Barn- och familjebloggen

På denna sida kommer jag att samla alla mina blogginlägg som rör barn och småbarnsföräldrar - föräldrapenning, förskola/barnomsorg, samt frågan om vårdnadsbidrag. Dessutom frågor som rör separationer, vårdnadstvister, umgänge, omhändertagande av barn, fosterhemsplacering, adoptioner, surrogatmödraskap och annat som handlar om barnens ställning i samhället. Inte minst när barnens behov och intressen riskerar att offras för de vuxnas skull.

Hög tid att uteda slöjförbud i förskola och skola 

2022-11-27

I dag skriver jag och fem andra moderata riksdagskolleger i Aftonbladet och vill se en utredning av slöjförbud inom förskola och skola. Det är också något flera av oss gemensamt motionerat om i riksdagen varje år sedan 2019.

Här är årets riksdagsmotion i frågan: 2022/23:1095 Flickors frihet i Sverige 

Nu när vi sitter i regeringsställning igen tycker vi det är dags att regeringen tar initiativ till en utredning. 
Här är debattartikeln i sin helhet:

Nu måste vi utreda slöjförbud i skolan

M-riksdagsledamöter: Om vi stöttar kvinnorna i Iran ska detsamma gälla i Sverige
Samtidigt som vi stöttar frihetskampen i andra länder måste vi ha förmågan att göra det på hemmaplan. Därför bör regeringen utreda ett slöjförbud i skola och förskola, skriver sex riksdagsledamöter från Moderaterna.
 
De våldsamma protesterna i Iran fortsätter. Vi ser scener där kvinnor gång på gång gör upp med slöjtvånget genom att slita av och bränna upp den.Det visar på plaggets centrala roll i kampen. Slöjan är inte något vanligt klädesplagg, den är en symbol för ett synligt förtryck.
 
De iranska kvinnornas kamp för frihet, frihet över sina egna kroppar och sina egna liv, möter ett stort stöd världen över, så också här i Sverige. Men att diskutera frihet och slöjans roll innanför vår egen landsgräns synes svårare – här får frihetsargumentet inte alls samma självklara stöd och ofta blir debatten polariserad. Det är olyckligt, inte minst för de flickor och kvinnor som drabbas. Samtidigt som vi stöttar frihetskampen i andra länder måste vi ha förmågan att göra det på hemmaplan.
 
I dag växer det fram parallella samhällen där en del av den svenska befolkningen lever i frihet medan människor i andra områden begränsas och nekas sina mänskliga rättigheter. På en del orter utsätts kvinnor för trakasserier för att de inte följer uppsatta regler om klädsel och livsstil som män i deras bostadsområde satt upp. De får inte klä sig hur de vill, inte röra sig fritt i samhället och inte heller gifta sig med vem de vill.
 
Kvinnor som utsätts för hedersförtryck vittnar om att kraven på att täcka sin kropp och sitt hår är en del av själva förtrycket.
 
Både Iran och Sverige behöver en utökad politik för frihet. En frihet för alla, där både kvinnor och män har förutsättningar att själva välja det liv de önskar. Då behöver vi stå upp för jämställdhet varje dag. Regeringen aviserar i Tidöavtalet en välkommen ambition att skärpa arbetet mot hedersförtryck och bland annat nämns åtgärder mot kontrollerande beteende. Likaså nämns skolans viktiga roll när det gäller att såväl upptäcka som hjälpa elever som utsätts för hedersförtryck.
 
I det här arbetet bör slöjans roll få en tydlig plats, inte minst när det gäller barn och unga. Därför bör regeringen utreda hur ett slöjförbud i skola och förskola skulle kunna se ut. Det innebär i klartext att utreda en möjlighet att förbjuda ett plagg som ytterst handlar om förtryck och sexualisering av minderåriga.
 
Ett slöjförbud i skola och förskola skulle ta fighten för alla dessa flickor i stället för att var och en behöver ta fighten själva. I våra skolor och förskolor ska barn fostras till demokratiska medborgare. All utbildning ska enligt skollagen ”förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på”.
 
I Sverige gäller svensk lag och mänskliga rättigheter alla; det finns inga undantag oavsett vilken religion man har eller vilken kultur man kommer ifrån.
 
En utredning i frågan skulle förhoppningsvis också bidra till en välbehövlig och sund debatt kring frihet – ett viktigt steg för att de ställningstaganden för flickors och kvinnors rättigheter som görs gällande andra länder också ska tas här på hemmaplan.

Alexandra Anstrell, riksdagsledamot Stockholms län (M)
Anna af Sillén, riksdagsledamot Södermanland (M)
Maria Stockhaus, riksdagsledamot Stockholms län (M)
Ann-Sofie Lifvenhage, riksdagsledamot Södermanland (M)
Ann-Charlotte Hammar Johnsson, riksdagsledamot Skåne läns västra (M)
Jan Ericson, riksdagsledamot Västra Götalands läns södra (M)

Oväntat S-utspel om att fasa ut flerbarnstillägget

2022-05-29

Jag har upprepade gånger både motionerat i riksdagen och argumenterat i samhällsdebatten om att vi borde slopa flerbarnstillägget och inte betala ut barnbidrag för mer än förslagsvis 3 barn per föräldrapar. Det finns flera skäl till detta. Dels skulle man kunna spara en hel del pengar i statens budget, dels skulle man kunna höja barnbidraget för första barnet - det barn som alltid kostar mest. Man skulle också skicka en tydlig signal att det är helt frivilligt att skaffa många barn, och att man inte bör göra detta om man inte har ekonomiska resurser att ta hand om barnen. 
 
Hittills har mina förslag inte fallit i så god jord, även om mitt eget parti numera vill se över flerbarnstillägget. Men från exempelvis Socialdemokraterna har jag flera gånger blivit närmast hånad för att jag vill "göra barn fattiga". Nu är det ju i och för sig inte barnen som får barnbidraget utan föräldrarna, men invändningen är dum oavsett. Föräldrarna har ansvaret för sina barns uppväxt och för hur många barn man skaffar. 

Jag blev oerhört förvånad när jag läste häromdagen att arbetsmarknadsminister Eva Nordmark nu öppnar för att avveckla flerbarnstillägget. Det hade jag inte räknat med. Men hon har absolut mitt stöd i den frågan. Frågan är dock om hon har med sig sitt parti?

Tusentals barn "försvinner" - min riksdagsmotion uppmärksammas

2021-10-01



Varje år försvinner tusentals barn i Sverige. I en färsk rapport från Försäkringskassan uppskattas att det finns uppskattningsvis 10.000 (!) barn som är folkbokförda i Sverige, men som myndigheterna inte kan nå. Vad varje terminsstart kommer uppgifter från skolor där elever saknas i klassrummet när terminen börjar, trots att eleverna enligt folkbokföringen ska finnas i landet.

Vi vet att unga flickor förs ut ur landet för att genomgå omskärelse - ett brott som tyvärr alltför sällan leder till påföljd. Oftast kommer dock dessa flickor tillbaka till Sverige. Men vi vet också att unga flickor förs utomlands för att giftas bort. Vi vet också att unga pojkar skickas till områden för att bli barnsoldater eller jihadister. Vi vet att andra barn skickas på "religiös skolning" hos släktingar i sina forna hemländer. Vi vet också att andra barn hålls isolerade hemma och inte tillåts gå i skolan. 

Jag har skrivit en riksdagsmotion om detta. Jag anser att om man som förälder inte kan förklara vart ens omyndiga barn tagit vägen bör man kunna straffas för bristande omsorg. Samtidigt bör rimligen en orosanmälan lämnas till socialtjänsten avseende övriga barn i familjen. Om vi menar allvar med barnperspektivet och att skydda barn från övergrepp måste vi ta denna fråga på allvar. 

I gårdagens nummer av den kristna tidningen Världen Idag uppmärksammas min motion och problemställningen i en helsaidesartikel. Även Expressen har tidigare uppmärksammat problemet. Det är välkommet med all uppmärksamhet och all debatt i denna fråga och jag hoppas att även min motion kan bidra till det. 

Moderaternas 30 förslag för att förbättra livschanserna för utsatta barn

2020-12-16

I samband med Ulf Kristerssons jultal, som till stor del ägnades åt hur viktigt det är att vi förbättrar utsatta barns livschanser så att de får en bra framtid, presenterade moderaterna ett omfattande program för detta.

Förslagen gäller många områden. Det handlar om att skapa en socialtjänst som fungerar. Det handlar om att ge alla barn en bra grund i svenska språket redan från tidig ålder, och att inga barn ska lämnas efter i skolan. Vi måste bryta bidragsberoendet och verka för en bättre fysisk och psykisk hälsa för barn och unga, inte minst i utsatta områden. Vi måste förebygga och bryta missbruk och ha en tydlig nolltolerans mot brottslighet.  

Läs vårt samlade moderata program här i sin helhet.  

Vårdnadsbidraget hotar inte arbetslinjen 

2020-08-26

Jag fick äran att skriva ett inlägg om mitt stöd för vårdnadsbidraget på ledarsidan i Upsala Nya Tidning och Enköpings-Posten idag (baserat på mitt längre blogginlägg om saken häromdagen):

Jag hamnade i Sakine Madons ledarkrönika angående vårdnadsbidraget 

2020-08-22

I fredags omnämndes jag i en ledarkrönika i Upsala Nya Tidning samt Enköpings-Posten. Det är Sakine Madon som ger det numera avskaffade vårdnadsbidraget en rejäl känga genom att instämma i ett debattinlägg som riktar sig mot kd:s tankar om att införa en ny typ av "vårdnadsbidrag". Anledningen till att jag själv finns med i ledartexten är att jag bemötte Madon på twitter igår och framförde en motsatt åsikt, nämligen att vårdnadsbidraget borde återinföras:

I denna fråga ligger jag som alltid mycket nära kd, och det har jag gjort under hela min tid som politiker på både lokal nivå och riksnivå. Faktum är att det var en av de frågor som fick mig att engagera mig politiskt. Det märkliga är att när jag började verka politiskt i slutet av 1990-talet var detta en fråga som hade stöd av fler än kristdemokrater och moderater. Miljöpartiet drev exempelvis frågan på riksnivå, och i min hemkommun Mark var Centerpartiet klart pådrivande. Miljöpartiet ställde införande av kommunalt vårdnadsbidrag som villkor (!) för att ingå i den styrande majoriteten i Marks kommun 2002-06, en sexpartimajoritet där jag blev vald till gruppledare. Mark blev sedan den första kommunen utanför Stockholm som införde en variant av kommunalt vårdnadsbidrag i avvaktan på ett statligt vårdnadsbidrag (som jag sedan var med och beslutade om i riksdagen när Alliansen tillträtt).

Jag anser definitivt inte att vårdnadsbidraget slog fel, utan att det var tvärtom en viktig och värdefull rättvisereform, som dessutom var tydligt samhällsekonomiskt lönsam. 

I dag driver väl i princip endast KD frågan, om än lite halvhjärtat, och jag är väl ganska ensam inom M att tydligt stå upp för denna fråga, inklusive att motionera om det i riksdagen. Moderaterna som parti har idag inget förslag om att återinföra vårdnadsbidraget, vilket jag tycker är synd. Det finns en inte obetydlig minoritet inom partiet som verkar tycka som jag, men det är bara att inse att vi helt enkelt inte längre är så många längre som står upp för familjens valfrihet och ifrågasätter det samhällsekonomiskt vettiga med dagens system när det gäller de allra minsta barnen. 

Arbetslinjen är ett argument som används mot vårdnadsbidrag, inte minst i borgerliga kretsar. Men jag anser inte att det är ett bra argument i detta fall. Den absolut viktigaste arbetsuppgiften för oss som föräldrar måste vara att fostra våra barn till goda och fungerande samhällsmedborgare. Det är ett samhällsviktigt arbete om något. Att vara hemma något år extra när barnen är små berör dessutom en väldigt begränsad del av den totala tiden i arbetsför ålder. 

Resonemanget om arbetslinjen har ytterligare en brist. Jag undrar hur många som känner till kostnaden för en plats i barnomsorg, eller förskola som det numera kallas? Den senaste uppgiften om kostnaderna för en förskoleplats jag hittat avser 2018, och kommer från Skolverkets rapport 2019:990 (sidan 2):  

En förskoleplats 2018 kostade alltså i genomsnitt 152.800 kronor per barn och år. För de mindre barnen blir kostnaden högre eftersom personaltätheten är högre i småbarnsgrupperna. För små barn med särskilda behov av extraresurser blir kostnaden mycket högre än genomsnittet. 

Jag tycker det finns all anledning att ifrågasätta det samhällsekonomiskt vettiga i att lämna ettåringar i förskolan 8-9 timmar om dagen till en kostnad av minst 150.000 kronor per barn och år, samtidigt som inte ens föräldrarnas sammanlagda skatteinbetalningar för inkomst av arbete under samma år kommer ens i närheten av denna summa. Det går helt enkelt ite ihop. Samhällets sammanlagda kostnader för förskolan var över 78 miljarder 2018, och det är netto, efter att föräldrarna betalt avgiften för förskolan. Argumentet att man erbjuder förskoleplats för att föräldrarna ska arbeta och bidra till samhället haltar betänkligt. "Arbetslinjen" i detta fall går rejält minus för samhället.

Nu är ju inte kostnaderna enda argumentet att förespråka att i vart fall de föräldrar som vill ska kunna få stanna hemma med ett blygsamt bidrag från samhället (att jämföra med kostnaden på 152.000 per år för andra barn). Barn är nämligen olika. De flesta barn är anpassningsbara, och mina egna barn tog uppenbarligen ingen skada av att vara i förskolan. (Vi valde dock att utnyttja det dåvarande vårdnadsbidraget och turas om att vara hemma och inte sätta barnen i dåvarande "barnomsorgen" förrän de var en bit över två år, och då bara 35 timmar per vecka. Vi drev dessutom en föräldrakooperativ förskola ihop med andra föräldrar, vilket skapade en tryggare miljö för barnen). De flesta barn blir säkert alldeles utmärkta samhällsmedborgare oavsett om de går i förskolan i tidiga år eller inte. Men det gäller inte alla barn. 

När det gäller barn över 3 år upplever jag att vi har stor politisk samsyn om att barn mår bra av att gå i förskola i lagom omfattning och att det har ett stort pedagogiskt värde. För de allra minsta råder det däremot olika meningar om vad som är bäst. Det finns seriös svensk och internationell forskning som pekar både för och emot att sätta barn i förskola i mycket tidiga år. Men det viktiga är att föräldrarna är de som bör få fatta besluten om hur man vill ordna omsorgen om de minsta barnen, och samhället bör inte diskriminera vissa val. Familjer är olika, barn är olika, och då måste också barnomsorgen kunna ordnas olika, i vart fall under barnens första år.

Men hur är det då med den omtalade kvinnofällan? I vår familj var vi båda hemma i olika perioder och tog också båda ut vårdnadsbidrag. Men även om man vet att mammor tar ut större del av föräldraledigheten ser vi också att det jämnas ut över tid. Dessutom handlar det som sagt om bara några år under barnens småbarnsår. Däremot är det viktigt att ett vårdnadsbidrag blir pensionsgrundande. I övrigt står det alla fritt att forma sina egna liv, välja att studera för att få högre inkomst och pension, eller att avstå från studier och ta ett lågavlönat jobb. Att skaffa många barn eller avstå från barn. Dessa livsval betyder mycket mer för ekonomin och pensionen än om man är hemma ett år extra när barnen är små. Både kvinnor och män är fullt kapabla att ta beslut om sina egna liv utan styrande pekpinnar från välmenande politiker.

Slutligen har vi så argumentet att invandrarkvinnor sägs bli "fast i hemmet" om man har vårdnadsbidrag. Det anfördes för övrigt som svepskäl för att avskaffa det vårdnadsbidrag som Alliansen införde. Ett svagt argument av flera skäl: 
1. De flesta invandrarkvinnor tog inte ut vårdnadsbidrag, och invandrarkvinnor har mycket låg förvärvsfrekvens oavsett. Det är väl i så fall snarare positivt om en ändå arbetslös mamma är hemma och tar hand om sitt barn mot en låg ersättning i stället för att leva på bidrag samtidigt som vi subventionerar en förskoleplats med 152.000 per år och barn?
2. Att avskaffa en rättvisereform för svenska föräldrar med svepskälet att det missgynnar utrikesfödda kvinnors inträde på arbetsmarknaden är ganska obegåvat om man vill minska motsättningarna mellan infödda svenskar och invandrare. Man skulle i så fall hellre kunna föreslå andra lösningar så att just nyanlända invandrare inte omfattas av vårdnadsbidraget. Kanske är vårdnadsbidraget en av de förmåner som borde vilkoras med medborgarskap? Man kan givetvis begränsa vårdnadsbidraget även på annat sätt, exempelvis maximera antalet vårdnadsbidragsdagar per förälder (så man inte kan vara hemma en massa år genom att hela tiden föda fler barn efterhand).
3. Barnbidrag och flerbarnstillägg medför samma inlåsningseffekt för invandrarkvinnor, eftersom en familj med många barn får väldigt högt barnbidrag - så mycket att kvinnan ofta inte ser någon mening med att arbeta. Jag hör dock aldrig vänstern och liberalerna diskutera begränsning av barnbidraget och flerbarnstillägget (vilket jag själv fört fram som ide), trots att det bidraget utgår under 18 år till skillnad mot vårdnadsbidraget som endast utgår under en kort tid. 

När det gäller nyanlända familjer anser jag att man borde göra som i exempelvis Kanada - obligatorisk språkundervisning för båda föräldrarna medan barnen (oavsett ålder) vistas i språkförskola i anslutning till lokalerna. Detta borde vara ett villkor för att få ut sin ersättning. Om man gör så skulle frågan om såväl förskoleplats som vårdnadsbidrag blir mindre intressant att diskutera just för nyanlända, eftersom barnomsorgen redan är ordnad på annat sätt.  

Min slutsats är att valfriheten, rättvisan, samhällsekonomin och värnandet av de mindre barn som inte mår så bra av förskolan tillsammans är goda argument för att fortsätta föra fram fördelarna med någon form av vårdnadsbidrag för de föräldrar som önskar detta. Det är något jag arbetat för både kommunalt och i riksdagen, och jag tänker fortsätta med det. 

Var går gränsen för eget ansvar?

2020-08-06

Den 3 juni fanns ett inslag om familjen Isaev i SVT, och idag finns ett liknande reportage i Dagens Nyheter om samma familj. Det handlar om en familj med sex barn som bor trångt i 38 kvadratmeter i en lägenhet i Rinkeby, och beklagar sig över att de trots sju år i bostadskö inte kan få en större lägenhet. Samtidigt har minst tre av de sex barnen fötts i Sverige under tiden de stått i bostadskö för en större lägenhet.

Frågan är vilket ansvar två vuxna människor har som skaffar tre barn till trots att de redan har trångt i sin lägenhet? Är det verkligen de svenska skattebetalarna som ska ställa detta tillrätta? Ska denna familj få förtur i bostadskön framför alla andra i Stockholm som också behöver en lägenhet, bara för att de skaffat många barn?




Jag tycker också det är läge att i detta sammanhang damma av mina tidigare förslag om att slopa flerbarnstillägget i barnbidraget, samt att maximera antalet barnbidrag till förslagsvis tre barn. Det är högst frivilligt att skaffa mer än tre barn och det finns ingen anledning att ett stort antal barn ska subventioneras av skattebetalarna med både barnbidrag och höga flerbarntillägg.

Jag föreslår alltså att hela flerbarntillägget avskaffas, samtidigt som barnbidraget för första barnet höjs mot idag, att bidraget sedan minskar något för andra barnet och sedan blir ännu något lägre för det tredje. Därefter blir det inga ytterligare barnbidrag. Det är en myt att det blir dyrare med barn nummer två eller tre, den som haft småbarn själv vet att det snarare är tvärtom. 

Självklart ska denna begränsning gälla även infödda svenska familjer. Samtidigt är det viktigt att ha med i diskussionen att ett generöst barnbidrag och flerbarnstillägg ofta gör det ganska ointressant för en invandrad kvinna att ta ett arbete med lön. Att se över barnbidragsreglerna är därför också en viktig integrationsfråga. För övrigt borde barnbidrag endast betalas ut till den som är svensk medborgare, men det är en annan diskussion.

Riksdagen stödjer moderat initiativ att stärka fosterbarns ställning 

2020-04-09

I början av mars presenterade moderaterna att utförligt förslag om att stärka fosterbarns ställning. Anledningen var flera uppmärksammade fall där fosterbarn farit väldigt illa. Ett sådant fall engagerade jag mig själv mycket i för några år sedan, "fosterbarnet i Mark" som rycktes upp från sin trygga placering hos en fosterfamilj för att det ansågs att den biologiska mamman skulle få tillbaka sitt barn. Vad barnet ville togs det ingen hänsyn till. Genom åren har många liknande exempel uppmärksammats, senast var det det uppmärksammade fallet med 3-åriga "Lilla Hjärtat" som omkom när hon tvingades lämna sina fosterföräldrar. 

Föräldrar ska ta ansvar för sina barn och deras uppfostran. Ingen statlig institution eller modell kan ersätta relationer mellan människor, och i synnerhet inte relationen mellan barn och förälder. Även om ingen förälder är perfekt, så är det föräldrarna som i de allra flesta fall vet vad som är bäst för deras barn. Men vi kan inte blunda för att föräldrar i vissa fall inte vill eller klarar av att ta ansvar för sina barn. Ofta är anledningen missbruksproblem eller psykiska problem. Då måste samhällets skyddsnät vara starkt. Det är vi skyldiga barnen. I Sverige ska inga barn utlämnas till en tillvaro av våld, isolering eller vanvård. Då måste barnets bästa gå före föräldrarnas rätt att vara just föräldrar. Moderaterna menar att lagstiftning måste ändras så att barnets rätt till stabilitet, långsiktighet och trygghet väger tyngre – och att rätten att ”få tillbaka sitt barn” väger lättare.

Här är en sammanfattning av hela det moderata initiativet 

Genomgående handlar det alltså om att stärka fosterbarnets rättigheter och vad som är bäst för barnet. Bakgrunden till moderaternas förslag är att vår partiledare Ulf Kristersson personligen tog initiativ till ny lagstiftning på området när han själv var minister i Alliansregeringen. Och frågan har varit utredd och klar sedan 2015 utan att dagens regering har lyft ett finger. Men det visade sig idag att moderaternas initiativ i socialutskottet om lagändring fick stöd av KD, L, SD, C  och V. Endast regeringspartierna var emot - de vill fortsätta utreda frågan. Allt talar för att riksdagen kommer ta beslut om att ge regeringen i uppdrag att ändra i lagstiftningen i linje med moderaternas förslag. Därmed tar riksdagen ett litet men väldigt viktigt steg för att öka stabiliteten och tryggheten för fosterbarn som har rotat sig i en ny familj. Detta är det viktigaste beslutet för fosterplacerade barn på flera decennier. 

Västsvenska moderater vill utreda slöjförbud för barn i skola/förskola

2019-05-12

Vid gårdagens förbundsstämma med Moderaterna i Västra Götaland antogs med mycket stor majoritet ett förslag om att utreda möjligheten att förbjuda slöja och heltäckande klädsel på flickor upp till 15 år i förskola och skola.
 
Jag gick själv upp i debatten och försvarade förslaget. Men jag föreslog samtidigt avslag på ett tilläggsförslag om att även utreda möjligheten att förbjuda slöja och heltäckande klädsel på vuxna på allmän plats.
 
Jag anser att det finns goda skäl att låta barn vara barn. Barn väljer inte fritt om de ska bära slöja eller inte, det avgör föräldrarna. Att vårt samhälle ska respektera detta förtryck av flickor är orimligt, skolan ska ge alla barn möjlighet att utvecklas och delta i alla aktiviteter. Ett förbud gör det också lättare för mer moderna och sekulära föräldrar att stå emot grupptrycket i sina kulturer när det gäller att tvinga flickor bära heltäckande klädsel.
 
Jag är inte främmande för att även diskutera slöjförbud för anställda i offentlig tjänst. Det är exempelvis lika viktigt att lärare är obeslöjade som att barnen är det. Samma sak inom sjukvård, äldreomsorg, men också hos myndigheter – den offentliga verksamheten ska vara sekulär och fri från religiösa symboler och klädsel. Däremot är jag helt avvisande till att politiker ska reglera hur vuxna klär sig på sin fritid – det har helt enkelt inte politiken med att göra. Samma sak gäller anställda i privata företag – där är det företagsledningen som avgör hur arbetsklädseln ska se ut. Som moderater måste vi veta var gränsen går för det politiken reglerar och det människor bestämmer själva.
 
Förslaget om att skydda barnen från religiöst förtryck och hedersförtryck är dock mycket bra, och jag är övertygad om att moderaterna kommer att ta till sig detta förslag och ta beslut om samma sak även på kommande partistämma. Men kanske kan vi också agera snabbare än så genom att driva frågan i riksdagen i närtid.

Frågan om barnbidragen engagerar 

2019-01-13

I går hade jag detta debattsvar i Borås Tidning om mitt förslag om översyn av barnbidraget. Samtidigt fanns en annan insändare i samma ämne. Det har varit en del missuppfattning v vad mitt förslag innebär. Jag föreslår alltså inte behovsprövning utan en maximering av hur många barn man kan få barnbidrag för, samt en översyn av flerbarntillägget.





 

Stort medieintresse för diskussion om begränsning av barnbidrag

2019-01-03

Gårdagens nyhet i Ekot om förslag att behovspröva barnbidraget och mitt eget förslag om att införa ett maxtak för hur många barnbidrag ett par föräldrar kan få väckte ett obegripligt stort intresse i media. Kanske är det den vanliga nyhetstorkan runt årsskiftet som bidrar? I vart fall är min motion omnämnd i flera dussin media, och flera jorunalister ringde också i går för att  få ytterligare kommentarer.

Borås Tidning gjorde en egen uppföljande artikel.

Bland övriga som uppmärksammat mitt förslag finns (förutom Ekot, Sveriges Radio, TT, Expressen och några andra tidningar jag nämnde igår) följande:

Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Nya LidköpingsTidningen, Norrköpring Tidningar, NSD, Dagens Industri, Norran, MVT, Newsner, Sydöstran, UNT, BLT, Folkbladet, Västerviks-Tidningen, Femina, fPlus, Epoch Times, Barometern, Östra Småland, GT, Göteborgs-Posten, Smålänningen och ett antal nättidningar. 

I dag ägnar Kristianstadbladet sin ledare åt saken, och kommenterar även mitt förslag, liksom Expressens ledarsida som  föredrar mitt förslag framför en behovsprövning. Även Landskrona-Posten, Norrköpings Tidningar, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Karlskoga Tidning kommenterar på ledarplats.

Lite märker jag också att det finns en sammanblandning. Jag har alltså inte motionerat om behovsprövning av barnbidraget, utan om maximering av hur många barn man kan få banbidrag för samt diskuterat en översyn av flerbarnstillägget. Frågan om behovsprövning kommer från andra.


 

Barnbidraget bör begränsas

2019-01-02

I dag har Ekot ett inslag om olika förslag om att begränsa eller behovspröva barnbidraget. I samband med detta uppmärksammar man min motion om att begränsa barnbidraget för familjer med väldigt många barn, något jag blev intervjuad om före jul. Ekots inslag uppmärksammas även av andra medier idag, exempelvis TT, Expressen och Omni.
Flera journalister har också hört av sig under dagen, så det lär nog bli en del uppföljande artiklar och ledarkommentarer.

Här är min motion där jag alltså föreslår följande:

"Barnbidraget är ett välkommet ekonomiskt tillskott för många familjer. Samtidigt ger det, inklusive flerbarnstillägget, orimoigt höga summor för barnfamiljer med väldigt många barn. Att skaffa många barn är frivilligt. Det finns ingen anledning att ge barnbidrag till samma familj för hur många barn som helst. Den som skaffar många barn bör själv se till att ha ekonomiskt utrymme för att försörja sin familj. Det bör därför ses över hur barnbidraget och flerbarnstillägget kan begränsas."

Barnbidraget kostar årligen skattebetalarna över 30 miljarder per år. Ca 80% av alla familjer har 1-2 barn, men ca 30.000 familjer har idag fyra barn eller fler. Antalet ökar, inte minst till följd av migrationen. Familjer med många barn är ofta dessutom beroende av andra bidrag, exempelvis bostadsbidrag. Att se över barnbidrag och flerbarnstillägg är viktigt för att skicka en tydlig signal om att det är högst frivilligt att föda många barn, och att man i utgångsläget måste se till att klara av att försörja sin egen familj innan man skaffar fler barn.

Mitt förslag är viktigt både för samhällsekonomin och integrationen. Självklart vill vi att det ska födas många nya barn, men vi vill också att föräldrar i utgångsläget ska kunna försörja sig själva och sina familjer utan statliga eller kommunala bidrag. 

Parallellt med mitt förslag pågår ständigt en diskussion om ett behovspröva hela barnbidraget. Det skulle då bli mer av en socialförsäkring än ett generellt bidrag. Det finns argument både för och emot detta, och det är inget jag tar ställning till i min motion. Men det vore väl inte orimligt att göra en genomgripande översyn av hela barnbidragssystemet där alla delar kan diskuteras.  

Medverkan i paneldebatt på Haro-seminarium

2018-04-18



I går deltog jag i en paneldebatt i samband med ett seminarium som Haro (Riksorganisationen för Valfrihet, Jämställdhet och Föräldraskap). Temat var hur föräldrar klarar balansen mellan arbete och att hinna med barnen, och hur barnen påverkas av mycket långa dagar på förskolan i mycket tidig ålder. En fråga som alla som känner mig vet engagerar mig starkt. Seminariet hade ett flertal tunga internationella föreläsare och forskare som styrkte den tro både jag och andra har, nämligen att en del av dagens växande problem bland unga (psykiska problem, fallande skolresultat, utbrändhet hos föräldrarna, ökad självmordsfrekvens bland ungdomar, drogproblem, medicinering av barn för att förebygga depressioner osv) kan kopplas till att föräldrarna helt enkelt inte har tillräckligt med tid för sina barn i vårt krävande samhälle, och att vi lämnat över fostran av våra små barn till institutioner.  

Jag kan även samhällsekonomiskt se ett problem med att alltför många ettåringar lämnas i förskolan till mycket hög kostnad (dessa små barn kräver hög personaltäthet och små grupper), samtidigt som föräldrarna arbetar. Den skatt föräldrarna betalar täcker inte på långa vägar kostnaden för barnets förskolevistelse. 



På seminariet ställdes såklart arbetslinjen mot barnens behov. Det var en intressant diskussion efteråt där vi var representanter från fyra partier som deltog (på bilden: KD, SD, M och C), alltså de tre partier som inte röstade för att avskaffa vårdnadsbidraget, samt Centern (som ju tyvärr röstade för ett avskaffande).  Jag försvarade arbetslinjen, men påpekade att det kanske viktigaste arbete man gör som förälder är att forstra sina små barn. Det gör att ett begränsat antal år i livet står detta i fokus. Det står inte i konflikt med att arbetslinjen i övrigt gäller resten av det yrkesverksamma livet. Men om vi aktivt väljer bort se små barnens behov för att kunna förvärvsarbeta heltid även under småbarnsåren finns en risk att både barnen och samhället i stort drabbas av framtida problem.

De flesta barn blir säkert alldeles utmärkta samhällsmedborgare oavsett, men för barn som inte är fullt lika starka, eller som har större behov än andra barn av trygghet och lugn kan enligt forskarna alltför tidig förskolevistelse med alltför långa dagar snarast vara till skada. Att hitta vägar att erbjuda föräldrana möjlighet att vara hemma längre tid med barnen utan att förlora pensionspoäng och utan att det slår alltför hårt mot familjeekonomin är därför en viktig fråga. Själv har jag motionerat om ett återinfört och ökat vårdnadsbidrag, ett annat alternativ är givetvis utbyggd föräldrapenning. Det vore bra både för samhällsekonomin och barnen. Jag tycker fokus på förskolan bör ligga från tre års ålder, den gräns där barnen bevisligen kan tillgodogöra sig pedagogik och inlärning på ett bra sätt. I vart fall borde man sträva efter att färre barn under två års ålder vistas långa tider på förskolan.


 

En bättre start i livet - m-förslag till insatser för socialt utsatta barn 

I dag presenterade Ulf Kristersson ett samlat paket för att fler barn i Sverige ska få en bättre start i livet. Det handlar bland annat om utökad rätt till förskola, mer undervisningstid i skolan, ökade resurser till barn- och ungdomspsykiatrin, stärkt socialtjänst samt insatser för unga som hamnat i kriminalitet. Jag blev glad när jag fick veta att detta var på gång, för här talar vi om oerhört viktiga frågor, både för den enskilde och dennes familj, men också för samhället i stort.  

"Varje barn ska kunna känna hopp om sitt eget livs möjligheter. Här får politiken inte svika. Sverige är ett fantastiskt land att växa upp i för de flesta barn, men även här finns det barn som har det svårt. Det kan handla om att växa upp med föräldrar som aldrig lyckas försörja sig själva, att man på grund av problem hemma misslyckas i skolan eller att psykisk ohälsa hindrar en från att leva det liv man vill. Samhället måste fånga upp och stötta dessa barn, säger Ulf Kristersson. 

- När problemen dessutom går i arv till nästa generation är det ett dubbelt misslyckande för samhället. Inte ett enda barn borde känna hopplöshet redan innan livet tagit fart på allvar. Därför presenterar Moderaterna ett reformpaket för att både förebygga problem och hjälpa redan utsatta barn. Det handlar om satsningar på skolan, socialtjänsten och ungdomspsykiatrin, men också om att unga kriminella ska fångas upp tidigt av rätt instanser så att de inte fortsätter sin brottsliga bana och skadar andra."

Här är en kort sammanfattning av de olika förslagen:

Skola och förskola 
• Utökad rätt till förskola till 30 timmar per vecka för barn vars föräldrar får försörjningsstöd eller är arbetslösa. 
• Bättre tillsyn av fristående förskolor. 
• En timme mer i undervisningstid – varje dag. 
• Obligatorisk lovskola och läxhjälp för barn som riskerar att halka efter. 
• Fler karriärtjänster i utanförskapsområden. 

Psykisk ohälsa 
• Korta väntetiderna i vården för barn och unga med psykisk ohälsa. 
• Fördubbla anslagen till den nationella expertfunktionen för suicidprevention. 
• Bättre tillgång till elevhälsan.

Familjehem och socialtjänst 
• Professionalisera familjehemmen och jourhemmen. 
• Möjliggör fler vårdnadsöverflyttningar och fler nationella adoptioner. 
• En ny socialtjänstlag och stor bidragsreform. 
• Bättre villkor för socialtjänstens medarbetare – på väg mot legitimation. 

Unga som begår brott 
• En särskild enhet inom Kriminalvården ska ansvara för unga som begått våldsbrott och andra grova brott. 
• Förbättra möjligheten till snabba åtgärder för unga lagöverträdare. 
• Inför särskilda ungdomsdomstolar. 
• Fler sociala insatsgrupper. 
• Sekretessbrytande bestämmelser för bättre informationsutbyte mellan socialtjänst och polis. 



Äldre inlägg om barn- och familj hittar du här!