EU-konferens Bukarest 1-2 april 2019

EU-konferens i Bukarest   

Veckan startar med ett par dagars EU-konferens i Bukarest. Temat är EU:s framtidsfrågor. Konferensen äger rum i det stora palatset/parlamentsbyggnaden som Rumaniens diktator Causescu byggde med början 1984. Sannolikt  Europas modernaste palats, och världens näst största administrativa byggnad efter Pentagon i USA.

 

 





Lite korta nedslag kring konferensen om EU:s framtid  

Två dagars konferens om EU:s framtid hade kunnat erbjuda tid för ganska mycket debatt och diskussioner. Men konferensens första dag ägnades till stor del åt mycket långa anföranden av företrädare för alla de stora partigrupperna i EU. I och för sig intressant, men de övertygade ju knappast någon av politikerna i salen, och dessutom var det mesta som vanligt vackra ord och väldigt lite konkreta budskap. Den efterföljande debatten var väldigt kort och gav inte mycket.

Nästa punkt handlade om utjämning av skillnaderna inom EU, inte minst socialt och ekonoimikt. betydligt intressantare. En av de föredragande konstaterade att det kommer att ta 50 år att jämna ut de ekonomiska skillnaderna mellan länderna i EU. Och ett tydligt exempel på hur olika det ser ut är att en genomsnittslön i Rumänien är 400 Euro (ca 4.400 kronor). En rumänsk statstjänsteman i parlamentet kan tjäna mera, upp till kanske 10.000 Euro i månaden (11.000 kronor). Samtidigt är många kostnader i Rumänien inte mycket lägre än de svenska. Bensinen är exempelvis nästan lika dyr, och bostadskostnaderna är höga. Min taxichaufför var en kvinna som har två mindre barn. Hon sa att hon egentligen inte skulle vilja jobba utan vara hemma hos barnen, men hon var tvungen att köra taxi för att hon och hennes man skulkle ha råd med hyran. Hon sa rent ut att "det finns ingen framtid i Rumänien". Om man sedan jämför med grannlandet Moldavien så är lönerna ännu lägre.

Eftermiddagen ägnades åt EU:s framtida ekonomi. Man kan väl konstatera att de länder som tar del av omfattande EU-bidrag och är nettobidragstagare som vanligt är mer intresserade av en växande EU-budget och ökade EU-avgifter, medan de länder som är nettobetalare (exempelvis Sverige, Danmark, Tyskland, Nederländerna mfl) är betydligt mer restriktiva i sin syn på EU:s framtida budget. Med andra ord som det brukar vara. 

Samtidigt vill nettobidragstagarna gärna tona ned sin vilja att försöka få ökade EU-bidrag. Ett belysnade exempel var när Rumäniens finansminister sa att "det är inte för att få del av alla EU-stöd som Rumänien vill vara med i EU, utan för att vi delar EU:s värderingar". 

Framöver kommer frågan om EU:s nästa långtidsbudget och hur man ska täcka bristen som uppstår efter Brexit att blir stora och tunga frågor, inte minst för svensk del. Jag kommer då att vara länken mellan Finansutskottet och EU-nämnden för moderat del. Moderaterna vill inte öka EU:s budget, och vad gäller Brexit borde det enligt min åsikt vara självklart att banta EU:s budget i motsvarande mån när britterna lämnar, precis som man ökar budgeten när det tillkommer nya länder. Det är också¨helt centralt att diskutera hur man använder EU:s redan mycket omfattande budget.

Andra dagen på konferensen handlade mycket om EU:s relation till kandidatländer och andra "partnerskapsländer" i Östra Europa. Vi fick vittnesmål och föredrag från företrädare för Moldavien, Georgien, Armenien, Nordmakedonien, Serbien, Albanien mfl som alla var angelägna om tätare band med EU, och i några fall medlemskap inom inte alltför lång tid. De talade både om EU:s stora betydelse för att påverka den interna utvecklingen i dessa länder när det gäller minskad korruption, stabila rättssystem, demokratisk utveckling, yttrandefrihet, handel och välstånd. Att höra dessa länder, ett efter ett, förklara hur angelägna de var om att skapa tätare band till EU, samtidigt som telefonen fylldes an nyheter om det tilltagande kaoset kring Brexit kändes märkligt.  






Parlamentet i Bukarest



Parlamentsbyggnaden i Buykarest kan se gammal ut, men den började i själkva verket byggas 1984. Det var den dåvarande kommunistdiktatorn Causesco som ville göra om Bukarest som något slags kopia av Paris. Han rev stora delar av staden, körde bort befolkningen, började bygga palatset/parlamentet, flera breda avenyer och en egen Triumfbåge.  Han delade också in Bukarest i sektorer, efter modell av Paris. Längs avenyerna byggdes höga ljusa byggnader, också det med Paris som förebild. Framför parlamentet finns denna 6 km långa och mycket breda aveny:





Bygger var enormt kostsamt. Det kostade motsvarande 10 miljarder USD att bygga. Detta väckte stor ilska hos befolkningen, som var ganska fattig överlag. Till slut skedde folkresningen i Rumnänien och diktatorn greps och avrättades 1991. Efter detta pausades det pågående bygget i 2-3 år, och debatten gick hög om man skulle fortsätta bygga klart byggnaden eller om man skulle riva den. Beslutet blev som synes att slutföra bygget.

20.000 rumänska arbetare byggde alltihop och allt material kommer från Rumänien. 700 arkitekter arbetade med de olika mdelarna av byggnaden. Palatset innehåller minst 1.000 rum och är på totalt 365.000 kvadratmeter. Idag används det av parlamentet och vissa andra institutioner, medan regeringen håller till i andra byggnader i staden. 



Huvudentrén.









Plenisalen med 850 parlamentsledamöter. Med Rumäniens knappt 20 miljoner invånare betyder det att man har betydligt fler parlamentariker än Sverige räknat per invånare.





Konferenssalen där vi höll vår EU-konferens.



Senatens plenisal. Nedan testar jag ordförandestolen.