Djurskyddsbloggen

Här samlar jag alla blogginlägg som rör djurskydd, viltvård, rovdjurspolitik, havsmiljö, jakt, fiske mm.

Jag stack in näsan i jaktdebattens getingbo... 

2019-12-26

Under helgen råkade jag sticka in näsan i jaktdebattens getingbo. Frågan om jakt är oerhört infekterad. De mest extrema jaktförespråkarna verkar tycka att man i princip ska få skjuta på allt som rör sig, medan de mest extrema motståndarna vill totalförbjuda all jakt. Ingen av dessa åsikter lär ha särskilt stort stöd i samhället. Att försöka föra en balanserad diskussion i denna fråga är, med ett modernt begrepp, en utmaning.

Att man har regler om jakt är ganska naturligt. Ingen äger de vilda djuren, de rör sig fritt över marker och fastigheter. Många med mindre markarealer kan inte föda en älg eller ett annat större djur på sin mark. Att då fritt få skjuta en älg som råkar passera över åkern är orimligt om man vil ha stabila stammar av värdefullt vilt och premiera de markägare som exempelvis stödutfordrar vilt under vintern. Det är också viktigt att skapa balanser i jakten så att djur som finns i begränsad mängd eller är hotade har ett skydd mot jakt. rådjur. 

I dag kan man väl, lite förenklat, säga att det bedrivs jakt på fyra olika sätt.

* Allmän fri jakt för markägare, ofta begränsad till jakttider, men utan begränsning av antalet fällda djur
* Reglerad jakt på vissa arter under viss jakttid där även antalet fällda djur begränsas
* Skyddsjakt efter tillstånd av myndigheterna
* Skyddsjakt på enskilt initiativ

Bakgrunden till diskussionen var att Naturvårdsvrket just nu har ett förslag om översyn av jakttider ute på remiss. Bland förslagen finns en hel del okontroversiella saker, men det som väckt mest uppmärksamhet och kritik är att man vill återinföra allmän jakt på ekorre (efter 18 års förbud) och införa rätt till "skyddsjakt på enskilt initiativ" på bland annat svanar och tranor. 

Det finns kritik mot att dagens regler om skyddsjakt på enskilt initiativ missbrukas och i praktiken används som "allmän jakt" utan tidsgränser, och att det är svårt att kontrollera i efterhand om skälen till "skyddsjakten" är godtagbara. Att då införa denna möjlighet för fler arter känns tveksamt. Möjlighet till skyddsjakt efter tillstånd av myndigheter borde räcka. Och att införa allmän jakt på ekorre känns ganska motbjudande - det finns knappast någon stor nytta av jakt på så små djur, utan lär främst bli ren "nöjesjakt". 

Jag uppmärksammade detta i två tweets och oj vad debatten blev hätsk mellan olika personer i mina trådar. Själv fick jag både ris och ros. Det är bara att konstatera att åsikterna om jakt är oerhört varierande, men att de flesta trots allt verkar tycka att det är rimligt och viktigt med både nyttojakt och skyddsjakt vid behov, men att man har svårare för skytte på levande varelser bara för nöjes skull. Då är det bättre att skjuta lerduvor eller gå med i en skytteklubb och ägna sig åt målskytte.

Själv jagar jag inte, men jag lånar ut min lilla markbit på 3-4 hektar till en granne som jagar, och jag tycker om viltkött. Jag är inte motståndare till jakt utan ser nyttojakten som utnyttjande av en viktig naturtillgång. Jag tycker dessutom vi behöver en diskussion om utökad vargjakt, och ser stora problem med utbredning av vildsvin hemma som borde leda till både stimulans av jakt och enklare regler för att kunna använda köttet. På andra håll är det andra arter som är problem, exempelvis skarven. Att ha möjlighet till skyddsjakt är viktigt, liksom och att uppmuntra till jakt på arter som breder ut sig alltför snabbt eller gör stor skada.

Att börja diskutera utökad jakt på ekorre, svan och trana är däremot nog knappast bästa sättet att få acceptans för de viktiga former av jakt som bedrivs eller borde bedrivas. Att vilda fåglar som svanar och tranor periodvis uppträder i stora mängder och orsakar skada är såklart ett problem för markägarna (som man dock kan få ersättning för). Men ingen tycker nog att markägarna runt hornborgarsjön ska få tillämpa skyddsjakt på eget initiativ för att skjuta av tranor under trandansen. Lika lite är det rimligt att skjuta av svanar för att de samlats i större mägder under en kortare tid. 

Men viktigast av allt - det måste gå att diskutera jaktfrågor utan att normalt sansade personer fullständigt går i spinn. 

Frukostmöte med Riksdagens Djurskyddsforum

2019-04-24

I dag startade jag dagen med ett möte med Riksdagens Djurskyddsforum - en tvärpolitisk grupp med företrädare från de flesta partier, och som engagerar sig i djurskyddsfrågor.

I dag var temat plågsamma djurtransporter. Föresta talaren var veterinären Johan Beck-Friis som gav oss en beskrivning av regelverket inom EU för djurytransporter, och de brister som finns för att se till att regelverket efterlevs. Mycket sällan sker kontroller längs vägarna, och när det gäller transporter över EU:s yttre gräns (exempelvis till Ryssland, Turkiet, Mellanöstern eller Afrika) följs sällan reglerna när transporten lämnat EU:s territorium, trots att regelverket gäller ända till slutdestinationen.
Det ropas ofta på skärpta regler, men jag känner ju spontant att det är viktigare att verkligen kontrollera att de regler som redan finns efterlevs. Jag kan också tycka att länsstyrelsernas djurskyddsinspektörer priroiterar fel när de jagar skötsamma djurägare får några centimeterns för låg takhöjd trots att djuren mår bra, i stället för att kontrollera att reglerna för djurtransporter efterlevs och besparar djur svårt lidande.



Vi fick sedan en mycket intressant föreläsning av den australienska veterinären Lynn Simpson som just fått ett särskilt djurskyddspris för sitt orädda arbete med att försöka stoppa långväga transporter av djur (främst får) från Australien till Mellanöstern med båt (se exempel nedan). Dessa transporter orsakar stort djurlidande och fåren förser bland annat Sverige med många produkter av merinoull. Simpson berättade att det finns 26 miljoner nötkreatur i Australien, varav knappt en miljon exproteras levande varje år. År 1970 fanns det 180 miljoner får, vilket idag har minskat till 72 miljoner. Av dessa exporteras 1,1 miljoner får levande varje år. 

Lynn Simpson utbildade sig till veterinär och tog jobb på fartygen som transporterar får, getter, nötkreatur och dromedarer till Mellanöstern, Nordafrika och ibland Asien. Hon hade redan från början målsättningen att förbättra djurskyddet inifrån verksamheten. Simpson var ansvarig veterinär på 57 resor och hon dokumenterade löpande djurskyddsproblem och exakt dödlighet, i en omfattande rapport till de australiska myndigheterna. Hon yrkade på ett stort antal förbättringar som t ex färre djur per kvadratmeter, att inte transportera under den varmaste årstiden och att utbilda och ställa krav på personalen i mottagarländerna. Hon drev - utifrån sin erfarenhet från resorna – budskapet att Australien bör slakta djuren lokalt och frakta köttet istället.

Rapporten väckte mycket debatt på det australiska jordbruksdepartementet men läckte så småningom till media vilket gjorde att Lynn Simpson blev uppsagd. Hon har sedan dess tillsammans med några veterinärkolleger och djurskyddsorganisationer i Australien fortsatt driva frågan. CIWF Sverige och SDF vill belöna Lynn Simpson för att hon visat prov på mod, en genomtänkt strategi för att förbättra för djuren och stort civilkurage. Hennes arbete har även betydelse för svenska konsumenter. De får som genomlider långa transporter över haven producerar en stor del av merinoullen i ullvaror som bland annat säljs i Sverige.

 

Frågan om "mulesing" var också uppe, alltså metoden att skära bort delar av huden på fårens bakdel för att motverka insktsangrepp. detta har visat sig helt onödigt, det går att avla fram får som står emot inselktsanbngreppen. Dessutom får många får sådana angrepp på andra delar av kroppen trots ingreppet. Det blodiga ingreppet är mycket smärtsamt, och på Nya Zealand har det numera förbjudits, samtidigt som det fortfarande tillämpas i Australien. 

Riksdagen beslutade om ny djurskyddslag - men det fattas en del

2018-06-14

I dag röstade riksdagen om en ny djurskyddlag. En del bra saker finns med. Bland annat att djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att beteendestörningar förebyggs samt krav på att den som håller djur ska ha tillräcklig kompetens för att tillgodose djurets behov. Det klargörs att djur av tamdjursart inte får överges, och det införs ett förbud mot att djur tränas för eller används i prov på ett sådant sätt att djuren utsätts för lidande.

En motion jag skrivit gäller grunderna för hela djurskyddslagstiftningen. " Enligt motion 2017/18:2268 av Jan Ericson (M) behövs en ökad helhetssyn i djurskyddslagstiftningen. Att djuret totalt sett har en bra livsmiljö och mår bra borde väga tyngre än brott mot obetydliga detaljer i komplicerade bestämmelser" skriver utskottet i sitt betänkande. Tyvärr går inte riksdagen lika långt, man konstaterar bara lite vagt att myndigheterna fått riktlinjer för en mer flexibel tillämpning av reglerna och en ökad helhetssyn. Allianspartierna är inte nöjda med detta utan har en reservation i linje med min motion, där man skriver följande:

"Vi anser att den nya djurskyddslagen bör vara en målinriktad ramlag som leder till en ändamålsenlig djurskyddsnivå med minskad byråkrati och större flexibilitet. För att Sverige ska kunna upprätthålla höga krav i ett internationellt perspektiv måste svensk djurhållning ha rätt förutsättningar för att vara konkurrenskraftig i framtiden. Detaljstyrning leder ofta till mer byråkrati och regelkrångel som inte bidrar till djurens välfärd eller hälsa."

Den nya djurskyddslagen innebär även att tillämpningen av djurförbud "ska bli mer proportionerlig". Detta är något jag själv jobbat för, vilket utskottet konstaterar: "Även i motion 2017/18:398 av Jan Ericson (M) förespråkas en ökad rättssäkerhet vid beslut om djurförbud. Möjligheten att överklaga är begränsad och betyder enligt motionären i praktiken lite eftersom djurförbudet ofta verkställs omedelbart oavsett överklagande. Besluten går därmed inte att rätta till om domstolen skulle upphäva beslutet eftersom djuren då redan är sålda eller avlivade. Lagen bör ändras så att djurförbud inte annat än i undantagsfall får verkställas innan det fastställts av domstol." Skrivningarna i den nya lagen är även på dnena punkt väldigt vaga. Alliansen är inte nöjda med detta heller utan skriver i en reservation bland annat att beslut om djurförbud bör tas i domstol och inte av enskilda tjänstemän. Något jag helt ställer mig bakom.

Jag hoppas att en ny regering ska kunna ändra i dessa delar efter ett regeringsskifte. proportionalitet, helhetssyn och rättssäkerhet är oerhört viktigt när man diskuterar djurskyddsfrågor.