Ericson i Ubbhult

2019-05-31

I dag hade Bensinupproret 2,0 en protestaktion på Sergels Torg i Stockholm, och därefter gick ca 400-500 personer till Mynttorget, där Riksdagens Bilnätverk mötte demonstranterna och tog emot 150.000 namn i protest mot höga bensinskatter. På plats var vi en grupp moderata riksdagsledamöter, samtliga medlemmar i Bilnätverket.

Här tar jag emot namnunderskrifterna från Bensinupprorets talesperson Peder Blohm Bokenhielm (bild från Bensinupprorets facebooksida). Därefter höll jag ett kort litet anförande för demonstranterna, hälsade dem välkomna till riksdagen, framhöll att bilen är viktig och att omsorg om miljö och statsfinanser inte får innebära att vi straffbeskattar landsbygden och våra transporter. Jag berättade också att vi moderater kommer att ta ställning till hur vi ska hantera bensinskatten i samband med vår budgetmotion till hösten.

Här är vi som tog emot namnunderskrifterna; Mattias Karlsson (M), Kjell Jansson (M), undertecknad, Sofia Westergren (M) och Saila Quicklund (M). En Sverigedemokrat skulle också varit med, men fastnade på ett tåg och hann inte fram i tid. Efter manifestationen kom även en Centerpartist fram och ville ta en bild med namnunderskrifterna i handen. Jag påpekade för honom att han måste prata med sitt eget parti om problemet på landsbygden med alltför höga bensinskatter.

Nu kommer vi att lämna in namnunderskrifterna för officiell registrering hos Riksdagen och sedan får vi fortsätta att arbeta med frågan.

2019-05-30

I torsdags rapporterade Brå att det inte finns någon koppling alls mellan den ökande invandringen och ökningen av sexualbrott. Detta beskrevs som ett tydligt faktum och kändes trovärdigt. Det blev också en stor nyhet medialt. Två öppna artiklar om saken fanns i Expressen och Aftonbladet.

I går kom kommentarer från flera debattörer som granskat Brå:s rapport lite närmare. Bland annat forskaren och nationalekonomen Tnmo Sanandaji. Han avfärdar hela nyheten kring Brå-rapporten som i princip en ren bluff. Läs själv vad han skriver på facebook (nedan). Det rapporten säger är att Brå faktiskt inte granskat saken alls. Hur man då kan sprida sin "slutsats" till media är obegripligt. Det är mycket allvarligt om en statlig myndighet försöker föra medborgarna bakom ljuset. Myndigheter ska inte ägna sig åt desinformation.

2019-05-30

Denna vecka pågår en stor internationell frimärksutställning i Stockholm, Stockholmia 2019. Även om filateli är en av mina hobbys så är det sällan jag besöker utställningar, men denna gång blev ett undantag. Anledningen heter 3 skilling banco gul. Alltså det mest sällsynta svenska frimärket och ett av världens dyraste frimärken, som visas på Stockholmiautställningen. Jag tog en bild av märket i montern (det var tillåtet om man bara inte använder blixt):

Märket ingår i en fantastisk samling av äldre svenska frimärken som ägs av finansmannen Gustaf Douglas, och han är alltså även ägare till den gula treskillingen. Vad han betalade när han köpte märket 2013 vet ingen, för alla priser på detta märke de senaste decennierna är hemliga. Men 1998 såldes märket för 15 miljoner och Gustaf Douglas har sannolikt betalt avsevärt mera än så. Någon har beräknat kilopriset till 560 miljarder beräknat på det senast kända priset. :)

På mässan visades också ett brev med tidiga engelska frimärken, och detta så kallade "Bordeaux-brevet (efter mottagarens adress) var fram till 2014 världens absolut dyraste objekt. I dag tävlar det med den gula treskillingen och möjligen något annat objekt om att vara dyrast i världen.

Annars var det en enorm mängd frimärken som ställdes ut, en enorm massa dyra och sällsynta frimärken och brev från hela världen. En enorm samling kultur och historia. Och det är det som är roligast med att samla. Om du som läser detta samlar själv så hör av dig - jag är alltid intresserad av nya filatelikontakter!

2019-05-29

Jag följde upp föregående blogginlägg genom att gå in i en interpellationsdebatt idag mellan min riksdagskollega Edward Riedl (M) och finansminister Magdalena Andersson (S). Debatten gällde klimatpolitikens kostnader och inte minst regeringens orättvisa klimatpolitik som slår hårt mot landsbygd och glesbygd. Även min kollega Lars Beckman (M) deltog i debatten. (Klicka på bilden för att se videoupptagningen)

Jag passade på att uppmärksamma finansministern på Kalla Faktas program om Exportkreditnämndens satsning på ett stort gaskraftverk i ryska Arktis. 3,3 miljarder i kreditgarantier. Jag konstaterade återigen att denna anläggning ensam släpper ut lika mycket koldioxid som en tiondel av vad hela Sverige släpper ut på ett år. Samtidigt jagar finansministern med allt högre skatter på drivmedel och energi den vanlige svensken. Syftet sägs vara att minska utsläppen. Jag frågade om finansministern tycker detta är rimligt?

I debatten duckade finansministern helt i alla frågor som rörde Kalla Faktas program. Inte med ett ord berörde hon saken, trots att jag frågade samma sak i båda mina inlägg. Även Lars Beckman ställde samma fråga i ett av sina inlägg. Men helt tyst från finansministern, hon valde att prata om annat. Bland annat påstod hon att regeringens satsning "klimatklivet" minsann medför minskade koldioxidutsläpp med 1,5 miljoner ton per år. Jag bemötte henne genom att påpeka att det ryska gasverket släpper ut 5,3 miljoner ton per år. Jag och mina meddebattörer påpekade också att både Konjunkturinstitutet och Riksrevisionen dömt ut regeringens klimatpolitik som ineffektiv. Vi nämnde också att kollektivtrafiken i både Dalarna och Kalmar nu drabbas av indragna turer på grund av stigande bränslekostnader. Regeringens politik är fullständigt ogenomtänkt.

Debatten blev den gamla vanliga, regeringen skryter om antalet förbrukade kronor och struntar i om det gör någon nytta eller inte. Vi moderater talar om vilken miljönytta satsningarna har och påpekar att en omfattande rapport förra året visade att moderaternas miljöpolitik ger mest effekt trots att vi satsar mindre pengar. Tävlingen om att det är "finast" att vara det parti som slösar bort mest av skattebetalarnas pengar måste få ett slut. Den märkliga diskussionen om att Sverige "ska vara ett föredöme" är också absurd. Med de negativa effekter som regeringens klimatpolitik medför för vanligt folk lär den svenska politiken snarare verka avskräckande på andra länder. Vem vill följa efter oss?

Värst är ändå regeringens hyckleri i klimatfrågan. Vi kan inte fortsätta jaga den lilla människan med ständiga nya pålagor och skatter samtidigt som vi gör storsatsningar på verksamhet som motverkar det man säger sig vilja uppnå. Detta hyckleri kan man ifrågasätta alldeles oavsett hur man ser på klimatfrågan i övrigt, och jag återkommer i frågan.

2019-05-29

TV4:s Kalla Fakta har alltså avslöjat att Sverige via en av sina myndigheter lämnat lånekrediter för investering i en enorm gasanläggning i ryska Arktis. En anlägnging som ensam släpper ut lika mycket som en tiondel av all den koldioxid som hela Sverige släpper ut på ett år. Samtidigt jagar alltså S-MP-regeringen svenska bilister med ständigt högre bensinskatter för att "minska utsläppen". Man lägger också miljarder av skattebetalarnas pengar på "klimatåtgärder" som dömts ut av både Konjunkturinstitutet och Riksrevisionen.

Hyckleriet från regeringen känner inga gränser överhuvudtaget.

Fullständig seger - Boverket backar om regler för äldre vedspisar

2019-05-28

I början av förra året skrev jag en del om Boverkets galna regler som angriper installation av äldre vedspisar. Den 6 februari hade jag och flera riksdagskolleger en interpellationsdebatt med bostadsminister Peter Eriksson (MP). Då framhöll vi den småskaliga vedeldningen både som en viktig lokal småskalig energikälla på landsbygden, men också en viktig krisberedskapsfråga. Dessutom är det givetvis en viktig kulturfråga att inte uppmuntra hushålla att kasta ut hundraåriga vedspisar och kaminer.

Jag konstaterade att Boverkets märkliga besked, liksom förslaget från dem att satsa 5 miljarder kronor (!) på att skrota ut gamla väl fungerande vedpannor och kaimer skapat väldigt stor otrylighet om vad politikerna vill. I stället borde politiken vara tydlig (på samma sätt som i Norge) och uppmana människor att ha vedspisar, kakelugnar och reservvärme i sina bostäder. Bostadsministern var faktiskt oväntat kritisk mot Boverket och det var bra. Men det framkom inte i debatten vem som kommit med det märkliga förslaget om skrotningspremie, om det var från politikerna eller något påhitt av Boverket själva.

Nåväl, ministern lovade att det inte pågår någon hetsjakt på vedeldning, men den nya lagen som förbjuder installation av gamla vedpannor i nya hus kvarstår och trädde i kraft 1 juli 2018, hela fyra år innan EU:s krav börjar gälla, och går dessutom längre än vad EU kräver. Efter debatten lämnade jag över en vedpinne till ministern med tänkvärt budskap. Hans tjänstemän ville inte ta något foto med vedpinnen och ministern på samma bild och tog hand om vedpinnen. Men jag hade ju fler, så det blev ett foto med vedmotiv ändå.

I dag meddelar Boverket att man backar helt i frågan och river upp de nya reglerna redan den 1/10 i år. "Boverket beslutade år 2017 att införa ett nytt krav för byggnader med vedspisar främst avsedda för matlagning (köksspisar). Nu föreslår Boverket att reglerna för köksspisar tas bort från och med den 1 oktober 2019. Det innebär att köksspisar som eldas med ved inte längre omfattas av utsläppskraven".

Boverket har helt enkelt insett att reglerna helt enkelt inte behövs. "Utredningen visar att det endast finns ett fåtal begagnade köksspisar på marknaden och att hälsovinsterna med att reglera dessa är små. Boverket gör därför bedömningen att den administrativa kostnaden är större än nyttan med regeln", säger Peter Fransson, avdelningschef på Boverket. Man kan ju undra varför man inte tog reda på detta innan man införde reglerna? Men självklart är det jättebra att reglerna nu rivs upp. Frågan är bara varför det inte ske romedelbart utan dröjer till 1 oktober?

Riksdagen borde uttalat missnöje mot socialförsäkringsminister Strandhäll

2019-05-28

Riksdagen röstade idag om misstroendeförklaringen mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. 172 ledamöter röstade för misstroende, men det behövdes 175 röster. Endast 113 gav Strandhäll sitt aktiva stöd. M, KD, L och SD röstade för misstroende, S och MP röstade nej och V och C lade ned sina röster.

I praktiken var det Centerpartiet som räddade kvar Strandhäll. Centerpartiet kallar sig "oppositionsparti", men i praktiken är man en del av regeringsunderlaget idag och ingår i vänstermajoriteten och är lojal med Löfven. För Centerpartiet var det kanske rätt tänkt rent taktiskt att avstå idag, man har ju de senaste åren bytt ut många av sina väljare, många mer borgerligt sinnade har gått till M och KD och i stället har man tagit väljare från MP och S. Hela Centern har vandrat åt vänster. För egen del räknar jag numera bort Centerpartiet från de borgerliga partierna i riksdagen. De har gång efter gång visat att de har starkare lojaliteter med Socialdemokraterna än med oss på den borgerliga sidan.

Sent i går kväll skrev jag detta twitterinlägg efter Centerpartiets beslut att avstå i dagens omröstning. Detta inlägg har fått en enorm spridning och citeras även bland annat i Dagens PS, Aftonbladet, Expressen, tfPLUS, GT mfl. Jag tycker frågan är intressant. Centerpartiet valde alltså att valtaktiskt släppa nyheten först idag, i stället för att som alla andra partier redovisa hur man stod redan före EU-valet. Jag tror inte Centerpartiet gått fram i EU-valet om man före valet berättat om sin plan att än en gång hålla Löféns svaga regering under armarna.

Här är förresten Centerns gruppledare Anders W Jonssons twitterinlägg från april förra året när han gick till mycket hårt angrepp mot Strandhäll. Och bredvid dagens inlägg när han i stället bagatelliserar det hela.

Det är nu en mycket stukad socialförsäkringsminister som fortsätter sitt arbete. Närmast har hon att hantera min och nio andra interpellationer kring det som hänt. Min debatt med Strandhäll är den 11 juni och jag tror de andra kommer att hanteras samma dag.

2019-05-27

Jag har varit riktigt stolt över moderaterna och vår EU-valrörelse den här gången. Jag har ju varit med på allvar i fem EU-valrörelser tidigare och har faktiskt de tidigare fyra gångerna tyckt att vi haft ett både otydligt och ointressant budskap, och det har synts på hur svårt det varit att få moderater att kampanja. Men den här gången var det annorlunda. Vi hade ett tydligt valmanifest, konkreta budskap och ett antal prioriterade frågor som väljarna tyckte var viktiga. Detta gjorde det lätt att kampanja och våra ledande företrädare gjorde dessutom ett jättejobb, särskilt vårt förstanamn Tomas Tobé som burit upp valrörelsen på ett utmärkt sätt.

När samtidigt andra partier ägnat en stor del av tiden åt att smutskasta varandra (där Socialdemokraterna varit i särklass värst), och flera partier drabbades av skandaler och interna stridigheter så var det liksom bäddat för att moderaterna skulle göra en bra valspurt. Precis som i senaste riksdagsvalet. Som det ser ut nu får moderaterna 4 platser i Europaparlamentet, vilket är en ökning med en plats mot 2014. Vilka som tar dessa platser avgörs när alla personröster är räknade. Moderaterna är också, enligt den stora vallokalsundersökningen, klart största parti bland förstagångsväljarna och har delad förstaplats bland väljare 22-30 år. Det är dessutom tydligt att framtiden inte tillhör Socialdemokraterna och att de unga inte längre lockas av SD på samma sätt som tidigare.

Hur väljarströmmarna gått blir intressant att se, men att trenden varit att väljarna gått åt höger är tydligt. FI försvann (tack!), V stod stilla, S backade (gjorde sitt sämsta val någonsin) och MP tappade hälften av sina mandat, samtidigt som M, C, KD och SD ökade. L är en annan historia. Deras flåshurtiga EU-kramande och önskan om kraftigt höjd EU-avgift för Sverige, EU-skatter och mer federalism höll på att kosta dem platsen i EU-parlamentet, och vi vet fortfarande inte om deras 4,1% håller med tanke på att långtifrån alla röster är räknade. Rättvis dom från väljarna tycker jag, federalism och överstatlighet är det få svenska väljare som tilltalas av.

Det är för övrigt fascinerande att det påstås att klimatfrågan var den viktigaste valfrågan (det går att diskutera, finns olika bud om det) men man kan konstatera att trots detta backade Miljöpartiets kraftigt mot förra EU-valet. Om någon frågat mig hade jag också sagt att klimatfrågan var en av de viktigaste, men då hade jag syftat på att det är viktigt att hålla extrema klimatalarmister borta från EU-parlamentet. Jag vet att det var fler än jag som tänkte så. Tiden är förbi när Miljöpartiet har ensamrätt på miljöfrågorna. Inte minst har moderaterna en miljöpolitik som är betydligt bättre och mer genomtänkt än Miljöpartiet. Därför blev vi också vinnare i ett val som till stor del sades handla om miljön. Svenska folket verkar ha tröttnat på Miljöpartiets ganska extrema och samhällsskadliga politik.

2019-05-26

Jag har stort förtroende för toppkandidaterna på den moderata EU-valsedeln, och de tre översta är alla tre goda moderata riksdagskolleger. Jag vill ge en särskilt eloge till vårt förstanamn Tomas Tobé som gjort en otroligt stark insats och varit en samlande kraft för den moderata valrörelsen. Han förtjänar verkligen många personkryss.

Nu lär ju Tomas Tobé som förstanamn komma in i EU-parlamentet oavsett kryss. Mitt kryss går i stället till #25 Henrik Sundström. Henrik är den ende kandidat längre ned på den moderata valsedeln som jag bedömer har en rimlig chans att bli inkryssad i EU. Han får mitt kryss för att han står upp tydligare än någon annan för yttrandefrihet, integritet, rättssäkerhet, stram migrationspolitik och inte minst en balanserad syn på klimatfrågan. Han är också en orädd och tydlig röst i samhällsdebatten. Att han är välutbildad, advokat och dessutom har gedigen politisk erfarenhet gör inte saken sämre. Jag vill gärna se att han gör Tomas Tobé mfl sällskap i EU-parlamentet och därför får han mitt kryss idag.

2019-05-25

I riksdagsvalet i höstas fick jag förnyat förtroende att för fjärde gången ta plats i Sveriges Riksdag. Det är en stor ära att få representera Sjuhärad i fyra år till. Sedan valet är jag nu återigen ledamot av Finansutskottet och dessutom ledamot i Riksdagens EU-nämnd som hanterar alla överläggningar med regeringen inför olika EU-beslut. Mitt arbete i EU-nämnden har gjort väldigt tydligt hur viktigt det är att välja rätt svenska politiker till EU-parlamentet. Många partier driver en linje här hemma men deras ledamöter röstar sedan tvärtom i EU. Moderaterna talar med samma tunga i Sverige och i Bryssel, och den som röstar på oss vet att vi är att lita på i båda parlamenten. Vi har ett tätt och nära samarbete mellan moderaterna i Riksdagen och i Bryssel.

Moderaterna anser att EU ska vara starkt i de frågor vi inte kan hantera ensamma i Sverige, men vi anser att EU ska hålla fingrarna borta från sådant vi enklare beslutar i Riksdagen eller i de svenska kommunerna. Detta är en linje vi håller konsekvent.

Moderaterna vill se krafttag mot stöldligor, organiserad kriminalitet och terrorism. Vi vill ha skärpt bevakning av EU:s yttre gränser och en ny gemensam asylpolitik i EU där man söker asyl vid EU:s yttre gräns. Vi står upp för frihandel, vill minska byråkratin och ta bort 1.000 onödiga EU-regler.

Moderaterna vill att EU satsar på forskning kring ny kärnkraft för att kunna trygga en stabil energiförsörjning där vi minskar EU:s beroende av kol och gas. Vi vill också se en stark politik som skyddar vår miljö och våra hav, säkrar ett starkt djurskydd och minskar antibiotikaanvändningen i djurhållningen. Vet du förresten att en färsk forskningsrapport visar att moderaterna har den mest effektiva miljö- och klimatpolitiken av alla partier?

Det finns många saker som vi kan lösa gemensamt i EU. Men Moderaterna tycker inte att EU ska ta över nationella frågor som exempelvis hur vi brukar vår svenska skog eller vilka jaktregler som ska gälla. Samma sak gäller sociala rättigheter och villkoren på arbetsmarknaden – det är viktiga frågor, men det är nationella frågor som riksdagen ska besluta om. Moderaterna värnar den svenska modellen på arbetsmarknaden. Vi moderater säger också nej till införande av EU-skatter och vi säger nej till höjd svensk EU-avgift.

I riksdagen arbetar vi moderater samtidigt för att de EU-direktiv som vi måste ta in i svensk lag hanteras på ett vettigt sätt. Det är ett problem att Sverige ofta går längre och beslutar om hårdare regler än vad EU kräver. Framöver väntar exempelvis frågorna om upphovsrätt och om vapendirektivet, och där måste vi moderaterna stå upp för den enskildes rätt.

Vem ska man då kryssa på den moderata valsedeln? Jag har mycket stort förtroende för våra toppkandidater, inte minst har Tomas Tobé som förstanamn gjort en fantastiskt god insats under valrörelsen. Utöver toppnamnen vill jag även slå ett slag för #25 Henrik Sundström. En modig och frispråkig politiker. Inte minst står han upp för rättssäkerhet, yttrandefrihet, integritetsfrågor, skärpt migrationspolitik och sunt förnuft i klimatfrågan. Han är ett mycket bra val.

2019-05-25

Slutdebatten igår mellan partiernas toppkandidater till EU-parlamentet blev en märklig historia. Oerhört mycket smutskastning, fulspel och personangrepp, det märks att det drar ihop sig till valdag. Två kandidater stod emot pajkastningen bäst, och det var Fredrick Federley (C) och Tomas Tobé (M). De höll enligt min åsikt en större värdighet och försökte prata sakfrågor på ett seriöst sätt i stället för att ägna sig åt smutskastning. Att jag sedan ogillar en del av Centerns EU-politik är en annan sak. Tomas Tobé (M) vann också debatten tydligt enligt Demoskops undersökning bland tittarna.

2019-05-24

Under veckan har jag spridit nedanstående lilla blad i lite olika varianter. Här den version som jag använt hemma i Sätila och Ubbhult, där flertalet hushåll har fått personligt besök eller ett blad i brevlådan.

2019-05-24

Efter några timmar i valstugan i Borås i regnet var det idag dags för en sista runda bland brevlådorna i norra delen av Marks kommun. På tre dagar har jag kört över 40 mil för att kampanja och dela material i brevlådor. Utan bil hade detta varit helt omöjligt, vilket jag påminner om på twitter idag.

2019-05-23

I dag gästades Riksdagen av Bensinupproret 2,0. Fyra ledande företrädare, däribland upprorets nye talesperson Peder Blohm Bokenhielm gästade oss och berättade om sitt nätverk. I dag har man 640.000 medlemmar (plus ett antal som saknar facebook, men som blivit medlemmar ändå). Av medlemmarna är 35% kvinnor. Målet för bensinupproret är ett bensinpris runt 12 kronor litern. Man kan konstatera att den prisnivån gällde så sent som under Alliansregeringens tid, så det är definitivt ingen utopi, även om en så dramatisk skattesänkning givetvis som alltid måste ställas mot andra angelägna skattesänkningar, statsutgifter och miljöhänsyn. Längst till vänster ovan moderaternas skattepolitiske talesperson Niklas Wykman som var arrangör av dagens seminarium.

Seminariet började med att Jacob Lundberg, doktor i nationalekonomi, höll ett intressant föredrag kring bensinpriet. Han visade ett antal intressanta bilder med fakta från myndigheten Trafikanalys:

Bilden ovan tv visar antalet miljarder personkilometer som vi färdas med olika transportmedel. Översta stapeln är bil. Sedan följer tåg, buss, gång/cykel, inrikesflyg, tunnelbana, sjöfart, MC/moped och spårvagn. Det är ingen överdift att påstå att de flesta svenskar är oerhört beroende av bilen. Ovan th illustreras detta på ett annat sätt. Den grafen går från 1950 i bilens barndom fram till idag. Det ljuslila stora fältet visar utvecklingen när det gäller antal körda personkilometer med bil. Det sljusblå fältet under är buss och tåg, som visserligen också ökat en del, men ganska lite jämfört med bilen. Det mörklila under är övriga transportslag.

Därefter redovisades myndigheten Trafikanalys kalkyl av förhållandet mellan de skatter bilismen betalar och de kostnader bilismen medför i form av utsläpp, buller, olyckor och vägslitage mm. Trafikanalys uppskattar att bilismen idag betalar 123% av sina kostnader. Bilismen är alltså enligt statens egen myndighet en kassako för statskassan.

Lundberg kommenterade också de svenska klimatmålen. Enligt Miljömålsbveredningen ska de svenska koldioxidutsläppen minska med 59% fram till 2030, jämfört med 2005. Det är ett betydligt högre mål än EU:s som ligger på 40% minskning samma period. Enligt konjunkturinstitutet kräver den högre svenska målet att koldioxidskatten (som redan är i särklass högst i världen) femdubblas, vilket motsvarar 10 kronor per liter + moms (alltså 12.50 på bensinpriset). Om man gör detta skulle BNP minska med nästan en procent. Den totala merkostnaden för svenska folket, jämfört med att "bara" nå EU:s mål, skulle bli 1.000 miljarder kronor. Det är kostnaden vi i så fall betalar för politikernas önskan om att Sverige ska vara bäst i klassen och att de svenska medborgarna ska plågas mer än alla andra.

Lundberg påpekade som sagt att Sverige idag har världens högsta koldioxidskatt. Det gör att de i princip är billigare att minska utsläppen i alla andra länder. Endast 15% av världens utsläpp är en belagda med koldioxidskatt - 85% är helt obeskattade. Det mest effektiva för Sverige är att finansiera utsläppsminskningar i andra länder, det ger i särklas mest nytta per satsad krona. (Det är som bekant också moderaternas politik). Att försöka minska de globala koldioxidutsläppen genom att beskatta svenska bilister ännu hårdare är helt onödigt om det är global effekt man vill uppnå.

Jag fick också tillfälle till en pratsund med Peder Blohm Bokenhielm, och berättade om Riksdagens Bilnätverk, som startades av oss fyra moderater, men som idag har medlemmar från de tre största riksdagspartierna, M, S och SD. Vårt fokus är att rent allmänt lyfta bilens stora samhällsbetydelse, och Bensinupprorets kamp kompletterar oss väldigt bra. Vi får väl se om vi kan arrangera något gemensam med tiden, det skulle vara kul.

Slutsatsen av dagens seminarium är att bilkörning inte är ett dåligt beteende som ska bestraffas, det är en nödvändighet för väldigt många, både i städer och på landet. Och det är inte heller någon klok klimatpolitik att med ännu högre koldioxidskatter försöka sänka utsläppen från den svenska bilismen, kostnaderna bli enorma och effekterna skulle bli mångdubbelt större om man i stället gjorde satsningar utomlands.

2019-05-23

På grund av den tidvis mycket kalla våren med 6-7 minusgrader så sent som för några veckor sedan har fågefröautomaten fått hänga kvar lite för länge. Och det medför återkommande trevliga besök av den här trevliga pippin som tar en stunds paus i arbetet. Hoppas lite goda fågelfrön kan motverka migrän efter allt hackande.

2019-05-22

Effekterna av det höga marknadspriset och skatterna på bensin och diesel blir allt mer besvärande. Nu slår kostnaden även mot kollektivtrafiken. I dag berättar Östra Småland om hur Länstrafiken tvingas dra in busslinjer när bränslepriserna ökar, allt för att kunna hålla sin budget. Samtidigt sägs ju de höga bränsleskatterna syfta till att fler ska åka kollektivt...

2019-05-22

I dag stod jag utanför valstugan på Stora Torget i Borås mellan 12 och 15, och det var större intresse bland boråsarna än jag hade räknat med. Årets EU-valrörelse är den absolut bästa av de fem jag varit med om! Moderaterna har bra sakpolitik att presentera och de flesta man talar med håller med om det mesta. När andra partier samtidigt ägnar tid åt interna diskussioner eller skandaler så har vi moderater möjlighet att i stället prata sakpolitk och om vad vi vill göra i EU. Det är nog förklaringen till att vi nu ökar i opinionen. Om vi håller i detta kan det nog bli ett riktigt trevligt valresultat på söndag!

2019-05-22

I morgon gör jag en paus i EU-valrörelsen för att vara med på moderaternas riksdagsseminarium om bensin och dieselpriserna. En viktig fråga som vi moderater uppmärksammat genom uppstarten av vårt bilnätverk, och som sedan växt i takt med att Bensinupproret 2,0 växt så lavinartat - i dag har man 627.000 medlemmar! Bensinupproret kommer att ha med företrädare på vårt seminarium.

Sverige är ett land med långa avstånd. Bilen är nödvändig för en betydande del av Sveriges befolkning. Många av de som är beroende av bilen för jobb och för att få familjelivet att gå ihop upplever nu att deras villkor försämras med de höga drivmedelspriserna. Det folkliga missnöjet i Sverige kring de höga drivmedelspriserna har gett upphov till den stora Facebook-gruppen Bensinupproret 2.0 som i dagsläget samlar över en halv miljon människor.

Riksdagsledamot Niklas Wykman (M), skattepolitisk talesperson, bjuder in till seminarium om drivmedelsskatterna och villkoren för de som är beroende av bilen. Medverkar gör ansvariga från Bensinupproret 2.0 och Jacob Lundberg, doktor i nationalekonomi och chefsekonom på tankesmedjan Timbro.

Att Bensinupproret på kort tid samlat över 600.000 personer i sitt nätverk visar att missnöjet med de svenska bensinskatterna är mycket stort. Samtidigt pågår en debatt kring vad ett rimlig bensinpris och en rimlig bensinskatt egentligen är.

Bensinupproret själva anser att bensinen borde kosta 12 kronor litern, inklusive alla skatter. Detta att jämföra med de nära 17 kronor som gäller idag (ännu högre på vissa håll). Moderata Ungdomsförbundet skriver i denna debattartikel att de tycker 10 kronor litern är en rimlig nivå om bilismen ska bära sina egna kostnader för infrastruktur, olyckor och miljöpåverkan. De har faktiskt högst rimliga sakargument för sin linje. Andra debattörer vill tvärtom göra kraftiga höjningar av beskattningen av just miljöskäl.

När man diskuterar detta ämne ska man samtidigt veta att bensinskatten är en viktig intäktspost i statens budget, och ger över 9 miljarder i skatt varje år. Det gör att en sänkning måste finansieras på något sätt. Och en skattesänkning på bensin måste ställas mot andra viktiga skattesänkningar. Personligen tror jag väl inte att vare sig 10 kronor eller 12 kronor är helt realistiskt. Men det är inte heller rimligt att fortsätta med ständiga kraftfulla höjningar av bensinskatterna. Det har marinell betydelse för att få oss att köra mindre - de flesta kör inte för att det är kul, utan för att man måste. Och det måste man oavsett bensinpris. Bilismen är helt enkelt en kassako för staten.

Den 1 juli sänks bensinskatten för första gången på många år, i och med att M/KD-budgeten slår igenom. Vi talar dock om en marginell sänkning, ca 15 öre per liter. Anledningen är att vår budget tog bor det så kallade "överindexeringen" av bensinskatten, alltså den automatiska höjning utöver inflationen som regeringen tidigare infört. Tyvärr tänker S-MP-C-L höja tillbaka denna skatt nästa årsskifte och dessutom höja den ytterligare.

Prioriteringen just nu måste vara att först och främst ta strid mot nya kraftiga skattehöjningar. Om man anser sig behöva höja skatten av miljöskäl (jag delar alltså inte den åsikten, det finns bättre sätt att stimulera nya miljövänliga fordon) så är det minsta kravet att man samtidigt sänker skatten motsvarande på lön och pension. I annat fall blir den "gröna skatteväxlingen" bara en "grön skattehöjning".

Jag anser att vi också behöver diskutera att begränsa bensinskatten, exempelvis genom att kompensera för att vi lägger moms på skatten. De flesta inser att vi idag har en beskattning av bensin och diesel som upplevs som orimlig. Då måste politiken lyssna. Argumentet att hög bensinskatt gör att vi kör mindre håller som sagt enligt min åsikt inte.

2019-05-21

I dag träffades delar av den moderata kampanjledningen inför EU-valet, tillsammans med vårt förstanamn Tomas Tobé och vår partiledare Ulf Kristersson på takterrassen på partikansliet på Blasieholmen i Stockholm. På plats fanns också en del av våra aktiva opinionsbildare i partiet och partiet närstående, och jag var särskilt inbjuden som en av de mer aktiva moderaterna i sociala medier. Det blev en del bra diskussioner om hur vi utnyttjar de sista dagarna av valkampanjen på bästa sätt.

Opinionsmätningarna spretar något alldeles väldigt och valdeltagandet verkar bli lika lågt som tidigare, så det här valet kan sluta precis hur som helst. Men kampviljan är god och massor av moderater är ute och kampanjar för fullt just nu. Vi har de bästa valbudskapen jag varit med om under de fem EU-val jag kampanjat i, och entusiasmen bland partiarbetarna är betydligt bättre än tidigare EU-val. Dessutom har vi ett utmärkt förstanamn i Tomas Tobé som gör ett riktigt hästjobb för att dra valrörelsen. Jag tror det kan bli riktigt bra det här! I morgon finns jag i valstugan på Stora Torget i Borås från ca 12-14. Välkommen förbi och prata politik!

2019-05-21

I går presenterade Moderaterna sin valplattform för EU-valet. Jag har gjort en egen sammanfattning av moderaterns EU-politik, där jag också kommenterar lite hur andra partier ser på en del frågor:

Trygghet och kamp mot kriminalitet och terrorism

De problem vi har i Sverige med gängkriminalitet, bostadsinbrott och stölder har tydliga kopplingar till gränsöverskridande brottslighet. Utländska stöldligor ligger exempelvis bakom hälften av alla bostadsinbrott i Sverige. Det ska bli stopp på det. Därför ska det europeiska polissamarbetet stärkas för att bekämpa stöldligor och smuggling av narkotika och vapen. Den fria rörligheten ska inte gälla kriminella. EU-medborgare ska avtjäna fängelsestraff i sina hemländer och EU-medborgare som begår brott i Sverige ska utvisas och inte tillåtas att återvända till Sverige. Genom kraftfulla insatser på EU-nivå kan vi upprätthålla lag och ordning bättre – och göra Sverige och Europa tryggare.

Europasamarbetet måste användas bättre i kampen mot våldsbejakande extremism och internationell terrorism. De som vill attackera vår frihet, vår demokrati och vårt sätt att leva ska motarbetas med full kraft. Det krävs riktade satsningar för att stärka arbetet mot terrorism.

Tryggheten och säkerheten inom Europa påverkas också av det osäkra läget i omvärlden. Genom ett fördjupat samarbete i utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken kan vi starkare möta den här utvecklingen.

EU är en värderingsgemenskap. I ett tryggt Europa är det en självklarhet att alla människors fri- och rättigheter respekteras – oavsett kön, sexuell läggning eller religion. I flera av EU:s medlemsländer går utvecklingen tyvärr åt fel håll. Det måste få konsekvenser. Demokratin och rättsstatens principer måste alltid försvaras. Moderaterna och vår partigrupp EPP har varit tydliga med att partier som inte respekterar dessa värderingar inte är välkomna. I den socialistiska gruppen däremot är man inte lika noggranna, och socialdemokraterna engagerar sig alldeles för lite i denna fråga.

Stora delar av Europa är idag beroende av kolkraft eller rysk gas. Detta är mycket miljöskadligt, både vid brytning av kol och vid förbränning av kol och gas. Detta alldeles oavsett vad man har för åsikt i klimatfrågan. Samtidigt kan vi inte idag skapa en trygg elproduktion baserat på endast förnybar energi. Det behövs en trygg baskraft i form av vattenkraft och kärnkraft. Kärnkraften är helt avgörande för att skapa en stabil elförsörjning under överskådlig tid, och därför är den moderata linjen att behålla dagens kärnkraft och satsa på vidareutveckling av ny kärnkraft i framtiden. Vi vill därför fördubbla EU:s satsningar på forskning kring kärnkraft, skapa en gemensam EU-standard för ny kärnkraft (vilket sänker kostnaden att bygga) och skapa förutsättningar för att exportera mer el inom EU.

Intressant i denna debatt är att beräkningar från FN:s klimatpanel visar att det behövs mer kärnkraft för att klara energiförsörjning och klimatmål. Det märkliga är att i just denna fråga väljer både Miljöpartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna att inte lyssna på IPCC. Samtidigt åberopar man IPCC i alla andra sammanhang. Och för min del är frågan enkel - även om man har en kritisk inställning i klimatfrågan så borde alla inse behovet av en stabil elförsörjning. Och då behövs kärnkraften.

Moderaterna vill också se stora satsningar på havsmiljön. Östersjön är ett av världens mest förorenade innanhav. Nedskräpningen och övergödningen måste minska genom ett gemensamt arbete i Europa.

Skogen kan användas för grön omställning. Att mer makt över den svenska skogen flyttas till EU är ett hot mot det aktiva svenska skogsbruket. Vi värnar äganderätten och det nationella självbestämmandet över den svenska skogen. och står upp för detta i EU. Moderaterna anser också att alla beslut om jakt och rovdjursförvaltning ska fattas i Sverige, inte i EU. Vi kommer också att slåss i riksdagen för att genomförandet av EU:s vapendirektiv läggs på absolut miniminivå.

Livsmedelskedjan ska vara säker och hållbar genom bättre kontroller. Djurskyddet ska vara starkt och konsumenter ska kunna vara trygga med de varor som finns. Bevisat farliga ämnen ska fasas ut ur konsumentprodukter. EU:s gemensamma jordbrukspolitik behöver reformeras och mindre pengar läggas på jordbruksstöd. Moderaterna står bakom EU:s förslag att minska jordbruksstödet med 5%. Samtidigt måste lantbrukarna få bättre villkor genom sänkta nationella skatter och mindre regelkrångel. Svenska bönder klarar att konkurrera om bara spelreglerna är lika för alla.

De flesta av jobben och mest tillväxt finns i dag inom tjänstesektorn, men för just tjänster fungerar den inre marknaden inte särskilt väl. Den inre marknaden behöver fungera lika bra för tjänster som för varor, och Europa ska leda digitaliseringen.

Entreprenörer, särskilt småföretag, runt om i EU drabbas av en omfattande regelbörda. Det måste förändras. Regelkrångel och byråkrati behöver minska. Moderaterna vill att EU tar bort 1.000 onödiga EU-regler.

Färre tullar och handelshinder bidrar till att fler länder kan resa sig ur fattigdom, till ett växande globalt välstånd och till ökad fred och säkerhet. Frihandel gynnar företagande och entreprenörskap. EU har en viktig roll för att vara en motkraft mot det handelskrig som just nu pågår mellan USA och Kina. EU har en viktig roll att spela för att fortsätta skapa möjligheter för ökad handel över gränserna. Sverige ska driva på för att EU sluter fler frihandelsavtal.

Arbetet med att göra Sverige och Europa tryggare handlar också om att motverka oseriösa arbetsgivare, dålig arbetsmiljö, fusk och snedvriden konkurrens. Vi är emot att EU reglerar sociala frågor i medlemsländerna (en "social pelare") och vi vill säkerställa att trygghet och goda villkor råder på arbetsmarknaden utan att kompromissa om den svenska arbetsmarknadsmodellen. Där skiljer vi oss mot bland annat Socialdemokraterna och Liberalerna som accepterar att allt fler beslut läggs över till EU-nivå.

EU ska lösa gemensamma problem - inte ta över nationella frågor

Europa byggs starkt genom jobb och företagande, forskning och innovation. Inte genom ekonomisk omfördelning av bidrag mellan medlemsländerna eller skatter på Europanivå. Vi säger därför nej till EU-skatter och vill säkra att den avgift som Sverige betalar till EU hålls nere. Moderaterna står stadigt i denna fråga till skillnad mot ett antal andra partier som svajar i frågan om både EU-skatter och Sveriges EU-avgift. Om/när britterna lämnar EU måste EU:s budget krympas i motsvarande mån. Både Liberalerna och Centerpartiet är i stället öppna för att den svenska EU-avgiften kan ökas. Och Socialdemokraterna svajar i frågan.

När det gäller införandet av EU-skatter säger moderaterna nej. Det talas om europeisk koldioxidskatt, plastskatt, gemensam bolagsskatt, skatt på finansiella transaktioner mm. Vi avvisar allt detta och anser att skatter är en nationell fråga. Detta till skillnad mot exempelvis Liberalerna som vill införa EU-skatter.

Man ska kunna lita på att en moderat i EU-parlamentet driver moderat politik

Många partier lovade förra EU-valet att agera för att EU skulle arbeta med rätt saker, att motverka överstatlighet och att hålla nere EU-avgiften osv. Saker som de under åren också upprepat i Sveriges Riksdag. Problemet är bara att de inte alltid agerar på samma sätt i EU-parlamentet som i Sverige. De kan säga en sak här och sedan rösta tvärtom i EU.

Moderaternas EU-parlamentariker har på ett mer konsekvent sätt hållit samma linje i EU som den vi moderater driver i Sverige. Vår politik håller ihop och vi har nära kontakt mellan riksdagsledamöterna och våra EU-parlamentariker. Inte minst är jag själv involverad i detta via mitt arbete i EU-nämnden. Man ska kunna lita på att en moderat i EU driver moderat politik.

Borås Tidnings ledarsida var lite sent ute om valet i Australien

2019-05-20

I dag finns denna text på ledarsidan i Borås Tidning där man spekulerar kring valet i Australien som enligt tidningen hålls "på söndag". Nu har ju detta val faktiskt redan hållits, det var helgen som gick. Sannolikt något fel vid pressläggningen.

I ledartexten beskylls den konservativa regeringskoalitionen som "bakåtsträvare" i klimatfrågan, medan den socialdemokratiska oppositionen påstås ha dålig kunskap om den ekonomiska politiken.

Valresultatet blev något oväntat att den konservativa regeringskoalitionen gick framåt och behåller makten medan Socialdemokraterna backade och partiledaren avgick. Även det gröna partiet backade. I vilken mån valet avgjordes av klimatfrågan eller den ekonomiska politiken låter jag vara osagt, även om det finns internationella nyhetsmedia som hävdar att klimatfrågan avgjorde till de konservativas fördel. Kanske var det så med tanke på att både Socialdemokraterna och Green Party backade.

Till saken hör att Australien är mycket beroende av kol som energikälla och det är en viktig inhemsk naturresurs med stor betydelse för både samhällsekonomi och sysselsättning. Det är inte säkert att befolkningen ser en regering som "bakåtsträvare" i klimatfrågan bara för att man vill försöka hitta en balans mellan miljövänlig energiproduktion och att skydda jobben i den tyvärr ganska smutsiga kolsektorn. Det är lätt för oss i Sverige att raljera över detta, men i många länder är det en betydligt svårare fråga att hantera politiskt. Samtidigt är det ett faktum att den "bakåtsträvande" konservativa australienska regeringen faktiskt även satsar stort på solenergi och utbyggd vattenkraft.

2019-05-20

Denna vecka går riksdagen på sparlåga, och tanken är att riksdagsledamöterna ska ha möjlighet att kampanja hemma i valkretsarna i stället. Jag vet att en del riksdagskolleger prioriterar att ta lite semester i stället, men för min egen del blir det faktiskt en vecka fylld med politik. Så här ser mitt preliminära veckoprogram ut:

Måndag: Gruppmöte med Markmoderaterna och sedan valkampanj tillsammans under kvällen.
Tisdag: Deltar på ett internt möte med den moderata valledningen och ledande opinionsbildare på kampanjhögkvarteret i Stockholm för att ta höjd för en bra valspurt, där jag själv har en särskilt viktig roll i sociala medier.
Onsdag: Kampanjar med boråsmoderaterna i valstugan i Borås och delar sedan ut flygblad/knackar dörr i Marks kommun.
Torsdag: Deltar jag vid ett mycket intressant bensinskatteseminarium i Riksdagen med Bensinupproret, i arrangemang av moderaternas skattepolitiske talesperson Niklas Wykman. Jag ska också försöka hinna kampanja lite med stockholmsmoderaterna.
Fredag: Ännu ett pass i valstugan i Borås, och lokala aktiviteter i Mark.
Lördag: Någon form av spurtaktiviteter på hemamplan, lite oklart var och hur.

Parallellt med detta kommer jag att ha ett tydligt EU-valfokus på sociala medier och ge mina bästa argument för varför man dels ska rösta på moderaterna i EU-valet, dels tipsa om några kandidater som jag tycker man kan ge sitt stöd genom ett kryss på valsedeln. Har du frågor om vad moderaterna tycker i olika frågor, eller vill fråga om våra kandidater så når du mig via kontaktformuläret ovan! Valsedlar finns i alla förtidsröstningslokaler och i vallokalerna, och Moderaterna har en enda valsedel som gäller för hela landet.

Glöm nu inte rösta moderat på söndag!

Gretahysterin kommer leda till en mer sansad klimatdebatt

2019-05-18

Under över tio års tid har jag fördjupat mig ordentligt i klimatfrågan, rest i världen, träffat forskare, besökt olika konferenser, bjudit in debattörer till riksdagen och läst det mesta jag kommit över i ämnet. Min egen skepsis till klimathotsextremismen har växt hela tiden, men det har känts ganska hopplöst att debattera frågan. Det har liksom varit antingen eller - klimatalarmist eller "klimatförnekare" (världens dummaste uttryck för övrigt - vad betyder det?). Och jag har hela tiden vägrat välja.

Och så plötsligt vände hela debattklimatet! Orsaken heter Greta Thunberg.

Jag upprepar det jag skrivit tidigare om Greta. Jag tycker synd om denna flicka. Hon utnyttjas fullständigt hänsynslöst i ett medialt och politiskt spel. Men samtidigt måste man få rikta kritik mot såväl media som alla de vuxna (?) i hennes omgivning som använder henne på ett helt orimligt sätt, och man måste även få rikta invändningar i sak mot det hon säger, eftersom det nu används av andra för att spetsa till klimatdebatten.

I går fanns en av de absolut bästa artiklar jag läst om den fullständigt urspårade klimathysterin och klimatdebatten och om den sjuka och faktiskt närmast motbjudande dyrkan av Greta Thunberg. Liksom tydligt ifrågasättande av det Thunberg påstår i sak, och som det inte finns något stöd för i forskningen. Till och med ledande alarmistiska klimatdebattörer tar avstånd från en del av det hon säger. Lite oväntat är denna utmärkta artikel publicerad i Aftonbladet, signerad debattören Ann-Charlott Altstadt. Läs, dela och sprid!

"Gretahajpen är helt uppåt väggarna skogstokigt galen. Under snart ett år har mer profana skribenter krönt Greta till frälsare då hon lidande har tagit på sig våra klimatsynder, medan Limhamns församling, via Twitter, rakt upp och ner utnämnde henne till Jesu ställföreträdare på jorden. Och i Kyrkans Tidning menar nu Anna Ardin, diakon i Equmeniakyrkan och styrelseledamot i den inflytelserika organisationen Socialdemokrater för tro och solidaritet, på fullaste allvar att Greta är en profet med uppdrag från självaste Gud. Hennes lyckade mission – att sprida sin klimatpanik bland barn och ungdom – stöddes nyligen av 171 psykologer och psykoterapeuter i ett upprop i Expressen, och DN:s Björn Wiman bjöd därefter över genom att förklara hela befolkningens ökade behov av psykofarmaka som en adekvat kollektiv reaktion på klimatångest."

Jag hade inte kunnat uttrycka det bättre själv. Men kan ju lägga till att galenskaperna fortsätter. Nu har ett belgiskt universitet dessutom beslutat sig för att utse Greta Thunberg till hedersdoktor. Snacka om att devalvera doktorstiteln om man ger den till en 16-åring som knappt gått ut grundskolan och helt saknar naturvetenskaplig utbildning. Hon är även nominerad till Nobels fredspris och pryder förstasidan på senaste numret av Time Magazine...

Men Gretas mediala framfart har som sagt fått effekt. Något nytt har hänt i klimatdebatten. Allt fler tar nu öppet avstånd från extremismen och domedagsprofeterna och både politiker och journalister vågar äntligen ifrågasätta. Gretas extrema överdrifter och den helt "skogstokiga" dyrkan av henne har helt enkelt blivit för mycket för normala människor. När världsledare och svenska partiledare gör allt för att få posera tillsammans med en 16-åring som drivs av personlig ångest för att hon blivit lurad att jorden håller på att gå under börjar normalt tänkande människor dra öronen åt sig. När hon utmålas som ett profet, Jesus ställföreträdare och blir utnämnd till hedersdoktor så börjar människor skratta befriande åt galenskaperna. Äntligen vågar man ta bladet från munen och säga vad man egentligen tycker om klimatextremisterna!

Allt fler verkar nu inse att klimatextremismen är mycket farligare än det eventuella klimathotet. Både för samhällsekonomi, demokrati och förtroendet för vetenskapen. Och allt fler inser att klimatextremismen är ett vänsterprojekt vars syfte är att kontrollera och begränsa människorna, höja skatterna och bekämpa marknadsekonomin. Fler och fler journalister och skribenter vågar öppet lufta kritik mot klimatalarmismen, och fler forskare vågar ifrågasätta extremismen. Jag märker också inom politiken att allt fler nu öppet vågar framföra sin kritik, och jag tror det bara är en tidsfråga innan flera partier kommer inta en mer nyanserad linje i frågan.

Och tänk - allt är faktiskt Gretas förtjänst!

Min "klimatförnekarblogg" var ett av diskussionsämnena i SVT Forum :)

2019-05-17

Jag fick tips i dag. I tisdags sändes ett program i SVT Forum där mediaföreträdare diskuterade hur man i praktiken skulle skärpa klimathotsaktivismen ytterligare från medias sida. Hela inslaget hade ett tydligt fokus - medias uppgift är att skrämma medborgarna om klimathotet. Flera av journalisterna och medieföreträdarna hade uppenbarligen en tydlig agenda där man ska uppfostra svenska folket och samtidigt kväsa och "avslöja" dem som har en avvikande mening.

Döm om min förvåning när Borås Tidnings egen klimataktivist Jan Lindsten ingick bland de intervjuade, och ämnet var bland annat hans "granskning" i Borås Tidning av mina blogginlägg i klimatfrågan! Utfrågaren kallade rent av min blogg för en "klimatförnekarblogg". Ganska kul, med tanke på att det mesta jag skriver handlar om helt andra saker. Sedan följde en utläggning där Jan Lindsten beskrev hur viktigt det var att "granska alla mina felaktigheter i klimatfrågan" och att "hela Borås Tidnings redaktion varit engagerad i arbetet" (!). Enligt Lindsten är jag en skicklig skribent vilket gjorde arbetet svårare. Man tackar!

Med tanke på att Lindsten och BT:s redaktion tydligen lagt så oerhört mycket tid på att granska min blogg var det fascinerande att de inte lyckades hitta ett enda blogginlägg med faktafel. Jag tar det som en komplimang och ett bevis på att jag har bra underlag om det jag skriver i klimatfrågan. Och lite smickrad är jag såklart över att vara föremålet för debatt i SVT Forum.

För min del har det varit helt fantastiskt att uppleva gensvaret efter BT:s tre sidor stora artikel om mig och den helsida jag fick att själv förklara min syn på frågan. Jag vet inte hur många som kommit fram till mig, eller ring eller mailat och sagt att när de läste min artikel förstod det hur saker hänger ihop och inser att jag har rätt. Och ber mig stå på mig i debatten. Faktum är att BT:s stora artikel gett mig en stor legitimitet som klimatdebattör som jag inte haft tidigare. Jag insåg såklart att det kunde bli så detta när jag fick chansen att utveckla mina tankar på en helsida i BT, men det blev långt över förväntan. Jag tror Borås Tidning och klimatalarmist Lindsten skulle ångra sin artikel bittert om de visste vilken effekt den haft på mobilisering mot klimatextremism och klimataktivism.

I dag väcker vi misstroendeförklaring mot Annika Strandhäll (S)

2019-05-16

I förrgår beskrev jag utförligt varför socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) borde avgå. Moderaterna beslutade igår att vi skulle väcka en misstroendeförklaring mot Annika Strandhäll i samband med statsministerns frågestund idag, och jag var en av de moderata ledamöter som under diskreta former samlades utanför gruppledare Billströms rum i går eftermiddag och undertecknade denna begäran (nedan). Det krävs 35 underskrifter (10% av riksdagsledamöterna) för att väcka talan om misstroende mot ett statstråd. Ovan meddelar Ulf Kristersson att vi lämnat in vår begäran.

Det är allt tydligare att socialförsäkringsministern avsatte Försäkringskassans generaldirektör av rent politiska skäl, och dessutom har ministern gett så många motstridiga svar på olika frågor och dessutom beskyllts av flera tunga personer inom Försäkringskassan för att ha talat osanning i KU. Vårt tålamod är slut. Det är riksdagen som uttalar om man har förtroende för en minister eller inte, och det är inte på något sätt kopplat till vad KU eventuellt kommer fram till vid sin granskning. Nu återstår att se om vi får stöd för vår misstroendeförklaring. KD har bekräftat att man stödjer denna, och nu får vi se vilka andra partier som eventuellt ställer sig bakom vår begäran.

I dag skriver partiledarena för Moderaterna och kristdemokraterna på DN debatt att våra partier vill satsa på kärnkraft för att klara energimålen och en trygg energiförsörjning.

Bland förslagen i debattartikeln finns bland annat ökade resurser för kärnkraftsforskning, gemensamma EU-regler för godkännande av kärnkraft inom unionen, samt att Sverige ska driftförlänga befintliga kärnlkraftsreaktorer samt utveckla en färdplan för fjärde generationens kärnkraft (den generation som kan återanvända gammalt avfall för energiproduktion samtidigt som lagringstiden för detta avfall blir dramatiskt kortare).

Jag välkomnar verkligen detta besked, det är något jag som bekant argumenterat för ett antal gånger i tidigare blogginlägg genom åren. Och som boende nära ett av Sveriges kärnkraftverk, Rimnghals, tycker jag det är en riktigt dålig idé att stänga ned två av de fyra reaktorer som är i drift på detta kärnkraftverk. Att uyppgradera dessa två reaktorer och köra dem vidare ett antal år vore en mycket bra första åtgärd.

I dag har också både Sverigedemokraterna och Liberalerna välkomnat den nya linjen från M och KD. Tillsammans får våra fyra partier visserligen inte majoritet i riksdagen för en ny kärnkraftlinje (det fattas några mandat), men det borde finnas många Socialdemokrater som också vill trygga energiförsörjningen för den svenska basindustrin och de svenska hushållen. Jag är övertygad om att det skulle gå att skapa majoritet för detta i riksdagen. Tre mindre partier (MP, C och V) kan inte tillåtas blockera svensk energipolitik.

2019-05-14

Skandalhärvan kring socialförsäkringsminister Annika Strandhäll växer. Nu beskylls hon för att ha ljugit inför konstitutionsutskottet i två olika brev. Det ena kom från två tidigare toppchefer på Försäkringskassan, det andra från en tidigare internrevisor på myndigheten. Båda breven är sända till just konstitutionsutskottet.

Det finns väldigt myckert konstigt kring förflyttningen av tidigare generaldirektölren Ann-Marie Begler. Det verkar uppenbart att hon sparkades som generaldirektör av politiska skäl före valet för att regeringen skulle få en syndabock i sjukförsäkringsfrågan. Strandhäll har för bland annat konstitutionsutskottet angett att Ann-Marie Begler fick lämna sin tjänst på grund av bristande samverkan. Samtidigt har Försäkringskassans dåvarande styrelseordförande Birgitta Böhlin framfört i media att hon inte kan påminna sig att brister i myndighetens samverkan varit uppe till diskussion med departementets ledning. Dessutom uttryckte Strandhäll själv vid en pressträff i anslutning av beslutet att ”Det uppdrag Ann-Marie fick för tre år sedan har hon utfört väl och hon har hanterat de utmaningar som ha mött henne. Ann-Marie har målmedvetet arbetat för en rättssäkerhet i verksamheten med ordning och reda”. Allt detta kan ju inte vara sant samtidigt. Strandhäll har dessutom för bland annat konstitutionsutskottet angett att generaldirektören Ann-Marie Begler lämnade sin tjänst hos Försäkringskassan frivilligt. Detta har dementerats av Ann-Marie Begler. Hon säger att förflyttningen skedde mot hennes vilja.

I efterdyningarna av medias uppmärksammande av turerna kring förflyttningen av generaldirektör Ann-Marie Begler har det i media kommit uppgifter om att tf generaldirektören vid Försäkringskassan därefter skulle ha blivit varnad för ”allvarliga konsekvenser” om Försäkringskassan i framtiden lämnar ut handlingar och mötesanteckningar som journalister begär ut. Statsrådet Strandhäll har i media framfört att hon är säker på att det inte förekommit några påtryckningar mot Försäkringskassan från Regeringskansliet. Samtidigt säger hon att hon inte har kännedom om huruvida de omtalade kontakterna mellan Regeringskansliet och Försäkringskassan ägt rum. Hur kan hon vara säker på att det inte förekommit några påtryckningar samtidigt som hon inte har kännedom om några kontakter förekommit överhuvudtaget i frågan? Man undrar ju också vilka offentliga uppgifter Strandhäll och hennes departement är så oroliga att media ska få ta del av? Man funderar ju också över hur ofta Regeringskansliet försöker använda påtryckningar mot myndigheter för att stoppa utlämnande av allmänna handlingar till media?

Respekten för grundlagen är dessutom central för regeringen och regeringskansliet. Bland dessa frågor finns offentlighetsprincipen och utlämnandet av allmänna handlingar. Att det ens råder tveksamhet kring synen inom regeringskansliet på dessa regler väcker allvarliga frågetecken. Kan vi lita på att Regeringskansliet efterlever grundlagens regler om offentlighetsprincip och utlämnande av allmänna handlingar? Och kan vi lita på att Försäkringskassan (och andra myndigheter) i framtiden lämnar ut allmänna handlingar i enlighet med offentlighetsprincipen? Kan vi lita på att de anställda vid Försäkringskassan och andra myndigheter slipper påtryckningar när de försöker följa grundlagens regler?

Socialförsäkringsministern har snärjt in sig i alltför många motstridiga uppgifter för att kunna tas på allvar. Detta måste rimligen få konsekvenser för henne.

2019-05-14

I dag svarar vi Bensinupproret i Borås Tidning. Deras företrädare undrade hur vi moderater tänker kring bensinskatterna framöver. Vår prioritering är först och främst stt försöka stoppa nya dramatiska skattehöjningar på bensin. Nästa steg borde vara att börja sänka skatten i stället, och det är något jag och mina kolleger argumenterar för internt i vårt parti just nu..

2019-05-13

I dag skrev Aftonbladet om Bumblewings ranking av opinionsbildare i sociala medier, och den kraftiga dominansen från högersidan i politiken. Själv avancerade jag till en sjätteplats på denna lista förra veckan. Och topp tre av riksdagsledamöterna.

2019-05-13

I vintras startade jag och tre moderata riksdagskolleger Riksdagens Bilnätverk. Vi har idag medlemmar från de tre största partierna, M, S och SD, och vi hoppas på fler partier efterhand. När vi tog initiativet att dra igång detta nätverk var vårt huvudsyfte att få igång en ordentlig samhällsdebatt om bilens betydelse i vårt stora glesbefolkade land. Det har lyckats långt över förväntan och vårt nätverk har också fått ett enormt geomslag i media. Nätverket syftar till att lyfta alla frågor som rör bil och bilresande, och har inte något ensidigt fokus på endast bensin och dieselskatter. Vi är positiva till bilar som går på andra bränslen, och bejakar den tekniska utvecklingen. Men självklart är kostnaderna för bilägande och bilkörande en viktig del av bilnätverkets arbete, och i dagsläget är bensin och dieselpriserna en av de viktigaste kostnaderna för de flesta bilägare. Därför är bränsleskatterna naturligtvis också en prioriterad fråga för oss.

När vi startade vårt bilnätverk visste vi ju inte att det även skulle startas ett bensinuppror. Men det ganska nystartade Bensinupproret 2,0 växer. Enligt Facebook har man nu imponerande 452.000 medlemmar, och administratören skriver att det kommer 10.000 nya anmälningar varje dygn. Engagemanget visar att ilskan över extrema bensinskatter växer, och detta måste politiken ta på allvar. Själv stödjer jag självklart bensinupproret, och är glad över att svenska folket äntligen reagerar över hur den extra svenska "klimatpolitiken" slår mot vanligt folk. Jag tror att detta bara är början.

Jag får ofta frågan vad moderaterna vill göra åt de höga bensinskatterna. Vårt svar är att vi just nu prioriterar att försöka stoppa ytterligare orimliga skattehöjningar på bensin och diesel. I den budget Moderaterna och Kristdemokraterna fick igenom i riksdagen stoppade vi den automatiska årliga höjningen av bensinskatten utöver inflationsjustering. Det gör att bensinskatten är lägre idag än vad den skulle varit med regeringens budget. Tyvärr har S, MP, C och L beslutat att återgå till den tidigare årliga uppräkningen av skatten från och med nästa år, och då väntas kraftig höjning.

Ett nytt hot är den omfattande ”gröna skatteväxling” som samma partier utlovar. Grön skatteväxling brukar tyvärr betyda att man höjer skatter på energi och resor, men utan att sänka andra skatter. Det kommer självklart att bli nästa politiska strid.
Grön skatteväxling fungerar dessutom inte om man tänker logiskt. Att basera en skattebas på något man vill ska konsumeras mindre leder ju till att skatteintäkterna efterhand minskar. Och då måste man höja andra skatter i stället.

De 450.000 medlemmarna i Bensinupproret visar att inte minst landsbygdens folk har tröttnat. Jag inser att Sveriges bilägare inte kommer att nöja sig med att vi försöker bromsa fortsatta skattehöjningar på bensin och diesel. Man vill självklart se sänkt skatt. Så även om vi moderater just nu lägger kraften på det akuta hotet om ännu högre beskattning av bensin och diesel, måste vi enligt min åsikt också visa att vi faktiskt också vill sänka dagens höga beskattning.

I dag betalar vi först punktskatter på bensinen/dieseln och sedan läggs moms på alltihop. Att lägga moms på skatten har jag alltid tyckt är orimligt. En idé vore ju att slopa denna dubbelbeskattning. Det får bli mitt eget inspel i debatten för att åstadkomma ett lägre bensinpris.

2019-05-12

Vid gårdagens förbundsstämma med Moderaterna i Västra Götaland antogs med mycket stor majoritet ett förslag om att utreda möjligheten att förbjuda slöja och heltäckande klädsel på flickor upp till 15 år i förskola och skola.

Jag gick själv upp i debatten och försvarade förslaget. Men jag föreslog samtidigt avslag på ett tilläggsförslag om att även utreda möjligheten att förbjuda slöja och heltäckande klädsel på vuxna på allmän plats.

Jag anser att det finns goda skäl att låta barn vara barn. Barn väljer inte fritt om de ska bära slöja eller inte, det avgör föräldrarna. Att vårt samhälle ska respektera detta förtryck av flickor är orimligt, skolan ska ge alla barn möjlighet att utvecklas och delta i alla aktiviteter. Ett förbud gör det också lättare för mer moderna och sekulära föräldrar att stå emot grupptrycket i sina kulturer när det gäller att tvinga flickor bära heltäckande klädsel.

Jag är inte främmande för att även diskutera slöjförbud för anställda i offentlig tjänst. Det är exempelvis lika viktigt att lärare är obeslöjade som att barnen är det. Samma sak inom sjukvård, äldreomsorg, men också hos myndigheter – den offentliga verksamheten ska vara sekulär och fri från religiösa symboler och klädsel. Däremot är jag helt avvisande till att politiker ska reglera hur vuxna klär sig på sin fritid – det har helt enkelt inte politiken med att göra. Samma sak gäller anställda i privata företag – där är det företagsledningen som avgör hur arbetsklädseln ska se ut. Som moderater måste vi veta var gränsen går för det politiken reglerar och det människor bestämmer själva.

Förslaget om att skydda barnen från religiöst förtryck och hedersförtryck är dock mycket bra, och jag är övertygad om att moderaterna kommer att ta till sig detta förslag och ta beslut om samma sak även på kommande partistämma. Men kanske kan vi också agera snabbare än så genom att driva frågan i riksdagen i närtid.

2019-05-12

Den interna moderata kritiken har varit stark mot att moderaterna i princip villkorslöst stödde införandet av den nya public service-skatten i höstas. Det var ju bara jag som bröt partilinjen genom att avstå i riksdagsvoteringen. Mitt motiv för att avstå har jag utvecklat på bloggen tidigare, liksom alla turerna kring Public Service-skatten och min roll i utredningen..

Sedan beslutet om den nya public service-skatten togs har många moderater runt om i landet hört av sig. Och i takt med att vi upplever allt fler kraftigt vänstervinklade inslag i framförallt SVT så har ilskan växt. Det har känts som om Public Service efter att ekonomin tryggats för många år framåt inte längre bryr sig nämnvärt om kritiken för en tilltagande politisering. Uppenbarligen tar man inte kritiken på allvar. Samtidigt ser vi hur svenska folkets förtroende för Public Service, faller, även om det fortfarande är ganska högt. Men det är främst bland dem med sympatier på vänstersidan som förtroendet är stort.

Både i Stockholm och i Västra Götaland har moderata motioner lämnats in inför årets lokala förbundsstämmor om att på olika sätt begränsa eller krympa SVT/SR. Jag vet inte riktigt hur det ser ut i andra moderata länsförbund, men det finns säkert liknande motioner i på fler håll.

På Stockholmsmoderaternas förbundsstämma igår fick MUF majoritet för det mycket drastiska förslaget att helt avskaffa Public Service och att slopa public service-avgiften. Ett beslut som jag personligen tycker är både olyckligt och ogenomtänkt, och som jag knappast tror att moderaterna kommer att följa på nästa partistämma. Det finns många moderater som vill behålla Public Service, och det finns goda skäl att ha kvar SVT, SR och UR i någon form, inte minst för krisinformation, men även som alternativ till reklamfinansierade kanaler och som en del av mångfalden i media. Public Service finns i de flesta västerländska demokratier.

På MVG:s (Moderaterna i Västra Götaland) förbundsstämma i går togs ett mer balanserat beslut. Dels att ”avskaffa eller minimera public service-skatten”, dels ”verka för att uppdragen för SVT och SR begränsas”. Det sista var ett kompromissförslag från mig, som både förbundsstyrelsen och sedan förbundsstämman ställde sig bakom (det fanns andra mindre lyckade formuleringar där man mer detaljerat ville reglera vad för program som ska sändas - det är något jag bestämt anser att politikerna inte ska göra). Vi föreslår alltså inte avveckling av Public Service, men väl att verksamheten ska begränsas mot idag, vilket också gör kostnaderna lägre. Public Service omsätter idag ca 8,5 miljarder varje år, vilket är gigantiska summor. Att ifrågasätta omfattningen är en självklarhet. Vi moderater i Västra Götaland tar däremot som sagt inte ställning i beslutet till vad som ska sändas – det är inte politikens sak att försöka påverka detta. Däremot är det fullt rimligt att diskutera omfattning och kostnad, och det borde gjorts innan vi tog beslut om den nya public service-skatten. Som jag tidigare påtalat togs besluten i fel ordning på grund av regeringens direktiv. Först finansiering, sedan verksamhet och omfattning.

Beslutet om public service-skatten på vår stämma innebär att man antingen kan finansiera ett bantat Public Service via statsbudgeten i stället, eller att man kan sänka public service-skatten jämfört med dagens nivå. Jag tycker vårt beslut är ett bra inspel till vår kommande partistämma. Från moderat sida behöver vi dessutom tillföra ytterligare några saker. Dels en betydligt kraftfullare granskningsverksamhet när det gäller saklighet och opartiskhet, dels kraftfulla ekonomiska sanktioner vid brott mot dessa villkor. Kännbara ekonomiska påföljder är nog enda sättet att tvinga SVT/SR att ta ansvar för sin politiska opartiskhet.

Det är bra att moderaterna nu äntligfen sätter ned foten. Det var det jag hade önskat tidigare, inte minst av min egen riksdagsgrupp. Att stå ensam mot partilinjen var inte alls roligt. Men nu känns det som om utvecklingen går i den linje som jag förespråkade både under utredningen och även efter denna. Om vi inte skapar en legitimitet och återställer ett brett förtroende för Public Service i alla politiska läger kommer det att sluta med att hela Public Service till slut avvecklas.

2019-05-11

I dag hade Moderaterna i Västra Götaland Förbundsstämma i Skövde. Jag deltog som ombund för Markmoderaterna. Förutom val av ny förbundsstyrelse, där Johan Abrahamsson från Mariestad tog över ordförandeskapet efter Johnny Magnusson så togs flera intressanta politiska beslut på stämman. Jag återkommer till några av dessa i följande inlägg, ett par frågor där jag själv var uppe i talarstolen.

2019-05-11

I samhällsdebatten har det blivit närmast ett mantra att "Sverige ska gå före" i klimatpolitiken och att vi ska "vara ett föredöme för andra länder" så att "andra länder följer efter". Man säger också ofta att "det kostar att rädda klimatet". Dessa resonemang är helt enkelt orimliga.

Den första invändningen är såklart att ingen ens har gjort det sannolikt att minskade utsläpp av koldioxid överhuvudtaget kan stoppa eller dramatiskt dämpa klimatförändringar. Det är bara något man tror och hoppas. Men låt oss för en stund anta att minskade utsläpp verkligen stoppar klimatförändringarna och att de stora naturliga klimatvariationerna helt har upphört.

Då kommer nästa problem. Sverige står ensamt för en försumbar del av jordens koldioxidutsläpp. Självklart kan inte Sverige ensamt påverka jordens klimat. Att säga att "det kostar att rädda klimatet" blir därför tomma ord - Sverige KAN INTE "rädda klimatet". Världens totala koldioxidutsläpp fortsätter att öka, och flera stora länder såsom Kina och Indien bygger nya kolkraftverk hela tiden för att klara sin energiförsörjning. Vissa säger att om andra länder inte får ned sina utsläpp måste vi i Sverige anstränga oss ännu mera. Det är ett ännu farligare resonemang. Även om vi i Sverige till enorma kostnader skulle lyckas att dramatiskt minska våra utsläpp så skulle det inte ge någon effekt alls globalt. Det enda vi uppnår är att vi blir fattigare, att skatterna stiger, att företag tvingas lägga ned och att det blir extremt dyrt att leva på den svenska landsbygden när transportkostnaderna stiger. Den globala klimatnyttan blir däremot försumbar.

Men är det då inte bra om Sverige blir ett föredöme för andra? Kommer inte andra att ta efter oss? Detta är en extremt naiv förhoppning från svenska politiker. I Indien och Kina handlar det inte om att titta på Sverige och lära sig, utan det handlar om att snabbt tillgodose samhällets behov av energi. Och det sker till stor del med mer kolkkraft. I andra länder i vårt närområde tittar man kanske mer på vad vi gör, inte minst inom EU. Men för dessa länder är nog snarare Sverige ett avskräckande exempel. Vi har nu världens i särklass högsta koldioxidskatt och trots detta ökar utsläppen. Vi som tidigare hade en trygg och helt utsläppsfri elproduktion (vattenkraft och kärnkraft) upplever nu att kärnkrften fasas ut samtidigt som vi ska basera elproduktionen på ojämn produktion från exempelvis vindkraft och solkraft. När inte detta räcker till tvingas vi importera el från andra länder, inte sällan med inslag av el tillverkad av kolkraft. Hela energimarknaden är snedvriden på grund av subventioner/straffbeskattning och samtidigt är elnätet eftersatt. Att svenska städer säger nej till företagsetableringar på grund av risk för elbrist är knappast ett föredöme för omvärlden. Inte heller ett helt berättigat uppror mot bensinskatterna. Till detta komemr att hushållens kostnader för el och elnät ökat dramatiskt, dels till följd av skatter och tvångssubvention av nya energikällor, dels till följd av att elnätskostnaderna stiger när avlägsna vindkraftparker ska anslutas till elnätet. Sverige är verkligen inget föredöme.

Sverige borde självklart deklarera att vi inte ska göra mer än vi redan gör. Alla meningslösa "klimatsatsningar" borde omedelbart upphöra, kärnkraften bevaras, produktionen av basel tryggas, elnätet förstärkas, elskatten sänkas och bensinskattehöjningarna stoppas. Om vi vill att människor ska gå över till el som energikälla i stället för bensin och olja så bör vi i stället göra elen billigare och eldistributionen säkrare. I dag gör vi tvärtom. Det är logiskt sett en återvändsgränd. Och definitivt inget föredöme för omvärlden.

Sanningen är att den destruktiva "klimatpolitiken" ifrågasätts allt mer. Bensinskatteupproret är bara början. Svenska folket börjar tröttna på en ologisk energipolitik som styrs av några små extrema partier i Sveriges riksdag (V, MP och C). Det börjar bli dags att sätta ned foten.

2019-05-10

I dag spräckte Socialdemokraterna arbetet med att i enighet stärka det svenska försvaret. Försvarsberedningen har varit överens om både säkerhetspolitiska bedömningar och behovet av nödvändiga satsningar på försvaret, men i elfte timmen kom Socialdemoikraterna med en egen text där de skriver att detta inte är en bindande överenskommelse och att man inte är beredda att betala satsningarna. Det gör att hela överenskommelsen blir en önskelista utan täckning.

I dag lämnade därför Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet försvarsberedningen. Men i praktiken är det väl snarare Socialdemokraterna som lämnat den, eftersom man nu backar från de satsningar man tidigare varit överens om, och inte läångre är beredda att betala för dem.

Moderaterna står fast vid rejäla förstärkningar av det svenska försvaret. Men Socialdemokraterna lägger hellre pengar på annat och prioriterar bort Sveriges stora och viktiga problem. Detta är mycket allvarligt för landet.

Är verkligen friår, familjevecka, gratis inträde på museer, jämställdhetsmyndighet, delegation mot segregation, genusforskning, meningslösa klimatåtgärder, byggsubventioner och uppehållstillstånd för vuxna män utan asylskäl viktigare än att stärka Försvaret? Det verkar i vart fall vara detta som är Socialdemokraternas prioriteringar.

Moderaternas uppgift nu blir att ändå försöka få stöd för de viktiga försvarssatsningarna i riksdagen. Det handlar om att successivt öka försvarsbudgeten till 84 miljarder till 2025, motsvarande 1,5% av BNP, och sedan ha en ambition om att nå 2%. Ytterst handlar det om att ta ansvar för svensk försvarsförmåga och säkerhet.

2019-05-09

Vid Finansutskottets utfrågning idag lyfte jag frågan om kommunsektorns ekonomi. Det kommer hela tiden nya rapporter om landsbygds och glesbygdskommuner som inte klarar sin budget, och även en del stora städer har problem, liksom flera av våra Regioner/Landsting. Senast idag var det Hedemora kommun som larmade om att man har skenande kostnader för stöd till barn och unga, ökande missbruksproblem och stigande kostnader för försörjningsstöd. Även demografisk förändring brukar framhållas som orsak till kommunsektorns problem, även om det inte var argumentet just i Hedemoras fall.

När man skrapar lite på ytan ser man en gemensam nämnare för alla kommunsektorns problem. Det handlar om det omfattande mottagandet av nyanlända. Det är en viktig orsak till att så väldigt många fler barn och unga behöver extra stöd i skolan och det är orsaken till att kostnaderna för försörjningsstöd ökar. Det finns också tecken på att det även kan förklara i vart fall en del av ökningen av missbruksproblematiken, inte minst om man kopplar missbruk till utanförskap, arbetslöshet och växande psykisk ohälsa.

Jag konstaterade i min fråga till Finanspolitiska Rådets ordförande Harry Flam att skillnaderna i kommunalskatt mellan kommuner med lägst och högst skatt ligger runt 6 kronor. Från drygt 29% till över 35%. Detta gör att människor i många landsbygdskommuner betalar mycket större del av sin inkomst i skatt, samtidigt som de tjänar mindre och har sämre kommunal service. På sikt hotar det hela sammanhållningen i landet.

Svaret var att Finanspolitiska Rådet ser detta mer som en fördelningsfråga inom landet än en fråga för ekonomin som helhet, även om man är medvetna om problemen och konstaterar att dagens skatteutjämning mellan kommunerna uppenbarligen inte räcker för att hantera problemet.

Min egen slutsats är att detta problem inte går att lösa genom omfördelning, det är ett fåtal kommuner som kan bidra till systemet med omfördelning, de flesta kommuner är mottagare. I längden kommer staten att tvingas skjuta till betydande summor för att rädda ekonomiskt krisande kommuner, samtidigt som kommunerna själva måste lära sig att prioritera det som är viktigt.

2019-05-09

I dag hade Finansutskottet en utfrågning med anledning av Finanspolitiska Rådets rapport om svensk finanspolitik 2019. Efter ett antal år där Finanspolitiska Rådet riktat en hel del kritik mot sittande regerings budgetar så är årets bedömning mer positiv. Den gällande M/KD-budgeten som riksdagen antog får gott betyg. Den anses välbalanserad, uppfyller det finanspolitiska ramverket och uppfyller överskottsmålet. Det känns bra. (Tänk vad en "servettskiss" kan åstadkomma...) Finansministern såg mindre road ut, och det kan man ju förstå med tanke på den kritik hennes egna budgetar fått de senaste åren.

Moderaterna står upp för äganderätt och rättssäkerhet vid gruvbrytning

I dag röstar riksdagen om ett förslag till förändring av reglerna kring tillstånd för gruvbrytning. Bland annat handlar det om ett förslag om att förkorta handläggningstiderna vid tillståndsprövning av nya gruvor. Detta har av vissa tolkats som att riksdagen vill göra det lättare att få tillstånd till nya gruvor, men så är det inte. Det handlar bara om att skapa en enklare och mindre utdragen process, vilket är en fördel för alla inblandade. Det innebär inte på något sätt en ordning där berörda sakägare får sämre utgångsläge än idag.

Moderaterna står alltid upp för äganderätten. Det gäller skogsägares möjlighet att bruka sin skog såväl som lantbrukares rätt att bruka sin mark. I de fall inskränkningar i äganderätten görs (för att skydda värdefull natur såväl som att ta mark i anspråk till samhällsnödvändiga ändamål) måste markägaren kompenseras ekonomiskt på ett generöst sätt. Moderaterna drev igenom en generösare ersättning vid expropriering av mark och på samma sätt bör ersättning till markägare vid gruvbrytning bli mer generös.

När det gäller gruvindustri är detta en viktig näring för Sverige – inte minst för en levande landsbygd. Utvinning av mineraler är nödvändigt för många ändamål, exempelvis behövs sällsynta jordartsmetaller till batteritillverkning. Sveriges mineraltillgångar ska nyttjas på ett långsiktigt hållbart sätt i samklang med miljön, de omgivande näringarna och markägarna.

För att stärka den svenska gruv- och mineralnäringen vill Moderaterna se enklare, kortare och mer förutsebara tillståndsprocesser. Idag är processen utdragen och utspridd över flera myndigheter. Det är kostsamt både för markägaren och industrin. En mer effektiv prövning innebär inte att markägaren ska försättas i en sämre sits. Moderaterna vill tvärtom stärka äganderätten på mineralpolitikens område. Vi vill se över hur markägaren kan ges en mer rimlig avkastning av mineralbrytning och förstärka markägarens rättigheter som fordringsägare vid gruvbolagskonkurser.

Personligen förespråkar jag också en ökad "skälighetsbedömning" när man ger tillstånd till gruvbrytning. Att det finns vissa värdefulla mineraler i mindre mängd måste alltid ställas mot att man exempelvis förstör mycket värdefull åkermark eller viktiga naturvärden. Det måste bli lättare att säga nej till gruvbrytning om den kan uppfattas som oskälig när man gör en sådan helhetsbedömning.

I går hade jag uppdraget att representera moderaterna i debatten om regeringens vårändringsbudget. De partiskiljande frågorna gäller i princip endast vår föreslagna nedläggning av Jämställdhetsmyndigheten och Delegationen mot segregation, som regeringen stoppar. Här är mitt anförande:

Fru talman,

Budgetprocessen för innevarande år kan nog upplevas som ganska obegriplig för många. Det kan därför vara på sin plats att markera vad det är vi debatterar idag. Den budget som Sverige styrs på idag är den budget Moderaterna och Kristdemokraterna presenterade för riksdagen och fick stöd för i slutet av förra året. Det vi diskuterar nu är en ändringsbudget för innevarande år, där regeringsunderlaget S, MP, C och L föreslår ett antal förändringar i den budget som riksdagen beslutade om i höstas.

De flesta förslagen i denna ändringsbudget är marginella, men två frågor sticker ut. Det gäller anslagen till Jämställdhetsmyndigheten och Delegationen mot segregation. Förslagen innebär att dessa anslag inte längre ska användas för avveckling av dessa myndigheter utan i stället för fortsatt verksamhet. Från Moderat sida reserverar vi oss, tillsammans med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, mot detta beslut, och jag yrkar därmed bifall till reservation 1.

Fru talman,

2008 slog Alliansen ihop ett antal myndigheter, bland annat Jämställdhetsombudsmannen, till en ny Diskrimineringsmyndighet. Det räcker med en myndighet som arbetar med alla typer av likabehandlings och diskrimineringsfrågor vid sidan av ansvarigt departement. I stort sett alla myndigheter har redan arbete för jämställdhet som ett uttryckligt mål i sina direktiv.

Från reservanternas sida menar vi att ett aktivt jämställdhetsarbete måste bedrivas inom alla relevanta myndigheter för att få genomslag. Att inrätta en särskild myndighet för jämställdhetsfrågor kan få motsatt effekt genom att arbetet inom andra myndigheter och hos andra aktörer sidoordnas och nedprioriteras. Vi motsätter oss den flytt av väl fungerande verksamheter som skett till den nya myndigheten, eftersom det riskerar att kraftigt försvaga den sakkunskap som byggts upp på området och att det kan ta lång tid innan motsvarande verksamhet är fullt återuppbyggd. Därför anser vi att myndigheten bör läggas ned och att de angelägna verksamheterna bör återgå till att bedrivas inom ramen för befintliga myndigheter.
För att nå ökad jämställdhet behövs reformer och insatser inom alla områden. Att fler kvinnor kan försörja sig själva, att kvinnors trygghet tas på allvar, och att de senaste årens ökning av sexualbrotten möts med kraftfulla åtgärder. Att pojkar kan lyckas lika bra i skolan som flickor, att sjukvården bemöter män och kvinnor på likvärdigt sätt, att företag och fackliga organisationer motverkar osakliga löneskillnader och inte minst att offentliga arbetsgivare skapar rimliga arbetsvillkor och arbetstider inom vård och omsorgsyrkena.

I den nu gällande statsbudgeten har Moderaterna och Kristdemokraterna gjort ett antal viktiga saker för jämställdheten i stället för att starta nya symboliska myndigheter. Vi gjorde en storsatsning på rättsväsendet med fler poliser och hårdare insatser och straff för hedersbrott. Vi använde också en del av pengarna som frigjordes vid nedläggning av jämställdhetsmyndigheten för att stärka arbetet mot hedersbrott. Vi sänkte till skillnad mot S-MP skatten även för de pensionärer som har allra lägst pension, ofta kvinnor som arbetat deltid inom offentlig sektor. Vi sänkte skatten även för låginkomsttagare. Vi satsade dessutom fem miljarder extra på kommuner och landsting - välkomna tillskott som kan göra det möjligt att anställa fler inom exempelvis sjukvård och äldreomsorg. Det är yrken där många kvinnor vittnar om slitsam arbetsmiljö och utbrändhet på grund av för lite personal. Denna typ av konkreta åtgärder betyder mer än att starta nya myndigheter.

Fru talman,

Segregation löser man inte heller genom delegationer. Segregation motverkas genom reformer som gör att fler går till jobbet, att fler lär sig svenska och att fler går ut skolan med fullständiga betyg.

Precis som när det gäller jämställdhetsfrågor är integrationsfrågorna enligt vår mening så viktiga att de inte kan delegeras till en enda myndighet. Risken med det är att andra delar av samhället då blir mindre ambitiösa i sitt arbete att motverka segregation. Vi anser därför att Delegationen mot segregation bör avvecklas.

Jag tog replik på socialdemokraternas Gunilla Carlsson och påpekade att dagens regering väldigt ofta skapar nya myndigheter, tillsätter kommissioner, samordningsmän och utredningar i brist på politisk handlingskraft. Men det är bara riktig politik som löser samhällsproblem, inte mer byråkrati och utredningar. Hon blev lite arg och kontrade med en helt verklighetsbefriad beskrivning av orsakerna till Arbetsförmedlingens stora varsel, nämligen att det skulle bero på vår budget. Jag har tidigare förklarat att Arbetsförmedlingens Generaldirektör tydligt sagt att orsakerna är t vå - dels en omfattande digitalisering av Arbetsförmedlinfgen, dels att han vill anpassa sig till Januariavtalet mellan S, MP, C och L som föreskriver att Arbetsförmedlingen i princip ska läggas ned. Att socialdemokraterna är pressade av detta är begripligt, men det är fegt att inte stå för sin egen politkk utan skylkla det på andra.

I dag besökte jag Älvsjömässan och SM i Ung Företagsamhet. Det är alltså rikslen och på mässan deltar vinnarna i olika katergorier från deltävlingarna runt om i landet. Det har blivit en tradition nu att jag besöker mässan under finaldagarna och träffar elever från UF-företag i valkretsen. Jag besökte sex olika UF-företag från Sjuhärad, från Borås, Mark och Tranemo.

Bland produkterna som dessa ambitiösa och påhittiga elever marknadsförde fanns allt från en handduk som även fungerar som brandfilt (Safe Tech UF), ett timglas för duschen för att motverka onödigt långa duschar (Aqua Nisi UF), vilket sparar både vatten och energi, kaffefilter i linnetyg som ersätter engångsfilter i papper (Refilter UF) och miljövänliga klädhängare i hårt papper med tryck som ersätter platshängare (Re-Sponsible UF).

Work Connetc UF har skapat en digital arbetsförmedling för sommarjobb och extrajobb, och Your Media UF arbettar med marknadsföring i sociala medier.

Work Connect UF förtjänar lite extra uppmärksamhet. Man vann regionfinalen i Älvsborg och är en av de tio finalisterna i SM som årets UF-företag. Eleverna tänker arbeta vidare med sitt företag även efter examen och ser en god framtidsmöjlighet för sitt företag. Jag pratade en del med eleverna om den väntande reformeringen av Arbetsförmedlingen och jag håller me dom att de borde ha en ölysande framtid med sitt företag som fristående aktör för förmedling av sommarjobb och extrajobb. Mycket intressant!

Jag vet inte vem Per-Erik Petersson är, det är ingen jag träffat eller talat med över huvud taget. Trots detta anser han sig tydligen veta vad jag anser i klimatfrågan, uppenbarligen baserat på vad andra påstår. Jag har aldrig påstått att jag är skeptisk till att klimatet förändras, och jag har heller inte sagt att jag inte tror att människan har någon påverkan.

Peterssons påstående att det skulle vara politiskt framgångsrikt att kritisera den värsta klimatalarmismen är lite roande. Samhällsdebatten är ju i dag den helt omvända. Den som dristar sig till att framföra den allra minsta lilla kritik mot domedagsprofeterna i klimatdebatten blir närmast doppad i tjära och rullad i fjädrar. Samtidigt märker jag hur allt fler människor börjar dra öronen åt sig när klimatalarmisterna blir allt för extrema. Det finns trots allt visst hopp om en mer sansad debatt.

Det finns ett betydande antal väl meriterade och kunniga klimatforskare som tar avstånd från domedagsteorierna. Att påstå att alla forskare tycker lika är orimligt. Forskning bygger just på att våga stöta och blöta forskningsteorier, slå hål på dessa, hitta nya fakta och hela tiden föra forskningen framåt. Just nu sker det omvända – allt ifrågasättande är bannlyst och forskningen är enligt alarmisterna ”redan färdig”. Lite märkligt med tanke på att jag ser hur mycket pengar vi satsar politiskt på klimatforskning. Det är ju helt onödigt om vi redan har alla svar? Men sanningen är ju att klimatforskning är en ganska färsk disciplin där det behövs mycket mer forskning.

Återigen. Det finns knappast någon som förnekar att vårt klimat är i ständig förändring. De flesta är också överens om att människan på olika sätt påverkar klimat och miljö. Inte minst är den stora befolkningsökningen i världen ett problem. Däremot är forskarna långtifrån överens om hur mycket människan påverkar klimatet, hur snabba klimatförändringarna är, vad effekterna kommer att bli och vad som är klokast att göra för att försöka påverka utvecklingen. Allt detta måste man såklart kunna diskutera.

Den som vill strypa denna viktiga debatt genom att håna oss som på ett seriöst sätt lyfter frågan borde tänka ett varv till. De borde inte bidra till en fördummande klimatdebatt.

Jan Ericson (M), klimatdebattör och riksdagsledamot

2019-05-06

I dag träffade jag, tillsammans med två andra lokala riksdagsledamöter och Marks kommuns två kommunalråd, tre av föräldrarna till de barn från Ängskolan i Skene som omkom i den tragiska bussolyckan utanför Sveg för drygt två år sedan. Vårt möte var inplanerat sedan länge, men just idag kom ju också beskedet att den friande domen mot busschauffören som körde bussen har överklagats. Ett besked som såklart väcker känslor av olika slag hos alla berörda.

Syftet med dagens möte i kommunhuset i Kinna var att föräldrarna hade satt ihop ett antal punkter som de föreslår att vi ska verka för för att förhindra liknande olyckor i framtiden. Det handlar om allt från att man kanske borde ha två busschaufförer i bussen vid långresor nattetid till diskussion om upphandlingar, kontroller av bussar, strängare hälsokontroller av chaufförer och inte minst att försäkra sig om att alla som åker i bussarna också verkligen använder de bälten som bevisligen räddar liv.

Efter bussolyckan gjordes en omfattande haveriutredning och den är skickad till regeringen. Vi kom överens om att ta reda på mer om hur regeringen arbetar med resultatet av utredningen och om man eventuellt avser att skärpa några regler. Sedan kommer vi tre riksdagsledamöter - jag själv, Ann-Christine Ahlberg (S) och Mikael Larsson (C) att agera gemensamt för att tillföra ytterligare synpunkter vid behov.

Vi vet att både passagerare på bussen och föräldrar och syskon till elever som dödades eller skadades har drabbats hårt, en del tvingas gå om en årskurs i skolan, föräldrar är långtidssjukskrivna och många behöver både fysisk och psykisk behandling. Det är väldigt många som berörts av olyckan och om man bara på marginalen kan medverka till att något minska risken för något liknande så känns det väldigt värdefullt. För egen del kan jag bara konstatera att det ju alltid blir så att man efter en katastrof kommer på saker som kanske kunnat göras annorlunda. Det hjälper inte dem som drabbats av katastrofen, men det kan förhindra nya katastrofer av samma slag. Jag tycker därför det är helt fantastiskt att dessa hårt prövade föräldrar lagt kraft på att fundera igenom dessa frågor och komma med förslag för framtiden. Det minsta vi politiker kan göra är att försöka föra dessa tankar vidare. Och på ett sätt blir det också ett sätt att hedra både dem som dödades och skadades i olyckan, och alla de runtomkring som berörts på olika sätt.

2019-05-06

Frågan om elproduktion och eldistribution kan inte uppmärksammas för mycket, så jag är mycket nöjd med att stå för dagens citat i Borås Tidning idag.

2019-05-05

I fredags hade riksdagen en särskild debatt om de kraftiga neddragningarna på Arbetsförmedlingen. Som jag tidigare berättat handlar det om en personalminskning på 4.500 personer och nedläggning av 130 kontor av 242, alltså drygt hälften av kontoren.

Samma dag besökte jag två av Arbetsförmedlingskontoren i valkretsen, först kontoret i Kinna (som ska avvecklas) och därefter kontoret i Borås. Det var en mycket dämpad stämning och stor oro bland både personal och chefer. Ingen förstår hur man ska kunna sköta alla de uppgifter man är ålagda efter en så kraftig nedskärning, och ingen vet vart myndigheten är på väg och vad slutmålet är.

Jag delar personalens oro över vad denna slakt av Arbetsförmedlingens kontorsnät kommer att medföra. Det kommer självklart att minska Arbetsförmedlingens lokala närvaro, och möjligheten till nära kontakt med kommuner, arbetsgivare och arbetssökande. Många i personalen kommer att sluta, och de kommer väl sannolikt att hitta nya jobb ganska snabbt eftersom många av dem tillhör yrkesgrupper som är efterfrågade. Men deras kompetens kommer att försvinna från Arbetsförmedlingen, samtidigt som alla myndighetens uppgifter finns kvar.

Ett argument för nedläggningarna är digitalisering och självbetjäningstjänster. Men som nyanländ behöver man inte sällan personlig kontakt och hjälp för att komma i arbete. Samma sak gäller många långtidsarbetslösa, personer med funktionshinder, tidigare sjukskrivna och ungdomar som söker sitt första jobb. Digitalisering är jättebra för rutinärenden och många arbetssökande behöver knappast hjälp av ett arbetsförmedlingskontor. Men för personer långt från arbetsmarknaden behövs inte sällan personligt stöd för att komma framåt.

Kritiken mot Arbetsförmedlingen har så länge jag varit politiskt aktiv varit mycket hård. Man räknar gärna på "antalet förmedlade jobb per anställd" men det är en mycket missvisande siffra eftersom Arbetsförmedlingens ansvarsområde är mycket bredare än att bara förmedla jobb. Inte minst har man idag det tunga ansvaret för etableringsuppdraget som innebär att rusta alla nyanlända i arbetsför ålder. Myndigheten borde nog egentligen byta namn.

Arbetsförmedlingen behöver samtidigt reformeras i grunden, detta är något som både arbetsgivare, arbetssökande, politiker och även många som arbetar inom myndigheten är överens om. Men ska man göra stora förändringar av en så viktig verksamhet måste det göras på ett genomtänkt sätt, där exempelvis externa aktörer måste finnas på plats innan kontor avvecklas. Det ger övertaliga anställda möjlighet att gå över till andra aktörer som behöver deras kompetens. Samtidigt tror jag inte man ska inbilla sig att man löser alla problem bara genom att lägga ut arbetsförmedling på externa aktörer. Jag har ju besökt Arbetsförmedlingar I både Australien och Storbritannien som har liknande system som nu diskuteras för Sverige. Det finns många goda effekter men också en hel del frågetecken och vi bör ta till oss även de negativa sidorna av reformerna och undvika samma misstag. Vi får inte heller göra om de misstag som tidigare gjorts i Sverige med oseriösa aktörer. En förändring måste ske noggrant och med god kontroll och man måste avgränsa tydligt vad som är den kvarvarande Arbetsförmedlingens uppgifter.

Arbetsförmedlingens pågående kraftiga neddragning sker utan att det fattats några som helst politiska beslut om vad som ska komma i stället, och utan att budgetramarna minskats så mycket att dessa åtgärder behövs - vare sig i den av riksdagen beslutade budgeten för innevarande år, eller i direktiv från nuvarande regering. I Kinna fick jag en bra sammanställning av förändringarna i myndighetens olika budgetposter som jag ska studera närmare. I M/KD-budgeten som riksdagen röstade igenom skars förvaltningsanslaget i vart fall ned med knappt 400 miljoner. Det är en så kallad "konjunkturanpassning" som ofta gjorts genom åren. I lågkonjunktur tillför man Arbetsförmedlingen tillfälliga extra resurser, och när tiderna blir bättre bör man då också minska i motsvarande mån. Och just nu är vi mitt i en högkonjunktur med ganska låg arbetslöshet. Dessa knappt 400 miljoner kunde Arbetsförmedlingen ha klarat av genom naturlig avgång och anställningsstopp, så stor är personalomsättningen idag. Inga uppsägningar eller kontorsnedläggningar hade behövts.

Arbetsförmedlingens ledning har dessutom sagt att man skulle gjort de stora neddragningarna oavsett M/KD-budgetens besparing. Det beror på två saker. Dels ett omfattande digitaliseringsprojekt där mer av Arbetsförmedlingens arbete ska skötas genom självbetjäningstjänster. Dels har man tagit del av januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L som säger att arbetsförmedlingen i princip ska avvecklas under mandatperioden. När både regeringen och andra vänsterdebattörer skyller Arbetsförmedlingens kraftiga neddragning på M/KD-budgeten är man alltså helt fel ute. Detta budskap är också något som sprids inom Arbetsförmedlingen, och det kändes bra att på plats få personalen min bild av hur det ligger till.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) har i media kritiserat Arbetsförmedlingens ledning för den dramatiska kontorsnedläggningen. Men trots detta agerar hon inte. Hon skyller nedläggningarna på M/KD-budgeten, men hon återställer samtidigt inte anslaget i sin egen vårändringsbudget. Sannolikt för att inte C och L går med på detta. Arbetsmarknadsministern avstår helt enkelt från att agera i frågan, och låter den kraftfulla slakten av kontor fortgå. Regeringen har uppenbart tappat greppet om en av sina största myndigheter, och jag är djupt oroad över vad detta kan få för konsekvenser, inte minst när det gäller det omfattande arbetet att få fler nyanlända i arbete. Skulle vi samtidigt få ett sämre konjunkturläge kan detta sluta riktigt illa.

Ytterligare ett stort problem är att januariöverenskommelsen säger att stora delar av Arbetsförmedlingens verksamhet ska läggas ut på externa aktörer. Myndigheten ska främst bedöma arbetsförmåga och utbildningsbehov, kontrollera upphandlingar och ha kontakter med a-kassorna. Detta kommer medföra ett behov av många nya aktörer. Men hur de ska kunna rekrytera folk när de mest kompetenta redan lämnat Arbetsförmedlingen kan jag inte förstå. Jag förstår inte heller hur den nya bantade Arbetsförmedlingen ska kunna göra sina arbetsförmågebedömningar när man nu gör sig av med många nyckelpersoner som arbetar med just detta. Dessa yrkesgrupper borde rimligen undantas från varsel om man ska kunna driva en framgångsrik verksamhet i framtiden.

Det finns väldigt mycket kritik att rikta mot det som nu sker. Det stora felet är att man först river ned hela dagens struktur, lägger ned kontor och varslar personal, för att sedan i framtiden ta beslut om en ny organisation. Självklart borde man gjort tvärtom. Först ta beslut om hur en ny organisation ska se ut, och sedan organisera verksamheten efter det och ge övertalig personal möjlighet att gå över till andra aktörer och fortsätta sitt viktiga arbete. Det som nu sker riskerar att allvarligt försämra möjligheten att de arbetslösa hjälp och stöd. Och man ska veta att i dagens högkonjunktur är en stor del av de arbetslösa mycket svårplacerade personer som till stor del behöver personlig kontakt och service.

I fredagens riksdagsdebatt var vår arbetsmarknadspolitiske talesperson Mats Green tydlig med att saker måste tas i rätt ordning. Jag kommer själv att driva på för att Moderaterna tydligt agerar för en mer genomtänkt omorganisation av Arbetsförmedlingen, både för personalens, kommunernas, arbetsgivarnas och de arbetssökandes skull. Vi sitter dock i opposition och vill inte regeringen ta ansvar kommer detta att sluta riktigt illa.

2019-05-04

Det har förekommit många påståenden om att riksdagsledamöter som är skrivna i sin valkrets och uppbär ersättning för bostad i Stockholm skulle tjäna mycket ekonomiskt på detta. Några har invänt att med tanke på att skatten i Storstockholm är så mycket lägre än i de flesta orter runt om i landet så är det kanske snarare så att man förlorar på att vara skriven på hemorten jämfört med om man bosatt sig i Stockholm eller någon av grannkommunerna.

Jag tog fram lite fakta för att se hur stor skillnaden är.

Lägst kommunalskatt i landet har i år Österåker med 20,18%, följt av Solna med 29,20. Stockholm ligger på sjunde plats med 29,82. Ett antal grannkommuner till Stockholm ligger också bland de 12 kommunerna i landet med lägst kommunalskatt. I botten hittar vi Dorotea, med en kommunlskatt på 35,15%.

För en löntagare som tjänar 25.000 per månad innebär det att man betalar 18.000 kronor mer i skatt varje år om man bor i Dorotea jämfört med i Österåker. Tjänar man som en riksdagsledamot, 66.900 kronor per månad blir skillnaden nästan 4.000 per månad, eller 48.000 kronor på ett år! Jag gjorde också en beräkning för egen del. Mark har en kommunal skattesats på 32,69%. Det betyder att jag på mitt riksdagsarvode betalar ca 23.000 kronor mer i inkomstskatt varje år jämfört med mina stockholmskolleger. Det är egentligen en orimligt stor skillnad.

Elisabeth Svantesson var enligt media alltså under en tid skriven i Nora och hade då en egen övernattningslägenhet i Stockholm. Enligt uppgifter i TV4 tjänade hon dessa år över 1,3 miljoner (jag vet inte om det.är korrekt, men utgår från den uppgiften). Nora har idag en kommunalskattesats på 33.80% och Stockholm 29,82%. På ett år medför det att hon betalade 51.740 kronor mer i kommunalskatt på grund av att hon var skriven i Nora i stället för i Stockholm. (2017 och 2018 hade Nora exakt samma kommunalskattesats som idag och Stockholm nästan samma som idag, så skillnaden mellan kommunerna verkar ha varit densamma då som den är idag).

Enligt TV4 betalade riksdagsförvaltningen samtidigt ut 50.000 kronor om året till Elisabeth Svantesson på grund av dubbla boendekostnader. Jag kan inte komma fram till annat än att Elisabeth Svantesson i så fall förlorade 1.740 kronor per år på att inte skriva sig i Stockholm. Någon vinst gjorde hon i vart fall inte, vilket gör att den högstämda kritiken från media och en del debattörer faller ganska platt. Förutom att hon följt regelverket har hon alltså dessutom förlorat ekonomiskt på att vara skriven i Nora.

2019-05-03

Medias hetsjakt på oss riksdagsledamöter för våra påstådda "förmåner" börjar anta en närmast tragikomisk nivå. Jag börjar fundera på om kritikerna vill avskaffa demokratin? Vem vill frivilligt utsätta sig för medias hjärtlösa drev som drabbar både ledamöter och deras familjer? Drev som ofta grundas på total okunskap både om lagar, regler och hur en riksdagsledamot arbetar? Det som sker just nu kommer skrämma bort många från politiken.

Låt oss ta en grundkurs:

1. En riksdagsledamot är vald i sin valkrets, och tjänstestället är bostaden i denna valkrets. Dvs min arbetsplats som riksdagsledamot är min valkrets Södra Älvsborg/Sjuhärad och mitt kontor är skrivbordet i mitt eget hus i Ubbhult. Utskottsmöten, voteringar och övrigt riksdagsarbete räknas som tjänsteresor till Stockholm.

2. Boendet i Stockholm är boende under dessa tjänsteresor som bekostas av Riksdagen - på samma sätt som andra under sina tjänsteresor oftast bor på hotell på arbetsgivarens bekostnad. Reskostnaderna bekostas av Riksdagen, precis som andra arbetsgivare bekostar sina anställdas tjänsteresor. Det är inget konstigt alls.

3. När det gäller boendet i Stockholm kan man, om man har minst 5 mil till huvudstaden, välja att antingen gratis disponera en övernattningslägenhet som Riksdagen äger (så gör jag själv), eller själv ordna ett boende som riksdagen ersätter upp till ett visst maximalt belopp. Har man tillfälligt externa boende i riksdagens lägenheter anmäler man detta och får betala en viss summa per dygn. Delar man egen lägenhet med någon får man bara ersättning för sin del av hyran.

4. Varje ledamot behöver ha en disponibel bostad i valkretsen för att kunna sköta sitt uppdrag. Om man inte är aktiv i valkretsen lär man inte kunna kandidera för omval. Ofta har man tunga poster i sin partiförening eller sitt länsförbund, man försöker vara med på lokala partigruppmöten, man är beroende av att träffa kommunföreträdare i valkretsen, besöka företag och verksamheter, träffa lokala media, vara med och kampanja, leda valrörelser och mycket annat. Det är helt enkelt omöjligt att vara skriven och bo 100% i Stockholm om man ska kunna sköta uppdraget.

5. Riksdagsledamöter är uttryckligen undantagna i lagen vad gäller krav på folkbokföring. Helt enkelt för att man vill att ledamöterna ska kunna vara skrivna i sin valkrets även om de mestadels bor i Stockholm. Vi behöver alltså inte skriva oss på den plats där vi oftast "har vår nattvila".

Utan att gå in i detalj på de nu sex olika aktuella ärenden (det blir säkert fler) där media hängt ut ledamöter från olika partier så tycker jag det är uppenbart att ett par förutsättningar måste vara uppfyllda för att man ska får ersättning för dubbelt boende i Stockholm. För det första måste man rimligen ha verkliga kostnader för en riktig bostad med åretruntstandard i sin valkrets. För det andra bör man också vara skriven i denna bostad. Om detta uppfylls är det sedan ganska ointressant hur mycket man använder den ena eller andra bostaden, eller vilka som bor i dessa. Om man däremot inte har någon riktig bostad i valkretsen och inte heller har några kostnader för sådan bostad bör man självklart inte heller ta ut ersättning för dubbelt boende - då har man ju inte haft dubbel kostnad. För att få kostnadsersättning ska man ha haft en kostnad. Konstigare är det knappast. Det gör att gränsen för vad som är moraliskt rimligt är väldigt lätt att dra.

I övrigt tycker jag argumentet "ni har så högt arvode att det är sniket att ta ut ersättning för resor eller bostad" är riktigt dåligt. Ersättning för kostnader är inte en "förmån" och inte något man ska tjäna något på. Det är bara till för att nollställa de kostnader man verkligen haft. Har man dubbelt boende så är det rimligt att få ersättning för bostaden i Stockholm. Och har man reskostnader är det rimligt att få dessa täckta. Det är inte vare sig sniket eller girigt. Om man däremot begär ersättning för kostnader man inte haft så är det både ett regelbrott och moraliskt förkastligt. Då lär man inte bli långlivad som politiker. Diskussionen om arvodets storlek och andra förmåner är däremot en helt annan diskussion - kostnadsersättning är inte ett arvode.

Jag tror för övrigt att människor just nu är väldigt besvikna på politiken och politikerna. De tycker inte vi tar vårt ansvar och de tycker politiken skapat stora samhällsproblem. Politiken är rörig, vallöften bryts på löpande band, regeringsbildningen tog tid och det mesta känns osäkert och ansvarslöst just nu. Om man inte tycker politikerna gör sitt jobb tror jag man anser att varje krona i arvode är en för mycket. Hade förtroendet för oss som politiker varit större hade man nog inte ifrågasatt våra ekonomiska villkor på samma sätt. Jag tycker man ska ta detta som en tydlig signal om att hela politiken behöver en uppryckning. Och vi måste tydligt ta avstånd om riksdagskolleger bryter mot reglerna - oavsett om de finns i det egna partiet eller andra.

Men med detta sagt - om drevet mot riksdagsledamöter och andra höga politiker tappar all sans och balans skadar det hela demokratin. För vem vill bli politiker om man blir uthängd i media och kallas fifflare, sniken och girig trots att man till punkt och pricka följt de regler som finns, och faktiskt bara fått ersättning för de faktiska kostnader man haft? Är det verkligen rimligt att tvingas läsa allt hat som nu spys ut i sociala medier både mot de politiker som nämnts i media och även alla oss andra? Är det så vi värnar demokratin?

2019-05-02

Dagens ledare i Borås Tidning ifrågasätter med rätta Vänsterpartiets vänner i demonstrationstågen igår. Bland annat nämner man Jonas Sjöstedts hemstad Umeå, där Vänsterpartiet på första maj marscherde tillsammans med organisationen Revolution och Kommunistiska partiet. Båda är rörelser som förespråkar väpnad revolution, och alltså ett brutalt omkullkastande av vårt demokratiska samhälle. Detta är inte första gången Vänsterpartiet förekommer i tvivelaktiga sammanhang - exempeln är många, både från årets demonstrationståg runt om i landet och från tidigare år.

Samtidigt får Vänsterpartiet hård kritik för att man på sina valaffischer inför EU-valet har med en person som bär den våldsbejakande organisationen AFA:s t-shirt (bilderna ovan). AFA är ännu mera våldsbejakande och har gjort sig skyldiga till både misshandel och mordbränder. Trots kritik tänker Vänsterpartiet inte byta ut affischen.

Båda dessa saker visar enligt min åsikt hur nära Vänsterpartiets band är med den mer våldsbejakande extremvänstern. Det är ytterst anmärkningsvärt att detta inte får med uppmärksamhet medialt, även om just Borås Tidning ska ha undantas från denna kritik efter dagens kraftfulla ledare.

Pressmeddelande - Jag besöker Arbetsförmedlingarna i Kinna och Borås

2019-05-02

Pressmeddelande - Jan Ericson (M) djupt oroad över Arbetsförmedlingens situation

Just nu pågår en omfattande slakt av Arbetsförmedlingens kontorsnät, en slakt som riskerar att få mycket svåra följder för både företagens möjlighet att rekrytera, arbetssökandes möjlighet att få jobb och kommunernas möjlighet att samverka nära med Arbetsförmedlingen. Dessutom påverkas Arbetsförmedlingens personal där många kompetenta medarbetare riskerar att helt försvinna från yrket.

Över hälften av Arbetsförmedlingens 242 kontor i Sverige ska avvecklas - utan att det finns några alternativ. Myndigheten lämnar helt 130 orter runt om i landet, bland annat Kinna.

Ett argument för nedläggningarna har varit digitalisering och självbetjäningstjänster. Men som nyanländ behöver man inte sällan personlig lokal kontakt och hjälp för att komma i arbete. Samma sak gäller många långtidsarbetslösa, personer med funktionshinder, tidigare sjukskrivna och ungdomar som söker sitt första jobb.

Den svenska Arbetsförmedlingen behöver samtidigt reformeras i grunden, detta är något som både arbetsgivare, arbetssökande, politiker och även många som arbetar inom myndigheten är överens om. Men ska man göra stora förändringar av en så viktig verksamhet måste det göras på ett genomtänkt sätt, där exempelvis externa aktörer måste finnas på plats innan kontor avvecklas. Det ger övertaliga anställda möjlighet att gå över till andra aktörer som behöver deras kompetens.

Arbetsförmedlingens pågående kraftiga neddragning sker utan att det fattats några politiska beslut och utan att budgetramarna minskats i motsvarande mån - vare sig i den av riksdagen beslutade budgeten för innevarande år, eller i direktiv från nuvarande regering. Trots detta verkar inte arbetsmarknadsministern agera i frågan, utan låter det som sker fortgå. Regeringen har uppenbart tappat greppet om en av sina största myndigheter, och jag är djupt oroad över vad detta kan få för konsekvenser, inte minst när det gäller det omfattande arbetet att få fler nyanlända i arbete.

I morgon fredag den 3 februari hålls en särskild debatt i riksdagen rörande det som nu sker med Arbetsförmedlingen. Själv väljer jag att samma dag besöka två Arbetsförmedlingskontor i valkretsen.

På fredag morgon klockan 9 träffar jag hela personalen på Arbetsförmedlingen i Kinna, ett av de kontor som enligt beslutet ska avvecklas. Jag stannar sedan kvar under förmiddagen och följer verksamheten. Klockan 14 fortsätter jag med ett besök på Arbetsförmedlingens kontor i Borås, där jag bland annat ska träffa Ann-Charlotte Angren, sektionschef för Södra Älvsborg och ett antal av hennes medarbetare.

Vid mitt besök kommer jag främst att lyssna på hur personalen ser på Arbetsförmedlingens framtid och även svara på frågor om hur Moderaterna vill förändra verksamheten. Självklart vill jag också uttrycka mitt stöd för det arbete som många engagerade medarbetare gör i ständig motvind från politik och media.

Jag finns tillgänglig för media under dagen - slå mig enklast en signal på mobilen!

Hälsningar

Jan Ericson, Ubbhult
riksdagsledamot finansutskottet (M)

Utfrågning om Riksbankens penningpolitik 2018

2019-05-02

I dag ordnade finansutskottet en öppen utfrågninbg med anbledning av Riksbankens rapport om penningpolitiken 2018. Huvudfrågor var Riksbankens inflationsmål, minusräntan och försvagningen av den svenska valutan. SEB:s chefsekonom Roberg Bergqvist tillhörde en av dem som oroade sig mycket för den kraftiga försvagningen av den svenska kronan, hur det leder till att vi idag "rear" ut svenska företag och fastigheter, hur det skickar en dålig signal om svensk ekonomi, samt att det såklart urholkar hushållens köpkraft.

Min egen slutsats är att allt fler ekonomiska bedömare verkar se med oro på att vi har minusränta i högkonjunktur, och vilka negativa effekter detta har för svensk ekonomi. Riksbankens direktion är dessutom oenig, flera medlemmar har velat höja räntan snabbare än majoriteten.

Välkommen till Borås, Marita Ulvskog!

2019-05-01

Välkommen till Borås, Marita Ulvskog! Hoppas att ni får ett trevligt förstamajfirande, du och dina vänner i de allt glesare förtamajtågen runt om i landet.

Med Moderaternas och Kristdemokraternas budget 2019, antagen av Sveriges Riksdag, så fick ju alla som arbetar och alla Sveriges pensionärer sänkt skatt vid årsskiftet samtidigt som vi tillförde över 4 miljarder mer till välfärden än vad er regering föreslog. Nu drar ni ju tyvärr tillbaka pengar från satsningar på äldreomsorgen. Detta samtidigt som kommunernas kostnader ökar när allt fler nyanlända lämnar tiden i statlig försörjning och går över i kommunalt försörjningsstöd. Detta borde ni kanske nämna på era demonstrationsplakat? Även era besparingar på polisen borde uppmärksammas tycker jag. Före valet sa ni att ni ville satsa mer på polisen. Nu drar ni in pengar i stället.

Jag är också nyfiken på om ni kommer att ha samma plakat som under Alliansåren där ni kritiserar skattesänkningar för de rika? Ni vill ju själva avskaffa värnskatten för de med högst inkomst, men erbjuder inga skattesänkningar alls för resten av svenska folket. Detta trots att ni talar så vackert om grön skatteväxling när ni höjer skatten kraftigt på bensin. Men Marita, att höja skatten för vanliga löntagare och sänka den för dem med allra högst inkomst är inte det man normalt menar med skatteväxling. Det borde någon påpeka på era plakat.

Frågan är om era förslag om lättnader i turordningsreglerna och begränsad strejkrätt också kommer att kritiseras på plakaten? Eller förslaget om att införa fri hyressättning i nyproduktionen? Vi minns ju hur ilska era plakat på första maj varit tidigare – trots att moderaterna och Alliansen aldrig presenterade de långtgående förslag som dagens S-MP-regering gör.

Jag måste också varna dig. Hyllningsplakaten till er reform om gratis inträde på statliga museer kanske uteblir, eftersom det inte finns några sådana museer i Borås. Boråsarna får bara betala stockholmarnas gratis museibesök. De helt utdömda ”klimatsatsningarna” ni återinför kanske applåderas av en och annan lokal miljöpartist, men enligt både konjunkturinstitutet och riksrevisionen är det bara ett sätt att kasta pengar i sjön. Era massiva subventioner för nybyggande kan kanske däremot glädja några av bygg och fastighetsbolagen, men frågan är om de kommer att vara med i er demonstration? Jag är faktiskt bekymrad för om det kommer att finnas några glada plakat alls?

Och du - glöm nu inte visa din ilska över att vi, trots våra nästan högsta skatter i världen ser hur välfärden förfaller. Vi moderater tycker att svenska folket är värda bättre. Vad tycker du?

Men Marita, jag ber ändå att få önska dig och dina socialistiska vänner ett trevligt förstamajfirande.

2019-05-01

Jag har vid upprepade tillfällen påpekat två saker. Det första är att om Sverige avvecklar så många kärnkraftverk som man planerar de kommande åren så riskerar vi elbrist, eller tvingas importera kolkraftel från norra Europa. Och om vi inte uppgraderar våra elnät kommer den el som produceras inte att kunna nå kunderna och fylla deras behov.

Fler svenska städer hotas redan idag av elbrist, främst på grund av distributionsproblem, och har enligt uppgift tvingats tacka nej till elintensiva företagsetableringar på grund av detta. I Stockholm och Malmö är problemen redan stora, och nu läggs dessutom kraftvärmeverk ned till följd av nya skattehöjningar. Det hotar enligt Svenskt Näringsliv att orsaka allvarlig elbrist. Detta tycker dock inte Miljöpartiets miljöborgarråd Katarina Luhr är något stort problem, "det är bara de kallaste dagarna det kommer att bli elbrist" säger hon. (Hennes namn tillsammans med denna nyhet hade tillsammans passat bra som aprilskämt i någon tidning...)

I dag tycker jag vi politiker ger dubbla budskap. Extremt hög skatt på el, samtidigt som vi vill att elanvändningen ska öka. Och sedan moms på skatten. Sverige har inte bara en av världens kanske renaste elproduktion, vi har samtidigt extremt hög elskatt. Ovanpå detta en skenande nätavgift som det inte verkar finnas någon gräns för överhuvudtget. Och så moms även på denna. En orsak till höga nätavgifter är den storskaliga utbyggnaden av vindkraft, där elkonsumenterna dels betalar för elcertifikat när de köper sin el men framförallt tvingas bekosta stamnäten som byggs ut fram till anslutningspunkterna för vindkraftverken. Samtidigt är andra delar av elnätet eftersatt och distributionen till vissa platser ligger på gränsen.

Samtidigt som vi hotas av elbrist ska vi alltså subventionera inköp av elbilar. Detta får jag inte ihop. Infrastrukturen för laddning släpar efter och utan förstärkta nät blir det svårt att utöka antalet elbilar i någon större omfattning. Det kommer av och till rapporter om att elbilarna kanske inte är så miljövänliga ner man ser till helheten - om elen tillverkas av kol eller olja blir det definitivt ingen miljövinst. En annan viktig miljöaspekt är batteritillverkningen och i vissa fall (exempelvis Tesla) den enorma energiåtgårngen för att tillverka allt det aluminum som bilen byggs av. Batterier är idag i princip enda sättet att lagra el. Men denna tillverkning är miljöskadlig, kräver allt fler gruvor, ofta dagbrott, för brytning av sällsynta metaller, och dessutom fungerar återvinningen av batterier inte så bra. Jag har själv motionerat i riksdgen om pant på batterier för att de i vart fall inte ska hamna i soporna utan samlas in på ett ordnat sätt. Det är första steget mot en effektiv återvinning.

Slutsatsen är enkel, och jag har påpekat det otaliga gånger: Ska vi kunna satsa på elbilar och annan energiomställning som baseras på ökad elanvändning så tror jag det krävs det ett antal saker. Jag har listat sex konkreta punkter:

1. Tillräckligt omfattande miljövänlig svensk elproduktion, där sannolikt kärnkraften måste behålla en viktig roll.
2. Sänkt elskatt så att det blir mer lönsamt att byta från andra energislag till el.
3. Tillräckligt robust och utbyggd eldistribution - som inte får tillåtas kosta orimligt mycket i nätavgift för konsumenterna.
4. Utveckling av miljövänliga batterier till elbilar och annat som kräver lokal lagring av energi.
5. Införande av pantsystem på batterier så större andel kan samlas in på ett ordnat sätt.
6. Effektivare återvinning av gamla batterier så vi kan ta vara på exempelvis sällsynta jordartsmetaller som litium.

Maj 2019

Trygghet och kamp mot kriminalitet och terrorism