Ericson i Ubbhult

Beklagligt riksdagsbeslut om "könsbyteslagen"

2024-04-17

I dag står det klart att riksdagen som väntat med stor majoritet röstade för den nya "könsbyteslagen". Jag kan bara dra slutsatsen att de flesta ledamöter helt enkelt inte satt sig in ordentligt i frågan och inte heller lyssnat på den lavin av varningar och avskräckande exempel som vi fått de senaste månaderna. Jag anser att detta är ett av de minst genomtänkta beslut som riksdagen tagit under mina 18 år i riksdagen.

Jag ser att många skyller beslutet i riksdagen på moderaterna. Det är lite orättvist tycker jag. Visst är det M och L som lagt fram förslaget som det nu röstats om. Men S-MP hade ett betydligt värre förslag, och även V, C och L vill gå längre än dagens beslut. Jag tycker även att SD och KD bär ett tungt ansvar - de röstade visserligen nej idag, men om de verkligen ansåg att förslaget är så skadligt som de säger hade de givetvis kunnat kräva förhandlingar på partiledarnivå om saken. Men detta gjorde man inte - man nöjde sig med att rösta nej, och ser säkert fördelar politiskt (bland annat inför EU-valet) att vara emot majoriteten i denna fråga. Man lät helt enkelt partitaktiska skäl väga tyngre än sakskälen och avstod från att försöka tvinga M och L att dra tillbaka förslaget.

I praktiken är därmed alla åtta riksdagspartierna på olika sätt medskyldiga till att denna lag nu har antagits.

Vi ser nu ännu ett riksdagsbeslut utan konsekvensanalyser som framtida politiker lär bli tvungna att ta avstånd från när konsekvenserna blir tydliga. För det enda jag känner mig väldigt övertygad om idag är att det inom en snar framtid kommer att bli en helt annan debatt i Sverige, precis som det redan är i många andra länder. i delstaten Idaho i USA har man nu exempelvis skärpt lagstiftningen och straffet blir nu upp till 10 års fängelse för den läkare som genomför "könskorrigerande kirurgi" eller hormonbehandling av personer under 18 år. Den debatt som pågår runt om i världen om baksidan av "transaktivismen" kommer växa även i Sverige förr eller senare. Vi går nu i otakt med verkligheten i denna fråga, precis som bland annat våra nordiska grannländer och Tyskland. Den nya lagen riskerar att skada många fler än den hjälper. Vi är också i otakt med väljarna - enligt en omfattande opinionsmätning som TV4 beställt är 59% av svenskarna är emot och bara 27% för. Bland Tidöpartiernas väljare är hela 77% emot. En annan mätning från Demoskop visar ännu större motstånd. Där påstås exempelvis bara 6% av moderaternas väljare vara för. Som alltid ska man ta denna typ av mätningar med en nypa salt eftersom frågorna inte är alldeles tydliga, men det är ganska uppenbart att svenska folket inte stödjer detta.

Min fulla respekt till de riksdagsledamöter som inte röstade ja till detta lagförslag. Det var Ellen Juntti (M) och Patrik Björck (S). Hade jag varit på plats hade vi varit tre. Men det hade tyvärr ändå inte räckt för att förändra utfallet. Nu blir nästa steg att noga bevaka lagens effekter och att driva på för ändringar i de delar vi kritiserat.

Könsbyteslagen blir allt mer fasansfull ju fler vittnesmål man tar del av

2024-04-13

Förra veckan länkade jag till en debattartikel i Expressen, undertecknad av elva kritiska transpersoner som kraftfullt avrådde riksdagen från att rösta för en nya könsbyteslagen. Dessa 11, biologiska män och kvinnor, hade alla avbrutit sin "transformering" till det motsatta könet halvvägs i processen, eftersom de då ångrat sig. Nu ser de sig som "stympade" av det svenska samhället.

Efter denna artikel har det kommit ett antal olika vittnesmål om liknande förfärliga upplevelser, där människor fått sina liv förstörda efter att ha påbörjat förändringar av sin kropp för att likna det motsatta könet.

Samtidigt med den svenska debatten har Tyskland i dagarna tagit beslut om en ännu mer extrem lag - i Tyskland ska 14-åringar (!) få byta juridiskt kön, helt utan prövning, bara att anmäla så är det klart. Det är närmast ofattbart hur den extremt destruktiva transaktivismen tillåts styra politiska beslut i en riktning som kommer att kräva ett mycket högt pris i form av många drabbade människor som får sina liv förstörda.

Nu har också Johan Westerholm, erfaren inom området och mycket väl insatt i transfrågorna, gjort en intervju på webben där han beskriver vilka fasansfulla följder denna lag kan få, och hur illa det gått i andra länder som gått i spetsen för att av något slags missriktad godhet gett unga transpersoner en total frihet som dessa människor inta klarar att hantera. Inte sällan beroende på andra djupa psykiska diagnoser såsom svår autism och asperger. Johan Westerholm är inte bara en skicklig och väl insatt debattör, han är också son till den legendariska Barbro Westerholm, som haft tunga uppdrag både som generaldirektör för Socialstyrelsen och som riksdagsledamot för liberalerna fram till 2022. Hon var också en förkämpe för HBT-personers rättigheter. Min tro är dock att hon hade varit motståndare till denna lag. Tyvärr får vi aldrig veta det, eftersom hon avled för en tid sedan. Lagen går i strid mot aktuell forskning och nyligen presenterade forskningsrapporter.

Lyssna på intervjun och döm själv. (Mitt eget starka motstånd mot denna destruktiva lag nämns också i inslaget). För egen del drar jag slutsatsen att det beslut riksdagen sannolikt tar på onsdag nästa vecka riskerar att förstöra väldigt många människors liv. Det är det mest fasansfulla lagförslag jag sett i riksdagen under mina 18 år.

Nästa veckas omröstning om "könstillhörighetslagen"

2024-04-10

Lagförslaget om "Förbättrade möjligheter att välja kön" justerades i socialutskottet i torsdags förra veckan och det betyder att det inte blev någon extra remissrunda som några partier krävt. Därmed spikades också datum för votering till redan den 17 april. Ett datum som gör att jag själv inte kommer att kunna delta i omröstningen eftersom jag den veckan befinner mig på uppdrag i USA (mer om detta i kommande inlägg).

Vid gårdagens gruppmöte upprepade jag min kritik mot lagförslaget (se tidigare inlägg). De tre viktigaste invändningarna är
* Åldersgränsen 16 år för juridiskt könsbyte
* Avsaknad om tillämpningsföreeskrifter hur lagen ska hanteras rent praktiskt i samhället
* Slopad prövning hos Socialstyrelsen och rättsliga rådet av "könskorrigerande kirurgi" från 18 års ålder

Jag skulle inte gå emot ett framförhandlat kompromissförslag från min egen regering, men detta är inget regeringsförslag och statsministern är tydlig med att regeringen inte har någon samlad ståndpunkt i frågan. Jag konstaterar också att en majoritet av regeringsunderlaget är emot lagförslaget. Eftersom jag inte är med på nästa veckas gruppmöte deklarerade jag igår att om jag hade varit på plats vid voteringen hade jag inte kunnat rösta ja till förslaget i detta skick, men att jag hade röstat för en återremiss till Socialutskottet.

Tanken med lagen är självklart välmenad. Men detta är tyvärr ett illa genomtänkt och "halvfärdigt" lagförslag som bygger mer på känslor än på fakta, logik och erfarenheter hos en omfattande expertis, både i Sverige och i andra länder. Varningarna från professionen är mycket starka och tydliga att lagförslaget riskerar att göra mer skada än nytta. Ingen som röstar för detta förslag i riksdagen kan efteråt säga att de inte visste eller anade vart detta kan leda.

Jag påminde gruppen om Uppdrag Gransknings uppmärksammade inslag 2019 om att ett betydande antal unga personer hade ångrat sig och avbrutit sin pågående medicinska och kirurgiska behandling för så kallat könsbyte och nu led av allvarligare psykisk ohälsa än innan behandlingen påbörjades. Detta var med dagens regler. Nu gör vi det ännu lättare att påbörja denna typ av ingrepp genom att ta bort Socialstyrelsens inflytande på besluten. Vi lämnar nu dessa unga sårbara människor helt i händerna på en profession som i vart fall till en del verkar bestå av läkare och psykologer under starkt inflytande av transaktivister. Många av dessa läkare ingår i organisationen Regnbågsläkarna, som också skrivit positivt remissvar till den tidigare ännu mer extrema utrredningen som S tillsatte. Tror man verkligen att dessa kommer hålla emot när en 18-åring säger att den "vill byta kön"? Och när det nu blir möjligt för 16-årringar att göra juridiskt könsbyte riskerar ytterligare ett antal unga med psykisk ohälsa att drivas in i en situation som de inte kan hantera. Och vilka föräldrar orkar stå emot ett krav från en 16-åring i en redan jobbig familjesituation? Jag konstaterar också att det igår fanns en artikel i Expressen med elva (!) personer i Sverige som ångrar att de inledde en process för "könsbyte", och som nu upplever sig vara "stympade". Åtskilliga liknande exempel har funnits i andra länder och i utländska medier genom åren. Självklart har myndiga människor ett eget ansvar för sina beslut, men när det gäller personer med omfattande psykiusk ohälsa har också samhället ett ansvar att skydda dessa människor.

Jag har med starka sakargument gjort det jag kan för att övertyga om att vi borde välja en annan väg, och är mycket oroad för att genomdrivandet av denna lag riskerar att skada sköra människor och skapa tillämpningsproblem i vardagen. Jag tror också att den stora oklarheten kring tillämpningen riskerar att skapa konflikter i samhället och därmed ytterligare stigmatisera transpersoner och göra det ännu svårare för dem att bli respekterade. Jag är helt enkelt rädd att vi riskerar att skada de personer som lagen avser att hjälpa, och att vi riskerar att orsaka en stark press på föräldrar till osäkra 16-åringar som vill byta juridiskt kön.

Jag är självklart besviken över att moderaterna står bakom detta beslut. I bakgrunden finns samtidigt också hänsyn till andra regeringspartier som en viktig aspekt. Det gör att jag trots mitt motstånd har viss förståelse för att vi hamnat här, även om jag är övertygad om att det hade gått att nå en rimligare kompromiss. Det är tyvärr också ett faktum är att det finns stöd i riksdagen för ännu mer långtgående förslag (exempelvis 12-årsgräns för juridiskt könsbyte) och det är såklart en viss tröst att vi har hållit emot detta. Men mitt samvete säger ändå stopp, jag hade inte kunnat rösta för liggande lagförslag.

Utöver detta inlägg har jag inga ytterligare kommentarer i frågan.

Min viktigaste kritik mot förslaget om "könsbyteslag"

2024-04-05

Den som följer mig vet om min hårda kritik mot det förslag om ändringar i lagen om könsidentitet och "könskorrigerande vård" som las fram av den tidigare s/mp-regeringen. Så här skrev jag på bloggen den 28 juli 2022:

Nu har som bekant moderaterna och liberalerna i socialutskottet lagt fram ett förslag om förenkling av möjligheten till byte av juridiskt kön, samt vissa förenklingar rörande kirurgi. Detta eftersom inte de fyra regeringspartierna kunde enas om att lägga fram en proposition om saken. Som jag lovade i mitt inlägg ovan och även under valrörelsen är jag idag en av riksdagsgruppens många kritiker i denna fråga av ett antal skäl, även om det nu liggande förslaget förändrats en hel del jämfört med det gamla s-förslaget. Socialutskottet beslutade i ärendet igår, och därmed vet vi nu hur det förslag ser ut som riksdagen ska ta ställning till.

Här en sammanfattning av mina viktigaste invändningar mot det nu liggande förslaget:

1. Det finns bara två kön och min grundinställning är att människor har det kön de föds med och får lära sig att leva med det, precis som vi alla får lära oss leva med vår biologiska ålder. Rent biologiskt kan man inte byta kön. Man kan bara ändra sitt utseende, men könet har man kvar oavsett. Varje myndig människa har rätt att byta namn, att ha vilka sexuella läggningar man vill och att klä sig och leva som man vill, och respekteras för det, och det är inget samhället ska lägga sig i. Vill man ändra utseende och se ut som det motsatta könet eller något annat så borde det stå varje myndig person fritt att göra det, men på egen bekostnad, precis som man själv får bekosta skönhetsingrepp, rumpförstoringar, bröstförstoring eller förminskning och andra modifieringar av sin kropp. Det är inget samhället ska ha synpunkter på eller vara med och bekosta, stimulera eller motverka. På samma sätt ska inte samhället ge möjlighet att få en juridisk status i form av ett kön som man bevisligen inte har. Tycker man det är problematiskt med personnummer som utvisar kön borde man snarare diskutera om inte alla personnummer borde göras könsneutrala. Är det verkligen nödvändigt att redovisa kön i personnumret överhuvudtaget?

2. Bland unga människor finns idag en "trans-trend", inte minst i USA, och detta har uppmärksammats mycket i utländska media. Trender bland unga kommer och går, men just denna trend kan leda till stora problem för unga människor i puberteten som i grunden ofta är osäkra på sin egen identitet och inför sin egen kropp. Risken för ökad psykisk ohälsa ökar om samhället underlättar för byte av juridiskt kön i stället för att stärka det psykiska stödet till ungdomar som mår dåligt. Det finns rent av varningar för att den nya lagen kan leda till fler självmord bland unga. Risken att många fler unga lockas att byta juridiskt kön för att därefter gå vidare mot kirurgiska ingrepp ska inte underskattas. Till saken hör att så kallad "könsdysfori" är tydligt kopplat till andra diagnoser såsom autism och aspergers syndrom, och risken är att man inbillar sig att om man bara byter kön så löser sig alla problem. Av otaliga exempel både i Sverige och utomlands är det uppenbart att det inte är så. Vi behöver stärka psykiatrin i stället för att underlätta byte av juridiskt kön och kirurgiska ingrepp. Åldersgränsen på 16 år för byte av juridiskt kön är helt orimlig. Man får som sextonåring inte ens köpa en burk öl på systemet, och en förälder får inte köpa ut en burk öl på systemet till sin 16-åring. Men en 16-åring ska med vårdnadshavarens godkännande få byta juridiskt kön.

Jag är glad över att statsministern igår deklarerade att han personligen vill ha en åldersgräns på 18 år för juridiskt könsbyte, något jag och många andra argumenterat hårt för i riksdagen (och som tidigare varit en moderat ståndpunkt där vi uppenbarligen vikit ned oss under förhandlingarna). Tyvärr kommer statsministern besked lite sent, nu är ju ärendet redan avgjort i socialutskottet och utrymmet att göra ändringar fram till voteringen är begränsat.

3. En stor brist med lagförslaget är att det saknar riktlinjer och föreskrifter om hur reglerna ska tillämpas i praktiken. Det enda man reglerar i lagen är att inom kriminalvården ska biologiskt kön avgöra tex placering på anstalt. I övrigt finns inga riktlinjer alls om hur föreståndaren för en kvinnojour. personalen på sjukhuset, idrottsledare, personalen i skolan, ordningsvakten i badhuset eller ägaren av ett gym ska hantera reglerna. Gör människor fel när de avgör hur en person med ett biologiskt kön och ett annat juridiskt kön bemöts riskerar man sannolikt polisanmälan för diskriminering. Diskrimineringsgrunderna "kön" och "könsidentitet" går helt enkelt inte att kombinera med en lagstiftning där alla i princip fritt kan välja vilket juridiskt kön man önskar ha.

Förslaget har också mötts med omfattande kritik från hela kvinnorörelsen, inklusive de flesta partiers kvinnoförbund, och denna kritik är värd att tas på stort allvar. Att lägga fram ett lagförslag som är omöjligt att hantera i praktiken är helt enkelt ansvarslöst av Sveriges Riksdag, Bara detta borde leda till att förslaget skickas tillbaka till socialutskottet eller kompletteras med att regeringen måste fastställa riktlinjer för tillämpningen och ändra diskrimineringslagen. Det finns i lagförslaget med en reglering av att man på fängelser och anstalter ska fördela fångarna efter biologiskt kön. Frågan är varför det är viktigare på fängelser än i resten av samhället?

4. Risk för missbruk av kriminella mm. Många varningar har kommit från rättsvårdande myndigheter och experter att möjligheten att byta personnummer - kanske flera gånger - kommer försvåra kampen mot den organiserade kriminaliteten. Invändningen att byte av juridisk kön ska föregås av en "prövning" faller platt när man vet hur kriminella grupperingar infiltrerar såväl myndigheter som advokater och domstolar - självklart kommer man även att kunna infiltrera de som gör prövning av möjligheten att byta juridiskt kön. Jag kan som jurist också se andra situationer där det kan bli praktiska problem när en individs personnummer plötsligt försvinner och ersätts med ett annat - exempelvis avtal, skuldebrev, lagfarter och olika juridiska handlingar.

5. Lagförslaget förenklar processen för kirurgi. I lagförslaget finns tydligt angivet att "könskorrigerande vård" inte bara ska gälla byte från man till kvinna eller omvänt, utan även ska tillgodose "andra typer av identifikation". Det skulle exempelvis kunna vara att man ser sig som könlös och inte vill ha några könsorgan alls, eller att man kanske ser sig som dubbelkönad och vill ha dubbla könsorgan. Långsökt? Kanske i Sverige idag, men i exempelvis USA diskuteras detta redan, och trender från USA brukar leta sig hit. Tidigare har socialstyrelsen varit de som prövat ansökningar om att få "könskorrigerande vård", men nu ska det räcka att läkare beslutar detta i samråd med patienten. Detta ska ske på tre "högspecialiserade enheter" i landet. Tanken är kanske god, att samla expertis på tre platser, men risken att mer aktivistiska läkare regelmässigt samtycker till kirurgiska ingrepp är stor. Bland de remissinstanser som tillstyrkt lagförslaget finns exempelvis organisationen "Regnbågsläkarna", en sammanslutning av läkare som arbetar med eller har särskilt intresse av könskorrigerande vård. För en läkare är det såklart fascinerande att kunna "bygga om" människor på olika sätt, men risken att det går ut över unga aningslösa patienter i psykisk obalans är uppenbar. Självklart borde en opartisk myndighet godkänna ansökning av könskorrigerande vård, precis som man fortsatt ska pröva byte av juridiskt kön. Kirurgi är ju en betydligt mer långtgående sak än att ändra juridiskt kön. Detta är en så stor och livsavgörande fråga för patienten att man bör göra en grundlig prövning.

6. Kostnaderna för sjukvården är en annan fråga som diskuteras mycket bland sjukvårdspolitiker. Varför ska dessa mycket dyra ingrepp finansieras av skattebetalarna, samtidigt som alla motsätter sig att betrakta könsdysfori som en sjukdom eller diagnos? Man kan rimligen inte få vård om man inte har en medicinsk diagnos, och det är orimligt att skattebetalarna ska betala för modifiering av människors kroppar utan konstaterad medicinsk nytta för patienten. Sjukvården pressas av allt högre kostnader, bristande tillgänglighet, långa vårdköer och brist på personal. Ändå ska vi bygga upp tre dyra specialenheter i landet för att enbart arbeta med "könskorrigerande eller könsbekräftande vård". Det är en helt orimlig prioritering av hur skattepengarna används. Återigen - den som vill modifiera sin kropp eller förändra sitt utseende gör självklart som de vill, men de borde i normalfallet bekosta detta själv.

7. Varför är "upplevd könsidentitet" mer skyddsvärd än tex "upplevd ålder" eller något annat? Ska man kunna byta juridisk ålder med? Detta är en fråga jag fått vid flera tillfällen. Öppnar vi med denna lagstiftning för att människor i framtiden även ska få byta juridisk ålder? Exempelvis för en 16-åring att få byta ålder till 20 med målsmans godkännande, och därmed ge 16-åpringen rätt att både rösta i riksdagsvalet och gå på systemet? Den som skrattar åt frågan eller avfärdar den bör fundera vad som principiellt skiljer egen könsidentitet från egen åldersidentitet? Båda delarna är konflikt mellan ren biologi och individens upplevelse.

8. Politiska konsekvenser. Jag oroas som moderat över att M och L med detta förslag splittrar Tidöpartierna och för vad detta långsiktigt leder till när det gäller vårt viktiga samarbete för att förbättra Sverige på en massa områden. Det är onödigt att splittra regeringsunderlaget i den här frågan, och det riskerar att försvåra kompromisser i andra större och mycket viktigare frågor. Dessutom är jag övertygad om att detta kommer att skrämma bort både väljare och aktiva moderater som tycker lagförslaget strider mot grundläggande moderat ideologi och moderata värderingar. Att moderaterna på detta sätt också indirekt tar strid mot landets stora kvinnoorganisationer är ogenomtänkt om man vill ha fler kvinnliga väljare. Den moderata partiledningen har enligt min åsikt gjort ett mycket olyckligt vägval och man har helt felbedömt vilken sprängkraft denna fråga har hos många moderata väljare och presumtiva väljare. Jag har personligen vartnat internt för att detta riskerar att långsiktigt påverka partiets förtroende hos väljarna.

9. En dag kommer man tvingas backa. Det finns redan idag diskussioner om att "trans-politiken" gått för långt. Bland annat i USA, i Skottland, i Danmark och i Norge. I Sverige har långa tv-reportage visat baksidorna av "könskorrigering" och det finns åtskilliga vittnesmål från personer som ångrar sina beslut. Det finns också undersökningar som visar att de flesta unga människor som upplever "könsdysfori" i ungdomen senare "hittar sig själva" som hetero- eller homosexuella utan behov av "könskorrigering". En dag kommer baksidorna av detta beslut att bli uppenbara och politikerna kommer tvingas agera. Då kommer vi också få en diskussion om hur politikerna, trots alla varningar, kunde ta detta ogenomtänkta beslut år 2024. Lite som andra tokiga beslut som tagits om exempelvis migrationspolitiken eller energipolitiken. Eller för den delen "Decemberöverenskommelsen" som devalverade hela det politiska systemet. Verkligheten kommer alltid ifatt dåligt underbyggda beslut - förr eller senare.

Sammanfattningsvis är detta ett illa genomtänkt och "halvfärdigt" lagförslag som bygger mer på känslor än på fakta, biologi, logik och erfarenheter hos en omfattande expertis och från andra länder. Detta handlar om unga människors liv och framtid. Det handlar om respekt för alla kvinnor som inte vill drabbas av att män med annat juridiskt kön ska tvingas sig in i olika kvinnliga miljöer. Det handlar om att inte skapa lagregler som saknar föreskrifter om hur de ska hanteras i praktiken, vilket sätter sätta alla de människor i knipa som ska tillämpa regler som är närmast omöjliga att hantera i vardagen. Det handlar också om att värna rimliga principer för vad som är samhällets uppgift och vad samhället ska bekosta. Detta är mina utgångspunkter i de fortsatta diskussioner som självklart kommer följa efter all turbulens de senaste dagarna.

Jag får hela tiden frågan från media om hur jag kommer rösta. Det är inget jag har i fokus just nu, det är en dryg vecka dit, och mycket lär hända innan dess. Min egen röst är ganska ointressant om den inte påverkar det slutliga utfallet i denna fråga. Därför lägger jag nu hela min kraft på interna konstruktiva diskussioner.

Stort mediaintresse för könsidentitetsfrågan

2024-03-27

De senaste veckorna har medias intresse för frågan om ny lagreglering om könsidentitet väckt allt större intresse hos media. Vi riksdagsledamöter får både frågor och enkäter från media om hur vi ser på frågan och hur vi kommer att rösta.

För egen del riktade jag som bekant mycket hård kritik mot det lagförslag på detta område som s-regeringen föreslog våren 2022. I sak har jag givetvis inte ändrat åsikt rent principiellt. Samtidigt är det nu diskuterade förslaget inte samma som det s-regeringen presenterade, det nu aktuella förslaget gäller endast reglering av juridiskt kön, inte några ändrade regler om kirurgiska ingrepp. Det finns dock många mycket kontroversiella delar även i det förslag som nu diskuteras.

Mitt svar till media är att jag återkommer i frågan. Ärendet är inte slutbehandlat i socialutskotet, först när det är justerat vet vi exakt vad det är vi ska rösta om. Men jag har satt en ära i att vara transparent i alla kontroversiella voteringar under mina snart 18 år i riksdagen, jag tycker det är min skyldighet mot mina väljare. Jag kommer självklart att tydligt förklara offentligt hur jag ser på ärendet och motivera varför jag röstar som jag gör när det är dags för den kommande voteringen i riksdagen om några veckor.

Regeringen gör om hela SiS-verksamheten

2024-02-06

Rapporterna om missförhållanden på både SiS-hem och LVU-hem har kommit i strid ström, och dessutom är det allvarligt att vi idag blandar grovt kriminella ungdomar med barn och unga med missbruksproiblem eller andra problem. Regeringen har tidigare meddelat att man avser att skapa särskilda ungdomsfängelser för kriminella ungdomar, där man kombinerar straff med vård och utbildning. Nu aviserar regeringen också en total förändring av SiS-hemmen, vilket är mycket välkommet.

Här en kort sammanfattning av vad förslaget innebär:

Tydligt av ministern - Sverige kommer inte lämna över makt till WHO

2023-11-24

I dag var det en intressant interpellationsdebatt i riksdagen mellan den "politiske vilden" Elsa Widdning och socialminister Jacob Forssmed (KD). Debatten går att se i efterhand på riksdagens hemsida. Ämnet var förhandlingarna om nytt internationellt hälsoreglemente (IHR) och ett nytt pandemifördrag, båda inom ramen för WHO. Jag har skrivit om detta tidigare, det handlar om uppdatering av internationella fördrag som inte uppdaterats på väldigt länge, och efter covidpandemin ser WHO:s 194 medlemsländer ett behov av uppdatering.

Widding tillhör dem som riktat hård kritik mot ett antal frågor kring dessa förhandlingar, bland annat att det skulle medföra att WHO:s ordförande ges ensam makt att ta inskränkande beslut, som dessutom skulle bli bindande för medlemsländerna.

Jag har tidigare skrivit om denna kritik som uppkom i samhällsdebatten redan förra vintern när detta började diskuteras. Då stämde jag av detta med departementet och regeringens WHO-samordnare, som gav beskedet att förhandlingarna inte innebär att några beslut kommer tas som inskränker svensk rådighet och beslutanderätt över åtgärder vid pandemier. Samma besked har socialministern tidigare framfört.

Vid dagens debatt upprepade socialministern detta. Han menade att det råder många missförstånd kring frågan, och om hur förslag på fördrag förhandlas fram. Detta fördrag förhandlas på samma sätt som alla andra fördrag. Det finns runt 300 förslag från medlemsstaterna om förändringar av det gamla fördraget, men alla dessa kommer inte finnas med i slutförslaget till nya fördragstexter. Vare sig Sverige eller andra länder skulle enligt ministern acceptera att lämna ifrån sig makt och rådighet över dessa frågor. Det är inte aktuellt att införa några bindande/tvingande regler i fördraget och inte heller att ge WHO:s ordförande makt att styra över endskilda länders politik och åtgärder. Syftet med fördraget är ökat samarbete mellan länder under en pandemi, alltså inte att ge WHO rätt att besluta om exempelvis lockdown eller tvångsvaccinering eller något annat. Det är alltid nationella beslut.

Socialministern påpekade också att det alltid står Sverige fritt både att ingå och lämna internationella fördrag, ingen tvingar oss att vara med. Och i de fall det enligt grundlagen krävs riksdagens godkännande av ett fördrag eller behövs lagändringar till följd av ett fördrag kommer riksdagen att involveras precis som vanligt.

Jag tycker svaren var tydliga och helt i linje med tidigare besked från regeringen och ministern. Mycket handlar nog om okunskap över hur internationella fördrag tas fram. Lite förenklat: Man förhandlar först "multilateralt", dvs samtliga inblandade länder diskuterar, och efterhand "tvättas" förslagen från sådant som saknar medlemsstaternas stöd, tills den slutversion som återstår är det alla i princip kan enas om. Det sätts sedan en deadline för invändningar, och när denna deadline passerats blir det som då återstår den fördragstext som sedan varje land måste säga ja eller nej till vid en ratificering i enlighet med varje lands lagstiftning. Först då blir ett fördrag gällande - tills ett land eventuellt bestämmer sig för att lämna fördraget. Det är inte så att varje land binds automatiskt av något alls innan man sagt ja vid en ratificering.

Skulle det i något fall vid internationella förhandlingar bli aktuellt att Sverige lämnar ifrån sig beslutanderätt till internationella organ krävs dessutom enligt svensk grundlag att riksdagen tar beslut med kvalificerad majoritet är det ett extra skydd för den svenska demokratin. Ett exempel var medlemskap i EU, ett annat medlemskap i Nato. I detta fall lär det dock inte bli aktuellt eftersom regeringen inte tänker godkänna ett fördrag som lämnar över makt till WHO.

Nya skrämmande uppgifter om övergrepp på SIS-hem

2023-06-19

Jag har genom åren uppmärksammat fall där unga människor farit väldigt illa efter att ha "vårdats" (förvarats/låsts in) på behandlingshem och SIS-hem, men även hur barn farit illa i fosterhem eller bollats runt mellan olika boenden eller familjer vilket förstört barnens uppväxt. Hur många barn och unga som genom åren farit illa i det svenska "sociala maskineriet" kan man bara gissa, ingen vet. Både TV och tidningar har uppmärksammat många olika fall genom åren, men mörkertalet är sannolikt stort.

Nu kommer nya avslöjanden och nu börjar drabbade "SIS-tjejer" organisera sig. Kvinnor och flickor som tidigare råkat illa ut på SIS-hem har nu startat en egen grupp i sociala medier, där de lägger ut sina berättelser, och det verkar som om detta växer lavinartat. Det är rent förfärande berättelser om hur vuxna män kroppsvisiterar unga flickor eller tvingar dem av klä av sig nakna, hur vårdare förgriper sig sexuellt på unga tjejer och hur ungdomar låses in tillsammans med krimninella, trots att ungdomarna ofta är brottsoffer med eller utan missbruksproblematik.

Det finns säkert anledning att vara försiktig med att dra säkra slutsatser i varje enskilt ärende och självklart kan man inte veta hur sanningshalten är i vissa berättelser. Men berättelserna är så förfärande många, och det som framkommit i media och det som berättas i nämnda grupp, samt berättelser jag själv fått när jag träffat drabbade räcker för att jag ska tycker man kan tala om en skandal.

Vår nya socialförsäkringsminister har tagit tag i många frågor kring omhändertagande av barn och hur dessa ska tas om hand och få lämplig vård och stöd i en trygg miljö. Jag utgår från att frågan om SIS-hemmen också står på regeringens dagordning, och kommer förvissa mig om det. Dagens regering får ta tag i många missförhållanden som pågått under många år.

Min känsla är att hela denna verksamhet och dess ledning är sjuk i grunden. När inte ens den ansvarige begriper (se tweet nedan) att man inte låter manliga vårdare kroppsvisitera unga flickor har man inte begripit något alls om sitt uppdrag.

Uppdatering om förhandlingen om nytt WHO-fördrag

2023-05-12

Debatten om de pågående diskussionerna om nytt WHO-fördrag pågår i flera länder och lyfts av olika politiker. Den kristna tidningen Världen Idag har återigen en artikel om saken i sitt senaste nummer.

I artikeln ovan citeras även ansvarig svensk minister, Jacob Forssmed (KD) från ett svar på en skriftlig fråga i riksdagen, där han uttrycker sig så här om att en ny pandemiöverenskommelse inte kommer att begränsa medlemsländernas självbestämmande.

”Ett globalt pandemifördrag kommer inte begränsa Sveriges och andra staters självbestämmande eller möjligheter respektive skyldigheter att agera vid en hälsokris. Inte heller kommer ett sådant pandemifördrag att ge WHO makt på medlemsstaternas bekostnad”, uppgav han som svar på en fråga från riksdagsledamoten Staffan Eklöf (SD), med anledning av en artikel i Världen idag."

Min bild är fortfarande att det som WHO har uttryckt som sitt mål (att få kraftigt ökad makt att styra världens pandemibekämpning över huvudet på länders regeringar) inte kommer att bli verklighet. Få länder kommer acceptera att lämna över beslutandemakt till WHO, och för svensk del är det inte svårt att klara inom grundlagens ramar. Men det är viktigt att frågan debatteras i media och att regeringen och flera av oss i riksdagen följer frågan, i likhet med politiker i andra länder. Det är samtidigt viktigt att inte debatten spårar ur. Det finns en underliggande obegriplig konspirationsteori kring FN, WHO, WEF mfl där frågan om nytt pandemifördrag passar in perfekt. Detta utnyttjas skamlöst av politiker i olika länder i inrikespolitiska syften. Det viktiga är att ta ställning till det som verkligen blir slutförslaget och bedöma om det är rimligt eller inte. Beslut tas först om ett år, i maj 2024.

"Lägesrapport" om förhandlingarna om WHO:s nya pandemifördrag

2023-03-22

Jag har tidigare skrivit om förslaget till nytt globalt pandemifördrag som ska ersätta ett gammalt pandemifördrag från 1960-talet. Syftet med det nya fördraget är att ge WHO större inflytande över medlemsländernas pandemihantering och samordna detta. I sociala medier och i samhällsdebatten finns en oro över att det nya fördraget ska leda till ökad överstatlighet där WHO tar över makten från enskilda staters regeringar och parlament.

Tidningen Världen Idag hade nyligen ett helt uppslag där man beskrev vad förhandlingarna gäller, och där man även intervjuade den WHO-ansvarige på Socialdepartementet. Hon konstaterar det jag påpekat flera gånger - förhandlingarna pågår, men först i maj 2024 ska man ta beslut om det nya fördraget.

Här är hela reportaget.

Det finns ännu inga färdiga förslag till ett nytt fördrag, och det som cirkulerar i sociala medier är ett utkast till fördragstext som i princip bara visar vad WHO själva vill. Det är korrekt att det i förslaget från WHO framkommer att man vill ta kontroll över medlemsländernas beslutanderätt om det anses att medlemsstaternas beslut hotar att "skada på deras eget folk eller andra länder". Det är en mycket försåtlig skrivning, även om man samtidigt bedyrar att man vill respektera medlemsländernas egna beslut.

Men det WHO själva vill är inte nödvändigtvis detsamma som det medlemsländerna kommer att ställa sig bakom. Det är därför omöjligt att i sak kommentera ett förslag som inte finns på bordet. Det enda man kan göra nu är att avvakta de fortsatta förhandlingarna och sedan ta ställning till det förslag som förhandlas fram och bedöma om det är rimligt. Detta ligger alltså en bra bit framåt i tiden.

Orimligt lagförslag om "förbättrade möjligheter att ändra kön"

2022-07-28

I dag skickar regeringen en lagrådsremiss till Lagrådet, som främst handlar om förslaget att skilja juridiskt och biologiskt kön, och låta kirurgiska "könsbyten" och juridiska "könsbyten" vara olika processer. I sak medför förslaget att en person kan ha två olika kön samtidigt, ett juridiskt och ett biologiskt kön. I grunden är det självklart en orimlighet, och det finns knappast något brett stöd i samhället för en sådan förändring. Jag må vara gammaldags, men i min värld har man ett kön i taget, inte två olika samtidigt.

För övrigt är det fel att tala om "könsbyte", en människa kan aldrig byta biologiskt kön, alldeles oavsett hur många operationer man genomgår. Könet styrs biologiskt av de kromosomer man har, och det går inte att förändra. Det man kan göra kirurgiskt är att förändra kroppen så att den SER UT som det motsatta könet. Men man byter inte kön.

Man kan ha många åsikter om "könskorrigerande behandling", dvs medicinska och kirurgiska åtgärder för att förändra en människas utseende och könsorgan. Det finns säkert enstaka personer som mår bra av en sådan behandling, men risken är att alltför många som mår psykiskt dåligt tror att ett "könsbyte" kommer att förändra allt till det bättre. Det finns tyvärr alltför många exempel på motsatsen. "Könsbyte" innebär behov av livslång medicinering och risk för medicinska komplikationer och det kostar enorma summor som tas från annan vård. I ett läge med begränsade resurser inom vården känns det fel att prioritera detta utom i väldigt speciella fall efter mycket gedigen utredning. I stället borde människor med "könsdysfori" (osäkerhet om sin könsidentitet) erbjudas bättre vård med fokus på att acceptera sitt biologiska kön och vara nöjd med det. Med tanke på utländska studier som visar att en stor del av dem som lider av könsdysfori också har andra diagnoser, såsom adhd eller asperger, blir det ganska uppenbart att patienten lider av en mer komplex situation än bara av könsdysfori.

När det gäller förenklingsförslaget att byta juridiskt kön har det tidigare funnits förslag om att barn redan från 12 års ålder ska kunna byta juridiskt kön efter ansökan av vårdnadshavarna och med barnets skriftliga samtycke. Nu är förslaget 16 år, men fortfarande betyder det att omyndiga ska kunna byta juridiskt kön, baserat på "deras känslor". De får inte köpa alkohol, de får inte ta körkort och de får inte rösta - men de ska kunna ta ställning till att byta juridiskt kön. Det är i grunden totalt orimligt och ett häpnadsväckande förslag.

Det finns många andra varningar för att underlätta byte av juridiskt kön. Det handlar om risken att detta leder till att fler barn drabbas av psykisk ohälsa genom att osäkerheten om vilket kön man har blir ännu större om man samtidigt har ett juridiskt och ett biologiskt kön. Jag har till och med fått varningar från en barnpsykolog jag känner privat som varnar för en ökad självmordsfrekvens bland i grunden mycket sköra ungdomar. Jag tycker det är värt att ta på allvar.

Andra varningar kommer från rättsvårdande myndigheter som menar att möjligheten att byta personnummer kan gynna organiserad brottslighet. I tidigare remissyttranden över förslaget har bland annat Brottsförebyggande Rådet, Bolagsverket och Ekobrottsmyndigheten varnat för just detta. Det känns inte särskilt genomtänkt när allt fokus i stället borde ligga på att motverka organiserad brottslighet.

Det kommer också frågor om hur reglerna ska tillämpas - redan idag finns det problem med hur man ska hantera personer som genomgått "könskorrigerande vård", där exempelvis en biologisk man ser ut som en kvinna. Hur ska man hantera detta i ett omklädningsrum, ett badhus, ett gym eller i en idrottsklubb? Om vi dessutom nu får personer med ett biologiskt kön och ett juridiskt kön blir tillämpningsproblemen ännu större. Hur detta ska hanteras praktiskt berörs inte i lagförslaget - man lägger hela ansvaret för detta på enskilda badvakter, ordningsvakter, gymägare eller idrottsledare - med den uppenbara risken att de vid fel beslut kan drabbas av diskrimineringslagstiftningens straffpåföljder. Detta är orimligt i en rättsstat.

Nu går alltså detta undermåliga och orimliga lagförslag till Lagrådet.

Det finns glädjande nog en ganska bred kritik även i politiken mot förslaget, och jag är en av många moderater som är öppet kritiska. Jag hör samtidigt ytterst få moderater tala väl om förslaget. Moderaterna som parti har inte tagit ställning, utan väntar med detta tills lagrådet sagt sitt. Politiskt kommer frågan inte att hanteras av dagens regering och riksdag före valet. Förhoppningsvis får vi en ny moderatledd regering efter valet och då blir det den som får hantera frågan. Jag lovar att, om jag blir omvald som riksdagsledamot, argumentera för att lagändringarna stoppas. Jag tror den nya lagen samlat gör mer skada än nytta.

Nya konspirationsteorier, nu om ökad makt för WHO

2022-03-21

Vi lever i konspirationernas tid. Jag kan konstatera att konspirationsteorierna blir allt vildare, och alla har de en sak gemensamt - rädslan för att någon slags (diffus) global elit som tänker ta makten över jorden och styra världen över huvudet på nationer och människor. Ingen har lyckats förklara hur detta skulle gå till, men det hjälper inte att man invänder mot konspirationsteoretikerna - allt de ser i samhället, politiken och världen försöker de stoppa in i dessa teorier för att känna att de har rätt. Det gäller allt från pandemin och vaccinen till kriget i Ukraina , 5G-masterna, chemtrails och annat smått och gott. Ibland blir jag så trött att jag bara inte orkar försöka svara på konstiga mail och kommentarer i sociala medier.

Nu har jag fått ett antal mail och kommentarer som påstår att världens regeringar har enats om att föra över hela makten över hälsofrågor och framtida pandemiåtgärder till WHO, som ska få global beslutanderätt i dessa frågor. Detta kan jag snabbt konstatera är omöjligt, ett sådant beslut hade enligt svensk grundlag krävt omröstning i riksdagen och godkännande med kvalificerad majoritet eftersom det handlar om överföring av makt till organ utanför Sverige. Och jag vet med säkerhet att vi aldrig röstat om detta.

Jag grävde därför lite i frågan, och fick tag på socialdepartementets WHO-samordnare (ja man har en sådan). Hon var mycket tillmötesgående och berättade för mig om vad saken gäller.

Det finns ett globalt hälsoreglemente i form av ett internationellt fördrag från 1969, och som Sverige tillträtt. Det är detta fördrag man nu vill se över och uppdatera. Syftet är att öka de globala samarbetet vid allvarliga pandemier och smittande sjukdomar. Vi har ju haft en del sådana genom åren, där ebolautbrott och AIDS/HIV är några av de värre. Men även den senaste covid19-pandemin har givetvis aktualiserat frågan om en uppdatering.

Det som nu kommer att ske är förhandlingar om ett nytt pandemifördrag, och de förhandlingarna ska avslutas i maj 2024. Det är alltså ett över två år långt arbete som väntar. Den svenska ståndpunkten kommer att diskuteras i riksdagens socialutskott, och de kommer att ha insyn i förhandlingarna.

WHO-samordnaren var tydlig med att det inte kommer att handla om att överföra beslutsmakt från medlemsstaterna till FN-organet WHO, utan denna typ av förordningar innebär att varje land tar sina egna beslut i regering och riksdag i enlighet med det fördrag man redan enats om.

Det är alltså ovanligt lätt att avfärda konspirationsteorin om att det finns beslut om att överföra makt från Sveriges folkvalda politiker till WHO. Jag kommer dock att försöka följa denna fråga framöver och se hur förslaget till fördrag kommer att se ut. Men det lär bli en fråga för nästa mandatperiod - under förutsättning att jag får nytt förtroende som riksdagsledamot förstås.

Och jag avslutar med det jag skrivit flera gånger nu. Hanteringen av pandemin och införandet av vaccinpass som villkor i olika sammanhang, samt ett indirekt vaccinationstvång för att få leva fritt i sitt eget land medförde en enorm skada på förtroendet för politiker och myndigheter. Det är sådana beslut som göder konspirationsteorier, får människor att känna sig överkörda och som gör att man känner otrygghet inför politiska beslut. Jag tror inte mina riksdagskolleger (oavsett parti) insett än vilken skada vissa av pandemibesluten medfört för framtiden. I flera andra länder är skadan för övrigt betydligt större än i Sverige eftersom de beslut som togs där saknar all sans och balans. Nu är det extra viktigt att politikerna framöver väger varje nytt beslut med koppling till grundlagsfrågor och mänskliga fri- och rättigheter på guldvåg för att försöka återskapa förtroendet hos medborgarna.

Varför uppmärksammas inte hur allt fler utförsäkras från sjukpenning?

2021-06-24

Vi minns hur media drev en oerhört hård kampanj mot Moderaterna och Alliansregeringen när vi reformerade sjukförsäkringen. Nya tidsgränser och tydlighet i processen medförde kraftigt sjunkande sjuktal och att fler kom tillbaka i arbete. Ett begränsat antal tvingades dock lämna sjukförsäkringen där de varit i alltför många år utan rimlig chans att komma tillbaka i arbete. I vårt system skulle man till slut, vid en bortre tidsgräns, prövas mot sjuk/förtidspension i stället.

S/MP-regeringen har gjort stor sak av att man tagit bort den bortre tidsgränsen, det man kallade "stupstocken". Men samtidigt har man gett tydliga instruktioner till Försäkringskassan att med alla tillgängliga metoder få ner sjuktalen. Allt fler nekas idag sjukpenning vid olika tidpunkter och många ställs helt utan annan försörjning än försörjningsstöd. Så här ser utvecklingen ut när det gäller de långtidssjuka som tvingats ut ur sjukförsäkringssystemet, från 2010 när Alliansen ändrade reglerna (blå staplar) och fram tills idag efter sex år med S/MP-regering (röda staplar). Tio gånger fler drabbas av den "stupstock" som S och MP kritiserade före valet 2014...

När kommer media uppmärksamma detta? Hur kan det som var så intressant 2010 var så ointressant tio år senare trots att problemet tiodubblats? Hanteringen av sjukförsäkringssystemet är ytterligare ett skäl att se till att dagens regering inte kommer tillbaka.

När det gäller helheten (alltså avslag även för dem som inte är långtidssjuka) fick jag denna bild från kritiker till dagens sjukförsäkringssystem. Jag har inte haft möjlighet att stämma av mot officiell statistik, men siffrorna ska vara hämtade från Försäkringskassans egen statistik och årsredovisningar. Och det ska omfatta alla som sökt och fått avslag på sjukpenning eller fått sin ersättning indragen. Man ser hur utvecklingen är densamma i denna graf - de första åren efter Alliansens reform föll ett antal personer ur systemet (engångseffekt), men sedan sjönk siffrorna snabbt. Sedan valet 2014 har avslagen ökat kraftigt, liksom antalet som fått indragen ersättning.

Fokus uppmärksammar "det stora abortbråket" förra veckan

2021-02-02

Moderaterna drabbades av orimliga och grundlöst misstänkliggörande i en ledare i Aftonbladet häromveckan. Man antydde att vi moderater "nog egentligen är emot fri abort", även om vi sedan många decennier är tydliga i vårt partiprogram att vi står upp för fri abort enligt dagens regler. Jag vet faktiskt ingen moderat överhuvudtaget som torgfört någon annan åsikt, i vart fall inte under de snart 15 år jag varit riksdagsledamot. Aftonbladets spinn är bara ett ytterst osmakligt angrepp för att försöka kleta på oss en åsikt som vi inte har och starta ett politiskt gräl i en fråga där, vad jag vet, idag alla åtta riksdagspartier står upp för dagens abortregler (även om någon enskild politiker i KD eller SD emellanåt luftar andra åsikter). Aftonbladets grundlösa påhopp på oss moderater handlar sannolikt om något helt annat än att värna aborträtten.

Jag kommenterade saken på twitter, och i veckans nummer av FOKUS uppmärksammas detta som "veckans bråk".

Ta larmen från vård och omsorg på allvar

2020-10-28

Jag skriver även i Markbladet idag om denna helt avgörande och akuta välfärdsfråga.

Mycket ansträngt läge inom sjukvården till följd av pandemin

2020-10-26

I dag skriver jag i Borås Tidning. Just nu är läget inom sjukvården extremt ansträngt till följd av pandemin, och det kommer larmrapporter om att delar av personalen inte mår så bra och att vårdköerna våxer när allt fler väntar i operationsköer som uppstått under pandemin. Vi måste ta detta på allvar. Moderaterna satsar mycket mer än regeringen på kommunerna och sjukvården än vad regeringen gör, både nästa år och åren därefter.

"Ta larmen från vården på allvar

Redan under mars och april kom larm om en närmast omänsklig arbetssituation för personalen i frontlinjen mot pandemin. Den 3 maj hade jag en debattartikel i Borås Tidning där jag varnade för hur Corona/Covid19 kunde påverka vårdpersonalen. Oro för egen säkerhet kombinerat med utmattning och långa arbetspass, och så mycket smärta, lidande och död att hantera. Även för erfaren IVA-personal låg detta sannolikt långt över vad man utbildats för och var förberedd på. Även inom äldreomsorg och hemtjänst var det stora påfrestningar för personalen, kombinerat med en stor oro att både smitta äldre och själv blir smittad på grund av att man, i vart fall under början av pandemin, saknade rimlig skyddsutrustning. Samtidigt var instruktionerna från myndigheterna minst sagt förvirrande.

Nu kommer rapporter om just detta – personal som drabbats av psykiska problem och utmattning efter vårens och sommarens påfrestning, personal som slutar och svårigheter att nyrekrytera. Nu fortplantar sig dessutom detta i hela vården – läget är ytterst allvarligt med växande vårdköer till följd av inställda undersökningar och operationer under pandemin, samtidigt som allt mer tyder på en ny andra våg i pandemin med fler inläggningar och växande behov av intensivvård.

Under det akuta krisläget föreslog moderaterna att personalen i frontlinjen mot Covid19 skulle få 5.000 kronor extra i månadslön (utöver eventuell ersättning i enlighet med krisavtal). Detta fick tyvärr inget stöd i riksdagen. Men det behövs även åtgärder efter den akuta krisen, och det är arbetsgivarens ansvar att ta hand om personalen och stötta dem som mår dåligt. Samtidigt inser de flesta att lönerna inom vården långsiktigt måste upp för att kunna nyrekrytera.

Vården behöver utan tvekan extra resurser.

Totalt tillför moderaterna 3,5 miljarder mer än regeringen till kommuner och regioner nästa år, 8,5 miljarder mer 2022 och 13,5 miljarder mer än regeringen 2023. Moderaterna visar återigen att vi prioriterar välfärden.

I stället sparar vi på bistånd, ineffektiv klimatpolitik och byggsubventioner, vi avvecklar myndigheter, stramar upp migrationspolitiken och inför bidragstak. Genom besparingar kan vi frigöra pengar till det som är viktigt (sjukvård och välfärd, kampen mot arbetslöshet och krafttag mot kriminalitet). Samtidigt sänker vi skatten så att exempelvis en undersköterska får en skattesänkning med ca 500 kronor i månaden.

I vår moderata budgetmotion tillför vi även extra pengar för att beta av de vårdköer som uppstått under pandemin, vi stärker cancervården och sjukvården generellt, och lägger extra pengar på pandemiåtgärder som testning, smittspårning och uppbyggnad av beredskapslager. Vi satsar också 5,9 miljarder extra på kommunernas äldreomsorg.

Inom ramen för detta bör det finnas möjligheter att på olika sätt stötta och uppmärksamma hårt prövad vård- och omsorgspersonal. Om vi inte tar situationen på allvar kommer vi snart att ha en skriande brist på personal.

Jan Ericson (M)
Riksdagsledamot finansutskottet"

VG-regionen bäst på att minska beroendet av hyrpersonal i vården

2020-08-19

I juni kom en intressant rapport från Konkurrensverket, 2020:4, med titeln "Regioners upphandling av vårdpersonal". Myndigheten gjorde en liknand rapport 2015 och följer nu upp denna.

Bakgrunden är att regionernas kostnader för att hyra in vårdpersonal har ökat under många år, trots att regionerna haft tydlig ambition att minska kostnaderna. Konkurrensverket konstaterar i sin nya rapport att regionerna blivit bättre på upphandlingar och avtalsuppföljning, men att behoven att hyra in vårdpersonal inte har minskat utan till och med ökat jämfört med rapporten 2015.

Enligt rapporten var regionernas kostnad för inhyrd personal 2019 omkring 5,6 miljarder kronor, vilket motsvarar 3,8% av den totala personalkostnaden. Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har som mål atthålla kostnaden under 2% av de totala personalkostnaderna. Man menar att man då kan anses vara oberoende av hyrpersonal. Jag tycker i och för sig att detta kan diskuteras - behöver man anställa är man ju beroende oavsett. Men det är ändå bra att det finns ett tydligt mål.

I rapporten konstateras att endast en Region i landet klarar målet, och det är vår egen Västra Götalandsregion. År 2019 låde man under 2% av personalkostnaderna på hyrpersonal. Det är riktigt bra jobbat av vår moderatledda regionledning.

Möjligheten att hyra in personal vid tillfälliga brister och toppar, eller för att bemanna en vårdcentral som saknar läkare är givetvis värdefull och måste värnas. Både offentliga och privatdrivna verksamheter behöver kunna lösa tillfällig personalbrist. Men grunden för sjukvården måste ändå vara att man i största möjliga utsträckning har egna anställda på de befattningar som behövs. Bara då får man kontinuitet i arbetet och kan skapa en fungerande stabil organisation där alla anställda känner att de är en viktig del.

Moderaterna fick inte stöd för en tydligare Covid19-vaccinstrategi

I går röstade riksdagen om det 11:e krispaketet under Corona-pandemin. Moderaterna lyckades samla stöd för att inte politiska beslut ska få stoppa utbyggnaden av Arlanda (se föregående inlägg). Det togs också ett beslut om utökad smittbärarpenning för Corona-smittade, en fråga där moderaterna varit drivande. Tyvärr kom detta förslag väldigt sent och det har också brister (främst avseende ersättning till anhöriga till smittbärare), men det är i vart fall bättre än det varit innan.

Däremot röstade riksdagens majoritet mot moderaternas förslag i vår följdmotion om en tydlig svensk vaccinatonsstrategi för Covid19.

Runt om i världen arbetar forskare intensivt med att framställa ett säkert och effektivt vaccin mot covid-19. Världsmarknaden riskerar att snabbt dammsugas på tillgängligt vaccin, och om Sverige halkar efter kommer det att få stora mänskliga och ekonomiska kostnader. Förberedelserna inför den dag då ett vaccin finns tillgängligt måste därför vara noggranna. Det är därför positivt att det nu beslutas om ett bemyndigande för regeringen att under 2020 som beredskapsinvestering ingå avtal om vaccin mot covid-19, samt att regeringen har tillsatt en vaccinsamordnare.

Statsministern idiotförklarar hela svenska folket

2020-05-31

Regeringens och myndigheternas fiasko när det gäller covid19-testningen har blivit en följetong. Regeringen låtsas inte om att de själva tydligt gett direktiv om att den bredare testningen i samhället inte är regionernas ansvar - i stället skyller man den bristande testningen just på regionerna. Det finns samtidigt raderade interna mail som avslöjats av media, och regeringen har uppenbarligen spelat ett deubbelspel där man sagt en sak offentligt och meningen med utökad testning, och samtidigt drivit en annan linje internt. Härvan lär väl nystas upp efterhand.

Just nu stör jag mig mest på att statsministern Löfven i helgen idiotförklarade hela svenska folket genom att raljera om att de inte begriper det här med testning av olika kategorier:

Kategorierna som ska testas är inte så komplicerade. Kategori 1 är de som vårdas på sjukhus. Kategori 2 är personal inom vård och omsorg. Kategori 3 är andra nyckelpersoner i samhället och kategori 4 är en mer omfattande testning av allmänheten. Om statsministern inte förstår detta är det hans problem. Min övertygelse är att de flesta andra inte tycker det är särskilt komplicerat. "Folk" förstår mer än statsministern tror och att uttrycka sig som han gjorde är faktiskt väldigt nedlåtande.

Sverige har nu även passerat Frankrike i antal covid-avlidna per capita

Vi är alla medvetna om att många länder i världen inte har koll på vare sig dödstal eller har en fungerande koll på antalet invånare, och att deras redovisade dödstal inte kan tas på allvar. Det finns ett stort mörkertal i många länder. Men det är samtidigt så att det finns ett stort mörkertal även i Sverige eftersom alla avlidna på äldreboenden inte testas och vi därför inte vet om de avlidit av Covid19 eller något annat. Även när man jämför med våra nordiska grannländer som redovisar som vi är skillnaden extremt stor. Samma sak när man räknar total överdödlighet mot normalt och när man räknar antal avlidna per rullande sjudagarsperiod, även då har Sverige bland de absolut värsta redovisade siffrorna i världen.

Faktum är att oavsett hur många förklaringar och påstådda orsaker som förs fram så hjälper det inte - Sverige har dödstal i Covid19 som utmärker sig i världen, det går inte att prata bort. Man kan kanske hitta ytterligare några enskilda länder som är värre eller som har undermålig statistik, men om Sverige ligger på femte eller tionde plats i världen är egentligen ganska ointressant - det allvarliga är att vi oavsett sätt att räkna ligger väldigt illa till, inte minst mot våra nordiska grannländer.

Socialministern fortsätter tala osanning om misslyckandet med testerna

2020-05-27

Regeringen, och då framförallt socialminister Lena Hallengren (S), försöker envist skylla den misslyckade corona-testningen på regionerna. Och man drar sig inte heller för att föra fram rena osanningar. Den 19 maj berättade jag här om bakgrunden:

Här ett citat från statsministern i mitten av april i Svenska Dagbladet efter regeringens beslut den 31 mars att ge Folkhälsomyndigheten i uppdrag att "kraftigt utöka testningen av samhällsviktiga grupper". Det skulle ske "utan att det påverkar vård och patienter".

Den 17 april presenterade Folkhälsomyndigheten sin strategi. Där beskrevs hur man skulle testa i flera steg, där regionerna skulle ha ansvaret för de två första stegen, att testa patienter och personal inom vård och omsorg, medan staten skulle ta ansvaret för resten - testning av andra nyckelgrupper i samhället och därefter en mer omfattande testning av allmänheten. Man poängterade tydligt att provtagningen delvis behövde hanteras utanför den reguljära sjukvården och att nya aktörer behövde etableras.

Man har talat om utökad testning i elva veckor nu, men fortfarande går det väldigt segt. De 150.000 tester per vecka som man talade om i början av april ligger nu runt 30.000, och förra veckan minskade antalet tester till drygt 28.000. Flertalet görs av patienter/boende och personal inom sjukvården och omsorgen. Finland testar högre andel, Tyskland och Norge dubbelt så många i relation till folkmängd och Danmark mer än tre gånger så många. Regeringen skyller misslyckandet på regionerna, men berättar inte att det alltså redan från början var tydligt utsagt att det inte var regionernas ansvar. Så här skrev Folkhälsomyndigheten själva om hur testningen av steg tre (nyckelgrupper i samhället) skulle genomföras:

Trots detta fortsätter socialminister Hallengren alltså att påstå att det ”hela tiden varit tydligt att grupp 3 varit regionernas ansvar”. Det är alltså en uppenbar osanning - det har aldrig varit regionernas ansvar.

I går kom beskedet att Regionerna ändå tar på sig ansvaret att även testa nyckelgrupper i samhället sedan regeringen utlovat att stå för finansieringen. Regionerna tar nu alltså på sig ansvaret för den testverksamhet som de egentligen inte behöver göra. Jag hoppas att regeringen nu slutar att skylla alla problem på regionerna och i stället ger dem ett erkännande för att de nu tar ansvaret för något regeringen misslyckats med att hantera.

Ovärdigt att relativisera och bagatellisera covid19-dödsfall

I takt med att det blir allt mer uppenbart att dödstalen i Sverige sticker ut i internationella jämförelser har det nu blivit exakt så som jag förutspått en längre tid. Myndigheter och politiker skyller på varandra, och en del experter byter rent av fot och tar nu avstånd från det de tidigare stått bakom. Jag tror det kommer bli trångt i dörren när alla ska ut samtidigt.

Värst är ändå alla de som nu försöker bagatellisera de höga dödstalen. Vissa påstår att det minsann inte dött fler än vanligt (uppenbar lögn), andra talar om att de flesta är äldre som skulle dött ändå inom inte alltför lång tid (ett vidrigt argument som även skulle kunna användas för att inte ge äldre människor sjukvård eller omsorg överhuvudtaget) och ytterligare andra säger rent ut att "det som tur är bara är de äldre som dör" (på vilket sätt är det tur?). Ytterligare andra försöker relativisera de höga svenska dödstalen jämfört med exempelvis våra nordiska grannländer och andra genom att säga att de minsann inte redovisar alla döda. Vad jag vet redovisar våra nordiska grannländer på samma sätt som vi, och Sverige redovisar inte heller alla döda på äldreboenden i Folkhälsomyndighetens statistik - enligt Socialstyrelsen finns ett mörkertal på minst 10% fler döda. Trots detta har Sverige 8-10 gånger högre dödstal per capita än Norge, Danmark och Finland.

I dag kom en nyhet som delats flitigt i sociala medier av dem som vill relativisera de höga svenska dödstalen. Det var Thomas Lindén på socialstyrelsen som i en artikel hävdar att dödsfallen på särskilda boenden för äldre "inte är uppseendeväckande mycket högre än en normal influensasäsong". "På särskilda boenden har det i år dött lite över 11.000 personer under perioden januari till april. Under samma period 2019 var det knappt 10.000 personer" säger Lindén till Uppsala Nya Tidning.

Jag tycker det är en beklämmande oärlig slutsats. Att jämföra hela perioden januari till april när man diskuterar ökade dödstal till följd av Covid19 i april och maj är oseriöst. De första svenska dödsfallen i Corona kom i mars och den stora toppen kom i april och början av maj. Att ta med januari-februari i summeringen smetar ut de höga dödstalen i år över en längre tid bakåt i tiden så att skillnaden blir liten. Typisk kreativ bokföring. Vecka 15 hade vi, som jag tidigare berättat, de högsta dödstalen någon vecka i Sverige sedan millenieskiftet. Alltså de högsta dödstalen på över 1.050 veckor! I går berättade för övrigt Göteborgs-Posten att bårhusen i Göteborg är överfulla och att antalet avlidna är 30% högre än normalt. Samma nyheter har tidigare kommit från andra delar av landet, exempelvis Stockholm.

I Uppsala Tidning fanns i samma artikel även en summering av alla dödsfall över 70 år varje månad från 2015 fram till idag. Tyvärr en lite suddig bild jag fått från en prenumerant. Men man ser hur dödstalen i början av året var helt normala, medan de sedan ökade till mycket höga nivåer från vecka 14. Och vecka 15-16 var värst.

Att politiker och regeringen trogna vänsterdebattörer försöker förminska dödstalen och få dem att framstå som "normala" ligger väl i debattens natur. Men att en hög tjänsteman på en av våra centrala myndigheter presenterar slutsatser av statistik på detta oärliga sätt i en intervju är rent beklämmande.

Oavsett vem som gör det är det skamligt att bagatellisera och försöka prata bort att att Sverige nu har minst (!) 4.000 döda i Covid19, varav över 3.500 (alltså 88%) är över 70 år. Det är så otroligt respektlöst mot alla de avlidna och deras anhöriga. Lite som att de avlidna äldre inte räknas för att de ju ändå snart ska dö. Jag vill inte se en enda artikel, inte ett enda uttalande från en myndighet och inte ett enda inlägg i sociala medier som försöker förminska de 4.000 döda!

Misslyckandet att skydda våra äldre från Covid19 - det tydliga fokus Folkhälsomyndigheten talade om tidigt under pandemin - kommer att vara ett nationellt trauma. Det är såklart inte ens ansvar, men regeringen och ansvariga myndigheter bär en tung del av ansvaret (vilket jag berättade i ett omskrivet inlägg 14/5, se nedan), och jag tycker inte de ska komma undan med det genom att relativisera, bagatellisera eller skylla ifrån sig på andra.

Regeringen fortsätter att skylla ifrån sig på regioner och kommuner

Regeringen fortsätter att skylla ifrån sig när det gäller misstagen under Corona-krisen. Det gäller inte bara katastrofen inom äldrevården utan även testningen av nyckelgrupper som man aviserade om för lång tid sedan. Nedan en citat från statsministern i mitten av april i Svenska Dagbladet efter regeringens beslut den 31 mars att ge Folkhälsomyndigheten i uppdrag att "kraftigt utöka testningen av samhällsviktiga grupper". Det skulle ske "utan att det påverkar vård och patienter".

Den 17 april presenterade Folkhälsomyndigheten sin strategi. Den innebar bland annat att provtagningen delvis behövde hanteras utanför den reguljära sjukvården och att nya aktörer behövde etableras. Målet var 150.000 tester i veckan. Nu är vi uppe på ca 30.000 tester i veckan. Finland testar högre andel, Tyskland och Norge dubbelt så många i realtion till folkmängd och Danmark mer än tre gånger så många. Folkhälsomyndigheten skulle alltså tillsätta särskilda resurser för att hantera testningen så att inte sjukvårdspersonalen hindrades i sitt arbete.

Nu låter det annorlunda. När ansvarig minister, Lena Hallengren, får kritik för att testningen inte kommit upp i mer än en bråkdel av vad uppdraget från regeringen innebar så skyller hon ifrån sig på regionerna och tycker "det är tydligt att de har ansvaret". Men sjukvården har som bekant fullt upp med att vårda patienter och kan inte tillsätta vårdpersonal för en mycket omfattande testning utöver alla de tester man redan gör inom vården av misstänkta patientfall. Hallengren "glömmer" att både hon, statsministern och Folkhälsomyndigheten sa i april att provtagningen skulle ske utanför respektive regions sjukvårdsuppdrag. Men det är såklart bekvämt att skylla på regionerna när regeringen får kritik för att en av deras myndigheter - Folkhälsomyndigheten - inte klarat av sitt uppdrag.

Vår biträdande kanslichef på moderaternas riksdagskansli, fd hovrättsdomaren Per Claréus beskriver detta väl på twitter:

Moderaterna kräver Corona-kommission före sommaren

En oberoende kommission bör tillsättas före sommaren för att utvärdera hur Sverige har klarat coronakrisen. Moderaterna presenterar i dag vad vi anser ska ingå i kommissionens uppdrag, skriver Ulf Kristersson och Gunnar Strömmer på DN Debatt.

Utbrottet av covid-19 är den allvarligaste krisen vårt land har upplevt sedan andra världskriget. Hittills har ett antal tusen människor mist livet och över hundratusen människor har förlorat jobbet. Svenska myndigheter och andra beslutsfattare har tvingats arbeta under stor press.

För att utvärdera Sveriges samlade hantering av Coronakrisen behgölvs en oberoende kommission. Både för att analysera vad som har gjorts bra respektive mindre bra. Men också för att lära av det som varit och föreslår relevanta förslag framåt. Genom en opartisk och saklig utvärdering av insatserna under coronakrisen kan vi dra lärdomar och rusta Sverige starkare inför framtiden. Moderaterna välkomnar därför statsministerns besked i förra veckan om att en oberoende kommission ska tillsättas, och att direktiven ska utarbetas i samarbete med riksdagens alla partier.

Coronakrisen skiljer sig från tidigare kriser på så sätt att den äger rum under lång tid och saknar ett tydligt slut. Därför kan vi inte vänta med att tillsätta kommissionen tills krisen slutligen är över. Genom att omedelbart kunna börja inhämta information kommer Kommissionen få en mycket bättre bild av krisen. Vilket i sin tur utgör ett bättre underlag för relevanta förslag framåt.

För att bidra till den processen presenterar vi i dag Moderaternas ingångsvärden:

Moderat 10-punktsprogram för att skydda våra äldre mot Covid19

2020-05-16

I torsdags presenterade jag min granskning av hur illa regering och myndigheter agerat när det gäller att skydda våra äldre under Corna-pandemin. Se föregående inlägg. Redan tidigare under Corona-krisen har jag påpekat faktiska misstag som myndigheterna gjort och pekat på konkreta förslag från professionen som skulle kunnat medföra färre smittade och döda bland våra äldre.

I dag presenterar moderaterna ett 10-punktsprogram för att skydda våra äldre från Covid19 och liknande pandemier. Genomtänkt och baserat på de förslag professionen fört fram vid många tillfällen. Det är anmärkningsvärt att detta inte fanns på plats redan i början av pandemin.

Moderaternas paket för att stärka äldrevården och övrig kommunal omsorgsverksamhet innehåller följande:

Vem tar ansvaret för katastrofen med alla döda inom äldreomsorgen?

2020-05-14

Den senaste tiden har vi hört allt fler ministrar och höga företrädare för våra myndigheter tala om att man misslyckats när det gäller att värna de äldre i Covid19-krisen, samtidigt som man tidigt sa att det var det centrala i den svenska strategin.

Jag har tittat lite på vad ansvariga ministrar samt myndigheterna MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap), FHM (Folkhälsomyndigheten), Socialstyrelsen samt IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg) har sagt om saken samt tagit fram lite fakta om respektive myndighets ansvar. Det är ingen uppmuntrande uppvisning i ansvarstagande för att uttrycka sig försiktigt.

Regeringen:

De senaste veckorna har flera ministrar gått ut och uttryckligen beklagat att Sverige misslyckats med att skydda de äldre. Nedan några klipp från media.

När man lyssnar på ministrarna bör man ha i åtanke att det alltså är regeringen som är ansvarig för de myndigheter som hanterar krisberedskapen och krisen. Hur har då de fyra viktigaste myndigheterna agerat och vad har deras företrädare sagt om krisberedskapen?

Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB:

MSB:s generaldirektör uttalade häromdagen att Sverige kunde agerat snabbare i krisen:

Vilken roll har då MSB själva när det gäller krisberedskap? Det framgår av de första paragraferna i lagregleringen av deras verksamhet:

Folkhälsomyndigheten:

Att FHM fick tidigt larm om Coronakrisen, men inte tog det på allvar är mycket omskrivet i media. Hur det påverkat den fortsatta krishanteringen får framtida utvärderingar visa.

Men FHM har både konstaterat att vi misslyckats med att skydda de äldre och konstaterat att äldreomsorgen runt om i landet var dåligt rustat för en pandemi:

Vilket ansvar har då FHM själva för att förebygga just det man kritiserar? Här lite text från deras beskrivning på den egna hemsidan:

Socialstyrelsen:

Socialstyrelsens egen krisberedskapschef gick själv ut i media och sa att "vi var inte förberedda". Är inte krisberedskapschefen på en av de ansvariga myndigheterna just den som borde vara bäst förberedd av alla?

Socialstyrelsens uppgifter beskrivs så här på den egna hemsidan. Bland uppdragen finns att stärka samhällets beredskap inom vård och omsorg samt samordna planläggning av krisberedskapen inom dessa områden. Bland annat just äldreomsorgen.

Inspektionen för Vård och Omsorg, IVO:

Den 16 april kom nyheten att IVO "efter larmen" om att Covid19 slagit hårt mot äldreomsorgen nu ska göra kontroller av äldreboenden i hela landet. Det man undrar är varför man inte gjorde detta redan när krisen började, med tanke på att det redan då uttalades att Sveriges fokus låg på att skydda de äldre?

Om man läser på IVO:s egen hemsida ser man hur de själva beskriver sitt uppdrag. Riskbaserad tillsyn av äldreboenden är alltså en del i deras uppdrag. Trots detta väntade man alltså med omfattande sådan tillsyn till mitten av april, när Covid19-krisen pågått i minst 1,5 månad, och trots upprepade larm om hög dödlighet bland äldre och oro hos personalen på äldreboendena.

Slutsats:

Det är såklart alldeles för tidigt att dra några slutsatser om Sveriges samlade hantering av Corona-pandemin. Men för mig står det i vart fall redan helt klart att det brister väldigt mycket i ansvarstagande när det gäller just hanteringen av de äldre. Och ansvaret för detta ligger helt uppenbart på regeringen och samtliga inblandade myndigheter. Den som påstår något annat har mycket att förklara.

Gör inte omsorgspersonalen till syndabockar!

De svenska dödsfallen i Covid19 är besvärande höga. Endast fem länder i världen (sju om man räknar de små lilleputtstaterna San Marino och Andorra, som ju dock helt styrs av vad som händer i deras omgivande grannländer) har högre andel döda än Sverige nu sedan vi passerat även Nederländerna i denna tragiska jämförelse. Och i takt med att kritiken växer börjar nu alla skylla på varandra. SVT Agenda i går blev ännu ett bevis på detta.

Jag tror vi kan förutse nu att alla ansvariga myndigheter (MSB, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, IVO mfl), regeringen, regionerna och kommunerna allt tydligare kommer att skylla på varandra. Ingen kommer vilja ta ansvar. Men värst av allt är att det nu också syns en tendens att både ministrar, generaldirektörer, experter och debattörer indirekt lägger skulden på - personalen i äldreomsorgen! Det är de som på presskonferenser och vid intervjuer i media anses ha otillräcklig kompetens, det är de som inte följer instruktioner, det är de som överfört smitta till de äldre de vårdar eller besöker i hemtjänsten. Jag tycker det är en obehaglig utveckling och konstaterar i en tråd på twitter idag att det riskerar att bli de som är längst ned i hierarkin - de som jobbar direkt med de äldre - som görs till syndabockar.

Detta trots att personalen har fått otydliga instruktioner från nmyndigheterna när det gäller vilken skyddsutrustning man bör bära i arbetet eller om man ska eller inte ska gå till jobbet när man är frisk trots att man har en anhörig som är sjuk. Samtidigt har arbetsledningen inte fått tydliga besked om det är meningsfullt eller ens går att testa personalen och de boende, och riktlinjerna om besöksförbud i äldreomsorgen kom väldigt sent. Det är verkligen inte lätt att vara äldreomsorgschef i en kommun eller driva ett privat äldreboende under dessa förutsättningar och det är definitivt inte lätt att vara en av de anställda närmast de vårdbehövande äldre.

Det minsta vi kan göra är att sluta antyda att skulden ligger på omsorgspersonalen!

Hur mår vårdpersonalen idag - och efter Corona-krisen?

I söndags hade jag ett längre debattinlägg Borås Tidning om den hårda belastningen på personalen inom sjukvården och äldreomsorgen under den pågående corona-krisen. I dag har jag ett något kortare på samma tema i Markbladet. Jag känner stor oro för hur personalen ska påverkas av corona-krisen och hur det kan komma att påverka bemanningen i framtiden. (Klicka för läsbar storlek).

För tidigt att utvärdera den svenska Covid19-hanteringen...men...

Jag tillhör ju dem som redan vid inledningen av den svenska corona-krisen var ganska kritisk till den svenska hanteringen. Kritiken gällde till en början bristande politiskt ledarskap och en väldigt passiv regering. Sedan kom ett antal motsägelsefulla, otydliga eller rent av felaktiga besked från Folkhälsomyndigheten (FHM). De otydliga beskeden om hur kommuner och andra huvudmän skulle hantera frågan kring skolorna var kanske mest anmärkningsvärd och satte skolhuvudmännen i en orimlig situation. Svängningen om betydelsen av att stänga ned vissa flyglinjer, där man svängde 180 grader på ett dygn, var också märklig, och det finns fler exempel. Jag påpekade tidigt att det är viktigt vid en samhällskris att inte myndigheter sprider uppgifter som man inte är helt säkra på, och att man vid tveksamhet är tydlig med att det bara är lägesbedömningar och inte fakta. I annat fall undergräver man medborgarnas förtroende och riskerar att få människor att inte ta fortsatta råd och anvisningar på allvar.

När väl krisen blossade upp på allvar i Sverige dök det upp fler frågetecken när det gäller hanteringen. Inte minst valde de ansvariga i Sverige i vissa delar en annan väg än större delen av världen. Jag skrev redan då att det inte behöver vara fel i sig, men att det kräver extra tydlig och pedagogisk motivering inför medborgarna när man gör annolunda än i princip alla andra. Där har det funnits stora brister. Att Sverige var senare än andra att införa begränsningar av folksamlingar var också märkligt. Både när det gäller gränsen på 500 och senare gränsen på 50 kom vi efter många andra, trots att vi låg tidigare i fas när det gäller smittspridningen.

Jag kan samtidigt konstatera att jag inte har den kunskap och kompetens som krävs för att avgöra om det är rätt eller fel att vi inte stängt våra grundskolor och förskolor, inte heller om nivån på vår svenska "lock-down" är lagom. Jag har därför aldrig fört fram några avvikande åsikter i dessa frågor. Det är bara att konstatera att länder som valt en annan linje både återfinns både bland dem med mycket fler dödsfall än Sverige och bland dem med mycket färre. Rent samhällsekonomiskt och socialt kan den svenska linjen möjligen ha varit bättre, samtidigt som dödsfallen per capita i Sverige är förfärande många jämfört med de flesta andra länder. I vilken mån Sverige valt rätt väg i dessa frågor får utvärderas senare, det är alldeles för tidigt.

På några punkter tycker jag däremot att det redan finns grund för allvarlig kritik.

* Jag har kallat de många dödsfallen bland våra äldre för en nationell katastrof och står för det. Sverige var senare än många andra länder med att införa tvingande besöksförbud i äldreomsorgen, vi har varit mycket sena med att testa personal inom äldreomsorg och hemtjänst, vi har varit mycket sena med att testa äldre med misstänkt smitta och vi har varit mycket dåliga med att erbjuda omsorgspersonal rimlig skyddsutrustning. Man borde också isolerat smittade äldre och delat upp personal så att man inte arbetar med både smittade och ickesmittade patienter. Att IVO (Inspektionen för vård och omsorg) först i mitten av april meddelade att man kommer att göra kontroller på äldreboenden i hela landet vad gäller hanteringen av Corona säger en del - varför började man inte med detta redan tidigare? Alla dessa brister är alltså ett faktum trots att FHM tidigt sa att det som skiljer Sverige från andra länder är att vi har fokus på att skydda riskgrupperna. Nu säger både FHM och regeringen öppet att vi har misslyckats i denna del. Det ansvaret vilar tungt på regeringen och FHM. Detta är den i särklass allvarligaste kritiken mot hanteringen hittills.

* Testning. I gårdagens Agenda framkom att Sverige testar betydligt färre än de flesta europeiska länder. Detta trots att regeringen redan för en månad sedan (!) gav FHM i uppdrag att utöka testningen kraftigt. Trots att kapaciteten finns så genomförs väldigt få test jämfört med exempelvis Danmark. Ansvarig minister (Lena Hallengren, S) hade inget bra svar på varför det är så här. Många, inklusive jag själv och moderaternas partiledare Ulf Kristersson, har vi upprepade tillfällen krävt utökad testning. Det är viktigt för att inte omsorgspersonal med vanlig lindrig förkylning ska tvingas stanna hemma från jobbet, det är lika viktigt för att den som testats positivt för covid19 inte ska gå till jobbet, det är viktigt för att smittade äldre på våra boenden inte ska smitta andra, det är viktigt för att få en bild av hur omfattande smittspridningen är i olika regioner i landet och inte minst för att personer som redan varit smittade kanske kan återgå till arbetet enligt normala rutiner utan risk att smitta andra. Nu gäller det att allt tal om ökad testning också blir verklighet och inte bara tomma ord.

* Krisberedskapen och myndigheternas tillsyn. Att den svenska krisberedskapen inför pandemier varit undermålig har väl de flesta konstaterat, och delvis beror det såklart på politiska beslut under flera decennier. Men vi har faktiskt både MSB, FHM, Socialstyrelsen, IVO och regeringen som har som huvuduppgift att se till att sjukvården och omsorgen fungerar även i kris. Trots detta har Sverige alltså först när krisen är ett faktum börjat skala upp intensivvården (på ett imponerande sätt i och för sig). Vi har brist på kompetent vårdpersonal, brist på vårdplatser, brist på skyddsutrustning, brist på respiratorer och brist på en del läkemedel. Hur regering och ansvariga myndigheter kan ha tagit så lätt på detta - som är en av deras huvuduppgifter - är en gåta. Sannolikt lär regering och myndigheter försöka skylla ifrån sig på regionerna och kommunerna - men det håller inte. Det ÄR myndigheterna som ansvarar för tillsyn och kontroll av sjukvård och omsorg i regioner och kommuner, som ska agera om man ser missförhållanden eller om beredskapen brister, och som ska ge riktlinjer och stöd i en krissituation. Detta kommer att bli en viktig fråga att följa upp.

Häromdagen medgav dessutom chefsepidemiologen Anders Tegnell i Ekots lördagsintervju att FHM tydligen tidigt fick varningar från Kina om Corona men att man inte tog det riktigt på allvar eftersom Kina tidigare skickat liknande larm men ändå lyckats hantera situationen själva inom landet. Jag reagerar starkt på denna uppgift. Bara för att det kommit falsklarm tidigare kan man såklart inte bortse från larm om ett allvarligt virushot. För säkerhets skull borde man rimligen utgått från det värsta och redan då förberett alla aktörer i Sverige för detta möjliga hot? I vilken mån Sverige tappade tempo på grund av detta kan jag inte bedöma, men uttalandet är ändå allvarligt tycker jag.

* Politikens passivitet. När det gäller ekonomiska krispaket agerar politiken aktivt. Men när det gäller smittspridning och hur man ska förebygga onödigt många smittade och döda så har regeringen hela tiden gömt sig bakom sina myndigheter. Man har låtit FHM avgöra alla viktiga frågor och ta alla viktiga beslut, i stället för att som i andra frågor ta in rekommendationer från olika myndigheter och sedan ta politiska beslut i centrala frågor. Att välja en helt annan linje än omvärlden är en sådan fråga som rimligen borde avgjorts politiskt, där man borde vägt fördelar och nackdelar för samhället bredare än att bara låta det avgöras av en myndighet. Även för beslutets legitimitet är det viktigt att det är demokratiskt förankrat.

En annan sak är de dagliga presskonferenserna. I många länder är det presidenten eller preminärministern som gör de löpande uttalandena till folket, eller i vart fall deltar på presskonferenserna tillsammans med myndighetscheferna. I Sverige har vi ytterst sällan sett till några ministrer på dessa presskonferenser överhuvudtaget, och definitivt inte statsministern. Statsministern är också besvärande otillgänglig för media, vilket många journalister är irriterade över. Detta är inte politiskt ledarskap.

Jag känner stor sorg och oro över hur dödstalen i Covid19 ökar i Sverige

Dödstalen i Covid19 har tyvärr ökat dramatiskt i Sverige. Självklart kan man inte utvärdera en kris förrän krisen är över, men däremot kan man känna stor oro över en ögonblicksbild. Just nu är det bara åtta länder i världen som enligt SVT:s stora dagliga rapport har fler dödsfall per miljon invånare än Sverige. Två av dessa åtta är dessutom två småstater - San Marino och Andorra, som givetvis följer utvecklingen i de stora länder som omger dem - Italien och Spanien/Frankrike. Om man räknar bort dessa två är det alltså bara sex länder i världen som har fler döda per miljon invånare än Sverige. Det är Belgien, Spanien, Italien, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien.

Invändningarna brukar vara att alla länder inte redovisar på samma sätt och att det sannolikt finns mörkertal i en del länder. Det är säkert alldeles sant. Min invändning mot det är dock att det finns mörkertal även I Sverige, exempelvis testas inte alla som dör på äldreboenden eller i bostaden för Covid19. Men låt oss då ändå jämföra Sverige med våra nordiska grannländer, som i allt väsentligt har liknande samhällsstruktur, hög kvalitet i sjukvården, god kontroll på folkbokföringen och som redovisar dödsfall ungefär på samma sätt som Sverige (siffror per 23/4):

Sverige 2152 döda, 211 per en miljon invånare
Danmark 403 döda, 69 per en miljon invånare
Norge 199 döda, 37 per en miljon invånare
Estland 46 döda, 35 per en miljon invånare
Finland 177 döda, 32 per en miljon invånare
Island 10 döda, 28 per en miljon invånare

Sverige har alltså så här långt drygt tre gånger fler döda per capita än Danmark och drygt sex gånger mer än Norge, Finland, Island och Estland. Nedan en samlad graf från SVT som jag lade ut igår på twitter. Den visar dock siffrorna från i förrgår när Sverige hade 2021 döda. I dag ser det ännu lite sämre ut.

Sveriges unika val att mot rekommendationerna från WHO och tvärtemot den absoluta majoriten av de utvecklade länderna i Europa, Asien, Oceanien och Nordamerika, välja målet om kontrollerad samhällsspridning för att uppnå flockimmunitet har ett högt pris i människoliv. Det innebär inte att det inte kan vara rätt rent samhällsekonomiskt och för befolkningen i stort på längre sikt. Men det är en så stor och etiskt svår fråga att Sveriges vägval självklart inte borde avgjorts av Folkhälsomyndigheten utan demokratiskt av regering och riksdag på grundval av rapporter och fakta från olika berörda myndigheter, inklusive FHM. Den slutliga avvägningen mellan olika samhällsintressen saknar FHM enligt min åsikt kompetens för att göra - det är politikens självklara roll. Det handlar om att ställa förlust av människoliv mot andra intressen, nästan som i en krigssituation. Att dessa beslut tagits över huvudet på svenska folket och oss folkvalda politiker tycker jag är extremt anmärkningsvärt.

Saken blir ju inte bättre av att ingen vet om strategin med flockimmunitet ens kommer att fungera - oroväckande siffror från Wuhan i Kina de senaste dagarna tyder på att det kanske inte fungerar alls. Nu är jag visserligen alltid skeptisk mot alla uppgifter från just Kina, jag litar inte på dem, men man kan ju i vart fall konstatera att ingen vet säkert om flockimmunitet fungerar på detta virus. Om det inte fungerar har verkligen Sverige valt en olycklig väg.

Det finns många andra synpunkter på hur Sverige hanterat krisen så här långt, men sveket mot de äldre är enligt mig det värsta. Tidigt talade FHM om att det som var svenskt fokus var att skydda de äldre och de mest smittkänsliga i vårt samhälle. Jag kan bara konstatera att de äldre just nu dör i en förfärande takt och att smittan spridits på ett flertal äldreboenden i landet. Sverige var senare än många andra länder med att införa besöksförbud på äldreboenden. Vi var sämre på att testa boende och personal inom äldreomsorg och hemtjänst, och vi har inte haft tillgång till skyddsutrustning för personalen vilket gjort att risken ökat för att personal har smittat äldre och äldre har smittat personal. Ovanpå detta kommer alltför många vittnesmål om att äldre inte alltid verkar få den sjukvård de behöver och hade fått normalt sett. Jag har inte den insyn i vården som krävs för att bedöma hur mycket det ligger i detta och hur vanligt det är, men rapporterna är så många och kommer både från både anhöriga och från ett flertal källor inom sjukvården och det gör det svårt att bara avfärda dem helt.

Vi har helt enkelt misslyckats med att skydda de äldre mot Covid19, och vi har lyckats sämre än våra grannländer. Det är tydligt att även ansvarig myndighet (FHM) är oroad över hur många äldre som dött i Sverige jämfört med omvärlden, samt att så många avlidit totalt sett. Hur läget ser ut om en månad eller ett halvår vet ingen, men följer vi utvecklingen i Spanien och Italien kommer vi sannolikt att nå nivåer över 150 döda per dag innan det vänder nedåt - det motsvarar då de dödstal som gällde i Italien och Spanien (900-1000/dag) när det var som värst där, omräknat efter antalet invånare.

Det kommer en dag för utvärdering av Corona-krisen och det ligger framför oss. Men så här långt skulle jag beteckna resultatet av den förda politiken i Sverige som närmast en samhällskatastrof. Och min oro för vad som kommer framöver är stor. Ansvaret vilar tungt på ansvariga myndigheter, men också på den svenska regeringen som inte tagit kommandot i frågan utan helt förlitat sig på att Folkhälsomyndigheten ska hantera frågan och ta alla jobbiga beslut. I en kris kan inte en regering dra sig undan ansvar på detta sätt.

Hur mår vårdpersonalen - nu och efter coronakrisen?

2020-04-15

Det är förfärande att se intervjuer och reportage och att läsa bloggar, facebookinlägg och videodagböcker från vårdanställda som kämpar för att hantera patienter med Covid19. Så mycket oro, utmattning och långa arbetspass. Och så mycket smärta, lidande och död man tvingas hantera. Även för erfaren IVA-personal som har vana av psykiskt påfrestande arbete ligger detta sannolikt långt över vad man utbildats för, har vana av och är förberedd på. Även inom äldreomsorg och hemtjänst finns stora påfrestningar på personalen, kombinerat med en kanske ännu större oro att man både smittar äldre och själv blir smittad på grund av att man saknar skyddsutrustning.

Än värre blir det såklart när det nu visar sig att 15% av den första grupp av vårdpersonal i äldreomsorgen i Stockholm som nu testats för Corona har antikroppar mot sjukdomen, trots att flera av dem inte upplevt några symtom. Det betyder att det finns risk att smittad personal - utan att veta om att de varit smittbärare - kan ha smittat äldre på boenden. Detta beror i så fall dels på att man inte testat personalen, men också på att rådet från myndigheterna varit att gå till jobbet om man känt sig frisk - även om en anhörig varit sjuk. Blotta misstanken hos en anställd att man kan ha råkat smitta någon äldre på ett boende är givetvis fasansfull. Nedan från SVT sent i går kväll (klicka för att läsa hela artikeln):

Att personalen inom vård och omsorg är hjältarna under den pågående pandemin är uppenbart. Men vad händer efter pandemin? Hur kommer denna viktiga personal att må då? Hur många blir utbrända, hur många kommer att må psykiskt dåligt, drabbas av depressioner eller sömnsvårigheter, och hur många kommer rent av att byta yrke? Jag känner mycket stor oro för detta - vårdpersonal må vara härdade men de är inte mer än människor.

Självklart är det i första hand arbetsgivarens ansvar att ta hand om sin personal, stötta dem med alla slags tillgängligt stöd, samtal, rehabilitering, extra ledighet och allt vad man nu kan tänka sig. Ett nära samarbete med de fackliga organisationerna och skyddsombuden är självklart i detta arbete. Men jag tror också att vi politiker på riksnivå måste uppmärksamma detta och tillföra rejäla extra resurser för att ta hand om vård- och omsorgspersonalen efter krisen. Om vi inte tar detta på största allvar riskerar vi både sjukskriven och utbränd personal och hög frånvaro som gör arbetssituationen ännu värre för dem som blir kvar. Inom äldreomsorgen är personalläget redan ansträngt, och hur ska sjukvården klara sig med personalbrist när man går in i en mer normal verksamhet och samtidigt ska hantera de enorma köer som skapats för andra typer av behandling under corona-pandemin?

Moderaternas förslag om att omedelbart ge personalen i frontlinjen 5.000 kronor extra per månad under krisen vore såklart välkommet och ett sätt att i vart fall visa sin uppskattning på ett tydligare sätt än bara genom ord. Men det behövs också åtgärder efter krisen. Och på längre sikt måste lönerna upp inom hela vård och omsorgssektorn och hela vårdområdet måste prioriteras upp i den politiska debatten, det har blivit väldigt tydligt just nu.

Fakta är inte rasism - men döljande av fakta kan skapa grund för rasism

I dag upplevde jag det igen. Hur vänsterdebattörer och så kallade "antirasister" ser rasism överallt där invandringsfrågor diskuteras.

Jag gick in i en debattråd på twitter som diskuterade om det är invandrarna som räddar vården idag när personalbristen är stor. Och det är ju faktiskt ingen tvekan om att ett betydande antal anställda inom sjukvård och äldreomsorg har utländsk bakgrund. Utan dem skulle vi inte klara oss idag. Så långt är nog de flesta överens.

Då kommer den andra frågan - råddar vi sjukvården och klarar bemanningen i framtiden genom fortsatt hög invandring? Om det är riktad arbetskraftsinvandring av läkare och sjuksköterskor från EU som hyfsat snabbt kan ta arbete i vården är det ju mycket möjligt att det kan lösa en del av bristen. Om det är fortsatt omfattande asylinvandring däremot är svaret på frågan ett tydligt nej. För även om ett antal nyanlända asylinvandrare skulle ta arbete inom sjukvården så ökar samtidigt antalet vårdbehövande ännu mera och nettot blir negativt. Vårdbehoven ökar snabbare än bemanningen. Uttryckte det så här i några svar på twitter:

Det finns tydliga fakta som styrker att hälsan är sämre och vårdbehovet större hos utrikes födda än bland infödda svenskar, exempelvis denna rapport från Folkhälsoinstitutet. Inte så konstigt om man tänker efter att särskilt de som beviljats uppehållstillstånd som flyktingar ofta har ett stort behov av både fysisk och psykisk vård samt tandvård. Det är samtidigt ett faktum att nyanlända faktiskt är underrepresenterade (!) bland de vård- och omsorgsanställda i förhållande till sin andel av befolkningen. Här är en utförlig analys som visar att över 20 % av befolkningen har utländsk bakgrund men inte i någon yrkeskategori motsvaras utlandsfödda av 20 % av de anställda enligt SCB. Att de som kommer i arbete ganska ofta hamnar just inom vård och omsorg är däremot sant, och det ska vi såklart vara tacksamma för.

Sammanfattningsvis - alla som arbetar inom vård och omsorg är våra hjältar idag. Givetvis oavsett bakgrund (att det verkligen ska behöva påpekas). Och alla som bor i Sverige är individer och har rätt att få vård efter behov.

Men ökat asylmottagande löser inte de långsiktiga problemen med bemanningen inom sjukvården eftersom vårdbehoven samtidigt ökar ännu mera när asylmottagandet ökar. Det är fakta och bara att konstatera, och inte ett dugg rasistiskt även om en del personer beskyllt mig för detta under dagen.

Skriver i Borås Tidning om m-förslag om lönetillägg för vårdpersonal

Jag tycker Sverige har svikit de äldre i corona-krisen

Rapporterna är tyvärr tydliga. Antalet döda i covid19/coronavirus ökar nu och det är främst de äldre som både intensivvårdas och dör. Larmen från äldreboendena är många, ett stort antal boenden har drabbats av smitta. Personalen är orolig, både för de boende som inte smittats och för sin egen säkerhet.

Från regering och ansvariga myndigheter får vi höra att Sverige har en annan strategi än andra länder, och att vårt tydliga fokus är att skydda äldre och personer i riskgrupper. Jag har flera gånger efterfrågat vilka konkreta åtgärder för att skydda dessa grupper som Sverige vidtagit, och inte minst hur det skiljer sig mot andra länder, där Sverige alltså skulle ha gått längre?

Jag menar att det faktiskt är tvärtom. Många länder har sedan länge förbjudit alla besök på äldreboenden och andra länder testar personalen inom sjukvård och äldreomsorg i större omfattning än vi gjort i Sverige. I Sverige togs ju först häromdagen beslut om att förbjuda alla besök på äldreboenden, tidigare var det bara en rekommendation (även om en del kommuner eller enhetschefer infört lokala besöksförbud). I Sverige har vi dessutom i princip avstått från all testning av personal inom äldreomsorg och hemtjänst, och någon testning av de äldre på boendena verkar inte heller ha skett. Först häromdagen, efter moderaternas krav beslutades om utökad testning, men när detta når ut till all personal inom äldreomsorg och hemtjänst återstår att se. Bristen på testning har också slitit hårt på personalen eftersom många varit hemma "för säkerhets skull" på grund av enklare förkylningssymptom. Det har gjort att färre anställda haft ansvar för fler äldre och även tvingats springa mellan avdelningar vilket självklart ökat smittspridningsrisken. Samtidigt finns säklart risk att personal med mycket lätta eller inga symptom arbetat som vanligt och därmed spridit smitta vidare bland de äldre.

Sanningen är med andra ord snarare att Sverige gjort mindre för att skydda de äldre än vad man gjort i många andra länder.

När jag hör representanter för regering och myndigheter konstatera att det är beklagligt att smittan sprids på äldreboendena, och hör dem säga att det är "ofrånkomligt" så blir jag ganska upprörd. Hade man agerat tidigare med besöksförbud och testning av personalen kunde det gjort skillnad. Det har inte heller varit brist på sådana förslag både från experter och en del av oss politiker, liksom från personal och fackliga organisationer. Min känsla idag är att Sverige svikit de äldre.

Jag framförde samma sak i sociala medier idag och har fått återkoppling från både personal och anhöriga till äldre som helt delar min syn på saken. Oron över fortsättningen när det gäller dödstal bland de äldre är enormt stor.

Hur många lämnar corona-intensivvården genom rätt dörr?

I dag på den dagliga corona-presskonferensen ställde en reporter en mycket intressant fråga som jag funderat över en tid, men inte kunnat få svar på. Han undrade hur många som lämnnat intensivvården för att de blivit bättre. Svaret från Folkhälsomyndigheten var att man inte hade någon samlad statistik över detta. Mycket märkligt tycker jag.

Media och myndigheterna rapporterar hela tiden om antalet döda i corona. Man talar också om hur många som hittills intensivvårdats under pandemin. Men man berättar inte hur många som just idag intensivvårdas, och man talar inte heller om hur många som lämnat intensivvården för att de blivit bättre. Alltså hur många som lämnat intensivvården genom "rätt dörr" (alltså inte dörren till bårhuset). Man berättar inte heller om hur många av de döda som intensivvårdats före dödsfallet, vilket också skulle vara intressant - det finns uppgifter om att personer dött i Corona på äldreboenden eller hemma utan att ha hunnit komma till intensivvård, men det är osäkra uppgifter som är svåra att kontrollera. Det hade varit bra med säkra uppgifter om allt detta.

I ett krisläge är det oerhört viktigt att redovisa alla siffror, öppet och transparent. Men också att redovisa även positiva siffror som ger en nyanserad bild och därmed stärker samhällsmoralen. Att berätta hur många som intensivvårdats och sedan blivit så bra att de kunnat lämna intensiven för en vanlig vårdavdelning vore en mycket viktig information till svenska folket. Att regelbundet redovisa beläggningen på intensivvårdsplatserna är också en viktig information - inte minst för att visa att det inte är fullt utan finns platser för dem som behöver.

Äntligen får myndigheterna i uppdrag att utöka Corona-testningen

I dag ger alltså regeringen Folkhälsomyndigheten i uppdrag att "samordna testkapaciteten i Sverige" och arbeta för en ökad testning i Sverige. Först av personal inom vård och omsorg och andra nyckelgrupper, och sedan efterhand av mer omfattande grupper. Det är verkligen på tiden. Så här skrev jag på bloggen den 20/3:

Då fick jag höra att jag ägnade mig åt att ”ifrågasätta myndigheterna” och vissa tyckte att jag ”skulle låta experterna sköta sådant jag inte själv förstår mig på”. (Trots att WHO hade samma rekommendation). Jag stod ändå för min åsikt och drev den i sociala medier och spelade såklart även in den även internt i moderaterna. 11 dagar senare, låter det annorlunda. Nu tycker alltså både experterna och regeringen som jag och moderaterna. Nu ska man enligt dagens besked börja med omfattande testning. Först av vård- och omsorgspersonal och sedan bredare i samhället. Synd att det inte beslutades tidigare. Hade man gjort det hade man sannolikt inte haft samma skriande brist på personal inom sjukvård, äldreomsorg och hemtjänst som framhållits som ett stort problem på varje presskonferens de senaste veckorna.

Jag vet att man bör undvika politisk strid i ett krisläge, men denna fråga har regeringen vanskött på ett obegripligt sätt. Att först nu ge uppdraget till Folkhälsomyndigheten att "samordna testkapaciteten " är extremt sent, och det har medfört en enorm och onödigt stor påfrestning på personalen inom sjukvård och omsorg. Jag tycker agerandet varit anmärkningsvärt illa.

Positivt att Ulf Kristersson lyfter frågan om utvidgad corona-testning

Under nästan två veckor har jag efterfrågat en kraftigt utvidgad corona-testning för att kunna klara bemanningen av sjukvården och andra viktiga samhällssektorer. Den 20 mars skrev jag om detta på bloggen och menade då tt testning i större skala kommer bli nödvändig. Allt har den senaste veckan talat för att detta var en korrekt bedömning. Vi kan inte ha många tusen människor som är hemma från jobbet för en lätt vårförkylning "för säkerhets skull". Då kommer vård och omsorg förr eller senare att stanna. I går meddelade moderaterna att vi som parti nu driver denna linje och ganska snabbt kom signaler från regeringen om att man också vill utöka testningen. Vi får se om man kommer att enas kring denna fråga när partiledarna träffas i morgon.

Moderaterna vill höja lönen för dem som arbetar i frontlinjen mot Corona

Många öser beröm över personalen inom vård och omsorg just nu, särskild dem som sliter på intensivvårds- avdelningarna, med ambulanstransporterna och på äldreboenden med smittade boende. Initiativen är många, media uppmärksammar både de dagliga applåderna ute i samhället och att snälla människor bakar bullar till vårdpersonalen. Andra skriver omtänksamma debattinlägg i tidningarna. Allt sådant värmer såklart och jag vet att vårdpersonalen uppskattar detta mycket.

Men det räcker inte med omtanke, applåder och varma ord. Det finns två saker som personalen i frontlinjen mot Corona har rätt att förvänta sig. För det första en så säker arbetsplats om möjligt - att skyddsutrusning finns och att man inte tvingas slarva med detta på grund av tidspress, underbemanning eller materielbrist. För det andra ekonomisk kompensation för extra långa och hårda arbetspass, där inte minst den psykiska belastningen och personliga oron gör jobbet extra tungt.

Under finanskrisen prioriterade den moderatledda Alliansregeringen vården och välfärden ute i kommunerna och fick stort beröm för detta från alla håll, inklusive från den svenska oppositionen. Och de senaste åren vi moderater i vår budgetmotion tillfört stora extra resurser till sjukvården och välfärden, vilket vi finansierat genom att spara på annat. Den svenska välfärden har varit under ekonomisk press en längre tid, och coronakrisen har nu ytterligare ökat behoven av resurser till vården och omsorgen. Regeringen har i en extra ändringsbudget skjutit till en miljard kronor. Det är ett välkommet tillskott, men långt ifrån tillräckligt.

Medarbetare inom vård och omsorg ska kunna lita på att det finns tillräckligt med ekonomiska resurser för att hantera coronakrisen. Därför föreslår Moderaterna idag ett tillskott på 15 miljarder kronor till vården och omsorgen. Halva summan skulle gå till extra lönepåslag för personalen, ett "coronatillägg" för den personal som står i frontlinjen. Satsningen skulle möljliggöra 5 000 kronor extra i månaden för den personal som kämpar i frontlinjen med coronavirusets effekter.

Den andra halvan av vår satsning skulle regionerna och kommunerna kunna använda för till exempel:

Behövs ytterligare resurser för att säkerställa att vården och omsorgen klarar av coronakrisen är Moderaterna beredda att skjuta till detta.

Både unga och äldre måste ta Corona på allvar!

Det kommer en hel del exempel på att äldre personer tagit illa upp och känt sig utpekade i Corona-krisen för att man ber dem undvika sociala kontakter och stanna hemma. Jag tycker det är en märklig reaktion - det finns bara en enda anledning till dessa råd, det är ren omtanke - att de äldre inte ska bli sjuka, eller rent av dö. Själva har vi lyckats få alla äldre i vår omgivning att förstå allvaret och vi hjälper äldre anhöriga med matinköp, köp av medicin mm. Jag vet dock att det inte där så för andra.

Mer begripligt är det kanske att unga människor inte tar Coronahotet riktigt på allvar. Mediabilden har varit att detta främst är en sjukdom som drabbar äldre och sjuka och att risken att bli svårt sjuk för dem under 70 som inte har underliggande sjukdomar är liten, särskilt liten för dem som är under 25-30 år, och att barn i princip inte drabbas alls.

Samtidigt är bilden mycket motstridig. Både från Italien och USA rapporteras att en stor del av dem som ligger inne för intensivvård är yngre. Samma bild fick man av Magnus Oscarssons inlägg på facebook i går, där han citerade statistik från intensivvårdsregistret som presenterats av TT. Hans budskap är att en tredjedel av dem som intensivvårdas för Corona är i övrigt fullt friska yngre personer. Så här skrev han:

Svaret från myndigheterna var att den höga andelen unga på intensiven främst beror på att vi skyddat de äldre och att det då blir en större andel av de svårt sjuka som är yngre. Och att yngre oftast umgås med yngre varför de smittar varandra. När många unga smittas blir det också fler som blir svårt sjuka. Det är en logisk förklaring. Samtidigt är det inte en förklaring till antalet yngre som behöver intensivvård, både i Sverige och utomlands. Bilden av att unga inte behöver oroa sig stämmer i så fall inte. Än mer komplicerat blir det också när Folkhälsomyndighetens expert säger detta i en intervju i Aftonbladet. Det går ju helt emot uppgifterna som TT tog fram. Han menar alltså att alla yngre han känner till haft underliggande sjukdom:

Jag bokstavligen bombarderas med synpunkter, påstådda fakta och emellanåt fantastiska konspirationsteorier om Corona. Och att oseriösa konton i sociala medier kastar fram uppgifter vars källor inte håller måttet är vardag just nu. Men här har alltså två mycket seriösa källor gett helt motstridiga besked. Den ena säger att de sjuka yngre varit fullt friska och den andra att samtliga haft underliggande sjukdom. Oerhört frustrerande tycker jag i min egenskap av riksdagsledamot. Båda uppgifterna kan inte vara rätt samtidigt.

En dag lär vi kunna utvärdera saken, se hur sjukdomen slagit mot olika grupper och vilka faktorer som påverkat att vissa blivit svårt sjuka. Men i dagsläget är väldigt mycket oklart. Jag har respekt för det, men tycker då också att både politiker, myndigheter och media ska hålla en mer ödmjuk linje och undvika att vara alltför tvärsäkra i sina uttalanden.

I det läge som råder är mitt enda råd till alla yngre att följa råden från både Folkhälsomyndigheten och WHO. Unga måste ta Corona-hotet på allvar. De är inte odödliga, och även om yngre har lättare att klara en svår sjukdom, även om den leder till intensivvård, så är Corona en allvarlig sjukdom. Skippa festerna, skidresan och krogbesöket och följ rådet att undvika att just nu träffa äldre personer. Ring dem i stället och prata en stund! Och nu är tiden perfekt att sitta framför datorn och spela spel. För en gångs skull lär ingen klaga. En frisk skogspromenad med familjens hund eller en ensam löprunda utomhus skadar inte heller någon.

Lite intressanta fakta om "normal" säsongsinfluensa

Det är många som försöker jämföra Corona - viruset ("covid19") med tidigare års säsongsinfluensor. Vissa menar att Corona inte är värre än en vanlig influensa, medan andra anser att den är en mycket allvarligare sjukdom och ett större samhällshot. Om man vill veta mer om tidigare års influensor, hur många som behövt intensivvård samt hur dödligheten sett ut så har Folkhälsomyndigheten bra material om detta. Jag hittade en intressant rapport från 2018 (den färskaste jag fått tag på), som ger en bra historisk bild.

I rapporten kan man bland annat få uppgifter om hur många som totalt sett intensivvårdats olika säsonger. Man ser att olika influensor kräver olika mycket intensivvård:

Det finns också statistik över dödsfall i olika åldergrupper. Man räknar alla dödsfall som inträtt inom 30 dagar efter att man diagnosticerats för det aktuella årets influensa. Som synes varierar det ganska mycket mellan åren. Sedan misstänker jag ju att det finns ett stort mörkertal där människor avlidit utan att det tagits med i statistiken som influensarelaterat.

Även om det är svårt som lekman att tolka medicinsk statistik tycker jag det är intressant att lägga ut dessa fakta. Av statistiken syns i vart fall tydligt att det alltid är de äldre som drabbas hårdast, samt att det varje år dör en hel del personer i säsongsinfluensa, och med stor variation mellan åren. Den som vill gräva ned sig mera i ämnet rekommenderar jag att läsa hela rapporten.

Uppdatering 20/3: Uppgifter från SVT idag säger att 65 personer hittills dött i vinterns "vanliga" säsongsinfluensa, som tydligen är ovanligt lindrig i år.

Svensk textilindustri nyckelaktör vid ännu en samhällskris

Under de stora skogsbränderna får två år sedan var Svenska Brandslangfabriken i Skene en nyckelaktör. Man tillverkade brandslang i princip dygnet runt för att kunna leverera det som behövdes i släckningsarbetet.

I går fanns en glädjande nyhet om hur Sjuhärads textilindustri bistår vid en allvarlig samhällskris. I Svenljunga i min valkrets finns ACE Protection som just nu arbetar i princip dygnet runt för att förse Sverige, Europa och världen med andningsskydd. ACE Protection ägs av ett tyskt moderbolag och med anledning av de signaler vi får om att vissa länder i Europa blivit väldigt protektionistiska och försvårat export av viktig medicinsk utrustning kände jag att jag ville få mer kunskap om hur detta fungerar. Jag ringde upp vd:n på ACE, Peter Carlsson, och han ville gärna prata om saken. Han kunde meddela att man levererar väldigt mycket till svensk sjukvård just nu, samt att man har direktkontakt med Socialstyrelsen och avser att öka leveranserna av andningsskydd till svensk sjukvård ytterligare. I övrigt levererar man mycket till Tyskland och till ett antal länder runt om i Europa och övriga världen. Några hinder att leverera till Sverige upplever han inte. Jag lovade att sprida detta i alla lämpliga kanaler för att motverka felaktig ryktesspridning om saken.

I eftrermiddag hade vi också ett extrainsatt telefonmöte med EU-nämnden där EU-minister Hans Dahlgren deltog. Jag frågade honom hur EU arbetar för att ta tag i problemet med att viss leverans till Sverige från EU av redan betalda medicinskteknisk utustning "fastnat" i respektive tillverkningsland. Dahlgren meddelade att frågan varit uppe på högsta EU-nivå och att man från EU:s ledning tydligen skickat tydliga signaler till medlemsländerna om att detta är oacceptabelt. I ett krisläge ska EU-länderna tvärtom bistå varandra i enlighet med EU-fördraget. Nu ska beställda varor vara på väg till Sverige och förhoppningsvis ska inte protektionismen inom EU förvärras.

Vad f-n får vi för skattepengarna?

Jag konstaterade ju i förra inlägget att många samhällskriser genom decennierna har haft en sak gemensamt - de har oftast kommit ganska plötsligt och oväntat. Det märkliga är att vi alltid tror att allt bara ska rulla på i samhället, trots att vi vet att det kommer kriser och katastrofer hela tiden - oftast utan större förvarning. Den svenska krisberedskapen är enligt min åsikt katastrofalt dålig, och det spelar ingen roll vad kriserna beror på. Fortfarande lever vi på att varor, drivmedel och förnödenheter ska komma "just in time" trots att vi vet att de viktiga leveranserna plötsligt kan upphöra. Vi lever vidare i vår bubbla och tror vi år osårbara.

Nu får vi återigen ett bevis på att vi inte är det. Och denna gång är det dessutom en kris som man visst kunde förutsett - vi har länge vetat att allvarliga pandemier kan hota världens befolkning. Trots detta har vi inte alls byggt upp den krisberedskap inom vården som man borde gjort.

Ansvaret för detta faller på alla regeringar de senaste 25 åren, ingen får frikort, men kanske ligger ansvaret ändå tyngre på alla de tvärsäkra "experter" och utredningar som legat till underlag för politiska beslut. Enligt min åsikt visar detta att politiken måste bli mycket bättre på att ha en helhetssyn i viktiga frågor och inte bara lita på fackexperter som behärskar ett begränsat område. Politiken kan inte huka bakom experter, det är inte det väljarna har valt oss för. De vill att politiken ska ta ansvar.

Faktum är att vi betalar världens nästan högsta skatter och ändå har inte vårdansvariga ansett sig ha råd eller möjlighet att köpa in rejäla lager av skyddsutrustning och annan medicinteknisk utrustning till våra sjukhus? Och inte ansett sig behöva tillskapa en ordentlig reserv med intensivvårdsplatser vid behov? Några stora beredskapslager av mediciner verkar vi inte heller ha, vi är väldigt beroende av import. När Apoteket slapp ansvaret att beredskapshålla läkemedel mm gick detta ansvar över på regionerna. Alla verkar dock inte ha levt upp till kraven.

Nu får vi försöka hantera situationen så gott det går, jag ska medge att jag är djupt oroad över de signaler jag får från människor som arbetar i vården. Bara att hoppas att vi klarar av att ge den vård som kommer krävas för att rädda liv.

När Coronakrisen en dag är över måste vi stärka den svenska krisberedskapen betydligt. Politiken måste ta detta på riktigt stort allvar för första gången på kanske 30-40 år. Det handlar såklart om att ha mer inhemsk produktion av livsnödvändig medicinsk utrustning och materiel, eller att tillverkningen i vart fall finns i vårt närområde exempelvis i samarbete med grannländer. Alternativt att tillverkning kan startas upp i akuta lägen genom omställning av befintlig industri. Det handlar om bättre lagerhållning av både materiel och mediciner, vilket visserligen kostar pengar men som man inte kan pruta på om man tar ansvar för sitt land och dess invånare. Det handlar om att snabbt kunna öka bemanningen inom sjukvården i en kris, men det förutsätter samtidigt att man har en tillräcklig bemanning i normalläge. Att förlita sig på leveranser från Kina eller hjälp från EU har visat sig vara ganska aningslöst, och att ha en extremt slimmad sjukvård utan marginaler är katastrofalt i ett medicinskt krisläge. Att vården har en fantastisk personal hjälper föga när de inte har utrustningen och bemanningen som behövs för jobbet.

Jag upprepar envist mitt mantra om prioritering. Om Sverige skär ned på världens högsta bistånd per capita, minskar satsningarna på meningslösa klimatåtgärder, stryper asylmottagandet till ett minimum, lägger ned en massa onödiga myndigheter, skär i onödiga subventioner och slopar en massa statsbidrag till odemokratiska organisationer, genustrams, "värdegrundsarbete" och provocerande kultursatsningar så finns det högvis med miljarder för att rusta upp Sveriges tre största bristområden - sjukvården, kommunerna och polisen/rättsväsendet.

Det är bara att trycka på knappen och börja. Och detta kommer jag att slåss för så länge jag fortsätter som riksdagsledamot.

Äntligen lite välkommen beslutsamhet från regeringen

2020-03-11

Beskedet nyligen om att regeringen skyndar på lagförslaget om korttidsarbete (att företag kan minska de anställdas arbetstid som alternativ till uppsägning, och där staten, den anställde och företaget delar kostnaden) var välkommet och något många partier, näringsliv och fackliga organisationer länge efterfrågat.

I dag följdes det av ett beslut om att tillfälligt slopa karensavdraget vid sjukdom, samt att staten betalar sjuklönekostnader från första dagen. Det var något som efterfrågades av moderatledaren Ulf Kristersson vid en presskonferens i morse, där han meddelade att moderaterna är beredda att utöka systemet med smittbärarpenning, bestämma att staten tillfälligt tar över arbetsgivarnas sjuklöneansvar och att karensdagen tillfälligt slopas. Moderaterna är öppna för att diskutera vilken som är den mest effektiva lösningen. Det viktigaste är att snabbt få detta på plats för att försvåra smittspridningen och att begränsa effekterna på arbetsgivarna och därmed jobben. För företagen är det viktigt att inte snabbt ökade sjuklönekostnader blir ännu en ekonomisk börda när efterfrågan på produkter och tjänster faller.

Men dessa två beslut räcker inte på långa vägar för att rädda företag och jobb. Det krävs mycket mera och moderaterna presenterade en rad förslag igår - förslag vi hoppas regeringen vill samtala om.

Utöver åtgärder för att skydda företag och jobb behövs uppenbarligen också skärpta åtgärder för att försöka minska smittspridningen. Att som i Norge och flera andra länder förbjuda större sammankomster är en möjlig åtgärd. Det finns en hel del att säga om hur Sverige agerat hittills, både från myndigheter och regering. Inte minst undrar man ju lite allmänt varför Sverige tagit helt motsatta beslut mot andra närliggande länder, och inte minst varför en del beslut dröjt i veckor efter att andra länder tagit motsvarande beslut. Det behöver såklart inte vara fel, men det vore ändå intressant att få veta hur man resonerat.

Det är också uppenbart att sjukvården är mycket ansträngd på sina ställen och att det också börjar bli brist på viktig utrustning och materiel. Det var en annan sak som Ulf Kristersson lyfte på presskonferensen idag. Tillgången till munskydd, plasthandskar och handsprit börjar exempelvis bli en kritisk faktor på vissa håll inom sjukvården. Materialfrågan måste nu prioriteras på nationell nivå – och inte bara ute i regionerna.

Att begränsa större folksamlingar är en annan åtgärd som prövas i andra länder, exempelvis Norge. Hur regeringens ansvarige - socialminister Lena Hallengren (S) kunde gå ut och säga att regeringen är förhindrad att ta beslut om att begränsa stora folksamlingar är en gåta. Det framgår ju tydligt i lagstiftningen att regeringen har en sådan rätt. Att ansvarigt statsråd i ett så här allvarligt läge inte ens vet vad regeringen för göra eller inte får göra är såklart ytterst anmärkningsvärt. Vänstra citatet är från SVT:s nätsida. Det högra är från min riksdagskollega Hanif Balis blogg. Och han har rätt - den paragraf han åberopar finns alltså i 2 kapitlet i Ordningslagen. Regeringen hade alltså inte alls behövt vänta på förslag från Folkhäsomyndigheten.

Hanif Bali fick i sin tur uppenbarligen sin information från vår biträdande kanslichef på riksdagskansliet, Per Claréus, som twittrat om saken. Han var tidigare domare på Svea Hovrätt. Hög juridisk kompetens är en stor tillgång på moderaternas riksdagskansli. Man tycker ju att man borde ha samma kompetens på regeringskansliet?

Just nu måste allt fokus ligga på politisk samling för att ta viktiga och nödvändiga beslut för att minska smittspridningen, rädda liv och förebygga allvarliga ekonomiska konsekvenser av smittspridningen. Men när sedan krisen lagt sig får vi återkomma till det politiska ansvaret för det som inte fungerat som det ska. Det lär enligt min bedömning sannolikt behövas någon form av utvärdering eller kommission som tittar på hur den svenska beredskapen fungerat och hur regeringen och dess myndigheter agerat. Vi måste lära av det som inte fungerat och se till att höja den svenska beredskapen för liknande händelser i framtiden. Och inte minst behöver vi prioritera om i statens budget så att större fokus läggs på stora samhällsviktiga satsningar som sjukvård, rättssamhälle och krisberedskap, och mindre på mindre viktiga saker.

Coronaoron växer

2020-03-10

Efter att det nu konstateras att ytterligare 60 personer i Stockholm smittats, varav flera misstänks inte ha träffat någon som varit i smittade områden utomlands, börjar läget bli allvarligt. Totalt i landet finns nu 325 fall, varav 207 i Stockholm.

Man kan bara konstatera att myndigheternas prognoser och modeller för denna smittspridning inte hållit alls och att man trots omfattande och gedigen smittspårning av mycket kmompetent personal ändå inte hittar alla fall - precis som experter varnat för.

Hur man ska agera nu vet jag inte. Men det känns i vart fall som om det är dags att genomföra betydligt mer omfattande åtgärder för att förebygga allmän spridning i Sverige. Folkhälsomyndigheten har nu gått ut med att det är "mycket hög risk" för allmän spridning i landet, och då förväntar man sig ju också att regeringen och myndigheterna ska agera kraftfullt.

Otydliga myndighetsbesked i en kris kan skapa mer oro än själva krisen

Jag är oerhört imponerad av alla kompetenta personer som arbetar inom de myndigheter och regioner som arbetar med Coronaviruset. Inte minst alla dem som arbetar med att kartlägga smittkedjor och analysera prover. Tyvärr fungerar inte kommunikationsavdelningarna lika bra.

Den senaste veckan har vi tyvärr sett flera fall av otydlighet och oklar information som sprids från våra myndigheter om Coronavirusets framfart och lämpliga åtgärder mot detta. Ett exempel är att man inte varit samkörda med regionernas sjukvård och därför inte kunde ge exakta korrekta uppgifter i helgen om antalet smittade, utan ändrade sig fram och tillbaka. Och idag meddelar Folkhälsomyndigheten att man vill överväga att stoppa direktflyg från iran - trots att man så sent som igår kväll sa i nyheterna att det var en meningslös åtgärd.

Ett annat exempel är att man lämnat otydliga rekommendationer gällande elever i skolorna, där man exempelvis i går gick ut med ändrade rekommendationer för att de första varit otydliga. Det har också kommit klagomål från skolor att man inte kunnat får tillräcklig vägledning. När jag lyssnade på nyhetsinslag och Agenda igår kväll blev jag inte mycket klokare på vad man egentligen menar. Få känslor blir så starka som när föräldrar oroar sig för sina barn. Och eftersom man ser hur man exempelvis i Japan (som har en kunskapsnivå och kompetens i frågorna som rimligen ligger på svensk nivå) stängt alla skolor för att stoppa risken för smittspridning så undrar många varför Sverige gör tvärtom. Jag har inte kompetensen att avgöra vad som är rätt eller fel, men ansvariga myndigheter måste vara extremt tydliga och pedagogiska i ett sådant läge.

Samtidigt har regeringen varit väldigt svag när det gäller att visa tydligt ledarskap när människor känner oro. Statsministern kunde exempelvis kallat till presskonferens, precis som man gjort i ett flertal andra länder, men detta har vi inte sett något av. Och det extra krismötet mellan myndigheterna sker alltså idag - när det allvarliga läget redan pågått under lång tid.

Jag har stor respekt för att det kan bli rörigt när det inträffar en allvarlig krissituation eller samhällshändelse, men svenska myndigheter begår nu kardinalfelet i ett krisläge - man ger olika eller motstridiga faktauppgifter och ändrar tidigare rekommendationer utan att något egentligen förändrats i sak. Samtidigt som regeringen och statsministern inte visar ledarskap. Detta skadar tilltron till samhället oerhört och det kan i sin tur skapa större oro bland befolkningen än själva krishändelsen i sig.

Hur utvecklingen blir framöver kring Coronavirusets spridning och följderna av detta vet ingen idag. Men en sak kan vi återigen lära oss - både regering, myndigheter och regioner/kommuner behöver utveckla sitt sätt att kommunicera och bli bättre på att förklara pedagogiskt varför de landar i en viss rekommendation eller tar ett visst beslut. Och de faktauppgifter man lämnar måste vara både dubbel- och trippelkontrollerade. Om man har studerat krishantering det allra minsta vet man att detta är grunden för att skapa lugn hos befolkningen i en allvarlig situation.

Sätt alla ankommande resenärer från smittade områden i karantän!

I går konstaterades alltså ytterligare en handfull fall av coronasmittade personer i Sverige. En av dessa var en resenär som kommit med flyg till Stockholm från ett Coronasmittat område, Milano, därefter tagit flygbuss och tåg vidare till Göteborg. På vägen har personen sannolikt smittat ett antal andra och nu pågår en enormt omfattande kartläggning för att hitta de som smittats. De som utför dessa kartläggningar är professionella och det finns inget annat att göra i detta läge. Ingen kritik mot dem således.

Men om personerna på det aktuella flygplanet i stället hade satts i karantän direkt vid ankomst till flygplatsen så hade mycket arbete och fortsatt smittspridning kunnat undvikas. När nu UD rekommenderat att man ska undvika resor till vissa områden kommer det förhoppningsvis att respekteras. Om man då ändå reser iväg borde man göra det med vetskap om att man kommer att sättas i karantän när man kommer tillbaka. Att helt stoppa alla flyg från vissa områden känns däremot väldigt drastiskt - människor som varit på resa måste rimligen kunna komma hem.

Scanning av alla passagerare på flygplatserna är däremot sannolikt varit ganska meningslöst eftersom inkubationstiden verkar kunna vara upp till två veckor eller mera, och det gör att man riskerar att missa många smittade om man bara gör en kontroll på flygplatsen. Bättre att sätta passagerarna i karantän och göra provtagning ordentligt.

När vi fick den stora dragningen på EU-nämnden den 12 februari med socialministern, Folkhälsomyndigheten och Smittskyddsmyndigheten fick vi bland annat besked om att Coronaviruset klassats som samhällsfarlig sjukdom, samt att det medför att man kan sätta personer i karantän, även mot deras vilja. Det finns ju olika sätt att åstadkomma detta. Det första fallet i Sverige, kvinnan i Jönköping, valde själv karantän i sin bostad på eget initiativ. Det är givetvis det enklaste - om samtliga personer i ett hushåll befinner sig på ett ankommande plan är det ju bara att se till att de får egen transport till den egna bostaden och sedan stannar de där i två veckor, genomgår provtagning och får mat och förnödenheter levererade till dörren. Smittskyddsersättning (alternativ till sjukpenning) utgår om man inte kan arbeta på grund av att man måste sitta i karantän, det finns redan regler för detta. För personer som kommer ensamma med ett flygplan och bor tillsammans med andra i sin bostad borde man kunna erbjuda ett hotellrum i två veckor, alternativt använda andra rimliga lokaler av god standard för karantänboende. Även här givetvis med provtagning, mat och service och allt vad man kan behöva för två veckors karantän, smittskyddsersättning om man förlorar arbetsinkomst. Kostnaden blir sannolikt mycket lägre än om smittspridningen ökar i samhället.

Att däremot låta flygplan efter flygplan anlända från exempelvis Milano, Teheran, Sydkorea eller Wuhan-provinsen i Kina, och bara låta resenärerna promenera ut ur planet, blanda sig med människor på flygplatsen, på flygbussen, på tåget och sedan på arbetsplatser, skolor och i butiker och restauranger, för att i efterhand försöka kartlägga resvägar och kontakter när någon upptäcks ha blivit smittad känns otroligt ineffektivt om man verkligen på allvar vill stoppa en smittspridning. Fortsätter vi på den inslagna vägen får vi nog snarast inse att vi inte kommer kunna stoppa smittan i Sverige utan får leva med att den finns här och att ganska många kommer bli sjuka. Det kanske inte innebär någon stor samhällskatastrof, men det kommer att kosta ett antal onödiga dödsfall, mycket lidande för svårt sjuka, stor belastning på sjukvården och stora kostnader för sjukskrivningar och produktionsbortfall. Om detta är regeringens och myndigheternas val bör man vara öppen och ärlig och säga det. Inte låtsas som att man har läget under kontroll - för det kan man omöjligen ha. Nu kommer plan efter plan från smittade områden och våra myndigheter låter alla passagerare röra sig fritt i samhället.

Att klassa en sjukdom som samhällsfarlig och därmed göra det möjligt att sätta personer i karantän, men utan att sedan använda detta verktyg känns oerhört märkligt.

Var finns det politiska ledarskapet när oron sprider sig för Coronaviruset?

För ett par veckor sedan (den 18/2) skrev jag ett blogginlägg med anledning av Coronavirusets spridning, och funderade över hur vår beredskap egentligen ser ut inom sjukvård, medicinförsörjning mm. Den senaste veckan har väl i princip allt gått åt fel håll, viruset har nu spridit sig i samtliga världsdelar och i ett flertal länder rapporteras ett stort antal fall. Även i Sverige tillkommer nya fall, och nu ikväll meddelar TT att fem nya svenska smittade har påträffats.

För den vanlige medborgaren är det inte lätt att veta vad man ska tro. På ena kanten finns medias försök att på sedvanligt sätt skrämma upp befolkningen genom stora mörka katastrofrubriker, allt för att sälja fler tidningar och klick på nätet. Visst stöd för mörka scenarier kommer också från personer med koppling till sjukvården. På den andra kanten finns en numera ganska ifrågasatt myndighetsapparat och politisk ledning som verkar ha som huvudmål att lugna ned befolkningen med lugnande ord om att risken för smittspridning är liten och att vi oavsett har god beredskap och tillräckliga resurser inom sjukvården för att hantera ett stort virusutbrott. Frågan är om någon tror på detta?

För egen del tycker jag inte det finns anledning till vare sig panik eller naivt förnekande av det allvarliga läget. Ungefär så här är min bild idag efter att ha tagit del av det mesta som finns att läsa från den medicinska expertisen:

* Hittills har ca 85.000 personer konstaterats smittade runtom i världen. Sannolikt är antalet dock betydligt större eftersom många får ringa eller inga symptom och därför inte uppsöker sjukvård för provtagning. De kan däremot sannolikt smitta andra även om de själva saknar symptom
* Inkubationstiden verkar variera kraftigt, från en eller ett par dagar till 14 dagar eller kanske mera
* Av de smittade finns 78.500 i Kina, drygt 17.500 i Sydkorea, drygt 500 i Italien, 245 i Iran och 189 i Japan Smittade personer har hittills upptäckts i 49 länder, på samtliga sex kontinenter
* Av dem som smittats har hittills totalt ca 2.800 personer avlidit och drygt 35.000 har friskförklarats
* Av de hittills ca 3.000 som konstaterats smittade utanför Kina har 34 avlidit
* Av dem som smittas i Kina fick vi uppgifter från Folkhälsomyndigheten att ca 80% inte behövt uppsöka sjukvården, utan får lindriga symptom, typ vanlig förkylning, eller ibland inga symptom alls
* Av dem som uppsöker sjukvården behöver en mindre del intensivvård. Hur stor andel finns det olika uppgifter om, men jag har sett uppgifter om 5% av antalet smittade, dvs 25% av dem som uppsöker sjukvården. Men har även sett både högre och lägre siffror. Beror nog på vad olika länder menar med "intensivvård"
* Dödligheten är mycket låg i yngre åldrar (tiondelar av procent) för att öka till 7-8% för personer över 80 år. Totalt har man tidigare gett uppgifter om 2-3% dödlighet i relation till antalet konstaterade fall. Men eftersom många som smittas inte uppsöker sjukvård för att de saknar symptom, och därmed inte testas, så är antalet smittade sannolikt betydligt större och då är även andelen som avlider lägre
* Det är också skillnad på sjukvårdens kvalitet i olika länder och därmed även dödsfallsrisken. I takt med att sjukvården blir bättre på att identifiera viruset och hitta rätt motmedel så tror man också att dödligheten ska minska
* De som avlider har ofta även andra allvarliga sjukdomar som gör dem mer känsliga för viruset

Min slutsats är att läget är allvarligt, även om jag tar avstånd från överdriven panik. Min fundering är främst hur svensk sjukvård skulle klara ett större utbrott med stort behov av intensivvårdsplatser. Det är ju redan brist på vårdplatser och personal. Antal att 2.000 personer skulle smittas i Sverige och att 100 av dem behöver intensivvård. Det är inte ett särskilt dramatiskt scenario. Skulle vår sjukvård klara av att lösa detta? Och skulle man tvingas prioritera bort andra patienter med andra allvarliga sjukdomar?

Andra allvarliga effekter utöver sjukvård och risk för dödsfall är samhällsekonomiska. Mycket talar för att viruset redan bromsat ned världskonjunkturen. Företag runt om i världen, även i Sverige, stänger fabriker och kontor för säkerhets skull, insatsvaror från Kina kommer inte fram, samtidigt som människor sjukskriver sig eller går i frivillig karantän. Detta minskar snabbt farten i ekonomin. Börserna faller också dramatiskt, vilket slår direkt mot sparande och i en förlängning även mot pensionerna. Risken är också att arbetslösheten ökar från dagens redan höga nivåer för att vara i en högkonjunktur. Och till detta kommer ökade samhällskostnader för sjukvård, provtagningar och olika åtgärder mot viruset.

I detta allvarliga läge efterlyser man politiskt ledarskap. Man hade ju exempelvis kunnat tänka sig att landets statsminister uttalar sig officiellt? Både för att inskärpa allvaret, men också för att förebygga panik? Och man kunde kanske förvänta sig att han skulle meddela svenska folket att man har en plan för att hantera ett kaotiskt läge om åtskilliga tusentals svenska smittas och sjukvårdens resurser inte räcker till? Men jag har knappast hört något alls under den långa tid som frågan stått högt på dagordningen. I dag ska man tydligen ha bestämt på regeringssammanträdet att aktivera det så kallade Krishanteringsrådet som kallades in senast under de omfattande bränderna sommaren 2018. Jag är förvånad över att man inte gjort det redan tidigare. Och något uttalande från statsministern har vi ännu inte sett till. Det politiska ledarskapet lyser återigen med sin frånvaro.

Hur är Sveriges krisberedskap när det gäller sjukvård och medicin?

Den senaste tiden har Coronaviruset återigen gett oss anledning att fundera över den svenska beredskapen när det gäller dramatiska händelser som snabbt ökar behovet av sjukvård och vårdplatser. Jag möter dessa frågor bland annat i EU-nämnden, och berättade ju om vårt exrainsatta möte om Coronaviruset förra veckan. Min bild av både folkhälsomyndigheten, smittskyddsmyndigheten, EU:s smittskyddsmyndighet (som ligger i Solna) och det internationella samarbetet via Who och EU imponerade faktiskt. Men när jag talar med sjukvårdspesonal får jag samtidigt en obehaglig känsla för den svenska beredskapen OM saker utvecklas på ett sätt vi idag inte hoppas och tror. Redan idag är sjukvården hårt ansträngd på många ställen, antalet sängplatser är begränsat och personalbristen stor. Detta gäller även akutvården.

När jag talar med vänner och bekanta, liksom följer debatten i sociala medier och läser insändare och ett och annat mail som kommer i min mailbox så inser jag att det är ganska många som funderar över detta, även om man själv är frisk och inte arbetar inom vården. Kan man lita på att allt fungerar om man blir svårt sjuk samtidigt som många andra blir sjukla samtidigt? Kommer det att finnas tillräckligt med vårdplatser, vårdpersonal, medicin och medicinteknisk utrusning för operationer, provtagning mm?

När man dessutom vet att Kina tydligen står för tillverkningen av 97% (!) av all medicin i världen blir man ännu oroligare. Vad händer om Kina lamslås av en omfattande epidemi med många miljoner drabbade och behöver massor av någon viss sorts medicin själva? Vilken möjlighet har man då av att exportera samma medicin till andra länder? Och vad gör vi om vi inte kan importera samtidigt som vi har en allvarlig epidemi?

För mig handlar detta främst om att säkra en tillräcklig svensk beredskap genom att försäkra sig om att det finns extra personalresurser och vårdplatser vid speciella behov, men också om att bygga upp tillräckliga lager av utrustning och mediciner. Hur detta ser ut idag vet jag inte, men bara detta att jag får signaler om oro från personer som är insatta i frågan gör att jag tänker fördjupa mig mer i detta.

Samtidigt kan man ju konstatera att även annan försörjning hotas av "just-in-time-systemet" i en krissituation. Allt från livsmedel och drivmedel till insatsvaror för den svenska industrin. Sverige har inte råd att vara naiva i denna fråga och både politik och näringsliv måste ta problemet på allvar. Att förbättra lagerhållning av viktiga varor är trots allt en billig försäkring om man jämför med alternativet.

Jag har många frågor, men inga direkta svar. Mer än att hela vårt samhälle på alla nivåer måste ta frågan på allvar.

Extrainsatt möte i EU-nämnden angående Coronaviruset

I dag deltog jag i ett möte med EU-nämnden inför ett extrainsatt möte i Europeiska Rådet i morgon med anledning av den allvarliga utvecklingen när det gäller Corona-viruset. Via telefon hade vi kontakt med socialminister Lena Hallengren (S) i Bryssel, och i sammanträdesrummet fanns både representanter för Folkhälsomyndigheten och medarbetare från socialdepartementet.

Utan att röja alltför mycket som sades på mötet känns det ändå som om Sverige har hyfsad koll på läget och att det internationella samarbetet fungerar ganska bra. WHO har personal på plats i Kina och inom EU samarbetar ländernas folkhälsomyndigheter och smittskyddsmyndigheter med EU:s eget smittskyddsorgan. En viss oro framfördes från oss ledamöter över om man verkligen kan lita på den statistik vi får från Kina, men Sveriges regering och våra myndigheter förlitar sig inte på dessa siffror utan de officiella siffrorna från WHO.

Jag ställde själv frågor kring när och hur provtagning sker av resenärer som kommer till Sverige från Kina. Vi har ett antal reguljära flyglinjer till Kina och även om antalet resenärer minskat så är det fortfarande många som reser, och hittills har ju alla smittade i Europa antingen varit personer som besökt Kina eller personer som smittats av tidigare Kinabesökare. Svaret från Folkhälsomyndigheten var intressant. På grund av den osäkra inkubationstiden som kan vara allt från något dygn till många dagar så vet man inte om någon är smittad förrän lång tid efter besöket i Kina. Om man gör automatisk provtagning på alla medför det en falsk trygghet - man kan vara symptomfri när man kliver av planet men bli sjuk några dagar senare. I stället ligger fokus på att informera alla resenärer och få den som efter ett besök i Kina får förkylningsliknande symptom att frivilligt omedelbart söka upp sjukvården. Jag kan inte annat än säga att det låter vettigt. Det är också ett faktum att smittspridningen inom Europa inte tagit fart utan det är fortfarande bara enstaka fall.

I övrigt fick vi en massa intressant in formation om smittspridning och symptom. Det mest intressanta var kanske att av alla som smittats av Coronavirus i Kina så är det bara 15-20% som behöver sjukhusvård och av dem endast en mindre del som behöver intensivvård. Många smittade får bara lindriga eller normala förkylningssymptom och blir friska av sig själva. Det är viktigt att ha med sig denna bild när domedagsbilder sprids i media.

Själv följer jag denna länk från John Hopkins University som illustrerar den officiella rapporteringen av Coronavirusets spridning och hur många som smittas och avlider och hur detta fördelas mellan olika länder.

Man ska ta virusspridningen på största allvar, men inte heller i denna fråga vinner man något på den panik som bland annat våra mdier gärna målar upp för att sälja några extra lösnummer. Det viktigaste är kanske att ta lärdom av varje virusutbrott för att ha beredskap nästa gång det händer.

Debattinlägg i Svenljunga Tranemo Tidning idag

M/KD-budgeten räddar assistansen för svårt sjuka barn

2019-02-21

Barn som behöver hjälp med andning och sondmatning kommer att få det tack vare Moderaterna och Kristdemokraternas budget – men de skulle ha fått det snabbare om Sverige haft en borgerlig regering. M/KD-budgeten ökade, jämfört med S/MP-regeringens förslag, resurserna till den statliga assistansersättningen med 350 miljoner kronor för år 2019 samt 700 miljoner kronor för åren 2020 och 2021. (L och SD ökade också anslagen till assistansen i sina budgetar, medan C inte tillförde något alls och V inte lade någon egen budget överhuvudtaget).

I dag meddelade socialminister Lena Hallengren (S) på en presskonferens att regeringen behöver ytterligare fyra månader för att få på plats förändringar av LSS så att barn med behov av hjälp till andning och sondmatning ska få det. Men regeringen och stödpartierna agerar för långsamt. Det har redan gått två månader sedan Moderaternas och Kristdemokraternas budget röstades igenom riksdagen. Den innehöll 350 miljoner kronor mer än regeringen och andra partiers budgetförslag för att genomföra förändringar av LSS. Lena Hallengren försöker också vilseleda genom att påstå att dagens besked från regeringen är ett resultat av Januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L. Men det är fel. Redan den 20 december fattade riksdagen alltså beslut om mer resurser till LSS och ett krav på att åtgärda problemen med andningshjälp och sondmatning. Att regeringen och stödpartierna låter barn och anhöriga vänta onödigt länge är direkt stötande.

Hela riksdagen ställer sig bakom M-KD-förslaget om LSS

Hela riksdagen ställer sig nu bakom kravet från Moderaterna och Kristdemokraterna i vår gemensamma budget, där vi kräver skärpt lagstiftning som garanterar personlig assistans för dem som behöver andningshjälp och sondmatning och översyn av hela lagstiftningen kring LSS för att trygga stöd till dem som behöver hjälp. I vår M-KD-budget lägger vi redan nästa år 350 miljoner extra till LSS och sedan 700 miljoner per år för att säkra assistans till dem som behöver hjälpen alla mest.

Socialdemokraterna förlorade "folkomröstningen om välfärden"

2018-10-09

Socialdemokraterna och statsminister Löfven ville ju göra det senaste valet till "en folkomröstning om välfärden". Och så blev det. Väljarna var uppenbarligen mycket missnöjda med den välfärd Socialdemokraterna levererat inom vården (trots omfattande skattehöjningar på många håll), och röstade bort Socialdemokraterna från makten i de flesta landsting, vilket Dagens Industri uppmärksammar idag. Förra mandatperioden styrde S 12 landsting, efter valet verkar det bara bli Västerbotten som man kan styra själva. I samtliga övriga landsting har vi nu antingen moderatlett styre eller ett blocköverskridande styre. Blåast är det i Västra och Södra Sverige, samt Stockholms Län och Gotland och Norrbotten.

På några ställen är maktskiftet historiskt. I Dalarna tar en moderatledd Allians över makten efter 92 år och i Norrbotten blir det maktskifte efter 84 år av rött styre! På tiden kan man tycka.

Antibiotikaresistens kan vara ett verkligt hot mot mänskligheten

2017-10-05

Jag uppmärksammade denna nyhet på twitter och många verkar dela oron. Detta är sannolikt ett verkligt hot mot mänskligheten och det är mä'rkligt att det inte diskuteras mera. I Sverige har både politiker, myndigheter, sjukvård och djurhållning bra koll på antibiotikaanvändningen. Men i många länder är situationen mycket alarmerande. Detta borde man rimligen diskutera globalt minst lika mycket som man diskuterar klimatförändringar.

Klok kritik mot SD:s krav på kraftigt sänkt abortgräns

2018-07-20

I dag finns denna ledarkrönika i Borås Tidning av vikarierande ledarskribenten Amanda Broberg. Hon konstaterar att SD:s krav på kraftigt sänkt abortgräns är helt ovetenskapligt, och menar att det bara syftar till att styra över kvinnors rätt att bestämma själva. För egen del tycker jag dessutom att SD:s retorik i frågan påminner otrevligt mycket om de mer extrema politisk-religiösa krafterna som vi både sett i Sverige tidigare och som är mycket tongivande i andra länder, exempelvis i USA.
Det var ju för övrigt först när KD (dåvarande KDS) slutade driva inskränkning av aborträtten som man fick tillräöckligt med rölster för att ta sig in i Sveriges Riksdag. Nu har vi alltså ett nytt stort parti som låter som ett eko från förr.

Det finns all anledning att fgortsätta granskningen av SD:s politik på olika områden, frågor som hittills dolts bakom migrationsfrågans stora fokus. Det finns väldigt mycket konstigt och rent av obehagligt i SD.s politiska program.

Socialminister Strandhäll (S) försöker komma undan ansvar

2018-07-15

I dag finns en helsidas uppföljning i Borås Tidning och det bristfälliga konsumentskyddet vid köp av skönhetsbehandlingar - en närmast oreglerad marknad där uppenbarligen många råkar illa ut. Jag reagerade på citatet av Strandhäll i Borås Tidning där hon sa att det är "Skrämmande att ingen behöver ta ansvar". Hon syftar såklart på branschen, men jag tycker det är läge att påpeka att det är hon som minister som har ansvaret för att det finns en rimlig lagstiftning kring detta. Hon behöver ta ansvar! Vilket jag påpekade på twitter i förmiddags.

Alliansregeringen tillsatte 2014 en utredning om detta. Utredningen presenterade sina många förslag 2015. Men dagens s-mp-regering valde att avfärda samtliga förslag och i stället tillsätta en ny utredning 2017 som ska redovisas senare i höst (efter valet). Det betyder att ny lagstiftning lär dröja ytterligare flera år. Det stämmer att den tidigare utredningen fick en del remisskritik, men inte för samtliga förslag, och något kunde väl ministern tagit fasta på för att styra utvecklingen åt rätt håll?

I november förra året hölls en interpellationsdebatt i riksdagen om frågan. Det var min riksdagskollega Lars Beckman (M) som hade ställt en interpellation till socialminister Annika Strandhäll. Här är protokollet från den debatten.

Under dagens regering har inte frågan rört sig en enda millimeter framåt. Det är inte särskilt imponerande. Och under tiden drabbas allt fler kvinnor av skador till följd av olika skönhetsingrepp. Visst kunde man tycka att den som köper en sådan behandling ska förvissa sig om kompetensen och erfarenheten hos den som utför den, men många lever i tron att detta är verksamhet som lyder under hälso- och sjukvårdslagen - vilket inte stämmer. Hög tid för regeringen att agera.

S vill alltså göra valet till en "folkomröstning om välfärden"

I dag debatterade jag införandet av karensavdrag i stället för karensdag

2018-05-23

I dag representerade jag moderaterna i Socialförsäkringsutskottets debatt om regeringens proposition om att ersätta dagens karensavdrag vid sjukdom med ett procentuellt karensavdrag. För den som arbetar normal arbetstid fem dagar i veckan blir karensavdraget lika stort som dagens karensdag. Men för den som arbetar längre men färre arbetspass varje vecka (exempelvis nattarbete inom vård och omsorg) blir karensavdraget lägre än med dagens karensdag. Samma sak för vissa grupper som arbetar deltid. Lagförslaget kommer att skapa större rättvisa för den som blir sjuk. Vissa kollektivavtal innehåller redan liknande regler, men nu blir det även reglerat i lag.

Bakgrunden till förändringen är ett förslag från den parlamentariska socialförsäkringsutredningen där jag var moderat ledamot. Jag var en av dem som drev på för en förändring och en enig utredning ställde sig bakom förslaget. Utredningen lämnades över till regeringen redan i januari 2015, men först nu, drygt tre år senare, kan riksdagen ta beslut om saken. Moderaterna och Alliansen stödjer förslaget.

Här är mitt anförande i dagens debatt (klicka för läsbar storlek):

Helt orimligt att socialministern ger de äldre skulden för vårdkrisen

2018-04-29

Häromdagen kunde man läsa denna artikel i Aftonbladet, där socialminister Annika Strandhäll (S) med kraft förklarar att vårdkrisen minsann inte har något alls med det stora asylmottagandet att göra. I stället beror det på det ökande antalet äldre.

Jag tycker det är allvarligt att en minister så uppenbart försöker missleda befolkningen. Det finns hur mycket faktamaterial som helst som visar att det stora antalet nyanlända medför mycket stor belastning på både sjukvård och tandvård. Bland annat har Sveriges Kommuner och Landsting och Socialstyrelsen skrivit rapporter om detta. Det är också samma bild man får när man talar med anställda inom sjukvården och tandvården. Eller när man själv besöker en vårdcentral eller akutmottagning. Flera personer i min närhet att för övrigt förgäves försökt boka tid hos tandläkaren, som haft långa köer och själv sagt att det beror på att det är så många asylsökande som behöver omfattande tandvård.

Även media har skrivit om detta vid upprepade tillfällen. Exempelvis här, här, här, här, här och här. Och här är ett debattinlägg från 2017 från en specialistläkare i geriatrik.

Att ge vår åldrande befolkning skulden är inte lite fräckt. Särskilt som dagens regering själva bär stor del av skulden för ökande vårdköer genom att man avskaffade Alliansens kömiljard som bevisligen kortade köerna. Faktum är att de är våra äldre som drabbas allra värst av växande köer. Det gör Strandhälls missledande påhopp på vår åldrande befolkning extra motbjudande.

Kommenterade även på twitter:

Moderat politik för tryggare förlossningsvård

2018-04-15

Under dagens regering myntades det nya begreppet "bilförlossning". Lite tillspetsat såklart, men ändå ett symptom på att förlossningsvården inte fungerar. Och detta problem finns på olika ställen i landet.

Moderaterna föreslår ett samlat paket för en trygg och tillgänglig förlossningsvård.

Vi satsar totalt 1 miljard per år för en stärkt vårdkedja för mödravård, förlossningsvård och eftervård. Vi vill också utöka barnmorskeutbildningen med 150 platser om året (i dag utexamineras 300 barnmorskor om året, vi vill alltså öka antalet med 50%). Vi satsar samtidigt 400 miljoner per år för att fler sjuksköterskor ska kunna vidareutbilda sig till specialistsjuksköterskor med bibehållen inkomst under utbildningen.

Moderaterna satsar på kortare vårdköer och bättre cancervård

2018-04-02

De senaste åren har vårdköerna fördubblats, trots att Stefan Löfvens regering höjt skatterna med över 40 miljarder kronor. Att avskaffa Alliansens kökortningsmiljard var ingen bra idé. Utveckligen måste vändas. I dag är det till exempel bara ungefär hälften som får cancervård i tid.

Människor i hela landet måste kunna lita på att välfärden finns där när vi som mest behöver den. Då måste vården vara trygg och tillgänglig. Vi moderater vill korrta vårdköerna, utbilda fler specialistsjuksköterskor och medarbetare till vårdyrken, samt stärka vårdkedjan genom att bland annat förbättra eftervården.

Välfärden i Sverige måste få kosta. Men det kräver att vi kan prioritera, fatta tuffa beslut och självklart att vi får fler i arbete i stället för i bidragsförsörjning.

• Under nästa mandatperiod avsätter Moderaterna 500 miljoner konor om året för att ta fram en ny cancerstrategi och genomföra prioriterade åtgärder enligt strategin som framför allt ska omfatta det förebyggande arbetet med cancerprevention, screeningprogram, nivåstrukturering av ovanliga och svåra fall, forskning och utveckling, kompetensförsörjning och digitalisering.

• I vår budget avsätter vi 3 miljarder om året för att återinföra en förstärkt och utvecklad kömiljard - en prestationsbaserad ersättning som enligt alla utvärderingar kortade köerna.

En bättre start i livet - m-förslag till insatser för socialt utsatta barn

I dag presenterade Ulf Kristersson ett samlat paket för att fler barn i Sverige ska få en bättre start i livet. Det handlar bland annat om utökad rätt till förskola, mer undervisningstid i skolan, ökade resurser till barn- och ungdomspsykiatrin, stärkt socialtjänst samt insatser för unga som hamnat i kriminalitet. Jag blev glad när jag fick veta att detta var på gång, för här talar vi om oerhört viktiga frågor, både för den enskilde och dennes familj, men också för samhället i stort.

"Varje barn ska kunna känna hopp om sitt eget livs möjligheter. Här får politiken inte svika. Sverige är ett fantastiskt land att växa upp i för de flesta barn, men även här finns det barn som har det svårt. Det kan handla om att växa upp med föräldrar som aldrig lyckas försörja sig själva, att man på grund av problem hemma misslyckas i skolan eller att psykisk ohälsa hindrar en från att leva det liv man vill. Samhället måste fånga upp och stötta dessa barn, säger Ulf Kristersson.

- När problemen dessutom går i arv till nästa generation är det ett dubbelt misslyckande för samhället. Inte ett enda barn borde känna hopplöshet redan innan livet tagit fart på allvar. Därför presenterar Moderaterna ett reformpaket för att både förebygga problem och hjälpa redan utsatta barn. Det handlar om satsningar på skolan, socialtjänsten och ungdomspsykiatrin, men också om att unga kriminella ska fångas upp tidigt av rätt instanser så att de inte fortsätter sin brottsliga bana och skadar andra."

Här är en kort sammanfattning av de olika förslagen:

Skola och förskola
• Utökad rätt till förskola till 30 timmar per vecka för barn vars föräldrar får försörjningsstöd eller är arbetslösa.
• Bättre tillsyn av fristående förskolor.
• En timme mer i undervisningstid – varje dag.
• Obligatorisk lovskola och läxhjälp för barn som riskerar att halka efter.
• Fler karriärtjänster i utanförskapsområden.

Psykisk ohälsa
• Korta väntetiderna i vården för barn och unga med psykisk ohälsa.
• Fördubbla anslagen till den nationella expertfunktionen för suicidprevention.
• Bättre tillgång till elevhälsan.

Familjehem och socialtjänst
• Professionalisera familjehemmen och jourhemmen.
• Möjliggör fler vårdnadsöverflyttningar och fler nationella adoptioner.
• En ny socialtjänstlag och stor bidragsreform.
• Bättre villkor för socialtjänstens medarbetare – på väg mot legitimation.

Unga som begår brott
• En särskild enhet inom Kriminalvården ska ansvara för unga som begått våldsbrott och andra grova brott.
• Förbättra möjligheten till snabba åtgärder för unga lagöverträdare.
• Inför särskilda ungdomsdomstolar.
• Fler sociala insatsgrupper.
• Sekretessbrytande bestämmelser för bättre informationsutbyte mellan socialtjänst och polis.

Fler felaktigt utbetalda VAB-dagar utan VAB-intyg

2018-03-23

Försäkringskassan meddelar i ett pressmeddelande att Försäkringskassans utbetalningar för vård av sjukt barn visar på en hög andel felaktiga utbetalningsdagar som uppgår till 15 procent – närmare 900 miljoner kronor. Det framgår av de slumpmässiga kontroller som genomförts under 2017. Hur stor andel som är medvetet fusk vill Försäkringskassan inte uppskatta.

Alliansen införde "VAB-intyg" 2008, alltså en skyldighet för förskolor och skolor att intyga barns frånvaro, ett intyg som sedan vidarebefordrades till Försäkringskassan. Allt för att minska antalet felaktigheter. Redan 2009, året efter, minskade antalet utbetalda VAB-dagar med 6%.

Tyvärr togs intygen bort av Alliansen själva 2013 efter starka protester mot kravet, eftersom det ansågs "jobbigt" att hantera. Jag beklagade det då. Och dagens regering har inte haft något intresse att återinfdöra det. Men om det finns nära en miljard i potten att spara in borde det väl vara värt besväret? Med dagens teknik borde detta gå enkelt att hantera elektroniskt om viljan finns. Jag tycker VAB-intygen borde återinföras snarast.

Äntligen förslag från regeringen om karensavdrag i stället för karensdag

Den 25 mars 2011 skrev jag nedanstående i ett blogginlägg:

Alla försäkringar innehåller en självrisk, och karensdagen är den självrisk som gäller vid sjukdom. Det är högst rimligt. Däremot tycker jag att de fackliga röster som höjts för att skapa en rättvisare karensdag är värda att lyssna på.
Problemet är nämligen att de som arbetar natt eller långa arbetspass, och därmed arbetar färre dagar under en månad drabbas orimligt hårt av dagens regler. Om man på en heltidstjänst arbetar 15 långa arbetspass på en månad och är sjuk en gång mister man 1/15 av sin lön på karensdagen. För den som arbetar normalt, 22 dagar per månad blir kostnaden för karensdagen däremot bara 1/22 av lönen. Det känns inte rättvist att en nattarbetande inom vården ska drabbas på detta sätt. Ett karensavdrag i procent av månadslönen vore mer rättvist. För de flesta skulle karensavdraget bli exakt detsamma som idag, men för vissa grupper med udda arbetstider och långa arbetspass skulle det bli betydligt rimligare karensavdrag. Detta är en fråga jag själv lyft i olika sammanhang, och kanske är det något att arbeta vidare för?

Bakgrunden var att jag då hade personer i min omgivning som arbetade natt i vården och som drabbades hårt ekonomiskt av karensdag vid sjukdom.

I oktober 2012 blev jag ledamot av den då pågående stora parlamentariska socialförsäkringsutredningen som tillsattes av Alliansen. En av de frågor jag då drev var just denna. Och eftersom det fanns fler röster för att ändra karensdagen till ett karensavdrag enades till slut utredningen om detta och det blev ett av förslagen i vårt slutbetänkande som överlämnades till regeringen i januari 2015:

Regeringen har ju tyvärr inte gjort mycket åt alla de kloka förslag som socialförsäkringsutredningen tog fram, men den 1 mars fick riksdagen i vart fall en proposition från regeringen som innehåller ett förslag helt identiskt med utredningens förslag om karensavdrag:

Innebörden är att i stället för en karensdag får man ett karensavdrag som motsvarar 1/5 av en veckoarbetstid. För de som arbetar normal arbetstid fem dagar per vecka blir därmed karensavdraget detsamma som med dagens karensdag. Men för den som arbetar längre men färre arbetspass varje vecka blir karensavdraget lägre än den tidigare karensdagen. Detta kommer att skapa större rättvisa för alla dem som exempelvis arbetar natt, skift och liknande.

Det tog alltså sju år från att jag först diskuterade frågan på bloggen tills förslaget blev verklighet och kom till riksdagen för behandling. Man får inte ha bråttom som politiker. Jag förstår dock inte varför regeringen väntade i tre år (!) på att göra denna enkla, men viktiga förädnring? All lagtext och allt underlag fick man i utredningens slutbetänkande i januari 2015. Men det känns trots allt riktigt bra att ha varit en del av denna förändring, hela vägen via utredningen fram tills idag.

Äldre inlägg om sjukvård och socialförsäkringar mm hittar du här!

Beklagligt riksdagsbeslut om "könsbyteslagen" 2024-04-17

Könsbyteslagen blir allt mer fasansfull ju fler vittnesmål man tar del av

Nästa veckas omröstning om "könstillhörighetslagen"

Min viktigaste kritik mot förslaget om "könsbyteslag"

Stort mediaintresse för könsidentitetsfrågan

Regeringen gör om hela SiS-verksamheten 2024-02-06

Tydligt av ministern - Sverige kommer inte lämna över makt till WHO 2023-11-24

Nya skrämmande uppgifter om övergrepp på SIS-hem

Uppdatering om förhandlingen om nytt WHO-fördrag 2023-05-12

"Lägesrapport" om förhandlingarna om WHO:s nya pandemifördrag

Här är hela reportaget.

Orimligt lagförslag om "förbättrade möjligheter att ändra kön" 2022-07-28

Nya konspirationsteorier, nu om ökad makt för WHO

Varför uppmärksammas inte hur allt fler utförsäkras från sjukpenning?

2021-06-24

Fokus uppmärksammar "det stora abortbråket" förra veckan

2021-02-02

Ta larmen från vård och omsorg på allvar

Mycket ansträngt läge inom sjukvården till följd av pandemin 2020-10-26

VG-regionen bäst på att minska beroendet av hyrpersonal i vården

Moderaterna fick inte stöd för en tydligare Covid19-vaccinstrategi

Moderaterna ser fyra beståndsdelar i en svensk vaccinstrategi.

Statsministern idiotförklarar hela svenska folket

Sverige har nu även passerat Frankrike i antal covid-avlidna per capita

Socialministern fortsätter tala osanning om misslyckandet med testerna

Ovärdigt att relativisera och bagatellisera covid19-dödsfall

Regeringen fortsätter att skylla ifrån sig på regioner och kommuner

Moderaterna kräver Corona-kommission före sommaren

Moderat 10-punktsprogram för att skydda våra äldre mot Covid19

Vem tar ansvaret för katastrofen med alla döda inom äldreomsorgen?

Gör inte omsorgspersonalen till syndabockar!

Hur mår vårdpersonalen idag - och efter Corona-krisen?

För tidigt att utvärdera den svenska Covid19-hanteringen...men...

Jag känner stor sorg och oro över hur dödstalen i Covid19 ökar i Sverige

Hur mår vårdpersonalen - nu och efter coronakrisen?

Fakta är inte rasism - men döljande av fakta kan skapa grund för rasism

Skriver i Borås Tidning om m-förslag om lönetillägg för vårdpersonal

Jag tycker Sverige har svikit de äldre i corona-krisen

Hur många lämnar corona-intensivvården genom rätt dörr?

Äntligen får myndigheterna i uppdrag att utöka Corona-testningen

Positivt att Ulf Kristersson lyfter frågan om utvidgad corona-testning

Moderaterna vill höja lönen för dem som arbetar i frontlinjen mot Corona

Både unga och äldre måste ta Corona på allvar!

Lite intressanta fakta om "normal" säsongsinfluensa

Svensk textilindustri nyckelaktör vid ännu en samhällskris

Vad f-n får vi för skattepengarna?

Äntligen lite välkommen beslutsamhet från regeringen

Coronaoron växer

Otydliga myndighetsbesked i en kris kan skapa mer oro än själva krisen

Sätt alla ankommande resenärer från smittade områden i karantän!

Var finns det politiska ledarskapet när oron sprider sig för Coronaviruset?

Hur är Sveriges krisberedskap när det gäller sjukvård och medicin?

Extrainsatt möte i EU-nämnden angående Coronaviruset

Debattinlägg i Svenljunga Tranemo Tidning idag

M/KD-budgeten räddar assistansen för svårt sjuka barn

Hela riksdagen ställer sig bakom M-KD-förslaget om LSS

Socialdemokraterna förlorade "folkomröstningen om välfärden"

Antibiotikaresistens kan vara ett verkligt hot mot mänskligheten

Klok kritik mot SD:s krav på kraftigt sänkt abortgräns

Socialminister Strandhäll (S) försöker komma undan ansvar

S vill alltså göra valet till en "folkomröstning om välfärden"

I dag debatterade jag införandet av karensavdrag i stället för karensdag

Helt orimligt att socialministern ger de äldre skulden för vårdkrisen

Moderat politik för tryggare förlossningsvård

Moderaterna satsar på kortare vårdköer och bättre cancervård

En bättre start i livet - m-förslag till insatser för socialt utsatta barn

Fler felaktigt utbetalda VAB-dagar utan VAB-intyg

Äntligen förslag från regeringen om karensavdrag i stället för karensdag

Beklagligt riksdagsbeslut om "könsbyteslagen"

2024-04-17

Regeringen gör om hela SiS-verksamheten

2024-02-06

Tydligt av ministern - Sverige kommer inte lämna över makt till WHO

2023-11-24

Uppdatering om förhandlingen om nytt WHO-fördrag

2023-05-12

Orimligt lagförslag om "förbättrade möjligheter att ändra kön"

2022-07-28

Mycket ansträngt läge inom sjukvården till följd av pandemin

2020-10-26