Nordisk konferens om riksrevision 11-12 mars 2022, Torshavn, Färöarna

På väg till nordisk Riksrevisionskonferens på Färöarna

2022-05-11

I morse ringde klockan klockan 04.45, och efter en mellanlandning och lång väntan på Kastrup fortsätter resan till Torshavn på Färöarna där man arrangerar en nordisk riksrevisionskonferens i morgon. Den svenska Riksrevisionen lyder ju under Sveriges Riksdag, och som vice ordförande för Riksdagens Råd för Riksrevisionen representerar jag riksdagen på denna konferens.

Det blir inte mycket fri tid på Färöarna, men efter landningen i eftermiddag har vi utlovats en liten rundtur i omgivningarna runt huvudstaden Torshavn (markerad med en röd ring nedan). 





Framme

Flygplatsen på Färöarna byggdes av britterna under andra världskriget och ligger på ön Vágar, väster om den största ön där huvudstaden Torshavn finns på västra sidan. Idag är det en viktig internationell flygplats med regelbundna förbindelser med bland annat Danmark, Norge och Island, samt flera soliga medelhavsöar. 










  


 

Överraskning

När jag kom fram möttes jag av företrädare för Färöarnas Riksrevision som skulle ta oss till Torshavn. De hade utlovat att vi skulle få se lite fina vyer på den en timme långa resan till huvudstaden, men de hade planerat en ordentlig överraskning åt oss, en rejäl omväg för att visa oss några av de bästa sevärdheterna på vägen till huvudstaden. 



 

Gásadalur



Gásadalur är en liten by längst ut åt nordväst på ön Vágar. Här finns Färöarnas mest berömda vattenfall, Múlafossur. 





I byn ovanför odlar en bonde korn som används för att tillverka öl (de nyplöjda åkrarna syns på fotot). Färöarna har ett antal bryggerier som tillverkar lokalt öl, och nu har man börjat odla råvaran själva i stället för att importera. 



Här syns den berömda fågelön Mykines i bakgrunden.



Färöarna erbjuder inte direkt någon solsemester, och det är väldigt blåsigt och regnar av och till för det mesta. Msan säger att ön kan erbjuda alla fyra årstiderna på en och samma dag.







 

Sandavágur

På väg över ön Vágar mot Torshavn passerar man Sandavágur som är mest känt för sin vackra kyrka. 
 






Vid stranden finns en klunga gamla uthus byggda helt i sten. Det var det material som fanns att tillgå innan man började importera virke.





Vi åt sen lunch i en gammal byggnad där man tidigare tillverkat fiskenät och rep, "Fiskastykkid". Självklart en "fisk-brunch". Fotot nedan har jag lånat från restaurangens hemsida.



Självklart testade vi det lokala färöiska ölet. Riktigt gott, och häftiga etiketter!




Lite naturbilder från Vágar och Streymoy

Jag tog en massa bilder längs vägen genom bilfönstret när vi körde vidare mot nästa mål, och passerade över Vágar och huvudön Streymoy. Några bilder är lite suddiga eller har lite vattendroppar från fönstret som skymmer motivet, det var en blöt och regnig dag och tjock dimma över vattnet på en del ställen.











Ett lite större vattenfall längs vägen. Bergssluttningarna genomkorsas av små forsar och vattendrag överallt, och ibland samlas dessa till riktigt snygga vattenfall. 



Kallt, blåsigt, regnigt och dimmigt. Man säger att på Färöarna kan man uppleva alla fyra årstiderna samma dag. Rätt vad det är skiner solen och värmer skönt, och en stund senare regnar det igen. Överallt uppe på sluttningarna ligger det hus och på många ställen syns  inhägnader för fårskötsel. Det finns ca 65.000 får på ön, alltså fler får än de drygt 50.000 invånarna.






Fiskodlingar är en vanlig syn inne i vikarna och mellan öarna i lite mer skyddade lägen. Fisk är fortfarande Färöarnas absolut största exportinkomst.









Nere i dalgångarna är betesmarkerna och ängsmnarkerna välskötta och man ser även en och annan odlingslott. Samma sak närmast vattnet vid foten av de höga bergen. Många bostäder har trädgårdar med planterade träd, men det är ocskå den enda högre växtlighet man ser utanför samhällena.












Eysturoy



Bron mellan huvudön Streymoy och näst största ön Eysturoy var den enda större bro jag såg. De flesta broar och en del färjor är numera  ersatta av tunnlar under vattnet. Detta har förkortat restiderna dramatiskt och gjort det attraktivt att bosätta sig även på mindre öar en bit från de stora orterna. Här en suddig bild genom bilfönstret över bron och den lilla byn vid brofästet.



Man blir imponerad av färöingarnas förmåga att skapa odlingsbar mark i dalgångarna och på sluttningarna ner mot havet. Här några fler exempel:







En av arrangörerna av konferensen hade en egen sommarstuga i Elduvik på nordöstra delen av ön. Här fikade vi i en gammal skola från 1889, och denna lilla by är tydligen ett mycket populärt turistmål med många äldre hus bevarade. Här finns också en av Färöarnas campingplatser.







Vi gjorde ett snabbstopp för en kopp kaffe i den gamla skolan från 1887 (nedan), som numera är hembygdsföreningens lokal, och jag fick tillfälle att gå runt i regnet och ta några kort i byn.



Utanför Eluvik finns en numera mycket berömd plats. Det var här man spelade in delar av den senaste James Bond-filmen, och det var på denna ö, Kalsoy, som Bond "dog" i slutet av filmen. Detta har skapat en ny turistström till området, och det planeras tydlgen en "gravsten" till Bonds ära på ön. Tyvärr var det väldigt disigt och regnigt, men långt till höger bort i fjärran skymtar man ön.



Vi fortsatte sedan mot huvudstaden genom ett fantastiskt landskap längs Skalafjordur. 






Tunnlar



Delar av sträckan över till Torshavn går vägen genom långa tunnlar under vattnet. Vi talar om milslånga tunnlar. På ett ställe möts tre olika tunnlar och man har byggt en gigantisk rondell under jord (nedan). Den långa tunneln vi åkte över från Eysturoy invigdes 2020 och äe 11,2 km lång. Som djupast ligger tunneln 187 meter under havsytan. Det är svenska NCC som varit huvudansvarig för bygget. Nu arbetar man med tunneln till Sandöy som blir 10,8 km lång.

De nya tunnlarna kostar en del att åka igenom, men i takt med att de betalas sjunker avgiften och de äldre tunnlarna kostar bara några tior att köra igenom. Man betalar i efterhand via en webbsida, och fordonen fotograferas vid passage.

De färöiska tunnlarna började byggas på 1960-talet och idag finns åtskilliga  mil tunnlar som binder ihop ett antal av de 18 öarna och har minskat restiden dramatiskt och gjort fler öar intressant för nybyggnation.    



Här en lite bättre bild med annan färgsättning från NCC:





Konferens



Detta var den fjärde nordiska riksrevisionskonferensen, och jag har varit med på samtliga - i Helsingfors, Stockholm, Reykjavik och nu Torshavn. De senaste två åren har det inte varit någon konferens på grund av pandemin.

Konferensen hölls i en gammal fabrik som byggts om och numera används av universtetet i Torshavn.

Syftet med konferenserna är att utbyta erfarenheter mellan de nordiska länderna när det gäller riksrevision. Man arbetar på olika sätt med detta i olika länder, och i Sverige har vi en egen myndighet, Riksrevisionen, som lyder under riksdagen, och som granskar alla statliga myndigheter och bolag. Man gör dels en årlig revision, ungefär som för aktiebolag, men också särskilda effektivitetsrevisioner där man gör en djupare granskning av olika saker, dels för att se hur saker fungerar, dels för att se om medborgarna få valuta för skattepengarna. I min värld är riksrevision oerhört viktigt för att motverka korruption och misshushållning med skattemedel, och för att skapa tilltro till våra myndigheter och utveckla effektiviteten. Faktum är att detta är en av våra absolut viktigaste myndigheter, och Sverige har internationellt sett länge varit ett föredöme på detta område.  

Själv har jag äran att vara vice ordförande i Riksdagens Råd för Riksrevisionen, riksdagens insynsråd, och det var i den egenskapen jag deltog på konferensen. I mitt uppdrag ingår både att följa Riksrevisionens arbete, representera den svenska riksdagen i olika sammanhang  och att försöka sprida kunskap om vad den svenska Riksrevisionen gör. Ett intressant och trevligt extrauppdrag som är kopplat till mitt uppdrag som ledamot av Finansutskottet.



Ämnena på konferensen var flera, allt från hur man kan använda modern teknik och algoritmer för att effektivisera granskningen, till mer filosofiska diskussioner kring om man möjligen kan gå för långt när det gäller kontroll och standardisering, och om överdriven detaljkontroll och detaljstyrning kanske riskerar att skapa ett dåligt arbetsklimat för medarbetare och motverka nytänkande och engagemang? Viktiga principiella frågor om man är överens om att riksrevision ska syfta till att effektivisera verksamheter och att de fel och brister som uppmärksammas inte i första hand syftar till att bestraffa utan att utveckla verksamheter och lära för framtiden så inte samma misstag upprepas igen.  

Det blev som alltid också jämförelser mellan riksrevisionen i olika nordiska länder, där man organiserar verksamheten olika, och där alla kan lära av varandra. Man gör också kollegiala granskningar av varandra, och just nu håller den norska riksrevisionen på att granska den svenska, för att se att man arbetar på rätt sätt. Jag blev själv intervjuad hemma i Stockholm av den norske revisor som just nu granskar Riksrevisionens verksamhet.

Jag blev också kontaktad före konferensen av en färöisk forskare och en av föreläsarna på konferensen, hon ville intervjua mig om hur vi arbetar med riksrevision i Sverige och hur Riksdagens Råd för Riksrevisionen fungerar och vad den har för uppgifter, samt hur riksdagen tar vara på de rapporter som Riksrevisionen presenterar. Mina svar kommer att redovisas i en kommande avhandling. 



Beinta Løwe Jacobsen, lagtingsrevisor FO - Djóni Nolsøe Joensen, lagtingsrevisor næstformand FO - Klaus Frandsen, statsrevisor, formand DK - Jan Ericson, Riksdagsledamot, Riksdagens råd før Riksrev. SV - Svein Harberg, nestleder, kontroll- og konst. udv. NO





Hamnen







Smyril Line är en av de vktigaste färjeförbindelserna till Färöarna.







Natofrågan ständigt närvarande





Torshavn

  















Ovan: Rådhuset



Jag blev överraskad av alla fina trädgårdar inne i Torshavn, och att det faktiskt finns en hel del stora träd.




Träd och natur

Under min vandring nerifrån hamnen upp till hotellet tog jag en omväg genom det stora grönområdet/stadsparken/botaniska trädgården som följer en av forsarna uppifrån berget ovanför.Och här finns det massor av träd! Det är ju inte så vanligt på Färöarna, även om det finns träd och buskar nere vid stränderna i trädgårdar runt husen, och även en del trädplanteringar på åkerkanterna. Men inne i Torshavn finns  detta vildmarksområde med träd av olika slag och jag förstår att detta populärt bland lokalbefolkningen.  
 














Nordens Hus



Nordens Hus i Tirshavn invigdes 1983, och målet är att främja den skandinaviska och färöiska kulturen. Man har både permanenta och tillfälliga utställningar, och själva huset är i traditionell färöisk stil med sitt gräsbevuxna tak. 




Torshavn uppifrån berget och hotellet

Mitt hotell låg uppe på höjderna ovanför centrum, en flera kilometer lång vandring nerifrån hamnen. Men utsikten var fin.
På andra sidan den lilla dalen klättrar en ny förort upp för berget. Och i dalen betar fåren.













Nedan några bilder över södra delen av staden.





Postmuseet i Torshavn

Som frimärkssamlare och filatelist har jag redan alla färöiska frimärken, och dessa var väldigt upphaussade i pris när de första egna frimärkena kom ut 1975. De första åren sålde man så mycket frimärken att exportinkomsterna från detta var större än från fisket. Jag trodde detta var en skröna, men det bekräftades vid mitt besök - folk var som galna efter dessa frimärken. Idag är ostämplade färöiska frimärken från de första decennierna närmast värdelösa och finns i enorma mängder. Däremot är snyggt stämplade märken och hela brev intressanta samlarobjekt.

Jag upptäckte att Postverk Föroya hade sitt huvudkontor alldeles intill mitt hotell, med både postkontor och frimärksförsäljning. Jag tog en snabb promenad dit efter frukost på fredagen innan jag skulle ta taxi till flyget hem. Tyvärr visade sig fredagen vara en lokal helgdag, och allt var stängt - utom ett litet minimalt museum med gamla postsaker som låg i samma lokaler som postboxarna och därför var öppet. Här lite bilder från museet.


















Kirkjubeur



Det gamla biskopssätet Kirkjubeur ligger längst ned på sydligaste delen av Streymoy, en knapp mil söder om Torshavn. Här finns den berömda kyrkoruinen som bland annat avbildats på frimärke.














Norr om Kirkjubeur ligger färjeläget varifrån man kan ta båt till Sandoy och de andra mindre öarna i söder. Den spetsiga ön till höger är Hestur.






Jordbruk och djurhållning

I dalgången sydväst Torshavn, längs vägen mot Kirkjubeur bedrivs stora jordbruk, och man har ordentliga djurstallar. Jag gissar att detta är ett av de ställen där man eventuellt har kor. Jag lärde mig att Färöarna faktiskt är självförsörjande på mejeriprodukter och har ett eget mejeri. Det är alltså inte bara får på ön. Antalet får är dock större än antalet människor, ca 65.000 får lär finnas på öarna.






Tillbaka till flygplatsen

Så var det då dags att lämna Färöarna för denna gång. Det hade inte varit svårt att stanna en vecka här, och tiden medgav inte så mycket "turistande". Fast tack vare den långa resvägen till och från flygplatsen, och våra värdars generositet med att bjuda oss på en liten privat rundtur på väg från flygplatsen till Torshavn så hann jag ändå få en hel del "smakprov" på vad öarna har att erbjuda. Och att promenera hem till hotellet i regnet i stället för att ta taxi gav mig chansen att se mycket av Torshavn.  

Vägen till flygplatsen blev delvis en annan än den jag åkte åt andra hållet, och det blev därför några sista foton genom bilfönstret på det fantastiska landskapet. 
 






Det är slående hur mycket bebyggelse det finns överallt på alla öar och hur mycket näringsverksamhet som bedrivs överallt.





På motsatta sidan, uppåt bergen, genomskärs landskapet av en mängd små och stora forsar. Ett vackert och dramatiskt landskap.  
Och här och där ligger ensamma små hus mitt i ödemarken.








Mot Keypmannahavn!

Alltså Köpenhamn på färöiska. "Köpmannahamn". 




Även om vädret var dåligt och många bilder är tagna genom bilfönstret i farten tycker jag det blev ganska många fina bilder på denna korta resa? Man får ju försöka göra det bästa även av en komprimerad resa. Men det gav mersmak.