Debatt med finansministern om avbetalningsplan för skatteanstånd

2021-05-31 

I dag hade jag en interpellationsdebatt med finansminister Magdalena Andersson rörande behovet av en avbetalningsplan för de företag som fått stora skatteanstånd under pandemin. Se hela debatten från riksdagens videoupptagning ovan. Här är mitt inledande anförande: 

Fru talman

Visserligen har vi haft en ganska stor enighet i finansutskottet om många av krisåtgärderna under pandemin. Men när finansministern skryter i sitt svar om alla regeringens åtgärder för att rädda företag och jobb klingar det lite falskt.
 
Under pandemin har moderaterna, ensamma eller tillsammans med andra, lagt fram ett 20-tal initiativ, där vi lyckats samla majoriteter i finansutskottet. Vid ett antal tillfällen har regeringen också för att undvika nederlag i finansutskottet presenterat egna förslag i linje med våra initiativ innan beslut tagits i finansutskottet. Självklart är vi moderater glada över att vi har kunnat påverka politiken och de olika ändringsbudgetarna så mycket. Men anledningen till att vi tvingats ta initiativ och snabba på ärenden är att vi upplevt att regeringen inte tagit de initiativ som behövs.
 
En av de frågor där regeringen faktiskt agerade snabbt var förslaget om att ge anstånd med skatteinbetalningar för att stärka företagens likviditet under krisen. Anledningen till att regeringen kunde agera snabbt var ju att detta förslag fanns färdigt i byrålådan sedan Alliansens hantering av finanskrisen – det var då vi införde denna möjlighet, och nu kunde denna lösning anpassas och återanvändas även under denna kris.
 
Däremot reagerade vi moderater på att regeringen ville ta ut en orimligt hög ränta på skatteanstånden. Att ta ut mycket högre ränta än statens egen upplåningskostnad kändes som ett försök att snylta på hårt drabbade företag under pandemin. Den 25 mars förra året la moderaterna fram en kommittemotion i finansutskottet med krav på sänkta räntekostnader för anstånd med skatteinbetalningar. Riksdagens majoritet ställde sig bakom vår motion. Den 17 april meddelade regeringen att man halverade räntan på anståndsbeloppet.
 
Den 12 januari i år föreslog regeringen en förlängning av möjligheten med skatteanstånd. Samtidigt föreslogs en höjning av räntan på anståndet. Den 21 januari la moderaterna fram ett nytt utskottsinitiativ med krav på sänka räntekostnader. Även denna gång ställde sig riksdagen bakom vårt förslag.
 
Det är alltså moderaternas förtjänst att företagen slipper betala ockerränta på skatteanstånden. Regeringen däremot visade att man inte insåg det orimliga i att staten ska tjäna stora pengar på att ge anstånd med skatten under en kris.
 
Fru talman,
 
Jag och finansministern är överens om en sak – systemet med anstånd med skatteinbetalningar har varit värdefullt, det har räddat både företag och jobb.
 
Modellen för skatteanstånd hämtades alltså från Alliansens krispolitik under finanskrisen, då den moderatledda regeringen tog fram denna modell. Utnyttjandet av denna möjlighet är vad jag förstår betydligt större i denna långdragna kris än under finanskrisen.
 
Men det finns ett problem. En dag ska dessa skatter betalas. Det blir inte så lätt för företag som fortfarande har en kraftigt minskad intäkt och omsättning att både börja betala de löpande skatterna, samtidigt som man ska betala av skatteskulden till följd av tidigare anstånd. Om allt krävs in snabbt i sin helhet av de företag som fått anstånd väntar en dramatisk konkursvåg över landet som slår hårt mot småföretagen och jobben. Och då har ju anståndet med skatteinbetalningarna varit helt förgäves och bara fördröjt företagens obestånd något år. 

Regeringen måste ge besked om en rimlig återbetalningsplan för företag som fått anstånd med sina skatter. Att ge företagen en plan över några år för att betala in de skatter man fått anstånd med skulle ge företagen en rimlig chans att göra rätt för sig, minska risken för konkurser och minska risken för uppsägning av anställda. Staten skulle samtidigt spara stora summor på att slippa betala ut lönegaranti till dem som mister jobbet vid en företagskonkurs, och samtidigt skulle staten får in skatter i stället för att förlora dem vid en konkurs. En avbetalningsplan skulle rädda både företag och jobb och vara en god affär för staten.
 
Ser finansministern inte problemet? Delar hon inte oron för ett växande antal konkurser om skatteanstånden drivs in för snabbt? 
 

I den fortsatta debatten påpekade jag att det funnits brister i regeringens krispolitik och att man ofta kommit väldigt sent med sina förslag. Jag invände också mot ett påhopp om det här med räntesatserna - finansministern påstod att det togs ut lika höga räntor på anstånden under finanskrisen. Jag påpekade att det säkert stämde, men att vi ju hade ett helt annat ränteläge då - i dag kan staten låna upp till i proncip 0% ränta. Då kan man inte samtidigt ta ut höga räntor av de företag som beviljas anstånd med skatteinbetalning. Staten ska inte tjäna pengar på krisdrabbade företags bekostnad. Finansministern släppte frågan efter mitt inlägg.

Här är mitt huvudsakliga inlägg i sakfrågan i andra omgången:

Fru talman,

När finansministern ger mig ett ickesvar och bara talar om att man ”följer utvecklingen noga” blir jag bekymrad. När finansministern dessutom hävdar i sitt svar att regeringen under pandemin ”kontinuerligt visat att den är beredd att fatta de beslut som krävs” blir det rent av provocerande.
 
Jag påpekade i mitt förra inlägg hur illa och tondövt regeringen agerat när det gäller räntan på skatteanstånden. Men det finns också andra exempel där regeringen visat bristande engagemang eller lagt fram dåligt genomtänkta krisåtgärder.
 
Stödet till enskilda näringsidkare föreslogs exempelvis av moderaterna i juni 2020, och ledde fram till ett uppdrag från riksdagen till regeringen före sommaren. Men inget hände under hela sommaren. Vi moderater tvingades kalla finansutskottet till extra möte den 20 augusti för att få svar på varför inget hände. Hade regeringen tagit semester mitt under krisen? Inte förrän i november kom regeringens förslag om omsättningsstöd till enskilda näringsidkare. Det tog alltså ett halvår!
 
Det finns fler exempel. Min och moderaternas åsikt är att regeringen alltför ofta dröjt alltför länge med de åtgärder som krävts. Jag känner mig därför inte alls trygg med att regeringen kommer att agera med den kraft som krävs i denna fråga.
 
Jag upprepar min fråga:
 
Ser finansministern problemet, och delar hon ett antal företagarorganisationer och branschorganisationers oro för ett växande antal konkurser om skatteanstånden drivs in för snabbt? Är finansministern öppen för att införa någon typ av avbetalningsplan för skatteskulder med anstånd? Hur har hon annars tänkt sig att hantera situationen? Och när kan företagen vänta sig ett tydligt besked i frågan om avbetalningsplaner?
 

I mitt slutinlägg reagerade jag på att finansministern uttryckte att det var svårt regeringen att överblicka hur utvecklingen ska bli framöver i ekonomin. Jag påpekade att om det är svårt för finansministern, finansdepartementet och staten att göra sådana beräkningar är det ännu svårare för den lille enskilde hårt pressade näringsidkaren. De hårdast drabbade företagen behöver snabba besked om hur det blir med avbetalning av skatteanstånden. För många lär det bli avgörande för om man ska orka kämpa vidare eller tvingas i konkurs. Och jag delade därför inte finansminsterns bedömning att det "är gott om tid".



Jag kan i vart fall konstatera att finansministern i sitt slutanförande backade lite och ändå uttryckte förståelse för att det behövs besked ganska snart. Jag tänker ligga på för att se till att dessa besked kommer. 

Polisområdeschefen Erik Nord i Göteborg talar klarspråk

2021-05-30 

Polisområdeschefen i Storgöteborg, Erik Nord, är känd för att inte tveka att uttala även obekväma sanningar. I en debattartikel i Göteborg-Posten idag utvecklar han sin syn på att Sverige utmärker sig så när det gäller dödligt skjutvapenvåld. Han ser, utöver de traditionellt använda förklaringarna (psykiska problem, missbruk, utanförskap, arbetslöshet, låg utbildning osv), även en direkt kopppling till invandringen. Här ett utdrag ur debattartikeln: 



Detta ligger helt i linje med det jag själv skrev häromdagen (26/5). BRÅ framförde att man "inte förstår" varför just Sverige sticker ut och att det är närmast obegripligt, och kom sedan ändå med några mycket konstiga och ifrågasatta tankar kring möjliga förklaringar. Men inte ett ord om kopplingen till invandring.

Att BRÅ gör en sådan här viktig kartläggning, och dessutom självklart har full vetskap om de fakta Nord framför, men ändå vägrar att ens antyda att det kan finnas koppling till invandringen är uppseendeväckande. Om inte ansvariga myndigheter ens ser problemen, hur ska vi då kunna göra något åt dem? 

Försämrade reseavdrag hotar pendlare i Sjuhärad

2021-05-27

I dag har jag och mina moderata kolleger som startade Riksdagens Bilnätverk detta debattinlägg i Borås Tidning. Jag har tidigare haft ett antal inlägg i andra lokala tidningar med lokala siffror, men här kommer en bred sammanfattning för samtliga riksdagsvalkretsens åtta kommuner. Varning är utfärdad - om S, MP, C och V tillåts styra Sverige efter nästa val kommer det leda till kraftiga skatteökningar för alla som måste pendla till jobbet med bil.

Sverige värst i EU när det gäller dödligt skjutvapenvåld

2021-05-26

En ny omskakande rapport från Brottsförebyggande Rådet, Brå visar att Sverige tyvärr utmärker sig när det gäller dödligt skjutvapenvåld. Rapporten visar att ökningen på senare år av dödligt skjutvapenvåld i kriminella miljöer är unikt för Sverige i jämförelse med 22 andra länder i Europa. Brå kan inte svara på varför Sverige sticker ut men skriver att “Det ökande antalet fall av dödligt skjutvapenvåld är vare sig en del av en internationell utveckling eller är en spegling av en generell våldstrend i Sverige”… “varken social utsatthet i vissa områden, vapensmuggling eller droghandel är typiska för enbart Sverige, medan de ökande dödsskjutningarna är det”. Av rapporten framgår också att utvecklingen varit extra allvarlig de senaste åren, samt att utvecklingen gått i rätt riktning i övriga länder medan denna typ av dödligt våld ökat i Sverige.

Både av rapporten och i media framhålls att det är svårt att förklara orsaken. Jag tycker inte man behöver vara särskilt konspiratorisk eller göra det komplicerat - den extrema utvecklingen i Sverige sammanfaller nästan exakt med utvecklingen av antalet nyanlända asylsökande som kommit till vårt land. Om man pressar in ytterligare hundratusentals arbetslösa nyanlända i förorter som redan har enorma sociala problem, hög arbetslöshet, låg ekonomisk standard och social oro så skapar man en utmärkt grund för gängkriminalitet. Och när olika gäng sedan börjar slåss om marknaden uppstår konflikter som inte sällan slutar i skottlossning och död. För mig är sambandet närmast övertydligt.  

Sedan bidrar sannolikt den i vissa delar svaga svenska lagstiftningen och bristande polisresurser till att utländska ligor söker sig till Sverige. Baksidan av den fria rörligheten i EU är ju att den även gäller kriminella, och om Sverige upplevs som mindre besvärligt att verka i så söker man sig hit. Vi har lägre straff än många andra länder, vi är sämre på att ta tag i unga krininella, vi har en tullmyndighet som inte får kontrollera fordon vid misstanke om transport av stöldgods och vi har en polis som inte alltid har de verktyg som behövs. Hot mot vittnen gör att många inte heller vågar vittna mot de grovt kriminella som grips. 

Det ska bli intressant att följa debatten i spåren av denna rapport. Sannolikt är det många faktorer som påverkar, men dem jag nämnt ovan är jag i vart fall för egen del övertygad om har stor betydelse för att Sverige utmärker sig. Glädjande nog har oppositionen pressat regeringen i fråga efter fråga på rättsområdet, och det händer en hel del saker nu. Förhoppningsvis ger det effekt på sikt. Kan vi nu också bromsa ned asylinvandringen till ett minimum och sedan hålla den kvar på låg nivå ett antal år så kanske vi kan börja få lite ordning i våra utanförskapsområden också.

Några reflektioner från dagens möte med EPP working group

2021-05-26

Dagens möte med EPP om ekonomiska och digitala frågor hade mycket fokus på EU:s återhämtningsfond, vilket passade mig bra med tanke på att jag engagerat mig mycket i den frågan. Inte minst är det viktigt att följa upp hur alla dessa pengar används i de olika medlemsstaterna. 

På mötet gav flera företrädare för olika länders EPP-partier exempel på hur man avser att använda de pengar som det egna landet beräknas få ta del av. Och en sak är klar - kreativiteten är det inget fel på. Kravet från EU är ju bland annat att delar av pengarna ska användas för "grön och digital omställning", Men som någon påpekade - om man bygger ett nytt sjukhus "med mer energieffektivt uppvärmningssystem" kan man kvala in i den gröna omställningen. Och om en ny skola har ett wifi-system platsar den som digital satsning. Så min slutsats är att det mesta går att klämma in inom ramen för återhämtningsfonden med lite god vilja. Det behöver kanske inte strida mot tankarna med återhämtningsfonden så länge det skapar jobb och utveckling i EU och ökar aktiviteten i ekonomin. Men om EU-politikerna inbillar sig att fokus kommer att ligga på klimatomställning och digital utveckling tror jag de lurar sig själva. Det lär nog i praktiken snarare bli en ökad ram för tidigarelagda investeringar i sådant som ändå skulle göras förr eller senare. Samtidigt är det viktigt att bevaka att pengarna från fonden inte går till att motverka eller förhala nödvändiga reformer i medlemsstaterna såsom översyn av ledighetsregler, höjning av pensionsåldrar och liknande.

Jag gjorde ett eget kort inlägg i diskussionen under denna punkt och konstaterade att den svenska regeringen den 27 april redovisade i finansutskottet hur den svenska ansökan skulle se ut i stora drag, samt meddelade att den skulle beslutas på regeringssammanträdet samma vecka och lämnas in sista dagen som var den 30/4. Men sedan hände något. Regeringen beslutade plötsligt och oväntat att vänta med inlämnandet "för att den svenska ansökan skulle bli riktigt bra". Vad som var orsaken har vi inte fått veta, inte heller när den svenska planen kommer att lämnas in. Moderaterna har begärt att regeringen ska redovisa vad som hänt i ärendet för finansutskottet nästa vecka. Det handlar om ca 35 miljarder för svensk del, och det är inget man kan slarva med.

Jag frågade hur många medlemsstater som hittills lämnat in sina återhämtningsplaner och fick svaret att hittills har 18 länder gjort detta. Ett land har fått dispens, det är Nederländerna som avvaktar det kommande valet för att den nya regeringen som tillträder ska får utforma återhämtningsplanen som de vill. Övriga 8 medlemsstater, däribland Sverige, väntar man ska inkomma med sina planer. Det är inte så smickrande för Sverige att vara ett av 8 EU-länder som inte lämnat in sin ansökan i tid, och det är ganska respektlöst att regeringen inte meddelat finansutskottet och EU-nämnden om orsakerna till dröjsmålet och inte heller gett någon förklaring om vad som hände under sista veckan i april när man plötsligt ändrade sig om inlämnandet. 

Jag och moderaterna ogillar återhämtningsfonden och att EU lånar upp medel för detta. Men nu finns fonden på plats och vi kommer noga att bevaka hur pengarna används och att Sverige verkligen söker och får sin utlovade del.

Time for my first meeting with EPP working group for Economic Policy

2021-05-26



EPP, European Peoples Party, is a European political party and the biggest political group in the European Parliament, with christian-democratic, conservative and liberal-conservative member parties in the European Union. In Sweden the Moderate Party (M) and the Christian-democratic Party (KD) are members of the EPP.

Today it´s time for my first meeting with EPP working group 2, Economic Policy and Digital Europe, as a representative for the Swedish Moderate Party. The working group is a part of the project to develop EPP policy positions on economic policy and on digital policy. 

This meeting today will be divided into two parts, to first focus on the economic state of play in EU Member States, notably in the context of the preparation of national recovery plans to be presented to the European Commission. This will also give way to a timely debate about the EU’s Own Resources Decision, an important issue for Sweden. The second part of the meeting will be an opportunity to discuss how the EU’s impulse and ambitions for the Digital Decade can help achieve our economic recovery, the priorities and the vision we stand for, and which policies and initiatives can best guide us. 

I really look forward to work in this group and take part of important discussions for the future of the European Union. Always as a representative for my party and our voters in Sweden.

Reaktioner på näringsministerns svar till mig på riksdagens frågestund

2021-05-25

Det blev en hel del reaktioner på näringsminister Ibrahim Baylans (S) svar till mig på riksdagens frågestund om den höga arbetslösheten. Detta efter att statsrådets något uppseendeväckande svar (om varför Sverige är ett av de fyra länder i EU som har högst arbetslöshet) lagts ut i sociala medier av Susanna Silfverskiöld (MUF och SvD ledare).

"Vi har väldigt många som vill jobba i vårt land. Det är positivt. Arbetskraftsutbudet i vårt land är högre än i väldigt, väldigt många andra EU-länder".

Välkommen tydlighet från EU:s ledare mot Belarus

2021-05-24

I kväll meddelar TT att EU:s stats och regeringschefer under dagens möte enats om kraftfulla åtgärder mot Belarus, och beslutet ligger väl i linje med det EU-nämnden förespråkade på vårt möte i morse.

I ett gemensamt uttalande uppmanas ministerrådet att vidta nödvändiga åtgärder för att förbjuda flygningar i EU:s luftrum av belarusiska flygbolag och att hindra tillgång till EU-flygplatser för sådana flygplan. Man manar internationella civilflygsorganisationen ICAO att “skyndsamt utreda denna unika och oacceptabla incident”. (Under dagen har ju också Transportstyrelsen i Sverige uppmanat svenska flygbolag att inte flyga över belarusiskt luftrum).

EU-länderna kräver dessutom att Roman Protasevitj och hans flickvän Sofia Sapega släpps omedelbart. 

Möte i EU-nämnden - flygkapning, pandemi och klimatpolitik

2021-05-24

  

  

I dag hade EU-nämnden öppet sammanträde inför mötet med EU:s stats- och regeringschefer denna vecka. 

Den av Belarus genomförda flygkapningen av ett civilt flygplan på väg mellan två EU-länder stod överst på dagordningen. Allt talar för att EU kommer att enas om kraftfulla reaktioner, och dessutom självklart kräva att den fängslade reportern och hans flickvän ska friges. Statsterrorism kan aldrig accepteras.

Pandemifrågan var också uppe till diskussion, och då främst om vaccintillgången i världen. Statsministern uttalade att Sverige ska dela med sig av sitt överskott på vaccin, och det var ingen emot. Däremot reagerade jag när statsministern sa att han inte "stänger några dörrar" när det gäller att begränsa patenträttigheterna för vaccinet. Om vi luckrar upp patenträtten är vi på en farlig väg. Vem ska då våga satsa pengar på att ta fram vaccin nästa pandemi?

Klimatfrågan var också uppe. Både företrädare för M och SD ifrågasatte starkt att EU:s klimatmål endast gäller EU totalt, och inte för varje enskilt land. Detta medför att Sverige anses kunna bära betydligt större börda än andra länder för att EU ska klara sitt gemensamma mål. M-ledamoten konstaterade också att Kina bygger nya kolkraftverk i stort sett varje vecka.

EU sneglar på vår skog som man gärna vill använda som gemensam Europeisk "kolsänka" vilket medför att man vill begränsa vårt skogsbruk. Man vill också använda Sveriges kuster som ett gigantiskt industriområde för havsbaserad vindkraft för att trygga EU:s elförsörjning. Att Sverige tillåter EU att lägga begränsningar på vårt skogsbruk är något vi moderater tagit hård strid mot i riksdagen. Den svenska regeringen (och särskilt MP) tar ofta åt sig äran för att Sverige driver på EU i en riktning mot en allt tuffare klimatpolitik. Baksidan är att detta allvarligt skadar Sverige. Vårt skogsbruk hotas och den extrema utbyggnadstakten för vindkraften hotar både vår havsmiljö och många människors boendemiljö. Det är hög tid att sätta ned foten mot detta innan det är för sent. Klimatpolitiken kan bli farligare för Sverige än de klimatförändringar man försöker hota oss med, och den höga svenska svansföringen slår nu tillbaka som en bumerang. 

Statsterrorism eller statligt arrangerad flygplanskapning?

2021-05-23

"Ett passagerarflygplan med destination Litauen har tvingats nödlanda i Belarus. En tidigare chef för den oppositionella kanalen Nexta på Telegram som befann sig ombord greps på flygplatsen i Minsk, uppger Nexta. Belarus president Aleksandr Lukasjenko beordrade personligen planet att landa i Minsk, uppger hans presstjänst."

Denna helt osannolika nyhet kom under eftermiddagen. Den gripne ska vara Roman Protasevitj, som i likhet med många andra  oppositionella från Belarus lever i exil i grannländerna, ofta i Litauen, på grund av president Aleksandr Lukasjenkos hårdföra styre i Belarus. Litauens president Gitanas Nauseda krävde under söndagseftermiddagen att Belarus ska släppa Protasevitj, och Litauen uppmanar också Nato och EU att agera.
 
Det var alltså Belarus president Aleksandr Lukasjenko som personligen beordrade planet att landa i Minsk enligt uppgifter från hans egen presstjänst. Han gav också order om att två stridsflygplan av typen Mig-29 skulle ledsaga passagerarplanet, rapporterar AFP. På planet fanns enligt Reuters 170 passagerare från 12 olika länder.
 
Ryanair kommenterar händelsen i ett pressmeddelande. “Kabinpersonalen blev under Ryanairs flygning mellan Aten och Vilnius i dag underrättad av flygtrafikledningen i Belarus om att det fanns ett potentiellt säkerhetshot ombord och planet omdirigerades till närmaste flygplats, Minsk”, skriver man, och lägger till att inget säkerhetshot hittats ombord planet och att planet lämnade Minsk klockan 19 lämnade det Minsk. ”Ryanair har anmält saken till relevanta nationella och europeiska säkerhetsmyndigheter”, skriver man.
 
Sammanfattningsvis: En regim i ett europeiskt land hittar på ett falskt säkerhetshot mot ett civilt flygplan för att tvinga det att nödlanda i det egna landet, och detta bara för att kunna gripa en person ombord på planet. Man funderar ju över om man ska kalla det hela för statsterrorism, piratverksamhet eller statligt arrangerad flygplanskapning. Men oavsett vilket - det finns självklart inget utrymme alls för sådant agerande, och nu krävs ytterst hårda reaktioner mot Belarus från EU och de europeiska och internationella luftfartsmyndigheterna. Skurkstater kan inte tillåtas agera hur man vill.

Moderaternas partiledare Ulf Kristersson kommenterade saken på Facebook i eftermiddags och krävde att Belarus ska uteslutas ur allt luftfartssamarbete, att internationellt flyg inte ska ledas över Belarus luftrum, och att EU ska stoppa alla flighter till Minsk.

Ingen synar det omöjliga politiska klimatlöftet

2021-05-23

Återigen har tunga politiker ställt ut omöjliga löften i klimatfrågan. Denna gång är det G7-ländernas miljöministrar som på ett möte förra veckan upprepade att man var "eniga om att hålla fast vid tidigare löfte om att se till att temperaturen inte stigit mer än 1,5 grader till år 2050".

Det finns många politiker, även i Sverige, som i klimatdebatten hävdar att de på en halv grad när kan styra jordens temperatur 30 år framåt i tiden. Jag har inte hört någon forskare alls, oavsett åsikt i klimatfrågan, som vågar uttala sig så tvärsäkert i denna komplexa fråga.  Tvärtom är de tydliga med att det råder enorm osäkerhet om hur snabb effekten blir av olika "klimatåtgärder" och hur mycket redan gjorda utsläpp kommer att påverka klimatet även efter att nuvarande utsläpp minskas. Denna osäkerhet hos forskarna gäller oavsett vilken åsikt de har i själva sakfrågan. Sedan kvarstår ju den stora osäkerheten om hur mycket molnbildning och vattenånga styr klimatet. 

Dessutom vet ingen exakt hur mycket människans aktiviteter påverkar klimatet, det enda forskarna i princip är eniga om är att vi påverkar i viss omfattning och att resterande del av klimatförändringarna styrs av olika naturliga faktorer. Forskarnas modeller och prognoser bygger på antaganden och datormodeller. Dessa kan både underskatta och överskatta människans påverkan. Klimatforskningen är dessutom en relativt ny disciplin och forskarvärlden är långtifrån enig i sina bedömningar.

Att i det läget som politiker tvärsäkert lova att man med hjälp av politiska beslut kommer att kunna begränsa jordens temperaturökning till 1,5 grad om 30 år är minst sagt modigt. Det känns minst sagt osannolikt att dessa politiker kommer att kunna hålla sitt löfte. Men de flesta av dem är sannolikt pensionärer 2050, om de ens lever. De kommer därför aldrig att ställas till svars för sina ogenomtänka, dåligt analyserade och populistiska löften. Så dåligt underbyggda politiska löften skulle inte accepteras på något annat politikområde. Det är bara i klimatdebatten man kan agera på detta sätt utan att det granskas och ifrågasätts av media och den breda allmänheten.

Energiföretagens webbinarium om taxonomi

2021-05-21



I dag deltog jag i Energiföretagens webbinarium om "taxonomi", alltså förslaget (sannolikt snart beslutet) i EU om att styra investeringar med hållbarhets- och klimatklassning av olika verksamheter. I grunden kan man såklart tycka att det är värdefullt med något slags gemensam EU-standard i stället för en mängd olika klassningssystem rörande vad som är "hållbara" investeringar. Men nu blir det i stället till stor del godtyckliga regler via EU, och dessutom regler som passar Sverige väldigt illa och slår mot både skogsnäringen och energiförsörjningen. 

Efter mycket hårt arbete från berörda aktörer och rekordmånga remissyttranden har förslaget i den del som rör energisektorn ändå blivit något bättre och det verkar som om man anser sig kunna hantera dem. Men fortfarande finns stora frågetecken. Det gäller vattenkraften, biobränslena och inte minst kärnkraften som av "politiska skäl" lämnats utanför detta beslut. Ett stort bekymmer som påpekades under seminariet är att bedömningen om något är hållbart eller inte är väldigt digitalt. Antingen är det hållbart och "klimatvänligt" eller inte. Vattenkraften ifrågasätts på flera punkter och har svårt att kvala in som fullt hållbar - men samtidigt är vattenkraften helt nödvändig för att vi ska kunna använda våra förnybara energislag såsom sol och vind, eftersom vattenkraften behövs som baskraft. På samma sätt straffas  företag som byter från mycket miljöskadlig energiförsörjning till mindre skadlig - trots att alla steg i rätt riktning borde uppskattas. Är man inte fullt hållbar och "klimatvänlig" kvalar man exempelvis inte in som "hållbar" hos bankernas miljöfonder med det liggande förslaget. 

Från EU-parlamentet deltog Emma Wiesner, Centerpartiet, och hon uttryckte hård kritik mot hur processen sett ut i denna för företagande, energiförsörjning och välstånd så viktiga fråga. Att politiken lämnar över hela beslutsfattandet till en liten grupp experter och en referensgrupp med främst företrädare för finanssektorn och ett antal aktivister från NGO:s är faktiskt inte ett dugg demokratiskt. Att sedan den svenska regeringen hanterat hela frågan ytterst tafatt i sina möten i Bryssel gör inte saken bättre. Nu får energisektorn försöka hantera de beslut som tas i frågan, men det kommer mera som rör fler branscher och fler områden där EU vill styra investeringar i viss riktning. Jag tänker göra vad jag kan för att få in ett större inslag av demokrati i besluten och driva på den svenska regeringen att tydligare stå upp för svenska intressen.  

I chatten under seminariet uttryckte jag mitt stöd för Emma Wiesners inlägg, och fick då lite mothugg. Men det är som jag skriver - vetenskapen har sin roll att ta fram underlag för beslut, men det är politiken som måste väga av mellan olika intressen. Det är därför man har folkvalda politiker.



EU-kommissionens representant i Sverige, Kristian Danielsson höll ett anförande som närmast fick mig att sätta kaffet i halsen. Han är ju EU-kommissionens "förlängda arm" i Sverige, och han lät som en riktig klimataktivist och talade om klimathotet som mänsklighetens livsavgörande fråga och utlovade dessutom en "svår och jobbig omställning" av vårt samhälle. Jag är förvånad över hans sätt att uttrycka sig. Jag tror inte svenska folket inser vilket hot den dyra klimatpolitiken utgör för vårt samhälle. Inte minst för människor med lite svagare ekonomi, och länder i EU som har en svagare samhällsekonomi än Sverige kommer att drabbas hårt. Enligt min åsikt börjar "klimatpolitiken" bli ett betydligt större hot än klimatförändringarna. Och att besluta om åtgärder som skadar samhällsekonomi och privatekonomi, slår undan företag och jobb och hotar energiförsörjningen är knappast rätt sätt för att få med sig människor på en väg mot ett mer hållbart samhälle. Tvärtom lär människor då göra uppror mot klimataktivismen. Vill EU och svenska politiker få med sig människor bör man ha en helt annan ingång i frågan.

En annan reflektion är ju att så kostnadskrävande åtgärder som nu diskuteras aldrig borde genomföras utan i vart fall någon slags rimlighetskalkyl över vad det kan ha för betydelse för klimatet. Den sortens kalkyler lyser med sin frånvaro - ingen kan ens göra sannolikt att dessa dyra åtgärder kommer att ha mätbar effekt på klimatförändringarna. Det är mer en förhoppning. På webbinariet talades det om investeringsbehov över tid i energisektorn på "tusentals miljarder" bara i Sverige för att nå "klimatmålen". Inga andra så omfattande samhällsutgifter skulle accepteras utan mycket stabila underlag - men klimatpolitiken spelar i en egen division, och hela notan skickas till skattebetalarna och energikonsumenterna. Någon gång i framtiden kommer människor nog att fråga sig varför ingen ifrågasatte denna enorma pengarullning på allvar. Jag är närmast förbluffad över att denna samhällsdebatt lyser med sin frånvaro.

Här är dagens interpellation till arbetsmarknadsministern

2021-05-21 

I dag lämnade jag alltså in denna interpellation till arbetsmarknadsministern. Jag iupptäckte ett litet skrivfel i 5 stycket. Sverige har alltså halkat ned till en 24:e plats. Inte 23:e som jag råkade skriva. Det är alltså ännu värre...
 

Interpellation 2020/21:753 Arbetslösheten i Sverige

av Jan Ericson (M)

till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

De senaste jämförelserna av arbetslöshetsnivåer i olika EU-länder visar en mycket sorglig utveckling för svensk del.

I valrörelsen 2014 innan Stefan Löfven tillträdde sa han: ”Utvärdera oss på jobben.” Och han utfärdade sitt berömda vallöfte att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

År 2014 låg Sverige på 12:e plats bland EU:s länder när det gällde låg arbetslöshet. 2019 låg Sverige på 22:a plats i EU. Detta trots att åren 2014–2019 kännetecknats av en mycket stark högkonjunktur. I 25 av 27 EU-länder minskade arbetslösheten mellan 2014 och 2019. I endast 3 länder ökade den. Och Sverige är det land i hela EU där arbetslösheten ökat allra mest mellan 2014 och 2019, enligt siffror från EU:s statistikmyndighet Eurostat. 

Sedan kom pandemin, som ökade arbetslösheten i de flesta länder. Men även under pandemin har Sverige varit bland de allra sämsta på att hålla nere arbetslösheten. Under år 2020 var det bara fyra länder i EU som hade en sämre utveckling på arbetsmarknaden än Sverige.

Nu har vi fått de senaste siffrorna från Eurostat. Sverige har nu halkat ned ännu en placering till plats 23 av 27 EU-länder. Bara Grekland, Spanien och Italien hade en högre arbetslöshet än Sverige i mars i år.

Det mest anmärkningsvärda är kanske ändå att sedan Sverige gick med i EU 1995 har vi alltid haft lägre arbetslöshet än genomsnittet i EU. Nu har Sverige för första gången betydligt högre arbetslöshet än genomsnittet i EU. Detta är ett historiskt misslyckande från regeringens sida.

En svensk regerings uppgift måste vara att i högkonjunktur lyckas få fler i arbete än andra länder lyckas med, och i lågkonjunktur och kris få en mindre ökning av arbetslösheten än andra. Så fungerade det under alliansregeringens tid, då vi alltid låg på övre halvan i EU när det gällde arbetslösheten. Och så fungerade det faktiskt även under regeringarna före Alliansen, oavsett politisk färg. Sverige lyckades oftast bättre än andra, vilket stärkte vår konkurrenskraft och våra statsfinanser. Men nu har något hänt – nu underpresterar den svenska regeringen i både högkonjunktur, lågkonjunktur och kris. Det är faktiskt ett monumentalt misslyckande som regeringen inte kan prata bort, även om man tappert försöker. 

Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:

Vad ser ministern för förklaringar till att Sverige nu för första gången sedan vi gick med i EU har högre arbetslöshet än genomsnittet i EU, och vad avser ministern konkret att göra för att minska arbetslösheten?

Ledarkrönika gör upp med klimatjournalistiken

2021-05-15

Dagens ledarsida i Svenska Dagbladet innehåller något så ovanligt som en uppgörelse med klimatjournalistiken. Denna krönika är en måsteläsning för alla som värnar om kritisk journalistik och rätten att ifrågasätta även sådant som rör klimatlarm och klimataktivism. Läsaren känner igen många av argumenten från mina egna texter genom åren. Artikeln innehåller vissa faktauppgifter som säkert kommer att diskuteras, men det viktiga är huvudbudskapet - att det är anmärkningsvärt att journalistiken låtit sig kidnappas och numera uppträder som aktivister i stället för granskare. (Klicka för läsbar storlek). 

Jag blir moderaternas representant i viktig EPP-arbetsgrupp

2021-05-12

I Europapolitiken ingår Moderaterna som bekant i det konservativa EPP, European Peoples Party ("Europeiska folkpartiet") vilket även Kristdemokraterna gör. EPP är det största partiblocket i EU-parlamentet, och har därmed mycket stor makt att påverka EU. EPP innehar också ordförandeposten i EU-kommissionen i form av Ursula von der Leyen. 

EPP har ett antal arbetsgrupper där representanter från de olika medlemsländerna i EU ingår. Arbetsgrupperna utformar EPP:s gemensamma politik. För ett par veckor sedan fick jag frågan om jag kunde tänka mig att vara moderaternas representant i EPP:s Working Group 2, Economic Policy and Digital Europe. Det är alltså den arbetsgrupp som ansvarar för utformningen av EPP:s ekonomiska politik.

Som moderaternas ende ledamot i både finansutskottet och EU-nämnden i riksdagen, och ansvarig för moderaterna i finansutskottet i  frågor som rör EU:s budget och ekonomi, var det självklart att ställa upp på detta uppdrag. Jag blir nu riksdagsgruppens och partiledningens förlängda arm in i EPP-arbetet på dessa områden, och det är mycket smickrande att ha fått detta förtroende. 

Jag har inga illusioner om att detta blir en enkel uppgift, snarare tvärtom. Det är ingen hemlighet att det finns väldigt olika åsikter inom EPP på många områden, inte minst graden av makt som ska flyttas från medlemsstaterna till EU, omfattningen av EU:s budget, synen på att ge EU beskattningsrätt, synen på den så hårt kritiserade återhämtningsfonden och en del andra stora och viktiga frågor. Mina uppgifter lär väl bli två, dels att följa vad som händer inom EPP och EU i ekonomiska frågor och pejla av stämningarna och majoritetsförhållandena i dessa frågor, dels att tydligt men konstruktivt företräda moderaternas linje i dessa frågor och markera mot ökad överstatlighet, svällande EU-budget och hot om EU-skatter. Målet är såklart att påverka EPP:s linje i EU-kommissionen och i EU-parlamentet och därmed medverka till att det läggs bra förslag som moderaterna kan stödja i EU-parlamentet.

I mitt arbete kommer jag att ha nära kontakt med flera personer. Jessika Roswall som är moderaternas talesperson i EU-frågor och vice ordförande i EU-nämnden, Tomas Tobé som är vår moderate delegationsledare i EU-parlamentet och givetvis Elisabeth Svantesson som ju är både vice partiledare och ekonomisk-politisk talesperson. Vi har också ett antal kunniga och väl insatta moderata tjänstemän, både i Bryssel och i riksdagen som jag kommer att ta hjälp av. Första mötet är den 26 maj, då jag deltar i en videokonferens med EPP Working Group 2. Deta verkar bli ett mycket intressant uppdrag.

Vad är meningen med att skicka statsminister Löfven till EU-toppmöten?

2021-05-11

I dag hade EU-nämnden sedvanligt möte med statsministern för återrapport efter det senaste sociala EU-toppmötet. Vid dessa återrapporter redovisar statsministern hur han drivit de svenska frågorna och hur han levt upp till det mandat han fått av oss i riksdagens EU-nämnd.

Statsministerns återrapport och svar på ledamöternas frågor blev minst sagt märklig. Många av oss har ifrågasatt att Löfven själv satte igång EU-debatten om gemensam "social pelare" som på sikt riskerar att ta ännu mer av makten från de enskilda länderna och flytta makten över både löner och socialpolitik från medlemsstaterna till EU. Frågan om lagstiftade minimilöner är en av dem som debatteras mest, och där inget svenskt parti vad jag vet tycker det är en bra ide. Vi har minimilöner enligt förhandlade kollektivavtal och det är en modell som fungerar. Både arbetsgivare och fackliga organisationer tycker också det är en modell Sverige ska försvara.

Vid återrapporten idag nämnde statsministern inte frågan om minimilöner, och detvar först när EU-nämndens vice orförande Jessika Roswall (M) och därefter flera andra partiers företrädare lyfte frågan som den kommenterades av statsministern. Först konstaterade han att "frågan inte kom upp" och att den därför "inte diskuterades särskilt". Att vår statsminister åker till ett EU-toppmöte och passivt väntar på att för Sverige viktiga frågor "ska komma upp" i stället för att se till att aktivt lyfta frågorna är pinsamt för Sverige och riskerar att leda till att vi tappar inflytande och kommer in för sent i diskussionerna. 

Senare påstod statsministern också att frågan om minimilöner inte har något alls med den sociala pelaren att göra. Det är helt fel, vilket flera ledamöter påpekade - minimilöner är tvärtom en tydligt utpekad fråga som omfattas av den sociala pelaren, och i förslagen om minimilöner åberopas också den sociala pelaren. Antingen är statsministern dåligt insatt eller så försöker han blanda bort korten.

Intrycket blir gång efter gång att statsministern och den svenska regeringen inte tar EU-frågorna på allvar. Man visar svagt engagemang, låter tjänstemän sköta diskussionerna när andra länder skickar ministrar, och man är inte pådrivande när det gäller att försvara svenska intressen. Vi såg det när det gällde återhämtningsfonden, vi såg det när det gällde taxonomin och vi ser det i diskussionerna kring EU:s sociala pelare och minimilöner. Detta riskerar att allvarligt skada Sverige. 

Betalar inte "de rika" någon skatt?

2021-05-11

Vänsterdebattörerna tar till allt högre tonläge i sn kamp för "rättvisa skatter". Med detta menar de att de som tjänar mycket eller har större tillgångar ska betala mycket mera skatt än idag. Av tonläget kan man tro att de som tjänar mycket eller har stora förmögenheter inte betalar någon skatt. Sanningen är att de betalat enorma skatter, både på höga inkomster och vid sin konsumtion.

I Aftonbladet fanns en ledarkrönika igår där man ondgjorde sig över dem i Djursholm som "har råd att köpa en Ferrari". De borde betala mera skatt. En "rättviseskatt". En ny Ferrari kostar runt 2 miljoner. Det betyder att varje Ferrari som köps genererar 400.000 kronor till statskassan i moms! Problemet är inte att det köps för många dyra sportbilar i Sverige, utan att det köps för få. Varje gång någon lyckats bli såpass förmögen att man har råd att köpa en Ferrari strömmar det in skatter till statskassan. 

Andra vänsterdebattörer ondgör sig över att de som köper en villa för 30 miljoner i Stockholms exklusiva områden betalar samma fastighetsskatt som för en normalvilla. Så är det - fastighetsavgiften ska täcka kommunens kostnad för fastigheterna i kommunen och det är givetvis samma kostnad för en 30-miljonersvilla som för en som kostar 5 miljoner. Men det vänsterdebattörerna glömmer är att den som sålt villan på 30 miljoner med vinst betalar ca 22% skatt på denna vinst. Och för den som köper en villa för 30 miljoner blir lagfartskostnaden 450.000 kronor direkt in i statskassan. Om man samtidigt lånar 25 miljoner och behöver ta ut pantbrev för detta får man betala 2% till för detta, alltså 500.000 kronor. Engångsskatten vid detta fastighetsköp blir alltså 950.000 kronor. Problemet är alltså inte att det köps för många dyra hus utan att det säljs för få. Varje fastighetsförsäljning i de exklusiva områdena genererar enorma skatteintäkter. 

Sedan kan man ju analysera hur mycket skatt på arbete och företagande som betalas på vägen när någon skapar en egen förmögenhet. Den som exempelvis tjänar 70.000 i månaden betalar runt 26.000 i skatt. Det är mer än vad många tjänar före skatt. Till detta kommer arbetsgivaravgifter på ytterligare ca 20.000 kronor som till stor del går rakt i i statskassan. Problemet är alltså inte att vi har för många som tjänar mycket utan att vi har för få. Varje höginkomsttagare är extremt lönsam för samhället.

Det värsta som kan hända Sverige är att vi jagar ut höginkomsttagare och förmögna från vårt land. Målet borde i stället vara att locka förmögna och framgångsrika människor till vårt land, och att gynna en utveckling där allt fler får det allt bättre, och där fler kan skapa sig en ekonomisk förmögenhet genom eget hårt arbete, risktagande och entreprenörskap. 

Värna Amazonas regnskogar!

2021-05-11

Nyheten igår om att avverkningarna av Amazonas regnskogar fortsätter i snabb takt gör mig bedrövad. Det som händer borde få världens makthavare att vidga sitt ensidiga prat om koldioxidbekämpning till att verkligen ta krafttag mot hotet mot regnskogarna. Visserligen sammanfaller frågorna eftersom avskogningen sägs hota regnskogarnas förmåga att binda koldioxid, men oavsett vilket finns många andra skäl att skydda regnskogarna. 

Det är bara att konstatera att regeringarna i ansvariga länder (inte bara Brasilien utan även bland annat Bolivia, Peru och Colombia) inte tar det ansvar för Amazonas som de borde. Och det är inte så enkelt som det låter att freda regnskogen - för många invånare i dessa länder betyder inkomsterna från skogen allt. Ska man kunna hålla nere avverkningen på en rimlig nivå måste man erbjuda människor andra inkomstmöjligheter. För egen del tror jag att en utbyggd eco-turism skulle kunna vara ett bra alternativ på många platser.

År 2015 besökte jag Peru tillsammans med familjen. En helt fantastisk resa i ett fantastiskt omväxlande land.

Hela reseberättelsen hittar du här.

Resan avslutades med några dagar i en lodge mitt ute i regnskogen på stranden av Madre de Dios, en av Amazonas bifloder. Många bilder finns i reseberättelsen, men här är några av dem:

  

Här flyger vi på låg höjd över en av bifloderna till Amazonas strax före landning i Puerto Maldonado i östra Peru, nära den bolivianska gränsen. Man ser att lokalbefolkningen röjt mark närmast floden där man har lite odlingar. En del hus skymtar också. Men i övrigt är regnskogen ganska orörd. På högra bilden är vi på väg till Ecoamazonia lodge, här sitter jag i den lilla båten med min dotter Anna och glider sakta fram på floden.

    

Här är den eco-lodge som vi bodde på. Husen är tillverkade av bara några få jätteträd från trakten, de enda träd man avverkat i detta privata naturreservat som omfattar en stor areal skyddad regnskog, en liten sjö, en del av floden samt en ö, Monkey Island, som är hem för två olika arter av apor. Till höger en bild från regnskogen. Om man skövlar de stora träden förstör man även undervegetationen som är hem för massor av djur och växter. Allt lever i en stor enhet och är beroende av varandra. 



Jag avslutar med en bild från soluppgången över floden. Resten av bilderna finns i reseberättelsen.

Jag kan bara konstatera att utan turister hade denna eco-lodge inte funnits och då hade inte heller denna del av regnskogen varit skyddad. Lodgen gav arbete åt många ur lokalbefolkningen, och till detta kom en massa andra jobb som turismen skapade - transporter på väg och på vatten, den lilla flygplatsen, hotellen och butikerna inne i staden där människor handlar innan de åker ut till sin lodge, alla varutransporter på floden, försäljning av lokala souvenirer, byggnadsarbeten för bygge och underhåll av husen osv.

Jag är övertygad om att en utbyggd turism skulle kunna freda stora delar av Amazonas i alla de berörda länderna. Turismen skulle ge regnskogen ett stort ekonomiskt värde där den står, utan att den behöver huggas ned. Men - om man vill skydda regnskogen genom utökad turism kan man inte samtidigt motarbeta flyget - det är enda sättet att ta sig till Sydamerika från Europa, och även oftast att ta sig vidare ut till de resmål man bokat ute i Amazonas. Utan flyg går det inte att på rimlig tid resa över dessa enorma områden. 

Seminarium med Riksdagens Bilnätverk om framtidens fordonsbränslen

2021-05-10

I onsdags förra veckan ordnade Riksdagens Bilnätverk ett välbesökt webbinarium om framtidens fordonsbränslen med flera intressanta föredragshållare. Jag var inbjudare till mötet, och tog emot alla anmälningar och kunde konstatera att det var ett av de mer välbesökta arrangemangen vi haft på länge. Inte mindre än 12 riksdagsledamöter deltog (tyvärr bara från tre partier, M, SD och L, kanske var inte frågan tillräckligt intressant för övriga partier?). Dessutom ett antal kommunpolitiker från olika delar av landet, företrädare för fordonsbranschen och bränsleleverantörerna och en del andra intresserade. Totalt var vi mellan 30 och 40 uppkopplade på digitalt.

Den centrala delen av detta webbinarium var föredragningen av Pål Börjesson, professor i miljö- och energisystem vid Lunds Universitet. Hans föredragning handlade om livscykelanalys av olika fordon med olika bränslen. Nedan en jämförelse av elhybrider, plug-in-elhybrider och rena elbilar.

Först har man beräknat CO2-utsläpp för de tre fordonstyperna med dagens elmix i EU, därefter enligt den elmix man förväntar sig 2050. Det handlar alltså om hur elen tillverkas - av miljövänliga eller mindre miljövänliga bränslen. Men det handlar också om var hybridfordonen tankas med - bensin, E85 eller HVO-diesel/biobränslen. I livscykelanalysen ingår utsläpp vid tillverkningen av bilen, tillverkningen av batterierna, förbränningen av bränslena, tillverkningen av elen, samt återvinning av bilen och batterierna. 

Slutsatsen är att det blir mest miljövänligt att köra en vanlig bil med självladdande elhybridfunktion som tankas med biobränsle, eller en plug-in-hybrid som utöver elen tankas med biobränslen. Det är betydligt miljövänligare än en ren elbil, eftersom elbilarnas stora batterier medför väldigt stor miljöbelastning. Elbilar är alltså inte bäst om man vill minska koldioxidutsläppen. Min gissning är att elbilarna inte heller är bäst om man ser på övrig miljöbelastning, om man räknar in tex gruvdriften av sällsynta ämnen till batterierna, och det delvis giftiga avfallet från skrotade batterier. Och för länder som tillverkar elen av kolkraft är det självklart ingen miljönytta alls med en elbil eller en plug-in-hybrid.
 

För egen del var kanske inte slutsatserna så förvånande, eftersom jag tidigare ifrågasatt detta med batterierna och även hur elen framställs, och hur det kan förstöra hela kalkylen om "utsläppsfria" fordon. Samtidigt är jag en stor vän av elbilar av andra skäl - tysta, roliga att köra och självklart finns en viss miljönytta i tätorter oavsett när det gäller andra utsläpp än koldioxid. I valrörelsen 2018 hade jag ju möjlighet att provhyra en elbil och det gjorde mig riktigt sugen på att en dag köpa eller leasa en egen lite större elbil med bättre räckvidd (den jag använde 2018 körde ca 19 mil på en laddning och det är på tok för lite om man bor på landet och kör mycket). Men kanske ska jag i stället välja en plug-in-hybrid när det blir dags för ny året-runt-bil? Vi får väl se. 

  

Tills vidare kör jag vidare sommartid med min fina 20 år gamla Toyota Camry. Livscykelanalysen utfaller tveklöst till dess fördel, eftersom det absolut mest miljövänliga rimligen är att sköta sin gamla bil och inte byta hela tiden. Av staplarna i diagrammen ovan ser man exempelvis att CO2-utsläppen vid själva tillverkningen av bilen är ganska stora. Att använda sin bil länge och sköta den väl är självklart för mig som ogillar köp-slit-och-släng, och dessutom knappast heller ett dåligt alternativ om man bekymrar sig över koldioxidutsläppen. Camryn används nu bara under sommarhalvåret och ska senare bli veteranbil och sparas för framtiden. 

  

Den andra slutsatsen från vårt webbinarium är att politiken bör ta teknikneutrala beslut. Det finns ett flertal exempel på hur politisk detaljstyrning lett fel. Vi minns vurmandet för etanolen som skulle vara en välsignelse för miljön. Många lurades att köpa etanolbil för att det var miljövänligt - men idag körs dessa bilar främst på vanlig bensin och ingen framhåller längre miljönyttan med etanolen som oftast importerades från andra länder och tillverkades på ett allt annat än miljövänligt sätt. Sedan kom rekommendationerna om att köpa de miljövänliga moderna dieselbilarna som ansågs vara ett föredöme. Många köpte dessa miljöbilsklassade fordon - som idag i stället utmålas som klimatbovar. Nu är det i stället elbilar som utmålas som ett föredöme. Men som anförs ovan är det sannolikt inte så att elbilarna är det mest miljövänliga alternativet. Åtminstone inte med dagens batteriteknik.

Politiken ska sätta mål och besluta om ramar för exempelvis utsläpp. Sedan är det upp till branschen att erbjuda lösningar. 

Svenska elever för svaga för att ens få delta i Pisa-mätningen... 

2019-12-03

Dagens Pisamätning om svenska elevers kunskapsnivåer var vid en första anblick positiv. Sedan bottennivån 2012 har resultaten stadigt förbättrats. Orsakerna kan väl rimligen vara alla de omfattande skolreformer och resurstillskott som Alliansen genomförde från 2010 och framåt, för några andra större förändringar av skolpolitiken har ju inte gjorts. 

Samtidigt tar jag siffrorna med en stor nypa salt. För tyvärr var det en mycket stor andel av de svenska eleverna - hela 11% - som hade så dålig kunskap om svenska språket att de inte ens kunde läsa och besvara frågorna (!) och därför plockades bort ur statistiken. Att en så stor del av eleverna, och betydligt större andel än i andra länder (4%), undantas från undersökningen gör att den tappar mycket av sin trovärdighet.

Dessutom är det allvarligt att hela 18% av eleverna som ingår i undersökningen inte når målen.

Min slutsats är att Pisa-mätningen kanske kan ses som ett positivt tecken och möjligen ett bevis på att vi lämnat den tidigare bottennivån. Men med tanke på att så många elever inte ingått i mätningen och att det är en stor skuta att vända (elever går idag normalt 12 år i skolan) så får man nog avvakta lite med att dra slutsatsen att det har vänt. 
 

Ovanstående inlägg skrev jag alltså före Expressens avlöjande i juni förra året (som alltså gjordes innan Riksrevisionen granskade ärendet).

Socialdemokraternas totalfiasko med jobben slår mot välfärden