och finansutskottet och många av oss känner varandra väl sedan tidigare.

2023-12-07

Riksrevisionen riktar i en ny rapport mycket hård kritik mot Riksbankens köp av värdepapper under åren 2015-22. "Riksrevisionen finner inte stöd för att Riksbankens omfattande köp av värdepapper har haft påtagliga effekter på inflationen. Riksbanken underskattade riskerna, och köpen kommer att leda till mycket stora förluster" skriver man i rapporten.

I sak handlar det om att Riksrevisionen köpte värdepapper för omfattande belopp (2021 uppgick innehaven till 975 miljarder kronor) för att påverka den då mycket låga eller rent av negativa inflationen. När räntorna nu stiger medför dessa innehav mycket stora kursförluster. Samtidigt menar Riksrevisionen att köpen inte hade någon större effekt när det gällde att lyfta inflationen till 2%-målet. Klicka på bilden för att läsa hela rapporten.

I dag fick finansutskottet en utförlig dragning av saken från Riksrevisorn och de av hennes medarbetare som tagit fram rapporten. Lite pikant är det i sammanhanget att både Riksrevisionen och Riksbanken är myndigheter under Riksdagen och att båda ligger under finansutskottet. Men båda är självständiga myndigheter som agerar utan instruktioner från Riksdagen eller Finansutskottet - de får helt enkelt inte ta sådana instruktioner utan ska självständigt arbeta inom de ramar och det ansvarsområde som lagen föreskriver. Och vi politiker får inte lägga oss i de löpande besluten. Riksrevisionens ansvar är att granska alla myndigheter och det är deras val att göra denna effektivitetsgranskning av Riksbankens verksamhet.

Det är Finansutskottet som nu ansvarar för att ta hand om rapporten och dra slutsatser av denna, vilket kommer att redovisas i ett betänkande från utskottet nästa år. Jag återkommer i frågan, och den kommer nog att vara medialt intressant med tanke på de stora belopp detta handlar om.

Budgetdebatter

2023-11-29

Dagen har till stor del ägnats åt budgetdebatt. Det började lite oväntat med att jag fick hoppa in som ålderspresident och förklara dagens sammanträde i Kammaren öppnat, eftersom tjänstgörande talman fastnat i snön.

Sedan flöt allt på enligt plan, med ett antal debatter om statsbudgeten, skatteförändringar och debatt om höständringsbudgeten. Det sistnämnda låg på mitt ansvar, och här är mitt anförande i den delen, där jag angrep V och MP för deras märkliga reservation i ett i övrigt enigt utskott. Klicka på bilden för att se hela debatten och samtliga repliker. Nedan mitt huvudanförande i text.

Herr talman,

Efter den långa budgetdebatten om kommande årsbudget så återstår att hantera höständringsbudgeten för innevarande år, där regeringen gör vissa förändringar i den redan beslutade budgeten för 2023. Detta är en årligen återkommande justering av inkomster och utgifter som beror på uppdatering eller aktuella händelser som inte kunnat förutses när budgeten antogs för ett år sedan.

I propositionen föreslås att ett 40-tal olika poster ökas eller minskas, med en total budgeteffekt på ca 25 miljarder, varav den största delen avser stigande räntor på statsskulden med 22 miljarder till följd av bland annat högre ränteläge.

Inga berörda riksdagsutskott har haft invändningar mot förslagen och samtliga partier i finansutskottet står bakom propositionen, med undantag för Vänsterpartiet och Miljöpartiet som reserverar sig på två punkter.

För det första vill V och MP svälta våra regionala flygplatser genom att säga nej till ett ökat anslag på 3,9 miljoner kronor. 3,9 miljoner är en väldigt liten post i statens totala budget. Men trots det reserverar man sig mot detta. Man gör verkligen allt för att till varje pris försvåra resande inom landet och motarbeta flyget. Jag är stolt över att konstatera att Sverige nu har ett nytt regeringsunderlag som stoppar vänstersidans hetsjakt på inrikesflyget.

För det andra vill dessa två partier inte att Sverige ska annullera utsläppsrätter för att uppnå EU-kravet på minskade svenska utsläpp. Man påpekar att detta skulle kunna medföra ett intäktsbortfall på ca 1 miljard per år under åren 2025 till 2030.

Det är närmast rörande att dessa två partier plötsligt bryr sig så mycket om en möjlig kostnadsökning på en miljard per år, samtidigt som Miljöpartiet själva i sin egen budgetmotion för kommande år vill öka kostnaderna för klimatpolitiken med minst 100 miljarder per år – alltså 100 gånger mera än det man nu kritiserar. Och båda partierna har lagt fram budgetmotioner med enorma budgetunderskott kommande år. Vänsterpartiet och Miljöpartiet budgeterar underskott på mellan 175 och 220 miljarder för åren 2024 till 2026. Underskotten lär dessutom bli ännu större eftersom man budgeterar med skatteintäkter från skatter som omöjligen hinner införas till årsskiftet. Att man i detta sammanhang bekymrar sig om en enskild miljard per år i kostnad är inget annat än att försöka blanda bort korten och dölja sin egen totala brist på ansvarstagande för statens finanser.

Med tanke på att både Vänsterpartiet och Miljöpartiet dessutom genom åren högljutt krävt just att Sverige skulle annullera alla överblivna utsläppsrätter känns partiernas omsorg om statens intäkter från detta område aningen krystade. Det handlar nu bara om politik och att vara mot regeringen, oavsett vad vi föreslår.

Som tur är har Sverige nu en regering som har gjort upp med meningslös eller samhällsskadlig så kallad klimatpolitik, och som tar ansvar för statens finanser. Detta till skillnad från V och MP som driver en fullständigt oansvarig ekonomisk politik som kraftigt skulle öka statsskulden och försämra Sveriges ekonomi och driva upp inflationen. Hur Socialdemokraterna och Centerpartiet tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle kunna få ihop en gemensam budget är en gåta. Så många förslag spretar i helt olika riktningar. Vissa vill höja skatter, andra sänka, vissa vill ha budget i balans, andra vill ha gigantiska budgetunderskott. Summan av allt detta skulle riskera att bli en mardröm för svenska hushåll och företag och det förtjänar svenska folket att få veta.

Medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill uppnå EU:s klimatmål genom väldigt stora pålagor på svenska bilister väljer regeringen att lätta bördan för bilisterna och transportnäringen och i stället välja andra vägar som inte slår mot hushåll och företag. Det finns ingen väg tillbaka till den oansvariga rödgröna politiken om vi vill värna om svenska hushåll, svenska företag, svenska jobb och svensk samhällsekonomi.

Bifall till bestänkandet och avslag på motionen.

2023-10-23

I bistra ekonomiska tider får oftast sittande regeringar kritik och förtroendet bland väljarna minskar. Det är det vi ser runt om i Europa hela tiden, sittande regeringar har väldigt svårt att bli omvalda, oavsett färg. När människor är missnöjda och oroade och då riktas kritiken mot politikerna som styr, oavsett om de tar rätt beslut eller inte. Det hör till politikens villkor.

Men samtidigt finns det en uppsida - om regeringar i efterhand visar sig ha hanterat en kris väl kan förtroendet vända snabbt. Det såg vi exempelvis under finanskrisen när ett stort missnöje med Alliansregeringen vände till ett stort förtroende, inte minst för oss moderater, och vi gjorde sedan det bästa valet i partiets historia 2010.

Nu har alla fyra oppositionspartierna (S, C, V och MP) presenterat sina budgetmotioner som svar på regeringens budgetproposition. Hade media rapporterat om oppositionens förslag och om väljarna tagit till sig detta tror jag inte att man direkt hade längtat efter oppositionens politik. Det är nämligen närmast förvånande hur kraftigt de spretar åt olika håll i många frågor, och i vissa frågor vill man åt helt olika håll. Man är splittrade till och med när det gäller synen på offentliga finanser och behovet av att hålla nere inflationen, och man lägger förslag som man vet är ogenomförbara och räknar hem avgörande intäkter på förslag som omöjligen skulle kunna vara ikraft redan vid årsskiftet. Och vi vet hur det brukar bli - när politiken spretar så mycket får man oftast det sämsta från alla partier som ska försöka styra ihop.

Men jag förstår media. Egentligen är det ju ganska ointressant att lägga nån större tid på att granska oppositionens budgetar, eftersom de dels tycker så olika, dels inte skulle få igenom sina alternativ ens om de enades - eftersom vår sida har majoritet. Oppositionens budgetar är därmed politiskt ointressanta. Men det kan ju ändå vara bra att veta lite om vad som hade väntat med en s-ledd regering som hade varit tvingad att gå både V, MP och C till mötes.

Centerpartiets största enskilda satsning är höjt bistånd. Inom kriminalpolitiken lägger man mindre pengar än regeringen. Centern gjorde stor sak i finansutskottet nyligen av att man ville tillföra 100 miljoner extra till Tullverket och Skatteverket samt extra pengar till rättsväsendet redan i år. Samtidigt minskar Centern anslagen till Tullverket och Skatteverket med 300 miljoner nästa år och ger mindre än regeringen till rättsväsendet. Utöver detta avvisar Centern skattesänkning på drivmedel och vill i stället öka drivmedelskostnaderna kraftigt. De vill också försämra reseavdragen. De vill tydligen inte heller kompensera pensionärer födda 1957 för det felaktiga skatteuttaget under året.

Vänsterpartiets fokus är kraftigt höjda skatter, hela 84 miljarder vill man ta in ytterligare. Det handlar om bankskatt, högre kapitalskatter, minskat jobbskatteavdrag, höjd fastighetsskatt, höjd skatt på höga inkomster, högre skatt på pensioner, återinförd avfallsförbränningsskatt, ny arvs- och gåvoskatt, avskaffat rut-avdrag, höjd skatt på fåmansbolag, högre arbetsgivareavgifter, nej till utökat rot-avdrag, försämrade reseavdrag och högre drivmedelsskatter än i regeringens budget. Satsningarna är bland annat 10 miljarder per år för en "Sverigebiljett" i kollektivtrafiken (hur många har nytta av den?), vissa höjda bidrag men också sänkt bostadsbidrag för pensionärer. Man ger stora tillskott till kommunsektorn, men drar samtidigt in över 6 miljarder i riktade statsbidrag till sjukvården. Man vill sänka avgiften för förskola och fritidshem ytterligare för dem med lägre inkomster. Man minskar anslagen till kriminalvården kraftigt, vill avskaffa det kommunala vetot mot vindkraft och säger blankt nej till ny kärnkraft. Vänsterpartiet vill öka statens upplåning med 175 miljarder kronor 2024-26.

Miljöpartiets budget är så otroligt obegriplig och ofinansierad att den knappt är värd att kommentera - den hänger helt enkelt inte ihop ens när man summerar plus och minus. Det som sticker ut mest är att man vill göra klimatsatsningar på 100 miljarder per år i tio år, och detta utan att det finns någon finansiering. De finansieringar som ändå finns i budgeten påminner delvis om Vänsterpartiets - höjd skatt på det mesta. Miljöpartiet vill öka statens upplåning med 220 miljarder kronor 2024-26, men det är mycket tveksamt om detta plus de höjda skatterna ändå räcker för partiets utgiftsökningar..

Socialdemokraternas budget bygger delvis på en snabbt tillyxad och vag "bankskatt på övervinster" som ska ge tio miljarder - men den skulle aldrig kunna införas utan en omfattande utredning eftersom det är oerhört komplicerat att beskatta det man kallar "övervinster", och en sådan skatt skulle omöjligen kunna vara på plats redan 1 januari nästa år. När S ändå använder denna som finansiering blir det helt enkelt ett budgetunderskott på tio miljarder 2024. När en sådan skatt ev skulle träda ikraft skulle den garanterat driva upp bankkundernas räntekostnader eller avgifter. I övrigt föreslår S bland annat högre bränslepriser och försämrade reseavdrag. Det är intressant att S nu överger 1%-målet i biståndsbudgeten eftersom man tidigare kritiserat regeringen för samma sak.

Om man lägger ihop alla de fyra partiernas favoritfrågor och olika skattehöjningar hade ett verkligt stålbad väntat svenska folket. Stora budgetunderskott i statens budget som driver upp statsskulden och ökar räntor, inflation och försvagar kronan ytterligare. Kraftiga skattehöjningar på arbete, företagande, drivmedel, boende mm. Mindre pengar till rättsväsendet men högre bistånd och en ofattbart kostsam Sverigebiljett i kollektivtrafiken samt extrema ofinansierade satsningar på meningslös klimatpolitik. Och då är detta ändå bara ett litet axplock ur de fyra partierna budgetmotioner. Det finns många fler märkligheter och rent skadlig politik som svenska folket inte skulle ha råd med.

Möte med Eva Lindström från EU:s revisionsrätt

2023-10-18

I dag träffade Finansutskottet och EU-nämnden (jag är ju ledamot i båda) Eva Lindström som är svensk revisor hos EU:s revisionsrätt. Som ordförande i Riksdagens Råd för Riksrevisionen tycker jag revisionen av hur skattepengarna används är något av det viktigaste vi politiker har att bevaka, och det gäller såväl inom EU som i Sverige. Nedan jag och Eva Lindström efter sammanträdet.

Revisionsrätten granskar EU:s årsredovisning och hur EU:s utbetalningar hanterats, och tyvärr konstaterar man i år att felprocenten i det man granskat fortsätter att öka. Man anser att 2% felmarginal är acceptabelt, men nu är man uppe på 4,2%, en ökning från 2,7% 2020. Och inom den typ av utbetalningar som anses vara "högriskbetalningar" är felen hela 4,7%. Med tanke på att andelen högriskbetalningar dessutom ökar i EU:s budget är det en oroväckande utveckling.

När man ser Revisionsrättens beskrivning av EU:s ekonomiska system, man kallar det "budgetgalaxen" inser man hur snårig EU-ekonomin är och ju snårigare desto större risk för fel eller rent av fusk och korruption. Revisionsrätten har lämnat 14 ärenden vidare för utredning efter misstänkt fusk. Systemet med EU:s pengar är extremt oöverskådligt och svårt att kontrollera, och det är allvarligt med tanke på att budgeten totalt omsluter över 240 miljarder Euro.

Sverige har en mycket tydlig linje i EU-politiken - EU:s ramar ska hållas, budgeten och regelverken ska följas och vill man öka en utgift bör man spara på något annat. Revisionsrättens uttalande för 2022 är oroväckande och förhoppningen att det ska bli bättre nästa år är väl tyvärr inte så jättestor.

Utfrågning av Riksbanken om räntepolitiken

2023-10-17

I dag hade finansutskottet utfrågning av Riksbanken om penningpolitiken (alltså räntepolitiken). Budskapet var kortfattat att inflationen faller, men att det inte går tillräckligt snabbt för att man ska våga lova att det inte blir fler räntehöjningar. Men man hoppas att man snart är klar med höjningarna och tror att räntorna kan falla tillbaka något längre fram.

Som bakgrund fick vi några bilder från Riksbankens senaste penningpolitiska rapport. Först inflationsutvecklingen med och utan energikostnader, samt utvecklingen uppdelat på tjänster, varor och livsmedel. Utvecklingen är positiv, men det varierar mellan olika parametrar. I figuren under syns hur inflationen utvecklats över åren och hur olika delar påverkat. Fallande energipriser drar ned den toala inflationen just nu..

IMF och Världsbanken - Global Parliamentary Forum

IMF (Internationella valutafonden) bildades 1944 och har ca 187 medlemsländer. Man är inte formellt en del av FN, men har genom avtal nära koppling till FN. Sverige gick med 1951. IMF:s viktigaste uppgifter är att försöka skapa eller bidra till tillväxt och finansiell stabilitet i världen genom övervakning av länders ekonomier, låna ut pengar till länder med stora budgetunderskott med syfte att stabilisera ekonomin, samt att ge teknisk och ekonomisk assistans till krisdrabbade länder.

Världsbanken grundades 1944 och är ett organ inom FN, och samverkar inom ramen för FN:s ekonomiska och sociala råd. Världsbanken arbetar främst med stöd (lån, bidrag och kanalisering av privata investeringar) till långsiktiga utvecklingsprojekt med syfte att utrota fattigdom. Världsbanken har över 10.000 anställda från 170 olika länder, de flesta på huvudkontoret i Washington och resten utspridda på 130 kontor runt om i världen. Sverige är delägare i Världsbanken och ingår i en nordisk-baltisk valkrets som har ett röstetal som motsvarar den kapitalandel man har i banken.

Världsbanken arbetar alltså främst med olika långsiktiga utvecklingsprojekt, medan IMF har sitt fokus på nationernas statsfinanser. Man har gemensamt årsmöte en gång om året, och denna gång är det alltså i Marocko. Sverige bidrar med kapital till båda organen och därför är det viktigt att följa hur verksamheten bedrivs och resultaten av de satsningar som görs.

"Global Parliamentary Forum" är en särskild dag där ledamöter från medlemsländernas parlament har möjlighet att lyssna på föredragningar och ställa frågor som rör IMF och Världsbanken, innan själva årsmötesförhandlingarna startar. Vi fick först en längre introduktion av IMF:s och Världsbankens verksamhet, och sedan följde tre tematiska delar med fokus på Klimat, digitalisering samt frågor kring migration och flyktingströmmar.

Jag utgjorde "den svenska delegationen" och fick en alldeles egen skylt. Men jag var mycket ensam bland de länder som bidrar med kapital till IMF och Världsbanken. Nästan alla länder som deltog i den parlamentariska delen var mottagarländer i Afrika och Stillahavsområdet. Att intresset att följa vart pengarna tar vägen är så lågt bland europeiska och nordamerikanska länder förvånar mig. För det var mycket intressant att lyssna på föredragningarna, inte minst från mottagarländerna.

Både IMF och Världsbanken medverkade med höga företrädare och deras samlade budskap var att världen behöver reformer, fler företag, mer energi och fler jobb för att bryta fattigdomen. Man ser IMF som "ett globalt försäkringsbolag" som behöv för att stötta i kriser, och Världsbanken som en viktig finansiär (långivare) för utveckling. Uttrycket "we must come together" upprepades flera gånger, liksom att vi måste öka insatserna, "step up", för att minska fattigdomen. Världsbankens representant hävdade att det just nu är så många kriser att pengarna börjar ta slut och att det behövs mycket mera. Med tanke på att 40-50% av alla pengar redan går till Afrika och att det nästan bara var afrikanska delegater i salen så var det en tydlig flirt med deltagarna.

För egen del reagerade jag över att människor verkar tro att man tror sig kunna kombinera kraftig ekonomisk tillväxt och blomstrande företagande i fattiga länder med allt mer regleringar, straffskatter, hållbarhetskrav mm i samband med investeringar. Jag tror många kommer upptäcka att det är två saker som är svåra att kombinera och att det kan komma att skapa en ganska stor besvikelse i fattiga länder. Mer om klimatdelen i nästa inlägg.

Delen om digitalisering var intressant, men ibland känns det som om tron på digitaliseringens välsignelse kanske inte är högsta prioritet i ett fattigt land som knappt har elförsörjning eller fungerande transporter. Å andra sidan har exempelvis Indien visat hur man kan använda digitalisering som ett sätt att skapa ekonomisk tillväxt.

Migrationsdelen/flyktingdelen var svårbegriplig. Man verkar på allvar tro att en ökad migration mellan länder på alla ekonomiska nivåer kommer skapa tillväxt och hjälpa till att klara hållbarhetsmålen. Jag tror inte de europeiska länderna eller Nordamerika och Australien riktigt håller med - flyktingmigrationen från länder med lågutbildad befolkning har knappast ökat välståndet vare sig här eller i det land de kom ifrån. Flyktingströmmar skapar knappast tillväxt utan motverkar tillväxt. Tillväxten ökar när människor är trygga där de bor och kan utveckla ekonomin lokalt. Och unga människor gör mest nytta om de försöker bidra till att utveckla sitt eget land i stället för att av ekonomiska skäl söka sig till exempelvis Europa. Samtidigt är det ju så att välutvecklade länder behöver kvalificerad arbetskraft, och de som kommer hit som arbetskraftsinvandrare och arbetar här några år och sedan återvänder hem har med sig viktiga erfarenheter och kunskap. Här kan båda länderna bli vinnare. Frågan om migration är därför enligt min åsikt mer komplex än det lät på vissa.

Årsmöte med IMF och Världsbanken i Marocko

2023-10-11

De senaste två dagarna har jag tillbringat i Marrakech i Marocko, där årsmötena för IMF och Världsbanken hålls denna vecka. I måndags var det parlamentariskt möte inför årsmötena, där medlemsländernas parlamentariker var inbjudna. Jag var ende svenske representant på detta möte, utsänd av Riksdagens Finansutskott.

I övrigt är Sverige representerade av flera ministrar (bland annat finansministern) och tjänstemän från både Finansdepartementet och Utrikesdepartementet, samt ledande företrädare för Riksbanken och Sida i samband med det kommande årsmötet. De kom till Marrakech ungefär samtidigt som jag reste hemåt igen.

Årsmötena och alla möten runt omkring sker i en jättelik konferensanläggning inne i Marrakech, Bab Ighli, som är byggt i nordafrikansk stil. Lite fick jag känslan av ett större beduinläger eller något. Mycket trevligt, snyggt och välorganiserat. Dock var man ju inte riktigt klädd för 36 graders värme och strålande sol, men i alla lokaler var det effektiv AC.

Jag kommer att göra lite nedslag och reflektioner från mina dagar i Marrakech i kommande inlägg, och också berätta lite mer om IMF, Världsbanken och Sveriges roll i dessa.

Experter: Inflationen faller snabbt och regeringens politik är ansvarsfull

2023-10-05

Riksdagens finansutskott bjuder regelbundet in experter utifrån för att få en bred bild av det ekonomiska läget, synen är på den förda regeringspolitiken och Riksbankens penningpolitik. Olika experter gör olika bedömningar, och vid dagens möte i finansutskottet hade vi besök av två experter från Ekonomistyrningsverket respektive Nordea, som gav sin respektive syn på inflation, konjunktur och ränteläge.

Det första man kan konstatera är att inflationen, som sedan halvårsskiftet 2021 stigit till nivåer runt 10%, nu har fallit tillbaka snabbt och relativt kraftigt sedan årsskiftet, och nu är nere runt 4%. Prognosen är att vi framöver kommer att närma oss de 2% som är "målet". Detta är positiva nyheter, som gör att räntehöjningarna förhoppningsvis är över snart och att hushållens, kommunsektorns och företagens ekonomi inte kommer behöva försämras ytterligare av stigande priser.

Orsaken till den höga inflationen är främst energipriserna, samt att hushållen la pengar på hög under pandemin och det senaste året tagit igen det genom kraftigt ökad konsumtion, vilket också eldats på av extremt låga räntor. Sedan har kriget i Ukraina förstärkt detta genom ökad oro i omvärlden och stigande livsmedelspriser, samt en försvagad svensk krona. Här en bild från Ekonomistyrningsverket över inflationsutvecklingen.

Tre andra iakttagelser från dagens föredragningar:

* Man anser att den nya regeringens politik är i stort sett inflationsneutral, dvs politiken är ansvarsfull och inte eldar på inflationen.
* Man konstaterar att avtalsrörelsen i Sverige har hanterats ansvarsfullt och inte medfört orimliga löneökningar som skulle eldat på inflationen.

Båda experterna riktade, i likhet med en del andra experter som uttalar sig i samhällsdebatten, kritik mot Riksbanken för onödigt stora räntehöjningar och Nordeas expert sa rent ut att han anser att Riksbanken förstärkt konjunktursvängningarna genom sin räntepolitik, i stället för att motverka dem. Det får man säga är ganska allvarlig kritik. Jag ställde frågan om Riksbanken verkligen kan agera självständigt överhuvudtaget, och om man inte helt enkelt är tvingade att följa ränteutvecklingen i USA respektive från Europeiska Centralbanken? Svaret var väl ungefär så att man är ganska bundna av att följa efter för att inte kronan ska försvagas i onödan, men jag tolkade svaren som att man anser att Riksbanken ändå har ett visst handlingsutrymme och inte hade behövt höja räntorna så mycket som man gjort.

Regeringens satsningar på näringsliv, tillväxt och jobb

2023-09-25

Det är alltid svårt att dela upp satsningarna i en budget och hävda att de specifikt rör det ena eller andra området. Exempelvis är ju storsatsningarna mot kriminalitet av helt avgörande betydelse för näringslivet. Samma sak med Nato-medlemskapet, utan fred går det inte att bedriva särskilt mycket företagande. Sänkta drivmedelskostnader är viktigt för alla människor som är beroende av bil, men det är också viktigt för många företag som är beroende av fordon i arbetet eller plågas av höga transportkostnader av varor. Satsningar på en bättre skola är helt avgörande för framtidens arbetskraftsutbud, men betraktas ofta mer som en välfärdsfråga. Och så här kan man fortsätta - de flesta saker vi gör i budgeten har betydelse för samhället, välfärden, tryggheten, enskilda människors ekonomi liksom för företagande, tillväxt och jobb.

Men här är ändå ett urval av några saker i budgeten som direkt eller indirekt underlättar för företagande, tillväxt och jobb:

* Skattesänkningar för löntagare och egenföretagare. Gör det mer lönsamt att arbeta mer, och att gå från bidrag till arbete
* Förlängd expertskatt från fem till maximalt sju år. Innebär en skattelättnad för utländska experter, forskare och nyckelpersoner när vissa särskilda villkor är uppfyllda
* Tillfälligt höjt ROT-avdrag (75.000 per person och år) för att skapa ökad efterfrågan i byggsektorn
* Höjd omsättningsgräns för undantag från mervärdesskatt, från 80 000 kr till 120 000 kronor per kalenderår, vilket gynnar de allra minsta och nystartade företagen
* Sänkta drivmedelskostnader till fördel både för den som pendlar till arbetet, reser i arbetet, är beroende av transporter av varor eller av att använda fordon som arbetsredskap, inte minst inom servicenäringarna och transportsektorn
* Sänkt skatt på jordbruksdiesel, vilket gynnar näringsidkare inom jord-, skogs- och vattenbruk
* Nytt Förenklingsråd som ska ta fram konkreta förslag på regelförenklingar och nytt uppdrag till ett urval av statliga myndigheter att identifiera förenklingsmöjligheter i regelverk som påverkar företagens regelbörda
* Anslaget för exportfrämjande åtgärder förstärks med 200 miljoner kronor för 2024
* Lantmäteriet föreslås få ökade resurser för att utveckla infrastruktur för särskilt värdefulla datamängder och för att underlätta för myndigheten att tillgängliggöra denna data avgiftsfritt.
* Kraftigt ökade anslag till civilingenjörsutbildningar, andra avancerade utbildningar och utbildningar inom naturvetenskap och teknik
* Extra anslag för att utveckla kortare vidareutbildningar riktade mot yrkesverksamma med specialistkompetens
* Utbyggnad av antalet utbildningsplatser inom yrkeshögskolan
* Tillfälligt extra stöd till de jordbruksföretag som drabbats hårdast av torka och nederbörd
* Kreditgarantier för investeringar i ny kärnkraft
* Utredning om förenklade och förkortade tillståndsprocesser enligt miljöbalken
* Tillskott till länsstyrelserna för miljöprövning och miljötillsyn för att korta handläggningstiderna

Skriver om statsbudgeten i Borås Tidning idag

Regeringen stärker Sveriges hushåll och säkerhet

Regeringens budget gör att inflationen kan bekämpas och ger hushållen och välfärden bättre förutsättningar att hantera de högre kostnaderna. Därtill görs nödvändiga förstärkningar för att öka tryggheten för svenska folket.

Den moderatledda regeringens budget fokuserar på att hantera Sveriges mest akuta problem. Det handlar om att bekämpa inflationen och samtidigt stötta hushåll och välfärd. Men det handlar också om kraftfulla förstärkningar av försvaret och rättsväsendet för att göra Sverige säkrare och tryggare. Och med breda skattesänkningar ser vi till att den som arbetar och den som har arbetat får mer pengar i plånboken nästa år.

Den höga inflationen tynger svensk ekonomi. Den pressar såväl hushållen som välfärden och har drivit in Sverige i en lågkonjunktur. Samtidigt hotas vår inre och yttre säkerhet. Budgeten regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om för nästa år är anpassad för att möta det här läget.

Genom att lägga fram en återhållsam budget ger vi förutsättningar för fortsatt inflationsbekämpning. Det motsatta skulle elda på inflationen och riskera högre räntor under en lägre tid, vilket vore skadligt för hushållen och ekonomin i stort. Samtidigt stöttar vi dem som drabbas av den höga inflationen. Det höjda bostadsbidraget till barnfamiljer med svag ekonomi förlängs. Skatterna på bensin och diesel sänks så att den som är beroende av bilen kan få ihop vardagsekonomin. Vi stöttar också vård, skola och omsorg i budgeten. 16 miljarder kronor, den största satsningen i budgeten, tillförs kommuner och regioner för att värna välfärden i bistra ekonomiska tider.

Inflationen är löntagarnas värsta fiende. Många som får bidrag och ersättningar har helt eller delvis fått kompensation för den höga inflationen, medan vanliga löntagare har fått en kraftig reallönesänkning. Nu föreslår vi en bred skattesänkning från årsskiftet för alla löntagare och pensionärer.

Regeringen stärker också försvaret så att vi redan nästa år når målet om två procent av BNP enligt NATO:s definition. Och vi fortsätter med satsningar på polis och rättsväsendet för att öka tryggheten. Dessutom satsar regeringen stort på att förebygga att unga dras in i kriminalitet genom en ny socialtjänstlag och fler anställda i Socialtjänsten.

För att minska utsläppen fokuserar vi bland annat på kärnkraft och vi förstärker också Klimatklivet och Industriklivet i budgeten. Laddinfrastrukturen byggs ut så att fler kan köra elbil.
Regeringens budget gör att inflationen kan bekämpas och ger hushållen och välfärden bättre förutsättningar att hantera de högre kostnaderna. Därtill görs nödvändiga förstärkningar för att öka tryggheten för svenska folket. Steg för steg, reform för reform sätter vi Sverige på en ny kurs så att vi tillsammans kan ta oss igenom en prövande tid.

Elisabeth Svantesson(M), Finansminister
Jan Ericson(M), riksdagsledamot finansutskottet
Ulrik Nilsson(M), riksdagsledamot konstitutionsutskottet

Storsatsning i budgeten på polis och rättsväsende

2023-09-18

Den kommande statsbudgeten för 2024 presenteras kommande vecka. Två av de absolut största satsningarna gäller trygghet och säkerhet för svenska folket. Det handlar om militärt försvar, civilförsvar, polis och rättsväsende. Dessa politikområden kommer att byggas upp mycket kraftigt kommande år. Bakgrunden är såklart kriget i Ukraina och uttalade hot mot Europa från rysk sida, Sveriges (förhoppningsvis) kommande medlemskap i Nato, ökade terrorhot mot Sverige och det växande gängvåldet, skjutningarna och morden som eskalerat de senaste 5-6 åren. Allt detta påverkar svenska folkets trygghet, och det är politikens främsta uppgift att skydda sin befolkning mot yttre och inre hot.

På rättsområdet ökar vi budgeten från 69 miljarder om året till hela 90 miljarder över fyra år. Det är den takt som bedöms som rimlig, med tanke på att mycket handlar om rekrytering av personal, byggande av nya fängelser med mera. Alla områden inom rättsväsendet får ökade resurser: Polismyndigheten, säkerhetspolisen, åklagarmyndigheten, domstolarna, rättsmedicinalverket, kriminalvården, brottsoffermyndigheten och brottsförebyggande rådet.

Parallellt med budgetsatsningarna kommer ett betydande antal lagändringar, som bland annat ger effektivare verktyg till de brottsbekämpande myndigheterna, flera straffskärpningar och tidigare och tydligare insatser mot unga som begår brott. Rättsområdet behöver både mer pengar och tydligare lagstiftning för att bli starkare än de kriminella gängen.

Här en länk till regeringens pressmeddelande.

Storsatsning i budgeten på att stärka Sveriges militära försvar

Den kommande statsbudgeten för 2024 presenteras kommande vecka. Två av de absolut största satsningarna gäller trygghet och säkerhet för svenska folket. Det handlar om militärt försvar, civilförsvar, polis och rättsväsende. Dessa politikområden kommer att byggas upp mycket kraftigt kommande år. Bakgrunden är såklart kriget i Ukraina och uttalade hot mot Europa från rysk sida, Sveriges (förhoppningsvis) kommande medlemskap i Nato, ökade terrorhot mot Sverige och det växande gängvåldet, skjutningarna och morden som eskalerat de senaste 5-6 åren. Allt detta påverkar svenska folkets trygghet, och det är politikens främsta uppgift att skydda sin befolkning mot yttre och inre hot.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen 2024 ytterligare tillskott till det militära försvaret, vilket sammantaget med uppräkningar och tidigare beslut gör det att anslagen till det militära försvaret ökar med mer än 27 miljarder kronor mellan 2023 och 2024, en ökning med 28 procent. Det innebär att anslagsnivån har fördubblats sedan 2020 och att Sverige redan 2024 kommer att uppfylla målsättningen om att försvarsutgifterna ska uppgå till två procent av BNP enligt Nato:s definition. Regeringen beräknar även i budgetpropositionen tillskott för 2025 och 2026 med ca 1,2 respektive 7,4 miljarder kronor.

Satsningarna medger fortsatt stora investeringar i försvarsmateriel, exempelvis vad avser artillerisystem, taktiska transportflygplan, nya ytstridsfartyg, fortsatt utveckling och produktion av nya moderna JAS-plan och ubåtar. Samtidigt satsas pengar på utbildning och anställning av mer personal inom försvaret.

Här en länk till regeringens pressmeddelande.

Regeringen storsatsar 16 miljarder på välfärden

2023-09-16

Kommande vecka presenteras statsbudgeten i sin helhet, men de viktigare delarna är nu presenterade av regeringen. Jag tänker gå igenom budgeten efter politikområde här, och har ju redan skrivit om inkomstskatteförslagen och hanteringen av drivmedelskostnaderna mm. I detta inlägg ska jag gå igenom satsningarna på kommuner och regioner, som syftar till att stärka och skydda välfärden i ekonomiskt tuffa tider. Sedan kommer efterhand fler inlägg om andra politikområden.

Kommuner och regioner har under åren 2020–2022 uppvisat stora ekonomiska överskott. Delvis kan det förklaras av de pandemirelaterade stöd som staten skjutit till under dessa år, stöd som vi moderater till stor del var pådrivande för (jag var ju själv ledamot i finansutskottet även under pandemin och var som moderat med och drev på utskottinitiativ i denna fråga). De senaste årens stora överskott har förbättrat kommunsektorns finansiella ställning kraftigt, och många kommuner och regioner har kunnat reservera pengar inför en vikande konjunktur. Det är bra nu när vi gått in i ett sämre ekonomiskt läge. Den mycket höga inflationen och lågkonjunkturen medför stora ekonomiska utmaningar för hela samhället. Inflationen driver upp kostnaderna för kommunsektorns verksamhet men medför även en stor ökning av pensionskostnaderna. Samtidigt ökar inte löner och det kommunala skatteunderlaget lika snabbt. Vi ser därför ett ekonomiskt utmanande läge för kommunsektorn den närmaste tiden. Detsamma gäller dock även andra sektorer i samhället.

* I den kommande höstbudgeten föreslår regeringen att de generella statsbidragen förstärks med 10 miljarder kronor från och med nästa år. Förstärkningen behövs för att möta de ökade kostnaderna i spåren av den höga inflationen.
* Förutom de generella statsbidragen föreslår även regeringen nära 6 miljarder i riktade statsbidrag för 2024 – inklusive ett särskilt sektorsbidrag till sjukvården på 3 miljarder, och stöd till kommunala satsningar på krisberedskap, skola, yrkesvux, äldreomsorg, socialtjänst, psykiatri mm.
* Sammantaget ett tillskott på nära 16 miljarder kronor. 70% går till kommunerna och 30% i regionerna.

Totalt sett måste 16 miljarder vara ett av de absolut största tillskott en regering gjort till kommunsektorn i en budgetproposition, kanske är det rent av den allra största någonsin. Det är en mycket stor satsning trots ett begränsat budgetutrymme och i ett läge med extremt stora konkurrerande behov inom rättsväsende och försvar. Staten går nu in och täcker upp mer än hälften av det förväntade underskottet för 2024.

Samtidigt är det viktigt att understryka att staten inte kommer kunna kompensera för inflationen fullt ut. Det vilar ett stort ansvar på hela den offentliga sektorn att se över sin ekonomi och prioritera klokt, precis som många hushåll och företag nu tvingas göra. Det är helt enkelt inte rimligt att staten ska öka sina skatter för att finansiera alla ökade kostnader i kommuner och regioner till följd av inflationen. Ett visst stöd är rimligt, men kommuner och regioner måste också ta eget ansvar och har egen beskattningsrätt. Många kommuner har som sagt sparat överskott från tidigare år som nu kan användas - det finns 50 miljarder i resultatutjämningsreserver som 211 av landets 290 kommuner och 13 av landets 21 regioner satt av pengar till under goda år. Dessa avsättningar kommer nu också väl till pass när det gäller att täcka eventuella underskott. I övrigt måste man bli bättre på att prioritera i många kommuner. Det är kanske inte nya badhus eller idrottshallar, fler rondeller eller nya dyra skolbyggnader som ska prioriteras i ett läge där ekonomin är ansträngd - i första hand måste man då värna verksamheterna inom exempelvis äldreomsorg och skola.

Oppositionen kommer naturligtvis alltid - oavsett hur mycket vi satsar - att säga att det är för lite, och vänsterstyrda kommuner och regioner kommer skylla varje kommande besparing på verksamheter på regeringen. Det tillhör det politiska spelet. Men det är helt enkelt en orimlig kritik. Min egen farhåga är väl snarare att statens mycket stora tillskott av villkorslösa pengar i vissa kommuner och regioner riskerar att ta bort incitamenten att prioritera i verksamheten, och att slöseriet i stället fortsätter. Vi lägger definitivt inte för lite pengar på kommuner och regioner. De är egna skattesubjekt, med eget politiskt styre, och finansierar ca 80% av verksamheten med egna skatter och avgifter. Även en kommun eller region måste anpassa verksamheten till ekonomin i tuffa tider. Och det finns alltid en massa mindre viktiga saker att ifrågasätta när kärnverksamheten har ont om pengar.

I denna tabell framgår hur kommunerna i Sjuhärad (min valkrets) påverkas av de stora tillskotten av generella statsbidrag. Utöver detta tillkommer de riktade stöden där Borås får ytterligare drygt 13 miljoner och övriga kommuner runt 1-3 miljoner kommande år, beroende på kommunernas storlek. Hela sammanställningen i detalj från Regeringskansliet går att läsa här.

(alla belopp i miljoner kronor och avser 2024)

Summan av regeringens skattepolitik - skattetrycket minskar

De senaste dagarna har regeringen presenterat flera besked på skatteområdet inför budgetpropositionen som presenteras om två veckor. När vi nu börjar se helheten av inkomstbeskattningen tänkte jag börja med en preliminär summering av denna del.

* Sänkt skatt på arbete mm. Beskedet om utökat jobbskatteavdrag innebär att regeringen sätter av drygt 11 miljarder till detta i budgeten, vilket ger betydande skattesänkningar för alla löntagare. För en familj med en polis och en sjuksköterska sänks skatten exempelvis med ca 14.000 kronor 2024 jämfört med 2023. Samtidigt medför indexuppräknat grundavdrag en viss skattelindring även för dem med skattepliktiga bidrag och ersättningar.

* Sänkt skatt på pension. Regeringen lägger 2,2 miljarder på att sänka skatten för pensionärerna, dels genom en direkt skattesänkning, dels genom höjning av grundavdraget. För en pensionär med en pension på 25.000 kronor i månaden (en vanlig nivå idag) blir skatten exempelvis 3.400 kronor lägre nästa år, eller nära 300 kronor i månaden. För en pensionär med 16.000 i pension blir summan runt 200 kronor i månaden i lägre skatt.

* Kompensation till pensionärer födda 1957. Som många uppmärksammat, och som jag skrivit om tidigare, kom pensionärerna födda 1957 i kläm i skattesystemet, eftersom den förra regeringen missade att införa övergångsbestämmelser efter att riksdagen tagit beslut om höjd riktålder för pension. Nu kompenserar den nya regeringen dessa pensionärer, som är ca 110.000, och kostnaden för detta är 3,2 miljarder i budgeten.

* Sänkt skatt på bensin och diesel. Vid årsskiftet nollas indexhöjningen av skatten på bensin, och samtidigt sänks skatten med ytterligare 75 öre per liter. (Totalt medför detta att bensinskatten sänks med 1,64 per liter jämfört med vad den skulle varit efter indexhöjning vid årsskiftet). Skatten på diesel sänks vid årsskiftet med 43 öre per liter, ned till EU:s miniminivå. Det kompenserar nästan för indexhöjningen vid årsskiftet. Utöver detta kommer reduktionsplikten att sättas ned kraftigt. Totalt kostar skattesänkningarna på drivmedel 5,64 miljarder. (Utöver detta satsas 840 miljoner på förlängd nedsättning av skatten på jordbruksdiesel).

* Slopad indexuppräkning av brytpunkten. Detta medför att statens skatteintäkter ökar med ca 12 miljarder, eftersom statlig inkomstskatt kommande år tas ut på något lägre inkomster än om brytpunkten höjts. I praktiken betyder detta ökad real beskattning av alla med inkomster över brytpunkten. Beskedet möttes av viss frustration och jag kan förstå detta. Förra årsskiftet försvarade ju vi moderater höjd brytpunkt, och vi tycker fortfarande det var rätt att höja den då. I dagens läge anser dock regeringen att det finns starka argument mot en uppräkning av brytpunkten.

Tanken med årlig uppräkning av brytpunkten var att den i princip skulle följa löneutvecklingen så att inte fler ska tvingas betala statlig skatt när lönerna ökar. Uppräkningen den 1/1 2023 blev dock väldigt mycket större än vad löneökningarna var - KPI+2%, vilket innebar 10,7% jämfört med genomsnittliga löneökningar med mindre än hälften. Även kommande årsskifte skulle höjningen av brytpunkten blivit mycket större än löneökningarna. Regeringen menar därför att den höjda brytpunkten vid förra årsskiftet med god marginal räcker för både 2023 och 2024 om den ska vara i linje med löneökningarna. Att vi med löner långt över brytpunkten skulle få en mycket stor skattesänkning i år igen (motsvarande ca 1.200 kronor per månad), samtidigt som många med lägre inkomster har det extra jobbigt ekonomiskt med den höga inflationen är såklart besvärande i ekonomiskt tuffa tider.

När skattereformen genomfördes 1991 var brytpunkten för statlig skatt 180.000 kronor, vilket motsvarade 15.000 (!) i månadslön. Vid den lönen ansågs man på den tiden vara höginkomsttagare. Om man inte justerat upp brytpunkten i stort sett varje år sedan dess hade alla svenska löntagare idag betalt 20% extra i statlig inkomstskatt. Om man skulle sätta slopad brytpunkt i system, år efter år, kommer efterhand allt fler svenska löntagare att få kraftiga skattehöjningar. Detta visar att frågan om årlig justering av brytpunkten för statlig skatt definitivt är viktig och ska tas på allvar. Att regeringen i ett mycket exceptionellt läge ändå väljer att tillfälligt pausa uppräkningen kommande årsskifte beror alltså på att inflationen ökat så väldigt mycket mera än lönerna, och att man vill motverka ett utfall som går mycket längre än vad som var tanken med skattereformen 1991.

Rimligen måste avsikten vara att återgå till höjning av brytpunkten igen i framtida budgetar. Men då borde man enligt min åsikt samtidigt byta princip. Principen att räkna upp brytpunkten med förändringen av konsumentprisindex +2% fungerar inte i en tid med mycket hög inflation och måttliga löneökningar - det får helt enkelt helt orimliga effekter. En bättre idé skulle kanske vara att i stället justera brytpunkten varje år med förändringen av inkomstbasbeloppet - för att just spegla inkomstutvecklingen, i stället för att som nu konsumentprisutvecklingen. Det skulle motverka den typ av orimliga effekter som dagens princip ibland medför, och helt ta bort behovet av att pausa uppräkning av brytpunkten i framtiden.

Regeringens slutsats är helt enkelt att det är rimligt att pausa uppräkningen av brytpunkten just i år, eftersom förra årets mycket stora uppräkning med råge kompenserar för två års inkomstökningar. De 12 miljarder som skatteintäkterna ökar genom att vi inte räknar upp brytpunkten används som delfinansiering av skattesänkningarna på lön, pension och drivmedel - skattesänkningar som för övrigt även kommer dem till del som har en inkomst över brytpunkten.

Summeringen när det gäller inkomstskatterna är att skattetrycket minskar. Skatteintäkterna ökar med 12 miljarder till följd av pausad uppräkning av brytpunkten, och samtidigt sänks skatten med 16,4 miljarder för löntagare och pensionärer. Till detta kommer skattesänkningar på drivmedel med ytterligare 6,5 miljarder, och eventuellt ytterligare vissa nedjusteringar av andra skatter.

Offentliga investeringar utan kontroll knäcker välfärden

2023-09-06

Nyheten om Nationalmuseum upprör med all rätt. Kortfattat genomfördes en extremt kostsam renovering och ombyggnad för att anpassa lokalerna helt efter museets önskemål. Museet var med under processen och planeringen. Alla visste att kostnaden skulle påverka den framtida hyran kraftigt. Nu klagar museet över alltför hög hyra, så hög att de säger att de måste lämna lokalerna och flytta om inte staten skjuter till mer pengar. Min fråga är hur museet och Fastighetsverket som äger byggnaden kunde besluta om denna enormt dyra ombyggnad utan att tänka framåt över hur hög den framtida hyran skulle bli för museet? Och nu kräver man att staten ska betala. Oansvarigt av både museet och Fastighetsverket.

Tyvärr är detta bara ett exempel i raden på hur stora offentliga investeringar i byggnader och infrastruktur för det första nästan aldrig håller budget, och för det andra tar alltför mycket framtida resurser från verksamheterna för att bekosta avskrivningar och hyreskostnader.

Nästan alla stora infrastrukturprojekt i modern tid har dragit över budget kraftigt. Vi såg det när det gäller tunneln genom Hallandsåsen. Vi såg det vid ombyggnaden av Slussen i Stockholm som blev 21 miljarder dyrare än beräknat. Förbifart Stockholm beräknas bli fem miljarder dyrare än beräknat och försenas kraftigt. Och Västlänken i Göteborg försenas i upp till sex år och blir flera miljarder dyrare. Budgetar som är rena fantasier och som sedan överskrids med 30-40%, och där uppenbart nödvändiga kringkostnader inte ens tagits med i budgeten utan dyker upp efterhand. Vi ska vara väldigt glada över att den nya regeringen i vart fall satte stopp för Höghastighetsjärnväg - det hade kunnat bli den störa ekonomiska katastrofen något infrastrukturprojekt orsakat i modern tid.

Problemet med alla stora "skrytbyggen" som hanteras av våra politiker och myndigheter är att man sätter en budget som alla insatta redan från början innerst inne inser inte kommer att hålla, men politikerna håller god min. Man vill ju så gärna kunna visa medborgarna att man bygger. Och man vet att om bara bygget kommer igång måste framtida politiker ändå skjuta till mer pengar för att få det klart - det går ju inte att avbryta. Så det viktiga är att prestigeprojekt sätts igång till varje pris, om det då rentav krävs att man medvetet "fuskar" lite med budgeten genom att räkna för lågt eller inte ta med alla kostnader får man ta det, och sedan lösa problemen efterhand. Glädjekalkyler är enda sättet att får godkännande från en majoritet av politikerna att köra igång.

Liknande problem ser vi vid många kommunala och regionala investeringar i skolor, simhallar, sjukhus, idrottshallar och äldreboenden. Alltför sällan hålls budgetarna, och kostnaderna är dessutom ofta helt orimliga. Hur kan exempelvis en förskola kosta 30-40-50 miljoner eller ännu mera att bygga? För dessa pengar kan man bygga minst 10-15 moderna fina småhus, komplett med värmesystem, kök och badrum i varje hus. Även byggande av gång och cykelvägar och rondeller kostar astronomiska summor som känns helt orimliga när man vet vad kostnaden är om man som privatperson köper in liknande arbeten. Enligt min åsikt blir kommunerna i praktiken lurade vid många byggen, man betalar mycket mer än vad som är rimligt, och eftersom anbudsgivarna vid en upphandling vet vad kommunen budgeterat lägger man sina anbud i det häradet. Varför skulle man gå ned i pris? Oligopol råder i praktiken och konkurrensen är usel. Många kommuner saknar kompetens för att göra professionella upphandlingar, man följer inte upp kostnaderna under byggtiden, man har inte koll på vad som är rimliga kostnader och man har inte kraft nog att ta strid när budgetar överskrids utan rimliga skäl. Samtidigt vill politikerna leverera - men kostnaderna får gärna skjutas till en kommande mandatperiod och drabba de politiker som då styr. Man skjuter problemen framför sig.

Det värsta problemet i kommunerna är detsamma som för Nationalmuseum. På grund av orimligt höga byggkostnader och dålig ekonomisk kontroll så blir slutnotan orimlig. Och varje verksamhet får bära kostnaden. Skolorna, äldreboendena och sjukhusen får högre hyror, vilket tar pengar från verksamheten och tvingar fram besparingar på personal. Kommunen lägger allt mer av budgeten på lokaler och allt mindre på verksamheten. Och sedan klagar man och kräver ökade statsbidrag...

Min egen spaning som jurist och placeringsrådgivare och med erfarenhet från bankvärlden, kommunpolitiken och riksdagen, är att det offentliga Sverige håller på att förbygga sig. Orimliga kostnader och spräckta kalkyler tar allt större del av den offentliga budgeten och leder till strid om vilken nivå som ska betala - staten eller kommunerna/regionerna. De stora svenska och internationella byggföretagen och en uppsjö av konsulter är de som vinner när det offentliga Sverige tappar kontrollen över kostnaderna. Och vi alla får betala genom onödigt höga skatter och en allt torftigare verksamhet i de extremt dyra lokalerna. Så här kan det helt enkelt inte fortsätta. Hade privata företag gjort sådana felkalkyler och haft så dålig kontroll över kostnaderna hade de gått i konkurs, eller i vart fall hade de ansvariga fått sparken och åkt ut med huvudet före.

Själv tror jag att det är flera saker som krävs. Översyn av Lagen om Offentlig upphandling som tyvärr ofta medför högre kostnader än lägre som det var tänkt. Mer verksamhet i egen regi i stället för att köpa in den - det kan låta som en märklig åsikt från en moderat, men om man inte klarar att sköta och följa upp upphandlingar på ett kompetent sätt är det kanske bättre att exempelvis en kommun har egna resurser för att i vart fall hantera mindre jobb själva? Både kommuner, regioner och centrala myndigheter måste skärpa sin kompetens när det gäller upphandling, uppföljning och kontroller. Avtal som skrivs måste vara tydligare med vem som ska bekosta överstigande kostnader. Och politiker måste börja ifrågasätta vad som är rimlig kostnad för att bygga en förskola eller ett äldreboende. Får man inga rimliga anbud får man helt enkelt vänta med projektet om det inte är akut.

Min kommentar till dagens besked om frysning av brytpunkten

Interpellationsdebatt om kommunalskatter och skatteutjämning

Beskedet idag att regeringen inte låter indexeringen slå igenom och höja brytpunkten för statlig skatt har väckt många reaktioner. Och jag förstår det. Jag konstaterar att jag tycker vi hade goda argument förra året när vi försvarade indexuppräkningen, och jag tyckte vi gjorde rätt då. Både skatter, garantipensioner och ett antal olika bidrag räknades upp lika mycket, i takt med inflationen. Precis som man gjort de flesta år sedan skattereformen 1991.

I övrigt har jag inga kommentarer till dagens besked, det kommer att följa många besked kommande veckor om olika delar i budgeten, både sådana som uppskattas och sådana som väcker motstånd. Vi är en koalitionsregering och fyra partier ingår i regeringsunderlaget. Vi moderater kommer inte att få som vi vill i alla frågor.

Mina samlade kommentarer och tankar kring budgeten kommer när hela budgeten presenterats och man ser helheten. Detta sker om knappt tre veckor. Jag tror och hoppas att de flesta kommer uppskatta helheten.

Finansministern gav sin syn på svensk ekonomi

2023-08-24

I dag höll finansministern presskonferens på Harpsund, där hon gav den sedvanliga årliga bilden av det ekonomiska läget inför slutförandet av budgetförhandlingarna om statsbudgeten för 2024. Budgeten presenteras den 20 september.

Jag debatterade saken med Petter Löberg (S) i P4 Sjuhärad idag nämnde en del av finansministerns budskap. Nämligen att vi har en hög inflation och lågkonjunktur samtidigt. Det är ovanligt, men ett problem vi delar med resten av Europa. Men vi ser nu att inflationen går ned och att arbetsmarknaden är överraskande stark. Det kan bli sämre innan det blir bättre, men det finns hopp om utvecklingen framöver. Det är samtidigt viktigt att inte elda på inflationsbrasan med alltför stora stimulanser och underbalanserad statsbudget.

Jag har ju viss insyn i budgetarbetet som moderat ledamot i finansutskottet, men jag tänker inte komma med några detaljer kring budgetförhandlingarna och olika partiers prioriteringar. Utfallet visas när budgeten presenteras. Men några övergripande saker framkom vid dagens presskonferens:

* Reformutrymmet ("nytt utrymme") anses vara 40 miljarder. Det ryms inom en balanserad budget och gör att staten klarar överskottsmålet.
* Utöver reformutrymmet kan pengar även frigöras genom besparingar på sådant man anser vara mindre viktigt att prioritera.
* Vi kommer stötta hushållen i rimlig omfattning, och det är ingen hemlighet att vi moderater tycker att sänkta skatter är en bra väg.
* Automatisk indexering kommer höja både garantipensioner och ett antal olika ersättningar.
* Vi kommer att stötta kommuner och regioner.
* Vi kommer lägga mer pengar på rättsväsendet och försvaret.

Det är samtidigt viktigt att flagga för att staten inte kan kompensera hushåll och företag fullt ut för inflationen. Skulle man göra det skulle det driva upp inflationen ytterligare, vilket skulle höja räntorna och försvaga kronan. Vare sig hushåll eller företag skulle tjäna på detta. Jag tycker de som uttrycker att inflationen inte är något problem ska tänka ett varv till. Historiskt vet vi att hög inflation urholkar reallöner och gör hushållen fattigare.

I P4 Sjuhärad framhöll reportern att ordföranden för Västra Götalandsregionen var närmast gråtfärdig när hon uttryckte hur ansträngd regionens ekonomi är. Jag måste säga att jag inte vill ha en regionstyrelseordförande (S) som är "gråtfärdig" och kräver att staten ska lösa alla problem. Hon är vald för att ta tag i problemen, Regionen har en egen mycket stor budget och egen beskattningsrätt. Man får helt enkelt prioritera det som är viktigast (sjukvården såklart!), effektivisera och prioritera bort sånt som är mindre viktigt. Ingen ska försöka lura i mig att alla utgifter Regionen har är väl använda pengar, och definitivt är inte allt viktigare än sjukvården. Att s-politiker hotar med att spara på vården om de inte får mer pengar av staten är inget annat än oseriös utpressning.

Samma sak gäller många kommuner. Inte minst företrädare för vänsterstyrda kommuner låter ibland som fågelungar som skriker efter mat (läs statens pengar). De hotar att skära ned på skola och äldreomsorg om inte regering och riksdag skickar mer pengar. Samtidigt bygger de glatt nya simhallar och ishallar, satsar på olika tveksamma projekt, anställer fler kommunikatörer, anlitar fler konsulter, och har så dålig koll på sina upphandlingar av exempelvis underhåll av gator, byggande av gång/cykelvägar, skolor, idrottshallar mm att de förlorar mångmiljonbelopp på orimligt höga byggkostnader och stora tillkommande extrabelopp. Kommunerna har ett eget ansvar, egen ekonomi och egen beskattningsrätt. Man får anpassa kostymen efter verkligheten, precis som hushåll och företag, och prioritera kärnuppgifterna om pengarna inte räcker.

Det är helt enkelt inte rimligt att staten ska öka sina skatter för att finansiera alla ökade kostnader i kommuner och regioner till följd av inflationen. Ett visst stöd är rimligt, men kommuner och regioner måste också ta eget ansvar. Många kommuner har sparat överskott från tidigare år som nu kan användas - det finns 50 miljarder i resultatutjämningsreserver som 211 av landets 290 kommuner och 13 av landets 21 regioner satt av pengar till under goda år. Dessa avsättningar kommer nu också väl till pass när det gäller att täcka eventuella underskott i år och nästa år.

Slutligen blev det såklart också en liten skattediskussion i P4. Jag påpekade att det var välkommet att även (S) nu ser värdet av sänkta skatter för vanliga löntagare och pensionärer. När vi moderater genomfört sådana tidigare har S oftast röstat emot och menat att det hotar välfärden. Nu låter det annorlunda. Det är bra - den moderata linjen att sänkt skatt för vanligt folk är rätt och rimlig sprider sig inom politiken.

Socialdemokraterna slarvade bort 100 miljarder

Skriver i Borås Tidning idag tillsammans med min moderata riksdagskollega i finansutskottet, Ida Drougge:

Viktigt beslut om ny Utbetalningsmyndighet

2023-06-22

I går tog riksdagen beslut om en ny Utbetalningsmyndighet för att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga eller dubbla utbetalningar från välfärdssystemen. Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som möjliggör Utbetalningsmyndighetens verksamhet. Syftet med den nya myndigheten är att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen.

En av Utbetalningsmyndighetens uppgifter ska vara att administrera ett system med transaktionskonto för utbetalningar från statliga myndigheter som Arbetsförmedlingen, Centrala studiestödsnämnden, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. Myndigheten ska också arbeta med granskningar baserade på dataanalyser och urval för att hitta felaktiga utbetalningar och misstänkta bedrägerier. Utbetalningsmyndigheten ska vara skyldig att underrätta andra myndigheter och berörda aktörer om felaktiga utbetalningar, men också andra felaktigheter.

Bakgrunden är att bara under de senaste åtta åren med s-regering betalades det felaktigt ut mellan 100 och 150 miljarder kronor, detta enligt Ekonomistyrningsverket och Statens offentliga utredningar. Man beräknar att minst 18 miljarder kronor årligen betalas ut felaktigt och på grund av fusk. Det uppgår till mer än vad hela rättsväsendet - polis, domstol, åklagare och Säpo - tillsammans spenderar under ett kvartal varje år, eller lönekostnaden för 26.000 lärare. Fusket har sedan 2008 ökat med 133 procent!

Polisen och Riksrevisionen har i flera år slagit larm. Vi moderater föreslog därför redan för åtta år sedan att man skulle snabbutreda och införa denna utbetalningsmyndighet. Likväl underlät den förra socialdemokratiska regeringen att agera. Det är en slapphänthet som har låtit den grova kriminaliteten nästla sig in i våra socialförsäkringssystem. Det är djupt orättvist att dessa stölder är så omfattande på hederliga och utsatta människors bekostnad.

Den organiserade brottsligheten utnyttjar systemen, och det är ett av de allvarligaste hoten mot vår välfärd. Det är av största vikt att vi hushållar med våra gemensamma skattemedel. Våra pengar ska inte användas till att göda organiserad brottslighet. Det är tydligt att statens förmåga att bekämpa välfärdsbrott behöver stärkas, och Utbetalningsmyndigheten är ett första steg i rätt riktning.

Vi moderater är verkligen inga stora vänner av fler myndigheter, vill vill tvärtom ha färre. Men denna myndighet behövs. Den borde redan vara på plats, och den hade redan kunnat vara på plats. Utbetalningsmyndigheten kommer till en början att ha två primära uppgifter: att administrera ett system där vi samlar utbetalningar från de stora statliga myndigheterna och att genomföra dataanalyser och granskning av dessa. Utbetalningarna kommer att samköras med ytterligare information från en mängd myndigheter i Sverige och från a-kassorna. Det handlar om folkbokföringen, beslut om uppehållstillstånd och vilka uppgifter som legat till grund för beslut om uppehållstillstånd, beslut om arbetstillstånd och information rörande företag, och deras bakgrund, som utför välfärdstjänster i Sverige.

På detta sätt kan staten börja återfå kontroll över de utbetalningar som sker. Man kan börja säkerställa att en person som exempelvis flyttat för att tjänstgöra som försvarsminister i Irak inte fortsatt får bidrag i Sverige men även att människor exempelvis inte fuskar sig till både a-kassa och sjukpenning samtidigt.

Utbetalningsmyndigheten kommer att behandla en stor mängd uppgifter som rör enskildas personliga och ekonomiska förhållanden och som kan vara av integritetskänslig natur. Sekretess ska därför gälla för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden hos myndigheten.

Bara de förändringar som vi nu genomför beräknas kunna så mycket som halvera de felaktiga utbetalningarna. Därutöver skärper regeringen bidragsbrottslagen, så att den även omfattar företag. Man inför en ny huvudregel i sekretesslagstiftningen så att utgångspunkten är att myndigheter får och ska dela information med varandra samt förbättrar folkbokföringen och genomför en folkräkning.

Det är av största vikt att vi värnar skattebetalarnas pengar och att vi upprätthåller förtroendet för vårt välfärdssystem. Nu tar regeringen flera steg i rätt riktning, fler steg än den förra regeringen tog under åtta år. De nya reglerna börjar gälla den 1 januari 2024.

Vårbudgeten - regeringen fortsätter sin ansvarsfulla linje.

2023-06-22

Två av de sista riksdagsdebatterna i veckan var budgetdebatterna om vårbudgeten. Vårbudgeten och vårändringsbudgeten är i praktiken justeringar eller ändringar i den stora budgeten för innevarande år som antogs av riksdagen i december. Fokus är fortfarande detsamma som då - att ta ansvar med en återhållsam budget så vi inte driver upp inflationen och räntorna. Inflationen är det absolut största hotet mot människor med låga och även normala inkomster - den äter upp löneökningar och driver upp kostnader.

Höstbudgeten prioriterade det viktigaste i svåra ekonomiska tider. Ett starkt stöd till kommuner och regioner (totalt närmare 20 miljarder när man räknar in alla budgeteffekter samt elstödet), och stöd till hushållen (höjda bidrag till de mest utsatta hushållen, höjda garantipensioner och ett omfattande elstöd). Dessutom stora satsningar på polis, kriminalpolitik och försvar.

Som jag berättat i tidigare inlägg nedan finns det, trots det bistra ekonomiska läget i Europa och i världsekonomin, även ljuspunkter.
* Inflationen verkar vara på väg nedåt, och Sverige har nu lägre inflation än genomsnittet i EU och lägre än en majoritet av EU:s länder.
* Arbetsmarknaden utvecklas starkare än många vågat hoppas och trots att man tror att vi är på väg in i en lågkonjunktur syns det i vart fall ännu inte på arbetslöshetssiffrorna.
* Tillväxten som var negativ och sämst i EU 2022 verkar nu vända uppåt och bli positiv i år.

Men det finns också problem som dagens regering måste ta tag i.
* Energiförsörjningen är allvarligt utmanad och även nästa vinter kan bli besvärlig. Mer om det i nästa inlägg.
* Den svenska kronan är ovanligt svag. Det är normalt att små valutor tappar i värde när tiderna blir sämre, men just nu är både den svenska och norska kronan oväntat svaga.
* Vi behöver göra reformer både inom arbetsmarknadspolitiken och näringspolitiken, sänka skatter och villkora bidrag för att få fart på tillväxten. I höstens stora budget kommer vi utveckla detta närmare. Arbetet med budgeten för 2024 är redan påbörjat.
* Utöver detta behöver vi fortsätta att rusta upp både polisen, rättsväsendet, socialtjänsten och försvaret. Det kostar pengar, vilket kräver prioriteringar i budgeten.
* Det är inte uteslutet att kommuner och regioner behöver ytterligare tillskott, även om de också måste börja prioritera i sina verksamheter och använda pengarna till det som är viktigast.

Kontrasten mellan regeringsunderlagets budget och oppositionens är stor. De fyra partie5rna i regeringsunderlaget har kommit överens om en budget som samlar en majoritet i riksdagen. De fyra oppositionspartiernas budgetar spretar ordentligt. V och MP budgeterar mycket stora underskott på hundratals miljarder, vilket skulle riskera att driva upp inflation och räntor till extrema nivåer. S och C är mer försiktiga, men de har helt olika fokus på vad de vill göra, S vill exempelvis höja skatter och C vill sänka. Det är närmast omöjligt att de hur de fyra oppositionspartierna skulle kunna enas om en budget, de står enormt långt ifrån varandra. De enda de verkar vara överens om är att de vill göra det dyrare att köra bil.

Sammanfattningsvis. Dagens regering står stadigt i bistra tider, vi klarar att prioritera och vi klarar att ta ansvar. Dessutom klarar vi att samla en majoritet för regeringens politik, där alla fyra partierna i regeringsunderlaget i de stora viktiga frågorna drar åt samma håll.

Positiva nyheter om både tillväxt och arbetslöshet

2023-06-20

Lagom till dagens budgetdebatt i riksdagen kom positiva nyheter om svensk ekonomi. Tack vare oväntat stark ekonomisk utveckling ser det bättre än väntat ut för svensk ekonomi, och experterna tror inte längre på en recession (negativ tillväxt) utan på en positiv ekonomisk tillväxt. Man konstaterar också att arbetsmarknaden utvecklas starkt, trots bistra tider. Ansvarsfull ekonomisk politik har betydelse, vilket även finansministern påpekade vid dagens debatt.

Sverige har nu lägre inflation än genomsnittet i EU

2023-06-19

Inflationen går nu ned ganska snabbt i Europa, med undantag föär några länder. Man ser också i färsk statistik från Eurostat att Sverige nu har lägre i9nflation än genomsnittet i EU, och ligger på nedre halvan av EU:s medlemsländer. En ansvarsfull ekonomisk politik från den moderatledda regeringen som inte spär på inflationen har givetvis betydelse.

De partier (läs främst V och MP) som vägrar ta ansvar och har många miljarder i underskott i sina budgetar hade spelat ett mycket högt spel med svensk ekonomi om de hade fått bestämma. Men de utgör som bekant en del av Socialdemokraternas alternativa regeringsunderlag...

Riksdagsdebatt om repport från Riksrevisionen

2023-06-07

I dag deltog jag i finansutskottets debatt om en Riksrevisionsrapport som rör hållbarhetskrav vid upphandling (klicka ovan för att se hela debatten). Som ordförande i Riksdagens Råd för Riksrevisionen tar jag alla chanser att framhålla Riksrevisionens viktiga arbete, och det kändes också bra att visa att den nya regeringen tagit Riksrevisionens rapport i denna fråga på allvar och också vidtar åtgärder. Jag och regeringssidan ser därför inga behov av den lagändring som oppositionen föreslår.

Jag tog också en replik på miljöpartiets inlägg. De hånade oss moderater som vanligt för att vi inte tar miljö- och klimatfrågorna på allvar. Jag bemötte detta med att konstatera att det är lite magstarkt att detta kommer från Miljöpartiet. Under den tid de satt i regeringen orsakade de en energikris, de ökade (!) utsläppen och de skadade både samhällsekonomi och privatekonomi allvarligt. Miljöpartiet hotar alltid med alla katastrofer som väntar i framtiden om vi inte kastar Sverige tillbaka 100 år i tiden. Jag tycker det är viktigare att se hur facit blivit de år MP varit med och styrt Sverige. Jag hoppas de aldrig får chansen igen.

Finansutskottets utfrågning om Riksbankens penningpolitik

2023-05-30

Är kommunal resultatutjämningsreserv min största politiska framgång?

2023-05-12

Jag har tidigare berättat om hur jag, när jag var kommunpolitiker och gruppledare för den styrande sexpartimajoriteten i Mark 2002-2006 såg hur hopplöst det var för kommunerna att planera långsiktigt. Gjorde man kloka besparingar ett år kunde inte överskottet användas för nästa års drift. Allt berodde på det stelbenta så kallade balanskravet. Detta medförde en oerhört kortsiktig politik. Efter att jag blivit riksdagsledamot såg jag hur problemet blev ännu värre under finanskrisen - jag såg hur min egen välskötta kommun redovisat överskott ett antal år, men ändå kunde man inte använda dessa överskott under finanskrisen utan tvingades spara på viktig verksamhet. Och så såg det ut på många håll.

Hösten 2009 skrev jag min första riksdagsmotion om inrättandet av en kommunal resultatutjämningsfond där kommunerna kunde lägga överskott ett år för att använda ett annat år när tiderna var sämre. Alltså samma modell som när företag kan göra avsättningar av årets vinst i form av olika reserveringar för framtiden, och skjuta upp beskattningen.

I valrörelsen 2010 drev jag frågan som ett av mina personliga vallöften. Nedan ur min personliga valfolder den valrörelsen:

Efter valet 2010 började jag driva frågan hårdare i riksdagen, och jag skrev ännu en riksdagsmotion om saken hösten 2010 (Motion 2010/11:FiU237). Jag lyfte också saken vid flera tillfällen i riksdagsgruppen och även direkt med bland annat finansminister Anders Borg och finansmarknadsminister Peter Norman. Jag hade också samtal med företrädare för SKL (dåvarande Sveriges Kommuner och Landsting, idag SKR).

Och nu började det röra på sig. Även andra aktörer kritiserade balanskravet och Regeringen tog till sig frågan och den utreddes på finansdepartementet. Den 1 oktober 2012 kunde jag meddela på bloggen att regeringen skickat ut följande pressmeddelande:

"Ökade möjligheter för kommuner och landsting att möta svängningar i konjunkturen

Kommuner och landsting ska få förstärkta möjligheter att själva kunna utjämna intäkter över tid och därigenom möta svängningar i konjunkturen. Det föreslår regeringen i en proposition som lämnats till riksdagen.

- Att ge kommuner och landsting ökade möjligheter att spara i goda tider är en del av det övergripande målet om god ekonomisk hushållning, säger finansmarknadsminister Peter Norman.

Förslaget innebär att kommuner och landsting får bygga upp resultatutjämningsreserver inom ramen för det egna kapitalet. Reserverna gör det möjligt att sätta av en del av eventuella överskott i goda tider. Därmed kan kommuner och landsting bygga upp en buffert som kan användas för att täcka underskott som uppstår till följd av en lågkonjunktur.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2013. En möjlighet införs att även reservera överskott upparbetade fr.o.m. räkenskapsåret 2010. För att göra en reservering för tidigare räkenskapsår krävs att kommun- respektive landstingsfullmäktige fattar beslut under räkenskapsåret 2013."

Den 1 januari 2013 trädde det nya systemet i kraft, och det gällde retroaktivt från 2010. Efter en trevande start ökade kommunernas och landstingens (numera regionernas) avsättningar till resultatutjämningsfonder år efter år. I tidningen Dagens Samhälle nr 18/2020 gjordes en utförlig genomgång av läget i de svenska kommunerna. Hela 154 av landets 290 kommuner hade satt av pengar från goda år, och det finns nu 17,4 miljarder i sådana fonder.

I det senaste numret av Dagens Samhälle rapporteras nu att dessa reserver växt till 50 miljarder kronor, och att dessa pengar nu kommer väl till pass för att parera nedgången i konjunkturen som riskerar att leda till minskade skatteintäkter.
Hela 211 av landets 290 kommuner har nu gjort sådana avsättningar. Lite fascinerande är det att de kommun i landet som får mest pengar från det kommunala skatteutjämningssystemet, Malmö Stad, också är den kommun som har de näst största reservera. Störst har Göteborg, och per invånare leder Munkfors. I min valkrets är det Bollebygd som som har störst reserver per invånare, och man har räknat per invånare de nionde störst reserverna i landet.

Jag är mycket glad över att jag var en av dem som drev på för att få resultatutjämningsreserverna i mål, och jag vet att det gör att kommunala verksamheter i framtiden står starkare i bistra tider. Det känns som om det är en av mina absolut största framgångar som riksdagsledamot.

Finansutskottets utfrågning av Finanspolitiska Rådet

2023-05-11

I dag hade Finansutskottet sin sedvanliga utfrågning av Finanspolitiska Rådet med anledning av deras senaste rapport. Det övergripande beskedet från Finanspolitiska Rådet är att den nya regeringens politik varit väl avvägd i ett statsfinansiellt och konjunkturellt svårt läge. Att hantera en lågkonjunktur samtidigt som man har hög inflation kräver en skicklig politisk balansgång, och det verkar som om Rådet i allt väsentligt anser att den nya regering klarat denna balansgång.

Den kritik Rådet har mot politiken är främst att elstöden varit för stora, samt att processen för att ta fram elstöden varit tidskrävande och otydlig. På den sista punkten är det lätt att hålla med, frågan om elstöd var oerhört komplicerad. Den baserades på en utredning som tidigare regering tillsatt, utredningens förslag höll inte måttet på viktiga punkter och dessa fick utredas på nytt, det var samtidigt ont om tid, och dessutom krävde hela upplägget godkännande av EU. Flera departement i en helt ny regering skulle lösa frågan och detta utan att ens ha fått all bemanning på plats. Det blev en rörig process, men nu är det första elstödet sedan länge utbetalt till hushållen och det andra är på gång. Även stödet till företag har fått godkännande av EU och kommer att utbetalas i närtid.

När det däremot gäller att elstöden var för stora och att man i stället kunde valt andra åtgärder för att stötta hushållen tycker jag helt enkelt att Finanspolitiska Rådet har fel. För det första var det viktigt att tidigt meddela att det skulle komma ett kraftfullt elstöd för att lugna hushållen och samtidigt motverka att deras oro för elkostnaderna skulle minska konsumtionen kraftigt och därmed i onödan förvärra konjunkturnedgången. Det var också en moraliskt viktig fråga att betala tillbaka för mycket utdebiterade "flaskhalsavgifter". Det är också så att dessa pengar från Svenska Kraftnät inte hade gått att använda till något annat enligt det regelverk som finns i EU. Skulle man gjort andra åtgärder hade pengarna fått tas från statsbudgeten i stället, och då hade vi inte kunnat göra andra viktiga satsningar på exempelvis försvaret och polisen och ge extra stöd till kommunerna utan att få en statsbudget med stora underskott, vilket i sin tur hade drivit upp inflationen och räntorna och försvagat kronan. Jag tycker som jag skrivit tidigare att regeringens politik kring elstöden har varit alldeles utmärkt, även om det som sagt varit en ganska rörig process som tog längre tid än alla trodde att få på plats. Att använda pengar som fonderats hos Svenska Kraftnät i stället för att använda en redan hårt belastad statsbudget var en klok avvägning. Och frågar man de svenska hushållen är det nog få som tycker att det elstöd de fått varit för stort.

Även finansministern deltog vid utfrågningen, och hon gav en bild av en fortfarande alldeles för hög så kallad "kärninflation", även om den nu verkar minska något. Läget gör att behovet av en väl avvägd finanspolitik finns kvar, och att det inte håller att göra stora ofinansierade reformer (vilket exempelvis både MP och V föreslår i sina vårbudgetmotioner, se föregående inlägg nedan). Så här ser inflationsutvecklingen ut: Man kan se att inflationen ökade allt snabbare under hela 2022, och det har fortsatt fram till årsskiftet i år när den sakta börjat falla tillbaka något. Fortsätter denna positiva utveckling finns det utrymme för fler politiska reformer och sänkta skatter i den kommande statsbudgeten för 2024 som vi börjat arbeta med nu.

Kort kommentar om oppositionens alternativa vårbudgetar

2023-05-08

Oppositionspartierna har nu presenterat sina vårbudgetmotioner. De ger en mycket spretig bild. Sammantaget skulle de fyra partiernas politik leda till betydligt högre inflation och risk för ännu större räntehöjningar. Det är verkligen inte vad hushållen behöver nu. Oppositionen föreslår ett antal breda stöd till hushållen som blir mycket dyra och även träffar dem som inte behöver. Regeringen är tydliga med att staten inte kan kompensera alla människor för alla prishöjningar, vi prioriterar att stötta de hushåll som är mest utsatta.

Man kan också konstatera att de fyra partierna har helt olika syn på vad som behöver göras, om skatter ska höjas eller sänkas, och om man behöver finansiera sina förslag eller inte. De fyra oppositionspartierna skulle ha oerhört svårt att enas om ett alternativ till regeringens budget och politik.

Socialdemokraterna

Allvarlig kritik från riksrevisionen om bidrag till civilsamhället

2023-04-20

I dag presenterar Riksrevisionen en mycket intressant rapport om statens bidrag till "civilsamhället". Den har redan uppmärksammats av media. Rapporten riktar nämligen ganska hård kritik mot att staten och dess myndigheter har för dålig kontroll på de pengar som betalas ut till olika organisationer. Det handlar om stora summor, runt 20 miljarder varje år.

Några citat ur pressmeddelandet:

"Staten fördelar årligen över 20 miljarder kronor till civilsamhällets organisationer. Riksrevisionen har granskat bidragsgivningen vid fyra statliga myndigheter: Jämställdhetsmyndigheten, Myndigheten för stöd till trossamfund, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Socialstyrelsen – som tillsammans fördelar drygt 1,4 miljarder kronor om året."

"Granskningen visar att myndigheternas kontrollåtgärder inte är tillräckliga. Myndigheterna förlitar sig i stor utsträckning på de uppgifter som lämnas i bidragsansökningarna, och genomför endast i begränsad utsträckning verksamhetsbesök eller internetbaserade kontroller. Oseriösa aktörer kan därmed ta del av medlen och använda bidragen till annat än det som avsetts."

"Idag finns det ingen samlad bild över vilka bidrag som går till vilka organisationer, vilket gör det svårt för myndigheterna att upptäcka om verksamhet dubbelfinansieras eller överkompenseras."

"Granskningen visar också att regeringens styrning har varit svag. Bidragen ingår till exempel inte i regeringens systematiska arbete för att motverka felaktiga utbetalningar. Det finns inte heller något riksdagsbundet mål om att minska felaktiga utbetalningar till civilsamhället."

Budgetartikel i Borås Tidning idag

2023-04-19

En stram och ansvarsfull vårbudget

2023-04-17

I dag presenterade finansminister Elisabeth Svantesson (M) regeringens vårbudget. Det var en budget fri från stora satsningar, skattesänkningar och bidragshöjningar. Bakgrunden är såklart den höga inflationen, den högsta vi sett i Sverige på 30 år. Nedan en bild från finansministerns dragning för regeringsunderlaget i helgen, alla siffror från SCB:

Hushållen och företagen:

Inflationen är det största hotet mot människor med svag ekonomi och utan ekonomisk buffert. I det ekonomiska läge vi har idag med hög inflation och stigande räntor kan därför inte staten ge svenska folket breda omfattande ekonomiska kompensationer för alla stigande priser och räntor, vare sig i form av breda bidragsutbetalningar eller sänkta skatter. Om vi gjorde det skulle det direkt driva upp inflationen, vilket inte bara skulle äta upp nyttan av de statliga stöden, utan även mötas av Riksbanken i form av ännu högre räntor för att motverka inflationen. Nettot för utsatta hushåll skulle bli negativt.

I detta läge väljer regeringen därför att mer riktat stötta hushåll som är särskilt utsatta. Redan vid senaste årsskiftet höjdes bostadsbidrag, garantipensioner, studiemedel och ett stort antal andra ersättningssystem ovanligt mycket för att kompensera för inflationen. Utöver detta valde regeringen att permanenta den tillfälliga högre nivån i a-kassan som infördes under pandemin. I vårbudgeten höjs nu också bostadsbidraget för barnfamiljer ytterligare.

Första delen av det omfattande elstödet har nu också nått i stort sett alla hushåll i elområde 3 och 4, och i närtid kommer ett andra elstöd att betalas ut till alla svenska hushåll och företag. Vid årsskiftet sänktes som sagt också drivmedelsskatterna, och utan denna sänkning hade bensin och diesel idag alltså kostat en krona mer per liter vid pump. En kraftig förbättring av reseavdraget infördes dessutom vid årsskiftet, och hushåll med stora reskostnader kan ta del av detta höjda reseavdrag direkt varje månad om man begär skattejämkning hos Skatteverket.

Kommuner och regioner:

I budgetpropositionen tillförde regeringen ökade statsbidrag till kommuner och regioner, med totalt nära 13 miljarder kronor. Dessutom kommer kommuner och regioner också få ta del av elstödet. SKR, Sveriges Kommuner och Regioner uppskattar att detta stöd tillför kommunsektorn 5 miljarder.

Det finns även andra poster i budgeten som direkt stärker kommunsektorns ekonomi. Exempelvis avskaffas avfallsförbränningsskatten och straffskatten på kraftvärme. I stället för straffskatt kan nu kommuner få intäkter från såld el.

Samtidigt hänger all politik ihop.

Den stora höjningen vid årsskiftet av garantipensionerna, bostadsbidragen till pensionärer och barnfamiljer, studiemedel och en rad andra ersättningar minskar hushållens behov av försörjningsstöd, och det avlastar kommunerna kostnader. Samma sak när vi beslutade att låta a-kassan ligga kvar permanent på den tillfälligt höjda nivån under pandemin. I vårbudgeten höjs nu alltså bostadsbidraget för barnfamiljer ytterligare.

En annan viktig satsning är att vi minskat kostnaderna för transporter med bil. Vi tar nu de första stegen, och mer kommer att följa. Efter vår skattesänkning kostar idag drivmedel en krona mindre per liter än de annars skulle ha gjort. För en landsbygdskommun med omfattande körning med kommunala fordon betyder en krona lägre drivmedelskostnad mycket. Ett ordentligt förbättrat reseavdrag underlättar också för kommunens anställda. För en landsbygdskommun kommer minskade reskostnader dessutom att ha stor betydelse för möjligheten att rekrytera personal.

Sammantaget betyder regeringens politik att kommunsektorn i år stärks med nära de 20 miljarder som kommunsektorn själva anser att de behöver. Regeringen har samtidigt resurser att tillskjuta mer i höstens budget inför 2024 om läget i ekonomin försämras. Men just nu ser vi inte att extra tillskott behövs.

Till saken hör att kommunerna och regionerna haft flera goda år med högkonjunktur och stora överskott. Förra året var det 203 av landets 290 kommuner som hade satt av sammanlagt 30 miljarder i denna typ av reserver, och Sveriges Kommuner och regioner, SKR förutspår att ytterligare ett antal kommuner kommer sätta av pengar för 2022. Det är också 13 av 21 regioner som sparat totalt 10 miljarder i resultatutjämningsreserv. Dessa dryga 40 miljarder i avsättningar är en extra buffert för många kommuner och regioner när tiderna försämras.

Sammanfattning:

En stram vårbudget med huvudsyfte att motverka inflationen och samtidigt stötta de mest utsatta hushållen. Inga större utgiftsökningar jämfört med satsningarna i budgetpropositionen som trädde i kraft vid årsskiftet. Får vi ned inflationen under året finns gott hopp om att det kan komma både stora reformer, utgiftsökningar och skattesänkningar i den stora budgetpropositionen för 2024.

Regeringen kommer få kritik från olika håll, antingen för att man vill ha mer bidrag, mer kommunstöd eller sänkta skatter. Men i detta läget gäller det att stå emot kritiken och ta ansvar i ett bistert läge med den högsta inflationen på åtskilliga decennier. Att regeringens linje är den rätta bekräftas också av rader av ekonomier och experter, exempelvis det oberoende Konjunkturinstitutet.

Oppositionens krav skulle öka inflationen, vilket skulle äta upp nyttan av både ökade bidrag och höjda löner, och dessutom driva upp räntorna ytterligare. Svenska hushåll, och då framförallt de med minst marginaler - garantipensionärer, ensamstående med barn, studenter. arbetslösa och sjukskrivna - skulle bli stora förlorare på en sådan politik.

För en stund sedan debatterade jag detta helt kort med Petter Löberg (S) i Radio Sjuhärad. Han ville se "paket efter paket" för att stimulera ekonomin, "precis som under pandemin". Jag förklarade att det skulle vara en helt livsfarlig ekonomisk politik i detta läge. Under pandemin var inflationen nära noll, och det gick utmärkt att stimulera ekonomin. Idag är läget som sagt ett helt annat. Detta vet såklart socialdemokraterna, men de vill samtidigt driva det politiska spelet. Lite oansvarigt kan man ju tycka. Om de suttit i regering tror jag inte de hade drivit den politik de nu efterfrågar...

Även kommuner måste prioritera i bistra ekonomiska tider

2023-04-13

I dag representerade jag moderaterna i finansutskottets debatt om kommunala frågor. Här är debatten i sin helhet, inklusive mina repliker, från riksdagens videoupptagning:

Här är mitt anförande i textform:

Herr talman,

Avgående regeringar talar ofta om "det dukade bordet" som den nya regeringen fått ta över. Frågan är då vad bordet var dukat med när den nya moderatledda regeringen tog över regeringsmakten i höstas?

Den rikliga buffé som dukats upp bestod av EU:s lägsta ekonomiska tillväxt 2022, den fjärde högsta arbetslösheten i hela EU, världens högsta dieselpriser redan före Putins invasion av Ukraina, allvarliga brister i elförsörjningen med hotande elbrist och en snabbt stigande inflation och räntor. Man hade också dukat fram en skenande gängkriminalitet med rekordhögt antal ihjälskjutna människor och dödliga uppgörelser mellan kriminella grupperingar som saknar motstycke i svensk historia.

Mitt på bordet hade man dessutom ställt fram ett gigantiskt och växande utanförskap i våra förorter.

Den nya regeringens uppgift är att så snabbt som möjligt duka av den illa smakande buffén och ersätta den med något bättre.

Herr talman,

Utöver alla de problem den nya regeringen ärvde har det tillkommit nya. Den globala ekonomin har mattats av och i Europa råder redan lågkonjunktur kombinerat med hög inflation och stigande räntor.
I skuggan av Rysslands barbariska anfall på Ukraina behöver Sverige samtidigt rusta upp sitt försvar och anpassa oss till ett kommande medlemskap i Nato.

Jag tror de flesta sunt tänkande människor inser att det är en lång och mödosam väg Sverige och svenska folket har framför sig. Och samtidigt vet jag att vänstersidan och deras kompisar bland journalister och massmedia kommer göra allt för att lägga skulden för alla samhällsproblem på den regering som äntligen försöker lösa dem.

Men vi är beredda och kommer aldrig vika ned oss. Steg för steg kommer vi att presentera förslag om en ny politik, samtidigt som vi försöker lösa akuta problem i vårt land.

Herr talman,

Kommuner och regioner är alltid den viktigaste leverantören av välfärdstjänster. Det gäller skola, äldreomsorg, sjukvård och offentlig samhällsservice. Inte minst är det kommunerna som är den sista garanten för att människor som hamnar i en plötslig och allvarlig ekonomisk situation får tillfälligt extra stöd av samhället.

Under pandemin fick kommunsektorn mycket stora extra tillskott, ofta efter direkta initiativ från oss moderater och andra oppositionspartier. Detta var värdefullt och medförde att kommunsektorn och inte minst regionerna fick lite ekonomiskt andrum och kunde fokusera på sina kärnuppgifter i ett mycket ansträngt läge.
Tack vare dessa stora tillskott har kommunsektorns samlade resultat legat på historiskt höga nivåer de senaste två åren. Många kommuner har skapat reserver i sina resultatutjämningssystem, pengar som kan användas när tiderna blir sämre.

En av de första frågor jag drev som nybliven riksdagsledamot 2006 var just att vi borde införa någon form av resultatutjämningssystem för kommuner och regioner. Detta blev också verklighet under Alliansens regeringsår. En stor majoritet av kommunerna och regionerna har använt denna möjlighet att spara överskott från goda år och använda pengarna när tiderna blir sämre. Resultatutjämningsfonderna skapar en bättre balans mellan goda och dåliga år. År 2021 var det 203 av landets 290 kommuner som satt av sammanlagt 30 miljarder i denna typ av reserver, och Sveriges Kommuner och regioner, SKR förutspår att ytterligare ett antal kommuner kommer sätta av pengar för 2022. Det är också 13 av 21 regioner som sparat totalt 10 miljarder i resultatutjämningsreserv. Man kan konstatera att dessa reserver blev precis den framgång som jag och andra hoppades när de infördes, och dessa dryga 40 miljarder i avsättningar kommer nu väl till pass när tiderna försämras.

Samtidigt var överskotten 2021-22 av tillfällig natur till följd av stora pandemistöd. De kommande åren kommer att bli svårare rent ekonomiskt. Skatteintäkterna påverkas av både arbetslöshet och demografi, kostnaderna påverkas av inflation, löneutveckling, räntehöjningar och energipriser.

I budgetpropositionen tillförde regeringen därför ökade statsbidrag till kommuner och regioner, med totalt nära 13 miljarder kronor, varav hälften är generella statsbidrag.

Utöver ökade statsbidrag får kommuner och regioner också del av elprisstödet. SKR, uppskattar att detta stöd tillför kommunsektorn 5 miljarder.

Det finns även andra poster i budgeten som direkt stärker kommunsektorns ekonomi. Exempelvis avskaffas avfallsförbränningsskatten och straffskatten på kraftvärme. I min egen hemkommun, Mark, stängde man ned elproduktionen i kraftvärmeverket när straffskatten infördes. Nu finns möjligheten att återstarta och utöka den lokala elproduktionen. I stället för straffskatt kan nu kommunen få intäkter från såld el.

Samtidigt hänger all politik ihop. De storsatsningar vi gör på polisen och rättsväsendet är till nytta för alla invånare och givetvis även för kommunerna. Hög brottslighet, omfattande skadegörelse, bilbränder, social utslagning och brottslighet som styrs av kriminella gäng medför enorma kostnader för vissa kommuner. Kan vi vända detta har det även stor ekonomisk betydelse för kommunerna. Samma sak när vi nu stramar upp migrationen och minskar invandringen. Detta kommer ha stor betydelse långsiktigt för kommunsektorns ekonomi.

En annan viktig post i statsbudgeten är åtgärderna för att minska kostnaderna för transporter med bil. Vi tar nu de första stegen, och mer kommer att följa. Efter vår skattesänkning kostar idag drivmedel en krona mindre per liter än de annars skulle ha gjort.
För en landsbygdskommun med omfattande körning med kommunala fordon betyder en krona lägre drivmedelskostnad mycket. Ett ordentligt förbättrat reseavdrag underlättar också för kommunens anställda. För en landsbygdskommun kommer minskade reskostnader dessutom att ha stor betydelse för möjligheten att rekrytera personal.

Sammantaget betyder regeringens politik att kommunsektorn i år stärks med nära de 20 miljarder som kommunsektorn själva anser att de behöver.

Herr talman,

Kommunerna kan samtidigt på många sätt själva påverka sin egen framtid.

Ett gott företagsklimat, rimliga tillsynsavgifter och hög service mot företagen lägger grunden för en kommuns tillväxt och befolkningsutveckling. Att ha en mångfald av utövare som erbjuder olika välfärdstjänster är också värdefullt för att utveckla verksamheten. Flera motioner i detta betänkande tar upp dessa viktiga frågor.

Samtidigt måste också vissa av våra kommuner prioritera bättre. Exemplen på kommunalt slöseri är numera många och uppseendeväckande. Att hushålla med de skattepengar man har är en självklarhet för en ansvarsfull kommun.

Behövs exempelvis 170 anställda kommunikatörer i Malmö och 200 stycken i Stockholm? Ett exempel av många på hur byråkrati och administration sväller medan antalet anställda inom äldreomsorg och skola får stå tillbaka.

Så länge kommuner lägger pengar på sådant som är mindre viktigt än kärnverksamheterna finns det utrymme att stärka välfärden utan vare sig ökade statsbidrag eller höjd kommunalskatt.

Herr talman,

Inflationen är det största hotet mot människor med svag ekonomi och utan ekonomisk buffert. I det ekonomiska läge vi har idag med hög inflation och stigande räntor kan därför inte staten ge svenska folket breda omfattande ekonomiska kompensationer för alla stigande priser och räntor. Om vi gjorde det skulle det direkt driva upp inflationen. Vilket inte bara skulle äta upp nyttan av de statliga stöden, utan även mötas av Riksbanken i form av ännu högre räntor för att motverka inflationen. Nettot för utsatta hushåll skulle bli negativt. I detta läge väljer regeringen därför att mer riktat stötta hushåll som är särskilt utsatta.

Redan vid senaste årsskiftet höjdes bostadsbidrag, garantipensioner, studiemedel och ett stort antal andra ersättningssystem för att kompensera för inflationen. Utöver detta valde regeringen att permanenta den tillfälliga högre nivån i a-kassan som infördes under pandemin.

Första delen av det omfattande elstödet har nu också nått i stort sett alla hushåll i elområde 3 och 4, och i närtid kommer ett andra elstöd att betalas ut till alla svenska hushåll och företag. Vid årsskiftet sänktes som sagt också drivmedelsskatterna, och utan denna sänkning hade bensin och diesel idag alltså kostat en krona mer per liter vid pump. En kraftig förbättring av reseavdraget infördes dessutom vid årsskiftet, och hushåll med stora reskostnader kan ta del av detta höjda reseavdrag direkt varje månad om man begär skattejämkning hos Skatteverket.

Regeringen aviserar nu också ytterligare förstärkning av bostadsbidraget för barnfamiljer, eftersom vi vet att dessa ofta har det extra tufft.

Ett starkt statligt stöd till utsatta hushåll minskar dessutom belastningen på kommunerna när det gäller försörjningsstöd.

Herr talman,

I betänkandet behandlas motioner om det kommunala utjämningssystemet. Frågan utreds just nu, och eftersom jag sitter med i denna utredning tänker jag inte föregripa utredningens arbete. Det är en mycket seriös utredning som går på djupet med kommunsektorns kostnader och hur man på bästa sätt ska skapa en rimlig likvärdighet mellan kommuner utan att skada tillväxten i framgångsrika kommuner och utan att minska incitamenten för egna insatser i kommuner som inte är lika framgångsrika eller har en svår demografisk situation.

Jag ser fram mot utredningens fortsatta arbete, och nästa sammanträde har vi faktiskt redan nästa vecka.

Herr talman,

I betänkandet finns som sagt ett antal motioner som pekar på olika problem och utmaningar inom kommunsektorn. I ett antal frågor lär regeringen återkomma, och flera frågor utreds just nu, exempelvis utjämningssystemet. Vi lär får nya debatter om detta i framtiden. Jag yrkar idag bifall till betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Kontantseminarium i riksdagen

2023-04-12

Kontantupproret anordnade idag ett seminarium om kontantanvändningen, och jag var en av fyra inbjuda politiker i en välfylld förstakammarsal i riksdagen. Själv var jag inbjuden i min roll som medlem i den parlamentariska referensgruppen för den nyligen presenterade Betalningsutredningen.

Jag har ju länge varit engagerad i frågan om en fungerande kontanthantering och har drivit frågan aktivt i riksdagen. Mina första motioner i ämnet skrev jag 2014. Jag har även deltagit på en del av kontantupprorets möten.

Jag framhöll att utredningen har förtjänstfullt lyft värdet av kontanter som ett av flera betalningsmedel, och det har absolut fått draghjälp av ett oroligt omvärldsläge och fokus på nationell beredskap. Jag tror den politiska diskussionen framöver kommer att ske mot en helt ny bakgrund och att allt fler inser att vi inte kan ha ett helt kontantlöst samhälle. Fungerande kontanthantering är en del av vår beredskap. Dessutom blir integritetsfrågorna allt viktigare för många.

Det är välkommet att utredaren kunnat bekräfta att de flesta apotek, butiker och bensinstationer idag tar emot kontanter. Rimligt med lagreglering av apotekens speciella roll med livsviktig medicin och att den ska kunna betalas kontant. Svårare med livsmedel och drivmedel – risk för utslagning vid för hårda krav. Bra att utredaren säger tydligt att man ska kunna fullgöra alla skyldigheter gentemot staten, regioner och kommuner med kontanter när kontanter är lagligt betalningsmedel. Bra med förslagen om flera parallella betalningssystem för att stärka samhällets motståndskraft och en diskussion om möjligheten att göra säkra offlinebetalningar.

Många på seminariet uttryckte att de ville se fler konkreta förslag om lagstiftning om att man ska ha rätt att använda kontanter överallt, lagstiftning i denna riktning finns i tex Norge och Danmark. Jag tycker det är en rimlig tanke, men då måste kanske staten vara med och ta en del av kostnaderna för kontanthanteringen för att inte slå undan benen på små glesbygdsbutiker.

Jag förväntar mig ett betydande antal remissvar och förslag när utredningen nu går ut på remiss. Sedan ska det bli intressant att följa den kommande politiska diskussionen om frågan.

Betalningsutredningen i sin helhet

2023-04-05

Betalningsutredningen presenterades

2023-03-31

Jag har ju sedan en tid ingått i den parlamentariska referensgruppen för Betalningsutredningen som har nytillträdda landshövdingen i Stockholms Län, Anna Kinberg Batra, som ensamutredare. I dag presenterade hon utredningens förslag på en presskonferens.

Jag återkommer till de viktigaste förslagen i utredningen i mer kortfattad version, men den som vill läsa den mycket omfattande utredningen i sin helhet hittar den på denna länk.

Oansvariga och giriga "placeringsproffs" skapar återigen osäkerhet

2023-03-13

De senaste dagarnas nyheter om att tre amerikanska nischbanker har problem eller rent av tas över av amerikanska staten för att inte kollapsa visar återigen hur giriga och oansvariga "placeringsproffs" skapar obalanser och osäkerhet i hela det sammanflätade globala banksystemet.

Jag har själv arbetat 20 år i banksektorn, både som kredithandläggare och placeringsrådgivare och sedan som jurist. För mig är det en fullständig gåta att så kallade "proffs" har fortsatt att köpa obligationer och på detta sätt spekulerat i fortsatt fallande räntor i ett läge där räntorna är historiskt sett rekordlåga. Nu kommer notan - när räntorna stiger faller såklart obligationer med fast ränta i värde, som de alltid gör (grundkursen i placeringsrådgivning), och om då bankerna behöver realisera obligationer för att skapa likvida medel så gör man enorma förluster. Om kunderna samtidigt vill ta ut mer pengar än banken har i likvida medel får man problem, och staten måste rycka in och garantera likviditeten.

Jag skulle aldrig som småsparare spekulera i obligationer mot allt sunt förnuft i extrem lågränteekonomi, och om jag förvaltade svenska pensionsfonder skulle jag definitivt inte placera pensionsspararnas pengar i banker som agerar på detta sätt.

Samtidigt delar jag inte riktigt den stora oron som nu målas upp i media att detta är nån slags repris på finanskrisen 2009. Väldigt mycket har hänt sedan dess. Inte minst har både USA, EU (och därmed även Sverige) kraftigt skärpt regelverken för bankerna. I Sverige gör Finansinspektionen regelmässigt "stresstester" av de svenska bankerna för att se hur de skulle klara en kris och de visar på stor motståndskraft och har dessutom under lång tid byggt upp sitt egna kapital med hjälp av mycket höga vinster. Staten har också skärpt kraven på kapitaltäckning som ökar bankernas likviditet och vi har i hela EU ett starkt system på plats för att hantera banker som eventuellt hamnar på obestånd. Dessutom är kontohavare i hela EU skyddade till stora belopp (över en miljon SEK) genom den statliga insättningsgarantin.

I USA ser vi dessutom hur man nu agerar snabbt och resolut för att inte dessa tre mindre bankers problem ska sprida sig i hela banksektorn. Man har lärt sig den hårda vägen att ett snabbt agerande är helt avgörande för att stoppa en bankkris. Tyvärr blir det dock de amerikanska skattebetalarna som får stå för notan.

Riksdagens frågestund med fem ministrar

2023-03-09

Vid dagens frågestund i riksdagen med fem av ministrarna ställde jag en fråga till finansminister Elisabeth Svantesson:

Tack vare att regeringen valt en ansvarsfull linje för statens utgifter har Sverige idag den lägsta statsskulden på väldigt länge och regeringen har god kontroll på statens finanser. Detta ger ett bra handlingsutrymme om tiderna blir ännu sämre.

Samtidigt har grupper med traditionellt svag ekonomi fått stora inkomstökningar vid årsskiftet. Det gäller allt från garantipensionärer till studenter och barnfamiljer med bostadsbidrag. Även ett antal andra ersättningar och bidrag höjdes vid årsskiftet. Regeringen har även stöttat hushållen med både elprisstöd, sänkt drivmedelsskatt och höjda reseavdrag.

Med detta sagt finns det ett pedagogiskt problem att, trots starka statsfinanser, vara tvungen att stå emot ökade förväntningar från hushållen på bidrag och stöd när tiderna blir sämre. Allt på grund av den mycket ovanliga ekonomiska situationen med lågkonjunktur och hög inflation samtidigt.

Jag skulle vilja att finansministern utvecklar lite om hur hon ser på dagens komplicerade ekonomiska läge.

Finansministern gav ett pedagogiskt svar, vilket var syftet med min fråga. I dagens läge med både lågkonjunktur och hög inflation är inflationen det största hotet mot reallöner och hushållens ekonomi. Regeringens huvuduppgift är därför att föra en politik som motverkar inflationen, och samtidigt stötta hushållen och företagen på ett väl avvägt sätt (precis som jag påpekade i min fråga). Inflationen är löntagarens värsta fiende och det som gör alla fattigare. Att betala ut ökade bidrag och stöd eller göra stora skattesänkningar som ökar köpkraften skulle i dagens läge göra att inflationen stiger och att Riksbanken höjer räntorna ytterligare. Det är inte bra för någon.

Se hela frågestunden här, min fråga och svaret kommer ganska långt ned i listan till höger på riksdagens webbsida.

Mitt brandtal för bättre konsekvensanalyser inför viktiga politiska beslut

2023-03-08

I morse inledde jag dagens debatter med att uppmärksamma Riksrevisionens rapport "På skakig grund" som jag berättade om för ett tag sedan. En total sågning av bristande konsekvensanalyser, tydliga mål och uppföljning av viktiga politiska beslut. Här följer mitt anförande, som också kan ses live via länken ovan.

Herr talman,

Riksrevisionens rapporter brukar alltför sällan leda till längre anföranden i Sveriges Riksdag. Som ordförande i Riksdagens Råd för Riksrevisionen tycker jag att fler av de utmärkta rapporterna från Riksrevisionen borde uppmärksammas mer. Riksrevisionen är en av de myndigheter som lyder direkt under riksdagen, och att ha en kompetent och självständig Riksrevision som både granskar ekonomi och utfall av politiska beslut är oerhört viktigt för oss folkvalda politiker.

I dag tänker jag alltså uppmärksamma en rapport från Riksrevisionen förra året som har den minst sagt uppseendeväckande rubriken ”På skakig grund”. Detta är nog den mest allvarliga rapport jag sett under mina år som riksdagsledamot, och den riktar kritik mot regeringar av olika färg. Redan rubriken antyder att granskningen inte direkt fallit väl ut, och att Riksrevisionen väljer rubriken ”På skakig grund” efter en granskning av stora politiska reformer är alarmerande.

Vad är det då Riksrevisionen har granskat? Jo om ansvariga regeringars förslag till beloppsmässigt stora reformer har varit välgrundade och väl analyserade. Granskningen har avgränsats till att omfatta 25 stora reformer som infördes 2000–2017. Granskningen omfattar därmed fem olika regeringar av olika politisk färg, tre socialdemokratiskt ledda regeringar och två Alliansregeringar. Riksrevisionen har granskat hur väl regeringarnas propositioner beskriver olika frågeställningar, med betoning på vilka samhällsproblem som ska åtgärdas, vilka mål och effekter som eftersträvas, vilka konsekvenser som förslagen förväntas få och vilka kostnader som reformen beräknas medföra, samt hur målen är tänkta att utvärderas.

"Den generella slutsatsen är att reformförslagen för ovannämnda områden alltför sällan uppfyller de krav man kan ställa för att underlaget ska kunna anses vara välgrundat och väl analyserat. I mer än hälften av fallen bedömer vi att det saknas en tillfredsställande beskrivning av reformernas förväntade effekter eller mål". Det är rimligt, enligt Riksrevisionen, att regeringen i möjligaste mån redogör för en reforms förväntade effekter och mål inför en framtida utvärdering. Det är svårt att säga emot.

Riksrevisionens uttalanden är faktiskt en riktigt rejäl sågning. Man säger alltså rakt ut att det läggs politiska förslag om beloppsmässigt stora reformer utan att det finns någon tydlig konsekvensanalys och inte heller några förväntningar om effekter eller uttalade mål med reformerna. Dessutom görs alltför sällan utvärdering i efterhand av reformernas effekt. Det är en närmast häpnadsväckande hård kritik.
Jag vill återigen påpeka att detta inte är någon kritik mot någon specifik regering eller politiskt parti – rapporten avser alltså fem olika regeringar av olika färg från 2000 till 2017. På direkt fråga från finansutskottet när Riksrevisorn föredrog rapporten ser man ingen större skillnad mellan olika regeringar oavsett politisk färg och inte heller någon större förändring över tid.

Faktum är att man skäms lite som riksdagsledamot över det Riksrevisionen skriver. Det borde helt enkelt inte vara så här. Men tyvärr ser vi hela tiden resultat ute i samhället som beror på bristfälliga politiska beslut utan konsekvensanalys.

Ett aktuellt exempel är ju energipolitiken, där man ju är nyfiken på hur konsekvensanalysen såg ut inför beslutet att avveckla kärnkraft i förtid och ersätta med väderberoende elproduktion?

Men vi har även sett stora brister i konsekvensanalys på fler områden genom åren, exempelvis inom migrationspolitiken, klimatpolitiken, arbetsmarknadspolitiken och kriminalpolitiken. Effekter av dåligt genomtänkta beslut syns hela tiden i vardagen.

Även när det gäller infrastruktur syns problemen. Tågtunneln Västlänken i Göteborg är ett exempel. Delsträckan förbi Liseberg, inklusive stationen vid Korsvägen, budgeterades till 3,7 miljarder. Idag är 40% av sträckan färdigbyggd, och redan har entreprenören fakturerat ut 5,7 miljarder kronor. En kostnadsökning på två miljarder, eller över 50%, och då återstår 60% att bygga. Hur kan det ens bli så här illa?

Herr talman,

Det positiva är att regeringen tar Riksrevisionens kritik på stort allvar. I regeringens utmärkta skrivelse om Riksrevisionens rapport instämmer man i Riksrevisionens bedömning att arbetet med konsekvensutredningar och utvärderingar kan förbättras. I skrivelsen redovisar regeringen också ett antal åtgärder. Bland annat föreslås att konsekvensutredningar tas fram tidigare i beslutsprocesserna och att Ekonomistyrningsverket får i uppdrag att koordinera arbetet med metodutveckling, vägledning och utbildning när det gäller konsekvensutredningar. Det föreslås också att konsekvensutredningar även ska innehålla kriterier och indikatorer för uppföljning och utvärdering, samt ange vilken aktör som ska göra utvärderingen. Jag passar här på att yrka bifall till finansutskottets betänkande.

Herr talman,

Riksdagen tar ut nästan världens högsta skatter av svenska folket. De har i sin tur rätt att förvänta sig att vi värnar om skattepengarna. I detta ligger att alla politiska beslut måste föregås av en grundlig konsekvensutredning, att beslut är väl genomtänkta och har ett tydligt mål som man kan följa upp, och att man verkligen utvärderar väntade effekter av ett beslut på ett planerat sätt. Om inte effekten blir den önskade måste man rimligen också kunna ändra det aktuella beslutet. Av denna anledning ville jag särskilt lyfta denna rapport. Vi måste bli bättre. Mycket bättre. Det är ansvaret vi har mot våra väljare, oavsett parti.

Det dukade bordet har nog aldrig varit så avdukat

2023-02-28

Avgående regeringar talar ofta om "det dukade bordet" som den nya regeringen fått ta över. Men frågan är om bordet någonsin varit så avdukat som det var i höstas när den moderatledda regeringen tillträdde?

Socialdemokraternas (och vänstersidan med C, V och MP) har ett ofattbart uselt facit efter sina åtta år vid makten. EU:s lägsta ekonomiska tillväxt 2022, den fjärde högsta arbetslösheten i hela EU, ett gigantiskt utanförskap i våra förorter, allvarliga brister i elförsörjningen och utöver detta en skenande gängkriminalitet och dödliga uppgörelser som saknar motstycke. Detta är alltså det den nya regeringen nu måste försöka lösa.

Jag tror de flesta sunt tänkande människor inser att det är en lång, mödosam och jobbig väg Sverige och svenska folket har framför sig. Men samtidigt vet jag att vänstersidan (S, C, V och MP) och deras kompisar bland journalister och massmedia kommer göra allt för att lägga skulden för alla samhällsproblem på den regering som äntligen försöker lösa dem. Vi är beredda, vi står pall och vi kommer aldrig vika ned oss. Steg för steg kommer vi att presentera förslag om en ny politik, samtidigt som vi försöker lösa akuta problem i vårt land.

Denna vecka kommer exempelvis det efterlängtade elstödet till de flesta hushåll, och drivmedlen kostar idag en krona mindre än de gjort utan vår skattesänkning vid årsskiftet. Det viktigaste nu är att hålla emot inflationen. För man en politik som driver upp den ytterligare äter det upp alla stöd och skattesänkningar som regeringen tar beslut om. En stram ekonomisk politik kommer inte tas emot med jubel, men det är det rätta och det bästa för vårt land och svenska folket just nu. Samtidigt måste vi se till att de mest utsatta inte lämnas i sticket. Vid årsskiftet höjdes ett antal olika ersättningar, samt garantipensioner och studemedel som alla räknas upp när inflationen stiger.

Sista sammanträdet med Betalningsutredningen

2023-02-15

I höstas blev jag invald i Betalningsutredningens parlamentariska referensgrupp, som ska vara ett stöd till utredaren Anna Kinberg Batra och komma med synpunkter från politiken på utredningens arbete och förslag. I dag hade utredningen sitt sista sammanträde. Den 31/3 ska utredningen presenteras i sin helhet.

Utredningen behandlar en mängd frågor, och bland de mer intressanta tycker jag själv är möjligheten till användning av kontanter, garanterad rätt att få öppna och inneha bankkonton, möjligheten till fungerande betalningslösningar i glesbygd, behovet av flera alternativa och fungerande betalningssystem vid kris eller krig, samt diskussionerna om eventuellt behov av en e-krona och risker/fördelar med detta. Förslag kring dessa och många andra frågor kommer utredningen att presentera i sitt slutbetänkande.

Vi dagens sammanträde passade jag på att ge Anna en liten blomma och gratulera henne till att ha blivit utsedd till landshövding i Stockholm.

Sverige var allra sämst i EU när det gäller tillväxt 2022

2023-02-13

Dagens tråkiga nyhet är att EU-kommissionen förutspår att Sverige får den lägsta tillväxten av alla länder i EU i år. Dessutom spås vi bli enda landet av EU:s 27 medlemsländer som får negativ tillväxt.

Det är givetvis allvarliga siffror, och Socialdemokratiska debattörer tävlar nu om att peka på hur illa det går för Sverige med en moderatledd regering. Fast det var visst något de glömde? Dagens siffror är inte särskilt oväntade. Redan sommaren 2022 förutspådde Kommissionen att Sverige skulle få sämst tillväxt i EU både 2022 och 2023. Så här redovisades nyheten av Europaportalen, jag skrev om detta här den 17 juli förra året:

Hur gick det då med EU:s dystra prognoser för 2022? Jo tyvärr gick det riktigt illa. Det finns nu preliminära siffror för helåret 2022, och Sverige hamnar allra sist med en negativ tillväxt för helåret 2022, -0,6%. Litauen med -0,4% är näst sämst. Samtliga övriga EU-länder hade positiv tillväxt helåret 2022. Här är alla siffror från Eurostat. Citat från sidan två i rapporten:

”Among the Member States for which data are available for the fourth quarter of 2022, Ireland (+3.5%) recorded the highest increase compared to the previous quarter, followed by Latvia (+0.3%), Spain and Portugal (both +0.2%). The highest declines were recorded in Lithuania (-1.7%) as well as in Austria (-0.7%) and Sweden (-0.6%). The year-on-year growth rates were positive for all countries except for Sweden (-0.6%) and Lithuania (-0.4%)”

Det är bara att konstatera att socialdemokratiska debattörer har selektivt minne. Den avgående S-regeringen lämnade över ett land med mycket allvarliga problem. Det kommer ta tid att vända denna bottenplacering för Sverige. Vi är bland de sämsta i EU både när det gäller arbetslöshet och tillväxt, och långt under genomsnittet i EU. Jag är dock övertygad om att Sverige under dagens regering kommer lämna bottenskiktet. Det första målet måste rimligen vara att vi ska ha bättre siffror än genomsnittet i EU på dessa områden. Det hade vi förra gången moderaterna ledde Sveriges regering 2006-14, och självklart ska vi tillbaka dit!

Viktiga rapporter från Riksrevisionen

2023-02-09

På dagens sammanträde i Finansutskottet hade vi besök av Riksrevisionen med Riksrevisor Helena Lindberg i spetsen. De föredrog oerhört viktiga rapporter från Riksrevisionen som har koppling till Finansutskottets arbete.

Kostnadseffektiva myndigheter är en självklart krav

2023-02-08

Finansutskottet hade flera debatter idag, och mitt eget anförande var rekordkort. Ärendet handlade om regeringens syn på Riksrevisionens granskning av hur staten gör årlig omräkning av myndigheternas anslag. I dagens modell räknas anslagen upp i takt med kända stigande kostnader för exempelvis lokaler, löner, IT mm, och från denna uppräkning görs ett avdrag för förväntad produktivitetsutveckling i verksamheten i linje med den privata tjänstesektorn. På detta sätt bygger man in ett effektivitetskrav hos de statliga myndigheterna.

Modellen hindrar såklart inte att politiken gör prioriteringar när det gäller att förstärka, avveckla eller ombilda myndigheter eller ge dem nya uppdrag eller ta bort gamla. Då ändras såklart myndigheternas budget i enlighet med de nya uppgifterna.

Riksrevisionen anser att dagens modell fungerar bra som styrsignal för effektivisering och att den inte hindrat myndigheterna från att utföra sitt uppdrag. Denna bedömning delas av regeringen samt även av SD, S och C. Däremot vill V och MP helt eller delvis avskaffa kravet på ökad produktivitet hos våra myndigheter. För mig och oss moderater är det en mycket märklig ingång. Vi värnar om skattebetalarnas pengar och effektiva myndigheter. Och det var jag mycket tydlig med i debatten. Riksdagen röstade också på regeringens linje vid voteringen.

Finansutskottets utfrågning om ekonomisk stabilitet

2023-01-31

I dag hade finansutskottet sin sedvanliga utfrågning om ekonomisk stabilitet med riksbankschefen, generaldirektörerna för Finansinspektionen och Riksgäldskontoret, samt finansmarknadsministern. Normalt väcker väl dessa utfrågningar inte jättestort intresse utöver de ekonomiska experterna, men i dag var antalet åhörare större än på länge. Det visar kanske hur stor oron och osäkerheten är kring den ekonomiska utvecklingen i Sverige och omvärlden.

Totalt sett var bilden positiv när det gäller den ekonomiska stabiliteten. Bankerna betraktas som mycket stabila, och man har under många år tagit höjd för betydligt högre ränteläge än idag, och de flesta låntagare klarar sina lån. Andelen kreditförluster är inte heller särskilt betungande.

En viktig fråga som kom upp var amorteringskravet. Finansinspektionen och Riksbanken tycker inte att man ska avskaffa amorteringskravet generellt, utan bara använda den ventil som finns att ge tillfälligt amorteringsuppskov för låntagare som har problem att betala sina lån.

När amorteringskravet infördes var jag mycket kluven, för att inte säga ganska negativ. Som tidigare bankanställd under många år anser jag att bankerna är de som ska avgöra hur mycket en kredittagare bör amortera, med hänsyn till inkomst, förmögenhet med mera. När jag arbetade som kredithandläggare i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet var det självklart att man skulle amortera, men man kunde få några första år amorteringsfritt. Tyvärr har detta sedan luckrats upp över tid, och bankerna började snarare konkurrera genom att erbjuda amorteringsfrihet permanent till alla kunder, och utvecklingen har fortsatt. I längden är det ett ohållbart system - bankerna har visat att de inte kan stå för rimliga amorteringsvillkor. Och därmed är det rimligt att staten sätter ned foten. Jag röstade därför för amorteringskravet när riksdagen beslutade om detta våren 2016.

Samtidigt var ett av argumenten för amorteringskrav just att det skulle skapa ett utrymme för låntagarna i ett krisläge - då kunde man tillfälligt släppa amorteringskravet och därmed frigöra utrymme för att klara av att betala räntorna. Det viktiga nu är att denna möjlighet verkligen används för hushåll med betalningsproblem, och de besked vi fick idag var att åtskilliga tusen hushåll fått sådan tillfällig amorteringsfrihet. Regeringen har också krävt att få löpande rapporter från ansvariga tillsynsmyndigheter om hur denna möjlighet utnyttjas. Med det kravet och den inriktningen tycker jag att regeringens och myndigheternas linje idag är högst rimlig. Ett generellt amorteringskrav för mig och andra som inte har några problem med sina lån löser inga problem utan riskerar bara att leda till att människor lånar för mycket. Ett selektivt amorteringskrav för låntagare med problem att betala räntorna skyddar däremot människor från obestånd och skyddar bankerna från kreditförluster. Det ökar den ekonomiska stabiliteten i bistra tider.

Är Malmö sämst i Sverige på att prioritera?

2023-01-28

Jag är ju en av två moderata ledamöter i den statliga utredningen om "En ändamålsenlig kommunalekonomisk utjämning", i vardagstal kallad Utjämningskommittén. Detta område har alltid intresserat mig mycket, och jag har varit moderaternas ansvarige för kommunekonomiska frågor under flertalet av de åtta år jag suttit i finansutskottet. Jag brukar ha debatter om detta i riksdagen varje år. Då brukar jag påminna om värdet av prioriteringar och ge exempel på dåliga sådana.

Jag skrev en tweet idag med anledning av nyheten att de styrande i Malmö (S, L och MP) har föreslagit ett kraftigt sparbeting som gör att man inte längre kommer kunna garantera skolmat som uppfyller näringskraven. Det skulle bland annat bara bli kött en gång i veckan. Glädjande nog stoppades visserligen förslaget tills vidare av tre partier i oppositionen (M, SD och V). I min tweet konstaterar jag att Malmö Stad är den kommun som får störst totalt bidrag ur utjämningssystemet av alla svenska kommuner. Trots detta har man alltså inte råd med bra skolmat. Anledningen är usel prioritering.

I min tweet nämnde jag att Malmö Stad satsade en halv miljon kronor på projektet "ljudet av Malmö" där man spelade in tystnad. Jag tyckte det var ett bra exempel på usel prioritering. Men mina följare var hjälpsamma. I twittertråden kommer nu exempel efter exempel på stollerier med skattemedel i Malmö. Här ett axplock av de exempel jag hittills fått i tråden (jag redovisar som det beskrivs, har kollat upp några av exemplen, jag kan inte garantera att alla summor stämmer exakt, men samtliga händelser har definitivt inträffat och summorna är omnämnda i media):

* Malmö Stad är en av få kommuner, kanske den enda, som under många år gett försörjningsstöd till asylsökande som fått avvisningsbeslut och vägrar lämna landet. Den totala kostnaden är svår att få fram, men det handlar med all sannolikhet om ganska många miljoner genom åren.
* Malmö Stad har rekordmånga anställda "kommunikatörer", enligt kommunen själva 120 (!) stycken, enligt en extern granskning är det snarare 170 stycken (att jämföra med mångdubbelt större Stockholms 200)
* År 2020 annonserade Malmö efter en "kreativ kommunikatör" till sina simbassänger...
* Man satsade på en "iransk eldfest" för 600.000 kronor
* Man har en heltidsanställd skateboard-samordnare med en budget på 2,5 miljoner för rådgivning och planering av skateboardevenemang
* Kommunen har även en kommunal e-sportsamordnare
* 2018 bjöd Malmö Stad 49 influencers på gratis semester i Malmö, bekostad av skattebetalarna. Satsningen fortsatte 2019.
* Man har satsat 700.000 på en fairtradecertifiering och tillsatt en heltidstjänst för att hantera certifieringen
* Till följd av fairtrade-certifieringen blir också maten dyrare att köpa in
* Den rosa regnbågsenhörningen som skulle hylla Pride kostade 850.000 kronor
* Projektet "ljudet av Malmö" kostade alltså 500.000 kronor.

Enligt Skattebetalarnas Slöseriombudsman bryter Malmö Stad regelmässigt mot gällande upphandlingsregler vilket fördyrar många kostnader. Slöseriombudsmannen berättade också i en artikel 2019 i Kvällsposten om hur Malmö åren före slog svenskt rekord i studieresande. Två politiker och sex tjänsemän åkte på musikfestival till Kalifornien. Två medarbetare skickades till Paris för att få inspiration till Malmös julfirande och på tre år flögs det tur och retur till Stockholm 10.000 gånger. Resandet toppades av den delegation på 18 personer som reste till Detroit för att studera hur staden hanterat sin konkurs...

En del av exemplen är helt orimliga kostnader alldeles oavsett hur det ekonomiska läget är, medan andra exempel är kostnader man absolut kan unna sig om man har en ekonomi i balans, goda skatteintäkter och inga brister i kärnverksamheterna. Men utan extremt stora statsbidrag från den kommunala skatteutjämningen är väl Malmö Stad i det närmaste konkursmässiga. Att då fortsätta att slösa bort pengar på saker som ligger utanför kärnverksamheterna, samtidigt som man föreslår kraftig besparing på barnens skolmat är inget annat än oanständigt, upprörande och rent stötande.

Jag säger samma sak som jag gjort i ett flertal riksdagsdebatter genom åren, både i majoritet och opposition - om inte kommuner och regioner blir bättre på att prioritera det som är viktigt spelar det ingen roll hur mycket pengar staten skjuter till eller hur mycket man höjer skatten - pengarna kommer ändå inte att räcka. Malmö är ett skräckexempel, men långifrån ensamma när det gäller ett upprörande slöseri med skattepengar.

Högst rimligt att inte utbetalda elstöd blir offentliga på individnivå

2023-01-25

Riksdagens konstitutionsutskott föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om att sekretessbelägga personliga förhållanden när elstödet ska betalas ut.

Jag anser att förslaget om sekretess är fullständigt självklart. Bakgrunden till att regeringen vill sekretessbelägga dessa uppgifter är att man vill skydda enskildas personliga förhållanden, då uppgifterna skulle kunna användas för att ge en bild av vanor, livsstil och ekonomi hos enskilda individer och grupper. Risken finns också att offentliga uppgifter på individnivå skulle öppna upp för oseriösa försäljare och bedragare som skulle använda uppgifterna för att försöka lura äldre och utsatta människor i samband med utbetalning av elstödet eller för att exempelvis försöka sälja snabblån för kommande elräkningar till kunder med hög elförbrukning. Staten ska inte underlätta för detta.

Invändningen från dem som tycker annorlunda är att det är viktigt enligt offentlighetsprincipen att uppgifterna blir offentliga. Jag anser som både jurist och lagstiftare att de helt har missförstått vad offentlighetsprincipen innebär. Den syftar till insyn i statens och myndigheternas beslut, men har aldrig avsett att alla ska få ta del av alla uppgifter om enskilda personer. Ingen tycker nog att det vore rimligt att lägga ut uppgifter offentligt om utbetalda bostadsbidrag eller försörjningsstöd på individnivå? För att sedan göra det möjligt för kvällstidningarna att publicera "Kolla vad dina grannar får i bostadsbidrag" eller "Lista över vilka som fått försörjningsstöd i år i din kommun". Inga uppgifter om andra utbetalningar från Försäkringskassan är vad jag vet offentliga på individnivå. På samma sätt bör självklart uppgifter på individnivå om utbetalda elstöd inte bli offentlig uppgift. Däremot ska självklart alla övrigt kring elstöden vara öppet och transparent - hur stora summor Svenska Kraftnät betalar ut, hur regelverken ser ut, och hur beslut tagits i ärendena. Offentlighetsprincipen är till för att granska makten, inte att granska utbetalning till enskilda individer.

Lagrådet har framfört kritik mot förslaget men den måste sätts in i sitt sammanhang. De har dels kritik gentemot beredningen av ärendet vad gäller tidsfrister för svar på remisser, men detta är något man rimligen får acceptera för att lyckas betala ut elstöden i rimlig tid. De framför också att de inte anser att det finns skäl att sekretessbelägga uppgifterna eftersom de inte är integritetskänsliga. För att förstå denna invändning från lagrådet måste man först förstå deras uppgift. Lagrådet ska granska förslag till nya lagar i förhållande till den lagstiftning som redan finns på plats. De ska inte göra politiska bedömningar av vad som är önskvärt och inte. Det är vi folkvalda som ska avgöra vad som ytterligare bör skyddas och denna form av personliga förhållanden menar vi är rätt att skydda.

Jag tycker också man kan sätta in frågan i ett bredare sammanhang. I Sverige har vi i dagsläget fler och mer omfattande register över våra medborgare än de flesta länder i världen. Vi ska veta att bara vår folkbokföring där vi har koll på varje människa och där varje person har ett eget personnummer ses idag av resten av världen som exceptionellt då detta inte tillhör vanligheterna. Lägg till de register över ägande av bilar, fastigheter, telefonnummer, äktenskap, offentliga klasslistor från skolor, bolagsengagemang, privata belastningsregister med mera, så kan företag och privatpersoner idag göra mycket omfattande utredningar av enskilda individers förehavanden vilket sedan kan användas i mer eller mindre vällovliga syften. Om ingenting görs så går vi mot en situation där ingen av oss längre är vanliga privatpersoner utan alla blir allt mer offentliga personer. Privatlivets helgd, som är fastslagen i grundlagen, devalveras över tid men det är tvärtom viktigt att försöka slå vakt om denna. Offentlighetsprincipen är till för att granska makten, inte folket! Den ska användas för att skapa demokratisk insyn och öppenhet kring maktens utövande vilket fortfarande är möjligt efter att denna lag införts. Riksrevisionen granskar dessutom årligen svenska myndigheter, bland annat Försäkringskassan, och kommer att kontrollera att elstödet hanterats korrekt.

Man kan även konstatera att det förra elstödet som betalades ut under den förra regeringen och då direkt genom elbolagen till konsument gav ännu mindre insyn för då kunde inte ens Riksrevisionen göra en djupgående granskning och det var faktiskt rent av närmast omöjligt för regeringen att följa upp om pengarna verkligen nått elkunderna. Frågan är varför det blir mer kritik nu mot den lösning som vi lägger fram om nytt elstöd och som kan granskas i större utsträckning, än kritiken mot det tidigare elstödet som i praktiken var helt omöjlig att granska?

En annan uppgift kring elstödet som också föreslås sekretesskyddas är uppgifter om anläggnings-id för varje elabonnent. Det är alltså en beteckning på varje elabonnents anslutning till elnätet. Detta anses vara mycket skyddsvärda uppgifter ur totalförsvarssynpunkt och det kan vara bra att känna till att alla svenska anläggnings-id idag finns lagrade hos Energimarknadsinspektionen men då i avidentifierad form (går inte att koppla till enskilda abonnenter) och är belagda med sekretess även i denna avidentifierade form. Skälet är att det finns ett försvarsvärde i denna information, framförallt i det utmanande internationella säkerhetsläge vi nu befinner oss i. Uppgifter som är hemligstämplade idag ska självklart inte röjas i samband med utbetalning av elstöd och därför vara sekretessbelagda även hos Försäkringskassan.

Sammanfattningsvis anser jag att förslagen om sekretess kring enskildas personliga förhållanden och personliga anläggnings-id är helt självklara, och begriper inte kritiken och förstår inte heller varför S, V, C och MP säger nej till förslaget. De bryr sig uppenbarligen inte om vare sig enskildas integritet eller uppgifter som bör skyddas ur totalförsvarssynpunkt.

I eftermiddag kommer jag att debattera saken med min s-kollega Petter Löberg i P4 Sjuhärad runt klockan 15.45.

Lunch med IMF

2023-01-24

I dag hade finansutskottet lunchbesök av en delegation från IMF, Internationella Valutafonden. De berättade om sina reflektioner kring svensk ekonomi inför presentationen av den mer omfattande landrapporten om Sverige som kommer senare i vår. IMF gör löpande analyser av samtliga medlemsländers ekonomiska läge, och det är intressant att lyssna på hur de ser på svensk ekonomi. I allt väsentligt var det dock redan kända synpunkter och i stort står svensk ekonomi ganska stark sedan decennier tillbaka, med en låg statsskuld och oftast ansvarsfull budgetpolitik. Samtidigt pekar man på problem med hög arbetslöshet, brister i integrationen, hög skuldsättning, hög inflation och risker på fastighetsmarknaden. Allt saker som den nya regeringen har i fokus.

Hur värnar vi kontanthantering och robusta digitala betalningssystem?

2023-01-03

År 2020 tillsatte den tidigare regeringen den så kallade Betalningsutredningen, vars huvudsyfte var att titta på statens framtida roll på betalningsmarknaden och hur man tryggar möjligheten att göra betalningar i en tid med hög digitalisering och minskad användning av kontanter. Frågan är viktig både ur ett glesbygdsperspektiv och framförallt ur ett beredskapsperspektiv i tider med krig och cyberhot. Den 1 september förra året, alldeles före valet, fick utredningen ett tilläggsdirektiv, där man även skulle titta på några tillkommande frågor:

Jag har ju länge varit engagerad i frågan om värdet av fungerande kontanthantering, inte minst för barn, äldre och personer med funktionshinder som har svårt att använda digitala betalningsmetoder eller kort, men också av hänsyn till glesbygden där det ofta är svårt för butiker att hantera de kontanter som kommer in. På senare tid har även beredskapsfrågan växt i spåren av både krig och cyberhot som kan slå ut digitala system. Det senare har vi sett allvarliga exempel på under de senaste åren. Värdet av fungerande kontanthantering och ett i övrigt robust betalningssystem är uppenbart för de flesta idag.

De senaste veckorna har även denna debattartikel från Bankomat AB spridits i ett stort antal tidningar. Och ja, det är en partsinlaga av det bankägda företaget Bankomat AB, men inte desto mindre tänkvärt. I artikeln uppmärksammas bland annat min syn på kontantfrågan, och man nämner även Betalningsutredningen.

Efter regeringsbildningen blev jag ju utsedd till moderat ledamot i Betalningutredningens parlamentariska referensgrupp. Utredningen leds av moderaternas tidigare partiledare och min tidigare riksdagskollega i finansutskottet, Anna Kinberg Batra. Före jul var jag på mitt första sammanträde, och nu har jag fått några hundra sidor text att gå igenom och ha synpunkter på. Jag återkommer med sammanfattning av utredningens förslag när den presenteras i vår.

Mina två sista riksdagsdebatter i år

2022-12-22

Mina två sista riksdagsdebatter i år var också några av de absolut sista före jul. Den första debatten rörde statens budget rörande statsbidragen till kommuner och regioner och den andra debatten rörde avgiften till Europeiska Unionen. Följ länkarna för att lyssna på debatterna i sin helhet. Det går även att klicka på mitt namn för att speciellt lyssna på mina anföranden och mina repliker i respektive debatt.

Här är mitt anförande om statsbidragen till kommunerna i skriftlig form, där jag framförallt pekade på den nya regeringens satsningar, betydelsen av systemet med resuyltatutjämningsfonder för kommuner och regioner och hur man i övrigt måste ta ansvar från kommunernas sida för att stärka sin egen ekonomi.

Här är anförandet om den svenska EU-avgiften där jag berättade om regeringens fokus på en budgetrestriktiv politik i EU och även gav min syn på den tidigare regeringens ganska tafatta EU-politik, min ganska kritiska syn på EU:s utveckling och samtidigt min påminnelse om varför vi en gång gick med i EU. Slutligen talade jag en del om den nya regeringens prioriteringar för det svenska EU-ordförandeskapet som inleds den 1 januari.

Jag tog även repliker på S och V i debatten och konstaterade att Socialdemokraterna kan prata hur mycket de vill om sin budget - de har ingen möjlighet att få stöd för den i riksdagen. Och de fyra partierna till vänster är helt oense om nästan allting - bortsett från att alla fyra vill höja biståndet, ta emot fler invandrare och kraftigt höja kostnaden för drivmedel.

Jag frågade också Vänsterpartiets debattör om hon ansåg att V har en budget i balans. Svaret blev ja, varvid jag påpekar att V budgeterar totala undeskott med 251 miljarder kommande tre år. Detta är alltså vad V kallar en budget i balans. Miljöpartiet har för övrigt underskott på liknande nivåer i sin budget. Det är alltså dessa partier plus C som S vill regera ihop med...svenska folket ska nog vara väldigt glada att de slipper detta experiment.

Bra med höga - men rimliga - förväntningar på den nya regeringen

2022-12-07

Det mediala drevet mot den nya regeringen för påstådda "löftesbrott" är tämligen kompakt, och beskyllningarna om "vallöftesbrott" är ganska fantastiska med tanke på att vi bara styrt landet i åtta veckor. (Frågan specifikt om drivmedel och elprisstöd skrev jag om i föregående inlägg).

För det första - vallöften gäller för fyra år, det vill säga för mandatperioden, fram till valet 2026. Först då kan man utvärdera hur vallöftena från de fyra regeringspartierna uppfyllts. Det är bara åtta veckor sedan Ulf Kristerssons regeringsförklaring. Vi har under denna tid presenterat ett avtal om vad regeringspartierna vill göra kommande fyra år, samt presenterat en första statsbudget.

För det andra - moderaterna fick 19% i valet och är inte ens största parti i regeringsunderlaget. Då kan man inte diktera villkoren i en regering med fyra partier. Moderaterna gick till val med löften om vad vi tänkte driva för frågor och med förslag till ny politik. Efter valet har vi förhandlat med tre andra partier som inte alltid gått på vår linje i olika frågor. Nu har vi ett avtal med ett antal kompromisser som samtliga fyra partier lojalt står bakom, men inget parti har fått precis som man vill.

För det tredje - moderaterna gick till val med en samlad politik och en budget i balans. Vi matchade stora skattesänkningar på arbete, företagande, sparande och energi med motsvarande besparingar. Vi ville redan i årets budget frigöra ytterligare minst 20-30 miljarder till genom bland annat större minskning av biståndet, återställande av den tillfälliga höjningen av a-kassan under pandemin och avveckling av ett antal myndigheter. En del av detta fick vi backa på under förhandlingarna om Tidöavtalet, och då finns inte heller utrymme för alla de skattesänkningar vi skulle vilja göra.

För det fjärde - just nu går Europa och Sverige genom en allvarlig ekonomisk kris med lågkonjunktur, krig, ökad arbetslöshet, hög inflation och svagare statsfinanser. I det läget är det inte rimligt att göra stora skattesänkningar som leder till stora budgetunderskott som i sin tur leder till kraftigt höjd inflation, svagare krona och stigande räntor. Effekten av skattesänkningarna skulle ätas upp med råge av stigande kostnader. Britterna provade denna väg i höstas, men tvingades backa och dra tillbaka alltihop eftersom omvärldens förtroende för den brittiska valutan rasade. Att värna om statens finanser är en moderat paradgren. Vi vet att detta är det bästa inte minst för hushåll med svag ekonomi. Det är alltid de som drabbas om statsfinanserna raseras.

Sammanfattningsvis:

Moderaterna står för gjorda överenskommelser. Vi har tvingats kompromissa om mycket, men har också fått igenom väldigt mycket av vår politik. Vi står lojalt bakom Tidöavtalet. Men det är också ett faktum att vart och ett av de fyra partierna som undertecknat avtalet gett olika löften inför valet, och att löftena nu har fått kompromissas och att allt måste finansieras. Kan man inte enas om stora besparingar kan man inte heller göra stora satsningar eller skattesänkningar.

Vad gäller tempot i de politiska förändringarna är jag glad över de höga förväntningarna. Men åtta års vanstyre av vänstern går inte att rätta till på några veckor. Mycket kräver enligt lag utredningar och beredning, annat ska remissbehandlas, propositioner ska förhandlas och skrivas och sedan ska riksdagen hantera ärendena och fatta beslut. Den kommande våren kommer en del att börja falla på plats, så fortsätt ha höga förväntningar på den nya regeringen, men ge oss också rimlig tid att leverera. Och var glad över att saker nu i vart fall går i rätt riktning i stället för fel.

Oppositionspartiernas budgetmotioner har inte mycket gemensamt

2022-11-24

Nu har de fyra oppositionspartierna, S, V, C och MP, lagt fram sina budgetmotioner. Det är minst sagt en splittrad bild man får när man läser. Faktum är att de är överens om väldigt lite när det gäller den ekonomiska politiken. I princip bara om att höja biståndet, öka mottagandet av asylsökande och höja drivmedelsskatterna. I övrigt spretar förslagen ordentligt, vilket vi sammanfattat i denna bild:

I övrigt kan man konstatera lite olika saker från de fyra partiernas budgetmotioner:
* Socialdemokraterna vill att en miljon löntagare ska betala högre skatt med 1.000 kronor per månad från årsskiftet, jämfört med regeringens budget. Det skulle exempelvis höja skatten för 3 av 20 poliser och 1 av 4 barnmorskor.
* Alla fyra partierna säger nej till ny kärnkraft
* V och MP vill slopa överskottsmålet i statens budget
* V och MP presenterar budgetar med stora underskott och vill öka statens skuldsättning med 200 miljarder (V) respektive 275 miljarder (MP) fram till 2025.
* V och C vill ha en mindre försvarsbudget än regeringen, trots de oroliga tider vi lever i nu
* V och MP vill höja a-kassan ytterligare, samtidigt som C vill sänka den
* V vill satsa mindre än regeringen på rättsväsendet, och MP vill satsa mer
* S slopar 1-procentmålet för biståndet
* S höjer skatten på drivmedel, vilket är något märkligt med tanke på all kritik man riktat mot regeringen för att vi sänker skatten för lite
* Alla fyra partierna vill fortsätta öka reduktionsplikten. vilket kommer att driva upp kostnaden för diesel med minst 9 kronor per liter diesel och 5 kronor per liter bensin fram till 2030

Det känns väldigt bra att de fyra samarbetspartierna M, SD, KD och L är överens om en budget som har stöd av en majoritet i riksdagen. Det ger en ekonomisk stabilitet i en mycket osäker tid.

Brytpunkten för statlig skatt har höjts i stort sett varje år

Vänstersidan kör just nu en mycket osaklig kampanj mot den nya regeringen, nämligen att vi satsar 10 miljarder på att sänka skatten för dem med högst inkomster.

Bakgrunden är att inflationen är den högsta på väldigt många år, och att det medför att en mängd ersättningar, bidrag och skatter indexuppräknas automatiskt enligt gällande lagstiftning. Bland annat höjs garantipensionerna automatiskt, samma sak med studiemedel, sjukersättning, aktivitetsersättning, omvårdnadsbidrag, närståendepenning, vårdbidrag, bostadstillägg, arbetsskadeersättningar och en mängd andra ersättningar. Även taket i föräldrapenningen och graviditetspenningen höjs automatiskt.

Även brytpunkten för statlig skatt höjs automatiskt. "Brytpunkten" är den gräns som gäller för när man ska börja betala statlig inkomstskatt. De som har en inkomst under gränsen betalar "bara" kommunalskatt (runt 30-35%), och för inkomster över gränsen tas även statlig skatt ut med 20%. När inflationen ökar och lönerna stiger höjs gränsen (brytpunkten) automatiskt - i annat fall skulle allt fler efterhand "komma ifatt" gränsen och tvingas betala statlig inkomstskatt på allt mer normala löner. Det skulle strida mot tanken att bara de med högst inkomst ska betala statlig skatt.

Brytpunkten för statlig skatt har höjts varje år så länge jag kan minnas, höjningen görs automatiskt, lite förenklat med inflationen plus två procentenheter (beräknas dock annorlunda vid mycket hög inflation). Undantaget var 2016, då regeringen tog ett aktivt beslut att inte justera upp brytpunkten alls.

Under den tidigare S/MP-regeringen höjdes alltså brytpunkten varje år utom 2016, och höjningarna var mellan 1,8% och 7,8%. Alla löntagare som låg över skiktgränsen fick därmed sänkt skatt varje år i takt med att brytpunkten höjdes, och andra slapp få höjd skatt eftersom de inte kom över gränsen trots att lönen ökade. Tabellen nedan kommer från en utredning jag beställt från Riksdagens Utredningstjänst. Tyvärr finns inte 2022 med, men förra årsskiftet höjdes brytpunkten drygt 3%, så det ligger också inom intervallet 1,8-7,8%:

Kommande årsskifte sker alltså samma sak - en höjning av brytpunkten. Denna gång med uppskattningsvis 8,7% enligt de senaste beräkningarna. Det är högre än på många år, men det beror på ovanligt hög inflation. Senaste höjningen i samma storleksordning var faktiskt så sent som 2019 när moderaterna lyckades få igenom en budget med kraftigt sänkt skatt för löntagare och pensionärer, där extra uppjustering av brytpunkten var en del. Men även under de år där S styrt med sin egen budget har man utan problem accepterat uppräkningar av brytpunkten på nära 4%.

Brytpunkten har alltså höjts varje år utom ett under de åtta år Socialdemokraterna styrt landet med Magdalena Andersson som finansminister eller statsminister. Höginkomsttagarna har fått skattesänkningar även när S fått igenom sina budgetar, men då har ingen på vänstersidan bekymrat sig över det.

År 2020 slopade dessutom Socialdemokraterna värnskatten för dem som tjänade allra mest - genom ett aktivt politiskt beslut. I sak var det ett rimligt beslut, men det klingar lite falskt att nu beskylla dagens regering för att ha tagit aktivt beslut om att sänka höginkomsttagarnas skatt när det handlar om en regelbunden indexuppräkning.

Socialdemokraterna och de andra på vänsterkanten vet att det handlar om automatiska indexuppräkningar som alltså gjorts varje år oavsett regering. Trots detta använder man nu detta mot oss på regeringssidan för att försöka sprida bilden av att vi i vår budget statsat pengar på att sänka skatten för dem som tjänar mest. Det är faktiskt ganska låg politisk debattnivå.

Kort sammanfattning av regeringens budgetproposition

2022-11-09

Som jag skrev igår står svensk politik inför en mycket viktig och svår uppgift. Stora strukturella reformer krävs för att få ordning på landet. Hushåll, företag och välfärd behöver stöd genom en lågkonjunktur. Samtidigt skulle en oansvarig och expansiv finanspolitik riskera att spä på inflationen och förvärra läget. I detta läge måste medborgarna kunna lita på att politiken tar ansvar.

Sverige befinner sig i ett allvarligt läge med stora samhällsproblem. Grov organiserad brottslighet har delar av samhället i sitt grepp. Avveckling av kärnkraftsreaktorer kombinerat med europeisk energikris har lett till rekordhöga elräkningar och risk för strömavbrott i vinter. Försummad integration och utbrett bidragsberoende har gjort att många står långt ifrån egen försörjning. Krig i Ukraina har skapat det svåraste säkerhetsläget sedan andra världskriget.

Samtidigt går Sveriges ekonomi mot en bister vinter. Hög inflation med skenande priser på drivmedel, mat och boende pressar både hushåll och företag. Nästa år bedöms landet dessutom befinna sig i lågkonjunktur, och vi går in i detta med en arbetslöshet som är högre än i många andra europeiska länder. Den tidigare regeringen har under lång tid drivit en politik som lett till nedlagd kärnkraft, ökad otrygghet och rekordhöga bränslepriser. Denna utveckling måste vi nu vända.

Moderaternas vallöften och samarbetspartiernas program gäller för fyra år framåt. Allt går inte att göra efter tre veckor i regeringsställning. Det är dessutom inte möjligt att genomföra stora skattesänkningar när vi har en så hög inflation som vi har just nu - det skulle bara öka inflationen och äta upp effekten av skattesänkningarna. Därför måste skattesänkningar avvaktar tills inflationen gått ned till rimliga nivåer. Men den budgetproposition vi nu lägger fram tar de första viktiga stegen för att lösa Sveriges stora problem. Samtidigt säkrar budgeten handlingsutrymme om nedgången i ekonomin blir djupare.

Regeringen vill sätta Sverige på en ny kurs – steg för steg. I budgeten presenteras flera förslag som tar oss igenom ett dystert ekonomiskt läge och prioriterar statens kärnuppgifter. Samtidigt finns en mängd allvarliga samhällsfrågor som måste lösas, men som inte går att ändra på tre veckor. Det krävs ofta en utredning innan man kan lägga fram konkreta förslag. Årets budget är ett första steg, men de stora förändringarna kommer vi att kunna göra i nästa budget, när det funnits tid att förbereda lagförslag och åtgärder på det sätt man måste göra. Vårbudgeten nästa år blir första tillfället, och sedan kommer den stora budgetpropositionen hösten 2023. Den har jag stora förhoppningar på. Det viktigaste är att vi också har en riksdagsmajoritet som står bakom vår budget, vilket gör att våra förslag också kommer att bli verklighet.

Den nya regeringens första budget

2022-11-08

I dag överlämnade finansminister Elisabeth Svantesson (M) regeringens budgetproposition till talmannen. Det är en budget i ett allvarligt läge med lågkonjunktur, hög arbetslöshet och en orolig omvärld. Men vi gör prioriteringar som gör att vi ändå kan ta viktiga steg för att prioritera viktiga satsningar, samtidigt som vi försöker stötta hushåll och företag i bistra tider. Jag återkommer med en sammanfattning av de viktigaste delarna. Här några twitterinlägg så länge som sammanfattar dagen.

Stark vårbudget - löfte om tillväxtsatsningar i kommande statsbudget

Sverige fortsätter resan bort från världens högsta skattetryck

Seminarium om ojämn kommunal effektivitet

Låt Riksrevisionen granska kommuner och regioner

Kraftigt tillskott till regionerna i vårbudgeten - sex miljarder extra

Interpellationsdebatt om kommunalskatter och skatteutjämning

Besök hos nya Utbetalningsmyndigheten

Frågestund

Interpellationsdebatt

Regeringen vill minska överskuldsättning och stimulera sparande

Slutreplik till S - vi försöker lösa de problem som de skapade

Borås Tidning idag

Budgetdebatter 2023-11-29

Möte med Eva Lindström från EU:s revisionsrätt 2023-10-18

Utfrågning av Riksbanken om räntepolitiken 2023-10-17

IMF och Världsbanken - Global Parliamentary Forum

Årsmöte med IMF och Världsbanken i Marocko 2023-10-11

Experter: Inflationen faller snabbt och regeringens politik är ansvarsfull

2023-10-05

Regeringens satsningar på näringsliv, tillväxt och jobb

Skriver om statsbudgeten i Borås Tidning idag

Regeringen stärker Sveriges hushåll och säkerhet

Storsatsning i budgeten på polis och rättsväsende

Storsatsning i budgeten på att stärka Sveriges militära försvar

Regeringen storsatsar 16 miljarder på välfärden

Summan av regeringens skattepolitik - skattetrycket minskar

Offentliga investeringar utan kontroll knäcker välfärden

Min kommentar till dagens besked om frysning av brytpunkten

Interpellationsdebatt om kommunalskatter och skatteutjämning

Finansministern gav sin syn på svensk ekonomi

Socialdemokraterna slarvade bort 100 miljarder

Viktigt beslut om ny Utbetalningsmyndighet

Vårbudgeten - regeringen fortsätter sin ansvarsfulla linje. 2023-06-22

Positiva nyheter om både tillväxt och arbetslöshet

Sverige har nu lägre inflation än genomsnittet i EU

Riksdagsdebatt om repport från Riksrevisionen 2023-06-07

Finansutskottets utfrågning om Riksbankens penningpolitik 2023-05-30

Är kommunal resultatutjämningsreserv min största politiska framgång?

2023-05-12

Finansutskottets utfrågning av Finanspolitiska Rådet

2023-05-11

Kort kommentar om oppositionens alternativa vårbudgetar

2023-05-08

Allvarlig kritik från riksrevisionen om bidrag till civilsamhället

2023-04-20

Budgetartikel i Borås Tidning idag

2023-04-19

En stram och ansvarsfull vårbudget

2023-04-17

Även kommuner måste prioritera i bistra ekonomiska tider

2023-04-13

Kontantseminarium i riksdagen

2023-04-12

Betalningsutredningen i sin helhet

2023-04-05

Du hittar hela utredningen på denna länk.

Betalningsutredningen presenterades 2023-03-31

Oansvariga och giriga "placeringsproffs" skapar återigen osäkerhet

2023-03-13

Riksdagens frågestund med fem ministrar 2023-03-09

Mitt brandtal för bättre konsekvensanalyser inför viktiga politiska beslut

2023-03-08

Det dukade bordet har nog aldrig varit så avdukat 2023-02-28

Sista sammanträdet med Betalningsutredningen 2023-02-15

Sverige var allra sämst i EU när det gäller tillväxt 2022

2023-02-13

Viktiga rapporter från Riksrevisionen 2023-02-09

Kostnadseffektiva myndigheter är en självklart krav 2023-02-08

Finansutskottets utfrågning om ekonomisk stabilitet 2023-01-31

Är Malmö sämst i Sverige på att prioritera? 2023-01-28

Högst rimligt att inte utbetalda elstöd blir offentliga på individnivå

2023-01-25

Lunch med IMF 2023-01-24

Hur värnar vi kontanthantering och robusta digitala betalningssystem?

2023-01-03

Mina två sista riksdagsdebatter i år

Bra med höga - men rimliga - förväntningar på den nya regeringen

Oppositionspartiernas budgetmotioner har inte mycket gemensamt

Brytpunkten för statlig skatt har höjts i stort sett varje år

Kort sammanfattning av regeringens budgetproposition

Budgetdebatter

2023-11-29

Möte med Eva Lindström från EU:s revisionsrätt

2023-10-18

Utfrågning av Riksbanken om räntepolitiken

2023-10-17

Årsmöte med IMF och Världsbanken i Marocko

2023-10-11

Vårbudgeten - regeringen fortsätter sin ansvarsfulla linje.

2023-06-22

Riksdagsdebatt om repport från Riksrevisionen

2023-06-07

Finansutskottets utfrågning om Riksbankens penningpolitik

2023-05-30

Betalningsutredningen presenterades

2023-03-31

Riksdagens frågestund med fem ministrar

2023-03-09

Det dukade bordet har nog aldrig varit så avdukat

2023-02-28

Sista sammanträdet med Betalningsutredningen

2023-02-15

Viktiga rapporter från Riksrevisionen

2023-02-09

Kostnadseffektiva myndigheter är en självklart krav

2023-02-08

Finansutskottets utfrågning om ekonomisk stabilitet

2023-01-31

Är Malmö sämst i Sverige på att prioritera?

2023-01-28

Lunch med IMF

2023-01-24

Den nya regeringens första budget

2022-11-08