Januari 2019

Nytt utredningsuppdrag 

2019-01-30

Jag har nu fått ett nytt utredningsuppdrag, denna gång som ledamot i "Kommitten för översyn av Riksrevisionens ledningsstruktur". Vi ska helt enkelt ta fram ett förslag till hur Riksrevisionen ska styras och ledas framöver. Det är viktig fråga med tanke på det kaos som uppstod för några år sedan när samtliga riksrevisorer avgick under dramatiska former under en ganska kort tidsrymd.

Vår utredning ska gå relativt snabbt, redan i maj ska vi presentera vårt slutbetänkande. I dag hade vi vårt första möte.

Det blir mycket riksrevision för mig nu. Dels ansvarar jag för frågorna för moderaternas räkning i Finansutskottet, dels är jag vice ordförande i Riksrevisionens parlamentariska råd, och nu detta utredningsuppdrag. Jag tycker detta område är intressant och mycket viktigt. Inte minst med  tanke på diskussionen om minskat förtroende för samhällsfunktioner och myndigheter. En väl fungerande Riksrevision behövs för ökad insyn och transparens.


 

Den nya vänstermajoritetens migrationspolitik är mycket oroande

2019-01-30

Svensk migrationspolitik måste vara det mest oförutsägbara som finns. Först hade vi Europas mest geneösa regler för asyl och uppehållstillstånd. Och till följd av det fick vi en enorm tillströmning av asylsökande 2015-16. Då skärptes reglerna dramatiskt, och volymerna av asylsökande minskade snabbt (även om vi fortfarande tar emot betydligt fler asytsökande än våra nordiska grannländer och de flesta andra länder i EU). 

Men nu börjar regelverket återigen att luckras upp med allt fler nya undantag. I somras av det den nya gymnasielagen som plötsligt och mycket godtyckligt öppnade för att 9.000 vuxna afghanska män utan asylskäl ändå skulle få stanna i landet. Och nu har den nya vänstermajoriteten (S, C, MP och L, med stöd av V) kommit överens om att lindra reglerna om försörjningskrav vid anhöriginvandring. regeringen talar om att ca 8.000 personer kan komma att omfattas, men detta verkar bygga på gamla prognoser från Migrationsverket och det lär sannolikt bli fler. 

I januariöverenskommelsen mellan nämnda fyra partier finns också skrivningar om att "nya huymanitära grunder" i asylpolitiken ska införas. Dels ska personer med "allvarlig sjukdom" beviljas uyppehållstillstånd, dels vill man öppna upp för att ta emot "klimatflyktingar". Dessa två förändringar skulle vi bli ensamma om i EU och det skulle med all säkerhet medföra enorma strömmar av människor till Sverige. Att ha helt andra regler än omvä'rlden skickar en tydlig signal till alla flyktingsmugglare. Och hur definieras förresten en klimatflykting? Ska varje bonde i Afrika som drabbas av torka kunna flytta hot och försörjas av svenska folket om han hävdar att torkan beror på klimatförändringar? Ska alla offer för monsunregn, översvämningar eller orkaner runt om i världen också kunna flytta till Sverige om de hävdar att de är "klimatflyktingar"? Maken till godtyckliga regler får man nog leta efter. 

Jag har också reagerat starkt på att de gamla ihåliga argumenten om att vi behöver asylinvandring för att klara bemanningen inom vård och omsorg. Detta är ren och skär bluff. Mängden nya läkare och potentiella sjuksköterskor och annan vårdpersonal balnd de nyanlända är alltför liten i realtion till den stor amängden nyanlända med stora vårdbehov. Vad gäller bemanningen för vård och omsorg blir detta Ebberöds Bank. Om dessutom sjukdom görs till ny asylgrund ökar trycker ytterligare på vår svenska sjukvård.

Jag har de senaste dagarna twittrat en del om saken, dels i samband med söndagens SAgenda i SVT och sedan dagarna efteråt. Här några av mina mer lästa och delade inlägg. Frågan engagerar, med all rätt.

  

  

  






 

Klargörande partiledardebatt - alltför många sitter på flera stolar samtidigt

2019-01-30

Partiledardebatten idag var faktiskt ovanligt klargörande. Ovan Ulf Kristerssons (M) inledning av sitt anförande (klicka på bilden). En fråga som var mycket i luften var den om värnskatten, där Ulf Kristersson alltså började debatten med att tacka Vänsterpartiet för att man hjälpt fram en regering som tänker avskaffa den. Samtidigt riktade han hård kritik mot Stefan Löfven för att han nu är beredd att avskaffa den skatt som han under hela valrörelsen varit tydlig med att det vore orättvist att avskaffa. Detta är ett bra exempel på att man både kan försvara en förändring och samtidigt kritisera dem som hycklar i frågan. 

Annars blev väl debatten mest ett bevis på att partierna i den nya vänsterkoalitionen (S, V, MP, C och L) försöker konststycket att sitta på flera stolar samtidigt, och en del märkliga saker framfördes. Några exempel:

Stefan Löfven (S) utlovade i sitt anförande att han tänker uppfylla löftet om att införa marknadshyror i nyproduktionen. I ett senare replikskifte där han angreps av Jonas Sjöstedt (V) sa han att "det handlar inte om marknadshyror". Man kan inte ha två linjer samtidigt i samma fråga. I annat replikskifte, med Ulf Kristersson, hånade han moderaterna för att vi vill "sänka skatten för de rika". Samtidigt vill han själv avskaffa den värnskatt som han försvarade så hårt i valrörelsen. Hyckleriet och dubbelmoralen är så tydlig att jag tror väljarna känner sig väldigt vilsna.

Annie Lööf (C) lovade att Centerpartiet ska vara "ett starkt oppositionsparti". Samtidigt lovordar hon överenskommelsen med S-MP, och är tydlig med att man ska budgetförhandla årligen med regeringen. Man kan inte vara ett oppositionsparti om man samtidigt är ett budgetunderlag för regeirngen.

Jan Björklund (L) kallade i sitt anförande Socialdemokraterna för en del av "mittfältet" i svensk politik. Det är ett nyspråk som faktiskt förvånar. 

Och Gustaf Fridolin (MP) skrämdes såklart med jordens snara undergång till följd av klimatförändringar. Han hotade med att "IPCC ger oss tio år att rädda planetren". Hans problem är att det sa man för 20 år sedan också. Och för trettio år sedan med. Och det kommer nog att låta likadant om tio år också. Då har vi säkert också bara tio år på oss tills domedagen infinner sig...

Mot det märkliga regeringsunderlaget står tre oppositionspartier, M, KD och SD, med lite olika ingång i poltiiken. Ulf Kristersson (M) kallade regeringsunderlaget för "de ovilligas allians" som bara förenas av motståndet mot ett annat parti. Och exakt så är det. Han konstaterade också i en replik till Jimmie Åkesson att SD gillar halva moderaternas program, och att det är bra. Men det räcker inte för att man ska bilda ett gemensamt politiskt block. Ungefär där befinner vi oss idag. Hur oppositionen kommer att arbeta återstår att se, men för oss Moderater ligger fokus på att lägga fram vår egen politik och stå för den.

När sakargumenten tryter tar klimathotsextremisterna till personagrepp

2019-01-29

I lördags sändes denna lördagsintervju i den fristående TV-kanalen Swebb-TV. Den intervjuade är en av världens mest ansedda havsnivåforskare, Nils-Axel Mörner, professor och tidigare bland annat varit föreståndare för institutionen för paleofysik och geodynamik vid Stockholms universitet. I inslaget ger han sin syn på kliamtförändringar, havsnivåförändringar och temperaturförändringar på jorden. Inslaget är 40 minuter, men jag rekommenderar den som har tid att lyssna.

Jag lade ut inlägget på twitter och genast kom angreppen från klimatalarmisterna. I brist på sakliga invändningar kom angrepp från flera personer om att Mörner minsann "hållit universitetskurser om slagrutor", vilket borde göra att han skulle sakna trovärdighet i andra frågor.

Jag sökte lite på nätet efter vad det var för märklig universitetskurs som Mörner ansvarat för. Lärde han verkligen studenter att använda slagrutor? Självklart var det inte så. För det första var det ingen vanlig "universitetskurs", utan en tvådagars sommarkurs år 1995, där han berättade om slagrutans historia i vetenskap och folktro. Han har även skrivit en bok i ämnet. Även idag hålls en föreläsningsserie i samma ämne. Och det handlar fortfarande inte om att lära någon hantera slagrutor, utan är en föreläsningsserie om histora, vetenskap, teologi och folktro. Där Mörner föreläser om är hur man genom historien sett på användandet av slagrutor och hur vetenskapen sett på detta.

Nils-Axel Mörner har på ort och ställe i 60 länder studerat havsnivåförändringar på plats. Och konstaterat att havsnivåhöjning inte är något problem för Stilla Havsöarna, inte ens på Maldiverna. Inte heller på Tavalu. Detta gillar såklart inte klimatalarmisterna. Och i brist på sakargument drar man sig inte för att förminska och förtala en forskare med annan åsikt än den politiskt korrekta. Det det ultimata beviset på att argumenten för klimatalarmismen inte är hållbara. Då hade man argumenterat med sakargument i stället.

Att klimatet förändras råder det ingen tvekan om. Men det finns stora frågetecken kring hur snabbt det går, vilka orsakerna är och vad det får för följder. Om detta måste vi kunna föra en balanserad diskussion och lyssna på alla forskarröster i debatten. Nils-Axel Mörner är en av dem.   
 

Befriande debattartikel riktad mot den gryende klimatfascismen

2019-01-29

Detta är kanske årets viktigaste debattartikel, skriven av Rebecca Weidmo Uvell. Hon riktar sig till de 87 självutnämnda "influencers" (varav jag bara hört talas om några få) som i ett tidigare debattinlägg kräver att Stefan Löfven kör över folket för att "rädda klimatet". 

Andra debattörer och skribenter har samtidigt avslöjat hyckleriet hos flera av dessa "influencers", som i sin debattartikel efterfrågar krafttag mot flygresandet, samtidigt som de själva flyger omkring i världen i sin självpåtagna uppgift som influencers. 

Om hyckleri, okunskap och en längtan efter klimatdiktatur är det som kännertecknar dessa sk "influencers" så tror jag inte de i längden är några att se upp till. Svenska ungdomar är smartare än så.
 

Klimatpolitiskt seminarium 

2019-01-28

Den andra seminarium jag valde på lördagens moderata ideologikonferens hade också koppling till Timbro. Ämnet var klimatpolitik. Timbro verkar redan från start ha köpt rådande klimathotsdebatt rakt av, så i den delen är jag i grunden skeptisk. Men samtidigt ha de i en uppmärksammad rapport granskat de olika partiernas klimatpolitik och kommit fram till att Moderaternas politik har överlägset störst effekt när det gäller total minsking av CO2-utsläpp. Detta trots att vi har minst klimatbudget av alla riksdagspartier. Aledningen är att vi satsar mer på internationella insatser där man får mycket mer effekt per satsad krona.  




I rapporten redovisar man också att Konjunkturinstitutet beräknar att Sveriges klimatmål kommer att kosta 1.000 miljarder kronor (!). Till detta kommer kostnaden för att vi ska nå EU:s klimatmål. Samtidigt har Sverige redan världens i särklass högsta koldioxidskatt och en klimatpolitik som både Konjunkturinstitutet, Riksrevisionen och Timbro ifrågasätter som ineffektiv. Om man i stället satsade på åtgärder utomlands, främst i länder som idag inte gör några åtgärder alls mot CO2-utsläpp, så skulle man få mångdubbel mer global nytta för pengarna. Man ställer också frågan i rapporten om Sverige verkligen kommer att betraktas som ett föregångsland eller ett skräckexempel när det gäller klimatpolitik. Jag har länge ställt samma fråga.



Slutsatsen från Timbro är att Sverige borde gå före och visa hur en effektiv klimatpolitik kan se ut. Min egen slutsats är att Timbro, trots sina mycket goda invändningar mot dagens klimatpolitik, samtidigt alltså är fångar i under den rådande klimatalarmismen och därmed har en tveksam ingång i diskussionen. Sverige har som sagt redan världens högsta koldioxidskatter, och i takt med den "gröna omställningen" hotar både elbrist och kraftiga störningar i eldistributionen. Landsbygden hotas samtidigt av allt högre transportkostnader, den "gröna skatteväxlingen" medför i praktiken ständigt höjda skatter, och näringslivet hotas av försämrad konkurrenssituation mot andra länder.

Sverige har redan idag mycket låga CO2-utsläpp och jag anser personligen att vi borde pausa vår klimatpolitik och lägga pengarna på andra miljöåtgärder och trygg energiförsörjning i stället. Att till extrema kostnader minska svenska CO2-utsläpp, samtidigt som Kina och Indien ökar sina utsläpp varje månad är helt meningslöst. Här en figur över den globala utvecklingen.



Allra värst är såklart att vi gör dessa enorma satsningar utan att ens kunna göra sannolikt att det ens mätbart påverkar de påstådda globala klimatförändringarna. Det är närmast oansvarigt att hantera skattrepengar på det sättet. Jag är stolt över att jag vägrade följa partilinjen och rösta för den svenska klimatlagen och det klimatpolitiska ramverket vid omröstningen den 15 juni 2017. Dessa lagar kommer att användas av ansvarslösa svenska politiker för att driva igenom skatter och kostnader som allvarligt kommer att skada vårt land.

Med detta sagt är Timbros rapport intressant. Den visar att slöseriet på meningslös klimatpolitik är allvarligt idag och att moderat politik skulle innebära en stor förbättring. Oavsett vad man anser i klimatfrågan är den moderata politiken att föredra.  



 

Världscuptävlingar i Ulricehamn

2019-01-27

För två år sedan besökte jag världscuptävlingarna i längdåkning i Ulricehamn, och i dag var et dags igen. Det var verkligen vinterväder idag, med ett ihållande snöande hela dagen. Men det hindrade inte 18.000 personer från att besöka tävlingarna. Tillsammans med de 27.000 som besökte tävlingarna igår har 45.000 betalande åskådare varit på plats under helgen. Till detta kommer barn och andra som gått in gratis. Åkarna har varit närmast lyriska och kallat publiken för världens bästa. Och jag kan bara bekräfta att stämningen varit fantastisk!

Dagens resultat för våra förstalag blev svensk andraplats i damernas stafett och en femteplats i herrarnas. Nedan först tre bilder från dmernas tävöing och den sista från herrarnas.

Västsvensk moderat ideologikonferens i Borås 

2019-01-26



I dag har jag tillbringat större delen av dagen på den årliga ideologikonferensen med moderater från Västra Götaland, där även moderater från Halland, Värmland och Jönköping var inbjudna. Totalt var vi 400 moderater från alla politiska nivåer som träffades i det nya Kongresshuset i Borås. Vi hade flera intressanta talare, och först ut var vår partisekreterare Gunnar Strömmer som gav sin syn på hur moderaterna bör agera framöver.

Synen på Allianssamarbetet varierar, många av våra västsvenska kommuner har moderat ledning, ofta tillsammans med Alliansen, och samma sak gäller i Västra Götalandsregionen. I andra kommuner är vi en samlad opposition tillsammans med Alliansen. I andra kommuner finns inte Alliansen längre, det gäller exempelvis i min egen valkrets två största kommuner, Borås och Mark liksom i flera av de andra kommunerna. Varje moderat kommunförening måste själva utforma sina relationer med andra partier för att försöka få igenom så mycket bra politik som möjligt.

På riksnivå är linjen tydlig, och det är väl förankrat i riksdagsgruppen och partiledningen. Moderaterna ska stå upp för sin egen politik. Vi tänker inte låta oss styras av övriga Allianspartier, men inte heller av Sverigedemokraterna eller de rödgröna partierna. Vi ska visa våra egna moderata lösningar på samhällsproblemen och stå stadigt för den liberalkonservativa ideologin. I sakfrågor tar vi tacksamt emot stöd från alla som vill bidra till att vår politik genomförs. Vi ska bli den naturliga samlande kraften för borgerlig oppositionspolitik.

Under dagen har jag även deltagit på ett seminarium med Timbros VD, Karin Svanborg-Sjövall. Timbro har många spännande tankar och förslag på hur man vill förändra det svenska samhället när det gäller skatter, arbetsmarknad och välfärd. Timbro är en tankesmedja och ytterst intressanta att lyssna på, men det är inte alltid deras förslag går i linje med det jag själv upplever står överst på de svenska väljarnas dagordning. En del förslag välkomnar jag absolut, medan jag är minst sagt tveksam till en del andra.



 

Invigning av den efterlängtade polisutbildningen i Borås 

2019-01-25

I dag var jag med vid invigningen av den nya polisutbildningen vid Högskolan i Borås. Ända sedan jag kom in i riksdagen 2006 har jag, tillsammans med andra riksdagsledamöter från valkretsen, jobbat envist för att få en polisutbildning till Borås. Bland annat har vi skrivit ett flertal riksdagsmotioner och debattartiklar om saken och diskuterat saken med ministrar av olika färg. Och nu blir det äntligen verklighet. Det känns riktigt bra, både för att stärka Högskolan i Borås, bidra till en bra polisutbildning och göra det lättare att rekrytera utbildade polisaspiranter till Sjuhärad. Och samtliga 144 platser på utbildningen är fyllda med studenter!

Här några bilder från dagens välbesökta evenemang. Bandklippning av ett avspärrningsband, där Högskolans rektor Mats Tinnsten och projektledare Lotta Englund höll i saxen, var en självklar sak.

  

  

Borås Tidning skrev en längre artikel om invigningen, här är inledningen.





 

Fördröj inte bygget av vår järnväg ytterligare! 

2019-01-25

I överenskommelsen mellan S, MP, C och L finns en punkt om att bygga höghastighetståg mellan våra större städer. I går gick infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) ut och meddelade att det minsann ska bli höghastighetståg "oavsett vad moderaterna säger". Och det kan det såklart bli. Det är bara för den nya majoriteten att ta beslut om höghastighetståg vilken dag som helst.

Problemet är väl bara vad den egna regeringens finansminister säger. Hon har koll på denna fråga och vet att man inte kan trolla. Exempelvis i detta svar i en interpellationsdebatt i riksdagen i mars förra året:



Det finns helt enkelt inget rimligt sätt att ta den enorma kostnaden för höghastighetståg, och det spelar absolut ingen som helst roll om man lånefinansierar (som tex Borås Tidning återigen förespråkar på ledarplats idag) eller om man finansierar på annat sätt. Oavsett vilket måste hela kostnaden pressas in under statsbudgetens utgiftstak. Det finns inga genvägar.  Detta vet Liberalerna, och deras partiledare Jan Björklund reserverade sig igår med att skrivningarna om höghastighetståg i överenskommelsen mer är en målsättning, och att det förutsätter att man först löser frågan om finansieringen. Ett fint sätt att konstatera att det knappast kommer att bli av.

Jag har under drygt fem år förgäves försökt sprida kunskapen om att de avsatta pengarna i infrastrukturbudgeten bara räcker till vanlig modern järnväg, inte till höghastighetståg, och varnat för att diskussionen bara kommer att  försena vår viktiga järnvägsutbyggnad kraftigt. Det kommer med all sannolikhet inte att bli några höghastighetståg eftersom det helt enkelt inte går att finansiera i statens budget. Jag har upprepade gånger varnat för att den fortsatta debatten - höghastighetståg eller inte - bara medför en enda sak - att fördröja hela järnvägsbygget mellan Göteborg och Borås. Alltför få har lyssnat, man verkar ha trott att det ska lösa sig. 

Trafikverket däremot har såklart koll på detta, och i oktober satte man äntligen ned foten och meddelade att på denna sträcka blir det vanliga snabbtåg. Trafikverket skrev så här i sitt pressmeddelande: "Inför det fortsatta arbetet har Trafikverket beslutat att Ostlänken och Göteborg-Borås dimensioneras för inriktningshastigheten 250 km/h." Anledningen är helt enkelt att pengarna inte räcker till mera, samt att man vill komma igång med bygget. Trafikverket säger också det självklara att "Vid nya politiska beslut kan förutsättningarna för utbyggnaden av de nya stambanorna ändras, dock med konsekvenser för tidplaner och kostnader."

Det sista är värt att lyssna extra mycket på. Alliansen hade beslutat om byggstart för vanlig järnväg sträckan Bollebygd-Mölnlycke via Landvetter Flygplats 2019. Nu blir byggstarten i stället 2024. Allt på grund av den fortsatta striden om höghastighetståg eller inte, vilket fick regeringen att dra tillbaka de pengar Alliansen redan satt av för bygget. Förra året lade regeringen tillbaka pengarna i budgeten - men de räcker fortfarande bara till vanlig järnväg. Nu har man äntligen börjat planera på allvar för bygget, dock med kraftig försening. Då förespråkar Borås Tidning alltså på ledarsidan att regeringen ska "köra över Trafikverket". Lite oklart om vad när man läser ledaren, BT verkar ju inte längre entydigt förespråka höghastighetståg, men om regeringen och Trafikverket nu återigen börjar dra åt olika håll riskerar effekten bli att man får börja om från början igen, med ytterligare fördröjning av vår viktiga järnväg. 

Man kan såklart älta frågan om lånefinansiering eller inte hur länge som helst, men det saknar alltså helt betydelse för hur kostnaden måste hanteras i statens budget. Detta är ett faktum och jag har upprepade gånger framfört detta till Borås Tidnings ledarredaktion och andra journalister, näringslivsorganisationer, Västsvenska Handelskammaren, politiker och många andra debattörer. Alltid med väl underbyggda och obestridliga fakta. Många andra har försökt samma sak och jag är uppriktigt förvånad över att inte budskapet verkar ha gått fram till alla. Det är som att man inte vill ta till sig fakta. Snarare har jag upplevt en närmast fientlig inställning ibland när jag berättar hur det är.

Det enda som skulle kunna förändra bilden helt är om riksdagen tog beslut om att införa en investeringsbudget för infrastruktur (något jag föreslagit i riksdagsmotioner). Då skulle kostnaden brytas ut ur statsbudgeten och i stället skrivas av över tid. Vad jag vet är inget parti idag för att genomföra mitt förslag, och att göra det skulle kräva en omfattande utredning eftersom det vore en mycket dramatisk förändring av hela statens budgetramverk. En sådan förändring sker i vart fall inte i närtid.

Alternativet vore såklart att lägga hela bygget i ett privatägt aktiebolag och låta detta hantera kostnaden genom årliga avskrivningar. Men ingen privat aktör verkar se någon ekonomisk vinst i att driva en höghastighetsjärnväg så det lär knappast hända. Höghastighetsjärnväg i vårt glesbefolkade land är och förblir en stor ekonomisk belastning och kommer aldrig att bli lönsam. Och nu visar ju dessutom kalkyler att det inte finns någon tydlig miljönytta heller, snarare tvärtom vilket Borås Tidning förtjänstfullt påpekar i dagens ledare.

Jag nöjer mig med att konstatera att man inte kan trolla. Om ekonomiska realiteter fortfarande väger tyngre än önsketänkande så blir det ingen höghastighetsjärnväg i Sverige. I vart fall inte mellan Göteborg och Borås. Låt oss nu släppa önsketänkanden och se till att komma igång med bygget. Vi har inte tid att vänta längre!



 

Större risk för fattiga pensionärer i Sverige än i Grekland?

2019-01-24

I dag fick jag ett nyhetsmail från Europaportalen som uppmärksammar Eurostats (EU:s statistikbyrå) påstående att svenska  pensionärer de senaste åren löpt större risk för att hamna i fattigdom än EU-genomsnittet.

Under 2017 riskerade drygt 16 procent av de svenska pensionärerna enligt Eurostat att hamna i fattigdom. Inom hela EU låg motsvarande siffra på 14 procent av pensionärerna. Ännu större risk för "fattiga" pensionärer är det i Tyskland, medan risken påstås vara betydligt mindre i exempelvis Grekland och Slovakien.

Svenska pensionärer har länge haft en högre risk för att bli "fattiga" än EU-genomsnittet. Risken för fattigdom definieras nämligen av Eurostat som att man har en disponibel inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten i landet. Det betyder att svenska pensionärer kan ha inkomster som vida överstiger exempelvis de slovakiska pensionärernas – men att de har låga inkomster i förhållande till övriga invånare i Sverige. Och då räknas de som fattiga.

Det finns mycket att kritisera i EU:s sätt att räkna. EU:s statistik säger faktiskt inget alls om vilka länder som det är bäst eller sämst att vara pensionär i. Bara det faktum att Grekland framstår som bättre än Sverige och Tyskland säger det mesta. Orsaken är att i Grekland har både löner och pensioner pressats tillbaka kraftigt de senaste tio åren, och idag är de flesta "fattiga" - en skillnaden mellan löntagare och pensionärer är liten, många är "fattiga". I Sverige har de flesta fått det bättre de senaste 10-15 åren, men eftersom lönerna höjts mer än pensionerna blir skillnaden större.

Jag kritiserade EU:s sätt att räkna redan under Alliansåren. Men då var den dåvarande S-oppositionen inte alls lika intresserade av en nyanserad diskussion. Idag är det givetvis mer intressant för S att tona ned EU:s statistik. Själv står jag fortfarande för det jag sa tidigare, trots att S idag styr landet. Det är inte större risk att bli fattig som pensionär i Sverige, jämfört med Grekland. Det var det inte under Alliansen och det är det inte heller idag.



 

Riksdagen högtidlighöll Förintelsens offer

2019-01-24

  

I dag deltog jag när Riksdagen högtidlighöll Förintelsens offer. Det var fullsatt i Bankhallen och förutom stämningsfull körsång fick vi höra vittnesmål på plats från en av de sista överlevande, Max Safir, som idag är 94 år (ovan th).

Max Safir förlorade hela sin familj under Förintelsen. Som 13 åring fördes han till arbetsläget i Cieszanów och sen till arbetsläget i Starachowice och därefter förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Han tvingades gå dödsmarschen till koncentrationslägret Mauthausen i Österrike. Först efter sex år befriades Max Safir av amerikanska soldater i ett av Förintelsens värsta läger, Ebensee. Han berättade om sin uppväxt och hur antisemitismen redan under hans uppväxt var ett problem i Polen. Och tyvärr drog han paralleller med det som sker i Sverige idag. 

Vi får aldrig glömma Förintelsen, inte heller den dag alla vittnen är borta. Och vi får aldrig blunda för antisemitism i vår vardag. Judar i Malmö eller Göteborg ska inte behöva vara rädda, och alla politiker har ett ansvar att föregå med gott exempel när man diskuterar dessa frågor. Att ta tydlig ställning mot konspirationsteorier och förnekelse av Förintelsen är en viktig del i detta. Liksom att skilja mellan ibland befogad kritik av Israel som nation, och andra uttalanden som kan uppfattas som antesemitiska.  

Regeringen överger äntligen det orealistiska arbetslöshetsmålet

2019-01-23

Under hela förra mandatperioden ifrågasatte bland annat jag och moderaterna regeirngs arbetslöshetsmål, nämligen att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. När Löfven-regeringen tillträdda låg Sverige på 12:e plats i EU när det gäller arbetslöshet. På bara fyra år har Sverige fallit till en 18:e plats.

I regeringsförklaringen nämndes inte längre arbetslöshetsmålet och under dagen har det framkommit att regeringen Löfven inte längre har kvar sitt mål. När man får kritik för att man skrotar målet skyller man på M/KD-budgeten som beslutades i december! Det är en helt fantastisk undanflykt. Det finns inget i M/KD-budgeten som skulle öka arbetslösheten, däremot en del beslut som kommer att minska den om inte den nya S/MP-regeringen river upp besluten. 

Man kan konstatera att Stefan Löfvens vallöfte i valrörelsen 2014 om EU:s lägsta arbetslöshet 2020 var en bluff och att man saknade politiska förslag som skulle kunna leda dit. I det läget är det bra att man skrotat löftet. Det Sverige behöver nu är inte femårsplaner i gammal sovjetisk anda, utan en politik som i varje läge minimerar arbetslösheten och skapar maximalt med jobb. Oavsett om vi är i högkonjunktur eller lågkonjunktur.




 

Stark respons på vår kritiska debattartikel rörande SVT 

2019-01-23

Gårdagens debattartikel i Expressen, där vi kritiserar SVT för att man betalat rättegångskostnaderna för dömda medarbetare har fått enorm spridning. Det är redan - efter bara ett dygn - en av Expressens mest lästa, kommenterade och delade debattartiklar på länge, och på twitter och facebook har den fått god spridning. Ovanligt många hör av sig uppskattande till både mig och kolegan Lars Beckman, både på telefon, mail och i sociala medier. Jag försöker svara på allt, men tackar även här för responsen!

Nu avvaktar vi svaret från SVT.




 

Jag har undertecknat en petition som protest mot Kinas hot mot Taiwan 

2019-01-22

Den 2 januari gjorde Kinas premiärminister Xi Jinping ett uppmärksammat uttalande där han sa att Kina inte kommer att dra sig för att använda våld om det behövs för återföreningen av Kina och Taiwan. Jag och ett antal andra riksdagsledamöter har nu undertecknat nedanstående uttalande som stöd för Taiwan.

On Jan. 2 the Chinese leader Xi Jinping held a speech in which he threatened Republic of China (Taiwan) with force in his call for reunification; “We do not promise to renounce the use of force and reserve the option to use all necessary measures”. As members of the Swedish Parliament and the Swedish-Taiwanese Parliamentarian Association we are disheartened to see Taiwan’s existence as a free and democratic nation is under an existential threat by the People’s Republic of China.

In recent years, China has steadily built up its military power and thereby threatened countries in the Asia-Pacific region, including Taiwan. China´s refusal to relinquish the use of force against Taiwan violates the principle of using peaceful means to resolve international disputes as espoused by the UN Charter as well as negatively impacts peace and stability in the region. Also, by threatening that Taiwan’s only future lies in integration with an authoritarian China, the Chinese leadership disrespects the commitment of the Taiwanese people to freedom and democracy.

We wish to express to the people of Taiwan our sense of urgency to maintain unity and praise the courage of the Taiwanese people in resisting Chinese pressures and protecting their democratic system. We also urge the Swedish government to maintain active relations with Taiwan and call for China and Taiwan to handle cross-strait differences peacefully and on the basis of equality.

Debattartikel i Expressen idag 

2019-01-22

(Klicka på bilden för läsbar storlek. Artikeln finns både i papperstidningen och på nätet där den kanske är mer lättläst) 

Om man säljer sin politiska själ för makten får man problem 

2019-01-21

Det var en sällsam upplevelse att höra statsminister Löfvens regeringsförklaring. Inte minst när han stolt tillkännagav sina avsikter att föra den politik han med näbbar och klor bekämpat under hela sin tid som partiledare, kallat orättvis, orättfärdig och ett hot mot tryggheten och solidariteten. Jag konstaterade att Löfven inte fick en enda applåd under sitt tal, utan bara lite pliktskyldigast efter talet. Det är nog svårt för socialdemokratiska riksdagsledamöter att applådera den regeringsförklaring som presenterades idag. Många socialdemokrater såg minst sagt fundersamma ut, och jag kunde riktigt se hur vänsterpartisterna runtomkring i salen blottade sina huggtänder.  

Jag ska ärligt säga att jag välkomnar ett antal av förslagen i sak, även om jag som sagt inte litar på att det blir mer än ord. Men en sak är klar - Löfven går rakt emot tunga socialdemokratiska ståndpunkter och rakt i strid mot LO på många punkter. Han tar enorma politiska risker. Samma S som 2013 gick ihop med SD för att stoppa höjd brytpunkt i Alliansens budget avskaffar nu exempelvis värnskatten för att kunna behålla regeringsmalkten och stoppa SD från inflytande. 

Jag blir inte förvånad om Socialdemokraterna tappar så mycket till Vänsterpartiet att dessa två partier på sikt blir jämnstora. Kanske redan nästa val. Så har det sett ut i andra europeiska länder, i vissa har rent av Vänsterpartierna blivit mycket större än de gamla Socialdemokraterna.

Det finns också många kloka socialdemokrater som inser att vi inte kan öka asylmottagandet igen. De ser redan idag följderna för välfärden, samhällsekonomin, arbetslösheten och bostadsbristen. När nu MP, C och L får ökat inflytande och driver migrationspolitiken i fel riktning riskerar S även att tappa röster till M och SD.  

I längden tappar partier förtroende när de lägger fram förslag som de tidigare hårt kritiserat och helt i strid mot sina egna vallöften.  Om ett politiskt parti säljer sin politiska själ för makten så får man förr eller senare problem. Väljarna vill kunna lita på sina partier. Detta tror jag kommer att drabba både S, MP, C och L. Hur snabbt och hur mycket återstår att se.

Jag är glad över att moderaterna står stadigt fast vid den politik vi gick till val på, att vi stod emot trycket att ingå en ny "decemberöverenskommelse" eller ropen på att försöka bilda en M-S-regering. Ideologi är inget man kohandlar bort vid en regeringsbildning. Nu ska vi fortsätta driva vår politik i opposition, tydligare än förra mandatperioden. Nu gör vi det själva eller i samarbete med KD och jag tror det blir betydligt bättre och tydligare än när vi även skulle diskutera med C och L.




 

Ett historiskt svek från Centerpartiet och Liberalerna 

2019-01-20

Vår debattartikel i Borås Tidning idag.






 

Medias jakt på högerdebattörer tar sig hela tiden nya vägar 

2019-01-19

Jag är idag en av landets främsta politiska opinonsbildare i sociala medier, och inte sällan topp tre på twitter. Att allt fler vänsterdebattörer och vänsterjournalister angriper mig är väntat. Det är också väntat att man ska använda ganska fula metoder för att misstänkliggöra mig eller försöka hitta något olämpligt i mina inlägg för att försöka skapa mediestormar mot mig. Jag är beredd på detta, det har hänt tidigare, men eftersom jag alltid väger mina ord och försöker hålla god ton så lär det bli svårt för dem att lyckas. 

Ibland görs dock mer eller mindre taffliga försök. Ett exempel var igår när en reporter från Metro ringde och ställde frågor om ett twitterinlägg i mitten av december. Det finns nu med i en artikel på nätet.

I mitt inlägg ställer jag en fråga till SVT om ett annat inlägg som kritiserar SVT för något man menar var ett medvetet val av en vänsterpartist som "kvinnan på gatan" i en intervju. Det har funnits en rad sådana exempel den senaste tiden, helt uppenbara fall där en helt vanlig människa som intervjuas "slumpmässigt" i efterhand visar sig vara en politiker från vänsterkanten - utan att detta berättas i inslagen. Det finns därför all anledning att vara uppmärksam på detta. Just detta exempel kändes dock inte lika uppenbart som andra. Kvinnan ifråga säger visserligen i efterhand att hon inte är V-politiker, men att hon är medlem och har jobbat i Vänsterpartiets valstuga under valrörelsen. Så i sak var det ju korrekt att hon inte bara gillade Vänsterpartiet utan också var engagerad. Däremot kändes det inte särskilt sannolikt i just detta fall att hon skulle varit medvetet utvald. Dessutom var det ju inte något politiskt kontroversiellt i det hon sa. Därför nöjde jag mig med att be om en kommentar från Svt om saken i stället för att kritisera.



Efter inläggen på facebook och twitter har tydligen några uttryckt sig hotfullt mot kvinnan i fler facebookkommentarer. Nu skyller metro-reportern indirekt detta på mig, ivrigt påhejad av den aktuella V-kvinnan.

"I kommentarerna under ditt inlägg om Mia kommenteras hennes utseende, hon kallas vänsterbliven, häxa och så vidare. Hur ser du på det?"

Jag är alltså enligt artikeln närmast medansvarig till "dödshot" eftersom jag delat en tweet som kritiserar svt? Inte oväntat spinner några vänsterdebattörer på twitter vidare på frågan och tycker "jag ska tänka mig för vilka krafter jag sätter igång". För mig är detta ett helt orimligt angrepp. För det första delade jag inte ens inlägget på facebook, och det var där kommentarerna gjordes. Inte på twitter! För det andra finns det inget otrevligt alls i tråden efter mitt twitterinlägg. Det är tydligt att mitt envisa arbete för att hålla rent och snyggt i sociala medier verkar fungera. Jag blockar alla som är riktigt otrevliga och påpekar andra mindre övertramp och ber folk plocka bort dessa.

I huvudfrågan om hot och hat i sociala medier är jag glasklar. Varje person ansvarar till 100% för vad den skriver på sociala medier. Mitt ansvar är exakt noll procent för vad andra skriver. Det jag kan göra är att - när jag ser något sådant i mina trådar - blockera personen så att inlägget försvinner från mitt konto. Samtidigt är det såklart helt omöjligt för mig idag att läsa och kontrollera alla kommentarer. Jag är som sagt en av de mer delade och retweetade politiska twittrarna i landet, och får ofta flera hundra kommentarer på varje inlägg.

Metros artikel är alltså en del i Metros "viralgranskning" (!). Men i stället för att granska sprider man nu egna myter.
Metros soppa är så tunn att man ser botten på kastrullen. Jag tror man inser det själva. Att basera hela kritiken mot mig på rena sakfel är ganska pinsamt. Jag har uppmärksammat reportern på detta i ett mail. Vi får väl se om det kommer någon rättelse. 

Exakt där blev C och L en del av vänsterblocket i svensk politik 

2019-01-18

I dag röstade riksdagen för att Stefan Löfven ska få fortsätta att styra. Det blev möjligt genom att Centerpartiet och Liberalerna valde att stödja samma regering som man röstade bort efter valet.

För oss moderater är det en stor besvikelse att våra tidigare alliansvänner aktivt har valt att byta sida. Man sa till väljarna före valet att man sökte väljarnas förtroende för att stödja Ulf Kristersson som statsminister. Nu använder man i stället sina röster för att bli ett socialdemokratiskt stödparti. Det är ett historiskt svek mot den stora allmänna borgerligheten.

(All heder dock till Helena Lindahl, C, som var den ende från C och L som gick mot partilinjen och röstade nej till Löfven. Många ledamöter från C och L mådde uppenbart dåligt inför omröstningen, jag talade med flera av dem, men de valde ändå att följa partilinjen.)

Väljare som röstade för en annan regering ska veta att Moderaterna är ett borgerligt parti att lita på. Vår roll blir att vara den samlande borgerliga kraften i svensk politik.

Från och med nu ingår C, MP, L, V och S tillsammans i vänsterblocket och är ansvariga för Sveriges samhällsproblem. Det kommer vi att påminna dem om fram till nästa val.




 

Viktig dom stärker skogsägarnas rättigheter

2019-01-17

Ett antal skogsägare i norra Sverige har stämt Staten då de nekats ersättning för fjällnära skog som de inte fått avverka. I de första fem målen som avgjorts idag har Mark- och miljödomstolen i Umeå tilldömt skogsägarna full ersättning för den ekonomiska skada som besluten inneburit för dem, totalt ca 18 miljoner kronor. Domarna är de första i denna fråga och kommer att vara vägledande. Domstolen gick i alla delar på skogsägarnas linje och domstolen klargör att avverkning är en del av pågående markanvändning för skogsbruk.

Självklart måste samhället ha möjligheter att skydda värdefull skog och naturmiljöer. Men lika självklart är det att staten då också ersätter markägaren för förlusterna. Domen innebär att man upprätthåller enskildas rättssäkerhet, där rätten till ersättning när staten fråntar någon möjligheten att använda sin egendom är en viktig del av äganderätten. Förutom betydelsen för enskilda ägare av fjällnära skog har det också betydelse för stabiliteten i hela det finansiella systemet för att belåna fastigheter. Nu kommer skogsägare i fjällnära områden fortsätta våga investera i skog och skogsbruk. 

Men det är samtidigt illa att staten alltså tyckt att det är rimligt att processa mot enskilda skogsägare. Det är inte lätt för en liten enskild markägare som förbjuds att avverka sin skog att få rätt mot myndigheterna. Detta borde inte kunna hända i ett rättssamhälle.




 

De två största problemen med #januariblåsningen 

2019-01-17

Så här dagen efter beskedet om den märkliga regeringsbildningen finns det tid för lite djupare analys av vad detta egentligen betyder för politiken framöver. Två frågor tycker jag själv är särskilt intressanta. Den ena är vem som nu i praktiken får makten över politiken. Den andra är vad det får för följder för hela förtroendet för politiken när partier agerar så här. Båda dessa saker har jag berört på twitter idag.


   

Den första frågan aktualiserades genom att Annie Lööf sa i Aktuellt igår att överenskommelsen inte är en "fribiljett" för Socialdemokraterna. Men exakt så är det. I samma ögonblick som Stefan Löfven väljs till statsminister har han möjligheten till extraval i sin hand. Vid minsta antydan eller hot från C eller L om att fälla hans regering kommer han att hota med extraval. Så gjorde han 2014 när han förlorade budgetomröstningen. Då hukade alla partier, inklusive M, och gick med på Decemberöverenskommelsen för att slippa extraval. Frågan om misstroendeförklaring mot Löfven eller andra tunga ministrar var sedan uppe bland annat när det gäller skattefrågor och i efterdyningarna kring Transportstyrelsen. Båda dessa gånger hukade C och L och vågade inte fullfölja det man tidigare hotat med, bland annat eftersom Löfven antydde att han var beredd att utlysa extraval.

I praktiken gör därför Stefan Löfven exakt som han vill så snart han blir vald till statsminister. Han lär strunta helt i vad både MP, C och L tycker i olika frågor, eftersom inget av dessa partier lär vilja ha ett extraval. Flera av dem riskerar då att åka ur riksdagen, eller att backa jämfört med de senaste valet. Annie Lööf släpper alla påtryckningsmöjligheter på regeringen i samma stund som hon trycker på den gula avstå-knappen i morgon fredag. Stefan Löfven får carte blanche att göra som han vill.

Den andra frågan aktualiserades idag av två saker. Dels att Carl Schlyter och två andra tidigare MP-riksdagsledamöter lämnar sitt parti i protest mot överenskommelsen som de tycker är för mycket "höger". Samma kritik kommer från delar av Socialdemokraterna och från Vänsterpartiet. Samtidigt som det jäser inom både L och C för att man genom överenskommelsen sanktionerar dels ren vänsterpolitik, dels ett inflytande som Stefan Löfven verkar ha lovat från Vänsterpartiet. Man kan konstatera att i stort sett alla inblandade partier är missnöjda med det som nu sker. Alla går emot sin egen ideologi och tvingas samarbeta med sina politiska motståndare. Och båda sidor tvingas acceptera förslag som de kraftfullt kritiserade hela valrörelsen. Att partier offrar sin egen ideologiska ryggrad för ett enda syfte - att stänga ute ett annat parti från inflytande - är i grunden djupt problematiskt.

I dag kom även en opinionsundersökning från Novus som visar att väljarnas förtroende för politikerna och politiken minskat dramatiskt. Hela 70% (!) av väljarna säger sig ha ett minskat förtroende för politiker. Jag tycker inte det är det minsta konstigt. Den farsartade regeringsbildning vi fått se de senaste veckorna slår alla rekord i svensk politisk historia. Det som hänt skadar tilltron till svensk politik för lång tid.

Vem vinner och förlorar på det nya politiska läget? Det är svårt att vetra säkert. Men rent generellt tror jag att de fyra partier som undertecknat överenskommelsen (S, MP, C och L) alla riskerar att tappa i opinionen. Och att de fyra som står utanför (V, M, KD och SD) kommer att öka. Lite typiskt är det i så fall att den konhandel man gjort bara för att stänga ute SD medför att SD växer. Man har inte lär tsig något alls av tidigare misstag.




 

Jag debatterade regeringsfrågan i Radio Sjuhärad 

2019-01-16

Tidigare i eftermiddag debatterade jag regeringsbildning med Petter Löberg (S) i Radio Sjuhärad. Jag konstaterade några saker:
1. Detta är en helt absurd regeringsbildning. 60% av svenska folket ville ha en annan regering än Löfvens S-MP-regering. Nu hjälper C och L dem att regera vidare. Detta kommer att underminera hela förtroendet för svensk politik.
2. De fyra partierna S-MP-C-L har kohandlat om politiken utan att ha en ideologisk samsyn om vilket politik som behövs för Sverige. En sådan regeringsbildning håller aldrig i längden. Särskilt inte om det händer dramatiska saker i vår omvärld eller inom landet som man måste ta ansvar för.
3. Socialdemokraterna lovar att driva borgerlig politik som de tidigare kritiserat så hårt, och i ett separat sidoavtal, som ingen vill visa, lovar de samtidigt Vänsterpartiet inflytande. Trots att de lovat C och L att stänga ute V.
4. Att inbilla sig att S skulle föra borgerlig politik är naivt. S kommer som jag och många andra tidigare påpekat, att begrava alla jobbiga frågor i utredningar fram till nästa val. I takt med att utredningarna blir klara ger man tilläggsdirektiv eller långa remissbehandlingar som fördröjer ytterligare. Och kommer ändå skarpa förslag underkänner man dem på grund av det "statsfinansiella läget".
5. Socialdemokraterna skriver alltså dels ett avtal med MP, C och L om att stänga V utanför politisk påverkan "om politikens inriktning". Samtidigt har man ett hemligt avtal med V som sätter det andra avtalet ur spel.
6. Socialdemokraterna har lurat upp C och L på läktaren. I debatten sa jag att Löfven nog rentav har knuffat ned C och L från läktaren på baksidan. Jag kallade det #januariblåsningen.
7. Jag är ledsen för Sveriges skull. Vi hade behövt en regering med ideologisk samsyn som kunde ta itu med migrations- och integrationsfrågor, utanförskap, otrygghet, bostadsbrist, raserad LSS, fallande skolresultat och växande vårdköer. Vi har haft fyra förlorade år med Löfven, och har röstat bort honom två gånger sedan valet. Nu hjälper C och L honom tillbaka igen. 
8. För moderaternas del gäller nu att visa att vi är det samlande oppositionspartiet. När denna #servettregering förr eller senare faller samman ska vi vara beredda att ta över ansvaret. 


 

Vem har lurat vem i regeringsfrågan? 

2019-01-16

Den kommande regeringsbildningen är helt absurd. En S-MP-regering ska alltså motvilligt tvingas driva borgerlig politik som man inte själva tror på. Detta samtidigt som V hotar med misstroendeförklaring om man gör det. Samtidigt ska alltså samarbetet i #servettregeringen baseras dels på en överenskommelse mellan S-MP-C-L som uttryckligen utestänger V från "inflytande på den politiska inriktningen", dels tydligten ett "hemligt avtal" mellan S och V som ger V inflytande. Ingen har sett detta avtal, och C och L frågar inte ens efter det...trots att Stefan Löfven slingrade sig på alla frågor om detta avtal på presskonferensen...  

Frågan är vem som har lurat vem?

Visste C och L om att Löfven i efterhand skulle göra upp separat med V? I så fall har man medvetet lurat både sina ombud, medlemmar, riksdagsledamöter och väljare. Om man inte visste detta är det i stället man själva som blivit lurade av Löfven. #januariblåsningen blir en bra slutlig sammanfattning av denna politiska fars. Att både Björklund (L) och Lööf (C) kallar regeringen för en "mittenregering" är för övrigt närmast löjeväckande. En S-MP-regering med stöd av V kan aldrig kallas för mittenregering. Oavsett alla osannolika löften till C och L om att föra borgerlig politik. Som jag skrev häromdagen - C och L ger Löfven fria händer på alla områden som inte täcks av överenskommelsen. Och Socialdemokraterna är inget mittenparti.

En mindre stabil regeringsbildning är svårt att tänka sig. Väldigt mycket kommer som sagt att gömmas i utredningar så att Löfven inte behöver infria besvärliga löften till C och L, och slipper ta strid med V. Det betyder att politiken i Sverige tappar den lilla kraft som finns kvar efter fyra år med Löfven. Mycket lite kommer att hända när det gäller viktiga beslut för Sveriges framtid. Samtidigt som det är oroligt i vår omvärld, med Brexit, nya flyktingströmmar och hotande lågkonjunktur. Den blivande regeringen delar inte samma ideologier, har inte samma politiska lösningar och kommer därför knappast att kunna hantera nya jobbiga politiska frågor. Min tro är att allt rasar samman redan när höstens budgetförhandlingar blir aktuella. Inte minst kommer det att saknas resurser till alla fagra löften om nya utgifter, friår, familjevecka mm. Och då är vi moderater redo att ta över.

Vänsterpartiets hot om misstroendeförklaring får man ta för vad det är. Sjöstedts V är och har alltid varit en dörrmatta åt S. Men om det skulle komma ett förslag om misstroendeförklaring mot regeringen är beskedet tydligt - M och KD kommer inte att rädda kvar denna regering som vi ju aldrig ansett bör tillträda. Att V tänker koppla misstroende till politiska frågor som man tycker är för mycket "höger" spelar ju i praktiken mindre roll. Om misstroendet riktas mot regeringen för att man lagt fram en proposition om en sakfråga som M/KD stödjer kan man självklart först rösta bort regeringen Löfven och därefter låta riksdagen rösta igenom förslaget ändå. Men sannolikheten att några av dessa förslag i känsliga sakfrågor når riksdagens bord före valet 2022 är som sagt minimala. Det mesta kommer malas ned i ändlösa utredningar.

Från moderat sida tänker vi nu bli ett än mer tydligt borgerligt liberalkonservativt oppositionsparti i nära samarbete med Kristdemokraterna. Ett parti som står stadigt i sin ideologi och som man kan lita på. Jag glädjer mig också åt att moderaterna de senaste dygnen fått rekordstor tillströmning av nya medlemmar. Det som hänt nu är mycket illa för Sverige, men det kommer sannolikt att stärka moderaterna.
 

Debattrepliker om jämställdhetsmyndighet och genusforskning 

2019-01-15

I dag har vi denna debattreplik i Borås Tidning rörande riksdagens budgetbeslut i allmänhet och medläggning av jämställdhetsmyndigheten i synnerhet (klicka för läsbar storlek):



I helgen har jag dessutom haft liknande debattrepliker i Folkbladet Västerbotten och Folkbladet.nu i samma fråga samt rörande mitt eget förslag om att slopa statens stöd till genusforskning.







Några av mina tweets om regeringsbildningen 

2019-01-14

Den senaste veckan har jag lagt ut ett flertal twitterinlägg om regeringsbildningen. Först om Centerpartiets beslut, sedan om Liberalernas och så idag om Vänsterpartiets nej. Här ett urval av de mest lästa och delade, samt några andra som speglar det som hänt.

Regeringsbildningen tar närmast farsartade former 

2019-01-14

Redan under gårdagen varnade jag i sociala medier för att det knappast var en självklarhet att Vänsterpartiet skulle godta skrivningar i överenskommelsen mellan S-MP-C-L där det uttryckligen står att Vänsterpartiet inte ska få något som helst politiskt inflytande denna mandatperiod. Samtidigt utgår man från att få stöd från V för att bilda en regering. det är inte helt logiskt. 

Och som väntat blev upprördheten stor, och idag meddelade Vänsterpartiet att man i nuläget kommer att rösta nej till Löfven. Man är både arga över skrivningen och över att en del av deras framtvingade reformer förra mandatperioden inte längre finns kvar. Man kräver som man säger rimligt inflytande för att stödja en S-MP-C-L-regering.

Beskeden från Löfven, Lööf och Björklund var helt motstridiga - Löfven sa att han absolut kan tänka sig att samarbeta med V - trots överenskommelsen med C, L och MP, men att det då får röra frågor som inte finns med i överenskommelsen. Det gäller då tex utrikespolitik, försvarspolitik och säkerhetspolitik - områden där C och L knappast vill se ett inflytande från V. Bjölrklund (L) sa att Löfven får ta och prata med Sjöstedt, men att det i så fall ligger utanför samarbetet med Liberalerna - trots att samme Björklund igår deklarerade stolt att överenskommelsen innebär att både V och SD ställs utanför allt politiskt inflytande. Och Lööf (C) sa att skrivningarna om V står fast. 

Som jag ser det är detta helt oförenligt. Antingen står skrivningarna i avtalet fast, att V ska stoppas från allt politiskt inflytande. Och då kommer V sannolikt att säga nej. Eller så går Löfven V till mötes, med godkännande av C och L. Och då blir sveket från C och L ännu större - man medverkar då aktivt till att släppa fram Vänsterpartiet som stödparti för en S-MP-regering. Vilket man uttryckligen sagt att man utesluter helt.

Var detta landar vet faktiskt ingen idag, men på fredag ska riksdagen rösta om ny statsminister.

Frågan om barnbidragen engagerar 

2019-01-13

I går hade jag detta debattsvar i Borås Tidning om mitt förslag om översyn av barnbidraget. Samtidigt fanns en annan insändare i samma ämne. Det har varit en del missuppfattning v vad mitt förslag innebär. Jag föreslår alltså inte behovsprövning utan en maximering av hur många barn man kan få barnbidrag för, samt en översyn av flerbarntillägget.

Även oeniga Liberaler blir socialdemokratiskt stödparti 

2019-01-12

I dag valde alltså även Liberalerna att följa Centerpartiet och bli ett stödparti för en socialdemokratisk regering. I praktiken blir det nu Vänsterpartiet som avgör omröstningen. För mig är det en gåta att Liberalerna har så stort problem med att SD röstar för en borgerlig regering, att man i stället gör Vänsterpartiet till vågmästare. Aldrig trodde jag att ett liberalt parti skulle ge de gamla kommunisterna en sådan makt. 

För mig personligen är det en extra bitter dag. Under fyra år (2010-14) var jag ledamot i Utbildningsutskottet. I varje debatt och varje debattartikel stod jag lojalt upp och försvarade utbildningsminister Jan Björklund mot Socialdemokraternas ständiga och stundtals ganska smutsiga angrepp mot utbildningspolitiken. Och det gjorde alla vi moderater. Debatterna mellan Björklund och Socialdemokraterna i kammaren var ofta väldigt hetsig men vi tog alltid lojalt Björklunds parti. Sedan 2014 har sedan den rödgröna regeringen dessutom misslyckats totalt med skolan - resultaten sjunker och rekordmånga niondeklassare var obehöriga till gymnasiet. I dag väljer alltså Björklund trots detta att stödja en ny Socialdemokratisk regering. Jag saknar ord för hur besviken jag är.

Men jag är tacksam för att i vart fall ett antal liberaler i riksdagen gick emot förslaget och förespråkade stöd till en borgerlig regering. De är trygga i att moderaterna är ett liberalkonservativt parti som klarar att hålla avståndet till mer extrema politiska åsikter. Och de vet att Löfven inte utlovar något alls - mer än att starta 30-40 utredningar om olika saker senare under mandatperioden. Inget av det liberalerna vill genomföra kommer att bli verklighet. Liberalerna har blivit lika lurade som Centerpartiet.



 

#Januariblåsningen - Löfven har lurat skjortan av Centerpartiet 

2019-01-12

Det senaste dygnets närmast euforiska stämning från Centerpartiets ledning är faktiskt fascinerande. Jag tycker rent ut sagt att det andas en enorm naivitet. Exempelvis detta inlägg på twitter av Fredrick Federley, andre vice partiledare i Centerpartiet, samt chefsekonomen Martin Ådahl:




Det som fascinerar mig är att dessa tunga centerpartister verkligen verkar tro på att man ska få igenom det som står i överenskommelsen. Det känns, ärligt talat, enormt naivt.

Man ska alltså få Socialdemokraterna (med LO:s godkännande) att genomföra en lång rad politiska beslut som S tog hård strid mot i hela valrörelsen. Frågor som är helt centrala för S-partiet. Uppluckrad arbetsrätt, konkurrensutsättning av arbetsförmedlingen, fri hyressättning i nyproduktionen, tredubblat rut-avdrag, ok till vinster i välfärden och avskaffad värnskatt. Dessa saker är själva ryggraden i Socialdemokraternas politik, det är närmast partiets existensberättigande. Att Centern skulle lyckas få igenom dessa saker är tomma förhoppningar, det inser alla som är insatta i svensk politik. Förutom att LO och vänsterflanken inom S kommer att sätta sig på tvären skulle ett genomförande medföra att S tappar stora mängder väljare till Vänsterpartiet. Detta vet såklart Löfven. Hans medel för att hantera saken blir att förhala beslut, gömma alla jobbiga frågor i utredningar och ständigt ge dessa tilläggsdirektiv så de inte blir klara före valet 2022. Så har man ju hanterat en del jobbiga tillkännagivanden den senaste mandatperioden och det kommer hända igen. Löfven har hela regeringsmaskineriet, statsråden och myndigheterna till sitt förfogande, regeringen skriver alla utredningsdirektiv och kan självständigt göra tilläggsdirektiv precis som man vill. Det är som Dagens Industri skriver idag på ledarsidan - Centerpartiet har gått i utredningsfällan.

Fredrick Federleys påstående att C "sitter med avtryckaren ifall S och Mp försöker fulspela" är också mer än lovligt naivt. Löfven vet och räknar med att överenskommelsen kraftigt kommer att försvaga både C och L, precis som han krympt ihop MP de senaste fyra åren. I ett läge där C ligger runt 5-6% och L och MP ligger runt, eller under, 4% kommer dessa små partier att ha förlorat all sin makt. Om C "trycker på avtryckaren" i det läget (dvs hotar att fälla regeringen Löfven) kommer Löfven direkt att svara med att utlysa extraval, och C, L och MP inrättar sig då snällt i ledet igen - precis som när man medverkade till Decemberöverenskommelsen 2014, eftersom de kommer att vara livrädda för ett extraval. Löfven kommer att ha all makt och han har i praktiken redan lurat skjortan av Centerpartiet. C, MP (och eventuellt L) kommer att vara lydiga dörrmattor åt Socialdemokraterna och tvingas acceptera den politik de vill föra. Och de kommer inte att kunna påverka vare sig utnämningspolitik, styrningen av myndigheterna eller regeringens löpande beslut. Centerpartiet legitimerar helt enkelt bara en fortsatt S-MP-regering och deras politik. Jag är faktiskt förvånad över att inte Federley, Ådahl mfl genomskådar detta. 

Att Centerpartiet inbillar sig att man på bara några veckor har lyckats tvinga Socialdemokraterna att byta politik i alla deras tyngsta centrala politiska frågor, och tro att de kommer att leva upp till detta är så förbluffande naivt att jag knappt tror det är sant. Lööf, Ådahl, Federley mfl borde själva inse det helt ologiska i alltihop. Centerpartiet kommer inte att få Socialdemokraterna att driva borgerlig politik med denna överenskommelse. I stället ingår nu C i det socialistiska regeringsunderlaget, och det kommer att leda till mer socialistisk politik. Jag trodde faktiskt inte att centerpartisterna var så lättlurade.


 

Annie Lööf och Centerpartiet sviker väljarna och dödar Alliansen 

2019-01-11

Centerpartiets besked idag att man tänker stödja en ny S-MP-regering med Stefan Löfven som statsminister var ju inte helt oväntat. Med detta spräcker man Alliansen som Annie Lööfs företrädare Maud Olofsson var med och bildade. Och man sviker alla de borgerliga väljare som litade på att en röst på något av Allianspartierna var en röst för en borgerlig statsminister. Annie Lööfs personliga svek är kanske det största av allt, många aktiva Centerpartister är bedrövade idag. Och det är såklart också många av Centerns väljare. 

 

Jag kommer att återkomma till ämnet ett antal gånger framöver, men har till att börja med några spontana synpunkter på Centerns stöd till en Löfvenregering.

1. C och L har röstat bort regeringen Löfven och sedan röstat nej till honom som statsminister ytterligare en gång. Nu plötsligt ska man alltså rösta ja till Löfven. Den statsminister man under valrörelsen kritiserade för att så mycket gått åt fel håll under hans styre ger man nu chansen på nytt.

2. Annie Lööf sa på sin presskonferens att Centern kommer att vara en del av oppositionen. Det är ju bara trams. Centerpartiet blir ett rent stödparti till en socialistisk regering som även är beroende av Vänsterpartiet för att få majoritet. Man säger att man ska budgetförhandla varje år, och man har överenskommelse om ett politiskt program med S och MP. Med detta kommer Centerpartiet självklart att ställas till ansvar för hela den politik regeringen Löfven för. Det kommer man aldrig undan, man är nu en del av det socialistiska blocket i riksdagen.

3. Man kan på papperet tycka att Löfven prostituerat sig ganska ordentligt för att gå C och L till mötes. Överenskommelsen innehåller en mängd beslut som troligen är ytterst besvärliga att acceptera för LO, V och vänsterflanken inom S, och vilka konsekvenser detta kan få för Socialdemokraterna förtjänar ett eget blogginlägg. Men detta gör samtidigt att många frågor kommer att bli begravda i utredningar och översyner - som Löfven såklart kommer att förhala och bromsa fram till nästa val för att han helt enkelt inte har mandat internt och från LO att genomföra förslagen. Detta borde Centern och Liberalerna begripa, och de kommer om några år att inse att man blivit lurade. Det är så Löfven brukar agera.

4. Det mesta av det C och L fått igenom hade man lika lätt kunnat få igenom i förhandling med M och KD (utom såklart   lättnaderna i migrationspolitiken). Men skillnaden är att M och KD håller med politiskt och vill verka för en borgerlig politik. S och MP står långt till vänster ideologiskt och går med på kraven från C och L motvilligt. Och vid alla tillfällen kommer man såklart att motarbeta borgerlig politik. Det viktiga är kanske inte heller vad C konkret fått igenom i förhandlingarna utan allt det som inte diskuterats. Under en mandatperiod dyker det upp massor av frågor som inte kan förutses, och i dessa frågor lär S köra över de små partierna på sedvanligt sätt och driva socialistisk politik. Detta kommer också att ske med regleringsbrev till myndigheter, regeringsbeslut och utnämningar. C säkrar den socialistiska makten över myndigheter, statliga bolag och samhälle - den makt man så ofta ifrågasatt de senaste 12 åren. Att lita på S är som att spela rysk roulette med Sveriges framtid.

5. Budgetmässigt blir detta en kamikazebudget. Alla de ingående fyra partierna har fått igenom massor av krav som kostar enorma pengar. Det räcker att nämna återinfört friår, sossarnas "familjevecka", förslag om olika satsningar och samtidigt avskaffad värnskatt och andra sänkta skatter. Till detta kommer uppluckrade regler för anhöriginvandring som riskerar att medföra 100.000-tals nya migranter till Sverige som vi måste försörja. Utöver detta finns kostnader för tidigare beslutade satsningar på polis och försvar mm som de flesta partier står bakom. Allt detta sker i ett läge där vi av allt att döma går in i en lågkonjunktur med sjunkande skatteintäkter, och där kommunsektorn redan på en del håll går på knäna på grund av migrationen.  

6. De flesta borgerliga politiska bedömare har länge varit överens om att Alliansen som politisk affärsidé har varit genial. Under 15 år har fyra partier tillsammans utvecklat svensk politik, och regerat tillsammans under åtta år. Lika överens är man om att det parti som bryter Alliansen kommer att straffas hårt av väljarna. Jag tror att Centerpartiet löper risk att straffas mycket hårdare av väljarna än många tror. Jag skulle inte bli förvånad om man får det jobbigt att klara 4%-spärren nästa val. Centerpartiet riskerar att gå samma väg som Miljöpartiet gjort. Ingen som samarbetar med Socialdemokraterna går skadelösa ur detta.

7. Personligen är jag väldigt trött på att under ett antal år ha tvingats försvara eller avstå från att kritisera Centerpartiet för deras konstiga förslag och deras svek mot oss moderater. Under hela den förra mandatperioden svek Centerpartiet oss gång på gång. Det räcker att nämna att man backade ur hoten om misstroendeförklaring mot finansministern,  misstroendeförklaringarna efter skandalen med Transportstyrelsen och deras stöd till den märkliga amnestin för de 9.000 vuxna afghanska männen utan asylskäl. Detta drabbade oss moderater hårt under valrörelsen, och många moderater som egentligen stödde oss ville inte rösta på oss för att de "fick Centerpartiet på köpet". De moderater som i stället tänkte rösta på Sverigedemokraterna fick upprepade varningar från mig och andra moderater om att det riskerade att leda fram till en ny Löfven-regering. Idag vet vi att det blev så. Om vi moderater fortsätter föra en tydlig liberal-konservativ politik och tar mycket tydligt avstånd från dagens Centerparti tror jag att vi kan bli ett av de partier som också kan vinna på dagens besked. Att tvingas släpa på Centerpartiet har haft ett högt pris för moderaterna ända sedan 2014.

8. Centern och övriga partiers agerande med en överenskommelse om en generösare migrationspolitik gynnar självklart också Sverigedemokraterna. Inte minst lär nog en del Socialdemokrater lämna för SD nu när de inser att S förhandlat bort en del av den restriktiva migrationspolitiken som man tidigare stått för. Frågan är hur de ingående partierna resonerat när man ingår ett samarbete bara för att minska SD:s inflytande, men i praktiken kanske uppnår det omvända? 



 

Agerade Svenska Kraftsnäts GD som valarbetare för S? 

2019-01-10

Avslöjandet från Dagens Nyheter igår om att Svenska Kraftnäts generaldirektör Ulla Sandborgh verkar ha agerat som valarbetare för sittande S-regering förvånade väl egentligen inte nämnvärt. Alltför många myndighetschefer och generaldirektörer har genom åren avslöjats med fingrarna djupt ner i den socialdemokratiska syltburken. Och detta ärende har, till skillnad mot exempelvis skandalen vid Transportstyrelsen, en väldigt tydlig partipolitisk dimension.

 

Det handlar alltså om att Sandborgh gav uttrycklig order om att skjuta upp ett besked om kraftiga höjningar av priserna för elnätsföretagen till efter valet. Höjningar som givetvis kommer att drabba elkonsumenterna i sista ledet. DN har bland annat kommit över detta interna mail från Svenska Kraftnät: "Ulla vill INTE kommunicera enligt vårt förslag utan står fast vid att vi kommunicerar till nätföretagen + balans företagen direkt efter valet den 10/9" (stavning och fetstil i ordet "INTE" är tydligen direkt citat från mailet).

Sandbergh hävdar att hon stoppade beskedet, som enligt praxis borde meddelats före augusti månads utgång, för att "det fanns misstanke om att uppgifterna inte var korrekta". Min stilla fundering är varför inte Sandbergh då såg till att snabbt göra en kontroll av uppgifterna som de kunde meddelas enligt normal praxis? Frågan om stigande elpriser var besvärande för regeringen i valrörelsens slutskede, särskilt som en av regeringens valfrågor handlade just om sänkta elpriser. Detta att man skulle meddela prishöjningarna just dagen efter valet luktar väldigt illa.

Nu kräver min riksdagskollega Lars Hjelmered (M), som är ordförande i Näringsutskottet, att ansvarig minister Ibrahim Baylan lägger korten på bordet. "Om en myndighetschef försökt hålla undan information i akt och mening att försöka påverka valutgången så är det utomordentligt allvarligt" säger han till DN idag. I dag ägnar även Borås Tidning sin ledare åt saken, och ledaren har rubriken "Myndigheter ska inte leka valarbetare". Det  borde vara en självklarhet kan man tycka, men tyvärr får vi alltför många exempel på motsatsen.



 

Högervindar utlovas! 

2019-01-10





 

"Kommunala bidrag delas ut som konfetti"

2019-01-09

Strax före jul kom Dagens Samhälle ut med ett nummer som innehöll en omfattande granskning av hur kommunerna delar ut bidrag till föreningslivet. Enligt Dagens Samhälle betalar kommunerna varje år ut 4,2 miljarder i bidrag till "föreningsliv och civilsamhälle" (och då ingår inte subventionerade lokalhyror). Landsting och regioner betalar ut 1,9 miljarder och staten ytterligare 13 miljarder som fördelas via 30 olika myndigheter.  Totalt alltså över 17 miljarder.

I artikeln konstaterar terrorexperten Magnus Ranstorp från Försvarshögskolan att "bidrag delas ut som konfetti", och menar att det handlar om en släpphänt hantering av våra skattepengar. Han efterlyser fler löpande uppföljningar av verksamheten.
(Läs hela artikeln nedan genom att klicka på bilden för större format)



Enligt en kartläggning från Sveriges Kommuner och Landsting ställer de flesta kommuner krav på att föreningar och organisationer som får stöd ska vara "demokratiskt uppbyggda". Men bara hälften har krav på att verksamheten "ska ske i enlighet med demokratins ideer". Ännu värre är att det verkar som om den löpande kontrollen är lika dålig ute i kommuner och landsting/regioner som hos många av våra myndigheter. Att bara 59% av kommunerna säger att man har någon policy/föreskrifter eller riktlinjer för vilka demokrativillkor som gäller är också obegripligt. Inte minst är det upprörande att rent demorkatifientliga föreningar alltför lätt kan beviljas bidrag av våra skattepengar. Skattebetalare på alla nivåer måste kunna vara säkra på att deras skattepengar inte gynnar våldsbejakande extremism eller demokratifientlig eller rent av kriminell verksamhet.

Jag har regelbundet de senaste åren motionerat om en kraftfullare tillsyn och hårdare krav vad gäller statliga bidrag till föreningar och organisationer: 2018/19:1819  Översyn av statens stöd till organisationer. Det finns nu också en nytillsatt "Demokrativillkorsutredning" sedan något år som ska titta på frågan. Men jag tycker det hela verkar en smula halvhjärtat och knappast heltäckande, men vi får väl se vad man kommer att landa i för slutsatser.  

Granskningen från Dagens Samhälles visar att det är helt uppenbart att skärpning behövs både vad gäller statliga, kommunala och regionala bidrag. Jag tänker driva på för detta både i min egen kommun och försöka påverka andra moderata kommunpolitiker att ta initiativ till uppstramning av regelverken där detta behövs. Jag är inte heller främmande för att skärpta krav på kommuner och regioner kan behöva regleras i lag.



 

Borås Tidning tänker ganska fel om orsaken till terrorism

2019-01-09

Den 15 december förra året skrev Borås Tidnings chefredaktör på ledarplats om "terrorns drivkrafter". Jag reagerade på artikeln, men hade mycket annat att ta tag i före jul så det har inte blivit av att kommentera ledartexten förrän nu.

Det jag vände mig mot var främst det avslutande stycket, som ser ut så här:

"Men drivkrafterna? Terroristen har alltid ett personligt ansvar för sina handlingar som inte kan pratas bort eller glömmas. Men när populistiska krafter idag, som exempelvis svenska SD, pekar ut världsreligionen islam som förklaring till de terrordåd som sker är det grunt och ovärdigt en seriös diskussion. Det är viktigt att våga prata om strukturer istället. De franska exemplen ovan visar på ett samhälle vars klyftor skapar social misär, kriminalitet och drogmissbruk. Ur de klyftorna föds förtvivlan och våld. Det är ett allvarligt problem att det utnyttjas av religiösa extremister, det ser vi exempel på även i Borås, vilket ni kan läsa om i ett reportage i dagens BT. Men det stora problemet är det samhälle som inte förmår ta hand om och integrera sina medborgare, oavsett ursprung och tro. Detta bör betraktas som ett politiskt misslyckande, inget annat."

Jag menar att BT:s chefredaktör har fel i sina slutsatser. Självklart kan man inte beskylla en religion i sig för terrorism, det är alltid den enskilde terroristen som bär det personliga ansvaret. Men samtidigt är det ett faktum att just de renläriga islamisternas syn på religionen som överordnad samhället i övrigt, deras åsikt att "otrogna" bör röjas ur vägen, samt den ganska våldsbejakande synen på hur man ska sprida sitt budskap och utöka sitt religiösa territorium har stor betydelse för att locka in personer i terroristkretsar. Detta är väl belagt i terrorforskning - djupt troende muslimer blir lättare offer för extremism än många andra.

Att sociala klyftor, arbetslöshet, fattigdom och missbruk är faktorer som gör att vissa personer blir lättare att locka in i dessa kretsar är också väl belagt. Men det stora felslutet som Borås Tidning gör är en annan sak. "Det stora problemet är det samhälle som inte förmår ta hand om och integrera sina medborgare, oavsett ursprung och tro" skriver man. Jag skulle vilja se hur Borås Tidning tänkt sig att lösa detta? Min egen bedömning är att det är närmast omöjligt för ett samhälle att klara att integrera så många som kommit till vårt land de senaste åren. Problemet är helt enkelt att det kommit för många från främmande kulturer och religioner. Det är ju just detta som i sig skapat den sociala misären, klyftorna och missbruket. Alltför hög invandring på kort tid skapar i sig grund för skuggsamhällen och parallella strukturer där vårt eget rättssystem sätts ur spel, och där starka och extrema religiösa ledare tar plats i stället.

Slutsatsen Borås Tidning borde dra är att det är dags för ett relativt långt uppehåll i mottagandet av nya asylsökande - det är dags för andra länder att ta sin del av ansvaret. Under tiden måste Sverige jobba på att förbättra integrationen, ta krafttag mot extremister och radikala religiösa ledare, och bli bättre på att lagföra individer som hotar vår demokrati och vår frihet. Det är där vi måste börja. Fortsätter vi som vi gjort kommer de sociala utanförskapsområdena att växa tills vi helt tappat kontrollen.

Måste man kunna försörja sig som poet för att vara en bra poet?

2019-01-07

Jag vet att jag provocerade en del med detta twitterinlägg ikväll (även om de flesta trots allt verkar hålla med mig). Det syftar på Akademieledamoten Frostenssons ekonomiska krav för att lämna Akademien. Och visst, Akademien har sina stadgar och regler och dessa måste såklart följas. Detta får väl Frostensson och Akademien strida om juridiskt.

Men rent generellt ifrågasätter jag om kulturarbetare måste kunna leva på sin musik, sitt målande eller sitt skrivande? Väldigt många tycker om att ägna sig åt kulturella saker, ibland mot viss ekonomisk ersättning, men ytterst få kan försörja sig på detta utan stipendier eller bidrag från samhället. Frågan är om en poet, konstnär eller musiker är sämre för att han eller hon utövar sin kultur som hobby eller fritidsintresse eller som extraknäck? Vem vet, kanske är det precis tvärtom? Intryck och kunskaper från den vanliga vardagen kan vara mycket värt i det egna skapandet.

Så - är det verkligen en självklarhet att en poet ska kunna leva på att skriva dikter om väldigt få är beredda att köpa diktsamlingarna? Kan inte poeten försörja sig på något annat och författa sin poesi på fritiden? Om det sedan lossnar och poetens böcker börjar sälja bra kan man ju minska sitt ordinarie arbete efterhand?

Denna diskussion var väldigt het när Alliansen förändrade reglerna och avskaffade den tidigare "konstnärslönen" som innebar en livsvarig inkomstgaranti för vissa konstnärer (de som redan fanns i systemet berördes dock inte). I stället infördes ett system med långtidsstipendier. Jag tycker det var en bra och viktig förändring. Men fortfarande känns det ganska godtyckligt. Vem ska avgöra vilka poeter som förtjänar försörjning av samhället och vilka som får försörja sig på annat? Det känns lika godtyckligt som när Svemska Akademien delar ut nobelpriset i litteratur.

Jag tycker rent generellt att vi ska vara restriktiva med att låta skattebetalarna försörja kulturskapare permanent. Kultur ska uppmuntras på olika sätt och göras tillgänglig för så många som möjligt, man ska stödja genom att upplåta lokaler och ersätta kostnader för att kultur sprids i samhället, inte minst ungdomskultur. Och visst måste man avlöna en teaterensamble eller en orkester som hela tiden behöver repetera på nya föreställningar. Men det är faktiskt inte självklart att man ska kunna försörja sig permanent som musiker, poet, författare eller konstnär på skattebetalarnas beskostnad.

Samhället bekostar idag en hel del kultur med skattemedel. Och Västra Götalandsregionen är värst/bäst beroende på hur man ser det. På VG:s webbsida skriver man att "Kulturen har en central roll i Västra Götalandsregionen. det märks genom målmedvetna satsningar och landets största regionala kulturbudget, både i kronor och ören och utslaget per invånare". Totalt lägger VG runt 1,5 miljard på kulturen varje år. Men att skryta om att man lägger mest på kultur per invånare i hela landet samtidigt som sjukvården på sina håll går på knäna och vårdköerna är långa är en smula provocerande. 
Är det exempelvis självklart att Västra Götalandsregionen ska äga och finansiera Göteborsoperan och Göteborgssymfonikerna (får tillsammans i storleksordningen en dryg halv miljard i bidrag varje år), eller för den delen Film i Väst? Detta är verksamheter som rimligen borde kunna finansieras på rent marknadsmässiga villkor. 

Lätt att känna igen sig i Anna Kinberg Batras bok "Inifrån"

2019-01-05

Helgerna har jag bland annat ägnat åt att läsa lite. Bland annat Anmna Kinberg Batras bok "Inifrån". Har mitt eget ex med denna fina personliga hälsning ("Med tack för att du var med, fattar hur det är, och alltid säger vad du tycker"):

           

Och hon har ju rätt, jag säger alltid vad jag tycker, är rak och ger både beröm och kritik på ett ärligt sätt. Tyvärr är det ju inte så med alla, vare sig i partier eller andra organisationer - många smickrar överdrivet för aktuell ledare för att försöka hamna i bra dager, men när sedan ledaren ifrågasätts byter man snabbt fot och hjälper i stället till att underminera ledarens ställning. Vissa kallar det medgångssupportrar.

Jag hade aldrig någon direkt personlig relation till Fredrik Reinfeldt - när jag valdes in i riksdagen försvann han ju till Rosenbad och vi arbetade aldrig ihop. Det blev bara vanligt artigt småprat när man sågs i olika sammanhang. Det var helt annorlunda med Anna Kinberg Batra, vi jobbade ju tillsammans som riksdagsledamöter under hela regeringstiden, och hon var gruppledare 2010-14. Jag hade en mer avslappnad och personlig relation till Anna, både innan och efter hennes val till partiledare (och detsamma gäller för övrigt min relation till Ulf Kristersson idag, vi arbetade ju tillsammans i Finansutskottet 2014-17 och känner varandra väl). Det var Anna som i egenskap av ordförande i Finansutskottet såg till att jag blev ledamot i utskottet 2014, och jag var därmed mitt i händelsernas centrum under hela den hektiska tiden hösten 2014 när Alliansens budget vann och Löfven hotade med extraval, Decemberöverenskommelsen undertecknades (det var jag dock helt oskyldig till) och sedan valet av Anna till ny partiledare. Mycket av det hon skriver i boken känner jag väl igen, och en del episoder hon berättar om var jag själv delaktig i på nära håll.

Jag är som Anna skriver alltid rak och tydlig, både med konstruktiv kritik och ärligt beröm. Jag vet att Anna kände att det var ärligt menat, och sådant bygger förtroende. Lite smickrande var det ju exempelvis att hon som ganska nyvald partiledare kontaktade mig inför en TV-debatt om beskattning av pensionärerna (som var stor fråga då), och jag fixade ett pm till henne. Jag hade kvar dessa sms i min telefon från denna torsdagskväll i juni 2015 (ovan th).

Mindre roliga sms var dessa, som jag skrev, dels två dagar före hennes beslut att avgå, dels strax efter pressonferensen där hon meddelade sin avgång (hennes svar håller jag för mig själv). De får symbolisera det tråkiga slutet. Men som Anna skriver i boken - moderaterna i Västsverige backade upp Anna fullt ut hela vägen och deltog inte i spelet bakom kulisserna för att sparka henne. Jag har fortsatt kontakt med Anna då och då, jag uppskattar henne som klok och sympatisk person, med mycket bred och djup politisk kunskap.

 

Jag kan inte låta bli att fundera över vad som hänt om inte så mycket energi lagts internt på att underminera Annas ställning? Det började ganska snart efter hennes tillträde, och fortsatte ända fram tills hon tvingades avgå. Tänk om vi i stället lagt kraften på att granska sittande regering samt att berätta för väljarna om vår egen politik? Visserligen gjorde vi en mycket bra valrörelse senast, och inte minst Ulf Kristersson gjorde strålande bra ifrån sig, särskilt som så färsk partiledare som kastades in i uppdraget med mycket kort varsel ett år före ett val. Men tänk ändå om vi hade startat valarbetet tidigare och ägnat oss åt detta i stället för att diskutera partiledare? Om vi bara hade tagit ett enda av mandaten från vänstersidan, eller två av SD så hade vi redan haft en Alliansregering på plats idag. Det interna spelet om partiledarfrågan kan ha haft ett högre pris än många inser. Det tog massor av kraft och gjorde att sittande regering slapp ett halvår av kritik från oss moderater, samtidigt som vi missade minst ett halvårs chans att prata politik med väljarna.



 

Även SVT-journalistens angrepp mot mig väcker medialt intresse

2019-01-03

Även SVT-journalisten Erika Bjerströms angrepp mot mig häromdagen väcker medialt intresse och är en stor fråga i sociala medier. Nyheter Idag följer upp med en ny artikel, och vänstertidningen ETC går som väntat till nytt angrepp mot mig. Naturligtvis lyckas de få med "klimnatförnekare" även denna gång. Dock har jag inte förnekat klimatets existens denna vecka heller. ETC verkar ha utsett mig till sitt favorithatobjekt bland moderata politiker. Jag får väl ta det som en komplimang.





Vissa debattörer på vänsterkanten ger Bjerström stöd och menar att hon och SVT inte alls påstått att Greta Thunberg skulle ha talat inför världens ledare på klimatkonferensen. Men tyvärr - SVT:s egna bilder med textremsa avslöjar sanningen...och hur det skulle kunna vara "förtal" att länka till en nyhetsartikel som berättar sanningen är för mig en gåta.



Jag har idag upprepat min fråga till Bjerström idag, och tänker inte ge mig innan jag fått svar:




 

Stort medieintresse för diskussion om begränsning av barnbidrag

2019-01-03

Gårdagens nyhet i Ekot om förslag att behovspröva barnbidraget och mitt eget förslag om att införa ett maxtak för hur många barnbidrag ett par föräldrar kan få väckte ett obegripligt stort intresse i media. Kanske är det den vanliga nyhetstorkan runt årsskiftet som bidrar? I vart fall är min motion omnämnd i flera dussin media, och flera jorunalister ringde också i går för att  få ytterligare kommentarer.

Borås Tidning gjorde en egen uppföljande artikel.

Bland övriga som uppmärksammat mitt förslag finns (förutom Ekot, Sveriges Radio, TT, Expressen och några andra tidningar jag nämnde igår) följande:

Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Nya LidköpingsTidningen, Norrköpring Tidningar, NSD, Dagens Industri, Norran, MVT, Newsner, Sydöstran, UNT, BLT, Folkbladet, Västerviks-Tidningen, Femina, fPlus, Epoch Times, Barometern, Östra Småland, GT, Göteborgs-Posten, Smålänningen och ett antal nättidningar. 

I dag ägnar Kristianstadbladet sin ledare åt saken, och kommenterar även mitt förslag, liksom Expressens ledarsida som  föredrar mitt förslag framför en behovsprövning. Även Landskrona-Posten, Norrköpings Tidningar, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Karlskoga Tidning kommenterar på ledarplats.

Lite märker jag också att det finns en sammanblandning. Jag har alltså inte motionerat om behovsprövning av barnbidraget, utan om maximering av hur många barn man kan få banbidrag för samt diskuterat en översyn av flerbarnstillägget. Frågan om behovsprövning kommer från andra.



 

SVT-journalist beskyller mig för "förtal"

2019-01-02

I söndags hade tidningen Nyheter Idag ett reportage där man avslöjade att SVT:s påstående att Greta Thunberg "höll tal inför världsledarna" på klimattoppmötet helt enkelt var falskt. Talet hölls sent på kvällen, när salen i stort sett var tom. Detta medges av SVT i artikeln i Nyheter Idag. Jag tyckte detta var värt att sprida på twitter, och gjorde detta inlägg, som bemöttes av SVT:s seniorreporter och klimataktivist Erika Bjerström igår:



Jag förväntar mig inte att Erika Bjerström ska ha koll på juridiken, men om man inte vet vad som menas med "förtal" bör man kanske inte som representant för Public Service kasta en sådan beskyllning mot en folkvald riksdagsledamot. Det är ett ganska anmärkningsvärt påhopp. Dessutom påstås jag genom denna tweet alltså att sprida "konspirationsteorier" och att "förgifta samhällsklimatet". Det är inga lindriga beskyllningar direkt. Det jag i verkligheten gjorde jag att lägga ut en länk på twitter, med samma rubrik som i artikeln. Jag tillförde ingen egen kommentar överhuvudtaget. Och att spridning av en länk som avslöjar en sanning skulle vara att "förgifta samhällsklimatet" är en ganska sanslös beskyllning.

Jag har nu ställt denna motfråga till Erika Bjerström, och förväntar mig ett svar. Eller en ursäkt.

Barnbidraget bör begränsas

2019-01-02

I dag har Ekot ett inslag om olika förslag om att begränsa eller behovspröva barnbidraget. I samband med detta uppmärksammar man min motion om att begränsa barnbidraget för familjer med väldigt många barn, något jag blev intervjuad om före jul. Ekots inslag uppmärksammas även av andra medier idag, exempelvis TT, Expressen och Omni.
Flera journalister har också hört av sig under dagen, så det lär nog bli en del uppföljande artiklar och ledarkommentarer.

Här är min motion där jag alltså föreslår följande:

"Barnbidraget är ett välkommet ekonomiskt tillskott för många familjer. Samtidigt ger det, inklusive flerbarnstillägget, orimoigt höga summor för barnfamiljer med väldigt många barn. Att skaffa många barn är frivilligt. Det finns ingen anledning att ge barnbidrag till samma familj för hur många barn som helst. Den som skaffar många barn bör själv se till att ha ekonomiskt utrymme för att försörja sin familj. Det bör därför ses över hur barnbidraget och flerbarnstillägget kan begränsas."

Barnbidraget kostar årligen skattebetalarna över 30 miljarder per år. Ca 80% av alla familjer har 1-2 barn, men ca 30.000 familjer har idag fyra barn eller fler. Antalet ökar, inte minst till följd av migrationen. Familjer med många barn är ofta dessutom beroende av andra bidrag, exempelvis bostadsbidrag. Att se över barnbidrag och flerbarnstillägg är viktigt för att skicka en tydlig signal om att det är högst frivilligt att föda många barn, och att man i utgångsläget måste se till att klara av att försörja sin egen familj innan man skaffar fler barn.

Mitt förslag är viktigt både för samhällsekonomin och integrationen. Självklart vill vi att det ska födas många nya barn, men vi vill också att föräldrar i utgångsläget ska kunna försörja sig själva och sina familjer utan statliga eller kommunala bidrag. 

Parallellt med mitt förslag pågår ständigt en diskussion om ett behovspröva hela barnbidraget. Det skulle då bli mer av en socialförsäkring än ett generellt bidrag. Det finns argument både för och emot detta, och det är inget jag tar ställning till i min motion. Men det vore väl inte orimligt att göra en genomgripande översyn av hela barnbidragssystemet där alla delar kan diskuteras.