Ericson i Ubbhult

I dag kom det besked som många av oss inte är särskilt förvånade över - Turkiet bryter avtalet med EU och öppnar gränsen mot EU för miljontals asylsökande. Många av dem från länder där asylskäl normalt saknas, exempelvis Bangladesh, Iran, Palestinska områden, flera afrikanska länder osv. Av bilder i media verkar det återigen vara mest unga män som försöker ta sig in i EU.

I detta läge anser jag att det är hög tid att göra det jag länge förespråkat - klart och tydligt deklarera från den svenska regeringen att Sverige tills vidare inte kommer att ta emot några asylsökande alls som kommer via ett annat EU-land. De ska enligt Dublinkonventionen söka asyl i första säkra land och det kan omöjligen vara Sverige. För alla dessa bör direktavvisning vid gränsen gälla, utan föregående prövning. I den mån det anses strida mot någon internationell konvention får det motiveras med att asylrätten inte inskränks så länge direktavvisning sker till annat EU-land. Enda undantaget för svensk del bör vara där någon uppenbarligen söker asyl i Sverige som första säkra land. I dagens läge lär det endast bli aktuellt om någon kommer med direktflyg från land utanför EU till en svensk flygplats. En minimal ventil för synnerliga skäl gällarörande enstaka personer som söker asyl av rent personliga skäl kan givetvis också diskuteras.

I denna fråga går jag idag lite längre än moderaterna som i stället vill sätta upp en låg gräns för asylmottagandet och reglera detta genom anpassade regelverk så att man håller sig inom målet. Jag tror dock att om miljoner asylsökande nu tar sig in i EU så kommer Sverige efter en tid att tvingas göra exakt det jag föreslår. Deklarera att totalstopp gäller. Vi kommer helt enkelt inte ha något val om vi inte ska riskera ett ännu värre kaos än det som gällde 2015. Bättre då att ta beslutet nu och sedan kommunicera det tydligt så att alla de hundratusentals personer som sannolikt har Sverige som mål redan på förhand vet att det inte är någon idé.

För svensk del borde detta totalstopp bör enligt min åsikt gälla under ett antal år framåt, tills vi i vart fall hjälpligt får kontroll över situationen i landet efter det förra asylkaoset.

Sätt alla ankommande resenärer från smittade områden i karantän!

I går konstaterades alltså ytterligare en handfull fall av coronasmittade personer i Sverige. En av dessa var en resenär som kommit med flyg till Stockholm från ett Coronasmittat område, Milano, därefter tagit flygbuss och tåg vidare till Göteborg. På vägen har personen sannolikt smittat ett antal andra och nu pågår en enormt omfattande kartläggning för att hitta de som smittats. De som utför dessa kartläggningar är professionella och det finns inget annat att göra i detta läge. Ingen kritik mot dem således.

Men om personerna på det aktuella flygplanet i stället hade satts i karantän direkt vid ankomst till flygplatsen så hade mycket arbete och fortsatt smittspridning kunnat undvikas. När nu UD rekommenderat att man ska undvika resor till vissa områden kommer det förhoppningsvis att respekteras. Om man då ändå reser iväg borde man göra det med vetskap om att man kommer att sättas i karantän när man kommer tillbaka. Att helt stoppa alla flyg från vissa områden känns däremot väldigt drastiskt - människor som varit på resa måste rimligen kunna komma hem.

Scanning av alla passagerare på flygplatserna är däremot sannolikt varit ganska meningslöst eftersom inkubationstiden verkar kunna vara upp till två veckor eller mera, och det gör att man riskerar att missa många smittade om man bara gör en kontroll på flygplatsen. Bättre att sätta passagerarna i karantän och göra provtagning ordentligt.

När vi fick den stora dragningen på EU-nämnden den 12 februari med socialministern, Folkhälsomyndigheten och Smittskyddsmyndigheten fick vi bland annat besked om att Coronaviruset klassats som samhällsfarlig sjukdom, samt att det medför att man kan sätta personer i karantän, även mot deras vilja. Det finns ju olika sätt att åstadkomma detta. Det första fallet i Sverige, kvinnan i Jönköping, valde själv karantän i sin bostad på eget initiativ. Det är givetvis det enklaste - om samtliga personer i ett hushåll befinner sig på ett ankommande plan är det ju bara att se till att de får egen transport till den egna bostaden och sedan stannar de där i två veckor, genomgår provtagning och får mat och förnödenheter levererade till dörren. Smittskyddsersättning (alternativ till sjukpenning) utgår om man inte kan arbeta på grund av att man måste sitta i karantän, det finns redan regler för detta. För personer som kommer ensamma med ett flygplan och bor tillsammans med andra i sin bostad borde man kunna erbjuda ett hotellrum i två veckor, alternativt använda andra rimliga lokaler av god standard för karantänboende. Även här givetvis med provtagning, mat och service och allt vad man kan behöva för två veckors karantän, smittskyddsersättning om man förlorar arbetsinkomst. Kostnaden blir sannolikt mycket lägre än om smittspridningen ökar i samhället.

Att däremot låta flygplan efter flygplan anlända från exempelvis Milano, Teheran, Sydkorea eller Wuhan-provinsen i Kina, och bara låta resenärerna promenera ut ur planet, blanda sig med människor på flygplatsen, på flygbussen, på tåget och sedan på arbetsplatser, skolor och i butiker och restauranger, för att i efterhand försöka kartlägga resvägar och kontakter när någon upptäcks ha blivit smittad känns otroligt ineffektivt om man verkligen på allvar vill stoppa en smittspridning. Fortsätter vi på den inslagna vägen får vi nog snarast inse att vi inte kommer kunna stoppa smittan i Sverige utan får leva med att den finns här och att ganska många kommer bli sjuka. Det kanske inte innebär någon stor samhällskatastrof, men det kommer att kosta ett antal onödiga dödsfall, mycket lidande för svårt sjuka, stor belastning på sjukvården och stora kostnader för sjukskrivningar och produktionsbortfall. Om detta är regeringens och myndigheternas val bör man vara öppen och ärlig och säga det. Inte låtsas som att man har läget under kontroll - för det kan man omöjligen ha. Nu kommer plan efter plan från smittade områden och våra myndigheter låter alla passagerare röra sig fritt i samhället.

Att klassa en sjukdom som samhällsfarlig och därmed göra det möjligt att sätta personer i karantän, men utan att sedan använda detta verktyg känns oerhört märkligt.

Sverigedemokraterna skjuter över målet om Public Service

Jag är uppriktigt förvånad över Sverigedemokraternas två nya utspel om Public Service. Två orimliga förslag. Dels kravet att kalla ledningen för SVT och SR till Kulturutskottet för att svara på frågor om politiskt vinklade inslag, dels förslaget om att enskilda medarbetare inom Public Service ska kunna straffas som individer för vinklade inslag, exempelvis genom löneavdrag.

Jag tillhör som bekant dem som både anser att Public Service bedriver en starkt vänstervinklad agendaverksamhet som lyser igenom alltför ofta. Och jag anser att Public Service definitivt borde kunna krympas så att "TV-skatten" kan bli betydligt lägre. Men med detta sagt - att granska programmens innehåll är inte en politisk uppgift - det är tvärtom så att hela tanken med Public Service ju är att den inte ska styras av politiken. Att kalla ledningen för Public Service-bolag till kulturutskottet i syfte att kritisera dem för innehållet i vissa program är helt i strid med hela tanken. Programmen och dess innehåll måste granskas av ett utomstående opartiskt organ med större mandat än idag och med kännbara sanktionsmöjligheter - jag brukar tala om en Granskningsnämnd med starkare muskler. Politiken ska däremot hålla sig på avstånd.

När de gäller enskilda medarbetare blir det självklart helt orimligt att straffa dem som individer för saker de gör eller säger i sin roll som medarbetare i SVT eller SR. Även dessa medarbetare har sin självklara åsiktsfrihet och yttrandefrihet precis som alla andra journalister och medarbetare på andra medieföretag. Om de däremot blandar in sina egna åsikter i företagens program och därmed orsakar en politisk vinkling så ska de såklart omplaceras och skiljas från sin arbetsuppgift av bolagens ledning. Precis som man agerar på andra arbetsplatser om någon inte följer företagets interna regelverk eller missköter sitt jobb. Men det är företagets sak att hantera, inget lagstiftaren ska lägga sig i överhuvudtaget.

Jag delar till stor del Sverigedemokraternas kritik mot Public Service, men med dessa två förslag skjuter de rejält över målet och det är förslag som vi moderater aldrig kommer att ställa upp på. Vi har en annan tydligare linje som bevarar Public Services självständighet och där politiken håller sig på avstånd, men som samtidigt ställer upp tydliga regler och där ett utomstående organ med tydligt mandat och sanktionsmöjligheter ska bevaka att reglerna följs.

Var finns det politiska ledarskapet när oron sprider sig för Coronaviruset?

2020-02-27

För ett par veckor sedan (den 18/2) skrev jag ett blogginlägg med anledning av Coronavirusets spridning, och funderade över hur vår beredskap egentligen ser ut inom sjukvård, medicinförsörjning mm. Den senaste veckan har väl i princip allt gått åt fel håll, viruset har nu spridit sig i samtliga världsdelar och i ett flertal länder rapporteras ett stort antal fall. Även i Sverige tillkommer nya fall, och nu ikväll meddelar TT att fem nya svenska smittade har påträffats.

För den vanlige medborgaren är det inte lätt att veta vad man ska tro. På ena kanten finns medias försök att på sedvanligt sätt skrämma upp befolkningen genom stora mörka katastrofrubriker, allt för att sälja fler tidningar och klick på nätet. Visst stöd för mörka scenarier kommer också från personer med koppling till sjukvården. På den andra kanten finns en numera ganska ifrågasatt myndighetsapparat och politisk ledning som verkar ha som huvudmål att lugna ned befolkningen med lugnande ord om att risken för smittspridning är liten och att vi oavsett har god beredskap och tillräckliga resurser inom sjukvården för att hantera ett stort virusutbrott. Frågan är om någon tror på detta?

För egen del tycker jag inte det finns anledning till vare sig panik eller naivt förnekande av det allvarliga läget. Ungefär så här är min bild idag efter att ha tagit del av det mesta som finns att läsa från den medicinska expertisen:

* Hittills har ca 85.000 personer konstaterats smittade runtom i världen. Sannolikt är antalet dock betydligt större eftersom många får ringa eller inga symptom och därför inte uppsöker sjukvård för provtagning. De kan däremot sannolikt smitta andra även om de själva saknar symptom
* Inkubationstiden verkar variera kraftigt, från en eller ett par dagar till 14 dagar eller kanske mera
* Av de smittade finns 78.500 i Kina, drygt 17.500 i Sydkorea, drygt 500 i Italien, 245 i Iran och 189 i Japan Smittade personer har hittills upptäckts i 49 länder, på samtliga sex kontinenter
* Av dem som smittats har hittills totalt ca 2.800 personer avlidit och drygt 35.000 har friskförklarats
* Av de hittills ca 3.000 som konstaterats smittade utanför Kina har 34 avlidit
* Av dem som smittas i Kina fick vi uppgifter från Folkhälsomyndigheten att ca 80% inte behövt uppsöka sjukvården, utan får lindriga symptom, typ vanlig förkylning, eller ibland inga symptom alls
* Av dem som uppsöker sjukvården behöver en mindre del intensivvård. Hur stor andel finns det olika uppgifter om, men jag har sett uppgifter om 5% av antalet smittade, dvs 25% av dem som uppsöker sjukvården. Men har även sett både högre och lägre siffror. Beror nog på vad olika länder menar med "intensivvård"
* Dödligheten är mycket låg i yngre åldrar (tiondelar av procent) för att öka till 7-8% för personer över 80 år. Totalt har man tidigare gett uppgifter om 2-3% dödlighet i relation till antalet konstaterade fall. Men eftersom många som smittas inte uppsöker sjukvård för att de saknar symptom, och därmed inte testas, så är antalet smittade sannolikt betydligt större och då är även andelen som avlider lägre
* Det är också skillnad på sjukvårdens kvalitet i olika länder och därmed även dödsfallsrisken. I takt med att sjukvården blir bättre på att identifiera viruset och hitta rätt motmedel så tror man också att dödligheten ska minska
* De som avlider har ofta även andra allvarliga sjukdomar som gör dem mer känsliga för viruset

Min slutsats är att läget är allvarligt, även om jag tar avstånd från överdriven panik. Min fundering är främst hur svensk sjukvård skulle klara ett större utbrott med stort behov av intensivvårdsplatser. Det är ju redan brist på vårdplatser och personal. Antal att 2.000 personer skulle smittas i Sverige och att 100 av dem behöver intensivvård. Det är inte ett särskilt dramatiskt scenario. Skulle vår sjukvård klara av att lösa detta? Och skulle man tvingas prioritera bort andra patienter med andra allvarliga sjukdomar?

Andra allvarliga effekter utöver sjukvård och risk för dödsfall är samhällsekonomiska. Mycket talar för att viruset redan bromsat ned världskonjunkturen. Företag runt om i världen, även i Sverige, stänger fabriker och kontor för säkerhets skull, insatsvaror från Kina kommer inte fram, samtidigt som människor sjukskriver sig eller går i frivillig karantän. Detta minskar snabbt farten i ekonomin. Börserna faller också dramatiskt, vilket slår direkt mot sparande och i en förlängning även mot pensionerna. Risken är också att arbetslösheten ökar från dagens redan höga nivåer för att vara i en högkonjunktur. Och till detta kommer ökade samhällskostnader för sjukvård, provtagningar och olika åtgärder mot viruset.

I detta allvarliga läge efterlyser man politiskt ledarskap. Man hade ju exempelvis kunnat tänka sig att landets statsminister uttalar sig officiellt? Både för att inskärpa allvaret, men också för att förebygga panik? Och man kunde kanske förvänta sig att han skulle meddela svenska folket att man har en plan för att hantera ett kaotiskt läge om åtskilliga tusentals svenska smittas och sjukvårdens resurser inte räcker till? Men jag har knappast hört något alls under den långa tid som frågan stått högt på dagordningen. I dag ska man tydligen ha bestämt på regeringssammanträdet att aktivera det så kallade Krishanteringsrådet som kallades in senast under de omfattande bränderna sommaren 2018. Jag är förvånad över att man inte gjort det redan tidigare. Och något uttalande från statsministern har vi ännu inte sett till. Det politiska ledarskapet lyser återigen med sin frånvaro.

Intressanta fakta om kärnkraftsutbyggnaden i världen

En kväll förra veckan deltog jag i en energimiddag i arrangemang av Riksdagens tvärpolitiska energinätverk. Fokus var energiproduktion och energiförsörjning, och det var flera intressanta föreläsare och flera olika ämnen som behandlades.

Ett ämne var kärnkraften, både dagens teknologi och morgondagens så kallade generation fyra. Flera av forskarna och experterna framhöll att kärnkraften kommer att ha och måste ha en viktig roll i framtidens energisystem om vi ska kunna ställa om till fossilfri energiförsörjning. Även företrädare för miljöorganisationen "Energi for Humanity" talade varmt för att kärnkraften behövs för att utveckla och trygga välståndet i världen. Och professorn i tillämpad kärnfysik, Ane Håkansson vid Uppsala Universitet presenterade intressanta fakta om hur det ser ut med kärnkraften i världen idag - både den som drivs, byggs, planeras och har föreslagits:

Antal operativa reaktorer (reaktorer i drift): 442
Antal i byggnation: 53
Antal planerade: 110
Antal föreslagna: 330

Den som påstår att kärnkraften håller på att fasas ut har helt enkelt fel. Han konstaterade också att Sverige har lyckats kombinera hög industriell kapacitet med minskade koldioxidutsläpp, till stor del tack vare vår huvudsakliga energimix för elproduktion - vattenkraft och kärnkraft:

Biomassa: 5 kWh/kg.
Olja: 10 kWh/kg.
Kommersiellt uranbränsle: 1000 000 kWh/kg.

I dagens kommersiella reaktorer utnyttjas naturliga uranet till mindre än en procent. Resten betraktas som ”avfall”. Det finns därför seriösa förslag om att utveckla den nya fjärde generationens kärnkraft i Sverige. Sveriges använda kärnbränsle skulle teoretiskt kunna elförsörja Sverige i mer än 1000 år. Ingen gruvbrytning skulle behövas under överskådlig tid Förvaringstiden för avfallet blir sedan "bara" 500-700 år mot dagens enormt långa lagringsperioder. Reaktorer behöver vi inte utveckla själva, tekniken finns redan och det går att köpa, det som behövs i övrigt är infrastrukturen och logistiken runtomkring för att kunna återanvända gammalt kärnkraftsavfall och ta hand om det mindre farliga avfall som sedan blir kvar, och inte minst att utbilda forskare och tekniker som ska driva anläggningarna. Den kärnteknisk kompetensförsörjning är skör redan idag och måste säkras.

Universiteten i Uppsala, Göteborg, Stockholm samt Chalmers har gemensamt ansökt om forskningsmedel hos Strålskyddsmyndigheten för projektet GRASP - Gen IV Research on Advanced Systems for clean Power supply. Partners är bland annat Westinghouse, Vattenfall och Studsvik Nuclear. Projektet omfattar forskning kring ny kärnämneskontroll, kommersiell återvinning / bränsletillverkning, nya reaktorövervakningssystem, nya strukturella material, ny strålskyddsstrategi och nya metoder för säkerhetsanalyser. Inom dessa områden menade Ane Håkansson att svenska forskare (fortfarande) är ledande i världen och att det finns en stark anknytning till svensk industri. Målet med forskningsprojektet är en generation IV Pilotanläggning i Sverige 2030. GRASP ska även ligga till grund för industriella innovationer, svensk kompetensförsörjning och kärntekniskt bistånd till utvecklingsländer.

Man kan konstatera att det rör sig i kärnkraftsfrågan, och från moderat sida är det något vi välkomnar. Sista ordet om det framtida svenska energiförsörjningen är knappast sagt.

Regeringen har missat själva poängen med utsläppsrätter

Kritiken verkar vara mycket hård mot regeringen för att makulerat utsläppsrätter för drygt 3 miljarder i stället för att sälja dem på marknaden och använda pengarna till något vettigt. Som jag beskrev i förra inlägget är "den globala utsläppsnyttan" för dessa tre miljarder i stort sett noll. Men pengarna hade kunnat användas till mycket miljönyttiga saker.

Jag tycker regeringen tänker helt fel kring det här med utsläppsrätter. Tanken var ju att den som investerar och minskar sina utsläpp och därför får utsläppsrätter över som man inte behöver ska kunna sälja dessa på marknaden och få en ekonomisk vinst i efterskott på de miljöinvesteringar man gjort. Samtidigt som den som avstår från investering i ny teknik tvingas köpa utsläppsrätter, vilket efterhand skapar incitament att faktiskt investera när priset på utsläppsrätter stiger.

I december föärra året skrev Borås Tidning och Borås Energi och Miljö och deras avsikt att sölja överblivna utsläppsrätter som ett sätt att stärka ekonomin i blaget och finansiera stora miljöinvesteringar. Borås Energis kommunikationschef Jonas Holmberg sade då i ett skriftligt svar till BT att bolagsledningen diskuterat om annulleringar ska göras. Man har dock kommit fram till att det är mer gynnsamt att sälja dem för att finansiera fler satsningar mot målet om fossilbränslefri värmeproduktion i Borås. Från politiskt håll i Borås har jag inte heller hårt något krav på att annulera överblivna utsläppsrätter. Kanske är lokala politiker mindre dogmatiska och ser mer till vad som gör mest faktisk nytta? Borås styrs som bekant av S-MP-C-L, alltså samma partier som i regeringsunderlaget i Stockholm. Trots detta verkar man alltså se annorlunda på hanteringen av utslppsrätter.

I går stämde jag av vad som gäller Marks Kraftvärme, Marks kommuns energibolag och fjärrvärmeverk. Även detta bolag säljer med jämna mellanrum av överblivna utsläppsrätter och vinsten går in i verksamheten. Mark styrs av S-C-L och dessa partier verkar inte se något problem med att göra vinst på utsläppsrätter till följd av egna miljöinvesteringar.

Att kasta pengar i soptunnan som kunde använts till bra saker är helt enkelt riktigt dålig politik. Alldeles oavsett hur man i övrigt ser på frågan om klimatförändringar.

Konsten att kasta 3 miljarder i soptunnan

I den politiska debatten hör vi ofta att det saknas pengar, inte minst till välfärden. Ett exempel är de senaste veckornas politiska kamp kring moderaternas initiativ i finansutskottet att tillföra kommunerna ett antal miljarder extra. Till slut blev det en kompromiss inom oppositionen och kommunerna tillförs nu 2,5 miljarder extra.

Samtidigt meddelar nu regeringen att man ska makulera överblivna utsläppsrätter avseende koldioxidutsläpp som inte gått åt. Det handlar om 11,7 miljoner utsläppsrätter, motsvarande lika många ton koldioxid. "Idag har regeringen fattat två beslut om ytterligare annullering av utsläppsutrymme för att på så sätt driva på för höjda klimatambitioner. Genom besluten tas utsläppsutrymme motsvarande drygt 11,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter bort för gott", skriver regeringen.

Regeringens påstående är för det första fel. Det är inte alls så att ett "motsvarande utsläppsutrymme" tas bort. Det försvinner möjligen inom EU i de länder som ingår i handeln med utsläppsrätter, men då endast gällande de sektorer som omfattas av denna utsläppshandel. Övriga sektorer har inget utsläppstak och dessutom omfattas inga utsläpp som görs i länder utanför EU. Att Sverige tar bort ett utsläppsutrymme har ingen global betydelse om andra ökar sina utsläpp.

För det andra är det ett gigantiskt slöseri. Jag har stämt av marknadsvärdet just idag och det är 24,5 Euro per ton CO2. Dessa utsläppsrätter har alltså med dagens valutakurs (SEK/EUR) ett marknadsvärde på drygt tre miljarder kronor. Men i stället för att sälja dem och använda pengarna till något bra så väljer regeringen att makulera utsläppsrätterna. Man kastar med andra ord 3 miljarder i soptunnan! Pengar som i stället kunde använts till välfärden, rättsväsendet eller varför inte forskning kring miljö eller energi för långsiktigt vettiga lösningar?

Regeringen hävdar också att de 11,7 miljoner tonen motsvarar enligt regeringen "mer än vad alla bilar och lätta lastbilar släpper ut på ett år". Låt oss då jämföra detta med lite andra utsläppskällor.

I EU-valrörelsen konstaterade vi moderater att enbart de tio största kolkraftverken i EU släpper ut nästan fyra gånger så mycket koldioxid som de totala utsläppen i Sverige under ett helt år. Hela vår transportsektor står för ca 30% av utsläppen, och av detta utgör bilar och lätta lastbilar cirka 70%, eller en femtedel av de totala svenska utsläppen under ett år. Det betyder att ett års utsläpp från bilar och lätta lastbilar motsvarar, grovt räknat, utsläppen under ett halvår från ett stort europeiskt kolkraftverk. I Japan planeras 22 nya stora kolkraftverk i närtid och i Kina 500 nya stora kolkraftverk det kommande decenniet.

Om man nu är så övertygad om att människans koldioxidutsläpp är den enda eller i vart fall huvudsakliga orsaken till klimatförändringar så borde man väl åtminstone kunna kräva av regeringen att man agerar på ett sätt som ger maximal utsläppsminskning för pengarna? Hur stor minskning av koldioxid hade man kunnat åstadkomma om man använt dessa pengar på ett effektivare sätt? Hur många goda insatser för miljö, hälsa och klimatanpassning utomlands hade man kunnat få för tre miljarder? Hur många solkraftverk i fattiga länder, soldrivna spisar eller nya borrade brunnar hade det räckt till? Eller för den delen, hur långt hade dessa tre miljarder räckt för att ta hand om de 23.000 gifttunnor som min riksdagskollega Lars Beckman (M) uppmärksammat upprepade gånger?

Men nej. För dessa tre miljarder av svenska folkets skattepengar har vi nu alltså i stället kompenserat utsläppen under halvår (!) från ett enda (!) av Kinas 500 nya kolkraftverk. Så bränner man svenska folkets skattepengar utan minsta tanke på om det medför någon faktiskt miljönytta eller inte.

Dagens Citat i Borås Tidning

I dag står jag för dagens citat på debattsidan i Borås Tidning. Syftar såklart på riksdagsbeslutet i onsdags där oppositionen röstade igenom en extra ändringsbudget med mer pengar till välfärden.

Regeringens miljö- och "klimatpolitik" kostar massor - utan nytta

Man kan som bekant ha olika åsikt om meningen med en extrem svensk klimatpolitik som kostar massor för svenska hushåll och skattebetalare, samtidigt som effekterna på de globala utsläppen inte ens är mätbara. Än värre blir det när man inser att Japan planerar att bygga 22 nya kolkraftverk i närtid och Kina 500 det närmaste decenniet. Vad vi än gör i Sverige så kan vi inte kompensera för detta.

Samtidigt visar det sig att regeringens klimatpolitik gång efter gång slår helt fel. Jag har tidigare skrivit om några av dessa saker:
* Skatt på avfallsförbränning som fick hård kritik av lagrådet för att det riskerade att motverka sitt syfte och medföra miljömässiga nackdelar som överstiger fördelarna
* Flygskatten som hotar små regionala flygplatser och flyttar andra avgångar utomlands
* Kemikalieskatten dömdes ut som ineffektiv och skadar bara svensk industri och svensk detaljhandel
* Plastpåsskatten är totalsågad som meningslös och rent kontraproduktiv
* Elcykelpremien kostade massor men gav inte ens mätbar effekt på utsläppen
* Regeringens hantering av Preems ansökan om att få bygga nytt raffinaderi för att göra mer miljövänligt bränsle

Nyligen dömdes regeringens miljölbilspolitik ut totalt av riksrevisionen (något jag uppmärksammade på bloggen den 16/2). Slutsatsen var att "styrmedlen för köp och ägande av miljöbilar framstår som kostsamma i jämförelse med andra åtgärder som används idag för att minska transportsektorns koldioxidutsläpp, och att de har införts utan att regeringen tagit fram samhällsekonomisk konsekvensanalyser". (Riksrevisionens rapport RIR 2020:1).

Även regeringens stöd för renovering och energieffektivisering av bostäder totalsågades av Riksrevisionen i höstas (RIR 2019:25). I rapporten skriver man att "stödet till renovering och energieffektivisering inte har varit ändamålsenligt utformat för att på ett effektivt sätt kunna bidra till de bostadspolitiska och energipolitiska målen. Det fanns flera brister i regeringens utformning av stödet som förklarar varför intresset för stödet varit lågt och varför stödet inte har gett förutsättningar att, annat än marginellt, öka takten på renovering och energieffektivisering. Det är även oklart i vilken utsträckning stödets utformning kunde bidra till att skydda hyresgästerna mot orimliga hureshöjningar."

Och så här kan man fortsätta. På punkt efter punkt blir regeringens miljö- och klimatpolitik fiasko. Symbol- och plakatpolitik är viktigare än att föreslå saker som faktiskt ger miljönytta.

Som väntat kunde inte EU-ländernas ledare enas om ny budget

Sedan i går har jag varit en av fyra moderater som haft "jour" för att med kort varsel kunna vara med på extra telefonkonferenser med EU-nämnden för att få löpande uppdateringar av EU-minister Hans Dahlgren (S) från Bryssel om hur diskussionerna om den nya EU-budgeten från 2021 och den svenska medlemsavgiften går. Statsminister Löfvén är bunden av EU-nämndens instruktioner och behöver han nya mandat för kompromisser måste först EU-nämnden godkänna detta. Och för att det ska fungera måste vi vara beslutsmässiga.

I går kväll hade vi ett telefonmöte, sedan hade vi en ny avstämning med EU-ministern från Bryssel i dag på EU-nämndens ordinarie möte och i kväll hade vi återigen ett telefonmöte.

I eftermiddags fick vi ta del av ett utkast till ny kompromiss som visserligen gick något i Sveriges riktning, men långt ifrån tillräckligt. Och EU-ministern kunde några timmar senare meddela att EU:s stats och regeringschefer vid sitt kvällsmöte beslutat att avbryta förhandlingarna eftersom man stod för långt ifrån varandra. Nya möten och förhandlingar lär vänta senare i vår.

Fortfarande är det en kamp mellan de länder som får väldigt mycket pengar från EU och de länder som är stora nettobetalare och står för kalaset. De senare är Sverige, Nederländerna, Danmark och Österrike som har gått ihop för att få ett starkare förhandlingsläge, och allmänt kallas för "de fyra sparsamma". Även Tyskland ligger nära oss och vill i likhet med de fyra sparsamma ha en stramare EU-budget och rimliga EU-avgifter. Övriga länder måste inse att våra fem länder inte är en bankomat med fri dragningsrätt. En höjd avgift i förhållande till BNI är naturligt, men inte stora höjningar utöver det.

Samtal i SvD:s "Ledarpodden" om EU-budget och svensk EU-avgift

I går var jag en av tre deltagare i Svenska Dagbladets podd "Ledarredaktionen" där vi samtalade om de pågående förhandlingarna om EU:s långtidsbudget och den svenska EU-avgiften från 2021 och framåt. Lyssna på hela inslaget genom att antingen klicka nedan (fungerar i mobilen och i vissa datorer), i annat fall sök podden "Ledarredaktionen" via SvD.se eller där poddar finns!

Hetsig debatt om RUT-avdraget efter Riksrevisionens rapport

2020-02-20

Riksrevisionens rapport om RUT-avdraget som presenterades häromdagen har skapat en hetsig debatt mellan förespråkare och motståndare. Lite märkligt är det att Riksrevisionens rapport beskrivs så entydigt negativt i media när det i själva verket var så mycket som var positivt i rapporten. Rapporten har samtidigt fått hård kritik, inte bara från branschföreträdare utan även från experter, som menar att Riksrevisionens beräkningar är felaktiga.

Riksrevisionen konstaterar bland annat att RUT-avdraget medför att de som köpt rut-tjänster ökat sina egna arbetsinkomster.
Kvinnor med barn som är mellan noll och tre år och som anlitar RUT ökar sina arbetsinkomster med mellan 5,1 och 16,6 procent, beroende på vilket år det handlar om. Det är ganska dramatiska tal.

Man konstaterar också att knappt hälften av rut-avdragen går till barnfamiljer och en dryg fjärdedel till hushåll med personer över 65 år. Man konstaterar också att utrikes födda som fick ett rut-arbete stärkte sin ekonomiska situation och sin förankring på arbetsmarknaden. Både sysselsättningsgraden och den genomsnittliga arbetsinkomsten var högre för de utrikes födda som fått ett rut-arbete än för deras jämförelsegrupp. Och det var ju exakt det som var syftet med reformen.

Det som fått mest uppmärksamhet är att Riksrevisionen också menar att reformen inte är självfinansierad, dvs att det blir en minuspost i statens budget eftersom de ökade skatteintäkterna och de minskade svartjobben inte uppväger statens utgift för avdraget. Riksrevisionen kommer fram till att RUT-reformen är självfinansierad till 76 procent. En studie från HUI (Handelns Utredningsinstitut) som publicerades i förra veckan visar på 90 procent. Andra bedömare menar att det faktiskt kan handla om 100 procent. Mest kritik har riktats mot att Riksrevisionen valt att inte alls ta med effekter av att svarta jobb har blivit vita. Att det blivit en sådan effekt har Skatteverket tidigare konstaterat, och självklart har det en positiv påverkan på kalkylen.

Jag tycker samtidigt att diskussionen om självfinansieringsgrad är lite konstig - jag har själv aldrig använt detta som huvudargument för reformen och det har nog knappast våra regeringar och ministrar heller gjort. Även om det skulle bli en viss minuspost i statens budget så är det ändå en betydligt mindre kostsam åtgärd än många andra arbetsmarknadsåtgärder som staten inför. Rut-avdraget har absolut positiva effekter totalt sett och jag tycker Riksrevisionens rapport visar att det varit en bra reform. Men som alla reformer måste den såklart vårdas och ser man effekter som inte blir exakt som förvånade får man inte vara rädd att skruva lite i reglerna.

En sak tar jag särskilt till mig i rapporten. Riksrevisionen konstaterar att tre av tio nya rutarbetare inte var folkbokförda i Sverige året innan de trädde in i rut-branschen. Av detta drar man sluitsatsen att många av dem är arbetskraftsinvandrare. Jag tycker visserligen att det är en tveksam slutsats - det kan ju lika gärna vara så att vi talar om nyanlända asylinvandrare som kommer ut på arbetsmarknaden tack vare rut-jobb. Men i samband med översyn av reglerna för arbetskraftsinvandring finns det självklart anledning att fundera även över hur reglerna för arbetskraftsinvandring påverkar antalet arbetskraftsinvandrare i rut-jobb. Tanken var knappast att vi skulle skattesubventionera arbetskraftsinvadring.

Då var det klart - riksdagen antog vår extra ändringsbudget

Ny ledningsstruktur för Riksrevisionen stärker myndigheten

2020-02-19

I dag tog riksdagen beslut om en ny ledningsstruktur för Riksrevisionen. Beslutet blev så som vi förslog i den utredning där jag själv ingick. Alltså att man går från en oklar ledning av myndigheten med tre jämställda riksrevisorer till en myndighet med ett tydligt chefsskap. Ända sedan Riksrevisionens tillkomst 2003 har frågan om dess ledningsstruktur diskuterats. Totalt har två utredningar identifierat att bristerna med ett tredelat ledarskap överstiger fördelarna. Framförallt har det delade ledarskapet resulterat i ett otydligt ansvarstagande och otydligt beslutsfattande och tidvis svårt att komma överens. Personalen har via de fackliga organisationerna också efterfrågat ett tydligare chefsskap och personalansvar.

Förslaget, som samtliga partier utom V står bakom, innebär följande:

Jag har fått frågor och synpunkter på att den nya ledningsstrukturen skulle göra Riksrevisionen mer politiskt styrd. Det är en felaktig beskrivning anser jag. Det är inte regeringen som utser Riksrevisionens ledning, Riksrevisionen är en myndighet som i likhet med Riksbanken och JO ligger direkt under riksdagen. Regeringen kan inte påverka vem som utses till riksrevisor, utan detta gör konstitutionsutskottet i riksdagen och man brukar vara enig i dessa beslut.

Dessutom finns Riksdsagens Råd för Riksrevisionen som ger riksdagen insyn i verksamheten. I dagsläget är jag själv vice ordförande för detta råd som träffas regelbundet för att följa Riksrevisionens verksamhet och ta del av deras granskningsrapporter. Jag är övertygad om att Riksrevisionen nu blir en ännu vassare myndighet med en tydligt ansvarig myndighetschef.

Öppet samråd med statsministern inför förhandlingarna om EU-budgeten

I dag hade EU-nämnden öppet samråd med statsminister Stefan Löfvén och EU-minister Hans Dahlgren inför stats- och regeringschefernas förhandling om EU_s långtidsbudget i slutet av denna vecka. Det senaste förhandlingsförslaget betyder fortsattmycket stora avgiftshöjningar för Sverige och avvisas av regeringen. EU-nämnden gav fortsatt stöd till regeringen att hålla denna linje. Mest uppseendeväckande idag var att Liberalerna, som tidigare varit de enda som inte vill att Sverige ska motsätta sig en kraftigt ökad EU-avgift idag bytte fot och följde den linje övriga partier haft sedan länge. Nu har regeringen en enig riksdag bakom sig för att hålla en fortsatt restriktiv linje kring EU:s budget och den svenska EU-avgiften.

Från torsdag och hela helgen har jag och mina tre moderata ordinarie kolleger i EU-nämnden ständig jour och beredskap för att med kort varsel hålla telefonkonferenser med statsministern för att ta ställning till nya förhandlingsutspel. Regeringen får nämligen inte ta några beslut i dessa frågor utan godkännande av en majoritet i EU-nämnden. Det kommer att bli en spännande helg - om nu inte förhandlingarna kör fast direkt och skjuts på framtiden. Personligen tror jag det kommer bli mycket svårt för EU-ländernas ledare att enas. Min egen sammanfattning av det som väntar lade jag just ut på twitter:

Moderaterna gästades av SEB:s chefsekonom

2020-02-19

I dag gästades moderaterna i finansutskottet och skatteutskottet av banken SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist, som gav sin syn på världsekonomin och den globala konjunkturen. Bergqvist är alltid intressant att lyssna på, min första kontakt med honom var när jag själv arbetade på SEB och han deltog som föredragshållare på interna konferenser.

Om man ska sammanfatta hans budskap idag så är han optimistisk om både världskonjunkturen och utvecklingen på de finansiella marknaderna, men samtidigt konstaterar han att den globala ekonomin är omtålig och måste hanteras varsamt. Positivt är att osäkerheten kring Brexit nu är borta samt att handleskriget mellan USA och Kina lugnat ned sig. Faktum är att detta att Trump tog strid mot Kina och vann en delseger kan gynna frihandeln i världen på längre sikt. Bergqvist tror på fortsatt låga räntor och starka aktiemarknader och stigande bostadspriser. Saker kan samtidigt hända som får utvecklingen att gå i en helt annan riktning än man hoppas, men sannolikheten bedömer han som ganska liten.

Bergqvist påpekade att hushållen sparar allt mer och konsumerar allt mindre. Han menade att detta beror på ökad oro hos hushållen, både för ökad arbetslöshet och svagare konjunktur, men också en allmän oro där han särskilt framhöll otryggheten i samhället med ökande kriminalitet och social oro. Sådant har historiskt fått människor att bli mer försiktiga att konsumera och investera och i stället spara sina pengar.

Bergqvist visade en figur över den globala arbetslösheten som är stadigt fallande. Sverige utmärker sig här med stigande arbertslöshet, som idag ligger långt över genomsnittet i OECD. Mycket beror på ökat utbud av arbetssökande (läs nyanlända) och på längre sikt behöver det enligt Bergqvist inte vara negativt under förutsättning att dessa personer kan matchas till jobb. På kortare sikt kan det dock skapa påfrestningar på samhällsekonomin.

När det gäller stigande bostadspriser menade Bergqvist att politiken inte kan göra så mycket för att bromsa detta - i grunden beror det på att behopvet av bostäder är större än tillgången. Statliga subventioner för byggande var inget han rekommenderade, men han menade att en sak politiken borde göra är att sänka skatterna vid försäljning av bostäder vilket skulle frigöra många stora bostäder där det idag bor äldre människor som gärna vill byta till ett mindre boende men inte vill sälja idag på grund av de höga skatterna på vinsten. Han förutspådde samtidigt att byggande nu återigen kommer att vända uppåt efter en period med fallande byggande.

I övrigt menade Bergqvist att svensk ekonomi totalt sett står ganska stark och att politisk turbulens ofta inte betyder så mycket för den ekonomiska utvecklingen och omvärldens förtroende som man kan tro. Dessutom är det politiska läget ganska oroligt även i många andra länder i omvärlden.

Debatt om extra ändringsbudget med pengar till välfärden

I dag debatterade riksdagen den extra ändringsbudgeten som M, KD, V och SD kommer att rösta igenom i riksdagen idag. Elisabeth Svantesson företrädde givetvis oss moderater och hon hade en tacksam uppgift - att försvara en politik som hänger ihop. Regeringsunderlaget (S, C, MP och L) hade det jobbigare. De stod i talarstolen och beskrev i målande ord alla behov som finns i välfärden - men ändå kommer de inte att rösta för mer pengar till samma välfärd i riksdagen idag. De använde alla slags krystade argument för att förklara varför de inte vill tillföra mer pengar nu utan sedan, och de lyckades aldrig förklara varför de inte såg behovet av mer pengar när vi röstade om årets budget i december, men att de plötsligt tre veckor senare, och bara fyra dagar efter moderaternas initivativ i finansutskottet, plötsligt insåg att det nog ändå behövs mer pengar. Sanningen är ju att utan moderaternas initiativ i januari hade aldrig välfärden fått de 7,5 miljarder som nu utlovats.

Centerpartiet upprepade sitt slitna mantra om att moderaterna nu "driver igenom skattehöjninghar för företagen", vilket också är deras budskap i en helsidesannons i Dagens Industri idag. Jag hävdar att det helt enkelt är oseriöst trams. Att inte genomföra en ifrågasatt skattesänkning är såklart inte en skattehöjning. Med den retoriken röstade ju Centerpartiet i så fall för höjd skatt för både löntagare och pensionärer när man röstade nej till våra moderata skattesänkningar i vår budgetmotion i höstas. Och man röstade även för höjd skatt på drivmedel med en krona när man röstade nej till vårt moderata förslag om sänkt drivmedelsskatt med en krona. Så kan man ju inte resonera, och det inser var och en.

Flera debattörer påstod att vår extrabudget "gör hål i statsfinanserna". Det är helt enkelt lögn. Varenda krona vi tillför välfärden i denna extrabudget är finansierad till sista kronan, främst genom slopat friår och slopat ingångsavdrag för nyanlända mfl. Man klagade också på att vi med "hoppande majoriteter" skjuter hela riksdagens regelverk i sank. Helt fel det med. Det är ingen "hoppande majoritet" utan en stabil riksdagsmajoritet som driver igenom detta förslag, det sker helt enligt riksdagens regelverk som tillåter att man lägger en extra ändringsbudget när det finns särskilda skäl. Den akuta situationen i Sveriges kommuner är ett självklart rimligt sådant skäl.

Liberalerna beklagade att vi inte tillför pengar till rättsväsendet i tilläggsbudgeten. Det beklagar vi också, men Vänsterpartiet var inte intresserade av den delen i vårt initiativ och då fick den delen utgå. I den moderata budgeten i höstas tillförde vi rättsväsendet fyra gånger mer än regeringsunderlaget. Om Liberalerna är så bekymrade över rättsväsendets ekonomi kunde man ju röstat för vår budgetmotion i december.

Alla fyra regeringspartierna utlovade 5 miljarder mer till välfärden i vårbudgeten. Det finns bara ett problem . man har ju inte enats om hur det ska betalas. Moderaterna kommer att möta varje krona i denna satsning, och till skillnad från regeringspartierna har vi redan vår finansiering klar. Vi skär ned på biståndet, byggsubventionerna, migrationspolitiken och den ineffektiva klimatpolitiken och då finns det många mijarder till annat som är viktigare.

En mycket bra och klargörandfe debatt som främst visade ytterst dåligt humör och stor frustration hos alla de fyra regeringspartierna. Jag tyckte lite synd om mina två goda utskottsvänner Mats Persson (L) och Emil Källström (C) som tvingades försvara en politik som de egentligen inte tror på. De gjorde vad de kunde, men trivdes uppenbarligen inte i situationen. Men så blir ju resultatet av januariavtalet.

Kvällens interpellationsdebatt med näringsminister Ibrahim Baylan

I kväll hade min riksdagskollega Lars beckman en interpellationsdebatt med näringsministern med anledning av uppgifterna om att det stora statliga bolaget Arento konkurrerar ut småföretagare på flera orter vid uthyrning av bilar, maskiner, verktyg och mobila toaletter(!). Som moderater anser vi inte att statlioga boilag ska agera på detta sätt och genom misstänkt underprissättning slå ut konkurrenter för att ta marknadsandelar. Faktum är att i Arentos egen årsredovisning står uttryckligen att bolagsledningen vill forsätta ta marknadsandelar på den privata marknaden. Även om staten inte skjuter till skattemedel för detta så är det givetvis lättare för ett mycket stort statligt bolag att få bra krediter, man har mer kapital och fler kunder (bland annat många statliga som exempelvis moderbolaget Svevia) som gör att man kan ta bra betalt av vissa för att kunna finansiera underprissättning mot andra.

Visst kan en företagare anmäla denna typ av agerande till konkurrensverket, men det tar tid från näringsverksamheten, är svårt att bevisa och dessutom är det både svårt och tidsödande att få rätt. Staten borde inte orsaka detta merarbetet för privata företagare.

Statliga bolag har ett viktig funktion i vissa fall, exempelvis för att trygga medborgarnas ägande av vattenkraften (Vattenfall) eller malmtillgångarna (LKAB). Även infrastruktur och statliga fastigheter kan med fördel ägas i bolagsform. Men när det gäller verksamhet på den konkurrensutsatta marknaden bör man vara mycket vaksam när det gäller statligt (och kommunalt) ägda bolag. Denna tydliga gräns mellan vad staten ska äga och inte äga var tydlig under Alliansens regeringstid, men är mycket mer svävande idag och det tycker vi moderater är allvarligt.

Nedan videoupptagning av hela debatten, inklusive mina två inlägg.

Hur är Sveriges krisberedskap när det gäller sjukvård och medicin?

Den senaste tiden har Coronaviruset återigen gett oss anledning att fundera över den svenska beredskapen när det gäller dramatiska händelser som snabbt ökar behovet av sjukvård och vårdplatser. Jag möter dessa frågor bland annat i EU-nämnden, och berättade ju om vårt exrainsatta möte om Coronaviruset förra veckan. Min bild av både folkhälsomyndigheten, smittskyddsmyndigheten, EU:s smittskyddsmyndighet (som ligger i Solna) och det internationella samarbetet via Who och EU imponerade faktiskt. Men när jag talar med sjukvårdspesonal får jag samtidigt en obehaglig känsla för den svenska beredskapen OM saker utvecklas på ett sätt vi idag inte hoppas och tror. Redan idag är sjukvården hårt ansträngd på många ställen, antalet sängplatser är begränsat och personalbristen stor. Detta gäller även akutvården.

När jag talar med vänner och bekanta, liksom följer debatten i sociala medier och läser insändare och ett och annat mail som kommer i min mailbox så inser jag att det är ganska många som funderar över detta, även om man själv är frisk och inte arbetar inom vården. Kan man lita på att allt fungerar om man blir svårt sjuk samtidigt som många andra blir sjukla samtidigt? Kommer det att finnas tillräckligt med vårdplatser, vårdpersonal, medicin och medicinteknisk utrusning för operationer, provtagning mm?

När man dessutom vet att Kina tydligen står för tillverkningen av 97% (!) av all medicin i världen blir man ännu oroligare. Vad händer om Kina lamslås av en omfattande epidemi med många miljoner drabbade och behöver massor av någon viss sorts medicin själva? Vilken möjlighet har man då av att exportera samma medicin till andra länder? Och vad gör vi om vi inte kan importera samtidigt som vi har en allvarlig epidemi?

För mig handlar detta främst om att säkra en tillräcklig svensk beredskap genom att försäkra sig om att det finns extra personalresurser och vårdplatser vid speciella behov, men också om att bygga upp tillräckliga lager av utrustning och mediciner. Hur detta ser ut idag vet jag inte, men bara detta att jag får signaler om oro från personer som är insatta i frågan gör att jag tänker fördjupa mig mer i detta.

Samtidigt kan man ju konstatera att även annan försörjning hotas av "just-in-time-systemet" i en krissituation. Allt från livsmedel och drivmedel till insatsvaror för den svenska industrin. Sverige har inte råd att vara naiva i denna fråga och både politik och näringsliv måste ta problemet på allvar. Att förbättra lagerhållning av viktiga varor är trots allt en billig försäkring om man jämför med alternativet.

Jag har många frågor, men inga direkta svar. Mer än att hela vårt samhälle på alla nivåer måste ta frågan på allvar.

Socialdemokrater i totalt sammanbrott

För några år sedan hörde vi ju statsminister Löfvén deklarera att Alliansens förändringar i Las (!) var orsaken till fler anmälda våldtäkter. Han fick hård kritik för detta från olika politiska läger, och det var en både smaklös och ologisk beskyllning som var helt omöjlig att ta på allvar.

Och på den vägen är det. Socialdemokraternas desperation över de sämsta opinionssiffrorna på100 år tar sig nu allt märkligare vägar. Inte nog med att man skyller alla sina egna politisaka misstag på andra, nu angriper man också allt oftare sina egna samarbetspartier i riksdagen. Bara de senaste dagarna har vi upplevt detta:

* Det är enligt statsminister Stefan Löfvén Alliansens skattesänkningar för svenska löntagare och pensionärer som är orsaken till ökande ungdomsbrottlighet i våra storstäder.

Fakta: Under Alliansen fick välfärden rekordstora tillskott och kommunernas ekonomier var dåvarande SKL, Sverigews kommuner och landsting, i balanas. I dag råder extrema obalanser i kommunernas budgetar, underskotten skenar, och regeringen satsar på annat än välfärden i sin budget. Det krävdes ett initiativ från Moderaterna för att stärka kommunsektorn - på onsdag röstar M, V, KD och SD gemensamt för mer pengar till välfärden.

* Det är enligt inrikesminister Mikael Damberg Alliansens fel att vi har för få poliser.

Fakta: Under Alliansen satsades mer på polisen och det utbildades och anställdes så många poliser att vi ökade antalet från 17.000 till 20.000. 2014 slopade Socialdemokraterna målet om 20.000 poliser och sedan dess har antalet legat en bit under 20.000. Först den senaste tiden har man återigen passerat 20.000.

* Finansministern Magdalena Andersson säger att hon inte vill höra "töntiga krav" från samarbetspartierna om sänkta skatter för löntagare och pensionärer. orsaken skulle vara att det skapar ojämlikhet i samhället.

Fakta: Sverige är ett av de 3-4 länder i världen som har högst skattettryck. Regeringen prioriterade vid årsskiftet att avskaffa värnskatten för dem som tjänar allra mest, samt att sänka skatten för pensionärer med högre pensioner. Övriga fick ingen skattesänkning alls. Detta ökade klyftorna enormt. Moderaterna däremot sänkte i sin budget skatten för alla pensionärer och alla löntagare. Inte bara värnskatten. Det är dagens regering som skapar ökade klyftor.

Vi bevittnar nu en Socialdemokrati i totalt sammanbrott. Och det är för min del väntat. När de fyra partierna S, MP, C och L skrev under januariöverenskommelsen förutspådde jag att alla fyra partierna skulle förlora på det. För inget parti kan i längden stå upp och försvara en politik som går rakt emot det man själv utlovat i valrörelser och drivit politiskt. Efter en tid blir det så jobbigt att man tappar sin politiska själ och kompass när man gång efter gång tvingas ta högljudd strid för något som man lika högljutt kritiserade bara några år tidigare. Inget tär så mycket på ett parti som detta. Jag förutspådde oickså att Socialdemokraterna skulle förlora mest på samarbetet, och mycket talar för att det nu börjar visa sig.

Jag förutspådde också att januariöverenskommelsen inte kommer att överleva fram till nästa val, och jag blir allt mer övertygad om att det spricker snart. I augusti ska de fyra partierna samlas igen för att komma överens om nästa års budget. Alla de fyra sargade aprtierna kommer att ha ett extra starkt behov av att slåss för sina hjärtefrågor. Där och då tror jag att minst ett parti kommer att försöka hitta internt godtagbara anledningar att lämna det sjunkande regeringsskeppet. Och då faller hela samarbetet faller samman. Vi får se om jag får rätt.

Stor okunskap om Antarktis

2020-02-17

Antarktis är en plats som fascinerar mig och en dag hoppas jag kunna åka dit. Men för många debattörer och allmäna "tyckare" verkar okunskapen om Antarktis vara stor, och för den breda allmänheten är nog denna väldiga kontinent ganska okänd, det är ju inte direkt en plats som många besöker. När denna okunskap utnyttjas för att sprida dramatiska nyheter blir det inte bra.

Senaste exempelt var förra veckan när det plötsligt kom uppgifter om att "det varit 18,3 grader varmt på Antarktis". Dagen efter kom uppgift om ännu högre temperaturer, över 20 grader. Nedan en bild från den argentiska forskningsstationen Ezperanza som illustrerar nyheten i DN den 8 februari.

Visserligen handlar det tydligen om manuellt uppmätta temperaturer som inte bekräftats av WMO (världsmeteorologorganisationen), men det gamla temperaturrekordet sägs ha varit 17,8 grader, så det kan absolut ha varit så att man slog nytt värmerekord på Antarktis hörom veckan, med en halv grad. Och oavsett vilket så är det ju skrämmande att det är plusgrader på Antarktis?

Eller är det kanske inte det?

En bra början är ju att ta reda på VAR på Antarktis denna temperatur uppmättes. Det var alltså på Seymour island, en liten ö ute i havet nordost om spetsen på landstungarn på Västantarktis, inte så långt från Sydamerikas spets. Antarktis är en enorm kontinent. Nedanstående karta visar hu den lilla ön Seymour Island knappt går att urskilja när man visar en helhetsbild av Antarktis. Man ser också att just på denna yttersta landtunga av den Västantarktiska halvön är det barmark längs kusterna. Samma sak gäller för övrigt på motsatta sidan vid stränderna mot Ross-havet, även där finns steniga stränder utan is.

Hos den breda allmänheten är nog bilden av Antarktis ett gigantiskt isblock. Riktigt så är det nu inte. Det finns inte så många bilder från Seymour Island (observera att det även finns en plats med samma namn på Galapagos, inte att förväxla!). Men här (tv nedan) är en bild från Seymour Island på Antarktis. Bilden kommer hemsidan för en argentinsk forskningsstation och radiostation, Marambio Station. På bilden ser man tydligt hur här är ett helt annan slags natur än ismassorna på fastlandet. Här är det gräsklädda sluttningar på sommaren och ett bra hem för områdets pingviner. Knappast ett landskap som skulle klarat sig i minus 30 grader året runt.

Högra bilden nedan är också från Seymour Island på Antarktis och kommer från en annan vetenskaplig sida, som verkar handla om forskning kring pingviner. Även denna visar ett grusigt och bergigt landskap, där bara rester av vinterns snö kan skymtas. I fjärran syns isberg och isblock flyta på havet.

Även fotot i DN ovan visar att byggnaderna på forskningsstationen Ezperanza inte står på is utan i en grusig sluttning.

De stora ismassorna finns alltså inte på Västantarktiska halvön utan främst på Östantarktis, där är isen flera kilometer tjock. Och så den något mindre men ändå betydande ismassan på Västantarktis. Dessa enorma ismassor delas av en hög bergskedja som går rakt över Antarktis. Några 15-20 plusgrader går såklart inte att uppmäta på centrala Antarktis. Tvärtom ligger temperaturen just nu - mitt i sommaren på södra halvklotet - runt 35 minusgrader. Vintertid ligger temperaturen runt 40-60 minusgrader. Även på större delen av landtungan Västantarktis är det normalt minusgrader året runt, bortsett från de delar som ligger alldeles intill stränderna, eftersom det varmare havsvattnet strömmar förbi och värmer strandormrådena. Och som sagt gäller detsamma för de små öarna ute i vattnet som Seymour Island. Det är därför som denna ö och andra öar i området inte har någon is utan mest består av sand och klippor och lite gräs - populära områden för vissa fågelarter, i likhet med exempelvis Syd-Georgien och andra öar runt Antarktis. Även förekomsten av stora undervattensvulkaner misstänks värma vattnet i området. Ytterligare en orsak till att det under korta perioder kan bli ovanligt varmt längs kusterna och på närliggande öar är en speciell så kallad "fön-vind" över de höga bergen på Antarktis som tidvis orsakar förändring i vindsystemen och får varmare luft att pressas mot kustområdena.

Miljöpartiets EU-parlamentariker, den välkände klimatalarmisten Pär Holmgren, var såklart tvungen att koppla temperaturen på Seymour Island till klimatförändringar. Trots att det inte alls är ovanligt periodvis med temperaturer runt dessa nivåer på denna ö under sommarhalvåret. Att prata om 18-20 plusgrader på Antarktis blir såklart skrämmande om man inte är insatt i hur denna enorma kontinent ser ut, inte vet att det finns många uppmätta temperaturer i området runt 15 grader eller mer sommartid, och inte känner till de stora klimatskillnaderna mellan den Västantarktiska landtungan och resten av Antarktis. Men just att skrämmas lär väl ha varit syftet med Holmgrens tweet (som jag citerat från Borås Tidning i söndags).

World Meteorological Organization noterar att 19,8 grader uppmättes en januaridag 1982, men det var på ön Signy som visserligen ligger i den antarktiska regionen söder om 60:e breddgraden, men inte på kontinenten.

Ön Signy ligger vid den stora röda markeringen, nordost om spetsen på Västantarktiska halvön (jämför med min markering av Seymour Island längre ned vid lilla pilen). Signy ligger utanför Sydorkneyöarna som både Argentina och Storbritannien gör anspråk på. På ön finns en brittisk forskningsstation (nedan).

Man räknar alltså inte de 19.8 graderna från ön Signy januari 1982 som ett temperaturrekord för Antarktis, men en uppmätt temperatur på Seymour Island en bit därifrån i januari 2020 räknas som ett rekord för Antarktis för att ön är en del av kontinentens landmassa.

Sammanfattningsvis - det är mycket troligt att det slogs ett värmerekord på Seymour Island härom veckan. Men att beskriva det som att "det är plusgrader på Antarktis" blir mycket vilseledande om man inte ger hela bilden. Klimatoro för Antarktis handlar inte i första hand med några graders ökad lufttemperatur, utan det forskarna mest intresserar sig för är hur havsströmmar och sannolika undervattensvulkaner påverkar isen och inte minst hur dessa smälter isen från undersidan. Uppe på isens yta är det oerhört kallt och några graders uppvärmning förändrar inte detta. Här är exempelvis aktuell sommartemperatur på ismassorna på Östantarktis idag. Vad jag förstår står mätstationen nära den stora Amundsenbasen mitt på Sydpolen. Där är just nu den allra varmaste perioden på året, men snart blir det vinter igen och temperaturen faller till mins 50-60 grader..

Varför svalnar intresset för deltagande i klimatmanifestationer?

I lördags ägnade Borås Tidning en halvsida åt fredagens klimatmanifestation i Borås. Man konstaterar att "ett 50-tal" personer deltog. Det är en dramatisk minskning från i höstas när klimathysterin var som störst. Då berättade Borås Tidning att det kom "hela 150-200 personer". Jag påpekade den gången att det var ett ganska klent intresse i en kommun med långt över 110.000 invånare. Särskilt som vssa deltagare dessutom uppgav i media att de rest till Borås från grannkommunerna.

Om nu det var lite, vad ska man då säga om att endast 50 personer dök upp i fredags på den "stora internationella manifestationsdagen"? Det motsvarar 0,05% av befolkningen. Fler tyckte uppenbarligen inte att det var mycket att uppmärksamma. Klimatomställning Borås, som var en av arrangörerna, har blygsamma 290 medlemmar på Facebook. Men inte ens dessa orkade tydligen ta sig till manifetstationen i fredags. Jag undrar förresten vilken annan sammankomst med bara 50 deltagare som får en halvsida med ett antal foton i Borås Tidning?

Även i Stockholm hölls en manifestation, som började på Mynttorget, alldeles utanför fönstret till mitt arbetsrum. Det var slående hur väldigt mycket färre personer hade samlats denna fredag (trots bra väder) jämfört med när hysterin var som värst i höstas. Då talades det om minst 30-40.000 demonstranter (vissa uppgifter angav ännu större antal). I fredags kom enligt nyhetsmedia "något tusental". Det verkade inte heller hjälpa att Greta Thunberg själv var på plats, och att man lockade med populära artister vid målet på Medborgarplatsen. Förvånansvärt få ungdomar i tonårsåldern syntes på Mynttorget före avmarsch, de flesta verkade i stället vara en blandning av väldigt unga barn (typ mellanstadiet) som skanderade ramsor, och demonstranter i pensionsåldern som av plakat och rockmärken att döma till stor del håller till på yttersta vänsterkanten eller i Miljöpartiet. Min gissning är att en del av dem som var unga under 68-vänsterns härjningar nu på gamla dar hittat en ny fråga som kan användas för att slå mot marknadsekonomi, demokrati, frihet, företagande och ekonomisk tillväxt.

De flesta människor har ju oftast ett arbete att sköta eller en skola att prioritera och inser nog att det knappast hjälper vare sig miljö eller klimat att strejka på fredagarna. Kanske börjar också många som tidigare backat upp den mest högljudda klimatalarmismen inse att de "krafttag" de krävde av politikerna i höstas skulle slå direkt mot det egna jobbet, den egna friheten och den egna levnadsstandarden? Då är det kanske inte lika kul? Kanske har också en och annan kommit till insikt om att svenska åtgärder aldrig kan kompensera för Kinas 500 nya planerade kolkraftverk, och att Sverige redan idag har nollutsläpp nationellt sett eftersom vår skog tar upp alla de utsläpp av koldioxid som görs i landet?

Och nej, domedagen är inte nära. Greta Thunbergs och andra debattörers upprepade domedagsbudskap skrämmer nog snarare bort människor från ett seriöst miljöengagemang. Att regeringens klimatpolitik underkänns av allt fler gör nog också att många drar öronen åt sig när det gäller att kräva "krafttag" av politikerna. De politiska "krafttagen" riskerar i alltför hög grad att bli meningslös och dyr plakatpolitik som de svenska skattebetalarna får betala.

Min gissning är att allt fler börjar se mer nyktert och konstruktivt på klimatfrågan, oberoende av vad man har för åsikt i själva sakfrågan. Svenskar gillar inte extremism, alldeles oavsett vad saken gäller.

Så vill moderaterna vårda och skärpa reformen om arbetskraftsinvandring

2020-02-16

I dag skriver jag tillsammans med Ulf Kristersson, Cecilie Tenfjord Toftby och Maria Malmer Stenergard i Borås Tidning om moderaternas förslag för att vårda den för Sverige så viktiga reformen om arbetskraftsinvandring. Vi måste vara ett land som lockar högutbildad arbetskraft från utlandet, men samtidigt motverka fusk. missbruk och överutnyttnade av våra sociala skyddsnät. Och vi måste stoppa möjligheten att använda arbetskraftsinvandring som ett sätt att runda våra asylregler.

Riksrevisionen totalsågar bonus-malus och stödet till miljöbilar

Uppståndelsen kring att moderaternas förslag om att skrota av bonus-malus-systemet hade knappt lagt sig innan Riksrevisionen i veckan kom med en intressant rapport om statens styrmedel för miljöbilar.

Bland annat konstaterar man att statens styrmedel är ineffektiva och dyra, samt att man inte har visat vilken effekt styrmedlen får för klimatet. Att det i vissa fall saknas miljömässiga konsekvensanalyser är ju särskilt förvånande eftersom det är själva syftet med åtgärderna. Men också att det helt och hållet saknas samhällsekonomiska konsekvensanalyser, säger Cecilia Kellberg, som lett granskningen.

De senaste åren har flera nya styrmedel införts, målet är att minska trafikens klimatutsläpp med 70 procent till år 2030. Under 14 år till och med 2020, har staten satsat nära 13,5 miljarder kronor i stöd eller skatteutgifter för miljöbilar.

Riksrevisionen kritiserar att det saknas konsekvensanalyser av nytta i förhållande till kostnader. Sådana analyser ska göras enligt regeringens egna riktlinjer. Riksdagen riskerade fatta beslut om miljöbil-styrmedel utan tillräckligt underlag.

Olika kategorier av bilköpare har också olika stor nytta av styrmedlen. De gynnar personer med förmånsbil mer än privatbil-ägare, och är ojämnt fördelade mellan stad och landsbygd. En oproportionerligt stor del av stödet hamnar i storstäder. Skattebetalarna missgynnas också av att många miljöbilar säljs utomlands efter några få år.

Har Svenska Dagbladets ledarsida blivit "klimatförnekare"?

Det kommer nu allt fler seriöst kritiska inlägg i klimatdebatten. I går publicerade Svenska Dagbladets ledarsida en översatt artikel av den kände danske professorn och klimatdebattören Björn Lomborg. I artikeln gör han upp med myterna om att bränderna i Australien skulle ha blivit värre de senaste åren (de har tvärtom minskat i omfattning) samt konstaterar att en tuffare klimatpolitik i Australien inte skulle ha påverkat bränderna ens mätbart. Några citat ur artikeln, som är fylld med intressanta länklar och källor:

"Australien är världens hårdast branddrabbade kontinent. Kring år 1900 brann 11 procent av landets yta, årligen. Nuförtiden brinner cirka 5 procent per år. Om vi inte får stopp på klimatförändringarna kommer högre temperaturer och mer omfattande torka sannolikt innebära en ökning av branddrabbade områden med 0,7 procentenheter, en ökning från 5,3 procent till 6 procent av Australien."

"Tyvärr har mycket av rapporteringen om Australiens bränder fokuserat på att driva en specifik agenda, vilande på tre punkter: bränderna är värre än någonsin, de beror på global uppvärmning och den enda lösningen är att politiker lovar ännu större utsläppsminskningar."

Globalt har vi färre skogsbränder än förut. Sedan år 1900 har de branddrabbade områdena världen över krympt med mer än en tredjedel, till följd av jordbruk, brandbekämpning och skogsvård. Sedan vi fick satellitbevakning rapporterar både NASA och andra organisationer betydande minskningar.

Överraskande nog gäller denna minskning även Australien. Satellitdata visar att brända områden i landet krympt med en tredjedel mellan 1997 och 2018. Under nuvarande brandsäsong har det brunnit mindre än föregående år. Fram till den 26 januari i år hade 19,4 miljoner hektar brunnit – ungefär hälften så mycket som genomsnittet för samma period. (Satelliterna visar att totalt 46 miljoner hektar har brunnit, men nio miljoner av dessa härrör sannolikt från kontrollerad bränning.)"

"När medier hävdar att bränderna i Australien “saknar motstycke” så har de fel. De branddrabbade områdena i Australien krympte med mer än en tredjedel mellan 1990 och 2000, och har minskat under den period det finns satellitdata för. Under nuvarande brandsäsong har 2,5 procent av Australiens yta brunnit, jämfört med snittet för samma tidsperiod under de senaste tio åren på 4,8 procent."

"Skillnaden i år är att bränderna huvudsakligen skett i de stater där Sydney och Melbourne ligger, där lite mer än hälften av landets befolkning bor, och där flera av landets mediehus ligger. Men påståendet att bränderna skulle bero på global uppvärmning vilar på ett bedrägligt urval av data som visar ökade bränder i dessa stater, men samtidigt struntar i de resterande 87 procenten av Australiens yta, där bränderna minskat. Expertgranskade prognoser förutspår en långsiktig ökning av branddrabbade områden till följd av global uppvärmning. Men dessa prognoser visar ingen ökning förrän framåt 2030–40-talen. En ny genomgång av tillgängliga data pekar på att det inte går att se någon koppling mellan global uppvärmning och dagens bränder i Australien, och att en ökning kommer att synas tidigast under 2040-talet. Bilderna som nu kommer därifrån är chockerande, men de bör inte stå över vetenskapen.

Skogsbrandsforskare har konsekvent påtalat att mängden brännbart material i skogarna ökar, vilket kraftigt ökar sannolikheten för extrema skogsbränder. Kontrollerad bränning är ett billigt och effektivt sätt att förhindra kraftiga skogsbränder. Andra rimliga åtgärder är bättre byggregler, mekanisk utgallring, säkrare elledningar som minskar risken för att blixtar leder till skogsbrand, insatser som syftar till att förhindra medveten pyromani, och minskning av mängden brännbart material i utkanten av områden där människor bor. Det medmänskliga, effektiva svaret på Australiens tragedi är att fokusera på åtgärder som faktiskt kan innebära en lösning."

Lomborg konstaterar också att Nya Zeelands mål att bli koldioxidneutralt 2050 kommer att kosta 16% (!) av landets ekonomi årligen. Effekten på temperaturminskningarna kommer ändå att vara knappt mätbara. Lomborg varnar för enorma kostnader för skattebetalarna världen över om man ska uppnå "koldioxidneutralitet", och att fattigare länder aldrig kommer att kunna bära dessa kostnader. De höga kostnaderna innebär att denna "lösning" på klimatförändringarna är önsketänkande.

Lomborg vill hellre lägga fokus på teknisk utveckling och innovartioner. Bland annat konstaterar han att sol- och vindenergi inte på flera decennier kommer att vara tillräckligt billigt, eller tillräckligt effektivt för att ersätta fossila bränslen. Idag står de för endast 1,1 procent av den globala energimixen och enligt IEA, Internationella energirådet, kommer de inte att utgöra ens 5 procent 2040, trots subventioner på 3 biljoner dollar. Lomborg konstaterar i stället att Innovation behövs för att sänka priset på grön energi. Allt från genombrott inom batteriteknik till kärnkraft och koldioxidinsamling (det sistnämnda är jag dock personligen mycket skeptisk till, enorma kostnader utan garanti för att det har någon tydlig global effekt på klimatförändringarna).

Moderaternas åtgärdspaket mot ungdomskriminaliteten

Vi ser en samhällsutveckling där brottsligheten kryper lägre ner i åldrarna. Allt yngre rekryteras av kriminella gäng – det handlar ibland om barn som är så unga som 10–12 år. Ungdomsrånen har också ökat kraftigt och det finns flera exempel på hur rånen blir råare och mer våldsamma. Antalet personer under 15 år som misstänkts för våldsbrott har ökat från 4 727 personer till 6 909 personer mellan åren 2016-2019 Under samma period har antalet anmälda rån mot personer under 18 år mer än fördubblats. Men även andra brott begås av unga, allt från grova våldtäkter till bilbränder, stölder och misshandel.

Dagens regelverk är inte anpassat för den här utvecklingen. Unga personer som grips för mycket grova brott kan vara tillbaka på gatan redan samma dag – trots att risken för återfall i brottslighet är uppenbar. I dessa fall måste samhället tydligare och snabbare markera mot brott. Samtidigt ska det förebyggande arbetet vara i centrum, med tätt samarbete mellan skola, socialtjänst och polis.

Mot denna bakgrund presenterar Moderaterna ett åtgärdspaket för att komma tillrätta med ungdomskriminaliteten:

Unga i riskzonen:

Möte med riksdagens "Brexitberedning"

2020-02-14

Jag ingår även i Riksdagens "Brexitberedning" som diskuterar följerna för EU och Sverige av britternas utträde ur EU.

Efter EU-nämnden idag föredrog EU-minister Hans Dahlgren läget efter Brexit och den som tror att allt är klart i och med att britterna lämnat EU tror ordentligt fel. Faktum är att det är nu arbetet börjar. Britterna har accepterat en plan för hur utträde ska ske, men nu återstår att detaljreglera hur relationerna mellan britterna och EU ska se ut i framtiden. Det gäller allt från villkoren för handel och särkerhetssamarbete till rörligheten för människor, fiskekvoter och en massa andra saker. Britterna vill ha väldigt lite regleringar och vill inte betala för handelsavtal mm (som exempelvis Norge gör i EES-avtalet). EU å andra sidan vill ha så mycket avtal som möjligt om viktiga frågor för att underlätta handel och annat samarbete. Var detta slutar återstår att se.

I de frågor där EU har beslutskompetensen (exempelvis frihandelsavtal och tullfrågor) räcker det att EU-parlamentet och britterna tar beslut på vart sitt håll. Men i frågor där nationell kompetens råder krävs godkännande av varje medlemsland i EU och det kan bli en lång procvess.

I bästa fall löser sig detta så att handel och rörlighet för människor för arbete och studier fungerar smidigt. I sämsta fall blir det fullt uttag av tullar mellan EU och Storbritannien, och visumkrav för den som vill resa mellan Storebritannien och EU. Det sista skulle skada Sverige allvarligt eftersom britterna är ett av våra viktigaste handelsländer och vi har ett stort utbyte av både varor, tjänster och människor mellan våra länder idag.

Hur mycket kommer EU:s "Green new deal" att kosta Sverige?

2020-02-14

Jag har ansvaret för moderaternas räkning att hålla ihop frågorna om EU:s långtidsbudget mellan Finansutskottet och EU-nämnden och ingår även i riksdagens parlamentariska beredningsgrupp för den svenska förhandlingarna om den svenska EU-avgiften och i den parlamentariska Brexit-gruppen som följer de ekonomiska effekterna för EU och Sverige av britternas utträde ur EU.

På i stort sett varje möte med EU-nämnden finns MFF (EU:s långtidsbudget) på dagordningen, så även idag. Nästa vecka ska Europeiska Rådet göra ett nytt försök att komma framåt i frågan och försöka ena EU-länderna om en ny budget. Sannolikheten att det ska lyckas bedömer jag som ytterst minimal - skillnaderna mellan länderna är alltför stor idag.

Samtidigt har en ny oroväckande fråga dykt upp i diskussionerna om den framtida svenska EU-avgiften. Det handlar om den så kallade "green new deal" som EU:s nya ordförande von der Leyen utlovade när hon tillträdde. Detta är alltså en fond som ska användas för gröna investeringar och "klimatinvesteringar" i EU med avsikten att EU ska bli "klimatneutralt" till 2050. Tanken är att denna "fond" (kanske är ordet "plan" mer korrekt) de kommande tio åren ska generera 1.000 miljarder Euro (!). Det är en gigantisk summa, och sannolikheten att man når den nivån ska nog inte överdrivas. Det mesta av pengarna ska komma från privat näringsliv och nationella medfinansieringar, men även Europeiska Investeringsbanken ska bidra med krediter och dessutom ska EU bidra med ca 7,5 miljarder Euro (ca 85 miljarder SEK). Sverige betalar i genomsnitt idag ca 2,33% av EU:s budget. Det betyder att den svenska delen av den direkta insatsen till fonden idag skulle uppgå till ca 2 miljarder kronor. Med EU:s nya långtidsbudget kan dock den svenska andel förväntas öka.

Nu pågår en kamp om hur dessa EU-medel ska hanteras. Ett antal länder, inklusive Sverige (länder som är nettobidragsgivare till EU), anser att detta måste finansieras inom ramen för EU:s totala budget, medan andra länder (de som får mest pengar från EU) vill att insatsen ska ligga utanför EU-budgeten och att inget annat utgiftsområde i EU-budgeten får minskas för att finansiera den nya fonden. För svensk del betyder det att ytterligare minst 2 miljarder nu står på spel, utöver det redan kända hotet om en ökad svensk medlemsavgift med 44%, där vår avgift ökar från 39 till 55 miljarder per år. Jag lyfte denna fråga med finansministern idag men hon verkade inte direkt uppdaterad på frågan. Av protokollet från Europeiska Rådets möte den 21 januari framgår i vart fall att den svenske representanten (statssekreterare Max Elger) framförde att fonden måste lägga sinom befintlig budget och finansieras genom omprioriteringar. Tyvärr fanns många röster som ansåg motsatsen.

Detta blir ytterligare en viktig fråga att följa framöver. Självklart måste den svenska linjen värnas, och i sista hand kan man som enskilt land lägga in sitt veto. Varje ny EU-ordförande brukar starta med att föreslå någon ny gigantisk plan eller fond med massor av pengar som ska användas till något man anser är behjärtansvärt. Men i sista änden är det alltid EU:s medborgare som får kostnaden på sin skattsedel.

Slutreplik i Borås Tidning idag - friår är inte borgerlig politik

2020-02-13

Efter min debattartikel i Borås Tidning om moderaternas initiativ till extra ändringsbudget kom ett svar från tre centerpartisterpå De hade två huvudsakliga angreppspunkter som jag bemöter i nedanstående slutreplik idag.

Dels påstod de att moderaterna har "hakat på" vänsterpartiets politik. Det är givetvis helt fel - den extra ändringsbudgeten var ett väl underbyggt och finansierat moderat initiativ. När vi presenterade detta sa SD direkt ja till förslaget, medan V och KD ville diskutera förslagen. Efter bra diskussioner kunde vi enas om att genomföra delar av vårt förslag, vilket sedan även SD återigen ställde sig bakom. Så måste man agera när man bara har en femtedel av riksdagen bakom sig - man måste samla majoritet för sina förslag för att försöka få igenom så mycket som möjligt.

Dels invände man att vi moderater nu stoppar "en högerreform". Men att införa friår och satsa massor av pengar på redan på förhand utdämd arbetsmarknadspolitik är inte "högerpolitik". Det är det däremot att satsa på välfärden, vilket vi tydligt bevisade med moderat finansminister under Alliansens regeringstid.

Finansutskottet godkände den extra ändringsbudgeten

2020-02-13

I dag tog Finansutskottet beslut om att tillstyrka den extra ändringsbudget moderaterna tog initiativ till för att stärka kommunerna. Redan när förslaget presenterades ställde sig SD bakom vårt förslag i sin helhet, medan KD och V ville diskutera förslaget. Efter lite förhandlingar enades M, V och KD om ett slutligt förslag, och även detta ställde sig SD bakom. Det gör att det finns majoritet i både finansutskottet och i riksdagen för den extra ändringsbudgeten.

Regeringsunderlaget (S, MP, C och L) har kritiserat vårt initiativ, men trots detta röstade man inte nej till förslaget i finansutskottet. Om det var så illa att vi ändrar i regeringens budget och stoppar ingångsavdraget och friåret så kunde man ju röstat nej till vårt förslag i utskottet. Men det gjorde man alltså inte. Man inser väl troligen att vi gör rätt bedömning och att pengarna behövs för att trygga välfärden i ekonomiskt svårt pressade kommuner. Nästa vecka på onsdag blir det debatt i riksdagen och sedan avgör riksdagen frågan. De extra pengarna kommer att kunna betalas ut tämligen snabbt efter att riksdagen fattat sitt beslut.

Stort pressuppbåd utanför finansutskottet efter vårt sammanträde. Vår vice partiledare och ekonomisk-politiske talesperson Elisabeth Svantesson var ett jagat intervjuobjekt. Nedan den nya knapp vi nu kommer att bära fram till den slutliga voteringen nästa vecka.

Extrainsatt möte i EU-nämnden angående Coronaviruset

I dag deltog jag i ett möte med EU-nämnden inför ett extrainsatt möte i Europeiska Rådet i morgon med anledning av den allvarliga utvecklingen när det gäller Corona-viruset. Via telefon hade vi kontakt med socialminister Lena Hallengren (S) i Bryssel, och i sammanträdesrummet fanns både representanter för Folkhälsomyndigheten och medarbetare från socialdepartementet.

Utan att röja alltför mycket som sades på mötet känns det ändå som om Sverige har hyfsad koll på läget och att det internationella samarbetet fungerar ganska bra. WHO har personal på plats i Kina och inom EU samarbetar ländernas folkhälsomyndigheter och smittskyddsmyndigheter med EU:s eget smittskyddsorgan. En viss oro framfördes från oss ledamöter över om man verkligen kan lita på den statistik vi får från Kina, men Sveriges regering och våra myndigheter förlitar sig inte på dessa siffror utan de officiella siffrorna från WHO.

Jag ställde själv frågor kring när och hur provtagning sker av resenärer som kommer till Sverige från Kina. Vi har ett antal reguljära flyglinjer till Kina och även om antalet resenärer minskat så är det fortfarande många som reser, och hittills har ju alla smittade i Europa antingen varit personer som besökt Kina eller personer som smittats av tidigare Kinabesökare. Svaret från Folkhälsomyndigheten var intressant. På grund av den osäkra inkubationstiden som kan vara allt från något dygn till många dagar så vet man inte om någon är smittad förrän lång tid efter besöket i Kina. Om man gör automatisk provtagning på alla medför det en falsk trygghet - man kan vara symptomfri när man kliver av planet men bli sjuk några dagar senare. I stället ligger fokus på att informera alla resenärer och få den som efter ett besök i Kina får förkylningsliknande symptom att frivilligt omedelbart söka upp sjukvården. Jag kan inte annat än säga att det låter vettigt. Det är också ett faktum att smittspridningen inom Europa inte tagit fart utan det är fortfarande bara enstaka fall.

I övrigt fick vi en massa intressant in formation om smittspridning och symptom. Det mest intressanta var kanske att av alla som smittats av Coronavirus i Kina så är det bara 15-20% som behöver sjukhusvård och av dem endast en mindre del som behöver intensivvård. Många smittade får bara lindriga eller normala förkylningssymptom och blir friska av sig själva. Det är viktigt att ha med sig denna bild när domedagsbilder sprids i media.

Själv följer jag denna länk från John Hopkins University som illustrerar den officiella rapporteringen av Coronavirusets spridning och hur många som smittas och avlider och hur detta fördelas mellan olika länder.

Man ska ta virusspridningen på största allvar, men inte heller i denna fråga vinner man något på den panik som bland annat våra mdier gärna målar upp för att sälja några extra lösnummer. Det viktigaste är kanske att ta lärdom av varje virusutbrott för att ha beredskap nästa gång det händer.

Slutreplik till Miljöpartiet i Expressen

Vi fick svar från miljöpartiets miljötalesperson efter vår artikel i Expressen där vi berättade att Moderaterna vill skrota bonus-malus-systemet för beräkning av fordonsskatt. I dag bemöter vi nio moderater som skrev den första debattartikeln Lorentz Tovatt (MP) i denna slutreplik:

Interpellationsdebatt om ny avgift för uppläggning av virke

I dag hade jag debatt med infrastrukturminister Tomas Eneroth med anledning av min interpellation om en ny avgift för tillstånd till uppläggning av virke vid allmän väg. Ytterligare fem riksdagsledamöter deltog i debatten, bland annat mina m-kolleger Sten Bergheden och Lars Beckman (ovan). Svaret från infrastrukturministern var yttest knapphändigt. Det föranledde mig att inleda mina anföranden med ett inlägg som var ungefär som nedan. Hela debatten går att lyssna på genom att klicka på bilden nedan. Några svar kom inte, men ministern uttryckte i vart fall att han såg problemet och förstod irritationen från dem som drabbas. Under debatten framkom att Trafikverket ett normalår hanterar ungefär tusen tillstånd per år, varav nästan alla tillstyrks. Samtidigt kommer man alltså att debitera ut nära 3 miljoner i avgifter. Det är inget annat än en starffavgift på skogsnäringen och jag och mina kolleger kommer att driva på för att avgiften ska avskaffas.

Fru talman,

Det hör ju till god ton att tacka statsrådet för svaret, så jag får väl börja med det. Men vad ska man säga om själva svaret? Sällan har ett interpellationssvar varit så kort och intetsägande som detta. 10 rader text är allt statsrådet kostat på min fråga, viktigare än så är det tydligen inte.
Jag undrar om alla landets små skogsägare håller med?

Alla talar i dag varmt om de gröna näringarna, hur vi ska använda mer biobränslen, bygga mer i trä och hur mycket skogsnäringen betyder för svensk ekonomi och svensk export. Och då har vi inte ens berört miljönyttan som skogen gör. Samtidigt pågår ett närmast obegripligt angrepp på hela den svenska skogsnäringen från regeringen och dess myndigheter. Jag brukar kalla det de små stegens tyranni.

Vi ser hur myndigheter på olika sätt motverkar all avverkning i stora områden av miljöskäl utan att markägarna kompenseras. Inte sällan skogar som vårdats och brukats i generationer – men när skogen blir mogen för avverkning stoppas denna indirekt av myndigheterna – utan kompensation. Vi ser ständigt stigande drivmedelspriser som gör avverkning och transporter allt dyrare. Vi lever dessutom hela tiden under hotet om lastbilsskatter som skulle driva upp kostnaderna ytterligare. Och då har jag inte ens nämnt alla andra beslut som är landsbygdsfientliga för alla de människor som lever och verkar på landsbygden. Utan dessa landsbygdsbor finns det ingen som kan arbeta i de gröna näringarna!

Som om detta inte skulle räcka kommer nu nyheten om att Trafikverket infört en avgift på 2.900 kronor för varje tillstånd för att få lägga upp virke på egen mark i anslutning till allmän väg i avvaktan på transport till sågverken eller massafabriken. Tidigare fanns tydligen en möjlighet att undantas från denna avgift, men det undantaget har avskaffats.

När jag berättat om denna nya avgift för bekanta som äger små skogsskiften har de först trott att jag hittat på. När de sedan inser att det är sant har förvåningen ersatts med ilska. Jag kan också konstatera att det nog inte helt kan uteslutas att en och annan skogsägare kan tänkas komma att avstå från att både söka tillstånd och betala avgiften.

En avgift på 2 900 kronor betyder knappast så mycket för en stor skogsägare som exempelvis statliga Sveaskog. Men för en liten skogsägare kan det äta upp en stor del av vinsten. Den genomsnittlige skogsägaren i Sverige äger inga jättearealer, och vid gallring eller röjning efter en storm är det ofta inga stora mängder virke som tas ut. Efter kostnaderna för arbetet blir det inte mycket pengar kvar. Med den nya avgiften finns faktiskt risken att mindre gallringar eller röjning efter stormskador helt enkelt inte genomförs eftersom kostnaderna kan överstiga intäkten.

Det enda svaret från infrastrukturministern är att Trafikverkets avgift grundas på gällande författningar. Det får vi ju verkligen får hoppas. Det motsatta hade varit anmärkningsvärt. I övrigt säger ministern att han själv avser att, som det heter ”följa frågan”. Det enda man med säkerhet vet när en minister ”följer en fråga” är att det tyvärr sällan leder till någon förändring överhuvudtaget. Han kunde lika gärna sagt att han inte bryr sig och att Trafikverket får göra som de vill.

Fru talman,

Det kan tyckas futtigt att kräva en interpellationsdebatt om en avgift på 2.900 kronor. Men det är faktiskt ett illustrativt exempel när man diskuterar den stora jakten på småföretagare och hushåll på vår svenska landsbygd. Och denna typ av avgift för ett tillstånd som upplevs onödigt är exakt sådant som skapar ilska.
Faktum är att dagens regering är extremt uppfinningsrik när det gäller att införa nya skatter och avgifter, byråkrati, regler, kontroller och kostnader, och detta synsätt verkar även genomsyra regeringens myndigheter. Varje enskild sak, varje ny regel, blankett eller kontroll, varje ny liten kostnad eller skatt eller tillsynsavgift kanske inte stjälper en småföretagares eller privatpersons ekonomi. Men när man lägger ihop alltihop blir situationen efterhand helt ohållbar för landets många små näringsidkare på landsbygden, inom jord- och skogsbruk, besöksnäring eller servicesektor.

Regeringen styrs idag alltför mycket av tjänstemän och byråkrater, inte sällan boendes i Stockholms innerstad. Intresset, kunskapen och engagemanget för landsbygden, glesbygden och de mindre orterna i vårt land visar stora brister. Och förståelsen för de gröna näringarnas ekonomiska förutsättningar är skrämmande svaga.
Jag tror inte berörda skogsägare är särskilt intresserade av att ministern ”följer frågan” utan tror de är mer intresserade av att få veta om ministern tänker verka för att den aviserade avgiften för att få lov att lägga upp virke på egen mark avskaffas?

Så återigen ställer jag en rak och tydlig fråga till ministern. Tycker han den nya avgiften är rimlig? Och tänker han verka för att den avskaffas? Detta vill jag gärna ha ett tydligt svar på!

Det gick ju sådär med arbetsmarknaden, Stefan Löfvén

Faktum är att Löfvénregeringens misslyckande med arbetsmarknaden är anmärkningsvärd. Arbetslösheten stiger nu till och med i högkonjunktur vilket är ytterst ovanligt. Orsakerna är såklart många. Misslyckad migrations- och integrationspolitik, allmänt företagsfientlig politik, straffbeskattning av transporter, osäker elförsörjning och stigande skattetryck som motverkar entreprenörskap och nyföretagande är några rimliga förklaringar.

Ny Teknik: Feltolkade klimatscenarion i 2000 rapporter om klimatet

I senaste numret av Ny Teknik uppmärksammas att FN:s klimatpanel IPCC:s "värstascenario" om klimatförändringar felaktigt används som "normalscenarie" i över 2.000 vetenskapliga rapporter. Till följd av detta har prognoser och modeller för framtiden blivit mycket allvarligare än de annars skulle ha blivit. Enligt detta "värstascenario" skulle temperaturen öka med sex grader fram till år 2100, medan dagens forskare enligt tidningen anser att vi med den rådande utvecklingen snarare kommer att landa på en ökning runt 3 grader.

Bakgrunden är att inför att IPCC skulle släppa sin femte rapport 2014 lade forskare fram fyra scenarier som beskrev hur koldioxidutsläppen skulle kunna se ut under återstoden av århundradet. Bland dem fanns RCP8.5 – ett värsta scenario där en ökning av kolanvändningen med 500 procent kombinerades med nära nog obefintliga regelverk för att begränsa utsläppen. Skaparna såg aldrig scenariot som en trolig utgång utan beräknade att sannolikheten för att den extrema utvecklingen skulle förverkligas bara låg på tre procent.

Trots detta har RCP8.5 fått statusen som ett ”business as usual-scenario” – vilket felaktigt skulle kunna tolkas som att klimatmodellen representerar vad som blir resultatet vid en förlängning av rådande förhållanden. Och hittills har, enligt Ny Teknik, andra klimatforskare hunnit använda hypotesen i mer än 2 000 (!) vetenskapliga avhandlingar. Kritiken från andra forskare i artikeln är inte nådig - man menar att forskare måste förvissa sig om varifrån olika uppgifter kommer och vad de avser innan de lägger dem till grund för nya vetenskapliga rapporter.

Jag kan ju lägga till att många av dessa öven 2.000 avhandlingar i allra högsta grad påverkar politiska beslut i klimatfrågan både i Sverige och utomlands. De styr också mycket av den allt mer alarmistiska mediebevakningen i frågan. Om politiker och allmänhet tror att IPCC:s värstascenario är det mest sannolika blir man helt enkelt lurade in i en alarmistisk domedagssyn på klimatfrågan.

Tung västsvensk miljöröst förespråkar mer realism i klimatfrågan

2020-02-10

Göran Wärmby har en speciell bakgrund. Han är civilingenjör till yrket och var kampanjledare i Greenpeace Sverige 1986-88 efter 12 års tjänst på naturvårdsenheten vid Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus Län. Han har också bland annat varit miljöchef i Göteborgs Stad.

Häromdagen närmast chockade han klimatalarmisterna med sin gästkolumn på ledarsidan i Göteborgs-Posten med rubriken "Dags för mer realism i klimatfrågan".

Den som läser artikeln känner igen mycket från mina egna artiklar och inlägg i klimatdebatten genom åren. Faktum är att nästan varje ord skulle kunnat ha varit hämtade från min blogg. Artikeln är en bra sammanfattning av läget ocv hans förslag till fokus på lösningar i andra länder (sista stycket), och hans framtidsoptimism (i stället för undergångsstämning) ligger väl i linje med min och moderaternas syn på frågan. Jag lägger ut hela texten här:

De flesta forskare är överens om att det globala klimatet värms upp och att detta orsakas av mänsklig påverkan. Hur mycket finns det olika uppfattningar om. Frågan är mycket komplex och känslomässiga argument får många gånger för stort utrymme.

Ett foto från museet inne i berget vid glaciären Kitzsteinhorn i Österrike flimrar förbi i mitt huvud. Fotot visar att glaciären började smälta redan år 1905. Innan de riktigt stora utsläppen av koldioxid tog fart, tänker jag. Klimatet på jorden har alltid varierat kraftigt med istider och varma perioder. Lilla istiden slutar ca 1850. Därefter har medeltemperaturen ökat fram till 1940-talet utan några större koldioxidutsläpp.

Cirka 85 procent av koldioxiden har släppts ut efter 1940-talet och andra världskriget utan att man ser någon särskilt kraftigare temperaturhöjning än tidigare. Höjningen fortsätter sakta men säkert med i snitt cirka en tiondels grad per decennium. Havsnivån tycks inte höjas mer än tidigare, några millimeter per år.

Men alla larmrapporter? De kommer i huvudsak från FN:s klimatorgan IPCC som sammanställer forskningsresultat från hundratals forskare från hela världen för beslutsfattare och media. Flera exempel tyder på att IPCC tidvis överdriver hoten i sina sammanfattningar – sammanfattningar som görs av andra personer än de som gjort själva forskningsrapporterna.

Några exempel är ”Hockeyklubban” 1998, ”Himalaya-skandalen” 2007 och ”Climategate” 2009. Flera kända forskare har kritiserat och lämnat IPCC. Organisationen är politiskt styrd och inte någon opartisk vetenskaplig institution. Det har tyvärr flera gånger skadat trovärdigheten för IPCC.

De cirka 100 klimatmodeller man jobbar med över tid har förutsagt höga värden på jordens kommande medeltemperatur som inte visat sig stämma med senare uppmätta lägre temperaturer. Dessa modeller ligger i många fall bakom det återkommande budskapet att ”vi har 10 år på oss”. Det märkliga är att inte media grävt mer i detta och ställt frågor till IPCC.

Ett annat oroväckande faktum är att det anses olämpligt att föra fram slutsatser som talar emot ”klimathotet”, enligt flera kontakter jag haft med klimatforskare i nordiska länder. Hela frågan om klimat och miljö skulle tjäna på en mer öppen debatt, mer realism och mer fakta.

Kina, Indien och Afrika kommer att installera hundratals nya kolkraftverk de kommande åren för att skapa en dräglig standard för sina befolkningar. Sveriges utsläpp märks inte på den globala utsläppskurvan. Vi har redan gjort mer än de flesta länder. Vår skog tar upp lika mycket koldioxid som vi släpper ut, vilket sällan redovisas.

Därmed inte sagt att vi inte ska ta klimatfrågan på allvar. En uppvärmning pågår. Mänsklig verksamhet påverkar, men i vilken omfattning är högst osäkert enligt många forskare. Istället för att ha panik över att världen går under, bör vi ägna oss åt mer realistiska och genomförbara åtgärder, inte minst genom att hjälpa utvecklingsländer som ”domineras av kolkraft” men som har goda förutsättningar för solenergi och andra lösningar.

I dag finns för en gångs skull en intressant "klimatartikel" i Aftonbladet. Man berättar att Japan kommer att bygga 22 nya kolkraftverk de närmaste fem åren för att kompensera för stängningen av kärnkraftverken. Japan ser enligt artikeln kolet som ett kostnadseffektivt, säkert och tillgängligt bränsle. Enligt New York Times kommer samtidigt de nya kraftverken släppa ut lika mycket koldioxid som alla personbilar som säljs i USA årligen.

Men Japans ökande kolanvändning är enligt artikeln ändå ingenting jämfört med Kina som kommer att bygga ca 500 (!) nya kolkraftverk fram till 2030. Asien står för över 80 procent av världens kolanvändning och all kolanvändning i Asien ökar. Bilden att kolet fasas ut i världen stämmer helt enkelt inte säger forskaren Mikael Höök vid Uppsala Universitet.

"Japan använder 3 procent av väldens totala kolförbrukning. Kina använder 50 procent. Att Europa skulle kunna kompensera för det Kina använder, det går inte ihop. Men sedan finns andra argument. Att man kan vara ett gott exempel, ett föregångsland och visa att det är möjligt att ställa om" fortsätter Höök.

Den enda "nyttan" med svensk klimatpolitik är alltså att Sverige skulle kunna vara "ett föredöme" i världen. Då infinner sig den intressanta frågan hur mycket svenska folket är villiga att betala för att vara ett sådant föredöme? Hur mycket är man villig att betala i ökande "klimatskatter" om man samtidigt vet att de egna stora uppoffringarna inte medför något konkret och mätbart alls globalt? Och om svensk klimatpolitik medför lägre levnadsstandard, minskad frihet, lägre tillväxt och otrygg och dyr energiförsörjning lär vi för övrigt inte bli något föredöme för omvärlden heller. För vem vill följa efter oss då? För övrigt - varför skulle Kina ta efter Sverige när den stora utmaningen är att billigt och effektivt klara energiförsörjningen för över en miljard kineser?

Jag landar i min vanliga slutsats - Sverige borde endast satsa på sådana "Klimatåtgärder" som bevisligen samtidigt medför fördelar för samhällsekonomi, tillväxt, hälsa och miljö. Moderaternas linje med fokus på elektrifiering och trygg elförsörjning, teknisk utveckling inom industrin och miljö/klimat- och hälsonyttiga insatser i fattiga länder ligger idag helt i linje med mina tankar. Straffbeskattning av landsbygden, bilismen och transportsektorn är samtidigt sådant vi moderater tar strid mot.

I dag hade jag interpellationsdebatt med finansminister Magdalkena Andersson (S) om problemet med missbruk av samordningsnummer. Debatten skulle hållits förra veckan, men då var finansministern sjuk. Klicka på bilden ovan för att se hela debatten från riksdagens videoupptagning.

Här är mina huvudargument från debatten:

De senaste åren har media gjort ett antal avslöjanden om missbruk av samordningsnummer. Det är ett problem som verkar vara mycket värre och mer utbrett än vad någon kunnat ana. Skatteverket har under flera år larmat om systematiskt missbruk av samordningsnummer och samma sak har avslöjats i ett flertal reportage ibland annat Sveriges Television.

Det finns i dagsläget nära 873.000 samordningsnummer i Sverige och kontrollen av vilka som har sådana nummer och deras identitet verkar ytterst svag. Sverige saknar idag helt enkelt kontroll över en stor del av dessa samordningsnummer - vilka alla dessa människor är, var de bor och hur många identiteter de har. Vi vet inte heller hur många som vistas illegalt i landet, och samordningsnumren är en del av problemet. Hur många individer som har flera olika samordningsnummer är som sagt också oklart. Vi har helt enkelt inte koll!

I en granskningsrapport från 2017 konstaterar Riksrevisionen att Skatteverkets arbete för att upprätthålla kvaliteten i folkbokföringen inte bedrivs på ett effektivt sätt. Därmed ökar bland annat risken för olika typer av välfärdsbrott. Samordningsnumren har en tydlig koppling till problemen med oklara adresser och personer med flera olika adresser.

Samordningsnumren kan samtidigt användas för missbruk av bidragssystem och välfärdstjänster, inte minst om en person har flera olika nummer. Jag har uppgifter direkt från personal på arbetsförmedlingen som berättar att personer med samordningsnummer felaktigt får rätt till arbetsmarknadsåtgärder, och personal inom socialtjänsten har bekräftat att personer med samordningsnummer felaktigt kan få utbetalt ekonomiskt bistånd. Ofta genom förbiseende eller okunskap hos handläggare. Har en person flera olika samordningsnummer är det såklart inte heller omöjligt att kunna få ut ersättningar i flera olika kommuner. Utbetalningarna till personer med samordningsnummer är inte så omfattande idag, men enligt en rapport från riksdagens utredningstjänst som jag beställt är det ändå ganska många miljoner som betalas ut till personer med samordningsnummer. Risken för ökat missbruk är uppenbar om utvecklingen med allt fler oklara identiteter fortsätter.

Samordningsnummer används även bevisligen i ren kriminalitet, vilket ett flertal avslöjande i media visat. Även överutnyttjande av sociala trygghetssystem är för övrigt idag en del av den organiserade brottsligheten.

Med lite god vilja kan man tolka finansministerns svar som att regeringen tar problemet på allvar, även om förslagen till åtgärder har brister. Det är också beklagligt att regeringen inte agerat tidigare trots att frågan funnits högt upp på dagordningen i flera år. Finansministerns svar väcker samtidigt frågor.

Bland annat nämner hon att samordningsnumren behövs för att undvika personförväxling. I ett annat stycke skriver hon att för cirka hälften av alla samordningsnummer råder osäkerhet om personens identitet. Om man är osäker på personers identitet, kan finansministern förklara hur man då kan använda samordningsnumren för att undvika personförväxling?

Jag saknar också svar på frågan i min interpellation. Jag skrev den för att jag tog del av direktiven för den tillsatta utredningen om samordningsnummer som finansministern nämner i sitt svar. Av dessa direktiv framgår att utredningens syfte snarare verkar vara att göra det ännu lättare att få ett samordningsnummer. Exempelvis nämns att fler aktörer bör få behörighet att begära samordningsnummer och fler asylsökande ska tilldelas samordningsnummer. Man skulle ju kunna tänka sig att regeringen i stället skulle lägga fullt fokus på att försöka åtgärda detta samhällsproblem och skärpa kontrollen eller i vart fall göra hanteringen av samordningsnummer mer restriktiv? Borde inte utredningen tydliga mål snarare vara att minska antalet samordningsnummer?

Moderaterna har uypprepade gånger efterfrågat kraftfulla åtgärder, bättre kointroll och tydligare samarbete mellan myndigheterna. Före jul presenterade vi ett komplett förslag för åtgärder för att komma till rätta med samordningsnummer.

* Det ska krävas personlig inställelse hos Skatteverket, eller annan lämplig myndighet, för att få ett samordningsnummer. Detta gäller redan för personnummer och det är uppenbart att det är nödvändigt också för samordningsnummer

* Alla som idag innehar samordningsnummer ska genom personlig inställelse hos Skatteverket, eller annan lämplig myndighet, bekräfta sin identitet. De samordningsnummer som inte bekräftas inom en ettårsperiod avslutas om inte särskilda skäl föreligger.

* Biometrisk data ska användas för att göra identifieringen av handlingens innehavare tydligare. Det vill säga liknande krav som när det gäller pass bör även användas för samordningsnummer. Detta minskar avsevärt risken att personer ska kunna skaffa sig mer än ett samordningsnummer.

Moderaternas förslag är att denna reform ska vara på plats och lagändringarna träda i kraft senast den 1 december 2020.

Problemet med regeringens förslag är att det tar alldeles för lång tid. Man tänker sig att gallra ut de första samordningsnumren först vid utgången av år 2021. Och sedan ska det ta fem år innan alla felaktiga nummer rensats ut. Med moderaternas förslag är alla felaktiga samordningsnummer bortrensade redan i slutet av nästa år.

I sitt svar skriver visserligen finansministern att det i vissa fall ska kunna gå snabbare. Skatteverket ska kunna besluta om avregistrering om det finns särskilda skäl för det, till exempel om en person har tilldelats ett nummer på felaktiga grunder. Men hur ska Skatteverket upptäcka det utan att först utreda personens identitet? Och hur upptäcker man om individer har flera samordningsnummer om man inte använder biometri?

Jag konstaterar att moderaternas förslag går längre eftersom vi vill se snabbare åtgärder, personlig inställelse för att verifiera även befintliga nummer samt att vi vill använda biometri på samma sätt som för pass. Det är dags att ta kontroll över detta på allvar och regeringens förslag är alldeles för svagt och tar alldeles för lång tid.

Finansministerns svar blev väldigt motstridiga ju längre debatten gick. Å ena sidan skulle det bli kaos på myndigheterna om man valde moderaternas snabbare åtgärder mot problemet med kortare tidsfrist att styrka behörighet för att få behålla sitt samordningsnummer. Å andra sidan sa hon att 90% av samordningsnumren "skulle försvinna av sig själv" eftersom det i huvudsak är nummer som inte används. Det lät också som om samortdningsnumren främst används av EU-medborgare hmed fritidshus i Sverige. Jag tror knappast det finns 870.000 utländska fritidshusägare och det är inte dem vi diskuterar.

Hon hävdade också att systemet var viktigt för att bekämpa brottslighet och att polisen behöver det för att hålla reda på brottsmisstänkta och häktade. Men när jag talar med personer från polis opch skattemyndighet får jag snarare bilden att samordningsnumren medverkar till att underlätta kriminalitet. Moderaternas förslag syftar såklart inte till att tvinga polisen att radera samordningsnummer som behövs för brottsbekämpningen, eller för att kunna registrera häktade och fänmgslade personer. Vårt förslag syftar till att privatpersoner som själva vill behålla sitt samordningsnummer också måste styrka sin identitet, i annat fall tas samordningsnumret bort.

Jag tycker det är beklagligt att regeringen tar så lätt på denna fråga när berörda myndigheter är så tydliga med att det behövs snabba åtgärder. Moderterna kommer att fortsätta driva på i frågan och försöka få majoritet för våra förslag.

I går kväll träffade jag och Roger Haddad (L) Libanons ambassadör Hassan Saleh. Detta med anledning av att det finns en svensk-libanesisk parlamentarikerförening i Riksdagen. Roger Haddad är ordförande i denna, och jag är en av medlemmarna.

Libanon har en speciell situation i Mellanöstern, klämda mellan alla konflikter i området och utsatta för stora påfrestningar både ekonomiskt och socialt till följd av ett enormt stort flyktingmottagande från Syrien. Samtidigt har man sin egen historia med konflikter med Israel och syriska försök att styra inrikespolitiken.

Libanon har dessutom en intressant konstitution som försöker hantera den blandade befolningen där ca 60% är muslimer och 40% kristna. Bland annat är parlamentet kvoterat, 50% ska vara muslimer och 50% kristna. Presidenten ska vara kristen och talmannen muslim. Vad det verkar råder idag inga religiösa motsättningar i Libanon, däremot finns stor folklig oro och protester mot ökande fattigdom och ekonomiska problem.

Vi pratade mycket om IS och de övriga konflikterna i Syrien, hur Turkiet, Ryssland, Iran och Saudi-Arabien styr mycket av vad som händer. Dessutom blev det mycket samtal kring Israel och Palestina och olika utspel och fredsplaner. Vad som händer i Mellanöstern har enormt stor betydelse för Europa, både vad gäller ekonomisk utveckling, flyktingströmmar, riskerna för terrorism och givetvis biståndspolitiken. Att lära sig mer om detta känns viktigt även för att förutse hur svensk politik påverkas framöver.

Det tog bara ett par dygn efter att vi moderater lade fram ett omfattande förslag (se bloggen den 3/2) för att komma åt problemen med missbruk av arbetskraftsinvandringen innan regeringen idag gjorde ett utspel om samma sak. Hetl klart driver moderaterna nu regeringsunderlaget framför sig. Först fick vi dem att utlova mer pengar till välfärden och nu börjar man i vart fall utreda problemen med arbetskraftsinvandringen.

I vissa delar pratar man också om samma saker som vi - försörjningskrav för anhöriga till arbetskraftsinvandrare, stopp för kompetensutvisningar för bagatellfel, krav på heltid och heltidslön, och "åtgärder" mot fusk och utnyttjande av systemen. Problemet är bara att man gömmer alltihop i en utredning med en ändrad lagstiftning kanske framåt 2021. Det är alldeles för långsamt - problemen är akuta och åtgärder behövs nu. Dessutom ingår även ett förslag från regeringsunderlaget om att utöka möjligheten till spårbyte från asylansökning till arbetskraftsinvandring, alltså rakt emot det moderata förslaget att avskaffa denna möjlighet helt.

Det bästa för Sverige är om moderaterna återigen kan få med sig resten av oppositionspartierna på hela eller delar av vårt förslag. Därför meddelar Ulf kristersson och Ebba Busch Thor i morgon på DN Debatt att vi i morgon i socialförsäkringsutskottet går fram med ett konkret förslag till skärpt lagstiftning om arbetskraftsinvandring. Varje åtgärd som går att få igenom är bättre än inget. Så är livet i opposition, men vi kommer att fortsätta göra allt för att få igenom så mycket bra politik som möjligt.

I går hade Dagens Industri flera helsidor om energi, där man bland annat skrev en hel del om den snabba utbyggnaden av vindkraft. I artikeln hyllas vindkraften som en stor vinst för konsumenterna, och man citerar vd:n för Svensk Vindenergi som uttalar att investeringarna i vindkraft slår alla rekord och bidrar till att pressa elkundernas nota med mångmiljardbelopp årligen.

Detta skulle jag vilja påstå är ett vilseledande påstående. För även om vindkraften bidragit till att sänka elpriserna under perioder när vindkraften producerar mycket el så bidrar samtidigt vindkraften till snabbt ökande nätavgifter eftersom det kostar enorma summor att bygga ut stamnäten till de platser där vindkraftparkerna finns. Inte sällan finns dessutom många av de stora vindkraftparkerna i norra delen av landet där man redan har gott om el tack vare vattenkraften och där efterfrågan av el är mindre. Mycket av den el som produceras i norr måste därför ledas till södra delen av landet för att så gott det går kompensera för nedlagd kärnkraft och kraftigt ökande elbehov. De stigande nätavgifterna hamnar direkt på elkundernas faktura.

Ovanpå detta kan man ju konstatera att priset för en kliowattimme el bara till en del består av marknadspriset. Till detta kommer en hög elskatt som även inkluderar elcertifikatsavgiften som är en direkt subvention till framförallt vindkraften. Detta är också något elkunden får betala.

Jag tror få konsumenter upplever att elkostnaderna minskat i takt med att vindkraften har byggts ut. Inte heller att det skulle ha tryggat elförsörjningen. Tvärtom får jag allt fler arga mail från både privatpersoner och företag som både klagar över höga elkostnader och problem att få fram tillräckligt med el för företagsetableringar. Problemet för elkunderna idag är att även om man sparar och energieffektiviserar och därför kan minska sin elförbrukning så är själva elen den lilla delen av elkostnaden, även när man räknar in elskatterna och momsen. Nätavgifterna samt momsen på detta är den stora kostnaden för många hushållskunder. Och den kostnaden stiger hela tiden ju mer vindkraft vi bygger.

Jag har nu bett riksdagens utredningstjänst, RUT, försöka räkna på hur mycket utbyggnaden av vindkraften påverkat nätavgifterna för elabonnenterna. Det ska bli intressant att se om de kan reda ut detta.

Jag har inget personligen emot vindkraft så länge den byggs på rätt platser och inte stör närboende och känsliga naturmiljöer. Jag är för övrigt själv sedan många år delägare i ett vindkraftbolag, Slätten Vind AB, som äger och driver ett antal vindkraftverk i Västsverige. Men trots detta är jag ytterst kritisk till det onyanserade hyllandet av vindkraften. Utbyggnaden går alldeles för snabbt och det skapar stora obalanser på elmarknaden och driver upp de totala elkostnaderna för konsumenterna.

Rent generellt tror jag att de flesta elkonsumenter tycker det är märkligt att vi skickar dubbla budskap från politiken. Vi vill att allt mer ska elektrifieras - allt från elbilar till industriprocesser - och samtidigt har vi en mycket hög beskattning av el och mycket höga och stigande nätavgifter som konsumenten har svårt att påverka. Om man vill underlätta elektrifiering borde vi göra flera saker:
1. Se till att vi har en stabil inhemsk elproduktion som fungerar oavsett väder. Vindkraft kan aldrig vara baskraft. Vattenkraft och kärnkraft måste under överskådlig tid vara basen för denna elproduktion.
2. Sänka elskatterna för att stimulera ökad elektrifiering. Med fördel kunde kanske pengar från ineffektiva och utdömda satsningar på "klimatpolitik" i stället användas för att sänka elskatterna och därmed ge en direkt stimulering av ökad elektrifiering.
3. Nätavgifterna måste sänkas och/eller bli mer påverkbara för elkonsumenten.

Jag har flera gånger skrivit om problem med arbetskraftsinvandring. I november sammanfattade jag det jag tidigare skrivit i frågan de senaste åren i detta blogginlägg. I grunden är Alliansens stora reform oerhört viktig för svenskt näringsliv. Rekrytering av nyckelpersoner utomlands skapar ofta förutsättning för att kunna växa och anställa fler i Sverige. En stor del av arbetskraftsinvandrarna är mycket högutbildad specialistarbetskraft inom exempelvis it, och en annan stor del är bärplockare som utför arbetsuppgifter som ingen annan vill göra, betalar skatt och inte belastar de svenska socialförsäkringssystemen alls under den korta säsong man är här.

Samtidigt finns ett antal allvarliga problem med reformen. Regelverket utnyttjas tyvärr både för ren kriminalitet och för missbruk av våra bidragssystem och det används för att kringgå asylreglerna. Reglerna om anhöriginvandring för arbetskraftsinvandrare är orimliga och det är ett problem om arbetskraftsinvandring för enklare jobb gör att nyanlända och lågutbildade inte tar dessa jobb. Det är också ett problem att dagens regler säger att det räcker med en lön på ca 13.000 för att få arbetskraftsinvandra - en sådan lön kan man knappast leva på idag, i vart fall inte om man tar med sig sin familj. Då behöver man bidrag från det svenska samhället för att klara sig.

Det finns också problem som i onödan försvårar för företagen och för arbetskraftsinvandrarna. Exempelvis orimlig utvisning av arbetskraftsinvandrare för bagatellartade fel från arbetsgivarens sida och onödigt långa handläggningstider för tillstånd att arbetskraftsinvandra. Svenska företag har idag problem att rekrytera specialistarbetskraft från utlandet.

Det svenska regelverket för arbetskraftsinvandring ska vara tydligt inriktat på högkvalificerad arbetskraft, samtidigt som alla former av missbruk motverkas.

Moderaterna lägger idag fram tolv konkreta förslag:

Migrationsverket har ett omfattande och i delar splittrat uppdrag. Dels ansvarar myndigheten för prövningen av arbetstillstånd, ansökningar om asyl, anhöriginvandring och medborgarskap, dels är man ansvarig för Sveriges asylboenden och förvarsverksamhet. Det kan få till följd att arbetstillstånd nedprioriteras och att väntetiderna blir långa. Migrationsverket har inte heller fullt ut det arbetsmarknadsperspektiv som krävs vid prövningen av arbetstillstånd. Frågan om en ny ordning för prövning av arbetstillstånd bör därför utredas.

För att Migrationsverket ska kunna förebygga, kontrollera samt utreda fusk och missbruk behöver myndigheten få direktåtkomst till Skatteverkets, Försäkringskassans, Pensionsmyndighetens och Kronofogdemyndighetens databaser. Moderaterna avser att i närtid lägga ett skarpt lagstiftningsförslag om det i riksdagen.

Min kommentar till förslagen:

Detta är en fråga som diskuterats mycket internt i partiet, och jag tycker vil landat på ett mycket väl avvägt och genomarbetat förslag där vi lyssnat på både näringslivet och de myndigheter som arbetar mot missbruk av regelverken.

Det återstår ett problem, och det är att det är märkligt att det behövs arbetskraftsinvandring för enklare jobb såsom städjobb och enklare restaurangjobb, skogsplantering och bärplockning. Dessa jobb borde kunna utföras av arbetslösa och nyanlända som redan finns i landet. Men det är så det ser ut - det finns för få inom landet som söker sådana jobb och om företagen inte kan rekrytera utomlands betyder det att de inte kan driva sina verksamheter. Därför är det viktigt att inte låta myndigheter eller fackliga organisationer bestämma vilka jobb som ska få besättas med arbetskraftsinvandrare. Det är företagen som bäst vet vad de behöver. Det politiken i stället måste göra är att skräpa regelverken så att arbetslösa med låg utbildning också tar de jobb som finns. Moderaternas förslag om bidragstak är en sådan åtgärd, och det behövs också andra drivkrafter för att arbetslösa ska söka de jobb som finns. Att stoppa arbetskraftsinvandringen löser inte detta problem.

Här är vår debattartikel i Expressen idag i sin helhet (klicka för läsbar storlek).

John Hassler är professor vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet och tidigare ordförande för Finanspolitiska Rådet. Han är även ordförande för SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) som nyligen publicerade den omtalade rapporten från tankesmedjan SNS, "Svensk politik för globalt klimat". I en intressant intervju i fplus ger han sin syn på klimatfrågan. I artikeln påpekar han att det inte är oljan som är det stora "problemet" i klimatomstäkllningen utan kolet, och att Sverige måste ha mycket tydligare fokus på att klimatfrågan är global. Med bara en liten global koldioxidskatt skulle det idag mycket billiga kolet snabbt bli mindre lönsamt.

Kol, till skillnad från konventionella olja, är väldigt priskänslig och redan dagens pris på utsläppsrätter inom EU, om det översätts till bensinskatt motsvarar en femtioöring per liter, gör kolkraften olönsam. När klimatskadan räknas in i kalkylen är alltså kolkraft olönsam. Andra frågor som flygets och bilarnas användning av konventionell olja är sekundära problem och han ser egentligen inga problem med att fortsätta använda konventionell olja. "Den är inte särskilt priskänslig. En skatt skulle visserligen drabba vinsterna i oljeproduktionen, men eftersom marginalerna är så pass stora så prisar, även en hög skatt inte ut konventionell olja". "Detta betyder också att det är samhällsekonomiskt rätt att använda den konventionella oljan även när klimatskadan tas med i kalkylen. Den konventionella oljan kan och bör förmodligen användas till den tar slut."

Det är lätt att instämma i jämförelsen mellan kol och oljeprodukter. Svenska bilister och svensk landsbygd kan såklart aldrig kompensera för allt fler nybyggda kinesiska och indiska kolkraftverk. Svenska folket kan skattas ihjäl fullständigt med nya "klimatskatter" utan att det ger någon som helst global effekt på oljeförbrukningen. Och Sverige har redan världens i särklass högsta koldioxidskatt. Min stora invändning är ändå Hasslers tro att det går att införa en global koldioxidskatt. Det är såklart en utopi, hur skulle det gå till?

I Intervjun sägs också ett antal andra viktiga sanningar, exempelvis att det är fel att stoppa Preems nya raffinaderi i Lysekil. Hassler riktar också stenhård kritik mot stora delar av regeringens klimatpolitik för att den har fel fokus. Men allra intressantast är kanske att han - som själv förespråkar skarpa åtgärder mot klimatförändringar - säger följande om forskningsläget. Det är en rejäl råsop mot dem som felaktigt uppreparr att vetenskapen är enig i klimatfrågan:

"Det vetenskapliga underlaget för frågan om hur mycket utsläppen av växthusgaser kommer att påverka jordens klimat, och vilka effekter det får på världens ekonomer, är mycket osäkert. Det finns till exempel inte något starkt stöd i forskningen för att vi skulle ha passerat, eller är på väg att passera, en global ”tipping point” där klimatförändringarna skenar."

Hans slutsats är visserligen att man "för säkerhets skull" (försiktighetsprincipen) ändå bör vidta åtgärder:

"Men vi menar att det är absolut fel att vänta med åtgärder trots den osäkerheten. För om det, trots osäkerheten, skulle vara så att konsekvenserna blir så allvarliga som en del forskning indikerar, är det viktigt att börja i tid. De samhällsekonomiska vinsterna överväger då med råge de kostnader som är förknippade med en stor global omställning. Det är inte värt risken helt enkelt".

Det är väl här vi skiljer oss mest åt. För mig handlar försiktighetsprincipen snarare om att inte ösa ut massor av miljarder av skattebetalarnas pengar på kostsamma åtgärder som endast syftar till att minska utsläpp av koldioxid utan att man åtminstone är hyfsat säker på att detta mer än marginellt påverkar jordens klimat. Risken att vi bokstavligen kastar pengar i sjön är annars uppenbar. Bättre då att satsa på åtgärder som bevisligen även medför andra nyttor för miljö, hälsa, samhällsekonomi eller tillväxt. Att hjälpa andra länder med elektrifiering och ge stöd till att utveckla solkraft i fattiga länder runt ekvatorn med många soltimmar är två bra exempel på sådana åtgärder som inte är bortkastade oavsett om det ger effekt på klimatförändringarna eller inte. Och stöd till fordkning kring nya energikällor - effektivare solenergi, vätgasteknik och ny kärnkraftsteknik kan både skapa tillväxt, jobb och exportinkomster.

Här hemma i Sverige borde vi även lägga fokus på ökad elektrifiering, stabil elproduktion och eldistribution. Och om jag fick bestämma även lägre nätavgifter och lägre elskatter - i stället för meningslösa klimatåtgärder. Idag vill vi att elektrifieringen ska öka, samtidigt som kostnaderna för elen (elpris, elskatter och nätavgifter sammantaget) hela tiden ökar. Fick vi ned dessa kostnader skulle marknadskrafterna själva verka för ökad elektrifiering - utan behov av snedvridande subventioner. Att minska Sveriges beroende av importerad olja och gas är dessutom givetvis bra för samhällsekonomin och försörjningsberedskapen alldeles oavsett den möjliga klimatnyttan.

I dag har jag och åtta moderata riksdagskolleger en debattartikel med anledning av att Moderaterna ger beskedet att vi vill avskaffa dagens system med bonus-malus. Jag utvecklade ju även saken på bloggen igår där jag sammanfattade argumenten mot dagens system. Debattartikeln publioceras på nätet idag och om allt går som planerat kommer inlägget även i morgondagens papperstidning. Klicka på twitterinlägget nedan för att läsa.

Februari 2020

Hög tid att tala klarspråk om totalstopp för asylinvandring

Sätt alla ankommande resenärer från smittade områden i karantän!

Sverigedemokraterna skjuter över målet om Public Service

Var finns det politiska ledarskapet när oron sprider sig för Coronaviruset?

2020-02-27

Intressanta fakta om kärnkraftsutbyggnaden i världen

-Sverige: 56

Regeringen har missat själva poängen med utsläppsrätter

Konsten att kasta 3 miljarder i soptunnan

Dagens Citat i Borås Tidning

Regeringens miljö- och "klimatpolitik" kostar massor - utan nytta

Som väntat kunde inte EU-ländernas ledare enas om ny budget

Samtal i SvD:s "Ledarpodden" om EU-budget och svensk EU-avgift

Hetsig debatt om RUT-avdraget efter Riksrevisionens rapport

Då var det klart - riksdagen antog vår extra ändringsbudget

Ny ledningsstruktur för Riksrevisionen stärker myndigheten

Öppet samråd med statsministern inför förhandlingarna om EU-budgeten

Moderaterna gästades av SEB:s chefsekonom

Debatt om extra ändringsbudget med pengar till välfärden

Kvällens interpellationsdebatt med näringsminister Ibrahim Baylan

Hur är Sveriges krisberedskap när det gäller sjukvård och medicin?

Socialdemokrater i totalt sammanbrott

Stor okunskap om Antarktis

Varför svalnar intresset för deltagande i klimatmanifestationer?

Så vill moderaterna vårda och skärpa reformen om arbetskraftsinvandring

Riksrevisionen totalsågar bonus-malus och stödet till miljöbilar

Har Svenska Dagbladets ledarsida blivit "klimatförnekare"?

Moderaternas åtgärdspaket mot ungdomskriminaliteten

Möte med riksdagens "Brexitberedning"

Hur mycket kommer EU:s "Green new deal" att kosta Sverige?

Slutreplik i Borås Tidning idag - friår är inte borgerlig politik

Finansutskottet godkände den extra ändringsbudgeten

Extrainsatt möte i EU-nämnden angående Coronaviruset

Slutreplik till Miljöpartiet i Expressen

Interpellationsdebatt om ny avgift för uppläggning av virke

Det gick ju sådär med arbetsmarknaden, Stefan Löfvén

Ny Teknik: Feltolkade klimatscenarion i 2000 rapporter om klimatet

Februari 2020

Hög tid att tala klarspråk om totalstopp för asylinvandring

Sätt alla ankommande resenärer från smittade områden i karantän!

Sverigedemokraterna skjuter över målet om Public Service

Var finns det politiska ledarskapet när oron sprider sig för Coronaviruset? 2020-02-27

Intressanta fakta om kärnkraftsutbyggnaden i världen

-Sverige: 56

Regeringen har missat själva poängen med utsläppsrätter

Konsten att kasta 3 miljarder i soptunnan

Dagens Citat i Borås Tidning

Regeringens miljö- och "klimatpolitik" kostar massor - utan nytta

Som väntat kunde inte EU-ländernas ledare enas om ny budget

Samtal i SvD:s "Ledarpodden" om EU-budget och svensk EU-avgift

Hetsig debatt om RUT-avdraget efter Riksrevisionens rapport

Då var det klart - riksdagen antog vår extra ändringsbudget

Ny ledningsstruktur för Riksrevisionen stärker myndigheten

Öppet samråd med statsministern inför förhandlingarna om EU-budgeten

Moderaterna gästades av SEB:s chefsekonom

Debatt om extra ändringsbudget med pengar till välfärden

Kvällens interpellationsdebatt med näringsminister Ibrahim Baylan

Hur är Sveriges krisberedskap när det gäller sjukvård och medicin?

Socialdemokrater i totalt sammanbrott

Stor okunskap om Antarktis

Varför svalnar intresset för deltagande i klimatmanifestationer?

Så vill moderaterna vårda och skärpa reformen om arbetskraftsinvandring

Riksrevisionen totalsågar bonus-malus och stödet till miljöbilar

Har Svenska Dagbladets ledarsida blivit "klimatförnekare"?

Moderaternas åtgärdspaket mot ungdomskriminaliteten

Möte med riksdagens "Brexitberedning"

Hur mycket kommer EU:s "Green new deal" att kosta Sverige?

Slutreplik i Borås Tidning idag - friår är inte borgerlig politik

Finansutskottet godkände den extra ändringsbudgeten

Extrainsatt möte i EU-nämnden angående Coronaviruset

Slutreplik till Miljöpartiet i Expressen

Interpellationsdebatt om ny avgift för uppläggning av virke

Det gick ju sådär med arbetsmarknaden, Stefan Löfvén

Ny Teknik: Feltolkade klimatscenarion i 2000 rapporter om klimatet

Var finns det politiska ledarskapet när oron sprider sig för Coronaviruset?

2020-02-27